Med förslag till ny förordning angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter
36 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 32 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1916:221, Med förslag till ny förordning angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter
Dokumentets text
Kun (/I. Maj ds Nåd. Proposition Nr 221.
1
Nr 221.
Kungl. Majds nådiga proposition till riksdagen med förslag
till ny förordning angående villkoren för postbefordran
av tidningar och andra periodiska skrifter;
given Stockholms slott den 17 april ''IDIG.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
antaga det i berörda protokoll intagna förslag till ny förordning angående
villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydoiv.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 196 käft. (hr 221)
i
2
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17
april 1916.
♦ Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anförde:
Genom nådig förordning den 27 maj 1904 har Kungl. Maj:t, i överensstämmelse
med riksdagens beslut i ämnet, meddelat stadganden angående
villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska
skrifter. Dessa stadganden gälla endast publikationer, som intagits i ett
hos generalpoststyrelsen fört tidningsregister, och innebära vissa förmåner
i förhållande till postbefordringen av andra tryckalster. Så utgör
portot för vanligt tidningskorsband 1 öre för var vikt av 50 gram eller
del av 50 gram med en minimiavgift av 4 öre — för lokalförsändelse
2 öre —, varemot korsbandsportot för andra trycksaker utgår med 4 öre
— för lokalförsändelse 2 öre — för var vikt av 50 gram eller del därav.
Dessutom kan, när tidningsutgivare till postbefordran avlämnar korsband,
som innehålla i annan ordning än genom postanstalt förskrivna tidningsexemplar
(s. k. utgivarkorsband), avgiften beräknas efter de avlämnade
försändelsernas sammanlagda vikt, i vilket fall tidningsutgivaren
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221. 3
liar att erlägga 12 öre lör varje vikt av ett kilogram eller, rättare, 6
öre per halvt kilogram. Vid avgiftens erläggande skola nämligen uppkommande
delar av kilogram avjämnas till närmast högre helt eller halvt
kilogram. Den nådiga förordningen meddelar vidare bestämmelser angående
postabonnemang å tidningar och andra periodiska skrifter. \ id
beräknandet av den därför utgående postavgiften tages hänsyn till bland
annat tidningens periodicitet och årsvikt. I samma förordning finnas jämväl
stadganden meddelade om rätt att med tidning sända bilagor, varvid
göres skillnad mellan bilagor, som anses såsom delar av tidningen, och
andra bilagor. För de förra utgår icke någon särskild befordringsavgift,
utan deras vikt inberäknas i tidningens årsvikt (s. k. avgiftsfria bilagor).
För befordringen av sådana bilagor, vilka icke kunna anses såsom delar
av tidningen (s. k. avgiftspliktiga bilagor), utgår däremot i allmänhet
en avgift av ''/a öre för var vikt av 25 gram eller del av 25 gram.
I underdånig skrivelse den 12 november 1915 anförde emellertid
generalpoststyrelsen bland annat, att åtskilliga av bestämmelserna i berörda
förordning visat sig giva anledning till så avsevärda vantolkningar
och missbruk, att eu revision av författningen syntes generalpoststyrelsen
vara av behovet påkallad. Bland de i nämnda förordning intagna föreskrifter,
som givit anledning till missbruk, framhölls särskilt vad som
stadgats rörande tidnings försändande såsom utgivarkorsband och rörande
postbefordran av tidningsbilaga, varjämte även andra i författningen
intagna bestämmelser syntes generalpoststyrelsen vara i behov
av förtydligande. Vidare hade, enligt generalpoststyrelsens mening, allt
mer och mer framträtt behov av att vissa i förordningen intagna expeditionsföreskrifter
utginge ur förordningen, för att generalpoststyrelsen
måtte erhålla friare händer att ordna de förhållanden, som genom sistnämnda
föreskrifter reglerats.
Med anledning av vad i generalpoststyrelsens omförmälda skrivelse
anförts anbefallde Kungl. Maj:t den 3 december 1915 generalpoststyrelsen
att med biträde, i den mån styrelsen funne erforderligt, av ledamoten av
riksdagens andra kammare, borgmästaren Karl Adoll Erland von Hofsten
och verkställande direktören i Dagens Nyheters aktiebolag, kaptenen
i flottans reserv Sten Fredrik Dehlgren såsom särskilt sakkunniga
utarbeta det förslag till ändringar i nu ifrågavarande bestämmelser,
generalpoststyrelsen kunde finna av behovet påkallat.
Med skrivelse den 28 mars 1916 har generalpoststyrelsen nu överlämnat
ett med biträde av bemälda sakkunniga utarbetat förslag till ny
förordning i föreliggande ämne, varvid generalpoststyrelsen särskilt
meddelat, att de sakkunniga förklarat sig ense med styrelsen rörande
lämpligheten av de ändringar, som av styrelsen föreslagits.
4
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr- 221.
Till en början ber jag få meddela en sammanställning av bestämmelserna
i gällande förordning och de av generalpoststyrelsen föreslagna
bestämmelserna; och ber jag redan nu få förutskicka den anmärkningen,
att jag funnit mig böra biträda det av styrelsen avgivna förslaget i ämnet
allenast med några oväsentliga jämkningar, vilka iakttagits i det följande
förslaget.
Kungl. Majrts nådiga
Förordning
angående Tillkoren för postbefordran av
tidningar och andra periodiska skrifter;
given Stockholms slott den 27 maj 1904.
i §■
Vad i denna förordning stadgas
beträffande tidningar gäller även med
avseende å periodiska skrifter i allmänhet.
^ §•
1 mom. För att vinna postbefordran
på de villkor, som här
nedan stadgas, skall tidningen vara
efter anmälan av vederbörande utgivare
införd i tidningsregister, som
föres hos generalpoststyrelsen.
2 mom. Utkommer tidning i
upplagor med olika pris eller olika
antal nummer eller väsentligen olika
innehåll, bör varje sådan upplaga
vara i behörig ordning införd i tidningsregistret.
3 §•
1 mom. Tryckalster, som efter
abonnemang hålles allmänheten till
Förslag
till
Förordning
angående villkoren för postbefordran av
tidningar och andra periodiska skrifter.
1 §•
De stadganden, som meddelas
i denna förordning, gälla endast periodiska
skrifter, som tryckas och
utgivas i Sverige, samt endast postbefordran
inom riket. Med benämningen
tidning avses i förordningen
även annan periodisk skrift.
2 §■
1 mom. För att vinna postbefordran
på de villkor, som här
nedan stadgas, skall tidning vara
efter anmälan av vederbörande utgivare
införd i tidningsregister, som
föres hos generalpoststyrelsen.
2 mom. Utkommer tidning i
upplagor med olika pris eller olika
antal nummer eller väsentligen olika
innehåll, skall varje sådan upplaga
vara i behörig ordning införd i tidningsregi
stret. Dylik upplaga behandlas
såsom särskild tidning.
3 §•
1 mom. Tryckalster, som efter''
abonnemang hålles allmänheten till
-
5
Kungl. May.ts Nåd.
hända, kan med de i detta moment
angivna undantag införas i tidningsregistret,
såvida på anmälan om
dess utgivande bevis enligt tryckfrihetsförordningen
blivit av chelen
för justitiedepartementet meddelat.
I tidningsregistret må ej införas:
a) tryckalster, vars innehåll uteslutande
eller till väsentligaste delen
består av ett eller flera större arbeten,
eller av särskilda delar av
sådana, avsedda att fortsättas från
det ena numret eller häftet till det
andra, eller av kataloger eller priskuranter;
samt
b) tidning, vars benämning antingen
är alldeles lika med titeln å
tidning, som redan är för annans
räkning införd eller behörigen anmäld
till införande i tidningsregistret,
eller ock med dylik titel företer
sådan likhet, att tidningarna lätt
kunna förväxlas.
Generalpoststyrelsen äger, där
sådant anses nödigt, infordra provnummer
av tryckalster, som varder
anmält till införande i tidningsregistret.
Proposition Nr 221.
banda, kan med de i detta moment
angivna undantag införas i tidningsregistret,
såvida på anmälan om dess
utgivande bevis enligt tryckfrihetsförordningen
blivit av chefen för
justitiedepartementet meddelat.
1 tidningsregistret må ej införas:
a) tryckalster, vars innehåll uteslutande
eller till väsentligaste delen
består av ett eller flera större arbeten
eller av särskilda delar av
sådana, avsedda att fortsättas från
det ena numret eller häftet till det
andra;
b) tryckalster, som väsentligen
är att anse såsom affärsmeddelande
eller vars huvudsakliga syfte uppenbarligen
är att göra reklam för ett
eller flera affärsföretag, såsom:
affärscirkulär, kataloger, priskuranter,
kurs- och prislistor, varuförteckningar,
reklamblad för visst
varuhus;
c) tryckalster, vars väsentligaste
innehåll utgöres av personalförteckning
eller av program eller redo
görelse för sammankomst, tävling,
lotteri eller annat liknande;
d) tidning, vars benämning antingen
är alldeles lika med titeln å
tidning, som redan är för annans
räkning införd eller behörigen anmäld
till införande i tidningsregistret
eller ock med dylik titel
företer sådan likhet, att tidningarna
lätt kunna förväxlas.
Generalpoststyrelsen äger, där
sådant anses nödigt, infordra provnummer
av tryckalster, som anmäles
till införande i tidningsregistret.
6
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.
2 mom. Av statsmyndigheter
utgivna, nummervis utkommande
författningssamlingar och tillkännagivanden
ävensom riksdagens protokoll
med därtill hörande bihang
kunna i registret införas utan hinder
därav, att de icke uppfylla de
villkor, som i 1 mom. stadgas.
4 §•
1 mom. Tidning eller tidningsupplaga,
av vilken under ett kalenderår
icke utkommit något nummer,
skall såsoih upphörd avföras ur registret.
2 mom. Befinnes tryckalster,
som blivit i tidningsregistret infört,
sedermera i något avseende strida
mot vad i 3 § 1 mom. stadgas, äger
generalpoststyrelsen förordna, att
sådant tryckalster uteslutes ur tidningsregistret.
5 §•
1 inom. Önskar utgivare av tidning,
att denna skall hållas vederbörande
till hända efter abonnemang
genom postverkets förmedling, bör
han anmäla tidningen till införande
i tidningstaxa, som för varje år utfärdas
av generalpoststyrelsen.
2 mom. Av statsmyndigheter
utgivna, nummervis utkommande författningssamlingar
och tillkännagivanden
ävensom riksdagens protokoll
med därtill hörande bihang
kunna i registret införas utan hinder
därav att de icke uppfylla de villkor,
som i 1 mom. stadgas.
4 §•
1 mom. Tidning eller tidningsupplaga,
av vilken under ett kalenderår
icke, såvitt generalpoststyrelsen
kunnat inhämta, utkommit något
nummer, skall såsom upphörd avföras
ur tidningsregistret.
2 mom. Befinnes tryckalster, som
blivit i tidningsregistret infört, sedermera
i något avseende strida mot
vad i 3 § 1 mom. stadgas, äger
generalpoststyrelsen att ur tidningsregistret
utesluta detta tryckalster.
3 mom. Skulle av ett i tidningsregistret
infört tryckalster något enstaka
nummer icke uppfylla de i 3 §
1 mom. stadgade villkor för tryckalsters
registrering, äger generalpoststyrelsen
vägra detta nummers
postbefordran såsom tidning.
