Sök i Ratio Lex

Med förslag till ny förordning angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter

36 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 32 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:221, Med förslag till ny förordning angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kun (/I. Maj ds Nåd. Proposition Nr 221.

1

Nr 221.

Kungl. Majds nådiga proposition till riksdagen med förslag

till ny förordning angående villkoren för postbefordran

av tidningar och andra periodiska skrifter;

given Stockholms slott den 17 april ''IDIG.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

antaga det i berörda protokoll intagna förslag till ny förordning angående

villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydoiv.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 196 käft. (hr 221)

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17

april 1916.

♦ Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anförde:

Genom nådig förordning den 27 maj 1904 har Kungl. Maj:t, i överensstämmelse

med riksdagens beslut i ämnet, meddelat stadganden angående

villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska

skrifter. Dessa stadganden gälla endast publikationer, som intagits i ett

hos generalpoststyrelsen fört tidningsregister, och innebära vissa förmåner

i förhållande till postbefordringen av andra tryckalster. Så utgör

portot för vanligt tidningskorsband 1 öre för var vikt av 50 gram eller

del av 50 gram med en minimiavgift av 4 öre — för lokalförsändelse

2 öre —, varemot korsbandsportot för andra trycksaker utgår med 4 öre

— för lokalförsändelse 2 öre — för var vikt av 50 gram eller del därav.

Dessutom kan, när tidningsutgivare till postbefordran avlämnar korsband,

som innehålla i annan ordning än genom postanstalt förskrivna tidningsexemplar

(s. k. utgivarkorsband), avgiften beräknas efter de avlämnade

försändelsernas sammanlagda vikt, i vilket fall tidningsutgivaren

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221. 3

liar att erlägga 12 öre lör varje vikt av ett kilogram eller, rättare, 6

öre per halvt kilogram. Vid avgiftens erläggande skola nämligen uppkommande

delar av kilogram avjämnas till närmast högre helt eller halvt

kilogram. Den nådiga förordningen meddelar vidare bestämmelser angående

postabonnemang å tidningar och andra periodiska skrifter. \ id

beräknandet av den därför utgående postavgiften tages hänsyn till bland

annat tidningens periodicitet och årsvikt. I samma förordning finnas jämväl

stadganden meddelade om rätt att med tidning sända bilagor, varvid

göres skillnad mellan bilagor, som anses såsom delar av tidningen, och

andra bilagor. För de förra utgår icke någon särskild befordringsavgift,

utan deras vikt inberäknas i tidningens årsvikt (s. k. avgiftsfria bilagor).

För befordringen av sådana bilagor, vilka icke kunna anses såsom delar

av tidningen (s. k. avgiftspliktiga bilagor), utgår däremot i allmänhet

en avgift av ''/a öre för var vikt av 25 gram eller del av 25 gram.

I underdånig skrivelse den 12 november 1915 anförde emellertid

generalpoststyrelsen bland annat, att åtskilliga av bestämmelserna i berörda

förordning visat sig giva anledning till så avsevärda vantolkningar

och missbruk, att eu revision av författningen syntes generalpoststyrelsen

vara av behovet påkallad. Bland de i nämnda förordning intagna föreskrifter,

som givit anledning till missbruk, framhölls särskilt vad som

stadgats rörande tidnings försändande såsom utgivarkorsband och rörande

postbefordran av tidningsbilaga, varjämte även andra i författningen

intagna bestämmelser syntes generalpoststyrelsen vara i behov

av förtydligande. Vidare hade, enligt generalpoststyrelsens mening, allt

mer och mer framträtt behov av att vissa i förordningen intagna expeditionsföreskrifter

utginge ur förordningen, för att generalpoststyrelsen

måtte erhålla friare händer att ordna de förhållanden, som genom sistnämnda

föreskrifter reglerats.

Med anledning av vad i generalpoststyrelsens omförmälda skrivelse

anförts anbefallde Kungl. Maj:t den 3 december 1915 generalpoststyrelsen

att med biträde, i den mån styrelsen funne erforderligt, av ledamoten av

riksdagens andra kammare, borgmästaren Karl Adoll Erland von Hofsten

och verkställande direktören i Dagens Nyheters aktiebolag, kaptenen

i flottans reserv Sten Fredrik Dehlgren såsom särskilt sakkunniga

utarbeta det förslag till ändringar i nu ifrågavarande bestämmelser,

generalpoststyrelsen kunde finna av behovet påkallat.

Med skrivelse den 28 mars 1916 har generalpoststyrelsen nu överlämnat

ett med biträde av bemälda sakkunniga utarbetat förslag till ny

förordning i föreliggande ämne, varvid generalpoststyrelsen särskilt

meddelat, att de sakkunniga förklarat sig ense med styrelsen rörande

lämpligheten av de ändringar, som av styrelsen föreslagits.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr- 221.

Till en början ber jag få meddela en sammanställning av bestämmelserna

i gällande förordning och de av generalpoststyrelsen föreslagna

bestämmelserna; och ber jag redan nu få förutskicka den anmärkningen,

att jag funnit mig böra biträda det av styrelsen avgivna förslaget i ämnet

allenast med några oväsentliga jämkningar, vilka iakttagits i det följande

förslaget.

Kungl. Majrts nådiga

Förordning

angående Tillkoren för postbefordran av

tidningar och andra periodiska skrifter;

given Stockholms slott den 27 maj 1904.

i §■

Vad i denna förordning stadgas

beträffande tidningar gäller även med

avseende å periodiska skrifter i allmänhet.

^ §•

1 mom. För att vinna postbefordran

på de villkor, som här

nedan stadgas, skall tidningen vara

efter anmälan av vederbörande utgivare

införd i tidningsregister, som

föres hos generalpoststyrelsen.

2 mom. Utkommer tidning i

upplagor med olika pris eller olika

antal nummer eller väsentligen olika

innehåll, bör varje sådan upplaga

vara i behörig ordning införd i tidningsregistret.

3 §•

1 mom. Tryckalster, som efter

abonnemang hålles allmänheten till

Förslag

till

Förordning

angående villkoren för postbefordran av

tidningar och andra periodiska skrifter.

1 §•

De stadganden, som meddelas

i denna förordning, gälla endast periodiska

skrifter, som tryckas och

utgivas i Sverige, samt endast postbefordran

inom riket. Med benämningen

tidning avses i förordningen

även annan periodisk skrift.

2 §■

1 mom. För att vinna postbefordran

på de villkor, som här

nedan stadgas, skall tidning vara

efter anmälan av vederbörande utgivare

införd i tidningsregister, som

föres hos generalpoststyrelsen.

2 mom. Utkommer tidning i

upplagor med olika pris eller olika

antal nummer eller väsentligen olika

innehåll, skall varje sådan upplaga

vara i behörig ordning införd i tidningsregi

stret. Dylik upplaga behandlas

såsom särskild tidning.

3 §•

1 mom. Tryckalster, som efter''

abonnemang hålles allmänheten till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts Nåd.

hända, kan med de i detta moment

angivna undantag införas i tidningsregistret,

såvida på anmälan om

dess utgivande bevis enligt tryckfrihetsförordningen

blivit av chelen

för justitiedepartementet meddelat.

I tidningsregistret må ej införas:

a) tryckalster, vars innehåll uteslutande

eller till väsentligaste delen

består av ett eller flera större arbeten,

eller av särskilda delar av

sådana, avsedda att fortsättas från

det ena numret eller häftet till det

andra, eller av kataloger eller priskuranter;

samt

b) tidning, vars benämning antingen

är alldeles lika med titeln å

tidning, som redan är för annans

räkning införd eller behörigen anmäld

till införande i tidningsregistret,

eller ock med dylik titel företer

sådan likhet, att tidningarna lätt

kunna förväxlas.

Generalpoststyrelsen äger, där

sådant anses nödigt, infordra provnummer

av tryckalster, som varder

anmält till införande i tidningsregistret.

Proposition Nr 221.

banda, kan med de i detta moment

angivna undantag införas i tidningsregistret,

såvida på anmälan om dess

utgivande bevis enligt tryckfrihetsförordningen

blivit av chefen för

justitiedepartementet meddelat.

1 tidningsregistret må ej införas:

a) tryckalster, vars innehåll uteslutande

eller till väsentligaste delen

består av ett eller flera större arbeten

eller av särskilda delar av

sådana, avsedda att fortsättas från

det ena numret eller häftet till det

andra;

b) tryckalster, som väsentligen

är att anse såsom affärsmeddelande

eller vars huvudsakliga syfte uppenbarligen

är att göra reklam för ett

eller flera affärsföretag, såsom:

affärscirkulär, kataloger, priskuranter,

kurs- och prislistor, varuförteckningar,

reklamblad för visst

varuhus;

c) tryckalster, vars väsentligaste

innehåll utgöres av personalförteckning

eller av program eller redo

görelse för sammankomst, tävling,

lotteri eller annat liknande;

d) tidning, vars benämning antingen

är alldeles lika med titeln å

tidning, som redan är för annans

räkning införd eller behörigen anmäld

till införande i tidningsregistret

eller ock med dylik titel

företer sådan likhet, att tidningarna

lätt kunna förväxlas.

Generalpoststyrelsen äger, där

sådant anses nödigt, infordra provnummer

av tryckalster, som anmäles

till införande i tidningsregistret.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

2 mom. Av statsmyndigheter

utgivna, nummervis utkommande

författningssamlingar och tillkännagivanden

ävensom riksdagens protokoll

med därtill hörande bihang

kunna i registret införas utan hinder

därav, att de icke uppfylla de

villkor, som i 1 mom. stadgas.

4 §•

1 mom. Tidning eller tidningsupplaga,

av vilken under ett kalenderår

icke utkommit något nummer,

skall såsoih upphörd avföras ur registret.

2 mom. Befinnes tryckalster,

som blivit i tidningsregistret infört,

sedermera i något avseende strida

mot vad i 3 § 1 mom. stadgas, äger

generalpoststyrelsen förordna, att

sådant tryckalster uteslutes ur tidningsregistret.

5 §•

1 inom. Önskar utgivare av tidning,

att denna skall hållas vederbörande

till hända efter abonnemang

genom postverkets förmedling, bör

han anmäla tidningen till införande

i tidningstaxa, som för varje år utfärdas

av generalpoststyrelsen.

2 mom. Av statsmyndigheter

utgivna, nummervis utkommande författningssamlingar

och tillkännagivanden

ävensom riksdagens protokoll

med därtill hörande bihang

kunna i registret införas utan hinder

därav att de icke uppfylla de villkor,

som i 1 mom. stadgas.

4 §•

1 mom. Tidning eller tidningsupplaga,

av vilken under ett kalenderår

icke, såvitt generalpoststyrelsen

kunnat inhämta, utkommit något

nummer, skall såsom upphörd avföras

ur tidningsregistret.

2 mom. Befinnes tryckalster, som

blivit i tidningsregistret infört, sedermera

i något avseende strida mot

vad i 3 § 1 mom. stadgas, äger

generalpoststyrelsen att ur tidningsregistret

utesluta detta tryckalster.

3 mom. Skulle av ett i tidningsregistret

infört tryckalster något enstaka

nummer icke uppfylla de i 3 §

1 mom. stadgade villkor för tryckalsters

registrering, äger generalpoststyrelsen

vägra detta nummers

postbefordran såsom tidning.

