Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar in. m

116 sidor, varav 101 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 101 av 116 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:209, Angående vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

1

Nr 209.

Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående

vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid

statens järnvägar in. m.; given Stockholms slott den 11

april 1916.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels besluta de ändringar i avlöningsreglementet den 15 november

1907 för tjänstemän vid statens järnvägar, som framgå av det vid

statsrådsprotokollet fogade förslag till nådig kungörelse i ärendet;

dels medgiva, att övergångsbestämmelser rörande tillämpningen av

såväl de nya avlöningsbestämmelserna beträffande manliga kontorsbiträden

i järnvägsstyrelsen, som ock de nya stadgandena angående felräkningspenningar

må, i enlighet med vad i statsrådsprotokollet närmare

omförmäles, av Kungl. Maj:t utfärdas;

dels ock antaga i statsrådsprotokollet närmare omförmäld ändring

av 1 och 2 §§ i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för

tjänstemän vid statens järnvägar.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 184 käft. (Nr 209.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

17 april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I skrivelse den 27 oktober 1915 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag

om inrättande av vissa nya ordinarie befattningar vid statens järnvägar

m. m.

Förslaget innebär

uppförande å ordinarie stat av följande befattningsgrupper:

tjänstehavare inom styrelsens byggnadsbyrå, i samband varmed föreslås

dels förhöjning av arvode till byrådirektörerna å styrelsens maskinoch

elektrotekniska byråer och till byråingenjör av l:a klass dels ock

inrättande av två nya byråingenjörsbefattningar av 2:a klass å byggnadsbyråns

bangårdsavdelning;

baninspektorer;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 209.

personal, anställd för skötseln och underhållet av anordningarna för

elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen;

tjänstehavare vid distrikten under benämning förste kontorsbiträden;

kvinnliga tjänstehavare, vilka tagas i anspråk inom styrelsen för

utförande av kontorsbiträdesgöromål;

kvinnliga tjänstehavare, vilka tagas i anspråk såväl inom styrelsen

som vid distrikten för utförande av ritgöromål; samt

inrättande av följande nya befattningar:

en säkerhetsinspektör;

en sekreterare å militärbyrån;

en expeditionsföreståndare i Norrköping.

Därjämte föreslås ändring i arvode till manligt kontorsbiträde i styrelsen.

Vidare har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 24 mars 1916 framlagt

förslag till omklassijicering av stationerna vid statens järnvägar in. m.,

vilket förslag i vissa hänseenden påkallar ändring i gällande avlöningsreglemente

för tjänstemän vid statens järnvägar.

Slutligen föreligger till avgörande uppkommen fråga om ändring

i nämnda avlöningsreglementes bestämmelser angående felräkning spenningar,

vilken fråga jämväl torde böra i detta sammanhang upptagas

till behandling.

Då jag nu går att redogöra för förslagen, ber jag att till en början

få till behandling upptaga frågan om uppförande å ordinarie stat av

vissa tjänstehavare inom styrelsens byggaadsbyrå. I sin skrivelse den

27 oktober 1915 har järnvägsstyrelsen vid behandling av denna fråga

till en början lämnat en historisk översikt, huru under olika tidsskeden

ledningen av statens järnvägsbyggnader varit ordnad. Jag tillåter mig

hemställa, att styrelsens skrivelse i denna del måtte få som Bilaga 1

bifogas protokollet.

Redan i skrivelse den 5 februari 1914 angående vissa jämkningar i

styrelsens organisation framlade järnvägsstyrelsen förslag om uppförande

å ordinarie stat av tjänstehavare inom styrelsens byggnadsbyrå.

Styrelsen framhöll därvid, att enligt upprättad tablå sammanlagda beloppet av

de nettokostnader, för vilka nya statsbanebyggnader eller undersökningar härför utförts

under åren 1899—1913, uppginge till 103,224,218 kronor 50 öre eller i medeltal

för år till ej fullt 7,000,000 kronor. Häruti inginge kostnaderna för de i sin helhet

färdigbyggda statsbanorna Krylbo—Örebro, Boden—Morjärv, Göteborg—Skee, Gällivare—Riksgränsen,

Morjärv—Lappträsk, Östersund—Ulriksfors, Bastuträsk Skellefteå

—Kallholmen, Lappträsk—Veittijärvi ävensom de ännu helt eller delvis under bygg
-

1. Byggnadshjelp

uppförande

på

ordinarie

stat.

Järnvägsstyrelsens

skrivelse

den o

februari 1914.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 209.

nad .varande ^atsbanorna Järna—Norrköping, Älvsby—Piteå, Ulriksfors—Volgsjön

Veittijärvi Karungi Matarengi, Sveg—Brunflo, varjämte hit räknats järnvägen Gällivare—

Porjus, bangårdsanordningarna i och invid Stockholm samt undersökningarna

för den s. k. inlandsbanan.

Styrelsen framhöll vidare, att enligt den av styrelsen i januari 1911 utarbetade

och till Kungl. Maj:t överlämnade planen för bedrivande av statens järnvägsbyggnader

för tiden 1912—1918 under denna tid för nya statsbanebyggnader skulle

erfordras i runt tal 8,000,000 kronor för varje år. Efter sistnämnda år skulle enligt

denna plan arbetena bedrivas å inlandsbanan och en tvärbana mellan denna och

norra stambanan med ett anslag för de närmast följande tre åren av i medeltal

ungefär 7,000,000 kronor för år. Under tiden torde dock krav på andra i planen

ifråga icke förutsedda nya statsbanor komma att uppstå, vadan det torde finnas skäl

för antagandet, att även efter sistnämnda år statens järnvägsbyggnader under åtskilliga

ar framåt komme att kräva omkring 8,000,000 kronor årligen.

Emellertid hade, meddelade styrelsen vidare, under de senaste åren fråga uppstått,

huruvida det icke vore ur flera synpunkter fördelaktigt, att till järnvägsbyggnadsavdelningen

överflyttades jämväl planläggning och utförande av nya bangårdar

eller större ombyggnader av sådana samt dubbelspår och andra större nybyggnader

vid de trafikerade statsbanorna. I detta avseende borde omnämnas, att överrevisorerna

i sin i september 1913 avgivna berättelse vidrört denna fråga och förklarat, att den

torde förtjäna att utan dröjsmål göras till föremål för närmare utredning.

Enligt den utredning, som järnvägsstyrelsen med underdånig skrivelse den 27

november 1913 till Kungl. Maj:t avlämnat beträffande anslagsbehov för nya byggnader

och anläggningar vid statens trafikerade banor under tioårsperioden 1914—1923,

beräknades kostnaderna för nybyggnader av större omfattning komma att utgöra för

broar..........................................

dubbelspårsbyggnader.................

ombyggnad av större bangårdar

nya ångfärjelägen.......................

1,000,000: —

25,560,000: —

58,328,800: —

1,800,000: —

Summa kronor

86,688,800: —

eller i medeltal omkring 8,700,000 kronor om året.

Förutsatte man, yttrade styrelsen, att byggnadsbyråns befattning med anläggningar

av =Ya statsbanor bleve av ovan angivna beskaffenhet och därjämte antoge, att byggnadsbyråns

verksamhet utvidgades så, att byrån även komme att utföra större arbeten

för nya byggnader och anläggningar vid de redan trafikerade statsbanorna, syntes kostnaden

for de arbeten, som skulle komma att handhavas av byggnadsbyrån, komma att

årligen uppgå till ungefär 16,000,000 kronor; och även om dessa belopp väsentligen

reducerades, bleve i allt fall byggnadsbyrån, i synnerhet med den omläggning av

dess verksamhet, som bär föreslagits, av så stor omfattning, att dess sättande på

ordinarie stat måste anses väl motiverat.

Genom att införa byggnadsbyrån som en ordinarie byrå inom styrelsen skulle

beaktansvarda fördelar kunna vinnas. Det bleve i sådant fall möjligt att dels indraga

två nu självständiga byråer, bankonstruktions- och bangårdsbyrån, och dels

uppdela alla bantekniska ärenden i tvenne grupper, den ena omfattande banans bevakning

och underhåll samt normala utveckling, den andra omfattande de större

nybyggnadsfrågorna. Denna gruppering vore ock ur rent organisatorisk synpunkt

uen lämpligaste, I detta hänseende yttrade styrelsen följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 20.0.

5

Frånskilde man från banbyråns verksamhetsområde de större nybyggnadsärendena,

skulle till nämnda byrå kunna överflyttas de ärenden, som enligt gällande instruktion

handlades av bankonstruktionsbyrån, och sistnämnda byrå skulle sålunda

helt uppgå i banbyrån.

Flera skäl s)mtes tala för vidtagande av eu sådan anordning. Vad sålunda

beträffade den gren av bankonstruktionsbyråns verksamhet, som avsåge åstadkommande

av standardkonstruktioner, vore det mycket lämpligt, att dessa lades till den

byrå — banbyrån •—• där erfarenheterna från driften av bananläggningarna löpte in

och kunde tillgodogöras. Vad beträffade dess verksamhet för åstadkommande av

specialkonstruktioner i och för banbyråns, bangårdsbyråns och byggnadsbyråns byggnadsbehov,

vore det likaledes tydligt, att arbetena lättare kunde inriktas till att

anpassa sig efter arbetsplanerna och till att tjäna do mer eller mindre brådskande

behoven, om de leddes av den ena av de tvenne byråföreståndare, som hade intresse

av arbetsprodukterna, än som nu av en särskild person, vilken för ett rätt expedierande

hade att väl samarbeta med ej mindre än tre andra och förstå deras synpunkter

vid sina dispositioner.

Sammansloges på detta sätt ban- och bankonstruktionsbyråerna, skulle den sistnämnda

byråns särskilda föreståndare försvinna och dess tvenne avdelningar för

broar m. m. samt för signal- och säkerhetsanläggningar med var sin byråingenjör av

l:a klass samt övriga personal ingå som underavdelningar av banbyrån, vilken byrå

därefter med den där förut befintliga byråingenjören av l:a klass för banärenden skulle

erhålla tre särskilda underavdelningar under en sammanhållande byråchef.

Vidare syntes de ärenden, som handlades å bangårdsbyrån, lämpligen böra ånyo

överflyttas till byggnadsbyrån.

Frånsett några mindre bangårdsärenden, beträffande vilka den avdelning, byrån

komme att bilda i byggnadsbyrån, naturligtvis efter samråd mellan byråchefen för

banbyrån och överingenjören vid byggnadsbyrån, måste tillhandagå banbyrån med

uppgörande av ritningar och dylikt, vore bangårdsbyråns verksamhet övervägande av

nydanande art, fallande helt och hållet inom byggnadsbyråns arbetsområde, varest

såväl för projekterande av som särskilt för beräknandet av kostnaden för anläggningarna

måste finnas särskilt kvalificerade arbetskrafter med samlad erfarenhet om moderna

arbetsmetoder, arbetspriser in. m.

Efter bangårdsbyråns inflyttande å byggnadsbyrån skulle sistnämnda byrå uppdelas

på en avdelning för projekterande och utförande av nya bangårdar och för

större ombyggnader av äidre dylika och en för projekterande och utförande av nya

statsbanor, dubbelspår samt andra större nybyggnader vid de trafikerade banorna.

Dessa avdelningar skulle under överingenjören såsom chef för byrån och med nuvarande

tjänsteställning förestås av var sin överingenjörsassistent med nuvarande byrådirektörs

tjänstegrad. Denna ställning borde tillkomma dem, dels på grund av vikten

av det arbete dem underställda avdelningar komme att utföra, dels därför att de

måste äga förmans ställning gent emot de arbetsledande ingenjörerna å arbetslinjerna.

De måste också hava motsvarande löneförmåner för att staten i den skarpa konkurrensen

med den privata ingenjörsverksamheten måtte kunna förvärva och behålla det

bästa möjliga av den kvalificerade fackkunskapen.

Den å byggnadsbyrån anställda byrådirektören för administrativa ärenden kunde,

vid bifall till det sålunda framställda omorganisationsförslaget, icke vidare behöva

bibehållas i denna egenskap. En del av de göromål, som det tillhörde honom att

bereda och föredraga inför överingenjören, borde nämligen, i händelse byggnadsbyrån

Bnnkonptruk
tionshyråri.

Bangård sbyrån.

Den nya

byggnadsbyrån.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Fördelarna

för linjearbetet

med

de föreslagna

ändringarna

inom det bantekniska

området.

sattes på ordinarie stat, komma att, enligt gällande instruktion och arbetsordning för

järnvägsstyrelsen, överflyttas till annan byrå. Sålunda syntes det bliva kameralbyrån,

som under angivna förutsättning skulle komma att handlägga frågor om pension till

arbetare och övrig personal vid statens järnvägsbyggnader ävensom de vid granskning

av statens järnvägsbyggnaders räkenskaper framställda revisionsanmärkningarna; och

likaledes syntes det enligt instruktionen tillkomma styrelsens ombudsman att utföra

och bevaka styrelsens talan i de rättegångsärenden, som berörde statens järnvägsbyggnader.

Det läte sig dock icke göra att alldeles slopa ifrågavarande befattning. Utom

de rent tekniska ärenden, som det skulle tillhöra de båda överingenjörsassistenterna

å byggnadsbyrån att en var inom sitt område handhava, förekomme å byrån på grund

av den direkt i byggnadsarbetet ingripande verksamheten en del ärenden av mera

kameral och juridisk natur, som rörde byråns verksamhet i dess helhet och därför

icke lämpligen borde eller kunde behandlas av vederbörande överingenjörsassistent,

enbart i vad hans avdelning vidkomme. Dit hörde exempelvis en del personalfrågor,

bokförings- och registreringsärenden samt frågor om byggnadscentra Iförrådet, arbetarmatrikeln

m. m. Vidare kunde erinras om sådana ärenden rörande jordförvärv och

jordbyten samt försäljning av fast egendom, varmed byggnadsbyrån hade att taga

befattning och vilka i många fall vore av mycket omfattande beskaffenhet. Den

principen måste nämligen även här följas, liksom vad beträffade den tekniska delen

av byråns verksamhet, att byggnadsbyrån först efter färdigt resultat överlämnade

nyanläggningar till drift och handhavande av järn vägsförvaltningens därför avsedda

organ, och markförvärvsfrågorna borde därför vara av byggnadsbyrån fullt klarställda,

innan de förvärvade områdena överlämnades till disposition av samma organ. Det

kunde vidare antagas, att dessa senare ärenden efter tidpunkten för bangårdsbyråns

sammanslagning med byggnadsbyrån snarare komme att till- än avtaga i antal och

betydenhet. Vid sådant förhållande syntes det nödvändigt, att erforderligt biträde

bereddes överingenjören vid handläggning av dessa och andra liknande frågor. Det

syntes därför lämpligt att i stället för den dåvarande administrativa byrådirektören

å byggnadsbyrån anställa en tjänsteman med åliggande att biträda överingenjören

vid handläggning av ärenden av ovan angivna art ävensom att leda och övervaka

de kamerala göromålen å byggnadsbyrån.

Denna tjänsteman, som, för att rätt fylla sin uppgift, måste äga både teoretisk

och praktisk-juridisk utbildning, syntes, med hänsyn såväl till arten av de åligganden,

som skulle tillhöra honom, som ock till hans förmansställning i förhållande till byggnadsbyråns

ej tekniska befattningshavare, böra i tjänste- och avlöningshänseende

jämställas med den kategori av tjänstemän, till vilken föreslagits, att ombudsmannen

skulle uppflyttas. Då denna tjänsteman skulle i huvudsak övertaga dåvarande notariens

åliggande, skulle en tjänsteman i notarieställning ej vidare erfordras å byggnadsbyrån.

Tjänstemannen ifråga borde benämnas sekreterare och ombudsman.

Med den ifrågasatta omgestaltningen av de bantekniska byråerna och byggnadsbyråns

uppförande såsom ordinarie byrå skulle avsevärda fördelar vinnas icke blott,

såsom ovan framhållits, med hänsyn till åstadkommande av bättre och enklare organisation

av styrelsens verksamhet på det bantekniska området utan även beträffande

linjearbetet.

I sistnämnda avseende kunde särskilt anmärkas, att distriksförvaltningarnas

arbete med projekterande och utredningar samt utförande av större nybyggnader och

anläggningar skulle komma att väsentligen underlättas. När helst behov av dylika

större nya byggnader och anläggningar uppstode å ett distrikt, skulle vederbörande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

förvaltning kunna inskränka sig till att därom göra anmälan hos styrelsen, vilken

det sedan skulle tillkomma att genom sin byggnadsbyrå verkställa alla undersökningar

och utredningar samt att därefter i samråd med distriktsförvaltningen uppgöra nödiga

förslag och sedan gå i författning om arbetenas utförande.

Om de å distrikten förekommande nybyggnadsarbetena av större omfattning

överflyttades till byggnadsbyrån och utfördes genom dess byggnadsbefäl, koinine detta

givetvis att fördelaktigt återverka på det arbete i övrigt, som ombesörjdes av barn

befälet vid ett distrikt. Detta arbete skulle efter en dylik överflyttning huvudsakligen

komma att omfatta personalens rätta användning, inspektion av banan, dess bevakning

och underhåll med därtill hörande mera regelbundet återkommande byggnadsarbeten

av mindre omfattning. Särskilt skulle därigenom tid vinnas för utövande

av den banbefälet åliggande inspektionsskyldigheten, vilken, enligt vad erfarenheten

visat, banbefälet under nu för handen varande förhållanden icke kunde i önskvärd

omfattning fullgöra på grund därav, att dess tid för mycket upptoges av utrednings-

och expeditionsarbete. Arbetet å respektive bansektioner komme att bliva

mera jämnt fördelat, och sektionernas längd kunde bättre avpassas, om de onormala

tillskotten i arbetsbördan undanröjdes, därigenom att alla erforderliga större nybyggnader

och anläggningar å distrikten komme att utföras under överinseende och ledning

av byggnadsbyrån och dess byggnadsbefäl i stället för av vederbörande banbefäl.

Det syntes för övrigt praktiskt taget ej vara möjligt att genomgående upprätthålla

den speciella kompetens hos banbefälet, som erfordrades för planläggning, organisation

och utförande av större nybyggnadsarbeten, synnerligast som på detta område

tekniken vore stadd i hastig utveckling och arbetskonjunkturerna för övrigt vore

växlande. Det syntes därför även ur denna synpunkt vara bättre att anställa särskild,

under byggnadsbyrån hörande personal för utredning och planläggning av ifrågavarande

byggnadsarbeten samt att, där byggnadsarbetenas omfång så kunde anses

föranleda, upprätta tillfälliga byggnadssektioner för dessa arbetens utförande. Särskilt

kunde framhållas den möjlighet till utbyte av tjänstemän mellan bantjänsten och

järnvägsbyggnaderna, som härvidlag skulle erbjuda sig; och skulle man därigenom å

ena sidan för ifrågavarande byggnadsarbeten kunna erhålla de lämpligaste befälskrafterna

och å andra sidan bereda järnvägsbyggnadernas befälspersonal tillfälle att

under tjänstgöring vid statens trafikerade järnvägar få nödiga insikter i banans

underhåll och att sålunda även ur denna synpunkt och med hänsyn till driftens krav

kunna bedöma ändamålsenligheten av sättet för banbyggnadsanläggningarnas utförande.

Genom byggnadsbyråns inordnande i styrelsens organisation såsom en ordinarie

byrå skulle vidare ernås en fullt enhetlig och fullständig disposition av byggnadscentralförrådet.

Slutligen skulle därigenom även möjlighet vinnas att i någon män skaffa statens

järnvägsbyggnaders tjänstemän en tryggare ställning genom den jämnare arbetstillgång,

som skulle uppstå, då jämväl byggnadsarbeten för statens trafikerade banor

komme att uppdragas åt byggnadsbyrån.

Genom att förbättra den vid statens järnvägsbyggnader anställda personalens ställning

torde också yppa sig möjlighet till lättare rekrytering av samma personal ävensom

att för den förvärva och där kvarhålla väl kvalificerade ingenjörer och övrig befälspersonal.

Rörande styrelsens förslag om uppförande av byggnadsbyrån å ordinarie

stat uttalade jag vid ärendets föredragning i statsrådet år 1914

huvudsakligen följande:

Departements

chefens

yttrande 1914.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Det kunde visserligen icke förnekas, att goda skäl funnes, som talade för bifall

till styrelsens framställning i detta avseende. Det hade av styrelsen framhållits, att

byggnadsbyråns uppförande å ordinarie stat skulle möjliggöra frånskiljande av de

större ny byggnadsarbetena vid färdiga banor frän de organ, som hade att handlägga

ärenden angående det ordinarie banunderhållet, samt dessa byggnadsarbetens sammanförande

med arbetena för nya banlinjer under en ledning å byggnadsbyrån. Man

skulle således i stället för två byggnadsorgan erhålla ett, varigenom givetvis vunnes

större enhetlighet i ledningen. Arbetsuppgiften för byggnadsbyrån skulle genom denna

omändring bliva jämnare, vilket å sin sida skulle medföra ett bättre utnyttjande av

arbetskrafterna. Slutligen skulle med byggnadsbyråns uppförande å ordinarie stat

vinnas, att kompetent arbetskraft lättare skulle stå att erhålla, då en fastare anställningsform

erbjödes. Arbetskraften skulle då sannolikt också ställa sig något billigare,

än när den anlitades såsom extra.

Alla dessa synpunkter vore visserligen enligt min mening till fullo att behjärta,

men det syntes mig kunna ifrågasättas, huruvida frågan om lämpligaste sättet att anordna

ledningen av statens järnvägsbyggnader, om man såge saken i hela dess vidd,

kunde anses hava varit föremål för den ingående utredning och det allsidiga övervägande,

att tiden då kunde sägas vara inne för ett definitivt avgörande av densamma.

Detta syntes mig näppeligen vara fallet. Jag ansåg mig böra erinra om de

sinsemellan mycket avvikande meningar angående det lämpligaste sättet för järnvägsbyggnadsärendenas

handläggning, som tid efter annan och senast i eu inom andra

kammaren vid 1914 års första riksdag väckt motion (nr 67) kommit till synes. Därtill

komme, att de påtalade brister, som vidlådde den nuvarande organisationsformen

för järnvägsförvaltningen, syntes kunna avhjälpas, utan att i sammanhang därmed

frågan om byggnadsärendenas definitiva placering behövde upptagas till prövning.

För egen del höll jag alltså före, att frågan om byggnadsbyråns försättande på

ordinarie stat ej för det dåvarande borde upptagas till avgörande. Detta syntes mig

emellertid icke behöva utgöra hinder för att i enlighet med styrelsens förslag sammanföra

nybyggnadsarbetena vid färdiga banor med arbetena å nya banlinjer. Även om

byggnadsbyrån bibehölles å extra stat, kunde, efter vad jag vid överläggning med

chefen för styrelsen hade övertygat mig om, till nämnda byrå förläggas såväl nuvarande

bangårdsbyråns ärenden som ock de större nybyggnadsarbeten vid de trafikerade

banorna, vilka för det dåvarande handlades dels av banbyrån dels av distriktsförvaltningarna.

Därigenom skulle arbetsuppgiften för distriktsförvaltningarna och bansektionsbefälet

lättas och utjämnas, i det att de förra mera odelat skulle få ägna sig åt sin

uppgift beträffande trafikens skötsel samt baningenjörerna och dem underlydande

personal skulle beredas nödig tid att utföra de för trafiksäkerheten så viktiga inspektionerna,

vilka ofta maste eftersättas för arbetet med de stora nybyggnadernas beredande

och utförande. I denna riktning hade för övrigt uttalanden gjorts av såväl

den s. k. Malmslättskommissionen som statens järnvägars överrevisorer. Arbetsuppgiften

för byggnadsbyrån skulle ock genom den föreslagna omplaceringen av ärendena,

på sätt nyss antytts, göras mera jämn i och med det att till byrån överflyttades jämväl

de mera regelbundet återkommande utvidgningsarbetena vid färdiga banor, varigenom

byggnadsledningen bleve mera oberoende av de under olika år mycket ojämnt

beviljade anslagen till nya banor. Med sålunda vunnen jämnare arbetstillgång skulle

följa större möjlighet att rekrytera och bibehålla en erfaren befäls- och arbetarkår för

samtliga nybyggnadsarbetens beredande och utförande. Genom enhetligheten i byggnadsledningen

skulle vidare vinnas ett fullständigare tillvaratagande av erfarenheterna

från tidigare utförda arbeten och därav följande större säkerhet i uppgörandet av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

kostnadsberäkningar för nyanläggningar, och genom personalens användning växelvis

vid byggandet av nya banor och vid do ny byggnadsarbeten, som för det dåvarande

hänfördes till banunderhållet, skulle kunna åstadkommas bättre utbildning av personalen

och hos denna samlas större och mera mångsidig erfarenhet i hithörande frågor.

Genom sålunda vunnen ökad erfarenhet skulle vid byggandet av nya banlinjer frågor

rörande dessas framtida drift och underhåll redan från byggnadsarbetets början kunna

på ett bättre och mera ändamålsenligt sätt tillgodoses.

Vid genomförande av vad sålunda föreslagits borde bangårdsbyrån inordnas

under byggnadsbyrån såsom en självständig bangårdsavdelning. Den å bangårdsbyrån

tjänstgörande byrådirektören borde fortfarande uppföras å ordinarie stat samt genom

bestämmelse i instruktionen -placeras såsom chef för bangårdsavdelningen och sålunda

komma att ersätta den ene av de utav järnvägsstyrelsen föreslagna två överingenjörsassistenterna

å byggnadsbyrån. Den å bangårdsbyrån befintliga byråingenjören av l:a

klass borde likaledes fortfarande vara uppförd å ordinarie stat med placering å den

nya byggnadsbyråns bangårdsavdelning.

I samband med att jag på vissa avlöningstekniska skal, vilka jag

något längre fram torde få bringa i Kungl. Maj:ts erinran, icke ansåg

mig kunna tillstyrka styrelsens framställning om böjning av arvode för

byråingenjör av l:a klass och ej heller i enlighet härmed för de två

kvarvarande byrådirektörerna inom styrelsen å maskinbyrån respektive

elektrotekniska byrån, anförde jag vidare.

Vad anginge befattningshavarna å den nya byggnadsbyrån, styrelsen föreslagit,

skulle dessa utgöras av, förutom överingenjören och chefen för byrån, två överingenjörsassistenter,

en sekreterare och ombudsman samt två byråingenjörer av l:a klass. I sammanhang

med själva organisationsfrågans behandling hade jag, såsom förut nämnts,

redan föreslagit, att den å bangårdsbyrån tjänstgörande byrådirektören skulle placeras

såsom chef för bangårdsavdelningen inom byggnadsbyrån och sålunda ersätta en av de

utav styrelsen föreslagna överingenjörsassistenterna. Någon anledning att ändra vare sig

benämningen eller avlöningen för denna tjänsteman syntes mig vid sådant förhållande

ej föreligga. Övriga tjänstemän å byrån skulle enligt mitt förslag såsom hittills

avlönas å extra stat. Jag ansåg mig dock böra nämna, att såväl med hänsyn till

likställigheten mellan chefen för bangårdsavdelningen och överingenjörens närmaste

man för handläggning av ärenden angående nya bananläggningar och dubbelspår som

-ock av förut antydda avlöningstekniska skäl, byrådirektörsbefattningen för tekniska

ärenden å byggnadsbyrån borde bibehållas med byrådirektörsavlöning och sålunda

ersätta den andre av de två föreslagna överingenjörsassistenterna. Likaledes syntes enligt

min mening förslaget att omändra byrådirektörsbefattningen för juridiska ärenden

å byggnadsbyrån till en sekreterar- och ombudsmanstjänst med byrådirektörs avlöning

eller 6,600—7,500 kronor innebära vissa olägenheter. Det föreföll mig därför

lämpligare, att ifrågavarande tjänsteman benämndes enbart sekreterare, allra helst en

stor del av de å byggnadsbyrån förekommande rent juridiska ärendena, enligt vad

styrelsen föreslagit, skulle överflyttas till administrativa byrån. Av anförda skäl borde

hans arvode sättas lika med övriga sekreterares i styrelsen.

Befattningshavarna å byggnadsbyrån hade, med undantag för överingenjören,

.dittills förordnats av järnvägsstyrelsen. Lämpligt syntes mig emellertid vara att, till

beredande av en bättre ställning och större likställighet med de å ordinarie stat uppförda

tjänstemännen å motsvarande befattningar, de i nämnda stat ej upptagna byrådirektören

och sekreteraren å byggnadsbyrån erhölle förordnande av Kungl. Maj:t.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 181 höft. (Nr 209.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Motionsvis

framförda

förslag vid

1915 års riksdag

rörande

ledningen och

tillsynen av

statens järnvägsbyggnader.

Statsutskottets

utlåtande

över motionerna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Gitarr -n D,e aV mi,f 8åhmda Jämförda synpunkterna vunno Kungl. Maj:ts

riksdag, gillande uti till 1914 års senare riksdag avlåten proposition (nr 109)

och blev denna bifallen av riksdagen.

Vid 1915 års riksdag väcktes två motioner, den ena (nr 51) i

törsta och den andra (nr 143) i andra kammaren, däruti hemställdes, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Makt

ville låta utreda, huruvida ledningen och tillsynen av statens järnvägsbyggnader

borde överflyttas från järnvägsstyrelsen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

därvid jämväl borde tagas i övervägande, i vad mån

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunde böra erhålla förändrad organisation,

ävensom huruvida vattenfallsstyrelsens byggnadsarbeten eventuellt

kunde och lämpligen borde uppgå i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Over. berörda motioner avgav statsutskottet utlåtande (nr 57) vid

vi ket utlåtande såsom bilagor fogades från järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen

samt väg- och vatten byggnadsstyrelsen infordrade yttranden

i ärendet. J

Medan jag beträffande innehållet i nämnda yttranden för korthetens

skull torde få hänvisa till berörda bilagor, ber jag få meddela vad utskottet

lör egen del yttrade i ämnet:

, r f.Ör,st a.ngär. fräSan, om bortflyttande av ledningen av statens järnvägs
yggnader

från järnvägsstyrelsen hava motionärerna såsom huvudskäl för lämnlio-- aV Sadan ;lt^rd anfört- att de trafikerade statsbanornas förvaltning och

... sel måfte anses fullt taga i anspråk järnvägsstyrelsens arbetskrafter. Till stöd

for motionärernas uppfattning att banbyggnaderna blivit lidande därpå, att ledningen

forlagd tm järnvägsstyrelsen, hava motionärerna åberopat

byggnad» ^ aMre S°m ny3re tld mmdre väl planlagda och utförda järnvägs
heväni1!

Under df- +läng^ tid- statsbanor byggts i vårt land, vissa misstag blivit

egangna, ar ju kant och i och for sig ej heller förvånande. I avseende å de av

motionärerna anförda exemplen är dock att märka, att dessa även hänföra sig till

anläggningar som dels utförts under en tid, då särskild byggnadsstyrelse hadeg ledningen

av statsbanebyggandet, dels ock äga det oskiljaktiga samband med trafiken

Z, !fd synes 0stridigt> mäste handhavas av järnvägsstyrelsen. Med hän
syn

härtill torde de i motionen anförda exemplen icke kunna anses berättiga till de

slutsatser, som motionärerna velat härleda ur desamma. Järnvägsstyrelsen häri

sitt utlåtande framhållit, hurusom, till följd av de på senare tid genomförda för
LLTL?

!. Jre SenS _or£arusation. styrelsen måste anses i högre grad än tidigare

vant fallet lampa sig för att handlägga jämväl ärenden rörande statens järnvägsbyggnader.

Vad särskilt vidkommer de med 1915 års ingång ikraftträdda förändringarna

i järnvägsstyrelsens organisation, synes det ock utskottet otvivelaktigt

™L iT .f+orandnngar> gen0m vilka bland annat dels en ny överdirektör ställts till

den LST^016118 f°,rfogande’ deIs ock 1 järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå inordnats

den avdelning av styrelsen, som har att handlägga frågor om nybyggnad samt till
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

och ombyggnad av bangårdar, icke blott medfört ökad möjlighet för järnvägsstyrelsens

chef att ägna uppmärksamhet åt banbyggnadsärendena utan även beretts tillfälle

för överingenjören och chefen för byggnadsbyrån att utöva en enhetlig ledning

av de olika slagen av järnvägsbyggnader.

De omständigheter, som överhuvudtaget tala emot ett bortflyttande från järnvägs-

och vattenfallsstyrelsernas befogenhetsområde av statens järnvägs- respektive

vattenfallsbyggnader, äro enligt utskottets förmenande tungt vägande.

Järnvägs- och vattenfallsstyrelserna hava utförligt och på ett enligt utskottets

uppfattning bindande sätt påvisat, att det är av den allra största betydelse, att en

oavlåtlig och nära samverkan äger rum mellan å ena sidan driftledningen vid statens

järnvägar och vattenfalls verk samt å andra sidan ledningen av de byggnader, som

utföras för dessa verks räkning. Och att det icke låter sig göra att åstadkomma

sådan samverkan mellan driftverken och ett särskilt byggnadsorgan, att de erfarenheter,

som vinnas under driften, kunna i full utsträckning och omedelbart tillgodogöras

vid byggandet, torde vara uppenbart. Vid särskiljande av byggnadsverksamheten

och driften blir det tydligen ock omöjligt att — såsom nu i stor utsträckning

och med fördel tillämpas ‘vid statens järnvägar — för byggnadsarbetena använda

den vid järnvägsdriften anställda personalen. Stor sannolikhet synes ock föreligga

för, att inrättandet av ett särskilt byggnadsorgan skall komma att medföra åtskilliga

slitningar mellan detta organ och vederbörande driftverk, vilka slitningar icke utan

tidsspillan och därav följande ränteförluster a byggnadskapitalet lära kunna utjämnas.

Det synes ock ur principiell synpunkt vara riktigast, att statens affärsdrivande

verk — liksom andra affärsverk — själva utföra sina byggnadsarbeten. Ty därförutan

kan svårligen med fullt fog krävas, att driftverken skola kunna svara för förräntningen

av det i samma verk nedlagda statskapitalet. Skulle från de affärsdrivande

verken skild byggnadsstyrelse utföra nu ifrågavarande arbeten, kan med

skäl befaras, att, efter det anläggningarna tagits i bruk, kompletteringar och ändringar

skola bliva erforderliga, för vilka kostnaderna med orätt skulle komma att

— ''måhända under lång följd av år — belasta driftbudgeten.

Vad därefter beträffar motionärernas förslag, att vid utbrytning av ledningen

av statens järnvägs- och vattenfallsbyggnader från järnvägs- respektive vattenfallsstyrelsen

denna ledning bör förläggas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, så synas

icke några sådana fördelar vara att vinna genom en dylik anordning, att de i mera

avsevärd mån kunna uppväga de olägenheter, som måste vara förknippade med

byggnadsarbetenas bortflyttande från de verk, med vilka de organiskt höra samman.

I fråga om först järnvägsbyggnaderna utövar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

själv icke någon sådan byggnadsverksamhet. Vid sådant förhållande och då järnvägsstyrelsen

— såsom ovan vidrörts — otvivelaktigt äger bättre möjligheter än vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen att för järn vägsbyggnads verksamheten förvärva väl kvalificerade

arbetskrafter, saknas all anledning antaga, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

— jämväl efter viss omorganisation — skall bättre än järnvägsstyrelsen lämpa

sig för handhavandet av statens järnvägsbyggnader. Det nu sagda lärer i huvudsak

äga sin tillämpning i fråga om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kompetens för

övertagande av vattenfallsbyggnaderna.

De fördelar, som enligt motionärernas mening den av dem förordade anordningen

skulle medföra i organisationshänseende, synas icke kunna tillmätas större

betydelse. Vad särskilt angår frågan om möjliga inbesparingar ''å avlöningar bör

framhållas, att, även om nybyggnaderna för statens järnvägar skulle bortflyttas från

järnvägsstyrelsen, måste i samma styrelse alltjämt förefinnas särskild personal för att

leda de större byggnadsarbeten, som äga det intima samband med trafiken — om
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens

beslut.

Genomförandet

av byggnadsbyråns

organis ationsändring

f. o. m. år

1915, personaluppsättning

m. m.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 209.

byggnad av bangårdar, dubbelspår m. m. — att desamma under inga förhållanden

kunna överlämnas till en särskild byggnadsstyrelse. Då motsvarande lärer gälla i

traga om vattenfallsstyrelsens behov av specialister för vissa byggnadsuppgifter kan

någon indragning av personal icke äga rum i sådan omfattning, att frågan om den

oreslagna omorganisationen därav kan röna avsevärt inflytande. Beträffande de i

ovngt av motionärerna åberopade fördelarna av en centralisering av alla statens vägoch

vattenbyggnader till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framgår av de utav -järnvägsstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen i ärendet avgivna utlåtandena, att man i vissa

av de i motionerna angivna hänseendena ej kan räkna med några verkliga fördelar av

den föreslagna anordningen, samt att åter vissa möjliga fördelar uppvägas av andra

motsvarande olägenheter.

På ovan anförda skäl samt under hänvisning i övrigt till vad järnvägsstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen i åberopade utlåtanden anfört, vilket icke synes utskottet vederlagt

av de utav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i dess yttrande gjorda, mera allmänna

uttalandena, finner utskottet sig icke böra tillstyrka riksdagen att hemställa om vidtagande

av utredning i enlighet med motionärernas förslag.

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att förevarande

motioner icke måtte till någon riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Reservation mot utskottets utlåtande anfördes av tre ledamöter.

Av dessa ansågo två, att riksdagen bort i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj.t täcktes låta verkställa utredning, huruvida till vinnande av planmässighet

och besparing vid statens järnvägs- och vattenfallsbyggnader antingen ledningen

av dessa arbeten måtte kunna överflyttas från järnvägs- resp. vattenfallsstyrelsen till

väg- och . vatten byggnadsstyrelsen, eventuellt annan sakkunnig myndighet, eller ock

planläggningen och utförandet av samma arbeten måtte kunna underställas kontroll

av utanför järnvägs- och vattenfallsstyrelserna stående statsorgan.

Utskottets hemställan bifölls i första kammaren utan votering och i

andra kammaren efter votering med 87 röster mot 35.

I enlighet med de av statsmakterna år 1914 uppdragna riktlinjerna

organiserades byggnadsbyråns verksamhet från och med år 1915 på

följande sätt.

Under överingenjören såsom chef subordinera!'' byggnadsbyråns båda

avdelningar, nybyggnadsavdelningen och bangårdsavdelningen.

h öreståndaren för nybyggnadsavdelningen, med benämning byrådirektör,

är upptagen^å extra stat i likhet med övriga tjänstemän å denna avdelning,

medan föreståndaren för bangårdsavdelningen, även benämnd

byrådirektör, är uppförd å ordinarie stat såsom det stora flertalet övriga

tjänstemän inom denna avdelning.

Till belysande av huru stort antal tjänstehavare finnas anställda å

vardera av de båda avdelningarna, inberäknat överingenjören, vilkens

avlöning utgår a nybyggnadsavdelningens stat, har järnvägsstyrelsen

åberopat följande tabell:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå.

1

2

3

<

6

6

Nyby ggnadsavdelninge n

(å extra stat).

Årlig

avlöning av

Bangårdsavdelningen.

Årlig avlöning å

tratt k- medel.

byggnads

medel.

ordinarie

stat.

extra

stat.

1 överingenjör...............

12,000

_

1 byrådirektör...............

6,900

—

1 byrådirektör...............

7,500

—

1 sekreterare..................

6,300

—

1 byråingenjör av 1 klass

6,300

—

1 byråingenjör av 1 klass

5,700

—

1 » ...............

—

—

6,420

—

1 underingenjör ............

5,550

—

1 underingenjör ............

4,700

—

1 » ............

5,130

—

1 » ............

4,700

—

1 » ............

—

—

4,190

—

1 » ............

4,400

—

1 » ............

4,400

—

1 » (vakant)

3,360

—

1 » ............

—

—

2,700

—

1 » ............

—

—

2,700

—

1 bokhållare..................

5,100

—

1 ritare ........................

3,300

—

1 ritare........................

2,940

—

1 » ........................

—

—

2,880

—

1 » ........................

—

—

2,760

—

1 » ........................

—

—

2,760

—

1 » (vakant) ............

2,520

—

1 » ........................

—

—

2,100

—

1 » ........................

—

—

2,100

—

1 manlig kontorsskrivare.

2,100

—

1 )» »

—

—

2,880

—

1 kvinnlig »

2,550

—

1 kvinnlig kontorsskrivare

1,480

—

1 )» »

—

—

2,220

—

1 » »

2,220

—

1 )) »

—

—

1,790

—

1 vaktmästare ...............

1,740

—

1 kontorsvakt ...............

—

—

1,260

—

1 » ...............

1 inspektör för byggnads-

—

—

1,560

centralförrådet ..........

—

—

3,600

—

1 skrivbiträde ...............

—

—

1,410

—

1 kontorselev ...............

—

—

900

—

1 » ...............

—

—

1,800

—

1 » ...............

—

|-

1,050

—

S:a 23 personer å extra

stat, därav 12 personer,

vilkas avlöning utgår

av trafikmedel, och 11

personer, vilkas avlö- ning utgår av bygg- nadsmedel.

59,190

29,800

S:a 18 personer, därav

10 å ordinarie och 8

å extra stat.

41,700

17,280

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Härtill kommer en till nybyggnadsavdelningen tillfälligt beordrad

tjänstehavare från färdiga banan för handläggning av vissa ärenden.

Tabellen utvisar förutom personalantalet och avlöningsbeloppen

ävenledes i vilken proportion avlöning utgår inom nybyggnadsavdelningen

av å ena sidan trafikmedel och å andra sidan byggnadsmedel

samt inom bangårdsavdelningen å ordinarie eller extra stat. Berörda

^anordning av trafikmedel har inträtt med 1915 års ingång. I sitt

förslag till kostnadsstat för nämnda år hemställde nämligen stvrelsen.

att denna stat måtte utsträckas att omfatta jämväl den huvudsakliga

delen av byggnadsbyrån, vars kostnader hittills bestritts med medel från

de till styrelsens disposition ställda anslag till nya järnvägsbyggnader

och dylikt. Styrelsen anförde därvid, att på grund av statsmakternas

år 1914 fattade beslut om ändringar i styrelsens organisation byggnadsbyrån

från ingången av år 1915 kornrne att omfatta, förutom den

dåvarande byggnadsbyrån, vars personal fortfarande skulle uppföras å

extra stat, jämväl bangårdsbyrån med dess å ordinarie stat uppförda

personal. Den nya byggnadsbyrån skulle handlägga, förutom de ärenden,

som hörde till byggnadsbyråns handläggning, dels bangårdsbyråns

ärenden, dels ock vissa byggnadsämnen, som för det dåvarande handlades

å banbyrån eller av distriktsförvaltningarna. På grund av byggnadsbyråns

sålunda utvidgade verksamhetsområde, däri inginge en avsevärd

mängd göromål, som avsåge den färdiga banan och vore att betrakta

såsom förvaltningsåtgärder av likartad natur med dem, som tillkomme

övriga styrelsens byråer, hade det synts styrelsen lämpligt, att

den huvudsakliga delen av kostnaderna för byråns nybyggnadsavdelning,

i likhet med kostnaderna för dess bangårdsavdelning, bestredes med

trafikmedel. De kostnader, som i enlighet härmed upptagits i statförslaget,

uppginge i runt tal till 100,000 kronor, huvudsakligen utgörande

personalkostnader. Utgifterna för avlöning m. m. åt den övriga personal,

som inom styrelsen vore erforderlig för statens järnvägsbyggnader

och vars arbeten lättare kunde hänföras till vissa byggnadsföretag, vore

avsedda att såsom dittills gäldas av olika arbetsdistrikt i proportion till

under varje år för desamma beviljade anslag, där ej för särskilda fall

viss kostnad kunde hänföras direkt till visst nybyggnadsarbete.

