Med förslag till förordning om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall i anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket
1916-04-28 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1916:228, Med förslag till förordning om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall i anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.
1
Nr 228.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall
i anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket; given Stockholms slott den 28 april
1916.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om utvidgad rätt till ersättning
i vissa fall i anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Vennersten.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 203 höft. (År 228.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.
Förslag
till
förordning
om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall med anledning
av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Har någon, vilken vid tiden för tobaksmonopolets ikraftträdande
utövade verksamhet, som i 9 § 1 mom. av förordningen den 15
december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket sägs, men vilkens tillryggalagda
verksamhetstid enligt nämnda paragraf varit för kort för att berättiga
honom till personlig ersättning jämlikt sagda förordning, före förstnämnda
tidpunkt utövat verksamhet såsom idkare av yrkesmässig grosshandel
med tobaksvaror såsom näring (tobaksgrossist) eller såsom hos tobaksgrossist
i och för hans handel i gross med tobaksvaror anställd, och
skulle, därest sådan verksamhetstid fått tagas i beräkning lika som
verksamhet, som i nämnda lagrum sägs, han jämlikt sagda förordning
varit berättigad till sådan ersättning med visst belopp, äge han av statsmedel
erhålla ersättning med detta belopp.
För den, som erhållit ersättning jämlikt 9 § av sagda förordning,
skall vad ovan är stadgat äga motsvarande tillämpning i fråga om
skillnaden mellan å ena sidan beloppet av den ersättning, vartill han
skulle varit berättigad, därest verksamhetstid såsom tobaksgrossist eller
såsom inom grosshandeln med tobaksvaror anställd fått tagas i beräkning,
samt å andra sidan beloppet av den ersättning, som honom jämlikt
förordningen tillerkänts.
För den, som enligt sagda förordning tillerkänts understöd, må
ersättning, som enligt vad nu är sagt skall till honom utgå, kunna
minskas med ett belopp motsvarande understödet.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.
2 §•
Bestämmandet av ersättning, som i 1 § sägs, verkställes av den
centralkommission, varom i förordningen den 15 december 1914 om vad
iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket är stadgat.
3 §•
Den, som gör anspråk på ersättning enligt denna förordning, skall
inom trettio dagar efter denna förordnings ikraftträdande till centralkommissionen
härom ingiva skriftlig anmälan enligt av centralkommissionen
fastställt formulär, vid äventyr att eljest icke ifrågakomma till
dylik förmån.
4 §•
1 mom. Å ersättningsbelopp, som av centralkommissionen fastställts,
erlägger staten fem procent ränta, räknat från dagen för monopolets
ikraftträdande till utbetalningsdagen; dock att å ersättningsbelopp, som
må tillkomma den, vilken hos aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
erhållit anställning, som i 9 § 2 mom. d) av den i 1 § nämnda förordning
sägs, ränta beräknas från och med den dag, den ersättningsberättigade
skildes från sin anställning hos sagda bolag.
2 mom. Utbetalning av fastställda ersättningsbelopp äger rum i
den ordning, som stadgats i fråga om de enligt förordningen den 15
december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket utgående ersättningsbelopp.
5 §•
I den mån föreskrifterna i förordningen den 15 december 1914
om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket icke strida mot de i förevarande förordning meddelade
stadganden, skola de i tillämpliga delar lända till efterrättelse
beträffande ersättning, varom i förevarande förordning bestämts.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
april 1916.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WallenbERG,
Statsråden: Hasselrot,
yon Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:
I underdånig skrivelse av den 22 oktober 1915 hava utsedda kommitterade
för Sveriges handelsresande och platsförsäljare vid tobaksfabrikör
gjort framställning om beredande av ytterligare ersättning åt dem
för intrång i deras yrkesutövning genom tobaksmonopolets införande.