5 §.

1 mom. Abonnemang å tidning,

som införts i tidningsregistret, sker

antingen genom postverkets förmedling

(postabonnemang) eller direkt

hos utgivaren. I såväl ena som

andra fallet har utgivaren att anmäla

tidningen till införande i tidnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.is Nåd.

Åro i taxan införda olika upplagor

av en ock samma tidning,

anses i fråga om abonnemang genom

postverkets förmedling varje upplaga

såsom en särskild tidning.

2 mom. Å tidning, som utkommer

mer än en gång i veckan,

medgives icke abonnemang vid postanstalt

å den ort, där tidningen

utgives.

6 §•

Vid abonnemang å tidning genom

postverkets förmedling bar

abonnenten att i förskott för den tid,

varför abonnemanget sker, erlägga

såväl den utgivaren tillkommande

prenumerationsavgift, där sådan förekommer,

som ock belöpande avgift

till postkassan.

7 §•

Prenumerationsavgifter för tidningsexemplar,

som förskrivits genom

postverkets förmedling, varda

av postverket redovisade till vederbörande

utgivare, sedan minst ett

nummer av de sålunde förskrivna

exemplaren blivit i behörig ordning

avlämnat till postbefordran; dock

att vid redovisning av prenumerationsmedel

för tidning, vilken, sedan

den börjat utgivas, ännu ej bar regelbundet

utkommit under ett helt

kalenderår och ett omedelbart därpå

Proposition Nr 221 ■ <

taxa, som för varje år utfärdas av

geueralpoststyrelsen.

Postabonnemang medgives emellertid

endast å tidning, som utkommer

minst en gång i månaden.

2 mom. Beträffande tidning,

som utkommer oftare än en gång i

veckan, gäller, att vid postanstalt å

utgivningsorten abonnemang icke

må äga rum för person, som bor

eller vistas å nämnda ort och vilkens

post utdelas genom lokalbrevbäring.

6 §•

Vid postabonnemang'' å tidning

bär abonnenten att för abonnemangstiden

i förskott erlägga såväl utgivaren

tillkommande avgift (prenumerationsavgift),

där sådan förekommer,

som belöpande avgift till

postkassan (postavgift),'' vilka avgifter

med ett gemensamt namn

kallas abonnemangsavgift.

7 §• •

För postabonnerade exemplar av

tidning, som regelbundet utkommit

under ett helt kalenderår och ett

omedelbart därpå följande kalenderkvartal,

äger utgivaren att, sedan

minst ett nummer av tidningen för

vederbörande abonnemangstermin

avlämnats till postbefordran, av postverket

utbekomma de prenumerationsavgifter,

som influtit för denna

termin. Åven beträffande tidning,

som icke regelbundet utkommit under

ett helt kalenderår och ett omedel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

följande kalenderkvartal, må, såvida

icke utgivaren ställer säkerhet, som

varder av generalpoststyrelsen godkänd,

innehållas vad av erlagda

prenumerationsavgifter anses motsvara

återstående nummer av de

genom postverket förskrivna exemplar

av tidningen.

I varje fall äger utgivare emellertid

ick$ rätt att av postverket

erhålla redovisning för influtna prenumerationsavgifter

oftare än tre

gånger i var månad.

• 8 §.

1 mom. Postavgiften för tidning,

som varder genom postverkets

förmedling förskriven, utgöres av

dels förskrivningsavgift och dels

befordringsavgift.

2 mom. Förskrivningsavgiften

utgår med:

a) 10 öre för varje abonnemang

utan hänsyn till den tid, för vilken

abonnemanget tages; och

b) 2 procent av den utgivaren

tillkommande prenumerationsavgift,

dock ej under 5 öre, allt räknat för

helt år och i förhållande därtill för

kortare abonnemangstider.

3 mom. Befordringsavgiften beräknas

för år och i förhållande därtill

för kortare abonnemangstider

sålunda:

bart därpå följande kalenderkvartal,

tillkommer enahanda rätt, som nyss

sagts, utgivaren, när denne för prenumerationsavgifterna

ställt säkerhet,

som av generalpoststyrelsen

godkännes. Om däremot utgivaren

av tidning utav sistnämnda slag

icke ställt godkänd säkerhet, kan

postverket av de influtna prenumerationsavgifterna

innehålla vad som

anses belöpa på återstående nummer

av de tidningsexemplar, å vilka

postabonnemang skett.

I varje fall äger emellertid utgivare

icke rätt att av postverket

erhålla redovisning för prenumerationsavgifter

förr än vederbörande

abonnemangstermin begynt och ej

heller oftare än två gånger i var

månad.

8 §•

1 mom. Postavgiften vid postabonnemang

å tidning utgöres av

dels förskrivningsavgift och dels

bef ordrings avgift.

2 mom. Förskrivningsavgiften

utgår med:

a) 10 öre för varje i taxan

intagen abonnemangstermin, som

abonnemanget avser, och

b) 2 procent av den utgivaren

tillkommande prenumerationsavgift,

dock ej under 5 öre, allt räknat

för helt år och i förhållande därtill

för kortare abonnemangstider.

3 mom. Befordringsavgiften beräknas

för år och i förhållande därtill

för kortare abonnemangstider sålunda:
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kuntjl. Maj:ts Nåd.

a) 12 öre för varje nummer i

veckan, men för tidning, som utkommer

med mer än 7 nummer i

veckan, 12 öre för vart och ett av

7 nummer och G öre för varje överskjutande

nummer i veckan; skolande

tidning, vilken utkommer

mindre ofta än en gång i veckan,

ävensom de i 3 § 2 mom. omförmäld

a tryckalster räknas lika med

tidning, som utgives med ett nummer

i veckan, varjämte i fråga om

tidning, som under olika tider av

året utkommer med olika antal nummer

i veckan, avgiftsberäkningen

bör grundas på medeltalet av de

sålunda förekommande nummerantal

med avjämning, där så erfordras,

till närmast högre hela tal; och

b) 6 öre för varje helt eller

påbörjat kilogram av tidningens sammanlagda

vikt under nästföregående

helårsperiod, räknad från och med

den 1 oktober till och med den 30

september; skolande helårsvikten

för tidning, som börjat utkomma

under loppet av eller efter denna

period, beräknas i förhållande till

vikten av utgivna nummer av tidningen

och för ny tidning med ledning

av utgivarens uppgift om! tidningens

blivande vikt. Tidning åtföljande

avgiftsfria bilagor skola inberäknas

i tidningens vikt.

4 mom. Där vid sammanläggning

av de i postavgiften ingående

särskilda belopp uppkomma bråkdelar

av öre, avrundas dessa uppåt

till helt öretal.

Bihang till riksdagens protokoll 1916.

Proposition Nr 221.

a) 12 öre för* varje nummer i

veckan, men för tidning, som utkommer

med mer än 7 nummer i

veckan, 12 öre för vart och ett av

7 nummer och G öre för varje överskjutande

nummer i veckan; skolande

tidning, vilken utkommer

mindre ofta än en gång i veckan,

ävensom de i 3 § 2 mom. omlörmälda

tryckalster räknas lika med

tidning, som utgives med ett nummer

i veckan, varjämte i fråga om

tidning, som under olika tider av

året utkommer med olika antal

nummer i veckan, avgiftsberäkningen

bör grundas på medeltalet

av de sålunda förekommande nummerantal

med avjämning, där så

erfordras, till närmast högre hela

tal; och

b) 6 öre för varje helt eller påbörjat

kilogram av tidningens sammanlagda

vikt under nästföregående

helårsperiod, räknad från och med

den 1 oktober till och med den 30

september; skolande helårsvikten för

tidning, som börjat utkomma under

loppet av eller efter denna period,

beräknas i förhållande till vikten av

utgivna nummer av tidningen och

för ny tidning med ledning av utgivarens

uppgift om tidningens blivande

vikt. Vikten av avgiftsfria

bilagor till tidning skola inberäknas

i tidningens vikt.

4 mom. Om vid postavgiftens

beräknande uppkomma bråkdelar av

öre, avrundas dessa uppåt till helt

öretal.

1 sand. 196 käft. (Nr 221.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd.

5 mom. För varje gång, abonnemang

å tidning vid postanstalt

sker, skall beloppet av postavgiften,

evad abonnemanget avser längre

eller kortare tid, alltid utgöra minst

20 öre för varje särskilt tidningsexemplar.

6 inom. Ingår öretal i den

abonnemangsavgift, som abonnent

har att å postanstalt erlägga, bör

detta alltid kunna jämnt delas med

5; och skall fördenskull antingen

den av utgivaren betingade prenumerationsavgift

eller, där sådan

ej förekommer, postavgiften höjas

med det belopp, som därför erfordras.

7 mom. Skulle tidning upprepade

gånger utkomma med större

antal nummer i veckan, än som

legat till grund för postavgiftens

beräknande, äger generalpoststyrelsen

förordna om avgiftens höjande

lör exemplar av tidningen, som

därefter förskrivas; och åligger i

sådant fall tidningens utgivare eller

den, till vilken prenumerationsmedlen

skola av postverket redovisas,

att för vart exemplar av tidningen,

som, efter det förordnande om postavgiftens

höjning trätt i kraft, varder

avlämnat till postbefordran efter

den lägre avgiften, erlägga ett mot

skillnaden i postavgifter svarande

belopp, vilket må vid sedermera

skeende redovisning för influtna prenumerationsmedel

innehållas.

Enahanda gäller, om vikten av

tidning, som ej utkommit under

den i 3 mom. b) omförmälda tidsperiod,

skulle visa sig i väsentlig

Proposition Nr 221.

5 inom. För varje gång postabonnemang

sker skall, evad abonnemanget

avser längre eller kortare

tid, postavgiften alltid utgöra minst

20 öre för varje särskilt tidningsexemplar.

6 mom. Om i avgiften för postabonnemang

ingår öretal, skall detta

alltid kunna jämnt delas med 5;

och skall fördenskull den prenumerationsavgift,

utgivaren betingat sig,

eller, om sådan avgift icke förekommer,

postavgiften i erforderlig

mån höjas.

7 mom. Skulle tidning upprepade

gånger utkomma med större antal

nummer i veckan än som legat till

grund för postavgiftens beräknande,

äger generalpoststyrelsen förordna

om avgiftens höjande för de exemplar

av tidningen, å vilka abonnemang

därefter sker. I sådant fall

har tidningens utgivare eller den,

till vilken prenumerationsmedlen

skola av postverket redovisas, att

för vart exemplar av tidningen, som,

efter det förordnande om postavgiftens

höjning trätt i kraft, avlämnas

till postbefordran efter den lägre

avgiften, erlägga ett mot skillnaden

i postavgifter svarande belopp, vilket

må vid sedermera skeende redovisning

för influtna prenumerationsmedel

innehållas.

Enahanda gäller, om vikten av

tidning, som ej utkommit under den

i 3 mom. b) omförmälda tidsperiod,

skulle visa sig i väsentlig mån över
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd.

mån överstiga vad som motsvarar

den beräknade helårsvikten av tidningen.

8 inom. Utgivare av i tidningstaxan

införd tidning vare pliktig

att till vederbörande postanstalt av

varje utkommande nummer överlämna

ett fullständigt exemplar,

innehållande jämväl sådana bilagor,

som i 3 mom. nämnas.