Styrelsens hemställan i berörda avseende bifölls ock av Kungl.

Maj:t vid fastställande av 1915 års stat, och i enlighet härmed utgår,

såsom omförmälda tabell närmare utvisar, av trafikmedel avlöning till

personal inom byggnadsbyråns nybyggnadsavdelning till årligt belopp

av närmare 60,000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

15

Rörande omfattningen och innebörden av förslaget om uppförande

å ordinarie stat av vissa befattningshavare vid byggnadsbyrån, anför

styrelsen i förevarande skrivelse den 27 oktober 1915 följande:

I statsutskottets av riksdagen godkända utlåtande över motionerna vid 1915 års

riksdag äro sammanfattade de skäl, som tala för byggnadsledningens bibehållande

hos järnvägsstyrelsen. Där har erinrats om styrelsens ökade möjligheter för utövande

av denna ledning genom byggnadsorganens närmare inrangerande med 1915 års ingång

i styrelsen med intimare samarbete med andra förvaltningsorgan inom styrelsen

och vid distrikten. Det har, med åberopande av styrelsens i detalj lämnade redogörelse,

jämväl påvisats den utomordentligt stora betydelsen av en oavlåtlig och nära

samverkan mellan driftsledningen och ledningen av byggnadsföretagen samt svårigheten

att under ändrade förhållanden få önskvärt utbyte av befälets inom respektive

områden förvärvade erfarenhet i drifts- och byggnadsgöromålen. Och vidare har

framhållits, att för undvikande av kostsamma förändringsarbeten byggnadsledningen

lämpligen bör fortfarande, såsom under en följd av år ägt rum, förläggas under samma

myndighet, som har driften om hand och har att svara för anläggningskapitalets förräntning.

Den redan förut och senast vid 1915 års riksdag sålunda lämnade utredningen

visar nödvändigheten av eu oavlåtlig och nära samverkan mellan driftledningen vid

statens järnvägar samt ledningen av byggnadsföretagen för verkets räkning, varav

ock framgår olämpligheten, för att ej säga omöjligheten av någon tudelning av dessa

ledningar. Om alltså får anses fastslaget, att byggnadsärendena fortfarande skola

tillhöra järnvägsstyrelsens behandling, torde, såsom redan nämnts, tidpunkten få anses

vara inne för att upptaga till definitivt avgörande frågan om byggnadsbyråns försättande

å ordinarie stat.

Visserligen har vid ärendets behandling inom styrelsen ifrågasatts att utsträcka

styrelsens i underdåniga skrivelsen den 5 februari 1914 gjorda förslag i förevarande avseende

att omfatta även den vid arbetsdistrikten tjänstgörande personalen, men finner

styrelsen sig dock för närvarande böra inskränka sin framställning — nu liksom år

1914 — att omfatta allenast personal vid styrelsen, om ock av förhållandena påkallas

viss utvidgning rörande personalantalet inom styrelsen.

Härvid torde till en början böra redogöras för arten av de göromål, som åligga

de båda avdelningarna, vari byggnadsbyrån är uppdelad.

I den med 1915 års ingång gällande nådiga instruktionen för järnvägsstyrelsen

med underlydande distriktsförvaltningar har i syfte att förverkliga önskemålet om

byggnadsbyråns närmare inrangerande bland styrelsens övriga organ inryckts bestämmelse

om dess huvudsakliga åligganden, i det att det föreskrivits, att till byggnadsbyråns

handläggning höra ärenden rörande anläggning av nya statsbanor ävensom,

efter generaldirektörens närmare bestämmande, större ny- och ombyggnader

vid de trafikerade statsbanorna. 1 samma syfte har ålagts byråns chef, överingenjören,

att jämte personalbyråcheferna närvara vid avgörandet av ärenden, som

angå antagande, befordran, avskedande och entledigande av personal, bestämmelser

angående personalens avlöningsförhållanden samt arbets- och vilotid, fastställelse och

ändring av arbetsordningarna för styrelsen och distriktsförvaltningarna samt fastställelse

och ändring av reglementen och instruktioner för personalen vid statens

järnvägar.

Omfattningen

och innebörden

av förslaget

om

uppförande å

ordinarie

stat av vissa

befattningshavare

vid

byggnadsbyrån.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Den sålunda i huvuddrag i nådiga instruktionen angivna arten av byggnadsbyråns

verksamhet har blivit vidare utformad i den nyligen ikraftträdda arbetsordningen

för styrelsen, där de två avdelningarna inom byråns olika verksamhetsfält

särskilts på sätt nedanstående sammanställning utvisar.

^ybyggnadsardeln ingen

handlägger följande ärenden:

a) Nya statsbanor.

1. Ärenden rörande utarbetande av

förslag med därför erforderliga undersökningar

och utredningar till nya statsbanor.

2. Underdåniga framställningar och

utlåtanden angående nya statsbanor.

3. Underdåniga förslag angående

definitiv plan och arbetsplan för nya statsbanor.

4. Ärenden rörande jordförvärv samt

jordbyten eller försäljning av fast egendom

beträffande nya statsbanor samt ombesörjande

i förekommande fall av lagfart, inteckning

eller annan i samband med dylikt

statens järnvägars fastighetsförvärv erforderlig

rättslig åtgärd.

5. Ärenden rörande utförandet av

beslutade nya statsbanor.

6. Ärenden rörande fastställande av

namn å stationer, håll-, last- och mötesplatser

vid under byggnad varande statsbanor.

7. Ärenden rörande underdåniga rapporter

och berättelser rörande under byggnad

varande statsbanor, vilka skola av

styrelsen ingivas till Kungl. Maj:t.

8. Ärenden rörande öppnande för

provisorisk trafik av under byggnad varande

statsbanor.

Bangårdsavdelningen

handlägger följande ärenden:

1. Utarbetande av förslag med därför

erforderliga undersökningar och utredningar

för större omgestaltningar eller nybyggnader

av bangårdar, ävensom verkställande

av underhandlingar för sådana

förslag.

2. Underdåniga framställningar och

utlåtanden angående större omgestaltningar

eller nybyggnader av bangårdar.

3. Utredningar och underhandlingar

rörande jordförvärv samt jordbyten eller

försäljning av fast egendom, då dessa frågor

stå i samband med större omgestaltningar

eller nybyggnader av bangårdar.

4. Överenskommelser angående villkoren

för enskilda järnvägars inledande

å statens järnvägars stationer i samband

med eller betingande större omgestaltningar

eller nybyggnader av bangårdar.

5. Yttranden över förslag till stadsoch

hamnplaner.

s. 17 Kontrollera mot PDF

K ting!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

17

b) Större ny- och ombyggnader vid de trafikerade

statsbanorna.

9. Ärenden rörande utarbetande av

förslag med därför erforderliga undersökningar

och utredningar till sådana större

ny- och ombyggnader, exempelvis dubbelspårsanläggningar

vid de trafikerade statsbanorna,

som av generaldirektören bestämts

skola tillhöra byggnadsbyråns handläggning,

dock att ärenden rörande större omgestaltning

eller nybyggnad av bangårdar

handläggas på sätt för bangårdsavdelningen

stadgas.

10. Underdåniga framställningar och

utlåtanden angående dylika större ny- och

ombyggnader.

11. Ärenden rörande utförande såväl

av dessa ny- och ombyggnader som av sådana

större omgestaltningar eller nybyggnader

av bangårdar, som enligt generaldirektörens

bestämmelse skola tillhöra

byggnadsbyråns handläggning.

12. Ärenden rörande jordförvärv

samt jordbyten eller försäljning av fast

egendom beträffande de i punkt 11 här

ovan omförmälda byggnadsföretag samt

ombesörjande i förekommande fall av utverkande

av lagfart, inteckning ^ller annan

i samband med dylikt statens järnvägars

fastighetsförvärv erforderlig rättslig åtgärd.

13. Ärenden rörande byggnadscentralförrådet.

14. Ärenden, som avse bestämmelser

rörande avlönings- och andra förhållanden

för arbetare vid nya statsbanebyggnader

ävensom sådana större ny- och ombyggnader

vid de trafikerade banorna, som tillhöra

byggnadsbyråns handläggning.

15. Granskning ur saklig synpunkt

av statens järnvägsbyggnaders å arbetslinjen

förda räkenskaper.

16. Utarbetandet av årsberättelse

för byggnadsbyråns verksamhet.

17. Ärenden angående vården av

byggnadsarkivet.

Rörande omfattningen av byggnadsbyråns verksamhet erinrar styrelsen, beträffande

nya statsbanor, att, enligt förut berörda av styrelsen i januari 1911 utarbetade

och till Kungl. Maj:t överlämnade plan för bedrivande av statens järnvägsbyggna
Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 184 käft. (Nr 209.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 209.

der för tiden 1912—1918, skulle under denna tid för nya statsbanebyggnader erfordras

i runt tal 8,000,000 kronor för varje år och att med tanke på andra i planen i fråga

icke förutsedda nya statsbanor det torde finnas skäl för antagandet, att även efter

sistnämnda år statens järnvägsbyggnader under åtskilliga år framåt komma att behöva

omkring enahanda belopp eller 8,000,000 kronor årligen; och vidkommande ivyci byggnader

och anläggningar vid de trafikerade hanorna hänvisar styrelsen till förenä.mnda med

underdånig skrivelse den 27 november 1913 till Kungl. Maj:t avlämnade utredning

angående kostnaderna för nybyggnader av större omfattning under tidsperioden 1914

1923, enligt vilken dessa kostnader beräknades uppgå till i medeltal omkring

8,700,000 kronor om året.

Härav torde anser styrelsen — framgå att, även om do uti planen ingående

anslagen för nya statsbanor komma att av statsfinansiella skäl i någon mån reduceras

eller fördelas på längre tid, byggnadsbyråns verksamhet i allt fall är och blir av

sa stor omfattning, att i en avsevärd tid framåt icke kan uppstå någon tanke på indragning

av tjänster — åtminstone inom befälsgraderna — å styrelsens byggnadsbyrå.

Styrelsen fortsätter:

Ilen eventuella reduceringen av årsanslagen för nya statsbanor torde i allt fall

motvägas av de ökade anslag för irra byggnader och anläggningar vid de trafikerade

banorna, vartill under senare tider en tydlig tendens förefinnes, eu tendens, som

finner sin naturliga förklaring i det förhållandet, att en mängd för utvecklingen erforderliga

arbeten måst på grund av de ekonomiska förhållandena eftersättas.'' Här

må i sådant avseende ock erinras om det av 1912 års järnvägskommission angående

trafiksäkerheten avgivna betänkande, däri i fråga om dubbelspårs- och bangårdsomäyggnader

ställts stora krav i avseende å åtgärder härutinnan från statsmakternas

sida. Vidare är att beakta, att de årligen av statsmakterna beviljade anslagsbeloppen

icke ensamt utgöra en mätare av arbetskvantiteten för byggnadsbyrån. En lång

tids erfarenhet har till fullo adagalagt, att en avsevärd del av till byrån nu förlagda

arbeten. utgöras av utredningar och förslag rörand# påtänkta nya statsbanor eller

anläggningar vid den färdiga banan. Det är slutligen^ i detta sammanhang att beakta

i fråga om den avdelning inom byrån, varom här nu är fråga eller nybyggnadsavdelningen,

att, såsom nogsamt framgår av förberörda punkt 11 i vederbörande §

av arbetsordningen, denna avdelning har att handlägga även ärenden rörande utförandet

av sadana större omgestaltningar joller nybyggnader av bangårdar, som enligt

generaldirektörens Jbestämmande skola tillhöra byggnadsbyrån, medan bangårdsavdelningen

tillkommer planläggningar av dessa bangårdsförslag.

.. ^ ^ radande förhallandena innebära i verkligheten ett dubbelt provisorium.

Överingenjörs- och sekreterarbefattningarna innehavas nämligen av ordinarie tjänstemän

i styrelsen liksom befattningarna såsom byrådirektör och byråingenjör av l:a

klass å nybyggnadsavdelningen uppehållas av ordinarie tjänstemän å linjen. På

grund härav måste jämväl dessa befattningshavares ordinarie tjänster uppehållas på

förordnande, ett förhållande som i längden måste vara till men för tjänstens behöriga

skötande och vars undanröjande skulle vara verket till gagn.

Yad nu sagts rörande de högre tjänstemännen å byggnadsbyrån är i viss utsträckning

särskilt inom det rent tekniska området även förhållandet med de underordnade

tjänstemännen a byrån, vilkas försättande å ordinarie stat av nyss angivna skäl likaledes

skulle lända verket till fromma.

Av gagn för verket måste ock betraktas, att genom bifall till förslaget skulle yppa

sig möjlighet till lättare rekrytering och bibehållande av den av förslaget berörda personalen

ävensom större möjlighet att för nybyggnadsavdelnihgen förskaffa och där

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj it s Nåd. Proposition Nr 209. 19

kvarhålla väl kvalificerade ingenjörer och övrig befälspersonal, något som med hänsyn

till konkurrensen med enskilda företag utgör eu ingalunda oviktig faktor vid bedömande

av föreliggande spörsmål.

De befattningar å byggnadsbyrån, som styrelsen nu anser böra uppföras å ordinarie

stat, åro ovan nämnda fyra tjänster, alltså befattningarna såsom överingenjör,

byrådirektör och byråingenjör av l:a klass å nybyggnadsavdelningen samt den i styrelsens

förslag av år 1914 angivna sekreterar- och ombudsmanstjänsten.

Erforderligheten av dessa befattningar — under förutsättning att nybyggnadsarbetenas

ledning bibehålies inom styrelsen — torde redan få anses erkänd av statsmakterna

genom den år 1914 godkända organisationen av styrelsen. Å nybyggnadsavdelningen

finnas emellertid redan nu — förutom byråingenjören av l:a klass — med

mera stadigvarande anställning två ingenjörer, eu byråingenjör och en av underingenjörerna,

vilka handlägga sådana ärenden, för vilkas behandling bör avses tjänsteman

med byråingenjörs ställning. Skäl skulle fördenskull kunna anses föreligga att

nu föreslå uppförande å ordinarie stat av åtminstone en byråingenjörstjänst för nybyggnadsavdelningen

utöver vad enligt nu gällande instruktion beräknats för samma

avdelning, i synnerhet som enligt styrelsens förmenande arbetenas art och omfång

skulle väl motivera eu uppdelning av densamma mellan två byråingenjörer av l:a

klass, varvid exempelvis den ene skulle handlägga ärenden, sammanhörande med projektering

av och utredningar för nya statsbanor, dubbelspår m. m. och den andre de

löpande byggnadsfrågor^, tillhörande beslutade anläggningar. Vid det förhållandet

att någon längre tids erfarenhet angående verkningarna av de nya organisationsformerna

för ledningen av nya byggnader och anläggningar torde böra inhämtas, innan

det stadigvarande behovet av tekniska arbetskrafter å nybyggnadsavdelningen utöver

vad styrelsen år 1914 beräknade med säkerhet kan bedömas, har styrelsen dock icke

ansett sig böra framställa förslag om uppförande å ordinarie stat av mera än en

byråingenjörstjänst av l:a klass.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, bär frågan om försättande

av byggnadsbyråns personal å ordinarie stat i nu begärd omfattning

förut varit uppe å dagordningen, nämligen år 1914. De skäl,

som av järnvägsstyrelsen då anfördes till stöd för en sådan åtgärd,

voro i huvudsak dels önskvärdheten av att under en ledning å byggnadsbyrån

sammanföra de större nybyggnadsarbetena vid färdiga banor

med arbetena för nya banlinjer, dels en härigenom uppkommande jämnare

arbetsuppgift för byggnadsbyrån med ty åtföljande bättre utnyttjande

av dess arbetskrafter och dels slutligen möjligheten att lättare

erhålla kompetent arbetskraft, då en fastare anställningsform kunde

erbjudas. Ehuru nämnda skäl syntes mig vara värda att till fullo bett

j ärtas, fann jag mig dock, som jag nyss erinrat, för det dåvarande

icke kunna tillstyrka det av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget. Den

huvudsakliga anledningen härtill var, att enligt min mening frågan om

lämpligaste sättet att anordna ledningen av statens järnvägsbyggnader,

om man såge saken i hela dess vidd, icke kunde anses, hava varit föremål

för den ingående utredning och det allsidiga övervägande, att tiden

Kunde sägas vara inne för ett definitivt avgörande av densamma. Jag

erinrade i sådant avseende särskilt om de sinsemellan mycket avvikande

Departements

chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

meningar angående lämpligaste sättet för järnvägs by ggnadsärendenas

handläggning, som tid efter annan och senast i en vid 1914 års förra

riksdag väckt motion kommit till synes.

Dot huvudsakliga skäl, som sålunda dikterade min dåvarande ståndpunkt,

synes mig emellertid icke längre äga giltighet. Efter den behandling,

riksdagen ägnade förutberörda motioner rörande järnvägsbyggnadernas

lämpligaste handhavande — och med vilka motioner nyssnämnda

vid 1914 års förra riksdag väckta, men av samma riksdag på

grund av dess upplösning ej behandlade motion var till sitt syfte överensstämmande

— synes mig riksdagens ställning till förevarande fråga

klart och definitivt fastslagen i den form, att järnvägsbyggnadsärendena

allt framgent böra behandlas av järnvägsstyrelsen.

Ett ingående studium av den allsidiga utredning, som blivit åvägabragt

såväl i järnvägsstyrelsens nu förevarande skrivelse som i statsutskottets

utlåtande i anledning av förberörda motioner, bär även bibringat mig

en bestämd övertygelse om lämpligheten av byggnadsledningens fortfarande

bibehållande hos styrelsen.

Det för en befattningshavares försättande å ordinarie stat oeftergivliga

villkor, att ett konstant och jämnt behov av dennes arbetskraft

föreligger, finnes utan tvivel här för handen med hänsyn till såväl de

vittgående utvidgningar av statsbanenätet, som planerats och landets utveckling

kräver, som ock de särskilt ur drift- och säkerhetssynpunkt

erforderliga betydande nya byggnader och anläggningar vid de trafikerade

banorna, vilka för ett tillfredsställande besörjande av trafikarbetet

ovillkorligen måste företagas och allt efter som trafiken växer oavlåtligen

måste fortgå.

Härtill kommer den av järnvägsstyrelsen framhållna utsikten till

lättare rekrytering och uti konkurrensen med de enskilda arbetsgivarna

den större möjligheten till kvarhållande av väl kvalificerade ingenjörer

och övrig befälspersonal, som torde ernås genom att kunna erbjuda

vederbörande befattningshavare ordinarie anställning med därtill hörande

förmåner. Ån vidare bör erinras, att det nuvarande systemet medför,

att de å byggnadsbyrån på extra stat upptagna befattningarna måste

uppehållas av ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar, och att dessas

ordinarie tjänster i sin ordning måste skötas på förordnande. Detta

förhållande nödvändiggör sålunda eu hel kedja av vikariatsförordnanden,

något som givetvis måste anses mindre lämpligt och för verket kan

medföra verkliga olägenheter.

Slutligen torde böra framhållas, att enligt av järnvägsstyrelsen

lämnad redogörelse för den ekonomiska innebörden av det nu föreliggande

förslaget i dess helhet, vilken redogörelse jag längre fram torde

få närmare omnämna, ett uppförande å ordinarie stat av de därtill av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

järnvägsstyrelsen nn ifrägasatta befattningshavarna a byggnadsbyrån

icke skulle medföra annan kostnadsökning än den, som skulle betingas

av förutnämnda av styrelsen ifrågasatta avlöningsförhöjningar för^ befattningarna

byrådirektör och byråingenjör av l:a klass samt den föreslagna

förändringen av den nuvarande sekreterareänsten a extra stat a

byggnadsbyrån till en ordinarie sekreterar- och ombudsmansbefattning

med placering i samma löneklass som styrelsens ombudsman.

Av nu anförda skäl finner jag mig därför böra biträda järnvägsstyrelsens

förslag om uppförande å ordinarie stat av följande belattningshavare

inom byggnadsbyrån, nämligen en överingenjör samt a nybyggnadsavdelningen

— en byrådirektör och en byråingenjör av l:a klass.

Därjämte vill jag föreslå uppförandet å ordinarie stat av den nuvarande

sekreteraren å byggnadsbyrån. Den av styrelsen ifrågasatta förändringen

av sistnämnda befattning till en sekreterar- och ombudsmanstjänst med

åtföljande uppflyttning till högre löueklass än den i vilken . övriga

sekreterare äro placerade, anser jag däremot av skäl, som jag i annat

sammanhang torde få utveckla, icke kunna tillstyrka.

Järnvägsstyrelsen yttrar sig härefter närmast om avlöningsförmånerna

för de sålunda till uppförande a ordinarie stat ifrågasätta befattningshavarna

vid byggnadsbyrån och i samband därmed om förutberörda

förhöjning av avlöning till byrådirektör och byråingenjör av

l:a klass; och anför styrelsen därvid till en början följande.

Vidkommande formen för anställning av och avlöningsvillkor för överingenjören 2. O vervidhåller

styrelsen sitt härutinnan år 1914 givna förslag, förordnande för honom *h

torde alltså som hittills böra utfärdas för tidsperioder av fem år. Med hänsyn till befattning»,

vikten av denna befattning och angelägenheten av att för densamma kunna erhålla havare å

en man med full kännedom om den moderna saväl tekniska som ekonomiska utveck- byggnadslingen

på nybyggnadsområdet samt till hans i jämförelse med byråchef givna sär- ^ byrån,

ställning såsom" direkt dirigerande arbetet å linjen och överhuvudtaget med utvidgad överingenjör,

befogenhet att handla å styrelsens vägnar bör ock arvodet vara detsamma som nu

utgår, eller 12,000 kronor för år. Frågorna om den pension, som bör utgå till överingenjören

samt om de avgifter, som av honom böra härför erläggas, torde lämpligen

böra ordnas på samma sätt som för souschef.

Vidkommande avlöningen till de båda byrådirektörerna a byggnadsbyrån anser Byrådirektör,

styrelsen lika som år 1914, att för dessa tjänstemän för vilka da av styrelsen

föreslogs benämningen överingenjörsassistenter — erfordras en relativt hög avlöning,

beroende på deras ställning i befälsföringshänseende samt pa vikten av deras arbete

och angelägenheten att kunna erhålla de bästa krafter på området. _ ■

Enligt den för styrelsen gällande arbetsordningen åligger det byrådirektörerna

i fråga att bereda och föredraga de till vederbörande avdelning hörande ärenden inför

överingenjören i de fall, då denne äger att ensam fatta beslut, men eljest inför generaldirektören,

för så vitt icke i senare fall överingenjören förbehållit sig att själv föredraga

visst ärende. Då överingenjören icke alltid kan och icke heller annat än i

större ärenden bör verkställa föredragning inför generaldirektören i byggnadsärenden,

kommer denna föredragningsskyldighet att ofta pavila byrådirektörerna, varigenom

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Byråingenjör

av l:a

klass.

Sekreterare

och ombudsman.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

dessa för respektive avdelningar komma att intaga en ställning nära svarande mot

den, som å andra byråer intagas av vederbörande byråchefer. Det synes då ock

rimligt, att byrådirektörerna i fråga beredas en ställning, som ej alltför mycket avviker

från byråchefernas, och anser styrelsen sig böra vidhålla den av styrelsen år

1914 föreslagna arvodeshöjningen från 4,800—5,700 till 5,400—6,300 kronor. Sistnämnda

avlöning synes styrelsen i förhållande till den stora omfattningen och betydelsen

av det arbete, som åvilar ifrågavarande byrådirektörer, snarare vara för lågt

än för högt tilltagen. Styrelsen vill i detta sammanhang åter erinra om den jämförelse,

som styrelsen år 1914 gjorde mellan ifrågavarande löneförmåner och de

av kommerskollegiikommittén för byrådirektörerna i kommerskollegium föreslagna

lönerna.

Det synes så mycket mera angeläget att vidtaga ifrågasatta arvodesförliöjniug,

som det nu gäller att besiitta platserna med ordinarie innehavare. Vid sådant förhållande

är det givetvis av stor vikt, att till innehavare av posterna i fråga från

början förvärvas dugande personer.

Jag tillåter mig bär inflika en erinran om att jag år 1914 vid föredragning

av järnvägsstyrelsens merberörda framställning av nämnda år

angående . styrelsens omorganisation yttrade, att inrättandet av en av

styrelsen ifrågasatt ny löneklass med arvode 5,400—6,300 kronor — inrymmande

befattningarna överingenjörsassistent å byggnadsbyrån samt

maskininspektör och telegrafdirektör, mot vilka sistnämnda två befattningar

. de dåvarande byrådirektörsbefattningarna å respektive maskininspektions-

och telegrafbyrån, nuvarande byrådirektörstjänsterna å maskinbyian

och elektrotekniska byrån, skulle utbytas — av styrelsen torde

hava ansetts följa som en konsekvens av den av styrelsen jämväl då

föreslagna löneförhöjningen för byråingenjörerna av l:a klass, men att

skälet för befattningarnas tillskapande bortfölle, därest, såsom jag av

skäl, om vilka jag strax torde få erinra, byråingenjörerna bibehöiles vid

förut gällande avlöning.

I anledning av min sålunda uttalade uppfattning, som vann Kungl.

Maj.ts gillande, framhåller nu styrelsen, att den ifrågasatta löneförhöjningen

åt byrådirektörerna å byggnadsbyrån enligt styrelsens förmenande

är nödvändig i och för sig.

Styrelsen anför vidare:

hör byråiugenjörcn av l:a klass har styrelsen i sitt förslag upptagit samma

av löning, som här nedan föreslås för samtliga befattningshavare inom denna grupp.

Beträffande sekreteraren och ombudsmannen vidhåller styrelsen sitt år 1914

avgivna förslag om likställighet i avlöningshänseende mellan honom och styrelsens

ombudsman och därför anförda skäl om hans likartade verksamhet och utbildning

samt hans ställning såsom handläggande direkt under överingenjören byggnadsbyråns

kamerala och administrativa ärenden. Särskilt vill styrelsen understryka att, även

om byggnadsbyrån berörande pensions-, revisions- och rättegångsärenden handläggas

centralt inom annan byrå, till denne sekreterares och ombudsmans handläggning förekomma

ärenden, bland annat, rörande jordförvärv och jordbyten samt försäljning av

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:it? Nåd. Proposition Nr 209.

23

fast egendom, i många fall av mycket omfattande beskaffenhet. Såsom styrelsen år

1914 betonade måste den principen även bär följas liksom vad beträffar den tekniska

delen av byråns verksamhet, att byggnadsbyrån först efter fiirdigt resultat överlämnar

nyanläggningarna till drift och handhavande av järnvägsförvaltningens därför avsedda

organ, och markförvärvsfrågorna böra därför vara av byggnadsbyrån fullt klarställda,

innan de förvärvade områdena överlämnas till disposition av samma organ.

Rörande förslaget om höjning av arvodena till byrådirektörerna å

maskin- och elektrotekniska byråerna samt till samtliga byråingenjörer

av l:a klass, anför därefter styrelsen:

Enahanda skäl, som tala för att byrådirektörerna å byggnadsbyrån erhålla

förhöjt arvode, förefinnas jämväl för upptagande av det år 1914 framförda förslaget

att byrådirektörerna å maskinbyrån och å elektrotekniska byrån måtte tilldelas arvode

av 5,400—6,300 kronor. Såsom styrelsen då betonade, intaga även dessa två tjänstemän

en särställning i tjänstehänseende med föredragningsskyldighet i vissa fall och

däremot svarande ansvar.

Under påvisande av de svårigheter, som under dåvarande avlöningsförhållanden

förefunnes att för arbetet inom styrelsen erhålla lämplig personal å linjen, framhöll

styrelsen år 1914, att genom en arvodesförliöjning från 4,200—5,100 kronor till

4,800—5,700 kronor skulle beredas möjlighet att såsom byråingenjörer av l:a klass

placera ban- och maskiningenjörer av l:a klass.

Antydda svårigheter åskådliggjordes av följande jämförelsetabell, däri årsarvodet

upptagits efter lägsta lönegraden:

Utgående

arvoden.

Kronor.

3,300

4,200

4,800

4,200

4,800

6,000

2:a kl. byråingenjör

2:a kl. linjeingenjör

l:a kl. linjeingenjör

l:a kl. byråingenjör

(Byrådirektör)

(Byråchef |

Linjedirektör..........

Arvoden enligt ]

1914 års

förslag.

Kronor.

3,300

4,200

4,800

4,800

6,000

6,000

Anm. Ersättning för bostad och bränsle utgår till

lägst högst

byråingenjör av 2:a klass med...... 1,320 1,500

» » l:a » » ..... 1,500

medan ingenjör å linjen åtnjuter fri bostad, vilken sistnämnda

förmån, vad Stockholm angår, i värde överstiger bostadsersättning

till byråingenjör i styrelsen.

Efter fastställande av en sådan löneskala skulle — anförde styrelsen — möjlighet

beredas att såsom byråingenjör av l:a klass placera, förutom ban- och maskiningenjörer

av 2:a klass med erfarenhet från linjetjänsten, även de med byråingenjören lika av
-

il. Förhöjning

av arvodena

till

byrådirektörerna

å

maskin- och

elektrotekniska

byråerna.

4. Förhöjning

av arvode

till

byråingenjäv

av l:a

klass.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 209.

lönade ban- och maskiningenjörerna av l:a klass, vilka — till skillnad från trafikinspektörer

av l:a klass, som hava samma slags tjänstgöring som trafikinspektörer av

2:a klass -— genom sin placering på distriktsexpeditionerna ernå en för styrelsens behov

värdefull utbildning.

Såsom förut antytts, ansåg jag mig år 1914 ej kunna förorda bifall

till styrelsens framställning om böjning av arvodet till byråingenjörer

av l:a klass. Jag förklarade mig visserligen väl inse de svårigheter, som

kunde uppstå för järnvägsstyrelsen liksom för övriga tekniska verk, då

det gällde att i konkurrensen med de enskilda företagen söka förvärva

fullgoda arbetskrafter, men ansåg mig likväl icke kunna understödja

styrelsens förslag i denna del, enär det icke kunde frånkommas, att sådan

höjning av lönerna för innehavarna av de tekniska tjänsterna närmast

under byråcheferna komme att medföra en viss olikformighet i löneskalan,

som icke utan skäl kunde befaras verka mindre lyckligt gent

emot andra kategorier tjänstemän och därför måhända i fråga om samarbetet

inom verket skulle kunna medföra olägenheter.

Gent häremot anför nu järnvägsstyrelsen:

Den av departementschefen vidrörda olikformigheten i löneskalan, som skulle

kunna tänkas uppstå vid bifall till styrelsens år 1914 framställda förslag, torde

väsentligen inskränka sig därtill att byråchefs — respektive byrådirektörs — närmaste

man å de tekniska byråerna skulle komma i bättre ställning i avlöningshänseende

än vad beträffande andra byråer i allmänhet skulle bliva fallet. Sekreterarna å dessa

byråer skulle nämligen komma i en lägre avlöningsgrupp än byråingenjörerna av l:a

klass å de tekniska byråerna. Det vill emellertid synas styrelsen, att skillnaden i

avlöningshänseende väl kan försvaras av den omständigheten, att för byråingenjörerna

fordras högskoleutbildning, medan av sekreterarna med ett undantag endast fordras

studentexamen. Sekreterarna hava ock regelmässigt kommit i järnvägens tjänst vid

yngre år än byråingenjörerna. På grund av dessa förhållanden hava i regel de högskolebildade

tjänstemännen icke blott haft större direkta utgifter för sin teoretiska

utbildning utan även vid senare år kommit att vinna avlöning vid statens järnvägar

än vad fallet är beträffande de icke högskolebildade tjänstemännen.

Uttryck för den uppfattningen att med högre kompetens också bör följa högre

avlöning finner man redan i de nuvarande avlöningsbestämmelserna, i det att styrelsens

ombudsman, arkitekt och matematiker åtnjuta ett begynnelsearvode av 4,800 kronor

och ett slutarvode av 5,700 kronor.

Om än mot styrelsens förmodan några olägenheter av den ifrågasatta löneförhöjningen

i av departementschefen antydd riktning skulle kunna uppstå, har dock

styrelsen funnit det vara en bjudande nödvändighet, att bättre avlöningsförhållanden

beredas åt nu ifrågavarande tjänstemän. Sedan styrelsen framställt sitt förslag i

förevarande hänseende, hava ej mindre än fyra byråingenjörer lämnat styrelsen, en

för att övertaga befattning å linjen, en för att mottaga en annan statstjänst samt

två för att övergå till enskild tjänst. Faran av att styrelsen går förlustig ett flertal

dugliga tjänstemän synes styrelsen vara så avsevärd, att styrelsen med bortseende

från andra betänkligheter anser sig böra — såsom den enda utvägen för rättelses

vinnande — upprepa sitt förslag från år 1914, att samtliga byråingenjörer av pa klass

tillerkännas arvode av lägst 4,800 och högst 5,700 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung1. Mnj.ts Nåd. Proposition Nr 20!). * 25

Efter remiss har den av Kungl. Maj:t den 6 mars 1914 tillsatta kommittén

med uppdrag att avgiva yttrande och förslag beträffande reglering

av avlöningsförhållanden vid statens järnvägar i utlåtande den 29 februari

1916 yttrat sig över flertalet av de av järnvägsstyrelsen framförda

lönespörsmålen.

Efter framhållande av att kommittén haft att yttra sig rörande de

av järnvägsstyrelsen föreslagna förhöjningarna i arvodet till byrådirektör,

till byråingenjör av l:a klass och till manligt kontorsbiträde i järnvägsstyrelsen

samt beträffande de föreslagna avlöningsförmånerna till innehavare

av de till uppförande å ordinarie stat ifrågasatta befattningarna,

men att i kommitténs åliggande icke ingått att göra något uttalande

angående lämpligheten av de av järnvägsstyrelsen ifrågasatta organisationsförändringarna,

avseende huvudsakligen byggnadsbyråns försättande

på ordinarie stat, liksom ej heller rörande behövligheten av till nyinrättande

föreslagna befattningar, anför kommittén till en början beträffande

det ifrågasatta arvodet till överingenjören följande.

Vad angår föreståndaren för byggnadsbyrån, eller såsom han för närvarande

benämnes, överingenjören, har arvodet för nämnde tjänsteman av järnvägsstyrelsen

föreslagits till enahanda belopp som för överdirektörerna och souscheferna,

eller till 12,000 kronor. Mot detta förslag har kommittén intet att erinra. Då

emellertid titeln överingenjör förekommer även inom andra statens verk, vill kommittén

ifrågasätta, huruvida icke för nu omhandlade befattning borde stadgas en

benämning, vilken icke i och för sig kunde anses inbjuda till jämförelser i avlöningshänseende

mellan befattningar, som i fråga om arbetsuppgifter icke motsvara varandra.

Kommittén har därför tänkt sig, att någondera av benämningarna »överdirektör för

by ggn ad s a vdel n inge n» eller »byggnadschef» borde ersätta den nuvarande titeln »överingenjör».

Därest sådan förändring av någon anledning icke anses lämplig, synes

det kommittén, att åtminstone till titeln överingenjör borde läggas orden »och chef

för statens järnvägsbyggnader», enär härigenom befattningens särskilda natur tydligare

komme att framträda.

I fråga om arvodet till byrådirektörer och byråingenjörer av l:a klass

i styrelsen uttalar sig härefter kommittén -— efter erinran om dels min

nyssberörda år 1914 hävdade uppfattning om obehövligheten av den av

järnvägsstyrelsen såsom en konsekvens av löneförhöjning till byråingenjör

av l:a klass då likasom nu ifrågasatta nya löneklassen med arvode

5,400—6,300 kronor, därest bemälda b}^råingenjörer bibehölle sin förutvarande

avlöning, dels ock styrelsens häremot nu gjorda uttalande att

löneförhöjningen till byrådirektörerna vore nödvändig i och för sig —

i huvudsak som följer.

Kommittén finner sig väl icke hava anledning att bestrida riktigheten av detta

styrelsens sista uttalande, men anser dock, att av de föreslagna löneförhöjningarna

till tjänstemän av högre grad de tilltänkta arvodena för byråingenjörerna av l:ä klass

äro av en viss grundläggande betydelse, varför dessa frågor här torde få behandlas

samtidigt.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 184 haft. (Nr 209.)

1914 Art

kommitté för

reglering av

löneförhållanden

vid statens

järnvägar.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Enligt järnvägsstyrelsens förslag, däruti styrelsen vidhåller sin år 1914 uttalade

mening i ämnet, skulle arvodet för samtliga byråingenjörer av l:a klass — såväl den

till irppförande å ordinarie stat vid byggnadsbyråns nybyggnadsavdelning föreslagna

som ock de hittillsvarande — bestämmas till lägst 4,800 högst 5,700 kronor, eller

till samma arvode, som för närvarande tillkommer bland annat ban- och maskiningenjörer

av l:a klass vid distrikten. Åvägabringandet av full likställighet i avlöningshänseende

med de sistnämnda förutsätter emellertid eu höjning även av den till

byråingenjörerna av l:a klass nu utgående ersättningen för bostad och bränsle, 1,500

kronor, med 300 kronor, vadan den sammanlagda avlöningsförhöj ningen skulle uppgå

till 900 kronor.

Detta förhållande, som även framgår av järnvägsstyrelsens kostnadsutredningar

och förslag till avlöningsbestämmelser, har kommittén ansett lämpligt att här påpeka,

särskilt som detsamma ej i vidare män än som nämnts beröres i styrelsens framställning.

Genom förhöjningen skulle, enligt styrelsens förmenande, beredas möjlighet att

såsom byråingenjörer av l:a klass placera även nämnda distriktstjänstemän, vilka

genom sin placering på distriktsexpeditionerna ernå en för styrelsens behov värdefull

utbildning.

I fråga om önskvärdheten att vid styrelsen kunna binda verkligt dugande krafter delar

kommittén till fullo järnvägsstyrelsens uppfattning. Det torde ock utan tvivel kunna

förutsättas, att en löneförhöjning, som likställer vissa tjänstemän i styrelsen med de

närmast motsvarande vid distrikten, skall göra de förstnämnda mindre benägna än

förut att söka sig ut till tjänstgöring på linjen. Styrelsen bör sålunda enligt kommitténs

uppfattning genom de föreslagna förhöjningarna åtminstone vinna ökad lätthet

att vid sig binda personer, ägnade för ledningens uppgifter. Härmed har kommittén

dock icke ansett sig kunna göra något irttalande rörande möjligheten att

genom de föreslagna åtgärderna främja den cirkulation av tjänstemän mellan styrelsen

och distrikten, som på senare tid vid flera tillfällen framhållits såsom synnerligen

eftersträvansvärd, och vars betydelse kommittén även till fullo uppskattar.

De ifrågasatta löneförhöjningarna torde måhända även i någon mån få anses

komma att motverka den av styrelsen omnämnda tendensen att lämna verket för

övergång till annan, vanligen enskild tjänst.

Det torde sålunda icke kunna förnekas, att i och för sig starka skäl tala för

förhöjning av byrådirektörernas och byråingenjörernas av l:a klass avlöning.

Kommittén förbiser emellertid icke, att de av föredragande departementschefen

år 1914 uttalade betänkligheterna i fråga om löneförhöjningarnas inverkan beträffande

övriga tjänstekategorier irtgöra en vägande invändning härvidlag. Då till kommitténs

uppgift icke hör att närmare intränga i frågor av organisatorisk natur eller att ingå

på ett avvägande av betydelsen hos de nu omhandlade befattningarna i jämförelse

med andra i avlöningsreglementet upptagna, finner sig kommittén icke kunna uttala

någon bestämd uppfattning, huruvida och i så fall i vad mån ytterligare jämkningar

i avlöningshänseende kunna bliva nödvändiga till följd av de nu ifrågasatta förändringarna.

Det synes kommittén emellertid icke osannolikt, att från andra tjänstekategoriers

sida kunna framträda anspråk på löneförhöjningar, i vilka de här avsedda

uppflyttningarna åberopas såsom stöd för dylika krav.

Även med beaktande av en sådan möjlighet finner kommittén likväl de av järnvägsstyrelsen

åberopade skälen för en förhöjning av arvodena till byrådirektörer och

byråingenjörer av l:a klass vara av den betydelse, att de omtalade betänkligheterna

icke böra få verka hindrande på frågans avgörande i av järnvägsstyrelsen önskad

riktning. Kommittén får därför i underdånighet tillstyrka de av styrelsen föreslagna

avlöningarna för byrådirektörer och byråingenjörer av l:a klass.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung1. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 209.

Rörande den föreslagna sekreter nr- och ombud smansbe. fattning en ä

byggnadsbyrån anför kommittén:

I fråga om sekreteraren och ombudsmannen å byggnadsbyrån anser kommittén

likaledes de av järnvägsstyrelsen föreslagna avlöningsbeloppen befogade med hänsyn

till befattningens vikt och ansvar samt till den ställning i avlöningshänseende, som

nu tillkommer styrelsens ombudsman. Ehuru måhända ej heller härvidlag kan anses

uteslutet, att avgörandet kan få en viss betydelse även för andra befattningar, får

kommittén tillstyrka, att arvodet för ifrågavarande tjänstemän, på sätt järnvägsstyrelsen

föreslagit, bestämmes till lägst 4,800 och högst 5,700 kronor.

Eu av ledamöterna i kommittén, nämligen ledamoten av riksdagens

andra kammare Värner Rydén, har anmält avvikande mening beträffande

det av kommittén tillstyrkta förslaget om dels förhöjning av arvodena

till byrådirektörerna och byråingenjörerna av l:a klass och dels placering

av en sekreterare och ombudsman å byggnadsbyrån i samma löneklass

som ombudsmannen i styrelsen. Reservanten anför i ämnet i

huvudsak följ ande:

Jag måste på det bestämdaste avstyrka kommittémajoritetens och järnvägsstyrelsens

framställning, i vad den avser avlöningarna åt byrådirektörerna samt

byråingenjörerna av l:a klass ävensom placeringen av sekreteraren och ombudsmannen

å byggnadsbyrån i samma löneklass som styrelsens ombudsman.

Vad först byrådirektörerna beträffar, framgår det ganska tydligt av kommittémajoritetens

uttalanden, att den föreslagna uppflyttningen i löneavseende i främsta

rummet icke motiverats av dessa platsers egen vikt och betydelse utan av föreställningen

om att byråingenjörerna av l:a klass måste i avlöningshänseende uppflyttas,

som följd härav ha ock lönerna för deras närmast överordnade, byrådirektörerna, måst

höjas. Efter den omorganisation av järnvägsstyrelsen, som trädde i kraft med år

1915, förefinnas enligt min uppfattning inga bärande skäl att för de återstående

byrådirektörerna med deras begränsade arbetsområden företaga någon uppflyttning å

avlöningsskalan; snarare skulle det, med hänsyn till arbetsuppgifterna, vara sakligt

berättigat att nedflytta befattningarna i fråga till byråingenjörstjänster. Aven om

detta ej med samma rätt kan sägas om byrådirektörstjänsterna å byggnadsbyrån, så

synas emellertid även dessa vara vederbörligen tillgodosedda med de avlöningsförmåner,

som nu utgå till byrådirektör. _ . ,

Beträffande byråingenjörerna av l:a klass kan jag ej heller dela kommitténs och

järnvägsstyrelsens uppfattning. För närvarande stå de i avlöningshänseende jämnställda

med baningenjörer och maskiningenjörer av 2:a klass ävensom med telegrafingenjörer.

