Sök i Ratio Lex

Angående folkskoleseminariets i Luleå utvidgning till dubbelseminarium samt inrättande av preparandkurs vid samma seminarium-

1916-03-31 · 86 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 81 av 86 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:199, Angående folkskoleseminariets i Luleå utvidgning till dubbelseminarium samt inrättande av preparandkurs vid samma seminarium-

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

1

Nr 199.

Kungl. Majis nådiga proposition till riksdagen angående folkskoleseminariets

i Luleå utvidgning till dubbelseminarium samt

inrättande av preparandkurs vid samma seminarium-,

given Stockholms slott den 31 mars 1916.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels antaga av stadsfullmäktige i Luleå gjort erbjudande om upplåtelse

av ett område av 16,090,14 kvadratmeter för utvidgning av folkskoleseminariets

i sagda stad tomtområde,

dels till utförande i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten

G. Hermansson upprättade ritningar av erforderliga nybyggnads- och

omändringsarbeten för ifrågavarande seminariums utvidgning till dubbelseminarium

bevilja ett anslag av 248,460 kronor och därav anvisa på

extra stat för år 1917 ett belopp av 123,000 kronor,

dels ock till uppehållande vid samma seminarium under höstterminen

1916 och år 1917 av parallellavdelningar och preparandkurs anvisa på

extra stat för år 1917 ett anslag av 27,000 kronor,

ävensom bemyndiga Kungl. Maj:t att av de för år 1917 anvisade

anslagen låta under år 1916 förskottsvis av tillgängliga medel utanordna

för sistnämnda år erforderliga belopp.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 176 höft. (Nr 199.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenbeeg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg.

Linnér,

Mörcke,

V ENNERSTEN,

Westman,

Broström.

Utvidgning

av folkskoleseminariet

i

Luleå.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman anförde:

Under åttonde huvudtiteln, punkten 147, i årets statsverksproposition

har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan

på proposition om anslag till uppförande av byggnader för ett nytt folkskoleseminarium

i Norrland beräkna för sådant ändamål på extra stat för

år 1917 ett anslag av 150,000 kronor. Sedan detta ärende nu varit föremål

för ytterligare beredning, anhåller jag att ånyo få anmäla detsamma.

Då handlingarna i ärendet äro av rätt vidlyftig beskaffenhet, har

jag funnit det lämpligt att, för vinnande av större överskådlighet, fördela

den framställning, jag nu går att lämna och vilken mynnar ut i en hemställan

om anslag till utvidgning av det nuvarande folkskoleseminariet i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

3

Luleå, på olika huvudavdelningar under rubrikerna 1) årendets föregående

behandling, 2) utredning rörande litrarbehovet, 3) erforderliga åtgärder för

lärarproduktionens ökning inom Norrland och 4) utvidgning av folkskoleseminariet

i Luleå. Min egen mening i föreliggande spörsmål kommer

jag att angiva under sistnämnda avdelning.

Jag övergår nu till den första avdelningen, vilken som nämnt skall

innehålla en redogörelse för den föregående handläggningen av ärendet.

1. Ärendets föregående behandling.

Det är redan ett tiotal år, som frågan om inrättande för Norrland

av ett nytt folkskoleseminarium stått på dagordningen, och under denna

tid hava talrika förslag och yrkanden i ämnet framkommit. Då jag nu

går att lämna en kortfattad redogörelse för vad i ärendet förekommit, skall

jag följa den framställning, som innehålles i ett av folkskolöverstyrelsen den

23 juni 1914 avgivet utlåtande, till vilket jag jämväl i det följande återkommer.

Frågan om inrättande av ytterligare ett folkskoleseminarium inom Norrland har

först framförts genom en skrivelse den 24 oktober 1905 från folkskolinspektören i

Jämtlands län É. Erikson till domkapitlet i Härnösand. Under framhållande av de

svårigheter, som inom hans inspektionsområde gjort sig gällande att erhålla tillräckligt

antal lärarkrafter för besättande av ledigblivna tjänster vid folkskolorna ävensom för

det betydande antal nya tjänster, som borde inrättas, hemställde han, att domkapitlet

måtte taga under omprövning förslaget om inrättande inom Härnösands stift av ett

folkskollärarinneseminarium, vilket enligt Eriksons tanke borde förläggas till Östersund,

och, om vid förslaget kunde fästas något avseende, vidtaga de åtgärder, som

krävdes för dess förverkligande.

I anledning av nämnda skrivelse infordrade domkapitlet yttrande från de övriga

tre folkskolinspektörerna i stiftet. Inspektörerna P. E. Holmvall och C. A. Nordlander

vitsordade svårigheten att erhålla erforderliga lärarkrafter för uppehållande av lediga

tjänster, den sistnämnde därvid stödjande sig på införskaffade uttalanden från skolrådsordförandena

inom hans inspektionsdistrikt. Än mindre funnes lärarkrafter för den

mängd nya lärartjänster, som borde uppx-ättas och vilka av Holmvall beräknades för

hans inspektionsområde till omkring 150 och för hela Norrland till minst 600. Båda

de nämnda inspektörerna understödde därför förslaget om inrättande av ett folkskollärarinneseminarium

inom Härnösands stift; Nordlander yrkade, att detsamma måtte

förläggas till Sundsvall. Folkskolinspektören, seminarierektorn G. W. Bucht åter fann

frågan för litet utredd för att kunna instämma i förslaget och ansåg, att man borde

avvakta verkningarna av det då tillämnade och sedermera upprättade seminariet i

Luleå, innan åtgärder vidtoges för inrättande av ytterligare ett seminarium.

Sedan domkapitlet över de nämnda yttrandena hört inspektören Erikson, vilken

Förslag om ett

nytt seminarium

inom

Härnösands

stift.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Östersund.

Sundsvall.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

därvid ytterligare utvecklade de av honom först framförda synpunkterna, beslöt domkapitlet,

som fann det väckta förslaget vört allt beaktande och ansåg städerna Östersund

och Sundsvall böra framför andra platser inom stiftet ifrågakomma såsom förläggniugsort

för ett seminarium, att genom länsstyrelserna inhämta nämnda städers yttrande,

huruvida de vore villiga att kostnadsfritt upplåta tomter för ändamålet.

Till svar å vederbörande länsstyrelses i anledning härav gjorda förfrågan förklarade

stadsfullmäktige i Östersund genom beslut den 30 november 1906, att Ustersunds

stad vore villig att kostnadsfritt upplåta för det ifrågasatta folkskollärarinneseminariet

lämplig och välbelägen mark. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län, som

med skrivelse den 6 december 1906 överlämnade stadsfullmäktiges sagda erbjudande,

fann det. vara uppenbart, att ytterligare ett folkskoleseminarium behövdes inom Härnösands

stift, och ansåg lämpligt, att detsamma förlädes till Östersund, där det komme

att få ett för emottagande av elever från den västligare delen av stiftet passande läge.

På av domkapitlet framställd förfrågan lämnades sedermera genom drätselkammaren

i Östersund den 11 januari 1908 närmare uppgift å det tomtområde, som i stadsfullmäktiges

erbjudande avsågs. Berörda område, som var närmare utmärkt å bifogad

karta, vore beläget omedelbart intill och söder om stadens planlagda område samt

innehölle en areal av 12,690,34 kvadratmeter; jorden, som hade en lämplig lutning åt

väster, vore väl hävdad och i god växtkraft.

Stadsfullmäktige i Sundsvall beslöto den 15 april 1907 att såsom tomt för det

ifrågasatta lärarinneseminariet tillhandahålla statsverket sä stor del av det s. k. skolparkskvarteret,

som kunde erfordras för själva seminariebyggnaden och eventuellt blivande

skolträdgård, med villkor att allmänheten skulle äga fritt tillträde till de delar

av kvarteret, som icke bleve upptagna av nämnda byggnad och skolträdgård, beträffande

vilken senare stadsfullmäktige beslöto uttala önskvärdheten av att densamma

dock måtte förläggas på någon annan plats än inom ifrågavarande parkkvarter; att

till kvarteret framdraga nödiga vatten- och avloppsledningar samt medgiva anstalten

avgiftsfri vattenkonsumtion; samt att, sedan anstalten kommit till stånd, såsom bidrag

till anläggningskostnaden erlägga till statsverket ett kontant belopp av 25,000 kronor.

Stadsfullmäktiges sagda beslut blev visserligen överklagat med hänsyn till de

förändringar i den för staden fastställda regleringsplanen, som skulle föranledas därav,

men de anförda klagomålen, vilka fullföljdes hos Kungl. Maj:t, blevo genom nådig

resolution den 2 juni 1908 ogillade.

I särskild skrivelse den 1 oktober 1907 utvecklade stadsfullmäktige genom utsedda

kommitterade närmare de skäl, som enligt deras mening talade för det tillärnade

seminariets förläggning till Sundsvall. I jämförelse med Östersund ägde Sundsvall

ett centralare läge inom det område, som det nya seminariet särskilt skulle tillgodose,

och vore därjämte i kommunikationsavseende bättre tillgodosett. Dessutom

vore Sundsvall omgivet av en synnerligen folkrik trakt. Vidare vore behovet av nya

lärarkrafter större inom Medelpad än i Jämtland, och seminariet borde därför förläggas

så, att det hämtade sina lärjungar företrädesvis från förstnämnda landskap, alldenstund

det vore en känd sak, att lärarinnor med förkärlek sökte sig till sin hembygd.

Slutligen skulle det möta oövervinneliga svårigheter att i Östersund med framgång

bedriva undervisning i trädgårdsskötsel, under det förhållandena i detta hänseende

vore mycket gynnsamma i Medelpads kusttrakter.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västernorrlands län, som med skrivelse den

9 oktober 1907 överlämnade berörda erbjudande till domkapitlet, hade funnit ådagalagt,

att ett ytterligare folkskoleseminarium vore behövligt inom Härnösands stift, och ansåg,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 19!). 5

att detta med hänsyn såväl till lokala förhållanden som ur pedagogisk synpunkt borde

förläggas i Sundsvall, samt tillstyrkte därför förslaget härom.

Genom skrivelse den 29 december 1907 hade jämväl Frost) kommun, jämlikt

kommunalstämmans beslut den 15 december 1907, förklarat sig villig att å östra delen

av Frösön upplåta fri byggnadsplats om cirka 3 hektar för det föreslagna folkskollärarinneseminariet.

I sagda skrivelse framhölls bland annat, att bostadshyrorna i villastaden

Hornsberg och närliggande bygd å Frösön vore 25 procent billigare än i Östersund.

Kungl. Maj:ts befallningsbavande i Jämtlands län, som på anmodan översände

kommunalstämmans skrivelse till domkapitlet i Härnösand, förklarade sig visserligen

finna såväl Frösön som Östersund lämpliga såsom förläggningsort för ett seminarium

men ansåg, att företrädet borde lämnas åt Östersund, där lärarpersonal och elever

hade lättare att finna goda och till seminariet närbelägna bostäder och varest funnes

vattenledning och andra förmåner, som städerna hade att erbjuda. Den av Frösö

kommun erbjudna tomten fann Kungl. Maj:ts befallningsbavande icke i alla hänseenden

för ändamålet lämplig.

Efter att hava på nu angivet sätt ägnat ärendet den utredning, som kunde

åstadkommas, översände domkapitlet i Härnösand med skrivelse den 14 oktober 1908

samtliga handlingar till Kungl. Maj:t och anförde därvid för egen del, att den åvägabragta

utredningen syntes domkapitlet otvetydigt giva vid handen, att ett folkskollärarinneseminarium

inom Härnösands stift vore av synnerligt behov påkallat, att bland

de ifrågakomna platserna för förläggning av ett sådant seminarium Frösön givet måste

stå tillbaka för de båda andra samt att vid jämförelse mellan de båda återstående

domkapitlet icke tvekade att giva företrädet åt Sundsvall. Domkapitlet hemställde

därför, att Kungl. Maj:t måtte anvisa erforderliga medel för upprättande av ritningar

jämte kostnadsförslag till ett folkskollärarinneseminarium i Sundsvall.

I anledning av domkapitlets förord för Sundsvall såsom förläggningsort för det

nya seminariet bemötte folkskolinspektören Erikson i underdånig skrivelse den 6 december

1908 de skäl, som anförts för Sundsvall, och utvecklade dem, som talade för

Östersund såsom plats för seminariet. Därvid framhöll han särskilt vikten av att det

nya seminariet finge en sådan förläggning, att icke blott stadsflickor utan även landsbygdens

barn, som genomgått endast folkskola men sedan genom privatundervisning

förkovrat sig, kunde söka sig dit och där vinna inträde. Det vore nämligen av vikt,

att lärare och lärarinnor utbildades, vilka vore villiga att försaka de större bekvämligheter,

som bjödes i städer och större industrisamhällen, dit sökande aldrig saknades,

och mottaga platser i landsbygdens folkskolor i byar och församlingar, som läge något

på sidan om de stora stråkvägarna men som hade samma krav på upplysning som de

förra. Men för att detta behov skulle kunna fyllas krävdes ock, att möjlighet bereddes

för dem, som från barndomen vore vana vid förhållandena i mera avlägsna

bygder, att utbilda sig för lärarkallet. Denna möjlighet underlättades ingalunda genom

att förlägga det tillämnade lärarinneseminariet i en kuststad och därtill en stad med

jämförelsevis höga levnadskostnader. Slutligen betonades, att då det gällde att bestämma

förläggningen av ett statens seminarium, hänsyn finge tagas endast till den

omständigheten, varest detsamma bäst komme att gagna det ändamål, för vilket det

inrättats, nämligen utbildande av lärarkrafter för folkskolan ej blott i städer och

industrisamhällen utan jämväl på landsbygdens såväl mera centrala som avlägsnare

trakter.

Jämväl Kungl. Maj:ts befallningsbavande i Jämtlands län framhöll i underdånig

skrivelse den 24 december 1908 liknande synpunkter. Därest behov av lärarkrafter

Fröso.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

gjorde sig gällande inom kustområdet, kunde detta lämpligen tillgodoses genom utvidgning

av seminariet i Härnösand. Men ett behov, som med all säkerhet icke någonsin

kunde fyllas från något seminarium i stiftets kuststäder, vore församlingarnas

i det inre landet behov av lärarkrafter för deras skolväsen. För utvecklingen av detta

skolväsen, som naturligen stötte på stora svårigheter, vore icke den minsta svårigheten

motviljan mot att slå sig ned, kanske för livstiden, i en socken, där man måste känna

sig mer eller mindre avstängd från det mera rörliga livet i kustlandet med dess större

tillgång på bekvämligheter av alla slag. Det vore blott helt naturligt, att de elever,

som besökte ett seminarium i Härnösand eller eventuellt i Sundsvall och som företrädesvis

torde vara från de närmare derintill belägna orterna, skulle såsom lärare känna

sig dragna till samma orter. Aven det inre landet vore emellertid statt i utveckling.

Med den blivande inlandsbanan kunde man förvänta, att denna utveckling skulle fortgå

raskare och i större omfattning. För denna utveckling vore det av betydelse, att även

folkskoleväsendet utvecklades och ej bleve efter övriga landsdelars mera, än naturförhållanden,

avstånd och svårighet att åstadkomma medel gjorde alldeles oundvikligt.

Eljest kunde det till och med vara fara, att på avlägsnare trakter kulturen ginge tillbaka

i stället för framåt. Detta enligt Kung]. Maj:ts befallningshavandes mening

synnerligen stora och viktiga ändamål skulle icke vinnas, om ett ytterligare seminarium

upprättades i någon stad inom Västernorrlands län.

Folkunder
visnings
kommitténs
utredning.

Vid den tidpunkt, då nu berörda framställning inkom till ecklesiastikdepartementet,

var frågau om folkskoleseminariernas omorganisation föremål för utredning

genom den s. k. folkundervisningskommittén, till vars uppdrag det även ansågs höra

att undersöka behovet av nya seminarier. Då man torde hava ansett riktigast att avvakta

resultatet av nämnda kommittés utredningar, innan ytterligare åtgärder vidtoges

för inrättande av nya seminarier, fick den genom ifrågavarande framställning väckta

frågan tills vidare vila. I sitt betänkande rörande folkskoleseminarierna, som avlämnades

i början av år 1912, ansåg sig folkundervisningskommittén på grundval av gjorda

undersökningar kunna konstatera förhandenvaron av en betydande brist på lärarkrafter

för folkskolorna. Bland de åtgärder häremot, som av kommittén föreslogos, var inrättandet

på lämplig plats inom Norrland av ett dubbelseminarium för lärarinnor, för

vilket enligt kommitténs mening byggnader borde påbörjas under år 1913, samtidigt

därmed att seminariet skulle begynna sill verksamhet i provisoriska lokaler.

Förslag om

Umeåseminariets

ntvidgning

till

dubbelseminarium.

Redan inuan frågan om ett nytt seminarium för Norrland genom folkundervisningskommitténs

nu nämnda förslag vunnit förnyad aktualitet, hade ett nytt uppslag

till dess lösning framkommit genom en till domkapitlet i Luleå ingiven, till Konungen

ställd skrivelse den 18 augusti 1911 av rektorn vid folkskoleseminariet i Umeå O. Y.

Sundén. I sagda skrivelse framhöll Sundén, att de lokaler, över vilka seminariet i

Umeå förfogade, vore för sitt ändamål i flera avseenden olämpliga och dessutom alldeles

otillräckliga, i all synnerhet med hänsyn til! de krav på semiuarieuudervisningen,

som numera uppställdes. Även seminariets tomtområde, som omfattade allenast något

mer än 5,000 kvadratmeter, vore alldeles otillräckligt och lämnade ej utrymme för

undervisning i trädgårdsskötsel. Eu förbättring av seminariets lokalförhållanden vore

alltså av nöden. Denna kunde tänkas ske på olika sätt. En utväg vore tillbyggnad

till det nuvarande seminariehuset i samband med en utvidgning av tomtområdet.

Sundén beräknade kostnaderna för eu sådan tillbyggnad till 212,000 kronor, oavsett

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 190.

eventuell kostnad för tomtens tillökning. Icke ens efter så pass dyrbara förändringar

skulle emellertid seminariets lokaler bliva i alla hänseenden fullt tillfredsställande.

Lämpligare vore därför enligt Sundéns mening, att Umeåsemiuariets byggnadslråga

finge sin lösning i samband med frågan om inrättandet av ytterligare ett seminarium

för Norrland på det siitt, att seminariet i Umeå ombildades till dubbelseininarium

och erhölle nya byggnader å ny tomt. En sådan anordning skulle efter vad

Sundén beräknade medföra en besparing på över 200.000 kronor i jämförelse med

kostnaderna för uppförande av ett nytt enkelserninarium å annan plats och tillbyggnad

av seminariet i Umeå på förut angivet sätt. Härtill komrae de lägre driftkostnader,

ett dubbelseminarium betingade mot två enkelseminarier, varförutom dubbelseminariet

i pedagogiskt avseende erbjöde vissa företräden. Sundén hemställde därför, att Kungl.

Maj:t täcktes — efter vederbörliga underhandlingar med Umeå stad om upplåtande av

tomt för ett dubbelseminarium samt eventuellt om försäljning av de nuvarande seminariebyggnaderna

till staden — föranstalta om uppgörande av ritningar och kostnadsförslag

till byggnader för ett dubbelseminarium i nämnda stad samt hos riksdagen

äska nödigt anslag för dessa byggnaders uppförande m. in.

Domkapitlet i Luleå inforarade i anledning av Sundéns framställning yttranden

från seminariets inspektor, vilken förklarade sig instämma i det gjorda förslaget, samt

från folkskolinspektörerna i stiftet. Inspektörerna inom Västerbottens län, F. Svedberg

och K. L. Österberg, anförde i gemensamt utlåtande, att inom Västerbottens läu erfordrades

omkring 65 nya lärarkrafter för besättande av vakanta tjänster, för vilka

kompetenta innehavare ej kunnat erhållas, och nya tjänster, vilka omedelbart borde

inrättas till ersättande av mindre folkskolor. Då förslaget om Umeåseminariets ombildning

till dubbelseminarium syntes dem utgöra den bästa lösningen av frågan om

lärarbristens avhjälpande och tillgodoseendet av det framtida behovet av folkskollärarkratter

i Norrland, hemställde de om bifall till Sundéns framställning. — Jämväl

folkskolinspektören i södra Norrbotten J. Sunneman konstaterade en betänklig brist

på, lärare för folkskolorna; 17 tjänster måste uppehållas av inkompetenta vikarier, och

ej mindre än 67 mindre folkskolor borde snarast omändras till egentliga folkskolor,

varjämte behövdes ett 20-tal extra ordinarie lärarkrafter i vissa folkskolor. Omkring

100 nya lärarkrafter behövdes alltså inom distriktet. För tillgodoseende av lärarbehovet

inom Norrbotten vore det sannolikt bättre att anlägga ett nytt seminarium

inom länet — förslagsvis i Piteå — än att utvidga Umeåsemiuariet. Skulle emellertid

sistnämnda alternativ föredragas, borde man taga under omprövning, om icke också

det manliga seminariet i Luleå borde utvidgas till dubbelt; allt mera efterfrågades

nämligen i de stora bondbyarna folkskollärare i stället för folkskollärarinnor. — Inom

folkskolinspektören A. Alexanderssons distrikt, Tornedalen och angränsande socknar,

behövdes ett 20-tal nya lärarkrafter, varjämte inom de skoldistrikt, som berördes av

den under byggnad varande järnvägen, behov av ytterligare nya folkskolor komme att

yppa sig. För övre Norrbotten vore det mest effektivt, att ett särskilt seminarium

inrättades inom _ länet, exempelvis i Piteå. — Folkskolinspektören i Norrbottens

nordligaste distrikt V. Karnell hade däremot icke inom sitt distrikt funnit någon

brist på lärarkrafter, detta emedan Gällivare och Juckasjärvi, som utgjorde den

huvudsakliga delen av distriktet, betalade sina lärare synnerligen höga löner. Ehuru

det för länets övriga områden torde förhålla sig annorlunda, vore det dock för tidigt

att yrka på ännu ett seminarium i Norrbotten, innan Luleå seminarium hunnit verka

några år.

I ny underdånig skrivelse den 16 september 1912 utvecklade rektor Sundén

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 199.

ytterligare skälen för sitt förslag om utvidgning av seminariet i Umeå till dubbelseminarium,

vilken åtgärd enligt hans mening skulle vara tillräcklig för att tillgodose

det närvarande behovet.

Domkapitlet i Luleå översände samtliga handlingar i ärendet till Kungl. Maj:t

med skrivelse den 26 september 1912. Domkapitlet faun behovet av ännu ett seminarium

för Norrland med dess alltfort i förhållande till landet i övrigt synnerligen

raska folkökning och dess sent började, men omsider med desto större krav framträdande

kulturella utveckling vara så allmänt erkänt, att någon närmare utredning

därom icke syntes erforderlig. Behovet av ett helt nytt dubbelseminarium i Norrland

ansåge dock domkapitlet icke kunna tillfyllest uppvisas. Då nybyggnad i en snar

framtid måste företagas för seminariet i Umeå, då enligt allmänt rådande och av

domkapitlet delad mening det ifrågaställda nya seminariet borde anordnas för utexaminerande

av kvinnliga lärarkrafter, då Umeå stad borde ur olika synpunkter anses lämplig

såsom förläggniugsort för ett dubbelseminarium och då, så vitt för det dåvarande

kunde bedömas, icke några så avsevärda företräden syntes böra tillerkännas ett enkelseminarium,

förlagt till några av de andra presumptiva förläggningsorterna, att fördelarna

av ett dubbelseminarium därför borde uppgivas, ansåg sig domkapitlet böra i

huvudsak biträda vad Sundén hemställt.

Anbud från

olika norrländska

samhällen.

Piteå.

Sedan frågan om ett nytt folkskoleseminarium inom Norrland genom de undersökningar

och uttalanden, för vilka nu redogjorts, tilldragit sig ökad uppmärksamhet,

beslöt man sig inom flera norrländska samhällen för att lämna erbjudande om

fritt byggnadsområde m. in. för det ifrågasatta seminariet. Till Kungl. Maj:t inkommo

i anledning härav under senare delen av år 1912 samt år 1918 framställningar

i berörda syfte från städerna Piteå, Skellefteå, Umeå, Örnsköldsvik och Hudiksvall

samt från Bräcke och Över-Luleå kommuner, varjämte Östersund och Sundsvall

kompletterade sina anbud. Vid redogörelsen för de sålunda föreliggande anbuden

torde, oavsett den tidsföljd, vari desamma inkommit, de olika samhällenas anbud

lämpligen kunna anföras i nu angivna ordning.

Stadsfullmäktige i Piteå beslöto den 14 september 1912 bland annat att, under

förutsättning att ett enkel- eller dubbelseminarium bleve förlagt till nämnda stad,

erbjuda staten kostnadsfritt ett närmare angivet tomtområde, utgörande, inberäknat

mellanliggande och tillstötande gator, omkring 37,000 kvadratmeter; att för beredande

av provisoriska undervisnings- och övniugslokaler, till dess seminariet kunde komma

under eget tak, kostnadsfritt upplåta ett folkskolehus, innehållande 6 större lärosalar;

ävensom att under samma tid i hyresersättning för rektorsbostad erlägga 700 kronor

om året. I bifogat utlåtande av t. f. stadsingenjören V. Åström anfördes, att den

föreslagna tomten hade ett fritt och öppet läge med utsikt över norra stadsfjärden

samt med en vacker skogspark i nästan omedelbar närhet, att byggnadsgrunden utgjordes

av hård, fast s. k. pinnmo samt att höjdläget över fjärdarna med lätthet möjliggjorde

en effektiv dränering av platsen, som sålunda lämpade sig utmärkt väl ej

blott för trädgårdsodling, parkanläggning, idrottsplats o. d. utan även för bebyggande.

A stadsfullmäktiges vägnar framförde deras ordförande i underdånig skrivelse

den 16 september 1912 fullmäktiges anbud och utvecklade närmare de skäl, som talade

för Piteå såsom förläggningsort för det tilltänkta seminariet i jämförelse med

Sundsvall, Östersund och Umeå. Sedan seminariet i Falun ombildats till dubbelseminarium,

torde något behov av ett kvinnligt seminarium i södra och mellersta Norr
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kunglm Majds Nåd. Proposition Nr 199.

land knappast förefinnas. Sundsvall såsom ett övervägande affärssambälle kunde näppeligen

erbjuda det lugn och den oberördhet av skadliga yttre inflytelser, som ett

seminarium borde kunna göra anspråk på, och ett till nämnda stad förlagt seminarium

komme sannolikt att huvudsakligen draga till sig stad-flickor, vilka, såsom erfarenheten

visat, i allmänhet icke vore hågade att söka plats på landsbygden, allra minst i

övre Norrland. Östersund åter vore såsom militärstad mindre lämplig förlägguingsort

för ett kvinnligt seminarium, där huvudsakligen landsbygdens flickor skulle utbildas

till lärarinnor. Ur sistnämnda synpunkt voro även Umeå mindre lämpligt för förläggning

av ett kvinnligt seminarium, allra minst borde man där öka lärjungarnas

antal. Då staden därjämte vore känd för de höga levnadsomkostnaderna, hade flickor

från Norrbotten avskräckts från att där söka inträde. Vidare rådde inom Norrbotten

ett större behov av lärarkrafter än inom Västerbotten, vartill komme, att Norrbotten

vore statt i stark utveckling och att försvenskuingsarbetet ställde stora krav på skolväsendet.

Bland platser inom Norrbotten vore Piteå med hänsyn till sitt centrala

läge den lämpligaste för ett seminarium. Där funnes ock tillfällen till inackordering

för det billiga priset av 40—45 kronor i månaden, under det att i Sundsvall och

Umeå erlades i medeltal 65—70 kronor och i Östersund 80 — 85 kronor i månaden.

Jämlikt beslut den 4 november 1912 av stadsfullmäktige i Skellefteå inkommo

särskilda delegerade genom skrivelse den 27 december 1912 till Kung!. Magt med erbjudande

att för det nya seminariet upplåta erforderlig, välbelägen tomt ävensom att

lämna fritt vatten och fri ström för elektrisk belysning för seminariets behov från

stadens ledningar. För seminariets förläggning till Skellefteå talade, att Skellefteå

utgjorde den kulturella och kommersiella medelpunkten för den norra hälften av Västerbottens

län och omgåves av en för norrländska förhållanden synnerligen tätt befolkad

och i hög jordbrukskultur varande vidsträckt landsbygd. Prisen å livsmedel

vore även i Skellefteå, tack vare ortens produktion utöver behovet, lägre än t. ex. i

Umeå och Luleå, liksom också hyresprisen där ställde sig lägre äu i nämnda städer.

Stadens läge på ungefär lika avstånd från Luleå i norr och Umeå i söder samt i

längdriktningen räknat i det närmaste i mitten av det område, för vilket det nya seminariet

vore avsett, talade ock för anstaltens förläggande dit. Skellefteå stads erbjudande

om fritt vatten och fri ström för elektrisk belysning torde ock vara för framtiden

långt värdefullare, än vad övriga städer utfart sig till.

Med föranledande av och i anslutning till de framställningar, som gjorts av rektor

Sundén och för vilka förut redogjorts, beslöto stadsfullmäktige i Umeå den 15

november 1912 att hemställa, att det nuvarande folkskoleseminariet i Umeå snarast

måtte utvidgas till ett inom staden förlagt dubbelseminarium, mot det att Umeå stad

å sin sida förbunde sig dels att kostnadsfritt upplåta erforderligt tomtområde för seminariets

behov, dels att till detta område kostnadsfritt framdraga behövliga vattenoch

avloppsledningar samt elektriska ledningar, dels ock, där så erfordrades, kostnadsfritt

tillhandahålla för seminariets behov nödiga undervisningslokaler under den mellantid,

som komme att förflyta, till dess dubbelseminariets nya byggnader kunde tagas

i anspråk. Därjämte förklarade sig stadsfullmäktige villiga att mot en köpeskilling,

ej överstigande 57,000 kronor, inköpa nuvarande seminarietomten i Umeå med

åbyggnader, därest det nya dubbelseminariets förläggande till staden gjordes beroende

av en dylik åtgärd från stadens sida.

I framställningen bifogat utlåtande hade stadsingenjören C. Olander aufört, att

markens beskaffenhet å det föreslagna tomtområdet utgjordes av cirka 0,35 meter

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 176 höft. (Nr 199.) 2

Skellefteå.

Umeå.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Örnsköldsvik.

Hudiksvall.

10 Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 199.

matjord, ett O.so—1 meter tjockt lager rödsand samt därunder vattenblandad gräsand.

Mark beskaffenheten vore icke undersökt till större djup än 2,5 meter. Provbelastning

hade icke utförts. Antagligen måste byggnadsplatsen noggrant dräneras och

dubbel rustbädd nedläggas samt en armerad betongplatta av minst 0,5 meters tjocklek

gjutas under grundmurarna. P. d. länsträdgårdsmästaren C. H. Landsberg hade i bilagt

intyg uttalat, att området ur trädgärdssynpunkt vad jordmånen beträffade vore

synnerligen lämpligt samt att kostnaderna för anläggning av trädgård å platsen skulle

ställa sig ovanligt billiga. Förutom av kartor, utvisande det erbjudna tomtområdet,

åtföljdes stadsfullmäktiges skrivelse av ett utav byggmästarna C. Sandström och C.

G. W. Andersson upprättat värderingsinstrument över seminariets nuvarande tomt och

byggnader, upptagande följande poster:

tomten...................................

............................... kronor

5 000: —

huvudbyggnaden ................

............................... 2>

50 000: —

uthusbyggnaden...................

............................... »

2 000: —

Summa kronor

57,000: —

ävensom ett kostnadsförslag för byggnadens omändring till folkskolelokaler, utvisande

en sammanlagd kostnad av 20,035 kronor 58 öre.

Såsom stöd för sin hemställan om förläggande av ett dubbelseminarium till Umeå

åberopade stadsfullmäktige de av rektor Sundén anförda skälen samt erinrade, att

jämväl domkapitlet i Luleå och Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län

framhållit stadens företräden framför andra norrländska städer. Stadsfullmäktige betonade

ock vikten av frågans snara avgörande, enär mellan staden och åtskilliga jordägare

ingångna preliminära avtal om markköp till ifrågavarande, av staden såsom förläggningsplats

för dubbelseminariet erbjudna område endast gällde till utgången av

år 1914.

A sammanträde den 18 november 1912 beslöto stadsfullmäktige i Örnsköldsvik

att för det tillämnade Norrlandsseminariet erbjuda fri tomt med lämpligt läge och

tillräcklig storlek samt vatten- och elektriska ledningars framdragande till tomtgränsen.

I skrivelse den 30 maj 1913 från stadsfullmäktiges beredningsutskott å stadsfullmäktiges

vägnar åberopades såsom skäl för seminariets förläggning till Örnsköldsvik

stadens centrala läge och goda kommunikationer till lands och sjöss, dess anmärkningsvärt

låga levnadskostnader i jämförelse med exempelvis Sundsvall, Härnösand

och Sollefteå, billigare byggnadskostnader än i övriga Norrlandsstäder, lägre pris på

stenkol än annorstädes på grund av gynnsamma fraktförhållanden samt stadens skyddade

belägenhet och sunda klimat.

Stadsfullmäktige i Hudiksvall hemställde genom utsedda kommitterade i skrivelse

den 19 september 1913, att Kungl. Maj:t vid behandling av frågan om det nya

seminariets förläggningsort ville taga i övervägaude, huruvida icke detsamma kunde

lämpligen förläggas till nämnda stad, och förklarade, att staden vore villig att för

ändamålet upplåta fri tomt till den areal, som kunde erfordras, kostnadsfritt framdraga

ledningar för vatten och avlopp samt elektrisk belysning till tomtgränsen, upplåta

fria lokaler i gamla läroverkshuset för seminariets behov under byggnadstiden

ävensom lämna andra förmåner, som statsmakterna eventuellt kunde sätta i fråga,

såsom exempelvis fritt elektriskt ljus under vissa år. Tre olika tomtområden föreslogos

till upplåtande, samtliga utmärkta å en kommitterades skrivelse vidfogad karta.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

Enligt bilagt intyg från stadens byggnadskontor omfattade nämnda områden respektive

cirka 08,200, 49,200 ocli 50,000 kvadratmeter.

Såsom skäl för seminariets förläggning till Hudiksvall påpekades bland annat,

att ett dit förlagt seminarium skulle komma att ligga ungefär mitt emellan de redan

befintliga seminarierna i Härnösand och Uppsala och sålunda kunna räkna på att fa

elever från de rikt befolkade orter, för vilka Hudiksvall i förevarande avseende skulle

komma att utgöra centrum. Den landsbygd, som därvid avsåges, skulle omfatta 21

socknar och eu folkmängd på i runt tal 153,000 invånare. Staden hade jämväl tillfredsställande

kommunikationer, vilka komme att ytterligare förbättras genom ostkustbanaus

tillkomst. Hudiksvall kunde slutligen erbjuda relativt låga levnadskostnader

för eleverna, till bestyrkande varav anfördes, att inackorderingsavgiften för skolungdom

utginge med 45 kronor vid delat rum samt 60 kronor, då ensamt rum erhölles.

