Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag innefattande tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910

10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:201, Med förslag till lag innefattande tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

t

Nr 201.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag innefattande tillägg till lagen om reglering av prästerskapets

avlöning den 9 december 1910; given Stockholms

slott den 14 april 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

■att antaga närslutna förslag till lag innefattande tillägg till lagen om reglering

av prästerskapets avlöning den 9 december 1910.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

•nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 178 käft. (Nr 201.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Förslag

till

Lag

innefattande tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning

den 9 december 1910.

Härigenom förordnas, att till lagen om reglering av prästerskapets

avlöning den 9 december 1910 skall fogas ett tillägg av följande lydelse:

Beträffande rättigheter och skyldigheter, som omförmälas i 25 §

första stycket i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9

december 1910, skola för prästerskapet i Stockholms stad från och med

den 1 maj 1916 gälla enahanda bestämmelser som för prästerskapet i

Uppsala stift.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj :t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

april 1916.

Närvarand e:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Westman.

Departementschefen, statsrådet Westman föredrog kyrkomötets underdåniga

skrivelse den 11 november 1915, däri kyrkomötet anmält, att kyrkomötet

för sin del antagit ett i skrivelsen intaget förslag till lag innefattande

tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9

december 1910.

Efter att hava redogjort för innehållet i skrivelsen, vilken är såsom

bilaga fogad vid detta protokoll, anförde föredraganden:

Över det av kyrkomötet antagna lagförslaget hava infordrade underdåniga

utlåtanden avgivits av Stockholms stads konsistorium den 21 december

1915 samt av kammarkollegium och statskontoret den 18 mars 1916.

Stockholms stads konsistorium har förklarat sig intet hava att erinra

mot den av kyrkomötet föreslagna lagen.

Kammarkollegium och statskontoret hava i ärendet anfört huvudsakligen

följande:

Tillägg till

lagen om reglering

av prästerskapets

avlöning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Genom ifrågavarande lagtillägg åsyftades, att det e. o. prästerskapet i Stockholm,

som enligt nu gällande bestämmelser skulle först från och med den 1 maj 1921 komma

i åtnjutande av de förbättrade avlöningsvillkor, vilka skulle utgå till det e. o. prästerskapet

på grund av löneregleringslagens bestämmelser, måtte redan den 1 maj 1916

bliva berättigat till nämnda förmån.

Riktigheten av vissa av de skäl, som till stöd för den ifrågasatta förändringen

åberopats dels av vederbörande motionärer inom kyrkomötet och dels av kyrkomötet,

kunde ämbetsverken icke medgiva.

Prästlöneregleringskommitténs motivering till den bestämmelse, som nu återfunnes

i 25 § löneregleringslagen, jävade motionärernas antagande om att anledningen därtill,

att lagstiftningen beträffande det e. o. prästerskapet förklarats skola successivt inträda,

skulle vara den, att man icke ansett sig kunna strax från början belasta kyrkofonden

med den betydande utgiften för det e. o. prästerskapets kontanta avlöning. Med det

nya avlöningssystemet skulle närmast hava överensstämt, att de nya lönevillkoren tillgodokomme

endast det i nyreglerade pastorat tjänstgörande e. o. prästerskapet; men för

undvikande av stötande orättvisor hade kommittén ansett alla adjunkter inom samma

stift böra samtidigt komma i åtnjutande av de ökade förmånerna,

I motsats mot vad kyrkomötet uttalat ansåge ämbetsverken lagstiftaren hava

varit fullt medveten därom, att de nya bestämmelserna om det e. o. prästerskapets

avlöning icke skulle komma att beträffande Stockholm lända till efterrättelse förr än

lönereglering, fastställd på grund av ovannämnda lag den 9 december 1910, vunnit

tillämpning för någon av stadens församlingar. De av prästlöneregleringskommittén

på sin tid avgivna utredningar och betänkanden, vilka utgjorde grunden för den nya

ecklesiastika lagstiftningen, utginge från förutsättningen av staden såsom en särskild

stiftsenhet.

