Sök i Ratio Lex

Angående förstärkning av arbetskrafterna hos kammarkollegiet

1916-03-31 · 46 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 45 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:205, Angående förstärkning av arbetskrafterna hos kammarkollegiet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 205.

1

Nr 205.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående förstärkning

av arbetskrafterna hos kammarkollegiet; given

Stockholms slott den 31 mars 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen

att, till förstärkning av arbetskrafterna hos kammarkollegiet dels för

senare hälften av år 1916 med, förutom vad redan vid 1915 års riksdag

är medgivet, två adjungerade ledamöter, tre extra notarier, ytterligare

två extra tjänstemän i första lönegraden, avsedda för tjänstgöring å

kammarkollegiets advokatfiskalskontor, ett extra skrivbiträde i andra

graden och två extra skrivbiträden i första graden, dels ock för år 1917

med tre adjungerade ledamöter, en extra arkivarie, fyra extra notarier,

ytterligare två extra tjänstemän i första lönegraden, avsedda för tjänstgöring

å advokatfiskaUkontoret, ett extra skrivbiträde i andra graden och två

extra skrivbiträden i första graden, på extra stat för år 1917 under sjunde

huvudtiteln bevilja ett anslag av högst .............................. kronor 69,275,

med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1916 av anslaget disponera

högst 17,950 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 180 käft. (Nr 205.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 205.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 mars

1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,

Statsråden: HASSELROT,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Vennersten anförde:

Med anledning av uti särskilda skrivelser den 30 september och

22 december 1915 utav kammarkollegiet gjorda framställningar i fråga

om tillfällig förstärkning av arbetskrafterna hos ämbetsverket har Kungl.

Maj:t under punkt 6 av sjunde huvudtiteln i den till riksdagen den

14 januari 1916 avlåtna statsverkspropositionen föreslagit riksdagen

att i avbidan på proposition i ärendet för ytterligare förstärkning av

kammarkollegiets arbetskrafter på extra stat för år 1917 beräkna ett

belopp av 69,500 kronor.

Jag anhåller nu att ånyo få anmäla detta ärende och torde därvid

först få redogöra för innehållet, så vitt nu är i fråga, i omförmälda

skrivelse av den 30 september 1915.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 205.

1 berörda skrivelse har kammarkollegiet — med erinran att kollegiet i

underdånig skrivelse den 30 september 1914 gjordo framställning om förstärkning

av arbetskrafterna hos ämbetsverket genom anställande under åren 1915 och 1916

av, bland andra, eu adjungerad ledamot, en extra arkivarie och en extra notarie

— vidare yttrat huvudsakligen följande.

Till stöd för framställningen i nämnda hänseenden hade åberopats den under

de senare åren inträdda och alltjämt fortgående ökningen i kollegiets arbetsbörda

och den därav förorsakade ökning i antalet balanserade ärenden; det hade tillika

framhållits, hurusom dåmera börjat stark tillströmning av ärenden, föranledda av

vissa under senare åren utfärdade författningar.

I sistnämnda avseende erinrades särskilt om de många ärenden angående nya

löneregleringar för prästerskapet och andra frågor, som stodo i samband med 1910

års lagstiftning i avseende å prästerskapets avlöningsförhållanden. Vidare påpekades,

att till följd av de genom kungl. kungörelsen den 24 juli 1914 vidtagna förändringar

i kungl. förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister en ökad tillströmning

av ärenden angående jordregistret vore att förvänta, ävensom att den jämväl förekommande

tillströmningen av ärenden rörande frälseräntor visserligen gjorde sig i

övervägande grad kännbar för vederbörande arkivarie, men dock bidroge i ej

ringa mån att öka arbetsbördan för kollegiets ledamöter.

Oberoende av den ökning i kollegiets arbetsbörda, som var följden av nyss

angivna förhållanden, hade emellertid antalet dittills under år 1914 inkomna ärenden

visat en stegring av sådan omfattning att, såvitt kollegiet kunde finna, kollegiet

tvivelsutan komme att vid årsskiftet stå inför en balans betydligt större än den vid

årets början varande.

I betraktande av angivna förhållanden fann kollegiet oundgängligt att erhålla

biträde under hela år 1915 av en adjungerad ledamot.

Kollegiet ansåg väl önskvärt, att den adjungerade ledamoten erhölle samma hjälp

i sitt arbete, som åtnjötes av de ordinarie ledamöterna, nämligen biträde av en

notarie och en amanuens; men med hänsyn till given anmaning att vid avgivande

av förslag beträffande anslag att äskas av 1915 års riksdag iakttaga all den sparsamhet,

som lämpligen läte sig göra, fann kollegiet sig förpliktat att avstå från

tanken att anhålla om anslag till en extra amanuens till hjälp åt den begärda

adjungerade ledamoten.

Beträffande behovet av förstärkning av arbetskrafterna hos kollegiet under år

1916 framhöll kollegiet, bland annat, hurusom det kunde ifrågasättas, om icke under

någon del av sistnämnda år ytterligare eu adjungerad ledamot, vare sig med eller

utan biträdande notarie, skulle visa sig oundgänglig för prästlöneärendenas handläggning.

Enligt kungl. brev den 24 november 1914 medgavs, bland annat, att hos

kollegiet finge under tiden från 1915 års början intill den 1 juli samma år anställas

en adjungerad ledamot och en extra notarie.

I enlighet med löneregleringskommitténs tillstyrkan i ett den 26 februari

1915 avgivet yttrande föreslog Kungl. Maj:t 1915 års riksdag i proposition nr 133

att för anställande hos kollegiet av, bland annat, en adjungerad ledamot och en

extra notarie under tiden från och med den 1 juli 1915 till 1916 års utgång på

extra stat för år 1916 anvisa visst belopp, med rätt för Kungl. Maj:t att redan

under år 1915 disponera en del av anslaget.

Kammarkollegiets

skrivelse den

30 september

1915.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

Framställningen i fråga bifölls av riksdagen.

Vid avlåtande av den omförmälda underdåniga skrivelsen den 30 september

1914 hade kollegiet beräknat, att kollegiet under förra delen av år 1915 skulle,

med den adjungerade ledamotens tillhjälp, medhinna handläggningen av dels de förslag

till nya prästerliga löneregleringar, vilka skulle ersätta de 110 stycken äldre

löneregleringar, som förfölle den 30 april 1916, dels ock de kollegiet, enligt 3 §

2 stycket i lagen den 9 december 1910 om indragning till statsverket och avskrivning

av prästerskapets tionde och om ersättning därför, tillhörande frågor om fastställelse

av fastighetsavgifter för sådana församlingar, varest äldre lönereglering

skulle upphöra den 30 april 1915.

Emellertid hade det visat sig att, trots arbetets påskyndande genom vidtagande

av särskilda åtgärder, arbetet med ifrågavarande ärenden icke kunde medhinnas

inom behörig tid, och hade kollegiet förty funnit sig nödsakat att i underdånig

skrivelse den 15 maj 1915 hos Kungl. Maj:t göra framställning om bemyndigande

för kollegiet att under en tid av högst en och en halv månad förordna

särskild person att i egenskap av adjungerad ledamot biträda kollegiet med handläggning

av ärenden angående prästerliga löneregleringar och i samband därmed

stående frågor.

Enligt kungl. brev den 28 maj 1915 hade sist omförmälda framställning bifallits,

därvid tillika förordnats, att ersättningen till den adjungerade ledamoten

skulle utgå av det i kollegiets stat uppförda anslaget till vikariatsersättning m. m.

Av det lämnade bemyndigandet både kollegiet begagnat sig under den medgivna

tiden av en och en halv månad.

Då kollegiet i skrivelsen den 30 september 1914 uttalade, att det kunde

ifrågasättas om icke under någon del av år 1916 ytterligare en adjungerad ledamot,

vare sig med eller utan biträdande notarie, skulle visa sig oundgänglig för prästlöneärendenas

handläggning, hade detta skett under antagande att kollegiet skulle

komma att till förra delen av år 1916 erhålla rådrum för avgivande av utlåtanden

över förslagen till det stora antal löneregleringar, som vore avsedda att träda i

tillämpning den 1 maj 1917. Detta antagande hade emellertid visat sig icke riktigt.

De kungl. remisser, kollegiet fått mottaga å förslag till löneregleringar tillhörande

1917 års serie, hade innehållit befallning för kollegiet att efter voderbörandes

hörande inkomma med underdåniga utlåtanden före vissa dagar år 1915 eller, beträffande

ett fåtal ärenden, före vissa dagar i början av år 1916.

Kollegiet, som alltså såg sig ställt inför skyldigheten att under år 1915 till

handläggning företaga, förutom den då snart slutbehandlade 1916 års serie, ytterligare

1917 års än mera omfattande serie löneregleringsförslag, hade funnit sig icke kunna

fullgöra samma skyldighet med mindre kollegiet för viss tid under år 1915 erhölle

biträde av ytterligare en adjungerad ledamot och av ytterligare en extra notarie.

Till följd därav och på grund av närmare angivna skäl hade kollegiet föranletts

att i underdånig skrivelse den 11 juni 1915 göra framställning om anställande hos

kollegiet under tiden från och med den 16 augusti intill 1915 års slut av ytterligare

en adjungerad ledamot och en extra notarie.

Enligt kungl. brev den 9 juli 1915 hade berörda framställning bifallits; och

skulle den adjungerade ledamoten och extra notarien tillkommande ersättning av

statskontoret förskottsvis utbetalas.

Den i skrivelsen den 30 september 1914 gjorda framställningen hade även

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:fn Nåd. Proposition Nr 1105. 5

innehållit begäran om anställande hos kollegiet under viss tid av eu biträdande

arkivarie och ett lantmäteribiträde.

Framställningen i denna del grundade sig på det betydligt ökade arbete, som

genom omförmälda kungörelse den 24 juli 1914 pålagts kollegiet med avseende å

arbetet för jordregistret, en ökning, som huvudsakligen föranleddes av den förändrade

lydelsen av § 27 i förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister och bestode

däri, att den väsentligaste delen av det ofta mycket tidsödande utredningsarbete,

som erfordrades för prövning av de under 1) och 2) i paragrafen omförmälda, förste

lantmätame åliggande anmälningar, dåmera tillika med själva prövningen av dessa

anmälningar förlagts till kollegiet.

Kung!. Maj:t som till en början för tiden till den 1 juli 1915 lämnat

medgivande till anställande hos kollegiet av det äskade lantmäteribiträdet, men däremot

icke, såvitt samma tid anginge, beviljade framställningen om anställande av

en biträdande arkivarie — hade, efter löneregleringskommitténs hörande, i förenämnda

proposition, nr 133, framlagt förslag om anvisande jämväl av de medel, som för

anställande under tiden frän och med den 1 juli 1915 till 1916 års utgång av en

extra arkivarie vore erforderliga. Denna framställning hade bifallits av riksdagen.

I avseende på den arbetsfördelning, som vidtagits med anledning av anställandet

hos kollegiet av förenämnda två adjungerade ledamöter, meddelade kollegiet

följande.

De vid 1915 års början diarieförda prästlöneregleringsärendena — vilka enligt

gällande föreskrifter tillhörde kollegiets fjärde rotel — hade fördelats sålunda att åt

den då förordnade extra föredraganden överlämnats större delen och återstoden

kvarstannat å fjärde roteln. Enligt vad i underdåniga skrivelsen den 15 maj 1915

närmare angivits, hade ett antal sådana ärenden jämväl, för ärendenas desto större

fortskyndande, föredragits av den ledamot, som under en stor del av året uppehållit

generaldirektörsbefattningen. Sedan på grund av kungl. brevet den 28 maj

1915 kollegiet erhållit biträde under en och en halv månad av ytterligare en adjungerad

ledamot, hade denne sysselsatts med handläggning av lönereglerings- och därmed

sammanhängande ärenden. Enahanda hade förhållandet varit med den adjungerade

ledamot, som förordnats enligt kungl. brevet den 9 juli samma år.

De av jordregistrets uppläggande föranledda ärenden — vilka ärenden enligt

meddelade bestämmelser tillhörde första roteln — hade av särskilda skäl ansetts

tills vidare höra till handläggning överlämnas till kammarrådet Klockhoff, vilken

vore ordinarie föredragande å andra roteln. För att bereda honom en därav påkallad

lättnad i handläggningen av de till hans ordinarie föredragning hörande ärenden

hade föredraganden å första roteln övertagit vissa till andra roteln hörande

mål, i sammanhang varmed skyldigheten att handlägga ärenden angående frälseräntor,

vilka ärenden likaledes fördes å första roteln, överflyttats på vederbörande

extra föredragande.

Till följd av den äskade hastigare handläggningen av löneregleringsärendena

av 1917 års serie hade, emot vad ursprungligen varit avsett, den först förordnade

adjunkten likasom ock de senare förordnade adjunkterna varit urståndsätta att

biträda med avarbetande av uppkommen arbetsbalans inom andra grupper av ärenden

än de nu nämnda.

För att bliva i stånd att behörigen uppehålla sin ämbetsverksamhet hade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

kollegiet funnit oundgängligen nödigt att under år 1916 erhålla förstärkning i sina

arbetskrafter utöver den, som redan blivit för samma år beviljad.

Denna förstärkning påkallades dels av de tillströmmande ärendena rörande

prästerliga löneregleringar och därmed sammanhängande ämnen samt angående jordregisterfrågor,

dels ock av den stigande arbetsbalansen hos kollegiet.

Kollegiet hade redan i skrivelsen den 30 september 1914 angivit såsom möjligt

att ämbetsverket åtminstone under någon del av år 1916 skulle behöva biträde,

utöver vad i skrivelsen begärts, av ytterligare en adjungerad ledamot, vare sig med

eller utan biträdande notarie, varjämte framhållits att den adjungerade ledamot, varom

då gjordes framställning, i själva verket hade behov av biträde av icke blott

en notarie utan även en amanuens.

Likasom kollegiet vid avfattande av sina framställningar i skrivelsen den 30

september 1914 utgått från antagandet att kollegiet skulle komma att till förra

delen av år 1916 erhålla rådrum för avgivande av utlåtanden rörande förslagen till

det stora antal löneregleringar, som vore avsedda att träda i tillämpning den 1 maj

1917, hade kollegiet beräknat, att ämbetsverkets utlåtanden över förslagen till det

ännu större antal löneregleringar, som skulle börja tillämpas från och med den 1

maj 1918, skulle behöva avgivas först under förra delen av år 1917, och att alltså

erforderliga anslag för de arbetskrafter, som krävdes för dessa ärendens handläggning,

ifrägakomme först under år 1917. Den snabbare handläggning, som i avseende

å 1917 års serie löneregleringsärenden påkallats genom de därom avlåtna kungl.

remisser, syntes emellertid givetvis komma att påfordras jämväl för 1918 års serie

ärenden; endast ett ringa fåtal sådana ärenden hade dittills inkommit, men remisserna

därå innehölle föreläggande för kollegiet att före den 1 oktober 1916 avgiva

underdåniga utlåtanden. I viss män hade kollegiets arbete alltså förskjutits, och

Unge antagas komma att än vidare förskjutas, så att behovet av de krafter, som

efter kollegiets beräkning skolat bliva erforderliga först under år 1917, gjorde sig

gällande redan för år 1916.

I föregående framställningar hade kollegiet framhållit, hurusom varje löneregleringsärende

toge mycken tid i anspråk för såväl utredning och den på föredraganden

ankommande handläggning som för expeditionens uppsättning och justering.

Den under år 1915 vunna erfarenheten hade ytterligare bestyrkt detta omdöme.

I sådant hänseende kunde särskilt framhållas, hurusom på grund av löneregleringsförslagen

icke sällan påkallades tidsödande undersökningar angående

boställens eller andra lönetillgångars uppkomst och beskaffenhet och om den rätt,

varmed sådana lönetillgångar innehades av präst, om befintligheten av donationer,

om vissa områdens samhörighet med pastorat, om pastoratsdels ställning såsom

självständig församling eller såsom del av församling, om enskildes — på patronatsrätt

eller andra omständigheter grundade — skyldigheter till särskilda prestationer

gent emot prästerskapet m. m., ävensom att i sammanhang med löneregleringsförslagen

ofta förekomme till utredning och bedömande de på sin tid av prästlöneregleringskommittén

framställda förslag rörande den kyrkliga indelningen och organisationen

eller förslag, som därutinnan med föranledande av löneregleringsförslaget

väcktes — förslag som avsåge pastorats sammanslagning eller delning, indragning

av befintliga eller inrättande av nya prästerliga befattningar, utbyte eller försäljning

av boställen, förändrad boningsplats för präst m. m.

En grupp ärenden, som vore icke mindre tidskrävande än lönereglerings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunr/l. Maj ds Nåd. Proposition Nr 205.

ärendena, utgjordes av dem beträffande vilka, på grund av stadgandet i 3 § 2 stycket

av lagen den 9 december 1910 om indragning till statsverket och avskrivning av

prästerskapets tionde samt om ersättning därför, och i enlighet med de närmare

bestämmelser därom, som vore meddelade i kungl. kungörelsen den 11 december

1914 angående tillämpning av samma lag, en särskild befogenhet tillkomme kollegiet,

nämligen att fastställa den summa i penningar, till vilken de indragna avgifterna

skulle för varje församling vid indragningen beräknas.

Det omdöme, som kollegiet i skrivelse den 30 september 1914 uttalat beträffande

den besvärliga beskaffenheten av dessa senare ärenden — av kollegiet för

korthetens skull benämnda tiondefastställelser — hade bekräftats av dåmera vunnen

erfarenhet. Bland annat hade visat sig, att en ofta förekommande oriktig tillämpning

av vederbörande löneregleringsresolution eller bristande överensstämmelse mellan

jordeböcker och taxeringslängder medförde oväntade svårigheter vid fastställelse av

det i lagrummet avsedda avgiftsbeloppet.

Bland övriga ärenden, vilka såsom en följd av de nya löneregleringslagarnas

tillämpning krävde handläggning av kollegiet, kunde nämnas frågor om överlämnande

i enlighet med 2 § i lagen om kyrkofond till denna fond av fonder och andra

kapitaltillgångar, som vore avsedda till avlöning för prästerlig tjänst, samt om beräkning.

jämlikt 19 § 4:o) i lagen om reglering av prästerskapets avlöning, av det

belopp skogsförsäljningsmedel, som årligen skulle ur kyrkofonden utgå såsom bidrag

till prästerskapets avlöning.

Det borde — såsom löneregleringskommittén framhållit i sitt ovannämnda

yttrande — även uppmärksammas, att i prästlöneregleringsärendenas natur läge, att

de måste bringas till avgörande inom viss tid. Innan äldre sådan lönereglering löpte

till ända, måste givetvis den nya lönereglering, som skulle träda i dess ställe, vara

meddelad, och ej nog därmed, utan den borde vara meddelad i mycket god tid före

ikraftträdandet. Under tiden mellan löneregleringens fastställande och trädande i

kraft skulle nämligen vidtagas åtskilliga åtgärder, vilka vore av betydelse, för såväl

prästen och församlingen som det allmänna. Sålunda tarvades tid tillräckligt rymlig

dels för hållande av den husesyn, varom stadgades i 64 § i ecklesiastik boställsordning,

och vid vilken skulle bestämmas bland annat det område, som skulle användas

till prästgård, dels för iståndsättande av prästgårdens laga hus i enlighet

med synerätts bestämmande och boställsordningens föreskrifter, dels för åtgärder för

utarrendering av den del av bostället, som icke skulle utgöra prästgård, m. m.,

vartill komme att löneregleringens fastställande i god tid vore av vikt för församlingens

beslut om utdebitering av de till prästlönen erforderliga medel. Icke heller

ärendena angående tiondefastställelse tålde uppskov, om icke hinder skulle uppstå

för statsverket att på föreskriven tid till kyrkofonden inleverera de av kollegiet

fastställda ersättningsbeloppen och för kronans uppbördsmän att inom församlingarna

utdebitera de till statsverket indragna tionde- och fastighetsavgifterna, i den mån

de icke avskrivits.

