Sök i Ratio Lex

Angående eftergivande av en kronans fordran på grund av borgen för betalning av från kronoskog sålt virke m. m

1916-04-25 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:211, Angående eftergivande av en kronans fordran på grund av borgen för betalning av från kronoskog sålt virke m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

1

Nr 211.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående eftergivande

av en kronans fordran på grund av borgen för

betalning av från kronoskog sålt virke m. m.; given

Stockholms slott den 25 april 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att, därest Johan Sundströms hustru Karin Sundström i Sidensjö

före utgången av innevarande år till kronan inbetalar ett belopp av

4,000 kronor, hennes bemälde man och dennes broder Nils Olof Sundström

må av Kungl. Maj:t frikallas från vidare betalningsansvar till

kronan på grund av en utav dem jämte andra personer ingången

borgen för av Bergholmens ångsågsaktiebolag vid auktion inför Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län den 16 september 1899 verkställda

inrop av virke för tillhopa 84,552 kronor 23 öre ävensom för å

detta virke belöpande amorterings- och underhållsavgifter för flottning

i kronans flottleder.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang UU riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 186 höft. (Nr 211J

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi: Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25

april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde:

Å offentlig auktion inför Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens

län den 16 september 1899 inropade Bergholmens ångsågsaktiebolag

tillhopa 35,314 träd, för vilka köpeskillingen uppgick till

84,552 kronor 23 öre. Såsom säkerhet för denna köpeskilling samt

föreskrivna amorterings- och underhållsavgifter för virkets flottning i av

staten iordningställda vattendrag avlämnades ett den 15 september 1899

av bolaget utfärdat skuldebrev samt en av J. G. Bergström i Nederkalix,

E. J. Österberg i By, Carl Grafström och H. E. Edlund i Sollefteå, Johan

Sundström i Bredåker, Nils Olof Sundström i Hamre och Jonas Johansson

i Drömme den 30 juni 1899, en för alla och alla för en, ingången

borgensförbindelse såsom för egen skuld för bolagets virkesinrop under

samma år vid skogsauktioner inför Kungl. Maj:ts befallningshavande i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Norrbottens län eller annan därtill förordnad myndighet ävensom för betalning

av belöpande amorterings- och underhållsavgifter. Sådana avgifter

debiterades därefter bolaget för ifrågavarande virke med 3,835 kronor 70

öre. Köpeskillingen för virket skulle inbetalas till Kungl. Maj:ts befallningshavande

senast den 28 september 1900. Då likvid emellertid uteblev

och lagsökning följde, försattes såväl bolaget som samtliga dess borgesman

i konkurs. Av dessa konluirser avskrevs borgesmannen Bergströms

på grund av bristande tillgångar. Jämväl de övrigas äro numera avslutade,

och har å kronans ifrågavarande fordran genom utdelning i konkurserna

influtit ett belopp av 17,719 kronor 47 öre. I och för fordringsrättens

bevarande har sedermera under år 1909 kronans återstående fordran

bevakats hos samtliga borgesman med undantag av Bergström, vilken

kort tid efter bolagets försättande i konkurs begivit sig till okänd utrikes

ort utan att efterlämna tillgångar.

Sedan borgesmännens konkurser avslutats och kronan erhållit förberörda

utdelning, hemställde borgesmannen Johan Sundströms hustru

Karin Sundström, boende i Sidensjö i Västernorrlands län, vilken vunnit

boskillnad från sin man, i ansökning den 20 juni 1910 att för 4,000

kronor få inköpa kronans återstående fordran av ångsågsaktiebolaget

och dess borgesmän. Denna framställning avslogs av Kungl. Maj:t den

8 oktober 1910. Därefter gjorde hustru Sundström i skrivelse den 22

januari 1912 framställning att för samma belopp av 4,000 kronor få

inlösa kronans fordran på grund av nämnda borgen av hennes man

Johan Sundström och dennes broder Nils Olof Sundström. Åven denna

framställning blev av Kungl. Maj:t avslagen den 29 juni 1912.