I detta sammanhang tilläte sig ämbetsverken erinra därom, att frågan huruvida,

med avseende å tillämpningen av de genom ovannämnda lag införda nya bestämmelserna

rörande det e. o. prästerskapets löneförmåner, Stockholms stad vore att hänföra

till Uppsala stift eller borde betraktas såsom eu särskild kyrklig enhet, varit föremål

för prövning av Kungl. Maj:t i regeringsrätten, därvid staden ansetts utgöra en särskild

kyrklig enhet, för vilken i förevarande avseende måste anses gälla vad som stadgats

för stift. Härutinnan hänvisades till den redogörelse, som återfunnes i regeringsrättens

årsbok för år 1915, referat nr 26.

Om ämbetsverken sålunda icke kunde godtaga de ovan angivna skälen för förändringens

genomförande, syntes det ämbetsverken, som skulle däremot till förmån

för densamma tala två omständigheter, som väl torde hava varit den bärande grunden

för kyrkomötets beslut, nämligen dels den obillighet, som läge däri, att det e. o.

prästerskapet i Stockholm skulle komma i att jämförelse med alla övriga stift med undantag

av Visby — beträffande vilket kyrkomötet tänkt sig andra utvägar för obillighetens

avhjälpande — få oskäligt länge vänta på de förbättrade lönevillkoren, och dels den

försvårade rekryteringen av lämpliga yngre prästerliga krafter. Likasom prästlöneregleringskommittén,

på sätt nyss erinrats, ansett, att för undvikande av stötande

orättvisor alla adjunkter inom samma stift borde samtidigt komma i åtnjutande av de

ökade förmånerna, kunde med ett visst fog sägas, att enahanda skäl talade för att det

jämförelsevis fåtaliga e. o. prästerskapet i de båda stiftsområden, Visby stift och Stockholms

stad, för vilka de nya bestämmelserna ännu icke den 1 maj 1916 kommit i

tillämpning, måtte från berörda dag i nämnda hänseende erhålla likställighet med det

övriga e. o. prästerskapet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 201.

Något frångående av de till grund för de nya prästerliga avlöningslagarna liggande

principerna torde icke kunna sägas ligga i eu i sådant syfte vidtagen åtgärd.

Från kyrkofondens sida torde icke möta något hinder för att kyrkofonden något tidigare,

än eljest bleve fallet, inträdde i skyldigheten att bidraga till avlöningen av det e. o.

prästerskapet i nämnda områden.

Det torde fä antagas såsom visst, att det e. o. prästerskapet i Stockholm även

med tillämpning av nu gällande bestämmelser komme att tidigare, än i kyrkomötets

.skrivelse angåves, bliva berättigat till de förbättrade avlöningsvillkoren. I nådigt brev

den 2 november 1915 hade nämligen Kungl. Maj:t, jämte förordnande att Bromma

kommun skulle frän och med år 1916 i judiciellt, administrativt och kommunalt avseende

införlivas med Stockholms stad, anbefallt kammarkollegium att etter vederbörandes

börande inkomma med underdånigt utlåtande rörande Bromma kommuns fullständiga

införlivande med staden jämväl i ecklesiastikt hänseende. Då äldre lönereglering

för Bromma upphörde att äga tillämpning den 30 april 1919, skulle från och

med påföljande dag de nya avlöningsbestämmelserna för det e. o. prästerskapet lända

till efterrättelse beträffande Stockholm. Denna omständighet torde dock icke böra inverka

på den nu föreliggande frågans avgörande.

Ämbetsverken hade alltså icke något att i sak erinra mot en bestämmelse i det

av kyrkomötet avsedda syftet.

Emot avfattningen av det nu föreliggande förslaget syntes kunna erinras, att

förslaget enligt ordalagen knappast utsade vad man velat lägga däri, något som torde

vara beroende därpå, att man för förslaget valt sådan formulering, att den skulle

överensstämma med åskådningen därom, att Stockholms stad i det ifrågavarande hänseendet

vore att hänföra till Uppsala stift. Vad man velat genom förslaget erna vore,

att föreskrifterna i 12, 13, 14 och 15 §§ löueregleringslagen skulle för prästerskapet i

Stockholms stad lända till efterrättelse från och med den 1 maj 1916, med iakttagande

av de i 25 § första stycket i övrigt meddelade bestämmelser.

Med hänsyn till den begränsade tid, för vilken lagbestämmelsen i fråga skulle

komma att hava betydelse, och då i allt fall någon tvekan om lagbestämmelsens innehåll,

varom motiven lämnade upplysning, icke torde kunna uppstå, syntes den av ämbetsverken

uttalade betänkligheten icke höra förhindra framläggande för riksdagen av

förslag till lag av den av kyrkomötet antagna lydelsen.