5 §.
1 mom. Abonnemang å tidning,
som införts i tidningsregistret, sker
antingen genom postverkets förmedling
(postabonnemang) eller direkt
hos utgivaren. I såväl ena som
andra fallet har utgivaren att anmäla
tidningen till införande i tidnings
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kanyl. Maj.is Nåd.
Åro i taxan införda olika upplagor
av en ock samma tidning,
anses i fråga om abonnemang genom
postverkets förmedling varje upplaga
såsom en särskild tidning.
2 mom. Å tidning, som utkommer
mer än en gång i veckan,
medgives icke abonnemang vid postanstalt
å den ort, där tidningen
utgives.
6 §•
Vid abonnemang å tidning genom
postverkets förmedling bar
abonnenten att i förskott för den tid,
varför abonnemanget sker, erlägga
såväl den utgivaren tillkommande
prenumerationsavgift, där sådan förekommer,
som ock belöpande avgift
till postkassan.
7 §•
Prenumerationsavgifter för tidningsexemplar,
som förskrivits genom
postverkets förmedling, varda
av postverket redovisade till vederbörande
utgivare, sedan minst ett
nummer av de sålunde förskrivna
exemplaren blivit i behörig ordning
avlämnat till postbefordran; dock
att vid redovisning av prenumerationsmedel
för tidning, vilken, sedan
den börjat utgivas, ännu ej bar regelbundet
utkommit under ett helt
kalenderår och ett omedelbart därpå
Proposition Nr 221 ■ <
taxa, som för varje år utfärdas av
geueralpoststyrelsen.
Postabonnemang medgives emellertid
endast å tidning, som utkommer
minst en gång i månaden.
2 mom. Beträffande tidning,
som utkommer oftare än en gång i
veckan, gäller, att vid postanstalt å
utgivningsorten abonnemang icke
må äga rum för person, som bor
eller vistas å nämnda ort och vilkens
post utdelas genom lokalbrevbäring.
6 §•
Vid postabonnemang'' å tidning
bär abonnenten att för abonnemangstiden
i förskott erlägga såväl utgivaren
tillkommande avgift (prenumerationsavgift),
där sådan förekommer,
som belöpande avgift till
postkassan (postavgift),'' vilka avgifter
med ett gemensamt namn
kallas abonnemangsavgift.
7 §• •
För postabonnerade exemplar av
tidning, som regelbundet utkommit
under ett helt kalenderår och ett
omedelbart därpå följande kalenderkvartal,
äger utgivaren att, sedan
minst ett nummer av tidningen för
vederbörande abonnemangstermin
avlämnats till postbefordran, av postverket
utbekomma de prenumerationsavgifter,
som influtit för denna
termin. Åven beträffande tidning,
som icke regelbundet utkommit under
ett helt kalenderår och ett omedel
-
8
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.
följande kalenderkvartal, må, såvida
icke utgivaren ställer säkerhet, som
varder av generalpoststyrelsen godkänd,
innehållas vad av erlagda
prenumerationsavgifter anses motsvara
återstående nummer av de
genom postverket förskrivna exemplar
av tidningen.
I varje fall äger utgivare emellertid
ick$ rätt att av postverket
erhålla redovisning för influtna prenumerationsavgifter
oftare än tre
gånger i var månad.
• 8 §.
1 mom. Postavgiften för tidning,
som varder genom postverkets
förmedling förskriven, utgöres av
dels förskrivningsavgift och dels
befordringsavgift.
2 mom. Förskrivningsavgiften
utgår med:
a) 10 öre för varje abonnemang
utan hänsyn till den tid, för vilken
abonnemanget tages; och
b) 2 procent av den utgivaren
tillkommande prenumerationsavgift,
dock ej under 5 öre, allt räknat för
helt år och i förhållande därtill för
kortare abonnemangstider.
3 mom. Befordringsavgiften beräknas
för år och i förhållande därtill
för kortare abonnemangstider
sålunda:
bart därpå följande kalenderkvartal,
tillkommer enahanda rätt, som nyss
sagts, utgivaren, när denne för prenumerationsavgifterna
ställt säkerhet,
som av generalpoststyrelsen
godkännes. Om däremot utgivaren
av tidning utav sistnämnda slag
icke ställt godkänd säkerhet, kan
postverket av de influtna prenumerationsavgifterna
innehålla vad som
anses belöpa på återstående nummer
av de tidningsexemplar, å vilka
postabonnemang skett.
I varje fall äger emellertid utgivare
icke rätt att av postverket
erhålla redovisning för prenumerationsavgifter
förr än vederbörande
abonnemangstermin begynt och ej
heller oftare än två gånger i var
månad.
8 §•
1 mom. Postavgiften vid postabonnemang
å tidning utgöres av
dels förskrivningsavgift och dels
bef ordrings avgift.
2 mom. Förskrivningsavgiften
utgår med:
a) 10 öre för varje i taxan
intagen abonnemangstermin, som
abonnemanget avser, och
b) 2 procent av den utgivaren
tillkommande prenumerationsavgift,
dock ej under 5 öre, allt räknat
för helt år och i förhållande därtill
för kortare abonnemangstider.
3 mom. Befordringsavgiften beräknas
för år och i förhållande därtill
för kortare abonnemangstider sålunda:
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Kuntjl. Maj:ts Nåd.
a) 12 öre för varje nummer i
veckan, men för tidning, som utkommer
med mer än 7 nummer i
veckan, 12 öre för vart och ett av
7 nummer och G öre för varje överskjutande
nummer i veckan; skolande
tidning, vilken utkommer
mindre ofta än en gång i veckan,
ävensom de i 3 § 2 mom. omförmäld
a tryckalster räknas lika med
tidning, som utgives med ett nummer
i veckan, varjämte i fråga om
tidning, som under olika tider av
året utkommer med olika antal nummer
i veckan, avgiftsberäkningen
bör grundas på medeltalet av de
sålunda förekommande nummerantal
med avjämning, där så erfordras,
till närmast högre hela tal; och
b) 6 öre för varje helt eller
påbörjat kilogram av tidningens sammanlagda
vikt under nästföregående
helårsperiod, räknad från och med
den 1 oktober till och med den 30
september; skolande helårsvikten
för tidning, som börjat utkomma
under loppet av eller efter denna
period, beräknas i förhållande till
vikten av utgivna nummer av tidningen
och för ny tidning med ledning
av utgivarens uppgift om! tidningens
blivande vikt. Tidning åtföljande
avgiftsfria bilagor skola inberäknas
i tidningens vikt.
4 mom. Där vid sammanläggning
av de i postavgiften ingående
särskilda belopp uppkomma bråkdelar
av öre, avrundas dessa uppåt
till helt öretal.
Bihang till riksdagens protokoll 1916.
Proposition Nr 221.
a) 12 öre för* varje nummer i
veckan, men för tidning, som utkommer
med mer än 7 nummer i
veckan, 12 öre för vart och ett av
7 nummer och G öre för varje överskjutande
nummer i veckan; skolande
tidning, vilken utkommer
mindre ofta än en gång i veckan,
ävensom de i 3 § 2 mom. omlörmälda
tryckalster räknas lika med
tidning, som utgives med ett nummer
i veckan, varjämte i fråga om
tidning, som under olika tider av
året utkommer med olika antal
nummer i veckan, avgiftsberäkningen
bör grundas på medeltalet
av de sålunda förekommande nummerantal
med avjämning, där så
erfordras, till närmast högre hela
tal; och
b) 6 öre för varje helt eller påbörjat
kilogram av tidningens sammanlagda
vikt under nästföregående
helårsperiod, räknad från och med
den 1 oktober till och med den 30
september; skolande helårsvikten för
tidning, som börjat utkomma under
loppet av eller efter denna period,
beräknas i förhållande till vikten av
utgivna nummer av tidningen och
för ny tidning med ledning av utgivarens
uppgift om tidningens blivande
vikt. Vikten av avgiftsfria
bilagor till tidning skola inberäknas
i tidningens vikt.
4 mom. Om vid postavgiftens
beräknande uppkomma bråkdelar av
öre, avrundas dessa uppåt till helt
öretal.
1 sand. 196 käft. (Nr 221.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd.
5 mom. För varje gång, abonnemang
å tidning vid postanstalt
sker, skall beloppet av postavgiften,
evad abonnemanget avser längre
eller kortare tid, alltid utgöra minst
20 öre för varje särskilt tidningsexemplar.
6 inom. Ingår öretal i den
abonnemangsavgift, som abonnent
har att å postanstalt erlägga, bör
detta alltid kunna jämnt delas med
5; och skall fördenskull antingen
den av utgivaren betingade prenumerationsavgift
eller, där sådan
ej förekommer, postavgiften höjas
med det belopp, som därför erfordras.
7 mom. Skulle tidning upprepade
gånger utkomma med större
antal nummer i veckan, än som
legat till grund för postavgiftens
beräknande, äger generalpoststyrelsen
förordna om avgiftens höjande
lör exemplar av tidningen, som
därefter förskrivas; och åligger i
sådant fall tidningens utgivare eller
den, till vilken prenumerationsmedlen
skola av postverket redovisas,
att för vart exemplar av tidningen,
som, efter det förordnande om postavgiftens
höjning trätt i kraft, varder
avlämnat till postbefordran efter
den lägre avgiften, erlägga ett mot
skillnaden i postavgifter svarande
belopp, vilket må vid sedermera
skeende redovisning för influtna prenumerationsmedel
innehållas.
Enahanda gäller, om vikten av
tidning, som ej utkommit under
den i 3 mom. b) omförmälda tidsperiod,
skulle visa sig i väsentlig
Proposition Nr 221.
5 inom. För varje gång postabonnemang
sker skall, evad abonnemanget
avser längre eller kortare
tid, postavgiften alltid utgöra minst
20 öre för varje särskilt tidningsexemplar.
6 mom. Om i avgiften för postabonnemang
ingår öretal, skall detta
alltid kunna jämnt delas med 5;
och skall fördenskull den prenumerationsavgift,
utgivaren betingat sig,
eller, om sådan avgift icke förekommer,
postavgiften i erforderlig
mån höjas.
7 mom. Skulle tidning upprepade
gånger utkomma med större antal
nummer i veckan än som legat till
grund för postavgiftens beräknande,
äger generalpoststyrelsen förordna
om avgiftens höjande för de exemplar
av tidningen, å vilka abonnemang
därefter sker. I sådant fall
har tidningens utgivare eller den,
till vilken prenumerationsmedlen
skola av postverket redovisas, att
för vart exemplar av tidningen, som,
efter det förordnande om postavgiftens
höjning trätt i kraft, avlämnas
till postbefordran efter den lägre
avgiften, erlägga ett mot skillnaden
i postavgifter svarande belopp, vilket
må vid sedermera skeende redovisning
för influtna prenumerationsmedel
innehållas.
Enahanda gäller, om vikten av
tidning, som ej utkommit under den
i 3 mom. b) omförmälda tidsperiod,
skulle visa sig i väsentlig mån över
-
11
Kungl. Maj:ts Nåd.
mån överstiga vad som motsvarar
den beräknade helårsvikten av tidningen.
8 inom. Utgivare av i tidningstaxan
införd tidning vare pliktig
att till vederbörande postanstalt av
varje utkommande nummer överlämna
ett fullständigt exemplar,
innehållande jämväl sådana bilagor,
som i 3 mom. nämnas.