Nu har hustru Sundström i skrivelse den 15 mars 1915 förnyat

sin anhållan att få för 4,000 kronor friköpa sin man och dennes bemälde

broder från ifrågakomna borgen sansvarighet. Hon har därvid bland

annat anfört följande:

Sedan sökanden efter boskillnaden genom arbete och strävsamhet

lyckats hopbringa ett mindre kapital, kände hon det som en daglig

längtan att med hjälp härav söka åstadkomma sin mans och hans broders

frihet från den stora gäldsumma de åsamkat sig, och huvudsakliga skälet

härtill vore en närd önskan att makarnas barn vid sin faders död ej

skulle behöva gå i författning om urarvakonkurs efter honom.

Uppgörelse om dylik befrielse hade hon en tid förut lyckats åvägabringa

med bankaktiebolaget Norra Sverige, som med hänsyn till uppkomna

omständigheter behjärtat makarnas iråkade obehagliga ställning.

Genom antagande av detta erbjudande skulle statsverket beredas

en visserligen ringa likvid i förhållande till gäldens storlek, men ändock

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

den enda, som vore möjlig, ty något arv eller annan medeltillgång hade

bröderna Sundström ej att emotse. Den förmögenhet, som deras ännu

levande moder vore i besittning av, hade genom testamente förskrivits

till hennes barnbarn.

Vid framställningen hava fogats dels intyg av kronofogden i Norra

Ångermanlands nedre fögderi att sökanden ansåges vederhäftig för det

erbjudna beloppet, dels intyg den 16 maj 1910 att borgesmännen

Grafström och Edlund icke ägde utmätningsbara tillgångar och ej hade

utsikt att under sin återstående livstid förvärva dylika samt bägge

vore sjukliga och oförmögna till något egentligt arbete, dels utdrag ur

Sollefteå sockens död- och begravningsbok, utvisande att borgesmännen

Edlund avlidit den 22 februari 1915, dels ock intyg den 4 och 25

april 1914 att borgesmännen Österberg, Johan Sundström, N. O. Sundström

och Jonas Johansson vid undersökning befunnits sakna utmätningsbara

tillgångar. Därjämte har bifogats ett intyg av sågverksdisponenten

G. A. Frånberg i Kramfors att, sedan Bergholmens ångsågsaktiebolag

under hösten 1898 inköpt kronovirke i Över-Torneå socken,

dess flottning hindrats genom att kronans flottledsbyggnader i Puostijoki

flottled på grund av bristfälligt uppförande förstörts av vårfloden år

1899, så att timret blivit kvarliggande och bolaget försatts i en synnerligen

svår belägenhet samt måst betala dels mycket stora överliggedagsersättningar

till de fartyg, som befraktats för virkets avhämtande,

och dels mycket betungande skadestånd för bristande leverans till de

utländska firmor, vilka köpt virket. Till en del genom dessa förluster

hade bolagets ekonomiska ställning undergrävts så att det påföljande

år nödsakats avträda sin egendom till konkurs.

Ansökningen remitterades till domänstyrelsen, som inhämtade utlåtande

av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län. Sistnämnda

myndighet införskaffade från vederbörande länsman utredningangående

bröderna Sundströms förmögenhetsförhållanden och har länsmannen

meddelat följande:

»Före tiden för deras försättande i konkurs befunno sig dessa personer i

jämförelsevis god ekonomisk ställning genom arv från fädernesidan, men genom

den borgen de ingingo för nyssnämnda bolag oförsiktigt nog, förlitande sig på en

ungdomsvän, gick all den hopsparda och ärvda förmögenheten i sin helhet förlorad

och har sedan dess, såvitt kunnat utrönas, ingenting kommit i deras ägo, varav

staten kan tänkas göra sig någon betalning eller avbetalning, då det lilla, som

sedermera förvärvats genom flit och sparsamhet, äges av deras boskilda hustrur.

Några utsikter att genom ytterligare arv från mödemesidan eller på annat

sätt komma i besittning av betalningsmedel förefinnes ej heller, då ännu levande

modern nödgats lämna dem väsentliga förskotter som förtida arv för att hjälpa

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211. 5

dem i deras utkomst och för vilket de ikliitt sig personlig skuld och då hennes

kvarlåtenskap skall fördelas på tillhopa åtta barn anses, att de därutöver ej ha

något att förvänta i arv. Jag grundar mitt utlåtande därjämte på upplysningar

från en del i saken fullt förtrogna och tillförlitliga personer.»