Liknande behov av ärendes avgörande inom viss tid förelåge beträffande

vissa ärenden, som hade sammanhang med jordregistret, såsom frågor om benämning

å fastigheter, som skulle överföras å särskilda upplägg i jordregistret, och

andra namnfrågor. De frågor däremot, som uppkomme på grund av g 27 i jordregisterförordningen,

uppehölle ej arbetet med jordregistrets uppläggande. Men då

jordregistrets fullständighet vore beroende av dessa ärendens slutliga behandling,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

vore det uppenbarligen av synnerligt intresse, att desammas skyndsamma handläggning

kunde befrämjas, och detta desto hellre, som fastighetsböckerna, vilka

skulle bringas till överensstämmelse med jordregistret, kunde ernå erforderlig noggrannhet

först sedan jordregistret förelåge i fullständigt skick.

Innan kollegiet närmare ingått på frågan om beräkningen av de arbetskrafter,

som ansåges erforderliga för löneregleringsärendenas behandling, har i skrivelsen

den 30 september 1915 kollegiet — efter erinran om ett av löneregleringskommittén

i utlåtandet den 26 februari 1915 gjort och i det propositionen nr 133 till 1915

års riksdag åtföljande statsrådsprotokollet återgivet uttalande om ej behovet av

biträde kunde delvis fyllas genom anställande av ett kvinnligt biträde med erforderliga

kvalifikationer — beträffande ordnandet av de extra notariernas arbete anfört

följande.

Det arbete, som varit anvisat de extra notarierna, hade varit noga begränsat

till sådana uppgifter, för vilkas behöriga fullgörande "krävdes arbetskraft av minst

notaries kvalifikationer. Förutom verkställandet av sådana utredningar, som erfordrats

för att till föredragning bereda löneregleringsförslag, samt ombesörjandet

av uppsättning och expediering hade notarierna haft att, beträffande ärenden om

tiondefastställelse, företaga den mera maktpåliggande granskning av verkställda

beräkningar av de i lagrummet avsedda ersättningsbelopp, som bestode i att med

underlag av vederbörande löneregleringsresolution och stundom de till grund för

denna liggande handlingar ävensom debiteringslängder, taxeringslängder och jordebok

tillse att samtliga fastigheter blivit föremål för stadgad debitering och att i

övrigt löneregleringsresolutionen blivit riktigt tillämpad. Däremot hade arbetet

med de särskilda fastighetsavgifternas fördelning olika fastigheter emellan — där

sådan fördelning varit erforderlig — och med uträkningen av fastighetsavgifternas

värden i penningar och hopsummeringen av sagda värden ävensom med uträkningslängdernas

utskrivande varit överlämnat åt ett kvinnligt biträde att utföras

under extra notariernas tillsyn. För räknearbetets fortskyndande hade för kollegiets

räkning inköpts en räknemaskin. Likaledes hade varit anställt ett kvinnligt biträde

för införande i jordeboken av anteckningar, som påkallades bland annat av kollegiets

beslut i jordregisterärenden, och hade detta senare biträde jämväl haft att tillhandagå

såväl vederbörande föredragande i avseende å en del mera mekaniska åtgärder

som ock extra arkivarien med enklare arbetsuppgifter.

Efter att hava med ledning av det arbetsresultat, som vunnits under den

gångna delen av år 1915, verkställt en beräkning av den tid, som toges i anspråk

för behandlingen av ärendena om reglering av prästerskapets avlöning och därmed

sammanhängande frågor, har kollegiet vidare yttrat, hurusom emot denna beräkning

måhända kunde väntas den invändning att arbetsresultatet framdeles borde

bliva bättre, sedan de för ifrågavarande slag av ärenden såsom föredragande och

notarier anlitade tjänstemän vunnit större erfarenhet av hithörande ärenden. Däremot

finge dock framhållas, att det vunna arbetsresultatet blivit så pass gott som

det blivit endast genom att arbetsdagarna för de med löneregleringsärendena sysslande

befattningshavarna utsträckts vida utöver vad som skäligen kunde av en

tjänsteman fordras och stundom fått ett mått, som vore otänkbart att i längden

uppehålla. Till följd därav och ehuru fall av överansträngning och sjukdomsfall,

som under året inträffat bland de tjänstemän, vilka behandlat löneregleringsärenden,

i någon mån inverkat ogynnsamt på det ernådda arbetsresultatet, kunde kollegiet —

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

linjer förutsättning att Jo närmast följanJo årgångarnas löneregleringar icke vore

av märkbart enklare beskalfenliet än Jo dittills belianJIaJe — icke meJgiva, att

Jen för löneregleringsärenJena erforderliga tiden voro för högt beräknad.

Då nu antalet löneregleringar, som löpte till ända den 30 april 1918, uppginge

till 202 och antalet förslag till nya löneregleringar, som skulle träda i dessas

ställe, syntes få beräknas till ungefär samma siffra, samt antalet ärenden om tiondefastställelse

kunde beräknas till omkring 150, har kollegiet med hänsyn jämväl

därtill att arbetet skulle vara utfört under loppet av ett år, beräknat att det arbete,

som erfordrades allenast för- sagda ärendens behandling, koinme att giva full sysselsättning

under hela året 1916 åt två föredragande, tre notarier och ett kvinnligt

biträde samt till någon mera obetydlig del kräva arbetskrafter även därutöver.

Att till någon del lägga nu om förmälda ärenden på föredraganden å fjärde

roteln, till vilken rotel ärendena enligt gällande bestämmelser hörde, ansåg kollegiet

icke höra ifrågakomma. Kollegiets arbetsbalans hade stigit till den grad att särskilda

åtgärder måste vidtagas för dess avarbetande. Fjärde roteln vore den, där

arbetsbalansen kunde sägas för närvarande vara mest tryckande, vilket vore beroende

dels på de där oftare förekommande tunga ärenden och dels därpå att föredraganden

å denna rotel haft att förbereda och föredraga ett icke ringa antal lönereglerings-

och därmed sammanhängande ärenden och därigenom nödgats eftersätta ett

motsvarande antal ärenden tillhörande ordinarie ämnesgrupper.

Vid sina beräkningar hade kollegiet icke medtagit förenämnda, av bestämmelserna

i 2 § i lagen om kyrkofond och i 19 § 4:o) i lagen om reglering av

prästerskapets avlöning föranledda ärenden m. fl. frågor, som ägde samband med

de prästerliga löneregleringarna. Det kunde vara vanskligt att beräkna antalet

dylika ärenden; förslagsvis kunde de sättas till omkring 75 för år 1916. Dessa

ärenden, vilka i allmänhet finge anses vara av icke allt för enkel beskaffenhet, om

ock icke i besvärlighet jämförliga med de förut omförmälda, bidroge — likasom

de ärenden om löneregleringar och tiondefastställelse, vilka tilläventyrs icke medhunnes

av de två ifrågasatta adjunkterna — till bestyrkande av behovet av en

tredje adjunkt. För den händelse emellertid mot förmodan de närmaste serierna

löneregleringsärenden skulle vara mindre dryga än som antagits och desamma förty

tillika med ärendena om tiondefastställelse icke skulle komma att taga de två föredragandenas

fulla arbetstid i anspråk, syntes icke vara något tvivel därom, att

nyssnämnda, med de prästerliga löneregleringarna samband ägande ärenden skulle

mer än till fullo utfylla adjunkternas arbetstid och även lämna rikligt material till

den tredje adjunkten.

De extra föredragandena kunde i sitt arbete icke påräkna någon som helst

hjälp av de nuvarande notariekrafterna, vilka till fullo toges i anspråk för ämbetsverkets

ordinarie verksamhet. Det arbete, som kollegiets ordinarie göromål beredde

skrivbiträdena, vore likaledes betydligt mera omfattande än att de nu ifrågasatta

nya arbetsuppgifterna skulle kunna till någon del utföras av dem.

I och för fullgörandet under år 1916 av sina åligganden beträffande prästerliga

löneregleringar och därmed sammanhängande ärenden fann kollegiet alltså sig

hava oundgängligt behov av — inberäknat den föredragande och den notarie, om

vilkas anställande medgivande redan meddelats — två extra föredragande, tre extra

notarier och ett kvinnligt skrivbiträde.

Bihang till riksdagens protokoll 1916■ 1 samt. 180 höft. (Nr 205.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 205.

Då antalet prästerliga löneregleringar, som förfölle den 30 april 1919, utgjorde

204 och antalet förslag till i deras ställe trädande nya löneregleringar, vilkas handläggning

av kollegiet förmodades böra ske under loppet av 1917, kunde beräknas

till ungefär samma siffra, samt mängden av ärenden om tiondefastställelse, som av

kollegiet borde behandlas under år 1917, kunde uppskattas till mellan 179 och 202

och övriga av de nya prästerliga avlöningslagarna föranledda ärenden till 100, vore

det tydligt, att den förstärkning av arbetskrafterna, som bleve oundgängligen nödig

för år 1917, vore minst lika stor som den under år 1916 behövliga.

Såsom ett ytterligare stöd för den framställning, varom nu lämnats redogörelse,

bar kollegiet erinrat därom att vid fastställandet av gällande stat för ämbetsverket

förutsattes, att för mötande av den ökning i arbetsbördan, som motsåges

såsom en följd av den nya lagstiftningen angående prästerskapets avlöningsförhållanden,

skulle behöva anlitas extra arbetskrafter; och hänvisade kollegiet i sådant

avseende dels till kungl. propositionen till 1908 års riksdag (nr 101) angående reglering

av löneförhållanden m. m. vid kammarkollegium, dels ock till vad löneregleringskommittén

i sitt ovanberörda yttrande i nämnda hänseende anfört och som

återgivits i det vid kungl. propositionen nr 133 till 1915 års riksdag fogade statsrådsprotokollet.

I avseende å den av kollegiet åberopade alltjämt fortgående ökningen i kollegiets

arbetsbörda, som ägt rum under de senare åren, och den därav föranledda

ökning i antalet balanserade ärenden, har, med hänvisande i övrigt till vad därutinnan

anförts ej mindre i skrivelsen den 30 september 1914 än även i skrivelser

den 26 mars 1913 och den 5 juni 1914, kollegiet med tillägg av några siffror avseende

arbetsförhållandena under år 1915 framhållit hurusom antalet inkomna diarieförda

ärenden, frånsett sådana som enligt gällande organisation dåmera icke tillhörde

kollegiets handläggning, utgjorde år 1900 1,703, år 1905 1,918, år 1909 2,038, år

1910 2,128, år 1911 2,337, år 1912 2,758, år 1913 3,088 eller, med frånräknande

av sådana ärenden, vilka skulle handläggas i den ordning, som stadgades i kungl.

brev den 1 december 1911 angående vidtagånde av åtgärder för bevakande av

kronans tvistiga rätt till strömfall m. m., 2,894 och år 1914 4,183 eller, med frånräknande

av strömfallsänendena, 3,843. Under år 1915 hade till och med den 30

september diarieförts 3,307 ärenden mot 2,021 år 1913 och 2,868 år 1914 till och

med den 30 september, i samtliga fallen oberäknat strömfallsärenden.

Under det att antalet av de vid övergången från kollegiets förra till dess

nuvarande organisation diarieförda men icke avgjorda ärenden utgjorde 581, hade

vid slutet av nedannämnda år balansen utgjort år 1911 598, år 1912 882, år 1913

(efter frånräknande av strömfallsärenden) 1,223 och år 1914 (med samma begränsning)

2.256.

Den 30 september 1915 hade balansen stigit till icke mindre än 3,145 (mot

2,094 samma dag år 1914).

Antalet balanserade ärenden, som vore. beroende på föredragandes åtgärd,

hade vid slutet av år 1911 uppgått till 163, år 1912 till 319, år 1913 till 352 och

år 1914 till 677 samt den 30 september 1915 till 902.

Om tillströmningen av ärenden komme att under återstående delen av ar 1915

fortgå i samma proportion som under de dittills gångna 9 månaderna bleve antalet

under året inkomna diarieförda ärenden omkring 4,400.

Till jämförelse finge nämnas, att antalet diarieförda ärenden åren 1900, 1901

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 205.

och 1902, du kollegiet liado sex ledamöter och jämväl ett större antal underordnade

tjänstemän än nu, uppgått till respektive 2,539, 2,401 och 2,620.

Kollegiet ansåg det vara förtjänt av erinran, hurusom lönereglcringskommittén

i sitt betänkande år 1903 angående reglering av löneförhållanden m. in. vid

kammarkollegium syntes hava såsom måttet för kollegiets arbetsbörda under tiden

för den nya organisationen förutsatt, att antalet ärenden, som skulle till beredning

och föredragning vila på ledamöterna, borde ungefärligen motsvara det antal, som

vid tiden för betänkandets avgivande fallit på var och en av do dåvarande sex

kammarråden, eller alltså i medeltal 438. Motsvarande medeltal hade enligt det

vid ovannämnda proposition nr 101 vid 1908 års riksdag fogade statsrådsprotokoll

beräknats till 479. Det sålunda angivna måttet hade emellertid kommit att högst

väsentligt överskridas, i det att för de nuvarande fyra kammarråden medeltalet för

år 1913 (efter frånräknande av strömfallsärendena) ökats till 723 1/i och för år 1914

till 900 3/4 eller, om vid fördelningen jämväl toges i beräkning den extra ledamot,

som under omkring ett halvt år biträtt ämbetsverket, 8o4. Stegringen vore för

övrigt i själva verket större än vad nämnda siffror angåve, till följd av den av

kollegiet under senare år vidtagna förenkling i diarieföringen. Ehuru antalet avgjorda

ärenden — under år 1913 uppgående till 2,553 (strömfallsärenden oberäknade)

eller i medeltal 638 1/4 på varje ledamot och under år 1914 till 2,810 (likaledes

oberäknat strömfallsärendena) eller i medeltal på varje ledamot och på den extra

föredraganden, efter år beräknat, 624 7,, - uppdrivits väsentligt över det såsom

skäligt ansedda måttet, vore det under antydda lörhallanden ej att förvänta annat

än att den ökade tillströmningen av ärenden skulle, om ej särskilda åtgärder däremot

vidtoges, medföra en alltjämt stigande balans.

Då kollegiets framställning om erhållande av biträde av två adjungerade

ledamöter motiverats av behovet av biträde för handläggningen av remitterade förslag

till nya prästerliga löneregleringar och därmed sammanhängande frågor, syntes

för en riktig belysning av omfattningen av den återstående arbetsbördan böra meddelas,

att antalet diarieförda ärenden av nämnda slag utgjort år 1914 209 och år

1915 till och med den 30 september 427. Antalet balanserade löneregleringsärenden

hade vid 1914 års slut uppgått till 170 och den 30 september 1915 till 246, av

vilka varit på föredragandens åtgärd beroende respektive 36 och 81.

Då måttet för kollegiets arbetsbörda kunde anses vara beräknat motsvara i

medeltal högst omkring 479 ärenden för varje kammarråd, men antalet inkommande

ärenden år 1913, då tillströmningen av sådana ärenden, som icke vore att hänföra

till ämbetsverkets ordinarie arbetsbörda, varit i sin begynnelse, uppgått till ^ 2,894,

strömfallsärendena oberäknade, skulle, efter angivna beräkningsgrund, för hållande

i löpande gång av kollegiets ordinarie arbete erfordras sex i stället för nu fyra

föredragande ledamöter. Att under sådana förhållanden balansens tillväxt varit

oundviklig läge i öppen dag. Och lika uppenbart vore, att den utsträckning till

abnorma mått av den dagliga arbetstiden, som vissa befattningshavare underkastat

sig, icke kunde — eller finge — fortgå.

En naturlig följd av den stigande balansen vore att ärendena bleve i medeltal

äldre, innan de hunne fram till föredragning. Beklagligtvis funnes för det dåvarande

ett icke ringa antal ärenden, som legat inne hos kollegiet mer än ett år

efter det de kommit i skick att kunna föredragas. Till denna höga ålder medverkade

visserligen även dels den omständigheten, att det bleve allt vanligare att do till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 205.

kollegiet avlåtna kungl. remisserna, jämväl i vidlyftiga ärenden, innehölle föreskrift

att skyndsamt eller inom viss kort tid avgiva det infordrade underdåniga utlåtandet,

och dels det förhållandet att vissa ärenden på grund av sin beskaffenhet krävde

skyndsam handläggning, varigenom äldre ärenden, vilka icke tillhörde någondera

av berörda kategorier, måste stå tillbaka; men huvudsakligaste orsaken vore att

söka i den ökade tillströmningen av ärenden.

I detta sammanhang har framhållits, hurusom i avseende å ärendenas beredning

och föredragning vidtagits vissa åtgärder, som varit ägnade att icke oväsentligt

motarbeta balansens ökning. Sålunda hade verkets ordinarie chef, som med

undantag av l1/*. månad åtnjutit, tjänstledighet för fullgörande av offentligt uppdrag,

under ledigheten icke sällan deltagit i kollegiets sammanträden, särskilt dess plena,

varigenom generaldirektörens vikarie, till vars rotel flertalet pleniärenden hörde, till

lättnad för sin vikarie blivit föredragningsskyldig. Vidare hade vissa av kollegiets

ordinarie ledamöter, under tid de åtnjutit tjänstledighet eller uppehållit generaldirektörsbefattningen,

åtagit sig beredningen och föredragningen av särskilda ärenden,

vilka stundom varit av mera omfattande beskaffenhet. I ett fall av synnerligen

omfattande beskaffenhet hade själva föredragningen av ärendet verkställts av en av

dem, som uppehållit tjänst i andra lönegraden och i sådan egenskap i ärendet avgivit

tjänstememorial. I ett fall hade ett ärende likaledes av omfattande beskaffenhet

föredragits av en tjänsteman i andra lönegraden, som i och för föredragning berett

ärendet under tid han uppehållit egen befattning. Slutligen hade, såsom i annat

sammanhang framhållits, vissa befattningshavare utsträckt arbetstiden till ett mått,

som vida överstege vad som även med de strängaste anspråk kunde anses skäligt,

till ärendenas fortskyndande hade också medverkat att kollegiet i åtskilliga fall

särskilt, för koncepts uppsättande begagnade sig av tryckta formulär och jämväl

eljest vidtagit förenklingar i avseende på expeditionerna.

Genom den lämnade utredningen hade kollegiet ådagalagt, hurusom för det

dåvarande förelåge en synnerligen stor arbetsbalans, som, därest icke särskilda

åtgärder däremot vidtoges, icke kunde nedbringas till normal omfattning, utan

fastmera kunde förutses komma att år ifrån år ytterligare stegras.

Dittills både kollegiet undvikit att annat än i minsta tänkbara utsträckning

framställa anspråk på anvisande av medel som erfordrades för anställande hos

ämbetsverket av extra arbetskrafter, utan hade kollegiet strävat efter att, så mycket

som i dess makt stått, hjälpa sig fram genom dels möjliga arbetsförenklingar och

dels arbetets forcering med de dittillsvarande krafterna; men dåmera hade kollegiet

nått den punkt, att särskilt kraftiga åtgärder måste vidtagas för uppehållande av

kollegiets ämbetsverksamhet, för så vitt ej såväl det allmännas som enskilde rättsägares

befogade intressen skulle i stigande grad bliva lidande till följd av ärendenas

fördröjda avgörande.

kunde naturligtvis ifrågasättas, om för avarbetande av denna balans

nödvändiggjordes en arbetskraft av ledamots befogenheter, eller om det icke vore

ändamalsenligare att för syftets vinnande anställa ett antal underordnade tjänstemän.

Kollegiet hade redan i skrivelse den 26 mars 1913 för Kungl. Maj:t framlagt sina

bekymmer med anledning av den erfarenhet, kollegiet vunnit i fråga om vissa med

den för kollegiet år 1909 genomförda nya organisationen förenade brister, och kollegiet

hade sin uppmärksamhet fäst på frågan, huruvida icke genom en förändrad organisation

av de underordnade tjänsterna inom kollegiet skulle kunna ernås en större

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Katigt. Mnj.is Nåd. Proposition Nr 205.

effektivitet i kollegiets arbete — eu fråga av synnerligen svårlöst beskaffenhet.

Kollegiet ansåge emellertid, att under förhandenvarande förhållanden och med den

föreliggande balansens omfattning ett nedbringande av balansen icke kunde åstadkommas

utan medverkan av en extra föredragande.