Nu föreslås eu uppflyttning, så att byråingenjörerna av l:a klass skulle

jämnställas med ban- och maskiningenjörer av l:a klass, vilka i sin ordning ha samma

avlöning som byrådirektörer. En sådan uppflyttning är enligt min mening icke berättigad.

Av ban- och maskiningenjörerna av l:a klass måste krävas, utom omfattande

teoretiskt tekniska insikter, framstående egenskaper som arbetsledare. Det är dessa

senare egenskaper, som framför allt inom den enskilda industrien föranleda höga avlöningar

åt teknici. Jag har därmed på intet sätt velat förringa värdet av byråingenjörernas

arbetsuppgifter; men dessa kunna ej jämnställas med dem, som påvila

nyss nämnda mera krävande tjänster. Ett bifall till järnvägsstyrelsens och kommittemajoritetens

framställning måste ofelbart medföra krav på löneuppflyttning från banoch

maskiningenjörer av l:a klass samt med dem nu jämnställda. Anmärkningsvärt

Reservation.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

är ock, att varken järnvägsstyrelsen eller kommittémajoriteten inlåtit sig på jämförelse

mellan de här nämnda befattningshavare, som för framtiden föreslås till åtnjutande

av samma avlöningsförmåner.

I fråga om sekreteraren och ombudsmannen å byggnadsbyrån har jag ej funnit övertygande

skäl förebragta att ställa honom i avlöningshänseende framför sekreterare

och ombudsmän inom distrikten. Visserligen uppflyttades styrelsens ombudsman,

som förut varit jämställd med de sistnämnda, med 1915 års ingång i samma avlöningsklass

som byrådirektörerna, men dennes ställning som ombudsman för hela den

centrala järnvägsförvaltningen är knappast att likställa med sekreterarens å en —

låt vara nog så betydelsefull — byrå inom densamma, Kommittén antyder ju ock i

sitt yttrande, att den nu föreslagna uppflyttningen »kan få en viss betydelse även

för andra befattningar». Närmast ledes väl tanken därvid över på distriktssekreterarne

samt sekreterarne inom styrelsen.

o Nyssnämnda uttalande från kommittémajoritetens sida berör för övrigt ett sakförhållande,

som för mig vägt allra tyngst vid avstyrkandet av järnvägsstyrelsens

framställning i förut berörda delar. Det synes mig nämligen alldeles otillrådligt att

under nu föreliggande förhållanden vidtaga sådana ändringar i avlöningssystemet för

det högre järnvägsbefälet, att hela detta system löper fara att rubbas. Därest de nu

föreslagna ändringarna bringas till utförande, så komma härav säkerligen mycket

vittgående konsekvenser. Jag skall antyda några av de allra närmast liggande.

Uppflyttningen av byråingenjörer av l:a klass till samma löneklass som de nuvarande

byrådirektörernas medför redan omedelbart en i och för sig icke motiverad

höjning i byrådirektörernas avlöning. Denna höjning åstadkommer i sin ordning tillskapandet

av en ny löneklass (avlöningssumman 7,200—8,100) omedelbart intill byråchefernas

(avlöningssumma 7,800—8,700). Någon motsvarighet till en sådan löneskala

finnes, såvitt jag kan erinra mig, ej inom hela statsförvaltningen.

Men än vidare! Med byrådirektörerna äro nu jämnställda arkitekt, matematiker

overkontrollör och ombudsman inom styrelsen samt baningenjör av l:a klass, maskiningenjör

av ha klass och trafikinspektör av l:a klass vid distrikten. Det torde finnas bra Tillra

anledning att förvänta, att en uppflyttning av byrådirektörerna till en ny, högre löneklass

skulle bliva utan all verkan på samtliga här nämnda tjänster, detta så

mycket mer som exempelvis överkontrollören före 1915 bar titeln byrådirektör och de

har namnda tjänstemännen vid distrikten ha minst lika ansvarsfulla poster som

byrådirektörerna.

Med byråingenjör av l:a klass äro nu jämnställda bland annat sekreterare i styrelsen,

baningenjör av 2:a klass, maskiningenjör av 2:a klass, trafikinspektör av 2:a klass och

telegraf ingenjör. Det torde vara fåvitsk att föreställa sig, att byråingenjörernas av

. klass uppflyttning till högre löneklass blir utan inverkan på samtliga dessa befattningars

avlöningsförhållanden.

Om konsekvenserna av eu placering av sekreteraren och ombudsmannen å

byggnadsbyrån i samma löneklass som de nuvarande byrådirektörerna är redan

förut talat.

Men därtill kommer under de förut uppräknade befattningarna en hel rad av

andra, byråingenjörer av 2:a klass, byråassistenter, maskininspektorer o. s. v. Löneskalan

är nu ett sammanhängande helt och partiella rubbningar äventyra det hela,

rvar detta system skall ändras, bör det ske i ett sammanhang och efter grundlig

omprovning av alla därmed förenade konsekvenser.

Till slut måste ock erinras om det sammanhang, som i viss mån finnes mellan

de olika verkens stater. Visserligen bär ännu icke önskvärd överensstämmelse vunnits

dem emellan, men vid uppgörandet av lönestater för de olika verken har dock på

senare tid en viss hänsyn tagits till avlöningarna för jämförbara tjänster inom andra

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

29

verk. En särskild utredning bär ock nyligen igångsatts för att förbereda''övergången

till gemensamma avlöningsbestämmelser för bland annat statens kommunikations verk.

Att nu företaga partiella rubbningar i avlöningssystemet för ett av dessa verk och för

befattningar med så pass höga avlöningar som de här förevarande måste därför anses

synnerligen olämpligt.

Vad först angår överingenjören har kommittén, såsom förut nämnts,

föreslagit ändrad benämning för denne befattningshavare i syfte att

undvika en till ökade lönekrav föranledande jämförelse från ordinarie

befattningshavare med titeln överingenjör vid andra statens verk. Eu

sådan jämförelse torde dock enligt min mening knappast vara att förvänta

eller åtminstone sakna fog för sig i betraktande av den särställning

beträffande ansvar och maktbefogenhet, som äro förenade med

befattningen såsom ledare av statens järnvägsbyggnader.

De av kommittén alternativt föreslagna benämningarna »överdirektör

för byggnadsavdelningen» och »byggnadschef» synas mig också mindre

lyckliga — den förra därför, att härigenom skulle i styrelsen införas en

överdirektör såsom föreståndare för särskild avdelning, vilket icke överensstämmer

med den nuvarande organisationsformens anda, den senare,

emedan benämningen byggnadschef alltmer börjat användas å cheferna

för kommunala byggnads- och hamnanläggningar. Härtill kommer, att

överingenjör såsom benämning för statsbanebyggnadernas ledare äger

hävd för sig samt att denna titel är allmänt vedertagen i fråga om de

tekniska cheferna vid större enskilda verk och anläggningar. För att

undanröja farhågorna i den av kommittén angivna riktningen anser

jag mig emellertid böra tillstyrka den av kommittén jämväl ifrågasatta

benämningen »överingenjör och chef för statens järnvägsbyggnader».

Beträffande arvodet till nu ifrågavarande befattningshavare finner

jag, i likhet med kommittén, icke anledning till erinran mot det av

järnvägsstyrelsen föreslagna beloppet, 12,000 kronor.

Vidkommande byråingenjörer av l:a klass har styrelsen föreslagit

förhöjning av arvodet från 4,200-5,100 kronor till 4,800-5,700 kronor.

Beträffande byrådirektörer har styrelsen ifrågasatt, att såväl de tre nu å

ordinarie stat upptagna hithörande befattningarna, eller byrådirektörerna

å byggnadsbyråns bangårdsavdelning samt å maskin- och elektrotekniska

byråerna, som ock den till uppförande å ordinarie stat nu föreslagfia

byrådirektörsbefattningen å byggnadsbyråns nybyggnadsavdelning skulle

tilldelas arvoden av lägst 5,400 och högst 6,300 kronor, motsvarande,

vid jämförelse med nuvarande ordinarie arvoden, en förhöj nio g i såväl

begynnelse- som slutavlöning av 600 kronor. Såsom av det förut

anförda framgår, innebär styrelsens framställning i nu berörda delar

ett upprepande av styrelsens år 1914 framställda krav beträffande ifrågavarande

befattningshavares löneförmåner.

Departements
chefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Jag behjärtar visserligen nu liksom år 1914 i hög grad de av

styrelsen till stöd för nämnda framställning anförda skäl, dikterade

främst av styrelsens strävan att till styrelsen förvärva och framför allt

där kunna behålla arbetskrafter, som särskilt äro ägnade för ledningens

uppgifter. Emellertid kan jag icke övervinna de betänkligheter av särskilt

löneteknisk natur, som vid föregående tillfälle avhöllo mig från ett tillstyrkande

av stjrrelsens förslag om höjning av avlöningarna till nu

ifrågavarande tjänsteinnehavare. Det synes mig nämligen ofrånkomligt,

att en djdik höjning kommer att medföra en viss olikformighet i löneskalan,

som kan befaras verka mindre lyckligt gent emot andra kategorier

tjänstemän och därför till äventyrs medföra olägenheter i fråga

om samarbetet inom verket. Val inser jag till fullo vikten av att till

avsedda byråingenjörstjänster erhålla de bästa och mest dugande förmågorna,

men fråga torde dock vara, huruvida den nu ifrågasatta förhöjningen

kan äga någon större betydelse för vinnande av detta mål,

särskilt då det gäller att söka motverka övergång till enskild tjänst. I

den ständiga tävlan mellan staten och den enskilda industrien i fråga

om förvärvande av tekniska kapaciteter torde väl i allmänhet ett i och

för sig så pass litet belopp, som den ifrågasatta avlöningsförhöjningen

representerar, icke verka bestämmande för vederbörande tjänsteman, då

någon förmånlig anställning i enskild tjänst till äventyrs erbjudes. De

av reservanten inom kommittén uttalade farhågorna för vittgående konsekvenser

i form av lönekrav från åtskilliga med byråingenjörer av l:a

klass och byrådirektörer nu likställda befattningshavare i styrelsen och

vid distrikten synas mig icke sakna berättigande. Likaså finner jag

vara värt beaktande vad reservanten anfört i fråga om det mindre lämpliga

uti att under nu pågående utredning om gemensamma avlöningsbestämmelser

för statens affärsdrivande verk samt tullverket åstadkomma rubbningar

i avlöningssystemet för ett av nämnda verk.

Här må dock tilläggas, att beträffande byrådirektörerna mina berörda

betänkligheter äro i främsta rummet riktade mot kravet på arvodesförhöjning

för byrådirektörerna å maskinbyrån respektive elektrotekniska

byrån, vilka subordinera under byråchef, medan åter en viss tvekan för

mig förefunnits i förevarande spörsmål, vad angår de båda övriga å

btggnadsbyrån placerade byrådirektörerna. Det kan nämligen icke förnekas,

att dessa senare såsom föreståndare för var sin avdelning inom

byggnadsbyrån och med en annan ställning i befälsföringshänseende direkt

under överingenjören intaga en i flera avseenden säregen mellanställning

i organisationen — en särställning som även synes vara av

reservanten iakttagen och antvdd.

O J

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Av sålunda anförda skäl och då några särskilda nya omständigheter

knappast kunna anses hava tillkommit, finner jag mig icke heller

nu kunna tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag om höjning av arvoden

l’ör byråingenjörer av l:a klass och lör byrådirektörer.

Hörande förslaget om inrättande av eu sekreterar- och omhudsinansbefattning

ä bygg 11 a ds by rån i stället för den nuvarande a extra

stat uppförda sekreteraren därstädes finner jag mig nu i likhet med år

1914 icke kunna biträda detsamma, och detta huvudsakligen av motsvarande

avlöningstekniska skäl, som enligt min mening tala mot löneförhöjningen

till byråingenjörer av l:a klass. Det synes mig vidare

kunna ifrågasättas, huruvida icke — trots det att med överflyttandet till

byggnadsbyrån av vissa förut på banbyrån vilande byggnadsarbeten

störa markförvärvs- och andra äganderätts frågor utan gensaga tillkommit

— efter 1914 års organisationsändring från handläggning på byggnadsbyrån

ändock utbrutits administrativa, kamerala och i viss mån även rent

juridiska ärenden i sådan omfattning, att för handhavandet av de å nämnda

byrå fortfarande förekommande ärenden av antydd art knappast torde

krävas en befattningshavare med byrådirektörs nuvarande avlöning. Icke

heller torde tillräckligt bärande skäl finnas för att giva nu ifrågavarande

befattning å byggnadsbyrån en högre plats å löneskalan än de

med densamma för närvarande i avlöningshänseende likställda sekreteraroch

ombudsmanstjänsterna vid distrikten.

Jag övergår härefter till frågan om uppförande på järnvägsstyrelsens

stat av två nya byråingenjörstjänster av 2:a klass, avsedda för

byggaadsbyråns bangårdsavdelning.

Beträffande behövligheten av dessa tjänster har järnvägsstyrelsen

yttrat följande.

På grund av de på senare år igångsatta och projekterade nya bangårdsanläggningarna

och ombyggnaderna av äldre bangårdar har bangårdsavdelningens arbete

i hög grad ökats. Erinras må därom, att ombyggnad av Malmö bangård redan

pågår, varjämte ombyggnad och utvidgning av bangårdarna vid Norrköping, Hässleholm,

Linköping m. fl. stationer äro beslutade. För Stockholms bangårdsombyggnad,

som ju delvis redan påbörjats, hava de förberedande arbetena under den senaste tiden

tagit mycken arbetskraft i anspråk. Under utarbetande äro projekt för nya

bangårdsanläggningar i Göteborg samt för ombyggnad och utvidgning av stationerna

i Nässjö, Lund, Halmstad, Kristinehamn, Hallsberg, Örebro, Krylbo, Sundsvall, Boden

m. fl. platser.

Belysande för ökningen i arbetet å bangårdsavdelningen är, att under senaste

åren personalen å avdelningen måst fördubblas och att ytterligare ökning av personalen

måste ske i den mån lämpliga krafter kunna erhållas. Då den nya personalens

speciella utbildning för bangårdskonstnrktionsarbetet i regel måste bibringas å

i. Två byråingenjörstjänster

av

2:a klass

å byggnadsbyråns

bangårdsavdelning.

Järnväg?-

styrelsen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Departements
chefen.

G. Hallinspektörer.

Järnvägs
styrelsen.

Kung]. Maj.is Nåd. Proposition Nr 209.

byrån, är det uppenbart, att det ställes stora krav på ledningen av arbetet inom ave

ningen. Då det icke vant möjligt för den redan å avdelningen anställde byråingen;,

oren av l:a klass att i erforderlig utsträckning i detalj leda konstruktionsarbetet

a Oyran utan att åsidosätta denne tjänstemans kanske viktigaste åligganden, nämligen

att i egenskap av byrådirektörens närmaste man biträda honom i ledningen av bangärdsavdelmngens

arbeten i sin helhet, hava också sedan lång tid två av underingenjorerna

haft i uppdrag att jämte byråingenjören av l:a klass utöva närmaste ledningen

av konstruktionsarbetet å avdelningen. Dessa underingenjörer hava fördenskul1

faktiskt kommit att fullgöra samma åligganden, som på grund av arten

?.cl! betydelsen av ifrågavarande arbete regelmässigt bort utföras av byråingenjör, ett

förhånande, som med hänsyn till vikten av att för dessa åligganden hava tillgång

till fullt kompetent personal icke kan i längden få fortfara.

i °arDär det st-vreIsens uppfattning icke finnes någon utsikt till att inom över
skådlig

framtid någon minskning i bangårdsavdelningens arbete kan inträda, torde ave

ningen omedelbart böra erhålla två byråingenjörstjänster av 2:a klassen. Någon

mmsknmg av antalet underingenjörer kan emellertid ej lämpligen ske med hänsyn

till tillväxten av arbetet å avdelningen.

Med trafikens ständiga ökning och järnvägsväsendets hastiga utveckling

samt i betraktande av den synnerligen stora betydelse därför

som åstadkommandet av moderna och ändamålsenliga bangårdsanläggningar

givetvis äger,. framstår det för mig som tydligt, att styrelsens

arbete inom denna viktiga gren av bantekniken icke på något sätt får

eftersättas.^ De skäl, som av styrelsen anförts för ökning av arbetskrafterna

å byggnadsbyråns bangårdsavdelning genom inrättande av två

nya ordinarie byråingenjörsbefattningar av 2:a klass, finner jag därför

övertygande och tillstyrker jag alltså styrelsens framställning i denna del.

Rörande den ifrågasatta nya befattningen baninspektorer anför järnvägsstyrelsen

följande.

, . , avlyftande av den sektionsföreståndarna vid banavdelningen påvilande

arbetsbördan har den åtgärden vidtagits, att, där större ny- eller ombyggnadsarbeten

— exempelvis dubbelspårsanläggningar och större bangårdsombvggnader — förekommit

inrättats särskilda byggnadsledningar, och den bansträcka eller plats, som varit berörd

av byggnadsarbetena, avdelats nr den eller de ordinarie bansektionerna och anordnats

som tilltalliga byggnadssträckor.

Det förekommer emellertid ofta en kategori av arbeten, som, å ena sidan, icke

kraver anordnande av dylik särskild arbetsledning ej heller kan utföras eller övervakas

av baningenjören med enbart biträde av till hans disposition ställda underlngenjorer,

beroende på arbetets omfattning, beskaffenhet eller arbetsställets belägenhet

i förhållande till baningenjörens huvudort, nödvändigheten att utföra arbetet

under pågående trafik eller andra ogynnsamma omständigheter, men, å andra sidan,

erfordrar en i dylika varv kunnig och väl förfaren ingenjör, därest arbetet skall bliva

omtänksamt planlagt och fört till ett gott slut med omsorgsfullt tillvaratagande av

ekonomiska och andra intressen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Det gäller alltså att för dessa byggnadsföretag erhålla personer med särskild

ådagalagd duglighet och kompetens att utöva en fullt effektiv ledning och kontroll över

dessa arbeten, vilkas utförande ofta nog kräva avsevärda kostnader. Den ökning i

statens järnvägars budget, inrättandet av dylika ledarbefattningar skulle medföra,

kan förutses komma att mer än väl uppvägas av fördelen att för dessa företag och

deras ekonomiska skötsel erhålla en fullt fackmässig ledning. Här liksom på andra

områden må ej heller förbises, att vetskapen därom, att framstående duglighet och erfarenhet

i hithörande värv kan föra till erhållande av högre tjänst, kommer att till

verkets fromma utgöra en sporre och eggelse för framåtsträvande underingenjörer att

med ökat nit och intresse ägna sig åt tjänsten samt förkovra sig i insikter och

färdigheter, så att de kunna berättiga till befordran till högre befattning med därmed

förenat högre ansvar.

Den nu berörda luckan i befäls- och arbetsledarhänseende anser alltså styrelsen

böra fyllas och får för ändamålet föreslå inrättandet av en ny tjänstebefattning, benämnd

baninspektor.

En motsvarighet till sådan befattningshavare finnes redan i vid maskinavdelningen

befintliga maskininspektorer, som vid denna avdelning likaledes intaga en

mellanställning mellan underingenjörer och maskiningenjörer av 2:a klass samt hava

befunnits synnerligen lämpliga såsom avdelningschefer inom verkstäderna, föreståndare

för mindre sådana samt större lokomotivstationer med samtidigt handhavande

av lokomotivtjänsten å en viss handel.

Även inom trafikavdelningen förefinnes enahanda motsvarighet genom byråassistentens

mellanställning mellan trafikinspektören samt de honom och byråassistenten

underordnade. Styrelsen har därför också nu tänkt sig att baninspektoren

skulle i avlöningshänseende likställas med maskininspektoren och byråassistenten

samt sålunda tillhöra den grupp av tjänstemän av högre grad vid distrikten,

för vilken arvodet utgör lägst 3,300 kronor och högst 4,200 kronor om året.

Det är sålunda styrelsens avsikt, att en eller flera baninspektorer skulle placeras

å varje distrikt för att handhava den omedelbara tillsynen över exempelvis större

bangårdsombyggnadsarbeten, brobyggen eller liknande större arbeten, liksom de även

skulle kunna föreläggas större, omdöme och erfarenhet krävande utredningar eller

undersökningar. Anordningen skulle däremot icke föra med sig någon som helst ändring

eller lindring i baningenjören såsom sektionsföreståndare åliggande bokföring

eller vården om bansektionens angelägenheter i övrigt.

Styrelsen har till en början tänkt sig fem sådana tjänstemän med placering

en å vart och ett av statens järnvägars fem distrikt, styrelsen självfallet obetaget att

använda två eller flera av dessa tjänstemän samtidigt å samma distrikt. Genom

ett inrättande av dessa tjänster kan ett motsvarande antal underingenjörer avvaras.

Jämlikt Kungl. Maj:ts nådiga instruktion för styrelsen med underlydande distriktsförvaltningar

den 19 november 1914 fordras, att maskininspektor och underingenjör

skola hava avlagt teknisk examen åtminstone från teknisk elementarskola. Styrelsen

ifrågasätter icke heller att av förenämnda baninspektorer kräva högre grad av kompetens

än för nyssnämnda tjänstemän angivits.

Kommittén anför beträffande nu ifrågavarande befattning bland

annat följande:

Vad angår befattningen baninspektor anser kommittén att, därest nämnda

tjänstekategori kommer till stånd, platsen för densamma å avlöningsskalan bör vara

den av järnvägsstyrelsen tilltänkta eller i den grupp, som nu bildas av — jämte distrikts
Biliang

till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 184 käft. (Nr 209.) 5

1914 års

kommitté.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

kassörer — maskininspektorer och byråassistenter, och får kommittén sålunda tillstyrka

det föreslagna arvodet 3,300—4,200 kronor.

De skal, som järnvägsstyrelsen anfört till stöd för behovet av ifrågavarande

baninspektorsbefattningar, synas mig fullgoda. Enligt vad jag

inhämtat, torde det vara att förvänta, att ett flertal större byggnadsföretag

komma att ställas under närmaste ledning av dylika befattningshavare.

Exempelvis hava redan nu de stora bangårdsombyggnaderna i Nässjö och

Hässleholm indelats till tillfälliga byggnadsområden med en underingenjör

såsom byggnadsföreståndare närmast under bandirektören, och samma

organisation av byggnadsledningen är avsedd att tillämpas vid de arbeten

för utbyggandet av Hallsbergs bangård, om vilkas utförande järnvägsstyrelsen

— enligt vad styrelsen under hand hos mig anmält — har för

avsikt att inkomma med framställning under slutet av innevarande år.

Under den närmaste framtiden förestå utan tvivel ett flertal dylika anläggningar

till utförande för att statsbanorna skola kunna stå fullt rustade

att mottaga och rätt bedriva den så alltjämt stegrande trafiken, och efter

som utvecklingen fortskrider, kommer givetvis behov av att alltjämt bedriva

dylik byggnadsverksamhet att förefinnas. Att det är betydande värden,

som då komma ifråga, framgår därav, att Nässjö bangårdsutbyggnad,

inberäknat vad innevarande års riksdag beviljat för detta arbete,

sammanlagt beräknas draga en kostnad av 1,200,000 kronor, och

att Hässleholms bangårdsutbyggnad till den utsträckning, som hitintills

ifrågasatts, kräver ett beräknat kapital av 1,850,000 kronor. De underingenjörer,

vilka skola fungera såsom byggnadsföreståndare för dylika

betydande arbetsföretag, kunna under nuvarande förhållanden endast få

uppbära den för dem enligt stat fastställda avlöning. Uppenbart torde

emellertid vara, att det arbete, som av dylik byggnadsföreståndare kräves,

bör berättiga honom till en avlöning, som mera svarar mot den ifrågavarande

arbetsuppgiften och det därmed förenade ansvaret.

Därjämte må framhållas, att inrättandet av den ifrågasatta befattningen

får anses lämna ett behövligt tillskott i befordringsutsikterna för

banavdelningens lägre befälsgrader. Härtill kommer, något som järnvägsstyrelsen

även påpekat, att en baninspektorsbefattningen motsvarande

befälsgrad redan finnes vid maskin- och trafikavdelningarna uti respektive

maskininspektoren och byråassistenten.

Vad jag nu anfört synes mig otvetydigt giva vid handen, att de

personer, vilka skola vara kompetenta att närmast leda så pass betydande

arbetsföretag, styrelsen avser, böra tillerkännas den högre ställning i befälshänseende,

som den nya befattningen baninspektor är avsedd att

giva, samt erhålla det för samma befattning ifrågasatta arvode av lägst

3,300 kronor och högst 4,200 kronor eller samma arvode, som för närvarande

utgår till maskininspektor och byråassistent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

3:'')

Järnvägsstyrelsen liar föreslagit, att till en början o baninspektrosbefattning-ar

skulle inrättas. Häremot är från min sida intet att erinra.

O

Jag övergår härefter till behandling av de nya ordinarie befatt 7^Personal

ningar, styrelsen anser erforderliga för skötseln och underhållet av an- 0£h nn(jer.

ordningar för elektrisk drift. Dessa befattningar äro: ''‘*,w "v

en elektroingenjör,

ledning smästar e,

ledning sförmän,

ledning sr ep ar atör er och

ledning svakter.

hållet av

anordningrar

föielektrisk

drift.

Beträffande detta ämne har styrelsen anfört följande: järnvägaety
Yid

införandet av elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen har särskild

yrkesutbildad personal måst anställas såväl för ledandet och övervakandet av denna

drift som ock för tillsynen och underhållet av de vid densamma förekommande elektriska

anordningarna.

För överinseendet över driften i dess helhet har till Kiruna beordrats en elektrotekniskt

utbildad tjänstehavare, vilken såsom elektroingenjör enligt den för honom

av järnvägsstyrelsen utfärdade instruktionen har bland annat att utöva tillsynen

över och ansvara för de å bandelen Kiruna—Riksgränsen befintliga överförings- och

kontaktledningar, skyddsstationer, transformatorstationer, de elektriska lokomotivens

skötsel och underhåll. Kan har vidare att förestå den elektriska reparationsverkstaden

i Kiruna ävensom att ordna, leda och övervaka vid för sagda elektriska anläggningars

skötsel erforderlig personals tjänstgöring samt att antaga och entlediga tillfällig

personal. Denne elektroingenjör är sålunda i befogenhetshänseende jämnställd

med maskininspektor i linjetjänst, som icke är föreståndare för maskinsektion. Järn- »

vägsstyrelsen anser för den skull, att den tjänsteman, som tjänstgör som elektroingenjör,

bör erhålla maskininspektors tjänsteställning samt erhålla arvode likt nyssnämnda

tjänstemän eller lägst 3,300 högst 4,200 kronor.

Under elektroingenjören tjänstgör under nuvarande förhållanden såsom dennes

närmaste man och ställföreträdare en ledningsmästare, vilken har samma kompetens

och åtnjuter samma avlöning som en vagnmästare, och det synes därför skäligt,, att

dylik tjänsteman erhåller samma ordinarie arvode som vagnmästaren, nämligen lägst

1,500 högst 2,700 kronor. För närvarande föreligger endast behov av anställande av

en befattningshavare inom denna grupp.

Bandelen Kiruna—Riksgränsen är med avseende på den elektriska driften indelad

i sektioner, till antalet för närvarande fem, av vilka var och en förestås av

en ledningsförman. Denne, som har samma kompetens och åtnjuter samma avlöning

som verkstadsförman, bör få samma arvode som en sådan, nämligen lägst 1,200,

högst 1,800 kronor. För närvarande skulle antalet inom denna grupp uppgå till nyss

angivna fem. .

Under varje ledningsförman äro ställda ett antal ledningsreparatörer och ledningsvakter.

Ledningsreparatörerna måste äga särskild utbildning och anses böra erhålla

samma arvoden som vagnreparatörer, nämligen lägst 900, högst 1,380 kronor. Deras

antal skulle under nuvarande förhållanden uppgå till åtta. Ledningsvakterna behöva

icke någon särskild utbildning, varför de anses böra inrangeras bland den

lägsta gruppen av befattningshavare vid statens järnvägar med arvoden av lägst 840,

högst 1,140 kronor. Deras antal skulle under nuvarande förhållanden uppgå till sju.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

1914 års

kommitté.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Slutligen må här anmärkas rörande samtliga nu ifrågavarande befattningshavare

inom de olika grupperna, att vid den elektriska driftens blivande utsträckning

eller andra ändrade förhållanden ju är att förutse även ökning av antalet befattningshavare

inom respektive grupper.

För den ifrågavarande personalens upptagande på ordinarie stat inträder ej

någon direkt utgiftsökning, enär för dessa befattningar måst å extra stat anställas

för ändamålet fullt kvalificerad personal, som erhållit avlöning, motsvarande de nu

föreslagna ordinarie avlöningarna.

Kommittén har vid granskning av de föreslagna arvodena för nu

ifrågavarande nya befattningar yttrat sig sålunda:

Elektroingenjören är, enligt vad av järnvägsstyrelsens framställning och den för

honom utfärdade instruktionen framgår, chef för det elektriska ledningsnätet vid

riksgränsbanan och den elektriska verkstaden. Enligt järnvägsstyrelsens förslag borde

han i avlönings- och befogenhetshänseende jämställas med maskininspektor i linjetjänst.

Att styrelsen oaktat den ifrågasatta likställdheten föreslagit inrättandet av

en särskild tjänstekategori för ifrågavarande befattningshavare beror, enligt vad kommittén

inhämtat, därpå, att man med hänsyn till det med elektroingenjörens tjänst

förbundna särskilda ansvaret ansett det nödvändigt att i instruktioner, telegrafiska

order m. m. lätt kunna skilja elektroingenjören från de vanliga maskininspektorerna.

Beträffande det av järnvägsstyrelsen för elektroingenjören föreslagna arvodet,

lägst 3,300 och högst 4,200 kronor, har kommittén intet att invända.

För den elektroingenjören underställda ledningspersonalen finnas tillsvidare

allenast under hand meddelade instruktioner, om man frånser en för all hithörande

personal från och med den 15 maj 1914 gällande allmän instruktion angående de

elektriska ledningarna för riksgränsbanans drift. Detaljerade instruktioner äro, enligt

vad kommittén erfarit, under utarbetande inom järnvägsstyrelsen.

Vad kommittén inhämtat rörande arten och vikten av det arbete, som utföres

av ledningsmästarna och de dem underställda ledningsförmännen, samt angående ifrågavarande

tjänstemäns yrkesutbildning och nuvarande avlöningar å icke ordinarie stat

synes emellertid icke giva anledning till erinran mot de av järnvägsstyrelsen för

samma tjänstemän föreslagna ordinarie arvodena eller för ledningsmästare lägst 1,500

och högst^ 2,700 kronor samt för ledningsförmän lägst 1,200, högst 1,800 kronor.

I fråga om de under ledningsförmännen stående ledningsreparatörerna, vilka likaledes

äro yrkesutbildade, har järnvägsstyrelsen föreslagit deras jämställande i avlöningshänseende

med elektriska underreparatörer m. fl. Det har synts kommittén

kunna ifrågasättas, huruvida det vore behövligt att sålunda inrätta en särskild befattning,

ledningsreparatörer, vid sidan av de förutvarande elektriska underreparatörerna.

Då kommittén emellertid från järnvägsstyrelsen inhämtat, att de förras utbildning

till arten i väsentlig grad avviker från den, som bör ägas av de elektriska

underreparatörerna, ehuru de båda tjänsterna ur avlöningssynpunkt av järnvägsstyrelsen

ansetts likvärdiga, har kommittén icke för närvarande velat ifrågasätta någon

sammanslagning av dessa tjänstekategorier till en, och får kommittén, vad arvodet

beträffar, förorda järnvägsstyrelsens förslag.

Beträffande ledningsvakterna, vilka icke hava någon egentlig yrkesutbildning, anser

kommittén, i likhet med järnvägsstyrelsen, att de böra inordnas bland den lägsta

gruppen av befattningshavare vid statens järnvägar med arvode av lägst 840, högst

1,140 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

m

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Såsom järnvägsstyrelsen anfört torde det vara nödigt och lämpligt att Depca^ef“entB''

å ordinarie stat nu uppföra den personal, som för närvarande är konstant

erforderlig för den elektriska statsbanedriften i dess nuvarande

omfattning. 1 likhet med kommittén finner jag icke heller anledning

till erinran mot de för vederbörande befattningsgrupper föreslagna arvoden.

Särskilt må framhållas, att, såsom styrelsen påpekat, den ifrågavarande

personalens uppförande på ordinarie stat icke skulle medföra

någon direkt kostnadsökning, då vederbörande skulle erhålla samma

avlöningsförmåner, som de för närvarande åtnjuta. Den kostnadssumma,

som sålunda skulle överflyttas från extra till ordinarie stat, uppgår, enligt

vad jag inhämtat, approximativt räknat till sammanlagt omkring

42,000 kronor, däri inbegripet ersättning för bostad och bränsle samt

kallortstillägg. Jag tillstyrker alltså uppförande på ordinarie stat av

den elektriska statsbanedriftens personal på det sätt och i den omfattning,

järnvägsstyrelsen föreslagit.

Jag övergår härefter till styrelsens förslag, i vad det rörer inrättande

av kvinnliga kontorsbiträdesbefattningav i styrelsen, ändring i arvodena

till manliga kontor sbiträden i styrelsen ävensom inrättandet av förste kontor

sbiträdesbefattning ar vid distrikten och av kvinnliga ritarbefattningar i

styrelsen och vid distrikten.

Till en början vill jag då framhålla, att samtliga dessa organisations-

och lönespörsmål, med bortseende från de ifrågasatta kvinnliga

ritarbefattningarna, närmast kunna ledas tillbaka till uppslag och förslag

i antydda avseenden, som 1912 års kommission för undersökning

rörande vissa personal- och befordringsförhållanden vid statens järnvägar

framfört i sitt den 20 december 1913 avgivna betänkande.

Jag tillåter mig erinra, att jag den 23 september 1915 inför Kungl.

Maj:t anmälde berörda betänkande jämte, bland annat, järnvägsstyrelsens

däröver avgivna utlåtande av den 31 maj 1915; och fann Kungl. Maj:t

på min hemställan gott genom nådigt brev av nämnda den 23 september

anbefalla järnvägsstyrelsen att vidtaga åtgärder och inkomma

med förslag i vissa av kommissionen berörda ämnen.

För de nu förevarande spörsmålens belysande torde jag därför få

i nödig mån och i största korthet bringa i erinran, vad kommissionen

och järnvägsstyrelsen anfört samt Kungl. Maj:t beslutat i hithörande ämnen.

Vad då först angår förslaget om inrättandet av kvinnliga kontors-8. Kvinnliga

biträdesbefattningar i styrelsen, bör detta ses i samband med en hem- (^träden"i

ställan av kommissionen, att föreskrift måtte meddelas därom, att kon- styrelsen,

torsskrivarna och bokhållarna å järnvägsstyrelsens byråer och kontor — 1912 års

^ kommission.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 209.

med undantag beträffande revisionskontoret —- skulle på sätt och till

omfattning, som kommissionen i sitt betänkande närmare angivit, minskas

till antalet samt i motsvarande mån ersättas med manliga och

kvinnliga kontorsbiträden, samt att därvid borde tagas i övervägande,

huruvida icke kvinnlig arbetskraft lämpligen kunde i ökad utsträckning

komma till användning i stället för manlig. För sådant ändamål föreslog

vidare kommissionen, att i styrelsen och vid dess kontor måtte

inrättas kvinnliga kontorsbiträdesbefattningar, i avlöningshänseende likställda

med de kvinnliga kontorsbiträdesbefattningarna vid distrikten,

dock med undantag beträffande förmånen av fri läkarvård.

Med sina förevarande förslag avsåg kommissionen, enligt vad motiveringen

utvisar, nästan uteslutande personalen å styrelsens kontor, i det

den ansett arbetet å dessa, med undantag av revisionskontoret, vara i

övervägande grad av så enkel natur, att vad man hade att fordra av

den med dylikt arbete sysselsatta personalen vore huvudsakligen uppmärksamhet,

noggrannhet, ordentlighet och pålitlighet — egenskaper som

likaväl kunde vara tillfinnandes hos personer med folkskolebildning som

hos personer med högre allmänbildning. Därför hade kommissionen

kommit till den slutsatsen, att utöver arbetsledarna på kontoren borde

finnas tjänstehavare av högre grad allenast för rekrytering och vikariat

av ledarbefattningarna, men därutöver utbyte av personal ske på angivet

sätt.

jämvägaety- I sitt förenämnda utlåtande över kommissionens betänkande förkla
remeaj

191531 ra?e järnvägsstyrelsen, att styrelsen, efter inhämtande av kontorsföreståndarnas

yttranden i ämnet och efter noggrant övervägande av ifrågavarande

reformförslag, ansett sig i princip böra ansluta sig till tanken

på viss reformering i den föreslagna riktningen. Med hänvisning till i

utlåtandet lämnad redogörelse för reformens blivande inverkan för varje

särskilt kontor måste dock styrelsen med hänsyn till arten av de förekommande

kontorsgöromålen påfordra vissa modifikationer i kommissionens

förslag i ämnet.

Styrelsen yttrade vidare:

Vid förrättandet av en ej ringa del av kontorens arbeten förekomma fall, vilkas

behandling och avgörande förutsätta ett visst högre mått av omdöme och därvid

ovanberörda av kommissionen angivna egenskaper ej äro tillräckliga. Exempelvis

inom kontrollkontoret fordras av vederbörande, att de äro väl hemmastadda i taxor

och dithörande bestämmelser. Särskilt med avseende härå förutsätter styrelsen, att

det av kommissionen framhållna kravet på folkskolexamen såsom minimifordran i

förevarande avseende bör vara så att förstå, att vid rekrytering av de blivande kontorsbiträdena

inom kontoren styrelsen har fria händer att göra sitt urval ur de föreliggande

ansökningarna och därvid lämna företräde åt dem, vilka förskaffat sig —

utöver eller vid sidan av sin folkskolebildning — mera vidgad teoretisk utbildning i

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 209. 39

handelsskola eller genomgått några läroverksklasser, praktiskt prövats i kontorsgöromål,

förskaffat sig kunskaper i språk m. m., d. v. s. sådana som kunna anses besitta

sådana kvalifikationer, att de antagas bliva lämpliga för kontorsarbetet. Styrelsen

håller före, att rekryteringen icke kan eller får så tillgå, att man gör sitt urval uteslutande

eller helst bland dem, som efter slutad folkskola sysselsatts enbart i hemmet

eller med kroppsarbete eller dylikt. För utförande av visst kvalificerat arbete, som

tid efter annan kan krävas av de å kontoren anställda, fordras en viss tankens träning,

vilken icke torde förvärvas i folkskolan. Möjligheten att giva förekommande

dylikt arbete till de tjänstgörande bör ej vara alltför inskränkt, varför antalet tjänstemän

med högre kvalifikationer icke får vara alltför begränsat.

Efter att hava anslutit sig till kommissionens uttalande i fråga om

nedbringande av övertidsersättningen, vilken fråga i viss mån hade samband

med förevarande spörsmål om personalrekryteringen å kontoren,

uttalade härefter styrelsen, att det vore styrelsens avsikt att i de kommande

årens förslag till arvodesstater föreslå det antal nya kontorsbiträdesbefattningar

inom styrelsen, som för det angivna ändamålet erfordrades,

vare sig dessa komme att tillsättas genom överflyttning av

lämplig personal från linjen till styrelsens kontor eller genom nyrekrytering.

Styrelsen lämnade därefter nedanstående sammanfattning av för de

särskilda kontoren uppgjorda tabeller, avseende en jämförelse mellan

nuvarande personaluppsättning och den i framtiden tänkta personaluppsättningen

å kontoren.

Nuvarande personaluppsättning.

Personaluppsättning enligt reformen.

Bok-

hållare.

Kon-

tors-

skri-

vare.

Kvinn- lig kon- tors- skri-

vare.

Kon-

tors-

biträde.

Sum-

ma.

Bok-

hållare.

Kon-

tors-

skri-

vare.

Kvinn- lig kon- tors- skri-

vare.

Kon-

tors-

biträde.

Kvinn-

ligt

kon-

tors-

biträde.

Sum-

ma.

Kontrollkontoret......

31

86

120

_

237

14

Öl

.

90

82

237

Statistiska kontoret..

3

15

20

2

40

3

10

—

15

12

40

Milkontoret ............

5

6

22

1

34

3

9

—

2

20

34

Biljett- och blankett- kontoret .............

3

7

5

11

26

3

6

_

12

5

26

Kammarkontoret......

2

2

—

—

4

2

1

—

1

—

4

Tariffkontoret .........

1

3

11

—

15

1

2

—

—

12

15

Benskrivande inom ad- ministrativa byrån.

5

1

6

4

2

6

Summa

45

119

183

15

362

26

79

4

120

133

362

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

I fråga om denna sammanfattning betonades, att det ifrågasatta

utbytet av personal endast kunde ske i mån av vederbörandes avgång

och att sammanfattningen endast utvisade det ungefärliga mått av utbyte

av personal, som enligt nuvarande förhållanden vore tänkbart, men

att trafikens utveckling och andra förhållanden kunde föranleda vissa

modifikationer härutinnan. Styrelsen förutsatte ock såsom självfallet,

att då för kontorsarbetets rationella ledning krävdes i uppkommande

ledighet efter kvalificerad arbetskraft rekrytering av för arbetsledning

fullt utvecklingsbar personal, sådan rekrytering borde och måste äga

rum.

Med vissa reservationer angavs följande besparing, som framdeles

kunde tänkas uppkomma vid personalutbyte i angiven omfattning.

B e s p

äring

om 1915 års

lönetillägg

framdeles ej

beräknas.

om sagda

lönetillägg

framdeles

beräknas.

Kronor.

Kronor.

Styrelsens administrativa byrå .....................

352

232

Statistiska kontoret....................................

8,100

5,400

Kammarkontoret .......................................

1,500

1,400

Milkontoret .............................................

9,900

7,400

Kontrollkontoret .......................................

109,400

91,200

Biljett- och blankettkontoret........................

1,900

1,200

Summa

131,152

106,832

På grund av det anförda framlade styrelsen till Kungl. Maj:ts godkännande

förslag därom att, då genom avgång eller förflyttning ledighet

uppkomme i kontorsskrivar- och bokhållargraden inom styrelsens

kontor eller bland de renskrivande och med mera mekaniskt arbete

sysselsatta å styrelsens byråer, den sålunda lediga befattningen skulle

— på sätt och i den omfattning styrelsen för varje särskilt arbetsområde

angivit —* besättas med manlig eller kvinnlig tjänstehavare av kontorsbiträdesgrad

ävensom att, där ordinarie tjänstehavare härvid i sinom tid

erfordrades, förslag därom skulle avgivas i vederbörande arvodesstat.

Beträffande den av kommissionen föreslagna likställigheten i avlöningshänseende

mellan kvinnliga kontorsbiträden i styrelsen och motsvarande

befattningshavare vid distrikten ansåg styrelsen denna fråga

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

lämpligen hora närmare besvaras i samband men underdånigt utlåtande

över 1914 års järnvägskommittés blivande betänkande, vilket styrelsen

antoge komma att remitteras till styrelsen för yttrande.