9 §.
1 inom. Vid avlämnande till
postbefordran böra tidningar, som
blivit genom postverkets förmedling
förskrivna, vara vitna, varje exemplar
för sig, i ett format, som lämpar
sig för postbehandlingen och i
varje fall ej må överskrida ett ytinnehåll
av 15 kvadratdecimeter.
2 mom. Tidning, som . skall
befordras efter abonnemang genom
postverkets förmedling, må icke vara
inbunden samt ej heller med därtill
hörande avgiftsfria bilagor överstiga
150 grams vikt.
Vad sålunda föreskrivits äge
icke tillämpning med avseende å de
i 3 § 2 mom. omförmälda tryckalster.
10 §. •
1 mom. Har tryckalster blivit
av anledning, som i 4 § 2 mom.
omförmäles, uteslutet ur tidningsregdstret,
skall, om dessförinnan abonnemang
därå mottagits genom postverket
och belöpande avgifter där
-
Proposition Nr 221.
stiga vad som motsvarar den beräknade
helårsvikten av tidningen.
8 mom. Utgivare av tidning,
som tillhandahålles allmänheten efter
postabonnemang, skall till vederbörande
postanstalt å utgivningsorten
överlämna ett fullständigt
exemplar av varje utkommande
nummer med avgiftsfria bilagor.
9 §•
1 mom. Vid avlämnandet till
postbefordran skall varje postabonnerat
tidningsexemplar, i förekommande
fall efter vigning eller häftning,
hava ett format, som lämpar
sig förpostbehandlingen och i varje
fall ej överskrider 53 centimeter i
längd och 32 centimeter i bredd.
2 mom. Tidningsexemplar, som
skall befordras efter postabonnemang,
må icke vara inbundet samt
ej heller med därtill hörande avgiftsfria
bilagor överstiga 200 grams
vikt.
Vad sålunda föreskrivits äger
icke tillämpning med avseende å de
i 3 § 2 mom. omförmälda tryckalster.
10 §.
1 mom. Skulle, sedan postabonnemang
å ett i tidningsregistret
intaget tryckalster skett och avgifterna
därför erlagts, tryckalstret
bliva av anledning, ,som i 4 § 2
mom. omförmäles, uteslutet ur tid
-
12 Kungl. Maj:ts Nåd.
för nppburits, postbefordringen till
abonnenterna under den tid, ifrågavarande
abonnemang omfatta, fortgå
i enahanda ordning, som i avseende
å genom postverket förskrivna tidningar
iakttages.
2 mom. Skulle tidning upphöra
att vidare utgivas, innan den tid
tiliändagått, lör vilken abonnemang
därå vid postanstalt skett, äger
abonnenten att å postanstalten vid
anmälan återbekomma så mycket av
den erlagdabefordringsavgiften, som
belöper för varje helt kvartal av
den efter tidningens upphörande
återstående abonnemangstiden.
3 mom. För den förlust, som
i övrigt drabbar abonnent genom
upphörande av tidning, varå abonnemang
vid postanstalt ägt rum,
ikläder sig postverket icke någon
ansvarighet; åliggande det dock vederbörande
posttjänstemän att lämna
abonnenten allt det biträde, som
skäligen kan ifrågakomma, för att
han må komma i åtnjutande av den
ersättning, som i dylikt fall möjligen
kan erhållas.
11 §•
1 mom. Varda tidningsexemplar,
som blivit i annan ordning
än genom postanstalt förskrivna, av
vederbörande utgivare till postanstalt
i den ort, där tidningen utgives,
avlämnade tjll postbehandling såsom
korsbandsförsändelser, må, efter
Proposition Nr 221.
ningsregistret, kan generalpoststyrelsen,
när omständigheterna därtill
föranleda, medgiva, att postbefordringen
till abonnenterna må fortgå
under den tid, deras abonnemang
omfatta.
2 mom. Om tidning, å vilken
postabonnemang skett, antingen icke
utkommer eller, innan abonnemangstiden
tiliändagått, upphör att utgivas,
äger abonnenten att efter anmälan
återbekomma, i förra fallet
hela befordringsavgiften och i senare
fallet så mycket av denna avgift,
som belöper på varje helt kvartal,
vilket efter tidningens upphörande
möjligen återstår av abonnemangstiden.
3 mom. För den förlust, som i
övrigt drabbar abonnent genom
upphörande av tidning, å vilken
postabonnemang ägt rum, ikläder
sig postverket icke någon ansvarighet.
Dock har postverket att, i
den mån så lämpligen kan ske,
lämna abonnenten biträde, för att
han må erhålla den ersättning, som
i dylikt fall kan tillkomma honom.
11 §•
1 mom. Om tidnings utgivare
till postanstalt å utgivningsorten
avlämnar exemplar av tidningen för
befordran såsom korsband, må, efter
anmälan av utgivaren, postbefordringsavgiften
beräknas efter sammanlagda
vikten av de försändelser,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd.
anmälan av utgivaren, postbefordringsavgiften
beräknas efter sammanlagda
vikten av de på eu gång
till postbehandling avlämnade försändelser;
och skall i sådant fall
avgiften utgöra 12 öre för varje
vikt av ett kilogram.
Postbefordringsavgift enligt dessa
grunder må, var gång tidningar avlämnas
till postbehandling, ej beräknas
för mindre vikt än två kilogram.
Vid bokföring av vikten beräknas
denna i kilogram och hektogram.
Uppkomma vid vågning delar
av hektogram, avrundas dessa
uppåt till helt hektogram.
Vid avgiftens erläggande böra
uppkommande delar av kilogram
avjämnas till närmast högre helt
eller halvt kilogram samt bråkdelar
av öre avrundas uppåt till helt
öretal.
2 mom. Där i särskilda fall
Konungen finner omständigheterna
sådant föranleda, må de i 1 mom.
stadgade villkor tillämpas även i
avseende å tidningsexemplar, som
av annan än vederbörande utgivare
avlämnas till postbehandling såsom
korsbandsförsändelser.
3 mom. Den, som, i syfte att
undandraga postverket inkomst, till
post behandling enligt de här ovan
i denna paragraf stadgade villkor
avlämnar försändelser, vilka uppenbarligen
icke böra komma i åtnjutande
av sådan postbehandling, vare
förfallen till böter från och med 5
till och med 50 kronor.
Proposition Nr 221. la
som på en gång avlämnas, och
skall för sådana korsband (utgivarkorsband)
avgiften utgöra 6 öre för
varje vikt av ett halvt kilogram
eller del av halvt kilogram. Avlämnas
samtidigt olika av samma
person utgivna tidningar, beräknas
avgiften å tidningarnas sammanlagda
vikt. Varje gång utgivarkorsband
avlämnas till postbehandling skall
emellertid befordringsavgiften beräknas
för minst två kilogram.
2 mom. Utgivarkorsband, som
blir obeställbart, är postverket icke
skyldigt att återbefordra till avsändaren,
med mindre denne genom
tillkännagivande å försändelsen dels
hemställt, att försändelsen i händelse
av obeställbarhet återsändes,
dels ock förbundit sig att för återbefordringen
erlägga avgift såsom
för vanligt tidningskorsband.
3 mom. Finner i särskilt fall
Konungen omständigheterna därtill
föranleda, må även annan än vederbörande
tidningsutgivare medgivas
rätt att avsända tidningskorsband
mot avgift, beräknad på sätt i 1
mom. sägs.
14
Kung!. Maj:ts Nåd.
4 mom. Avlämnas tidningsexemplar
i annan ordning, än som
i 1 mom. stadgas, till postbefordran
såsom korsbandsförsändelser, skall
för var särskild försändelse, evad
denna utgöres av ett eller flera
exemplar av samma eller olika tidningar,
befordringsavgiften utgöra
1 öre för var vikt av 50 gram eller
del av 50 gram, dock att avgiften
för varje försändelse ej må understiga
2 öre, om försändelsen å postanstalt
behandlas utan att med post
eller av lantbrevbärare fortskaffas,
samt i andra fall 4 öre.
5 mom. I övrigt varda å tidningar,
som avlämnas till postbefordran
såsom korsbandsförsändelser,
tillämpade de bestämmelser, som
i allmänhet gälla för befordran av
sistnämnda försändelser, med undantag
likväl för vad rörande högsta
vikten för var särskild försändelse
finnes föreskrivet.
'' 12 §•
1 mom. Såsom bilaga till tidning
kan oinbundet tryckalster vinna
postbefordran enligt de villkor, som
nedan i denna paragraf stadgas.
2 mom. Å tryckalster, vilket
är avsett att såsom tidningsbilaga
postbefordras, skall finnas i tryck
angivet, att det utgör bilaga * till
den tidning, som det åtföljer; och
skall i tidningen vara infört tillkännagivande
därom, att bilagan
åtföljer densamma.
Proposition Nr 221.
4 mom. När tidningsexemplar
i annan ordning än som i 1 mom.
sägs avlämnas till postbefordran
såsom korsband (vanligt tidningskorsband),
skall för var särskild
försändelse, evad denna utgöres av
ett eller flera exemplar av samma
eller olika tidningar, befordringsavgiften
utgöra 1 öre för var vikt av
50 gram eller del av 50 gram, dock
att avgiften för varje försändelse ej
må understiga, om försändelsen utgöres
av lokalförsändelse, 2 öre
samt eljest 4 öre.
5 mom. I övrigt skola beträffande
tidningar, som avlämnas till
postbefordran såsom korsband, tilllämpas
de bestämmelser, som gälla
för befordran av korsband i allmänket,
dock ej vad angår högsta vikt
för varje särskild försändelse.
12 §.
1 mom. Oinbundet tryckalster
av sådan beskaffenhet att detsamma,
när det befordras ensamt för sig i
korsband, bör taxeras såsom trycksak,
kan på de i denna paragraf
angivna villkor postbefordras som
bilaga till tidning.
2 mom. A tryckalster, som är
avsett att postbefordras såsom tidningsbilaga,
skall finnas angivet,
till vilken tidning bilagan hör, och
skall i tidningen vara infört tillkännagivande
därom att bilagan
åtföljer tidningen.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.
15
Vid avlämnandet till postbehandling
bör bilaga vara inlagd i
det tidningsexemplar, till vilket bilagan
hör.
Med varje särskilt tidningsexemplar
kunna följa flera bilagor,
dock ej ''mer än ett exemplar av en
och samma bilaga.
3 mom. Följande bilagor skola,
när de utan särskild betalning utöver
prenumerationspriset åtfölja tidning
till alla dess abonnenter, och
under villkor att de vid avlämnandet
till postbehandling icke hava
ett format, som är avsevärt större
än det format, vari huvudnumret
avlämnas till posten, anses såsom
delar av tidningen och följaktligen
utan särskild avgift med posten befordras,
nämligen:
a) planscher, kartor och andra
dylika bilagor, vilka utgöra förklaring
av eller eljest tydligen hänföra
sig till innehållet i den tidning, som
de åtfölja; samt
b) bihang, vilka äro utgivna
av tidningens redaktion för att utgöra
tillägg till eller fortsättning
av det tidningsnummer, som de åtfölja;
dock med förbehåll att dessa
bihang skola vara tryckta å samma
ort som huvudnumret.