9 §.

1 inom. Vid avlämnande till

postbefordran böra tidningar, som

blivit genom postverkets förmedling

förskrivna, vara vitna, varje exemplar

för sig, i ett format, som lämpar

sig för postbehandlingen och i

varje fall ej må överskrida ett ytinnehåll

av 15 kvadratdecimeter.

2 mom. Tidning, som . skall

befordras efter abonnemang genom

postverkets förmedling, må icke vara

inbunden samt ej heller med därtill

hörande avgiftsfria bilagor överstiga

150 grams vikt.

Vad sålunda föreskrivits äge

icke tillämpning med avseende å de

i 3 § 2 mom. omförmälda tryckalster.

10 §. •

1 mom. Har tryckalster blivit

av anledning, som i 4 § 2 mom.

omförmäles, uteslutet ur tidningsregdstret,

skall, om dessförinnan abonnemang

därå mottagits genom postverket

och belöpande avgifter där
-

Proposition Nr 221.

stiga vad som motsvarar den beräknade

helårsvikten av tidningen.

8 mom. Utgivare av tidning,

som tillhandahålles allmänheten efter

postabonnemang, skall till vederbörande

postanstalt å utgivningsorten

överlämna ett fullständigt

exemplar av varje utkommande

nummer med avgiftsfria bilagor.

9 §•

1 mom. Vid avlämnandet till

postbefordran skall varje postabonnerat

tidningsexemplar, i förekommande

fall efter vigning eller häftning,

hava ett format, som lämpar

sig förpostbehandlingen och i varje

fall ej överskrider 53 centimeter i

längd och 32 centimeter i bredd.

2 mom. Tidningsexemplar, som

skall befordras efter postabonnemang,

må icke vara inbundet samt

ej heller med därtill hörande avgiftsfria

bilagor överstiga 200 grams

vikt.

Vad sålunda föreskrivits äger

icke tillämpning med avseende å de

i 3 § 2 mom. omförmälda tryckalster.

10 §.

1 mom. Skulle, sedan postabonnemang

å ett i tidningsregistret

intaget tryckalster skett och avgifterna

därför erlagts, tryckalstret

bliva av anledning, ,som i 4 § 2

mom. omförmäles, uteslutet ur tid
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd.

för nppburits, postbefordringen till

abonnenterna under den tid, ifrågavarande

abonnemang omfatta, fortgå

i enahanda ordning, som i avseende

å genom postverket förskrivna tidningar

iakttages.

2 mom. Skulle tidning upphöra

att vidare utgivas, innan den tid

tiliändagått, lör vilken abonnemang

därå vid postanstalt skett, äger

abonnenten att å postanstalten vid

anmälan återbekomma så mycket av

den erlagdabefordringsavgiften, som

belöper för varje helt kvartal av

den efter tidningens upphörande

återstående abonnemangstiden.

3 mom. För den förlust, som

i övrigt drabbar abonnent genom

upphörande av tidning, varå abonnemang

vid postanstalt ägt rum,

ikläder sig postverket icke någon

ansvarighet; åliggande det dock vederbörande

posttjänstemän att lämna

abonnenten allt det biträde, som

skäligen kan ifrågakomma, för att

han må komma i åtnjutande av den

ersättning, som i dylikt fall möjligen

kan erhållas.

11 §•

1 mom. Varda tidningsexemplar,

som blivit i annan ordning

än genom postanstalt förskrivna, av

vederbörande utgivare till postanstalt

i den ort, där tidningen utgives,

avlämnade tjll postbehandling såsom

korsbandsförsändelser, må, efter

Proposition Nr 221.

ningsregistret, kan generalpoststyrelsen,

när omständigheterna därtill

föranleda, medgiva, att postbefordringen

till abonnenterna må fortgå

under den tid, deras abonnemang

omfatta.

2 mom. Om tidning, å vilken

postabonnemang skett, antingen icke

utkommer eller, innan abonnemangstiden

tiliändagått, upphör att utgivas,

äger abonnenten att efter anmälan

återbekomma, i förra fallet

hela befordringsavgiften och i senare

fallet så mycket av denna avgift,

som belöper på varje helt kvartal,

vilket efter tidningens upphörande

möjligen återstår av abonnemangstiden.

3 mom. För den förlust, som i

övrigt drabbar abonnent genom

upphörande av tidning, å vilken

postabonnemang ägt rum, ikläder

sig postverket icke någon ansvarighet.

Dock har postverket att, i

den mån så lämpligen kan ske,

lämna abonnenten biträde, för att

han må erhålla den ersättning, som

i dylikt fall kan tillkomma honom.

11 §•

1 mom. Om tidnings utgivare

till postanstalt å utgivningsorten

avlämnar exemplar av tidningen för

befordran såsom korsband, må, efter

anmälan av utgivaren, postbefordringsavgiften

beräknas efter sammanlagda

vikten av de försändelser,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd.

anmälan av utgivaren, postbefordringsavgiften

beräknas efter sammanlagda

vikten av de på eu gång

till postbehandling avlämnade försändelser;

och skall i sådant fall

avgiften utgöra 12 öre för varje

vikt av ett kilogram.

Postbefordringsavgift enligt dessa

grunder må, var gång tidningar avlämnas

till postbehandling, ej beräknas

för mindre vikt än två kilogram.

Vid bokföring av vikten beräknas

denna i kilogram och hektogram.

Uppkomma vid vågning delar

av hektogram, avrundas dessa

uppåt till helt hektogram.

Vid avgiftens erläggande böra

uppkommande delar av kilogram

avjämnas till närmast högre helt

eller halvt kilogram samt bråkdelar

av öre avrundas uppåt till helt

öretal.

2 mom. Där i särskilda fall

Konungen finner omständigheterna

sådant föranleda, må de i 1 mom.

stadgade villkor tillämpas även i

avseende å tidningsexemplar, som

av annan än vederbörande utgivare

avlämnas till postbehandling såsom

korsbandsförsändelser.

3 mom. Den, som, i syfte att

undandraga postverket inkomst, till

post behandling enligt de här ovan

i denna paragraf stadgade villkor

avlämnar försändelser, vilka uppenbarligen

icke böra komma i åtnjutande

av sådan postbehandling, vare

förfallen till böter från och med 5

till och med 50 kronor.

Proposition Nr 221. la

som på en gång avlämnas, och

skall för sådana korsband (utgivarkorsband)

avgiften utgöra 6 öre för

varje vikt av ett halvt kilogram

eller del av halvt kilogram. Avlämnas

samtidigt olika av samma

person utgivna tidningar, beräknas

avgiften å tidningarnas sammanlagda

vikt. Varje gång utgivarkorsband

avlämnas till postbehandling skall

emellertid befordringsavgiften beräknas

för minst två kilogram.

2 mom. Utgivarkorsband, som

blir obeställbart, är postverket icke

skyldigt att återbefordra till avsändaren,

med mindre denne genom

tillkännagivande å försändelsen dels

hemställt, att försändelsen i händelse

av obeställbarhet återsändes,

dels ock förbundit sig att för återbefordringen

erlägga avgift såsom

för vanligt tidningskorsband.

3 mom. Finner i särskilt fall

Konungen omständigheterna därtill

föranleda, må även annan än vederbörande

tidningsutgivare medgivas

rätt att avsända tidningskorsband

mot avgift, beräknad på sätt i 1

mom. sägs.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts Nåd.

4 mom. Avlämnas tidningsexemplar

i annan ordning, än som

i 1 mom. stadgas, till postbefordran

såsom korsbandsförsändelser, skall

för var särskild försändelse, evad

denna utgöres av ett eller flera

exemplar av samma eller olika tidningar,

befordringsavgiften utgöra

1 öre för var vikt av 50 gram eller

del av 50 gram, dock att avgiften

för varje försändelse ej må understiga

2 öre, om försändelsen å postanstalt

behandlas utan att med post

eller av lantbrevbärare fortskaffas,

samt i andra fall 4 öre.

5 mom. I övrigt varda å tidningar,

som avlämnas till postbefordran

såsom korsbandsförsändelser,

tillämpade de bestämmelser, som

i allmänhet gälla för befordran av

sistnämnda försändelser, med undantag

likväl för vad rörande högsta

vikten för var särskild försändelse

finnes föreskrivet.

'' 12 §•

1 mom. Såsom bilaga till tidning

kan oinbundet tryckalster vinna

postbefordran enligt de villkor, som

nedan i denna paragraf stadgas.

2 mom. Å tryckalster, vilket

är avsett att såsom tidningsbilaga

postbefordras, skall finnas i tryck

angivet, att det utgör bilaga * till

den tidning, som det åtföljer; och

skall i tidningen vara infört tillkännagivande

därom, att bilagan

åtföljer densamma.

Proposition Nr 221.

4 mom. När tidningsexemplar

i annan ordning än som i 1 mom.

sägs avlämnas till postbefordran

såsom korsband (vanligt tidningskorsband),

skall för var särskild

försändelse, evad denna utgöres av

ett eller flera exemplar av samma

eller olika tidningar, befordringsavgiften

utgöra 1 öre för var vikt av

50 gram eller del av 50 gram, dock

att avgiften för varje försändelse ej

må understiga, om försändelsen utgöres

av lokalförsändelse, 2 öre

samt eljest 4 öre.

5 mom. I övrigt skola beträffande

tidningar, som avlämnas till

postbefordran såsom korsband, tilllämpas

de bestämmelser, som gälla

för befordran av korsband i allmänket,

dock ej vad angår högsta vikt

för varje särskild försändelse.

12 §.

1 mom. Oinbundet tryckalster

av sådan beskaffenhet att detsamma,

när det befordras ensamt för sig i

korsband, bör taxeras såsom trycksak,

kan på de i denna paragraf

angivna villkor postbefordras som

bilaga till tidning.

2 mom. A tryckalster, som är

avsett att postbefordras såsom tidningsbilaga,

skall finnas angivet,

till vilken tidning bilagan hör, och

skall i tidningen vara infört tillkännagivande

därom att bilagan

åtföljer tidningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

15

Vid avlämnandet till postbehandling

bör bilaga vara inlagd i

det tidningsexemplar, till vilket bilagan

hör.

Med varje särskilt tidningsexemplar

kunna följa flera bilagor,

dock ej ''mer än ett exemplar av en

och samma bilaga.

3 mom. Följande bilagor skola,

när de utan särskild betalning utöver

prenumerationspriset åtfölja tidning

till alla dess abonnenter, och

under villkor att de vid avlämnandet

till postbehandling icke hava

ett format, som är avsevärt större

än det format, vari huvudnumret

avlämnas till posten, anses såsom

delar av tidningen och följaktligen

utan särskild avgift med posten befordras,

nämligen:

a) planscher, kartor och andra

dylika bilagor, vilka utgöra förklaring

av eller eljest tydligen hänföra

sig till innehållet i den tidning, som

de åtfölja; samt

b) bihang, vilka äro utgivna

av tidningens redaktion för att utgöra

tillägg till eller fortsättning

av det tidningsnummer, som de åtfölja;

dock med förbehåll att dessa

bihang skola vara tryckta å samma

ort som huvudnumret.