Efter det styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet på anmodan
avgivit yttrande över framställningen samt ordföranden för nämnda kommitterade
ingivit underdåniga påminnelser i ärendet, hava genom nådig
remiss den 23 december 1915 de av mig jämlikt erhållet bemyndigande
tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning av frågan om ersättning
åt tobaksgrossister och deras personal med anledning av tobaksmonopolets
införande anbefallts att avgiva utlåtande över samma framställning;
och hava de sakkunniga i anledning härav jämte utlåtande i
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 228. 5
ämnet avgivit förslag till förordning om utvidgande i vissa fall av rätt
till sådan ersättning, varom i 9 § av förordningen den 15 december 1914
om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket är stadgat. Detta förslag, som till avfattningen
underkastats någon jämkning inom finansdepartementet, anhåller jag nu
att få för Eders Kungl. Magt anmäla.
Jag tillåter mig därvid till en början redogöra för den framställning,
som föranlett förslaget.
I framställningen erinras, hurusom den rätt till personlig ersättning,
som jämlikt förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas
skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket (ersättningsförordningen) tillerkänts handelsresande och platsförsäljare
i tobaksvaror, anställda hos tobaks fabrikant, bestämts väsentligen
lägre än motsvarande ersättning till andra i tobakshanteringen sysselsatta
yrkesutbildade personer, såsom disponenter, fabriksledare, verkmästare,
förmän, arbetare och vissa kategorier av tobaksfabrikanter.
Maximum för ersättningen hade visserligen på riksdagens initiativ bestämts
till fyra gånger medelårsinkomsten i stället för i den kungl.
propositionen föreslagna två och en halv gånger sagda inkomst, men
detta maximum uppnåddes först vid 55 levnads- och 21 Va verksamhetsår,
medan de handelsresande och platsförsäljare, som icke innehade mera
än 41 levnads- och 14 V* verksamhetsår, fortfarande vore inskränkta till
hälften av den ersättning, som tillerkändes övriga, ovan omförmälda
kategorier i motsvarande förhållanden. Anledningen till att handelsresande
och platsförsäljare sålunda försatts i eu ogynnsammare ställning
hade bland annat i den kungl. propositionen uppgivits vara den, att
handelns frihet ansetts icke beröras av monopollagstiftningen; man hade
antagit, att handelsresandena icke genom monopolets införande förhindrats
att fortsätta sin verksamhet, utan på sin höjd skulle få vidkännas
någon minskning i arbetstillfället å sitt förutvarande arbetsfält.
Emellertid hade det efter monopolets införande i verkligheten visat sig
omöjligt för annan att driva vare sig importhandel eller annan grosshandel
med tobaksvaror, och frågan om beredande av ersättning åt tobaksgrossister
hade blivit av monopolbolaget självt väckt. Samtliga handelsresande
och platsförsäljare hade efter den 1 juni 1915 måst upphöra
med sin verksamhet och befunne sig nu i samma ställning som övriga
yrkesutbildade personer inom tobakshanteringen, vilka i följd av monopolets
införande måste söka erhålla sysselsättning på annat verksamhetsområde.
Ersättning till handelsresande och platsförsäljare borde därför
KommUterade
för Sveriges
handelsresande
och
plåt s för säljare.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.
utgå efter samma beräkningsgrunder som ersättningen till övriga yrkesutbildade
personer inom tobaksnäringen.
fB?aktiebo- I sitt yttrande över nu refererade framställning erinrar styrelsen
■ lagd svenska för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet bland annat, hurusom helt
toba^r kort tid efter frågans behandling i riksdagen från handelsresandehåll
hos Kungl. Maj:t gjorts framställning om att ersättningen till handelsresande
och platsförsäljare måtte höjas. Framställningen hade remitterats
till den då arbetande tobaksskattekommittén, som i avgivet utlåtande
avstyrkte bifall till densamma, och hade i anledning härav någon
vidare åtgärd i ämnet icke av Kungl. Maj:t vidtagits. Vidare yttrar
styrelsen: »Vad i den nu föreliggande framställningen anförts, synes
styrelsen icke vara av beskaffenhet att böra föranleda ändring i statsmakternas
efter grundligt övervägande fattade beslut i fråga om handelsresandenas
och plats försäljarnas ersättning. Oavsett att det, i motsats
mot vad i skrivelsen göres gällande, ännu torde vara för tidigt att bedöma
i vad mån anställning kan komma att stå berörda yrkeskategorier
till buds inom handeln med tobaksvaror, lärer det väl nämligen få tagas
för givet, att statsmakterna, då de vid utmätandet av ersättningarna åt
nu ifrågavarande yrkesgrupper tagit hänsyn till möjligheten för dem
att fortfarande förvärva sig uppehälle inom det ''förutvarande arbetsfältet’
haft tanken riktad å vederbörandes förvärvsmöjligheter icke blott
inom tobaksbranschen utan inom handelsresande- och platsförsäljareyrket
över huvud taget. Det torde sålunda kunna sägas att, även om arbetstillfällena
inom tobaksbranschen för de inom den förutvarande tobaksindustrien
anställda handelsresandena och platsförsäljarna komma att
ställa sig sämre än vad statsmakterna vid monopollagstiftningens beslutande
antagit, detta dock icke innebär en så väsentlig rubbning av
de förutsättningar, från vilka man vid ersättningsbestämmelsernas antagande
utgått, att höjning av ersättningarna till berörda slag av yrkesgrupper
på den grund kan anses påkallad eller befogad. Detta torde
så mycket mindre vara fallet, som de av statsmakterna beslutade ersättningarna
till handelsresande och platsförsäljare i och för sig och särskilt
i jämförelse med de ersättningar, som författningsenligt tillkomma
kontors- och annan dylik personal, måste anses tämligen rikligt tillmätta.