4 inom. I övriga fall bör för
tryckalster, vilka äro avsedda att
vinna postbefordran såsom bilagor
till tidning, som skall med posten
försändas antingen efter förskrivning
genom postanstalt eller på de vill
-
Yid avlämnande till postbehandling
skall bilaga, såvida icke generalpoststyrelsen
för särskilt fall annorlunda
bestämmer, vara inlagd i
det tidningsexemplar, till vilket bilagan
hör.
Med varje särskilt tidningsexemplar
kunna följa flera bilagor,
dock ej mer än ett exemplar av eu
och samma bilaga.
3 mom. Följande bilagor till
tidning skola, om de åtfölja alla
postabonnerade exemplar av tidningen,
samt bilagorna vid avlämnandet
till postbehandling icke hava
ett format, som är avsevärt större
än det format, vari själva tidningen
avlämnas, anses såsom delar av tidningen
och följaktligen — vare sig
tidningen expedieras efter postabonnemang
eller såsom korsband —
postbefordran utan särskild avgift,
nämligen:
a) planscher, kartor och andra
dylika bilagor, vilka utgöra förklaring
av eller eljest tydligen hänföra
sig till innehållet i den tidning, som
de åtfölja; samt
b) bihang, vilka äro utgivna av
tidningens redaktion för att utgöra
tillägg till eller fortsättning av det
tidningsnummer, som de åtfölja,
dock med förbehåll att dessa bihang
skola vara tryckta å samma ort som
huvudnumret.
4 inom. Särskild postbefordringsavgift
erlägges icke heller för:
16
Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 221.
kor, som i 11 § 1 mom. stadgas,
till postkassan erläggas en särskild
avgift, vilken för varje exemplar av
sådan bilaga beräknas till Vs öre
för var vikt av 25 gram eller del
av 25 gram; dock att, där i särskilda
fall omständigheterna sådant
föranleda, generalpoststyrelsen äger
medgiva, att bilaga må jämte den
tidning, till vilken den hor, postbefordras
antingen utan särskild
gottgörelse eller mot lägre postbebefordringsavgift
än den, som skolat
erläggas med tillämpning av vad
sålunda blivit stadgat.
Där vid beräkning av avgift
enligt detta moment uppkomma bråkdelar
av öre, avrundas dessa uppåt
till helt öretal.
5 mom. Särskild postbefordringsavgift
erlägges icke för:
a) bilagor till tidningar, vilka
postbefordras såsom korsbandsförsändelser,
enligt vad i 11 § 4 mom.
stadgas;
b) tidningsbilagor, vilka endast
avse abonnemang å den tidning,
de åtfölja;
c) sådana officiella berättelser
eller meddelanden, som enligt Konungens
föreskrift med Post- -och
Inrikes tidningar utdelas till allmänheten.
4
a) tidningsbilaga, som endast
avser abonnemang å den tidning,
med vilken bilagan befordras, och
vilken bilaga åtföljer alla postabon - nerade exemplar av tidningen;
b) sådana officiella berättelser
eller meddelanden, som, enligt
Konungens föreskrift, med Post- och
Inrikes Tidningar utdelas till allmänheten;
och
c) tidningsbilaga, som utgöres
av en tidning med samma utgivare
och samma utgivningsort som huvudtidningen
och vilken enligt anmälan
skall regelbundet medfölja sistnämnda
tidning.
17
Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 221.
5 mom. Åven annat tryckalster
än som i 3 och 4 inom. sägs må
befordras såsom bilaga till tidning,
under förutsättning att tryckalstret
åtföljer tidningen till alla dess
postabonnenter. För varje exemplar
av bilagan, som befordras med
postabonnerade eller såsom utgivarkorsband
expedierade exemplar av
tidningen, skall emellertid till postkassan
erläggas särskild avgift med,
om bilagans vikt icke överstiger
25 gram, XU öre och eljest med
enahanda belöpp, som skolat för det
såsom bilaga befordrade tryckalstret
utgå, om detta ensamt för sig avsänts
såsom korsband; dock att, om
i särskilt fall omständigheterna därtill
föranleda, generalpoststyrelsen
äger medgiva, att tidningsbilaga må
postbefordras antingen utan särskild
gottgörelse eller mot lägre postbefordringsavgift
än som här ovan i
momentet stadgas.
Om vid beräkning av den särskilda
avgiften för befordran av
bilaga uppkomma bråkdelar av öre,
avrundas dessa uppåt till helt öretal.
Vad i detta moment sägs gäller,
vare sig sådan bilaga, varom här
är fråga, befordras med något enstaka
tidningsnummer eller enligt
anmälan skall regelbundet medfölja
tidningen.
6 mom. När tidning vid försändning
såsom vanligt tidningskorsband
åtföljes av sådan bilaga,
som i 5 mom. avses, skall befordrina-savffift
för hela försändelsen
O O # .
beräknas, om bilagans vikt icke
överstiger 25 gram, såsom för vanBihang
till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 196 höft (Nr 221.) 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr. 221.
13 §..
Där till vinnande av snabbare
postbefordran så är nödigt, vare
efter anmälan utgivare av tidning
berättigad att å annan tid än den,
då postanstalten å utgivningsorten
hålles öppen för allmänheten, därstädes
till postbefordran avlämna
exemplar av tidningen; och skall
i sådant fall till postverket erläggas
eu särskild avgift, vilken, vad angår
tidning, som avlämnas sex eller
derå gånger i veckan, må utgöra,
efter helt år räknat, för ett antal
av högst fem hundra exemplar 500
kronor och för varje överskjutande
antal av högst ett hundra exemplar
50 kronor, men för tidning, som
avlämnas mindre ofta än sex gånger
i veckan, minskas i förhållande därtill.
Efter prövning, huruvida och i
vad mån dylikt avlämnande å särskild
tid kan ske utan olägenhet
för posttjänsten eller ökad kostnad
för postverket, äger generalpoststyrelsen
bestämma, om och på vilka
villkor befrielse från eller nedsättning
i ovannämnda avgift kan tidningens
utgivare beviljas.
ligt tidningskorsband och, om bilagan
väger mer än 25 gram, efter
den grund, som skulle tillämpas vid
taxering av ett korsband, innehållande
allenast bilagan.
7 hmorn. Den omständigheten,
att ett tryckalster inklistrats eller
annorledes fästs i tidning eller tidningsbilaga,
medför icke i och för
sig befrielse för utgivaren att särskilt
för detta tryckalster erlägga sådan
avgift, som i 5 mom. sägs.
13 §.
Om för vinnande av snabbare
postbehandling så erfordras, äger
efter anmälan utgivare av tidning
att å annan tid än den, då postanstalten
å utgivningsorten hålles öppen
för allmänheten, därstädes till
postbefordran avlämna exemplar av
tidningen. Prövas dylikt avlämnande
icke kunna ske utan ökad
kostnad för postverket, kan generalpoststyrelsen
ålägga tidningsutgivaren
att till postverket utgiva särskild
ersättning med det belopp,
som av styrelsen beräknas motsvara
postverkets ökade kostnad.
Krngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.
19
14 §.
Generalpoststyrelsen tillkommer
att meddela de ordningsregler, som
för behörig tillämpning av de här
ovan givna föreskrifter kunna finnas
erfordetliga.
Vad sålunda blivit stadgat, skall
träda i kraft den 1 januari 1905,
vid vilken tid nådiga kungörelsen
angående villkoren för tidningars
och tidskrifters postbefordran den
11 maj 1883 med de genom nådiga
kungörelserna den 22 maj och den
11 december 1891 däri gjorda ändringar
upphör att vara gällande;
dock skall vad i 8 § 8 mom. föreskrives
lända till efterrättelse från
och med den 1 juli 1904, och skola
även i övrigt de nu meddelade bestämmelserna
redan under år 1904
tillämpas i avseende å tidningar,
som därunder varda genom postverkets
förmedling förskrivna för
år 1905.
För år 1905 beräknas helårsvikten
i förhållande till vikten av de
nummer, som utkommit från och
med den 1 juli innevarande år.
Då tidningsregister första
gången upprättas, skall anmälan
angående införande i registret av
tidning, som därförinnan utkommit,
betraktas så, som vore den gjord
den dag, då uppå anmälan om tidningens
utgivande bevis enligt tryckfrihetsförordningen
blivit ,av chefen
för justitiedepartementet meddelat.
14 §.
Generalpoststyrelsen har att
meddela de närmare föreskrifter,
som för behörig tillämpning av här
ovan givna stadgandeu kunna finnas
erforderliga.
Vad sålunda blivit stadgat skall
träda i kraft den 1 januari 1917,
vid vilken tid nådiga förordningen
angående villkoren för postbefordran
av tidningar och andra periodiska
skrifter den 27 maj 1904 upphör
att gälla, dock att följande av de
nu meddelade bestämmelserna skola
redan tidigare tillämpas, nämligen
föreskrifterna i 3 § 1 mom. b) och
c) från och med den 1 juli 1916,
föreskrifterna i 5 § 1 mom., första
stycket, beträffande sådana anmälningar
till 1917 års tidningstasa,
som göras under år 1916, samt
föreskrifterna i 5 § 1 mom., andra
stycket, i 5 § 2 mom. och i 8 §
2 mom. a) beträffande sådana
abonnemang för år 1917, som verkställas
under ar 1916.
20
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.
I fråga om de föreslagna ändringarna, där de ej äro av rent redaktionell
art, samt skälen till desamma anförde departementschefen vid
vederbörande paragrafer och moment följande:
1 §•
Enär bestämmelserna såväl i 1904 års nådiga förordning som i förevarande
förslag avse allenast i Sverige utkommande periodiska skrifter
och endast befordran inom riket, har detta ansetts böra uttryckligen
sägas i författningen.
2 §•
I ^ mom. har, liksom på åtskilliga andra ställen, där det uppenbarligen
varit avsett att meddela en ovillkorlig föreskrift, verbet »böra»
utbytts mot »skola» eller likartat uttryck. Den föreskrift, som föreslås
till införande såsom andra punkt i momentet, återfinnes, vad angår abonnemang
genom postverkets förmedling, i 5 § 1 mom., andra stycket, av
1904 års förordning och har i förslaget formulerats i enlighet med vad
som hittills tillämpats.
3 §•
1 mom. De förmåner, som beredas ett tryckalster genom dess införande
i tidningsregistret, äro i allmänhet avsedda att komma endast
verkliga tidningar och därmed likställda publikationer till del. Också
har tidningarnas kulturella uppgift ofta anförts såsom skäl till att avgifterna
satts så lågt, att desamma enligt generalpoststyrelsens mening
icke betäcka postverkets kostnad för denna rörelsegren. Emellertid hava,
enligt vad generalpoststyrelsen nu meddelat, talrika försök gjorts att få
i tidningsregistret it för da tryckalster, vilkas betraktande såsom »periodisk
skrift» säkerligen icke varit av lagstiftaren åsyftat. Särskilt har
detta gällt affärsmeddelanden av olika slag. Visserligen stadgas i 1904
års föi ordning, att kataloger och priskuranter icke få införas i tidningsregistret,
. men enligt generalpoststyrelsens erfarenhet har detta förbud
icke varit tillfyllest för att förhindra vissa publikationers registrering
endast för att därigenom bereda rena affärsmeddelanden möjlighet att
vinna postbefordran mot lägre porto än det för trycksaker i allmänhet
gällande. I sådant syfte lärer, enligt generalpoststyrelsens uppgift, ofta
begäras registrering antingen av ett tryckalster, som är tillkommet endast
för att med detsamma skall få såsom bilaga befordras en katalog
Kmujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221. 21
eller annat affärsmeddelande, eller ock av ett tryckalster, som, utan att
direkt utgöras av katalog eller priskurant, dock till allra största delen
innehåller meddelanden, som åsyfta reklam för ett eller flera affärsföretag.