Slutligen erbjöd Bräcke kommun, jämlikt kommunalstämmans beslut den 5 oktober

1913, genom underdånig skrivelse den 1 november 1913 fritt jordområde om 40,000

kvadratmeter till byggnadsplats för det s. k. Norrlandsseminariet samt fria vattenoch

avloppsledningar till tomtgränsen ävensom fritt vatten. Det föreslagna tomtområdet

vore enligt intyg av löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren J. Elliot högt

och sunt beläget med vidsträckt utsikt; grunden vore lätt att dränera och utschakta,

fast och mycket bärkraftig. Genom tilläggsskrivelse den 28 november 1913 anfördes,

dels att det angivna området kunde ändras i form och sträckning, så att det bleve

så ändamålsenligt som möjligt, dels ock att, om detsamma ej befunnes lämpligt, kommunen

vore villig att under förutsättning av vederbörande myndigheters tillstånd inköpa

å Bräcke prästbords ägor ett lika stort område att kostnadsfritt överlämnas för

merbemälda ändamål. Vid förstnämnda skrivelse var fogat ett anbud om kostnadsfritt

framdragande av ledningar och leverans av elektrisk energi till ett pris av

25 öre för kilowattimme.

Bland de skäl för seminariets förläggning till Bräcke, som åberopades i först berörda

skrivelse, må följande anföras. Platsen vore belägen något mer än 300 meter

över havet, således på samma höjd som den jämtländska högplatån i allmänhet, ägde

höglandets fördelar men hade på samma gång ett läge, som lämnade skydd för de

kalla fjällvindarna. Samhället erbjöde ur kommunikationssynpunkt sett det bästa läge,

då det kunde sägas vara knutpunkten, där järnvägarna mellan östra och västra, södra

och norra delarna av Norrland skare varandra. Visserligen vore måhända för närvarande

tillgången på lägenheter och rum för lärare och elever ej fullt tillräcklig, men

då byggnadstomter funnes till moderata pris och byggnadsverksamheten under de senare

åren varit rätt livlig, vore det icke tvivel underkastat, att tillfällen till inackordering

och förhyrning av bostadslägenheter skulle givas i mån av behov. Det kunde

ju icke nekas, att en stad erbjöde en mängd fördelar, som landsbygden saknade och

som gjorde sig gällande vid valet av förläggningsort för en sådan institution som ett

seminarium. Men även landsbygden erbjöde fördelar, varav staden vore i avsaknad,

och det syntes icke olämpligt, att man bröte med det hittills följda systemet att vid

offentliga institutioners förläggande tillgodose städernas men förbise landsbygdens

intressen. Ett verksamt botemedel mot den hotande avfolkningen på landsbygden

skulle säkerligen givas därigenom, att även landsbygden finge åtnjuta förmånen av

offentliga institutioners befintlighet därstädes, för så vitt nämligen förhållandena i

allmänhet gjorde sådant möjligt. Genom det ifrågavarande seminariets förläggande

till landsbygd skulle begåvade flickor från den kringliggande trakten för ringare kostnad

kunna bliva utbildade till lärarinnor, seminariet skulle för den omgivande orten

3>räcke.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Över-Luleå.

Östersund.

Sundsvall.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

bliva en kulturhärd och verka uppryckande i både andligt och materiellt avseende,

utbildningen skulle kunna bliva mera allsidigt sund, ett noggrannare övervakande av

eleverna äga rum samt ett mera patriarkaliskt och kordialt förhållande mellan lärare

och lärjungar komma till stånd, och den skräck för landsbygden, som tycktes förefinnas

bland folkskolans lärarinnekår, skulle om icke helt undanröjas dock i någon

mån minskas. Slutligen borde ej förbises, att kostnaderna både för semin ariebyggnadernas

uppförande och framtida underhåll samt för den årliga driften säkerligen komme

att ställa sig betydligt billigare i Bräcke än i Norrlands städer i allmänhet, vilket

en nyligen gjord utredning i fråga om förläggningen av sinnesslöanstalten för Jämtlands

län givit vid handen.

Vidare inkommo av Över-Luleå kommunalstämma utsedda lcommitterade, jämlikt

kommunalstämmans den 7 juni 1914 fattade beslut, till Kungl. Magt med anhållan,

att vid bestämmande av förläggningsort för det nya Norrlandsseminariet även Bodens

municipalsamhälle måtte vinna beaktande. Kommunen erbjöde fri tomt för seminariet

med lagom sluttning mot söder och utmärkt byggnadsgrund samt ett dominerande

läge. Enligt kommitterades mening vore det för utbredande av svensk språkkultur

i skoldistrikten i Tornedalen av vikt, att det nya seminariet förlädes så långt

norr ut som möjligt. Endast härigenom bleve det möjligt för seminariet att erhålla

elever från översta Norrland, vilka efter avlagd examen kunde förbliva i sina hembygder

och utföra sin uppgift som lärarinnor i deras skolor. Eu lämpligare plats än

Boden för det nya seminariet kunde ej gärna utfinnas. Detta gällde icke minst i

kommunikationshänseende. Hit förde nämligen järnvägslinjer från 4 håll, och icke

mindre än 7 landsvägar utmynnade i Boden. Den framkomna anmärkningen, att

Boden såsom garnisonsort ej lämpade sig såsom förläggningsort för ett folkskollärarinneseminarium,

berodde tydligen på obekantskap med förhållandena.

Till komplettering av förut lämnat erbjudande beslöto stadsfullmäktige i Östersund

den 5 november 1912 att, därest det nya folkskollärariuneseminariet för Norrland

bleve förlagt till Östersunds stad, kostnadsfritt för staten upplåta för seminariet,

till byggnadstomt samt för anordnande av skolträdgård, ett område av omkring 5 tunnland

antingen norr eller söder om blivande stadsplan, att, likaledes kostnadsfritt, upplåta

för seminariets verksamhet nödiga lokaler under tiden för uppförandet av för seminariet

erforderliga byggnader samt att lämna ett belopp av 1.200 kronor årligen,

dock ej över tre år, såsom hyresbidrag åt seminariets rektor. Framställning om stadsfullmäktiges

berörda beslut överlämnades till Kungl. Maj:t genom skrivelse den 2 januari

1913 av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län, som därvid ville

fästa uppmärksamheten på att, enligt vad handlingarna utvisade, till båda de föreslagna

tomtområdena ytterligare mark kunde utläggas, därest så skulle befinnas erforderligt.

Även stadsfullmäktige i Sundsvall fullständigade sitt anbud, i det att fullmäktige

deu 16 september 1912 beslöto, att, såvitt ett kvinnligt seminarium för Norrland förlädes

till Sundsvall och lokaler för detsamma började uppföras under år 1913 samt

under förutsättning att seminarieundervisningen toge sin början redau hösten samma

år. staden skulle, under tiden tills den nya seminariebyggnaden kunde för sitt ändamål

tagas i anspråk, tillhandahålla statsverket kostnadsfria lokaler för undervisningens

bedrivande jämte ämbetsrum för seminariets föreståndare, samtliga lokaler med fritt

vatten, ljus och uppvärmning. Vid fullmäktiges rörande ifrågavarande anbud ingivna

framställning var fogad en jämförelse mellan skolväsendet i Jämtlands och Västernorrlands

län, av vilken ansågs framgå, att ensamt Medelpad hade större behov av lärår
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Rwujl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 199.

krafter på den egentliga folkskolans område än kela Jämtlands län, och detta icke

blott då det giillde att besätta nya befattningar utan även i fråga om att ersätta uttjänta

lärare och lärarinnor.

Under sommaren 1913 besökte två representanter för ecklesiastikdepartementet

de platser, som ifrågasatts såsom förläggningsorter för det föreslagna seminariet

— med undantag av Bräcke, vars anbud då ännu icke inkommit — för att taga

kännedom om de erbjudna tomtområdena m. m. I anledning av de förhandlingar, som

därvid fördes med vederbörande ortsrepresentanter, funno flera av de ifrågavarande

samhällena sig böra göra vissa tillägg till sina anbud, till följd varav under senare

delen av år 1913 och förra delen av år 1914 inkomtno ett flertal framställningar,

innehållande nya erbjudanden och i vissa fall med anförande av ytterligare skäl för

det föreslagna seminariets förläggning till ena eller andra samhället. Vid redogörelsen

för dessa framställningars innehåll torde lämpligen samma ordningsföljd böra iakttagas

de olika samhällena emellan som i det föregående.

Stadsfullmäktige i Piteå fattade den 8 oktober 1913 beslut att, under förutsättning

att ett enkel- eller dubbelseminarium bleve förlagt till staden, erbjuda staten

kostnadsfritt erforderligt dricksvatten, i första hand medelst ledning från anordnade

brunnar, samt annat behövligt vatten och vattenavloppsledning till seminariets tomtgräns

ävensom, sedan fullständig vattenledning kunde bliva i staden anlagd, kostnadsfri

delaktighet däri. Vid inlämnandet av detta stadsfullmäktiges beslut tillkännagavs,

att stadsfullmäktige samma dag tillsatt en kommitté med uppdrag att vidtaga förberedande

åtgärder för anläggning av vattenledning i staden.

Samma stads fullmäktige beslöto vidare den 30 mars 1914 att, under förutsättning

att ett statsseminarium bleve förlagt till staden och utan att avvakta den genom

vattenledningskommittén igångsatta utredningen, med största möjliga skyndsamhet i

staden anlägga vattenledning och avloppsledning, den senare till eu början i den utsträckning,

att seminariet med tillhörande byggnader och inrättningar bleve praktiskt

och tekniskt väl tillgodosett; att under nyssnämnda förutsättning förbinda sig att för

all framtid kostnadsfritt hålla vatten åt seminariet och dess institutioner samt för dylikt

ändamål kostnadsfritt framdraga vatten- och avloppsledning till seminariets tomtgräns;

att, därest den genom stadsfullmäktiges beslut den 14 september 1912 erbjudna fria

tomten till seminariet icke skulle befinnas fullt ändamålsenlig, i stället fritt erbjuda

en tomt, upptagande vissa närmare angivna kvarter och utgörande tillhopa en areal

av cirka 35,200 kvadratmeter. Vid ärendets överlämnande till vattenledningskommittén

gjorde fullmäktige dessutom det uttalandet, att arbetena med vatten- och avloppsledningar

bordo så anordnas och skyndsamt bedrivas, att anläggningarna kunde beräknas

vara färdiga senast hösten 1917. Stadsfullmäktiges ifrågavarande beslut ingavs

genom utdrag av protokollet till ecklesiastikdepartementet den 2 april 1914 genom

Kuugl. Maj:ts befallnin oskärande i Norrbottens län, som sedermera i skrivelse den

12 maj 1914 överlämnade bevis, att besvär över ifrågavarande beslut ej blivit hos befalluingshavanden

anförda.

Slutligen förbundo sig stadsfullmäktige i Piteå den 13 maj 1914 —under ytterligare

framhållande av att stadsfullmäktige redan genom beslut den 30 mars 1914, i

händelse det tilltänkta Norrlaudsseminariet bleve förlagt till Piteå, förbundit sig att

låta anlägga vatten- och avloppsledning och kostnadsfritt framdraga dylik till gränsen av

den upplåtna tomten ävensom påskynda arbetet så, att detta bleve färdigt före eller

åtminstone samtidigt med seminariebyggnadens fullbordande — att, utöver vad staden

i berörda hänseende redan åtagit sig, för all framtid kostnadsfritt tillhandahålla semi
-

Piteå.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

nariet elektriskt ljus ävensom att, därest så erfordrades, upplåta och iordningställa

idrottsplats.

I samband därmed ville stadsfullmäktige påvisa, att därest seminariet förlädes

till Skellefteå, Västerbottens län komtne att erhålla ett folkskollärarinnesemiuarium i

vardera av sina båda städer, under det att det vidsträcktare, folkrikare och i vida livligare

utveckling stadda Norrbottens län, där behovet av kvinnliga lärarkrafter vore

ännu större och svårare att fylla, alltjämt skulle, till otvivelaktigt men för folkundervisningen,

komma att sakna ett dylikt.

Till ytterligare utvecklande av de skäl, som talade för det nya seminariets förläggning

till Piteå, iugåvo av stadsfullmäktige utsedda kommitterade den 18 maj

1914 eu underdånig skrivelse. I denna gendrevos till eu början åtskilliga skäl, som

i en av arkitekten Hermansson avgiven tjänsterapport till överintendentsämbetet vid

jämförelse mellan Piteå och Skellefteå såsom förläggningsort för seminariet anförts till

förmån för Skellefteå. Därjämte betonades önskvärdheten av och skälen till att övre

Norrlands behov av lärarkrafter först måtte komme i åtanke vid avgörandet av frågan

om det nya seminariets förläggning, samt att på grund av ortens säregna förhållanden

särskilt behovet av lärarinnor vore stort. Slutligen framhölls, att om från statens sida

något mer gjordes för Norrbotten än för andra delar av landet, staten på sätt och vis

hade full valuta härför i de inkomstkällor, detta län erbjöde.

Uti en till ecklesiastikdepartementet ingiven skrivelse av den 10 september 1913

framhöll kyrkoherden i Piteå landsförsamling Axel Sandin vikten därav, att folkskoleväsendet

i övre Norrland bringades ur det nödläge, vari det kommit på grund av

folkskollärarinnebrist. Denna brist hölle hela Norrbottens läns skolväsen på ett lägre

plan än i det övriga Sverige, och inga rimliga uppoffringar från församlingarnas sida

förmådde här något. För ingen torde det framstå klarare än för en skolrådsordförande

i en stor norrländsk församling, vad det ville säga att på grund av saknaden av tillräckliga

utbildningsanstalter alldeles icke kunna erhålla nödiga kompetenta lärarkrafter.

I detta avseende skulle skolrådsordförandena i Norrbottens läns församlingar kunna

förtälja, huru med dryga kostnader uppförda folkskolehus måst stå obegagnade av brist

på lärare, huru inrättade folkskollärarplatser i åratal måst av brist på sökande uppehållas

av småskollärarinnor, huru stora skoldistrikt måst bygga nästan hela skolverksamheten

på av småskollärarinnor skötta s. k. mindre folkskolor samt huru skolväsendets

utveckling avstannat.

Samma medel för avhjälpande av lärarbristen, som använts i Kiruna, eller att

erbjuda dubbel lagstadgad lön, vore uteslutet för den mera fattiga norrländska landsbygden,

varest skolväsendet vore i fara att tvingas till stillastående eller till och med

tillbakagång, vilket vore så mycket betänkligare, som ett väl organiserat skolväsen

stode i närmaste samband med övre Norrlands kulturella utveckling och försvenskning.

Såsom typisk för förhållandena i berört avseende för Norrbottens län anförde

Sandin Piteå landsförsamling. Deuna församling med 20.050 invånare hade år 1912

87 lärare och lärarinnor, av vilka endast 9 voro anställda vid folkskola samt alla

övriga 78 voro småskollärarinnor. Proportionen mellan folkskollärare och småskollärare

ställde sig i själva verket ännu sämre, i det att tre av folkskollärarplatserna trots

ständigt ledigförklaraude icke kunnat besättas med kompetent innehavare.

Den enda vägen till hjälp ur dessa förhållanden ansåge Sandin vara ett folkskollärarinneseminarium

för Norrbotten, förlagt till Piteå. Ett seminarium förlagt utom

länet, t. ex. Umeå, kunde alldeles icke rädda Norrbottens betryckta skolväsen eller i

väsentlig grad upphjälpa detsamma.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kuiujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

Även om vid bestämmandet av seminariets förläggningsplats de från de särskilda

ifrågasatta samhällena erbjudna förmåner icke kunde sakna sin betydelse, syntes det

Sandin, att det påtagliga och trängande behovet att avhjälpa en landsändas genom

brist på lärarkrafter hotade skolväsen borde vara den förnämsta och avgörande bestämmelsegrunden.

Genom skrivelse den 15 september 1913 meddelade särskilda av stadsfullmäktige

i Skellefteå utsedda kommitterade, att stadsfullmäktige den 14 augusti 1913 beslutat

att. under förutsättning att det blivande seminariet förlädes till Skellefteå, anslå

10.000 kronor för anordnandet av eu för seminariet och Skellefteå Barnskola gemensam

idrottsplats, som skulle anläggas ä samskolans område, vilket läge i nära grannskap

med det åt seminariet erbjudna tomtområdet.

Vidare överlämnade kommitterade protokoll och karta över eu å det erbjudna

tomtområdet verkställd grundundersökning. Därjämte bifogade kommitterade dels från

skolrådsordförandeua inom Skellefteå fögderi införskaffade uppgifter rörande skolförhållandena

inom de olika församlingarna, av vilka uppgifter enligt kommitterades mening

framginge, att svårighet att erhålla folkskollärare till skolorna fÖrefunnes, att i

ett flertal socknar folkskollärartjänster antingen stått eller stode vakanta av brist på

sökande, att där sökande funnits, kyrkostämmorna fått åtnöja sig med ofullständiga

förslag och att i flera socknar mindre folkskolor ej blivit omändrade till folkskolor på

grund av kännedomen om den förefintliga folkskollärarbristeu; dels ock från kronofogden

i fögderiet inlämnade statistiska uppgifter för 28-årsperioden 1885—1913 rörande

folkmängden, taxeringen av fäst egendom och av inkomst inom fögderiet samt Skellefteå

stad, vilka uppgifter utvisade, med vilka väldiga belopp folkmängden samt fastighets-

och inkomstvärdena vuxit inom området i fråga under nämnda tid.

Slutligen lämnade kommitterade den upplysningen, att inackorderingspris och

-möjligheter för närvarande vore mycket gynnsamma i Skellefteå och där ställde sig

avsevärt billigare än i länets andra stad, Umeå.

Från stadsfullmäktige i Umeå meddelades genom skrivelse den 20 oktober 1913,

att stadsfullmäktige — enär till deras kännedom kommit, att ett tomtområde om

40.000 kvadratmeter ansåges vara för seminarieanläggningen erforderligt och det av

stadsfullmäktige genom underdånig skrivelse den 18 november 1912 erbjudna området,

som beräknades innehålla en areal av allenast 31,550,80 kvadratmeter, alltså finge

anses vara till arealen för litet — den 17 oktober 1913 beslutat att för ändamålet

kostnadsfritt erbjuda ytterligare ett öster om och intill förut föreslagna tomten beläget,

37 meter brett område av enahanda beskaffenhet som det förra och innehållande en

areal av 8,968.29 kvadratmeter, varigenom hela nämnda tomtområde skulle få en ytvidd

av 40,519,09 kvadratmeter; varjämte stadsfullmäktige beslutat att till tomt för

seminariet alternativt kostnadsfritt upplåta ett närmare angivet område om 39,890

kvadratmeter, därest sistnämnda område skulle av statsverket anses för ändamålet

lämpligare än det förstnämnda.

Tillika ville stadsfullmäktige meddela, att fullmäktige den 2 juli 1913 beslutat

att anlägga ny vattenledning från grundvattensbrunnar samt att nämnda vattenledning,

som ansåges komma att tillföra staden ett i alla avseenden förstklassigt vatten, med

all sannolikhet väntades bliva färdig till användning inom utgången av år 1915.

Rörande det av stadsfullmäktige alternativt erbjudna tomtområdet meddelades i

skrivelsen bilagt utlåtande av stadsingenjören C. Olander, att marken, sedan den blivit

dränerad. vore fullt användbar som byggnadsgrund och i allmänhet bestode av ett

tunnare lager matjord, under matjorden ett tjockare lager rödsand samt därunder grå

Skellefteå.

Urnea.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Örnsköldsvik.

Östersund.

Sundsvall.

16 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 199.

sand från forna havsbottnen, att för platsens planering till tomt erfordrades en avsevärd

massa fyllningsjord, att vattnet i allmänhet stode cirka 1,5 meter under markytan

samt att jorden ej vore av större värde för trädgårdsskötsel utan påfyllning av mycken

matjord med uppblandning av kraftig .gödsel, enär den under många år varit vanhävdad.

Till komplettering av det från Örnsköldsvik gjorda anbudet erbjöd drätselkammaren

i nämnda stad enligt stadsfullmäktiges uppdrag genom skrivelse den 21 oktober

1913 fri upplåtelse för det föreslagna nya seminariet av ettdera utav fyra å bilagd

stadsplanekarta utmärkta områden, vartdera upptagande en areal av 40,000 kvadratmeter,

jämte framdragande på stadens bekostnad av vatten- och avloppsledningar samt

elektriska ledningar till områdesgränsen samt fritt uttagande av granit, sand och grus,

där sådant material lämpligast kunde finnas på stadens mark.

Därjämte utyecklade drätselkammaren ytterligare de skäl för det nya seminariets

förläggning till Örnsköldsvik, som blivit anförda i den i det föregående omnämnda

skrivelsen den 30 maj 1913 från stadsfullmäktiges beredningsutskott. Särskilt påpekades

stadens centrala läge inom Norrland ungefär mitt emellan Gävle och Haparanda,

dess goda kommunikationer och dess låga byggnadskostnader samt billiga levnadskostnader,

i vilket sistnämnda avseende påvisades, att utspisningskostnaderna vid länslasarettet

i Örnsköldsvik under år 1912 ställt, sig billigare än vid vartdera av lasaretten i

Hudiksvall, Sollefteå, Piteå, Sundsvall, Östersund, Söderhamn, Umeå, Härnösand och

Skellefteå, eller 57,53 öre för individ och dag mot exempelvis 89,i o öre i Hudiksvall.

Genom beslut den 18 november 1913 gjorde stadsfullmäktige i Östersund vissa

tillägg till sitt förut gjorda anbud så till vida, att fullmäktige beslutade, att, i händelse

den genom stadsfullmäktiges beslut den 5 november 1912 till plats för ett blivande

folkskollärarinneseminariutn i Norrland upplåtna arealen av omkring 5 tunnland

icke skulle bliva tillräcklig, staden skulle lämna kostnadsfritt intill de förut erbjudna

platserna gränsande mark i den utsträckning, som kunde finnas erforderlig, dock högst

4 hektar; att staden förbunde sig att bekosta framdragandet till det upplåtna områdets

gräns av vatten- och avloppsledning samt elektrisk belysningsledning, samt att det vid

förbindelsen att under byggnadstiden för seminariet lämna dess rektor hyresbidrag med

1,200 kronor årligen fastade villkoret, att detta hyresbidrag skulle utgå högst 3 år,

skulle bortfalla.

Genom beslut den 15 september 1913, varom meddelande ingavs medelst underdånig

skrivelse den 27 oktober 1913, erbjödo stadsfullmäktige i Sundsvall som tomtplats

för det föreslagna seminariet ett närmare angivet och å bifogad karta utmärkt

område, utgörande ett större och två mindre av gator skilda kvarter och omfattande

40,000 kvadratmeter, med förbehåll likväl för sådan ändring av områdets figur, att

detta finge förläggas i ett sammanhang, i händelse den därför erforderliga marken

kunde för rimligt pris förvärvas, varjämte stadsfullmäktige — förutom de av fullmäktige

förut erbjudna förmånerna av vatten- och avloppsledningars framdragande till

byggnadsplatsen, fri vattenkonsumtion, ett kontant belopp av 25,000 kronor samt

kostnadsfritt tillhandahållande under byggnadstiden av erforderliga lokaler för seminariets

behov »jämte hyresersättning åt föreståndaren, beräknad till 1,200 kronor för

år under samma tid»1 — förbundo sig att för seminariets behov tillhandahålla fri elektrisk

ström under en tid av 10 år intill ett belopp av 2,000 kronor för år.

1 bifogat intyg av stadsingenjören K. Aberstén anfördes, att byggnadsgrunden å

den föreslagna tomten vore den bästa möjliga, å en del av området bestående av

sandmjöla och å återstående delen av sten- och bergbunden mark, samt att Aberstén

1 Hyresersättning ingick ej i de föregående anbuden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

ansåge en byggnad sådan som den ifrågavarande kunna i Sundsvall uppföras för ett

pris av 19—20 kronor för kubikmeter av byggnadens volym.

Stadsfullmäktige ville i sammanhang härmed meddela, att inackorderingspriset

i staden torde uppgå till 45—50 kronor för månad.

Slutligen fattade Frösö sockens kommunalstämma den 24 augusti 1913 följande

beslut, nämligen att till Kungl. Maj:t och kronan erbjuda fri byggnadsplats om 43,790

kvadratmeter för det föreslagna seminariet å egendomen Fritznems ägor; att bekosta

vattenledning från hospitalets vattenreservoar å Öneberget intill områdets södra gräns;

ävensom att intill tomtgränsen bekosta framdragandet av elektriska ledningar.

I skrivelse den 16 september 1913, genom vilken kommunalstämmans nämnda

erbjudande framfördes, påpekades särskilt, att området vore synnerligen väl beläget,

skyddat för nordan- och västanvinden, att det hade ypperlig trädgårdsjord, att en

vacker naturlig park inginge i området, att byggnadsgrunden vore god, att grus, sand

och sten funnes på platsen, att bostadspriset för eleverna skulle ställa sig 30—40 procent

billigare i Hornsberg å Frösö än i Östersund, att kommunalskatten, så vitt man

kunde döma, komma att bliva betydligt lägre därstädes än i Östersund och att ett i

alla avseenden förstklassigt folkskolehus kunde ställas till seminariets förfogande, intill

dess dess egna lokaler kunde tagas i bruk.

Sedermera fullständigades berörda skrivelse genom intyg dels från föreståndaren

för Jämtlands läns lantmannaskola P. Sylvan, som vitsordade, att jordmånen å eu

del av det erbjudna tomtområdet utgjordes av svartmylla på lerbotten, således en förstklassig

kulturjord, dels från tre å Frösön bosatta handelsträdgårdsmästare, vilka funnit

platsen synnerligen lämplig för trädgårdsodling.

Nu nämnda erbjudanden från olika städer och andra kommuner har

folkskolöverstyrelsen till huvudsakliga delar sammanfört i en vid överstyrelsens

ovanberörda skrivelse den 23 juni 1914 fogad tabell, som jag

här torde få med vissa ändringar återgiva.

Stad (kommun).

Tomtområde.

Lokaler och

anläggnings- kostnader.

Ledningar.

Hyresbidrag

åt rektor.

Diverse

erbjudanden.

Östersund 1)

En strax söder om staden belägen

tomt om 12,690,34 m2. Tom- ten har lämplig lutning åt

väster; jorden val hävdad och

i god växtkraft.

—

—

—

—

d:o 2)

Till byggnadstomt och skolträd- gård omkring 5 tunnland norr

eller söder om staden.

Kostnadsfritt nö- digalokaler un- der tiden för

seminai iebygg- nadens uppfö- rande.

1,200 kronor år- ligen, dock ej

under mer än

3 år.

d:o 3)

Om den förut erbjudna tomten

ej är tillräcklig, erbjudes nu

ytterligare, intill den förra be- lägen mark till erforderlig ut- sträckning, dock högst 4 hektar.

Vatten- och av- loppsledningar

samt elektriska

belysningsled- ningar fram- dragas till tomt- gränsen.

1,200 kronor år- ligen under

obegränsad tid.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 176 käft. (Nr 199.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 199.

Stad (kommun).

Tomtområde.

Lokaler och

anläggnings- kostnader.

Ledningar.

Hyresbidrag

åt rektor.

Diverse

erbjudanden.

Sundsvall 1)

Så stor del av det s. k. skolparks- kvarteret, som kan erfordras för

själva seminariebyggnaden och

eventuellt blivande skolträd- gård.

Villkor: allmänheten fritt

tillträde till de delar av kvar- teret, som ej upptagas av bygg- naden och skolträdgården, vil- ken senare helst bör förläggas

på annan plats än inom park- kvarteret.

Sedan seminarie- byggnaden bli- vit färdig, er- lägger staden

såsom bidrag

till anlägg- ningskostna- derna kontant

25,000 kronor.

Vatten- och av- loppsledningar

till tomtgrän- sen samt av- giftsfri vatten- konsumtion.

d:o

2)

d:o.

d:o.

Under byggnads- tiden provisori- ska undervis- ningslokaler

jämte ämbets- rum för semi- nariets före- ståndare.

d:o.

Fritt vatten, ljus

och värme för

de provisoriska

lokalerna.

<1:0

3)

Ett område, utgörande ett större

och två mindre av gator skilda

kvarter och omfattande 40,000

m2, eventuellt område i ett sam- manhang, om därför erforder- lig mark kan för rimligt pris

förvärvas.

d:o.

Fri elektrisk

ström under 10

år intill 2,000

kronor för år.

Hyresersättning,

beräknad till

1,200 kronor

årligen, under

byggnadstiden.

1

Frösö

mun

kom-

1)

O

A östra delen av Frösön belägen

tomt om cirka 3 hektar.

—

—

—

—

d:o

2)

Fritt område om 43,790 m2 å

egendomen Fritzhems ägor;

området synnerligen väl beläget,

skyddat för nord- och västan- vind; ypperlig trädgårdsjord

och vacker park. Byggnads- grunden god samt grus, sand

och sten på platsen.

Vatten-och elek- triska lednin- gar till tomt- gränsen.

Piteå 1)

Ett för såväl trädgårdsodling,

parkanläggningoch bebyggande

lämpligt område, utgörande —

inberäknat mellanliggande och

tillstötande gator — omkring

37,000 m2; fritt och öppet läge

med utsikt över norra stads- fjärden och med vacker skogs- park i omedelbar närhet.

Ett folkBkolehus

om 6 större

lärosalar upp- låtes fritt under

eeminariebygg- nadernas upp- förande.

700 kronor årli- gen under se- minariebygg- nadernas upp- förande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

19

Stad (kommun).

Tomtområde.

Lokaler och

anläggnings- kostnader.

Ledningar.

Hyresbidrag

åt rektor.

Diverse

erbjudanden.

Piteå 2)

d:o.

Om den förut erbjudna tomten

ej är lämplig, erbjudes annan

sådan om 35,200 m2. Där så

erfordras, upplåtes och iordning- ställa idrottsplats kostnadsfritt.

Fritt dricksvat- ten! förs ta hand

medelst brunns- ledning. Sedan

vattenledning

anlagts (färdig

senast hösten

1917) fritt vat- ten för all fram- tid. Vatten-och

avloppsledning

till tomtgrän- sen. Kostnads- fritt elektriskt

ljus för all fram- tid.

Skellefteå 1)

Erforderlig, välbelägen tomt.

—

Fritt vatten och

fi i ström för

elektrisk belys- ning.

—

—

d:o 2)

•

Utom föregåen- de: 10;000 kro- nor anslås för

anordnande av

en för semina- riet och Skel- lefteå samskola

gemensam

idrottsplats å

samskolans om- råde i närheten

av seminarie- tomten.

Umeå 1)

|

1

Ett område om 31,550,80 m2(måste

antagligen dräneras och armerad

betong gjutas under grundmu- rarna). Jorden synnerligen

lämplig för trädgårdsanlägg- ning.

Staden är villig att mot en

köpesumma ej överstigande

57,000kronor inköpanuvarande

seminarietomten med åbygg- nader, därest det nya semina- riets förläggande till Umeå

göres beroende av en dylik

åtgärd från stadens sida.

Där så erfordras,

kostnadsfritt

nödiga under- visningslokaler

tills seminariets

nya byggnader

kunna tagas i

bruk.

Kostnadsfritt

framdragande

av vatten- och

avloppslednin- gar samt elek- triska lednin- gar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 199.

Stad (kommun).

Tomtområde.

Lokaler och

anläggnings- kostnader.

Ledningar.

Hyresbidrag

åt rektor.

Diverse

erbjudanden.

Umeå 2)

Utom föregående: ytterligare ett

öster om och intill förra om- rådet beläget tomtområde om

8,968,29 m2 av samma beskaf- fenhet som det förra. Hela

områdetsåledes40,519,09 m2. —

EU annat område om 39,890

m2 erbjudes, om detta anses

lämpligare. Marken fullt an- vändbar som byggnadsgrund

efter dränering. (Erfordras

mycken fyllningsjord; jorden

vanhävdad och ej av större

värde för trädgårdsskötsel).

Örnsköldsvik 1)

Fri tomt med lämpligt läge.

Vatten- och elek- triska ledningar

framdragas till

tomtgränsen.

d:o 2)

Ettdera av fyra olika områden,

vartdera om 40,000 m2.

Jämväl avlopps- ledning till

tomtgränsen.

Fri granit, sand

och grus, där

sådant lämpli- gast kan finnas

å stadens mark.

Hudiksvall

Fri tomt till erforderlig storlek;

tre olika områden föreslagna,

omfattande resp. 68,200, 49,200

och 50,000 m2.

Fria lokaler i

gamla läro- verkshuset un- der byggnads- tiden.

Vatten-, avlopps- och elektriska

ledningar fram- dragas till tomt- gränsen. Even- tuellt fritt elek- triskt ljus un- der vissa år.

Eventuellt kunna

lämnas andra

förmåner, som

komma att

ifrågasättas.

Bräcke

Fritt område om 40,000 m2.

Högt och sunt beläget, grun- den lätt att dränera och ut- schakta, fast och mycket bär- kraftig. Området kan ändras

till lämpligaste form och sträck- ning. Om detta område ej är

lämpligt, är kommunen villig

att inköpa å Bräcke prästbords

ägor ett lika stort område att

kostnadsfritt överlämnas.

Kostnadsfritt

framdragande

av vatten-, av- lopps-och elek- triska ledning- ar, fritt vatten

ävensom leve- rans av elek- trisk energi till

ett pris av 25

öre pr kilowat- timme.

Över-Luleå

(Boden)

Fri tomt i Boden med lagom

sluttning mot söder. Utmärkt

byggnadsgrund, dominerande

läge.

""

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen, hava de framställningar

från de olika samhällena, varigenom dessa fullständigat och närmare

preciserat sina anbud, inkommit efter hand, och hava de omedelbart bifogats

förutvarande handlingar i ärendet, allt under det att detta underställts

vederbörande myndigheters prövning.

Sedan domkapitlets i Luleå förutberörda underdåniga skrivelse den 26

september 1912 inkommit, förelågo alltså hos Kungl. Maj:t dels Härnösands

domkapitels yrkande i skrivelse den 14 oktober 1908 om upprättande inom

stiftet av ett folkskollärarinneseminarium, vilket enligt domkapitlets mening

borde förläggas till Sundsvall, dels ock Luleå domkapitels i nyssnämnda

skrivelse framställda förslag om utvidgning av det inom Luleå

stift befintliga folkskollärarinneseminariet i Umeå till ett dubbelseminarium.

Därjämte förelågo vid nämnda tidpunkt från flertalet av de i

det föregående angivna samhällena anbud om upplåtelse av tomt och

beredande av andra förmåner för ett eventuellt seminarium. Då det

helt naturligt ansågs riktigast, att vederbörande myndigheter sattes

i tillfälle att i ett sammanhang pröva frågan om beredande av ökade lärarkrafter

för folkskolornas behov inom Norrland, blevo domkapitlens sagda

framställningar samt övriga förevarande ämne berörande handlingar förenade

till en enda remissakt, vilken den 23 januari 1913 överlämnades till

domkapitlet i Luleå. Domkapitlet, som enligt föreskrift i ärendet hörde

folkskolinspektörerna i stiftet, avgav underdånigt utlåtande den 12 juni

1913. Däruppå avgåvos, enligt vederbörliga remisser, underdåniga utlåtanden

av Kungl. Maj:ts befallningskavande i Norrbottens län den 16

juli 1913, i Västerbottens län den 30 oktober 1913 och i Jämtlands län

den 11 november 1913. Ärendet överlämnades därefter genom särskilda

nådiga remisser först till överintendentsämbetet, som yttrade sig den 26

maj 1914, och vidare till folk skolöverstyrelsen, som genom förut åberopade

skrivelse den 23 juni 1914 besvarade remissen.