Kollegiet funne sig därför nödsakat att göra framställning om anställande

hos kollegiet av ytterligare en adjungerad ledamot utöver de två förut omförmälda.

Att denne ledamot bleve behövlig för såväl år 1916 som år 1917 syntes kollegiet

av det sagda vara fullt tydligt. Hans uppgift skulle bliva att biträda kollegiet

med handläggning av ärenden i och för arbetsbalansens avarbetande — bland annat

sådana prästlöneärenden, som ej medhunnes av nyssnämnda två adjunkter — och

att därvid antingen handlägga jordregisterärenden eller, därest sådana ärenden fortfarande

ansåges böra överlämnas till eu av de ordinarie ledamöterna, från denne i

gengäld övertaga skyldigheten att handlägga vissa till samme ledamots ordinarie

arbetsböi-da hörande ärenden.

För ett rätt utnyttjande av nu ifrågavarande adjungerade ledamots arbetskraft

måste han hava till sitt förfogande en notarie. Sådant biträde kunde icke anvisas

honom med anlitande av de nuvarande notariekrafterna. Här krävdes alltså ytterligare

en extra notarie.

Den stora mängden jordregisterärenden hade för föredraganden medfört ett

ganska drygt arbete. Åtskilligt av detta vore emellertid av beskaffenhet att lämpligen

kunna utföras av underordnad befattningshavare. Efter vunnen erfarenhet om

lämpligaste arbetsfördelningen i avseende å nämnda grupp ärenden hade ock det å

andra arkivkontoret anställda extra skrivbiträdet haft sig ålagt att biträda föredraganden

av jordeboks- och jordregisterärendena med på hans rotel förekommande

enklare göromål. Till ojämförligt största antalet vore nämligen dessa ärenden, sedan

desamma, undergått den förberedande och mera tidsödande handläggningen å vederbörande

arkivkontor, vart för sig icke betungande för vederbörande föredragande.

Hans beredning till föredragning av nämnda ärenden inskränkte sig — förutom till

de åtgärder, som bestode i att efter tagen del av ärendenas innehåll besluta om

ärendenas kommunicerande med vederbörande sakägare eller ämbetsmyndigheter eller

remitterande till vederbörligt arkivkontor — i regel till ett genomläsande av handlingarna,

och i ett icke ringa antal fall utgjorde den i anledning av kollegiets beslut

utgående skrivelsen en ifylld blankett.

Däremot hade det stora antalet ärenden av nämnda slag, likasom det medfört

stor tidspillan för föredraganden, tillika mångdubblat det på roteln förekommande

rena expeditionsarbetet jämte övriga i sammanhang därmed stående enklare göromål.

Ifrågavarande arbete och göromål, vilka enligt gällande instruktion för ämbetsverket

skulle utföras av vederbörande notarie, ökades, frånsett kollationeringsarbetet, i stort

sett i direkt förhållande till ärendenas antal oberoende av deras svårare eller enklare

beskaffenhet. Därtill komme det expeditionsarbete, som föranleddes därav att jordregister-

och de i samband därmed stående jordeboksärendenas förberedande handläggning

i regel påkallade dels kommunikation med vederbörande sakägare och ortsmyndigheter

och dels remiss till vederbörande arkivkontor. Varje sådant ärendes

slutliga handläggning i kollegiet föranledde utgående expeditioner till minst två,

ofta tre olika myndigheter eller befattningshavare.

Då det i anledning därav i betydlig grad ökade, mer eller mindre mekaniska

expeditionsarbetet till den grad börjat inkräkta på vederbörande notaries och amanuens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

arbetstid, att det dem åliggande mera kvalificerade arbete, för att icke eftersättas,

till icke obetydlig del måste övertagas av föredraganden, hade kollegiet träffat den

anstalt att ett kvinnligt biträde under vederbörande notaries kontroll åtminstone

delvis utfört de rena expeditionsgöromålen. Då denna anordning ^ visat sig vara

ändamålsenlig, syntes den böra i hela sin konsekvens genomföras å nämnda föredragandes

rotel, så att samtliga dylika göromål överlämnades till ett kvinnligt skrivbiträde.

Detta kvinnliga skrivbiträde, som alltså skulle ställas till föredragandens

uteslutande förfogande, syntes därjämte kunna biträda med vissa enklare göromål,

vilka dittills omhänderhafts av vederbörande amanuens, såsom ifyllande av blanketter,

excerpering av jordeböcker, efterforskande och framtagande av akter o. s. v. Genom

en dylik förstärkning av föredragandens kanslipersonal syntes handläggningen av

jordregisterärendena i hög grad kunna påskyndas och även en skyndsammare behandling

av övriga ärenden, som tillhörde bemälde föredragande, befrämjas.

Kollegiet hemställde därför om anställande hos kollegiet för sagda ändamål

av ett kvinnligt extra biträde. Då jordregisterärendena antoges komma att tränga

på under såväl år 1916 som år 1917, ansåg kollegiet sagda biträde behövligt för

omförmälda två år.

Av den redogörelse kollegiet i skrivelsen den 30 september 1914 framlagt

beträffande behovet av en extra arkivarie framginge, att sagda behov kvarstode

även för år 1917. Utöver vad som beträffande jordregisterärendena anförts i

kollegiets berörda skrivelse och i yttrandet av löneregleringskommittén ansåg sig

kollegiet nu allenast böra meddela följande.

Kollegiet hade anhållit om bemyndigande att anställa en extra arkivarie

från den 1 januari 1915. Det med anledning därav lämnade medgivandet hade

avsett endast tiden från och med den 1 juli samma år. Då kollegiet icke kunde

taga på sitt ansvar att vederbörande arkivkontors arbete med jordregisterärendena

läge nere under första delen av året, vilket skulle blivit händelsen, därest kollegiet

för dess utförande haft att räkna allenast med den ordinarie arkivarie^ hade

kollegiet ansett sig nödsakat att i och för arbetet i fråga för årets sex första

månader tillsätta en extra amanuens å andra arkivkontoret.

Antalet vid 1914 års slut balanserade jordregisterärenden hade utgjort 918.

Under år 1915 hade till och med den 30 september diarieförts tillhopa 1,052 dylika

ärenden. Omförmälde amanuens och efter honom den extra arkivarien hade till

och med den 30 september 1915 slutbehandlat 405 ärenden. Under samma tid

hade kollegiet avgjort 380 ärenden av ifrågavarande slag. Balansen hade sistnämnda

dag uppgått till 1,590, därav 1,010 varit beroende på arkivariens åtgärd. Av här

angivna ärenden avsåge vissa vart för sig ett stundom mycket stort antal fastigheter.

Bland de 1,590 balanserade ärendena kunde 356 sägas vara av brådskande

beskaffenhet.

Även för år 1917 vore kollegiet i behov av ett lantmäteribiträde i och för

utredning i lantmäterihänseende av ärenden, som föranleddes av jordregistrets uppläggande;

men då ersättningen till lantmäteribiträdet vore avsedd att utgå frän

redan anvisat anslag till jordregistret, syntes med framställning om anvisande av

medel till sagda biträde böra anstå till någon tid före utgången av är 1916.

Yad anginge beloppet av det anslag, som erfordrades för bekostande av den

i det föregående omförmälda ökade arbetsförstärkning, varom kollegiet i skrivelsen

den 30 september 1915 gjort framställning, och därvid först arvoden åt de adjungerade

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 205.

ledamöterna, liar kollegiet erinrat därom att kollegiet i skrivelsen den 30 september

1914 anfört, hurusom kollegiet med hänsyn till de arbetsuppgifter, som skulle tillhöra

den då ifrågavarande adjungerade ledamoton, visserligen ansåg tillräckliga skål

föreligga att för honom ifrågasätta arvode motsvarande exempelvis lön för tjänsteman

i andra lönegraden med tillägg av kammarråds tjänstgöringspenningar, därvid

den adjungerade ledamoten skulle hava att avstå egna löneförmåner, men att kollegiet

på grund av angivna sparsamhetsbehov inskränkt sig till anhållan om anvisande

till den adjungerade ledamoten av ersättning motsvarande kammarråds tjänstgöringspenningar

eller alltså 2,500 kronor för år.

Det syntes kollegiet, som skulle frågan om ersättningsbeloppet för de i

skrivelsen den 30 september 1015 begärda adjungerade ledamöterna hava erhållit

ett i viss mån förändrat läge genom vad som förekommit i en av 1915 års riksdag

handlagd fråga om förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten.

För avlönande av två adjungerade ledamöter, varom kammarrätten gjort

framställning, hade kammarrätten begärt ett årligt arvode av 3,000 kronor eller

500 kronor mer än beloppet av kammarrättsråds tjänstgöringspenningar. Löneregleringskommittén,

som fått i uppdrag att yttra sig över kammarrättens berörda

framställning, hade — efter erinran om kammarkollegiets framställning i skrivelsen

den 30 september 1914 och med anmärkande att det förutsattes att till adjungerad

ledamot hos kollegiet skulle förordnas en ordinarie tjänsteman i första lönegraden —

anfört att det skäl, som av kollegiet anförts till stöd för dess förslag om adjunktionsarvodets

bestämmande till allenast 2,500 kronor för år, syntes kommittén böra i

lika mån som för kammarkollegiets vidkommande beaktas även beträffande arvodena

för de föreslagna adjungerade ledamöterna hos kammarrätten; och kommittén hade

så mycket mindre ansett sig kunna för dessa senare föreslå högre arvodesbelopp,

som. enligt vad kommittén inhämtat, till ifrågavarande förordnanden i kammarrätten

syntes kunna påräknas tjänstemän i andra lönegraden.

Av detta uttalande och då kommittén tillstyrkt att de adjungerade kammarrättsledamöternas

vikarier — vilka hade att uppbära de med tjänsterna förenade

tjänstgöringspenningarna — finge därutöver åtnjuta arvoden med 50 kronor i månaden

(motsvarande 600 kronor för år) syntes kammarkollegiet framgå, att det för kommittén

avgörande i avseende på beloppet av kammarrättsadjunkternas arvoden varit

deras löneinkomster såsom tjänstemän i andra lönegraden.

Under sådan förutsättning ansåg kammarkollegiet sig icke hava förbisett

hänsynen till den sparsamhet, som av chefen för finansdepartementet i skrivelse till

kollegiet framhållits såsom nödig vid avgivande av förslag beträffande anslag att

äskas av 1916 års riksdag, om kollegiet, beträffande den nu ifrågasatta arbetsförstärkningen,

för adjungerad ledamot, som ej åtnjöte andra gradens lön, föresloge

högre arvode, än det som av kollegiet begärts och jämväl anvisats åt den för år

1916 redan beviljade adjunkten.

Av de två extra föredragande, som vid avlåtandet av skrivelsen den 30

september 1915 innehade förordnande inom kollegiet, vore den ene tjänsteman i

andra, den andra tjänsteman i första lönegraden. Kollegiet hade ännu ej förehaft

till övervägande, vilka personer borde tagas i anspråk för de tre adjunktsförordnandena

under år 1916, och vore ej berett att redan fatta ställning i denna fråga.

Den möjlighet kunde anses icke vara utesluten, att kollegiet funne ändamålsenligt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kunrjl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 205.

att därvid i större eller mindre utsträckning begagna sig av verkets extra ordinarie

tjänstemän.

Kollegiet ansåg skäligt, att arvodet för en till adjungerad ledamot under

längre tid förordnad tjänsteman i första lönegraden borde bestämmas till 3,000

kronor för år räknat.

För en till adjungerad ledamot förordnad extra ordinarie tjänsteman måste

sagda arvode betraktas såsom allt för ringa. Inberäknat bibehållen andel i eventuellt

amanuensarvode, 1,000 — 1,333 kronor, erhölle en adjunkt av sistnämnda

kategori i ersättning för det krävande uppdraget allenast 4,000—4,333 kronor,

således föga mer än den under honom tjänstgörande extra notarien. Uppbure

adjungerade ledamoten icke andel i amanuensarvode, bleve hans avlöning väsentligt

lägre än den extra notariens. Detta vore orimligt. Efter kollegiets mening borde

en adjunkt av nu ifrågavarande ställning erhålla ett arvode, icke understigande

5,000 kronor för år, helst kollegiet förutsatte, att den till adjunkt förordnade skulle

vara pliktig att ägna hela sin arbetstid åt kollegiet. Att han i sådant fall borde

vara skyldig att avstå innehavande amanuensarvode syntes vara uppenbart.

Åt de extra notarierna syntes böra utgå arvoden motsvarande löneförmåner

för tjänsteman i första lönegraden med avdrag av pensionsavgift, eller i runt tal

3,900 kronor, varav 2,400 kronor syntes böra anses såsom lön och 1,500 kronor

såsom tjänstgöringspenningar.

För de kvinnliga biträdena ifrågasatte kollegiet arvoden motsvarande avlöning

för ordinarie sådant biträde i lägsta lönegraden eller sålunda 1,200 kronor för

vartdera av de nu föreslagna.

Därjämte syntes såväl de adjungerade ledamöterna som de extra notarierna

och de extra skrivbiträdena böra berättigas att under samma förutsättning som

gällde för kollegiets ordinarie befattningshavare åtnjuta semester, de adjungerade

ledamöterna under 1 J/2 månad och de övriga under 1 månad.

I sin förevarande skrivelse den 30 september 1915 har kollegiet jämväl framhållit

såsom uppenbart att en ökning i anslaget till vikariatsersättning, renskrivning

m. m. bleve erforderlig, såsom en följd av den föreslagna förstärkningen av

kollega arbetskrafter.

Vid bestämmandet av beloppet av <ienna ökning borde ock iakttagas att

särskilt genom det stora antalet jordregisterärenden men även till följd av tillväxten

i övrigt i antalet ärenden antalet anteckningar i jordeböckerna i avsevärd grad

stigit och att jämväl eljest ökning skett i det arbete som ålåge det på för detta

aktuariekontoret, nuvarande andra arkivkontoret, anställda ordinarie skrivbiträdet.

Därav hade för kollegiet nödvändiggjorts att under året anlita extra arbetskrafter

för att uppehålla den jämna fortgången av sagda arbete, i vilket hänseende även

borde framhållas, hurusom arbetet för biträdet å andra arkivkontoret under år 1915

varit, utöver den ursprungligen beräknade myckenheten, ökat därigenom att biträdet

haft att utskriva icke blott de memorial, som avgivits av innehavaren av den från

aktuarie- till arkivariebefattning förändrade tjänsten, utan även memorialen från

innehavaren av den nyinrättade arkivarietjänsten, från extra arkivarien och från

den under andra arkivkontoret dåmera inordnade utredningsnotarien.

Enligt en av kollegiet verkställd uppskattning beräknades myckenheten av

den renskrivning, som föranleddes av de extra arbetskrafternas prestationer, till

omkring 8,000 sidoi\ Då denna arbetsmängd vore så stor, att densamma gåve full

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 205.

sysselsättning under hela året åt ett skrivbiträde, ansåg kollegiet ändamålsenligt

att för arbetets utförande anställdes ett kvinnligt tillfälligt biträde och att vad

detta biträde icke medhunne utlämnades till utskrift genom tillfällig arbetskraft.

För sagda mera stadigvarande biträde ansågs krävas ett belopp av minst 1,200

kronor. Med beräknande att detta skrivbiträde, som även skulle hava att tillhandagå

med kollationering av den av henne verkställda utskriften, kunde verkställa utskrift

av omkring 6,000 sidor, skulle alltså behöva utlämnas till tillfällig skrivhjälp omkring

2,000 sidor, varför kostnaden beräknats till omkring 600 kronor. Sammanlagt

bleve alltså för renskrivningsändamål behövliga 1,800 kronor.

Det hade framhållits, hurusom det stora antalet jordregisterärenden påkallade

ett ökat arbete för verkställande i jordeböckerna av anteckningar rörande vederbörliga

beslut i ärenden av sådan beskaffenhet, samt att dylik ökning i arbetet

vore föranlett jämväl av det stegrade antalet övriga av kollegiet handlagda ärenden

Till bekostande av den därför erforderliga arbetskraften beräknade kollegiet 1,200

kronor.

Det belopp, som kollegiet ansett sig behöva utöver de för de föreslagna

extra befattningshavarna erforderliga arvodena, och vilket belopp syntes böra anvisas

kollegiet såsom tillägg till det i kollegiets stat upptagna anslaget till vikariatsersättning

m. m. (dåmera fastställt till 22,300 kronor, men enligt kungl. brevet

den 18 juni 1915 för år 1915 utgående med 23,300 kronor och för år 1916 med

23,425 kronor), har kollegiet beräknat till följande belopp:

Vikariatsersättning för två adjungerade ledamöter under tillhopa

3 månader å kronor 208: 3 3 ............................................................ kronor 625: —

Vikariatsersättning för tre notarier under tillhopa 3 månader å

kronor 125: — ................................................................................... » 375: —

Fyllnadsarvoden åt amanuenser, som förordnas att uppehålla

amanuensbefattning under tillhopa 6 månader å kronor 75: — » 450: —

Vikariatsarvode för två extra kvinnliga biträden, 2 månader å

kronor 100: — ......................................................................

............. 2>

200: —

Ersättning åt ett tillfälligt biträde å andra arkivkontoret

............ »

1,200: —

Renskrivningskostnad ..............................................................

............ y>

1,800: —

Summa kronor

4,650: —

Beloppet torde dock, enär i det för år 1916 såsom tillägg till renskrivningsanslaget

redan anvisade beloppet inginge 300 kronor beräknade renskrivningskostnader,

minskas med sistnämnda belopp 300 kronor till 4,350 kronor, men däremot

för år 1917 ökas med det belopp 825 kronor, vilket för år 1916 redan anvisats

såsom vikariatsersättningar och fyllnadsarvoden åt amanuenser, och således bestämmas

för år 1917 till 5,475 kronor.

Utöver det för år 1916 beviljade anslaget å 12,525 kronor, skulle alltså i

enlighet med kollegiets utredning för behörigt uppehållande av kollegiets ämbetsverksamhet,

så vitt nu vore i fråga, erfordras extra anslag till följande belopp:

för år 1916:

fast anslag

ersättning till två adjungerade ledamöter ....................................... kronor 5,000: —

arvoden till tre extra notarier............................................................ » 11,700:-—

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 180 käft. (Nr 205.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Advokat
fiskalsämbetet.

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

arvoden till två extra skrivbiträden ..............................................

kronor

2,400: —

ersättning åt vikarier, arvoden åt tillfälliga biträden samt ren- skrivningskostnad ............................................................................

4,350: —

eller tillhopa kronor

23,450: —

förslagsanslag

fyllnad i ersättning åt två adjungerade ledamöter (för vardera i

händelse han vore tjänsteman i första lönegraden eller extra

ordinarie tjänsteman), högst............................................................

kronor

5,000: —

för år 1917:

fast anslag

ersättning till tre adjungerade ledamöter ........................................

kronor

7,500: —

arvode till en extra arkivarie ............................................................

»

5,000: —

arvoden till fyra extra notarier ........................................................

»

15,600: —

arvoden till två extra skrivbiträden ................................................

»

2,400: —

ersättning åt vikarier, arvoden åt tillfälliga biträden samt ren- skrivningskostnad ............................................................................

5,475: —

eller tillhopa kronor 35,975: —

förslagsanslag

fyllnad i ersättning åt tre adjungerade ledamöter (för en var i

händelse han vore tjänsteman i första lönegraden eller extra

ordinarie tjänsteman), högst............................................................

kronor

7,500: —

Tillsammans utgjorde dessa anslag, det fasta 59,425 kronor och förslagsanslaget

12,500 kronor.