Enligt förslaget skulle icke få i tidningsregistret införas tryckalster,
som väsentligen är att anse såsom affärsmeddelande eller vars huvudsakliga
syfte uppenbarligen är att göra reklam för ett eller flera affärsföretag,
och såsom exempel på dylika tryckalster skulle i förordningen
nämnas, förutom kataloger och priskuranter, även affärscirkulär, kursoch
prislistor, varuförteckningar och reklamblad för visst varuhus. Genom
dessa förbud — vilkas motsvarighet, enligt vad generalpoststyrelsen
upplyst, återfinnes även i vissa andra länders postförfattningar — vore
det meningen att söka förhindra registrering av tryckalster, vilka säkerligen
icke heller enligt andemeningen i 1904 års förordning borde komma
i åtnjutande av de med registreringen förenade förmåner. Vad angår
uttrycket »reklam för ett eller flera affärsföretag», har emellertid generalpoststyrelsen
förklarat sig icke med detta uttryck avse att från registrering
utestänga allmänna annonstidningar, d. v. s. tidningar, vilkas egentliga
uppgift är att tillhandagå allmänheten med offentliggörande av
annonser från vem det vara må och således icke att göra reklam för
visst eller vissa affärsföretag. Såsom exempel på dylika publikationer
hava av generalpoststyrelsen anförts de i postverkets tidningstaxa för
innevarande år införda Annonsblad till Tidskrift för Landtman och
Svenska Annonsbladet för trädgårdsprodukter m. m. Mot vad generalpoststyrelsen
i förevarande hänseende föreslagit har jag ej något att
erinra.
Enligt vad generalpoststyrelsen upplyst, har det även inträffat, att
registrering ifrågasatts beträffande publikationer, som egentligen icke
innehållit annat än förteckningar över medlemmar i vissa sammanslutningar,
program eller redogörelse för ett årligen återkommande möte,
lotteriers dragningslistor m. m. dylikt. Avsikten har därvid givetvis
icke varit att erhålla abonnenter å publikationen, utan att få denna befordrad
mot det låga tidningskorsbandsportot. Då dylik publikation icke
alltid lärer kunna anses gälla ett affärsföretag — i vilket fall nyssnämnda,
till införande i föreliggande moment föreslagna föreskrift skulle
lägga hinder i vägen för dess registrering — och enär i vår tid ofta
förekomma tryckalster av nu ifrågavarande slag, åt vilka önskas stor
spridning, biträder jag generalpoststyrelsens mening, att i momentet
jämväl bör införas förbud mot registrering av tryckalster, vars väsent
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
‘22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.
ligaste innehåll utgöres av personalförteckning eller av program eller
redogörelse för sammankomst, tävling, lotteri eller annat liknande.
4 §•
1 inom. Då det emellanåt lärer hava för generalpoststyrelsen varit
förenat med svårighet — särskilt när en tidnings utgivare icke kunnat
anträffas — att få visshet därom, huruvida något nummer av tidningen
utkommit under ett visst kalenderår, hava i momentet insatts orden »såvitt
generalpoststyrelsen kunnat inhämta». Ny registrering kan ju ske,
när helst utgivaren sådant önskar.
Det föreslagna 3 mom. är helt och hållet nytt. Generalpoststyrelsen
har tänkt sig möjligheten därav, att en tidningsutgivare exempelvis
skulle kunna, efter avtal med en affärsman, såsom extranummer av sin
tidning publicera affärsmannens katalog. För att kunna förhindra, att
ett tryckalster, som i och för sig icke får införas i tidningsregistret, på
nyss angivna sätt vinner befordran såsom tidning, har det synts lämpligt,
att i föreliggande paragraf införes ett särskilt moment, enligt vilket
generalpoststyrelsen skulle få befogenhet att, om endast något enstaka
nummer av eu i tidningsregistret införd publikation — men ej
publikationen i dess helhet — är av beskaffenhet att ej uppfylla villkoren
för tryckalsters registrering, vägra detta nummers postbefordran
såsom tidning.
5 §.
1 inom. Av 3 § 1 mom., första stycket, i den nådiga förordningen
framgår, att registrering icke medgives annat tryckalster än sådant, som
»efter abonnemang hålles allmänheten tillhanda». Abonnemang kan ske
antingen genom postverkets förmedling eller direkt hos utgivaren. Åven
i det fall, att en publikation tillhandahålles allmänheten efter abonnemang
hos utgivaren, borde denne enligt generalpoststyrelsens meningvara
skyldig att anmäla tidningen till tidningstaxan, varigenom allmänheten
kunde å postanstalterna erhålla nödiga upplysningar rörande
abonnemangsvillkoren. Härigenom vunnes också den praktiska fördelen,
att postanstalterna i tidningstaxan finge en fullständig förteckning över
alla de tryckalster, som äga tillgodonjuta de rörande befordran av tidningar
medgivna förmåner. Dessa synpunkter äro även enligt min åsikt
mycket beaktansvärda. Jag anser mig därför böra tillstyrka sådan
omformulering av föreliggande moment, första stycket, att tidningsutgivare
skall, även i det fall att han önskar mottaga direkt abonnemang,
härom göra anmälan till generalpoststyrelsens tidningstaxa. Dessutom
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.
föreslås, att i författningen såsom benämning å abonnemang genom postverkets
förmedling införes »postabonnemang», vilket ord av gammalt
använts i denna betydelse.
Det nuvarande andra stycket i momentet har, med hänsyn till det
ifrågasatta tillägget till 2 § 2 mom., blivit i förslaget uteslutet.
Vidare föreslås sådant tillägg till nu förevarande moment, att postabonnemang
endast skulle medgivas å tidning, som utkommer minst en
gång i månaden. Detta tillägg är avsett att befria postverket från ett
avsevärt arbete, som torde vara av ringa värde för såväl allmänheten
som tidningsutgivarna. Å tidningar, som utkomma mindre ofta än en
gång i månaden, tages nämligen, enligt vad generalpoststyrelsen upplyst,
endast i ett fåtal fall postabonnemang. Också anmälas en stor del
sådana tidningar icke till tidningstaxans avdelning för postabonnemang.
Dessa tidningar distribueras i allmänhet såsom korsband, genom bokhandel
eller på annat sätt. Så länge rätten till postabonnemang å sådan
tidning finnes, måste emellertid, även om allenast ett postabonnemang
sker, postanstalterna i sina räkenskapshandlingar lägga upp konton för
denna tidning och avgiva redovisningar, som oftast röra sig om rena
obetydligheter. Genom godtagande av det här framställda förslaget
skulle, enligt generalpoststyrelsens uppgift, från rätten till postabonnemang
uteslutas omkring 135 publikationer, som funnits införda i tidningstaxans
för år 1915 avdelning för postabonnemang, men av vilka
under nämnda år endast ett 10-tal haft flera än 100 postabonnenter.
Beträffande de tidningar, varom nu är fråga, torde, såsom även generalpoststyrelsen
framhållit, försändningssättet såsom utgivarkorsband vara
lämpligast.
2 mom. Syftet med det för närvarande i detta moment intagna
stadgande har allenast varit att befria postverkets lokalbrevbärare från
att å vederbörande utgivningsorter utdela tidningar, som utkomma oftare
än en gång i veckan, och på detta sätt har stadgandet, enligt vad generalpoststyrelsen
meddelat, även tillämpats allt sedan tillkomsten av 1904
års förordning. Momentet har nu i förslaget omformulerats så, att bestämmelsens
innebörd skall tydligare framgå.
6 §•
I denna paragraf föreslås icke någon förändring i sak. Det har
emellertid synts lämpligt att här angiva vad som avses med de i förordningen
förekommande benämningarna å olika slags avgifter vid postabonnemang.
24
Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 221.
7 §•
Omformuleringen av första stycket i paragrafen avser icke någon
ändring i sak, utan kar allenast tillkommit med hänsyn därtill att, enligt
vad generalpoststyrelsen meddelat, den nuvarande avfattningen givit anledning
till missförstånd.
1 andra stycket föreslås däremot sådana ändringar i sak, att tidningsutgivare
icke skulle äga rätt att av postverket erhålla redovisning
för prenumerationsavgifter förr än vederbörande abonnemangstermin begynt
och ej heller oftare än två — i stället för, såsom för närvarande, tre
— gånger i var månad. Dessa ändringar hava till syfte att i någon mån
underlätta arbetet vid postanstalterna. Bestämmelsen att tidningsutgivare
icke före början av vederbörande abonnemangstermin skall hava rätt att
erhålla redovisning för prenumerationsavgifter har föreslagits med anledning
därav att, enligt vad generalpoststyrelsen meddelat, tidningsutgivare,
som på nyårsaftonen avlämnat första numret av sin tidning för
nästföljande år, ansett sig berättigad att genast uppbära prenumerationsmedlen,
vilket såväl ur redovisningssynpunkt som på grund av det vid
årsskiftet synnerligen forcerade arbetet vid postanstalterna måste anses
olämpligt.
3 §•
2 mom. Nuvarande bestämmelse, att den del av postverkets förskrivningsavgift
vid postabonnemang, som alltid utgår med ett och och samma
belopp, skall utgöra 10 öre för varje abonnemang utan hänsyn till abonnemangstiden,
innebär, att, om tidningstaxan upptager exempelvis abonnemangsterminen
»månad» med en abonnemangsavgift av 50 öre, en person
vid abonnemang samtidigt å samma tidning för två på varandra följande
månader har att erlägga icke en krona, utan 90 öre. Detta avdrag vid
s. k. sammansatt abonnemang har, enligt vad generalpoststyrelsen meddelat,
vållat mycket arbete såväl vid granskning av inlämnade tidningsrekvisitioner
som ock vid redovisning och revision. För allmänheten är,
enligt generalpoststyrelsens erfarenhet, föreskriften oftast obegriplig. Det
föreslås därför nu sådan ändring, att 10 öre skulle utgå för varje i taxan
intagen abonnemangstermin, som abonnemanget avser. Abonnent skulle
således alltid erlägga de belopp, taxan utvisar. Förändringen skulle förenkla
postarbetet och för allmänheten underlätta tidningstaxans användning.
Härav föranledd ökning av postavgiften torde icke bliva av
någon betydelse vare sig för postverket eller för allmänheten.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.
25
I 4—8 mom. föreslås endast ändringar av formell art. I 8 mom.
hava såsom en följd av den förut omförmälda ändringen i 5 § 1 inom.,
första stycket, orden »i tidningstaxan införd tidning» utbytts mot
orden »tidning, som tillhandahålles allmänheten efter postabonnemang».
Det anses nämligen fortfarande icke nödigt för postverket att erhålla
årsexemplar av andra tidningar än sådana, vara postabonnemang
kan ske.
9 §•
1 inom. Enligt förslaget skulle postabonnerat tidningsexemplar få
till postbefordran avlämnas i större format än hittills varit medgivet.