Med anledning av kommissionens nyssberörda hemställan föreskrev Kungi. Majas

Kungl. Maj:t på min tillstyrkan genom förenämnda nådiga brev den 23 gjTliptemW

september 1915, att, då genom avgång eller förflyttning ledighet upp- 1915.

komme i kontorsskrivar- och bokhållargraden inom järnvägsstyrelsens

kontor eller bland de renskrivande och med mera mekaniskt arbete

sysselsatta tjänstehavare å styrelsens byråer, skulle — på sätt och i den

omfattning järnvägsstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande för varje särskilt

arbetsområde föreslagit — den sålunda ledigblivna befattningen

besättas med manlig eller kvinnlig tjänstehavare av kontorsbiträdesgrad.

I sammanhang härmed anbefalldes styrelsen att inkomma med förslag

till den ändring i gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens

järnvägar, som erfordrades för inrättande av kvinnliga kontorsbiträdesbefattningar

å styrelsens byråer och kontor.

1 anslutning härtill har nu järnvägsstyrelsen inkommit med förslag JämvSgsstytill

dylik ändring i nämnda avlöningsreglemente samt i likhet med oktober Tgl5.

kommissionen ifrågasatt, att arvodet för nu ifrågavarande befattningsgrupp

bör sättas till samma belopp som för kvinnliga kontorsbiträden

vid distrikten eller således till 840—1,140 kronor.

Samtidigt påpekar styrelsen, att då, såsom styrelsen i sitt förenämnda

utlåtande framhållit, utbyte av personal i förevarande avseende

skulle ske allenast i den mån genom avgång eller förflyttning ledighet

uppkomme i kontorsskrivar- och bokhållargraden, styrelsen ej kan

angiva det antal kvinnliga kontorsbiträdesbefattningar, som efter föreslagets

antagande skulle ifrågakomma till uppförande å ordinarie stat.

Såsom förut nämnts, förordade 1912 års kommission ett utbyte i 9. Förhöjviss

omfattning av nuvarande bokhållare och kontorsskrivare inom styrelsens

byråer och kontor mot kontorsbiträden, kvinnliga såväl som man- manliga

liga. Rörande de manliga kontorsbiträden, som sålunda skulle ersätta

bokhållare och kontorsskrivare, yttrade kommissionen, bland annat, föl- styrelsen,

jande: 1912 års

kommisson.

Inom kommissionen har ifrågasatts, huruvida man icke lämpligen borde för en

del av den nya manliga arbetskraft, som avses att ersätta den överkvalificerade

arbetskraften, inrätta en särskild befattning med ställning och avlöning mellan kontorsskrivares

och kontorsbiträdes. Såsom motiv har anförts, att de göromål, som

skulle tillkomma åtskilliga av den ersättande manliga personalen, måste anses vara

av den art och beskaffenhet samt omfattning, att de borde betinga en dylik befatt
Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 184 höft. (Nr 209.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Järnvägsstyrelsen

den 31

maj 1915.

Kungl. Maj:ts

beslut den 23

september

1915.

Järnvägsstyrelsen

den

27 oktober

1915.

ning för ifrågavarande personal. Härjämte har framhållits, att, därest en dylik befattning

icke inrättades, den ersättande manliga personalen skulle komma att i befordringshänseende

vara sämre lottad än kontorsbiträdena vid distrikten; och i följd

härav kunde det tänkas bliva förenat med svårighet att på tillfredsställande sätt

rekrytera ifrågavarande personal.

Kommissionen anser sig i anledning härav böra nämna, att kommissionen för

sin del icke kunnat finna annat än att de göromål, som på ett och samma tjänsteställe

skulle tillkomma ifrågavarande personal, komma att på det hela taget i avseende

å art och beskaffenhet samt ansvarsfullhet vara lika för alla befattningshavare,

vadan det icke kan vara lämpligt att för denna personal hava olika slag av befattningar.

Icke heller har kommissionen kunnat finna, att nyssnämnda göromål äro att,

i jämförelse med de å distrikten anställda kontorsbiträdenas göromål, anse såsom

kvalificerade och på den grund med fog böra föranleda inrättande av en högre befattning

än distriktens kontorsbiträdesbefattning. Anmärkas må också, att den ersättande

manliga personalen i stort sett icke kommer att hava annorlunda beskaffade

göromål än den kvinnliga ersättande personalen, för vilken icke ifrågasatts någon

högre befattning än befattningen såsom kvinnligt kontorsbiträde.

Kommissionen ansåg sålunda, att de nya kontorsbiträdena i styrelsen

borde erhålla samma avlöning som kontorsbiträdena vid distrikten,

dock att, med hänsyn därtill att ingen befattningshavare i styrelsen

ägde åtnjuta förmånen av fri läkarvård och fri medicin, icke heller de

nya kontorsbiträdena borde kunna erhålla sådan förmån.

Beträffande detta avlöningsspörsmål fann järnvägsstyrelsen — i likhet

med vad styrelsen yttrade i fråga om avlöningen till kvinnliga kontorsbiträden

i styrelsen -—, att detsamma lämpligen borde besvaras av styrelsen

i yttrande över 1914 års järnvägskommittés blivande betänkande

och anhöll därför styrelsen, att med besvarandet av denna avlöningsfråga

måtte få anstå tillsvidare.

Genom förberörda nådiga brev den 23 september 1915 anbefallde

Kungl. Maj:t emellertid styrelsen att inkomma med förslag till den ändring

i gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar,

som erfordrades för jämnställande i avlöninghänseende av de manliga

kontorsbiträdena i styrelsen och vid dess kontor med de manliga kontorsbiträdena

vid distrikten, dock med undantag beträffande förmånen av fri

läkarvård.

Till åtlydnad härav har nu styrelsen föreslagit, att det för närvarande

utgående arvodet till manligt kontorsbiträde i styrelsen måtte

höjas från 840—1,200 kronor till 900—1,500 kronor, eller enahanda

belopp, som för närvarande åtnjutes av de manliga kontorsbiträdena vid

distrikten.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

I fråga om inrättandet av den nya befattningen förste kontorsbiträden

har förberörda 1912 års kommission för undersökning rörande vissa

personal- och befordringsförhållanden vid statens järnvägar föreslagit, att

för de kontorsbiträden, vilka såsom ersättare för stationsskrivare skulle

övertaga mera ansvarsfulla och maktpåliggande göromål, borde inrättas

en särskild befattning, vars innehavare skulle benämnas förste kontorsbiträden

samt i avlöningshänseenden likställas med de befattningshavare,

som tillhöra den lönegrupp, vilken inrymmer banmästare av l:a klass,

trädgårdsmästare in. fl. och för vilken arvodet är bestämt till lägst 1,200

och högst 1,800 kronor.

Kommissionen hade därvid tänkt sig, att den nya befattningen särskilt

skulle ifrågakomma att användas i sådana fall som då befattningshavare,

lägre än stationsskrivare, å station, större än nuvarande 4:e klass,

regelbundet tjänstgjorde för tåg samt då befattningshavare, som här

avsåges, å sådan station handhade mera betydande uppbörd från allmänheten.

I sitt utlåtande över kommissionens betänkande uttalade järnvägsstyrelsen

i förevarande ämne bland annat följande:

Även styrelsen för sin del håller före, att det måste anses billigt, att en högre

befattning med därmed följande förhöjning av avlöningsvillkoren tilldelas de kontorsbiträden,

vilka övertaga vissa mera ansvarsfulla göromål, som förut handlagts av

stationsskrivare.

Med hänsyn till att jämväl ett antal befattningar, som innehafts av kontorsbiträden,

genom de senare årens starka trafikutveckling kommit att ställa betydligt

ökade krav på sina innehavare, torde jämväl beträffande dessa kunna ifrågakomma

befordran på nu föreslaget sätt.

För styrelsen står det dock klart, att det för dessa nya befattningshavare likasom

ifråga om stationsskrivares placering är nödvändigt att uppställa så vitt möjligt

bestämda gränser för deras användning. Styrelsen har därvid ansett sig böra följa

den huvudgrundsats, att med förste kontorsbiträden skola besättas befattningarna i

tågtjänst såsom biträde till stationsföreståndare å station med avsevärd tågrörelse,

omrangeringsarbete eller omlastning samt i uppbördstjänst å biljett- och godsexpedition

vid station med mera betydande uppbörd, allt där stationsskrivare för dylika

göromål icke anses erforderliga och utan hänsyn till klassen å den station, där ifrågavarande

befattning finnes.

Distriktsförvaltningarna hava anmodats att i enlighet med dessa riktlinjer inkomma

med förslag rörande antalet befattningar av förevarande art och framgår av

dessa förslag, här vederbörligen granskade, att sådana befattningar skulle tänkas

komma att inrättas tillsvidare till ett antal av omkring 115.

Rörande avlöningen för dessa befattningshavare torde styrelsen bliva i tillfälle

närmare yttra sig i samband med besvarandet av det utlåtande, som 1914 års lönekommitté,

vilken delgivits innebörden av förevarande spörsmål, kommer att avgiva.

10. Förste

kontorsbiträden.

1912 1 rs

kommission.

Järnvägsstyrelsen

den 31

maj 1915.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

På grund av det anförda får styrelsen biträda kommissionens hemställan under

denna punkt om inrättande av förste kontorsbiträdesbefattningar vid statens järnvägar

med en avlöning, som efter förslag av berörda löneregleringskommitté kommer att

bestämmas.

bodft den*j23 Genom förberörda brev den 23 september 1915 anbefallde seder
september

mera Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen att inkomma med det förslag till

1915. ändring i avlöningsreglementet, som kunde finnas erforderlig för inrättande

av förste kontorsbiträdesbefattningar vid statens järnvägar.

rafsTn ^cferT 27 • 1 sin skrivelse av den 27 oktober 1915 föreslår nu styrelsen änd
oktoLms.

ring i avlöningsreglementet uti nu ifrågavarande avseende. Styrelsen

delar härvid kommissionens uppfattning, att de nya befattningshavarna

höra enligt nu gällande avlöningsreglementes löneskala tilldelas arvode

av 1,200—1,800 kronor och sålunda inrangeras i samma grupp som

banmästare av l:a klass m. fl.

års”kommitté 1914 års kommitté angående löneförhållanden vid statens järnvägary

vilken, såsom förut nämnts, jämväl haft att yttra sig om arvodena till

de kvinnliga kontorsbiträdena i styrelsen och förste kontorsbiträden samt

om de manliga kontorsbiträdenas i styrelsen förändrade ställning i avlöningshänseende,

har för sin del icke funnit anledning till erinran mot

järnvägsstyrelsens förberörda förslag i angivna hänseenden.

Departements- För egen del finner jag mig kunna förorda järnvägsstyrelsens, av

kommittén tillstyrkta förslag i dessa delar.

li*''a ritare" Ytterligare en grupp befattningshavare, nämligen kvinnliga ritare,

ga are. ].iar järnvägsstyrelsen, såsom förut nämnts, i sin ifrågavarande skrivelse

av den 27 oktober 1915 ansett böra upptagas i avlöningsreglementet

såväl å styrelsens som å distriktens stat.

Styrelsen framhåller såsom skäl härför, att erfarenheten, särskilt

inom styrelsen, visat, att med gott resultat kvinnlig arbetskraft kunnat

anlitas för utförande av ritgöromål inom de tekniska byråerna och

expeditionerna, och att alltså skäl synas föreligga att genom uppförande

å ordinarie stat av denna befattningsgrupp kunna bereda personal med

dylik stadigvarande sysselsättning de förmåner, ordinarie anställning erbjuder.

Arvodet för denna grupp finner styrelsen skäligen böra bestämmas

lika med för kvinnliga kontorsskrivare eller således 1,080—1,800 kronor.

I fråga om antalet dylika ordinarie befattningshavare anser styrelsen,

att detsamma under nuvarande förhållanden till en början torde

böra sättas till fem, att användas dels inom styrelsen dels vid distriktens

bandirektörsexpeditioner.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl Maj ds Nåd Proposition Nr 209.

Kommittén anser sig icke böra rikta någon anmärkning mot det

föreslagna arvodet, utan förordar de kvinnliga ritarnas likställande med

de kvinnliga kontorsskrivarna, d. v. s. med arvode 1,080 —1,800 kronor.

Jag anser förslaget om inrättande av den nya befattningen kvinn- Dep”‘ef“enU''

liga ritare väl motiverat av styrelsen. Mot det ifrågasatta arvodet för

dessa befattningshavare finner jag icke något vara att invända. Jag

tillstyrker därför styrelsens förevarande förslag.

Om, såsom jag förut framhållit, de nyss behandlade spörsmålen

om utvidgning av eller förbättring i avlöningshänseende i viss omfatt- tör.

ning åt kontorsbiträdesgrupperna kunna ledas tillbaka till förslag i dylika

avseenden av 1912 års kommission för undersökning rörande rvissa

personal- och be fordrings förhållanden vid statens järnvägar, avser å andra

sidan det ifrågasatta inrättandet av en säkerhetsinspektörsbefattning

att förverkliga ett uppslag, som framförts av 1912 års kommission

angående trafiksäkerheten.

I sitt den 29 augusti 1913 avgivna betänkande har nämligen sist- 1912 års
.

. 0 . 0 , c, f- J kommission

nämnda kommission såsom viktigare önskemal, vilkas genomiorande en- angående

ligt kommissionens uppfattning skulle komma att bidraga till ökning av tra®k8eknker''

trafiksäkerheten, bland annat, framhållit, att vissa förbättringar med

avseende på de kontrollerande och inspekterande myndigheternas utförande

av dem åliggande kontroll och inspektion, särskilt beträffande

säkerhetstjänstens utförande, syntes nödvändiga. Kommissionen framhöll

vidare, att en i vissa avseenden grundligare och mera allsidig

utredning angående järnvägsolyckor i tågtjänst skulle vinnas, om föreskrift

utfärdades, att alla förhörsprotokoll och övriga handlingar rörande

dylika olyckor skulle av linjeförvaltningarna, eventuellt jämte eget yttrande

och förslag, insändas till järnvägsstyrelsen för att där underkastas

ytterligare sakkunnig granskning, och borde för beredning av sådana

ärenden användas i berörda hänseende särskilt kvalificerad tjänsteman.

I anledning av dessa uttalanden framhöll järnvägsstyrelsen i sitt

den 29 september 1914 avgivna utlåtande över nämnda betänkande föl- reseptember

jande. Vad av kommissionen anförts om inspektion från styrelsens lat
sida

i fråga om tillämpningen av säkerhetsföreskrifterna å de olika

trafiksektionerna vore värt att beakta. Det vore ock styrelsens avsikt

att försöksvis anordna sådan kompletterande inspektion samt att efter

vunnen kännedom om värdet av dylik inspektion vid sidan av

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Järnvägsstyrelsen

den 27

oktober 1915.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

trafiksektionsföreståndarnas så att säga dagliga inspektion föreslå någon

ökning av antalet tjänstehavare inom trafikbyrån för beredande av möjlighet

att genom lämplig person å denna byrå periodvis för olika sträckor

av statsbanenätet verkställa ifrågavarande kompletterande inspektion.

Styrelsen, som uttalade sin anslutning till kommissionens förslag därom,

att alla förhörsprotokoll och övriga handlingar rörande järnvägsolyckor i

tågtjänst borde av distriktsförvaltning insändas till styrelsen för att där

underkastas ytterligare sakkunnig granskning, ville i samband härmed

ifrågasätta, att denna granskning skulle ske av samma tjänsteman, som

finge i uppdrag att verkställa förut berörda inspektion. Denne tjänsteman

vore ju nämligen avsedd att genom sin inspektionsverksamhet få så att

säga levande erfarenhetsrön utöver vad de inkommande förhörshandlingarna

kunde bibringa.

I sin förevarande underdåniga skrivelse den 27 oktober 1915 förklarar

styrelsen, att styrelsen, i anslutning till sitt i berörda utlåtande

gjorda uttalande och då styrelsen för vinnande av möjligaste snabba

och allsidiga erfarenhet av inspektionens värde ansett lämpligt att under

försökstiden lämna ifrågavarande uppdrag åt en med inspektionstjänst

å linjen väl förfaren tjänsteman, hade inkallat en trafikinspektör till

tjänstgöring å styrelsens trafikbyrå från och med den 1 februari 1915

för att tillsvidare under nämnda år dels utföra berörda inspektion enligt

av styrelsen fastställda allmänna föreskrifter och de närmare anvisningar,

som kunde meddelas honom av byråchefen vid nämnda byrå, dels

verkställa granskning av till styrelsen inkomna handlingar rörande järnvägsolyckor

i tågtjänst, dels även förrätta annat å samma byrå förekommande

av byråchefen anvisat arbete, som hans tid i övrigt kunde

medgiva.

Styrelsen fortsätter:

Det arbete, som den sålunda förordnade inspektören hittills utfört, har omfattat

dels inspektionsresor å samtliga distrikt vid statens järnvägar, varvid kontroll

över efterlevnaden av gällande säkerhets- och signalföreskrifter och undersökning

rörande signal- och säkerhetsanläggningarnas lämpliga placering och riktiga fungerande

utförts såväl från lokomotivet och annan lämplig plats å de tåg, inspektören

åtföljt, som under besök å stationerna, varvid inspektören även prövat vederbörande

tjänstemäns kunskaper i gällande bestämmelser rörande signal- och säkerhetstjänsten,

dels avgivande av rapporter över gjorda iakttagelser under dessa inspektionsresor,

dels utarbetande av ändringar och tillägg till gällande säkerhetsbestämmelser, dels

granskning och bearbetning av förslag till tjänstgöringsreglementen för enskilda järnvägar,

dels granskning av förslag till instruktioner för växel- och signalsäkerhetsanläggningar

samt blockeringsanordningar, dels granskning ur säkerhetssynpunkt av

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

47

förslag till nya stations-, hållplats- och lastplatsanläggningar samt förändringar av

redan befintliga dylika anläggningar, dels närvaro i egenskap av sakkunnig vid förhör

angående missöden och olyckshändelser i tåg- och växlingstjänst samt vid samråd

mellan olika byråer inom styrelsen eller mellan styrelsen och distrikts- och sektionsbefälet

i vissa med tågens framförande sammanhängande frågor rörande trafiksäkerheten.

Den försöksvis vidtagna anordningen med en särskild säkerhetsinspektör har

visat sig synnerligen lämplig på grund av de stora fördelar, som densamma visat sig

medföra. Dessa fördelar bestå huvudsakligen däri, att säkerhetsinspektören uteslutande

ägnar sig åt säkerhetstjänsten, varigenom kontrollen över denna tjänst blir

mera effektiv och sakkunnig än hittills, att säkerhetsinspektören utför nämnda kontroll

å samtliga distrikt, varigenom likformighet i kontrollen erhålles, att säkerhetsinspektören

är placerad i styrelsen, varigenom den synnerligen omfattande och värdefulla

erfarenhet, som han genom sina inspektionsresor förvärvar, kan av styrelsen

direkt tillgodogöras vid utarbetande av trafiksäkerheten berörande bestämmelser ävensom

vid handläggning av ärenden rörande vissa anläggningars utförande samt vid

behandling av ärenden rörande missöden och olyckshändelser. Styrelsen anser nu

nämnda fördelar vara av så avgörande betydelse för säkerhetstjänstens behöriga

övervakande, att den nu försöksvis vidtagna anordningen med en särskild säkerhetsinspektör

enligt styrelsens uppfattning bör göras permanent.

Enligt § 23 i instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar

tillkommer det varje byrå att var och en inom sitt verksamhetsområde

verkställa inspektion för tillsyn av, att de av byrån meddelade föreskrifter efterlevas,

och skulle sålunda ifrågavarande inspektionsverksamhet läggas under trafikbyrån,

vilken byrå enligt § 40 i ovannämnda instruktion handlägger ärenden rörande signaloch

säkerhetsföreskrifter för såväl statens som enskilda järnvägar. Nämnda inspektionsskyldighet

skulle närmast åligga byråchefen å nämnda byrå eller någon av hans

närmaste män. Då emellertid varken sagda byråchef eller hans närmaste män på

grund av den löpande tjänsten, annan inspektionsverksamhet samt övriga åligganden

skulle kunna utan men för arbetet i sin helhet å byrån ägna så mycken tid åt den

ifrågavarande inspektionsverksamheten, som erfordras för denna viktiga tjänsts utförande

på ett tillfredsställande och effektivt sätt, måste nämnda inspektionsverksamhet

uppdragas åt annan härför särskilt kvalificerad tjänsteman, vilken med hänsyn

till vad ovan anförts anses böra vara placerad i styrelsen och anställd å trafikbyrån.

Den tjänsteställning, som denne tjänsteman bör intaga, kan, med hänsyn dels till de

särskilda kvalifikationer och den stora erfarenhet på trafiktjänstens område, som han

bör besitta, dels den befogenhet att i vissa fall kunna omedelbart ingripa för rättande

av iakttagna oegentligheter i säkerhetstjänsten, som bör tilldelas honom, icke

sättas lägre än den, som innehaves av andra tjänstemän, som utöva inspektion

över trafiktjänsten, d. v. s. minst samma tjänsteställning som trafikinspektör å distrikten

och sekreterare i styrelsen, och bör i överensstämmelse härmed ifrågavarande

tjänsteman tilldelas minst sekreterares löneförmåner eller alltså arvode av 4,200—5,100

kronor. Med hänsyn till arten av det arbete, som ifrågavarande tjänsteman skulle

komma att utföra, anses han böra benämnas »säkerhetsinspektör».

1914 års kommitté angående löneförhållanden vid statens j ärnvägar

har i sitt förenämnda yttrande av den 29 februari innevarande år uttalat

följande uppfattning rörande det av järnvägsstyrelsen föreslagna arvodet

åt säkerhetsinspektören.

1914 års

kommitté.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Departements
chefen.

Vad angår den föreslagna befattningen säkerhetsinspektör, i fråga om vilken befattnings

betydelse kommittén tillåter sig att ytterligare understryka de av järnvägsstyrelsen

framhållna synpunkterna, bar kommittén icke kunnat undgå att finna det

av styrelsen föreslagna arvodet väl knappt tillmätt i betraktande av den ställning

och befogenhet, som skulle tillkomma nämnde tjänsteman. Enligt styrelsens förslag

skulle säkerhetsinspektören likställas med trafikinspektör av 2:a klass. Då emellertid

av de föreskrifter rörande säkerhetsinspektörens tjänstutövning, som av järnvägsstyrelsen

åberopas, och i övrigt av befattningens natur följer, att ett direkt ingripande

från säkerhetsinspektörens sida i fråga om tillämpandet på någon viss trafiksektion

av gällande föreskrifter rörande säkerhetstjänsten eller i övrigt rörande tjänsteförhållandena

på sektionen mången gång kan komma att ske, synes det mindre lämpligt

att för befattningen ifråga fastställa ett lägre arvode än som tilldelats det ordinarie

sektionsbefälet å de sektioner, som förestås av trafikinspektörer av l:a klass.

Kommittén har därför ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke arvodet för säkerhetsinspektören

bör bestämmas till samma belopp som för sistnämnda trafikinspektörer,

eller till lägst 4,800 högst 5,700 kronor. Då härav skulle följa, att säkerhetsinspektören

icke ur avlöningssynpunkt behövde söka befordran till trafikinspektör av

l:a klass, vunnes antagligen även den fördelen, att man i allmänhet kunde påräkna

samma persons kvarstannande å säkerhetsinspektörsposten under längre tid än som

med järnvägsstyrelsens förslag bleve fallet, något som för utveckling och bibehållande

av enhetlighet i system och praxis på säkerhetsområdet synes i hög grad önskvärt.

Enär vidare av järnvägsstyrelsen uttalats betänkligheter mot att höja arvodet för

säkerhetsinspektören över det för sekreterare å styrelsens byråer bestämda, torde häremot

få erinras, att säkerhetsinspektören genom sin tjänstutövning får anses förvärva

fullständig kompetens till trafikdirektörsbefattning vid distrikten, en kompetens, som

däremot icke utan vidare torde förvärvas genom bestridande av sekreterarbefattning.

A andra sidan torde det icke kunna anses riktigt, att säkerhetsinspektören,

vilken skulle placeras å styrelsens trafikbyrå, i avlöningshänseende jämställes med

byrådirektörerna; och bör därför såsom villkor för nu ifrågasatta uppflyttning av

säkerhetsinspektören gälla, att den här förut föreslagna löneförhöjningen av 600 kronor

för nämnda byrådirektörer vinner gillande. Under nämnda förutsättning tvekar kommittén

icke att föreslå arvodet för säkerhetsinspektören till det ovan angivna, 4,800

—5,700 kronor.

Fördelen, av att vid statens järnvägar hava anställd en tjänsteman,

som uteslutande ägnar sig åt säkerhetstjänstens behöriga övervakande,

synes mig efter vad såväl 1912 års kommission angående trafiksäkerheten

som järnvägsstyrelsen anfört uppenbar. Den nu föreslagna benämningen

säkerhetsinspektör å ifrågavarande befattningshavare synes mig lämplig

såsom väl markerande dennes huvudsakliga uppgift.

Vad beträffar den tjänsteställning och det arvode, som denne befattningshavare

bör erhålla, har järnvägsstyrelsen i sitt utlåtande förklarat,

att säkerhetsinspektören med hänsyn till sina kvalifikationer och befogenheter

bör tillerkännas minst samma tjänsteställning, som nu tillkommer

trafikinspektör å distrikten och sekreterare i styrelsen, samt att han

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

i överensstämmelse härmed bör tilldelas minst sekreterares löneförmåner

eller ett arvode av 4,200—5,100 kronor. Kommittén bär åter, med

understrykande av de utav järnvägsstyrelsen framhållna synpunkterna i

fråga om behövligheten av säkerhetsinspektörsbefattningen och under

särskilt betonande av det mången gång erforderliga direkta ingripandet

från hans sida under inspektion å linjen ävensom fördelen av att längre

tid få påräkna lämplig kvalificerad person i denna viktiga befattning,

uttalat deu uppfattning, att — under viss förutsättning, vartill jag straxt

återkommer — säkerhetsinspektöreu bör beträffande tjänsteställning och

avlöning likställas med trafikinspektör av l:a klass. Arvodet skulle alltså

i dylikt fall sättas till 4,800—5,700 kronor.

Jag kan för min del icke finna annat än att kommitténs ståndpunkt

härvidlag är den riktiga. Det direkta ingripandet i fråga om

tjänsteförhållandena på en viss trafiksektion, större eller mindre, som

från säkerhetsinspektörens sida utan tvivel i många fall måste äga rum,

synes mig nämligen göra önskvärt, att han i befalsgrad och beträffande

avlöningsförhållanden icke blir ställd på ett lägre plan än föreståndarna

för de större trafiksektionerna eller trafikinspektörerna av l:a klass.

Jag anser mig ock i detta sammanhang böra omnämna, att chefen för

järnvägsstyrelsen i en till mig med anledning av kommitténs utlåtande

i förevarande del avgiven promemoria förklarat, att järnvägsstyrelsen så

mycket hellre kunde biträda kommitténs förslag, som erfarenheten

från den tid, varunder ifrågavarande befattning upprätthållits på förordnande,

ytterligare ådagalagt vikten av densamma och därjämte påvisat

behovet av utvidgning av befattningshavarens verksamhetsområde särskilt

till att inom styrelsen bereda ärenden rörande kontrollen å efterlevnaden

av gällande säkerhets- och signalföreskrifter samt ändringar

eller tillägg till dessa föreskrifter eller utfärdande av nya dylika föreskrifter.

Kommittén har ansett den föreslagna högre avlöningen till säkerhetsinspektören

böra utgå endast under förutsättning, att den av kommittén

förordade avlöningsförhöjningen åt byrådirektörerna vunne gillande.

Bärande skäl för en dylik ståndpunkt synas mig emellertid näppeligen

föreligga. Förutom det att säker hetsinspektören enligt järnvägsstyrelsens

avsikt skulle inom styrelsen erhålla placering direkt under byråchef, som ju

innehar högre tjänsteställning än den, som i varje fall är avsedd tillkomma

säkerhetsinspektören, är det nämligen icke huvudsakligen denne senares

ställning såsom tjänsteman i styrelsen, som i detta fall synes mig böra

vara avgörande, utan fastmer angelägenheten av att giva honom en fullt

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 184 höft. (Nr 209.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

självständig och oberoende ställning vid utövandet av hans synnerligen

viktiga och ansvarsfulla tjänstefunktioner å linjen.

13. Sekreterare

å

militärbyrån.

I fråga om den föreslagna sekreterarbefattningen å styrelsens militärbyrå

anför styrelsen i sin skrivelse av den 27 oktober 1915 följande.

Vid avgivande år 1914 av sitt förslag om omorganisation av styrelsen sökto

styrelsen anpassa antalet befattningar inom en var byrå efter de förhållanden, den

ändrade byråindelningen krävde, och varigenom kunde anses i huvudsak för det dåvarande

inom var byrå tillfyllestgörande ordnat i förevarande avseende. Järnvägsstyrelsen

anmärkte dock, att oberoende av omorganisationsförslaget förelåg behov av

ökade arbetskrafter inom två byråer, trafikbyrån och inrikes taxebyrån, varför erfordrades

anställning a en var av dem av en notarie; och godkändes styrelsens förslag

härutinnan av statsmakterna.

Sedan nämnda tid påfordra emellertid nu förändrade förhållanden en ökning

av den å militärbyrån anställda civila arbetskraften. Detta härrör dels av förhåh

landen, som äga samband med den nya härordningens ikraftträdande, dels av förhållanden,

som uppträtt på grund av erfarenheterna från de nu pågående krigen.

Tillämpningen av 1914 års härordning medför en ökning såväl kvalitativt som

kvantitativt i militärbyrans arbete beträffande dess planläggning av trupptransporter

i såväl fred som krig.

Trupptransporterna i fredstid ökas pa grund av att fyra i södra och mellersta

Sverige förlagda arméfördelningars rekrytskolor måste under vissa månader förläggas

i Norrland för erhållande av vinterutbildning, vilken förflyttning till och från de ordinarie

förläggningsorterna måste ske i två omgångar på grund av inkvarteringsförhållandena.

Nödvändigheten av de högre förbandens och dessas befälhavares ordentliga

utbildning i vinterfälttjänst torde också medföra årligen återkommande vinterfä!

ttjänstövningar och därmed följande trupptransporter vintertid.

1914 års härordning har ställt flere nya årsklasser till förfogande vid fälthärens

mobilisering samt i olikhet mot nuvarande förhållanden möjliggjort landsstormens

sammandragande över stora delar av landet i samband med mobilisering av fälthären

eller delar av densamma. Kraven på järnvägarnas transportförmåga vid mobilisering

hava därför i betydlig grad ökats, och planläggningen i fredstid av dessa transporter

utvidgats. Denna planläggning måste ständigt anpassa sig till den utveckling, sorn

äger rum vid Sveriges järnvägar i fredstid. Nya bestämmelser beträffande järnvägarnas

drift, tillkomsten av nya bandelar och ökningen av materielen kräva ständig

omarbetning och revision av detaljer i planer och instruktioner.

Vid införande av nya bestämmelser rörande de värnpliktigas uppskov med inkallelse^

till krigstjänstgöring kommer järnvägsstyrelsen att tilldelas beslutanderätt i

alla frågor, som röra värnpliktig personal vid såväl statens som enskilda järnvägar.

I vissa frågor angående beviljande av uppskov för personal vid statens allmänna

arbeten, industriföretag m. m. torde även styrelsens yttrande komma att infordras.

Samtliga dessa ärenden falla inom militärbyråns verksamhetsområde.

Tillämpandet. av erfarenheterna från de nu pågående krigen hava föranlett eu

del åtgärder, som i avsevärd grad öka militärbyråns arbete.

Vidare hava erfarenheterna givit vid handen, att de militära dispositionerna

vid krig i vissa hänseenden förutsätta noggrant redan i fredstid planlagd samverkan

med civila, myndigheter, särskilt med hänsyn till allmänheten. Även i fråga om

den järnvägsmilitära planläggningen hava i följd härav öppnats nya arbetsfält.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ''209.

Öl

I övrigt påkalla vunna erfarenheter ökad uppmärksamhet och ökat arbete för

framtida vidmakthållande och utvecklande av militära, järnvägen berörande instruktioner

ävensom för anpassande av det järnväg%militära instruktionsväsendet efter den

fortgående utvecklingen av statens och enskilda järnvägars instruktioner för fredstrafiken.

Beredningen av samtliga här ovan omnämnda ärenden bildar i flera avseenden

ett till stor del nytt arbetsfält av sådan omfattning, att kravet på dessa ärendens

behöriga beredning icke kan tillgodoses utan ökning i den kvalificerade civila arbetskraften.

På grund av att byråchefen och militärassistenten förordnas för en tid av allenast

tre år, är det, ehuru dessa ombyten icke ske samtidigt, dock för bevarande av kontinuiteten

i byråns arbete nödvändigt, att en kvalificerad civil tjänsteman i stora

drag äger kännedom om hela den militära planläggningen i vad angår järnvägarna.

Denna uppgift kan notarien på grund av arten och mångfalden av löpande ärenden

icke för närvarande fylla, Icke heller blir detta möjligt i framtiden, i betraktande

av den ökning i antalet löpande ärenden, som alltjämt äger rum.

En ny tjänst å militärbyrån är därför enligt järnvägsstyrelsens uppfattning erforderlig.

Då innehavaren av den nya tjänsten bör äga såväl ingående författningskännedom

som ock erfarenhet på trafiktjänstens område och slutligen bör — för att

under de relativt täta ombytena av byråchef och militärassistent bevara kontinuiteten

av byråns arbete — kunna påräknas kvarbliva å militärbyrån under längre tid, måste

han beredas sådana avlöningsförmåner och sådan tjänsteställning, att för denna

tjänst kan förvärvas fullt kvalificerad person.

På grund av det anförda anser styrelsen, att den nya befattningen bör vara

en sekreterarbefattning.

Medan innehavaren av den nya befattningen skulle komma att tilldelas särskilt

krävande arbetsuppgifter, närmast motsvarande dem, som tillkomma innehavare av

högre trafikbefälstjänster, skulle notarien komma att hos sig bibehålla sådana göromål,

som i vikt motsvara dem, som åligga övriga notarier hos styrelsen, exempelvis

å de rent tekniska byråerna. Särskilt gäller detta handhavandet av den löpande

tjänsten ifråga om hemliga ärenden. Utom göromål, motsvarande notaries åliggande

å andra byråer, skulle notarien tilldelas vården av och ansvaret för i byråns valv

förvarade hemliga handlingar, uppgående till ett avsevärt antal, ävensom kontrollen

över till statens och enskilda järnvägars tjänstemän utlämnade dylika handlingar.

Enär de nu nämnda och av notarien för närvarande förrättade göromålen äro

av så ansvarsfull beskaffenhet, att desamma icke böra överlåtas på lägre tjänstehavare,

bör notariebefattningen enligt styrelsens mening bibehållas.

Vad styrelsen anfört och åberopat i fråga om behovet av en sekreterarbefattning

å militära byrån har synts mig övertygande. Likaså

finner jag de skäl fullgoda, som styrelsen anfört till stöd för att det oaktat

bibehålla nuvarande notarietjänsten å samma byrå. Jag tillåter mig

alltså tillstyrka styrelsens förslag i angivna avseenden.

Jag övergår härefter till granskning av styrelsens förslag att

såsom föreståndare för ilgodsexpeditionen vid Norrköping tillsätta en

expeditionsföreståndare i stället för nuvarande tjänsteman av förste sta
-

Departements
chefen.

14. Expeditiongföreståndare

i

Xorrköping.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Jä rnvägsatyrelsen.

52 Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

tionsskrivares grad. Styrelsen anför härom i sin skrivelse av den 27

oktober 1915 följande.

Genom beslut den 31 oktober 1911 uppdrog styrelsen åt den samtidigt tillsatta

trafikavdelningens tjänstgöringskommission att uppgöra förslag till bl. a. ordnandet

av stationstjänsten vid statens järnvägar. I denna kommissions slutbetänkande den

2 maj 1914 anfördes i fråga om stationsföreståndarnas å de större stationernas närmaste

befäl följande.

i- Underinspektörer och expeditionsföreståndare anser kommissionen behövliga till

nuvarande antal, dock att såsom föreståndare för ilgodsexpeditionen vid Norrköping

tillsättes en expeditionsföreståndare i stället för en tjänsteman av första station^

skrivares grad, som för närvarande förestår expeditionen. Förutom att trafikens omfattning

synes berättiga en höjning av nämnda föreståndares tjänsteställning, vunnes

ock i och med genomförandet av kommissionens förslag en större likformighet inom

stationen. Kommissionen har dessutom utgått från den förutsättningen, att trafiken

å varje överinspektorsstation eller station av l:a klass bör hava nått den omfattning,

att såsom föreståndare för varje huvudavdelning å stationen i regel bör finnas en

expeditionsföreståndare.»

I det utlåtande som III distriktsförvaltningen avgav över förenämnda kommissions

slutbetänkande anföres angående expeditionsföreståndarbefattningen vid ilgodsexpeditionen

i Norrköping följande.

»Sedan flera år tillbaka har distriktsförvaltningen i förslag till avlöningsstat

upptagit en expeditionsföreståndarbefattning för ilgodsexpeditionen i Norrköping.

Distriktsförvaltningen biträder den av kommissionen framförda principen för anställandet

av expeditionsföreståndare.»

I avvaktan på den slutliga behandlingen i styrelsen av nämnda tjänstgöringskommissions

förslag, vilket år 1915 ägt rum i samband med styrelsens underdåniga

utlåtande över 1912 års kommission för undersökning rörande vissa personal- och

befordringsförhållanden vid statens järnvägar, har styrelsen hittills ej ansett sig böra

göra någon framställning angående föreslagna expeditionsföreståndarbefattning.

Sedan nu styrelsen verkställt den slutliga granskningen av personaluppsättningen

å stationerna och i övriga hänseenden i allmänhet ansett sig böra följa kommissionens

förslag, får styrelsen, sedan den prövat kommissionens förslag i fråga om expeditionsförestandarbefattningen

vid ilgodsexpeditionen i Norrköping och ansett detsamma

hava fullt fog för sig, ytterligare anföra följande.

För jämförelse med andra liknande expeditioner bifogas en tablå1) över antalet

personal samt trafikens och penningrörelsens omfattning år 1914 vid de av

statens järnvägars ilgodsexpeditioner, som förestås av expeditionsföreståndare och

förste stationsskrivare samt vid fraktgodsexpeditionerna i Norrköping. Av denna

tablå framgår, att ilgodsexpeditionen i Norrköping i fråga om personal och omhänderhavda

medel är omkring en halv gång till så stor som den närmast i storlek varande

ilgodsexpeditionen i Örebro, att den förstnämnda expeditionen har att uppvisa dubbelt

så många utfärdade efterkravssedlar, under det att antalet expeditioner däremot

är något större i Örebro. Vid en jämförelse mellan såväl antalet personal som sammanlagda

trafikarbete och omhänderhavda medel vid de å tablån upptagna expeditionerna

befinnes ilgodsexpeditionen i Norrköping mera vara att hänföra till den grupp, *)

*) Såsom bilaga 2 vidfogad protokollet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5:5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

som har expeditionsföreståndare till föreståndare, än till den grupp, som till föreståndare

endast har förste stationsskrivare.

Jämföres åter ilgodsexpeditionen i Norrköping med de vid samma station be

fintliga fraktgodsexpeditionerna, vilka hava expeditionsföreståndare som föreståndare,

befinnes den förstnämnda såväl i avseende till personal som trafik och omhänderhavda

medel stå något framför sistnämnda expeditionerna.

I anledning av det anförda får styrelsen även som sin mening uttala, att ilgodsexpeditionen

i Norrköping bör förestås av en tjänsteman av expeditionsföreståndares

grad.

Såsom av det sagda framgår, är frågan om inrättandet av en expeditionsföreståndarbefattning

vid ilgodsexpeditionen i Norrköping ursprungligen

en detalj i det förslag till ordnande av stations- och tågtjänstgöringen

vid hela statsbanenätet, som på sin tid framlagts av den

av järnvägsstyrelsen tillsatta s. k. trafikavdelningens tjänstgöringskommission.

Såväl vederbörande distriktsförvaltning som järnvägsstyrelsen

hava sedermera vid granskning av förslaget biträtt kommissionens uppfattning

i detta avseende, och järnvägsstyrelsen har nu ansett tidpunkten

vara inne att hos statsmakterna göra hemställan om inrättandet av

ifrågavarande nya befattning. Styrelsen framför sålunda här ett förslag,

som är grundat på en mycket ingående fackmässig utredning.

De nyss nämnda av styrelsen åberopade jämförande statistiska uppgifterna

torde därjämte giva ett ytterligare stöd för behovet och lämpligheten

av att inrätta ifrågavarande expeditionsföreståndarbefattning. Jag

hemställer därför om godkännande av styrelsens förslag i denna del.

Den ekonomiska innebörden av de förslag, styrelsen framställt i

sin skrivelse den 27 oktober 1915, framgår av följande av styrelsen

lämnade översikt. Styrelsen har därvid räknat efter avlöningen i lägsta

lönegraden — utom beträffande förste kontorsbiträden, i fråga om vilka

befattningar räknats efter avlöningen i högsta lönegraden — samt utgått

ifrån den förutsättning, att tillfälligt lönetillägg skall under år 1917

utgå till viss personal efter enahanda grunder, som gälla i fråga om det

av statsmakterna för år 1916 beviljade tillfälliga lönetillägget.

Departements
chefen.

15. Ekonomisk

innebörd

ar

styrelsens

förslag den

27/io 1915.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Nu utgående

Föreslagen

ökning

årsavlöning

årsavlöning

kr.

kr.

kr.

1. Byggnadsbyråns nybyggnadsavdelning.

Överingenjör ......................................................

12,000

12,000

—

1 byrådirektör ................................................

6,600

7,200

600

1 byråingenjör av l:a klass .....................................

5,700

6,600

900

1 sekreterare och ombudsman .............................

5,700

6,600

900

! 2. Förhöjning av arvode till tre byrådirektörer ........

19.800

21,600

1,800

j 3. Förhöjning av arvode till byråingenjör av l:a klass (enligt

(å 6,600)

(å 7,200)

1915 års stat 11 st.) .............. ............

62,700

72,600

9,900

4. Två byråingenjörer av 2:a klass å byggnadsbyråns ban-

(å 5,700)

(å 6,600)

gårdsavdelning ä 4,620 kr....................................

—

9,240

9,240

5. Baninspektorer (5 st.). Skillnaden mellan avlöning1)

till baninspektor (4,200 kr.) och underingenjör (3,120

kr-) ..................................................................

—

—

5,400

| 6. Personal för skötseln och underhållet av anordningar för

elektrisk drift ..........................................

—

—

_

'' 7. Förste kontorsbiträden (115 st.) å 330 kr. ökning1)......

—

37,950

8. Kvinnliga kontorsbiträden i styrelsen2) .....................

—

—

—

9. Kvinnliga ritare (5 st.) ..........................................

3,150

7,300

4,150

110. En säkerbetsinspektör.............................................

—

—

5,700

11. En sekreterare å militärbyrån .................................

—

—

5,700

12. En expeditionsföreståndare i Norrköping. Skillnad

mellan avlöning till expeditionsföreståndare och förste

stationsskrivare..................................................

—

—

1,065

13. Förböjning av arvode till manligt kontorsbiträde i sty-

relsen4) .......................................

—

—

—

Summa kronor...

—

—

83,305

*) Beräknad i genomsnitt efter 30 % i fråga om ersättning för bostad och bränsle.

*) Av texten framgår, att med inrättande av dessa befattningar skulle uppstå kostnadsminskning.

8) Ersättning för bostad och bränsle är beräknad efter 40 % beträffande 3 stycken och efter 35 %

beträffande återstående 2 stycken.