Jag torde här få inflicka den anmärkningen, att redan innan samtliga

nu omförmälda handlingar i ärendet inkommit, hade Kungl. Maj:t i den

statsverksproposition, som avläts till riksdagen den 14 januari 1914, under

åttonde huvudtiteln, punkten 158, föreslagit riksdagen att i avbidan på

proposition om anslag till uppförande av byggnader för ett nytt folkskoleseminarium

i Norrland beräkna för sådant ändamål för år 1915 ett extra

anslag av 150,000 kronor. När detta ärende föredrogs inför Kungl. Maj:t,

erinrade min företrädare i statsrådsämbetet, att frågan om inrättande av

ett dylikt seminarium länge stått på dagordningen. Den särskilt i Norrland

synnerligen starkt framträdande bristen på kompetenta lärarkrafter

Sammanfatt
ning.

Statsverkspropositionerna

1914.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Myndigheternas

yttranden.

22 Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 199.

för folkskolorna gjorde det i hög grad önskligt, att denna fråga ej längre

undanskötes. Med hänsyn till storleken av de belopp, som åtgått för

liknande anläggningar under första byggnadsåret, syntes för påbörjande

av byggnadsarbetet böra för år 191o‘ beräknas 150,000 kronor. På det

att hänsyn härtill skulle kunna tagas vid statsverksproposit-ionens avfattande,

hemställde föredragande departementschefen, att förslag måtte avlåtas

till riksdagen om beräknande av medel för ändamålet, på sätt nyss

är nämnt. — Enahanda framställning upprepades under åttonde huvudtiteln,

punkten 158, i statsverkspropositionen den 14 maj 1914.

Vad beträffar de utlåtanden i ärendet, som, efter det domkapitlets i

Luleå framställning av den 26 september 1912 inkommit, avgivits av förut

omnämnda myndigheter, torde det med hänsyn till den avsevärda omfattning,

dessa utlåtanden hava, icke böra ifrågasättas att här närmare redogöra

för deras innehåll, så mycket mera som desamma givetvis till

väsentlig del återgiva synpunkter, som redan framkommit uti de i det

föregående refererade framställningarna. Det torde vara tillräckligt att i

korthet angiva de yrkanden, som framställts av de olika myndigheterna,

samt påpeka ett eller annat uttalande, som synes särskilt beaktansvärt.

De båda folkslcolinspelctörema i Västerbottens län, F. Svedberg och K. L. Österberg,

vidköllo och motiverade utförligt sitt förut framställda yrkande om Umeåseminariets

utvidgning till dubbelseminarium. Till samma yrkande anslöt sig inspektören

V. Karnell i Norrbottens län. De övriga båda inspektörerna i sistberörda län, A. Ålexandersson

och J. Sunneman, förordade inrättandet av ett lärarinneseminarium i Piteå,

den sistnämnde i ett utförligt yttrande, till vilket fogats en detaljerad tablå, utvisande

behovet av ökade folkskollärarkrafter för genomförande av behövlig omorganisation

av skolväsendet inom hans inspektionsdistrikt.

Domkapitlet i Luleå vidhöll sitt förut lämnade förord för förslaget om utvidgning

av seminariet i Umeå till dubbelseminarium.

Kungl. Maj:ts befallning shav ande i Norrbottens län uttalade sig för förslaget om

inrättande av ett seminarium i Piteå. Genom underdånig skrivelse den 15 oktober

1913, som av nämnda befallningshavande överlämnades till Kungl. Maj:t, uttalade

Norrbottens läns landsting, i enlighet med inom landstinget väckt förslag, sin livliga

anslutning till berörda av Kungl. Maj:ts befallningshavande gjorda uttalande.

Kungl. Majds befallningshavande i Västerbottens län åter förordade, med stöd

av en omfattande motivering, förslaget om Umeåseminariets utvidgning.

Kungl. Majds befallningshavande i Jämtlands län vidhöll sitt tidigare framställda

yrkande, att ett lärarinneseminarium måtte inrättas i Östersund.

Överintendentsämbetet slutligen tillstyrkte inrättandet i Piteå av ett dubbelseminarium

för folkskollärarinnor samt hemställde om proposition i sådant syfte till riksdagen.

Folkskolöverstyrelsen framhöll, att den dittills gjorda utredningen otvivelaktigt

för Norrlands del konstaterat tillvaron av en besvärande och för skolväsendets uppehållande

och utveckling högst menlig brist på lärarkrafter för folkskolorna, vadan ett

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kttngl. Maj:ta 2\åd. Proposition Nr 109.

oavvisligt behov forefunnes av ökade tillfällen till utbildning av dylika lärarkrafter

Av namnda utredning framginge dock ej vare sig bristens exakta omfattning eller

dess lokalisering, varande densamma betraktats såsom en i förhållande till landets

ovnga delar fristående företeelse. Andra undersökningar rörande lärarbristen för

vilka överstyrelsen redogjorde, syntes giva vid handen, att behovet för Norrlands vidkommande

omfattade två nya avgångsklasser årligen, d. v. s. ett dubbelseminarium

eller tva enkelseminarier. Då ifrågavarande undersökningar ej vore fullt avslutade

kunde dock sagda resultat ej anses som slutgiltigt. I varje fall krävdes närmare

belysning av fragän, i vilken proportion manliga och kvinnliga lärarkrafter vore behövliga.

I nära samband härmed stode spörsmålet, huruvida den ökade lärarproduktioneu

inom Norrland borde åvägabringas genom användande av dubbelseminarietypen

eller genom inrättande av enkelseminarier. För att finna svaret på sistberörda frå"a

borde närmare undersökas, dels från vilka orter seminarierna hämtade sina lärjungar,

deD till vilka bygder de från ett visst seminarium utexaminerade nva lärarna helst

begave sig för att finna anställning. Utredning krävdes ock angående skillnaden i

anläggningskostnad mellan ett enkelseminarium och ett dubbelseminarium. Bland

synpunkter, som borde beaktas vid den föreliggande frågans lösning, erinrade överstyrelsen

därom, att eu uppgift bland andra vid ordnandet av lärarutbildningen inom

Norrland borde vara att skapa ytterligare en stödjepunkt för det i landets nordligaste

delar pågående försvenskningsarbetet, vars kraftigaste hävstång allmänt erkändes ”vara

folkskolan. Däremot finge enligt överstyrelsens mening någon avgörande vikt icke

til matas den större eller mindre betydelse, det kunde anses äga för de särskilda samhallena

att fa inom sig förlagd en offentlig institution sådan som ett folkskoleseminanum,

och ej heller de skiljaktigheter, som forefunnes mellan de olika samhällenas

erbjudanden, blott vissa minimifordringar i fråga om byggnadstomtens storlek och

beskaffenhet vore uppfyllda.

..... Såsom slutligt uttalande anförde överstyrelsen, att överstyrelsen icke funnit det

mojhgt att bilda sig någon bestämd mening i den föreliggande omfattande och svårlösta

fragan, innan fullständigare utredning hunnit åvägabringas i angivna hänseenden.

Överstyrelsen kunde därför för det dåvarande icke avgiva något slutligt yttrande i

ärendet eller framställa något förslag, om vars lämplighet och ändamålsenlighet överstyrelsen

kunde känna sig förvissad.

För att undvika fragans fördröjande och förhindra anhopning av utgifter för seminariebyggnader

pa ett och samma ars budget hemställde dock överstyrelsen, att Kung],

Maj:t täcktes föreslå 1914 års senare riksdag att till seminariebyggnad i Norrland på

extra stat för år 1915 avsätta ett belopp av 150,000 kronor att tagas i användning för

nämnda ändamål, efter det riksdagen pa Kungl. Maj:ts förslag fattat beslut rörande

seminariets förläggning samt fastställt byggnadsanslagets totalbelopp.

Ärendet anmäldes av mig för Kung]. Maj:t den 10 juli 1914, varvid Skrivelse till

jag redogjorde för det huvudsakliga innehållet''i folkskolöverstyrelsens nyss- lik^af9n1410

berörda utlåtande samt för egen del anförde huvudsakligen följande:

Någon meningsskiljaktighet lärer icke råda därom, att beimvet av ökade lärarkratter

tor tolkundervisningen, särskilt i Norrland, är starkt framträdande och att kraftiga

åtgärder snarast möjligt böra vidtagas för tillgodoseende av detta behov. Man har

ock hyst en, efter vad det kunnat synas, väl grundad förhoppning, att den för snart

ett tiotal ar sedan väckta frågan om upprättande av ett nytt folkskoleseminarium i

Norrland skulle kunna i ar föras fram till ett avgörande. Då emellertid denna för
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Förnyad

utredning.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

hoppning, i det skick ärendet numera föreligger, icke torde kunna förverkligas, så är

anledningen därtill icke att söka i de vitt skilda meningar rörande lämpligaste förläggningsorten

för det nya seminariet, som under ärendets behandling kommit till synes;

de hinder, som här resa sig, äro av mera djupgående och principiell innebörd.

Såsom folkskolöverstyrelsen anfört, är nämligen deu utredning, varpå man hittills

grundat sin uppfattning rörande behovet av lärarkrafternas ökning, icke så uttömmande

eller i detalj exakt, att den kan bliva vägled mde för eu framställning till riksdagen,

helst soin under den senare tiden vissa förhållanden inträtt, vilka kunna gorå det angeläget

att skärskåda förevarande spörsmål från delvis andra synpunkter än hittills. Jag

syftar härvid i främsta rummet på det av folkskolöverstyrelsen berörda förhållandet,

att till äventyrs behovet av manliga lärare kan visa sig vara relativt större i förhållande

till behovet av kvinnliga lärarkrafter, än vad man förut antagit.

Det spörsmål, jag nu berört, är givetvis för den förevarande seminariebyggnadsfrågan

av alldeles avgörande betydelse. Först sedan en tillförlitlig utredning härutinnan

kommit till stånd, kan det med någon säkerhet bedömas, huruvida behovet av

ökade lärarkrafter bör mötas genom utökuing av det ena eller andra av de nuvarande

seminarierna (för manliga eller för kvinnliga lärjungar) eller genom upprättande

av ett nvtt seminarium (enkel- eller dubbelsemiuarium, för manliga eller för kvinnliga

lärjungar). Men eu dylik utredning kommer givetvis att taga en ganska a,vsevärd

tid i anspråk. Huru önskvärt det än hade varit, att ett förslag i den norrländska

seminariefrågan kunnat innevarande år föreläggas riksdagen, nödgas jag dock

under nu givna förhållanden betrakta denna möjlighet såsom utesluten.

Folkskolöverstyrelsens förslag därom, att i alla händelser det belopp

av 150,000 kronor, som i statförslaget för år 1915 beräknats för det nya

seminariet, skulle för ändamålet uppföras i nämnda års stat, ansåg jag

mig icke kunna biträda.

I enlighet med min hemställan fann Kungl. Maj:t gott genom skrivelse

berörda 10 juli 1914, nr 248, meddela riksdagen, att proposition angående

anslag till uppförande av byggnader för ett nytt folkskoleseminarium i

Norrland ej komme att avlåtas till den då samlade riksdagen och att i

följd därav medel för berörda ändamål icke behövde beräknas å 1915 års stat.

Därefter anbefalldes folkskolöverstyrelsen genom nådig remiss den 2

september 1914 att avgiva förnyat utlåtande angående frågan om upprättande

av ett folkskoleseminarium i Norrland. Med anledning härav

anmälde överstyrelsen i skrivelse den 30 september 1915 angående

anslag till folkundervisningen m. m. för år 1917, att överstyrelsen, sedan

pågående utredningar hunnit avslutas, ämnade göra framställning om inrättande

av ett sådant seminarium, varefter överstyrelsen i skrivelse den

24 december 1915 hemställde, att i statsverkspropositionen till 1916 års

riksdag måtte för uppförande av byggnader för ett nytt folkskoleseminarium

i Norrland beräknas ett belopp av 150,000 kronor. Såsom jag i det föregående

nämnt, har ock framställning i detta syfte avlåtits till 1916 års. riksdag.

Sedan omförmälda utredningar numera blivit slutförda samt erbjudanden

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 109.

av mark för ett folkskoleseminarium ytterligare ingått från Sollefteå köpings

kommunalfullmäktige samt stadsfullmäktige i Luleå, har folkskolöverstyrelsen

i skrivelse den 21 mars 1916 ånyo avgivit utlåtande och förslag

i ämnet.

Vid skrivelsen voro fogade dels fem statistiska tabeller rörande skolväsendet

i riket, särskilt till belysande av förhållandena i Norrland, ävensom

rörande elevantalet in. m. vid de norrländska folkskoleseminarierna, vilka

tabeller torde få som bilagor åtfölja detta protokoll,

dels av folkskolöverstyrelsen infordrade yttranden från vederbörande

folkskolinspektörer angående skolväsendet i Norrland samt de åtgärder,

som kunde anses erforderliga för förbättring av detsamma,

dels med skrivelse från överintendentsäinbetet den 14 mars 1916 till

folkskolöverstyrelsen överlämnat, av arkitekten G. Hermansson upprättat

kostnadsförslag till nybyggnad vid Luleå folkskoleseminarium,

dels med skrivelse från stadsfullmäktige i Luleå till folkskolöverstyrelsen

överlämnat utdrag av protokoll, hållet hos stadsfullmäktige den 11

mars 1916, jämte karta angående erbjudande av tomtområde för Luleåseminariets

utvidgning till dubbelseminarium,

dels ock till folkskolöverstyrelsen ställd skrivelse från rektorn vid folkskoleseminariet

i Luleå G. Norrb}^ med kostnadsberäkning för uppehållande

vid seminariet under höstterminen 1916 och kalenderåret 1917 av undervisning

i parallellavdelningar samt för anordnande av preparandkurser

därstädes.

I sitt nyssberörda utlåtande har folkskolöverstyrelsen först lämnat en

redogörelse för de verkställda utredningarna och därvid inledningsvis an
o

o o

fört följande:

Då överstyrelsen nu hade att till förnyad prövning upptaga frågan om beredande

inom Norrland av ökade möjligheter till utbildning av lärarkrafter för folkskolorna,

torde överstyrelsen först böra ingå på en närmare behandling av de i det föregående

berörda, i överstyrelsens förra utlutande angivna spörsmål, rörande vilka överstyrelsen

funnit ytterligare utredning erforderlig. Den fråga det här gällde vore, såsom redan

framhållits, i och för sig av invecklad och svårlöst beskaffenhet och stode i nära sammanhang

med åtskilliga andra spörsmål rörande folkundervisningen. Då härtill komme,

att under ärendets föregående behandling vissa uttalanden och påståenden framkommit,

vilka ansetts innebära bestämda skäl för frågans lösning i eea eller audra riktningen

men för vilka några verkliga bevis icke audragits och i ärendets hittillsvarande läge

näppeligen heller kuunat andragas, hade överstyrelsen funnit det nödvändigt att ägna

de förhållanden, som här i främsta rummet måste komma i betraktande, en något

närmare belysning samt att jämväl mera ingående beröra åtskilliga spörsmål, vilka

stode i visserligen nära men dock ej alldeles omedelbar förbindelse med ärendet, sär
Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 176 käft. (Nr 199.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

skilt frågan om lärarbristen i landet i dess helhet samt behovet av och möjligheterna

för en förbättring av det norrländska folkskoleväsendet. Det både därför ej kunnat

undvikas, att överstyrelsens utlåtande erhållit en viss vidlyftighet.

Jag kommer nu att under närmast följande avdelning »utredning rörande

lärarbehovet» i allt huvudsakligt återgiva vad överstyrelsen därom

anfört.

2. Utredning rörande lärarbehovet.

a) Den förefintliga lärarbristen.

Folkskolöverstyrelsen lämnar först en redogörelse för resultaten av de

undersökningar, som blivit utförda i fråga om den förefintliga lärarbristen,

och anför därom följande:

L&iarbristen Eu uudersökning rörande det närvarande och framtida behovet av lärarkrafter

inom landet i för folkskolorna hade utförts av lolkundervisningskommittén, och resultatet av denna

dess helhet, undersökning hade fiamlagts i kommitténs betänkande angående folkskolesenrinarierna.

8agda undersökning, som åsyftat att på grundval av från samtliga

skoldistrikt inhämtade primäruppgifter fastställa, huru stor den faktiska bristen på

lärarkrafter vore i förhållande till de under ett visst år befintliga lärartjänsterna, hade

givit det resultat, att nämnda brist för det år undersökningen avsett eller år 1907

kunde uppskattas till omkring 535 läraikrafter, varav 360 manliga och 175 kvinnliga.

"Vidare både undersökts, huru stort det behov av nya lärarkrafter vore, som för varje

år uppkomme genom lärares avgång från tjänsten i och med pensioneiing ^eller av

annan orsak samt genom inrättandet av nya lärartjänster, ävensom i vad mån detta

behov täcktes genom de från seminarierna utexaminerade nya lärarkrafterna, »lärarproduktionen».

Undersökningen hade synts giva vid handen, att den dåvarande lärarproduktionen

väsentligen understege det årligen uppkommande behovet och att till

följd därav lärarbristen under åren 1908 och 1909 ökats, så att den vid början av ar

1910 kunnat antagas hava omfattat omkring 900 lärarkrafter, närmare bestämt 920,

varav 485 manliga och 435 kvinnliga. Därjämte hade beräkningar utförts rörande

lärarbristens fördelning mellan landets olika delar, rörande den sannolika framtida utvecklingen

av lärarbehovet samt rörande den stegring av lärarproduktionen, som för

bristens avhjälpande och det ökade behovets tillgodoseende synts erforderlig. Förslag

hade framställts jämväl beträffande de åtgärder, som borde vidtagas för produktionens

ökning.

Kommittén hade framhållit, att alla beräkningar rörande det framtida lärarbehovet

— till en viss grad hven bet) äflande den för tillfället förefintliga faktiska lärarbristen —

vore synnerligen vanskliga och osäkra, enär flera av de omständigheter, som övade inflytande

därpå, vore av den art, att de svårligen kunde med någon större grad av

säkerhet på förhand överskådas. För att de åtgäider för ökande av tillgången på lärarkrafter,

som uppenbarligen vore av nöden, skulle kunna avpassas efter det verkliga

behovet, både kommittén därför funnit av nöden, att förevarande spörsmål bleve föremål

för fortsatta statistiska undersökningar. Särskilt både kommittén ansett det finsk
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

värt, att eu förnyad undersökning likartad med den, som av kommittén utförts beträffande

år 1907, och avseende exempelvis är 1912 komme till stånd, varigenom material

skulle erhållas för jämförelse och kontroll.

En sådan undersökning hade under år 1913 verkställts inom ecklesiastikdepartementets

statistiska avdelning, och det därigenom erhållna materialet hade ställts till

överstyrelsens förfogande.

Ifrågavarande undersökning, vilken utförts enligt alldeles samma grunder som

den av kommittén verkställda men vars närmare detaljer här ej lämpligen torde kunna

meddelas, hade givit det resultat, att lärarbristen kunde för år 1912 uppskattas till

omkring 850 lärarkrafter, av vilka 565 manliga och 285 kvinnliga. Under åren 1907—

1912 hade alltså bristen ökats med minst 300 lärarkrafter eller med mer än 50 procent.

Därjämte hade den så att säga stabiliserats på det sätt, att de vikarier utan formell

folkskollärarkompetens, i de flesta fall småskollärarinnor eller pensionerade folkskollärare,

genom vilka behovet tillgodosetts, visat sig under längre tid kvarstanna å de

vakauta tjänsterna. Däremot hade undersökningen beträffande år 1912 ådagalagt, att

bristens tillväxt under tiden efter år 1907 icke varit fullt så stor, som antagits i

kommitténs undersökning. Till någon del torde detta bero därpå, att kommittén beräknat

tillskottet av nya lärarkrafter något för lågt. Men förhållandet funne sin

huvudsakliga förklaring i följande tre omständigheter. Dels hade antalet till pensionsstaten

överflyttade lärare under åren 1910—1912 avsevärt minskats — för nämnda tre

år 70 mindre än beräknat — tydligen därför att lärare, i förhoppning på att framdeles

efter lönefrågans lösning erhålla högre pension, längre än eljest kvarstått vid

sina tjänster. Dels hade inrättandet av nya lärartjänster under nämnda år omfattat

omkring 100 tjänster mindre än som beräknats, givetvis framför allt a,v det skal, att

man funnit det lönlöst att inrätta befattningar, för vilka man varit viss om att icke

kunna erhålla kompetenta innehavare. Dels hade kommittén ej tagit hänsyn till de

dispenser från folkskollärarexamen, som — av hänsyn till lärarbristen — under de

senare åren i rätt stor utsträckning beviljats; under berörda fem år hade antalet sålunda

dispenserade uppgått till över 100, eller något flera än som under samma tid

utexaminerats från seminariet i Falun.

Vad acginge lärarbristens fördelning på landets olika delar hade, såsom redan

antytts, i folknndervisningskommitténs förutnämnda utredning lämnats en översikt

grundad på den olika förekomsten av vikarierande lärare utan fullständig formell

kompetens, angiven i procent av samtliga tjänster inom varje län. Liknande undersökning

hade utförts även med avseende på år 1912. Resultaten av båda undersökningarna

vore sammanställda i en särskild tabell (bil. 1, sid. 73).

Ordningsföljden mellan läuen med hänsyn till procenttalet vikarier utan full

formell kompetens hade för år 1907 varit följande: Västerbottens, Kronobergs, Värmlands,

Gävleborgs, Skaraborgs, Norrbottens, Västernorrlands, Älvsborgs, Blekinge, Göteborgs

och Bohus, Örebro, Kalmar, Jämtlands, Västmanlands, Jönköpings, Gottlatids,

Kopparbergs, Kristianstads, Uppsala, Malmöhus, Södermanlands, Hallands, Stockholms

och Östergötlands län. Beträffande år 1912 vore enligt samma synpunkt ordningsföljden

denna: Kronobergs, Värmlands, Jönköpings, Norrbottens, Kalmar, Jämtlands,

Ålvsborgs, Västerbottens, Kristianstads, Gottlauds, ..Skaraborgs. Göteborgs och Bohus,

Västernorrlands, Uppsala, Blekinge, Västmanlands, Östergötlands, Örebro, Kopparbergs,

Gävleborgs, Södermanlands, Hallands, Malmöhus och Stockholms län.

Av den nu lämnade översikten framginge, att lärarbristen gjort sig gällande

Lärarbristen

inom landets

olika delar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

med väsentligen olika styrka inom olika delar av landet: under det i vissa län det

relativa antalet vikarier, som saknat full formell kompetens, vore jämförelsevis obetydligt

och uppenbarligen ej kunnat vålla undervisningsväsendet något väsentligare avbräck,

hade bristen på andra håll antagit sådan omfattning, att exempelvis inom ett

par län under år 1912 vikariat, som uppehållits av icke fullt kompetenta vikarier,

förefunnits till ett antal motsvarande en fjärdedel av samtliga tjänster inom dessa län.

Det vore härigenom lätt förklarligt, att omdömena om lärarbristens omfattning kunnat

bliva så växlande, som de stundom varit, då de givetvis i de flesta fall grundat sig på

erfarenheterna från ett jämförelsevis litet område.

Granskade man den nyss meddelade översikten av procenttalen för de olika

länen, funne man, att enligt såväl 1907 som 1912 års siffror de län, som uppvisade

de högsta procenttalen, naturligt grupperade sig i tre huvudområden, vilka i huvudsak

vore desamma under båda de nämnda åren. Dessa områden vore tre: ett sydligt, ett

västligt och ett nordligt. Det sydliga området innefattade de tre småländska länen,

vartill med något mindre ogynnsamma siffror slöte sig Blekinge och Kristianstads län.

Genomsnittsprocenten för detta område utgjorde år 1907 11,60 och år 1912 17,22.

Det västliga området utgjordes av Värmlands län, de båda Västgötalänen samt

Göteborgs och Bohus län med en genomsnittsprocent av l4.n år 19Ö7 och 16,48 år

1912. Till det norra området hörde Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands

län, år 1907 även Gävleborgs län, som däremot för år 1912 uppvisade en väsentligt

förbättrad siffra, och år 1912 Jämtlands län, där läget sistnämnda år vore avsevärt

försämrat. Genomsnittsprocenten för detta område vore för år 1907 14,2 7 och för år

1912 15,07.

Sämst ställda bland de särskilda länen enligt såväl 1907 som 1912 års undersökning

syntes Kronobergs och Värmlands län vara. Eu stark ökning av bristen både

under tiden från år 1907 till år 1912 visat sig inom Jönköpings, Kalmar, Kristianstads

och Östergötlands län i södra delarna av landet samt inom Jämtlands och även

Norrbottens län i de norra. De mellansvenska länen, med undantag av Uppsala län,

som företedde en väsentlig stegring, samt de sydvästliga länen uppvisade blott mindre

förändringar i procent siffrorna från år 1907 till år 1912.

Manliga och Beträffande bristens fördelning mellan manliga och kvinnliga lärarkrafter hade

kvinnliga redan nämnts, att den för år 1907 till 535 lärarkrafter uppskattade bristen beräknats

rar r er. omfa|{a 300 manliga och 175 kvinnliga lärarkrafter samt att motsvarande siffror för

år 1912 vore 850, 565 och 285. Bristen för år 1907 skulle alltså till 67.3 procent

bava avsett manliga och till 32.7 procent kvinnliga lärarkrafter; för år 1912 bleve

motsvarande procenttal 66,4 och 33,6. Någon ökning skulle alltså mellan nämnda

båda år hava ägt rum i behovet av kvinnliga lärarkrafter och en motsvarande minskning

i behovet av manliga sådana. Förskjutningen vore dock så pass obetydlig, att

man knappast på de angivna siffrorna torde kunna bygga några slutsatser av mera

vittgående räckvidd rörande det nu förefintliga behovet, helst som under de senaste

åren ökningen i antalet utexaminerade lärare varit jämförelsevis större i fråga om

kvinnliga än i fråga om manliga lärare.

Lärarbristens De följder, den rådande lärår bristen medförde, torde ej här behöva mera in
följder.

gående beröras. De torde numera vara tämligen allmänt kända och erkända, och

jämväl i framställningar till riksdagen hade denna sak vid upprepade tillfällen, om

ock mera i förbigående, avhandlats. Det torde vara tillräckligt att i korthet sammanfatta

de viktigaste av de synpunkter, som härvidlag kunde göras gällande.

Först borde anmärkas, att de oförmånliga verkningar lärarbristen medförde nästan

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Jxungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

uteslutande drabbade landsbygden. Den allmänna tendens till förflyttning frän landsbygden

till städerna, Rom ju i sä bög grad gjorde sig gällande inom vårt folk, framträdde

även hos folkskolans lärarpersonal, varvid givetvis de utsikter till bättre avlöning

och inkomstmöjlighcter i övrigt, städer och stadsliknande samhällen erbjöde eller

troddes erbjuda, vore medverkande orsaker. Det torde sålunda nästan aldrig i städer

eller därmed jämförliga samhällen möta några svårigheter att fä lediga tjänster besatta,

och lärarbristen drabbade följaktligen uteslutande landsbygden och tydligen i

främsta rummet de platser, Rom även i andra hänseenden vore ogynnsammast ställda.

Där medförde denna brist, att överåriga lärare i många fall kvarstode vid sina

tjänster längre än som kunde vara tjänligt för åstadkommande av en god och efter tidens

krav avpassad undervisning.

Då emellertid vakanser uppstode, finge synnerligen ofta tjänsterna under lång

tid — ej sällan under flera år — stå obesatta. Den 1 juli 1912 hade vid folkskolorna

646 lärartjänster varit vakanta, av vilka 37 tillhört städer, köpingar och municipahamhällen,

återstoden landsbygden. Nämnda 37 tjänster hade utgjort 1,7 9 procent

av samtliga tjänster i samma samhällen, de på landsbygden vakanta 609 tjänsterna åter

hade utgjort 10,32 procent av samtliga tjänster å landsbygden. De högsta procenttalen

komme också här på de län, där enligt det föregående bristen företrädesvis

gjort sig gällande. Av de vakanta tjänsterna hade 403 eller 62 procent stått obesatta

ett år eller längre tid, 269 eller 42 procent två år eller mera och 58 eller 9

procent fem år eller ännu längre tid. Under vakanstiderna, liksom då lärare åtnjöte

tjänstledighet för sjukdom eller av annan anledning, finge såsom redan antytts tjänsterna

i stor utsträckning uppehålias genom vikarier, som saknade fullständig (formell

och i de flesta fall även reell) kompetens. Under år 1907 hade 798 sådana vikarier

tjänstgjort, av vilka 324 varit pensionerade folkskollärare, 375 småskollärarinnor och

99 seminarieelever, studenter och andra; under år 1912 hade 1,071 personer av ifrågavarande

slag vikarierat, av vilka 394 varit pensionerade folkskollärare, 602 småskollärarinnor

och 75 seminarieelever, studenter och andra. Icke nog med att dessa vikarier

i många fall saknade erforderlig kompetens för undervisning på folkskolans stadium;

därtill komme, att de sällan kvarstannade längre tid på samma plats, vadan

täta ombyten ägde rum å de särskilda tjänsterna. Härigenom omöjliggjordes stadga

och planmässighet i undervisningsarbetet, och folkskolinspektörernas anvisningar bleve

utan resultat.

De upprepade ledigförklaringar av tjänster, som de långvariga vakanserna nödvändiggjorde,

pålade många skoldistrikt en avsevärd och starkt överklagad ekonomisk

tunga genom den föreskrivna upprepade annonseringen av ledigheterna.

Ej sällan sökte man få tjänsterna besatta genom att utverka dispens för vikarier

utan formell kompetens, som under längre tid uppehållit desamma. Ehuru blott något

mer än halva antalet ansökningar om sådan dispens bifallits, hade såsom redan nämnts

under de senaste fem åren över 100 personer erhållit behörighet till folkskollärartjänst,

och år 1912 hade vid folkskolorna varit anställda 230 dispenserade lärare, 64 manliga

och 166 kvinnliga. Tydligt vore, att åtskilliga bland dessa lärarkrafter, huru nitiska

och intresserade de än vore, av brist på nödig utbildning icke vore i stånd att i alla

hänseenden fylla de uppgifter, som förelåge dem.

Vållade sålunda lärarbristen mångfaldiga olägenheter och avbräck i fråga om

arbetets uppehållande i nu befintliga skolor, vore uppenbart, att den även utgjorde en

hämsko för genomförandet av nödiga förbättringar av skolväsendet genom nya lärartjänsters

inrättande. Även om skolmyndigheterna insåge, att sådant behov förefunnes,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199,

och vore villiga att göra de för dess avhjälpande nödiga ekonomiska uppoffringarna,

ansåge de det i många fall lönlöst att tillskapa nya tjänster, så länge det icke ens

vore möjligt att få redan befintliga sådana ordentligen besätta. Åtskilliga folkskolinspektörer

hade meddelat, att de under nuvarande förhållanden funnit det nödigt att

medverka till bibehållande eller till och med nyinrättande av mindre folkskolor

stället för egentliga folkskolor, enär de för mindre folkskolor kunnat påräkna dugliga

småskollärarinnor, under det att folkskolor helt visst skulle kommit att skötas av formellt

icke kompetenta och alltjämt växlande vikarier.

Därjämte borde i detta sammanhang påpekas, att utan tvivel fortsättningsskolans

utveckling mångenstädes hämmats därigenom, att lärartjänster under längre tid måst

uppehållas av tillfälliga vikarier eller att gamla och för saken mindre intresserade

lärare fått allt för länge kvarstå.

I fråga om de slutsatser med avseende på lärarbristen inom Norrland,

vartill nyssberörda undersökningar giva anledning, yttrar folkskolöverstyrelsen:

Närmare upp- Till Norrland räknades här liksom i hela den följande framställningen de fyra

lärarbristen nor(iligaste länen eller Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län,

a inom n d. v. s. samma område som enligt vad nyss anförts befunnits vara ett av de tre huNorrland.

vudområden, där lärarbristen gjort sig företrädesvis kännbar.

Antalet vikariat, vilka uppehållits av vikarier utan full formell kompetens, hade

enligt den förut lämnade redogörelsen för de båda undersökningarna vant för nämnda

län följande:

År 1907.

År 19 12.

Antal.

I % av samtliga

Antal.

I % av samtliga

tjänster.

tjänster.

Västernorrlands län 43

13,15

47

12,40

Jämtlands » 13

10.92

24

17,02

Västerbottens » 23

20,oo

20

I6.00

Norrbottens » 24

13.26

41

17,7 5

Samtliga 4 län 103

13,88

132

15,07

Under tiden från år 1907 till år 1912 skulle alltså inom ifrågavarande område,

betraktat som ett helt, bristen hava ökats både absolut och relativt sett. Inom Jämtlands

och Norrbottens län skulle en avsevärd ökning hava ägt rum, inom Västernorrlands

län en obetydlig och inom Västerbottens en något starkare tillbakagång. Efter

reducering av de icke formellt kompetenta vikariernas antal för bestämmande av den

verkliga bristens omfattning skulle denna hava utgjort för området i fråga år 1907 84

och år 1912 120 lärarkrafter. Huru dessa borde fördelas mellan män och kvinnor

kunde med ledning av de tillgängliga uppgifterna ej närmare bestämmas.

b) Det framtida lärarbehovet särskilt inom Norrland.

Beträffande det behov av lärare, som i framtiden kunde komma att

vara för handen, särskilt inom Norrland, har folkskolöverstyrelsen lämnat

en ingående utredning. Till en början anför överstyrelsen därom följande:

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

Då det gällde att uppgöra en plan för tillgodoseende av det ökade behovet av

lärarkrafter för folkskolorna, både man att taga hänsyn ej blott till det behov, som

berodde av den förefintliga läi arbristen, utan ock till det. som framkallades av skolväsendets

nödiga och alltjämt fortskridande förbättring. Klart vore, att det måste vara

förenat med synnerligen stora svårigheter att söka åstadkomma en beräkning av det

lärarbehov, som av sistnämnda anledning kunde komma att i framtiden uppstå. Då i

vårt land inga bestämmelser funnes rörande förhållandet mellan antalet lärjungar och

antalet lärarkrafter i folkskolorna, utan avgörandet rörande nya lärartjiinsters inrättande

i det hela taget läge i de lokala skolmyndigheternas händer, bleve fortskridandet

i detta hänseende synnerligen ojämnt och beroende av tillfälliga och oberäkneliga

omständigheter. Därvid medverkade tydligtvis faktorer av ekonomisk innebörd men

även förhållanden av mera personlig art. Statistiken ådagalade ock att, även om man

på förevarande område kunde för en följd av är påvisa tydliga tendenser i viss riktning,

växlingarna från år till är ej sällan vore ganska betydliga. Att med någon

större grad av sannolikhet på förhand beräkna lärarbehovets omfattning för varje sär„

skilt år vore därför åtminstone under nuvarande förhållanden icke möjligt. Då härtill

komme, att de åtgärder för lärartillgångens ökande, som kunde vidtagas, i allmänhet

först efter loppet av fyra år — den tid seminariekursen i regel omfattade — medförde

en ökning av tillgången, vore tydligt, att det icke läte sig göra att med full

bestämdhet på förhand avpassa lärarproduktionen efter det behov, som vid varje särskild

tidpunkt komme att förefinnas. Man torde som riktlinje för de åtgärder, som

skulle vidtagas, få åtnöja sig med de allmänna tendenser i ena eller andra riktningen,

vilka syntes giva sig tillkänna.