Beträffande det av ämbetsverken åberopade rättsfallet torde jag här

få ur den i regeringsrättens årsbok lämnade redogörelsen återgiva följande:

I en till Stockholms stads konsistorium ställd skrift gjorde två e. o. prästmän i

Stockholm, vilka tjänstgjorde såsom komministersadjunkter samt härför av vederbörande

ordinarie tjänstinnehavare uppbure av konsistoriet bestämda arvoden a 1,200

kronor vardera, framställning i syfte att komma i åtnjutande av de löneförmåner, som

i förordningen angående reglering av det extra ordinarie prästerskapets avlöning med

mera den 18 april 1914 tillförsäkrats e. o. prästman, som tjänstgjorde såsom adjunkt.

Under erinran att nämnda förordning från och med den 1 maj 1914 trätt i tillämpning

inom Uppsala ärkestift, till vilket Stockholm enligt sökandenas förmenande borde

räknas, hemställde de i sådant avseende, att konsistoriet måtte^dels fastställa det belopp,

vederbörande ordinarie tjänstinnehavare skulle hava att från och med den 1 maj

1914 betala sökandena i ersättning för bostad och vivre, dels, med vitsordande av

deras tjänstgöring, hos Kungl. Maj:t anhålla om beslut angående beviljande av ålders
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

tillägg med 600 kronor till dem vardera, dels ock, sedan sådant beslut meddelats, hos

statskontoret göra framställning om utbetalning till sökandena utav dem sålunda tillkommande

ålderstillägg och adjunktsarvoden för första kvartalet av ecklesiastikåret

1914—1915 med 450 kronor till vardera.

Genom beslut den 5 juni 1914 fann konsistoriet berörda framställning ej föranleda

annan åtgärd, än att konsistoriet skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

omförmälda förordning den 18 april 1914 måtte för Stockholms stad vinna tillämpning

den 1 maj 1915.

I underdåniga besvär yrkade ifrågavarande två prästmän, dels att konsistoriet

matte a.nbefallas att fastställa det belopp, som vederbörande ordinarie tjänstinnehavare

skulle hava att till dem utbetala i ersättning för bostad och vivre från och med den

1 maj 1914, dels ock att Kungl. Maj:t måtte ej mindre berättiga dem att bekomma

ålderstillägg såsom adjunkter, på sätt de hos konsistoriet begärt, än även anbefalla

statskontoret att till dem utbetala dem tillkommande adjunktsarvode jämte ålderstillägg

från och med sistnämnda dag. För den händelse dessa yrkanden ej vunne bifall, hemställde

de, att de begärda förmånerna måtte tillerkännas dem från och med det år,

dä de nya bestämmelserna trädde i kraft i de respektive stift, de på grund av indigenatsrätt

tillhörde, nämligen den ene Linköpings och den andre Lunds stift, samt sålunda

inträda för den förre den 1 maj 1914 och för den senare den 1 maj 1915.

Målet föredrogs den 24 mars 1915 i regeringsrätten; och enär Stockholms stad

ej inginge i Uppsala stift utan utgjorde en särskild kyrklig enhet, för vilken i förevarande

avseende måste anses gälla vad som stadgats för stift, lämnade regeringsrätten

besvären utan avseende. Vidkommande ansökningen hemställde regeringsrätten, att

Kungl. Maj:t ej måtte finna skäl bifalla densamma.

Vid ansökningens föredragning den 7 maj 1915 inför Kungl. Maj:t i statsrådet

fann Kungl. Maj:t densamma icke kunna bifallas.

Enligt vad jag inhämtat, åtnjuter flertalet av de i Stockholm såsom

pastors- eller komministersadjunkter anställda extra ordinarie prästmännen

numera väsentligt högre avlöningsförmåner, än som motsvarar det i nyss

omförmälda rättsfall angivna kontanta beloppet av 1,200 kronor. För vissa

av dessa prästmän utgår emellertid avlöningen alltjämt med ett så lågt

belopp som 1,200 a 1,500 kronor, utan några med befattningen förenade

naturaförmåner.

Enligt den nya lagstiftningen och Kungl. Maj:ts därav föranledda

kungörelse den 18 april 1914 angående reglering av det extraordinarie

prästerskapets avlöning m. m. skall däremot adjunktsarvode i regel utgöra

1,200 kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, att utgå efter

respektive 5 och 10 år. Därtill komma bostad och vivre eller gottgörelse därför

samt skjuts i tjänsteärenden och ersättning för resa till tjänstgöringsort.