Med bifogande av yttranden från jägmästaren i Torneå revir och

överjägmästaren i Luleå distrikt har Kungl. Maj:ts befallningshavande

för egen del anfört bland annat följande:

»Av jägmästarens i ärendet avgivna yttrande har framgått, att bolaget icke

avverkat allt det timmer, som inköptes vid 1899 års kronoskogsauktion, ehuru

bolaget och dess borgesmän blivit dömda att betala hela köpeskillingen för detsamma.

Enligt protokollet från nämnda auktion inropade Bergholmens ångsågsaktiebolag

följande poster till nedan angivna priser:

_ — — — — — — _ — _ — — — — — — — tillhopa kronor 84,552: 23.

Köpeskillingen förföll till betalning den 28 september 1900, och då likvid

uteblev följde lagsökning på hösten samma år utan att bolaget eller dess borgesmän

gjorde någon invändning mot kravet. I februari 1901 inkom vederbörande överjägmästare

till Kungl. Maj:ts befallningshavande med anmälan, att bolagets konkursmassa

till annan person försålt de träd, som ännu ej hunnit av bolaget avverkas,

och förständigade på grund därav Kungl. Maj:ts befallningshavande vederbörande

revirförvaltare att ej tillåta bolaget eller dess rättsinnehavare att avverka de kvarvarande

träden. De träd, som bolaget sålunda icke tillgodogjort sig, utgöras, såvitt

nu kunnat utrönas, av följande:

— — — _ — —- — — — — — — — — — — — tillhopa kronor 25,359: os.

För bedömande av frågan, om bolaget eller dess borgesmän kunna anses

skyldiga att betala köpeskillingen för ovannämnda av bolaget ej avverkade träd,

är att observera bestämmelsen i § 60 i nådiga förordningen angående hushållningen

med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894. Enligt nämnda paragraf

skulle bolaget antingen hava före den 1 juli 1900 avverkat och bortfört virket eller

ock inom samma tid hos vederbörande jägmästare gjort anmälan om uppskov med

avverkningen, vid äventyr att bolaget eljest förlorat sin rätt till virket. Såvitt

här kunnat utrönas, har bolaget inom behörig tid gjort dylik anmälan om uppskov

beträffande ovan angivna poster i Östra Tärendö och Torneå revir, varemot dylik

anmälan rörande Kalix revir till jägmästaren ingivits först den 21 augusti 1901.

Bolaget skulle således beträffande träden inom Tärendö och Torneå revir, för vilka

köpeskillingen sammanlagt uppgått till 18,881 kronor 2 öre, ägt rätt att avverka

dem under sommaren 1901, såvida ej Kungl. Maj:ts befallningshavandes ovannämnda

förbud lagt hinder i vägen. Vid sådant förhållande synes bolaget näppeligen kunna

anses skyldigt att betala ifrågavarande träd och även rörande övriga av bolaget ej

avverkade träd skulle bolagets och dess borgesmäns betalningsskyldighet med skal

kunna sättas i fråga.

Under angivna förhållanden anser landshövdingämbetet skäl nu föreligga

för ett bifall till sökandens framställning. Den skuldsumma, för vilken bolaget

och dess borgesmän häftar till kronan, torde böra beräknas minst 20,000 kronor

lägre än vad förut skett, varförutom ifrågasättas kan, huruvida icke kronan i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

borgesmännens konkurser erhållit större utdelning än ske bort därigenom *tt hela

skuldsumman bevakats och lämnats utan anmärkning. Slutligen bör även tagas i

betraktande, att bolaget på sina åren 1897 och 1898 gjorda virkesinköp från

kronan gjort avsevärda förluster, därigenom att flottningen i de av kronan iordningställda

flottleder i hög grad försvårades eller rent av omöjliggjordes, dels genom

svåra naturförhållanden, dels uppenbarligen även genom bristfälliga anordningar från

kronans sida.

Domänstyrelsens ombudsman och fiskal har i avgivet memorial

förklarat sig anse de av Kungl. Maj:ts befallningshavande anförda skälen

icke vara tillräckligt vägande för att föranleda bifall till sökandens framställning.