4 inom. I övriga fall bör för

tryckalster, vilka äro avsedda att

vinna postbefordran såsom bilagor

till tidning, som skall med posten

försändas antingen efter förskrivning

genom postanstalt eller på de vill
-

Yid avlämnande till postbehandling

skall bilaga, såvida icke generalpoststyrelsen

för särskilt fall annorlunda

bestämmer, vara inlagd i

det tidningsexemplar, till vilket bilagan

hör.

Med varje särskilt tidningsexemplar

kunna följa flera bilagor,

dock ej mer än ett exemplar av eu

och samma bilaga.

3 mom. Följande bilagor till

tidning skola, om de åtfölja alla

postabonnerade exemplar av tidningen,

samt bilagorna vid avlämnandet

till postbehandling icke hava

ett format, som är avsevärt större

än det format, vari själva tidningen

avlämnas, anses såsom delar av tidningen

och följaktligen — vare sig

tidningen expedieras efter postabonnemang

eller såsom korsband —

postbefordran utan särskild avgift,

nämligen:

a) planscher, kartor och andra

dylika bilagor, vilka utgöra förklaring

av eller eljest tydligen hänföra

sig till innehållet i den tidning, som

de åtfölja; samt

b) bihang, vilka äro utgivna av

tidningens redaktion för att utgöra

tillägg till eller fortsättning av det

tidningsnummer, som de åtfölja,

dock med förbehåll att dessa bihang

skola vara tryckta å samma ort som

huvudnumret.

4 inom. Särskild postbefordringsavgift

erlägges icke heller för:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 221.

kor, som i 11 § 1 mom. stadgas,

till postkassan erläggas en särskild

avgift, vilken för varje exemplar av

sådan bilaga beräknas till Vs öre

för var vikt av 25 gram eller del

av 25 gram; dock att, där i särskilda

fall omständigheterna sådant

föranleda, generalpoststyrelsen äger

medgiva, att bilaga må jämte den

tidning, till vilken den hor, postbefordras

antingen utan särskild

gottgörelse eller mot lägre postbebefordringsavgift

än den, som skolat

erläggas med tillämpning av vad

sålunda blivit stadgat.

Där vid beräkning av avgift

enligt detta moment uppkomma bråkdelar

av öre, avrundas dessa uppåt

till helt öretal.

5 mom. Särskild postbefordringsavgift

erlägges icke för:

a) bilagor till tidningar, vilka

postbefordras såsom korsbandsförsändelser,

enligt vad i 11 § 4 mom.

stadgas;

b) tidningsbilagor, vilka endast

avse abonnemang å den tidning,

de åtfölja;

c) sådana officiella berättelser

eller meddelanden, som enligt Konungens

föreskrift med Post- -och

Inrikes tidningar utdelas till allmänheten.

4

a) tidningsbilaga, som endast

avser abonnemang å den tidning,

med vilken bilagan befordras, och

vilken bilaga åtföljer alla postabon - nerade exemplar av tidningen;

b) sådana officiella berättelser

eller meddelanden, som, enligt

Konungens föreskrift, med Post- och

Inrikes Tidningar utdelas till allmänheten;

och

c) tidningsbilaga, som utgöres

av en tidning med samma utgivare

och samma utgivningsort som huvudtidningen

och vilken enligt anmälan

skall regelbundet medfölja sistnämnda

tidning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 221.

5 mom. Åven annat tryckalster

än som i 3 och 4 inom. sägs må

befordras såsom bilaga till tidning,

under förutsättning att tryckalstret

åtföljer tidningen till alla dess

postabonnenter. För varje exemplar

av bilagan, som befordras med

postabonnerade eller såsom utgivarkorsband

expedierade exemplar av

tidningen, skall emellertid till postkassan

erläggas särskild avgift med,

om bilagans vikt icke överstiger

25 gram, XU öre och eljest med

enahanda belöpp, som skolat för det

såsom bilaga befordrade tryckalstret

utgå, om detta ensamt för sig avsänts

såsom korsband; dock att, om

i särskilt fall omständigheterna därtill

föranleda, generalpoststyrelsen

äger medgiva, att tidningsbilaga må

postbefordras antingen utan särskild

gottgörelse eller mot lägre postbefordringsavgift

än som här ovan i

momentet stadgas.

Om vid beräkning av den särskilda

avgiften för befordran av

bilaga uppkomma bråkdelar av öre,

avrundas dessa uppåt till helt öretal.

Vad i detta moment sägs gäller,

vare sig sådan bilaga, varom här

är fråga, befordras med något enstaka

tidningsnummer eller enligt

anmälan skall regelbundet medfölja

tidningen.

6 mom. När tidning vid försändning

såsom vanligt tidningskorsband

åtföljes av sådan bilaga,

som i 5 mom. avses, skall befordrina-savffift

för hela försändelsen

O O # .

beräknas, om bilagans vikt icke

överstiger 25 gram, såsom för vanBihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 196 höft (Nr 221.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr. 221.

13 §..

Där till vinnande av snabbare

postbefordran så är nödigt, vare

efter anmälan utgivare av tidning

berättigad att å annan tid än den,

då postanstalten å utgivningsorten

hålles öppen för allmänheten, därstädes

till postbefordran avlämna

exemplar av tidningen; och skall

i sådant fall till postverket erläggas

eu särskild avgift, vilken, vad angår

tidning, som avlämnas sex eller

derå gånger i veckan, må utgöra,

efter helt år räknat, för ett antal

av högst fem hundra exemplar 500

kronor och för varje överskjutande

antal av högst ett hundra exemplar

50 kronor, men för tidning, som

avlämnas mindre ofta än sex gånger

i veckan, minskas i förhållande därtill.

Efter prövning, huruvida och i

vad mån dylikt avlämnande å särskild

tid kan ske utan olägenhet

för posttjänsten eller ökad kostnad

för postverket, äger generalpoststyrelsen

bestämma, om och på vilka

villkor befrielse från eller nedsättning

i ovannämnda avgift kan tidningens

utgivare beviljas.

ligt tidningskorsband och, om bilagan

väger mer än 25 gram, efter

den grund, som skulle tillämpas vid

taxering av ett korsband, innehållande

allenast bilagan.

7 hmorn. Den omständigheten,

att ett tryckalster inklistrats eller

annorledes fästs i tidning eller tidningsbilaga,

medför icke i och för

sig befrielse för utgivaren att särskilt

för detta tryckalster erlägga sådan

avgift, som i 5 mom. sägs.

13 §.

Om för vinnande av snabbare

postbehandling så erfordras, äger

efter anmälan utgivare av tidning

att å annan tid än den, då postanstalten

å utgivningsorten hålles öppen

för allmänheten, därstädes till

postbefordran avlämna exemplar av

tidningen. Prövas dylikt avlämnande

icke kunna ske utan ökad

kostnad för postverket, kan generalpoststyrelsen

ålägga tidningsutgivaren

att till postverket utgiva särskild

ersättning med det belopp,

som av styrelsen beräknas motsvara

postverkets ökade kostnad.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Krngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

19

14 §.

Generalpoststyrelsen tillkommer

att meddela de ordningsregler, som

för behörig tillämpning av de här

ovan givna föreskrifter kunna finnas

erfordetliga.

Vad sålunda blivit stadgat, skall

träda i kraft den 1 januari 1905,

vid vilken tid nådiga kungörelsen

angående villkoren för tidningars

och tidskrifters postbefordran den

11 maj 1883 med de genom nådiga

kungörelserna den 22 maj och den

11 december 1891 däri gjorda ändringar

upphör att vara gällande;

dock skall vad i 8 § 8 mom. föreskrives

lända till efterrättelse från

och med den 1 juli 1904, och skola

även i övrigt de nu meddelade bestämmelserna

redan under år 1904

tillämpas i avseende å tidningar,

som därunder varda genom postverkets

förmedling förskrivna för

år 1905.

För år 1905 beräknas helårsvikten

i förhållande till vikten av de

nummer, som utkommit från och

med den 1 juli innevarande år.

Då tidningsregister första

gången upprättas, skall anmälan

angående införande i registret av

tidning, som därförinnan utkommit,

betraktas så, som vore den gjord

den dag, då uppå anmälan om tidningens

utgivande bevis enligt tryckfrihetsförordningen

blivit ,av chefen

för justitiedepartementet meddelat.

14 §.

Generalpoststyrelsen har att

meddela de närmare föreskrifter,

som för behörig tillämpning av här

ovan givna stadgandeu kunna finnas

erforderliga.

Vad sålunda blivit stadgat skall

träda i kraft den 1 januari 1917,

vid vilken tid nådiga förordningen

angående villkoren för postbefordran

av tidningar och andra periodiska

skrifter den 27 maj 1904 upphör

att gälla, dock att följande av de

nu meddelade bestämmelserna skola

redan tidigare tillämpas, nämligen

föreskrifterna i 3 § 1 mom. b) och

c) från och med den 1 juli 1916,

föreskrifterna i 5 § 1 mom., första

stycket, beträffande sådana anmälningar

till 1917 års tidningstasa,

som göras under år 1916, samt

föreskrifterna i 5 § 1 mom., andra

stycket, i 5 § 2 mom. och i 8 §

2 mom. a) beträffande sådana

abonnemang för år 1917, som verkställas

under ar 1916.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

I fråga om de föreslagna ändringarna, där de ej äro av rent redaktionell

art, samt skälen till desamma anförde departementschefen vid

vederbörande paragrafer och moment följande:

1 §•

Enär bestämmelserna såväl i 1904 års nådiga förordning som i förevarande

förslag avse allenast i Sverige utkommande periodiska skrifter

och endast befordran inom riket, har detta ansetts böra uttryckligen

sägas i författningen.

2 §•

I ^ mom. har, liksom på åtskilliga andra ställen, där det uppenbarligen

varit avsett att meddela en ovillkorlig föreskrift, verbet »böra»

utbytts mot »skola» eller likartat uttryck. Den föreskrift, som föreslås

till införande såsom andra punkt i momentet, återfinnes, vad angår abonnemang

genom postverkets förmedling, i 5 § 1 mom., andra stycket, av

1904 års förordning och har i förslaget formulerats i enlighet med vad

som hittills tillämpats.

3 §•

1 mom. De förmåner, som beredas ett tryckalster genom dess införande

i tidningsregistret, äro i allmänhet avsedda att komma endast

verkliga tidningar och därmed likställda publikationer till del. Också

har tidningarnas kulturella uppgift ofta anförts såsom skäl till att avgifterna

satts så lågt, att desamma enligt generalpoststyrelsens mening

icke betäcka postverkets kostnad för denna rörelsegren. Emellertid hava,

enligt vad generalpoststyrelsen nu meddelat, talrika försök gjorts att få

i tidningsregistret it för da tryckalster, vilkas betraktande såsom »periodisk

skrift» säkerligen icke varit av lagstiftaren åsyftat. Särskilt har

detta gällt affärsmeddelanden av olika slag. Visserligen stadgas i 1904

års föi ordning, att kataloger och priskuranter icke få införas i tidningsregistret,

. men enligt generalpoststyrelsens erfarenhet har detta förbud

icke varit tillfyllest för att förhindra vissa publikationers registrering

endast för att därigenom bereda rena affärsmeddelanden möjlighet att

vinna postbefordran mot lägre porto än det för trycksaker i allmänhet

gällande. I sådant syfte lärer, enligt generalpoststyrelsens uppgift, ofta

begäras registrering antingen av ett tryckalster, som är tillkommet endast

för att med detsamma skall få såsom bilaga befordras en katalog

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kmujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221. 21

eller annat affärsmeddelande, eller ock av ett tryckalster, som, utan att

direkt utgöras av katalog eller priskurant, dock till allra största delen

innehåller meddelanden, som åsyfta reklam för ett eller flera affärsföretag.