4) För det jämförelsevis ringa antal nuvarande manliga kontorsbiträden i styrelsen skulle väl omedelbart

inträda kostnadsökning, men med hänsyn till den i texten angivna kostnadsminskning, som skulle uppkomma

vid blivande utbyte av bokhållare och kontorsskrivare mot manliga och kvinnliga kontorsbiträden har ej här

uppförts någon kostnadsökning.

Järnvägsstyrelsens förslag skulle sålunda enligt nyss angivna beräkningsgrunder

innebära en utgiftsökning å sammanlagt 83,305 kronor.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209. 55

För den händelse Kungl. Maj:t gillar min förut framlagda uppfattning

att icke biträda styrelsens förslag, i vad det avser att dels uppflytta

byråingenjörer av l:a klass samt byrådirektörerna på högrp platser

i löneskalan än dessa befattningar nu innehava och dels utbyta den nu

å extra stat uppförda sekreterarbefattningen å byggnadsbyrån mot eu

ordinarie sekreterar- och ombudsmansbefattning, i avlöningshänseende

likställd med styrelsens ombudsman, skulle detta medföra en reduceringom

tillhopa 14,100 kronor. Å andra sidan skulle, vid bifall till vad jag

i sådant hänseende lörordat, avlöningen till säkerhetsinspektoren utgå

med ett belopp, som med 900 kronor överstiger det av styrelsen föreslagna.

Kostnadsökningen enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle således

komma att uppgå till 70,105 kronor.

I sin förevarande skrivelse av den 27 oktober 1915^ har styrelsen 16. Xndrinvidare

anfört, att i samband med förslaget om inrättande av de "i skri- Anings-"

velsen omförmälda nya tjänstebefattningar erfordrades — förutom vissa reglementet

ändringar i avlöningsreglementet — jämväl vissa närmare angivna ''ledning av"

ändringar i den för statens .järnvägars personal gällande pensionslag. järnvägs
Utan

direkt samband med förslaget om nya tjänstebefattningar har Skrivelse

styrelsen i förevarande skrivelse därjämte föreslagit vissa ändringar i <1. -7/io 1915.

avlöningsreglementet. Styrelsen har nämligen på grund av nya bandelars

tillkomst ifrågasatt ändringar i bestämmelserna om kallortstillägg,

i samband varmed dessa bestämmelser ansetts böra undergå en omredigering.

Vad då först angår de ändringar i avlöningsreglementets stadganden

om arvodesförhöjning m. in., som styrelsen föreslagit i anledning av

de nya tjänstebefattningarna, ber jag få meddela, att 1914 års kommitté

angående löneförhållanden vid statens järnvägar i sitt yttrande förklarat

sig icke hava något att erinra mot desamma. Min granskning av

berörda ändringsförslag har fört mig till samma resultat. Förslagen äro

uPPoj°r(ia i full anslutning till nuvarande bestämmelser för likställda

befattningshavare. Jag ber dock få anmärka, att styrelsen i fråga om

kallortstillägg likställt den å banlinjen Abisko—Riksgränsen tjänstgörande

elektriska ledningspersonalen, som är avsedd tillhöra maskinavdelningen,

icke med maskinavdelningens övriga befattningshavare utan med banavdelningens

tjänstemän å nämnda banlinje, vilka sistnämnda som bekant

äro tillerkända ett högre kallortstillägg än maskin- och trafikavdelningarnas

befattningshavare å samma banlinje. Emellertid synes mig intet

vara att invända häremot. Då den elektriska ledningspersonalen är

anställd dels för avhjälpande av skador å de elektriska kraftledningarna

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

och dels för verkställande av regelbundna inspektioner av nämnda ledningar,

måste den givetvis utföra sitt arbete utomhus. Tjänstgöringen

för bereda personal är därför särskilt å ifrågavarande handel Abisko—

Riksgränsen med där rådande naturförhållanden synnerligen krävande

och ur nu behandlade synpunkter att jämföra med den egentliga banbevakningspersonalens

å samma handel.

Mot de ifrågasatta ändringarna i pensionslagen har jag icke heller

något att erinra. Detsamma gäller det av styrelsen i anledning av nya

bandelars tillkomst framförda förslaget om ändringar i bestämmelserna

om kallortstillägg samt den i samband härmed verkställda redaktionella

omarbetningen av samma bestämmelser.

I anslutning till vad såväl vid 1907 års lönereglering som i samband

med 1914 års organisationsändring ägde rum, torde det vara rättvist

och billigt, att de nya avlöningsbestämmelserna för de manliga

kontorsbiträdena i styrelsen omedelbart efter bestämmelsernas trädande i

kraft varda i sin helhet gällande för dessa befattningshavare, såsom om

bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens tjänstetid såsom

ordinarie i nu innehavande befattning. Övergångsbestämmelse i sådant

avseende torde — på sätt som skett vid nämnda lönereglering och i

samband med 1914 års organisationsförändring — böra, efter riksdagens

medgivande, utfärdas av Kungl. Maj:t.

17. Ändrad Jag övergår härefter till frågan om omklassificering av stationerna

^nint^ay1" statens järnvägar, beträffande vilken fråga järnvägsstyrelsen gjort

statsbane- framställning i skrivelse den 24 mars 1916.

stationerna

ni. m.

Nuvarande. Till en början tillåter jag mig därvid meddela, att före 1897 års

ingrundefS lönereglering stationerna icke i avlöningsreglementet voro uppdelade i

bestämda klasser, ehuru i praktiken en sådan uppdelning åtminstone i

viss mån gjorde sig gällande. Järnvägsstyrelsen ifrågasatte emellertid

i skrivelse den 26 november 1892, att stationerna skulle indelas i dylika

klasser i förhållande till varje stations vikt och betydelse med avseende

på såväl trafik och inkomster som underlydande personal. Denna tanke

upptogs av 1893 års järnvägskommitté. Vid löneregleringen år 1897

bestämdes i enlighet med kommitténs förslag, att stationerna skulle

indelas i sju klasser, av vilka fem skulle förestås av stationsinspektorer

och två av stationsmästare.

Såsom underlag för den sålunda företagna klassificeringen tjänade,

enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat, 1896 års statistiska tal för följande

trafikfaktorer, nämligen:

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

57

1. Kesande, antal per dag.

2. Gods, ton per dag.

3. Åkdon och djur, antal under året.

4. Tåg, antal per dag.

5. Expeditioner, antal per dag.

6. Till- och avkopplade godsvagnar, antal under 2 månader.

7. Inkomster, summa kronor per år.

8. Personal, antal per dag.

De enligt det statistiska materialet utfunna talen för de olika faktorerna

omsattes sedermera efter en viss, på det praktiska omdömet grundad

skala till exponenter från 1 till 10. Högsta möjliga exponenttalet

utgjorde sålunda för eu station med fullständig trafik 80 och lägsta

talet 8.

Vid bestämmandet av stationernas klass gällde som regel, att stationer

med minst 35 som exponentsumma inordnades bland stationsinspektorsstationerna

och stationer med högst 30 som exponentsumma

bland stationsmästarstationerna. Stationer med exponentsummor mellan

31 och 34 bibehöllos i regel i den grupp, dit de förut varit hänförda.

För fastställande av till vilken klass respektive stationer skulle

höra, togs hänsyn, förutom till exponenttalen, jämväl till övriga omständigheter,

som ansågos skäligen böra inverka därpå.

De för den sålunda genomförda klassindelningen grundläggande

principerna hava visserligen sedermera undergått smärre ändringar genom

omvärdering av trafiksiffrornas förhållande till exponenterna, men

hava i övrigt tillämpats jämväl för nu gällande klassindelning.

Senast verkställda allmänna och huvudsakligen ännu gällande klassificering

ägde rum år 1902 beträffande stationsklasserna 1—3 och år 1907

beträffande stationer av klasserna 4—7. Sistnämnda klassificering grundade

sig på medeltalet av trafiksiffrorna för åren 1904—1906.

Vid 1907 års klassificering q uppflyttades en del av dåvarande 5:e

klass stationerna till 4:e klass. Återstående delen förändrades efter hand

till stationsmästarstationer. Stationerna av 4:e klassen uppdelades i stationer

av 4:e klassen A, eller egentliga 4:e klassens stationer, samt

stationer av 4:e klassen B, eller sådana stationer, som vore avsedda att

vid nuvarande föreståndares avgång nedflyttas till femte klassens stationer.

Enligt nuvarande organisation förestås de tre största stationerna —

Stockholms central samt Göteborgs och Malmö stationer — av överinspektörer.

Övriga stationer förestås, såsom av det anförda framgår, klasserna

1—4 av stationsinspektorer (tjänstemän av högre grad) och klasserna

5—7 av stationsmästare (tjänstemän av lägre grad). Endast beträffande

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 1S4 höft. (Nr 209.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Trafikavdel
ningens
tjänstgörings
kommission.

1912 års kommission

för

undersökning

rörande vissa

personal- och

befordringsförhållanden

vid statens

järnvägar.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 209.

de till klasserna 1—3 känförliga stationer är deras antal bestämt i avlöningsreglementet,

under det att antalet av övriga stationer bestämmes

av Kung!. Maj:t. Såsom kompetensvillkor för erhållande av överinspektörs-

eller stationsinspektorsbefattning fordras enligt § 122 av instruktionen

för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar den

19 november 1914 att hava avlagt mogenhetsexamen eller avgångsexamen

från handelsinstitut eller teknisk elementarskola eller realskoleexamen,

under villkor, vad sistnämnda examen beträffar, av vitsord om

godkända insikter i modersmålet, tyska, engelska, franska, geografi och

matematik. För stationsmästarbefattnings erhållande fordras endast den

allmänbildning, som folkskolan meddelar.

o

År 1911 tillsatte järnvägsstyrelsen en tjänstgöringskommission för

trafikavdelningen med huvuduppgift att närmare granska och avgiva

förslag rörande trafikpersonalens tjänstgöringsförhållanden. Kommissionens

arbete anordnades så, att detsamma skulle kunna i viss mån tjäna

jämväl som underlag för en revidering av de för stationernas klassindelning

gällande grunder.

Under det att tjänstgöringskommissionens arbeten pågingo, tillsatte

emellertid chefen för civildepartementet på grund av nådigt bemyndigande

den 23 februari 1912 den s. k. 1912 års kommission för undersökning

rörande vissa personal- och befordringsförhållanden vid statens

j ärnvägar.

Kommissionen avgav den 20 december 1913 betänkande, vari kommissionen

även yttrade sig i fråga om stationernas indelning i klasser

samt om kompetensvillkoren för stationsföreståndare.

Vidkommande frågan, huruvida å stationerna förekomme användning av överkvalificerad

arbetskraft, hade kommissionen, vad först anginge befattningarna såsom

stationsföreståndare, funnit sig, med hänsyn till omfattningen och betydenheten av

rörelsen å stationer av 3:e och högre klass, icke kunna anse det vara opåkallat, att

man av föreståndarna för nämnda stationer fordrade minst det mått av allmänbildning,

som realskolexamen representerade.

Beträffande befattningarna såsom föreståndare för stationer av 4:e klassen A

hade inom kommissionen ifrågasatts, huruvida icke till föreståndare för stationer av

sagda klass borde kunna användas stationsmästare, d. v. s. tjänstemän, av vilka icke

fordrades högre mått av allmänbildning än som i folkskolan bibringades.

Det hade därvid framhållits, att, då en stationsföreståndare å en 4:e klassens

station hade i stort sett enahanda göromål och åligganden som en stationsföreståndare

å en öre klassens station, det syntes vara anledning antaga, att man även å en

4:e klassens station skulle kunna använda stationsmästare såsom föreståndare.

Kommissionen hade med avseende därå anmärkt, att det sålunda åberopade förhållandet

icke kunde få vara utslagsgivande i frågan. Konsekvent fullföljt skulle, yttrade

opaginerad Kontrollera mot PDF

5!»

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

kommissionen, ett resonemang, sådant som det anförda, leda därtill, att samtliga stationer

borde kunna förestås av stationsmästare, något som efter kommissionens uppfattning

uppenbarligen icke borde kunna ifrågasättas. Vad som enligt kommissionens

mening borde vara avgörande vore den vikt och betydelse, som en station ägde. Vore

en station av viss större vikt och betydelse, borde man, hade det synts kommissionen,

såsom föreståndare för densamma hava en befattningshavare, av vilken man

krävde minst det mått av allmänbildning, som realskolexamen representerade.

Kommissionen har hemställt, att järnvägsstyrelsen måtte anbefallas

dels att snarast möjligt verkställa omklassificering av stationerna vid

statens järnvägar samt därvid noga tillse, att gränsen mellan å ena

sidan den grupp av stationer, beträffande vilka man för vederbörande

stationsföreståndare kräver minst realskolexamen, samt å andra sidan

den grupp av stationer, beträffande vilka man av vederbörande föreståndare

icke kräver högre mått av allmänbildning än som folkskolan

bibringar, icke sättes lägre än som för tjänstens behöriga skötande kan

anses vara oundgängligen erforderligt, dels ock att med vissa bestämda

tidsmellanrum samt därutöver, då stationsföreståndare avgår och det

finnes anledning antaga, att ändring i stationens trafikvärde uppstått,

verkställa en allmän undersökning därom, huruvida stationernas klassificering

må motsvara rådande förhållanden.

I utlåtande den 31 maj 1915 över kommissionens berörda betänkande

anförde järnvägsstyrelsen, att förutnämnda av styrelsen tillsatta tjänstgöringskommission

samlat ett betydande utredningsmaterial beträffande

stationstjänstens art och omfattning å de olika stationerna. Sedan denna

kommission i maj månad 1914 avgivit sitt betänkande, hade styrelsen,

som ville låta nyssnämnda undersökningsmateriel bliva fruktbärande jämväl

med avseende å stationernas indelning i klasser, funnit tiden vara

inne att upptaga denna fråga till behandling.

På grund av frågans omfattning samt den betydelse som dess lösande

komme att få för den stora därav berörda tjänstemannakåren, hade

styrelsen sålunda ansett lämpligt tillsätta en särskild kommission, i

vilken ingingo representanter för såväl stationsinspektorerna som stationsmästarna,

med uppdrag att upprätta förslag till nya grunder för stationernas

klassindelning och för de olika stationernas hänförande till särskilda klasser

och de övriga omständigheter, som kunde vara att beakta, ävensom att

uppgöra förslag beträffande de klasser av stationer, som borde förestås

av tjänstemän, av vilka man krävde minst realskoleexamen. Denna

kommission hade påbörjat sitt arbete i slutet av år 1914 men vid tiden

för avgivandet av ifrågavarande utlåtande ännu icke slutat sitt uppdrag.

Styrelsen hemställde därför, att, i avbidan på kommissionens förslag i

Järnvägsstyrelsens

utlåtande över

1912 års

kommissions

betänkande.

Järnvägs
styrelsens
klassificerings
kommission.

opaginerad Kontrollera mot PDF

GO

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Grunder för

stationsklassificeringen.

ämnet, det måtte tills vidare få anstå med besvarande i nu ifrågavarande

del av 1912 års kommissions betänkande.

Kungl. Maj:ts Genom nådigt brev den 23 september 1915 fann Kungl. Maj:t,

be,1i9i5. ° enär järnvägsstyrelsen, på sätt i berörda utlåtande angivits, under år 1914

tillsatt en särskild kommission med uppdrag att avgiva förslag till ny

klassindelning av stationerna, vad 1912 års kommission under förevarande

punkt föreslagit icke för det dåvarande föranleda vidare åtgärd.

Järnvägs- Sedan berörda klassificeringskommission avgivit sitt utlåtande i

förlag™*. ämnet och samtliga distriktsförvaltningar avgivit yttranden över detS4/s

1916. samma, har järnvägsstyrelsen nu i skrivelse den 24 mars 1916 framlagt

förslag till omklassificering av stationerna vid statens järnvägar.

I avseende å de huvudsynpunkter, som varit ledande för järnvägsstyrelsen

vid bestämmandet av nya grunder för stationernas vid statens

järnvägar klassificering, anför styrelsen följande:

»Stationsklassificeringens ändamål är att med hänsyn till storleken och arten av

det på stationsföreståndarna vilande arbetet samt det därmed förenade ansvaret sammanföra

likartade stationer till gemensamma grupper och såmedelst åstadkomma, att

arbete och ansvar av samma slag och till samma omfattning i avlöningshänseende

värdesättes på samma sätt.

_ På grund av järilvägst] änstens olika natur vid olika stationer måste ett klassificeringssystem,

för att en så långt möjligt rättvis uppskattning av stationernas inbördes

förhållande med hänsyn till det stationsföreståndaren pålagda arbetet och ansvaret

skall kunna vinnas, först och främst innehålla faktorer för alla de arbets- och

ansvarsområden, som i allmänhet falla in under stationstjänsten, och därnäst medtaga

dessa faktorer så avvägda mot varandra, att ingen faktor kommer att utöva ett

vare sig större eller mindre inflytande på en stations ställning i systemet, än som

kan anses vara rimligt och rättvist.

Vid en undersökning av de hittills för klassindelningen vid statens järnvägar

gällande grunder finner man, att desamma icke kunna vara fullt tillfredsställande

framför allt av det skäl, att dessa grunder tillämpas på så sätt, att, beträffande ett

stort antal stationer (föreningsstationerna), icke stationens hela trafik utan endast den

statens järnvägar berörande trafiken lagts till grund för jämförelserna. Men även

beträffande själva valet av vissa faktorer kunna erinringar göras, och rikta sig anmärkningarna

da i främsta rummet mot faktorn »ton gods». Det har nämligen visat sig,

att för stationer med masstrafik (trävaror, trämassa, kol, malm, kalk m. fl. godsslag)

denna faktor giver mycket höga exponenter, utan att den större godskvantiteten i

motsvarande grad ökar arbetet eller ansvaret, under det samma faktor för stationer

med företrädesvis styckegodstrafik giver jämförelsevis låga exponenter, ehuru både

arbete och ansvar där äro betydligt större per ton än å stationer med förstnämnda

slags trafik. Visserligen utöva faktorerna »expeditioner» och »godsvagnar» ett i viss

mån korrigerande inflytande, men då alla tre faktorerna likväl bedömas var för sig,

är detta inflytande endast indirekt och gör faktorn »gods» i och för sig lika otillförlitlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Cl

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Detsamma gäller faktorn »inkomster», sådan densamma är beräknad i de statistiska

årsberättelserna. Att bland faktorerna för stationernas klassindelning mod

taga ett tal för inkomsterna kan näppeligen hava sin grund i något annat än att

man antingen vill låta det för järnvägen framkommande ekonomiska utbytet av den

vid stationen ombesörjda trafikrörelsen i sin helhet utvisa stationernas vikt och betydelse,

eller ock att man vill taga hänsyn till det penningansvar, som påvilar stationsföreståndaren.

Men på intetdera av dessa spörsmål lämnar statistikens siffror i

kolumnen »inkomster» någon upplysning, alldenstund dessa siffror angiva endast

den statsbanorna tillfallande inkomsten för avsänd trafik.

Slutligen har styrelsen funnit, att faktorn »åkdon och djur», som ju alltid får

sitt uttryck i faktorerna »expeditioner» och »vagnar», på grund därav är av så ringa

betydelse, att densamma saklöst torde kunna utelämnas, under det att resgodstrafiken,

som i vårt land är av jämförelsevis stor omfattning och som icke kommer på

annat sätt till synes i statistiken, ävensom telegraftjänsten, äro tjänstegrenar, som

rätteligen synas böra beaktas.

Styrelsen har därför kommit till den uppfattningen, att några av de hittills använda

faktorerna icke äro fullt lämpliga, liksom ock att faktorernas värdesättande i

jämförelse med varandra icke är ägnat att giva en fullt rättvis jämförelse mellan de

olika stationerna. Efter att hava tagit del av vid de enskilda svenska järnvägarna

ävensom vid de norska och danska statsbanorna använda olika klassificeringssystem

och med beaktande av vad statens järnvägars förenämnda klassificeringskommitté och

distriktsförvaltningarna yttrat, har styrelsen funnit sig böra tillämpa ett i viss man

annorlunda uppställt system för stationsklassificeringen än det hittills för statens

järnvägar gällande.

Styrelsen anser, att stationsföreståndarnas i allmänhet förekommande arbetsoch

ansvarsområden kunna uppdelas i följande huvudgrenar:

a) det allmänna ansvaret ur befälssynpunkt,

b) ansvaret för säkerhetstjänsten,

c) ansvaret för expeditions- och magasinstjänsten samt

d) penningansvaret.

Det allmänna ansvaret ur befälssynpunkt anses fortfarande bäst komma till uttryck

genom faktorn »antal personal i medeltal per dag».

Ansvaret för säkerhetstjänsten uttryckes jämväl fortfarande genom faktorerna

»antal tåg» och »antal till- och avkopplade vagnar i medeltal per dag». Härtill

kommer emellertid vissa tillägg för avvikande linjer samt för passerande tåg och för

tåg, som utgå från och sålunda utrustas vid stationen, men med viss reducering för

station vid dubbelspårig linje, allt för att åstadkomma ett tydligare uttryck för stationsföreståndarens

ansvar i avseende å säkerhetstjänsten, än vad som framgått av

hittills använda faktorer.

Ansvaret för expeditions- och magasinstjänsten uttryckes genom faktorerna

»antal biljetter, expeditioner, telegram, resgodskolli och omlastade styckegodsvagnar

per år».

Från det hittills vid statens järnvägar tillämpade systemet äro således utelämnade

faktorerna »gods ton» samt »åkdon och djur», vilka, som förut nämnts, icke

anses lämpliga som faktorer. I stället har antalet expeditioner fått göra sig mera

gällande i systemet för att uttrycka hela det med godset förenade arbetet med

undantag för omfattningen av vagnsväxlingen, för vilken omfattning faktorn »till- och

avkopplade vagnar» jämväl får vara ett uttryck.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Förslag i

avseende å

klass 1—3.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 209.

Penningansvaret liar erhållit uttryck genom faktorn »totaluppbörd», innebärande

även uppbörden för vid föreningsstationer anslutande järnvägar samt av faktorn

»efterkrav», innefattande såväl avsända som emottagna sådana.

Beträffande beräkningssättet för de olika faktorernas inbördes värde i systemet

har följts det gamla systemets omvärdering i exponenttal för att vinna möjlighet att

reducera masstalen till bättre jämförelse med de mindre talen. Skalorna hava emellertid

här byggts helt olika de nuvarande samt gjorts betydligt vidare än dessa. Fem

olika skalor äro upprättade och således faktorerna fördelade i fem grupper: 1) personal,

2) tåg, 3) vagnar och biljetter, 4) expeditioner och telegram samt 5) resgods,

omlastade styckegodsvagnar, totaluppbörd och efterkrav. Skalorna äro givetvis byggda

så, att för de känsligaste faktorerna intervallerna mellan faktorernas enheter äro

korta, men bliva allt längre ju mera masstal, som kunna förekomma i faktorerna.

En jämförelse mellan här förut omnämnda system och det av styrelsen nu

valda i avseende å den styrka, varmed de olika faktorerna göra sig gällande i systemet,

kan näppeligen göras, enär i de olika systemen icke förekomma just desamma

faktorerna eller ens samma antal faktorer. Därför måste härvid bliva avgörande, vad

omdöme och erfarenhet visar giva riktiga resultat i väl kända och undersökta fall.»

Den ordningsföljd, i vilken stationerna kommit i förhållande till

varandra med tillämpning av styrelsens klassificeringssystem, framgår

av en styrelsens skrivelse bifogad sammanställning, som dock ej här

torde behöva återgivas. Sammanställningen utvisar för varje station:

nuvarande klass och av styrelsen föreslagen klass ävensom poängtal

enligt styrelsens system samt nummer i ordningsföljd mellan samtliga

stationer dels för närvarande, dels enligt styrelsens förslag ävensom

slutligen uppgift å antalet personal.

Av denna sammanställning framgår, att poängtalen fortlöpa i en

utan större språng fallande skala, vilket förhållande enligt stvrelsens

mening intygar riktigheten av den praktiska erfarenheten, att några

skarpa gränser icke kunna uppdragas mellan de olika klasserna. Man

är därför, säger stjrelsen, nödsakad att vid bestämmande av dessa

gränser lita mera till det subjektiva omdömet, om vad som kan vara

rimligt och rättvist.

Vad beträffar antalet klasser anser styrelsen, att skäl ej föreligger

vare sig. för inskränkning eller ökning i det nuvarande antalet, och att

därför sju klasser förutom överinspektorsstationerna böra bibehållas.

Såsom skäl för höjning eller sänkning i klass av stationerna anför

styrelsen i avseende å klasserna 1—3 följande.

»Till första klass från andra anser styrelsen följande stationer böra uppflyttas,

nämligen:. Nässjö, Uppsala, Linköping, Hallsberg, Örebro, Lund, Krylbo, FalköpingRanten,

Eslöv, Hässleholm och Katrineholm. Samtliga dessa stationer hava utvecklats

och utvecklas fortfarande mycket kraftigt och ställa numera på sina föreståndare

särdeles stora krav i avseende å organisations-, inspektions- och befälsförmåga. Det

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 309.

63

arbete och ansvar, som fördenskull påvilar föreståndarna för dessa stationer, anser

styrelsen böra värderas lika högt som för de två förutvarande första klass stationerna

Norrköping och Stockholm norra och samtliga nu nämnda stationer således jämställas

i första klass.

I vidfogade sammanställning av trafiksiffrorna för år 1913 beträffande de till

uppflyttning respektive nedflyttning föreslagna stationerna '') är till jämförelse medtagen

nuvarande första klassens station Norrköping. Siffrorna för den andra nuvarande

första klassens stationen, Stockholm norra, lämpa sig icke för en jämförelse

i detta fall, då ju Stockholm norra är eu specialstation för nästan uteslutande styckegodstrafik.

Till andra Tdass från tredje anser styrelsen följande stationer böra uppflyttas,

nämligen: Alvesta, Kiruna, Kil, Gällivare, Ange, Flen, Kävlinge, Olskroken, Bräcke,

Göteborgs hamnbanestation och Yärtan, ävensom till andra klass från fjärde stationerna

Tomteboda och Örebro södra. Samtliga dessa stationer hava numera nått

en sådan utveckling, att de väl försvara sin plats bland andra klassens stationer.

Visserligen hänvisa poängtalen för Göteborgs hamnbanestation och Värtan till tredje

klassens stationer, men beror detta därpå, att dessa stationer icke hava fullständig

trafik. Deras trafik är emellertid så omfattande och viktig samt ställer så stora krav

på föreståndarens förmåga av initiativ, befälsföring och klok beräkning, att de otvivelaktigt

böra hänföras till andra klassens stationer. De nuvarande andra klassens

stationerna Söderhamn och Hudiksvall torde däremot kunna anses mera tillhöra tredje

klassen än andra, men har styrelsen i avvaktan på erfarenhet från vad Ostkustbanan

kan skapa för rörelse vid dessa stationer icke för närvarande velat föreslå någon

ändring i klass.

I sammanställningen äro till jämförelse de nuvarande andra klassens stationerna

Jönköping — med högsta poängtal bland dessa stationer — samt Söderhamn och

Hudiksvall medtagna.

Till tredje klass från fjärde anser styrelsen följande stationer böra uppflyttas,

nämligen: Älvsjö, Frövi, Saltskog, Långsele, Karlstad östra, Västanfors, Billesholms

gruva, Höganäs, Kattarp, Järna, Åby och Örtofta. Av dessa kunna möjligen Järna

och Åby sägas icke ännu tillhöra tredje klass stationerna i vad poängsumman beträffar.

De siffror, som ligga till grund för klassificeringen, hänföra sig dock till år

1913 och efter denna tid hava dessa båda stationer med öppnandet av Nyköping—

Norrköping-linjen utvecklats och erhållit en annan karaktär särskilt i säkerhetshänseende

som delningsstationer för den genomgående trafiken. Järnvägsstyrelsen tvekar

därför icke att redan nu föreslå dessa stationer till uppflyttning. Stationen Töreboda

anser styrelsen däremot böra sänkas från tredje till fjärde klass, då denna station

numera nedgått i betydenhet. Däremot anser sig styrelsen i avvaktan på omändringen

av Stockholms bangårdsförhållanden icke böra nu föreslå någon ändring i

Norrtulls stations klass, oaktat poängsumman för nämnda tredje klass station placerar

densamma bland fjärde klassens stationerna.

I sammanställningen äro till jämförelse de nuvarande tredje klass stationerna

Södertälje — med högsta poängtalet bland nuvarande tredje klass stationerna — och

Nyköping — den minsta av de nuvarande tredje klass stationerna med frånseende

av Norrtull — ävensom sistnämnda station medtagna.»

'') Såsom bil. 3 i tillämpliga delar fogad vid denna proposition.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Önskemål av

1912 års

kommission

i samband

med ändrad

stationsklassificering.

64 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Järnvägsstyrelsen har vidare lämnat vissa uppgifter beträffande

ifrågasatta flyttningar inom klasserna 4—7; och har styrelsen förklarat

sig skola göra framställning i detta ämne i samband med avgivande av

förslag till arvodes- och kostnadsstat för år 1917.

Jämte det järnvägsstyrelsen sålunda avgivit förslag till ny klassindelning

av statsbanestationerna, har styrelsen i sin skrivelse den 24

mars 1916 ifrågasatt en del ändringar i avseende å den högre stationspersonalen

vid vissa stationer. Innan jag redogör för vad järnvägsstyrelsen

i sistnämnda hänseende anfört, ber jag emellertid få meddela,

att styrelsen i särskild skrivelse av sistnämnda dag avgivit yttrande dels

rörande 1912 års kommissions förberörda uttalande rörande angelägenheten

därav, att vid omklassificeringen gränsen mellan de stationer, för

vilkas föreståndare erfordras högre teoretisk kompetens (minst realskolexamen),

och de stationer, för vilkas föreståndare icke kräves högre

mått av allmänbildning än som folkskolan bibringar, icke må sättas

lägre än som för tjänstens behöriga skötande kan anses vara oundgängligen

erforderligt, dels beträffande kommissionens hemställan, att med

vissa bestämda tidsmellanrum samt därutöver, då stationsföreståndare

avgår och det finnes anledning att antaga, att ändring i stationens trafikvärde

uppstått, en allmän undersökning måtte verkställas därom, huruvida

stationernas klassificering må motsvara rådande förhållanden.

I förstnämnda avseende har 1912 års kommission framhållit, att vid granskning

av kommissionen tillhandahållna uppgifter rörande de olika stationerna det framträtt,

att ett avsevärt antal eller mer än hälften av stationerna av 4:e klassen A hade en

exponentsumma, som vore lägre — beträffande ett ej ringa antal stationer till och

med väsentligt lägre — än den exponentsumma, som, enligt vad järnvägsstyrelsen

meddelat, torde hava beräknats för stationerna av 4:e klassen A vid stationsklassifieeringen

år 1907. Ävenledes framträdde, att ett betydande antal 5:e klassens stationer

hade en exponentsumma, som vore minst lika hög eller till och med högre än

många stationer av 4:e klassen A. Det syntes kommissionen på grund härav vara

uppenbart, att ett ej ringa antal stationer av 4:e klassen A vore hänfört till högre

klass, än som deras exponentsumma borde föranleda, samt att således en omklassificering

av stationerna av 4:e klassen A vore synnerligen av behovet påkallad.

Med erinran att det för en befattningshavare, som utgått från deras led, över

vilka han skulle föra befäl, ställde sig svårare att upprätthålla disciplin än för en

befattningshavare, som icke stått i kamratskapsförhållande till de underlydande,

hölle kommissionen före, att förmågan att upprätthålla disciplin i huvudsak vore

beroende av personliga egenskaper och ingalunda med nödvändighet förutsatte ett

visst högre mått av allmänbildning. Vid nu angivna förhållande och med hänsyn

tagen jämväl därtill, att ett stort antal stationer, vilka hade lika hög eller högre

exponentsumma än många stationer av 4:e klassen A, föreståtts av stationsmästare,

utan att några olägenheter försports hava uppstått därav, syntes det kommissionen

s. 65 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:fn Nåd. Proposition Nr 209.

65

finnas grundad anledning antaga, att det borde låta sig göra att beträffande ett ej

oväsentligt antal nuvarande stationer av 4:e klassen A använda såsom föreståndare

befattningshavare, av vilka icke krävdes högre kompetens än som fordrades av stationsmästare.

De av kommissionen sålunda angivna grundlinjerna hava ock, säger

järnvägsstyrelsen, vunnit beaktande vid den utredning för omklassificering

av stationerna, som nu företagits.

Den av styrelsen lämnade redogörelsen för denna utredning visar

nämligen, att ett högst betydligt antal stationer, för närvarande tillhörande

4:e klass, ansetts kunna förestås av stationsmästare och därför

föreslagits flyttade till 5:e klass.

I anslutning härtill yttrar sig styrelsen vidare sålunda:

»Genom den föreslagna omklassificeringen har sålunda nåtts det dubbla syftet,

nämligen

1) att någon överkvalificerad arbetskraft icke må komma till användning å ifrågavarande

tjänsteområde;

2) att berörda tjänstemäns av lägre grad befordringsförhållanden förbättrats.

Vid den föreslagna omregleringen av stationerna är sistberörda synpunkt ock

beaktad genom en del uppflyttningar av stationer under 5:e klass i högre klass samt

i en total ökning av antalet stationer, åstadkommen därigenom, att ett betydande

antal håll- och lastplatser ansetts böra förändras till stationer. Detta senare har

givetvis dock skett även av trafik- och lämplighetsskäl.

Beträffande kompetensfordringarna för de olika stationsklassernas föreståndare

har styrelsen tänkt sig, att man i stort sett skulle låta förbliva vid vad som för

närvarande gäller, och att alltså den nuvarande gränsen i kompetenshänseende mellan

4:e och 5:e klassens stationer skulle bestå. Det förhåller sig emellertid så, att dessa

stationer vid bedömandet av deras betydelse och de därav sig härflytande kraven på

deras föreståndare kunna sägas flyta in i varandra och att någon bestämd gräns är

svår att draga. Den tanken ligger därför nära till hands, att 4:e klass stationerna

skulle behandlas så att säga som en buffertgrupp, för vilken i kvalifikationshänseende

skulle gälla, att sökanden antingen skall innehava den nu fordrade formella kompetensen

för stationer av 4:e klass eller att han skall på ett synnerligen framstående

och förtjänstfullt sätt hava förestått 5:e klassens station samt innehava befäls- och

övriga egenskaper, som göra honom lämplig för föreståndarskapet vid en större och

viktigare station. Då emellertid gränsen mellan 4:e och 5:e klassens stationer vid

den nu föreslagna omklassificeringen av stationerna flyttats så högt upp, som styrelsen

anser vara rådligt och lämpligt, och det av Kungl. Maj:t godkända dispensförfarandet

i stort sett lämnar såväl styrelsen möjlighet att åt sig förvärva för dessa

4:e klass stationer särskilt framstående förmågor bland stationsmästarna, liksom dessa

senare möjligheten att avancera i stationsföreståndartjänst, har styrelsen i förevarande

hänseende icke ansett sig böra göra någon hemställan om ändring i förevarande avseende

rörande gällande kompetensfordringar. Styrelsen har därvidlag också haft för

ögonen, att befordrings- och utbildningsmöjligheterna för den stora och för en god

rekrytering av de viktigaste trafiktjänsterna särskilt mycket betydelsefulla stationsskrivargruppen

måste tryggas, en hänsyn som särskilt vad befordringsmöjligheterna

beträffar synts styrelsen desto mera rättvis, som de personalgrupper, vilka ifråga
Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 184 käft. (Nr 209.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

komma närmast till stationerna under 4:e klass, genom den föreslagna omklassificeringen

beretts betydligt större befordringsmöjligheter.

Med hänsyn till det nu anförda torde kommissionens önskemål i förevarande

avseende, vad angår gränsen mellan stationer, för vilka högre och lägre formell

kompetens fordras, få anses vara i det föreliggande förslaget i vederbörlig oråd

beaktad.» ° b

Beträffande kommissionens hemställan i övrigt i förevarande del

anför styrelsen slutligen följande:

»Mot kommissionens hemställan om lämnande av uppdrag åt järnvägsstyrelsen

att med vissa mellanrum vidtaga allmän förnyad undersökning rörande Stationerna

är i princip från styrelsens sida intet att erinra, men synes det styrelsen vara synnerligen

svårt att på förhand fastslå någon bestämd tidsintervall härvidlag, så beroende

av trafikförhållandenas icke alltid förutsebara utveckling och omgestaltning, som

behovet av mera genomgripande ändringar i stationernas inbördes ordningsföljd måste

vara. Det torde därför böra överlämnas åt järnvägsstyrelsen med dess förutsättningar

att bast kunna bedöma behövligheten av dylik ny undersökning att själv taga initiativ

härvidlag, då förhållandena kunna anses så påkalla.

Vad slutligen angår den gjorda hemställan om undersökning i varje speciellt

fall av stations trafikvärde vid stationsföreståndares avgång ur tjänst är så mycket

mindre från styrelsens sida något att häremot erinra, som under en följd av år

städse vid fråga om anslående av ledig stationsföreståndarbefattning till ansökning

styrelsen tagit i omprövning berörda spörsmål och, där ändring ansetts erforderlig,

vidtagit sådan och därom gjort anmälan i arvodesstatförslagen till Kungl. Maj:t.»

Den av järnvägsstyrelsen förebragta utredningen torde giva vid

handen, att det nuvarande systemet för klassificering av stationerna vid

statens järnvägar ej kan anses tillfredsställande. Enligt detta system

har nämligen behörig hänsyn ej tagits till alla de faktorer, som inverka

på storleken och arten av det vid varje station förekommande arbete

och därmed förenat ansvar. De nya grunder, efter vilka järnvägsstyrelsen

^PPffjoH det förevarande förslaget till förändrad indelning i klasser av

statshanestationerna, synas mig — i den mån jag kunnat bilda mig ett

omdöme i frågan — rationella och ägnade att leda till en så rättvis

uppskattning som möjligt av de olika stationerna. Vad särskilt angår

föislaget i de delar det nu föreligger till behandling, d. v. s. frågan om

vilka stationer skola hänföras till klasserna 1 — 3, har jag ej funnit

anledning till annan erinran mot detsamma än att stationerna Söderhamn

och Hudiksvall enligt min mening böra nedflyttas från andra till tredje

klassen. .En blick på de av järnvägsstyrelsen meddelade statistiska uppgifterna

giver nämligen vid handen, att nämnda stationer, såsom järnvägsstyrelsen

själv antyder, rätteligen böra inordnas i tredje klassen. Vad

beträffar den inverkan å rörelsen vid dessa stationer, som Ostkustbanan

kan komma att medföra, torde hänsyn därtill icke böra tagas, förrän

nämnda bana blivit färdigbyggd. Antalet stationer i klasserna 1—3

är för närvarande, i l:a klassen 2, i 2:a 33 och i 3:e 39. Enligt det

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

67

av mig nu förordade förslaget skulle motsvarande siffror bliva respektive

13, 33 och 41. Oberoende av klassificeringsfrågan ämnar jag emellertid

på skäl, som jag i fortsättningen får tillfälle att angiva, föreslå, att

Malmö ångfärjestation, som nu är station av 3:e klassen, skall upphöra

såsom självständig station och ersättas med en under Malmö huvudstation

lydande expedition. Vid bifall härtill skulle antalet stationer av

3:e klassen bliva 40.

Till belysande av den ekonomiska innebörden av förslaget till

stationsklassificering — jämfört med nuvarande klassindelning av stationerna

— ber jag att få meddela följande sammanställning, avseende 1—3

klass stationer. Motsvarande uppgifter torde ej här behöva meddelas

beträffande 4—7 klass stationer, då antalet befattningshavare för dessa

klasser ej är bestämt i avlöningsreglementet.

Antal stationer

Högsta

B e 1

opp

Skillnad

nu-

varande.

av

Kungl.

Maj: t

förordat.

arvode

för

graden.

med nu- varande

klassin- delning.

enligt

förslaget.

högre

enligt

förslaget.

lägre

enligt

förslaget.

3

3

Överinspektörer.........................

5,400

16,200

16,200

_

_

2

13

Stationsinspektorer å 1 kl. station

4,800

9,600

62,400

52,800

—

33

33

» » 2 » »

4,500

148,500

148,500

—

—

39

'') 40

» » 3 » »

3,900

152,100

156,000

3,900

—

Totalresultatet av en klassificering, genomförd enligt styrelsens förslag

beträffande samtliga klasser, men med nu föreslagna förändringar i

i avseende å 2:a och 3:e klasserna, bliver en kostnadsminskning av

4,080 kronor, något som till största delen är beroende på en minskning

av antalet 4:e klass stationer.

Som av rubriken för den kolumn, vilken angiver arvodet för graden,

framgår, är kostnadsutredningen gjord med utgångspunkt från högsta arvodet

inom varje olika befattning, och är således endast av jämförande betydelse.

En uppgift av mera noggrann natur kan emellertid, säger styrelsen,

icke åstadkommas, då eventuella såväl upp- som nedflyttningar bliva till

tiden beroende på omständigheter, som icke kunna på förhand angivas.

I samband med uppflyttningar av stationerna i klass är det nämligen,

enligt vad styrelsen uppgiver, dess avsikt att genom ledigförklarande

av motsvarande stationsföreståndarbefattningar bliva i tillfälle vidtaga

erforderliga omflyttningar bland de ifrågakommande stationsföreståndarna.

b Lnberäknat indragning av Malmö ångfärjestation.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

18. I samband

med

omklassifl.

ceringsförslaget

föreslagna

ändringar

av den högre

stationspersonalen.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Å andra sidan har styrelsen icke tänkt sig en nedfällning i klass verkställd

annat än i samband med nuvarande innehavarens avgång, befordran

eller förflyttning.

Vidkommande därefter det av 1912 års kommission uttalade önskemålet

om begränsning i avseende å fordran på högre teoretisk kompetens

för stationsföreståndare, har järnvägsstyrelsen framhållit, bland annat,

hurusom detta önskemål vunnit beaktande därigenom, att ett stort antal

4:e klassens stationer enligt förslaget skulle nedflyttas till stationer av

5:e klass. Styrelsen har tillika betonat, att möjlighet föreligger att, då

så befinnes lämpligt, genom dispens bereda stationsmästare anställning

som stationsföreståndare även å 4:e klassens station. I sistnämnda hänseende

må erinras, att i § 122 av instruktionen för järnvägsstyrelsen

med underlydande distriktsförvaltningar, sådan nämnda paragraf lyder

enligt kungl. kungörelsen den 31 december 1915, är stadgat, att, om

järnvägsstyrelsen finner sökande till ledigbliven tjänstebefattning på

grund av särskilda skäl böra ifrågakomma till befattningen, oaktat han

icke uppfyllt de för densamma föreskrivna kompetensvillkor, styrelsen

äger hos Kungl. Maj:t göra framställning därom att sökanden utan

hinder av berörda omständighet må kunna utnämnas till ifrågavarande

befattning. Med hänsyn härtill ävensom övriga av järnvägsstyrelsen i

detta sammanhang andragna omständigheter torde,'' på sätt styrelsen

anfört, vad 1912 års kommission i denna del framhållit hava blivit

vederbörligen beaktat.

Såsom jag förut nämnt, har järnvägsstyrelsen i skrivelsen den 24

mars 1916 i samband med klassificeringsfrågan ifrågasatt en del ändringar

i avseende å den högre stationspersonalen vid vissa stationer.

Styrelsen har sålunda föreslagit, att Malmö ångfärjestation och

fryksta station skulle upphöra att vara självständiga stationer och i stället

förläggas, den förra under Malmö huvud station och den senare under

Kil. Vid bifall därtill skulle enligt styrelsens förslag en stationsinspektorsbefattning

av 3:e klass vid Malmö ångfärjestation indragas och

ersättas med en expeditionsföreståndarbefattning.'' Vid Fryksta skulle en

stationsinspektorsbefattning av 4:e klass indragas och ersättas med en

stationsskrivarbefattning i Kil.