Från tidningsutgivarhåll har nämligen för generalpoststyrelsen framhållits,
att med de tryckpressar, som nu användas, det emellanåt möter
svårighet att giva tidning ett format, som icke överstiger det största
ytinnehåll, som nu är medgivet, nämligen 15 kvadratdecimeter. Ehuru
det givetvis för postbehandlingen är av vikt, att tidningarna äro lätthanterliga
och att, efter deras avlämnande till postverket, arbete med
vikning i minsta möjliga mån behöver ifrågakomma, har emellertid generalpoststyrelsen
ansett möjligt att på det sätt tillmötesgå tidningsutgivarnas
Önskan, att maximimåtten sättas till 53 centimeter i längd och 32 centimeter
i bredd. Efter detta uttalande från generalpoststyrelsens sida vill
jag för min del icke heller motsätta mig förändringen i fråga. Det är
av praktiska skäl, som förslaget angiver vissa maximimått för längd
och bredd i stället för, såsom hittills, visst antal kvadratdecimeter.
2 mom. Enligt vad generalpoststyrelsen meddelat, hava tidningsutgivarna
vidare, med hänsyn därtill att tidningarnas vikt allt mer ökats,
uttalat önskvärdheten av att hittillsvarande högsta vikt för postabonnerat
tidningsexemplar jämte avgiftsfria bilagor, 150 gram, måtte höjas.
Under antagande, att tidning endast i undantagsfall kommer att väga
mer än 150 gram och att detta i alla händelser icke gärna kommer
att ske beträffande andra tidningar än ortsupplagorna av de största
städernas dagliga tidningar, vilka upplagor hava sin egentliga spridning
å utgivningsorten, där postabonnemang å dessa tidningar icke får ske,
har generalpoststyrelsen funnit sig kunna i nu förevarande hänseende
föreslå en höjning till 200 gram. En dylik höjning komme, enligt
generalpoststyrelsens förmenande, icke att för postverket medföra minskad
inkomst av någon betydenhet. Generalpoststyrelsen har nämligen erinrat
därom att, i samma mån som en tidnings årsvikt höjes, även avgiften
till postverket för postabonnerade exemplar ökas, samt att, när ett postabonnerat
tidningsexemplar överskrider fastställd maximivikt, detta exem
Bihang
till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 196 käft. (Nr 221.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 221.
plar visserligen‘befordras mot särskilt porto såsom för vanligt tidningskorsband,
men att det belopp, som hittills för befordran av dylika tidningsexemplar
influtit till postverket, icke uppgått till mer än några
tusen kronor för år. Vid nu upplysta förhållande har jag ansett mig
böra biträda generalpoststyrelsens förslag även i fråga om höjning av
maximivikten för postabonnerat tidningsexemplar.
10 §.
1 mom. Enligt nuvarande bestämmelser skola, om tidning uteslutes
ur tidningsregistret, de exemplar av densamma, å vilka till äventyrs
dessförinnan skett postabonnemang, fortfarande befordras till abonnenterna.
Denna bestämmelse skulle emellertid, enligt vad generalpoststyrelsen
påpekat, lätteligen kunna missbrukas på det sätt, att en
person, som önskade mot tidningsporto distribuera t. ex. ett reklamblad
för sin affär, utgåve en tidning, mot vars första nummer icke något
vore att erinra, samt, sedan han för sin kundkrets verkställt postabonnemang
å tidningen, med denna vidtoge sådan förändring, att tidningen
såsom reklamblad bleve utesluten ur tidningsregistret. Med nuvarande
föreskrift skulle postverket i detta fäll nödgas fortfarande såsom tidning
befordra de postabonnerade exemplaren, och detta skulle kunna år efter år
upprepas på samma sätt. Till förebyggande härav har generalpoststyrelsen
nu föreslagit — vilket även synes mig fullt berättigat — aft i
fall, varom här är fråga, befordringen av postabonnerade exemplar skall
fortgå allenast när generalpoststyrelsen i särskilda undantagsfall anser
omständigheterna därtill föranleda.
2 mom. har i förslaget allenast fullständigats med föreskrift för det
fäll att, sedan tidning anmälts till utgivande och postabonnemang därå
skett, icke något nummer av tidningen utkommer.
u §•
1 mom. Här behandlas försändning av s. k. utgivarkorsband.
Denna benämning, som varit i bruk inom postverket allt sedan 1904
års förordning började tillämpas, har nu ansetts böra inflyta i själva
förordningen. Ifrågavarande sätt för postbefordran av tidningar var vid
nämnda förordnings utfärdande oprövat i vårt land. Med införandet av
detta befordringssätt jämsides med det vanliga postabonnemanget avsågs,
att tidningsutgivare här i landet skulle så småningen åtaga sig att, liksom
i vissa andra länder, själva försända abonnerade tidningsexemplar
27
Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.
direkt till abonnenterna. Därigenom skulle postverket befrias från det
vidlyftiga bokförings- och expeditionsarbete, som är förenat med postabonnemanget.
Enligt vad generalpoststyrelsen nu meddelat, bär emellertid
erfarenheten visat, att försändning av utgivarkorsband icke i
fråga om verkliga abonnemang kommit till användning i den utsträckning,
som man vid försändningssättets införande hoppades. Däremot
har, yttrar generalpoststyrelsen, försändningssättet i fråga i stor omfattning
missbrukats, särskilt för distribuering i reklamsyfte av tidningsexemplar,
varå verkligt abonnemang icke skett, även om rekvisitioner,
som tillkommit på mer eller mindre konstlat sätt, kunnat företes. Enligt
den nådiga förordningens nuvarande lydelse får nämligen ifrågavarande
försändningssätt användas endast beträffande »tidningsexemplar,
som blivit i annan ordning än genom postanstalt förskrivna». På vad
sätt denna »förskrivning» skall ske, har icke stadgats, och då det icke
ansetts kunna förvägras en person att — lika väl som genom postabonnemang
— direkt hos utgivare beställa tidning för annan persons räkning,
samt postverket icke heller ansett sig kunna fordra, att ett hos
utgivaren beställt tidningsexemplar skall vara betalt, har postverket ofta
funnit det alldeles omöjligt att kontrollera, att icke företedda rekvisitioner
varit fingerade antingen av tidningsutgivaren eller av annan, som
därav haft intresse. De åtgärder, som från postverkets sida företagits
i syfte att förhindra missbruk av rätten att sända utgivarkorsband, hava,
enligt generalpoststyrelsens erfarenhet, lett till slitningar mellan postverket
och den allmänhet, som har intresse av att få tryckalster postbefordrade
för så låga avgifter som möjligt. Då utgivarkorsband således
endast i jämförelsevis ringa utsträckning kommit till användning
för det ändamål, som med dem varit avsett, och då detta försändningssätt
givit anledning till missbruk, som postverket med nuvarande bestämmelser
icke kunnat förebygga, har hos generalpoststyrelsen tagits
under övervägande, huruvida denna form av tidningsförsändning borde
bibehållas. Användandet av utgivarkorsband har emellertid befunnits
för såväl postverket som tidningsutgivarna medföra så avsevärda fördelar,
att generalpoststyrelsen ansett försändningssättet icke böra övergivas.
Missbruken i förevarande hänseende hava, enligt generalpoststyrelsens
i^pgift, vanligtvis haft till ändamål att mot det låga utgivarkorsbandsportot
få befordrade tryckalster med reklamsyfte. Ibland skall
på detta sätt hava befordrats ett tryckalster, som visserligen varit infört
i tidningsregistret, men som egentligen varit att anse såsom affärsmeddelande
eller som haft till syfte att göra reklam för ett eller flera affärsföretag,
och ibland skall en verklig tidning hava försänts såsom utgi
-
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.
varkorsband allenast för att med densamma skulle kunna, mot det låo-a
bihangsportot, distribueras en katalog eller priskurant. Genom de skärpta
bestämmelser angående publikations införande i tidningsregistret, som
nu föreslagits. till intagande i 3 § 1 mom., och de i°vissa fall’höjda
avgifter för tidningsbilaga, vilka föreslås i 12 §, har man trott sig
kunna förebygga här relaterade missbruk. Vid sådant förhållande
bär generalpoststyrelsen föreslagit borttagande av bestämmelsen, att tidningsexemplar
skola, för att vinna befordran såsom utgivarkorsband,
vara »förskrivna», vilken bestämmelses efterlevnad postverket, såsom i
det föregående sagts, funnit det omöjligt att övervaka. De skäl, generalpoststyrelsen
anfört för den sålunda ifrågasatta ändringen, synas miofullgiltiga,
och har jag därför funnit mig böra ansluta mig till general
poststyrelsens mening i denna fråga. Det skulle således enligt förslaget
bliva medgivet för utgivare av tidning att sända denna såsom utgivarkorsband
även då fråga vore om enstaka exemplar, som tillställdes annonsörer
eller sändes såsom provnummer. Visserligen komme härigenom
postverkets ersättning för befordringen av dessa tidningsexemplar
att minskas med skillnaden mellan porto för vanliga tidningskorsband
och utgivarkorsbandsporto, men denna inkomstminskning torde enligt
generalpoststyrelsens mening icke bliva av någon nämnvärd betydelse.
Tidningsutgivarna lära nämligen för närvarande endast i ringa utsträckning
avsända vanliga tidningskorsband, och sådana tidningsutgivare,
som sända endast ett fåtal tidningsexemplar som korsband, torde, vid
det förhållande att för utgivarkorsband portot skall varje gång beräknas
för minst 2 kilograms vikt, fortfarande föredraga att betala vanligt
tidningskorsbandsporto. Generalpoststyrelsen har visserligen framhållit
möjligheten därav att, om bestämmelsen att tidningsexemplar, för att
få befordras såsom utgivarkorsband, skall vara förskrivet borttages,
mängden av utgivarkorsband kommer att vid tillkomsten av ett nytt
tidningsföretag ävensom vid valperioder och andra liknande tillfällen ansenligt
. ökas, men på grund av utgivarkorsbandens avsevärt enklare
expedition kan postverket med samma personal mottaga betydligt större
antal dylika korsband än vanliga tidningskorsband.
I. fråga om avgifterna föreslås allenast den formella ändringen, att,
enär, jämlikt föreskrift i sista stycket av nuvarande mom. 1, avg^tebeloppet
skall beräknas per halvt kilogram, de i momentets första stycke förekommande
orden »12 öre för varje vikt av ett kilogram» utbytes mot
orden »6 öre för varje vikt av ett halvt kilogram eller del av halvt
kilogram», varjämte aberopade föreskrift i momentets nuvarande sistastycke
skulle utgå.