Enligt förslaget skulle icke få i tidningsregistret införas tryckalster,

som väsentligen är att anse såsom affärsmeddelande eller vars huvudsakliga

syfte uppenbarligen är att göra reklam för ett eller flera affärsföretag,

och såsom exempel på dylika tryckalster skulle i förordningen

nämnas, förutom kataloger och priskuranter, även affärscirkulär, kursoch

prislistor, varuförteckningar och reklamblad för visst varuhus. Genom

dessa förbud — vilkas motsvarighet, enligt vad generalpoststyrelsen

upplyst, återfinnes även i vissa andra länders postförfattningar — vore

det meningen att söka förhindra registrering av tryckalster, vilka säkerligen

icke heller enligt andemeningen i 1904 års förordning borde komma

i åtnjutande av de med registreringen förenade förmåner. Vad angår

uttrycket »reklam för ett eller flera affärsföretag», har emellertid generalpoststyrelsen

förklarat sig icke med detta uttryck avse att från registrering

utestänga allmänna annonstidningar, d. v. s. tidningar, vilkas egentliga

uppgift är att tillhandagå allmänheten med offentliggörande av

annonser från vem det vara må och således icke att göra reklam för

visst eller vissa affärsföretag. Såsom exempel på dylika publikationer

hava av generalpoststyrelsen anförts de i postverkets tidningstaxa för

innevarande år införda Annonsblad till Tidskrift för Landtman och

Svenska Annonsbladet för trädgårdsprodukter m. m. Mot vad generalpoststyrelsen

i förevarande hänseende föreslagit har jag ej något att

erinra.

Enligt vad generalpoststyrelsen upplyst, har det även inträffat, att

registrering ifrågasatts beträffande publikationer, som egentligen icke

innehållit annat än förteckningar över medlemmar i vissa sammanslutningar,

program eller redogörelse för ett årligen återkommande möte,

lotteriers dragningslistor m. m. dylikt. Avsikten har därvid givetvis

icke varit att erhålla abonnenter å publikationen, utan att få denna befordrad

mot det låga tidningskorsbandsportot. Då dylik publikation icke

alltid lärer kunna anses gälla ett affärsföretag — i vilket fall nyssnämnda,

till införande i föreliggande moment föreslagna föreskrift skulle

lägga hinder i vägen för dess registrering — och enär i vår tid ofta

förekomma tryckalster av nu ifrågavarande slag, åt vilka önskas stor

spridning, biträder jag generalpoststyrelsens mening, att i momentet

jämväl bör införas förbud mot registrering av tryckalster, vars väsent
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

ligaste innehåll utgöres av personalförteckning eller av program eller

redogörelse för sammankomst, tävling, lotteri eller annat liknande.

4 §•

1 inom. Då det emellanåt lärer hava för generalpoststyrelsen varit

förenat med svårighet — särskilt när en tidnings utgivare icke kunnat

anträffas — att få visshet därom, huruvida något nummer av tidningen

utkommit under ett visst kalenderår, hava i momentet insatts orden »såvitt

generalpoststyrelsen kunnat inhämta». Ny registrering kan ju ske,

när helst utgivaren sådant önskar.

Det föreslagna 3 mom. är helt och hållet nytt. Generalpoststyrelsen

har tänkt sig möjligheten därav, att en tidningsutgivare exempelvis

skulle kunna, efter avtal med en affärsman, såsom extranummer av sin

tidning publicera affärsmannens katalog. För att kunna förhindra, att

ett tryckalster, som i och för sig icke får införas i tidningsregistret, på

nyss angivna sätt vinner befordran såsom tidning, har det synts lämpligt,

att i föreliggande paragraf införes ett särskilt moment, enligt vilket

generalpoststyrelsen skulle få befogenhet att, om endast något enstaka

nummer av eu i tidningsregistret införd publikation — men ej

publikationen i dess helhet — är av beskaffenhet att ej uppfylla villkoren

för tryckalsters registrering, vägra detta nummers postbefordran

såsom tidning.

5 §.

1 inom. Av 3 § 1 mom., första stycket, i den nådiga förordningen

framgår, att registrering icke medgives annat tryckalster än sådant, som

»efter abonnemang hålles allmänheten tillhanda». Abonnemang kan ske

antingen genom postverkets förmedling eller direkt hos utgivaren. Åven

i det fall, att en publikation tillhandahålles allmänheten efter abonnemang

hos utgivaren, borde denne enligt generalpoststyrelsens meningvara

skyldig att anmäla tidningen till tidningstaxan, varigenom allmänheten

kunde å postanstalterna erhålla nödiga upplysningar rörande

abonnemangsvillkoren. Härigenom vunnes också den praktiska fördelen,

att postanstalterna i tidningstaxan finge en fullständig förteckning över

alla de tryckalster, som äga tillgodonjuta de rörande befordran av tidningar

medgivna förmåner. Dessa synpunkter äro även enligt min åsikt

mycket beaktansvärda. Jag anser mig därför böra tillstyrka sådan

omformulering av föreliggande moment, första stycket, att tidningsutgivare

skall, även i det fall att han önskar mottaga direkt abonnemang,

härom göra anmälan till generalpoststyrelsens tidningstaxa. Dessutom

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

föreslås, att i författningen såsom benämning å abonnemang genom postverkets

förmedling införes »postabonnemang», vilket ord av gammalt

använts i denna betydelse.

Det nuvarande andra stycket i momentet har, med hänsyn till det

ifrågasatta tillägget till 2 § 2 mom., blivit i förslaget uteslutet.

Vidare föreslås sådant tillägg till nu förevarande moment, att postabonnemang

endast skulle medgivas å tidning, som utkommer minst en

gång i månaden. Detta tillägg är avsett att befria postverket från ett

avsevärt arbete, som torde vara av ringa värde för såväl allmänheten

som tidningsutgivarna. Å tidningar, som utkomma mindre ofta än en

gång i månaden, tages nämligen, enligt vad generalpoststyrelsen upplyst,

endast i ett fåtal fall postabonnemang. Också anmälas en stor del

sådana tidningar icke till tidningstaxans avdelning för postabonnemang.

Dessa tidningar distribueras i allmänhet såsom korsband, genom bokhandel

eller på annat sätt. Så länge rätten till postabonnemang å sådan

tidning finnes, måste emellertid, även om allenast ett postabonnemang

sker, postanstalterna i sina räkenskapshandlingar lägga upp konton för

denna tidning och avgiva redovisningar, som oftast röra sig om rena

obetydligheter. Genom godtagande av det här framställda förslaget

skulle, enligt generalpoststyrelsens uppgift, från rätten till postabonnemang

uteslutas omkring 135 publikationer, som funnits införda i tidningstaxans

för år 1915 avdelning för postabonnemang, men av vilka

under nämnda år endast ett 10-tal haft flera än 100 postabonnenter.

Beträffande de tidningar, varom nu är fråga, torde, såsom även generalpoststyrelsen

framhållit, försändningssättet såsom utgivarkorsband vara

lämpligast.

2 mom. Syftet med det för närvarande i detta moment intagna

stadgande har allenast varit att befria postverkets lokalbrevbärare från

att å vederbörande utgivningsorter utdela tidningar, som utkomma oftare

än en gång i veckan, och på detta sätt har stadgandet, enligt vad generalpoststyrelsen

meddelat, även tillämpats allt sedan tillkomsten av 1904

års förordning. Momentet har nu i förslaget omformulerats så, att bestämmelsens

innebörd skall tydligare framgå.

6 §•

I denna paragraf föreslås icke någon förändring i sak. Det har

emellertid synts lämpligt att här angiva vad som avses med de i förordningen

förekommande benämningarna å olika slags avgifter vid postabonnemang.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 221.

7 §•

Omformuleringen av första stycket i paragrafen avser icke någon

ändring i sak, utan kar allenast tillkommit med hänsyn därtill att, enligt

vad generalpoststyrelsen meddelat, den nuvarande avfattningen givit anledning

till missförstånd.

1 andra stycket föreslås däremot sådana ändringar i sak, att tidningsutgivare

icke skulle äga rätt att av postverket erhålla redovisning

för prenumerationsavgifter förr än vederbörande abonnemangstermin begynt

och ej heller oftare än två — i stället för, såsom för närvarande, tre

— gånger i var månad. Dessa ändringar hava till syfte att i någon mån

underlätta arbetet vid postanstalterna. Bestämmelsen att tidningsutgivare

icke före början av vederbörande abonnemangstermin skall hava rätt att

erhålla redovisning för prenumerationsavgifter har föreslagits med anledning

därav att, enligt vad generalpoststyrelsen meddelat, tidningsutgivare,

som på nyårsaftonen avlämnat första numret av sin tidning för

nästföljande år, ansett sig berättigad att genast uppbära prenumerationsmedlen,

vilket såväl ur redovisningssynpunkt som på grund av det vid

årsskiftet synnerligen forcerade arbetet vid postanstalterna måste anses

olämpligt.

3 §•

2 mom. Nuvarande bestämmelse, att den del av postverkets förskrivningsavgift

vid postabonnemang, som alltid utgår med ett och och samma

belopp, skall utgöra 10 öre för varje abonnemang utan hänsyn till abonnemangstiden,

innebär, att, om tidningstaxan upptager exempelvis abonnemangsterminen

»månad» med en abonnemangsavgift av 50 öre, en person

vid abonnemang samtidigt å samma tidning för två på varandra följande

månader har att erlägga icke en krona, utan 90 öre. Detta avdrag vid

s. k. sammansatt abonnemang har, enligt vad generalpoststyrelsen meddelat,

vållat mycket arbete såväl vid granskning av inlämnade tidningsrekvisitioner

som ock vid redovisning och revision. För allmänheten är,

enligt generalpoststyrelsens erfarenhet, föreskriften oftast obegriplig. Det

föreslås därför nu sådan ändring, att 10 öre skulle utgå för varje i taxan

intagen abonnemangstermin, som abonnemanget avser. Abonnent skulle

således alltid erlägga de belopp, taxan utvisar. Förändringen skulle förenkla

postarbetet och för allmänheten underlätta tidningstaxans användning.

Härav föranledd ökning av postavgiften torde icke bliva av

någon betydelse vare sig för postverket eller för allmänheten.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

25

I 4—8 mom. föreslås endast ändringar av formell art. I 8 mom.

hava såsom en följd av den förut omförmälda ändringen i 5 § 1 inom.,

första stycket, orden »i tidningstaxan införd tidning» utbytts mot

orden »tidning, som tillhandahålles allmänheten efter postabonnemang».

Det anses nämligen fortfarande icke nödigt för postverket att erhålla

årsexemplar av andra tidningar än sådana, vara postabonnemang

kan ske.

9 §•

1 inom. Enligt förslaget skulle postabonnerat tidningsexemplar få

till postbefordran avlämnas i större format än hittills varit medgivet.