En detaljerad, hela landet omfattande beräkning rörande det framtida lärarbehovet

hade visserligen utförts av folkundervisningskommittéu i dess förutberörda utredning

i betänkandet angående folkskoleseminarierna. En jämförelse mellan de nu

tillgängliga faktiska siffrorna för de år, som gått, sedan nämnda undersökning utförts,

och dem, som framkommit genom de gjorda beräkningarna, visade en rätt god överensstämmelse:

för de fyra åren 1910—1913 hade av kommittén beräknats 962 nyinrättade

tjänster, under det i verkligheten 924 sådana tillkommit. Siffrorna för de särskilda

åren vore följande.

År.

Av kommittén

beräknade.

Faktiskt inrättade.

1910

230

227

1911

237

213

1912

244

177

1913

251

307

Man torde i sagda överensstämmelse kunna se en bekräftelse av att kommitténs

uppfattning rörande de tendenser, som på förevarande område gjorde sig gällande, i

det hela varit väl grundad. Men det torde för det syfte, som nu förelåge, näppeligen

vara av nöden att med ledning av det förefintliga nya materialet kontrollera och fullfölja

den nämnda detaljerade beräkningen rörande det framtida lärarbehovet för landet

i dess helhet. Redan vad som genom sagda undersökning framkommit torde otvetydigt

hava ådagalagt, att nära nog i landets alla delar förefunnes ett omfattande behov

av ökad tillgång på lärarkrafter såväl för att fylla redau förefintlig brist som för att

täcka det genom nyinrättande av tjänster årligen uppkommande behovet, och att i vart

Allmänna

synpunkter.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Uppgifter ur

den officiella

statistiken.

32 Kung7. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

fall de åtgärder, som nu vore i fråga, ingalunda kunde antagas falla utom ramen för

vad som vore oundgängligen av nöden.

Däremot torde en något närmare uppmärksamhet böra ägnas skolförhållandena

inom Norrland och de förbättringar därav, som kunde anseä önskvärda, för att så vinna

en ytterligare hållpunkt för uppskattande av det inom denna landsdel rådande lärarbebovet.

Därpå redogör folkskolöverstyrelsen för de upplysningar rörande skolförhållandena

i Norrland, som kunna vinnas genom vissa uppgifter ur den

officiella statistiken, (iverstyrelsen yttrar härom:

Vad som framför allt tilldroge sig uppmärksamheten vid eu statistisk belysning

av det norrländska skolväsendet och som gåve detta dess särprägel i förhållande till

skolväsendet i landets övriga delar vore den jämförelsevis rikliga förekomsten av så

kallade mindre folkskolor. Den mindre folkskolau, vilken enligt gällande författningsbestämmelser

närmast vore att beteckna som en nödhjälpsform av folkskola och som ,

finge inrättas, »där byar, hemman, torp eller lägenheter äro så avlägsna, att dit hörande

barn ej utan svårighet kunna begagna folkskolau» (folkskolestadgans § 3), vore

som bekant en skolform, där vanligtvis barn från alla sex skolåren undervisades av

samma lärare och som hade sitt egentliga särmärke däri, att den handhades av lärarkraft,

som blott erhållit den för undervisning i småskola avsedda utbildningen eller i

varje fall ej erhållit fullständig utbildning för undervisning i folkskola. I de allra

flesta fall undervisades i mindre folkskolan folkskolavdelningens och sm iskolavdeluingens

barn på skilda tider, vadan de erhölle undervisning blott under halva den tid, som

enligt folkskolestadgan vore den normala, så kallad halvtidsläsning. Denna skolform,

som överhuvud icke förefuunes i städerna och som i landets sydligare delar i det hela

förekomme jämförelsevis sparsamt, hade inom Norrlands landsbygd och särskilt inom

dess båda nordligaste län en sådan utbredning, att en mycket stor eller till och med

övervägande del av barnen erhölle sin utbildning endast i skolor av denna art. Bifogade

tabellariska översikter angåve för år 1913, till jämförelse jämväl för år 1908,

antalet folkskolor och mindre folkskolor på landsbygden i de olika länen, antalet i

dessa skolor undervisade barn, tillhörande skoldistrikten, ävensom antalet vid sagda

skolor tjänstgörande lärare och lärarinnor (bil. 2 och 3, sid. 74—79).

Dessa översikter gåve tillfälle till en jämförelse från olika sidor av skolväsendet

på landsbygden i Norrland med skolväsendet på landsbygden i övriga delar av landet,

varav framginge vilken särställning i förevarande avseende de fyra nordligaste länen

i landet, och till viss grad även Gävleborgs län, intoge i förhållande till rikets övriga län.

Av landets 2,547 mindre folkskolor vore 1,170 eller närmare hälften belägna i

de fyra nordligaste läuen och 1,3S0 eller åtskilligt mer än hälften i de fem nordligaste

länen. Medan i de tjugo sydligare läuen de mindre folkskolorna utgjorde 21,4

procent av sammanlagda antalet folkskolor och mindre folkskolor, utgjorde de i de

fyra nordligaste länen 65 procent av motsvarande antal. Och under det antalet skolor

av samma skolform i Södermanlands, Gottlands, Kristianstads, Malmöhus och Skaraborgs

län ej uppginge till mer än högst 10,56 procent av samtliga folkskolor och

mindre folkskolor, vore motsvarande procenttal för Norrbottens län 70,19 och för Västerbottens

län 80,7.

Undersökte man vidare, huru skolbarnen inom olika län fördelade sig mellan de

båda skolformerna folkskola — mindre folkskola, varigenom det riktigaste uttrycket

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

för det verkliga lägel torde erhållas, funne man, att av hela antalet i folkskolor och

mindre folkskolor inom egna distrikt undervisade barn blott 11 procent i de sydligare

länen vore intagna i mindre folkskolor, medan motsvarande tal för de fyra nordligaste

länen uppginge till 47,i procent. 1 länen söder om Gävleborgs län vore ifrågavarande

procenttal ingenstädes högre än 17,2, men i Norrbottens län stege det till 49,41 och

Västerbottens till 68,23.

En jämförelse bygderna emellan med avseende på antalet lärare i skolor av de

båda här ifrågavarande typerna gåve ett liknande resultat. Lärarna vid mindre folkskolor

utgjorde i de sydligare länen 17,29 procent av samtliga lärare i folkskolor och

mindre folkskolor, i de fyra nordligaste länen utgjorde de däremot 55,18 procent. I

förutnämnda fem län i södra Sverige ginge nu berörda procenttal icke över 8,17, i

Västerbottens län åter stege det till 72,02.

Helt visst vore det så, att de förhållanden, som enligt folkskolestadgans förut

återgivna bestämmelse utgjorde den egentliga lagliga förutsättningen för mindre folkskolans

förekomst — nämligen tillvaron av bygder, fdär byar, hemman, torp eller

lägenheter äro så avlägsna, att dit hörande barn ej utan svårighet kunna begagna

folkskolan», och därjämte för litet barnantal för att motivera inrättandet av en folkskola

— i jämförelsevis stor utsträckning vore till finnandes inom de fyra nordligaste

länen. Så länge den huvudsakligen av ekonomiska hänsyn betingade skolformen mindre

folkskola över huvud bibehölles i vårt land, komme den därför att hava en relativt

större utbredning i Norrland än i de flesta andra delar av landet. Men detta oaktat

torde det icke finnas minsta tvivel om, att de förhållanden i berörda hänseende inom

de nordligaste länen, som återspeglades i nyss meddelade sifferuppgifter, icke på långt

när kunde anses betingade av denna landsdels naturbeskaffenhet och arten av dess bebyggande

utan måste anses såsom uttryck för en starkt utpräglad efterblivenhet i fråga

om skolväsendets utveckling inom dessa bygder i jämförelse med landets övriga delar.

Trots allt nit och all god vilja att på bästa sätt motsvara den viktiga uppgiften, som

tvivelsutan i de allra flesta fall förefunnes, vore det nämligen icke möjligt annat än

att den mindre folkskolan måste lämna ett ur bildningssynpunkt väseutligen sämre

resultat än den verkliga folkskolan. Det vore ju icke rimligt, om den lärarkraft,, som

under ett eller i bästa fall två år vid ett småskoleseminarium med dess ofta ganska

begränsade resurser erhållit förberedelse för sin lärarverksamhet, skulle, genomsnittligt

sett, vara i stånd att åstadkomma en lika god arbetsprestation som den, vilken under

fyra år vid ett folkskoleseminarium erhållit utbildning; det skulle ju eljest ingen mening

vara med att uppehålla sistuämuda slag av läroanstalter. Därtill komme, att,

såsom redan framhållits, lärarinnan i den mindre folkskolan vanligen hade att undervisa

sex årsklasser, under det att den vanliga folkskolan i regel omfattade högst fyra

årsklasser, samt att den mindre folkskolan i de flesta fall såsom halvtidsläsande gåve

varje lärjunge blott hälften så lång undervisningstid som den normala, allt omständigheter,

vilka vore ägnade att ytterligare försvaga denna skolform och minska värdet av

arbetet inom densamma.

Den meningen torde icke heller jävas, att en genomgripande förbättring av skolväsendet

i Norrland, i första rummet övre Norrland, och framför allt ersättande i stor

utsträckning av de mindre folkskolorna med verkliga folkskolor (med underlag av småskolor)

vore en trängande nödvändighet och utgjorde en viktig förutsättning bland

annat för den uppryckning av näringslivet inom Norrland, som man så allmäut yrkade

och hoppades på. Nu angivna reformbehov hade ock i offentliga uttalanden

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 176 höft. (Nr 199.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Uppgifter

:rån folkskolinspektörerna.

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

kraftigt framhållits av ortsmyn digheterna, framför allt med särskild styrka och upprepade

gånger av domkapitlet i Luleå.

DeF torde slutligen i detta sammanhang vara lämpligt att med ledning av de

lämnade tabellariska översikterna tillse, huru stort antal mindre folkskolor som

skulle behöva förändras till folkskolor och vilken ökning av folkskolepersonaleu

i samband därmed skulle erfordras för alt procenttalen för mindre folkskolor och för

lärare vid sådana skolor skulle för här berörda landsdels vidkommande bliva desamma

som medeltalet för landets övriga delar.

Såsom framginge av sagda tabellariska översikter, utgjorde inom de fyra nordligaste

länen folkskolor och mindre folkskolor å landsbygden tillsammans 1,800.

Procenttalet för mindre folkskolor inom landets sydligare län hade befunnits vara 21,4.

Med tillämpning av samma procenttal skulle, i stället för nu befintliga 1,170 mindre

folkskolor, inom de fyra nordligaste länen finnas blott 385 sådana, vilket innebure, att

785 av de nu befintliga skulle föräudras till verkliga folkskolor.

Vad beträffade lärarkraTterna uppginge dessa i samtliga folkskolor och mindre

folkskolor å landsbygden inom sagda fyra län till 2,124. Antalet lärare vid mindre

folkskolor i procent av samtliga lärare vid folkskolor och mindre folkskolor inom de

sydligare delarna av landet vore 17,2 9. Antalet lärare vid mindre folkskolor inom

berörda fyra nordligaste län skulle alltså vara 367, och då det nu i själva verket uppginge

till 1,172, innebure detta, att 805 lärare vid mindre folkskolor skulle ersättas

med folkskollärare. Därjämte skulle givetvis erfordras ett med ledning av den officiella

statistiken ej närmare bestämbart antal folkskollärare för förstärkning av lärarkrafterna

vid åtskilliga av de nu befintliga folkskolorna.

Till förebyggande av missförstånd torde här böra upprepas vad som redan i det

föregående betonats, nämligen att man i det avseende, varom här vore fråga, icke kunde,

åtminstone inom nu överskådlig framtid, tänka sig full likställighet mellan de nordligaste

delarna av landet och landet i övrigt och att man därför icke utan vidare

kunde på de meddelade siffrorna omedelbarligen grunda något genomfört reformprogram.

De hade här meddelats närmast blott för att ytterligare belysa den stora olikhet, som

på förevarande område nu rådde mellan nämnda landsdelar.

För att erhålla kännedom om vederbörande folkskolinspektörers uppfattning

rörande det framtida lärarbehovet i Norrland har folkskolöverstyrelsen

inhämtat yttrande i frågan från sagda inspektörer. Härom samt

om de inkomna yttrandenas innehåll har överstyrelsen lämnat följande

redogörelse:

Vad den officiella statistiken gåve vid handen rörande det norrländska skolväsendets

efterbliven het och behov av utveckling vunne bekräftelse och mera konkret

belysning genom utlåtanden, som på överstyrelsens anmodan under hösten 1914 avgivits

av tolkskolinspektörerna inom här ifrågavarande län. Det torde böra nämnas,

att de vid nämnda tidpunkt därstädes tjänstgörande inspektörerna varit C. A. Nordlander

i Medelpad, P. Holmvall i den del av Ångermanland, som tillhör Västernorrlands

län, E. Eriksson i Jämtlands län, K. L. Österberg i Västerbottens läns lappmark,

F. E. Svedberg i återstående delen av Västerbottens län, J. Sunneman i sydligare delen

av Norrbottens län, A. Alexandersson i skoldistrikten inom Tornedalen och V. Karnell

i Gällivare, Juckasjärvi och Karesuando skoldistrikt. Ytterligare borde erinras, att

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!. M(ij:ts Nåd. Proposition Nr 19!).

samtliga nämnda inspektörer under flera år tjänstgjort i sina distrikt och att de sålunda

ägde förtrogenhet med där rådande förhållanden.

Genom den sålunda anordnade undersökningen hade överstyrelsen avsett att,

jämte det upplysningar inhämtades angående det för ögoublieket förefintliga behovet

av lärarkrafter för besättande av vakanta tjänster med ordinarie innehavare, erhålla en

översikt av de förbättringar genom nya folkskollärartjänsters inrättande, som kunde

anses erforderliga, för att skolväsendet inom den del av landet, varom fråga vore,

skulle kunna anses beträffande antalet lärarkrafter ändamålsenligt ordnat. ^Den framtidsbild

av skolväsendet i de skilda bygderna, som så skulle komma till stånd, borde,

oavsett det intresse den i och för sig kunde äga såsom belysande de norrländska skolförhållandena,

lämna viktiga bidrag till utredande av frågan, var det största behovet

i verkligheten förefunnes, och kunde ju även, i viss mån åtminstone, tjäna som riktpunkt

för framtida relormarbete. Då emellertid självfallet en dylik från hänsyn till

förefintliga ekonomiska och andra förhållanden mera frigjord översikt icke kunde bilda

grundval för beräkningar rörande de åtgärder, som närmast borde företagas, erfordades

vidare uppgift om huru många av de såsom önskvärda befunna lärartjänsterna som ansåges

kunna med hänsyn till förhandenvarande förhållanden bliva inrättade under den

närmaste tiden. Ytterligare hade avsetts att erhålla ökat material för bedömande av

frågan, i vilken proportion manliga och kvinnliga lärarkrafter vore erforderliga samt

rörande lärarnas större eller mindre benägenhet att söka anställning i sina hembygder.

De frågor, som ställdes till folkskolinspektörerna, hade därför varit följande:

1. Huru många folkskollärare (-lärarinnor) skulle ytterligare erfordras, för att

samtliga nu befintliga folkskollärartjänster inom Edert inspektionsområde skulle bestridas

av vederbörligen examinerade lärarkrafter?

2. Huru många nya folkskollärartjänster skulle enligt Eder mening vara erforderliga

för ett ändamålsenligt ordnande av folkskolundervisningen för det nuvarande

antalet barn? Huru många nya folkskollärartjänster kunna beräknas på grund av

barnantalets ökning bliva erforderliga under vart och ett av åren 1915—1920?

3. Huru många av de enligt det föregående önskvärda nya folkskollärartjänsterna

anser Ni, under förutsättning av erforderlig tillgång på examinerade lärarkrafter,

kunna med hänsyn till förhandenvarande förhållanden inrättas under åren 1915—1920?

4. Till huru stort antal kunna de nya folkskollärartjänster, som enligt föregående

punkt anses komma att inrättas, beräknas bliva besatta med manliga och till

huru stort antal med kvinnliga lärarkrafter? Vilka tendenser göra sig i allmänhet

gällande inom Edert inspektionsområde vid valet mellan manliga och kvinnliga lärarkrafter

för folkskolorna?

5. Vilka erfarenheter har Ni gjort i fråga om de från folkskoleseminarierna utexaminerade

lärarnas och lärarinnornas benägenhet att söka anställning i sina hembygder?
Samtliga

inspektörer hade givit klara och upplysande svar pa de gjorda fragorna,

och två av dem, vilka innehade de distrikt, där behovet av förbättring vore mest omfattande,

hade lämnat ingående utredningar av förhållandena inom sagda distrikt. I

det följande komme överstyrelsen att lämna en sammanställning av de upplysningar,

som kunde hämtas ur ifrågavarande yttranden. För enkelhetens skull användes därvid

följande benämningar för de förutnämnda folkskoliuspektörsomradena: Medelpads,

Ångermanlands, Jämtlands, Västerbottens östra, Västerbottens västra, Norrbottens södra,

Norrbottens östra och Norrbottens norra inspektionsområde. Till undvikande av missuppfattning

erinrades, att med år 1915 en ny indelning i folkskolinspektionsomraden

s. 36 Kontrollera mot PDF

L&rarbehov

för besättande

av befintliga

tjänster.

Lärarbehov

för ändamålsenlig

anordning

av skolväsendet.

36 JKungi. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 199.

genomförts och att därför de nyssnämnda distrikten icke sammanfölle med de nuvarande

inspektionsområdena.

Vad anginge den första av de förut angivna frågorna, nämligen den som avsåge

konstaterande av det förhandenvarande behovet av lararlcrafter för besättande av de

befintliga tjänsterna, hade följande uppgifter lämnats:

inom Medelpads (Nordlanders) inspektionsområde............... 22

» Ångermanlands (Holmvalls) » ............... 8

» Jämtlands (Erikssons) » 5

* Västerbottens östra (Svedbergs) » 30

» » västra (Österbergs) » 11

» Norrbottens södra (Sunnemans) » 7

» » östra (Alexanderssons) » 8

» » norra (Karnells) » —

Summa 91

Sammanfördes dessa tal länsvis, finge man

inom Västernorrlands län........................................................................ 30

» Jämtlands » 5

» Västerbottens » ........................................................................ 41

» Norrbottens » ........................................................................ 15

Beträffande dessa, tal borde märkas, att för Norrbottens södra och östra områden

icke tagits hänsyn till sannolikt förefintliga icke kompetenta vikarier för tjänstlediga

lärare, vadan talen för sagda områden och således även för Norrbottens län torde vara

något för låga. I fråga om Medelpads, Jämtlands och Norrbottens södra områden hade

av vederbörande inspektörer anmärkts, att behovet tillfälligtvis varit litet delvis på

grund av särskilt vidtagna åtgärder för att anskaffa lärare, men att fara vore, att

inom kort flera vakanser skulle uppstå genom befintliga lärares flyttning till andra

orter. Såsom resultat av de nu framkomna upplysningarna kvarstode emellertid, att

under senare delen av år 1914 inom Norrland förefunnits ett behov av minst 91,

sannolikt omkring 100, lärarkrafter för uppehållande av förefintliga tjänster genom

examinerade lärare. En jämförelse med de förut meddelade tal, som erhållits genom

undersökningarna rörande åren 1907 och 1912, visade för området i dess helhet en

återgång från 1912 års höga siffra, 132, till ungefärlig överensstämmelse med förhållandet

år 1907. Av de särskilda länen företedde Västernorrlands och Norrbottens samt

särskilt Jämtlands län förbättring, Västerbottens län däremot stor försämring.

Vid besvarandet av den andra frågan, som avsåge konstaterande av det antal

lärarkrafter, som skulle erfordras för en ändamålsenlig anordning av skolväsendet

uti ifrågavarande område, utan att hänsyn toges till ekonomiska resurser eller andra

omständigheter, som därvid måste komma i betraktande, hade inspektörerna icke i

alla fall kunnat göra bestämd skillnad mellan de lärare, som för nämnda syfte skulle

omedelbart vara behövliga, och dem, som under de närmaste åren i mån av lärjungeantalets

tillväxt skulle behöva anställas.

De angivna talen för de olika inspektionsområdena vore följande:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kutig!. Maj it s Nåd. Proposition Kr 199.

Inom

>

>

>

T>

>

Inom

Medelpads inspektionsområde........

Omedelbart

behövliga.

............... 50

Ångermanlands

» ........

............... 106

Jämtlands

> .........

............... 24

Västerbottens östra

» .......

................ 167

» västra

> .........

.............. 20

Norrbottens södra

T> ........

............... 184

» östra

» ........

................ —

» norra

» .........

14

Summa 565

För de olika länen gåve en sammanställning av siffrorna detta resultat:

Västernorrlands län

Jämtlands »

Västerbottens »

Norrbottens >

Omedelbart

behövliga.

156

24

187

198

37

Behövliga under

tiden t. o. m. år

Summa.

1920.

18

68

26

132

25

49

23

190

6

26

—

184

5

5

36

50

139

704

detta resultat:

Behövliga under

tiden t. o. m. år

Summa.

1920.

44

200

25

49

29

216

41

239

I enlighet härmed skulle under de närmaste åren inom här ifrågavarande område

för en ändamålsenlig organisation av folkskoleväsendet erfordras icke mindre än

omkring 700 nya folkskollärartjänster. Dessa skulle inrättas dels för förbättring av

nu befintliga folkskolor, vilka antingen vore av mindre god typ eller hade alltför stort

barnantal, dels för ombildning av mindre folkskolor till egentliga folkskolor. Av de

i inspektörernas yttranden upptagna 704 nya lärarkrafterna skulle enligt de lämnade

uppgifterna ungefär hälften eller 358 erfordras för förbättring av de nuvarande folkskolorna

och tillgodoseendet av det genom barnantalets tillväxt uppkommande behovet,

de övriga eller 346 hade ansetts behövliga för förändring av mindre folkskolor till

folkskolor. Det torde böra tilläggas, att inspektörerna vid uppgörandet av sina beräkningar

följt i det hela likartade grunder samt att de förutsatt, att blott de mindre

folkskolor skulle förändras till folkskolor, vilkas barnantal vore så stort, att det i andra

delar av landet skulle anses göra eu sådan ombildning motiverad.

Att inspektörerna vid uppgörandet av sina nu återgivna beräkningar i själva

verket ingalunda överskridit gränserna för vad som måste betraktas såsom ändamålsenligt

och lämpligt, visade sig genom en jämförelse av de siffror, som framgått ur

deras beräkningar, med dem, som i det föregående meddelats ur den officiella statistiken,

och den beräkning rörande lärarbehovet, vartill de givit anledning. Enligt denna

skulle det erfordras 805 nya folkskollärare blott för att procenttalet för lärare vid

mindre folkskolor skulle bliva detsamma för de fyra nordligaste länen som för landets

övriga delar. Lades härtill det antal lärare, som enligt inspektörernas beräkningar

skulle erfordras för de befintliga folkskolornas förbättring och behöriga utvidgning,

eller 358, skulle man komma till ett totalbelopp av 1,163 nya lärarkrafter, vilka skulle

vara behövliga inom här ifrågavarande område för folkskoleväsendets utveckling i vad

avser antalet lärarkrafter till en ståndpunkt ungefär jämförlig med den, detsamma

genomsnittligt intager i landets övriga delar. I siälva verket hade också inspektören

s. 38 Kontrollera mot PDF

tjänster

. m. år

1920.

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

i Västerbottens östra inspektionsområde, där de mindre folkskolornas antal vore synnerligen

stort, påpekat, att förutom det i föregående översikt inräknade antalet lärarkrafter

skulle för en fullt tillfredsställande förändring av de mindre folkskolorna inom

området erfordras ytterligare 224 folkskollärare. Och sannolikt skulle även för Norrbottens

södra inspektionsområde, där autalet mindre folkskolor likaledes vore betydligt,

ett nära nog lika stort antal folkskollärare ytterligare behövas.

Tydligt vore dock, att även om tillräcklig tillgång på examinerade folkskollärare

funnes, icke eus en sådan förbättring och utvidgning av folkskoleväsendet inom Norrland

som den, vilken angåves genom det i inspektörernas yttranden upptagna antalet

av omkring 700 nya lärarkrafter för folkskolorna, läte sig inom den närmaste framtiden

genomföra, i betraktande av den betydliga ökning av utgifterna för skolväsendet,

som bärav skulle förorsakas. Såsom redan antytts hade också syftet med berörda upplysningars

inhämtande närmast varit att ställa det verkliga lärarbehovets omfattning

inom Norrlands olika delar i så fullständig belysning som möjligt.

Att emellertid betydande förbättringar av skolväsendet snart nog skulle kunna i

dessa bygder komma till stånd, därest icke bristen på kompetenta lärarkrafter lade

hinder i vägen därför, fratnginge av svaren på den tredje av överstyrelsen framställda

frågan, vilken avsett vinnande av upplysning om det antal nya tjänster, som med

hänsyn till förhandenvarande förhållanden skulle kunna tänkas bliva inrättade under

tiden till och med år 1920, därest examinerade lärare i tillräckligt antal funnes att

tillgå. De uppgifter i detta hänseende, som lämnats av inspektörerna, angåve följande

antal lärarkrafter:

inom Medelpads inspektionsområde............................................................... 30

» Ångermanlands » 60

s Jämtlands » 38

» Västerbottens östra » 139

» » västra » ............................................................... 10

» Norrbottens södra » ................................................ omkring 100

» » östra > ............................................................... 5

» » norra > ............................................................. 50

Summa 432

Sammanställda länsvis bleve talen följande:

inom Västernorrlands län............................................................................................. 90

» Jämtlands » 38

» Västerbottens > ............. 149

» Norrbottens » ............................................................................................. 155

Av det förutnämnda antalet av omkring 700 nya lärarkrafter, som enligt inspektörernas

utredning borde anskaffas inom de fyra nordligaste länen, skulle alltså omkring

430 vara omedelbart behövliga, de övriga omkring 270 sedermera tillkomma i

mån av de ekonomiska resursernas förbättring. Då man skulle söka eu utgångspunkt

för avvägande av de åtgärder för lärarproduktionens ökning, som för Norrlands

vidkommande borde komma till stånd, hade man tydligen att närmast räkna med det

förra talet 430. Även om på en eller annan punkt en ytterligare reducering kunde

komma att äga rum i det program för folkskoleväsendets utveckling, som innebures i

folkskolinspektörernas utlåtanden, vore ju dock det av dem konstaterade behovet så

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199. 39

betydligt, att eu dylik reducering ej kunde få någon avsevärd betydelse i fråga om

de åtgärder, som för närvarande kunde och borde vidtagas.

Vad så anginge fördelningen av de behövliga lärartjänsterna mellan manliga

och kvinnliga lärarlcrafter, varom upplysning skulle erhållas genom svaren på den

fjärde frågan, hade det givetvis icke varit möjligt för inspektörerna att lämna några

mera exakta uppgifter härom, alldenstund de hittillsvarande förhållandena, särskilt sådana

de med de senaste årens starkt begränsade tillgång på lärare gestaltat sig, icke

lämnade någon säker grund för frågans bedömande. Särskilt inspektörerna i de

distrikt, där större antal nya tjänster ansetts behövligt, hade uttryckligen framhållit

omöjligheten av att på denna punkt bilda sig någon bestämd mening, och en av dem

hade förklarat sig i detta avseende icke kunna lämna någon annan uppgift än några

helt allmänna och obestämda uttalanden. Vad inspektörerna i nu berörda hänseende

anfört hade alltså i det hela mera karaktären av subjektiv uppfattning än svaren på

de övriga frågorna, vilka såsom redan antytts gjorde intryck av att vara grundade på

de verkliga förhållandena. Sammanställde man emellertid de uppgifter, som lämnats,

komme man till det resultat, att för området i dess helhet skulle behövas lärare till

omkring 37 procent och lärarinnor till omkring 63 procent av hela antalet nya lärarkrafter.

En sådan fördelning av folkskollärartjänsterna mellan mauliga och kvinnliga

lärarkrafter stode dock icke i överensstämmelse med de rådande faktiska förhållandena

vid de nu befintliga egentliga folkskolorna därstädes, vilka förhållanden ju framgått

ur den hittillsvarande utvecklingen. Vid 1913 års slut hade antalet i nämnda

skolor anställda lärare med fullständig folkskollärarkompetens, ordinarie och extra

ordinarie, uppgått till 917, av vilka 554 varit manliga och 363 kvinnliga. Av

nämnda lärare hade å landsbygden varit anställda 502 manliga och 295 kvinnliga

eller tillsammans 797 lärare. Procenttalen bleve alltså här 60 procent manliga och

40 procent kvinnliga eller, om hänsyn toges blott till landsbygden, 63 procent mauliga

och 37 procent kvinnliga lärare,

talen följande:

Vid fördelning på de särskilda länen bleve

Manliga

%

procent-

Kvinnliga

%

Västernorrlands län.......................

............................................................. 62

38

Jämtlands » .......................

............................................................. 73

27

Västerbottens » ......................

............................................................ 47

53

Norrbottens > ......................

............................................................. 58

42

Denna motsättning mellan vad som föresvävat inspektörerna såsom önskvärt och

vad som faktiskt förefunnes torde göra ett något närmare övervägande av spörsmålet

önskligt.

För landet i dess helhet hade ställningen i nu berörda avseende vid 1913 års

slut varit den, att folkskollärartjänsterna till 63 procent innehades av män och till 37

procent av kvinnor. För landsbygden ensamt hade talen varit 70 procent män och 30

procent , kvinnor eller, om Norrland fråuräknades, 72 procent män och 28 procent kvinnor.

Redan nu vore alltså inom Norrland de kvinnliga lärarkrafterna vid folkskolorna

relativt talrikare än i landet i dess helhet, och i särskild grad gällde detta om

den norrländska landsbygden i jämförelse med landsbygden i övrigt. Detta föi hållande

måste emellertid äveu ses i samband med den förut konstaterade talrika förekomsten

i Norrland av mindre folkskolor. Då nämligen undervisningen i dessa skolor

Manliga och

kvinnliga

lärarkrafter.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

nästan uteslutande omluinderhades av kvinnliga lärarkrafter, småskollärarinnor, vore

tydligt, att undervisningen av barnen i folkskolåldern inom Norrland i ännu mycket

större utsträckning, än som angåves genom nyss anförda procenttal rörande lärarkrafterna

i folkskolorna, vore anförtrodd åt kvinnor. Därjämte borde beaktas, att, jämte

de från folkskoleseminarier utexaminerade (ordinarie eller extra ordinarie) lärarkraftema,

vid åtskilliga folkskolor i Norrland liksom i andra delar av landet funnes anställda

biträdande sådana, vanligen lärarinnor, vilka i de flesta fall blott erhållit småskollärarinueut

bild ning. I vilken omfattning undervisningen av barnen i folkskolåldern

på landsbygden inom de olika länen ombesörjdes av manliga och av kvinnliga

lärarkrafter framginge av den i det föregående omnämnda tabellariska översikten av

antalet lärare och lärarinnor vid folkskolor och mindre folkskolor å landsbygden år

1913 (bil. 3, sid. 76—79). De där meddelade procenttalen visade, att synnerligen störa olikheter

i förevarande avseende förefunnes mellan olika bygder, från 17,8 2 procent kvinnliga

lärare i Gottlands län, 30,i 5 procent i Skaraborgs län, 32,15 procent i Malmöhus län

o. s. v. upp till 64,14 procent i Västernorrlands län, 74,92 procent i Norrbottens län

och 87,2 5 procent i Västerbottens län. Räknade man de fyra nordligaste länen som

en enhet för sig och den övriga delen av landet för sig, befunnes procenttalet för

kvinnliga lärare vara i nyssnämnda sydligare del 47 och i den nordliga 74. Erinras

bolde i detta sammanhang, att inom de nordligaste länen liksom i landet i dess helhet

undervisningen i småskolan nästan uteslutande omhänderhades av lärarinnor.

Det torde icke vara av nöden att här ingå på någon principiell undersökning

rörande den lämpligaste proportionen mellan manliga och kvinnliga lärarkrafter för

folkskolorna. Men man torde, även med den allra varmaste uppskattning av kvinnans

lämplighet för lärararbetet och hennes förtjänstfulla insats i folkskolans gärning, med

nu senast anförda siffror för ögonen utan fara att misstaga sig våga påstå, att det

icke vore lämpligt att vid ordnandet av lärarproduktionen för landets nordligaste delar

gå i motsatt riktning mot de tendenser, som givit sig till känna i den hittillsvarande

utvecklingen, och därmed för denna landsdel fastslå ett förhållande, som även komme

i stark motsättning mot vad som gällde för landet i övrigt. Att det för ett gott resultat

av skolans uppfostringsarbete, och särskilt dä det gällde de något högre åldersstadierna,

vore av betydelse, att det manliga inflytandet icke saknades, torde knappast

förnekas. Vad närmast anginge Norrland med dess mångenstädes väldiga skoldistrikt

och stora avstånd mellan byarna torde också behovet av den sammanhållande och

ledande kraft, som väl i vanliga fall den manlige läraren ägde i större grad än den

kvinnliga, vara särskilt framträdande. Vidare borde erinras att, enligt vad folkskolinspektörerna

vitsordade, ombyte av tjänstinnehavare vore betydligt vanligare i fråga

om lärarinnor än om lärare, något som givetvis vore ägnat att minska den kontinuitet

och stadga i undervisningsarbetet, som ju vore att anse som ett viktigt önskemål.

Slutligen syntes möjligheten av fortsättningsskolans högeligen önskvärda utveckling,

framför allt på landsbygden, där man ju önskat, att denna skola skulle göra en insats

till jordbrukets höjande, vara i icke ringa grad beroende av tillgången på manliga

lärarkrafter vid folkskolorna.

Vad nu anförts syntes utgöra avgörande skäl för att vid beräkning av den lämpliga

fördelningen mellan män och kvinnor av de lärarkrafter, som enligt det föregående

måste anses nödiga, procenttal tillämpades,som mera än de nyss angivna överensstämde

med vad som gällde för landet i det hela. I betraktande därav att som nämnts

redan nu de kvinnliga lärarna i folkskolorna vore jämförelsevis talrikare i Norrland

än i övriga delar av landet samt att under alla omständigheter den mindre folkskolan,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 199.

i vilken si gott som uteslutande kvinnliga lärarkrafter anställdes, där även i framtiden

miste komma att forefinnas i väsentligt större utsträckning än annorstädes, kunde det

synas rimligt, att man ej räknade med högre procenttal för lärarinnor iin det, som

gällde för rikets landsbygd i dess helhet, eller 30 procent. Med hänsyn till den ståndpunkt,

inspektörerna med sin närmare kännedom om bygdens säregna förhållanden

intagit till förevarande spörsmål, torde emellertid vara rådligast att tills vidare åtminstone

tänka sig ett något högre procenttal än det sistnämnda, och syntes det överstyrelsen,

att man lämpligen kunde stanna vid en beräkning för den framtida lärar
produktionen

av 60 procent manliga och 40 procent kvinnliga lärarkrafter.