Då det belopp, kollegiet sålunda funnit nödigt äska, vore ganska avsevärt,

ansåg sig kollegiet böra framhålla, hurusom den av kollegiet gjorda framställningen

angående kollegiets dåvarande arbetsuppgifter och den arbetsbalans, som för det

dåvarande tyngde ämbetsverket, tydligen gåve vid handen att kollegiet vid sina beräkningar

rörande den erforderliga förstärkningen av arbetskrafterna kommit till ett

anspråk, som snarare understege det på grund av förhållandena minsta möjliga, och

vilket kunnat begränsas till det angivna måttet allenast därigenom, att kollegiet

trott sig förpliktat att åtminstone för det dåvarande för sina ordinarie och extra

befattningshavare förutsätta en väsentligt längre arbetsdag än den normala. Det

vore ingalunda uteslutet, att kollegiet vid angivande av sina behov i själva verket

varit allt för anspråkslöst och att arbetsresultatet för år 1916 skulle nödga kollegiet

att vid avgivande hösten 1916 av de förslag, som kunde föranleda framställning till

1917 års riksdag, begära anvisande av medel för ytterligare arbetsförstärkning.

I sin nu ifrågavarande skrivelse den 30 september 1915, har kammarkollegiet

slutligen, med bifogande av ett av advokatfiskalsämbetet avgivet tjänstememorial,

gjort framställning om anvisande av medel för anställande hos advokatfiskalsämbetet

av ett kvinnligt extra skrivbiträde i andra lönegraden.

Advokatfiskalsämbetet har i sitt berörda memorial yttrat huvudsakligen

följande.

Sedan år 1911 hade en extra amanuens varit anställd hos den genom kungl.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Knut/!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 200. 19

brev den 1 december samma år hos kollegiet bildade vattenfallsavdelning och de

extra advokatfiskal, som varit särskilt förordnade att utföra kronans talan angående

bättre rätt i vissa fäll till strömfall. Något avsevärdare biträde i övrigt

vid göromålen ä advokatfiskalskontoret kunde icke påräknas av denne tillfällige

tjänsteman.

Därjämte hade sedan den 1 april 1914 a advokatfiskalskontoret varit tillsvidare

anställt ett kvinnligt skrivbiträde med en avlöning av 100 kronor i månaden

och tjänstgöring av 6 k 8 timmar dagligen. Dessförinnan hade advokatfiskalsämbetet

att anlita annat skrivbiträde hos kollegiet.

Det å advokatfiskalskontoret anställda kvinnliga skrivbiträdet hade dels självständigt

fört eller biträtt med förande av advokatfiskalsämbetets diarier och register,

dels ock haft att, i den mån hon medhunnit, förrätta renskrivnings- och kollationeringsarbete.

Det behövde, enligt advokatfiskalsämbetets förmenande, ej framhållas, att, om

nämnda diarieföring och registrering, som blivit alltmer omfattande, skulle fylla sitt

ändamål, den måste vara enhetlig och noggrann. Målen och ärendena, som i antal

alltjämt ökades, föranledde ofta en icke ringa skriftväxling, innan desamma förelåge

i sådant skick, att de av ämbetet kunde slutligen handläggas.

Med hänsyn till det omfattande arbete, som förekomme å advokatfiskalskontoret,

kunde ej allt renskrivningsarbete medhinnas av det där anställda skrivbiträdet,

utan måste utskrifter i rättegångsmål och andra utskrifter av större omfattning

ofta utföras av extra arbetskraft eller anlitande av renskrivningsbyrå. Av

å kontoret förekommande renskrivningsarbete måste åt det där anställda skrivbiträdet

i första rummet överlämnas avskrifter av äldre mer svårlästa handlingar,

vilka i rättegångs- och andra mål måste åberopas, samt utskrifter av mer brådskande

beskaffenhet. Därjämte måste hon biträda med allt kollationeringsarbete.

Det vore av det anförda uppenbart, att behovet av ett skrivbiträde å advokatfiskalskontoret

vore av stadigvarande beskaffenhet. Vid sådant förhållande och då

man hade att räkna med, att ett under dåvarande villkor anställt skrivbiträde, som

förvärvat vana och skicklighet vid utförandet av sitt arbete därstädes, alltjämt

skulle finna med sin fördel förenligt att söka sig annan fastare och bättre lönad

anställning inom eller utom ämbetsverket, syntes alla skäl tala för att det där anställda

skrivbiträdet uppfördes å ordinarie stat.

Med hänsyn till beskaffenheten av de göromål, som skulle komma att åligga

detta biträde, vilket — i betraktande av nödvändigheten av särskild ordning och

reda i diarier och handlingar i en verksamhet, vilken i stor omfattning vore beroende

av fatalier och andra bestämda tider, — måste vara i besittning av särdeles

stora kvalifikationer, ansåg advokatfiskalsämbetet det vara av synnerlig vikt, att

detta biträde erhölle den ställning i löne- och andra avseenden, som i allmänhet

i ämbetsverken tillkomme kvinnligt skrivbiträde av andra lönegraden.

Betydelsen av att det kvinnliga skrivbiträdet erhölle sådan ställning, att hon

kunde påräknas för förutnämnda mer kvalificerade arbete, vore desto större som

tillgången till amanuens- och därmed i kvalitet jämförligt biträde för vederbörande

advokatfiskal^’ måste betecknas såsom alldeles otillräckligt.

För egen del har kammarkollegiet, ehuru fullt vitsordande giltigheten av de

till stöd för advokatfiskalsämbetets framställning anförda skäl, emellertid förmält

Kammar
kollegiet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Kammarkollegiets

skrivelse den

22 december

1915.

Advokats•

fiskalsämbetet.

20 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 205.

sig icke nu anse tiden inne för nämnda biträdes uppförande å ordinarie stat, utan

har kollegiet i anledning av vad ämbetet föreslagit hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

hos riksdagen göra framställning om beviljande för år 1917 av ett anslag å extra

stat av 3,200 kronor för anställande hos kollegiets advokatfiskalsämbete av ett

kvinnligt extra skrivbiträde med ett arvode av 1,600 kronor för år räknat och

semester under en månad mot skyldighet till en daglig tjänstgöring av 6 å 7

timmar, med rätt för Kungl. Maj:t att för år 1916 för ifrågavarande ändamål

disponera 1,600 kronor.

Under framhållande tillika att det skulle kunna synas som om, i händelse

av bifall till sistberörda hemställan, en lindring skulle uppstå i utgifterna å anslaget

till renskrivning m. m., har kollegiet emellertid fäst uppmärksamheten på att detta

icke vore förhållandet annat än i mycket ringa mån, såsom av advokatfiskalsämbetets

framställning även framginge. Sagda biträdes huvudsakligaste uppgifter vore

nämligen att från advokatfiskalema och amanuenserna å advokatfiskalskontoret övertaga

åtskilligt mera mekaniskt arbete, varigenom advokatfiskalema och amanuenserna

vunne tid till fromma för det egentliga kvalificerade arbetet på kontoret. Dessutom

vore tydligt, att det ökade arbetet på advokatfiskalskontoret i mycket hög

grad ökat mängden av renskrivningsarbete utöver vad som beräknats vid fastställandet

av sistberörda anslag.

Jag övergår härefter till att lämna en redogörelse för innehållet i

kammarkollegiets skrivelse den 22 december 1915, däri ämbetsverket gjort

hemställan om förstärkning under tiden från och med den 1 juli 1916

till och med den 31 december 1917 av arbetskrafterna å advokatfiskalskontoret

genom anställande därstädes av två extra tjänstemän i första

lönegraden.

Denna hemställan var föranledd av en av advokatfiskalsämbetet i

memorial den 1 december 1915 gjord framställning, däri ämbetet, under

framhållande av, å ena sidan, den ökade arbetsbördan på advokatfiskalskontoret

och, å den andra, den ringa tillgång på biträde i arbetet, som

stode ämbetet till buds, anhållit, att kollegiet måtte vidtaga åtgärder

för förstärkning från och med ingången av år 1916 av arbetskrafterna

å advokatfiskalskontoret.

Till stöd för framställningen har advokatfiskalsämbetet i sitt berörda memorial

anfört huvudsakligen följande.

Sedan år 1879 hade arbetskrafterna å advokatfiskalskontoret utgjorts av —

förutom den ordinarie advokatfiskal och den extra advokatfiskal, som funnits

anställd från år 1912 med avlöning från anslag å extra stat — en fast anställd

amanuens med årligt arvode, för närvarande utgörande 1,500 kronor, samt sedan

den 1 april 1914 ett kvinnligt skrivbiträde. Sedan år 1912 hade visserligen den

amanuens, som vore anställd hos den i det föregående omförmälda särskilda vattenfallsavdelningen,

haft att, i den mån hans göromål hos avdelningen det medgåve,

biträda med övriga å advokatfiskalskontoret förekommande amanuensgöromål, men

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

då denne amanuens hade att i första rummet arbeta å vattenfallsavdelningen, av

vars särskilda medel han helt och hållet avlönades, kunde något avsevärdare eller

ständigt påräkneligt biträde icke för den ordinarie advokatfiskalen och den nyssbemälde

extra advokatfiskalen erhållas av denne tillfällige amanuens, vars fortsatta

anställning å advokatfiskalskontoret för övrigt vore beroende av vattenfallsavdelningens

behov.

Den sålunda förefintliga tillgången på arbetsbiträde för vederbörande advokatfiskaler

måste i betraktande av den arbetsbörda, som vilade på advokatfiskalskontoret,

betecknas såsom alldeles otillräcklig.

Huru antalet mål och ärenden å advokatfiskalskontoret ökats framginge av

följande sammanställning, därvid för år 1915 sammanställningen avsåge förhållandet

under tiden till den 1 december, ökat med vad som efter förhållandena till samma

dag belöpt på en månad av år 1915:

Inkomna mål.

Utgående expeditioner.

År

1910........

............. 402

651

»

1911........

............ 422

616

»

1912........

............ 492

1,247

»

1913.......

............ 828

1,155

»

1914........

............1,022

1.262

»

1915........

............1,320

1,402

Vederbörande advokatfiskal måste i första hand svara för, att alla fatalietider

iakttoges, samt att i övrigt i pågående rättegångar intet åsidosattes, som i

utredningsväg eller eljest vore erforderligt för iakttagande av kronans rätt. Därav

måste med nödvändighet följa, att, då i dylika fall mer arbets- och tidskrävande

utredningar eller andra åtgärder påkallades, övriga ärenden å advokatfiskalskontoret,

som ej samtidigt medhunnes, måste stå tillsvidare tillbaka.

Det vore av synnerlig vikt, att, innan en rättegång eller annan liknande åtgärd

för iakttagande av kronans rätt vidtoges, det verkligt noggranna övervägande

för varje fall skett, som man kunde begära av den, som i fiskaliskt syfte hade att

handla å kronans vägnar. Ett sådant noggrant övervägande vore emellertid ofta

icke möjligt utan allvarligt och ingående utredningsarbete.

Ofta måste även i andra ärenden, som ej berodde av rättegång, men som

likväl måste anses vara av mer brådskande beskaffenhet, å advokatfiskalskontoret

verkställas synnerligen tidsödande undersökningar, för vilka annat arbete måste tillsvidare

åsidosättas. Detta åsidosättande finge emellertid givetvis ej överstiga en

viss gräns.

Advokatfiskalsämbetet hade icke blott att mer eller mindre formellt handlägga

till ämbetet hänskjutna ärenden, utan man borde av vederbörande advokatfiskal

även kumia fordra det initiativ och den handlingskraft i övrigt, som ensamt

vore förenligt med ett rätt iakttagande av det allmännas intressen. I sådant avseende

måste det ankomma på advokatfiskalsämbetet att i förekommande fall hos

vederbörande överordnade myndighet .gorå de framställningar, som kunde påkallas

av föreliggande omständigheter, samt av hänsynen exempelvis till billighetens krav

i det särskilda fallet — allt förhållanden och hänsyn, som, efter ämbetets uppfattning,

ej finge åsidosättas till förmån för ensamt mer eller mindre formella synpunk
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

ter, men som kunde fordra ingående prövning även av andra än rent rättsliga

frågor. Nu berörda sidor av advokatfiskalens verksamhet måste emellertid bliva

lidande i den mån brist rådde på arbetskraft å advokattiskalskontoret.

Vederbörande advokatfiskal måste även vara i tillfälle att kunna å tjänstens

vägnar å ort och ställe göra sig förtrogen med förhållanden, som berodde av hans

ämbetsåtgärd, likasom han ock måste i fall av behov kunna, utan att andra göromål

hindrade honom därifrån, personligen inställa sig vid vissa rättegångar och

andra förrättningar. Ensamt den behandling, som vederbörande advokatfiskal hade

att ägna exempelvis vissa avvittringsärenden, hade ansetts påkalla advokatfiskalens

närvaro vid sagda förrättningar bland annat under år 1915 sex veckor. Ämbetet

förutsåge, att den fortsatta behandlingen av dithörande, synnerligen omfattande

ämnen "skulle komma att fortfarande vid flera tillfällen och särskilt under år 1916

taga en stor del av advokatfiskalens arbetskraft uteslutande i anspråk.

Vad anginge övriga mål och ärenden å advokatfiskalskontoret, erinrades därom,

att i de flesta mål angående byggnad i vattendrag, vattenavledning m. m.

ämbetet hade att iakttaga kronans och det allmännas rätt ävensom att i övrigt föra

kronans talan i vissa frågor angående bättre rätt till vatten, i den mån dessa frågor

ej för Norrland och Dalarna hemfölle under den särskilda vattenavdelningen. I detta

avseende vore särskilt att framhålla de omfattande utredningar, som ankomme på

ämbetet i frågor angående kungsådras förekomst i vattendrag. Ensamt under hösten

1915 hade ämbetet haft att med till buds stående medel söka ingående utreda

kungsådras förekomst och läge uti ifrågakomna delar av Lagan, Nissan, Ätran,

Svartån vid Älvkulla, Kolbäcksån, Gavleån, Ljusnan. Ljungan. G i mån, Indalsälven

och Gide älv. Ämbetet hade även att avgiva utlåtande och förslag i ärenden angående

kungsådras överbyggande. Under våren 1915 hade exempelvis ett dylikt ärende,

frågan om överbyggande av kungsådra i Gullspångsälven och den därmed sammanhängande

frågan om sjön Skagems reglering, tagit den ene advokatfiskalens arbetskraft

så gott som uteslutande i anspråk under en avsevärd tid, varunder i brist på

nödigt biträde andra ärenden blivit åsidosatta.

Av advokatfiskalsämbetet hade, jämlikt på sin tid ämbetet lämnat uppdrag,

anhängiggjorts åtskilliga rättegångar angående under bruk skatteköpta hemman.

Vissa av dessa rättegångar vore att betrakta såsom avseende särskilda typiska fall

med prejudicierande verkan i förhållande till övriga. 1 ett sådant fall hade under

sommaren 1915 dom meddelats i högsta instans, vilken dom föranlett ytterligare

på ämbetets föranstaltande verkställda utredningar av vederbörande lokala myndigheter,

utredningar, som under den närmaste tiden måste fullföljas och vidare bearbetas,

varefter på grundvalen av det material, som sålunda kunde komma att föreligga,

åtgärder måste vidtagas i ena eller andra riktningen. Under den närmaste

tiden vore flera domar att vänta med liknande predjudicierande betydelse. Huru än

dessa senare utfölle, vore det ett omfattande och krävande arbete, som under den

närmaste tiden måste av advokatfiskalsämbetet utföras i hithörande hänseenden.

För verkställande av omförmälda, med anledning av förberörda redan meddelade

dom erforderliga utredning hade kollegiet måst bevilja vederbörande advokatfiskal

befrielse under en månad under sommaren 1915 från handläggningen av övriga till

hans befattning hörande ärenden. Under hela denna tid hade andre advokatfiskalen

varit frånvarande för sin tjänst, därvid alla övriga till bägge advokatfiskalema

hörande göromål bestritts av en och samme vikarie.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 20~>.

Enligt 12 § i lagen den 8 november 1912 om avlösning av vissa frälseränta!- skulle Konungens befallningshavandes utslag angående avlösning av frälseränta delgivas

ad vok attisk al en, vilken ägde att mot utslaget föra talan för bevarande av

kronans rätt. Den granskningsskyldighet, som sålunda blivit ålagd advokatfiskal,

både* visat sig bliva synnerligen omfattande. Sålunda både ensamt under är 1915

för granskning inom stadgad fatalietid till ämbetet inkommit dylika utslag till ett

antal av 108.

''till ämbetet hänskötes i allt större omfattning mål angående rättsförhållanden,

som sammanhängde med ecklesiastika boställen, samt förfrågningar och framställningar

i sådant avseende från domkapitel och boställshavare.

Den 5 november 1915 både kollegiet i skrivelse till samtliga domkapitel i

riket med undantag av Visby fäst domkapitlens uppmärksamhet vid det efter kollegiets

mening angelägna i att advokatfiskalsämbetet sattes i tillfälle att i händelse av befogenhet

överklaga synerätternas beslut vid sådana syner, som med anledning av

stadgandet i 04 g ecklesiastik boställsordning den 9 december 1910 å varje bostadsboställe

för prästerskapet skulle hållas, och både kollegiet anmodat domkapitlen

ombestyra, att instrumenten över sådana syner till advokatfiskalsämbetet insändes i

god tid före besvärstidens utgång. Om man utginge från, att i varje pastorat funnes

två dylika boställen, innebure detta, att advokatfiskalsämbetet komme på grund av

berörda föreskrift att under år 1916 få granska 358 dylika syneinstrument, under

år 1917 404 o. s. v., eller i medeltal mer än ett per arbetsdag under året. Då

dessa instrument merendels vore av vidlyftig beskaffenhet och den granskande torde

komma att sakna all annan kunskap om förhållandena i det pastorat och den ort,

varom vore fråga, samt om de förutsättningar, som läge till grund för syneförrättningen,

än som av instrumentet kunde inhämtas, insåges, i vilken synnerlig grad

arbetet å advokatfiskalskontoret ökats genom kollegiets förberörda beslut. Därtill

komme, att, då för den sålunda anordnade granskningen endast kort fatalietid stode

till buds, andra göromål måste för densamma skjutas åt sidan, i den mån dessa ej

även vore beroende av sådan tid.

Understundom hade förekommit, att vid fråga om anförande av besvär från

vederbörande advokatfiskal sida över administrativa myndigheters beslut advokatfiskalen

inskränkt sig till att i en före besvärstidens utgång ingiven skrift endast

förbehålla sig att få framdeles vidare utveckla sin talan och grunden för densamma,

vilket sedermera skett, då tiden det medgivit. I enstaka fall kunde måhända ett

sådant tillvägagångssätt vara nödvändigt, nämligen då besvären vore beroende av

utgången hos viss myndighet av annat där anhängigt ärende eller då besvärsmålets

utgång måste anses vara av principiell eller mer omfattande betydelse, samt den

utredning, som i målet måste verkställas, vore särskilt vidlyftig. I den mån emellertid

ett dylikt system med s. k. reservationsbesvär komme till användning blott på den

grund, att andra angelägna ärenden å advokatfiskalskontoret icke medgivit besvärens

fullföljande i ett sammanhang, måste det anses förkastligt och olämpligt. Efter

advokatfiskalsämbetets uppfattning vore det av synnerlig vikt, att arbetskraften å

kontoret vore sådan, att ett dylikt system ej behövde förekomma.

Av arbetsberättelser, som bifogats advokatfiskalsämbetets memorial, framginge,

vad som ytterligare bestyrktes av ämbetets diarier, att antalet å advokatfiskalskontoret

balanserade mål måste anses hava sedan lång tid tillbaka varit allt för

stort, samt att den sålunda förefintliga balansen ej kunde tillfredsställande bort
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

arbetas utan särskilda åtgärder. Balansen avsåge huvudsakligen dels åtskilliga från

kollegiet till kontoret för yttrande remitterade mål, vilka påkallade mer omfattande

utredning, dels ock åtskilliga ärenden, i vilka fråga vore om anliängiggörande av

rättegång eller annan talan för iakttagande av kronans rätt, men där denna fråga

måste bero av vidare icke medhunnen utredning. I vissa av dessa fall vorden

erforderliga utredningen av synnerligen omfattande beskaffenhet och av principiell

betydelse. Advokatfiskalsämbetet ville härutinnan framhålla, att för bedömande av

ämbetets arbete antalet diarieförda och balanserade mål och ärenden i sig självt

naturligtvis ej finge anses avgörande. För ett riktigt sådant bedömande ankomme

det väsentligen på ärendenas beskaffenhet och vikt samt arten av den befattning,

advokatfiskal hade att med dem taga.