» Styrelsen fann sig på grund av vad sålunda anförts förhindrad
att tillstyrka bifall till den gjorda framställningen.
Påminnelser
tv kommittcrade
för
I de påminnelser, som i anledning av detta yttrande avgivits från
kommitterades sida, bestrides, att handelsresande och platsförsäljare vore
7
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 228.
att jämföra med kontors- och annan dylik personal; att de av lagen
betraktades såsom yrkesutbildade framginge av en jämförelse mellan 9 §
1 mom. punkterna d) och e) av ersättningsförordningen. I motsats mot
vad som uppenbarligen antagits vid lagstiftningens tillkomst hade nu
handelsresande och platsförsäljare blivit förhindrade att fortfara med
sin verksamhet inom den bransch, för vilken de vore yrkesutbildade.
De borde därför nu i ersättningsavseende likställas med övriga yrkesutbildade
inom tobakshanteringen.
Förenämnda sakkunniga meddela i sitt utlåtande till en början,
att meranämnda kommitterade i en till de sakkunniga ingiven skrift,
jämte det de än ytterligare utvecklat sina ovan refererade synpunkter,
last uppmärksamheten på, hurusom central- och lokalkommissionerna
tolkade ersättningsförordningens bestämmelser rörande de anställdas
verksamhet och verksamhetstid så, att härmed allenast avsåges verksamhet
vid fabrik. Då handelsresandena och platsförsäljarna, i motsats
mot övriga anställda inom tobakshanteringen, ofta plägade skifta anställning
mellan fabrik, grossist och importör i tobaksbranschen, hade
nämnda tolkning haft till följd, att flera handelsresande och platsförsäljare
antingen rönt avslag å sina ersättningsansökningar eller tillerkänts lägre
ersättning, emedan tidigare verksamhet hos grossist eller importör icke
räknats dem tillgodo, ett förhållande, som påkallade rättelse.
För egen del anföra de sakkunniga i saken följande:
»Vad kommitterade för Sveriges handelresande och platsförsäljare
anfört om den verkan, som monopolets införande visat sig hava haft på
möjligheten för nämnda yrkesidkare att fortsätta sin verksamhet, torde
i stort sett vara riktigt och bekräftas av det förhållande, att handelsresande
och plats försälj are efter monopolets införande i de flesta fall
icke kunnat erhålla ny anställning inom tobaksbranschen. Att verksamhetens
fortsättande ytterligare kommer att försvåras, när jämväl grosshandeln
i tobaksvaror kommer att avlösas och upphöra är tydligt. Ur
nämnda synpunkter torde alltså handelsresande och platsförsäljare i det
hela vara att jämställa med övriga inom tobakstillverkningen anställda
yrkesutbildade personer. Å andra sidan kan det efter de sakkunnigas
uppfattning näppeligen förnekas, att i fråga om graden av yrkesutbildning
en viss skillnad förefinnes mellan handelsresande och platsförsäljare,
å ena, samt de i 9 § 1 mom. a), b) och c) av ersättningsförordningen
omförmälda personer å andra sidan. Bland dessa finnes visserligen en
eller annan kategori, exempelvis vissa maskinarbetare, vilkas yrkesutbildning
är sådan, att de utan större svårighet torde kunna erhålla arbete
Svei iges
handelsresande
o dt
2>lats försälj
are.