Innan överstyrelsen lämnade nu senast avhandlade spörsmål, torde det vara

lämpligt att något beröra ett par invändningar, som stundom framställts mot planen

pii en ökning av produktionen av manliga lärare inom Norrland. I fråga härom hade

uttalats, dels att det skulle komma att visa sig svårt att med de jämförelsevis blygsamma

löner, folkskollärarna erhölle, och i konkurrens med den livskraftiga och allt

bättre utkomstmöjligheter beredande norrländska industrien erhålla tillräckligt många

lämpliga aspiranter för eu ökad rekrytering av manliga seminarier, dels ock att, därest

företrädesvis manliga lärare funnes att tillgå, det skulle vara förenat med större svårigheter

att på landsbygden upprätta nya folkskolor, enär fordringarna på bostad

måste ställas större för en lärare, som vanligen hade familj, än för eu ogift lärarinna.

Beträffande den första av dessa invändningar gällde ju först och främst, att genom

den löneförbättring för folkskolans lärare, vars förverkligande man väl finge

hoppas icke skulle vara alltför avlägset, folkskollärarbanans konkurrenskraft i ekonomiskt

hänseende gent emot industrien skulle förstärkas. Men därjämte hade från med

förhållandena förtroget håll anförts, att det mindre vore från industriområdena än från de

rena lantbruksbygderna, som iäraraspiranterna vore att förvänta, varför någon direkt konkurrens

med industrien mera sällan ifrågakomma. Vidare vore det ynglingar av helt

annan _ begåvning, som kände sig dragna till lärarkallet, än de, för vilka anställning

inom industrien tedde sig lockande, och där håg för lärarbanan funnes, vore den

mången gäng tillräckligt stark att stälia de ekonomiska beräkningarna i andra planet,

vartill. komme att inom vissa skoldistrikt inom Norrland lärarlönerna genom kommunala

tillägg ökats, så att de väl kunde jämföras med vad industrien både att bjuda i

lönehänseende. Några verkliga anledningar till farhågor i nu berörda hänseende syntes

alltså icke förefinnas.

Vad anginge den senai-e av de nämnda invändningarna borde först erinras, att

enligt den uppfattning, överstyrelsen nyss uttalat, en ökning borde ske i produktionen

av både manliga _ och kvinnliga lärarkrafter. Tillfälle skulle sålunda beredas till anställande

av lärarinnor på de ställen, där bostadsförhållandena gjorde sådant nödvändigt.

Men det torde ock i avseende härå höra framhållas, att en anordning av skolväsendet

med ensamboende lärarinnor i avlägset liggande skolor, som nu i så stor utsträckning

forekomme, särskilt i fråga om mindre folkskolor, icke kunde anses såsom i och för

sig tillfredsställande och därför ej heller borde genom åtgärder från det allmännas

sida befrämjas. Det torde ock vara att hoppas, att i eu eller annan form understöd

frän statens sida skulle kunna beredas, där kommunernas ekonomiska bärkraft vore

särskilt svag. Tydligt vore jämväl, att i män som näringslivets uppryckning och utveckling

fortginge, de ekonomiska möjligheterna också ökades. Det" syntes alltså, som

om icke heller den nu berörda synpunkten vore av den art, att någon avgörande betydelse

borde tillmätas densamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 176 höft. (Nr 199.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

c) Sammanfattning av utredningen rörande lärarbehovet

inom Norrland.

Av den utredning beträffande lärarbehovet inom Norrland, son/folkskolöverstyrelsen

sålunda lämnat, har överstyrelsen till slut givit följande

sammanfattning:

De upplysningar beträffande lärarbehovet inom de fyra nordligaste länen, som

nu meddelats, hade givit vid handen, att ett betydligt antal nya lärarkrafter där erfordrades

såväl för täckande av nu förefintlig brist och genomförande av de förbättringar

i fråga om folkskoleväsendet, som kunde anses omedelbarligen eller inom de

allra närmaste åren påkallade, som ock för möjliggörande av de ytterligare förbättringar,

som därefter inom icke alltför avlägsen framtid syntes böra komma till stånd.

Sammanfördes då först de tal, som angåve behovet för fyllande av nu befintliga

luckor i uppsättningen av lärarpersonal vid folkskolorna, med dem, vilka betecknade

d#fi förbättring av skolväsendet, som enligt inspektörernas mening skulle kunna och

böra genomföras under tiden till och med år 1920, finge man följande översikt:

inom

Medelpads

inspektionsområde....

»

Ångermanlands

» _____

>

Jämtlands

>

»

Västerbottens östra

» _____

t

» västra

» .....

Norrbottens södra

»

»

» östra

» ____

>

» norra

> .....

52

68

43

169

21

107

13

50

Summa 523

och vid fördelning länsvis:

inom Västernorrlands län........................................................................... 120

» Jämtlands » 43

» Västerbottens » ........................................................................... 190

> Norrbottens » ........................................................................... 170 I

I enlighet med de nyss angivna procenttalen borde av sagda 523 lärarkrafter

314 vara manliga och 209 kvinnliga. Härtill komme för sagda tid det behov av lärarkrafter,

som uppstode på grund av lärares avgång genom pensionering, dödsfall eller

av andra orsaker. Enligt av folkundervisningskommitten gjorda beräkningar kunde

den avgång, som av sagda anledningar ägde rum, uppskattas till omkring 3 procent

årligen av hela lärarkåren. Då antalet folkskollärare och folkskollärarinnor inom de

fyra län, om vilka här vore fråga, vid 1913 års slut uppgått till 917 personer, av

vilka 554 män och 363 kvinnor, hade man att räkna med en årlig avgång av 17 lärare

och 11 lärarinnor samt för åren 1916—1920 85 lärare och 55 lärarinnor eller

tillhopa 140 lärarkrafter. Sammanlagt skulle alltså för tiden till och med år 1920

för de fyra nordligaste länen erfordras 663 lärarkrafter, varav 399 manliga och 264

kvinnliga.

För tillgodoseende av detta behov hade man tydligen att i första hand räkna

med de nya lärare, som under den tid, varom närmast vore fråga, eller åren 1916—

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kiingl. Maj:t.■> Nåd. Proposition Nr 19!).

1920, utexaminerades från de tre befintliga norrländska seminarierna, de manliga i

Härnösand och Luleå samt det kvinnliga i Umeå. Såsom i det följande närmare skulle

påvisas, torde man kunna påräkna, att från vart och ett av sagda seminarier årligen

utginge 25 elever. Av dessa sökte emellertid, såsom likaledes närmare skulle utredas,

ett avsevärt antal, omkring 30 procent av de manliga och 40 procent av de kvinnliga,

anställning i bygder söder om ifrågavarande fyra län. Mot denna avgång vore att

ställa ett såsom det syntes inemot hälften så stort tillskott av lärare från sydligare

belägna seminarier. För anställning inom området i fråga torde man alltså av från

seminarierna utexaminerade nya lärarkrafter kunna under sagda år påräkna omkring

210 lärare och 100 lärarinnor, tillhopa 310 lärarkrafter.

Droges dessa tal från de nyss angivna tal, vilka betecknade det behov, som egentligen

borde täckas under tiden till och med år 1920, kvarstode vid sistnämnda tidpunkt

ett behov av 353 lärarkrafter, 189 manliga och 164 kvinnliga, för vars tillgodoseende

särskilda åtgärder vore av nöden.

loge man därjämte i beräkning det antal nya lärarkrafter, som folkskolinspektörerna

funnit inom en icke allt för avlägsen framtid ytterligare erforderligt för åstadkommande

av eu jämförelsevis tillfredsställande anordning av skolväsendet och vilket

såsom förut nämnts uppginge till omkring 270, och fördelade jämväl dessa lärarkrafter

mellan manliga och kvinnliga enligt nyss tillämpade grunder, funne man, att 162

lärare och 108 lärarinnor ytterligare skulle bliva behövliga. I allt skulle man således

enligt den nu gjorda utredningen för den närmaste och en något avlägsnare framtid

hava att räkna med ett behov av omkring 620 lärarkrafter, av vilka omkring 350

borde vara manliga och omkring 270 kvinnliga.

Innan överstyrelsen lämnade detta spörsmål, torde ånyo böra betonas vad som

redan från början antytts, nämligen att nu angivna tal för lärarbehovet, även om de

med hänsyn till beskaffenheten av de uppgifter, på vilka de grundats, måste tillmätas

ett betydande värde, dock icke kunde eller borde uppfattas såsom fullt exakta uttryck

för det verkliga läget utan mera såsom angivande riktlinjer för utvecklingsarbetet.

Uppenbart vore emellertid, att då fråga vore om eu beräkning av den nödiga ökningen

av lärarproduktionen, man som utgångspunkt måste söka bestämda tal. Och

så vitt överstyrelsen kunde bedöma, torde de nu angivna talen vara de tillförlitligaste,

som under förhandenvarande förhållanden kunnat erhållas.

»

3. Erforderliga åtgärder för lärarproduktionens ökning

inom Norrland.

Sedan folkskolöverstyrelsen lämnat den utredning beträffande lärarbehovet

i Norrland, som här förut återgivits, har överstyrelsen tagit i övervägande

frågan om de åtgärder, som kunna vara erforderliga för lärarproduktionens

ökning inom nämnda landsdel. Beträffande omfattningen

av dessa åtgärder har överstyrelsen anfört följande:

Då det därefter gällde att överväga, vilka åtgärder med avseende på lärarproduktionens

ökning kunde finnas erforderliga för anskaffande av de nya lärarkrafter,

vilka genom den nu lämnade utredningen funnits vara behövliga, både man tydligen

först att tillse, huru stort tillskott av nya lärare erhölles genom varje från seminari
-

ÅtgärdermM

omfattning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!. Majris Nåd. Proposition Nr 190.

ernå utexaminerad klass. I det föregående hade detta tillskott beräknats till 25, och

denna siffra torde nu böra något närmare motiveras. I gällande seminariestadga både,

uppenbarligen av såväl pedagogiska som hygieniska grunder, föreskrivits, att därest ej

vederbörande myndighet på grund av särskilda omständigheter skulle medgiva undantag,

elevantalet i varje seminarieavdelning ej finge överstiga 30. En förutsättning för

att nämnda antal skulle uppnås vore uppenbarligen, att tillräckligt antal inträdessökande

med. för intagning erforderliga kvalifikationer funnes att tillgå, en förutsättning

som icke alltid kunde antagas vara för handen. Vidare inträffade givetvis under

de fyra år, eu elevavdelning genomginge ett seminarium, att genom kvarsittning,

sjukdoms- eller dödsfall och annan avgång luckor uppstode, vilka ej kunde fyllas, vadan

avdelningen vid avgången från seminariet ofta vore mindre än vid kursens början.

Vid de befintliga tre norrländska seminarierna hade i medeltal årligen under de

fem senaste åren utexaminerats: i Härnösand 25,2, i Luleå 25,4 och i Umeå 26,6

elever. Slutligen förhölle det sig, såsom naturligt vore, så, att icke alla de, som utexaminerades

från folkskoleseminarierna, toge anställning såsom lärare vid folkskolor,

utan vissa av dem ägnade sig åt annan verksamhet. Det torde därför icke vara rådligt

att för anställning i folkskolorna påräkna mer än 25 nya lärare från varje avdelning,

som utexaminerades även från nya eller utvidgade seminarier. Då därjämte, såsom

redan antytts och i det följande skulle ytterligare utredas, av de från ''seminarier

i Norrland utexaminerade lärarna omkring SO procent av de manliga och 40 procent

av^ de kvinnliga kunde väntas söka anställning inom sydligare delar av landet än de

ifrågavarande fyra nordligaste länen, torde man för sistnämnda landsdel knappast böra

räkna med mer än i medeltal 17—18 nya lärare från varje utexaminerad manlig seminaneklass

och 15—16 nya lärarinnor från varje kvinnlig sådan klass.

Utgiuge man så från det genom den föregående undersökningen vunna resultatet,

att redan under tiden till och med år 1920 skulle behövas — utöver de nu befintliga

seminariernas produktion — omkring 350 nya lärarkrafter, av vilka omkring 190

borde vara manliga och omkring 160 kvinnliga, samt att sedermera undan för undan skulle

gorå sig gällande ett behov av ytterligare omkring 270 lärarkrafter, 160 manliga och

110 kvinnliga, funne man med tillämpning av de nyss erhållna talen, att för förstnämnda

behovs tillgodoseende skulle erfordras ungefär 11 manliga och 10 kvinnliga

utexaminerade seminarieavdelningar och för det senare tillkommande behovet ungefär

9 manliga och 7 kvinnliga sådana avdelningar. Då vidare från ett nytt eller eventuellt

utvidgat seminarium, rörande vilket beslut kunde komma att fattas av 1916 års

riksdag, lärare ej kunde utexamineras förr än tidigast år 1920, torde vara uppenbart,

att därest ej den nödiga tillökningen av folkskollärarkåren i de fyra nordligaste länen

skulle utsträckas över en oskäligt lång tid och därmed någon förbättring av skolväsendet

i själva verket ej komma till stånd, det ej kunde vara tillräckligt att nu inrätta

allenast ett nytt seminarium eller utvidga ett seminarium till dubbelseminarium,

något som ju för övrigt följde även därav, att såväl manliga som kvinnliga lärare behövdes

i ökat antal. Även om åtgärder nu omedelbarligen vidtoges för anskaffande av

två nya utgående seminarieavdelningar årligen, skulle det dröja till år 1932, innan

ens den tillökning av folkskollärarkåren i Norrland, som enligt inspektörernas uppfattning

skulle kunna och borde vara verkställd redan år 1920, hunnit förverkligas.

Detta syntes peka hän därpå, att icke heller utsändandet av två nya sådana avdelningar

årligen inom Norrland kunde fullt tillgodose behovet, utan att mau inom en

icke avlägsen framtid syntes böra vara betänkt på att sörja för inrättande därstädes

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kutig!. Maj:ts K ad. Proposition Nr JO0.

av en tredje dylik avdelning, eller med andra ord att för det nu överskådliga framtidsbekovet

av lärare torde erfordras tre nya seminarier eller parallellavdelningar.

Att eu dylik ökning av lärarproduktionen inom Norrland, medförande en fördubbling

av densamma, icke skulle innebära något i och för sig orimligt visade sig vid en

granskning av de från seminarierna utexaminerade lärarnas„antal i förhållande till

antalet undervisade barn i folkskolor och mindre folkskolor. År 1915 utexaminerades

från folkskolesemiuarierna inom Norrland 73 lärare, från landets övriga seminarier

539 lärare; antalet av nyssnämnda barn utgjorde år 1913, det senaste år för vilket

officiella uppgifter funnes tillgängliga, inom de fyra nordligaste länen 84.324, inom övriga

län 475,166. På varje nyutexaminerad lärare komme alltså i Norrland 1,155

barn, i den övriga delen av landet 881 barn. Det skulle således behövas eu betydlig

ökning av lärarproduktionen inom Norrland, för att denna skulle komma upp till jämförelsevis

samma omfattning som inom landets övriga delar. Och då ju som bekant

lärarproduktionen även där visat sig otillräcklig och måste ökas, krävdes för Norrlands

del ytterligare ökning, om någorlunda likställighet i detta hänseende skulle uppnås.

Beaktades därjämte, att barnantalet i Norrland växte väsentligt snabbare än i övriga

delar av landet — från år 1909 till och med år 1913 hade antalet i folkskolor, mindre

folkskolor och småskolor undervisade barn inom Norrland tillväxt med 4,9 9 procent,

inom riket i övrigt med 2,6 7 procent — samt att det i glest befolkade bygder, sådana

som stora delar av Norrland, icke vore möjligt att utnyttja lärarkrafterna i samma utsträckning

som annorstädes, torde det befinnas, att en dylik ökning av lärarproduktionen

för Norrlands del icke skulle innebära något obehörigt gynnande av denna

landsända.

Det torde i detta sammanhang ock böra betonas, något som redan förut antytts,

att en kraftig utveckling av skolväsendet i Norrland med stöd av erfarenheter från

både vårt eget land och utlandet tvivelsutan torde kunna betecknas som ett av de

kraftigaste hjälpmedlen för befrämjande av bygdens utveckling. Å andra sidan förde

det snabba industriella uppsving, som under de senare åren gjort sig gällande i Norrland,

med sig hastigt och oväntat framträdande behov av utvidgning utav skolväsendet.

Man behövde i detta hänseende blott erinra om sådana platser som Kiruna,

Gällivare och Boden eller längre söderut Alby, på vilken sistnämnda plats enligt folkskolinspektörens

uppgift för 15 år sedan ej funnits eu stuga och nu eu lärarkår på 12

personer knappats motsvarade behovet. Man borde slutligen ej förgäta den särskilda

uppgift, som påvilade skolväsendet i de nordligaste delarna av landet och för vilken

jämförelsevis talrika lärarkrafter vore behövliga, nämligen att bidraga till försvenskningsarbetet

i dessa bygder.

I fråga om de erforderliga åtgärdernas art anför överstyrelsen följande:

Sedan sålunda omfattningen av de åtgärder för beredande av ökad tillgång på Åtgärdernas

lärarkrafter för folkskolorna, vilka syntes böra, omedelbarligen eller inom icke allt för artavlägsen

framtid, komma till stånd, blivit närmare belyst, torde, innan frågan om

dessa åtgärders art eller med andra ord om nya seminariers förläggning upptoges till

prövning, vara lämpligt att något skärskåda tvenne spörsmål, som i den föregående

diskussionen om det nya Norrlandsseminariet tillagts en viss betydelse, nämligen dels

från vilka trakter eleverna komme, dels i vilka bygder de utexaminerade lärarna

vunne anställning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sem inarieeleyemas

hemorter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

Till belysning av frågan om elevernas hemorter hade inom överstyrelsen med

ledning av terminskatalogerna utarbetats en tabellarisk översikt av de vid de norrländska

seminarierna intagna eleverna, ordnade länsvis efter hemorterna och för femårsperioder,

vad seminarierna i Härnösand och Umeå beträffade för de senaste tjugufem

åren och i fråga om seminariet i Luleå för tiden från detta seminariums början

år 1907. Ur denna översiktstabell, som bifogades (bil. 4, sid. 80—83), kunde följande

procenttal för nämnda seminariers elevrekrytering sammanställas.

Seminariet i Härnösand:

Elever från de fyra

Elever från

nordligaste länen.

Övriga liin.

io

%

Läsåren

1891—1895 .........

...................................... 90,1

9,9

>

1896—1900 .........

...................................... 81,2

18,8

7>

1901—1905 .........

...................................... 92,2

7,8

1906—1910 .........

...................................... S9.2

10,8

»

1911—1915 .........

...................................... 78,4

21,6

1891—1915 .........

...................................... 85,9

14,1

Seminariet i Luleå:

Elever från de fyra

Elever från

nordligaste länen.

övriga län.

°/o

%

Läsåren

1907—1910 .........

...................................... 90,1

9,9

»

1911—1915 .........

...................................... 80,4

19,6

>

1907—1915 .........

...................................... 84,o

16,0

Seminariet i Umeå:

Elever från de fyra

Elever från

nordligaste länen.

övriga län.

%

%

Läsåren

1891—1895 .........

....................................... 85,6

14,4

>

1896-1900 .........

24,6

1901—1905 .........

....................................... 77,5

22,5

1906—1910 .........

....................................... 78,4

21,6

»

1911—1915 .........

....................................... 88,4

11,6

1891—1915 .........

....................................... 81,o

19,0

Det framginge av dessa tal, att om också vissa växlingar ägde rum från den

ena femårsperioden till den andra, förhållandena i stort sett vore tämligen konstanta

samt att elevrekryteringen för de befintliga tre Norrlandsseminarierna till omkring

fyra femtedelar skedde inom de fyra nordligaste länen. Såsom huvudområde för varje

seminarium framträdde, enligt vad tabellen utvisade, det län, där detsamma vore beläget:

till Härnösaudsseminariet både så Yästernorrlands län lämnat 51,4 procent av

samtliga elever, Västernorrlands och Jämtlands län tillsammans 63,3 procent, till

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kuugl. Mnj.is Nåd. Proposition Xr 199.

Umeåseminariet hatle 35,t; procent av samtliga elever kommit från Västerbottens län,

51,6 procent från Västerbottens och Norrbottens län tillsammans (den starka stegringen

under senaste femårsperiod i Umeåseminuriets rekrytering från Norrbottens län

syntes särskilt värd att uppmärksammas), och Luleåseminariet hade erhållit 39,3 procent

av samtliga elever från Norrbottens län, 62,3 procent från Norrbottens och Västerbottens

län tillsammans. Det visade sig alltså, att visserligen ett seminarium i första

rummet erbölle sitt elevmaterial frän den närmaste bygden, men att sådant till avsevärd

omfattning tillfördes detsamma även från avlägsnare trakter. Vid en mera ingående

granskning av rekryteringsspörsmålet, därvid eleverna uppdelats i ett flertal

grupper efter de floddalar, där de natt sina hemorter, hade visat sig, att om ock inom

det län, där seminariet vore beläget, den närmare trakten lämnat ett något större

tillskott av elever, sådana dock i avsevärd mån tillförts detsamma även från övriga

delar av samma län. Överhuvud syntes ett studium av elevrekryteringen leda till den

slutsatsen, att några bestämda tendenser i ena eller andra riktningen av så exklusiv

art, som stundom påståtts under diskussionen om Norrlandsseminariet, i själva verket

icke förefunnes, utan att alla tre seminarierna droge till sig elever från samtliga de

fyra nordligaste länen, möjligen numera med undantag för Härnösands seminarium i

fråga om Norrbottens län. Några fullkomligt avgörande slutsatser torde alltså icke

kunna från den hittillsvarande elevrekryteringen vid de norrländska seminarierna dragas

i avseende på lämpligaste förläggningen av nya seminarier.

Beträffande därefter frågan om de trakter, där de utexaminerade lärarna sökte

sig anställning, hade den meningen uttalats, att lärare ej gärna toge plats norr om

den ort, där de fått sin utbildning. För denna frågas utredande både inom överstyrelsen

med ledning av den inom kort utkommande nya upplagan av Svensk folkskolematrikel

utarbetats en tabellarisk översikt (bil. 5, sid. 84—85), utvisande inom vilka län

de i nämnda matrikel intagna, från seminarierna i Härnösand, Luleå och Umeå utexaminerade

lärare, vilka nu innehade ordinarie folkskollärartjänst, vore anställda. Av denna

översikt, vilken torde vara ägnad att giva en ganska god bild av förhållandena i detta hänseende,

framginge, att av 525 från seminariet i Härnösand utexaminerade 153 eller 29

procent vore anställda i något län söder om de fyra nordligaste, 255 eller 49 procent

i Västernorrlands och Jämtlands län, vilka ju kunde betecknas såsom detta seminariums

huvudområde, och återstoden, 117 eller 22 procent i Västerbottens och Norrbottens

län, alltså norr om utbildningsorten. Vidare hade av 95 från seminariet i Luleå

utexaminerade 26, eller 27 procent, anställning sydligare än i de fyra nordligaste

länen, 12, eller 13 procent, i Västernorrlands och Jämtlands län, 9, eller 9 procent, i

Västerbottens och 48, eller 51 procent, i Norrbottens län, seminariets huvudområde.* Av

de redovisade, från seminariet i Umeå utexaminerade 415 lärarinnorna slutligen hade

179, eller 43 procent, erhållit anställning i sydligare län än de fyra nordligaste, 103,

eller 25 procent, vore anställda i Västernorrlands och Jämtlands län och 133, eller 32 1

1 Enligt en av rektor vid seminariet i Luleå lämnad uppgift hade av samtliga under

åren 1911—1915 utexaminerade och i tjänst anställda 126 lärare 26 eller 20,6 procent

vunnit anställning utom de fyra nordligaste länen (jfr sid. 48). Olikheten mot det i texten

angivna procenttalet berodde till en del på att av 1915 års avgående elever, vilka ännu ej

hunnit få ordinarie plats och alltså ej återfunnes i matrikeln, ovanligt litet antal sökt sig till

sydligare län. Delvis torde olikheten bero därpå, att rektors uppgift angåve anställningen

omedelbart efter utexamineringen, efter vilken tidpunkt åtskilliga torde ha sökt sig frän

det nordliga området.

De ntexaminerade

lärarnas

anställningsorter.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kanal. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

procent, i de båda nordligaste länen. Sammanlagt förelåge alltså uppgift om 1,035

lärare och lärarinnor, och av dessa hade 358, eller nära 35 procent, anställning söder

om de fyra nordligaste länen och 677, eller något mer än 65 procent, inom sistnämnda

landsdel. I enlighet med de resultat denna undersökning lämnat hade, såsom redan

anmärkts, i det föregående räknats med eu avgång på grund av anställning^ i sydligare

landsdelar av 30 procent för manliga och 40 procent för kvinnliga från Norrlandsseminarierna

utexaminerade lärare.

Yad särskilt anginge seminariet i Luleå förelåge uppgifter om samtliga från

detta seminarium utexaminerade elevers anställning. Sammanställde man för dessa

elever hemort och anställningsort, erhölles följande översikt:

Hemort i:

Anställning som lärare i:

i

Norrbottens

län.

Västerbottens,

Jämtlands och

Västernorr- lands län.

Övriga län.

Hela landet. ;

Antal.

?ö

Antal.

°,o

Antal.

%

Antal.

%

Norrbottens län....................................

4S

88,9

3

5,55

3

5,5 5

54

100,o

Västerbottens, Jämtlands och Väster-

norrlands län ....................................

9

15.5

35

60,4

14

24,i

58

100,o

Övriga län............................................

2

14.o

3

21,4

9

64,3

14

100,o

Hela landet

59

46,s

41

32,6

26

20,6

126

100,o1

Ehuru alltså avgången till sydligare bygder av från Norrlandsseminariema utexaminerade

lärare och lärarinnor vore ganska stor — något som ju vore ganska naturligt

och som näppeligen genom administrativa eller andra åtgärder kunde förhindras

— syntes dock de nu meddelade sifferuppgifterna ådagalägga, att ett betydligt större

antal av de nu utexaminerade kvarstannade i Norrland, än som antagits i flera av de

i ärendet avgivna yttrandena. Och vidare framginge av dessa uppgifter, att det anförda

påståendet om de utexaminerades motvilja mot att taga anställning norr om det

seminarium, där de utexaminerats, icke funne stöd i de faktiska förhållandena. Slutligen

borde påpekas, att av de tre Norrlandsseminariema det i Luleå hittills visat sig

vara det, från vilket det jämförelsevis största antalet utexaminerade lärare vänt åter

till hembygden. I folkskolinspektörernas förutnämnda utredningar hade, såsom i det

föregående anförts, också denna fråga berörts. Några mera exakta uppgifter hade

givetvis ej kunnat lämnas, och omdömena ginge delvis i något olika riktningar. Från

olika håll hade dock konstaterats en ganska vanlig benägenhet hos lärare med hemort

inom ifrågavarande område att söka sig anställning i hemtrakten, omedelbart eller sedan

de några år »sett sig om» i andra bygder.

De upplysningar, som framkommit i nu berörda hänseende, syntes emellertid

ådagalägga, att man icke heller i de utexaminerade lärarnas anställning kunde, såsom

stundom antagits, finna någon alldeles klar och otvetydig anvisning om var nya seminarier

inom Norrland borde förläggas.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

Ett annat spörsmål, till villket hänsyn måste tagas vid bedömandet av den lämpligaste

anordningen för en ökning av lärarproduktionen och som därför i detta sammanhang

borde uppmärksammas, vore det huruvida för nämnda ökning duhbelseminarietypen

eller enlcelseminarietypen borde komma till användning.

Den förra typen, dubbelseminariet, som i vårt land först upptagits i och med

ombyggnaden och utvidgningen av seminariet i Göteborg och vidare tillämpats beträffande

seminarierna i Falun, Uppsala och Lund, vore först och främst motiverad av

ekonomiska skäl, i det att densamma ställde sig avsevärt billigare i fråga om såväl

anläggningskostnader som driftkostnader. Beträffande anläggningskostnaderna kunde

erinras, att byggnaderna för enkelseminarierna i Stockholm och Luleå betingat en

kostnad av respektive 399,850 kronor och 392,750 kronor, kostnader för tomt, trädgårdsanläggning,

inledning m. m. oberäknade, samt att till byggnader för dubbelseminarierna

i Falun och Uppsala beviljats anslag ä respektive 502,100 kronor och 635,000

kronor, nyssnämnda särskilda kostnader likaledes oberäknade. Ifrågavarande seminariebyggnader

hade visserligen uppförts på olika tider och vore därför, i betraktande av

de hastiga stegringar av byggnadskostnader, som på senaste åren ägt rum, ej fullt

jämförliga. Men man torde dock utan att misstaga sig kunna med stöd av nämnda

prisuppgifter antaga, att byggnadskostnaderna för två enkelseminarier ställde sig omkring

200,000 kronor högre än för ett dubbelseminarium med samma effektivitet. Vad

driftkostnaderna beträffade upptoge 1916 års utgiftsstater för samtliga enkelseminarier

en genomsnittlig årskostnad av omkring 46,500 kronor samt för dubbelsemiuariet i

Göteborg en årskostnad av 78,550 kronor, vadan de årliga utgifterna kunde beräknas

bliva inemot 15,000 kronor lägre för ett dubbelseminarium än för två enkelseminarier.

Vore alltså dubbelseminarietypens överlägsenhet i ekonomiskt hänseende uppenbar,

torde den ur pedagogisk synpunkt kunna anses äga både företräden och vissa

olägenheter. En given fördel vore, att undervisningen vid dubbelseminariet med dess

större lärarantal kunde lättare fördelas mellan lärarna i enlighet med deras studier

och övriga förutsättningar och i det hela ordnas på ett i olika hänseenden

ändamålsenligare sätt. Dubbelseminariets resurser i fråga om böcker och undervisningsmateriell

kunde bliva större, liksom den materiella utrustningen där kunde bättre utnyttjas.

Det vore också tydligt, att dubbelseminariet såsom den större anstalten överhuvud

skulle hava lättare att göra sig gällande samt att bättre förutsättningar där

kunde förefinnas för ett initiativrikare pedagogiskt arbete och ett friskare pulserande

liv bland såväl lärare som elever.

A andra sidan hade såsom ett skäl mot dubbelseminariet och för enkelseminariets

större lämplighet ej sällan framhållits, att den individuella omsorg om och förtrogenhet

med de särskilda eleverna från ledningens sida, som i stor utsträckning och i många

fall tvivelsutan till fromma för utbildningsarbetet kunnat komma tiil stånd vid den

mindre läroanstalten med dess begränsade elevantal, försvårades vid dubbelseminariet

med hänsyn till det stora elevantalet. Onekligt torde ock vara, att förhållandena i

detta hänseende vore mindre gynnsamma vid en större anstalt än vid en mindre, även

om hittills inga verkliga olägenheter visat sig vid våra dubbelseminarier. I den mån

rektors tid och krafter icke räckte till även för det större elevantalet, kunde emellertid

den mera individuella omvårdnaden om eleverna tillgodoses av klassföreståndarna,

varför det icke torde behöva förefinnas några allvarligare farhågor i berörda avseende.

Ett betydelsefullare skäl för enkelseminarietypens användning särskilt för Norrlands

del innebures emellertid i elevrekryteringen. Av den föregående utredningen

torde hava framgått, att seminarieelever med hemort i Norrland i ganska betydlig

Bihang till riksdagens protokoll 1910. 1 samt. 176 käft. (Nr 199.) 7

Dnbbelseminarium

eller

enkelsemirariuni.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj:It Nåd. Proposition Nr 199.

utsträckning efter genomgången kurs sökte sig läraranställning i hembygden. Med

hänsyn härtill och då det givetvis måste vara ett intresse av största vikt att så ordna

lärarutbildningen, att de olika trakternas lärarbehov så långt möjligt i lika mån tillgodosåges,

funnes onekligen åtskilligt som talade för att man inom Norrland genom

förläggande av enkelseminarier i de skilda huvudbygderna sökte i så stor utsträckning

som möjligt från alla dessa bygder uppsamla elever. I de inlagor rörande det planerade

Norrlandsseininariets förläggning, som från olika håll ingivits, hade den nu berörda

synpunkten med mycken styrka framhävts och kanske understundom tillmätts eu

överdriven betydelse. Sannolikt minskades dess vikt, i samma mån som kommunikationerna

inom Norrland förbättrades och därmed de olika bygdernas, närmast floddalarnas,

starka isolering från varandra minskades. I varje fall skulle, såsom de nyss

anförda kostnadsuppgifterna visade, den fördel, som genom nu berörda anordning stode

att vinna, betinga en synnerligen avsevärd kostnadsökning.

I detta sammanhang och innan överstyrelsen ginge att uttala sin egen uppfattning

om de åtgärder i fråga om lärarproduktionens ökning, som nu borde vidtagas,

ville överstyrelsen ånyo framhålla en synpunkt, åt vilken givits uttryck i överstyrelsens

föregående utlåtande i detta ärende, nämligen den, att någon avgörande betydelse

för den föreliggande frågans bedömande icke finge tillmätas de skiljaktigheter, som

förefunnes mellan de olika samhällenas erbjudanden, blott de oundgängliga fordringarna

i fråga om byggnadstomtens beskaffenhet och storlek vore uppfyllda. An mindre

kunde någon avgörande vikt få fästas vid de här tävlande samhällenas lokala intressen

och den större eller mindre betydelse, det för dem kunde hava att få inom sig förlagd

en offentlig institution sådan som ett folkskoleseminarium. Det behov, som här skulle

ses till godo, gällde ju framför allt landsbygden, och de åtgärder, som vidtoges, borde

därför uppenbarligen bestämmas framför allt ur synpunkten, att de på bästa sätt såge

detta behov till godo.

Utginge man så från det resultat, den föregående undersökningen rörande lärarbehovets

omfattning lämnat, nämligen att inom en icke alltför avlägsen framtid tre nya

avgångsklasser årligen borde utexamineras inom Norrland, och vidare beaktade de

framkomna uppgifterna i fråga om behovets fördelning mellan de olika länen, syntes

det utan vidare klart, att av sagda avgångsklasser en borde komma på övre, en på

mellersta och en på södra Norrland. Två avgångsklasser vore, såsom utredningen givit

vid handen, omedelbart behövliga, av vilka den ena borde vara manlig och den andra

kvinnlig, då ju behov redan nu förelåge av både manliga och kvinnliga lärarkrafter.

Huruvida den tredje klass, på vars upprättande man framdeles borde vara betänkt,

skulle vara manlig eller kvinnlig torde nu ej behöva eller böra bestämmas; då beslut

därom skulle fattas, borde givetvis denna fråga tagas under förnyad omprövning, därvid

även den riktning, vari utvecklingen under den mellanliggande tiden visade sig gå,

borde komma i betraktande.

De nya semi- Beträffande då frågan vilken del av området nu närmast borde tillgodoses,

narieavdel- gyntes det överstyrelsen icke kunna bliva någon tvekan om att södra delen, VästerförUganinS

s- norrlands och Jämtlands län, nu borde stå tillbaka. De meddelade sifferuppgifterna

F or?enDgS torde avgjort tyda på att behovet särskilt för skolväsendets förbättring vore större

inom Västerbottens och Norrbottens län än inom de båda sydligare länen. Det allmänna

kulturella läget torde ock vara sådant, att en förbättring av skolväsendet vore

mera av nöden i de båda nordligare länen. Slutligen: även om den föregående utredningen

visat, att påståendet om lärares obenägenhet att söka anställning norr om

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts K (hl. Proposition Nr 190.

det seminarium, varifrån de utexaminerats, icke kunde fastslås såsom någon regel, torde

det dock vara klart, att förutsättningarna för de nordligare bygdernas tillgodoseende

vore större, därest de nya seminarieklasserna där erliölle sin utbildning, än om denna

skedde i områdets södra del.