Därest ej några särskilda åtgärder vidtagas till förbättring av de i

Stockholm tjänstgörande extra ordinarie prästmännens avlöning, skulle sålunda

den obilligheten inträda, att sedan hela det övriga extra ordinarie

prästerskapet i riket — om jag bortser från Visby stift, vars förhållanden

i förevarande avseende torde i annat sammanhang komma under ompröv
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunfjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2Q1.

ning — senast med ingången av ecklesiastikåret 1916 — 1917 erhållit del

av den löneförbättring, som den nya lagstiftningen erbjuder, åtskilliga av

de extra ordinarie prästmännen i Stockholm med dess synnerligen höga

levnadskostnader komma att i avlöningshänseende bliva vida ogynnsammare

ställda än sina ämbetsbröder å andra orter. Så mycket betänkligare är

detta, som, efter vad erfarenheten givit vid handen, det visat sig vara

förenat med rätt betydande svårigheter att för tjänstgöring i Stockholm

förvärva lämpliga prästerliga krafter. Lägger jag härtill, att de extra ordinarie

prästmän, om vilka här är fråga, efter nuvarande förhållanden stå

lägre på avlöningsskalan än flertalet andra befattningshavare i offentlig

tjänst samt att fördenskull behovet av en förbättring måste för dem

framträda såsom synnerligen kännbart, kan jag för min del icke annat

än finna syftet i kyrkomötets ovanberörda framställning vara synnerligen

behjärtansvärt.

Det av kyrkomötet antagna lagförslagets avfattning lämnar visserligen,

såsom av kammarkollegium och statskontoret framhållits, rum för anmärkning.

Då emellertid den föreslagna lagen skulle komma att tillämpas

allenast av ett fåtal myndigheter och under en kortare tid, torde berörda

betänkligheter icke böra tillmätas allt för stor betydelse.

Jag hemställer fördenskull,

att omförmälda, av kyrkomötet för dess del antagna

lagförslag måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kunjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av väckt motion

angående ändring av 27 § i lagen om reglering av prästerskapets

avlöning.

(Kyrkolag.^!täkottete betänkande nr 22.)

Till Kon ungen.

I en vid kyrkomötet väckt motion, nr 9, har erinrats därom, att

föreskrifterna i 12, 13, 14 och 15 §§ av lagen om reglering av prästerskapets

avlöning den 9 december 1910, vilka paragrafer innehålla bestämmelserna

angående det e. o. prästerskapets avlöning, skola, enligt stadgande

i 25 § av lagen, för prästerskapet inom visst stift lända till efterrättelse,

så snart på grund av samma lag fastställd lönereglering beträffande något

till samma stift hörande pastorat vunnit tillämpning, ävensom att sådan

tillämpning den 1 maj 1916 ägde rum inom hela riket med undantag av

Visby stift och Stockholms stad, där den nya lagstiftningen trädde i

tillämpning resp. den 1 maj 1918 och den 1 maj 1921. Härefter har i

motionen anförts följande:

»Anledningen till att lagstiftningen beträffande det e. o. prästerskapet

förklarats skola på detta sätt successivt inträda, torde vara den, att man

icke ansett sig kunna strax från början belasta kyrkofonden med den

betydande utgiften för det e. o. prästerskapets kontanta avlöning, då ju

kyrkofondens väsentligaste inkomst, ersättningen för prästerskapets tionde,

endast successivt inflyter, allt efter som de äldre löneregleringarna förfalla.

Då emellertid från och med den 1 maj 1916 hela denna avlöning,

endast med undantag för de jämförelsevis få e. o. prästerna i Visby stift

och Stockholms stad, övertagits av kyrkofonden, synes någon betänklighet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 201. 9

icke möta mot att utsträcka den nya lagstiftningens tillämplighet jämväl

till dessa återstående e. o. präster.»