Från tidningsutgivarhåll har nämligen för generalpoststyrelsen framhållits,

att med de tryckpressar, som nu användas, det emellanåt möter

svårighet att giva tidning ett format, som icke överstiger det största

ytinnehåll, som nu är medgivet, nämligen 15 kvadratdecimeter. Ehuru

det givetvis för postbehandlingen är av vikt, att tidningarna äro lätthanterliga

och att, efter deras avlämnande till postverket, arbete med

vikning i minsta möjliga mån behöver ifrågakomma, har emellertid generalpoststyrelsen

ansett möjligt att på det sätt tillmötesgå tidningsutgivarnas

Önskan, att maximimåtten sättas till 53 centimeter i längd och 32 centimeter

i bredd. Efter detta uttalande från generalpoststyrelsens sida vill

jag för min del icke heller motsätta mig förändringen i fråga. Det är

av praktiska skäl, som förslaget angiver vissa maximimått för längd

och bredd i stället för, såsom hittills, visst antal kvadratdecimeter.

2 mom. Enligt vad generalpoststyrelsen meddelat, hava tidningsutgivarna

vidare, med hänsyn därtill att tidningarnas vikt allt mer ökats,

uttalat önskvärdheten av att hittillsvarande högsta vikt för postabonnerat

tidningsexemplar jämte avgiftsfria bilagor, 150 gram, måtte höjas.

Under antagande, att tidning endast i undantagsfall kommer att väga

mer än 150 gram och att detta i alla händelser icke gärna kommer

att ske beträffande andra tidningar än ortsupplagorna av de största

städernas dagliga tidningar, vilka upplagor hava sin egentliga spridning

å utgivningsorten, där postabonnemang å dessa tidningar icke får ske,

har generalpoststyrelsen funnit sig kunna i nu förevarande hänseende

föreslå en höjning till 200 gram. En dylik höjning komme, enligt

generalpoststyrelsens förmenande, icke att för postverket medföra minskad

inkomst av någon betydenhet. Generalpoststyrelsen har nämligen erinrat

därom att, i samma mån som en tidnings årsvikt höjes, även avgiften

till postverket för postabonnerade exemplar ökas, samt att, när ett postabonnerat

tidningsexemplar överskrider fastställd maximivikt, detta exem
Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 196 käft. (Nr 221.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 221.

plar visserligen‘befordras mot särskilt porto såsom för vanligt tidningskorsband,

men att det belopp, som hittills för befordran av dylika tidningsexemplar

influtit till postverket, icke uppgått till mer än några

tusen kronor för år. Vid nu upplysta förhållande har jag ansett mig

böra biträda generalpoststyrelsens förslag även i fråga om höjning av

maximivikten för postabonnerat tidningsexemplar.

10 §.

1 mom. Enligt nuvarande bestämmelser skola, om tidning uteslutes

ur tidningsregistret, de exemplar av densamma, å vilka till äventyrs

dessförinnan skett postabonnemang, fortfarande befordras till abonnenterna.

Denna bestämmelse skulle emellertid, enligt vad generalpoststyrelsen

påpekat, lätteligen kunna missbrukas på det sätt, att en

person, som önskade mot tidningsporto distribuera t. ex. ett reklamblad

för sin affär, utgåve en tidning, mot vars första nummer icke något

vore att erinra, samt, sedan han för sin kundkrets verkställt postabonnemang

å tidningen, med denna vidtoge sådan förändring, att tidningen

såsom reklamblad bleve utesluten ur tidningsregistret. Med nuvarande

föreskrift skulle postverket i detta fäll nödgas fortfarande såsom tidning

befordra de postabonnerade exemplaren, och detta skulle kunna år efter år

upprepas på samma sätt. Till förebyggande härav har generalpoststyrelsen

nu föreslagit — vilket även synes mig fullt berättigat — aft i

fall, varom här är fråga, befordringen av postabonnerade exemplar skall

fortgå allenast när generalpoststyrelsen i särskilda undantagsfall anser

omständigheterna därtill föranleda.

2 mom. har i förslaget allenast fullständigats med föreskrift för det

fäll att, sedan tidning anmälts till utgivande och postabonnemang därå

skett, icke något nummer av tidningen utkommer.

u §•

1 mom. Här behandlas försändning av s. k. utgivarkorsband.

Denna benämning, som varit i bruk inom postverket allt sedan 1904

års förordning började tillämpas, har nu ansetts böra inflyta i själva

förordningen. Ifrågavarande sätt för postbefordran av tidningar var vid

nämnda förordnings utfärdande oprövat i vårt land. Med införandet av

detta befordringssätt jämsides med det vanliga postabonnemanget avsågs,

att tidningsutgivare här i landet skulle så småningen åtaga sig att, liksom

i vissa andra länder, själva försända abonnerade tidningsexemplar

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

direkt till abonnenterna. Därigenom skulle postverket befrias från det

vidlyftiga bokförings- och expeditionsarbete, som är förenat med postabonnemanget.

Enligt vad generalpoststyrelsen nu meddelat, bär emellertid

erfarenheten visat, att försändning av utgivarkorsband icke i

fråga om verkliga abonnemang kommit till användning i den utsträckning,

som man vid försändningssättets införande hoppades. Däremot

har, yttrar generalpoststyrelsen, försändningssättet i fråga i stor omfattning

missbrukats, särskilt för distribuering i reklamsyfte av tidningsexemplar,

varå verkligt abonnemang icke skett, även om rekvisitioner,

som tillkommit på mer eller mindre konstlat sätt, kunnat företes. Enligt

den nådiga förordningens nuvarande lydelse får nämligen ifrågavarande

försändningssätt användas endast beträffande »tidningsexemplar,

som blivit i annan ordning än genom postanstalt förskrivna». På vad

sätt denna »förskrivning» skall ske, har icke stadgats, och då det icke

ansetts kunna förvägras en person att — lika väl som genom postabonnemang

— direkt hos utgivare beställa tidning för annan persons räkning,

samt postverket icke heller ansett sig kunna fordra, att ett hos

utgivaren beställt tidningsexemplar skall vara betalt, har postverket ofta

funnit det alldeles omöjligt att kontrollera, att icke företedda rekvisitioner

varit fingerade antingen av tidningsutgivaren eller av annan, som

därav haft intresse. De åtgärder, som från postverkets sida företagits

i syfte att förhindra missbruk av rätten att sända utgivarkorsband, hava,

enligt generalpoststyrelsens erfarenhet, lett till slitningar mellan postverket

och den allmänhet, som har intresse av att få tryckalster postbefordrade

för så låga avgifter som möjligt. Då utgivarkorsband således

endast i jämförelsevis ringa utsträckning kommit till användning

för det ändamål, som med dem varit avsett, och då detta försändningssätt

givit anledning till missbruk, som postverket med nuvarande bestämmelser

icke kunnat förebygga, har hos generalpoststyrelsen tagits

under övervägande, huruvida denna form av tidningsförsändning borde

bibehållas. Användandet av utgivarkorsband har emellertid befunnits

för såväl postverket som tidningsutgivarna medföra så avsevärda fördelar,

att generalpoststyrelsen ansett försändningssättet icke böra övergivas.

Missbruken i förevarande hänseende hava, enligt generalpoststyrelsens

i^pgift, vanligtvis haft till ändamål att mot det låga utgivarkorsbandsportot

få befordrade tryckalster med reklamsyfte. Ibland skall

på detta sätt hava befordrats ett tryckalster, som visserligen varit infört

i tidningsregistret, men som egentligen varit att anse såsom affärsmeddelande

eller som haft till syfte att göra reklam för ett eller flera affärsföretag,

och ibland skall en verklig tidning hava försänts såsom utgi
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

varkorsband allenast för att med densamma skulle kunna, mot det låo-a

bihangsportot, distribueras en katalog eller priskurant. Genom de skärpta

bestämmelser angående publikations införande i tidningsregistret, som

nu föreslagits. till intagande i 3 § 1 mom., och de i°vissa fall’höjda

avgifter för tidningsbilaga, vilka föreslås i 12 §, har man trott sig

kunna förebygga här relaterade missbruk. Vid sådant förhållande

bär generalpoststyrelsen föreslagit borttagande av bestämmelsen, att tidningsexemplar

skola, för att vinna befordran såsom utgivarkorsband,

vara »förskrivna», vilken bestämmelses efterlevnad postverket, såsom i

det föregående sagts, funnit det omöjligt att övervaka. De skäl, generalpoststyrelsen

anfört för den sålunda ifrågasatta ändringen, synas miofullgiltiga,

och har jag därför funnit mig böra ansluta mig till general

poststyrelsens mening i denna fråga. Det skulle således enligt förslaget

bliva medgivet för utgivare av tidning att sända denna såsom utgivarkorsband

även då fråga vore om enstaka exemplar, som tillställdes annonsörer

eller sändes såsom provnummer. Visserligen komme härigenom

postverkets ersättning för befordringen av dessa tidningsexemplar

att minskas med skillnaden mellan porto för vanliga tidningskorsband

och utgivarkorsbandsporto, men denna inkomstminskning torde enligt

generalpoststyrelsens mening icke bliva av någon nämnvärd betydelse.

Tidningsutgivarna lära nämligen för närvarande endast i ringa utsträckning

avsända vanliga tidningskorsband, och sådana tidningsutgivare,

som sända endast ett fåtal tidningsexemplar som korsband, torde, vid

det förhållande att för utgivarkorsband portot skall varje gång beräknas

för minst 2 kilograms vikt, fortfarande föredraga att betala vanligt

tidningskorsbandsporto. Generalpoststyrelsen har visserligen framhållit

möjligheten därav att, om bestämmelsen att tidningsexemplar, för att

få befordras såsom utgivarkorsband, skall vara förskrivet borttages,

mängden av utgivarkorsband kommer att vid tillkomsten av ett nytt

tidningsföretag ävensom vid valperioder och andra liknande tillfällen ansenligt

. ökas, men på grund av utgivarkorsbandens avsevärt enklare

expedition kan postverket med samma personal mottaga betydligt större

antal dylika korsband än vanliga tidningskorsband.

I. fråga om avgifterna föreslås allenast den formella ändringen, att,

enär, jämlikt föreskrift i sista stycket av nuvarande mom. 1, avg^tebeloppet

skall beräknas per halvt kilogram, de i momentets första stycke förekommande

orden »12 öre för varje vikt av ett kilogram» utbytes mot

orden »6 öre för varje vikt av ett halvt kilogram eller del av halvt

kilogram», varjämte aberopade föreskrift i momentets nuvarande sistastycke

skulle utgå.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!. Maj:fn Nåd. Proposition Nr Kih

Enligt vad generalpoststyrelsen meddelat, liar i åtskilliga fall iliågasatts,

att två eller liera av samma person utgivna tidningar skulle få

sammanföras i ett och samma utgivarkorsband eller, vid försändning

såsom utgivarkorsband, åtminstone vägas tillsammans. Då det synes

med billighet förenligt, att sådana framställningar bifallas, men det måhända

icke av momentets nuvarande lydelse tydligt framgår, huruvida ett

dylikt tillvägagående är tillåtet, föreslås nu, att uttryckligt medgivande

i detta hänseende intages i momentet. _ _

Enligt gällande bestämmelser skall, vid bokföring av avgiften för

utgivarkorsband, dessas vikt beräknas i kilogram och hektogram. Avgiften

beräknas däremot för helt eller halvt kilogram, vare sig densamma

erlägges genast eller bokföres. Dessa bestämmelser hava medfört, dels

att den, som hos postverket begagnar sig av kredit, är i en något gynnsammare

ställning än den, som för varje gång erlägger avgiften kontant,

dels ock — vilket av generalpoststyrelsen ansetts vara av. större betydelse

— att postanstalterna måste, när avgifterna för utgivarkorsband

skola bokföras, anteckna försändelsernas vikt i en särskild journal och

använda ett vidlyftigare redovisningssätt än som eljest vore nödigt. Det

synes därför lämpligt, att berörda särskilda föreskrift om viktens beräknande,

när avgiften skall bokföras, får utgå och att därigenom förenklade

expeditionsföreskrifter möjliggöras. Frågan lärer icke vara av någon

ekonomisk betydelse. Enligt generalpoststyrelsens uppgift skulle för en

tidningsutgivare, som dagligen avlämnar utgivarkorsband, upphävandet

av föreskriften i fråga kunna medföra en merutgift av högst 1 kiona

44 öre i månaden.