Borde alltså inom Norrbottens och Västerbottens län så snart ske kunde två nya

seminarieavdelningar, en manlig och en kvinnlig, inrättas, vore först att erinra om

vilka platser inom detta område som gjort erbjudanden om tomtupplåtelse o. d. Dessa

platser vore räknat söder ifrån: Umeå, Skellefteå, Piteå och Över-Luleå kommun

(Boden). Rörande beskaffenheten av de tomtområden, som av nämnda samhällen erbjudits,

hade i överstyrelsens föregående utlåtande anförts, att, enligt vad överstyrelsen

inhämtat, desamma med undantag för Boden, där vid utlåtandets avgivande någon

besiktning av den erbjudna tomten ännu icke ägt rum, kunde anses såväl i fråga om

storlek som i andra hänseenden för ändamålet lämpliga, Samma omdöme torde, enligt

vad överstyrelsen numera genom besök på platsen förvissat sig om, kunna uttalas om

det i Boden erbjudna tomtområdet. Vid de ytterligare erbjudanden i ena eller andra

avseendet, som gjorts av samhällena, syntes man, enligt vad överstyrelsen redan uttalat,

icke böra fästa avgörande vikt, och det torde därför icke vara nödigt att nu

ingå på en ytterligare granskning av desamma eller jämförelse dem emellan.

Vid avgörandet av frågan om de nya seminarieavdelningarnas förläggning hade

man emellertid att icke blott taga hänsyn till de fördelar, de nu nämnda orterna i

olika hänseenden erbjöde. Dessutom måste man taga med i beräkning den omständigheten,

att, såsom den i ärendet lämnade utredningen otvetydigt visade, seminariets i

Umeå byggnader måste snarast möjligt ersättas med nya, vilka måste uppföras å ny tomt, då

det nuvarande seminarieområdet vore alldeles otillräckligt och icke kunde utvidgas. Men

vidare torde icke kunna lämnas ur sikte, att det inom ifrågavarande område belägna

seminariet i Luleå ägde nyligen uppförda byggnader, vilka i fråga om utrymme för

den naturvetenskapliga undervisningen, gymnastiklokaler o. d. vore så pass stort tilltagna,

att desamma med jämförelsevis måttliga kostnader skulle kunna utvidgas att

motsvara behovet för ett dubbelseminarium. Toges alla nu berörda omständigheter i

betraktande, uppställde sig följande alternativa möjligheter i fråga om uppförande

under de närmaste åren av seminariebyggnader inom Norrland:

1) uppförande av två nya enkelseminarier, nybyggnad för seminariet i Umeå;

2) utvidgning av Umeåseminariet till dubbelseminarium i sammanhang med

nybyggnad, uppförande av ett nvtt enkelseminarium;

3) utvidgning av Luleåseminariet till dubbelseminarium genom tillbyggnad,

uppförande av ett nytt enkelseminarium, nybyggnad för seminariet i Umeå;

4) utvidgning av såväl Luleåseminariet som Umeåseminariet till dubbelseminarier,

det förra genom tillbyggnad, det senare i sammanhang med nybyggnad.

Att med bestämdhet uppgiva, huru de nu angivna alternativen skulle förhålla

sig till varandra i ekonomiskt hänseende, läte sig tydligen icke göra, då ju de olika

anläggningarna skulle komma till utförande på olika tider och orter och framtida

växlingar i byggnadskostnaderna uppenbarligen nu icke kunde förutses. För att emellertid

underlätta ett bedömande av alternativen även ur kostnadssynpunkt torde böra

nämnas, att, enligt vad överstyrelsen från överintendentsämbetet inhämtat, man med

nu gällande byggnadspriser måste räkna med en ökning å minst 25 procent på de

förut augiva kostnaderna för exempelvis seminarierna i Luleå och Uppsala och att

alltså ett enkelseminarium sådant som det i Luleå för närvarande kunde antagas kosta

omkring 500,000 och ett dubbelseminarium som det i Uppsala omkring 800,000 kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 190.

4. Utvidgning av folkskoieseminariet i Luleå.

På grundvalen av den sålunda förebragta utredningen har folkskolöverstyrelsen

avgivit förslag i ämnet. Enligt detta förslag skulle den föreliggande

frågan begynnelsevis lösas därigenom, att det nuvarande folkskoieseminariet

i Luleå utvidgades till dubbelseminarium.

Till stöd härför har folkskolöverstyrelsen anfört följande:

Vid övervägande av samtliga de i det föregående berörda förhållanden och övriga

omständigheter, som borde komma i betraktande, då det nu gällde att avgöra, vilket

det första steget för ett förverkligande av det framlagda programmet för lärarproduktionens

ökning inom övre Norrland borde bliva och vilket förslag i detta ämne alltså

syntes höra föreläggas innevarande års riksdag, både överstyrelsen kommit till den

uppfattningen, att den åtgärd, som under nu förkandenvarande omständigheter syntes

hava de starkaste skälen för sig, vore en utvidgning av seminariet i Luleå till dubbelseminarium.

Ej minst hade det därvid för överstyrelsen synts vara betydelsefullt, att

denna åtgärd vore den billigaste av de åtgärder, som nu kunde ifrågakomma, och att

densamma därför bäst torde stå i överensstämmelse med de närvarande tidsförhållandenas

krav, dä ju såväl de abnormt uppdrivna bvggnadskostnaderna som det statstinansiella

läget innebure en kraftig maning att såsom det första steget välja den åtgärd,

som medförde de minsta utgifterna. Därtill komme, att en utvidgning av Luleåseminariet

vore den bland de möjliga åtgärderna, som snabbast och med minsta svårigheter

läte sig genomföra och därför hastigast kunde komma att lämna ett bidrag till

lärarbehovets tillgodoseende. De olägenheter, som givetvis under anläggningstiden alltid

vore förbundna med inrättandet av ett nytt seminarium, skulle också blott föga göra

sig kännbara vid upprättandet av en parallellavdelning till seminariet i Luleå.

Mot den nu förordade lösningen av den närmast föreliggande norrländska seminariebyggnadsfrågan

kunde, såvitt överstyrelsen förmådde bedöma, blott eu invändning

av mera vägande art göras, nämligen den, att då för närvarande inom den nordligaste

delen av övre Norrland funnes ett manligt seminarium och inom den sydligare delen

av samma område ett kvinnligt och två nya seminarier eller seminarieavdelningar där

vore behövliga, nu borde inom den förra delen upprättas ett kvinnligt och inom den

senare delen ett manligt seminarium. Därigenom skulle större möjlighet vinnas att

för de nya liksom för de nuvarande seminarierna erhålla tillräckligt antal elever och

på samma gång bättre tillfälle beredas att från samtliga huvudbygder inom området

till seminarierna draga såväl manliga som kvinnliga elever.

Överstyrelsen förbisåge ingalunda betydelsen av en sådan invändning och ville

medgiva, att därest hänsyn uteslutande toges till elevrekryteringen, förslaget icke kunde

anses såsom i allo tillfredsställande. Yad beträffade möjligheten att erhålla tillräckligt

antal elever, skulle överstyrelsen längre fram närmare uttala sig. I fråga om elevrekryteringens

jämna fördelning över området framginge av vad överstyrelsen i det

föregående anfört, att denna synpunkt enligt överstyrelsens uppfattning visserligen

vore synnerligen betydelsefull men dock icke den enda, som härvidlag borde komma i

betraktande, och alltså icke i och för sig kunde tillmätas avgörande betydelse, över
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mtij.ds Nåd. Proposition Nr It)!). 53

styrelsen ville ock framhålla, att därest uppehållandet av ett uteslutande manligt dubbelseminarium

i Luleå verkligen skulle i nu berörda hänseende visa sig förenat med

olägenheter, möjlighet funnes att undkomma dessa genom seminariets lörändri ng till

samse rmnarium.

Redan då fråga först väcktes om inrättande av ett seminarium i Luleå, framställdes

av domkapitlet därstädes tanken på att tillträde till det nya seminariet borde beredas

för både manliga och kvinnliga sökande, åtminstone såsom eu övergångsform, till dess

det visade sig, huruvida tillräckligt antal manliga inträdessökande vore att påräkna.

Tanken hade därefter upptagits inom riksdagen vid behandlingen av frågan om Luleåseminariet

genom eu i andra kammaren väckt motion, vilken vunnit nämnda kammares

understöd. Folkundervisningskommittén hade sedermera i sitt utlåtande om folkskoleseminarierna

berört frågan om samseminarier och därvid, under åberopande av derstädes

i utlandet — Norge, Danmark, England, Schweiz och Förenta staterna — vunna

gynnsamma erfarenheter, anfört, att kommittén, utan att underkänna varje betänklighet

mot samundervisningens tillämpning på seminarieundervisniugen, som sin åsikt ville

uttala, att tanken på Barnundervisning vid seminarierna ingalunda kunde anses principiellt

förkastlig.

Överstyrelsen ville icke för sin del nu taga ståndpunkt i frågan om samundervisningens

principiella berättigande vid seminarierna och ansåge i varje fall, att det

icke nu vore lämpligt att förorda dess tillämpning vid seminariet i Luleå. Dels syntes

nämligen den närvarande tiden, innan seminarieundervisningen ännu hunnit vinna

stadga efter dess omläggning i sammanhang med den nya uudervisningsplanens tilllämpning,

näppeligen vara passande för försök med eu ny organisationstyp; dels torde

kunna ifrågasättas, huruvida just Luleå vore rätta platsen för ett första försök på detta

område. Men överstyrelsen hade velat erinra om möjligheten att framdeles på det sätt

som nu antytts undanröja olägenheter, som möjligen kunde uppkomma i fråga om elevrekryteringen

vid ett eventuellt manligt dubbelseminarium i Luleå. Och överstyrelsen ville

ytterligare framhålla, att enligt det förslag till utvidgning av Luleåseminariets byggnader,

som i det följande skulle framläggas, blott eu obetydligare och föga kostsam förändring

av lokalerna skulle behövas för att möjliggöra mottagandet även av kvinnliga elever.

Skulle nu i enlighet med den mening, överstyrelsen här uttalat, beslut komma att

fattas om utvidgning av seminariet i Luleå till dubbelseminarium, skulle därmed tydligen

de möjligheter, som innefattades i de två första av de nyssnämnda alternativen,

vara ur räkningen. Huruvida man sedermera vid programmets fullföljande skulle välja

alternativet 3 eller alternativet 4 vore ett spörsmål, som nu ej torde behöva avgöras.

Överstyrelsen ville för sin del icke i detta sammanhang härom göra något uttalande.

I händelse beslut rörande Luleåseminariet fattades av 1916 års riksdag, borde emellertid

förberedande åtgärder för byggnadspr ogrammets fortsatta utförande vidtagas, och

överstyrelsen torde då få anledning återkomma till nämnda spörsmål.

Slutligen redogör överstyrelsen för det byggnadsprogram och de ritningar

med tillhörande kostnadsberäkningar, som för Luleåseminariets utvidgning

till dubbelseminarium blivit upprättade, ävensom för de åtgärder,

som vidtagits för den nuvarande seminarietomtens tillökning till erforderlig

storlek. Härom yttrar överstyrelsen:

Sedan överstyrelsen kommit till nu angivna uppfattning i förläggningsfrågan, Byggnadshade

överstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts därtiil den 21 januari 1916 givna bemyndi- arbeten.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

"ande tillkallat rektorn vid folkskoleseminariet i Luleå G. Norrby för överläggning

rörande de åtgärder, som vore erforderliga för Luleåseminariets utvidgning. T samråd

med sagde rektor och -—• sedan chefen för ecklesiastikdepartementet i skrivelse den 5

februari 1916 anmodat överintendentsämbetet att biträda överstyrelsen med utarbetande

av ritningar och kostnadsförslag beträffande den för nämnda utvidgning behövliga tillbyggnaden

— jämväl med överintendentsämbetet hade så en plan utarbetats för de

nybyggnadsarbeten, som synts erforderliga. I fråga härom hade även upplysningar

inhämtats från rektorn vid folkskoleseminariet i Göteborg K. A. Westling för tillgodogörande

av de erfarenheter rörande lokalförhållandena vid ett dubbelseminarium, som

vunnits under den tid, sagda seminarium arbetat i sina nya lokaler.

Vid deu omprövning av tillbvggnadsfrågan, som sålunda ägt rum, hade det befunnits,

att densamma torde finna den lämpligaste lösningen genom uppförande å seminarieområdets

nordligaste del av en särskild byggnad. För erhållande av den ändamålsenligaste

förläggningen av de olika lokalerna hade det befunnits lämpligast att

giva vissa rum i huvudbyggnaden en förändrad användning och ersätta dem med rum

i den nya byggnaden, varigenom dels bättre sammanhang de olika lokalerna emellan

kunde vinnas, dels lämpligare och för dubbelseminariets behov bättre avpassade utrymmen

beredas för vissa specialändamål. I huvudsak hade den fördelningen av utrymmena

genomförts, att huvudbyggnaden skulle förbehållas för seminarieklasserna och

den nya byggnaden för övningsskolan.

På grundval av det så utarbetade byggnadsprogrammet hade enligt överintendentsämbetets

uppdrag arkitekten hos ämbetet G. Hermansson, vilken uppgjort de ursprungliga

ritningarna till Luleåseminariet, utarbetat ritningar till den nya byggnaden

samt till de erforderliga förändringarna av huvudbyggnaden och gymnastikhuset. Sagda

ritningar med tillhörande kostnadsberäkning hade av överintendentsämbetet med en

den 14 mars 1916 dagtecknad skrivelse överlämnats till överstyrelsen och bifogades överstyrelsens

utlåtande.

Nybyggnadsförslaget upptoge en byggnad, uppförd i jordvåning och däröver två

våningar, och inrymde erforderliga nya lärosalar med tillhörande materialrum, ritsal

med skuggrum och modellrum, slöjdsalar med virkesrum, källarutrymmen, reservutrymmen

samt frukostrum för elever och övningsskolebarn, vilka sistnämnda rum redan

under nuvarande förhållanden visat sig synnerligen behövliga. Genom ändringarna å

huvudbyggnaden skulle erhållas större lärarrum med tillhörande utrymmen med hänsyn

till lärarkårens avsevärda ökning vid en utvidgning till dubbelseminarium, ökat utrymme

för bibliotek och läsrum, ytterligare ett rum för den naturvetenskapliga undervisningen

samt dubbelt antal överspelningsrum. I gymnastikhuset skulle genom den

nuvarande slöjdsalens ersättande med rum i den nya byggnaden erhållas ett nytt avklädningsrum.

Kostnadsberäkningen upptoge följande poster:

för nybyggnaden:

grundläggnings-, byggnads- och inrednings

arbeten.....................................................

elektriska ledningar.........................................

vatten och avlopp .........................................

värmeledning ..................................................

ställningar och instrumentalier.......................

oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll ..

kronor 177,315: —

» 4,600: —

» 9,000: —

> 20,100: —

» 4,000: —

» 20,000: — kronor 235,015: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

5

för ändringsarbeten i huvudbyggnaden................................................

kronor 10,755:-

för ändringsarbeten i gymnastikbyggnaden .......................................

» 1,690: -

diverse omkostnader..............................................................................

» 1,000:-

Summa

kronor 248,460: -

De utarbetade ritningarna och kostnadsberäkningen hade av överintendentsämbetet

för dess del lämnats utan erinran. Ämbetet hade emellertid beträffande kostnadsförslagets

slutsumma velat påpeka, att densamma kunde synas hög men att ämbetet, med hänsyn

till rådande och i stegring alltjämt stadda pris, icke vägat sätta den beräknade kostnaden

..lägre.

Överstyrelsen funne för sin del icke skäl till invändning mot de framlagda förslagsritningarna.

Skulle i en eller annan punkt några mindre förändringar befinnas

önskvärda, torde dessa vara av den art, att de vid arbetsritningars utarbetande kunde

vidtagas, utan att därav förorsakades någon ökning av kostnaderna. Överstyrelsen ansåge

alltså, att sagda ritningar kunde tjäna till huvudsaklig efterföljd vid det föreslagna

byggnadsarbetets utförande.

Vad de beräknade kostnaderna anginge kunde icke nekas, att de vore högre än

som kunnat förväntas. Med de erfarenheter, som gjorts rörande byggnadsprisernas

starka och hastiga stegring, exempelvis i fråga om nybyggnaden för foikskoleseminariet

i Lund, ausåge överstyrelsen det dock icke redligt att ifrågasätta någon nedprutning

av kostnadsbeloppet. Lade man de nu beräknade byggnadskostnaderna, 248,460 kronor,

till kostnaderna för de befintliga byggnaderna, 392,750 kronor, befunnes det, att trots

det synnerligen höga pris, som beräknats för nybyggnaden, totalbeloppet, 641,210 kronor,

bleve ungefärligen detsamma som kostnaden för de nya byggnaderna för dubbelseminariet

i Uppsala, 635,000 kronor. 1 jämförelse med den kostnad, som enligt överintendentsämbetets

i det föregående återgivna uppgifter nu skulle behöva beräknas för

ett nytt enkelseminarium, vore ju ock den beräknade kostnaden för ifrågavarande nybyggnad

blott hälften så stor, ehuru genom densamma vunnes samma möjligheter för

lärares utbildande som genom uppförande av ett nytt enkelseminarium.

Den tomt, över vilken seminariet i Luleå för närvarande förfogade, utgjorde ett

område av 31,896,3 8 kvadratmeter. Då densamma alltså vore mindre än de tomtområden,

som eljest ansetts önskvärda för dubbelseminarier, och då det dessutom för

en ändamålsenlig förläggning av den tilltänkta nya byggnaden ansetts önskligt, att

området utvidgades, både en ledamot av stadsfullmäktige i Luleå efter samråd med

överstyrelsen och överintendentsämbetet bos stadsfullmäktige väckt motion om kostnadsfri

upplåtelse av mark för åstadkommande av lämplig utvidgning av tomten. Såsom

framginge av ett till överstyrelsen inkommet och vid dess utlåtande fogat protokollsutdrag

med därtill börande karta både stadsfullmäktige den 11 mars 1916 i anledning

av sagda motion enhälligt beslutat att, för den händelse att foikskoleseminariet

i Luleå utvidgades till dubbelseminarium, med äganderätt till staten överlåta ett i väster,

norr och öster den nuvarande tomten omslutande område om tillhopa 16,090,14 kvadratmeter

ävensom att åtaga sig vissa förpliktelser med avseende å de kring seminarieområdet

belägna gator samt i fråga om det väster därom belägna områdets bebyggande.

Efter den sålunda erbjudna utvidgningen skulle området komma att omfatta

47,986,5 2 kvadratmeter, och säkerhet skulle därjämte hava vunnits mot att seminariet

på någon sida erbölle ett mindre lämpligt grannskap. Ehuru den tillökning av området,

som alltså nu kunde erhållas, vore större än som ur utrymmessynpunkt vore

behövligt, syntes dock de fördelar, tillökningen skulle bereda, såväl med hänsyn till det

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

skydd, som vunnes mot olämplig bebyggelse i grannskapet, som beträffande möjligbeten

att anordna en idrottsplan, vara så störa, att överstyrelsen funne sig böra livligt förorda,

att det gjorda erbjudandet antoges.

Det nya områdets ordnande komme givetvis att medföra en del kostnader, för

vilka särskilt anslag torde bliva erforderligt. Förberedande åtgärder hade ock vidtagits

för erhållande av plan och kostnadsberäkning för de erforderliga arbetena å området.

Men dä det icke ansetts möjligt att i detta hänseende komma till ett slutligt omdöme,

förr än marken bleve bar, kunde något förslag beträffande områdets ordnande nu icke

framläggas. Därest beslut om seminariets utvidgning fattades, torde framställning i

nu berörda hänseende böra göras samtidigt därmed att anslag äskades till möblering

och inredning av den Dya byggnaden samt erforderlig komplettering av böcker och

under visn ingsmateriell.

Omförmälda protokollsutdrag, enligt vilket stadsfullmäktige i Luleå

iklätt sig vissa utfästelser beträffande tillhandahållande av mark m. m. för

seminariets utvidgning, innehåller därom följande:

Sedan stadsingenjören i enlighet med erhållet uppdrag inkommit med av kartskisser

åtföljt yttrande i ärendet, hade drätselkammaren föreslagit, att stadsfullmäktige

ville, för den händelse att folkskoleseminariet i Luleå utvidgas till ett dubbelseminarium,

på i motionen relaterat sätt utfästa sig:

att med äganderätt till staten överlåta

dels med grön färg å en av stadsingenjören E. Kiunman den 2 mars 1916 upprättad

karta betecknad mark om 8,103,6 2 kvadratmeters yta, utgörande tillsamman0

med den nuvarande seminarietomten 4 hektar,

dels den å samma karta med röd färg betecknade mark, utgörande 1,730,64 kvadratmeter;

och utgör sålunda det nu till överlåtelse till staten föreslagna området

9,834,2 6 kvadratmeter;

att anlägga gator längs seminariekvarterets västra och norra sidor;

att, när gatan söder om seminariekvarteret utfylles eller framdrages, lämna öppning

för tvenne kanaler till seminariets damm;

att, för så vitt bestämmelsen beror på staden, icke tillåta, att området mellan

seminariekvarteret och Backgatan1 bebygges med annat än enfamiljshus.

Drätselkammaren hade vidare föreslagit, att stadsfullmäktige ville som villkor för

dessa utfästelser påfordra rätt för staden att framdraga vatten- och avloppsledning

genom seminariekvarteret i Malmgatans 2 förlängning.

Som emellertid staden icke vore ägare till hela här ovan till överlåtelse på staten

föreslagna område, varför inköp måste göras av tomterna nr 1, 6 och 8 i kvarteret

Enen, av vilka tomter 634,13 kvadratmeter skulle tillfalla seminarieområdet och 1,086,os

kvadratmeter delvis falla inom norr därom liggande gatan, hade drätselkammaren beslutit

uppdraga åt stadsingenjören att under hand infordra anbud å dessa tomter.

Efter det drätselkammarens yttrande avgivits, hade under hand från motionären

inkommit meddelande, att när från överintendentsämbetet och folkskolöverstyrelsen

angivits, att hela det utvidgade seminarieområdet borde omfatta minst 4 hektar, man

därmed icke avsett att eftergiva fordran om upplåtelse av tomterna på östra sidan om

1 Parallell med Seminariegatan, västerut från seminarieområdet. — 2 Tvärgata till

Seminariegatan.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 190.

seminariet i deras helhet, vilka vore avsedda såsom lek- och idrottsplats för det väsentligt

ökade barnantalet vid seminariets övningsskola.

Vid behandling av detta ärende beslöto stadsfullmäktige på hemställan av beredningsnämnden

enhälligt att bifalla drätselkammarens förslag med det tillägg, att upplåtelsen

till staten skulle omfatta jämväl det område om tillhopa 6,255,8 8 kvadratmeter,

som faller mellan det å åberopade kartan med grönt betecknade området och Lulsundsgatan.

Enligt vad jag inhämtat, har detta beslut sedermera vunnit laga kraft.

Till underlättande av uppfattningen om det erbjudna tomtomådet torde

få vid detta protokoll biläggas ovanberörda, av Kinnman den 2 mars 1916

upprättade karta, varå införts anteckning om det sedermera tillkomna

området.

Den av folkskolöverstyrelsen verkställda utredningen i ämnet synes

mig hava otvetydigt ådagalagt, dels att bristen på lärarkrafter för folkskolorna

i Norrland för närvarande är jämförelsevis stor, dels att folkskoleväsendet

i Norrland befinner sig på en beklagligt efterbliven ståndpunkt

i jämförelse med folkskoleväsendet inom landets övriga delar.

För avhjälpande av denna brist och för genomförande av de förbättringar

i skolväsendet inom Norrland, som måste anses omedelbart eller

inom de närmaste åren påkallade, liksom ock för möjliggörande av de

ytterligare förbättringar, som därefter kunna vara av nöden, samt för det

framtida uppehållandet av det sålunda förbättrade skolväsendet kräves påtagligen

ett betydligt antal nya lärarkrafter. För erhållande av sådana

erfordras givetvis nya lärarutbildningsanstalter.

Enligt överstyrelsens beräkning skulle icke mindre än tre nya seminarieavdelningar

vara erforderliga, för att Norrland i fråga om tillgången

på lärarkrafter skulle bliva tillgodosett i något så när samma grad, som

övriga delar av landet redan äro. Av dessa tre seminarieavdelningar skulle

en komma på norra, en på mellersta och en på södra Norrland (utom Gävleborgs

län). Två nya seminarieavdelningar, en manlig och en kvinnlig,

skulle vara omedelbart behövliga, och enär lärarbehovet vore störst i

de båda förstnämnda delarna av Norrland, borde dessa seminarieavdelningar

förläggas dit.

^ I samband härmed har folkskolöverstyrelsen erinrat, att seminariets i

Umeå byggnader befinna sig i sådant skick, att de snarast möjligt måste

ersättas av nya. Med hänsyn såväl härtill som till det förut nämnda behovet

av nya lärarkrafter har överstyrelsen kommit till följande fyra alternativ

beträffande uppförande under de närmaste åren av seminariebyggnader

för Norrland:

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 176 höft. (Nr 199.)

Departe
mentschefen.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 199.

1) uppförande av två nya enkelseminarier, nybyggnad för seminariet

i Umeå;

2) utvidgning av Umeåseminariet till dubbelseminarium i sammanhang

med nybyggnad, uppförande av ett nytt enkelseminarium;

3) utvidgning av Luleåseminariet till dubbelseminarium genom tillbyggnad,

uppförande av ett nytt enkelseminarium, nybyggnad för seminariet

i Umeå;

4) utvidgning av såväl Luleåseminariet som Umeåseminariet till dubbelseminarier,

det förra genom tillbyggnad, det senare i sammanhang med

nybyggnad.

De av folkskolöverstyrelsen gjorda utredningarna synas mig vara utförda

omsorgsfullt och med beaktande av de huvudsakliga synpunkter, som

kunna vara av betydelse för frågans objektiva bedömande.

I likhet med folkskolöverstyrelsen håller jag före, att det endast år

de fyra nyssnämnda alternativen, som här kunna ifrågakomma. Vilket av

dessa alternativ man än väljer, kan dock dess genomförande icke ske

annat än stegvis. För närvarande torde valet stå mellan att antingen uppföra

ett nytt enkelseminarium eller att anordna parallellavdelningar till ett

redan förefintligt seminarium. På skäl, som folkskolöverstyrelsen anfört,

och särskilt med hänsyn till nu rådande statsfinansiella förhållanden ansluter

jag mig i detta avseende obetingat till överstyrelsens förslag.

Jag anser således, att den åtgärd, som nu skall vidtagas för anskaffande

av ett ökat antal lärarkrafter för folkskolorna i Norrland, bör vara den,

att folkskoleseminariet i Luleå utvidgas till dubbelseminarium.

När jag alltså uttalat denna uppfattning, vill jag dock samtidigt framhålla,

att detta icke får anses innebära ett omfattande av den principiella

ståndpunkten, att ett dubbelseminarium under alla omständigheter vore

att föredraga framför ett enkelseminarium.

Det utvidgade Luleåseminariet synes mig av flera skäl böra åtminstone

tillsvidare avse utbildning av endast manliga lärare.

Mot den föreliggande byggnadsplanen, som avser dels uppförande å

seminarieområdets nordligaste del av en särskild byggnad, dels vidtagande

av vissa förändringar inom den förutvarande seminariebyggnaden och gymnastikhuset,

har jag icke funnit något att invända. Att därvid beretts rum

jämväl för preparandundervisning finner jag av skäl, till vilka jag längre

fram skall återkomma, vara välbetänkt.

Det av arkitekten G. Hermansson upprättade kostnadsförslaget rörande

nybyggnaden samt ändringsarbetena i huvudbyggnaden och gymnastikhuset

slutar på en totalsumma av 248,460 kronor. Beträffande denna

summa har överintendentsämbetet förklarat, att den visserligen kunde synas

hög men att ämbetet med hänsyn till rådande och i stegring stadda pris

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

59

icke vågade sätta de beräknade kostnaderna lägre än som skett. Vid sådant

förhållande torde någon nedsättning av kostnadsberäkningen icke böra

liga ruin.

Såsom folkskolöverstyrelsen omförmält, är den tomt, över vilken Luleåseminariet

förfogar, mindre än de tomtområden, som eljest ansetts önskvärda

för dubbelseminarier. Sedan emellertid stadsfullmäktige i Luleå,

efter vad förut är nämnt, genom beslut den 11 mars 1916 utfäst sig bland

annat att för seminarietomtens utvidgning till staten med äganderätt överlåta

ett område av tillhopa 16,090,14 kvadratmeter, erhålles på detta sätt

ett för ändamålet fullt tillräckligt område. Förslag till ordnande av det

nya tomtområdet har emellertid av skäl, som folkskolöverstyrelsen anfört,

icke kunnat nu framläggas, utan torde, i händelse av bifall till förevarande

förslag, berörda fråga få framdeles upptagas till bedömande.

Därest beslut nu kommer att fattas om erforderliga byggnadsarbeten

för utvidgning av seminariet i Luleå till dubbelseminarium, böra åtgärder

vidtagas för inrättande snarast möjligt av parallellavdelningar vid seminariet.

Folkskolöverstyrelsen har därom anfört följande:

Utvidgningen borde tydligen taga sin början genom inrättande av en parallellavdelning

till första klassen senast höstterminen 1917. Med hänsyn till det trängande

behovet att snarast möjligt erhålla ökad tillgång på lärarkrafter inom Norrland skulle

det emellertid vara synnerligen önskligt, att sagda utvidgning kunde påbörjas redan

höstterminen 1916 genom inrättande av en dylik parallellavdelning. Att döma efter

hittillsvarande förhållanden och då någon särskild anordning för inträdessökandes förberedelse

nu ej vore vidtagen, torde visserligen icke stor sannolikhet förefinnas för att

tillräckligt antal elever för en sådan avdelning skulle kunna erhållas. Då emellertid

den möjligheten ju icke kunde anses alldeles utesluten, att kvalificerade inträdessökande

i tillräckligt antal kunde komma att anmäla sig, skulle det vara att beklaga,

om i sådant fall en parallellavdelning icke skulle kunna komma till stånd, därför att

medel för dess upprättande ej funnes tillgängliga. Det syntes därför överstyrelsen

riktigast, att man genom utverkande av anslag för ändamålet sökte hålla sagda möjlighet

öppen. Såsom förutsättning för att avdelningen skulle få träda i verksamhet ansåge

överstyrelsen lämpligen kunna uppställas, att åtminstone omkring 20 godkända inträdessökande

borde förefinnas. Skulle en parallellavdelning icke kunna komma till stånd

redan höstterminen 1916, finge de för densamma avsedda medlen besparas statsverket.

Rörande de kostnader, som skulle erfordras för uppehållande av parallellavdelning

till första klassen under läsåret 1916—1917 och parallellavdelningar

till första och andra klasserna under höstterminen 1917, har seminariets

rektor i en till folkskolöverstyrelsen ställd skrivelse den 24 februari

1916 lämnat följande utredning.

Behovet av lärarkrafter för parallellavdelningarna konime att omfatta nedan angivna

lärartimmar.

Parallell
avdelningar
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

4

60

Kungl. Maj-.ts Nåd.

Proposition Nr 199.

Höstterminen

Vårterminen

Höstterminen

1916.

1917.

1917. ’

för undervisningen

i

läsämnen.....................

................. 30

30

56

2> »

i

teckning.....................

................. 3

3

5

i

musik ........................

................. 6

6

12

3- »

i

gymnastik..................

................ 8

8

14

i

slöjd ...........................

................. 8

8

12

Efter denna beräkning erfordrades sålunda under läsåret 1916—1917 1 extra ordinarie

adjunkt samt timlärare för 9 veckotimmar, under höstterminen 1917 2 extra

ordinarie adjunkter samt timlärare för 14 veckotimmar.

Beräknades arvoden för de nu angivna, under höstterminen 1916 och år 1917

behövliga extra lärarkrafterna enligt gällande författningar, uppginge de till följande

belopp:

''

Höst-

Vår-

Höst-

terminen

termine

terminen

Summa.

1916.

1917.

1917.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Arvode åt extra ordinarie adjunkter............

1,176

92

1,523

08

2,353

84

5,053

84

» » timlärare.......................................

510

—

660

—

793

33

1,963

33

» » lärare i teckning ........................

130

77

169

23

217

95

517

95

» » » i musik..............................

261

54

338

46

523

08

1,123

08

» » » i gymnastik .....................

348

72

451

28

610

26

1,410

26

» » » i slöjd ..............................

261

54

338

46

392

31

992

31

Summa

2,689

49

3,480

51

4,89077

11,060

77

För elevstipendier borde beräknas ett årligt belopp av 2,500 kronor för klass.

Seminarieläkaren borde åtnjuta tilläggsarvode, beräknat efter 100 kronor för

klass och läsår.

Då expeditionsarbetet betydligt ökades genom det organisationsarbete, som förestode

under seminariets ombildning till dubbelseminarium, vore det rimligt, att rektors

skrivbiträde redan från senare halvåret 1916 erhölle arvode efter 250 kronor för

år. Ett tilläggsarvode å 150 kronor för år åt rektors skrivbiträde vore sålunda erforderligt.

Till slöjdvirke samt underhåll och komplettering av slöjdmateriell erfordrades ett

belopp av 75 kronor för termin för undervisning i ämnet i klass I, där även pappslöjd

inginge vid undervisningen, samt ett terminligt belopp av 50 kronor för undervisningen

i klass II.

Övrig undervisningsmateriell kunde beräknas till ett belopp av 100 kronor för

år och klass. Vid höstterminens början år 1917 behövde ett överspelningspianino inköpas

till ett ungefärligt pris av 400 kronor.

Såsom lärorum för en parallellavdelning kunde vid höstterminens början 1916

seminariets läsrum, där erforderliga elevpulpeter funnes, tagas i anspråk. För deu

parallellavdelning, som komme att inrättas med början av höstterminen 1917, kunde

ett nuvarande materiellrum i huvudbyggnaden tjäna till klassrum. För omändring av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 190. Öl

flen elektriska installationen i detta rum erfordrades ett belopp av 75 kronor. Följande

skolinventarier till denna avdelning borde anskaffas:

30 skolpulpeter a 20 kronor ..................................................................... kronor 600: —

1 lärarbord med stol och plattform ......................................................... » 75: —

Övrig inredningsmateriell........................................................................... » 50: —

Summa kronor 725: —

För utökning av seminariets knappa anslag till bränsle, belysning, städning m. m.

erfordrades för vardera av terminerna under läsåret 1916—1917 ett belopp av 200

kronor samt för höstterminen 1917 ett belopp av 500 kronor.

De för parallellavdelningarna under höstterminen 1916 och kalenderåret 1917 erforderliga

anslagsbeloppen bleve sålunda:

Höst-

terminen

1916.

Aret

1917.

Summa.

till lärarar voden...............................................................

Kronor

2,689

Ö.

49

Kronor

8,371

Ö.

28

Kronor

11,060

Ö.

77

» elevstipendier............................................................

1,250

—

3,750

—

5,000

—

» tilläggsarvode åt seminarieläkaren...........................

50

—

150

—

200

—

» » » rektors skrivbiträde .....................

75

—

150

—

225

—

» virke och materiell för slöjdundervisningen .........

75

—

200

—

275

—

» undervisningsmateriell och musikinstrument .........

50

—

550

—

600

—

» inventarier och inredningsmateriell ........................