Beträffande indragningen av stationsinspektorsbefattningen vid Fryksta

torde jag ej hava att i detta sammanhang yttra mig. Vidkommande

Malmö ångfärjestation yttrar styrelsen följande:

»Vad beträffar Malmö ångfärjestation visade det sig under år 1915 nödvändigt att

sammanföra hela den vågrörelse, som icke direkt berörde färjeförbindelsen, till

skötsel från ett centralställe under Malmö huvudstation. En sådan åtgärd drager

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

09

emellertid med sig konsekvenser av sådan natur, att Malmö ångfärjestations egenskap

av självständig station måste anses rubbad. Då i övrigt en sammanslagning kommer

att verka gynnsamt beträffande personalens utnyttjande samt medför större enhetlighet

i skötseln av trafiken på Malmö, anser styrelsen, att Malmö ångfärjestation

bör upphöra som självständig station och ersättas med en under Malmö huvudstation

lydande expedition. I konsekvens härmed bör stationsinspektorsbefattningen av tredje

klass därstädes indragas och ersättas med en expeditionsföreståndarbefattning.»

Järnvägsstyrelsen har vidare framhållit önskvärdheten av, att antalet

underinspektörs- och expeditionsföreståndarbefattningar ökas något.

Styrelsen har sålunda föreslagit inrättande av en underi nspektorsbefattning

vid var och en av Malmö, Hallsbergs och Nässjö stationer samt

eu expeditionsföreståndarbefattning vid tullexpeditionen vid Stockholms

norra. Därom har styrelsen yttrat sig sålunda:

»Det är visserligen icke styrelsens mening, att det förhållandet, att en station hänföres

till en högre klass än den nuvarande, skall i och för sig medföra någon förändring

med avseende å den övriga personalens — särskilt mellanbefälets — tjänsteställning,

utan bör detta senare givetvis prövas självständigt med hänsyn till omfattningen

och ansvaret av vars och ens tjänst. En stations hela rörelse kan nämligen vara så

betydande, att detta motiverar stationens hänförande exempelvis till l;a klass, utan

att ens någon av de olika tjänstegrenarna å stationen ifråga (tågtjänst, biljettjänst

eller godstjänst), behöver hava uppnått sådan omfattning, att det närmaste ansvaret

därför skulle med nödvändighet kräva tjänstemän i underinspektörs- eller expeditionsföreståndares

tjänsteställning för att bliva tillfredsställande tillgodosett.

Men beträffande följande tjänsteställen har styrelsen kommit till den uppfattningen,

att det vore för tjänsten mycket gagneligt, om deras föreståndare bereddes

en sådan tjänsteställning, att fullt lämplig person kunde utväljas och behållas å

platsen under längre tid. Dessa tjänsteställen äro godsbangården i Malmö och bangårdarna

i Nässjö och Hallsberg samt tullexpeditionen vid Stockholm norra. Beträffande

omfånget av föreståndarens arbete å dessa tjänsteställen må här anföras

följande.

Å godsbangården i Malmö har alltsedan år 1900 tjänstgjort en förste stationsskrivare

såsom föreståndare. Denna befattning är av synnerligen krävande beskaffenhet,

detta särskilt under senare åren, då godstrafiken uppnått ett oerhört omfång

samtidigt med att det lokala området för föreståndarens verksamhet betydligt förstorats.

Med undantag för tarifferingen förestås nämligen stationens hela vagnslasttrafik

av denne tjänsteman, varjämte det område, inom vilket han har daglig inspektionsskyldighet,

sträcker sig till omkring 4 km. Antalet till- och avkopplade vagnar

å Malmö godsbangård har under åren 1911—1915 i medeltal per dag utgjort:

år 1911 vagnar 799

»1912 » 866 ökning 67

» 1913 » 984 » 118

» 1914 » 1,011 » 27

» 1915 » 1,198 » 187*)

åren 1911—1915 ökning 399.

*) Vagnarna tillhöriga Malmö F. ej här inräknade.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Antalet personal, direkt underställd nämnda föreståndare, har uteiort 1911 78

1912 83, 1913 95, 1914 117 och 1915 155. Det har ock visat sig nödvändigt att

med avseende på beviljandet av tjänstledighet m. m. tilldela honom expeditionsforeståndares

befogenhet. Med den ökning i arbetet, som å godsbangården uppstått

genom förut omnämnda sammanslagning av Malmö huvudbangård och Malmö ån°-- färjebangård, framstår behovet av en underinspektör såsom föreståndare för <r0dsbangården

än mer trängande. °

Behovet av en högre tjänsteställning än förste stationsskrivares för stationsföreståndarnas

närmaste män i Hallsberg och Nässjö har även gjort sig starkt Gällande.

Dessa, tjänstemän hava till huvudsakligt åliggande att förrätta mera självständig inspektion

över de vidsträckta bangårdsanläggningarna vid dessa platser, varjämte de

hava att fördela arbetet mellan stationens personal och utarbeta turlistor för densamma.

Särskilt krävande är deras arbete med övervakande av godsvagnstjänsten å dessa

stationer. De hava nämligen att övervaka, att vagnomsättningen, i vad på stationerna

beror, påskyndas, att vagnarna befordras med därför avsedda tåg från stationen, att

tågen sammanväxlas på för omkringliggande linjer lämpligt sätt. Då vid båda stationerna

omfattande rangeringsarbete av godstågen verkställes, är det synnerligen viktigt,

att ovannämnda tjänstegrenar i detalj planeras och noggrann tillsyn utövas över utfärdade

bestämmelsers efterlevnad. Styrelsen vill särskilt hava framhållit båda dessa

stationers betydelse som centralrangeringsstationer och centralomlastningsstationer

med arbeten, som sålunda beröra godstransporterna över största delen av statens

järnvägars huvudlinjer.

Antalet till- och avkopplade vagnar utgjorde vid nämnda stationer nedan angivna

år i medeltal per dag följande:

i Nässjö i Hallsberg

vägnar

ökning

vagnar

ökning

1911.......

..................... —

—

763

_

1912.......

..................... 507

—

799

36

1913........

..................... 573

66

930

131

1914 ......

.................... 638

65

1,082

152

1915 .......

...................... 780

142

1,513

431

1912—1915 ökning

273; 1911

—1915 ökning

750.

Befattningen såsom föreståndare — för närvarande en förste stationsskrivare —

för tullexpeditionen vid Stockholm norra är en specialbefattning av mycket stor vikt och

betydelse för järnvägens förhållande till allmänheten och tullverket. Vid expeditionen

handhaves allt direkt från utrikes ort ankommet järnvägsgods. På föreståndaren

ställes krav att dels äga en ingående kännedom om alla de tull- och transportföreskrifter,

som reglera^ trafiken med utlandet, varjämte han måste äga kunskap i gällande

tullförfattningar. Då större delen av expeditionens korrespondens måste föras å främmande

språk, äro någorlunda omfattande språkkunskaper önskvärda. Denna befattning

kräver således specialutbildning och är det särskilt nödvändigt att på denna plats få

under längre tid behålla samma innehavare. Personalen å nämnda expedition utgöres

för närvarande av en förste stationsskrivare, 4 stationsskrivare och 8 tjänstemän av

lägre grad, därav 4 på notisavdelningen.»

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 20!).

Vad järnvägsstyrelsen andragit till stöd för sitt förslag i avseende Departemontuå

Malmö ångfärjestation synes mig ådagalägga ändamålsenligheten av chöten''

den ifrågasatta anordningen. Jag har alltså icke något att erinra mot

densamma.

Till kompletterande av uppgifterna beträffande Hallsbergs och Nässjö

stationer ber jag få meddela nedanstående jämförelse med Norrköpings

och Stockholms norra stationer — de båda l:a klass stationer, varest

underinspektörer nu finnas.

o

A r

Antal tåg*)

Antal av- och tillkopplade vagnar

per dag

Norrköping

Hallsberg

Nässjö

Stockh. N.

Norrköping

Halisberg

Nässjö

1911 ..................

16,552

19,135

13,109

310

301

763

621

1912 ..................

19,213

19,439

14,337

318

313

799

507

1913 ..................

20,082

19,596

15,368

301

332

930

573

1914 ..................

20,462

20,267

17,198

337

343

1,082

638

1915 ..................

22,905

24,557

18,875

349

388

1,513

780

Het hade varit önskvärt att kunna meddela några belysande jämförelsesiffror

för den föreslagna expeditionsföreståndarbefattningen vid

Stockholms norra stations tullexpedition. Några sådana siffror kunna

emellertid icke erhållas från den allmänna statistiken, enär i denna anländ

ilgods- och fraktgodstrafik icke särskiljas. Av nu tillgängliga

siffror har jag låtit upprätta nedanstående tablå, som med undantag för

sista raden i densamma avser år 1914.

Tjänsteställen

Trafik:

Expeditioner

Totaluppbörd

Ankommande fraktgodsexpeditionen, Stockholm N......................

475,778

2,473,627

26

Ankommande fraktgodsexpeditionen, Norrköping ........................

124,746

974,414

—

Stockholms Norra tullexpedition .............................................

36,348

719,970

30

D:o 1915 ........................................................................

49,837

1,756,520

87

Av tabellen framgår, att, ehuru antalet expeditioner synes relativt

lågt, uppbördssumman dock är avsevärd. Härtill kommer, att arbetet

*) Antalet tåg vid Stockholm N. bär icke medtagits. De trafiktåg, som ingå i antalet, utgöras nämligen

uteslutande av passerande tåg, för vilka stationen varken har expeditions- eller inspektionsskyldighct.

Övriga tåg utgöras av växlingståg mellan Tomteboda och Stockholm N.

Antalet tåg representerar således här icke tågrörelse i vanlig mening. Vidkommande Norrköping må

nämnas, att i antalet ingå samtliga pendeltåg, som gå mellan staden och förortssamhällena. Siffrorna för Nässjö

station beträffande antalet såviil tåg som av- och tillkopplade vagnar omfatta icke de tre enskilda banornas trafik.

s. 72 Kontrollera mot PDF

19. Ändrade

bestämmelser

om felräknings

- penningar.

Gällande bestämmelser.

72 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

med varje utländsk expedition är mångdubbelt större än för varje expedition

i inländsk trafik.

Tilläggas må, att den tjänsteman, som förestår tullverkets med

statens järnvägars sidoställda expedition å nämnda plats, är av l:a kontrollörs

grad med 4 till 5 underordnade kontrollörer.

Av de uppgifter, som sålunda föreligga beträffande såväl godsbangården

i Malmö som Hallsbergs och Nässjö stationer samt tullexpeditionen

vid Stockholms norra, synes mig framgå, att arbetet å

respektive tjänsteställen är av den omfattning och beskaffenhet i övrigt,

att inrättandet av en underinspektorsbefattning å var och en av förstnämnda

tre stationer samt en expeditionsföreståndarbefattning vid tullexpeditionen

vid Stockholms norra är av verkligt och stadigvarande behov

påkallat. Jag tillstyrker alltså järnvägsstyrelsens framställning även

i denna del.

Enligt 1916 års stat är antalet underinspektörer 5 och antalet

expeditionsföreståndare 17. Därest vad nu ifrågasatts vinner bifall,

skulle till den förra gruppen komma ytterligare 3 befattningar och

sammanlagda antalet underinspektörer uppgå till 8. Till expeditionsföreståndargruppen

skulle likaledes komma ytterligare 3 befattningar,

nämligen dels, på sätt nyss nämnts, en vid Malmö ångfärjestation och en

vid tullexpeditionen vid Stockholms norra, dels den förut i mitt anförande

omförmälda expeditionsföreståndarbefattningen å ilgodsexpeditionen vid

Norrköpiug, varom styrelsen gjort framställning i sin skrivelse den 27

oktober 1915. Antalet expeditionsföreståndarbefattningar skulle alltså

bliva 20.

Jag övergår härefter till frågan angående ändrade bestämmelser om

felräkningspenningar åt vissa befattningshavare vid statens järnvägar.

I § 10 punkt 1 av avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens

järnvägar är stadgat, att felräkningspenningar tillkomma:

a) kassör i styrelsen samt distriktskassör med 300 kronor om året;

b) trafik- och telegrafstationernas personal, som i regelbunden tjänstefindelning

handhaver uppbörd från allmänheten, med högst 0,1 procent av samtliga redovisade

trafik- och telegraminkomster jämte efterkravsbelopp till fördelning mellan nämnda

personal på avsändnings- och emottagningsstationerna, med iakttagande att beloppet

för befattning och år räknat, ej må överstiga:

för expeditionsföreståndare......................................... kronor 300: —

y> förste stationsskrivare .......................................... » 180: —

» stationsföreståndare och stationsskrivare ........... » 120:—; samt

» övrig personal ..................................................... » 60: —;

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

73

ägande Kungl. Maj:t i övrigt meddela närmare bestämmelser rörande sättet för fördelning

av felräkningspenningar m. in.;

c) stations/öreståndare, som å station, där eljest icke felräkningspenningar utgå

till dylik tjänsteman, verkställer utbetalning av avlöning, uppgående för år till minst

100,000 kronor, med 25 öre för värjo fulla tusental kronor av samma avlöning för år

räknat;

d) tjänsteman vid maskinavdelningen, vilken verkställer utbetalning av avlöning åt

maskinavdelningens personal, uppgående till minst 100,000 kronor för år, likaledes

med 25 öre för varje fulla tusental kronor för år räknat;

e) tjänsteman, som enligt styrelsens uppdrag verkställer utbetalning av avlöning

till personal vid styrelsens kontor, uppgående till minst 100,000 kronor för år, likaledes

med 25 öre för varje fulla tusental kronor för år räknat.

I punkt 2 av samma paragraf stadgas vidare:

Extra arvode av högst 300 kronor om året för varje bansektion tillkommer

tjänsteman vid distrikten, som handhaver underkassörsgöromål vid banavdelningen.

1912 års kommission för undersökning rörande vissa personal- och

befordringsförhållanden vid statens järnvägar framhöll i sitt betänkande,

hurusom det i anledning av det sätt, varpå maximibegränsningen av

felräkningspenningarna blivit bestämd, hade inträffat, att, då en stationsskrivare

och ett kontorsbiträde tjänstgjort jämsides på samma expedition

och på likartat sätt omhänderhaft uppbörd, kontorsbiträdet i felräkningspenningar

icke erhållit mer än hälften av det belopp, som

tillkommit stationsskrivare. Då felräkningspenningarna vore avsedda att

täcka den risk för felräkning, varför en uppbördsman vore utsatt, måste

ett dylikt förhållande framstå såsom en oegentlighet. Med hänsyn därtill

och då, enligt vad kommissionen erfarit, detta förhållande varit

en av anledningarna till, att kontorsbiträden, som på tillfredsställande

sätt tjänstgjort i uppbörd, tagits från denna tjänstgöring och ersatts

med stationsskrivare, samt ifrågavarande stadgande således visat sig

bidraga till användning av överkvalificerad arbetskraft, ansåge kommissionen

sig böra hemställa, att bestämmelserna angående felräkningspenningar

måtte ändras därhän, att alla tjänstemän, som under likartade

förhållanden omhänderhade uppbörd från allmänheten, måtte, oavsett

vilken befattning de innehade, bliva likställda ifråga om rätten till felräkningspenningar.

Genom kungl. brev den 23 september 1915 fann Kungl. Maj:t kommissionens

hemställan i denna del, med hänsyn till den under utredning

varande frågan om reglering av avlöningsförhållandena för tjänstemän

av lägre grad vid statens järnvägar med mera, icke för det dåvarande

föranleda åtgärd.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 184 käft. (Nr 209.)

1912 års

kommission

för undersökning

rörande

vissa personaloch

befordringsförhållanden

vid

statens järnvägar.

Kungl. brev.

den 23/ö 1915.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 20.9.

Framställning

från Svenska

järnvägsmannaförbundet.

Järnvägsstyrelsen

den I8/i2

1915.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 20 november 1915 anhöll

Svenska järnvägsmannaförbundet därefter på anförda skäl, att Kungl.

Maj:t måtte, samtidigt med avlåtande av förslag till riksdagen om införande

av förste kontorsbiträdesbefattningar vid statens järnvägar, föreslå

sådan ändring i avlöningsreglementet, att felräkningspenningar måtte

utgå till tjänstemän, som omhänderhade uppbörd från allmänheten, i förhållande

till uppbördens storlek utan åtskillnad på grund av tjänstemannens

tjänstegrad.

I skrivelse den 18 december 1915 har j än vägsstyrelsen därefter

framställt förslag till ändring av bestämmelserna om felräkningspenningar.

Styrelsen har därvid anfört följande:

»I 1906 års löneregleringskommittés betänkande framhålles, att beloppen av felräkningspenningar

till personal, som handhar uppbörd från allmänheten (§ 10, l:o)b)

avlöningsreglementet), avpassats allt efter storleken av det ansvar vid uppbörd, som

kan anses tillkomma respektive befattningar.

Sedan kontorsbiträden alltmera kommit att användas i uppbördstjänst, särskilt

vid biljettexpeditionerna, och därvid hava enahanda ansvar vid uppbörd som stationsskrivare,

måste det anses oegentligt att olika maximibelopp gälla för dessa tjänstekategorier.

Därest järnvägsstyrelsens i skrivelse den 27 oktober 1915 framställda förslag

angående inrättande av förste kontorsbiträdesbefattningar vinner statsmakternas

bifall, kommer nyss angivna förhållande att göra sig gällande även beträffande innehavare

av dylika befattningar.

Utan att ingå på frågan, huruvida eller i vad mån andra ändringar kunna anses

böra ifrågasättas i förenämnda bestämmelser — härutinnan torde väl förslag från den

nu sittande löneregleringskommittén böra avvaktas — synes det styrelsen, som om

man redan nu borde söka råda bot för den särskilt i ögonen fallande oegentligheten,

nämligen att personal med alldeles samma ansvar och samma risk ifråga om felräkning

erhåller felräkningspenningar till olika belopp.

Styrelsen får vidare framhålla, att enligt § 10, punkt 1 c) i avlöningsreglementet

felräkningspenningar till trafikavdelningens tjänstemän i allmänhet för utbetalande

av avlöning endast kan tillkomma stationsföreståndare. Då det emellertid befunnits

lämpligt, särskilt å de större stationerna, att överflytta det ofta tidsödande bestyret

med avlöningens utbetalande till annan tjänsteman än stationsinspektor, därvid sådan

tjänsteman naturligen bör erhålla felräkningspenningar enligt de i ovannämnda punkt

stadgade grunder, synes jämväl en ändring av bestämmelserna angående felräkningspenningar

i sådan riktning vara av behovet påkallad.

Härvidlag är emellertid att märka, att enligt bestämmelsen i fråga rätten till

felräkningspenningar åt stationsföreståndare i hans egenskap av avlöningsförrättare

är inskränkt så till vida, att den endast tillkommer dylik tjänsteman, som icke

erhåller felräkningspenningar för uppbörd. Denna inskränkning, för vilken icke något

motiv anförts i löneregleringskommitténs betänkande, synes styrelsen vara ganska

opåkallad och sålunda böra bortfalla.

Då i vissa fall tjänstemän vid trafikavdelningen handhava underkassörsgöromål

vid banavdelningen samt härför jämlikt § 10 punkt 2 i avlöningsreglementet uppbära

extra arvode av 300 kronor, vilket arvode måste anses innefatta jämväl ersätt
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Majits Nåd. Toposition Nr ''död.

ning för felräkningsrisk, bör enligt styrelsens mening undantag stadgas beträffande

sådana tjänstemän i fråga om rätten att uppbära felräkningspenningar enligt ovan

angivna förslag.

På grund av vad sålunda anförts får styrelsen i underdånighet hemställa att

Kungl. Maj it täcktes till 1916 års riksdag avlåta proposition med förslag om sådan

ändring av § 10, punkt 1 i nådiga avlöningsroglementet för tjänstemän vid statens

järnvägar den 15 november 1907,

att i fråga om maximibeloppet av felräkningspenningar till personal, som handhaver

uppbörd från allmänheten (§ 10, 1 b), kontorsbiträde, eventuellt förste kontorsbiträde,

likställes med stationsföreståndare och stationsskrivare, samt

att punkterna c) och d) sammanslås och erhålla följande ändrade lydelse:

''tjänsteman vid maskin- eller trafikavdelningen, som verkställer utbetalning av

avlöning, uppgående för år till minst 100,000 kronor, med 25 öre för varje fulla

tusental kronor av samma avlöning, under förutsättning att icke särskilt arvode enligt

2:o här nedan utgår till vederbörande’».

Till följd av remiss har förutnämnda 1914 års kommitté angående

avlöningsförhållanden vid statens järnvägar den 27 mars 1916 avgivit

utlåtande i ämnet. Kommittén har yttrat sig sålunda:

»Kommittén har under behandlingen av gällande avlöningsreglemente vid statens

järnvägar kommit till den uppfattningen, att reglementets bestämmelser angående

felräkningspenningar icke stå i full överensstämmelse med den utveckling, uppbördstjänsten

inom verket på senare tid undergått, ett förhållande, som ock från den

härav berörda personalens sida påpekats i åtskilliga till kommittén ingivna framställningar.

I detta sammanhang får kommittén i underdånighet erinra om, hurusom

1912 års kommission för undersökning rörande vissa personal- och befordringsförhållanden

vid statens järnvägar uttalade sig i liknande riktning. De förändrade

principer för felräkningspenningarnas utgående, kommissionen därvid föreslog, hava

även av 1914 års kommitté ansetts riktiga. Kommittén har därför haft för avsikt

att förorda nya bestämmelser i ämnet i samband med sitt förslag till lönereglering

för den lägre statsbanepersonalen. Då emellertid genom järnvägsstyrelsens nu föreliggande

underdåniga framställning frågan om felräkningspenningar till viss personal

framförts oberoende av den blivande löneregleringen, har kommittén ansett sig redan

nu böra framlägga det fullständigare förslag härutinnan, som av kommittén utarbetats.

Kommittén vill därvid betona, att förslaget endast tager sikte på de rådande

förhållandena vid statens järnvägar, varför detsamma i betraktande av den igangsatta

utredningen rörande avlöningsbestämmelser för ett flertal verk allenast kan

anses äga provisorisk karaktär. Detta bör emellertid enligt kommitténs uppfattning

icke kunna utgöra något hinder mot förslagets antagande, då det huvudsakligen avser

att åvägabringa rättelse i vissa ojämnheter mellan olika tjänstekategorier inom

verket och för övrigt i avseende på sin ekonomiska innebörd torde få anses ligga

inom eu marginal, som lämnar säkerhet mot ett föregripande av nyssnämnda gemensamma

utredning.

De anmärkningar, som framför andra drabba den nuvarande ordningen för

felräkningspenningars utgående till trafik- och telegrafstationernas personal, hänföra

sig till det förhållandet, att olika maximibelopp finnas stadgade för skilda kategorier

av tjänstemän, vilka deltaga i uppbördstjänst. Denna gradering förklarades av 1906

års löneregleringskommitté avpassad allt efter storleken av det ansvar vid uppbörd,

1914 irs

kommitté.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

som kuncle anses tillkomma respektive befattningar. Numera äro emellertid förhållandena

i detta avseende annorlunda. Tjänstefördelningen i fråga om handhavandet

av uppbörd från allmänheten omfattar för närvarande i vidsträckt mån även tjänstekategorier,

vilka tidigare endast i mindre utsträckning togos i bruk för dylikt arbete.

Sålunda hava tjänstemän av lägre grad, särskilt kontorsbiträden, allt mera kommit

att användas i uppbördstjänst synnerligast vid biljettexpeditionerna. Så som arbetet

numera är ordnat, kan därför ej någon sådan skillnad beträffande ansvar och felräkningsrisk

anses föreligga mellan de å viss expedition i uppbördstjänsten deltagande,

att härav skulle betingas en till befattningen hänförd gradering av maximigränsen

för felräkningspenningarna. Det riktigaste anser kommittén därför vara, att

olikheten i detta avseende upphäves och att felräkningspenningarna för den i uppbördstjänsten

deltagande personalen bestämmes lika för alla befattningar.

För att erhålla en uppfattning om lämpligheten av den nuvarande procentsatsen

för felräkningspenningarnas beräknande, O.i procent av samtliga redovisade trafik- och

telegraminkomster jämte efterkravsbelopp, samt för bedömande av, huru maximigränsen

för samma ersättning bör bestämmas, har kommittén införskaffat detaljerade

uppgifter angående storleken under år 1913 inom andra trafiksektionen av till varje

särskild tjänsteman, som handhaft uppbörd, utbetalade felräkningspenningar ävensom

angående själva uppbördens storlek. Därjämte har kommittén genom järnvägsstyrelsens

bemedling - från samtliga distriktsförvaltningar bekommit de uttalanden och

uppgifter, som varit möjliga att avgiva, rörande tillräckligheten i allmänhet av de

hittills utgående felräkningspenningarna för täckande av de förluster, vederbörande

tjänsteman ådragit sig genom felräkning. Några sifferuppgifter i sistnämnda hänseende

hava dock endast i mycket obetydlig omfattning kunnat erhållas, enär tillgängliga

anteckningar om lidna förluster i allmänhet ej förts av tjänstemännen. Av

ovannämnda utredning samt de inkomna yttrandena framgår emellertid, att även om

å flertalet stationer och expeditioner de nuvarande felräkningspenningarna få anses

hava varit tillräckliga, särskilt där uppbörden varit så ringa, att maximigränsen ej uppnåtts,

det motsatta förhållandet likväl kunnat iakttagas å åtskilliga ställen med större

uppbörd. Detta har i synnerhet varit fallet å de största biljettexpeditionerna, varest

i regel radande bradskan vid biljettförsäljningen samt anhopningen av ojämna,

växlande uppbördsbelopp i förening med själva uppbördens storlek ofta vållat vederbörande

förluster, överstigande de uppburna felräkningspenningarna.

Det förefaller kommittén ock naturligt, att en viss skillnad med hänsyn till sist angivna

förhallanden måste göra sig gällande-i fråga om själva felräkningsrisken mellan vissa

grupper av stationer eller expeditioner. Kommittén, som på grund av de verkställda utredningarna

ansett sig sakna skäl att föreslå någon förändring beträffande den för närvarande

tillämpade procentsatsen, O.i procent, har därför funnit sig böra föreslå en olikhet

ifråga om maximibeloppen, vilken olikhet i överensstämmelse med vad förut anförts,

bör hänföra sig till tjänsteställena -— uppbördsexpeditionerna — i stället för

till befattningshavarna. Denna olikhet har kommittén ansett kunna inskränkas till

en särskild bestämmelse beträffande de tre största biljettexpeditionerna, Stockholms

centralstation samt Göteborgs och Malmö huvudstationer. Fn jämförelse mellan årsuppbörden

å någon av dessa expeditioner med motsvarande uppbörd å de biljettexpeditioner,

som utvisa de därnäst största uppbördssiffrorna, ådagalägger nämligen

en så betydande överlägsenhet hos de tre förstnämnda, att dessa i fråga om felräkmngsrisk

kunna anses intaga eu avgjord särställning. Sålunda utgjorde under år

1913 den årsuppbörd, vara felräkningspenningar beräknats å biljettexpeditionerna vid

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

77

Stockholms centralstation

Göteborgs S. J.................

Malmö...............................

Uppsala............................

Norrköping .....................

Lund ..............................

Östersund.........................

kronor 6,017,340: —

» 1,101,231:98

» 1,747,630:33

» 681,630: —

» 373,043: 79

620,786: 35

589,658: 70

Undantagas emellertid de tre största expeditionerna, torde maximisiffran för

samtliga övriga expeditioner kunna sättas lika. Beträffande storleken av detta allmänna

maximum anser kommittén, att det nu — frånsett kassörer och expeditionsföreståndare

— utgående högsta beloppet, 180 kronor, lämpligen bör komma till användning.

En förhöjning av de nuvarande lägre maximibeloppen till denna siffra

motiveras särskilt av önskemålet att på expeditioner med stor uppbörd erhålla en

summa för felräkningspenningarna, som mera än nu lämnar den beräknade riskprocenten,

0,1, obeskuren och sålunda för tjänstemännen medför ökad trygghet mot förluster.

På expeditioner med obetydligare uppbörd utgör den oförändrade procentsatsen

garanti emot, att oskälig fördel genom felräkningspenningarna beredes befattningshavarna.

I fråga om de tre först nämnda biljettexpeditionerna har kommittén, efter prövning

av de omständigheter, som härvid äro av betydelse, kommit till det resultat,

att maximum lämpligen bör sättas till 240 kronor.

Ändringar i avlöningsreglementet i enlighet härmed föreslås här nedan.

Genomförandet av ett system, som fullständigt likställer de olika tjänstekategorierna

i fråga om felräkningspenningar, kräver emellertid ändring, förutom av själva

avlöningsreglementets stadganden, jämväl av § 1 uti tilläggsbestämmelserna av den

31 december 1897, sådana desamma enligt Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse den 31

december 1907 lyda. Enligt dessa tilläggsbestämmelser skola nämligen bland annat

felräkningspenningarna å olika expeditioner eller stationer fördelas bland den därstädes

i uppbördstjänsten deltagande personalen på sådant sätt, att vissa högre befattningshavare

erhålla från fem till två gånger så högt belopp som kontorsbiträden

eller andra tjänstemän av lägre grad.

En förändring av dessa tilläggsbestämmelser i utjämnande riktning är sålunda

av behovet påkallad, och lärer Kungl. Maj:t i sinom tid komma att meddela nådiga

föreskrifter i sådant avseende. En lika fördelning av felräkningspenningarna kan

emellertid någon gång komma att innebära minskning av de nu till vissa befattningshavare

utgående beloppen, nämligen i sådana fall, då tjänstemän av såväl högre

som lägre grad deltaga i uppbördstjänsten å en expedition eller station, varest uppbörden

icke är av den storlek, att maximigränsen för felräkningspenningarna uppnås.

Den lika fördelningen kommer i dylikt fall givetvis att verka sänkande för de högre

tjänstemännen. Detta skulle väl enligt kommitténs uppfattning icke i och för sig

innebära någon orättvisa, enär man måste utgå ifrån, att de föreslagna beloppen

motsvara den uppkomna risken. Felräkningspenningarna böra nämligen på intet sätt

betraktas såsom en avlöningsförmån, avsedd att i regel tillföra tjänstemannen överskott.

Emellertid torde det icke kunna förnekas, att vissa betänkligheter kunna göras

gällande mot att i något fall, även om detta, såsom troligt, bleve rent undantagsvis,

minska de nu utgående felräkningspenningarna, utan att ändringen genomföres i

samband med en allmän lönereglering. Åtskilliga av de nuvarande tjänstebefattningarnas

av högre grad avlöningsvillkor äro nämligen enligt kommitténs mening tillmätta på

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 209.

sådant sätt, att man, om så ske kan, icke bör underlåta att förebygga själva möjligheten

till en dylik minskning i de sammanlagda inkomsterna. Detta torde endast låta sig

göra därigenom att vissa nya tillägsbestämmelser utfärdas att gälla intill dess förändrade

avlöningsbestämmelser träda i kraft. Sålunda bör föreskrivas, att, för den händelse

felräkningspenningarna med användande av hittills gällande beräkningssätt i något

särskilt fall för viss tjänsteman skulle uppgå till högre belopp än vad som enligt de

nya beräkningsgrunderna bleve fallet, tjänstemannen ifråga skall vara berättigad att

utbekomma det enligt de gamla bestämmelserna uträknade beloppet av felräkningspenningar.

Då detta tillskott givetvis icke bör motsvaras av något avdrag för de

tjänstemän, som enligt de nya bestämmelserna komma att erhålla ökning i till dem

utgående belopp — de nya bestämmelserna böra för dessa gälla utan inskränkning

— skulle väl någon ytterligare förhöjning av felräkningspenningarnas sammanlagda

summa härigenom drabba statens järnvägar. Enligt vad som synes framgå av en

beräkning, verkställd för en trafiksektion med medelstor uppbörd, den tolfte, skulle

denna förhöjning emellertid allenast uppgå till ett eller annat hundratal kronor i

medeltal per trafiksektion. Kommittén finner sig därför böra förorda tilläggsbestämmelser

av ovan återgiven innebörd.

Vad i övrigt angår formuleringen av bestämmelserna angående felräkningspenningar

till nu omhandlad personal torde böra ihågkommas, att statens järnvägars

resebyrå i Stockholm från och med innevarande år är skild från Stockholms centralstation

och lagd direkt under järnvägsstyrelsen. För att § 10, 1 moment b) även

må omfatta personalen å nämnda resebyrå, böra därför orden »trafik- och telegrafstationernas

personal» i samma moment utbytas mot »annan personal».

I fråga om järnvägsstyrelsens förslag till ny lydelse av punkterna c) och d) i

§ 10 mom. 1 avlöningsreglementet har kommittén intet att erinra.

Beträffande slutligen den viss personal tillförsäkrade rätten till felräkningspenningar

för uppbörd, som redovisas direkt till danska statsbanorna, samt för i

tågtjänst försålda biljetter torde tillsvidare, såsom hittills, särskilda bestämmelser, i

vilka kommittén icke förutsätter någon ändring, böra gälla.»

Kommittén har i anledning av vad den sålunda anfört, tillstyrkt,

att § 10 punkt 1 i avlöningsreglementet vid statens järnvägar måtte

erhålla följande ändrade lydelse:

» Felräkning spenningar tillkomma:

a) kassör i styrelsen samt distriktskassör med 300 kronor om året;

b) annan personal, som i regelbunden tjänstefördelning handhaver uppbörd från

allmänheten, med högst 0,1 procent av samtliga redovisade trafik- och telegraminkomster

jämte efterkravsbelopp till fördelning mellan nämnda personal på avsändnings-

och emottagningsstationerna, med iakttagande att beloppet, för tjänsteman

och’ år räknat, ej må överstiga:

å biljettexpeditionerna vid Stockholms centralstation, Göteborg och Malmö

huvudstation kronor 240,

å övriga expeditioner och stationer kronor 180, ägande Kungl. Maj:t i

övrigt meddela närmare bestämmelser rörande sättet för fördelning av felräkningspenningar

m. m.;

c) tjänsteman vid maskin- eller trafikavdelningen, som verkställer utbetalning av avlöning,

uppgående till minst 100,000 kronor för år, med 25 öre för varje fulla tusental

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

79

kronor av samma avlöning, under förutsättning att särskilt arvode enligt 2:o) här

nedan icke utgår till vederbörande;

d) tjänsteman, som enligt styrelsens uppdrag verkställer utbetalning av avlöning

till personal vid styrelsens kontor, uppgående till minst 100,000 kronor för år, likaledes

med 25 öre för varje fulla tusental kronor för år räknat.»

Kommittén har slutligen meddelat, att enligt gjorda beräkningar,

avseende år 1913, ökningen av de utbetalade felräkningspenningarnas

belopp enligt ovanstående förslag skulle — frånsett de föreslagna tilläggsbestämmelserna

— å andra trafiksektionen, vilken är den största i uppbördshänseende

och innefattar Stockholms centralstation, hava utgjort

4,284 kronor 14 öre. Approximativa beräkningar rörande tolfte trafiksektionen

giva enligt kommitténs uppgift vid handen, att å övriga sektioner

ökningen i genomsnitt skulle visa sig högst väsentligt lägre.

I infordrat utlåtande den 13 april 1916 har järnvägsstyrelsen, med jumvägsstyanledning

av vad kommittén föreslagit, yttrat följande: Ielse“9^n u,‘

»Mot det av kommittén framlagda förslaget är från järnvägsstyrelsens sida i

huvudsak intet att erinra.

Då emellertid uppbörden vid statens järnvägars resebyrå i Stockholm, som från

och med innevarande år är, såsom kommittén anmärkt, skild från Stockholms centralstation

och lagd direkt under styrelsen, under år 1915 uppgått till 1,308,098 kronor

96 öre och resebyrån alltså i fråga om uppbördens storlek står före biljettexpeditionen

vid Göteborg S. J., vars uppbörd under samma år uppgått till 1,209,389 kronor 72

öre, synes följdriktigheten fordra, att maximum för felräkningspenningar vid denna

resebyrå — för tjänsteman och år räknat — sättes till samma belopp, som föreslagits

för nämnda biljettexpedition samt biljettexpeditionerna vid Stockholms centralstation

och Malmö huvudstatien eller till 240 kronor. Såsom ytterligare stöd för en ändring av

förslaget i denna riktning må framhållas, att den omständigheten, att personalen å biljettexpeditionen

vid Stockholms centralstation och förenämnda resebyrå bliva i berörda

hänseende likställda, i avsevärd mån underlättar förflyttning av tjänsteman från

det ena till det andra av dessa båda tjänsteställen, varav behov lätt kan tänkas

uppstå.

På grund av det anförda, får styrelsen, under tillstyrkande av bifall till förslaget

i övrigt, i underdånighet föreslå sådan ändring av detsamma, att dess stadgande i

andra stycket av mom. b erhåller följande lydelse:

’å biljettexpeditionerna vid Stockholms centralstation, Göteborg och Malmö

huvudstation ävensom å statens järnvägars resebyrå i Stockholm kronor 240;’

I fråga om behovet av nya tilläggsbestämmelser rörande sättet för fördelning

av felräkningspenningar m. m. ansluter sig styrelsen till vad kommittén härutinnan

anfört.

På de av kommittén anförda skäl finner styrelsen det även vara erforderligt,

att särskilda tilläggsbestämmelser om rätt för tjänsteman att i visst fall erhålla fel

räkningspenningar enligt hittills gällande grunder utfärdas att gälla intill dess för
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

ändrade avlöningsbestämmelser träda i kraft. Eiksdagens uttryckliga medgivande

härtill synes böra utverkas.»

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, kunna gällande bestämmelser

om lelräkningspenningar åt vissa befattningshavare vid

statens järnvägar icke anses stå i god överensstämmelse med den utveckling,

som ägt rum, sedan dessa bestämmelser år 1907 erhöllo sin

nuvarande avfattning. De väsentligaste anmärkningarna i avseende å

föreskrifterna ifråga rikta sig mot det förhållandet, att olika maximibelopp

finnas stadgade för skilda kategorier av tjänstemän, vilka, om

hänsyn tages till nu rådande tjänsteförhållanden, under utövande av

uppbördstjänst löpa i stort sett samma risk av felräkning. Men även i

andra avseenden äro dessa bestämmelser behäftade med sådana brister, att

man för personalens behöriga tillgodoseende icke billigtvis kan underlåta

att, utan avvaktan på ett mera omfattande förslag till lönereglering,

redan nu meddela nya föreskrifter i ämnet.

Det av 1914 års kommitté i sådant avseende framställda och av

järnvägsstyrelsen i huvudsak biträdda förslaget, för vars innebörd det ej

torde vara erforderligt att ånyo redogöra, synes mig väl ägnat att fylla

det därmed avsedda ändamålet. För min del får jag alltså tillstyrka

detsamma med en däruti av järnvägsstyrelsen i dess skrivelse den 13

april 1916 föreslagen jämkning. Jag vill därvid allenast ytterligare

understryka kommitténs uttalande, att förslaget endast tager sikte på

de rådande förhållandena vid statens järnvägar och att detsamma i

betraktande av den pågående utredningen om gemensamma avlöningsbestämmelser

för vissa verk allenast får betraktas såsom en provisorisk

anordning. Att man genom ett bifall till detsamma skulle föregripa

nämnda utredning synes mig med hänsyn till förslagets innebörd

uteslutet.

Såsom kommittén framhållit, skulle de ifrågasatta bestämmelserna,

därest icke särskilda åtgärder vidtagas, understundom kunna medföra

en minskning av de till vissa järnvägstjänstemän nu utgående felräkningspenningarna.

I likhet med kommittén håller jag visserligen före, att

felräkningspenningarna ingalunda äro att betrakta såsom en avlöningsförmån,

avsedd att tillföra tjänstemannen överskott. Emellertid torde på de

av kommittén härutinnan anförda skäl vissa billighetssynpunkter tala för

att man genom en övergångsbestämmelse till avlöningsreglementet förebygger

en dylik minskning för förutvarande befattningshavare i de

sammanlagda inkomsterna av tjänsten. En sådan övergångsbestämmelse,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 209. Bl

som endast skulle gälla till dess förändrade avlöningsbestämmelser träda

i kraft, synes lämpligen böra utfärdas av Kung! Magt; men lärer

emellertid riksdagens medgivande härtill böra inhämtas.

På grund av vad sålunda i skilda hänseenden förekommit och anförts

får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå

riksdagen att

dels besluta de ändringar i avlöning sr eglementet den

15 november 1907 för tjänstemän vid statens järnvägar,

som framgå av bifogade förslag till nådig kungörelse

i ärendet;

dels medgiva, att övergångsbestämmelser rörande

tillämpningen av såväl de nya avlöningsbestämmelserna

beträffande manliga kontorsbiträden i järnvägsstjTelsen,

som ock de nya stadgandena angående felräkningspenningar

må, i enlighet med vad ovan sagts, av

Kungl. Maj:t utfärdas;

dels ock, med tillämpning från den 1 januari 1917,

antaga följande ändring av 1 och 2 §§ i lagen den 4

juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid

statens järnvägar:

1 §•

Rätt till pension enligt denna lag tillkommer med

nedan stadgade undantag dels var och en, vilken vid

lagens trädande i kraft är delägare i statens järnvägstrafiks

pensionsinrättning, dels ock var och en, som

efter lagens trädande i kraft varder anställd i ordinarie

tjänst vid statens järnvägar.

Från denna lags tillämpning undantagas:

a) sådan personal vid statens järnvägar, som antingen

vunnit delägarrätt i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning

på grund av nådiga reglementet för

pensionsinrättningen den 6 september 1872 och icke

behörigen anmält sig vilja genom erläggande av de i

förnyade nådiga reglementet den 3 november 1882

för samma pensionsinrättning bestämda högre avgifter

bereda sig förbättrad pensionering eller ock uppbär

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 184 höft. {Nr 209.) 11

20. Departementschefens

hemställan.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

avlöning enligt äldre lönestat än den från 1908 års

ingång gällande;

b) den, som har delägarrätt i statens järnvägstrafiks

pensionsinrättning på grund av nådiga reglementet

för pensionsinrättningen den 3 november 1882

och, därest han jämlikt bestämmelsen i § 6 c) i samma

reglemente skulle före den 1 januari 1916 bliva pensionsberättigad,

inom tre månader från lagens trädande

i kraft eller, om han vid sistnämnda tidpunkt kvarstår

på äldre stat än den från 1908 års ingång gällande

och sedermera vinner befordran, inom tre månader från

det befordran vunnits hos järnvägsstyrelsen anmäler,

att bestämmelsen i § 6 c) i pensionsreglementet må å

honom vinna tillämpning; samt

c) generaldirektören och chefen för statens järnvägar,

överdirektör och souschef samt överingenjör

och chef för statens järnvägsbyggnader.