Nuvarande bestämmelse, att vid erläggande av avgift för utgivarkorsband

bråkdelar av öre böra avrundas uppåt till helt öretal, har i

förslaget uteslutits, enär djdika bråkdelar icke kunna ifrågakomma.

Enligt förslaget skulle i föreliggande paragraf införas ett nytt moment

_ mom. 2 — enligt vilket postverket icke skulle vara skyldigt

att till avsändaren återbefordra obeställbart utgivarkorsband, med mindre

avsändaren anhållit därom och förbundit sig att erlägga särskild avgift

för återbefordringen. Denna föreskrift har föreslagits med anledning

av det förut omförmälda förslaget om borttagande av »förskrivning» såsom

villkor för utgivarkorsbandsförsändning. Bifalles sistnämnda förslag,

är det nämligen att vänta, att såsom utgivarkorsband komma att

befordras även en hel del provnummer och i val agitatoriskt syfte utsända

tidningar, vilka på grund av felaktiga eller ofullständiga adiessei

icke kunna tillställas adressaterna, och vid sådant förhållande lärer det

icke kunna anses billigt, att postverket skulle för det låga utgi\ arkors
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

• Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

bandsportot även återbefordra vederbörande försändelser till avsändaren.

Enligt vad generalpoststyrelsen anmärkt, har i den internationella posttjänsten

i vissa fall träffats överenskommelse därom att värdelösa korsbandsförsändelser,

som bliva obeställbara, icke skola återsändas.

3 mom. i föislaget motsvarar 2 mom. i gällande nådiga förordnino-.

Det enda fall, då medgivande av här avsett slag hittills lämnats, är beträffande

försändelser från Svenska Pressbyrån. Då emellertid grundlegeln

är, att tidningar med olika utgivare icke få sändas i samma utgivarkorsband.

, men medgivandet för Svenska Pressbyrån givetvis bör,

för att vara till nytta, omfatta rätt att i samma försändelse sammanföra

av olika personer utgivna tidningar, har åt momentet givits sådan avfattning,

att särskilt tillstånd att avsända utgivarkorsband må kunna,

jämlikt detta moment, lämnas i sådan omfattning, som kan anses för

vederbörande nödig.

Den i paragrafens nuvarande mom. 3 intagna bestämmelse om bötesansvar

för den, som, i syfte att undandraga postverket inkomst, till postbehandling

såsom utgivarkorsband avlämnar försändelser, vilka uppenbarligen

icke böra komma i åtnjutande av sådan postbehandling, har i

förslaget uteslutits. Bestämmelsen har nämligen ansetts obehövlig, om,

såsom nu föreslagits, tidningsutgivare skulle få begagna sig av utgivarAorsband

för försändning även av icke förskrivna tidningsexemplar.

Missbruk av annan än tidningsutgivare kan, enligt vad generalpoststyrelsen

förklarat, icke gärna ifrågakomma. Sådant skulle genast upptacKcis.

I 4 mom. föreslås icke något i sak nytt. Benämningen »vanligt tidnmgskorsband»,

vilken redan vunnit hävd inom postverket, har såsom

motsats till utgivarkorsband införts i förslaget. Dessutom har i stället

j*en nuvarande definitionen av lokalförsändelse använts ordet »lokalförsändelse»,

^ för att det här stadgade lokalportot för vanligt tidningsxorsband

må gälla, oavsett huru begreppet »lokalförsändelse» framdeles

kan bliva av statsmakterna bestämt.

12 §-

Nu gällande bestämmelser om postbefordran av tidningsbilaga hava,

enligt vad. generalpoststyrelsen meddelat, i stor utsträckning missbrukats,

särskilt pa. det sätt, att kataloger och priskuranter — vilka icke

få intagas i tidningsregistret — sänts såsom bilagor antingen till ett för

detta ändamål särskilt tryckt och såsom vanliga tidningskorsband expedierat

antal exemplar av viss tidning eller till en tidning, som uteslutande

tillkommit för att, så att säga, tjäna såsom omslag till den katalog

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221. 31

eller priskurant, som skolat distribueras. Sistnämnda tillvägagående

torde i möjligaste mån förebyggas genom de skärpta förbud mot vissa

publikationers registrering, som nu föreslagits. De föreskrifter i övrigt,

som ansetts skola lägga hinder i vägen för upprepandet av hittills iakttagna

missbruk beträffande försändning av tidningsbilaga, hava av generalpoststyrelsen

föreslagits till intagande i föreliggande 12 §.

Medgivande att mot en särskild, lågt satt avgift fa viss publikation

postbefordrad såsom tidningsbilaga bör, enligt generalpoststyrelsens

mening, förutsätta dels att bilagan skall tillställas tidningens alla abonnentef

och dels att bilagan endast utgöres av ett mindre tryckalster.

Att vilken publikation som helst, som i och för sig är vid postbefordran

underkastad vanligt trycksaksporto, skulle — genom att sändas tillsammans

med en tidning — bliva delaktig- av ett lägre porto, har icke synts

generalpoststyrelsen äga något berättigande. Generalpoststyrelsen har

även anmärkt, hurusom i den nådiga kungörelsen den 11 maj 1883,

vars bestämmelser voro gällande intill dess nuvarande förordning trädde

i kraft, funnits stadgat, att för bilagor — med undantag av vissa avgiftsfria

sådana — skulle, erläggas »enahanda avgift som försändelser

under band», dock att generalpoststyrelsen ägde medgiva bilagas befordran

utan särskild gottgörelse eller mot lägre porto. Den sålunda

uttryckta grundsatsen har generalpoststyrelsen förklarat sig finna fullt

riktig. Såvida nämligen icke bilaga på grund av sitt nära. samband

med själva tidningen bör befordras utan särskild avgift, eller bilaga vare

sig på grund av dess ringa storlek — som endast i obetydlig män försvårar

tidningens postbehandling — eller på grund av andra särskilda

omständigheter anses kunna befordras mot nedsatt avgift, torde enligt

generalpoststyrelsens åsikt något antagligt skäl icke kunna anföras, varför

tidningsbilaga bör befordras mot lägre avgift än om tryckalstret

befordras ensamt för sig. Härutinnan är jag fullt ense med generalpoststyrelsen.

1 mom. På förekommen anledning har ansetts lämpligt, att det

i förordningen uttryckligen sägs — vilket även utan tvivel varit från

början avsett — att grundvillkoret för ett tryckalsters befordran såsom

tidningsbilaga är, att detta tryckalster i och för sig uppfyller betingelserna

för att kunna taxeras såsom trycksak.

2 inom. För postbehandlingen är det visserligen av vikt, att, såsom

i den nådiga förordningen föreskrives, bilaga vid avlämnande till

postbehandling är inlagd i det tidningsnummer, till vilket bilagan hör,

men då det undantagsvis kan inträffa, att dylik inläggning möter svårigheter,

t. ex. när bilagan utgöres av eu plansch eller karta, har gene
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj.is Nåd. Preposition Nr 221.

ralpoststyrelsen ansetts böra få rätt att, om särskilda omständigheter

sådant påkalla, befria utgivaren från skyldigheten att inlägga bilaga

i själva tidningen. Medgivande av dylik rätt för generalpoststyrelsen

har fördenskull föreslagits till införande i föreliggande moment.

I 3 mom. föreslås icke något, som innebär ändring i sak. Det

för närvarande för avgiftsfri postbefordran av tidningsbilaga uppställda

villkor, att bilagan skall »utan särskild betalning utöver prenumerationspriset»

åtfölja tidningen till abonnenterna, har emellertid i förslaget

uteslutits, enär en sådan bestämmelse synts vara utan praktisk

betydelse,, men kunna verka vilseledande. Å ena sidan lärer det i fråga

om tillfällig försändning av tidningsbilaga vara uppenbart, att, enär utgivaren

är skyldig sända bilagan till alla postabonnenter, något belopp

icke kan hos dessa utkrävas utöver det i taxan angivna prenumerationspriset,

och å andra, sidan kan, såsom i det följande skall närmare

meddelas, förekomma fall, då en avgiftsfri bilaga regelbundet medföljer

en tidning, varvid för tidningen med bilagan utgår högre prenumerationspris

än det, som tidningen utan bilaga betingar.

Enär, enligt vad förut sagts, det föreliggande förslaget innebär, att

utgivarkorsband skulle få sändas, även om förskrivning, d. v. s. direkt

abonnemang hos utgivaren, icke föreligger, har i föreskriften, att

avgiftsfri bilaga skall medfölja tidningen till alla dess »abonnenter»,

sistnämnda ord ansetts icke kunna bibehållas. ''Dvlika bilagor äro att

betrakta såsom delar av tidningen, och enär, enligt det nu framställda

förslaget om rätt för tidningsutgivare att såsom utgivarkorsband expediera

även icke förskrivna tidningsexemplar, hinder icke skulle möta att

i utgivarkorsband — såsom förhållandet för närvarande är med vanligt

tidningskorsband — försända exempelvis allenast ett A-nummer av eu

tidning, kan för avgiftsfri bihangsbefordran icke uppställas det villkor,

att bilagan skall åtfölja alla såsom utgivarkorsband expedierade exemplar

av tidningen. Ifrågavarande föreskrift har fördenskull omformulerats

på det sätt, att sådan bilaga, varom här är fråga, skall åtfölja alla postabonnerade

exemplar av tidningen. A andra sidan lärer det vara uppenbart,

att, när dylik bilaga åtföljer tidningen i utgivarkorsband eller

vanligt tidningskorsband, bilagan även i dessa fall skall betraktas såsom

del av tidningen och följaktligen postbefordras utan särskild avgift.

Detta har nu ansetts böra i förordningen uttryckligen utsägas.

4 och 5 mom. Under a) och b) av 4 mom. i förslaget hava intagits

de stadganden, som återfinnas i 5 mom. b) och c) av gällande

nådiga förordning. Därjämte har i förslagets 4 mom. a) uttryckligen

sagts — vilket även lärer hava varit avsett med o mom. b) i nämnda

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj: Is Nåd. Proposition Nr ''22!. 33

förordning - att sådan bilaga, varom bär är fråga, skall åtfölja alla

postabonnerade exemplar av vederbörande tidning. Hot i 5 inom. a) av

förordningen intagna stadgandet, att särskild postbok»rdriugsavgilt icke

erlägges för bilagor till tidningar, vilka postbcfordras såsom vanliga

tidningskorsband, bär i förslaget uteslutits av skäl, som skola vid det

föreslagna G momentet av förevarande paragraf angivas. Däremot bär i

förslagets 4 mom. under c) införts bestämmelse om ett särskilt slag av

regelbundna bilagor, d. v. s. sådana, som förekomma vid s. Jc. gemensambetsabonnemang.