—

—

800

—

800

—

» uppvärmning, belysning, städning m. m................

200

—

700

—

900

—

Summa kronor

4,389

49

14,671

28

19,060

77

Angående denna kostnadsberäkning har folkskolöverstyrelsen anfört

följande:

Den av rektor framlagda beräkningen av kostnaderna för lärarkrafter överensstämde

fullständigt med gällande undervisningsplan och löneförfattningar samt med

vad som eljest i liknande fall beviljats. Icke heller mot övriga av rektor upptagna

kostnadsbelopp funne överstyrelsen skäl till anmärkning med undantag därav, att

stipendieanslagen för parallellavdelningar plägat beräknas efter 1,200 kronor och ej,

såsom här skett, efter 1,250 kronor för termin och avdelning. Enligt sagda beräkningsgrund,

som även här torde böra tillämpas, kunde de angivna kostnadsbeloppen

minskas för höstterminen 1916 med 50 kronor, för år 1917 med 150 kronor och i

allt med 200 kronor. Hela anslagsbehovet för parallellavdelningar skulle alltså uppgå

till 18,860 kronor 77 öre. Kunde någon parallellavdelning ej komma till stånd förr

än vid början av höstterminen 1917, skulle av nämnda belopp erfordras allenast 4,339

kronor 49 öre.

Icke heller jag finner skäl till någon annan anmärkning mot den av

seminariets rektor gjorda kostnadsberäkningen för här avsedda parallellavdelningar

än den folkskolöverstyrelsen framställt. Till uppehållande av

Departe
mentschefen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

sagda parallellavdelningar skulle således, under förutsättning att en sådan

avdelning kan inrättas redan under höstterminen 1916, erfordras ett belopp

av 18,860 kronor 77 öre, därav 4,339 kronor 49 öre under höstterminen

1916 och 14,521 kronor 28 öre under år 1917.

Preparand- j förberörda skrivelse till folkskolöverstyrelsen har rektor Norrby

jämväl föreslagit, att en preparandkurs skulle under höstterminen 1916

på statens bekostnad inrättas vid seminariet i Luleå. Om behovet av sådana

kurser yttrar Norrby:

J J

Behovet av En förutsättning för seminariets i Luleå ombildning till dubbelseminarium an
sådana

säge Norrby vara, att på statens bekostnad anordnades en med seminariet förenad

s. k. preparandkurs.

Redan vid diskussionen om den nya seminarieorganisationen både det framhållits,

att med de inträdesfordringar, som enligt förnyad seminariestadga komme att bliva

gällande, det särskilt med hänsyn till förhållandena i övre Norrland bleve nödvändigt,

att på statens bekostnad dylika kurser inrättades. Lärarkollegiet vid seminariet i Luleå

hade sålunda i sitt underdåniga yttrande rörande folkundervisningskommitténs betänkande

angående folkskoleseminarierna betonat, att därest ej seminariekursen bleve

femårig, eu med seminariet förenad preparandkurs borde inrättas.

Domkapitlet i Luleå hade ävenledes i sitt den 26 september 1912 dagtecknade

underdåniga utlåtande i samma ärende gjort gällande nödvändigheten av eu dylik åtgärd.

Domkapitlet hade erinrat om det mindre utvecklade folkskoleväsendet i Norrbottens

och Västerbottens län, varigenom dessa läns glesboende allmogebefolkning i

vitt spridda byar i osedvanlig utsträckning måste åtnöja sig med mindre folkskolor

samt i varje fall avsakna fortsättningsskolor, ävensom att en avsevärd del av befolkningen

i det nordligaste länet hade finskan till sitt modersmål. Såvida ej genom statens

försorg förberedande inträdeskurser inrättades, befarade domkapitlet, att en stor

del av seminarieeleverna komme att rekryteras från sydligare delar av landet, varigenom

det övre Norrland, då dessa elever i främsta rummet komme att söka lärarbefattuingar

i sina hemorter, skulle komma att allt fortfarande lida brist på fullt utbildade

lärarkrafter vid folkskolorna. Liknande synpunkter hade framförts av biskop

Bergqvist i ett anförande i första kammaren vid 1913 års riksdag, då ärendet angående

ökade anslag till folkskoleseminarierna m. m. förekommit till behandling.

Erfarenheten hade också visat, att kurser för inträdessökande måst anordnas.

Den förmån, som en stor del inträdessökande från andra delar av riket åtnjutit att

hava haft tillfälle genomgå fullständiga folkskolor, ofta av A-typ, förefunnes ej i allmänhet

för allmogebefolkningen i övre Norrland. Härmed sammanhängde, att den

undervisning utöver den egentliga folkskolekursen, som i övriga delar av riket kunde

av erfarna folkskollärare lämnas ynglingar, som beredde sig för inträde vid folkskoleseminarium,

ej i avsevärd mån kunde beredas inträdessökande från de nordligaste länen.

Dessa måste sålunda anlita utvägen att genomgå på enskilt initiativ anordnade preparandkurser,

som naturligen, helst då elevantalet ej läte sig beräkna, måste ställa

sig jämförelsevis dyra. På grund av den nu senast nämnda omständigheten avskräcktes

jämväl många ynglingar, som eljest kunde vara synnerligen lämpliga för utbildning

till folkskollärarkallet, att beträda banan. Elevrekryteringen vid seminariet komme

därför i viss mån, vad beträffade sökande från övre Norrland, att betingas mera av

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr lid). 63

de ekonomiska möjligheter, de sökande kunde äga, än av deras fallenhet för lärarkallet.

Vad elever vid seminariet från sydliga delar av landet auginge sökte de, som domkapitlet

i sitt ovan refererade utlåtande befarade, i avsevärd mån anställning i sin

hemtrakt. Följande tabell lämnade härom upplysning.

Utexaminerade elever 1911—1915 med hemort i andra delar av riket än

Norrbottens och Västerbottens län.

Examensår.

Läraranställ- ning i Norr- bottens eller

Västerbottens

län.

Läraranställ- ning j andra

delar av

riket.

Summa.

1911

2

3

5

1912

2

8

10

1913

1

6

7

1914

—

13

13

1915

2

11

13

Det vore sålunda, enligt Norrbys förmenande, även om seminariet i Luleå fortfarande

komme att arbeta som enkelseminarium, ett oavvisligt behov, att på statens

bekostnad en ined seminariet förenad preparandkurs upprättades vid detsamma.

Vid seminariets eventuella ombildning till dubbelseminarium framträdde än skarpare

behovet av en sådan åtgärd. Det torde stöta på synnerligen stora svårigheter att,

därest ei staten samtidigt atoge sig att bekosta en inträdeskurs, erhålla kvalificerade

sökande från det egentliga seminarieomradet, övre Norrland. Den fördel, som upprättandet

av parallellavdelningar avsåge att vinna, nämligen ökad tillgång på lärarkrafter

i denna landsdel, komme sålunda att äventyras.

För att fullt effektivt kunna ernå det åsyftade ändamålet torde det vara erforderligt,

att när erfarenheten rörande anordningen av preparandkursen mera stadgat sig

och lokalutrymme det medgåve, tvenne dylika samtidigt arbetande kurser anordnades

Nu närmast vore det lämpligt att stanna vid upprättandet av en sådan kurs.

Beträffande den närmare anordningen av den nu ifrågavarande preparandkursen

yttrar Norrby följande:

I kursen borde undervisning meddelas till den omfattning, som motsvarade in- Plan för kurtradestordr

in garna vid folkskolesetn i n ariuin. Att därjämte gymnastik borde upptagas sens anordna

timplanen, erfordrade ej närmare motivering. Såsom ämnen borde sålunda före- ninSkomma:

kristendomskunskap, modersmålet, matematik, historia, geografi, naturkunnighet,

teckning, välskrivning, sång, gymnastik och slöjd. Antalet undervisningstimmar

borde ej gärna utsträckas över i medeltal 5 om dagen eller till sammanlagt omkring

30 timmar i veckan, sa att eleverna bereddes tillräcklig tid för hemarbete, vilket givetvis

vore erforderligt även på den grund, att det sätt, på vilket eleven handhade detta,

vore en god mätare på hans lämplighet för studier.

Fråga bleve då, huru lång tid kursen borde omfatta. Den privata inträdeskurs

som de senare åren varit anordnad i Luleå, hade räckt sammanlagt 25 veckor. I kursen

hade ej ingått undervisning i gymnastik. Erfarenheten vid denna kurs hade givit

«

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

vid handen, att tiden varit väl knappt tilltagen särskilt med hänsyn till elevernas från

Lappmarken och de finsktalande delarna av länet bristande kunskap i svenska språket.

Det torde därför ej vara tillrådligt att inskränka kursen att omfatta blott en vårtermins

längd. Kursen borde tydligen taga sin början redan under höstterminen och

i sin helhet omfatta något längre tid än 25 veckor. Möjligen torde det framdeles visa

siw nödvändigt att låta kursen fortgå under helt läsår på 38 å 39 veckor, försöksvis

kunde det nu vara lämpligt att stanna vid en kurs på 34 veckor, varvid 14 veckor

borde komma på höstterminen och 20 på vårterminen. Kursen kunde da börja, sedan

arbetet vid seminariet kommit något i gång, vilket av flera skäl kunde vara en fördel.

Beträffande tillträde till kursen borde stadgas, att sökande skulle hava sin hemort

i Norrbottens eller Västerbottens län med visst företräde för ynglingar från Norrbottens

och Västerbottens läns finnmarks- och lappmarksförsamlingar. _ Da plats kunde

beredas, borde sökande från andra län, särskilt Jämtlands, kunna vinna inträde. 1

övrigt borde i tillämpliga delar fordras, att sökande uppfyllde de i §§ 28 och 29 i

gällande seminariestadga föreskrivna villkor, varvid dock den övre åldersgränsen for

inträde vid kursen borde sättas ett år lägre än för inträde vid folkskoleseminarium.

Nå<ron särskild kunskapsprövning vid inträdet torde ej behöva förekomma, utan

kunde det tillkomma rektor att, efter samråd med seminarieläkaren rörande sökandens

fysiska lämplighet och efter de närmare föreskrifter, som kunde av folkskolöverstyreisen

lämnas, bestämma om vilka som skulle vinna inträde vid kursen. Undervisningen

under höstterminen kunde lämpligen läggas så, att denna termin bleve en provtermin,

och borde sådana elever, som visade sig mindre lämpliga för utbildningen, kunna tran

kursen skiljas. Då plats av denna grund bleve ledig, skulle rektor äga att vid vårterminens

början bevilja inträde åt sådana elever, som kunde visa sig följa med under
Timplan

och undervisningsplan ävensom bestämmelser för kursens anordnande i

övrigt borde givetvis fastställas av folkskolöverstyrelseu.

Såsom lämplig fördelning av veckotimmar för den kurs, som eventuellt skulle

tawa sin början höstterminen 1916, föresloge Norrby för sin del följande:

Ämnen.

Timmar.

2

7

Matematik.............................................

5

2

2

Naturkunnighet....................................

3

Summa

21

Teckning och välskrivning..................

2

1

.........*.........................

4

Slöjd......................................................

1

Summa

8

Hela antalet undervisningstimmar......

29

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kuugl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 199.

De läroämnen, som fått clet högsta antalet undervisningstimmar, modersmålet,

matematik och naturkunnighet, hade visat sig vara de, i vilka de inträdessökande synbarligen

behövt ytterligare undervisning och handledning.

Antalet lärartimmar bleve för kunskapsämnena 23, varav 2 för granskning av

elevernas skriftliga arbeten, samt för övningsämnena 9, varav 2 för undervisning i

slöjd med delad klass.

Slutligen har Norrby även verkställt en beräkning av kostnaderna för

den ifrågasatta prepärandkursen och beträffande dessa kostnader anfört

följande:

Beräknades arvodena efter samma grunder som för timlärare vid folkskoleseminarium

och lärare i respektive övningsämnen, uppginge de till följande belopp:

-----

Hö*t-

—

Vår-

Högt-

—

terminen

terminen

terminen

Summa.

1916.

1917.

1917.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Arvode åt lärare i läsämneu........................

1,073

33

1,533

34

1,073

33

3,680

_

» » i teckningocbvälskrivning

71

80

102

56

71

80

246

16

» » » i sårig ..............................

35

90

51

28

35

90

123

08

t- » i gymnastik .....................

143

59

205

13

143

59

492

31

» » » i slöjd ..............................

53

85

76

92

53

85

184

62

Summa

1,378

47

1,969

23

1,378

47

4,726

17

Jämte rektor, som borde liava sig den närmaste ledningen av kursen anförtrodd,

torde eu lärare med samma uppgifter som en klassföreståndare och med uppgift att i

övrigt följa elevernas studier och utveckling höra förordnas. För kursens ledning och

övervakande borde rimligtvis någon ersättning beräknas, exempelvis ett belopp av 350

kronor för läsår, att fördelas efter folkskolöverstyrelsens beprövande.

Därest nu på statens bekostnad en preparandkurs inrättades vid seminariet, bereddes

därigenom en stor förmån åt inträdessökande vid seminariet från övre Norrland.

Emellertid torde det vara^ erforderligt för kursens behöriga rekrytering, att jämväi

något understöd bereddes åt behövande och i övrigt för utbildningen lämpliga elever

att utgå i form av stipendier efter kursens slut och sedan inträde beviljats vid seminariet.

Till elev, som vore kunnig i lapska eller finska språket och som förpliktigade

sig att efter slutad seminariekurs taga anställning som lärare vid skola i trakt, där

lapska eller finska förekomme som samtalsspråk, eller att, därest ej sådan anställning

kunde beredas honom, i varje fall under viss tid tjänstgöra inom Norrbottens eller

Västerbottens län, borde ett stipendium av 150 kronor kunna utgå ur förslagsanslaget

till lappmarks ecklesiastikverk, folkbilduingsändamål, eller förslagsanslaget till befrämjande

av folkundervisningen bland de i rikets nordligaste delar bosatta finnar. För

övriga elever torde i staten för preparandkursen böra upptagas till stipendier ett årligt

belopp av 1,000 kronor.

I seminariets nuvarande byggnader kunde för de närmaste åren lokal för kursen

beredas i rummet ovanför träslöjdsalen i gymnastikbyggnaden. Intill dess kursen erhölle

rum i en blivaude nybyggnad, kunde lämpligen en del äldre skolbord och övriga

Bihand till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 176 käft. (Nr 199.) 9

Kostnader.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

tillgängliga skolmöbler komma till användning,

dock anskaffas

3 dussin stolar ....................................................

1 lärarbord med stol och plattform...................

1 skåp...................................................................

diverse gardiner och inredningsmateriell ..........

Följande möbler och inventarier måste

250 kronor

75 »

75 »

100 »

vartill komme förändring av elektrisk installation i rummet

Summa 500 kronor

............ 100 »

Summa 600 kronor

Såsom ersättning till seminarieläkaren, som beträffande preparandkursen borde

hava samma skyldigheter som vid seminariet, borde utgå ett årligt arvode av 100

kronor. . ,

Till virke och materiell för slöjden och komplettering av slojdverktyg kunde beräknas

ett belopp av 100 kronor för år.

För övrig undervisningsmateriell, annonskostnader m. m. vore ett belopp av loff

kronor för år erforderligt. — Uppvärmning, belysning, vattenförbrukning, städning

m. m. betingade en jämförelsevis hög kostnad, då lokalen, som vore belägen i gymnastikbyggnaden,

krävde högre värmegrad än den för gymnastik- och slöjdlokaler erforderliga.

Kostnaden kunde ej sättas lägre än 500 kronor för ar. „

Anslagsbehoven för preparandkursen under höstterminen 1916 och kalenderaret

1917 bleve sålunda följande.

Lärararvoden .............................................

Ledning av kursen ....................................

Elevstipendier.............................................

Inventarier och inredningsmateriell .........

Läkararvode......................;.........................

Slöjdvirke och komplettering av verktyg

Undervisningsmateriell m. m. ..................

Uppvärmning, belysning, städning m. m.

Summa

Höst-

terminen

1916.

o

År

1917.

Summa.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

1,378

47

3,347

70

4,726

17

175

—

350

—

525

—

_

—

1,000

—

1,000

—

600

—

—

—

600

—

50

—

100

—

150

—

50

—

100

—

150

—

75

—

150

—

225

—

250

—

500

—

750

—

2,578

47

5,547

70

8,126

17

Folkskolöverstyrelsen har i sin förutnämnda skrivelse den 21 mars

1916 yttrat sig jämväl om de ifrågasatta preparandkurserna och därvid

anfört följande rörande behovet av sådana kurser:

Redan från början hade det stått klart för överstyrelsen, att det komme att

erbjuda svårigheter att för de behövliga nya seminarierna eller seminarieavdelningarna

i övre Norrland erhålla nödigt antal elever med tillräckligt god_ förberedelse för att

undervisningen skulle kunna hallas uppe pa den nivå, som i allmänhet ansages önsk
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kunyl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr lutt.

värd vid vui-a seminarier. Man borde blott från den föregående framställningen fasthålla

vad som anförts rörande folkskoleväsendets beskaffenhet i denna del av landet

och därjämte erinra sig, att eu icke ringa del av befolkningen hade annat språk än

svenskan till sitt modersmål samt att överhuvud tillfällena att erhålla hjälp och handledning

vid förberedelsen till inträde i seminarium här i allmänhet torde vara betydligt

sämre än i andra trakter, för att det skulle vara klart, att inträdessökande från

övre Norrland i allmänhet icke kunde befinna sig på samma kunskapsnivå, som eljest

vore den vanliga.

Nu berörda förhållanden hade, då frågan om folkskoleseminariernas omorganisation

förelåg, med styrka framhållits av kollegierna vid seminarierna i Luleå och Umeå

samt av domkapitlet i Luleå och även berörts vid sagda frågas behandling inom riksdagen.

Överstyrelsen hade också för sin del kommit till den övertygelsen, att vilken

lösning än frågan om en ökniug av lärarproduktionen inom övre Norrland erhölle,

särskilda åtgärder från det allmännas sida oundgängligen erfordrades för erhållande

av inträdessökande med nödig utbildning. De överläggningar i detta ämne, överstyrelsen

haft med rektorn vid seminariet i Luleå, hade ytterligare bestyrkt överstyrelsens

uppfattning härutinnan.

Lämpligast torde tillfälle till nödig förberedelse kunna åstadkommas genom en

av staten upprättad och underhållen preparandkurs för inträdessökande, vilken ställdes

i samband med och under samma ledning som seminariet. Givetvis skulle intagning

i seminariet alltjämt ske efter inträdesprövning i likhet med vad nu ägde rum, och

tillfälle skulle alltså stå öppet för inträdessökande, som på annat sätt förberett sig,

att i tävlan med preparaudkursens elever vinna inträde i seminariet.

Överstyrelsen vore av den övertygelsen, att varje plan för en seminarieanläggning

eller seminarieutvidgning i övre Norrland som ett oundgängligt komplement krävde

en anordning av nu berörda eller därmed jämförlig art, och ville för övrigt rörande

behovet av särskild preparandkurs hänvisa till vad sagda rektor därom anfört i den

till överstyrelsen ingivna framställningen i ämnet. Överstyrelsen kunde för sin del

instämma i de uttalanden, som där gjorts.

Mot den av rektor Norrby framlagda planen för preparaudkursens

anordning har folkskolöverstyrelsen icke funnit skäl till invändning. Då

det här gällde ett första försök, vore ju möjligt, att vunna erfarenheter

framdeles kunde föranleda någon förändring i planläggningen. Men att

det framlagda förslaget i stort sett träffade det rätta syntes överstyrelsen

otvivelaktigt.

I fråga om den för preparandkursen upprättade kostnadsberäkningen

yttrar folkskolöverstyrelsen:

Vad auginge kostnaderna för kursen hade lärararvodena beräknats enligt samma

grunder, som i motsvaraude hänseenden gällde för folkskoleseminarierna, men med

vederbörlig reducering i förhållande till det mindre antal läsveckor, kursen skulle omfatta

i jämförelse med läsåret vid seminarierna. Överstyrelsen funne den sålunda

använda beräkningsgrunden skälig och hade icke heller något att anmärka beträffande

de av rektor upptagna utgiftsposterna för ledning av kursen, läkararvode, inventarier

och inredningsmateriell, slöjdvirke och komplettering av verktyg, undervisningsmateriell

samt uppvärmning, belysning och städning.

Däremot kände sig överstyrelsen tveksam, huruvida i enlighet med vad rektor

s. 68 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen
-

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

föreslagit något belopp borde anvisas till stipendier åt preparandkursens elever. Tydligt

vore, att göda skäl kunde anföras både för och emot sagda förslag. Överstyrelsen

vore dock snarast böjd för den uppfattningen, att om nu, i enlighet med vad överstyrelsen

förordade, en så pass kraftig åtgärd vidtoges för främjande av en god elevrekrytering

som upprättande genom statens försorg av eu kostnadsfri preparandknrs,

man borde avvakta det resultat, som därav kunde vinnas, innan man beslutade sig för

att genom utdelande av stipendieunderstöd söka ytterligare befordra tillströmningen

till seminariet. Därtill komme, att det, innan närmare erfarenhet förelåge, syntes

svårt att bedöma, i vilken ordning och efter vilka grunder dylika understöd lämpligast

borde utgå. Överstyrelsen funne sig därför åtminstone för närvarande icke kunna

påyrka, att stipendier skulle utgå till preparandkursens elever.

Minskades det av rektor beräknade kostnadsbeloppet med den till stipendier avsedda

summan, 1,000 kronor, skulle kostnaderna för preparandkursens uppehållande

under höstterminen 1916 och år 1917 belöpa sig till 7,126 kronor 17 öre. Årskostnaden,

engångskostnader frånräknade, skulle uppgå till 4,547 kronor 70 öre. Anslag

för ändamålet torde tills vidare böra begäras å extra stat.

Vare sig man i övre Norrland inrättar ett nytt seminarium eller en

ny seminarieavdelning, är det givetvis en oundgänglig förutsättning för

att det ändamål, som härmed avses, skall vinnas, att ett erforderligt antal

för folkskollärarkallet lämpliga elever tillföres seminariet från denna

del av landet. Såväl den av folkskolöverstyrelsen lämnade utredningen

i frågan som ock vad seminariets rektor i detta ärende anfört torde

emellertid hava ådagalagt, att med den ringa utveckling, som folkskoleväsendet

i övre Norrland nått, en sådan elevrekrytering icke kan ske

med mindre särskilda åtgärder för detta ändamål vidtagas. Den åtgärd

i berörda avseende, som ligger närmast att tänka på, år utan tvivel

den, som seminariets lärarkår och domkapitlet i Luleå redan tidigare antytt

och som nu blivit av seminariets rektor och folkskolöverstyrelsen föreslagen,

nämligen att vid seminariet inrättas preparandkurser för den

ungdom, som önskar där vinna inträde. För min del anser jag, att en

sådan kurs så snart ske kan bör anordnas. Möjligen kan det framdeles

bliva behövligt att där anordna två, samtidigt pågående preparandkurser.

Detta är emellertid en fråga, som icke nu föreligger och som därför icke

heller behöver nu tagas under omprövning.

Mot den av seminariets rektor upprättade och av folkskolöverstyrelsen tillstyrkta

planen för den nu föreslagnakursensanordnandehar jagintetatt invända.

Beträffande den gjorda kostnadsberäkningen för kursen har folkskolöverstyrelsen

icke haft något att erinra utom i fråga om den post å 1,000

kronor, som avser stipendier åt preparandkursens elever. Rörande förslaget

om utdelande av dylika stipendier har överstyrelsen varit tveksam.

Överstyrelsen håller visserligen före, att goda skäl kunna anföras för detta

förslag, men anser dock, att man först borde avvakta resultatet av en kurs,

för vilken stipendier icke tilldelades eleverna.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199. 69

I denna punkt har jag kommit till en annan uppfattning än överstyrelsen,

vare sig jag betraktat frågan ur seminariets eller ur elevernas

synpunkt.

Enligt vad jag inhämtat har antalet inträdessökande till första klassen

vid Luleå folkskoleseminarium under de båda senaste åren varit jämförelsevis

litet. Från att hava utgjort under åren 1910 —1912 respektive 50,

58 och 56 samt under år 1913 78 har detta antal år 1914 sjunkit till

41 och år 1915 till 32. Här kan visserligen erinras, att de inträdessökandes

antal under de båda senaste åren nedgått även vid vissa andra

seminarier, men denna nedgång har ingenstädes varit proportionsvis så

stor som vid seminariet i Luleå. Nu är det ju önskvärt, att antalet

inträdessökande i ej så ringa grad överstiger det antal, som kan mottagas,

enär endast därigenom ett fullt lämpligt elevmaterial kan utväljas. Då

nu en seminarieklass beräknats kunna rymma 30 elever och de sökandes

antal, såsom år 1915 varit fallet i Luleå, uppgår endast till 32, blir möjligheten

till urval tydligen ganska begränsad.

Redan härav framgår, ajt den föreslagna preparandkursen vid seminariet

i Luleå skulle vara behövlig, även om detta seminarium fortfarande

skulle förbliva ett enkelseminarium. När det nu hädanefter skulle

gälla att årligen tillföra seminariet ett dubbelt så stort antal elever som

förut och att bland dessa elever få särskilt de lapsktalande och finsktalande

bygderna tillbörligen representerade, synes mig den ytterligare

uppmuntran till inträde vid detta seminarium, som kan ligga i mindre

stipendier åt sådana elever vid preparandkursen, som visat sig lämpliga

för lärarkallet, vara väl behövlig, för såvitt man nämligen skall kunna

vänta sig ett tillräckligt antal inträdessökande.

Från elevernas synpunkt torde ett sådant stipendium icke kunna

betraktas annat än som en åtgärd, avseende att inträdessökande från rikets

nordliga delar må i fråga om möjligheten att fylla kunskapsförutsättningarna

bliva likställda med inträdessökande från andra delar av landet. Den

i övre Norrland uppfostrade, som vill förbereda sig för inträde vid ett folkskoleseminarium

och som erhållit endast folkskolebildning, är i allmänhet på

grund av folkskoleväsendets låga ståndpunkt i denna landsdel i tvåfaldigt

avseende sämre ställd än sina likar i övriga delar av landet. Dels har

han i de flesta fall erhållit en svagare skolbildning, varav följer, att den

nämnda förberedelsen måste bliva mera omfattande och kostsam; dels har

han endast i sällsynta undantagsfall att i sin hemort tillgå en examinerad

folkskollärare eller folkskollärarinna, som kan biträda honom vid förberedelsen.

Då nu denna hans ofördelaktigare ställning är en följd av

de ogynnsamma förhållanden inom ifrågavarande landsdel, med vilka en

s. 70 Kontrollera mot PDF

Översikt av

kostvaderna.

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

bildningssökande där har att kämpa, torde det kunna anses billigt, att

staten här, åtminstone i någon män, även i ekonomiskt avseende träder

hjälpande och stödjande emellan.

Med det anslag, som för ändamålet föreslagits, kunna stipendierna

visserligen icke bliva synnerligen stora, men även ett belopp av 40 å 50

kronor kan uppenbarligen vara av högt värde för en obemedlad eller

mindre bemedlad elev, kanske allramest därigenom att han sedermera

lättare skulle kunna erhålla nödig ekonomisk hjälp för genomgåendet av

den egentliga seminariekursen.

Då jag sålunda obetingat tillstyrker beviljandet av nu ifrågavarande

anslag till stipendier å mindre belopp, kan jag däremot icke anse lämpligt,

att därutöver stipendium å 150 kronor skulle tilldelas sådan elev vid

preparandkursen, som vore kunnig i lapska eller finska språket och som

förpliktade sig att efter slutad seminariekurs taga anställning som lärare

vid skola i trakt, där lapska eller finska förekommer som talspråk.

Dylika stipendier kunna för närvarande tilldelas elever vid det egentliga

seminariet, och åtgärder i enahanda syfte#torde icke böra vidtagas inom

den ram preparandkursen erbjuder.

Mot det upprättade kostnadsförslaget i övrigt har jag intet att

invända.

Det erforderliga anslaget för preparandkursen under höstterminen

1916 och kalenderåret 1917 skulle således bliva 8,126 kronor 17 öre.

För utvidgningen av folkskoleseminariet i Luleå till dubbelseminarium

skulle alltså i enlighet med den lämnade utredningen nu erfordras följande

anslag:

dels till uppförande av ny byggnad och ändringsarbeten

i de gamla byggnaderna ................................. kronor 248,460: —

dels till uppehållande under höstterminen 1916 och år

1917 av parallellavdelningar ......... kronor 18,860: 77

preparandkurs ................................ > 8,126: 17 > 26,986: 94

Summa kronor 275,446: 94

eller, sedan beloppet till parallellavdelningar och preparandkurs avrundats

till 27,000 kronor, 275,460 kronor. Det för byggnadsarbeten erforderliga

anslaget torde lämpligen böra fördelas på två budgetår.

Såsom förut erinrats, har i statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag till uppförande av byggnader för ett nytt folkskoleseminarium

i Norrland upptagits på extra stat för år 1917 ett belopp av 150,000

kronor. Bestridas från denna anslagspost kostnaderna för parallell
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199. 7i

avdelningar och preparandkurs, 27,000 kronor, skulle för byggnadsändamål

återstå 123,000 kronor eller i det närmaste hälften av byggnadskostnaderna.

Å 1918 års stat finge därefter anvisas återstoden, 125,400 kronor,

av sistnämnda kostnader.

På grund av vad nu anförts hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t Hemställan.

täcktes föreslå riksdagen att

dels antaga av stadsfullmäktige i Luleå gjort erbjudande

om upplåtelse av ett område av 16,090,14 kvadratmeter

för utvidgning av folkskoleseminariets i sagda

stad tomtområde,

dels till utförande i huvudsaklig överensstämmelse

med av arkitekten G. Hermansson upprättade ritningar

av erforderliga nybyggnads- och omändringsarbeten för

ifrågavarande seminariums utvidgning till dubbelseminarium

bevilja ett anslag av 248,460 kronor och därav

anvisa på extra stat för år 1917 ett belopp av 123,000

kronor,

dels ock till uppehållande vid samma seminarium

under höstterminen 1916 och år 1917 av parallellavdelningar

och preparandkurs anvisa på extra stat för år 1917

ett anslag av 27,000 kronor,

ävensom bemyndiga Kungl. Maj:t att av de för år

1917 anvisade anslagen låta under år 1916 förskottsvis

av tillgängliga medel utanordna för sistnämnda år erforderliga

belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Sundström.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 19!),

73

Bilaga 1.

Ordinarie och extra ordinarie tjänster vid folkskolorna samt av mindre

kompetenta lärare uppchällna vikariat vid dessa skolor

åren 1907 och 1912.

1.

2.

*•

*•

5.

6.

7.

L ä

n.

År 1907.

År 1912.

Antal

tjänster.

Antal av mindre

kompetenta lärare

uppehållna vikariat

Antal

tjänster.

Antal av mindre

kompetenta lärare

uppehållna vikariat

i absoluta

tal.

i % av

tjänster.

i absoluta

tal.

i % av

tjänster.

Stockholms

län.....................

323

20

6,19

435

21

4,83

Uppsala

» .....................

224

17

7,59

239

29

12,13

Södermanlands

» .....................

325

22

6,7 7

363

31

8,54

Östergötlands

> ....................

453

19

4,19

487

53

10,88

Jönköpings

» ....................

308

32

10,39

367

67

18,26

Kronobergs

3> .....................

202

38

18,81

245

63

25,71

Kalmar

$ .....................

307

34

11,07

355

61

17,18

Gottlands

> .....................

109

11

10,09

111

15

13,51

Blekinge

» .....................

198

24

12,12

217

26

11,98

Kristianstads

» .....................

357

31

8,08

390

54

13,85

Malmöhus

» .....................

780

53

6,80

864

55

6,37

Hallands

» .....................

202

13

6,44

221

18

8,15

Göteborgs och Bohus

» .....................

520

63

12,12

578

72

12,46

Alvsborgs

» .....................

38S

50

12,89

443

75

16,93

Skaraborgs

» .....................

341

47

13,78

364

47

12,91

Värmlands

» .....................

395

72

18,2 3

465

in

23,87

Örebro

» .....................

333

38

11,41

371

38

10,24

Västmanlands

» ....................

266

28

10,53

287

33

11,50

Kopparbergs

» .....................

349

33

9,46

383

35

9,14

Gävleborgs

> .....................

358

50

13,97

395

35

8,86

Västernorrlands

» .....................

327

43

13,15

379

47

12,40

Jämtlands

» .....................

119

13

10,92

141

24

17,02

Västerbottens

» ....................

115

23

20,0 o

125

20

16,00

Norrbottens

» .....................

181

24

13,20

231

41

17,7 5

Samtliga län

7,480

798

10,67

8,456

1,071

12,67

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 176 höft. (Nr 199.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

Antal folkskolor och mindre folkskolor å landsbygden åren 1908 och 1913 samt

vid dessa skolor i

i) Absoluta tal.

1.

2.

3.

1

5.

6.

7.

8.

s.

10. |

n.

12.

13.

Län.

Antal folkskolor och mindre folkskolor.

Antal barn.

År 1908.

År 1913.

År 1908.

År 1913.

Folk-

skolor.

Mindre

folk-

skolor.

Summa.

Folk-

skolor

Mindre

folk-

skolor.

Summa.

Vid

folk-

skolor.

Vid

mindre

folk-

skolor.

Summa

Vid

folk-

skolor.

Vid

mindre

folk-

skolor.

Summa.

Stockholms

län

237

100

337

244

102

346

15,211

3,056

18,267

16,079

2,885

18,964

Uppsala

162

31

193

165

31

196

8,412

840

9,252

8,548

774

9,322

Södermanlands

7>

214

30

244

221

25

246

13,124

961

14,085

13,799

727

14,526

Östergötlands

»

300

82

382

301

88

389

19,188

2,300

21,488

20,117

2,459

22,576

Jönköpings

7>

240

50

290

256

69

325

15,631

1,628

17,259

14,995

2,083

17,078

Kronobergs

1>

193

45

238

219

57

276

13,706

2,096

15,802

13,915

2,377

16,292

Kalmar

»

265

84

349

278

104

382

18,125

2,609

20,734

17,876

3,200

21,076

Gottlands

93

3

96

94

3

97

3,937

114

4,051

4,044

100

4,144

Blekinge

>

135

38

173

135

41

176

11,830

1,836

13,666

11,986

1,743

13,729

Kristianstads

»

315

35

350

322

38

360

21,007

1,349

22,356

21,796

1,317

23,113

Malmöhus

$

451

52

503

446

50

496

29,526

1,257

30,783

28,344

1,259

29,603

Hallands

>

136

57

193

137

60

197

10,978

2,023

13,001

10,784

2,064

12,848

Göteborgs o. Bob.