För vardera advokatfiskal representerade den ende å advokatfiskalskontoret

anställde amanuensen — under de tider, då den tillfälliga hos vattenfallsavdelningen

huvudsakligen tjänstgörande amanuensen vore helt upptagen av dithörande göromål,

samt under semestertid — tillgång till arbetskraft till sitt biträde under blott en ä

högst tvä timmar dagligen, en tillgång, som måste te sig såsom orimligt knapp.

Denne amanuens kunde i stort sett ej heller medhinna annat än kollationeringsarbete,

förande av vissa fatalielistor, verkställande av utdrag ur jordeböcker, insamlande

av handlingar samt besök för sådant eller annat ändamål hos andra myndigheter.

Vissa tider måste han för fataliers behöriga iakttagande m. m. stå till

endera advokatfiskal uteslutande förfogande. Av sådan anledning hade exempelvis

under hösten 1915 ena advokatfiskal saknat allt amanuensbiträde under tre veckor.

All annan utredning och uppsättning än den nyss nämnda måste utföras av advokatfiskalen

personligen, i den mån han ej under särskilda tider biträddes av den tillfälliga

amanuensen hos vattenfallsavdelningen eller av renskriverskan. Under den

huvudsakliga delen av arbetsdagen saknade han alltså i sin tjänst något som helst

biträde undantagandes numera den sistnämnda.

I en av förutvarande advokatfiskalen den 22 januari 1914 till kollegiet gjord

framställning hade framhållits, att med hänsyn till de redan då å advokatfiskalskontoret

förekommande målens antal och beskaffenhet var och en av de tjänstförrättande

advokatfiskalerna hade på sin lott en arbetsbörda,. som till omfattning och

kvalitet syntes honom vara fullt jämförlig med den, sony tilldelats en av kollegiets

ordinarie rottal''. Till biträde vid handläggningen av sitt arbete hade emellertid,

enligt vad samme advokatfiskal vidare framhållit, varje rotel förutom den för samtliga

rottal’ gemensamma registratorn, åtminstone en första gradens tjänsteman

(notarie) och en amanuens. Biträde vid motsvarande registrators-, notarie- och

amanuensarbete vore å advokatfiskalskontoret ej tillgodosett annat än med den för

båda advokatfiskalerna gemensamma amanuensen. Detta syntes vara ett påfallande

missförhållande.

Advokatfiskalsämbetet tilläte sig i förevarande avseende framhålla vikten av,

att även en statens ämbetsmyndighet till förmån för det statsintresse, för vilket

den vore verksam, och för allmänheten anpassades efter ostridigt förefintliga praktiska

behov; och gällde detta särskilt advokatfiskalskontoret, där förhållandena i vissa

avseenden vore att likställa med ett enskilt advokatkontor vilket, såsom ämbetet

fått erfara, ej underläte att, då det uppträdde såsom kronans motpart, för stora

kostnader anlita tillgänglig sakkunskap och erforderligt utredningsbiträde.

Då ämbetet alltså funnit, att den stora ökningen av arbetet å advokatfiskal
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 20.i. 25

kontoret icke längre gjorde det möjligt för vederbörande advokatfiskal^- att utan

en därav betingad ökning av arbetskrafterna å kontoret tillgodose nödvändiga krav

såväl från kollegiets som frän annan myndighets och allmänhetens sida, hade ämbetet

ansett det vara sin plikt, att, samtidigt som ämbetet bringade detta förhållande

till kollegiets kännedom, även föreslå de åtgärder för förbättrande av härutinnan

rådande brister, som ämbetet för sin del ansåge lämpligast.

Efter ämbetets mening kunde dylik förbättring vinnas blott därigenom, att

tillgång bereddes vardera advokatfiskal till biträde under hela den dagliga arbetstiden

å tjänsterummet, ävensom att detta biträde bleve sålunda kvalificerat, att

detsamma kunde dels under advokatfiskal^ ledning biträda med sådant utredningsarbete

och sådana andra göromål, som ej tarvade advokatfiskalens egen handläggning,

dels ock vid behov utöva det ställföreträdarskap för advokatfiskal som vore erforderligt

under dennes tjänsteresor och arbete med vissa särskilt omfattande och

viktiga ärenden, som ej finge tillbakasättas.

Ämbetet ville i detta sammanhang framhålla den synnerliga vikten därav,

att under advokatfiskalens frånvaro från sin tjänst pågående rättegångar, som

kunde gälla synnerligen stora intressen, och andra ärenden ej överlämnades till

handläggning åt en med dem och med förhållandena i det föreliggande fallet ej

förtrogen person. Att till den, som ej tagit någon som helst befattning med de

mål, som vid en viss tidpunkt vore anhängiga och däri talan skulle utföras i olika

fall i olika instanser, överlämna deras handläggning, innebure därför, att ett olämpligt

dubbelarbete bleve nödigt, och skadade den nödvändiga stabiliteten i advokatfiskalens

ämbetsbefattning, samt förminskade väsentligt utsikten till framgång i

densamma. Vardera advokatfiskalen vore under nuvarande förhållanden så upptagen

med vad honom ålåge, att han ej kunde följa den andres åtgöranden på sätt,

som gjorde det för honom möjligt att i berörda avseende vid behov träda i den

andres ställe utan alldeles särskilt dubbelarbete, som innebure ett åsidosättande av

det honom regelmässigt ålagda arbete.

Det sålunda uppställda kravet kunde efter ämbetets uppfattning lämpligen

tillgodoses därigenom, att under vardera advokatfiskalen anställdes en tjänsteman

med den avlöning, att han kunde hava skyldighet att helt och hållet ägna sig åt

arbetet å advokatfiskalskontoret. Därigenom bleve hans arbetskraft i erforderlig

mån effektiv. I betraktande av att ena advokatfiskalstjänsten ännu ej vore uppförd

å ordinarie stat samt med hänsyn till de organisatoriska förhållandena i allmänhet

u advokatfiskalskontoret, borde efter ämbetets uppfattning dessa tjänstemän endast

erhålla extra anställning. Vid sådant förhållande syntes det angivna önskemålet

för närvarande kunna lämpligen tillgodoses sålunda, att, med bibehållande av den

nuvarande amanuensen, två tjänstemän anställdes, en för vardera advokatfiskalen,

med något lägre arvode än som tillkomme tjänsteman av första lönegraden, men

dock så högt tilltaget, att av dem kunde fordras, att de under större delen av,

och i mån av behov under hela, den dagliga arbetstiden å tjänsterummet skulle

vara att där tillgå. Därigenom vunnes också, att det angivna kollationeringsarbetet

och annat enklare slag av arbete, som utfördes av den nuvarande amanuensen, ej

skulle behöva inkräkta på övriga tjänstemäns göromål. Under angivna förutsättning

syntes det ämbetet ej oundgängligen nödigt, att de nämnda biträdande tjänstemännen

fullt ut erhölle den avlöning, som tillkomme en löneinnehavare av första tjänstegraden.

Såsom minimiavlöning för en var av dem föreslog ämbetet 3,000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 180 höft. (Nr 205.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Kammar
kollegiet.

26 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 205.

vilken avlöning — som, efter vad ämbetet inhämtat, i allmänhet å större advokatkontor

utgjorde minsta begynnelseavlöning — utgått till vissa tjänstemän inom

kollegiet. Med en dylik avlöning ansåg ämbetet det möjligt att även hos ämbetet

erhålla kvalificerade personer med sådana tjänsteåligganden, att de uppställda anspråken

bleve tillbörligt tillgodosedda; och höll ämbetet före, att därmed lockelsen

för en dylik tjänsteman att med undantag för advokatfiskalstjänsterna söka förordnande

å första och andra gradens tjänst skulle bliva så ringa, att det ej behövde

befaras, att de av nu nämnda anledning bleve —• åtminstone ej under längre tid av

året — tagna från advokatfiskalskontoret.

Därest under år 1916 advokatfiskalsämbetet finge tillgå ungefär samma biträde

som dittills av den hos vattenfallsavdelningen tjänstgörande amanuensen, ansåg

ämbetet en sådan anordning möjlig, att denne erhölle den ena av de nu ifrågasatta

nya anställningarna å kontoret, vid vilket förhållande och så länge så bleve fallet,

det föreslagna arvodet av 3,000 kronor möjligen skulle kunna för denne nedsättas

till 2,000 kronor.

Advokatfiskalsämbetet har slutligen ytterligare framhållit, att dess förslag

om anställande under vardera advokatfiskal av en tjänsteman med angivna avlöning

och åligganden endast avsåge att med hänsyn till nu överskådliga förhållanden

tillgodose ett efter ämbetets uppfattning oundgängligt behov.

Kammarkollegiet har i sin förberörda skrivelse den 22 december 1915 vitsordat

riktigheten av den av advokatfiskalsämbetet lämnade redogörelsen, likväl med

den anmärkning att det syntes vara en öppen fråga, huruvida och i vilken omfattning

advokatfiskalsämbetet jämväl för framtiden kunde hava anledning att taga

befattning med sådana syner, vilka i sammanhang med ny lönereglering komme att

jämlikt 64 § ecklesiastik boställsordning hållas i de särskilda pastoraten. Den av

advokatfiskalsämbetet omförmälda cirkulärskrivelsen hade nämligen endast avsett

en provisorisk åtgärd i avvaktan på de förslag till åtgärder i ämnet, som kunde

emotses från de av Kungl. Maj:t tillsatta kommitterade för utredning rörande ändrad

förvaltning av kyrkofonden m. in.

Oavsett emellertid huruvida handläggningen av sistberörda slags ärenden för

framtiden komme att belasta advokatfiskalsämbetet eller icke, fann kollegiet advokatfiskalsämbetets

arbetsbörda, sådan den för närvarande vore och för en längre

framtid med största sannolikhet komme att gestalta sig, oundgängligen kräva en

förstärkning av advokatfiskalskontorets arbetskrafter fullt ut i den omfattning

ämbetet föreslagit. Det trängande behovet av denna förstärkning, som med full

tydlighet framginge av ämbetets arbetsredogörelser för de sista fem åren, måste

ock med det snaraste tillgodoses, därest icke såväl allmänt som enskilt intresse i

allvarlig mån skulle bliva lidande.

Lika med advokatfiskalsämbetet ansåg jämväl kollegiet, att den ifrågasatta

förstärkningen av arbetskrafterna borde ske i den form, att vardera advokatfiskal

erhölle ett stadigvarande tjänstebiträde.

Beträffande däremot den tjänsteställning och de avlöningsförmåner, som enligt

advokatfiskalsämbetets förslag skulle — under förutsättning att den nuvarande

amanuensbefattningen bibehölles — beredas de ifrågasatta tjänstebiträdena, kunde

kollegiet icke fullt ansluta sig till ämbetets framställning.

Därest man nämligen med den ifrågasatta anordningen önskade vinna det

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 20.r>.

.syftemål, att tillgång bereddes vardera advokatfiskal till biträde under bola den

dagliga arbetstiden å tjänsterummet ävensom att detta biträde bleve sålunda kvalificerat,

att detsamma kunde dels under advokatfiskal^ ledning biträda mod sådant

utredningsarbete och sådana andra göromål, som ej tarvade advokatfiskalens egen

handläggning, dels ock vid behov utöva det ställföreträdarskap för advokatfiskal,

som vore erforderligt under dennes tjänsteresor och arbete med vissa särskilda omfattande

ärenden, som ej finge tillbakasättas, syntes det kollegiet uppenbart, att

detta syftemål icke kunde uppnås med mindre ifrågavarande biträden bereddes minst

lika göda avlöningsförmåner och tjänstemeriter som dem, vilka tillkomme kollegiets

notarier. Med en avlöning av endast 3,000 kronor och utan tjänstemeriter motsvarande

första lönegradens ansåg kollegiet stora svårigheter möta att få ifrågavarande

befattningar besatta med därtill fullt kvalificerade personer, och i varje

fall skulle enligt kollegiets mening ringa utsikter förefinnas, att de kvalificerade

personer, som trots nämnda avlöningsvillkor tilläventyrs kunnat placeras å advokatfiskalskontoret,

komme att kvarstanna därstädes så länge, att den av dem inhämtade

erfarenheten rörande kontorets ärenden kunde i önskvärd grad därstädes utnyttjas.

Ur denna synpunkt och då ifrågavarande befattningshavares åligganden komme

att fullt motsvara det arbete och ansvar, som enligt gällande instruktion ålåge

kollegiets notarier, ansåg kollegiet det riktigast och bäst överensstämmande med

kollegiets organisation i övrigt, att, i stället för de av advokatfiskalsämbetet föreslagna

tjänstebiträdena med ett arvode vardera å 3,000 kronor, å advokatfiskalskontoret

anställdes två extra tjänstemän i första lönegraden med en avlöning för

vardera av 3,900 kronor, varav 2,400 kronor borde anses såsom lön, och 1,500

kronor såsom tjänstgöringspenningar. Då dessa tjänstemän jämväl syntes böra beredas

semester motsvarande den, som tillkomme tjänstemän i nyssnämnda lönegrad,

ansåg kollegiet ett lämpligt belopp, förslagsvis 400 kronor, böra anvisas till ersättning

under semestern åt deras vikarier och åt vikariernas ställföreträdare. Arsanslaget

för den av kollegiet sålunda föreslagna förstärkningen av advokatfiskalskontorets

arbetskrafter skulle alltså uppgå till 8,200 kronor.

Med en dylik anordning kunde, enligt kollegiets mening, den hittillsvarande

amanuensbefattningen å advokatfiskalskontoret indragas. Det med denna amanuensbefattning

förenade arvodet hade vid beräkningen av det å kollegiets stat uppförda

anslaget till vikariatsersättning, renskrivnings- och tryckningskostnad m. m. beräknats

utgå med 1,800 kronor. Under förutsättning att detta belopp sålunda

komme att inbesparas, skulle kollegiets förslag, i stort sett, icke föranleda större

utgifter för statsverket än dem, varom advokatfiskalsämbetet hemställt.

Ifrågavarande extra tjänstemän i första lönegraden syntes kollegiet lämpligen

böra benämnas fiskaler och böra besitta advokatfiskal kompetens enligt kungl.

kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade villkor för anställning i statens

civila tjänstebefattningar. De skulle hava till åliggande att, efter av ämbetsverkets

chef föreskriven indelning till tjänstgöring under de två advokatfiskalerna, under

vederbörande advokatfiskal inseende biträda med utredning av förekommande mål

och ärenden och med anskaffande av erforderliga upplysningar, därvid fiskal skulle

vara ansvarig för riktigheten av de upplysningar, uppgifter och utdrag av handlingar

han lämnade; att uppsätta koncept till utgående expeditioner i ärenden som

tillhörde den advokatfiskal, under vilken fiskal blivit indelad till tjänstgöring:

samt att efter skedd justering skyndsamt låta utskriva de utgående expeditionerna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 205.

och ansvara för deras överensstämmelse med koncepten. Därjämte syntes för beredande

av lättnad åt vederbörande advokatfiskal i åtskilliga fall, då personlig inställelse

för bevakande av Kungl. Maj:ts och kronans talan vid domstolar, ämbetsmyndigheter

och förrättningssammanträden från advokatfiskalsämbetets sida vore

lämplig eller önsklig, möjlighet böra beredas att låta advokatfiskalen företrädas av

den fiskal, som tjänstgjorde under honom, därvid det syntes böra tillkomma kollegiets

chef eller justitiekansler!! att därom meddela förordnande på framställning av

advokatfiskalen.

Kollegiet ansåg förstärkningen av advokatfiskalskontorets arbetskrafter lämpligen

böra äga rum från och med den 1 juli 1916; kollegiet ville dock redan på

förhand meddela, att kollegiet med hänsyn till åtskilliga större ärenden, som för

väntades komma att bliva föremål för advokatfiskalsämbetets handläggning under

vintern 1915 — 1916, bland annat avvittringsäronden, sannolikt komme att se sig

nödsakat att jämväl för tiden före den 1 juli 1916 göra framställning om viss

annan tillfällig arbetsförstärkning å advokatfiskalskontoret.

I enlighet med vad anfört blivit, och då för år 1916 någon rätt till semester

för de ifrågasatta nya befattningshavarne och i anledning därav vikariatsersättning

icke syntes ifrågakomma, skulle alltså för den av kollegiet föreslagna utökningen

av advokatfiskalskontorets arbetskrafter, efter avdrag av arvodet till den därstädes

anställda amanuensen, bliva erforderligt för år 1916 ett belopp av 3,000 kronor

och för år 1917 ett belopp av 6,400 kronor, utöver vad kollegiet redan disponerade

eller begärt att få disponera. ,

Under erinran därom att kollegiet i förut omförmälda skrivelse den 30 september

1915 bland annat hemställt om medgivande för kollegiet att, utöver vad

förut för ändamålet anvisats, såsom tillägg till det i ämbetsverkets stat uppförda

anslaget till vikariatsersättning, renskrivnings- och tryckningskostnad m. m. använda

ett belopp av 4,350 kronor under år 1916 och 5,475 kronor under år 1917, har

kollegiet slutligen framhållit, att sistberörda två summor syntes under förutsättning,

å ena sidan, att amanuensbefattningen å advokatfiskalskontoret bleve från och med

den 1 juli 1916 obesatt, men, å den andra, att vikariatsersättning skulle under

1917 komma att utgå med 400 kronor utöver vad i skrivelsen den 30 september

1915 beräknats, böra minskas för år 1916 med 900 kronor eller från 4,350 kronor

till 3,450 kronor samt för år 1917 med 1,400 kronor från 5,475 kronor till 4,075

kronor.

Vid föredragning den 31 december 1915 av kammarkollegiets förstberörda

framställning av den 30 september samma år fann Kungl. Maj:t

gott, bland annat, dels medgiva att hos kollegiet finge under tiden från

1916 års början intill den 1 juli samma år anställas ytterligare två

adjungerade ledamöter, tre extra notarier och tre extra skrivbiträden,

dels förklara, att de adjungerade ledamöterna, vilka skulle hava att till dem,

som uppehölle deras tjänst, avstå därmed förenade tjänstgöringspenningar,

skulle vara berättigade att under tiden för förordnandet uppbära mot

kammarråds tjänstgöringspenningar svarande ersättning, dels bemyndiga

kollegiet att under motsvarande tid hos kollegiet förordna tre personer

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 205.

att vara extra notarier och tre personer att vara extra skrivbiträden,

därav ett, anställt hos kollegiets advokatfiskalsämbetc, i andra lönegraden

och två i första lönegraden, dels tillerkänna extra notarierna och extra

skrivbiträdena rättighet att uppbära arvoden, extra notarierna, vilka

skulle hava att frånträda möjligen förekommande avlöningsförmåner

inom ämbetsverket, efter 3,900 kronor, varav 1,500 kronor skulle anses

såsom tjänstgöringspenningar, det extra skrivbiträdet i andra lönegraden

efter 1,550 kronor och de extra skrivbiträdena i första lönegraden efter

l, 150 kronor, allt för år räknat, dels ock medgiva kollegiet att såsom

tillägg till det i kollegiets stat uppförda anslaget till vikariatsersättning

m. m. under ifrågavarande tid använda ett belopp av högst 2,175 kronor.

Tillika fann Kungl. Maj:t gott uppdraga åt löneregleringskommittén

att verkställa utredning, huruvida och i vad mån förstärkning av kollegiets

arbetskrafter för tiden efter utgången av juni månad år 1916 i den

av kollegiet ifrågasatta utsträckning kunde anses behövlig, samt avgiva

det utlåtande, vartill utredningen kunde föranleda, och förordnade Kungl.

Maj:t kammarrådet, friherre Gasten von Otter att såsom ledamot i kommittén

deltaga i behandlingen av denna fråga.

Kammarkollegiets skrivelse den 22 december 1915 överlämnades

genom remiss den 13 januari 1916 till löneregleringskommittén för att

tagas i övervägande vid fullgörandet av det kommittén den 31 december

1915 lämnade uppdraget.