2 §•

Pensionsrätt tillkommer:

a) den, som till följd av olycksfall i statens

järnvägars tjänst eller eljest till följd av sjukdom,

vilken han genom utövning av sådan tjänst ådragit

sig, icke vidare kan behörigen sköta sin befattning

och ej heller av järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen

förflyttas till annan befattning samt fördenskull

erhåller avsked eller entledigas;

b) den, som, efter minst 10 års tjänstgöring i

ordinarie anställning vid statens järnvägar, antingen

till följd av kroppsskada eller sjukdom i andra fall än

under a) sägs eller ock till följd av väsentligen minskad

arbetsförmåga icke vidare kan behörigen sköta sin

befattning och ej heller av järnvägsstyrelsen anses

kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt

fördenskull erhåller avsked eller entledigas;

skolande för rätt till pension enligt a) eller b)

oförmågan att vidare behörigen sköta befattningen

vara styrkt med i behörig ordning avfattat läkarbetyg,

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Ktinyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

utfärdat, vad den till fri läkarvård berättigade personalen

angår, av vederbörande järnvägsläkare; och

c) den, som vid avgång från tjänsten uppnått här

nedan för samma tjänst stadgade levnadsålder, under

förutsättning tillika att vederbörande under minst tio

år innehaft anställning i ordinarie statstjänst, därav

åtminstone de fem sista åren i statens järnvägars

tjänst.

Nämnda levnadsålder utgör för:

lokomotivförare och kvinnlig tjänstinnehavare

sextio år, ledningsmästare, banmästare av l:a och 2:a

klass, ledningsförman, bangårdsmästare, tågmästare,

konduktör, stationsförman, lokomotiveldare, vagnskötare,

ledningsreparatör, banvakt, ledningsvakt och stationskarl

sextiotre år;

övriga tjänstemän vid distrikten samt byråchef,

byrådirektör, överkontrollör, sekreterare, säkerhetsinspektör

och byråingenjör av l:a och 2:a klass sextiofem

år; samt

manliga befattningshavare i järnvägsstyrelsen, med

undantag av de här ovan nämnda, sextiosju år.

Vid beräkning av tjänstår skall avdrag göras för

den tid, under vilken ledighet från tjänsten ägt rum

av annan anledning än semester, enskilda angelägenheter

eller svag hälsas vårdande under sådana omständigheter,

att jämlikt § 5 i det för tjänstemän vid

statens järnvägar gällande avlöningsreglemente fullt

arvode i dylika fall åtnjutes, sjukdom, offentligt uppdrag

eller resa, som med vederbörligt tillstånd företagits

till egen utbildning.

Tjänsteman, som vid uppnående av den här ovan

stadgade levnadsålder icke kan räkna tio tjänstår och

alltså icke då är berättigad till erhållande av pension,

må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan,

även om han på grund av stadgandet i 3 § här nedan

tillätes att kvarstå i tjänsten efter nämnda levnadsålders

inträde.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Till denna departementschefens av statsrådets

övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans

Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Landelius.

♦

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

85

Förslag

till

nådig kungörelse angående vissa ändringar i avlöningsreglementet

för tjänstemän vid statens järnvägar

den 15 november 1907.

§ 1.

Mom. 1. Till generaldirektören och chefen för statens järnvägar

utgår i årligt arvode 20,000 kronor.

Till en var av de två överdirektörerna och souscheferna samt till

överingenjören och chefen för statens järnvägsbyggnader utgå arvoden

med 12,000 kronor.

Mom. 2. Generaldirektör — — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — — — — — — grunder.

Vad sålunda är stadgat om generaldirektör gäller jämväl om överdirektör

och överingenjör.

Mom. 6. Arvode, med undantag av det till generaldirektören, till

överdirektör, till överingenjören, till järnvägsfullmäktig och till överrevisor

utgående, som överstiger 3,900 kronor, fördelas till två tredjedelar

i lön och en tredjedel i tjänstgöringspenningar. Av arvode till

belopp av 3,900 kronor och därunder intill 2,100 kronor utgöra tre

fjärdedelar lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar samt av arvode

å 2,100 kronor och därunder fyra femtedelar lön och en femtedel tjänstgöringspenningar.

§ 2-

l:o) Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör, överdirektör

och överingenjör utgår avlöning dels såsom arvode och dels,

där bostad in natura icke åtnjutes, i form av ersättning för bostad och

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

bränsle, allt enligt följande stat med däri i förekommande fall angivna

högsta och lägsta belopp för år räknat. Där ersättning för bostad och

bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angiven, utgår

samma ersättning med 40 procent av arvodet med den i staten bestämda

begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.

Arvode.

Ersättning

för bostad

och bränsle.

Summa

avlöning.

Lägst

Högst

Lägst

Högst

Lägst

Högst

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Tjänstemän av högre grad:

^Byråchef kan i stället förj

1 ersättning för bostad och

Byråchef .......

6,000

6,900

i son

7,800

8,700

Byrådirektör.......................

Ombudsman........................

Överkontrollör

J bränsle erhålla bostad in,

l natura om 6 rum och kök.l

j Arkitekt ............................

4,800

5,700

1,800

6,600

7,500

j Matematiker........................

Säkerhetsinspektör...............

Sekreterare.........................

j Kamrer och föreståndare för

kammarkontoret ...............

1 Förste aktuarie och förestån- J dåre för statistiska kontoret

1 Milkontrollör och föreståndare

j

t

för milkontoret.................

4,200

5,100

1,500

5,700

6,600

^Revisor och föreståndare för

revisionskontoret...............

Förste kontrollör.................

j Byråingenjör av l:a klass......

i

j Lantmätare ........................

Kassör ..............................

Kegistrator ........................

| Notarie..............................

1 Byråingenjör av 2:a klass..

Förrådsförvaltare..............,...

j Kontrollör...........................

Förste bokhållare

3,300

4,200

1,320

1,500

4,620

5,700

|

Underingenjör.....................

■ 2,400

3,600

960

1,100

3,360

4,700

Manlig bokhållare ...............

2,100

3,30ol

840

1,100

2,940

4,400

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

H7

Arvode.

Ersättning

för bostad

och bränsle.

Summa

avlöning.

Lägst

kr.

Högst

kr.

Lägst

kr.

Högst

kr.

Lägst

kr.

Högst

kr.

.Ritare ..........................

1

Manlig kontorsskrivare .........

• 1,500

2,700

600

850

2,100

3,550

Kvinnlig bokhållare .............

» kontorsskrivare.......

» ritare ...................

Tjänstemän av lägre grad:

1,500

11,080

2,100

1,800

600

4

650

30

2,100

1,480

2,750

2,200

(Kontorsbiträde, som tjänst- I gör såsom förman å biljett-

Manligt kontorsbiträde........

900

1,500

360

600

1,260

2,100

tryckeriet, kan erhålla ett

tilläggsarvode av högst 180

kr. om året.

Vaktmästare erhåller bostad

in natura. Förste vakt-

Vaktmästare........................

840

1,200

840

1,200

mästare erhåller ett till- läggsarvode av 200 kr.

om året.

Kvinnligt kontorsbiträde.......

840

1,140

336

400

1,176

1,540

Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras ar

tjänsteman, då han ej tjänstgör.

2:o) Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrivare

avlönas efter beting på det sätt, att han erhåller betalning, i den mån

han verkställer arbete, varå styrelsen utsatt visst pris. Så avlönad

kontorsskrivare skall för utförandet av sådana arbeten, vilka icke lämpligen

kunna på nämnda sätt gottgöras, erhålla betalning för timme enligt

pris, som styrelsen fastställer.

3:o) Tjänsteman vid distrikten och centralverkstaden åtnjuter arvode

enligt följande stat med däri angivna lägsta och högsta belopp för år

räknat.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Arvode.

Lägst

Högst

kr.

kr.

Tjänstemän av högre grad.

Distriktschef.................

8,000

Bandirektör ....................

Maskindirektör ............

\ 6,000

6,900

Trafikdirektör ......

1

Baningenjör av l:a klass .

Maskiningenjör av l:a klass ..................

? 4,800

5,700

Trafikinspektör av l:a klass

Överinspektör ...........

1

4,500

i 5,400

Distriktssekreterare ..............................

Baningenjör av 2:a klass ....................

Telegrafingenjör .......................

■ 4,200

5,100

Maskiningenjör av 2:a klass .................

Trafikinspektör av 2:a klass......

Distriktskamrer...................................

Verkstadskamrer .....

- 3,900

4,800

Förrådsförvaltare ............

Stationsinspektor å l:a klassens station ...

Stationsinspektor å 2:a klassens station ...

3,600

4,500

Distriktskassör ...................

Baninspektor....................................''.

Maskininspektor .............................

■ 3,300

4,200

Elektroingenjör..................................

Byråassistent..........................

Stationsinspektor å 3:e klassens station ...

Underinspektör..........

| 3,000

3,900

Expeditionsföreståndare ........................

Underingenjör

Förste bokhållare...............

j 2,400

3,600

Förste telegrafist .................................

Stationsinspektor å 4:e klassens station A

2,400

3,300

Bokhållare..........................................

! 2,100

3,300

Förste stationsskrivare...........................

I

Telegrafist ..........

1,800

3,000

Stationsinspektor å 4:e klassens station B

2,100

2,700

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

89

Arvode.

Lägst

Högst

kr.

kr.

Ritare................................................

)

Manlig kontorsskrivare ........................

Stationsskrivare....................................

| 1,500

2,700

Kvinnlig kontorsskrivare......................

Kvinnlig ritare...................................

| 1,080

1,800

1,800

1,500

1,500

L

200

3,000

2,700

2,400

2,100

1,200

1,800

Tjänstemän av lägre grad.

Lokomotivmästare...........................

Vagnmästare...................................

Ledningsmästare ............................

Verkstadsmästare ............................

Ö verbanmästare...............................

Lokomotivförare...............................

Maskinist .....................................

Hallmästare av l:a klass...................

Trädgårdsmästare...........................

Förrådsmästare...............................

Stationsmästare å 5:e klassens station

Bangårdsmästare ............................

Tågmästare ..................................

Verkstadsförman ..........................

Ledningsförman...............................

Förste kontorsbiträde ......................

Banmästare av 2:a klass...................

Lokomotivreparatör .........................

Elektrisk reparatör .........................

Signalreparatör...............................

Vagnförman ..................................

Stallförman ..................................

Stationsmästare å 6:e klassens station

Konduktör .....................................

Manligt kontorsbiträde ...................

Stationsförman ...............................

Portvakt å l:a klassens station eller vid

verkstad....................................

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 184 höft. (Nr 209.)

1,020

1,500

(Nattbanmästare erhåller ett högsta arvode

\ av 1,260 kronor.

900

1,500

(Portvakt vid verkstad erhåller ett högsta

\ arvode av 1,260 kronor.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Arvode.

Lokomotiveldare .................................

Vagnskötare .......................................

Förrådsförman ....................................

Maskin- och pannskötare .....................

Vagnreparatör ....................................

Elektrisk underreparatör........................

Signalunderreparatör ...........................

Ledningsreparatör.................................

Stationsmästare å 7:e klassens station......

Kvinnligt kontorsbiträde........................

Vaktmästare .......................................

Banvakt............................................

Vagn- och stallkarlar ..........................

Eörrådsvakt .......................................

Ledningsvakt.......................................

Stationskarl .......................................

900

1,380

840

1,140

(Banvakt, vilken tjänstgör såsom vakt vid

rörlig bro, kan under seglationstiden

I erhålla ett tilläggsarvode efter högst

1 120 kronor för år.

Anm. 1. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tilläggsarvode efter högst 300

kronor om året.

Anm. 2. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras av

tjänsteman, då han ej tjänstgör.

§ 3.

Antalet av nedanstående befattningar utgör

i styrelsen:

byråchefer ..................................... 10

byrådirektörer................................ 4

ombudsman .. .............................. 1

överkontrollör ................................. 1

arkitekt ............................................. 1

matematiker .................................. 1

säkerhetsinspektör ....................... 1

sekreterare ...................................... 9

kamrer och föreståndare för kammarkontoret

................................. 1

förste aktuarie och föreståndare

för statistiska kontoret............ 1

milkontrollör och föreståndare

för milkontoret ........................... 1

revisor och föreståndare för re
visionskontoret.

.......................... 1

förste kontrollörer ....................... 3

byråingenjörer av l:a klass ..... 12

lantmätare ....................................... 1

kassör............................................. 1

registrator ....................................... 1

notarier ............................................ 7

byråingenjörer av 2:a klass ...... 7

förrådsförvaltare.............................. 1

kontrollörer....................................... 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

1)1

vid distrikten och centralverkstaden:

distriktschefer................................ 5

bandirektörer.................................... 5

maskindirektörer ........................... 6

trafikdirektörer .............................. 5

baningenjörer av l:a klass......... 5

maskiningenjörer av l:a klass... 5

trafikinspektörer av l:a klass 8

överinspektörer .............................. 3

distriktssekreterare ....................... 5

baningenjörer av 2:a klass....... 27

telegrafingenjörer.......................... o

maskiningenjörer av 2:a klass 16

trafikinspektörer av 2:a klass ... 9

distriktskamrerare........................... 5

verkstadskamrer............................ 1

förrådsförvaltare............................. 5

stationsinspektorer å l:a klassens

stationer....................................... 13

stationsinspektorer å 2:a klassens

stationer ..................................... 33

distriktskassörer.............................. 5

baninspektorer................................ 5

maskininspektorer........................... 18

elektroingenjör............................. 1

byråassistenter................................. 17

stationsinspektorer å 3:e klassens

stationer .................................... 40

underinspektörer ........................... 8

expeditionsföreståndare ............... 20

Antalet övriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmes för varje

år av Kungl. Maj:t.

§ 4.

l:o) Tjänsteman, för vilken arvode i § 2 finnes bestämt till ett

lägsta och ett högsta belopp, erhåller arvodesförhöjning efter a,tt hava

innehaft ett och samma arvode i tre år; och äger sådan förhöjning rum

intill dess det för befattningen stadgade högsta arvode uppnåtts.

Det belopp, varmed innehavande arvode sålunda förhöjes, utgör för

varje gång förhöjningen sker:

300 kronor för befattning med lägsta arvode av 1,200 kronor eller

däröver;

120 kronor för befattning i styrelsen med lägsta arvode under det

nyssnämnda, med undantag av kvinnlig kontorsbiträdesbefattning, samt

för befattning vid distrikten med arvode under det nyssnämnda och intill

840 kronor; samt

60 kronor för kvinnlig kontorsbiträdesbefattning i styrelsen och lör

befattning vid distrikten med lägsta arvode av 840 kronor, med iakttagande

dock: _ . .

att kvinnlig kontorsskrivare eller kvinnlig ritare, för vilken befattning

lägsta arvodet utgör 1,080 kronor, erhåller, efter att hava innehaft

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

arvode av 1,200 kronor i tre år, 1,500 kronor och efter ytterligare tre

år det för befattningen stadgade högsta arvode, 1,800 kronor;

att kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare vid distrikten, banvakt,

vagn- och stallkarlar, förrådsvakt, ledningsvakt och stationskarl erhålla,

efter att hava innehaft arvode av 1,020 kronor i tre år, omedelbart det

för dessa befattningar stadgade högsta arvode, 1,140 kronor; samt

att konduktör, manligt kontorsbiträde, stationsförman och portvakt

vid första klassens station erhålla, efter att hava innehaft arvode av

1,260 kronor i tre år, omedelbart det för dessa befattningar stadgade

högsta arvode 1,500 kronor.

§ 5.

5:o) Har generaldirektör, överdirektör eller överingenjör beviljats

ledighet och vikarie för honom förordnats, må på Kungl. Maj:ts prövning

bero, huru stor del av arvodet skall till vikarien avstås.

§ 6.

2:o) I — — — — — — — — — — — — dagar.

Ersättning till den, som på förordnande uppehåller generaldirektörs-,

överdirektörs- eller överingenjörsbefattning, bestämmes för varje gång

av Kungl. Maj:t.

Angående — — — — — — — — — — bestämmelser.

§ 7.

2:o) Med befattning vid statens järnvägar må icke förenas annan tjänst

å rikets, riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med befattning vid statens järnvägar förenas vare sig

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,

som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag

registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad

angår, verkets chef, överdirektör, överingenjör, distriktschef, byråchef,

byrådirektör eller överkontrollör, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

93

av annan befattning, järnvägsstyrelsen uppå därom gjord framställning

och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej

må anses hinderlig för fullgörande av tjänstgöringen vid statens järnvägar,

finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas

och bibehållas.

Över alla av styrelsen i ovannämnda hänseenden meddelade beslut

skall förteckning föras hos styrelsen.

§ 8.

Vid avgång från statens järnvägars tjänst till följd av avskedstagande,

entledigande eller dödsfall utgår till generaldirektör, överdirektör

och överingenjör arvodet samt till annan tjänsteman lönen till månadens

slut. Tjänstgöringspenningar utgå endast till och med den dag, avgången

sker.

Avlider tjänsteman i följd av olyckshändelse under tjänsteutövning,

må ett belopp, motsvarande en månads avlöning, såsom begravningshjälp

tilldelas stärbhuset.

§ 9.

l:o) Förmånen av fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda

lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken behövligt,

tillkomma dels byråchef, förste vaktmästare och vaktmästare i

styrelsen, dels följande tjänstemän av högre grad vid distrikten, nämligen:

distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, ban-, maskin- och telegrafingenjör,

trafikinspektör, överinspektör, baninspektor, maskininspektor,

elektroingenjör, byråassistent, stationsinspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare

för biljettexpedition, förste stationsskrivare å station

av 2:dra eller 3:dje klass ävensom dylik tjänsteman å station av högre

klass, som tjänstgör antingen å stationsinspektors expedition och regelbundet

användes i yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition, dels samtliga

tjänstemän av lägre grad vid distrikten med undantag av lokomotivförare,

tågmästare, ogift förste kontorsbiträde och ogift manligt kontorsbiträde

samt sådant gift förste kontorsbiträde och gift manligt kontorsbiträde,

som icke regelbundet användes i yttre tjänstgöring, konduktör, eldare,

vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde.

Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri

bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma jämväl nu ej

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

nämnda tjänstemän vid distrikten ävensom de tjänstemän, i fråga om

vilka, på sätt ovan angivits, undantag stadgats beträffande förmånen att

erhålla inkvartering in natura.

2:o) Med fri bostad är förenad förmånen av fritt bränsle enligt stat,

som av styrelsen fastställes.

3:o) Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga uppbära

ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller 40

procent av arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad, i

enlighet med de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas; dock med

iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må överstiga:

a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent:

för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök, kronor 2,000

3> » » 33 3)

3) 3) 3> 3) 3)

3) 33 33 3) 5

33 33 33 33 33

3) 33 3) 3) 33

6 33 33 3) 33 1,800

5 3> 33 33 33 1,500

4 3) 33 33 33 1,100

3 33 33 33 33 850

2 33 3) 33 33 650,

skelande dock för kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare, eldare, portvakt

vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnskötare samt tjänsteman

av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare högsta ersättningen

utgöra 400 kronor;

b) å övriga stationer:

för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök, kronor 1,700 .

3) 3> 3)

33 3) 33

33 3) 3)

33 3) 33

3> 33 33

33 6 3) 33

3) 5 3) 33

33 4 33 33

33 3 33 33

33 2 3) 3)

33 33 1,500

33 33 1,200

3) 33 900

33 33 700

33 3) 550,

skolande dock för kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare, eldare, portvakt

vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnskötare samt tjänsteman

av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare högsta ersättningen

utgöra 350 kronor.

4:o) Ersättning för bostad och bränsle anses tillhöra lönen.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

95

§ 10.

l:o) Felräkningspenningar tillkomma

a) kassör i styrelsen samt distriktskassör med 300 kronor om året;

b) annan personal, som i regelbunden tjänst fördelning handhar uppbörd

från allmänheten, med högst 0.1 procent av samtliga redovisade

trafik- och telegraminkomster jämte efterkravsbelopp till fördelning mellan

nämnda personal på avsändnings- och emottagningsstationerna, med

iakttagande att beloppet, för tjänsteman och år räknat, ej må överstiga :

å biljettexpeditionerna vid Stockholms centralstation, Göteborgs

och Malmö huvudstationer ävensom å statens järnvägars

resebyrå i Stockholm ................................................ kronor 240,

samt å övriga expeditioner och stationer................................ » 180;

ägande Kungl. Maj:t i övrigt meddela närmare bestämmelser rörande

sättet för fördelning av felräkningspenningar m. m.;

c) tjänsteman vid maskin- eller trajikavdelningen, som verkställer utbetalning

av avlöning, uppgående till minst 100,000 kronor för år, med

25 öre för varje fulla tusental kronor av samma avlöning, under förutsättning

att särskilt arvode enligt 2:o) här nedan icke utgår till vederbörande

;

d) tjänsteman, som enligt styrelsens uppdrag verkställer utbetalning

av avlöning till personal vid styrelsens kontor, uppgående till minst 100,000

kronor för år, likaledes med 25 öre för varje fulla tusental kronor för

år räknat.

§ 12-

Dyrortstillägg utgår med 60 kronor om året till tjänstemän av lägre

grad, vilkas arvode icke överstiger 1,500 kronor och som äro placerade

i städer med minst 15,000 invånare samt, vad Stockholmstrakten angår,

å stationer och bansträckor utom Stockholm till och med Ål vsjö, Järva

och Värtan.

Källortstillägg utgår:

för samtliga tjänstemän å bandelarna från Bräcke till och med Jörn,

jämte bilinjerna Långsele—Sollefteå, Mellansel—Örnsköldsvik, Vännäs—

Umeå och Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen, från Järpen till och med

Duved samt från Lit till och med Volgsjön med bilinjerna Jämtlands

Sikås—Hammerdal och Ulriksfors—Strömsund med fem kronor i månaden;

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

för samtliga tjänstemän å bandelarna från Duved till Riksgränsen

bortom Storlien, från Jörn till och med Haparanda jämte bilinjen Ålvsby

—Piteå, från Luleå till och med Polcirkeln samt från Karungi till och

med Overtorneå med tio kronor i månaden;

för samtliga tjänstemän å bandelen från Polcirkeln till och med

Gällivare jämte bilinjerna Gällivare—Malmberget, Gällivare—Koskullskulle

och Gällivare—Porjus med femton kronor i månaden;

för samtliga tjänstemän å bandelen från Gällivare till och med

Riksgränsen, med undantag av tjänstemän tillhörande banavdelningen

och maskinavdelningens ledningspersonal å banlinjen Abisko—Riksgränsen,

med tjugu kronor i månaden; samt

för nyssnämnda tjänstemän vid banavdelningen och maskinavdelningens

ledningspersonal med trettio kronor i månaden.

Dyrortstillägg och kallortstillägg skola anses tillhöra lönen.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

97

Bilaga 1.

Till KONUNGEN.

Sedan 1853—1854 årens riksdag beslntit anläggning för statens räkning av Historik,

dels en södra och dels en västra stambana, uppdrogs genom nådigt brev den 22 ja- Perioden

nuari 1855 högsta ledningen och utförandet av statens järnvägsbyggnader åt översten issg_1862.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 184 käft. (Nr 209.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Nils Ericson. Därefter utfärdades genom nådigt brev den 31 januari 1855 för översten

Ericson, såsom chef för statens järnvägsbyggnader, en instruktion, genom vilken

det lämnades honom en synnerligen vidsträckt befogenhet. Genom denna instruktion

bemyndigades nämligen chefen för statens järnvägsbyggnader att efter eget beprövande

och på eget ansvar ordna byggnadsarbetets alla såväl ekonomiska som tekniska

detaljer samt att i allmänhet vidtaga de åtgärder, varigenom efter hans åsikt statens

och det allmännas fördel samt företagets framgång bäst befrämjades. Jämväl tillkom

det chefen för statens järnvägsbyggnader att, i den mån banlinjen öppnades för allmän

trafik, handhava högsta ledningen av de sålunda trafikerade banorna.

Perioden Då översten friherre Ericson den 30 december 1862 beviljades avsked från sin

1863—1882. befattning såsom chef för statens järnvägsbyggnader, förordnade Kungl. Maj:t, att

från 1863 års ingång den myndighet, som av honom utövats, skulle fördelas på två

särskilda styrelser, nämligen styrelsen för statens järnvägstrafik och styrelsen för

statens järnvägsbyggnader, av vilka den senare, som skulle bestå av en chef samt

två ledamöter, en byråchef för den tekniska avdelningen och en byråchef för den

ekonomiska och administrativa avdelningen, tillsvidare skulle handhava den högsta

ledningen av statens järnvägsbyggnader.

Styrelsen för statens järnvägsbyggnader erhöll emellertid icke samma vidsträckta

befogenhet, som förut tillkommit chefen för statens järnvägsbyggnader. Dock skulle

styrelsen äga bland annat att, sedan plan för ny järnvägsanläggning erhållit Kungl.

Maj:ts fastställelse, under arbetets utförande efter lokala förhållanden lämpa banans

utläggning i dess olika delar, att antaga, förordna och avskeda alla underlydande

tjänstemän och betjänte samt att inom vissa fastställda avlöningsklasser bestämma

avlöningen åt tjänstemännen utom styrelsen.

Fråga väcktes emellertid snart nog om en förändring eller indragning av den

särskilda styrelsen för statens järnvägsbyggnader. Sålunda hemställde 1868 års riksdag

om sammanförande av styrelserna för statens järnvägsbyggnader och statens

järnvägstrafik till en enda styrelse för statens järnvägar eller, därest detta icke befunnes

ändamålsenligt, om förläggande av styrelsen för statens järnvägsbyggnader

till arbetslinjen. Sedermera ifrågasatte en av Kungl. Maj:t tillsatt löneregleringskommitté

uti sitt den 19 maj 1879 avgivna betänkande, att bestyret med statens

järnvägsbyggnader skulle överflyttas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilken benämning

kommittén föreslog för styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader. I

samma riktning uttalade sig också 1880 års riksdag, varemot 1881 års riksdag framhöll,

hurusom det kunde vara tvivel underkastat, vilket som vore lämpligast, att överlämna

tillsynen över statens framtida järnvägsbyggnader till styrelsen för statens

järnvägstrafik eller till styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader.

En sammanslagning av styrelsen för statens järnvägsbyggnader och styrelsen

för allmänna väg- och vattenbyggnader hade emellertid redan dessförinnan i viss mån

ägt rum, därigenom att chefen för förstnämnda styrelse, översten Beijer, den 10

augusti 1877 utnämnts att tillsvidare vara chef jämväl för styrelsen för allmänna

väg- och vattenbyggnader. Till följd därav hade styrelsen för statens järnvägsbyggnader

införlivats såsom en särskild avdelning inom styrelsen för allmänna väg- och

vattenbyggnader med i övrigt oförändrad organisation och personaluppsättning.

Perioden den

1 jern.—18S3

—den 30

sept. 1S8S.

Sedermera avlät Kungl. Maj:t till 1882 års riksdag proposition om fullständig

sammanslagning av de båda styrelserna, men riksdagen förklarade sig anse frågan

om ordnandet av tillsyn över statens järnvägsbyggnader böra hållas öppen, intill dess

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 209. 99

fullbordandet av stambanan till Sollefteå kunde emotses, och beviljade därför endast

på extra stat ett anslag av 20,000 kronor för år 1883 att användas för anordnande

av tillsyn över statens järnvägsbyggnader, vilket anslag sedermera för varje år till

och med för år 1888 förnyades. Genom 1882 års riksdagsbeslut upphörde styrelsen

för statens järnvägsbyggnader; och Kungl. Maj:t uppdrog i samband med fastställelse

av lönestat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 2 juni 1882 tillsynen över

statens järnvägsbyggnader tillsvidare från och med år 1883 åt nämnda styrelse. För

fullgörande av detta uppdrag anställdes inom styrelsen, utöver den ordinarie personalen,

på extra stat en byråchef, som skulle bereda och föredraga alla tekniska ärenden

rörande järnvägsbyggnaderna, samt vissa andra tjänstemän och betjänte.

I sammanhang därmed att chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen greve

Kudolf Cronstedt den 28 oktober 1887 förordnades att vara chef för styrelsen för

statens järnvägstrafik väcktes fråga därom, att tillsynen över statens järnvägsbyggnader

skulle överflyttas till denna styrelse; och anbefalldes samma styrelse att avgiva

förslag, huru inom styrelsen handläggningen av de ärenden, som rörde ledningen av

järnvägsbyggnaderna med vad därtill hörde, skulle kunna ordnas. Uti sitt i sådant

avseende avgivna förslag förklarade styrelsen, som utgick från antagandet, att de årliga

anslagen för fortsättande av statens järnvägsbyggnader komme att uppgå till

allenast 2 eller 2% millioner kronor, att ledningen av byggnadsarbetena kunde anförtros

åt en från trafikförvaltningsgöromålen fullt fristående ingenjör under benämning

överingenjör. Dennes huvudsakliga verksamhet skulle förläggas till linjen och

därstädes förenas med chefskapet för byggnadsdistriktets byrå. Överingenjören borde

äga att meddela beslut beträffande alla vid byggnaden förekommande anordningar

med undantag av sådana, rörande vilka det i den för honom utfärdade instruktionen

särskilt stadgades, att styrelsens beslut skulle inhämtas. Byggnadsärendena skulle

beredas å linjens byrå, men överingenjören skulle endast i undantagsfall inför styrelsen

framlägga och föredraga ärendena. Detta skulle nämligen ske av överdirektören

för banavdelningen beträffande alla tekniska frågor, för vilka överingenjören ej särskilt

tillkallades, samt av överdirektören för byråavdelningen beträffande övriga byggnaden

rörande ärenden. Inom trafikstyrelsen skulle därför för behandlingen av byggnagsärendena

icke erfordras någon annan ny tjänstebefattning än en revisorstjänst.

Kungl. Maj:t avlät därefter till 1888 års riksdag proposition om överflyttande i

enlighet med styrelsens förslag av tillsynen över statens järnvägsbyggnader från

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till styrelsen för statens järnvägstrafik, vilken proposition

av riksdagen bifölls.

Från och med den 1 oktober 1888 överflyttades på grund härav bestyret med

statens järnvägsbyggnader till styrelsen för statens järnvägstrafik, vilken styrelses benämning

samtidigt ändrades till järnvägsstyrelsen.

Sedan norra stambanan år 1894 fullbordats till Boden, vidtogs den förändringen

uti järnvägsbyggnadsförvaltningens organisation, att åt överdirektören för banavdelningen

inom järnvägsstyrelsen tillika meddelades förordnande att vara överingenjör

vid järnvägsbyggnaderna. Enligt den för järnvägsstyrelsen utfärdade instruktion av

den 15 oktober 1897 hörde också till banavdelningens handläggning alla ärenden,

som angingo nya järnvägsanläggningar. Det visade sig emellertid nödvändigt att

redan från och med den 1 januari 1898 tills vidare inom styrelsen anställa en byrådirektör

med åliggande att tillhandagå överdirektören för banavdelningen vid beredningen

av alla järn vägsby ggnadsärenden, ävensom att anvisa särskilt anslag till bestridande

av kostnaderna för revision av järnvägsbyggnadernas räkenskaper och förrådshandlingar.

Perioden från

och med

den 1 oktober

188S.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 209.

Med anledning av 1898 års riksdags beslut att, förutom statsbanorna från Boden

till Ytter-Morjärv och från Krylbo till Örebro, statsbanor skulle anläggas jämväl från

Gällivare till Riksgränsen och från Göteborg till Skee, blev på järnvägsstyrelsens

framställning av Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 2 september 1898 förordnat,

att en särskild tjänsteman, benämnd överingenjör, skulle tillsvidare intill utgången

av år 1900 anställas med åliggande att inom järnvägsstyrelsen bereda samt dels i

vederbörande överdirektörs ställe föredraga och i övrigt handlägga, dels ock själv avgöra

ärenden rörande nya järnvägsbyggnader, varjämte överingenjören skulle närmast

under järnvägsstyrelsen leda och övervaka berörda byggnadsarbeten.

Genom nådigt brev den 25 november 1898 meddelade därefter Kungl. Maj:t

närmare bestämmelser för överingenjörens verksamhet; och skulle det enligt dessa bestämmelser

tillkomma överingenjören, utöver den befogenhet, som enligt § 22 i gällande

instruktion var tillagd avdelningschef inom styrelsen, att antaga och entlediga

tillfälliga ingenjörs- och andra biträden ävensom bestämma deras avlöning, försåvitt

denna, inkvarteringsersättning inberäknad, understege 200 kronor i månaden; att, där

avvikelse från gällande normalbestämmelser rörande banvallen och överbyggnaden

vore erforderlig, därom meddela föreskrift, försåvitt avvikelsen endast vore av mindre

betydelse och omfattning; att fastställa ritningar för mindre hus och brobyggnader

samt detalj ritningar till och detaljändringar i byggnader i allmänhet, allt i de fall,

där järnvägsstyrelsen icke förbehållit sig bestämmanderätten; samt att under inspektionsresa

å arbetslinje meddela föreskrift om verkställighetsåtgärd av beskaffenhet att

icke tåla uppskov, även om detta icke eljest folie inom hans befogenhet, dock med

skyldighet för honom att snarast möjligt hos järnvägsstyrelsen anmäla åtgärden.

Sedermera blev genom särskilda nådiga brev den 19 maj 1899 och den 17 juni

1903 överlämnat till överingenjören att bereda och föredraga eller ock själv avgöra

ärenden rörande omgestaltning av bangårdsförhållandena i Stockholm och Göteborg

samt frågor rörande nya bangårdsanordningar i Hälsingborg, Lund och Malmö.

Genom nådigt brev den 31 maj 1906 skedde en av de då föreliggande ärendenas

särskilt brådskande natur påkallad tudelning av överingenjörsgöromålen, i det

att för nämnda år från överingenjörens verksamhetsområde undantogs handläggning

av de ärenden, som angingo undersökningar och utredningar beträffande den ifrågasatta

s. k. inlandsbanan från hamnplats vid Bohuslänska kusten till lämplig plats

vid statsbanan Luleå—Riksgränsen; och anställdes en särskild tjänsteman tillsvidare

under år 1906 med åliggande att med den befogenhet, som förut tillkommit överingenjören,

handlägga de från överingenjörens verksamhetsområde sålunda undantagna

ärendena. Genom nådigt brev den 31 december 1906 medgavs därefter, att jämväl

efter 1906 års utgång Unge tillsvidare under år 1907 anställas dels en överingenjör

och dels eu särskild tjänsteman för handläggning av de ärenden, som enligt nådiga

brevet^den 31 maj 1906 undantagits från överingenjörens verksamhetsområde.

_ A den s. k. järnvägsbyggnadsbyrån inom järnvägsstyrelsen, som förestods av

överingenjören, anställdes, med Kungl. Maj:ts medgivande, förutom en byrådirektör,

varom ovan förmälts, en byråingenjör, en notarie och en revisor. Revisorsbefattningen

indrogs dock från och med den 1 november 1905 och revisorns göromål överlämnades

ttll revisorn i järnvägsstyrelsen mot viss ersättning. De å ifrågavarande byrå anställda

tjänstemännen förordnades på två år i sänder.

Överingenjören förordnades till och med år 1904 för två år i sänder. Från

och med år 1905 meddelades kortare förordnanden.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kling!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

101

Vid underdånig föredragning den 22 december 1905 av frågan om förordnande

av överingenjör vid statens järnvägsbyggnader anförde dåvarande statsrådet och

chefen för civildepartementet att, enär under de närmaste åren järnvägsbyggnader

för statens räkning kunde antagas i avsevärd omfattning förestå, det syntes nödigt

att dessförinnan underkasta själva frågan om den lämpligaste organisationen av ledningen

utav ifrågavarande byggnadsföretag en noggrann prövning. Departementschefen

hemställde därför om bemyndigande att tillkalla sakkunniga personer för att

avgiva yttrande och förslag, huru ledningen av och tillsynen över nya järnvägsanläggningar

för statens räkning borde för framtiden lämpligast ordnas. Denna hemställan

bifölls av Kungl Maj:t, varefter departementschefen enligt beslut den 5 januari 1906

uppdrog åt översten A. F. O. Cederberg, ledamöterna av riksdagens andra kammare

dåvarande landssekreteraren Gustaf Roos och friherre Theodor Adelswärd, trafikchefen

K. A. L. Rosenquist av Akershult och trafikchefen, dåvarande kaptenen John Nyström

att med översten Cederberg såsom ordförande avgiva dylikt yttrande och förslag.

I sitt den SO mars 1906 avgivna utlåtande framhöllo de sakkunnige till en

början, hurusom sättet att ordna ledningen av statens järnvägsbyggnader i avsevärd

mån måste göras beroende av den omfattning, i vilken dessa byggnader komme att

utföras. Då man nu syntes med säkerhet kunna förutsätta, att under närmaste åren

järnvägsbyggnader för statens räkning i avsevärd omfattning förestode, hade de sakkunnige

vid uppgörandet av förslag till framtida organisation av ledningen av statsbanebyggnaderna

utgått från denna förutsättning. Skulle mot förmodan under den

närmaste framtiden icke komma att utföras andra järnvägsanläggningar än de under

byggnad varande banlinjerna Göteborg—Skee och Morjärv—Lappträsk, syntes någon

överflyttning av byggnadsledningen från järnvägsstyrelsen till annan myndighet icke

böra äga rum, men det vore synnerligen viktigt, att, därest mera omfattande undersökningar

för ifrågasatta statsbanor skulle företagas, samma myndighet, som sedermera

skulle handhava ledningen av bananläggningarna, jämväl finge övertaga ansvaret

för de förberedande undersökningarna. Härefter anförde de sakkunniga vidare, att

såväl då byggnadsledningen från och med år 1883 uppdragits åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

som ock då den år 1888 överflyttats till styrelsen för statens

järnvägstrafik, detta motiverats därmed, att järn vägsbyggande för statens räkning för

framtiden antagligen komme att äga rum endast i ringa omfattning. År 1888 hade

också järnvägsstyrelsen utan mera betydande ökning i arbetskrafterna kunnat handlägga

jämväl byggnadsärendena redan av det skäl, att styrelsen samtidigt fått till

chef en man, vilken under en lång följd av år varit använd i allt högre poster vid

järnvägsbyggnaderna samt att denne därvid åtföljts av ingenjörer, underbefäl och

arbetare, vilka erhållit en mångårig utbildning och erfarenhet vid statens järnvägsbyggnadsarbeten.

När den närmaste arbetsledningen sedermera övergått från den äldre befälsstammen

till andra krafter, visade det sig, ätt svårigheter vid ledningen uppstode.

Den omständigheten, att järnvägsbyggnaderna till stor del pågått inom ödemarker

med synnerligen omilt klimat, samt kännedom om det ringa ålderdomsunderstöd, som

tillkommit de vid byggnaderna uttjänta ingenjörerna, hade gjort det mindre lätt att

till byggnaderna erhålla dugliga befattningshavare, särskilt arbetsledare. Svårigheterna

vid linjebefälets rekrytering medförde ökade anspråk på den högsta ledningen,

så att denna, mer än eljest varit behövligt, måst ägna arbete och omtanke åt detaljer,

från vilka den bort vara befriad. Det hade också visat sig, att uppgjorda

kostnadsförslag i väsentlig grad överskridits vid utförandet av åtskilliga banbyggna
-

1906 års

sakkunniges

yttrande

rörande järnvägsbyggnadernas

organisation.

Byggnadsledningens

överflyttande

till

en särskild

byggnadsstyrelse.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

der, därvid enligt de sakkunniges uppfattning de högst avsevärda stegringarna i anläggningskostnaderna

utöver de beräknade beloppen icke mer än delvis kunde tillskrivas

den höjning av arbetslöner och materialpriser, som efter kostnadsplanernas

uppgörande hade ägt rum, eller de ogynnsamma lokala förhållanden, under vilka

arbetena hade utförts.

Sedan år 1888 hade även i andra avseenden tillkommit förändringar, vilka i

hög grad måste försvåra byggnadsledningen genom järnvägsstyrelsens försorg. Trafiken

å statens järnvägar hade nämligen sedan dess tillväxt i sådan grad, att administrationen

av denna trafik med därmed sammanhängande angelägenheter obestridligen

måste anses vara av den vittomfattande och maktpåliggande beskaffenhet, att

järnvägsstyrelsens arbetskrafter därav finge anses tagas fullt i anspråk. Vid inträffade

ombyten av chefer för järnvägsstyrelsen hade helt naturligt de ändrade trafikförhållandena

tillmätts vida större inflytande än den styrelsen anförtrodda byggnadsledningen,

ett förhållande, som så mycket mindre kunnat motvägas genom den

större handlingsfrihet, vilken tillagts föredraganden för byggnadsärendena, som denna

större handlingsfrihet syntes icke hava blivit i tillräcklig omfattning begagnad.

Till beslutet att till järnvägsstyrelsen överflytta ledningen av järnvägsbyggnaderna

antogo de sakkunnige den omständigheten hava medverkat, att tidigare vissa

stationsanläggningar o. d. efter en järnvägs överlämnande till trafikstyrelsen någon

gång ansetts olämpliga och därför blivit omedelbart ändrade. Det syntes emellertid

de sakkunnige vara tydligt, att behörigt inflytande å de för trafikens skötsel och säkerhet

erforderliga anordningarna kunde tillerkännas trafikens handhavare, utan att

för ändamålet det egentliga arbetet av denne utfördes. I den anmärkta omständigheten

läge således icke något hinder för byggnadsledningens överlämnande till en

från järnvägsstyrelsen fristående organisation. Den omständigheten, att beslutanderätten

i byggnadsfrågorna skulle rrtövas av ett centralt ämbetsverk i huvudstaden,

medförde däremot väsentliga olägenheter. Personlig inspektion vore nämligen av behovet

påkallad, och muntliga förhandlingar mellan den beslutande och linjebefälet

borde alltid kunna äga rum, då det gällde att bestämma medlen för svårigheters

övervinnande. Endast därigenom kunde tidsutdräkt förebyggas samt förhindras, att

skriv- och ritgöromålen vid linjen alltför mycket ökades, och att linjeingenjörerna till

följd därav droges från det viktiga linjearbetet till tidsödande byrågöromål.

Samma skäl, som nu senast anförts mot byggnadsledningens utövande av järnvägsstyrelsen,

talade också mot dess förflyttande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Emot en sådan förändring kunde också framhållas den omständigheten, att

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som företrädesvis vore kontrollerande myndighet,

hade en verksamhet huvudsakligen av annan art än den, varom nu vore fråga. Det

vore dessutom under inga förhållanden lämpligt att åt fast organiserade ämbetsverk

uppdraga handhavandet av så tillfälliga, av riksdagens årliga anslag beroende företag

som statens järnvägsbyggnader, vilka företag ständigt växlade till sin omfattning,

och för vilkas utförande det av denna anledning måste å olika tider krävas växlande

antal funktionärer. Om däremot en ny särskild myndighet för ledningen av statens

järnvägsbyggnader inrättades, skulle för en sådan ny myndighet icke erfordras större

personal, än som för samma ändamål funnits anställd hos järnvägsstyrelsen eller

som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för ändamålet skulle behöva, och för en sådan

särskild myndighet skulle till chef givetvis komma att förvärvas en uti ifrågavarande

hänseende tekniskt fackutbildad och fullt sakkunnig person.

På grund av vad sålunda anförts, syntes det de sakkunnige från alla synpunkter

vara lämpligast, att skötseln av statens järnvägsbyggnader, därest sådan i större

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200. 103

utsträckning skulle utföras, lämnades åt en för detta ändamål särskilt organiserad

myndighet, som lämpligen borde benämnas styrelsen för statens järnvägsbyggnader.