210

85

295

219

101

320

17,164

3,210

20,374

17,844

3,708

21,552

Älvsborgs

>

318

62

380

336

67

403

21,809

2,070

23,879

21,753

1,927

23,680

Skaraborgs

292

18

310

300

17

317

19,631

508

20,139

18,368

443

18,811

Värmlands

Tf

336

115

451

375

114

489

22,714

3,238

25,952

22,526

2,859

25,385

Örebro

l

259

62

321

264

66

330

17,077

1,624

18,701

17,244

1,653

18,897

Västmanlands

188

33

221

192

40

232

10,847

764

11,611

11,306

904

12,210

Kopparbergs

>

285

83

368

294

94

388

20,844

1,895

22,739

21,841

1,827

23,668

Gävleborgs

»

235

204

439

249

210

459

16,176

6,689

22,865

16,803

6,543

23,346

Västernorrlands

231

225

456

245

240

485

17,139

8,496

25,635

17,916

8,447

26,363

Jämtlands

105

100

205

123

123

246

6,164

3,491

9,655

6,781

3,850

10,631

Västerbottens

2>

95

385

480

104

435

539

6,174

14,294

20,468

7,070

15,181

22,251

Norrbottens

124

327

451

158

372

530

7.979

10,575

18,554

10,503| 10,259

20.762

Summa landsbygd

5,419

2,306

7,725

5,677

2,547

8,224

364,393

76,923

441,316

372,238

78,589| 450,827

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 199.

75

Bilaga 2.

antal barn vid årets slut av 7—14 års ålder, vilka under kalenderåret undervisats

sina egna distrikt.

2) Procenttal.

1.

1

«■ |

3.

1

«•

—

8. |

9. |

10. |

u.

12.

18.

Län.

Antal folkskolor och mindre folkskolor.

Antal barn.

År 1908.

År 1913.

År 1908.

År 1913.

Folk-

skolor.

Mindre

folk-

skolor.

Summa.;

Folk-

skolor.

Mindre

folk-

skolor.

Summa.

Vid

folk-

skolor.

Vid

mindre

folk-

skolor.

Summa.

Vid

folk-

skolor.

Vid

mindre

folk-

skolor.

Summa.

Stockholms

län

70,33

29,67

100,oo

70,52

29,48

100, oo

83,27

16,78

100, oo

84,7 9

15,21

100,oo

Uppsala

»

83,94

16,06

100,oo

84,18

15,82

100,oo

90,92

9,os

100,oo

91,70

8,30

100,oo

Södermanlands

87,70

12,30

100, oo

89,84

10,16

100,oo

93,18

6,82

100, oo

95,00

5,00

100,oo

Östergötlands

78,53

21,47

100,oo

77,38

22,62

100,oo

89,30

10,70

100,oo

89,n

10,89

100,oo

Jönköpings

82,76

17,24

100,oo

78,77

21,23

100, oo

90,57

9,43

100, oo

87,80

12,20

100,oo

Kronobergs

y>

81,09

18,91

100,oo

79,35

20,65

100,oo

86,74

13,26

100, oo

85,41

14,59

100,oo

Kalmar

i

75,93

24,07

100, oo

72,77

27,23

100,oo

87,42

12,58

100, oo

84,82

15,18

100, oo

Gottlands

7>

96,87

3,13

100,oo

96,91

3,09

100,oo

97,19

2,81

100,oo

97,59

2,41

100,oo

Blekinge

Tf

78,03

21,97

100,oo

76,70

23,30

100,oo

86,57

13,43

100,oo

S7,so

12,70

100,oo

Kristianstads

l

90, oo

10,oo

100,oo

89,44

10,56

100,oo

93,97

6,03

100,oo

94,30

5,7 0

100, oo

Malmöhus

»

89,66

10,34

100, oo

89,92

10,0 8

100, oo

95,92

4,08

100,oo

95,75

4,25

100, oo

Hallands

l

70,47

29,53

100,oo

69,54

30,46

100,oo

84,44

15,56

100, oo

83,94

16,06

100,oo

Göteborgs o. Boh

l

71,19

28,81

100,00

68,44

31,56

100, oo

84,24

15,76

100,oo

82,80

17,20

100,oo

Älvsborgs

»

83,68

16,32

100,oo

83,37

16,63

100,oo

91,33

8,67

100,oo

91,86

8,14

100,oo

Skaraborgs

T>

94,19

5,81

100, oo

94,64

5,36

100, oo

97,48

2,52

100, oo

97,64

2,36

100,oo

Värmlands

l

74,50

25,50

100, oo

76,69

23,31

100,oo

87,52

12,48

100, oo

88,74

11,26

100,oo

Örebro

>

80,68

19,32

100,oo

80,0 o

20,00

100, oo

91,32

8,68

100,oo

91,25

8,75

100,oo

Västmanlands

85,07

14,93

100, oo

82,76

17,24

100,oo

93,42

6,58

100,oo

92,60

7,40

100,oo

Kopparbergs

77,44

22,56

100, oo

75,77

24,23

100, oo

91,67

8,33

100, oo

92,28

7,7 2

100,oo

Gävleborgs

>

53,58

46,47

100,oo

54,25

45,75

100,oo

70,75

29,25

100, oo

71,97

28,03

100,oo

Västernorrlands

>

50,66

49,34

100,oo

50,52

49,48

100,oo

66,86

33,14

100, oo

67,96

32,04

100, oo

Jämtlands

51,22

48,78

100, oo

50,oo

50,0 o

100,oo

63,84

36,16

100,oo

63,79

36,21

100, oo

Västerbottens

19,7 9

80,21

100,oo

19.30

80,70

100,o o

30,16

69,84

100,oo

31,77

68,23

100, oo

Norrbottens

27,50

72,50

100,oo

29.81

70,19

100,oo

43,00

57,oo

100,oo

50,59

49,41

100,oo

Summa landsbygd

70,15

29,85

100, oo

69,03

30,97

100, oo

| 82,57

17,43

100, oo

82,5 7

17,43

100,00

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

Antal lärare och lärarinnor vid folkskolor och

1) Absoluta

1.

2.

3.

1 4.

j R.

6-

’• 1

Län.

L ä i

are

i

folk-

Ordinarie.

Extra ordinarie.

Lärare.

Lära-

rinnor.

Summa.

Lärare.

Lära-

rinnor.

Summa.

Stockholms

län....................................

185

124

309

7

26

33

Uppsala

2> ...................................

128

57

185

—

3

3

Södermanlands

» ....................................

145

109

254

1

4

5

Östergötlands

2> ....................................

284

57

341

4

13

17

Jönköpings

» ....................................

211

71

282

7

4

11

Kronobergs

2> ....................................

176

60

236

2

—

o

Kalmar

$ ....................................

180

115

295

—

1

i

Gottlands

» ....................................

82

14

96

—

—

—

Blekinge

» ....................................

112

35

147

—

2

o

Kristianstads

7> ....................................

297

61

358

3

2

5

Malmöhus

» ....................................

451

68

519

5

5

10

Hallands

» ....................................

118

35

153

1

2

3

Göteborgs och Bohus

» ...................................

150

108

258

4

2

6

Alvsborgs

» ....................................

267

99

366

6

3

9

Skaraborgs

....................................

239

69

308

2

1

3

Värmlands

2> ....................................

309

97

406

2

4

6

Örebro

» ...................................

220

77

297

7

3

10

Västmanlands

....................................

141

81

222

3

2

5

Kopparbergs

> . .

235

119

354

7

6

13

Gävleborgs

» ....................................

183

in

294

1

7

8

Västernorrlands

3» ...................................

198

104

302

15

10

25

Jämtlands

» ....................................

101

32

133

—

1

1

Västerbottens

» ...................................

57

57

114

—

4

4

Norrbottens

> ....................................

122

67

189

9

20

29

Summa landsbygd

4,591

1,827

6,418

86

125

211

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 109.

77

Bilaga 3 a)

mindre folkskolor å landsbygden år 1913.

tal.

1 «.

»•

10. || 11.

12.

13.

14.

16.

16.

17.

18.

i».

och

1 ii

r a

i n n o r

sko]

o r.

i mindre folkskolor.

i samtliga folk- och mindre

Biträdande.

Samtliga.

folkskolor.

Lärare.

Lära-

rinnor.

Summa.

Lärare.

Lära-

rinnor.

Summa.

Lärare.

Lära-

rinnor.

Summa.

Lärare.

Lära-

rinnor.

Summa.

37

37

192

187

379

101

101

192

288

480

—

10

10

128

70

198

—

31

31

128

101

229

3

19

22

149

132

281

—

25

25

149

157

306

—

23

23

288

93

381

1

87

88

289

180

469

—

9

9

218

84

302

1

68

69

219

152

371

—

11

11

178

71

249

57

57

178

128

306

—

13

15

180

131

311

4

99

103

184

230

414

—

2

2

82

16

98

1

2

3

83

18

101

—

39

39

112

76

188

1

39

40

113

115

228

—

67

67

300

130

430

2

36

38

302

166

468

—

99

99

456

172

628

4

46

50

460

218

678

—

40

40

119

77

196

2

58

60

121

135

256

—

45

45

154

155

309

—

102

102

154

257

411

—

34

34

273

136

409

—

66

66

273

202

475

—

17

17

241

87

328

—

17

17

241

104

345

—

31

31

311

132

443

4

no

114

315

242

557

—

64

64

227

144

371

1

65

66

228

209

437

—

25

25

144

108

252

3

37

40

147

145

292

8

104

112

250

229

479

13

84

97

263

313

576

—

55

55

184

173

357

8

202

210

192

375

567

—

27

27

213

141

354

—

240

240

213

381

594

—

23

23

101

56

157

6

117

123

107

173

280

—

51

51

57

112

169

20

415

435

77

527

604

1

53

54

132

140

272

30

344

374

162

484

646

12

900

912

4,689

2,852

7,541

101

2,448

2,549

4,790

5,300

10,090

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. hlaj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

Antal lärare och lärarinnor vid folkskolor och

2) Procent
-

i.

2- 1

3. |

4. i

5.

6.

»• 1

Län.

Lär

are

i

folk-

Ordinarie.

Extra ordinarie.

Lärare.

Lära-

rinnor.

Summa.

Lärare.

Lära-

rinnor.

Summa.

Stockholms

län....................................

38,54

25,83

64,37

1,46

5,41

6,87

Uppsala

> ....................................

55,89

24,89

80,78

—

1,31

1,31

Södermanlands

> ....................................

47,39

35,62

83,01

0,32

1,31

1,63

Östergötlands

» ....................................

60,54

12,16

72,70

0,85

2,78

3,63

Jönköpings

» ....................................

56,87

19,14

76,01

1,89

1,08

2,97

Kronobergs

» ....................................

57,52

19,60

77,12

0,65

~

0,65

Kalmar

» ....................................

43,48

27,78

71,26

—

0,24

0,24

Gottlands

> ....................................

81,19

13,86

95,05

—

—

—

Blekinge

» ....................................

49,12

15,35

64,47

—

0,88

0,88

Kristianstads

» ....................................

63,46

13,03

76,49

0,64

0,43

1,07

Malmöhus

> ....................................

66,51

10,03

76,54

0,74

0,74

1,48

Hallands

> ....................................

46,09

13,67

59,76

0,39

0,78

1,17

Göteborgs och Bohus

» ....................................

36,49

26,28

62,77

0,97

0,49

1,46

Alvsborgs

» ...................................

56,*i

20,84

77,05

1,26

0,63

1,89

Skaraborgs

J> ....................................

69,27

20, oo

89,27

0,58

0,29

0,87

Värmlands

» ....................................

55,47

17,42

72,89

0,36

0,72

1,08

Örebro

» ...................................

50,34

17,62

67,96

1,60

0,69

2,29

Västmanlands

» ....................................

48,29

27,74

76,03

1,03

0,68

1,71

Kopparbergs

» ....................................

40,80

20,66

61,46

1,22

1,04

2,26

Gävleborgs

> ....................................

32,27

19,58

51,85

0,18

1,23

1,41

Västernorrlands

» ....................................

33,33

17,51

50,84

2,53

1,68

4,21

Jämtlands

» ....................................

36,07

11,43

47,50

—

0,36

0,36

Västerbottens

> ....................................

9,44

9,44

18,88

—

0,66

0,66

Norrbottens

» ....................................

18,89

10,37

29,26

1,39

3,10

4,49

Summa landsbygd

45,50

18,11

63,61

0,85

1,24

2,09

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kurujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

79

Bilaga 3 b)

mindre folkskolor å landsbygden år 1913.

tal.

\

1 »•

| 10.

II 1 *•

| 12.

| 13.

1 n-

1 15-

| 16.

1 17»

| 18.

1 19.

och

1 ä

r a

r i n

n o r

sko

1 o r.

i samtliga folk- och mindre

Biträdande.

Samtliga.

folkskolor.

Lärare.

Lära-

rinnor.

Summa

Lärare.

Lära-

rinnor.

Summa.

Lärare.

Lära-

rinnor.

Summa.

Lärare.

Lära-

rinnor.

Summa.

_

7,71

7,71

40,0 o

38,96

78,96

_

21,04

21,04

40,00

60, oo

100,oo

—

4,37

4,37

55,89

30,57

86,46

—

13,54

13,54

55,90

44,io

100,oo

0,98

6,21

7,19

48,69

43,14

91,88

—

8,17

8,17

48,69

51,31

100,oo

—

4,91

4,91

61,41

19,83

81,24

0,21

18,55

18,76

61,62

38,38

100,oo

—

2,42

2,42

58,76

22,64

81,40

0,2 7

18,33

18,60

59,08

40,9 7

100,oo

—

3,60

3,60

58,17

23,20

81,37

—

18,63

18,63

58,17

41,83

100, oo

—

3,62

3,62

43,48

31,64

75,12

0,97

23,91

24,88

44,45

55,55

100, oo

—

1,98

1,98

81,19

15,84

97,03

0,99

1,98

2,97

82,18

17,82

100, oo

—

17,10

17,10

49,12

33,33

82,45

0,44

17,11

17,55

49,56

50,44

100, oo

—

14,32

14,32

64,io

27,78

91,88

0,43

7,69

8,12

64,53

35,47

100,oo

—

14,60

14,60

67,26

25,36

92,62

0,59

6,79

7,38

67,85

32,15

100,oo

—

15,63

15,63

46,48

30,08

76,56

0,7 8

22,66

23,44

47,27

52,73

100, oo

—

10,95

10,95

37,47

37,71

75,18

—

24,82

24,82

37,47

62,53

100, oo

—

7,16

7,16

57,47

28,63

86,10

—

13,90

13,90

57,4 7

42,53

100, oo

—

4,93

4,93

69,85

25,22

95,07

—

4,93

4,93

69,85

30,15

100,oo

—

5,56

5,56

55,83

23,70

79,53

0,72

19,75

20,47

56,55

43,45

100,oo

—

14,65

14,65

51,95

32,95

84,90

0,23

14,87

15,10

52,17

47,83

100,oo

—

8,56

8,56

49,si

36,99

86,30

1,03

12,67

13,70

50,34

49,66

100,oo

1,39

18,05

19,44

43,40

39,76

83,16

2,26

14,58

16,84

45,66

54,34

100, oo

—

9,70

9,70

32,45

30,51

62,96

1,41

35,63

37,04

33,86

66,14

100,oo

—

4,55

4,55

35,86

23,7 4

59,60

—

40,40

40,40

35,86

64,14

100, oo

—

8,21

8,21

36,07

20, oo

56,07

2,14

41,79

43,93

38,21

61,7 9

100,oo

—

8,44

8,44

9,44

18,54

27,98

3,31

68,71

72,02

12,75

87,25

100, oo

0,16

8,20

8,36 I

20,44

21,67

42,11

4,6 4

53,25

57.89

25,08

74,92

100, oo

0,12

8,92

9,04 i

46,47

28,27

74,74

1,00

24,26

25,26

47,47

52,53

100, oo

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

Tid Härnösands, Umeå ocli Luleå folkskoleseminarier

i) Absoluta *)

1.

2. |

»•

4- 1

5. |

6. |

7.

8. |

9.

Län.

H. t. 1891—1895.

H

t. 1896—1900.

Härnö-

sand.

Umeå.

Luleå.

Summa.

Härnö-

sand.

Umeå.

Luleå.

Summa.

Stockholms stad ................................................

—

7

—

7

3

18

—

21

Stockholms län ....................................

—

—

—

—

3

1

—

4

Uppsala » ....................................

1

1

—

2

—

1

—

1

Södermanlands » ....................................

—

—

—

—

—

4

—

4

Östergötlands » ....................................

—

—

—

—

—

Jönköpings » ....................................

Kronobergs » ....................................

—

—

—

—

2

1

—

3

Kalmar » ....................................

—

—

—

—

—

1

—

1

Gottlands » ...................................

2

—

—

2

2

—

—

2

Blekinge » ................................—

—

1

—

1

—

2

2

Kristianstads » ....................................

—

—

—

—

2

—

—

2

Malmöhus » ....................................

—

1

—

1

—

—

—

—

Hallands » ....................................

—

Göteborgs och Bohus » ....................................

—

—

—

—

—

1

—

1

Älvsborgs » ...................................

—

—

—

—

—

—

—

—

Skaraborgs » ....................................

—

—

—

1

—

—

1

Värmlands » ....................................

—

1

—

1

2

1

—

3

Örebro » ....................................

—

1

—

1

—

2

-

2

Västmanlands » ....................................

i

—

—

1

—

—

—

—

Kopparbergs » ....................................

—

—

—

—

1

1

—

2

Gävleborgs » ....................................

6

7

—

13

9

2

—

11

Västernorrlands » ....................................

46

34

—

80

50

32

—

82

Jämtlands » ...................................

17

4

—

21

15

10

—

25

Västerbottens » ....................................

9

57

—

66

16

46

—

62

Norrbottens s ....................................

19

18

—

37

27

19

—

46

Hela riket

*jl01

132

-

233

| 133

142

—

275

*) Dessutom en elev född i Norge.

Anm. Luleå seminarium började med b. t. 1907.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 199.

81

Bilaga 4 a)

Jk t,. 1891—1915 intagna elever, fördelade efter hemorter.

tal.

10.

n.

i*.

is.

14.

16.

i«.

i »’•

18.

| is.

20.

| 21.

| 22.

23.

24.

25.

II

t. 1901—1905.

II. t. 1906-1910.

H. t. 1911-1915.

H. t. 1891-1915.

Härnö-

sand.

Umeå.

cs^

<r

foa

ce

c

B

B

as

Ilärnii

sand.

Umeå.

E^

po

GQ

s

B

B

SO

Härnö

sand.

Umeå.

?r

230

GG

c

B

B

so

Härnö-

sand.

Umeå.

Luleå

GG

c

B

B

SO

1

11

—

12

—

12

l

13

_

2

1

3

4

50

2

56

—

1

—

1

—

1

—

1

2

1

1

4

5

4

1

10

1

2

—

3

1

1

1

3

—

—

—

—

3

5

1

9

—

2

—

2

—

2

—

2

—

—

—

—

—

8

—

8

—

3

—

3

—

—

3

3

2

1

4

7

2

4

7

13

—

—

—

1

—

—

1

4

—

2

6

5

—

2

7

—

—

—

—

—

1

—

1

3

—

1

4

5

2

1

8

1

—

1

—

—

—

—

—

—

1

1

—

—

2

2

4

—

3

7

3

—

3

—

—

—

—

3

—

—

3

—

—

1

1

5

—

1

6

1

1

2

4

1

2

2

5

—

—

—

—

—

1

—

1

_

2

_

2

_

4

_

4

V

X

1

—

2

—

2

—

2

—

—

—

—

1

3

—

4

—

2

—

2

—

1

—

1

—

1

1

2

1

4

1

6

—

1

-

1

2

1

—

3

1

—

3

4

5

4

3

12

—

—

—

—

—

1

1

2

1

1

2

4

1

5

3

9

1

—

—

1

1

1

—

2

—

1

2

3

3

2

2

7

—

1

—

1

—

—

—

—

2

—

4

6

3

2

4

9

6

7

—

13

7

4

2

13

14

6

4

24

42

26

6

74

56

26

—

82

87

31

11

129

90

31

30

151

329

154

41

524

12

9

—

21

17

9

7

33

15

14

5

34

76

46

12

134

27

52

—

79

15

44

23

82

4

43

33

80

71

242

56

369

23

20

—

43

5

18

41

64

—

34

55

89

74

109

96

279

128

138

-1

266

139

130 |

91 |

360

139

138

153 |

430 |

640 |

680

244

1,564

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 176 käft. (Nr 199.)

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

Tid Härnösands, Umeå och Luleå folkskoleseminarier

2) Procent
-

1.

2.

3. |

4. |

5. j

6.

8. j

9.

Län.

H. t. 1891—1895.

H. t. 1896-1900.

Härnö-

sand.

Umeå.

Luleå.

Summa.

Härnö-

sand.

Umeå.

Luleå.

Summa.

Stockholms stad.....................................................

_

5,30

—

3,oi

2,26

12,68

—

7,64

Stockholms län..........................................

—

—

—

—

2,26

0,70

—

1,45

Uppsala p ..........................................

0,99

0,76

—

0,86

—

0,70

—

0,36

Södermanlands » ..........................................

—

—

—

—

—

2,82

—

1,45

Östergötlands » ..........................................

1

Kronobergs s ..........................................

—

—

—

—

1,50

0,70

—

1,09

Kalmar » ........................................

—

—

—

—

—

0,70

—

0,36

Gottlands » ..........................................

1,98

—

—

0,86

1,50

—

—

0,7 3

Blekinge » ..........................................

—

0,76

—

0,43

—

1,41

—

0,73

Kristianstads s> ...................................... ...

—

—

—

—

1,50

—

—

0,73

Malmöhus »..........................................

—

0,76

—

0,43

—

—

—

—

Hallands » ..........................................

Göteborgs och Bohus » ..........................................

—

—

—

—

—

0,70

—

0,36

Älvsborgs » ..........................................

Skaraborgs » ..........................................

—

—

—

—

0,75

—

—

0,36

Värmlands » ..........................................

—

0,76

—

0,43

1,50

0,70

—

1,09

Örebro p ............................. ...........

—

0,76

—

0,43

—

1,41

—

0,73

Västmanlands » ..........................................

0,99

—

—

0,43

—

—

—

—

Kopparbergs p ..........................................

—

—

—

—

0,75

0,70

—

0,73

Gävleborgs p .........................................

5,94

5,30

—

5,58

6,77

1,41

—

4,00

Västernorrlands p ..........................................

45,55

25,76

—

34,ss

37,60

22,54

—

29,82

Jämtlands » ..........................................

16,83

3,03

—

9,oi

11,28

7,05

—

9,09

Västerbottens p ..........................................

8,91

43,18

—

28,3 2

12,03

32,40

—

22,55

Norrbottens p ..........................................

18,81

13,6 3

—

15,88

20,30

13,38

—

| 16,73

Hela riket

o

o

8

rH

100,oo

1100,oo

100,o o| 100,00

100,oo

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj Hs Nåd. Proposition Nr 199.

83

Bilaga 4 b)

I». t. 1891—1915 intagna elever, fördelade efter hemorter.

tal.

10.

11.

12.-

rnn

14.

16.

16.

17.

18.

19.

20.

»i*

22.

23.

24. 1

26.

H. t. 1901—1905.

H. t. 1906-1910.

H. t. 1911—1915.

H. t. 1891—1915.

Härnö-

sand.

Umeä.

Luleå.

Summa.

Härnö-

sand.

Umeå.

Luleå.

Summa.

Härnö-

sand.

Umeå.

Luleå.

Summa.

Härnö-

sand.

Umeå.

Luleå.

Summa.

0,78

7,97

—

4,51

—

9,23

1,10

3,oi

—

1,45

0,66

0,7 0

0,63

7,35

0,82

3,58

—

0,72

—

0,38

—

0,77

—

0,28

1,44

0,73

0,65

0,93

0,78

0,59

0,41

0,64

0,78

1,45

—

1,13

0,72

0,77

1,10

0,83

—

—

—

—

0,47

0,74

0,41

0,58

—

1,45

—

0,75

—

1,54

—

0,55

—

—

—

—

—

1,18

—

0,51

—

2,18

—

1,13

—

—

3,30

0,83

1,44

0,73

2,62

1,63

0,31

0,59

2,87

0,83

—

—

—

—

0,7 2

—

—

0,28

2,88

—

1,31

1,40

0,78

—

0,82

0,45

—

—

—

—

—

0,7 7

—

0,28

2,16

—

0,65

0,93

0,78

0,29

0,41

0,51

0,15

—

0,06

—

—

—

—

—

—

1,10

0,28

—

—

1,31

0,47

0,63

—

1,23

0,45

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

0,44

—

0,19

—

—

—

—

2,16

—

—

0,83

—

—

0,65

0,23

0,78

—

0,41

0,38

—

—

—

—

—

—

—

—

0,72

0,72

1,31

0,93

0,16

0,29

0,82

0,32

—

—

—

—

—

0,77

—

0,28

—

1,46

_

0,46

_

0,59

___

0,25

0,78

0,72

—

0,75

—

1,54

—

0,55

—

—

—

0,16

0,44

—

0,26

—

1,45

—

0,75

—

0,7 7

—

0,28

—

0,73

0,65

0,47

0,16

0,59

0,41

0,38

—

0,72

—

0,38

1,44

0,7 7

—

0,88

0,72

—

1,96

0,93

0,78

0,59

1,23

0,77

—

—

—

—

—

0,7 7

1,10

0,56

0,72

0,73

1,31

0,93

0,16

0,74

1,23

0,58

0,7 8

—

—

0,38

0,72

0,7 7

—

0,56

—

0,73

1,31

0,70

0,47

0,29

0,82

0,45

—

0,72

—

0,38

—

—

—

—

1,44

—

2,62

1,40

0,47

0,29

1,64

0,58

4,C 9

5,08

—

4,89

5,03

3,07

2,20

3,61

10,07

4,34

2,61

5,58

6,56

3,82

2,46

4,73

43 75

18,84

—

30,82

62,59

23,84

12,09

35,83

64,7 4

22,46

19,61

35,11

51,40

22,65

16,81

33,50

9,38

6,52

—

7,89

12,23

6,93

7,69

9,17

10,79

10,14

3,27

7,91

11,87

6,76

4,91

8,57

21,09

37,68

—

29,70

10,79

33,84

25,27

22,78

2,88

31,15

21,57

18,60

11,09

35,59

22,95

23,59

17,97

14,50

—

16,16

3,60

13,85

45,05

17,78

—

24,63

35.94

20,G 9

11,56

16,03

39,34

17,84

100, oo

100,oo

-

100,oo

100, oo

100,oo| 100,oo

100, oo

100,oo

100, oo

100, oo

100, oo

100,oo| 100,ooj lOO.oo

100,oo

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 199.

Tid folkskolor Tid slutet av år 1915 anställda lärare och lärarinnor, vilka

fördelade efter län, där

1) Absoluta tal.

1.

2.

3.

«•

5.

6.

7-

8.

»■

10.

ii.

12.

13.

Län.

Städer.

Landsbygd.

Summa.

Utexaminerade från

Utexaminerade från

Utexaminerade från

Härnö-

sand.

Luleå.

Umeå.

Summa.

Härnö-

sand.

Luleå.

Umeå.

Summa.

Härnö-

sand.

Luleå.

Umeå.

Summa

Stockholms stad .

7

1

65

73

_

—

—

—

7

1

65

73

Stockholms

län

1

—

1

2

8

3

17

28

9

3

18

30

Uppsala

>

—

—

2

2

8

3

5

16

8

3

7

18

Södermanlands

4

—

2

6

5

3

7

15

9

3

9

21

Östergötlands

>

—

—

—

—

5

—

2

7

5

—

2

7

Jönköpings

1

—

—

1

3

—

1

4

4

—

i

5

Kronobergs

>

—

—

—

—

4

—

—

4

4

—

—

4

Kalmar

>

—

1

—

1

—

—

4

4

—

1

4

5

Gottlands

»

—

—

—

—

5

1

—

6

5

1

—

6

Blekinge

1

—

—

1

2

—

1

3

3

—

1

4

Kristianstads

>

—

—

—

—

6

—

—

6

6

—

—

6

Malmöhus

>

4

—

2

6

2

—

2

4

6

—

4

10

Hallands

>

—

—

—

—

i

—

—

1

1

—

—

1

Göteborgs och Bohus »

—

—

2

O

tj

2

—

2

4

2

—

4

6

Älvsborgs

*

1

—

—

1

2

—

1

3

3

—

1

4

Skaraborgs

»

—

—

2

2

4

1

—

5

4

1

2

7

Värmlands

1

1

—

—

1

7

3

8

18

8

3

8

19

Örebro

>

—

—

2

2

5

2

9

16

5

2

11

18

Västmanlands

—

1

2

3

6

1

6

13

6

2

8

16

Kopparbergs

1

—

—

1

16

1

5

22

17

i

5

23

Gävleborgs

2

—

10

12

39

5

19

63

41

5

29

75

Summa

23

3

90

116

130

23

89

242

153

26

179

358

Västernorrlands

län

21

—

22

43

157

9

63

229

178

9

85

272

Jämtlands

7

—

2

9

70

3

16

89

77

3

18

98

Västerbottens

S

4

—

10

14

35

9

52

96

39

9

62

no

Norrbottens

2

7

1

12

20

71

47

59

177

78

48

71

197

Summa

39

1

46

86

333

68

190

591

372

69

236

677

Hela riket

62

4

136

202

463

91

279

833

525

95

415

1,035

Anm. Såsom material vid tabellens utarbetande har använts 1916 års folkskolematrikel.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kung}. MajUs Nåd. Proposition Nr 199.

85

Bilaga 5.

utexaminerats från Härnösands, Luleå och Umeå folhskoleseminarier,

anställning ägde rum.

2) Procenttal.

1.

55.

3.

«■

1 T.

6.

7-

8.

t 9-

10.

11.

12.

13.

Län.

Städer.

Landsbygd.

Summa.

Utexaminerade frän

Utexaminerade från

Utexaminerade från

Härnö-

sand.

Luleå.

Umeå.

Summa.

Härnö-

sand.

Luleå.

Umeå.

Summa.

Härnö-

sand.

Luleå.

Umeå.

Summa.

Stockholms stad .

11,29

25,oo

47,80

36,is

_

_

_

_

1,33

1,05

15,66

7,05

Stockholms

län

1,61

—

0,74

0,99

1,73

3,80

6,09

3,86

1,72

3,16

4,34

2,90

Uppsala

>

—

—

1,47

0,99

1,73

3,30

1,79

1,92

1,53

3,16

1,69

1,74

Södermanlands

>

6,46

—

1,47

2,97

1,08

3,29

2,51

1,80

1,72

3,16

2,17

2,03

Östergötlands

>

—

—

—

—

1,08

—

0,7 2

0,84

0,95

—

0,48

0,68

Jönköpings

1,61

—

—

0,50

0,65

—

0,36

0,48

0,76

—

0,24

0,48

Kronobergs

»

—

—

—

—

0,86

—

—

0,48

0,7 6

—

—

0,39

Kalmar

>

—

25,oo

—

0,50

—

—

1,43

0,48

—

1,05

0,96

0,48

Gottlands

>

—

—

—

—

1,08

1,10

—

0,72

0,95

1,05

—

0,58

Blekinge

J>

1,61

—

—

0,50

0,43

—

0,36

0,36

0,57

—

0,24

0,39

Kristianstads

>

—

—

—

—

1,30

—

—

0,72

1,14

—

—

0,58

Malmöhus

>

6,46

—

1,47

2,97

0,43

—

0,72

0,48

1,14

—

0,96

0,96

Hallands

»

—

—

—

—

0,22

—

—

0,12

0,19

—

—

0,09

Göteborgs och Bohus >

—

—

1,47

0,99

0,43

—

0,72

0,48

0,38

—

0,96

0,58

Ålvs borgs

>

1,61

—

—

0,50

0,43

—

0,36

0,36

0,57

-

0,24

0,39

Skaraborgs

>

—

—

1,47

0,99

0,86

1,10

—

0,60

0,76

1,05

0,48

0,68

Värmlands

»

1,61

—

—

0,50

1,51

3,29

2,87

2,16

1,53

3,16

1,93

1,83

Örebro

>

—

—

1,47

0,99

1,08

2,20

3,22

1,92

0,95

2,11

2,65

1,74

Västmanlands

>

—

25,oo

1,47

1,48

1,30

1,10

2,15

1,56

1,14

2,11

1,93

1,55

Kopparbergs

>

1,61

—

—

0,4 9

3,46

1,10

1,79

2,64

3,24

1,05

1,21

2,22

Gävleborgs

>

3,23

—

7,35

5,94

8,42

5,49

6,81

7,57

7,81

5,26

6.99

7,25

Summa

37,10

75,oo

66,18

57,43

28,08

25,27

31,90

29,05

29,14

27,37

43,13

34,59

Västernorrlands

län

33,87

—

16,18

21,29

33,91

9,89

22,58

27,49

33,90

9,47

20,48

26,28

Jämtlands

>

11,29

—

1,47

4,45

15,12

3,80

5,73

10,68

14,67

3,16

4,34

9,47

Västerbottens

>

6,45

—

7,35

6,93

7,56

9,89

18,64

11,53

7,43

9,47

14,94

10,63

Norrbottens

>

11.29

25,oo

8,82

9,90

15,33

51,65

21,15

21,25

14,86

50,58

17,11

19,03

Summa

62,90

25,oo

33,82

42,57

71,92

74,73

68,10

70,95

70,86

72,68

56,87

65,41

Hela riket

100, oo

100,oo

100,oo

100,oo

100,oo

100, oo

100, oo

100,00

100,oo

s

o

o

100,oo

100. oo

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLL:

Sid.

1) Ärendets föregående behandling ................................................................................. 3

2) Utredning rörande lärarbehovet ................................................................................. 26

a) Den förefintliga lärarbristen.............................................................................. 26

b) Det framtida lärarbehovet särskilt inom Norrland............................................. 30

c) Sammanfattning av utredningen rörande lärarbehovet inom Norrland ............ 42

3) Erforderliga åtgärder för lärarproduktionens ökning inom Norrland........................ 43

4) Utvidgning av folkskoleseminariet i Luleå.................................................................. 52

Byggnadsarbeten...................................................................................................... 53

Departementschefen....................................................................................... 57

Parallellavdelningar............................................................... 59

Departementschefen....................................................................................... 61

Prcparandkurser...................................................................................................... 62

Departementschefen....................................................................................... 68

översikt av kostnaderna......................................................................................... 70

Hemställan............................................................................................................... 71

Tabellbilagor .......................................................................................................... 73

Stockholm, Ivar Hasggströms Boktrycken A. B, 1916.

opaginerad Kontrollera mot PDF

c/e/ 0/77 r C7 c/e , ''S 0/77 JZ r Cf /Se /A~C7/77- mcrrer? c/e/7 / /77c/rs /&/£ Ze~s/t/Ze?Z före. -

e/<0 \5Z<7cZ''sfö////r?<s7Å"f/<?& erZjtsc/c* &Z c?Z er?

för ctZr/cZfr? //Tf er/" &€/??//?/?/”/''e/rtrc/rZereZ,

S^yasrfe 3ec/er/7? e ro f/V/Ao/7?mef o/nroc/eZ^.

y//r>ste/>d//.

Gorr?/** tres?7 //?*» /-/& /*?rr?/&r? , Ar-// y/<* J/07é>- J& m

/??•/>/? y/«7____________________________- S/G3 . G2_''j_

fiOOOO. - m

7?c.W - ______________________________________/730.6¥ .

\jO/rr?-o c/et /7?e//o/7 e/&/7 jpröna ytar? oc/? Lu/sij/7rfsjp atan-----62.55. 88 «J

so <?

LuuL

So

/CO

Jo

I I I I

2qo

Sfi

300

/ .* 2000

.Gen. Stab. Lit. Anst. Stockh

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1916:129 Utlåtande, i anledning av Kungi. Majds proposition angående folkskoleseminariets i Lulea utvidgning till dubbelseminarium samt inrättande af preparandkurs vid s s. 2 i texten