Giltig anledning till att kronans fordran, varom nu vore

fråga, skulle anses utgöra ett mindre belopp än skuldförbindelserna utvisade

hade icke ådagalagts; och de förluster omförmälda bolag uppgivits

hava genom kronans bristfälliga anordningar i flottleder m. in.

lidit på grund av virkesköp under åren 1897 och 1898, syntes så

mycket mindre kunna åberopas som stöd för bifall i detta ärende, som

det köp, genom vilket ifrågavarande gäld uppstått, avslutats först under

år 1899. Av hustru Sundström lämnad uppgift, att hennes mans och

Nils Olof Sundströms moder testamenterat hela sin förmögenhet till

sina barnbarn, syntes ej heller böra föranleda bifall till framställningen.

Genom att i sin tid ånyo söka Johan och Nils Olof Sundström i konkurs

samt låta konkursförvaltningarna anhängiggöra klandertalan mot berörda

testamente för utbekommande av deras laglotter syntes kronan

kunna bereda sig möjlighet att utfå en del av den resterande stora

fordringen.

Domänstyrelsen har för egen del i utlåtande den 1 februari 1916

på de av domänfiskalen anförda skäl samt då den erbjudna summan

syntes för ringa i förhållande till fordringsbeloppet hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte lämna framställningen utan avseende.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet den 14 februari 1916,

har yttrat, att vad landshövdingämbetet anfört därom, att dels kronans

återstående fordran möjligen borde beräknas lägre än som förut skett,

dels ock bolaget på sina tidigare virkesinköp syntes hava gjort förluster

i följd av bristfälligheter i flottlederna, enligt statskontorets mening icke

borde föranleda till att kronan efterskänkte sin ifrågavarande fordran.

Då vidare de upplysningar, som nu förelåge i fråga om löftesmännens

förmögenhetsförhållanden, knappast syntes vara av den art, att de påkallade

ett frångående av den ställning till det gjorda erbjudandet, som

Kungl. Maj:t redan intagit genom beslut den 29 juni 1912, har statskontoret

hemställt, att framställningen måtte lämnas utan avseende.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Från vad statskontoret sålunda uttalat liar föredraganden, tillförordnade

statskommissarien K. Beckman varit skiljaktig och yttrat följande:

»Enligt ett vid Kungl. Maj:ts befallningsluivandes i Norrbottens län underdåniga

utlåtande den 8 juni 1912 angående en liknande ansökan av hustru Sundström

fogat intyg av länsmannen i Sidensjö länsmansdistrikt E. Starrin den 2b mars

1910 hade visserligen den ännu levande modern till Joll. och N. O. Sundström, om

vilkas skuld till kronan nu är fråga, efter sin avlidne man bekommit en förmögenhet

å kronor 163,000, men hade sedermera gjort ej ringa förluster; och då hennes

barns antal vore åtta, utgjorde laglotten för var och en av dem högst 10,187 kronor

50 öre, varför, då bevakade beloppet i konkurserna utgjorde cirka 528,000 kronor,

i bästa fall, om änkefru Sundström icke före sin död utskiftade något och inga

kostnader beräknades, ändå icke fullt 2 procent skulle kunna påräknas å borgenärernas

bevakade fordringar. Den 16 mars 1912 intygade samme man, att änkefru

Sundströms förmögenhet på sista tiden minskats med omkring 40,000 kronor. Slutligen

har, enligt en till nu föreliggande ärende hörande handling, den nye länsmannen

i Sidensjö distrikt K. Lindahl den 6 juli 1915 intygat, att bröderna Joll.

och N. O. Sundström icke hava några utsikter att genom arv från mödernesidan

eller på annat sätt komma i besittning av betalningsmedel, då modern nödgats

lämna dem väsentliga förskotter som förtida arv för att hjälpa dem i deras utkomst.

Härför hade de iklätt sig personlig skuld, och då hennes kvarlåtenskap

skulle komma att fördelas på åtta barn, ansåges de ej därutöver ha något att förvänta

i arv.