I fråga om en sådan styrelses organisation ansågo de sakkunnige lämpligt, att

styrelsen med de inskränkningar i dess maktbefogenhet, som betingades av dess

egenskap av statsinstitution, i övrigt anordnades efter de grunder, som vid enskilda

företag i liknande fall följdes, så att en mera affärsmässig skötsel samt jämförelsevis

mera fria och obundna former skulle erhållas, än den rent ämbetsmannamässiga förvaltningen

medgåve. Den närmaste ledningen av och tillsynen över järnvägsbyggnaderna

borde därför anförtros åt en chef, som i huvudsak borde tilldelas en befogenhet

motsvarande den, som i enskilda affärsföretag vanligen tillkomme disponent eller

verkställande direktör. Denne chef ansågo de sakkunnige böra benämnas »chefingenjör

vid statens järnvägsbyggnader». Utom chef ingenjören skulle styrelsen bestå av

fyra ledamöter, vilka skulle väljas så, att styrelsens sammansättning kunde innebära

trygghet för att erforderlig sakkunskap och erfarenhet i tekniska, merkantila och juridiska

frågor förefunnes inom styrelsen. Styrelsen i dess helhet skulle tillkomma

att besluta endast i viktigare ärenden. I alla övriga fall skulle chef ingenjören äga

att ensam besluta. Chefingenjören och styrelsens övriga ledamöter skulle förordnas

av Kungl. Maj:t, chefingenjören för 5 år och de övriga ledamöterna för två år. Med

hänsyn därtill att chefingenjören icke blivit tillerkänd någon pensionsrätt, samt för

att till dennes krävande och ansvarsfulla befattning skulle kunna erhållas den mest

lämpliga och kompetenta personen, borde chef ingenjörens avlöning bestämmas till ett

belopp icke understigande 20,000 kronor. För var och en av de övriga styrelseledamöterna

föreslogo de sakkunnige ett årligt arvode av 2,500 kronor. Beträffande området

för den nya styrelsens verksamhet skulle det åligga denna att utöva högsta

ledningen av och tillsynen över utförandet av nya järnvägsanläggningar för statens

räkning med vad därtill hörde. Styrelsen skulle verkställa erforderliga undersökningar

för ifrågasatta statsbanebyggnader ävensom upprätta planer och kostnadsförslag

för sådana byggnaders utförande. Den skulle i fråga om beslutade bananläggningar

ombesörja arbetenas verkställande i enlighet med fastställda planer och kostnadsförslag

samt förvalta och redovisa de för statens järnvägsbyggnader anslagna

medel. Vidare skulle styrelsen avgiva yttranden och verkställa utredningar jämväl

i andra järnvägsärenden än dem, som redan nämnts, samt å Kungl. Maj:ts och kronans

vägnar tala och svara i alla mål och ärenden rörande de statens järnvägsbyggnader,

som utfördes under styrelsens ledning. Slutligen skulle det också tillkomma

styrelsen att pröva alla anbud om byggnadsarbetenas utförande å s. k. generalentreprenad

ävensom att besluta i fråga om större upphandlingar, under det att chefingenjören

skulle äga att själv eller genom underlydande arbetsbefäl träffa entreprenadavtal

av mindre omfattning, med rätt för styrelsen och chef ingenjören att vid

upphandlingar träffa uppgörelser under hand, när helst sådant befunnes lämpligt.

Alla arbeten, som berörde trafiken på de färdigbyggda järnvägarna och nybyggnader

å dessa, såsom dubbelspåranläggningar, bangårdsanläggningar m. m., skulle fortfarande

tillkomma järnvägsstyrelsen att utföra, dock att, därest särskilda omständigheter

därtill föranledde, nybyggnadsarbeten jämväl vid de trafikerade banorna skulle

kunna, efter Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall därom lämnade föreskrift, uppdragas

åt styrelsen för järnvägsbyggnaderna.

Beträffande frågan om samarbete mellan järnvägsbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen

innehöll det av de sakkunnige för den förra styrelsen upprättade in
-

Byggnadsstyrelsens

yttre

organisation.

Förhållandet

mellan byggnadsstyrelsen

och järnvägsstyrelsen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kutigl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 209.

struktionsförslaget, att i frågan om anslutning mellan statsbanor ävensom i frågor,

som närmast berörde trafikens skötsel och säkerhet, sådant samarbete skulle äga

rum, samt att, därest det skulle erfordras, Kungl. Maj:t skulle utfärda närmare bestämmelser

rörande detta samarbete.

I sitt utlåtande angåvo därjämte de sakkunnige, att järnvägsstyrelsen i vissa

frågor, där samarbete borde förefinnas, skulle äga bestämmanderätt. Järnvägsstyrelsen

skulle det sålunda tillkomma att vid arbets- och kostnadsplaners uppgörande

för ny banlinje upprätta specialförslag rörande bland annat spårväxlars konstruktion,

banvakts stugors antal, lokomotivstallars läge och storlek, vattenstationers och därtill

hörande pumpverks anordnande, vidare beträffande signal- och förreglingsanordningar,

den rörliga materielen för trafiken, trafikinventarier och övriga utrustningspersedlar

samt vikt, modell och tillverkningsbestämmelser för räler, ävensom angående syllavstånd,

belastningschema för broar m. m.

I fråga om vissa andra ärenden skulle järnvägsstyrelsen allenast äga rätt att

vid arbets- och kostnadsplaners uppgörande yttra sig, nämligen i fråga om bangårdars

läge och utsträckning, stationsanordningar i övrigt, husbyggnaders inredning,

läge för de till bangårdar hörande byggnader samt telegrafens anordning.

Under byggnadsarbetenas utförande erforderlig rullande materiel jämte personal

skulle järnvägsstyrelsen mot ersättning tillhandahålla, och från järnvägsstyrelsens

förråd skulle, mot ersättning, utlämnas för den rullande materielen behövliga förbrukningsartiklar,

såsom kol, olja m. ra. Den för trafiken behövliga rullande materielen,

trafikinventarier och övriga utrustningspersedlar skulle inköpas av järnvägsstyrelsen,

som skulle tillhandahålla jämväl för banbyggnaderna erforderliga räler med tillhörande

skarvjärn.

Järnvägsstyrelsen skulle icke tillerkännas rätt att under arbetets gång kontrollera

utförandet. Däremot borde, innan färdigbyggd banlinje överlämnades till järnvägsstyrelsens

förvaltning, besiktning å densamma äga rum av en för sådant ändamål

tillsatt särskild besiktningsnämnd.

Byggnadsstyrelsen huvudbyrå skulle icke ovillkorligen hava sitt säte i Stockholm

utan kunna förläggas till den plats, som med avseende på kommunikationerna

mellan byrån och arbetslinjen kunde i varje särskilt fall anses lämplig. Byrån

skulle således kunna förflyttas allt efter arbetenas utförande inom olika trakter av

landet.

Byggnadsstyrelsen skulle äga att utse och entlediga distriktsingenjörer — motsvarande

dåvarande arbetscheferna — bestämma antalet av de såväl vid huvudbyrån

som å linjen anställda befattningshavarna samt fastställa de åt den högre tjänstepersonalen

utgående löner och andra dem möjligen tillkommande förmåner. Chefingenjören

skulle tillsätta och entlediga alla befattningshavare utom distriktsingenjörerna samt

meddela bestämmelser i fråga om avlöningsförmåner för det lägre arbetsbefälet och

betjänte. Instruktionen och tiänstgöringsreglementen för personalen skulle utfärdas

av styrelsen.

För att dugliga ingenjörer skulle kunna förvärvas till befattningar vid järnvägsbyggnaderna

föreslogo de sakkunnige, att uttryckligt stadgande skulle meddelas

därom, att vid tillsättningen av tjänster inom och under järnvägsstyrelsen samma

hänsyn borde tagas till tjänstgöring vid banbyggnaderna som till tjänstgöring vid

trafiken.

I fråga om sättet för byggnadsarbetenas utförande framhöllo de sakkunnige

önskvärdheten därav, att entreprenadsystem i största möjliga omfattning kunde komma

till användning, men att byggnadsstyrelsen alltid borde äga frihet att välja den form,

som för arbetenas utförande å viss tid eller ort befunnes lämpliga.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 209. 105

Övor de sakkunniges utlåtande avgav järnvägsstyrelsen yttrande av den 23 Jänwägsstgapril

190(). Styrelsen framhöll dumt! till eu början, liurusom åtskilliga av de med

den dåvarande ledningen av järnvägsbyggnaderna förenade olägenheter, som av de ni ay dc

sakkunnige angivits, vore beroende därpå, att statens järnvägs byggnader tidtals for- sakkunniges

cerats och tidtals avstannat. Under perioder av forcerat järnvägsbyggandc bleve det förslag.

nämligen icke möjligt att anskaffa befäl i tillräcklig mängd med de kvalifikationer,

som vore erforderliga, ej heller underbefäl eller arbetare utrustade mod önskvärda

egenskaper. Inträffade ett forcerat järn vägsbyggande under för landet gynnsamma

industriella konjunkturer, bleve stegringen i arbets- och materialpris sådan, att för

normala förhållanden uppgjorda kostnadsförslag fullständigt förrycktes. En oförutsedd,

avsevärdare inskränkning i järnvägsbyggandet medförde den svårigheten, att

större delen av det använda arbetsbefälet, som redan förvärvat praktisk erfarenhet,

samt en stor del av de vid byggnaden anställda arbetarna måste avskedas. Dessa

olägenheter skulle kunna undanröjas, om det med nödig hänsyn till landets förmåga

att bära kostnaderna för de nya järnvägsbyggnader, som genom statens försorg skulle

utföras, uppgjordes eu på noggranna undersökningar grundad plan för järnvägsbyggnadernas

utförande att tillämpas under en längre följd av år.

Det skäl, som huvudsakligen föranlett överflyttandet av ledningen av statens

järnvägsbyggnader först till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och därefter till järnvägsstyrelsen,

hade varit den ringa omfattning, vari järnvägsbyggnaderna hade antagits

under de vid vartdera tillfället närmast följande åren skola ifrågakomma. Av

denna omständighet kunde dock icke dragas den slutsatsen, att statsmakternas uppfattning

varit den, att, då större statsbaneanläggningar förekomme, dessas ledning

borde uppdragas åt en särskild för ändamålet inrättad styrelse. Vad som föranlett

banbyggnadernas överflyttande till järnvägsstyrelsen både nämligen, förutom nyssnämnda

skäl, varit jämväl de fördelar, som väntades därav uppkomma, nämligen enhetlighet

i ledningen av statens järnvägsbyggnader och statens järnvägstrafik samt

förenkling i administrationen och därav föranledd besparing i kostnader.

Mot styrelsens ledning av statens under senare år utförda eller under anläggning

varande järnvägsbyggnader hade klander framställts på den grund, att de verkliga

byggnadsomkostnaderna överstigit de beräknade; och de sakkunnige hade ansett

anledningen härtill icke uteslutande kunna sökas i stegrade material- och arbetspriser

eller ogynnsamma lokala förhållanden. Styrelsen påpekade till bemötande härav

först, hurusom anläggningskostnaderna för vissa stambanor, byggda under den tid,

ledningen av statens järnvägsbyggnader handhades av en särskild styrelse, överskridit

de beräknade kostnaderna i en grad ungefärligen motsvarande vad som skett med

de av de sakkunnige åberopade banbyggnaderna. Den omständigheten, att de beräknade

anläggningskostnaderna för vissa statsbanor blivit överskridna, innebure icke

tillräcklig grund för påståendet, att arbetsledningen varit mindre tillfredsställande,

utan kunde likaväl bero på förändrade konjunkturer och vid kostnadsförslagens uppgörande

okända lokala förhållanden, vilka rubbat förutsättningarna för de gjorda kostnadsberäkningarna.

Stjrrelsen lämnade därefter en närmare redogörelse för anledningarna

i varje särskilt fall till den av de sakkunnige anmärkta förhöjningen i anläggningskostnaderna

för de olika uppgivna statsbanebyggnaderna, varjämte styrelsen

erinrade, hurusom samtidigt med anläggandet av de av de sakkunnige omförmälda

statsbanorna åtskilliga enskilda jänvägsanläggningar hade utförts, beträffande vilka

det likaledes visat sig, att anläggningskostnaderna högst betydligt överskridit de beräknade

med anledning — liksom i fråga om statsbanebyggnaderna av det nästan

exempellösa ekonomiska uppsvinget i landet under slutet av 1890-talet.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 1S4 hiijt. (Nr 209.)

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

De sakkunnige hade icke tagit tillräcklig hänsyn till nyttan och nödvändigheten

av ett intimt samarbete mellan statens järnvägsbyggnader och statens redan trafikerade

järnvägar. Planläggningen av och de förberedande undersökningarna för ett

järnvägsföretag ävensom järnvägsanläggningens utförande borde uppenbarligen verkställas

på det sätt, som bäst överensstämde med erfarenheten från de under trafik

varande banorna. En ständig växelverkan borde därför råda mellan byggnaderna

och färdiga banan, men, enligt vad erfarenheten från en föregående tid givit vid

handen, mötte det emellanåt ganska stora svårigheter att åstadkomma ett enigt samarbete

mellan tvenne styrelser, vilkas verksamhetsområden gränsade intill och delvis

grepo in i varandra. Om statens järnvägsbyggnader och de trafikerade järnvägarna

hörde under samma styrelse, kunde all den sakkunskap, som stode den senare till

buds, på ett snabbare sätt och med mindre kostnad komma byggnaderna till godo.

Upphandling av erforderliga materialier och effekter skedde både ekonomiskt fördelaktigare

och med bättre resultat, om den ägde rum i samband med leverans för

statens jänvägars behov. De trafikerade banornas verkstäder kunde stå till byggnadernas

förfogande för tillverkning av nya växlar och dylikt samt för reparationer

av vagnar och lokomotiv m. m. Besiktning av leveranser kunde verkställas gemensamt

av för varje särskilt fall sakkunniga personer. Gemensamt brokonstruktionskontor

funnes, liksom också gemensamt kontor för uppgörande av förslag till och besiktning

av växel- och signalsäkerhetsanordningar samt telegraf- och andra elektriska

anläggningar. Juridiska spörsmål, frågor om förande av rättegångar och bevakning

av fordringar m. m. kunde handläggas inom den därför avsedda byrån inom järnvägsstyrelsen.

Gemensam arkitekt kunde finnas anställd, vilken hade de bästa förutsättningarna

för att kunna tillgodose de olika banbyggnadernas behov av för

var och en av dessa särskilt lämpade husbyggnader. Det vore av vad styrelsen sålunda

anfört ovedersägligt, att, om statens järnvägsbyggnader överflyttades till en

särskild styrelse, den å chefingenjörens byrå tjänstgörande personalen måste bliva

betydligt talrikare än den å järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå anställda och järnvägsbyggnadernas

administrationskostnader därigenom avsevärt förhöjas.

De sakkunnige hade utgått från förutsättningen, att mycket omfattande järnvägsbyggnader

under de närmaste åren komme att för statens räkning utföras. Skulle

denna förutsättning visa sig oriktig, skulle, såsom de sakkunnige också framhållit, en

dylik överflyttning icke vara erforderlig. Om nya järnvägsanläggningar väl skulle

komma till utförande, men verkställas genom generalentreprenad, såsom de sakkunnige

ansett vara i regel fördelaktigast, skulle ej heller i sådant fall en överflyttning

av ledningen av järnvägsbyggnaderna vara motiverad. Göromålen för byggnadsstyrelsen

och för chefingenjören syntes nämligen i sistnämnda fall icke bliva av den

omfattning, att eu särskild styrelse bleve behövlig.

Skulle åter under de närmaste åren efter år 1906 av statsmakterna fattas beslut

om utförandet av mera betydande järnvägsanläggningar, och skulle arbetena å

dessa komma att bedrivas med tillämpning av det system, som under senaste tider

därförut vid banbyggnaderna använts, funne sig styrelsen, om också icke utan en

viss tvekan, kunna tillstyrka genomförandet av en sådan organisation, som av de

sakkunnige föreslagits. Styrelsen måste nämligen med tillfredsställelse se, att på

detta sätt en betydande lindring i dess arbetsbörda bereddes. Att styrelsen ändock

tvekade om den fulla nyttan av den föreslagna åtgärden, berodde därpå, att icke desto

mindre vissa lika viktiga byggnadsarbeten måste hos styrelsen bibehållas, nämligen

de många och stora bangårdsombyggnadsarbetena, den nya ingången till Stockholm

och en del betydande dubbelspårsanläggningar.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

En given förutsättning för styrelsens anslutning till de sakkunniges förslag voro

emellertid, att bestämmelser gåves, genom vilka det huvudsakliga av det nuvarande

intima samarbetet mellan järnvägsbyggnaderna och färdiga banan bevarades. Sålunda

syntes de för uppnående av nödigt samarbete mellan järnvägsstyrelsen och

järil vägsbyggnadsstyrelsen ändamålsenligt, att en ledamot av sistnämnda styrelse av

Kungl. Maj:t utsåges inom järnvägsstyrelsen. Vidare bordo järnvägsstyrelsen tillerkännas

avgöranderätt jämväl i åtskilliga ganska väsentliga avseenden, i vilka det enligt

de sakkunniges förslag skulle tillkomma byggnadsstyrelsen att meddela beslut, såsom

beträffande planläggning av bangårdar samt håll-, last- och mötesplatser, beträffande

storlek och inredning av stationshus, lokomotivstallar, godsmagasin, verkstads- och

förrådshus samt till stationsanläggning hörande bostadsbyggnader, beträffande trafiksäkerhetsanordningar,

anordnande av telegraf- och telefonlinjer, beträffande den rullande

materielen m. m. Slutligen borde också järnvägsstyrelsen sättas i tillfälle att

granska och yttra sig angående de plan- och profilritningar, som av byggnadsstyrelsen

uppgjorts för en ifrågasatt statsbana, innan förslaget inginge till Kungl. Maj:t.

Om lämpligheten av förslaget att förlägga byggnadsstyrelsen och dess huvudbyrå

till arbetslinjen eller annan ort utom Stockholm kunde styrelsen icke finna sig

övertygad. Svårigheter skulle nämligen för byggnadsstyrelsen uppstå för erforderligt

samarbete såväl med järnvägsstyrelsen som med civildepartementet samt andra statens

myndigheter i huvudstaden, och de fördelar, som skulle kunna vinnas genom styrelsens

förläggande till en av arbetslinjerna, skulle bliva mycket små i förhållande

till de olägenheter, som därav skulle föranledas, för så vitt byggnadsarbeten samtidigt

skulle bedrivas å två eller flera måhända vitt skilda platser. Angående den

nämnd, som skulle avsyna en genom byggnadsstyrelsens försorg utförd statsbanebyggnad,

gjorde styrelsen åtskilliga anmärkningar, för vilka i detta sammanhang

icke torde behöva närmare redogöras.

Till sist framhöll styrelsen, att inom den närmaste framtiden sannolikt förestode

vissa synnerligen omfattande arbeten, såsom omgestaltning av bangårdarna i Stockholm,

Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Lund, Eslöv och Nässjö, ävensom utläggning av dubbelspår

å flera bansträckor, vilka arbeten styrelsen i likhet med de sakkunnige ansågo

fortfarande böra utföras genom järnvägsstyrelsens försorg. Med hänsyn till dessa

arbeten syntes det i allt fall bliva nödvändigt att för handläggningen av frågor rörande

desamma en särskild därför utbildad person för en längre tid framåt anställdes inom

styrelsen. Då utförandet av vissa av nyssberörda anläggningar vore förbundet med

fullt ut lika stora tekniska svårigheter som utförandet av de nya statsbanor, vilka

vore ställda i utsikt, måste en sådan adjungerad ledamot i järnvägsstyrelsen kunna

motsvara minst de fordringar de sakkunnige ansåge sig böra ställa på eu blivande

chefingenjör vid statens järnvägsbyggnader, och borde därför hans avlöning icke heller

rimligen kunna sättas till ett avsevärt lägre belopp än den senares.

Emot järnvägsstyrelsens beslut anmälde dåvarande tillförordnade överdirektören

Klemming sin skiljaktiga mening. Han ansåg, att järnvägsstyrelsens kritik över de

sakkunniges förslag bort utmynna i ett avstyrkande av detsamma. En chef för

byggnadsavdelningen med de kvalifikationer, som de sakkunnige tänkt sig för en sådan

befattningshavare, borde mycket väl kunna inordnas inom järnvägsstyrelsen, därest åt

denna byggnadschef i alla frågor, som icke vore av för statsbanedriften betydelsefull

natur, gåves den bestämmanderätt, att den verkliga ledningen av arbetena komme

att ligga i hans hand, och om föredragning i styrelsen av byggnadschefen skedde

endast i sådana frågor, som i fastställd instruktion bestämts. Någon verklig olägen
-

Reservation

mot järnvägsstyrelsens

beslut.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

1906 års

järnvägsorga

nisationskommittés

yttrande

rörande järnvägsbyggnadernas

organisation.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 209.

het för^ överingenjörens tjänsteutövning av hans samband med järnvägsstyrelsen kunde

icke påvisas, utan tvärtom hade han därigenom tillfälle att, när han så önskade,

rådslå med järnvägsstyrelsens övriga ledamöter och påkalla biträde i många olika

förmer. Den förmån, som enligt de sakkunniges förslag skulle vinnas genom inrättande

av ^en styrelse, så sammansatt som de sakkunnige föreslagit, skulle lika väl kunna

ernås, därest den anordningen vidtoges, att Kungl. Maj:t tillsatte skickliga och erfarna

män, som av chefen för järnvägsstyrelsen skulle sammankallas till överläggning och

beslut i vissa betydelsefulla frågor. Genom en sådan anordning skulle för statens

järnvägsbyggnader kunna tillgodogöras den erfarenhet, den sakkunskap och do arbetskrafter,

som funnes i och under järnvägsstyrelsen, och de många anledningar till

slitningar undvikas, som enligt reservantens på erfarenhet från gångna tider grundade

övertygelse skulle medfölja den av de sakkunnige förordade anordningen med en

särskild byggnadsstyrelse.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 4 augusti 1906 av frågan om förändrad

organisation av järnvägsstyrelsen med därunder lydande förvaltningar fäste dåvarande

statsrådet och chefen för civildepartementet uppmärksamheten därå, att Kungl. Maj:t den

22 december 1905 bemyndigat dåvarande departementschefen att tillkalla sakkunniga

personer för att avgiva yttrande och förslag, huru ledningen av och tillsynen över

nya järnvägsanläggningar för statens räkning borde för framtiden lämpligast ordnas.

I sammanhang därmed anförde departementschefen vidare, att den av honom för avgivande

av yttrande rörande järnvägsstyrelsens organisation m. m. ifrågasatta kommittén

borde vid fullgörandet av sitt uppdrag taga jämväl denna fråga i noggrant

övervägande, enär ovannämnda sakkunniges förslag vore uppgjort under förutsättning

att ej någon mera ingående omorganisation av järnvägsstyrelsen skulle ske.

Berörda kommitté avgav sitt betänkande den 8 mars 1907 och anförde därvid

i förevarande ämne följande.

Kommittén ville icke bestrida, att förhallandena i avseende å byggnadsverksamheten

och trafiken eller endera kunde i framtiden utveckla sig så, att det kunde

komma att anses nödvändigt, att ledningen av och tillsynen över statens järnvägsbyggnader

uppdroges åt en särskild därför inrättad styrelse. Å andra sidan måste

dock fasthållas, dels att under dåvarande förhållanden avsevärt mycket arbete utfördes

för järnvägsbyggnadernas räkning av andra järnvägsstyrelsens byråer och kontor än

den för järnvägsbyggnaderna inrättade byggnadsbyrån, dels ock att såväl enligt de

sakkunniges som i ännu högre grad enligt järnvägsstyrelsens förslag järnvägsstyrelsen

jämväl efter inrättandet av en särskild byggnadsstyrelse skulle hava att meddela

beslut eller avgiva yttrande beträffande en mängd byggnadsverksamheten berörande

frågor. Härav framginge tydligen, i vilket nära samband förvaltningen av statens

redan trafikerade järnvägar och ledningen av statens järnvägsbyggnader stode till

varandra. Ej heller kundo det förnekas, att förenandet av dessa båda uppgifter i en

styrelses hand måste lända först byggnadsverksamheten och sedan trafikskötseln till

synnerligen stort gagn. Kommittén hade därför ansett sig böra noggrannt undersöka

om icke de av de sakkunnige lämnade goda uppslag till förbättringar i avseende å

uybyggnadsförvaltningen vid statens järnvägar, så vitt de vore av organisatorisk natur,

skulle kunna med fördel inpassas i det förslag till en omorganiserad järnvägsstyrelse’

som av kommittén framlagts.

De sakkunniges förslag vilade på förutsättning bland annat, att järnvägsstyrelsens

organisation skulle bliva oförändrad sådan den för det dåvarande vore, och de sakkunnige

framhöllo som ett av de allra främsta skälen för inrättandet av eu särskild

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

109

byggnadsstyrelse (Ten omständiglieten, att trafiken å statsbanorna erhållit (Ten omfattning,

att administrationen av do trafikerade banorna togo järnvägsstyrelsens arbetskraft

fullständigt i anspråk. Det vore också detta skäl, som förmått järnvägsstyrelsen

att, ehuru visserligen med tvekan, tillstyrka bifall i huvudsak till de sakkunniges

förslag. Genom de organisationsförändringar, som av kommittén föreslagits, skulle

emellertid järnvägsstyrelsen befrias från handläggningen av eu mängd löpande ärenden

och anordningar i övrigt vidtagas för lättande av chefens och ledamöternas arbetsbörda.

Det skäl, som i berörda avseende anförts mot bibehållandet inom järnvägsstyrelsen

av ledningen av statens järnvägsbyggnader, skulle alltså i huvudsak bortfalla

med genomförandet av kommitténs förslag.

Med den särskilda byggnadsstyrelsen och med den organisation, som denna

skulle erhålla, hade de sakkunnige åsyftat, att statens järnvägsbyggnader skulle

komma att ledas och skötas med större affärsmässighet, än dittills kunnat ske. För

sådant ändamål skulle dels den nya styrelsen anordnas i mera överensstämmelse

med styrelsen i ett enskilt järnvägsföretag, dels ock åt denna styrelse och den befattningshavare,

chefingenjören, som skulle hava det egentliga utförandet av järnvägsbyggandet

om hand, beredas jämförelsevis större handlingsfrihet, på samma gång

som järiivägsbyggnadsförvaltningen skulle underkastas eu mera saklig revision. Genom

den sammansättning, som kommittén föreslagit för järnvägsstyrelsen, genom den

ökade handlingsfrihet, särskilt i upphandlingsfrågor, kommittén velat inrymma åt

denna styrelse, och genom kommitténs förslag om en särskild överrevision hade

kommittén sökt att i flera, sjmnerligen betydelsefulla avseenden åt järnvägsstyrelsen

vinna, vad de sakkunnige eftersträvat för byggnadsstyrelsen.

Då således efter ett genomförande av kommitténs förslag uti nu ifrågavarande

avseenden hinder för järnvägsstyrelsen att fortfarande handlägga ärendena rörande

statens järnvägsbyggnader enligt kommitténs mening icke behövde förefinnas, åtminstone

så länge järnvägsbyggnader för statens räkning icke förekomme i synnerligen

stor utsträckning, samt de huvudsakliga fördelar, som skulle vinnas med inrättandet

av eu särskild byggnadsstyrelse och dess organiserande i enlighet med de sakkunniges

förslag, likaväl kunde ernås utan en sådan anordning, kunde kommittén för sin del

icke finna annat än att under angiven förutsättning ledningen av och tillsynen över

statens järnvägsbyggnader fortfarande borde handhavas av järnvägsstyrelsen.

Därvid borde järnvägsstyrelsen tilläggas den befogenhet, som de sakkunnige

föreslagit för järnvägsbyggnadsstyrelsen, nämligen dels att vidtaga vissa detaljändringar

i fastställd arbetsplan för en statsbaneanläggning, dels ock att meddela bestämmelser

beträffande antalet och beskaffenheten av samt avlöningsförmånerna för

den personal, som kunde erfordras såväl inom styrelsen för handläggning av järnvägsbyggnadsärendena

som ock å arbetslinjen för byggnadernas utförande. Den förra

av dessa frågor syntes böra handläggas i plenum för förvaltningsärenden, den senare

i plenum för personalärenden.

För att handleda och övervaka utförandet av järnvägsbyggnaderna samt handhava

den löpande förvaltningen i detta avseende ansåg kommittén, att i järnvägsstyrelsen

tillsvidare borde anställas en överingenjör, vilken benämning kommittén

funne lämpligen böra bibehållas. Överingenjören borde i överensstämmelse med de

sakkunniges förslag av Kungl. Maj:t förordnas för eu tid av fem år. Under överingenjören

skulle ställas den för järnvägsbyggnadernas räkning anställda personalen.

Till honom borde styrelsen kunna överlämna den styrelsen tillkommande befogenhet

att bestämma ifråga om personalens antal, beskaffenhet och avlöning, för så vitt

fråga vore om befattning, vars avlöning, inkvarteringsersättning inberäknad, under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Departementschefens

yttrande

1907.

Riksdagens

beslut 1907.

stege 200 kronor för månad; och överingenjören borde jämväl i övrigt tilläggas den

befogenhet, som enligt nådiga brevet den 25 november 1898 tillkomme denne befattningshavare.

Det läge nämligen i sakens natur, att en ganska stor handlingsfrihet

måste tillerkännas överingenjören, och han borde i detta avseende rätt väsentligt

skilja sig från avdelningscheferna i styrelsen. Den allmänna normen syntes

böra vara den, att överingenjören skulle kunna självständigt avgöra alla sådana

slag av ärenden, som avdelningscheferna skulle föredraga för generaldirektören ensam.

Det hade förut framhållits, att avdelningschefernas personliga ingripande i

linjetjänsten borde vara noggrann! begränsat. För överingenjören borde förhållandet

vara det motsatta. Hans personliga ingripande i linjeförvaltningen vid järn vägsbyggnadsarbetena

borde vara så kraftigt och omfattande som möjligt, dock att han

icke skulle onödigtvis försvaga de honom underordnade arbetschefernas initiativ och

verksamhetslust.

Vad anginge överingenjörens avlöningsförhållanden, ansåg kommittén sig icke i

sådant avseende böra avgiva något förslag, då avlöningens storlek givetvis borde

vara beroende på omfattningen av de järnvägsbyggnader, som vid olika tider kunde

vara beslutade. Den borde därför i sammanhang med överingenjörens förordnande

bestämmas av Kungl. Maj:t.

Kommittén ville slutligen från de sakkunniges förslag, ehuru i förändrad form,

upptaga frågan om avsyning av en nyanlagd statsbana. Kommittén ansåg nämligen,

att sådan bana icke borde öppnas för allmän trafik, förrän banan besiktigats av två

besiktningsmän, utsedda av järnvägsstyrelsen bland befattningshavarna vid ban- och

trafikavdelningarna, samt dessa besiktningsmän i avgivet besiktningsprotokoll tillstyrkt

banans öppnande för trafik. Den för banan avsedda rullande materielen skulle likaledes,

innan trafikeringen toge sin början, vara besiktigad i den ordning, som i sådant

avseende kunde finnas stadgat.

På grund av det anförda hemställde kommittén, bland annat, att i gällande

instruktion för järnvägsstyrelsen fortfarande måtte bibehållas bestämmelsen därom,

att ledningen av och tillsynen över statens järnvägsbyggnader utövades av järnvägsstyrelsen

samt att för att närmast under styrelsen handhava och övervaka järnvägsbyggnadernas

utförande samt i detta avseende ombesörja den löpande förvaltningen

i järnvägsstyrelsen måtte anställas en överingenjör med viss vidsträckt befogenhet.

Sedan järnvägsstyrelsen tillstyrkt kommitténs berörda hemställan, anförde föredragande

departementschefen vid avgivande av nådig proposition till 1907 års riksdag

i järnvägsstyrelsens löne- och organisationsfråga, att det beträffande frågan om ledningen

av och tillsynen över statens järnvägsbyggnader icke syntes kunna förnekas,

att, såsom kommittén framhållit, ett mycket nära samband funnes mellan förvaltningen

av de trafikerade banorna och ledningen av järnvägsbyggnaderna.

Då genom de förändringar av förvaltningens organisation, som föreslagits, möjlighet

syntes vara beredd för styrelsen att fortfarande handlägga nu förevarande

frågor, borde enligt departementschefens mening ledningen av och tillsynen över statens

järnvägsbyggnader fortfarande, på sätt kommittén föreslagit och järnvägsstyrelsen

tillstyrkt, bibehållas inom järnvägsstyrelsen.

Häremot framställdes vid ärendets behandling inom riksdagen icke någon

erinran; och har i enlighet härmed allt hitintills ledningen av statens järnvägsbyggnader

varit anordnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

Den tudelning av överingenjörens åligganden, som förut omnämnts, ägde bestånd

till den 31 oktober 1908, då den upphörde samtidigt med att förordnande på fem

år gavs för överingenjören enligt 1907 års omorganisation för järnvägsstyrelsen.

På grund av den omfattning göromålen å byggnadsbyrån tagit, beslutade styrelsen

den 30 november 1908, att ärendena skulle inom byggnadsbyrån handläggas

av två byrådirektörer, en för administrativa och en för tekniska ärenden, vilken uppdelning

fortfor till och med utgången av år 1914.

Underdånigst

AXEL GKANHOLM.

IVAR VIRGIN. JOHN FLODIN.

Pbr Kjeluin.

Under Uren

1908—1914

vidtagna

jämkningar i

järnvägsbygg.

nadernaa

organisation.

Stockholm den 27 oktober 1915.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Bilaga 2.

Ta
ft

ver antalet personal samt trafikens och penningerörelsens omfattning år 1914

föreståndare och förste stationsskrivare, samt

Personal

Trafik

Station

expedi-

tions-

före-

stån-

dare

förste

sta-

tions-

skri-

vare

sta-

tjänstc-

e x p

e d i t i o

ner

Utfärd

tions-

skri-

yare

man

av

lägre

grad

Summa

avsända

emottagna

Summa

efter-

kravs-

scdlar

Ilgodsexpedition Stockholm C....

2

2

4

75

83

1,361,702

598,631

1,960,333

288,849

» Göteborg.........

1

2

2

11

16

342,018

137,184

479,202

72,441

» Malmö............

1

2

1

15

19

381,747

179,215

560,962

55,502

» Norrköping......

—

1

1

11

13

169,579

85,551

255,130

42,918

» Örebro............

—

1

1

6

8

156,129

141,172

297,301

22,693

» Uppsala .........

—

1

1

4

6

106,155

87,422

193,577

12,046

» Karlstad.........

—

1

—

2

3

72,959

60,311

133,270

8,904

» Jönköping ......

—

1

1

2

4

86,139

73,117

159,256

12,380

» Linköping ......

—

1

1

5

7

126,194

63,018

189,212

15,565

» Stockholm S. ..

-

1

—

4

5

73,494

23,959

97,453

8,754

Avgående fraktgodsexpeditionen

Norrköping........................

1

1

1

6

9

221,574

—

221,574

8,450

Ankommande fraktgodsexpeditio-

nen Norrköping..................

1

1

1

9

12

—

124,746

124,746

—

*) Särskild expedition för utbetalande av efterkrav.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

113

blå

vid de av statens järnvägars ilgodsexpeditioner, som förestås av expeditionsvid

fraktgodsexp editionerna i Norrköping.

I n f l u

t n a medel

Utbetalda medel

Summa

omhändorhavda

medel

fraktbelopp

emottagna

efterkrav

övrig uppbörd

Summa

avsända

efterkrav

avsända

betalda

emottagna

att betala

Krono

r

514,872

396,709

1,015,769

7,898

1,935,248

*) 6,393.398

1,935,248

123,650

87,727

234,762

1,403

447,542

1,243,025

1,690,567

127,045

161,853

392,092

7.041

688,031

914,936

1,602,967

49,837

57,805

250,264

3,693

361,599

617,581

979,180

23.905

66,446

213,977

1,069

305,397

381,317

686,714

20,427

54,079

171,838

679

247,023

155,653

402,676

12,256

32,689

132,132

798

177,875

167,308

345,183

20,539

41,708

152,437

236

214,920

122,138

337,058

12,573

33.851

126,174

1,189

173,787

140,366

314,153

33,525

52,828

47,917

201

134,471

165,731

300,202

304,224

—

—

1,247

305,471

331,139

636,610

796,408

148,369

29,637

974,414

—

974,414

Bihang till riksdagens protokoll 1916.

1 sand.

184 höft. (.Kr 209.)

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

Bilaga 3.

Stationer.

Antal

per- sonal

per dag.

Antal

tåg

per dag.

Till- o

avkopp- lade

gods- vagnar

per dag.

Biljetter

per år.

Expedi- tioner

per år.

Telegram

även

transit

per år.

Resgods

även

omlastat

per år.

Stycke- gods- vagnar

om lastade

per år.

Total- uppbörd

per år.

Efter- kravs- belopp

per år.

Stationer.

l:a klass.

Norrköping ..................

165

55

332

379,600

593,700

354,400

115,700

1,681,000

119,800

Nässjö .......................

125

60

679

103,100

121,300

83,300

128,300

25,700

403,000

24,500

TJppsala .....................

99

49

339

287,400

399,000

58,300

109,700

9,470

1,113,000

53,000

Linköping.....................

105

52

263

353,900

272,100

53,900

189,600

9,570

986,000

48,300

1 Hallsberg.....................

133

54

930

73,500

85,800

83,400

108,200

29,170

190,000

14,600

Örebro ........................

108

59

459

204,200

552,800

105,900

110,900

180

1,107,000

91,800

Lund...........................

105

80

174

494,100

265,200

17,000

73,300

6,540

955,000

43,800

Krylbo ........................

90

51

967

71,600

56,100

118,600

73,300

16,900

220,000

24,000

Falköping-It...............

93

58

696

86,900

49,900

166,800

109,500

16,340

245,000

10,300

Eslöv...........................

82

82

368

211,200

157,500

31,200

54,200

12,530

558,000

20,700

Hässleholm ..................

84

62

444

116,600

104,100

44,400

69,300

13,290

347,000

14,700

Katrineholm..................

79

54

598

76,900

130,800

35,800

54,100

11,710

344,000

21,700

2:a klass.

Jönköping .................

67

36

192

207,900

361,200

30,000

60,100

9,150

2,023,000

50,000

Alvesta........................

64

48

598

59,500

54,800

39,400

82,400

15,590

178,000

18,300

Tomteboda...................

80

231

1,753

5,600

11,300

28,000

500

—

6,000

1,100

Kiruna........................

68

43

675

22,000

78,600

59,100

18,100

370

753,000

30,000

Kil.............................

36

41

351

88,300

54,900

39,200

78,400

5,040

183,000

8,900

Gällivare .....................

34

42

878

87,300

66,900

34,500

19,100

730

401,000

20,800

Örebro 8......................

25

56

93

179,700

237,000

8,500

50,900

4,680

409,000

30,200

Ange ...........................

46

38

557

33,900

27,100

127,800

14,200

6,890

111,000

13,300

Flen ...........................

34

47

209

81,000

80,200

22,600

55,700

7,900

265,000

13,100

Kävlinge......................

34

71

170

95,500

52,700

7,600

15,800

4,760

230,000

6,600

Olskroken....................

30

115

72

86,600

74,600

9,800

14,800

—

734,000

7,900

Bräcke ....................

33

26

489

25,100

32,600

21,500

25,800

2,070

99,000

7,000

Med kursiv stil angivna stationer hava ändrats i klass.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

I

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 209.

Stationer.

Antal

per- sonal

per dag.

Antal

tåg

per dag

Till- o

avkopp- lade

gods- vagnar

per da g.

Biljetter

per år.

Expedi- tioner

per år.

Telegram

även

transit

per år.

Resgods

även

oinlastat

per år.

Stycke- gods- vägnar

omlastadc

per år.

To tal- uppbörd

per år.

Efter- kravs- belopp

per år.

Göteborg Hb...............

87

_

306

_

68,400

_

1,109,000

25,300

Värtan .....................

26

7

278

6.300

33,100

4,900

200

—

984,000

4,500

} Söderhamn ..................

34

26

144

33,300

109,500

98,100

16,300

—

289,000

21.700

Hudiksvall.....................

31

11

100

49,200

163,800

12,100

34,300

—

504,000

65.200

3:e klass.

Södertälje....................

26

71

53

141,200

145,100

6,500

36,000

—

387,000

18,900

Älvsjö .........................

23

114

113

362,800

38,600

12,900

11,200

2,500

155,000

6,900

From..........................

27

36

382

37,400

22,100

27,800

8,000

8,450

163,000

3,000

j Saltskog ......................

23

99

122

55,000

11,700

12,000

30,600

1,890

78,000

1,200

[ Ldngsele....................

28

21

213

39,600

18,600

41,000

25,900

3,250

84,000

4,800

Karlstad ö...................

20

26

61

63,700

137,600

7,300

28,900

1,590

274,000

13,100

Västanfors ..................

13

26

104

28,300

32,400

20,200

20,300

2,800

112,000

4,200

Billesholms gruva.........

14

32

133

39,400

20,400

16,400

14,000

1,110

68,000

3,500

Örtofta..................*....

16

43

75

54,700

22,900

3,800

7,400

1,900

134,000

3,000

Höganäs 0...................

24

36

46

71,900

71,400

5,800

12,600

2,890

213,000

10,400

Kattarp........................

21

37

140

30,500

10,600

12,400

9,500

400

32,000

800

Järna ........................

11

35

66

57,600

32,400

7,600

13,200

—

104,000

3,300

Äby...........................

10

39

10

107,800

40,800

5,400

8,500

—

91,000

4,300

Nyköping S. J. ............

19

10

17

34,400

53,100

22,100

19,100

—

159,000

10,200

Norrtull.......................

19

20

96

—

23,100

3,600

200

—

372.000

7,800

Expeditioner.

''

Malmö F......................

27

21

279

23,400

167,500

4,800

7,100

3,630

469,000

29,000

Fryksta.......................

10

6

68

18,500

60,900

2,500

4,600

- 1

129,000

11,400

Med kursiv stil angivna stationer hava ändrats i klass.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kung1. Maj ds Nåd■ Proposition. Nr 209.

REGISTER.

Sid.

1. Byggnadsbyråns uppförande på ordinarie stat ''.................... 3

2. Nya befattningshavare å byggnadsbyrån.............. ........ 21

3. Förhöjning av arvodena till byrådirektörerna å maskin- och elektrotekniska byråerna . 23

4. Förhöjning av arvode till byråingenjör av l:a klass................. 23

5. Två byråingenjörstjänster av 2:a klass å byggnadsbyråns bangårdsavdelning..... 31

6. Baninspektorer................................... 32

7. Personal för skötseln och underhållet av anordningar för elektrisk drift ....... 34

8. Kvinnliga kontorsbiträden i styrelsen........................ 37

9. Förhöjning av arvodena till manliga kontorsbiträden i styrelsen........... 41

10. Förste kontorsbiträden............................... 43

11. Kvinnliga ritare................................. 44

12. Säkerhetsinspektör................................. 45

13. Sekreterare å militärbyrån............................. 50

14. Expeditionsföreståndare i Norrköping........................ 51

15. Ekonomisk innebörd av styrelsens förslag den 27/u> 1915............... 53

16. Ändringar i avlöningsreglementet m. m. i anledning av samma skrivelse....... 55

17. Ändrad klassindelning av statsbanestationerna m. m................. 56

18. I samband med omklassificeringsförslaget föreslagna ändringar av den högre stations
personalen

................................... 68

19. Ändrade bestämmelser om felräkningspenningar................... 72

20. Departementschefens hemställan.......................... 81

Bilagor.

Förslag till kungörelse angående vissa ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid

statens järnvägar.................................. 85

Historik angående ledningen av statens järnvägsbyggnader................ 97

Tablå över personal m. m. vid ilgodsexpeditioner m. m..................112

Tablå över föreslagen ny klassindelning.........................114

Stockholm, K. L. Beckmana Boktr., 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1916:121 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar ni. in. samt en i ären s. 1 i texten