I skrivelse den 16 mars 1916 bär nu löneregleringskommittén avlämnat

den begärda utredningen och därvid — efter att hava redogjort

för kammarkollegiets framställningar — anfört följande:

»Såsom av kammarkollegiets framställning av den 30 september 1915 framgår,

har det av kollegiet åberopade behovet av den i nämnda framställning ifrågasatta

tillfälliga förstärkningen i ämbetsverkets arbetskrafter föranletts dels av önskvärdheten

att kunna avhjälpa en under de senaste åren uppkommen alltjämt stigande

balans, dels ock huvudsakligen därav att sedan år 1914 gjort sig kännbar och under

en tid framåt kommer att inträffa en avsevärd ökning i tillströmningen inom vissa

grupper av de på kollegiets handläggning beroende ärenden, en ökning, som, beroende

på vissa under senare tid utfärdade författningar, är av övergående beskaffenhet

och endast i någon mån tagits i beräkning vid bestämmandet av ämbetsverkets

ordinarie arbetskrafter.

De grupper av ärenden, inom vilka berörda ökade tillströmning gjort sig

gällande, utgöras dels av frågor rörande fastställande av nya löneregleringar för

rikets prästerskap och därmed sammanhängande frågor och dels av frågor, uppkomna

i sammanhang med jordregistrets uppläggande. Mera i förbigående har

omnämnts ytterligare en grupp ärenden, nämligen ärenden angående frälseräntor.

Enligt gällande instruktion åligger det kammarkollegiet, bland annat, att till

Lonercgle
ringskom~
mittén.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

Kungl. Maj:t avgiva underdåniga utlåtanden i frågor om ordnande av prästerskapets

avlöning och därmed sammanhängande frågor samt om förändringar i landets kyrkliga

indelning.

De prästlöneregleringar, vilka meddelats på grund av de genom 1910 års

lagstiftning upphävda förordningarna den 11 juli 1862 och den 1 november 1872,

och vilka regleringar var för sig fastställts för en tid av 50 år, räknat från och

med den 1 maj näst efter fastställelsen, skola nu i den mån de upphöra att äga

tillämpning — vilket sker successivt under en följd av år — ersättas av nya löneregleringar,

grundade på 1910 års lagstiftning.

Nämnda äldre löneregleringar uppgå tillsammans till ett antal av 1,365.

De första av dem hava till ett antal av 12 upphört att gälla den 30 april

1914; motsvarande dag år 1915 löpte ytterligare 34 till ända. Därefter kommer

en period av sju år, under vilken det störa flertalet upphör att äga tillämpning, i

det att 110 förfalla år 1916. 179 år 1917, 202 år 1918, 204 år 1919, 222 år 1920,

156 år 1921 och 113 år 1922. De år 1923 förfallande utgöra 59, och under vart

och ett av vissa därefter följande år tilländagå!- giltigheten av allenast ett fåtal.

Förslag till de nya löneregleringarna uppgöras av inom ecklesiastikdepartementet

tillkallade sakkunniga, varefter kammarkollegiet erhåller remiss att efter

vederbörandes hörande avgiva underdånigt utlåtande.

I sammanhang med behandlingen av löneregleringsförslagen förekomma, såsom

av kollegiet framhållits, till utredning och prövning dels de på sin tid av prästlöneregleringskommittén

framställda förslag rörande den kyrkliga indelningen och organisationen

eller förslag, som därutinnan av de sakkunniga väckas, dels ock även

andra frågor, som tarva utredningar och undersökningar, såsom frågor om den rätt,

varmed boställe av präst innehaves, om befintligheten av donationer, om patronatsrätter

o. s. v. Nu avsedda spörsmål äro av ofta grannlaga natur och av stor

betydelse för, å ena sidan, församlingen och prästen och, å den andra, kyrkofonden

såsom ansvarig för prästlönerna i den mån församlingsavgifterna och övriga inom

pastoratet tillgängliga lönetillgångar icke förslå.

Bland övriga ärenden, som uppstå såsom en följd av de nya löneregleringarna

och kräva handläggning av kammarkollegium, må nämnas frågor om överlämnande

i enlighet med 2 § i lagen om kyrkofond till denna fond av fonder och andra

kapitaltillgångar, som äro avsedda till avlöning för prästerlig tjänst, samt om beräkning,

jämlikt 19 § 4:o) i lagen om reglering av prästerskapets avlöning, av det belopp

skogsförsäljningsmedel, som årligen skall ur kyrkofonden utgå såsom bidrag till

prästerskapets avlöning.

På grund av stadgandet i 3 § 2 stycket av lagen den 9 december 1910 om

indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning

därför, och i enlighet med de närmare bestämmelser därom, som äro meddelade

i kungl. kungörelsen den 11 december 1914 angående tillämpning av samma lag,

tillkommer kammarkollegiet en särskild befogenhet, nämligen att fastställa den

summa i penningar, till vilken de indragna avgifterna skola för varje församling vid

indragningen beräknas. Berörda uträkningar äro av synnerligen tidsödande art.

Det arbete, som måste utkrävas av kammarkollegiet med anledning av de nya

prästerliga avlöningslagarnas genomförande, kommer sålunda att fortfarande under

de närmaste åren bliva mycket betungande och i följd därav påkalla förstärkning i

ämbetsverkets ordinarie arbetskrafter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 205. N 3 1

Vad angår jordregisterarbetet, har kammarkollegiet icke någon befattning

med själva uppläggandet av registret, men, enär jordregistret vilar på jordeboken,

ger jordregisterarbetet upphov till ett stort antal jordeboken rörande frågor, vilka

komma under kollegiets handläggning, då kollegiet instruktionsenligt har att pröva

frågor om granskning och fastställande av jordeboken och om vidtagande av ändringar

däri ävensom frågor om hemmans rätta mantal och om namnförändring å hemman

eller lägenhet, som är i jordeboken upptagen.

Av de ärenden, som till följd av det pågående jordregisterarbetet komma

under kollegiets handläggning, äro, efter vad kommittén inhämtat, åtskilliga av

mera enkel beskaffenhet, såsom frågor om benämning å fastigheter eller fastighetsdelar,

som förklarats skola överföras till särskilt upplägg, om namn- eller nummerförändring

å fastighet till förekommande av sammanblandning med annan fastighet

m. m. Dessa ärenden torde därför vid den nu föreliggande frågans bedömande

kunna lämnas å sido.

Det stora flertalet ärenden åter utgöres av sådana, som uppkomma med

anledning av stadgandet i § 27 jordregisterförordningen, och dessa senare fordra i

regeln mer eller mindre vidlyftiga undersökningar och äro ofta av invecklad

beskaffenhet.

I avseende å uppkomsten och betydelsen av jordregistret samt om jordregisterarbetets

organiserande m. m. torde nu allenast få hänvisas till vad härutinnan

anförts i kommitténs underdåniga yttrande den 26 februari 1915 och som återgivits

i den förut omförmälda kung!, propositionen nr 133 till 1915 års riksdag,

sid. 13—15.

Rörande omfattningen av det tillskott i arbete, nu ifrågavarande jordregisterärenden

tillföra kammarkollegiet, får man en föreställning genom den meddelade

upplysningen, att lantmäteristyrelsen uppskattat ärendena till ett sammanlagt antal

av åtskilliga tusen; och då jordregistrets uppläggande beräknats vara fullbordat

med 1917 års utgång, är det alltså under en synnerligen kort tidrymd som tillströmningen

av detta betydande antal ärenden av nu ifrågavarande slag skulle äga

rum, medförande i de ämbetsverket åliggande arbeten en ökning, som blir än mer

betungande genom den vidtagna ändringen i jordregisterförordningen.

Till stöd för sin nu ifrågavarande framställning om förstärkning i arbetskrafterna

har kollegiet åberopat, förutom den starka tillströmningen av ärenden

tillhörande nyss angivna grupper, även den omständighet att, oavsett samma ärenden,

kollegiets arbetsmängd vore stadd i ständig stegring och att i följd därav antalet

på kollegiets handläggning beroende, icke avgjorda ärenden alltjämt ökades.

Såsom tillägg till de av kollegiet härutinnan lämnade uppgifter torde kommittén

få meddela, att, efter vad kommittén inhämtat, antalet under år 1915 till

kollegiet inkomna diarieförda ärenden (strömsfallsärendena oberäknade) uppgick till

4,690; antalet under året avgjorda ärenden uppgick till 3,452 och antalet vid årets

slut balanserade ärenden till 3,536, allt enligt verkställd preliminär beräkning.

För nedbringandet av sagda balans till normal omfattning kräves uppenbarligen

ökning i kollegiets arbetskrafter.

Vad angår advokatfiskalsämbetets arbetsbörda, må till den av detta ämbete

verkställda utredningen tilläggas, att, efter vad kommittén inhämtat, antalet under

år 1915 diarieförda ärenden, enligt preliminär beräkning, uppgått till 1,338, samt

att såväl denna som de av ämbetet meddelade siffror angående antalet ärenden avse

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

antalet efter frånräknande av de ärenden, som tillhört den särskilda vattenfallsavdelningen.

Utredningen visar, att på de båda ifrågavarande advokatfiskalerna vilar ett

arbete av sådan omfattning att en förstärkning av de till advokatfiskalskontorets

förfogande ställda arbetskrafterna måste anses vara av behovet påkallad.

Innan kommittén emellertid går att yttra sig vidare däröver, i vad mån

behovet av förstärkning i kollegiets arbetskrafter må anses göra sig gällande även

för tiden efter utgången av juni månad år 1916, torde få i korthet erinras om

kollegiets nuvarande organisation, så vitt angår de till ämbetsverkets förfogande

ställda arbetskrafterna av här ifrågavarande slag, samt undersökas, huruvida och i

vilken omfattning ärendena angående prästlöneregleringar och jordregister tagits i

beräkning vid fastställandet av ämbetsverkets nuvarande personal.

Sedan kammarkollegium år 1879 varit föremål för omorganisation, varvid

dess personal, utan att begränsning av kollegiets ämbetsbefattning tillika vidtogs, i

väsentlig mån minskades, bestod kollegiet intill den 1 juni 1909, då dess nuvarande,

genom instruktion den 26 maj 1909 fastställda organisation trädde i tillämpning, av

president och sex kammarråd, varjämte därstädes voro anställda i andra lönegraden

två tjänstemän, nämligen en advokatfiskal och en arkivarie, samt i första lönegraden

tolv tjänstemän, därav tio notarier, en registrator och en aktuarie; därtill

kommo extra ordinarie tjänstemän, amanuenser, till ett antal växlande mellan åtta

och tio.

Då löneregleringskommittén i slutet av år 1903 avgav betänkande rörande

reglering av löneförhållandena m. m. vid kammarkollegium, vilket betänkande i sina

huvudsakligaste delar ligger till grund för ämbetsverkets nuvarande organisation,

erinrade kommittén, att inom det arbetsområde, som blivit kollegiet anvisat enligt

1879 års instruktion, sedermera tid efter annan utfärdats lagbestämmelser, vilka

föranlett, att vissa kollegiet enligt instruktionen tillhörande grupper av mål och

ärenden antingen över huvud taget icke vidare förekomme eller ock endast förekomme

i väsentligt mindre omfattning än tillförene.

Kommittén framlade förslag om ytterligare begränsning av kollegiets ämbetsverksamhet

dels genom upphörande av kollegiets befattning såsom mellaninstans

med vissa besvärsmål, dels genom överflyttning till de allmänna domstolarna av

vissa mål och dels genom överflyttning till andra förvaltningsmyndigheter av andra

kollegiets mål och ärenden; och tillstyrkte kommittén därjämte en icke oväsentlig

minskning i antalet såväl ledamöter i ämbetsverket som tjänstemän därstädes.

Med hänsyn till den redan inträdda och av kommittén ytterligare föreslagna

begränsningen i kollegiets göromål jämte de av kommittén förordade förändringar i

sättet och ordningen för ärendenas behandling m. m. beräknade nämligen kommittén,

att det antal ärenden, som skulle komma att till beredning och föredragning vila

på ledamöterna, icke komme att bliva större än att de, fördelade på tre ledamöter,

skulle ungefärligen motsvara det antal, som då folie på var och en av de sex

kammarråden (d. v. s. enligt vad kollegiet i sin nu förevarande framställning av den

30 september 1915 erinrat, 438).

Av intresse för den föreliggande frågan torde vara vad kommittén yttrade

angående ärenden rörande ordnande av prästerskapets avlöning och därmed sammanhängande

frågor, i vilka kollegiet enligt instruktionen hade att avgiva utlåtanden.

Det vore otvivelaktigt, yttrade kommittén, att dessa ärenden redan då för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kunyl. May.ts Nåd. Proposition Nr 205. 33

orsakade kollegiet ett betydande arbete; och från dess sida både framhållits att av

de inånga och omfattande förslag, vilka framställts av den s. k. prästlöneregleringskommittén,

en del redan blivit till kollegiet remitterade och andra vore att

efter hand dit förvänta, varav en väsentlig ökning i kollegiets arbetsbörda skulle

orsakas.

Att i nu ifrågavarande avseende ett betydande och väsentligt ökat arbete

förestode kollegiet ansåg kommittén jämväl för sin del uppenbart. Antagligt vore

även att detta arbete komme att bliva utsträckt över en ganska lång tidrymd.

Men det vore i allt fall ett arbete av övergående beskaffenhet. Och vanskligt vore

väl för övrigt att med någon mån av visshet kunna beräkna det behov av arbetskraft,

som för dess behöriga utförande kunde erfordras.

Med hänsyn härtill ansåg kommittén, att det arbete, som av prästlöneregleringskommitténs

förslag kunde bliva eu följd, icke borde läggas till grund för

beräkning av behovet av ordinarie arbetskrafter inom kollegiet.

Frågan om jordregister var vid nämnda tidpunkt ännu icke aktuell.

Kammarkollegiet, som den 29 april 1904 avgav underdånigt utlåtande över

löneregleringskommitténs berörda betänkande och därvid avstyrkte ett av kommittén

framlagt förslag beträffande avskiljande från kollegiet av de s. k. kommunikationsmålen,

uttalade sig, under förutsättning att ett sådant avskiljande icke ägde rum,

emot varje minskning i ledamöternas antal.

Till stöd härför åberopade kollegiet, hurusom folkmängdens tillväxt och

kulturens utveckling i ett land måste ställa i alla avseenden ökade krav på administrationen,

i det att ärendena bleve flera samt mera invecklade och svårlösta,

ävensom att, oaktat ändringarna i beskattningsväsendet och den kamerala lagstiftningen

i övrigt, någon nedgång i målens antal inom kollegiet icke kunnat förmärkas

vid den tidpunkt, då kollegiets utlåtande avgavs.

Vidare framhölls, hurusom en ökning i kollegiets arbetsbörda skulle föranledas,

bland. annat, av prästlöneregleringskommitténs förslag beträffande den kyrkliga,

indelningen och organisationen. Det ökade arbete, som för uppgörande av nya

löneregleringar oundvikligen komme att påläggas kollegiet, vore därför, så vitt då

kunde bedömas, ingalunda av övergående beskaffenhet, utan borde enligt kollegiets

mening därtill tagas hänsyn vid beräkningen av de behövliga ordinarie arbetskrafterna

inom kollegiet.

I den av Kungl. Ma.j:t till 1908 års riksdag avgivna och av denna med endast

smärre jämkningar antagna propositionen i ämnet föreslog Kungl. Maj:t anvisande

av avlöningsmedel för fyra kammarråd.

Oaktat Kungl. Maj:t i likhet med kommittén ansåg, att åtskilliga grupper

av mål, bland dem kommunikationsmålen, skulle avskiljas från kollegiet, avvek

dock den kungl. propositionen sålunda från kommitténs förslag i avseende å begränsningen

av antalet ledamöter i ämbetsverket.

Av det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll inhämtas, att anledningarna

därtill angivits vara dels att de till kollegiet inkomna mål och ärenden

inom grupper, som skulle hos kollegiet kvarbliva, under senare åren visat en icke

obetydlig tendens till ökning, dels att de arbetskrävande frågor rörande förändrad

lagstiftning inom olika grenar av förvaltningen, vilka till kollegiet remitterats för

avgivande av underdånigt utlåtande, högst betydligt stegrats så i antal som i omfattning,

dels att det icke syntes vara lämpligt att vid den då förestående organisaBihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 180 käft. (Nr 205.)

b

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

tionsplanens uppgörande helt och hållet frånse den ökning i arbetsbördan, som bleve

en följd av den då förestående nya lagstiftningen rörande de prästerliga avlöningsförhållandena

och för denna öknings mötande endast tänka sig anlitande av extra

arbetskrafter, dels ock att i följd av uppgörandet av det tilltänkta nya jordregistret,

varom förslag dåmera förelåg, jordeboksärendena komme att för lång tid framåt

tillföra kollegiet en icke ringa ökning i arbete.

I enlighet med vad av Kungl. Maj:t föreslogs och av riksdagen gillades, kom

kollegiets ordinarie tjänstemannapersonal att bestå av, förutom chef och fyra kammarråd,

två andra gradens och åtta första gradens tjänstemän, och begränsades, vad

beträffar den extra ordinarie personalen, det anslag, som avsågs för, bland annat,

beredande av arvoden åt amanuenser, sålunda, att de fast anställda amanuensernas

antal skulle utgöra sex i stället för tio eller åtta. En av dessa amanuenser är

anställd på advokatfiskalskontoret.

Numera hava åt kollegiet anvisats medel i och för tillfällig förstärkning i

arbetskrafterna å advokatfiskalskontoret ävensom anslag för ordnande av vissa det

förutvarande aktuariekontoret tillhöriga handlingar, och torde i förstnämnda hänseende

få hänvisas till den närmare redogörelse därom, som återfinnes i den till

1916 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen under punkten 4 av sjunde huvudtiteln,

där anslag äskats även för år 1917 för fortsatt anställande av en extra

advokatfiskal.

Från och med 1915 års början har den förändring i kollegiets ordinarie

arbetskrafter ägt rum, att en av befattningarna i första lönegraden, aktuariebefattningen,

förändrats till tjänst i andra lönegraden, vars innehavare skall benämnas

arkivarie, samt att ytterligare en arkivariebefattning inrättats.

Berörda förändring föranleddes av en av kollegiet i underdånig skrivelse den

26 mars 1913 gjord framställning, över vilken löneregleringskommittén på sin tid

hördes, varefter framställning i ärendet gjordes till 1914 års förra riksdag.

Inrättandet av den nya tjänsten föranleddes därav, att såsom en följd av den

ökade tillströmningen av ärenden en icke oväsentlig del av det arbete, som förutsatts

skola utföras av de biträdande tjänstemännen och även lämpligen borde av

dem verkställas, icke medhanns av dem, _ utan att ledamöterna nödgats övertaga

åtskilligt detaljarbete med ärendenas utredning m. m.

Den ökade tillströmning av ärenden, som gav anledning till berörda förstärkning

i ämbetsverkets arbetskrafter, hade emellertid endast i ringa mån varit förorsakad

av den nya lagstiftningen angående prästerskapets avlöningsförhållanden

och av arbetet med jordregistret, utan gjort sig gällande inom redan befintliga

grupper av ärenden.

I detta sammanhang torde även få framhållas, att, då den s. k. jordregisterkommissionen

framlade förslag till ändrad lydelse av § 27 i jordregisterförordningen,

kommissionen förutsatt, att den av kommissionen föreslagna förändringen skulle

medföra behov av en tillfällig ökning av kollegiets arbetskrafter utöver det ifrågasatta

lantmäteribiträdet. Kollegiet hade ock i sitt över kommissionens betänkande

avgivna utlåtande framhållit behovet av en förstärkning i arbetskrafterna, därest

den av kommissionen föreslagna anordningen, som av kollegiet förordades, bleve

»enomförd. På sätt inhämtas av det vid statsverkspropositionen till 1914 års senare

riksdag fogade utdrag av statsrådsprotokoll över justitiedepartementsärenden, både

jämväl vederbörande departementschef räknat med att den föreslagna överflyttningen

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

från lantmäterikontoren till kammarkollegium av en väsentlig del av det tyngande

utredningsarbetet skulle föranleda behov av ökade arbetskrafter i kollegiet.

Beträffande nu själva saken och därvid först frågan om det av kammarkollegiet

åberopade behovet av adjungerade ledamöter och extra notarier, har, såsom

nämnts, 1915 års riksdag redan anvisat medel, som erfordras för anställande under

år 1916 av en sådan ledamot och en extra notarie.