Av den sålunda av vederbörande länsmän förebragta utredning har jag blivit

övertygad om osannolikheten av att kronan framdeles skall kunna erhålla större

utdelning för sin fordran hos bröderna Sundström, än som nu bjudes, en uppfattning

som, att döma efter en i ansökningshandlingen meddelad uppgift, även en i bröderna

Sundströms konkurs intresserad bankinrättning synes hysa.

På grund härav, och då jag dessutom anser, att staten icke kan helt och

hållet underlåta att taga hänsyn till de skäl av mera moralisk art, som, med stöd

av jägmästarens i Torneå revir, S. Cederberg, yttrande den 27 april 1915, av landshövdingämbetet

i Norrbottens län anförts i dess underdåniga utlåtande den 18

augusti 1915, bär jag velat i underdånighet tillstyrka Kungl. Maj:t att i nådig

proposition föreslå riksdagen att bifalla sökandens framställning.»

Slutligen har justitiekanslersämbetet i infordrat utlåtande den X

april 19IG anfört följande.

»Enligt vad Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län i underdånig

skrivelse den 18 augusti 1915 meddelat, hava såväl Bergholmens ångsågsaktiebolag

som Johan Sundström, N. O. Sundström och samtliga övriga borgesman för

kronans fordran på grund av ifrågavarande virkesförsäljning avträtt sin egendom

till konkurs. I dessa numera avslutade konkurser har kronan bevakat nämnda

fordran och uppburit sammanlagt 17,719 kronor 48 öre. Härigenom har kronan

uttagit allt vad för närvarande kan erhållas. Av de skäl, vilka, då ärendet förevar

i statskontoret, anförts av föredraganden därstädes, samt på grund av vad i övrigt

förekommit, synes osannolikt, att kronan framdeles kan erhålla någon ytterligare

betalning för sin fordran. Justitiekanslersämbetet för sin del har därför intet att

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

8 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.

erinra mot att bröderna Sundström, därest sökanden, såsom hon erbjudit sig, inbetalar

4,000 kronor, frikallas från vidare ansvarighet för sin ifrågavarande borgensförbindelse.

Därest jämväl Kungl. Maj:t skulle finna skäl föreligga att antaga sökandens

anbud, torde nådig proposition i ämnet höra avlåtas till riksdagen.»

Av utredningen i detta ärende finner jag lika med justitiekanslersämbetet

och föredraganden i statskontoret framgå, att det är osannolikt,

att kronan framdeles skulle kunna genom lagliga åtgärder gent

emot bröderna Sundström erhålla någon ytterligare betalning för sin

fordran. Jag kan då icke anse det vara olämpligt eller för kronan

ofördelaktigt, att hustru Sundströms anbud nu antages. Visserligen är

det erbjudna beloppet icke särdeles betydande i jämförelse med bröderna

Sundströms återstående skuldsumma till kronan, men då, såsom framgår

av vad reservanten i statskontoret anfört, i bröderna Sundströms konkurser

av andra fordringsägare bevakats fordringar till belopp, vida överstigande

kronans nu ifrågavarande fordran, samt visst avseende även torde böra

fästas vid de av Kungl. Maj:ts befallningshavande anförda billighetsskälen,

anser jag beloppet kunna från kronans sida godkännas.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå riksdagen medgiva,

att, därest Johan Sundströms hustru Karin Sundström i Sidensjö

före utgången av innevarande år till kronan inbetalar ett belopp av

4,000 kronor, hennes bemälde man och dennes broder Nils Olof Sundström

må av Kungl. Maj:t frikallas från vidare betalningsansvar till kronan

på grund av en utav dem jämte andra personer ingången borgen för

av Bergholmens ångsågsaktiebolag vid auktion inför Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Norrbottens län den 16 september 1899 verkställda

inrop av virke för tillhopa 84,552 kronor 23 öre ävensom för å detta

virke belöpande amorterings- och underhållsavgifter för flottning i kronans

flottleder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Bohtlieb.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:223 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående eftergivande av en kronans fordran på grund av borgen för betalning av från kronoskog a1 i texten
  2. JoU 1916:81 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående eftergivande av en kronans fordran på grund av borgen för betalning av från kronoskog sålt virke in a1 i texten