29
Kung!. Maj:fn Nåd. Proposition Nr Kih
Enligt vad generalpoststyrelsen meddelat, liar i åtskilliga fall iliågasatts,
att två eller liera av samma person utgivna tidningar skulle få
sammanföras i ett och samma utgivarkorsband eller, vid försändning
såsom utgivarkorsband, åtminstone vägas tillsammans. Då det synes
med billighet förenligt, att sådana framställningar bifallas, men det måhända
icke av momentets nuvarande lydelse tydligt framgår, huruvida ett
dylikt tillvägagående är tillåtet, föreslås nu, att uttryckligt medgivande
i detta hänseende intages i momentet. _ _
Enligt gällande bestämmelser skall, vid bokföring av avgiften för
utgivarkorsband, dessas vikt beräknas i kilogram och hektogram. Avgiften
beräknas däremot för helt eller halvt kilogram, vare sig densamma
erlägges genast eller bokföres. Dessa bestämmelser hava medfört, dels
att den, som hos postverket begagnar sig av kredit, är i en något gynnsammare
ställning än den, som för varje gång erlägger avgiften kontant,
dels ock — vilket av generalpoststyrelsen ansetts vara av. större betydelse
— att postanstalterna måste, när avgifterna för utgivarkorsband
skola bokföras, anteckna försändelsernas vikt i en särskild journal och
använda ett vidlyftigare redovisningssätt än som eljest vore nödigt. Det
synes därför lämpligt, att berörda särskilda föreskrift om viktens beräknande,
när avgiften skall bokföras, får utgå och att därigenom förenklade
expeditionsföreskrifter möjliggöras. Frågan lärer icke vara av någon
ekonomisk betydelse. Enligt generalpoststyrelsens uppgift skulle för en
tidningsutgivare, som dagligen avlämnar utgivarkorsband, upphävandet
av föreskriften i fråga kunna medföra en merutgift av högst 1 kiona
44 öre i månaden.
Nuvarande bestämmelse, att vid erläggande av avgift för utgivarkorsband
bråkdelar av öre böra avrundas uppåt till helt öretal, har i
förslaget uteslutits, enär djdika bråkdelar icke kunna ifrågakomma.
Enligt förslaget skulle i föreliggande paragraf införas ett nytt moment
_ mom. 2 — enligt vilket postverket icke skulle vara skyldigt
att till avsändaren återbefordra obeställbart utgivarkorsband, med mindre
avsändaren anhållit därom och förbundit sig att erlägga särskild avgift
för återbefordringen. Denna föreskrift har föreslagits med anledning
av det förut omförmälda förslaget om borttagande av »förskrivning» såsom
villkor för utgivarkorsbandsförsändning. Bifalles sistnämnda förslag,
är det nämligen att vänta, att såsom utgivarkorsband komma att
befordras även en hel del provnummer och i val agitatoriskt syfte utsända
tidningar, vilka på grund av felaktiga eller ofullständiga adiessei
icke kunna tillställas adressaterna, och vid sådant förhållande lärer det
icke kunna anses billigt, att postverket skulle för det låga utgi\ arkors
-
30
• Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.
bandsportot även återbefordra vederbörande försändelser till avsändaren.
Enligt vad generalpoststyrelsen anmärkt, har i den internationella posttjänsten
i vissa fall träffats överenskommelse därom att värdelösa korsbandsförsändelser,
som bliva obeställbara, icke skola återsändas.
3 mom. i föislaget motsvarar 2 mom. i gällande nådiga förordnino-.
Det enda fall, då medgivande av här avsett slag hittills lämnats, är beträffande
försändelser från Svenska Pressbyrån. Då emellertid grundlegeln
är, att tidningar med olika utgivare icke få sändas i samma utgivarkorsband.
, men medgivandet för Svenska Pressbyrån givetvis bör,
för att vara till nytta, omfatta rätt att i samma försändelse sammanföra
av olika personer utgivna tidningar, har åt momentet givits sådan avfattning,
att särskilt tillstånd att avsända utgivarkorsband må kunna,
jämlikt detta moment, lämnas i sådan omfattning, som kan anses för
vederbörande nödig.
Den i paragrafens nuvarande mom. 3 intagna bestämmelse om bötesansvar
för den, som, i syfte att undandraga postverket inkomst, till postbehandling
såsom utgivarkorsband avlämnar försändelser, vilka uppenbarligen
icke böra komma i åtnjutande av sådan postbehandling, har i
förslaget uteslutits. Bestämmelsen har nämligen ansetts obehövlig, om,
såsom nu föreslagits, tidningsutgivare skulle få begagna sig av utgivarAorsband
för försändning även av icke förskrivna tidningsexemplar.
Missbruk av annan än tidningsutgivare kan, enligt vad generalpoststyrelsen
förklarat, icke gärna ifrågakomma. Sådant skulle genast upptacKcis.
I 4 mom. föreslås icke något i sak nytt. Benämningen »vanligt tidnmgskorsband»,
vilken redan vunnit hävd inom postverket, har såsom
motsats till utgivarkorsband införts i förslaget. Dessutom har i stället
j*en nuvarande definitionen av lokalförsändelse använts ordet »lokalförsändelse»,
^ för att det här stadgade lokalportot för vanligt tidningsxorsband
må gälla, oavsett huru begreppet »lokalförsändelse» framdeles
kan bliva av statsmakterna bestämt.
12 §-
Nu gällande bestämmelser om postbefordran av tidningsbilaga hava,
enligt vad. generalpoststyrelsen meddelat, i stor utsträckning missbrukats,
särskilt pa. det sätt, att kataloger och priskuranter — vilka icke
få intagas i tidningsregistret — sänts såsom bilagor antingen till ett för
detta ändamål särskilt tryckt och såsom vanliga tidningskorsband expedierat
antal exemplar av viss tidning eller till en tidning, som uteslutande
tillkommit för att, så att säga, tjäna såsom omslag till den katalog
Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221. 31
eller priskurant, som skolat distribueras. Sistnämnda tillvägagående
torde i möjligaste mån förebyggas genom de skärpta förbud mot vissa
publikationers registrering, som nu föreslagits. De föreskrifter i övrigt,
som ansetts skola lägga hinder i vägen för upprepandet av hittills iakttagna
missbruk beträffande försändning av tidningsbilaga, hava av generalpoststyrelsen
föreslagits till intagande i föreliggande 12 §.
Medgivande att mot en särskild, lågt satt avgift fa viss publikation
postbefordrad såsom tidningsbilaga bör, enligt generalpoststyrelsens
mening, förutsätta dels att bilagan skall tillställas tidningens alla abonnentef
och dels att bilagan endast utgöres av ett mindre tryckalster.
Att vilken publikation som helst, som i och för sig är vid postbefordran
underkastad vanligt trycksaksporto, skulle — genom att sändas tillsammans
med en tidning — bliva delaktig- av ett lägre porto, har icke synts
generalpoststyrelsen äga något berättigande. Generalpoststyrelsen har
även anmärkt, hurusom i den nådiga kungörelsen den 11 maj 1883,
vars bestämmelser voro gällande intill dess nuvarande förordning trädde
i kraft, funnits stadgat, att för bilagor — med undantag av vissa avgiftsfria
sådana — skulle, erläggas »enahanda avgift som försändelser
under band», dock att generalpoststyrelsen ägde medgiva bilagas befordran
utan särskild gottgörelse eller mot lägre porto. Den sålunda
uttryckta grundsatsen har generalpoststyrelsen förklarat sig finna fullt
riktig. Såvida nämligen icke bilaga på grund av sitt nära. samband
med själva tidningen bör befordras utan särskild avgift, eller bilaga vare
sig på grund av dess ringa storlek — som endast i obetydlig män försvårar
tidningens postbehandling — eller på grund av andra särskilda
omständigheter anses kunna befordras mot nedsatt avgift, torde enligt
generalpoststyrelsens åsikt något antagligt skäl icke kunna anföras, varför
tidningsbilaga bör befordras mot lägre avgift än om tryckalstret
befordras ensamt för sig. Härutinnan är jag fullt ense med generalpoststyrelsen.
1 mom. På förekommen anledning har ansetts lämpligt, att det
i förordningen uttryckligen sägs — vilket även utan tvivel varit från
början avsett — att grundvillkoret för ett tryckalsters befordran såsom
tidningsbilaga är, att detta tryckalster i och för sig uppfyller betingelserna
för att kunna taxeras såsom trycksak.
2 inom. För postbehandlingen är det visserligen av vikt, att, såsom
i den nådiga förordningen föreskrives, bilaga vid avlämnande till
postbehandling är inlagd i det tidningsnummer, till vilket bilagan hör,
men då det undantagsvis kan inträffa, att dylik inläggning möter svårigheter,
t. ex. när bilagan utgöres av eu plansch eller karta, har gene
-
32
Kung!. Maj.is Nåd. Preposition Nr 221.
ralpoststyrelsen ansetts böra få rätt att, om särskilda omständigheter
sådant påkalla, befria utgivaren från skyldigheten att inlägga bilaga
i själva tidningen. Medgivande av dylik rätt för generalpoststyrelsen
har fördenskull föreslagits till införande i föreliggande moment.
I 3 mom. föreslås icke något, som innebär ändring i sak. Det
för närvarande för avgiftsfri postbefordran av tidningsbilaga uppställda
villkor, att bilagan skall »utan särskild betalning utöver prenumerationspriset»
åtfölja tidningen till abonnenterna, har emellertid i förslaget
uteslutits, enär en sådan bestämmelse synts vara utan praktisk
betydelse,, men kunna verka vilseledande. Å ena sidan lärer det i fråga
om tillfällig försändning av tidningsbilaga vara uppenbart, att, enär utgivaren
är skyldig sända bilagan till alla postabonnenter, något belopp
icke kan hos dessa utkrävas utöver det i taxan angivna prenumerationspriset,
och å andra, sidan kan, såsom i det följande skall närmare
meddelas, förekomma fall, då en avgiftsfri bilaga regelbundet medföljer
en tidning, varvid för tidningen med bilagan utgår högre prenumerationspris
än det, som tidningen utan bilaga betingar.
Enär, enligt vad förut sagts, det föreliggande förslaget innebär, att
utgivarkorsband skulle få sändas, även om förskrivning, d. v. s. direkt
abonnemang hos utgivaren, icke föreligger, har i föreskriften, att
avgiftsfri bilaga skall medfölja tidningen till alla dess »abonnenter»,
sistnämnda ord ansetts icke kunna bibehållas. ''Dvlika bilagor äro att
betrakta såsom delar av tidningen, och enär, enligt det nu framställda
förslaget om rätt för tidningsutgivare att såsom utgivarkorsband expediera
även icke förskrivna tidningsexemplar, hinder icke skulle möta att
i utgivarkorsband — såsom förhållandet för närvarande är med vanligt
tidningskorsband — försända exempelvis allenast ett A-nummer av eu
tidning, kan för avgiftsfri bihangsbefordran icke uppställas det villkor,
att bilagan skall åtfölja alla såsom utgivarkorsband expedierade exemplar
av tidningen. Ifrågavarande föreskrift har fördenskull omformulerats
på det sätt, att sådan bilaga, varom här är fråga, skall åtfölja alla postabonnerade
exemplar av tidningen. A andra sidan lärer det vara uppenbart,
att, när dylik bilaga åtföljer tidningen i utgivarkorsband eller
vanligt tidningskorsband, bilagan även i dessa fall skall betraktas såsom
del av tidningen och följaktligen postbefordras utan särskild avgift.
Detta har nu ansetts böra i förordningen uttryckligen utsägas.
4 och 5 mom. Under a) och b) av 4 mom. i förslaget hava intagits
de stadganden, som återfinnas i 5 mom. b) och c) av gällande
nådiga förordning. Därjämte har i förslagets 4 mom. a) uttryckligen
sagts — vilket även lärer hava varit avsett med o mom. b) i nämnda
Kung1. Maj: Is Nåd. Proposition Nr ''22!. 33
förordning - att sådan bilaga, varom bär är fråga, skall åtfölja alla
postabonnerade exemplar av vederbörande tidning. Hot i 5 inom. a) av
förordningen intagna stadgandet, att särskild postbok»rdriugsavgilt icke
erlägges för bilagor till tidningar, vilka postbcfordras såsom vanliga
tidningskorsband, bär i förslaget uteslutits av skäl, som skola vid det
föreslagna G momentet av förevarande paragraf angivas. Däremot bär i
förslagets 4 mom. under c) införts bestämmelse om ett särskilt slag av
regelbundna bilagor, d. v. s. sådana, som förekomma vid s. Jc. gemensambetsabonnemang.