Då med hänsyn till de av kollegiet i dess underdåniga skrivelse den 30 september

1915 meddelade upplysningar något som helst tvivel icke torde kunna råda

därom, att ej behov av förstärkta arbetskrafter uti enahanda hänseenden föreligger

även för år 1917, torde frågan nu egentligen röra sig därom, huruvida behovet för

kollegiet att under vart och ett av ifrågavarande två år erhålla biträde av ytterligare

två adjungerade ledamöter och tre extra notarier må anses styrkt.

Med denna fråga sammanhänger den om anställande av ett för räknearbete

avsett kvinnligt biträde, varför berörda frågor torde böra i ett sammanhang upptagas

till behandling. Kollegiet har beräknat att två adjungerade ledamöter och

två extra notarier skulle erhålla full sysselsättning med utredningen och handläggningen

av prästerliga löneregleringar; att en extra notarie och ett extra skrivbiträde

skulle erhålla full sysselsättning för beredningen av de till kollegiets fjärde rotel

hörande s. k. fastställelseärendena eller de ärenden, som kollegiet har att handlägga

på grund av 3 § 2 stycket av lagen den 9 december 1910 om indragning till statsverket

och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför; samt

att en adjungerad ledamot och en extra notarie krävdes för att biträda med avarbetande

av den inom kollegiet uppkomna betydande arbetsbalansen.

Kommittén har funnit i nämnda hänseenden förebragt utredning övertygande

och tillstyrker därför anställandet av det av kollegiet för fyllande av nu ifrågavarande

behov begärda antalet befattningshavare av ovan omförmälda slag, i vad

behovet angår såväl den senare hälften av år 1916 som ock året 1917.

Den av kollegiet lämnade redogörelsen för arbetsfördelningen i avseende å

de s. k. fastställelseärendena giver vid handen, att det i dessa ärenden förekommande

mera mekaniska arbetet blivit — i enlighet med den av kommittén i yttrandet

den 26 februari 1915 givna anvisning — överlämnat till ett kvinnligt biträde, så

att notarien sysselsattes allenast med den del av arbetet, som fordrar kvalificerad

arbetskraft.

Vid bedömandet av frågan om det för handläggningen av prästlöneregleringsärendena

erforderliga antalet arbetskrafter bör även — såsom kommittén ock framhöll

i yttrandet den 26 februari 1915 — uppmärksammas, att i sagda ärendens natur

ligger, att de måste bringas till avgörande inom viss tid. Det torde därför så mycket

mindre kunna komma i fråga att förvägra kollegiet medel för de arbetskrafter, som

erfarenheten visat vara oundgängliga för handläggningen av sagda ärenden.

Då kommittén den 26 februari 1915 yttrade sig i den då föreliggande frågan

om förstärkning av kammarkollegiets arbetskrafter, förklarade kommittén sig ock

hava funnit att för det dåvarande förelåg en ovanligt stor arbetsbalans, som icke

utan vidtagande av särskilda åtgärder kunde åter nedbringas till normal omfattning.

Efter vad kollegiet nu upplyst, hava de under år 1915 arbetande adjungerade

ledamöterna till följd av de påträngande löneregleringsärendena icke kunnat ägna

sig åt balansens avarbetande. Enligt meddelad uppgift skulle även de under första

hälften av år 1916 tjänstgörande tre adjungerade ledamöterna vara nödsakade att

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205f

helt och hållet sysselsätta sig med handläggning av prästerliga löneregleringsärenden

intill dess att 1917 års löneregleringsserie blivit slutbehandlad, vilket beräknats

komma att ske omkring den 1 april 1916. På grund härav har ock balansen kommit

att ytterligare väsentligt ökas. En naturlig följd av sistnämnda förhållande är den

av kollegiet framhållna att ärendena till olägenhet för enskilda och det allmänna

bliva allt äldre, innan de hinna fram till avgörande. Beaktas bör ock den av kollegiet

framhållna omständigheten, att arbetsbalansen skulle hava ställt sig icke oväsentligt

ogynnsammare, därest icke i avseende å ärendenas beredning och föredragning vidtagits

vissa extra ordinära anstalter, för vilka kollegiet närmare redogjort.

Kommittén finner det alltså oundgängligt, att kollegiet under den tid, varom

nu är fråga (1 juli 1916—31 december 1917), erhåller biträde av en adjungerad

ledamot^ med huvudsakligt åliggande att medverka till balansens avarbetande.

Även vad som anförts till stöd för att denne adjungerade ledamot bör erhålla

biträde av en extra notarie anser kommittén äga giltighet. Med hänsyn till den

stora arbetsmängd, som för närvarande tynger kollegiet, lärer det nämligen ej kunna

påräknas, att bemälde adjungerade ledamot skulle få i sitt arbete anlita de nuvarande

notarierna och amanuenserna, vilka äro fullt tagna i anspråk för de ordinarie ledamöternas

arbete. Fördenskull och då den adjungerade ledamotens arbetsuppgifter

uppenbarligen icke komma att bliva mindre omfattande än de ordinarie ledamöternas,

torde han icke kunna reda sig utan hjälp av en notarie, vilkens åligganden skulle

vara att biträda med utredningar och med konceptskrivning ävensom att ombesörja

expedieringen av alla de av den adjungerade ledamoten föredragna ärendena.

Vad vidare angår kollegiets begäran om anställande hos ämbetsverket jämväl

under år 1917 av en extra arkivarie såsom biträde vid utredningarna rörande jordregistret,

äga de skäl. som föranledde kommittén att i utlåtandet den 26 februari

1915 tillstyrka anställandet av en sådan tjänsteman under tiden till 1916 års utgång,

fortfarande giltighet. Kommittén torde därför i denna del av ämnet kunna inskränka

sig till att hänvisa till sitt därutinnan avgivna yttrande, vilket finnes återgivet i

det vid propositionen nr 133 till 1915 års riksdag fogade statsrådsprotokollet, sid.

21 och 22.

Lämpligheten av att till biträde åt den ledamot, som handlägger ärenden

angående jordregistret, hava anställt ett kvinnligt biträde, har kommittén av vad

kollegiet därutinnan anfört funnit vara uppenbar. Kommittén tillstyrker därför

bifall till förslaget jämväl i denna del; och anser kommittén detta behov föreligga

för hela den tid, varom nu är fråga.

I advokatfiskalsämbetets den i december 1915 till kammarkollegium avlåtna

memorial, har lämnats redogörelse för den betydande ökning, som under de senare

åren ägt rum i avseende å arbetet på advokatfiskalskontoret.

Under den tid 1879 års organisation var gällande bestod advokatfiskalskontorets

personal av advokatfiskalen och en amanuens. Enahanda var förhållandet under de

första åren efter det den nuvarande organisationen av år 1909 trätt i tillämpning.

På grund av arbetets tillväxt bär sedan februari månad 1912 kontorets personal

varit tillökad med en extra advokatfiskal; såsom förut erinrats, har i punkten 4 av

sjunde huvudtiteln i 1916 års statsverksproposition begärts anslag även för år 1917

för denna tjänstemans fortsatta anställande, vilken begäran ock av riksdagen bifallits.

Den arbetsförstärkning, som — på sätt en i samma punkt intagen redogörelse

närmare angiver — ägt rum för handläggning av de i kungl. brevet den 1

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205. 37

december 1912 avsedda vattenfallsärendena, torde här kunna lämnas å sido såsom

utan betydelse för den nu föreliggande frågan; dock erinras, att don av vattenfallsavdelningens

medel avlönade extra amanuensen delvis stått till förfogande för den

ordinarie advokatfiskal och den extra advokatfiskal, för vars avlönande medel äskats

och beviljats på extra stat även för år 1917.

Nu har emellertid den redan medgivna arbetsförstärkningen befunnits otillräcklig,

i det att kollegiet, med anledning av särskilda av advokatfiskalsämbetet

gjorda framställningar, hemställt att å advokatfiskalskontoret finge anställas dels två

extra tjänstemän i första lönegraden, med indragning dock tillika av den å kontoret

anställda ordinarie amanuensbefattningen, dels ock ett kvinnligt biträde i andra

lönegraden.

Det synes kommittén icke kunna bestridas, att de arbetskrafter, som för närvarande

äro anvisade åt advokatfiskalsämbetet, icke stå i skäligt förhållande till

det både omfattande och ansvarsfulla arbete, som för närvarande — frånsett de

s. k. vattenfallsärendena — tillhör ämbetet.

Därpå hänvisar redan den inträdda mycket starka ökningen i antalet å

advokatfiskalskontoret diarieförda ärendena.

Såsom advokatfiskalsämbetet erinrat, kan emellertid för bedömande av ämbetets

arbete antalet diarieförda och balanserade mål och ärenden i sig själv ej få anses

avgörande; av betydelse är däremot ärendenas beskaffenhet och vikt samt arten av

den befattning, advokatfiskal har att taga med dem. Vad ämbetet anfört för att

ur sådan synpunkt belysa ämbetets arbetsmängd och behov av arbetskrafter synes

kommittén vara i huvudsak riktigt och på ett övertygande sätt ådagalägga behovet

för ämbetet att till sitt förfogande hava ett ökat antal arbetskrafter.

Då löneregleringskommittén den 18 mars 1912 avgav infordrat yttrande över

kammarkollegiets då föreliggande och av statsmakterna sedermera bifallna framställning

om anställande hos kollegiet av en extra advokatfiskal, yttrade kommittén

följande, vilket i stort sett torde hava sin giltighet även för den nu föreliggande

frågan.

''Av vad i ärendet förekommit’ — yttrade kommittén — ’ansåge kommittén

otvetydigt framgå, att arbetet å kammarkollegii advokatfiskalskontor numera betydligt

ökats.

Kommittén hade sökt för sig klargöra orsaken härtill och därvid trott sig

finna densamma i väsentligen förändrade förhållanden med avseende å föremålen

för advokatfiskalens tjänsteverksamhet.

Tidigare hade, efter vad kommittén erfarit, denna hans verksamhet varit i

övervägande grad inriktad på sådana kamerala och administrativa frågor — huvudsakligen

angående grundskatteväsendet och indelningsverket m. m. — vilka numera

upphört att äga betydelse. Dessa ärenden torde, om än för sin tid nog så maktpåliggande,

likväl icke i allmänhet varit för advokatfiskal synnerligen betungande,

enär de för honom behövliga utredningar plägat verkställas av andra kollegii

tjänstemän.

Senare hade advokatfiskalens arbete alltmera överförts på ett-annat område.

Den i nu förevarande ärende åberopade statistiken utvisade för det sista decenniet

en betydande och allt ifrån år 1906 jämnt fortgående stegring i antalet av hans

rättegångsmål, vilka, efter vad upplyst vore, med få undantag avsåge jordatvister.

Över huvud taget hade, efter vad kommittén inhämtat, advokatfiskalens

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

verksamhet i senare tid allt mera tagits i anspråk för frågor om kronans bättre

rätt till fast egendom. Det förefölle också väl förklarligt, att i en tid av alltmera

levande uppfattning om angelägenheten att tillvarataga det allmännas, under långa

tider mindre beaktade intresse på detta område advokatfiskalens åtgärder i nämnda

syfte allt oftare måste påkallas. Och det torde kunna antagas, att utvecklingen

komme att fortgå i samma riktning.

På vissa allmänna områden — särskilt angående kronans jordupplåtelser till

industrien — torde för advokatfiskal redan nu kunna emotses nya uppgifter av

omförmälda art i en omfattning, som tvivelsutan åtminstone under de närmaste

åren måste tillföra honom ett betydande arbete.

Att i allmänhet advokatfiskalens befattning med frågor av nu avsedda beskaffenhet,

helst då de ofta hänförde sig till stora värden, måste vara mera tidskrävande

och mödosam än andra honom åliggande bestyr, syntes icke lida tvivel.

Av kollegium hade i detta avseende betonats, att advokatfiskal hade icke blott

att ansvara för det formella utförandet och bevakandet av kronans talan i rättegångar

utan jämväl att verkställa de för ändamålet erforderliga undersökningar och

utredningar.

I anslutning härtill hade för kommittén uppgivits, att i allmänhet de för

handläggningen av advokatfiskalens mål och ärenden behövliga utredningar tillförene

i stor utsträckning tillhandahållits honom av kollegium, medan han numera vanligen

hade att själv förskaffa sig sådana. Detta torde, efter vad det sagts kommittén,

betingas av den vid verkets år 1909 verkställda omorganisation, med avseende å

dåvarande förhållanden, vidtagna reduktion av kollega tjänstemannapersonal.

Nu anförda omständigheter syntes kommittén giva stöd för det antagande,

att man med avseende å advokatfiskalens numera betungade ställning icke hade att

göra med en företeelse av allenast tillfällig och snart övergående art.’

Utöver vad sålunda av kommittén anfördes år 1912 torde nu allenast få

framhållas, hurusom hänsynen till de viktiga intressen, kammaradvokatfiskalsämbetet

har att bevaka, efter kommitténs uppfattning med nödvändighet påkallar, att till

ämbetets förfogande ställas sådana arbetskrafter, att ämbetet må kunna ägna sig åt

sina betydelsefulla arbetsuppgifter med den noggrannhet och omsorg, som äro oeftergivliga

vid handläggningen av så beskaffade ärenden.

Den av advokatfiskalsämbetet angivna ökningen i de på ämbetets handläggning

ankommande mål och ärenden vinner ytterligare belysning genom en jämförelse

med de uppgifter, som lågo till grund för den framställning, som på sin tid föranledde

anställandet av den extra advokatfiskalen.

Av sistnämnda uppgifter jämte de uppgifter, som återfinnas dels i advokatfiskalsämbetets

memorial den 1 december 1915, dels ock i samma memorial åtföljande

arbetsredogörelser m. fl. kompletterande upplysningar, framgå följande sammanställningar

:

Antalet inkomna mål och ärenden, oberäknat vattenfallsärendena, ^utgjorde

under åren 1902—1911 i medeltal 416 (lägst 346 år 1903 och högst 490 ar 1907),

men år 1912 492, år 1913 828, år 1914 1,022 och år 1915 1,338.

Antalet rättegångar, vattenfallsprocesserna oberäknade, utgjorde under åren

1902—1911 i medeltal 35 (lägst 13 år 1902 och högst 57 år 1911), men år 1914 105.

Antalet vid årets slut balanserade mål och ärenden, med förenämnda undan
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr SOU.

tag, uppgick år 1902 till 132, år 1911 till 288, år 1913 till 583 och år 1914 til!

745. Den 30 november 1915 utgjorde balansen 935.

Av det föregående inhämtas, att advokatfislcalsämbetet och kammarkollegiet

velat på olika sätt tillgodose ämbetets behov av ökade arbetskrafter.

Enligt ämbetets förslag borde å advokatfiskalskontoret, med bibehållande av

den nuvarande ordinarie amanuensen, anställas två extra tjänstemän med en årlig

avlöning för vardera av minst 3,000 kronor — dock att, om till innehavare av den

ena av dessa befattningar utsåges den på vattenfallsavdelningen tjänstgörande amanuensen,

dennes avlöning i förstnämnda egenskap kunde nedsättas till 2,000 kronor.

Kollegiet åter bär föreslagit, att, med indragning av amanuensbefattningen, å advokattiskalskontoret

måtte inrättas två extra befattningar i första lönegraden, vardera

med arvode av 3,900 kronor för år räknat.

Skillnaden är således den, att å kontoret skulle vara anställda — förutom de

båda advokatfiskalerna och den å vattenfallsavdelningen tjänstgörande amanuensen,

i den mån han kan stå till advokatfiskalernas förfogande — enligt ämbetets förslag

tre befattningshavare av amanuens tjänsteställning och således med den lindrigare

tjänstgöringsskyldighet, som kan åläggas dylik tjänsteman, men enligt kollegiets

förslag åter två befattningshavare med den tjänsteställning och den arbetsskyldighet,

som tillkommer ordinarie tjänsteman i första lönegraden.

Gemensamt för båda förslagen är att å kontoret jämväl skulle vara anställt

ett kvinnligt biträde i andra lönegraden.

Efter kommitténs mening äger kollegiets förslag avgjort företräde. Arbetet

på advokatfiskalskontoret har numera nått den omfattning, att det först genom att

där anställa tjänstemän, vilka äro i tillfälle att ägna hela sin arbetskraft åt kontoret,

torde bliva möjligt att bereda advokatfiskalerna fullt effektiv hjälp. Större

arbetsintensitet och högre arbetsprodukt torde vara att förvänta av två tjänstemän

med full arbetstid än av tre tjänstemän med halv eller tre fjärdedels sådan. De

senare torde med hänsyn till behovet att söka sig bättre meriter än dem, som deras

amanuenstjänstgöring innebär, komma att fortare än de förra söka sig ifrån tjänstgöringen

å kontoret, i följd varav alltså med genomförande av kollegiets förslag

större stabilitet i tjänstgöringen å kontoret bör kunna förväntas. I ekonomiskt

hänseende ställa sig förslagen i det närmaste lika.

Kommittén, som finner det vara genom den verkställda utredningen ådagalagt,

att arbetet å advokatfiskalskontoret nått den omfattning att det lämnar full

sysselsättning åt. förutom advokatfiskalen och extra advokatfiskalen, två extra

tjänstemän i första lönegraden, får alltså förorda bifall till förslaget i fråga, sådant

det blivit av kollegiet framställt.

Den föreslagna benämningen av fiskaler för de båda biträdande tjänstemännen

å kontoret föranleder icke någon erinran från kommittén.

Lämpligheten av att å advokatfiskalskontoret anställa ett kvinnligt biträde

finner kommittén vara styrkt genom vad i ärendet förekommit. Till följd av den

växande arbetsmängden å advokatfiskalskontoret har myckenheten av det arbete,

för vars utförande icke erfordras kvalificerad manlig arbetskraft, blivit så omfattande,

att anordningen med ett kvinnligt biträde måste erkännas vara ur många

synpunkter påkallad.

Under det att kammarkollegium tillförene såsom arvode åt adjungerade

ledamöter icke föreslagit högre ersättning än motsvarande kammarråds tjänstgörings
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

penningar eller 2,500 kronor för år räknat, har kollegiet nu på anförda skäl sträckt

sina anspråk högre och begärt, att adjungerad ledamot måtte varda berättigad att

uppbära, om han är tjänsteman i första lönegraden, en ersättning av 3,000 kronor

för år räknat, om han är extra tjänsteman i kollegiet en ersättning av 5,000 kronor

för år räknat och för andra fall en mot kammarråds tjänstgöringspenningar svarande

ersättning, allt med skyldighet för den adjungerade ledamoten att till den, som

uppehåller hans tjänst, avstå de därmed förenade tjänstgöringspenningarna eller, om

han innehar stadigvarande amanuensförordnande, hela amanuensarvodet.

Kommittén har intet att erinra däremot, att, om den, som anförtros ett

adjunktsförordnande av den mera stadigvarande beskaffenhet, varom här är fråga,

är extra tjänsteman, han erhåller ett arvode av 5,000 kronor för år räknat, med

skyldighet för honom att, därest han innehar stadigvarande amanuensförordnande,

avstå hela amanuensarvodet. I detta hänseende torde ock principen kunna sägas

redan vara erkänd därigenom att vid såväl 1915 som 1916 års riksdag arvodet för

en extra ledamot, som på grund av krigshovrättsavdelningens tillkomst ansetts

erforderlig inom Svea hovrätt, blivit på Kungl. Maj:ts förslag bestämt till 5,000

kronor för år.

Vad däremot angår kollegiets förslag att adjungerad ledamot, som är tjänsteman

i första lönegraden, skulle, mot skyldighet att avstå egna tjänstgöringspenningar,

erhålla ersättning av 3,000 kronor för år räknat, finner kommittén tillräckliga skäl

icke vara anförda för att kommittén skulle i detta fall frångå vad som i enlighet

med kommitténs förslag vid 1915 års riksdag bestämts såsom särskild ersättning

för tiden 1 juli 1915 — 31 december 1916 till adjungerad ledamot i kammarkollegium.