Efter det motionärerna därefter på anförda skäl avstått från att framlägga

förslag om denna frågas ordnande beträffande Visby stift, har i

motionen vidare anförts bland annat följande:

Helt annorlunda ställde det sig för de obefordrade e. o. prästerna

i Stockholm under den långa övergångstiden till den 1 maj 1921. En

sådan e. o. präst uppbure, då han tjänstgjorde såsom adjunkt, av den

ordinarie befattningshavare, hos vilken han tjänstgjorde, i ett för allt

omkring 1,200 kronor per år, under det att de e. o. prästerna i landsorten

enligt den nya lagstiftningen bekomme ur kyrkofonden adjunktsarvode

1,200 kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, samt

därjämte av den ordinarie befattningshavaren fri bostad och fritt vivre

eller ersättning därför med minst 600 kronor. En e. o. präst på landet,

som tjänstgjort i 10 år, hade sålunda minst dubbelt så mycket som en

lika gammal e. o. präst i Stockholm. Och någon utsikt att få avlöningen

i Stockholm genom konsistorii ingripande i någon nämnvärd mån förhöjd

torde ej förefinnas, då de ordinarie tjänstinnehavarne svårligen torde kunna

belastas med större utgift för e. o. prästs avlöning än som för närvarande

utginge.

Att den ogynnsamma ekonomiska ställning, i vilken de e. o. prästerna

i Stockholm befunne sig i jämförelse med de e. o. prästerna ute i stiften,

skulle i hög grad försvåra rekryteringen av lämpliga yngre prästerliga

krafter för Stockholm läge i öppen dag. Det anmärkta förhållandet innebure

dessutom en uppenbar orättvisa mot de e. o. präster, som tjänstgjorde

i huvudstaden.

Det hade säkerligen icke heller varit lagstiftarens mening, att lagen

skulle så tillämpas. Då i 25 § talades endast om stift, utan att Stockholms

stad särskilt nämndes, hade helt visst avsetts, att i detta hänseende

Stockholms stad skulle räknas såsom tillhörande Uppsala stift, med vilket

staden sedan gammalt i viss mån hörde samman. En sådan mening hade

emellertid icke vunnit tillräckligt tydligt uttryck i lagen, i följd varav på

sådan grund framställt anspråk av Eders Kungl. Maj:t avvisats.

Den lagändring, som här vore av nöden, torde lättast åstadkommas

genom ett stadgande, att Stockholms stad i nu ifrågavarande avseende

skall räknas såsom tillhörande Uppsala stift.

Det synes kyrkomötet, att i motionen anförts goda skäl för att tiden

för inträdandet, vad det e. o. prästerskapet i Stockholm angår, av rätten

till de enligt 1910 års lönereglering förbättrade avlöningsförhållandena

bör inträda tidigare än nu är stadgat, för vilket syftes vinnande den i

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 178 höft. (Nr 201.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 201.

motionen anvisade utvägen lär i huvudsak kunna anlitas. Det existerar

onekligen ett samband mellan Stockholm och Uppsala stift, vilket samband

bland annat fått ett uttryck i bestämmelserna om gemensam stiftschef. Då

i § 25, första stycket, av lagen om reglering av prästerskapets avlöning

intet nämnes om Stockholms stad, torde detta, såsom i motionen framhållits,

kunna bero därpå, att i fråga om de rättigheter och skyldigheter

för prästerskapet, som där omnämnas, man avsett, att beträffande prästerskapet

i Stockholms stad skulle gälla vad som gäller om prästerskapet i

Uppsala stift. Genom ett uttryckligt stadgande i sådant hänseende skulle

den i motionen berörda frågan kunna ordnas. Detta stadgande torde val

lämpligen kunna sättas i samband med § 27 i nyssnämnda lag men, såsom

avseende en tillfällig anordning av övergående natur, icke infogas i lagen

utan ställas såsom ett tillägg till densamma.

På grund härav får kyrkomötet anmäla, att kyrkomötet i anledning

av förevarande motion för sin del antagit följande förslag till

Lag

innefattande tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning

den 9 december 1910.

Härigenom förordnas, att till lagen om reglering av prästerskapets

avlöning den 9 december 1910 skall fogas ett tillägg av följande lydelse:

Beträffande rättigheter och skyldigheter, som omförmälas i 25 § första

stycket i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december

1910, skola för prästerskapet i Stockholms stad från och med den 1 maj

1916 gälla enahanda bestämmelser som för prästerskapet i Uppsala stift.

Stockholm den 11 november 1915.

Underdånigst.

Stockholm, Tvär Hseggströms Boktryckeri A. B., 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:183 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning de s. 1 i texten
  2. LU 1916:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1 s. 5 i texten