Det förekommer nämligen ofta, att i tidningstaxan
erbjudes abonnemang å två tidningar mot ett gemensamt pris,
t, ex. Aftonbladet med Brokiga Blad eller Härnösands-Posten med Puck.
Den praxis, som i fråga om dylika bilagor utbildat sig och vilken
synes hava allt skäl för sig, är/ att, om båda tidningarna hava samma
utgivare och samma utgivningsort, bilagan behandlas såsom avgiftsfri
och dess vikt således jämlikt 8 § 3 mom. tillägges huvudtidningens
årsvikt, men att i annat fall bilagan anses såsom avgiftspliktig. Föreskrift
om regelbunden avgiftspliktig bilaga återfinnes i 5 inom., sista
stycket, av förevarande paragraf i förslaget.
5 mom. i förslaget motsvarar 4 mom. i den nådiga förordningen.
Avgifterna för postbefordran av s. k. avgiftspliktiga bilagor föreslås i
anslutning till de allmänna principer, som förut vid denna paragraf angivits.
Sålunda ifrågasättes icke någon ändring beträffande avgiften
för lättare bilagor, d. v. s. sådana, vilkas vikt icke överstiger 25 gram.
Med papper av normal vikt lära 18 trycksidor utav format 20x20 cm.
icke väga mer än 25 gram, och vid sådant förhållande synes något fog
icke förefinnas för att maximivikten av tryckalster, som skall medgivas
postbefordran såsom tidningsbilaga för en särskild, lägre avgift, skulle
sättas högre än till en viktsats enligt hittillsvarande beräkning .av bihangsportot.
I fråga om tyngre avgiftspliktiga bilagor föreslås,/ överensstämmelse
med vad redan sagts, enahanda befordringsavgift, som
skulle erläggas, om tryckalstret ensamt för sig befordrades såsom korsband,
d. v. s., allt efter tryckalstrets beskaffenhet, vanligt tidningskorsbandsporto
eller vanligt trycksaksporto.
Vidare föreslås, att även avgiftspliktig bilaga skall medfölja tidningen
till alla dess postabonnenter. Denna föreskrift är särskilt avsedd
att omöjliggöra det missbruk, som med nuvarande bestämmelsei
ägt rum därutinnan, att bilaga endast befordrats i vanliga tidningskorsband
tillsammans med exemplar av en för ändamålet särskilt tryckt
upplaga av tidningen. Dessutom har det synts önskvärt, att icke,
såsom emellanåt lärer hava ifrågasatts, bilaga får befordras endast till
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 196 höft. (År 221.) 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.
vissa postabonnenter. Sådant tillvägagående vållar nämligen, enligt
vad generalpoststyrelsen meddelat, vid postbehandlingen mycken olägenhet
och omgång.
Åven med en enligt föreliggande förslag höjd befordringsavgift för
avgiftspliktig tidningsbilaga av mer än 25 grams vikt skulle medgivandet
att sända dylik bilaga icke förlora sin betydelse. För avsändaren
kvarstode fortfarande den fördel, som sannolikt ursprungligen avsetts
med detta försändningssätt, nämligen möjligheten att få ett tryckalster
spritt inom en tidnings läsekrets, utan att uppgift om personernas
namn och adresser måsto anskaffas och utan att inslagning eller adresspåskrift
behövde ske.
Enligt förslaget skulle, såsom hittills, generalpoststyrelsen beträffande
tidningsbilaga, som enligt de allmänna föreskrifterna är att anse såsom
avgiftspliktig, äga att, när särskilda omständigheter därtill föranleda,
medgiva befordran utan avgift eller mot nedsatt sådan.
Beträffande sista stycket i förslagets 5 mom. hänvisas till vad förut
anförts rörande s. k. gemensamhetsabonnemang.
Som sagt, hava, enligt vad generalpoststyrelsen meddelat, hittillsvarande
bestämmelser om befordran av tidningsbilaga medfört, att i
stor omfattning distribuering av kataloger och priskuranter skett genom
att dessa fått såsom bilagor åtfölja tidningar och sålunda blivit befordrade
mot ett väsentligt billigare porto än om de skulle .befordrats ensamt
för sig. Ehuru dylik distribuering ofta skett på ett sätt, som
måste anses hava inneburit ett kringgående av vad med den nådiga
förordningen varit avsett, bär dock nu hos generalpoststyrelsen av
representanter för vissa affärskretsar ifrågasatts, huruvida icke, då genom
bifall till förevarande förslag affärsvärlden skulle berövas en möjlighet,
som den hittills faktiskt haft att på billigt sätt utsända även
tyngre kataloger och priskuranter, ett lägre porto än det vanliga trycksaksportot
borde fastställas för befordran av kataloger och dylikt, särskilt
för det fall att sådant tryckalster på en gång utsändes i större
mängd (s. k. katalogkorsband). Då ''emellertid hittillsvarande rätt att
såsom bilaga till tidning distribuera affärstryck skulle, enligt förslaget,
bibehållas för tryckalster intill 25 grams vikt, kommer genom bifall till
detta förslag endast avsändare av publikationer, som i vikt överstiga 25
gram, i sämre ställning än för närvarande beträffande möjligheten av
dessa publikationers distribuering såsom tidningsbilagor. Avsändare av
dylika publikationer torde, enligt vad generalpoststjnelsen antager, vara
jämförelsevis fåtaliga. I alla händelser bleve det, enligt generalpoststyrelsens
åsikt, förenat med stor svårighet att närmare angiva, vilka
35
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.
publika! ioner som borde komma i åtnjutande av det ifrågasatta lägre
portot. Särskilt torde val å liera båll göras gällande, att bokhandelsalster
borde åtnjuta lika förmånliga befordringsvillkor som affärspublikationer.
Någon'' nedsättning i porto på den grund, att samma person
samtidigt avsänder en större mängd affärs tryck, förekommer, såvitt
generalpoststyrelsen inhämtat, icke i något annat land. Med anledning
av nyss oinförmälda, bos generalpoststyrelsen gjorda framställning
bar emellertid styrelsen, enligt vad denna nu anmält, påbörjat
eu noggrann undersökning. Med hänsyn till ärendets vansklighet
antages denna undersökning bliva av ganska vidlyftig beskaffenhet,
men så mycket har gener alpos t styrelsen ansett redan nu kunna sägas,
att ett bifall, vare sig i större eller mindre mån, till framställningen i
fråga skulle medföra en avsevärd minskning i postverkets inkomster, och
att tillstyrka en dylik minskning har generalpoststyrelsen förklarat sig
under nuvarande förhållanden näppeligen kunna.
Till införande i föreliggande paragraf föreslås två nya moment, 6
och 7- . .
6 inom. I 5 mom. a) i den nu gällande förordningen stadgas, att särskild
postbefordringsavgift icke utgår för bilaga till tidning, som befordras såsom
vanligt tidningskorsband. Grunden till detta stadgande har varit, att,
enär den avgift, som i förekommande fall skulle utgå för ett tryckalsters
befordran såsom bilaga till postabonnerade eller såsom utgivarekorsband
expedierade tidningsexemplar, utgör V-’ öre per 25 gram, samt avgiften
för vanligt tidningskorsband utgör 1 öre per 50 gram, postverket i stort
sett faktiskt erhåller bihangsavgift även för bilaga till tidning, som sändes
såsom vanligt tidningskorsband, därigenom att bilagan väges tillsammans
med tidningen. Då emellertid nu föreslagits, att avgiften för befordran
med postabonnerade eller såsom utgiv arkor sb and expedierade tidningsexemplar
av sådan avgiftspliktig bilaga, vars vikt överstiger 25 gram,
skall utgå med det belopp, som skulle upptagas, om tryckalstret ensamt
för sig avsändes såsom korsband, kan givetvis hittillsvarande tillvägagående
beträffande beräknandet av avgift för bilaga till tidning vid^dennas
försändning såsom vanligt tidningskorsband icke användas i fråga om
annan bilaga än sådan, som i vikt endast uppgår till högst 25 grann
Det föreslås fördenskull, att vanligt tidningskorsband, innehållande tidning
jämte avgiftspliktig bilaga av högre vikt än 25 gram, skall taxeras
efter den grund, som skulle tillämpas beträffande ett korsband, innehållande
allenast bilagan. Eu dylik bestämmelse står i full överensstämmelse
med den allmänna postala principen, att, om försändelser, som var
för sig taxeras enligt olika tariffer, sammanföras till en försändelse, denna
skall taxeras enligt den högsta av ifrågavarande tariffer.
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.
7 mom. Generalpoststyrelsen har vidare anfört, hurusom allt emellanåt
gjorts gällande, att vilket tryckalster som helst, som infästs i tidning
eller tidningsbilaga, vore att anse såsom en dol av tidningen resp. bilagan,
och enär denna åsikt icke lärer kunna erkännas såsom riktig med
mindre tryckalstret verkligen tillkommit uteslutande för att utgöra eu
del av tidningen resp. bilagan, har i förslaget uttryckligen utsagts, att
dylik infästning icke. i och för sig medför befrielse för tidningsutgivaren
att för det infästa tryckalstret erlägga särskild befordringsavgift
såsom för tidningsbilaga.
!3 §•
Från tidningsutgivarehåll hav hos generalpoststyrelsen uttalats önskvärdheten
av att, vid behov, tidnings avlämnande till postbefordran å
annan tid än den, då postanstalten å utgivningsorten hålles öppen för
allmänheten, måtte få ske utan att särskild ersättning därför skall i nå<rot
fall ifrågakomma. Att emellertid tidningsutgivare skulle medgivas rätt
att avgiftsfritt vid vilken tid som helst på dygnet avlämna sin tidning
till postbehandling, har generalpoststyrelsen icke ansett möjligt, enär därigenom
kunde komma att på vissa postanstalter ställas krav om anordnande
av särskilda nattexpeditioner, vilka skulle medföra icke obetydliga
extra kostnader för postverket. Enligt generalpoststyrelsens uppgift har
emellertid icke i något fall från postverkets sida utkrävts den högsta avgift,
som jämlikt den nådiga förordningen kan utgå för dylikt avlämnande.
För närvarande upptager generalpoststyrelsen endast i ett fåtal
fall avgift av ifrågavarande slag, och denna har icke satts till högre belopp
än som ansetts motsvara postverkets merkostnad för tidningarnas
mottagande. Med hänsyn till vad sålunda anförts har ifrågavarande
paragraf i förslaget avfattats på sådant sätt, att särskild avgift icke
skulle kunna för tidningars avlämnande å extra tid upptagas i annat fall än
om därigenom åsamkas postverket särskild kostnad samt att i alla händelser
ersättningen icke skall få överstiga vad som motsvarar postverkets
merkostnad.
Efter anförande härav hemställde departementschefen, att förslaget
måtte genom nådig proposition föreläggas riksdagen till antagande. °
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungun
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas nådig proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hugo Landelius.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 191 (i.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.