I fråga om adjungerad ledamot, som är tjänsteman i andra lönegraden, har

kollegiet självt ej ifrågasatt annan ersättning än den som motsvarar kammarråds

tjänstgöringspenningar.

Kommittén tillstyrker därför, att den ersättning, som skall utgå till adjungerad

ledamot, som är ordinarie tjänsteman, vare sig denne är i första eller andra

lönegraden, måtte bestämmas till belopp, motsvarande kammarråds tjänstgöringspenningar.

Upplysningsvis torde få meddelas, att förordnandena såsom adjungerade ledamöter

hitintills under år 1916 uppehållits av tjänstemän i första lönegraden, med

undantag för en kortare tid i början av januari, varunder ett av förordnandena

innehafts av en extra tjänsteman, som frånträdde förordnandet med anledning av

att han blivit kallad till sekreterare i kyrkofondskommittén.

Mot de av kollegiet föreslagna avlöningsbeloppen för extra arkivarien, extra

notarierna, de till förstärkning av arbetskrafterna å advokatfiskalskontoret föreslagna

extra tjänstemännen i första lönegraden samt de kvinnliga biträdena har

kommittén icke funnit anledning till annan anmärkning än att avlöningen för

nämnda biträden lärer, i enlighet med vad som är vanligt i andra motsvarande fall,

böra bestämmas till respektive 1,150 och 1,550 kronor.

Vad angår de belopp kollegiet begärt dels för beredande av ersättning till

vikarier under den tid, de ifrågasatta extra befattningshavarna må komma att åtnjuta

semester, och dels för bekostande av renskrivning, detta senare belopp beräknat

i enlighet med vad i skrivelsen den 22 december 1915 ägt rum, torde böra erinras,

att, då enligt kungl. brevet den 31 december 1915 redan anvisats för första hälften

av år 1916 ett belopp av högst 2,175 kronor, för samma år skulle behöva ytter
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

ligare anvisas allenast 1,275 kronor uti ifrågavarande hänseende. I övrigt har

kommittén icke något att erinra mot de begärda beloppen; dock förutsätter kommittén,

att i enlighet med vanliga regler arvodet för vikariat under semester för

extra biträde i första graden ej utgår med högre belopp än 75 kronor, men däremot

för vikariat under semester för extra biträde i andra graden utgår med 100

kronor för månad.

Vad som skall utgå såsom ersättning åt vikarier samt renskrivningskostnad

torde böra anses såsom tillägg till det i avlöningsstaten för kollegiet uppförda anslaget

till vikariatsersättning, renskrivnings- och tryckningskostnad m. m.

I enlighet med det förestående skulle de belopp, som bliva erforderliga med

anledning av de nu ifrågavarande befattningshavarnas anställande hos kollegiet,

utgöras av

för år 1916, utöver vad förut anvisats:

ersättning till två adjungerade ledamöter högst.................................... kronor 5,000

arvoden till tre extra notarier ................................................................ » 5,850

arvoden till ytterligare två extra tjänstemän i första graden, avsedda

för tjänstgöring å advokatfiskalskontoret............................................ » 3,900

arvode till ett extra skrivbiträde i andra graden ................................ » 775

arvoden till två extra skrivbiträden i första graden............................ » 1,150

ersättning åt vikarier, arvoden åt tillfälliga biträden samt renskrivningskostnad

............................................................................................ » 1,275

Summa högst kronor 17,950

för år 1917:

ersättning till tre adjungerade ledamöter högst.................................... kronor 15,000

arvode till en extra arkivarie.................................................................... » 5,000

arvoden till fyra extra notarier............................................................... » 15,600

arvoden till ytterligare två extra tjänstemän i första graden, avsedda

för tjänstgöring å advokatfiskalskontoret............................................ » 7,800

arvode till ett extra skrivbiträde i andra graden ................................ » 1,550

arvode till två extra skrivbiträden i första graden ............................ » 2,300

ersättning åt vikarier, arvoden åt tillfälliga biträden samt renskrivningskostnad

............................................................................................ » 4,075

Summa högst kronor 51,325

eller tillhopa högst 69,275 kronor.

På grund av det anförda får kommittén hemställa, det Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att, för anställande hos kammarkollegium

dels för senare hälften av år 1916 av, förutom vad redan vid 1915 års riksdag

är medgivet, två adjungerade ledamöter, tre extra notarier, ytterligare två

extra tjänstemän i första lönegraden, avsedda för tjänstgöring å kammarkollegiets

advokatfiskalskontor, ett extra skrivbiträde i andra graden och två extra skrivbiträden

i första graden,

dels och för år 1917 av tre adjungerade ledamöter, en extra arkivarie, fyra

extra notarier, ytterligare två extra tjänstemän i första graden, avsedda för tjänstgöring

å advokatfiskalskontoret, ett extra skrivbiträde i andra graden och två extra

skrivbiträden i första graden,

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 180 käft. (Nr 205.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Reservation

vid kommitténs

förslag.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 205.

på extra stat för år 1917 bevilja ett anslag av högst 69,275 kronor, med

rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1916 av anslaget disponera högst 17,950

kronor.

Kommittén hemställer vidare att, i händelse av riksdagens bifall till nämnda

förslag, Kungl. Maj:t måtte

dels, vid meddelande av förordnande för adjungerad ledamot, förklara denne

berättigad att under tiden för förordnandet uppbära, om han är extra tjänsteman i

kollegiet, en ersättning, för år räknat, av 5,000 kronor, och för andra fall en mot

kammarråds tjänstgöringspenningar svarande ersättning, med skyldighet för den

adjungerade ledamoten att till den, som uppehåller hans tjänst, avstå de därmed

förenade tjänstgöringspenningar eller, därest han innehar stadigvarande amanuensförordnande,

hela amanuensarvodet,

dels bemyndiga kollegiet att ej mindre för tiden från och med den 1 juli

1916 till samma års slut förordna tre särskilda personer att vara extra notarier,

två särskilda personer att vara extra tjänstemän i första graden å kollegiets advokatfiskalskontor,

en person att vara extra skrivbiträde i andra graden med anställning

å advokatfiskalskontoret samt två särskilda personer att vara extra skrivbiträden i

första graden hos kollegiet, än även för år 1917 förordna särskild person att vara

extra arkivarie, fyra särskilda personer att vara extra notarier, två särskilda personer

att vara extra tjänstemän i första graden å advokatfiskalskontoret, en särskild

person att vara extra skrivbiträde i andra graden med anställning å advokatfiskalskontoret

samt två särskilda personer att vara extra skrivbiträden i första graden

hos kollegiet,

dels tillerkänna nyssnämnda befattningshavare rättighet att uppbära, efter år

räknat, arvoden: extra arkivarien av 5,000 kronor, därav 1,600 kronor skola anses

såsom tjänstgöringspenningar, extra notarierna och extra tjänstemännen å advokatfiskalskontoret

i första graden av 3,900 kronor, varav 1,500 kronor skola anses

såsom tjänstgöringspenningar, med skyldighet för extra arkivarien och övriga omförmälda

tjänstemän att frånträda samtliga avlöningsförmåner, som äro förenade

med möjligen innehavande befattning inom kollegiet, ävensom extra skrivbiträdet i

andra graden 1,550 kronor och skrivbiträdena i första graden 1,150 kronor,

dels medgiva kollegiet att, utöver vad förut därutinnan medgivits, såsom

tillägg till det i ämbetsverkets stat uppförda anslaget till vikariatsersättning, renskrivnings-

och tryckningskostnad m. in. använda ett belopp av 1,275 kronor under

år 1916 och 4,075 kronor under år 1917,

dels förklara adjungerade ledamöterna, extra arkivarien, extra notarierna och

de övriga extra tjänstemännen i första graden samt extra skrivbiträdena berättigade

att, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester,

adjungerad ledamot under en och en halv månad samt en var av övriga ifrågavarande

befattningshavare under en månad, dock att de å advokatfiskalskontoret

anställda extra tjänstemännens i första graden berörda rätt inträder först år 1917,

dels ock föreskriva att ifrågavarande befattningshavare skola vara underkastade

skyldighet att iakttaga vad som i fråga om daglig arbetstid å tjänsterummet

gäller för kollegiets ordinarie befattningshavare.»

Vid kommitténs förslag linnes fogad en av kammarrådet, friherre

von Otter avgiven reservation, däri följande anföres:

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

» Emot kommitténs hemställan, så vitt angår beloppet av det arvode, som bör

tillkomma adjungerad ledamot, vilken iir tjänsteman i första lönegraden, får jag

härmed anmäla min reservation.

Där — såsom i förevarande fall är förhållandet — inom ett ämbetsverk

yppar sig ett mera stadigvarande behov av förstärkning av arbetskrafterna inom eu

viss lönegrad bör — om frågan ses uteslutande ur organisatorisk synpunkt —

ersättningen till den nödig befunne extra befattningshavaren bestämmas sålunda att

han, mot skyldighet att avstå möjligen innebavande egna löneförmåner, erhåller ett

arvode svarande mot arbetets beskaffenhet och det därmed förenade ansvar. Under

förutsättning att, såsom väl undantagslöst torde vara händelsen, den extra befattningshavarens

arbetsuppgifter äro lika med de ordinarie tjänstinnehavarnes i samma grad,

borde alltså, vill det synas, arvodet strängt taget motsvara de för ordinarie tjänstinnehavare

i graden anvisade löneförmåner med frånräknande av pensionsavgifter.

Emellertid kan det ju anses skäligt att i någon mån jämka på denna grundsats så

vitt angår arvode, som är förenat med förordnande å extra befattning i tredje och

måhända även andra lönegraden, isynnerhet om sådant finnes påkallat med hänsyn

till den förordnades tjänstålder och erfarenhet. Denna nedsättning lärer dock rättvisligen

icke kunna göras större än att arvodet till sin storlek faller mellan nyssnämnda

löneförmåner och löneförmånerna i närmast lägre tjänstegrad.

En alldeles särskild anledning att på berörda sätt reglera avlöningen för dem,

som på grund av ett mera stadigvarande behov förordnas att uppehålla extra befattning,

ligger däri, att det i regeln endast genom skyldigheten för ordinarie, som förordnas

å sådan befattning, att avstå, jämte tjänstgöringspenningarna, även övriga löneförmåner,

blir möjligt att till vikarie för honom erhålla person, som ägnar tjänsten

sin fulla arbetskraft. Även detta vikariat är ju av stadigvarande beskaffenhet, men

en anordning, varigenom vikarien åtnjöte allenast de med tjänsten förenade tjänstgöringspenningama

jämte viss del av möjligen innehavande amanuensarvode, skulle

innebära att tjänstgöringsskyldighet motsvarande den som kräves av ordinarie tjänsteman

ej kunde av honom fordras; och den härigenom föranledda reducering i den

ordinarie arbetskraften motverkade icke obetydligt den vinst som vore avsedd att

emås genom arbetsförstärkningen.

Kammarkollegium har i sina underdåniga skrivelser den 30 september 1914

och den 30 september 1915 också i princip ställt sig på denna ståndpunkt, i det

kollegium yttrade att det med hänsyn till de arbetsuppgifter, som skulle tillhöra de

av kollegium föreslagna adjungerade ledamöterna, syntes kollegium kunna föreligga

tillräckliga skäl att för dem ifrågasätta arvode motsvarande exempelvis lön för

tjänsteman i andra lönegraden med tillägg av kammarråds tjänstgöringspenningar,

därvid den adjungerade ledamoten skulle hava att avstå egna löneförmåner.

Anledningen till att kollegium emellertid i sina framställningar icke lämpade

sina anspråk efter vad kollegium ansåg skäligt är att söka i de anmaningar till

iakttagande av sparsamhet, som kollegium fått mottaga från vederbörande departementschef.

Har man då, såsom kollegium i det föreliggande fallet funnit sig böra göra,

frångått den principiellt riktiga ståndpunkten och, fogande sig efter tidsförhållandenas

krav, slagit av på anspråk, som eljest synts kunna vara berättigade, kan det naturligtvis

vara olika uppfattningar om huru långt på denna väg man bör låta tidsförhållandena

föra sig. Kollegium har för sin del i sin nu förevarande framställning

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 205.

tagit så starkt intryck av det framhållna sparsamhetsbehovet, att kollegium avstått

från tanken att för adjunkterna begära ett arvode, som, även lågt beräknat, kunde

anses motsvara uppdragets betydenhet, och som gjorde dem oberoende av de egna

löneförmånerna, för vilka man då kunde förskaffa sig vikarier med full tjänstgöringsskyldighet.

Däremot har kollegium på angivna skäl ansett sig böra för adjungerad

ledamot, som är extra tjänsteman, begära ett arvode, vilket med hänsyn till att

det gives åt en person, som är i början av sin tjänstemannabana, torde få anses

skäligt, och har kollegium därjämte sökt att förhjälpa de adjungerade ledamöter,

vilka äro tjänstemän i första lönegraden, till en avlöning, som i betraktande av

deras högre tjänstålder och större erfarenhet i någorlunda skälig mån närmar sig

ett belopp motsvarande en adjungerad ledamots arbete och ansvar. Tillika har

kollegium bedömt ställningen så, att det nu föreliggande sparsamhetsbehovet utgjorde

hinder för ämbetsverket att för adjungerad ledamot, som är tjänsteman i andra

lönegraden, ifrågasätta arvode till högre belopp än som motsvarar kammarråds

tjänstgöringspenningar.

Det må vara möjligt att man i kollega sätt att behandla denna avlöningsfråga

kan spåra en viss inkonsekvens eller brist på enhetlighet; men jag önskar

på det kraftigaste betona, att, där en sådan brist verkligen föreligger, den framtvungits

av omständigheterna, och att för övrigt en större konsekvens i anslagsyrkandet

skulle hava medfört en förhöjning i de begärda anslagen.

För närvarande föreligger icke frågan om att för omförmälda adjunkter fastställa

det arvodesbelopp, som efter allmängiltiga grunder borde tillkomma dem,

utan här är, om jag förstått frågan rätt, meningen att nödfallsvis jämka på de

allmängiltiga grunderna och söka efter det lägre arvodesbelopp, varmed adjunkterna

med hänsyn till det föreliggande behovet av sparsamhet skäligen må anses kunna

nöja sig. Vid sådant förhållande och då kollegium i så väsentlig mån som skett

modererat sina anspråk, synes det mig billigt att det jämförelsevis obetydliga belopp

kollegium begärt såsom arvodesförhöjning åt första gradens tjänsteman, som erhåller

något av ifrågavarande adjunktsförordnanden, måtte ställas till kollegii förfogande.

Kommittén synes för övrigt icke anse den avlöning, vartill en till adjunkt

förordnad första gradens tjänsteman skulle komma med ett adjunktsarvode, som med

500 kronor överstiger kammarråds tjänstgöringspenningar, vara för hög.

Det lärer icke heller med fog kunna så anses.

Med ett adjunktsarvode, motsvarande kammarråds tjänstgöringspenningar,

2,500 kronor, kommer en första gradens tjänsteman, som ej åtnjuter ålderstillägg,

upp i samma avlöning, 5,000 kronor, som en till adjunkt förordnad extra tjänsteman

skulle, efter vad kommittén nu tillstyrkt, erhålla — men har då att vidkännas

avdrag för egen pensionering. Åtnjuter han ålderstillägg erhåller han

respektive 5,500, 6,000 och 6,500 kronors avlöning. Efter avdrag av avgifter för

egen pensionering utgör ersättningen alltså lägst omkring 4,900 kronor och högst

omkring 6,400 kronor. Och detta för en tjänstgöring, för vilken den ordinarie tjänstinnehavaren

undfår (utom ålderstillägg) 8,100 kronor eller, efter pensionsavdraget,

närmare 7,800 kronor.

Yad särskilt kammarkollegium beträffar, måste, förutom det billiga i själva

saken, två ytterligare omständigheter anses med styrka tala för det föreslagna

högre arvodet. Dels den, att de ordinarie tjänstemän, som för närvarande innehava

de ifrågavarande förordnandena, under mycket lång tid biträtt kollegium såsom

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 205. . 45

adjungerade ledamöter och därför äro väl förtjänta av en förbättring i avlöningen.

Dels ock företrädesvis den, att — såsom kollegium i sin förevarande framställning

erinrat — det arbetsmått, som måste av de adjungerade ledamöterna krävas, väsentligt

överstiger vad som i allmänhet kan av en tjänsteman fordras — något

som på ett alldeles särskilt sätt skärper missförhållandet mellan det av dem

utförda arbetet och den därför anvisade avlöningen.

Till stöd för förslaget om ett arvode av 3,000 kronor kan för övrigt åberopas,

dels att det synes fullt befogat att en adjunkt, som är tjänsteman i första

lönegraden, åtnjuter bättre avlöningsförmåner än en, som är extra tjänsteman, dels

ock att den skillnad, som, i händelse av bifall till kollega förslag, skulle uppstå i

avlöningsförmånerna för en adjungerad ledamot, som är extra tjänsteman, och en,

som är första gradens tjänsteman, ungefär motsvarar ett ålderstillägg och således

måste anses väl avvägt.

Slutligen torde få erinras därom, att enligt de för kammarkollegium gällande

avlöningsvillkor tjänsteman av lägre grad skall, vid sjukdomsfall eller när det

erfordras för beredande av semester, vara skyldig att, om han förordnas till högre

befattning, densamma, mot åtnjutande av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar

eller däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår.

Denna bestämmelse, jämförd med föreskriften därom, att den som av sjukdom

är förhindrad att sin befattning förrätta äger uppbära hela iönen jämte ortstillägget,

men att den som undfår ledighet för andra orsaker eller eljest är förhindrad att

sköta befattningen kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar

avstå så mycket av lönen eller ortstillägget som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest prövas skäligt, torde få anses såsom ett uttryck för

den grundsatsen att ersättningen för ett förordnande, som meddelas för längre tid

eller annan anledning än nyss sagts, bör beräknas högre än till tjänstgöringspenningarna;

och bör bestämmelsen skäligen föranleda till att innehavare av de av

särskilda, mera stadigvarande anledningar inrättade extra befattningar böra av

statsmedel erhålla, utöver tjänstgöringspenningar, ersättning motsvarande minst vad

ordinarie tjänstinnehavare i graden kunde antagas böra till vikarie avstå under

enahanda förhållanden.»

Behovet av den utav kammarkollegiet nu begärda förstärkningen

av kollegiets arbetskrafter, vilken jämväl vunnit löneregleringskommitténs

tillstyrkan, torde med all tydlighet framgå av vad i

ärendet förekommit. Anslag för detta ändamål torde därför böra av

riksdagen äskas, och, då jag ej mot kommitténs avstyrkande anser mig

böra förorda det av ämbetsverket ifrågasatta högre arvodet åt adjungerad

ledamot, som är tjänsteman i första lönegraden, biträder jag löneregleringskommitténs

förslag vad angår storleken av det erforderliga anslagsbeloppet.

Jämväl i övrigt ansluter jag mig till vad löneregleringskommittén

föreslagit.

På grund av vad i ärendet anförts hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att, till förstärkning av arbetskrafterna hos

Bihang Ull riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 180 höft. (Nr 205.) 7

Departements
chefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

kammarkollegiet dels för senare hälften av år 1916 med, förutom vad

redan vid 1915 års riksdag är medgivet, två adjungerade ledamöter, tre

extra notarier, ytterligare två extra tjänstemän i första lönegraden, avsedda

för tjänstgöring å kammarkollegiets advokatfiskalskontor, ett extra skrivbiträde

i andra graden och två extra skrivbiträden i första graden, dels

ock för år 1917 med tre adjungerade ledamöter, en extra arkivarie, fyra

extra notarier, ytterligare två extra tjänstemän i första graden, avsedda

för tjänstgöring å advokatfiskalskontoret, ett extra skrivbiträde i andra

graden och två extra skrivbiträden i första graden, på extra stat för år

1917 under sjunde huvudtiteln bevilja ett anslag av högst 69,275 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1916 av anslaget disponera

högst 17,950 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bil. litt... . vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG. 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:190 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av arbetskrafterna hos kammarkollegiet. s. 6 i texten
  2. SU 1916:84 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av arbetskrafterna lios kammarkollegiet. s. 1 i texten