Det förekommer nämligen ofta, att i tidningstaxan

erbjudes abonnemang å två tidningar mot ett gemensamt pris,

t, ex. Aftonbladet med Brokiga Blad eller Härnösands-Posten med Puck.

Den praxis, som i fråga om dylika bilagor utbildat sig och vilken

synes hava allt skäl för sig, är/ att, om båda tidningarna hava samma

utgivare och samma utgivningsort, bilagan behandlas såsom avgiftsfri

och dess vikt således jämlikt 8 § 3 mom. tillägges huvudtidningens

årsvikt, men att i annat fall bilagan anses såsom avgiftspliktig. Föreskrift

om regelbunden avgiftspliktig bilaga återfinnes i 5 inom., sista

stycket, av förevarande paragraf i förslaget.

5 mom. i förslaget motsvarar 4 mom. i den nådiga förordningen.

Avgifterna för postbefordran av s. k. avgiftspliktiga bilagor föreslås i

anslutning till de allmänna principer, som förut vid denna paragraf angivits.

Sålunda ifrågasättes icke någon ändring beträffande avgiften

för lättare bilagor, d. v. s. sådana, vilkas vikt icke överstiger 25 gram.

Med papper av normal vikt lära 18 trycksidor utav format 20x20 cm.

icke väga mer än 25 gram, och vid sådant förhållande synes något fog

icke förefinnas för att maximivikten av tryckalster, som skall medgivas

postbefordran såsom tidningsbilaga för en särskild, lägre avgift, skulle

sättas högre än till en viktsats enligt hittillsvarande beräkning .av bihangsportot.

I fråga om tyngre avgiftspliktiga bilagor föreslås,/ överensstämmelse

med vad redan sagts, enahanda befordringsavgift, som

skulle erläggas, om tryckalstret ensamt för sig befordrades såsom korsband,

d. v. s., allt efter tryckalstrets beskaffenhet, vanligt tidningskorsbandsporto

eller vanligt trycksaksporto.

Vidare föreslås, att även avgiftspliktig bilaga skall medfölja tidningen

till alla dess postabonnenter. Denna föreskrift är särskilt avsedd

att omöjliggöra det missbruk, som med nuvarande bestämmelsei

ägt rum därutinnan, att bilaga endast befordrats i vanliga tidningskorsband

tillsammans med exemplar av en för ändamålet särskilt tryckt

upplaga av tidningen. Dessutom har det synts önskvärt, att icke,

såsom emellanåt lärer hava ifrågasatts, bilaga får befordras endast till

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 196 höft. (År 221.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

vissa postabonnenter. Sådant tillvägagående vållar nämligen, enligt

vad generalpoststyrelsen meddelat, vid postbehandlingen mycken olägenhet

och omgång.

Åven med en enligt föreliggande förslag höjd befordringsavgift för

avgiftspliktig tidningsbilaga av mer än 25 grams vikt skulle medgivandet

att sända dylik bilaga icke förlora sin betydelse. För avsändaren

kvarstode fortfarande den fördel, som sannolikt ursprungligen avsetts

med detta försändningssätt, nämligen möjligheten att få ett tryckalster

spritt inom en tidnings läsekrets, utan att uppgift om personernas

namn och adresser måsto anskaffas och utan att inslagning eller adresspåskrift

behövde ske.

Enligt förslaget skulle, såsom hittills, generalpoststyrelsen beträffande

tidningsbilaga, som enligt de allmänna föreskrifterna är att anse såsom

avgiftspliktig, äga att, när särskilda omständigheter därtill föranleda,

medgiva befordran utan avgift eller mot nedsatt sådan.

Beträffande sista stycket i förslagets 5 mom. hänvisas till vad förut

anförts rörande s. k. gemensamhetsabonnemang.

Som sagt, hava, enligt vad generalpoststyrelsen meddelat, hittillsvarande

bestämmelser om befordran av tidningsbilaga medfört, att i

stor omfattning distribuering av kataloger och priskuranter skett genom

att dessa fått såsom bilagor åtfölja tidningar och sålunda blivit befordrade

mot ett väsentligt billigare porto än om de skulle .befordrats ensamt

för sig. Ehuru dylik distribuering ofta skett på ett sätt, som

måste anses hava inneburit ett kringgående av vad med den nådiga

förordningen varit avsett, bär dock nu hos generalpoststyrelsen av

representanter för vissa affärskretsar ifrågasatts, huruvida icke, då genom

bifall till förevarande förslag affärsvärlden skulle berövas en möjlighet,

som den hittills faktiskt haft att på billigt sätt utsända även

tyngre kataloger och priskuranter, ett lägre porto än det vanliga trycksaksportot

borde fastställas för befordran av kataloger och dylikt, särskilt

för det fall att sådant tryckalster på en gång utsändes i större

mängd (s. k. katalogkorsband). Då ''emellertid hittillsvarande rätt att

såsom bilaga till tidning distribuera affärstryck skulle, enligt förslaget,

bibehållas för tryckalster intill 25 grams vikt, kommer genom bifall till

detta förslag endast avsändare av publikationer, som i vikt överstiga 25

gram, i sämre ställning än för närvarande beträffande möjligheten av

dessa publikationers distribuering såsom tidningsbilagor. Avsändare av

dylika publikationer torde, enligt vad generalpoststjnelsen antager, vara

jämförelsevis fåtaliga. I alla händelser bleve det, enligt generalpoststyrelsens

åsikt, förenat med stor svårighet att närmare angiva, vilka

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

publika! ioner som borde komma i åtnjutande av det ifrågasatta lägre

portot. Särskilt torde val å liera båll göras gällande, att bokhandelsalster

borde åtnjuta lika förmånliga befordringsvillkor som affärspublikationer.

Någon'' nedsättning i porto på den grund, att samma person

samtidigt avsänder en större mängd affärs tryck, förekommer, såvitt

generalpoststyrelsen inhämtat, icke i något annat land. Med anledning

av nyss oinförmälda, bos generalpoststyrelsen gjorda framställning

bar emellertid styrelsen, enligt vad denna nu anmält, påbörjat

eu noggrann undersökning. Med hänsyn till ärendets vansklighet

antages denna undersökning bliva av ganska vidlyftig beskaffenhet,

men så mycket har gener alpos t styrelsen ansett redan nu kunna sägas,

att ett bifall, vare sig i större eller mindre mån, till framställningen i

fråga skulle medföra en avsevärd minskning i postverkets inkomster, och

att tillstyrka en dylik minskning har generalpoststyrelsen förklarat sig

under nuvarande förhållanden näppeligen kunna.

Till införande i föreliggande paragraf föreslås två nya moment, 6

och 7- . .

6 inom. I 5 mom. a) i den nu gällande förordningen stadgas, att särskild

postbefordringsavgift icke utgår för bilaga till tidning, som befordras såsom

vanligt tidningskorsband. Grunden till detta stadgande har varit, att,

enär den avgift, som i förekommande fall skulle utgå för ett tryckalsters

befordran såsom bilaga till postabonnerade eller såsom utgivarekorsband

expedierade tidningsexemplar, utgör V-’ öre per 25 gram, samt avgiften

för vanligt tidningskorsband utgör 1 öre per 50 gram, postverket i stort

sett faktiskt erhåller bihangsavgift även för bilaga till tidning, som sändes

såsom vanligt tidningskorsband, därigenom att bilagan väges tillsammans

med tidningen. Då emellertid nu föreslagits, att avgiften för befordran

med postabonnerade eller såsom utgiv arkor sb and expedierade tidningsexemplar

av sådan avgiftspliktig bilaga, vars vikt överstiger 25 gram,

skall utgå med det belopp, som skulle upptagas, om tryckalstret ensamt

för sig avsändes såsom korsband, kan givetvis hittillsvarande tillvägagående

beträffande beräknandet av avgift för bilaga till tidning vid^dennas

försändning såsom vanligt tidningskorsband icke användas i fråga om

annan bilaga än sådan, som i vikt endast uppgår till högst 25 grann

Det föreslås fördenskull, att vanligt tidningskorsband, innehållande tidning

jämte avgiftspliktig bilaga av högre vikt än 25 gram, skall taxeras

efter den grund, som skulle tillämpas beträffande ett korsband, innehållande

allenast bilagan. Eu dylik bestämmelse står i full överensstämmelse

med den allmänna postala principen, att, om försändelser, som var

för sig taxeras enligt olika tariffer, sammanföras till en försändelse, denna

skall taxeras enligt den högsta av ifrågavarande tariffer.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 221.

7 mom. Generalpoststyrelsen har vidare anfört, hurusom allt emellanåt

gjorts gällande, att vilket tryckalster som helst, som infästs i tidning

eller tidningsbilaga, vore att anse såsom en dol av tidningen resp. bilagan,

och enär denna åsikt icke lärer kunna erkännas såsom riktig med

mindre tryckalstret verkligen tillkommit uteslutande för att utgöra eu

del av tidningen resp. bilagan, har i förslaget uttryckligen utsagts, att

dylik infästning icke. i och för sig medför befrielse för tidningsutgivaren

att för det infästa tryckalstret erlägga särskild befordringsavgift

såsom för tidningsbilaga.

!3 §•

Från tidningsutgivarehåll hav hos generalpoststyrelsen uttalats önskvärdheten

av att, vid behov, tidnings avlämnande till postbefordran å

annan tid än den, då postanstalten å utgivningsorten hålles öppen för

allmänheten, måtte få ske utan att särskild ersättning därför skall i nå<rot

fall ifrågakomma. Att emellertid tidningsutgivare skulle medgivas rätt

att avgiftsfritt vid vilken tid som helst på dygnet avlämna sin tidning

till postbehandling, har generalpoststyrelsen icke ansett möjligt, enär därigenom

kunde komma att på vissa postanstalter ställas krav om anordnande

av särskilda nattexpeditioner, vilka skulle medföra icke obetydliga

extra kostnader för postverket. Enligt generalpoststyrelsens uppgift har

emellertid icke i något fall från postverkets sida utkrävts den högsta avgift,

som jämlikt den nådiga förordningen kan utgå för dylikt avlämnande.

För närvarande upptager generalpoststyrelsen endast i ett fåtal

fall avgift av ifrågavarande slag, och denna har icke satts till högre belopp

än som ansetts motsvara postverkets merkostnad för tidningarnas

mottagande. Med hänsyn till vad sålunda anförts har ifrågavarande

paragraf i förslaget avfattats på sådant sätt, att särskild avgift icke

skulle kunna för tidningars avlämnande å extra tid upptagas i annat fall än

om därigenom åsamkas postverket särskild kostnad samt att i alla händelser

ersättningen icke skall få överstiga vad som motsvarar postverkets

merkostnad.

Efter anförande härav hemställde departementschefen, att förslaget

måtte genom nådig proposition föreläggas riksdagen till antagande. °

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungun

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas nådig proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Landelius.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 191 (i.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.