Sakkunniga
för utredning
av frågan
om ersättning
till tobaksgrossister
in. m.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.
inom andra områden av maskinindustrien. Men i stort sett torde det
kunna sägas, att handelsresande och platsförsäljare inom tobaksbranschen
icke äro yrkesutbildade i samma mening som affärsledare, verkmästare
och arbetare vid tobaksfabrikationen. För de senare ligger huvudvikten
å kännedom om och färdighet i fabrikationens tekniska detaljer, av de
förra åter måste i främsta rummet krävas köpmannaegenskaper, närmast
säljareförmåga. Men dylika egenskaper äro tydligen icke på samma
sätt knutna vid kännedomen om den vara, som skall säljas, som tillverkningsskickligheten
vid den fabrikation, i vilken den förvärvats. I
regel böra därför för en handelsresande eller platsförsäljare i tobaksvaror
möta mindre svårigheter mot öyergång till annan varuförsäljning
än för en tobaksarbetare att förvärva sig uppehälle utom tobakstillverkningen.
Det synes av sådan anledning billigt, att de förras gottgörelser
tillmätas efter lägre grunder än de senares.
Huruvida den skillnad i yrkesutbildning, som sålunda utan tvivel
förefinnes mellan handelsresande och platsförsäljare, å ena, samt övriga
kategorier anställda yrkesutbildade inom tobaksfabrikationen, å andra
sidan, är så stor, att den fullt motsvarar den rätt betydande olikheten i
ersättningsrätt enligt ersättningsförordningen, kan ju vara föremål för
olika meningar. De sakkunniga hava emellertid med hänsyn till ovan
anförda synpunkter kommit till det resultat, att tillräckliga skäl knappast
föreligga att i nu berörda avseende föreslå någon ändring i de redan
fastställda och tillämpade grunderna för bestämmandet av ersättningarna
till ifrågavarande anställda.
Däremot hava de sakkunniga funnit större fog för den erinran,
som riktats mot att fabriksanställda icke få i ersättningsavseende räkna
sig tillgodo föregående verksamhetstid hos tobaksgrossist. Den verksamhet,
som en resande eller platsförsäljare för eu fabrik utövat, skiljer
sig på intet sätt från den, som utövas av en resande eller platsförsäljare
för en grossist; övergång från anställning av det ena slaget till anställning
av det andra slaget har också varit vanlig och med säkerhet icke
ansetts innebära en växling av yrke. Med hänsyn härtill kan icke såsom
skäl för att en hos tobaksfabrik anställd handelsresande eller platsförsäljare
icke bör få tillgodoräkna sig tidigare anställning inom tobaksgrosshandeln
rimligtvis andraga^, att han genom sin sistberörda verksamhet
skulle äga bättre utsikter att vinna annan anställning än om
han hela tiden varit knuten vid fabrik; i varje fall måste ju, därest
tobaksgrosshandeln avlöses, varje tanke i sådan riktning anses utesluten.
Då nu ersättningsförordningen genom sin avfattning uti ifrågavarande
punkt, enligt auktoritativ tolkning, leder till ett i viss man
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.
obilligt resultat, hava de sakkunniga ansett sig föranlåtna att söka
åvägabringa ändring i det anmärkta förhållandet. Sådan ändring torde
lämpligast ske genom en särskild förordning om utvidgande i vissa fall
av den i 9 § av ersättningsförordningen stadgade rätt till ersättning,
och hava de sakkunniga utarbetat förslag till sådan förordning. Ehuru
praktiskt sett troligen allenast handelsresande och plats försälj are komma
att beröras av denna förordning, hava de sakkunniga av principiella
skäl ansett densamma böra äga tillämpning i fråga om samtliga de i 9
§ 1 mom. av ersättningsförordningen omförmälda. Av liknande skäl
torde jämväl icke allenast tidigare anställningstid hos tobaksgrossist
utan jämväl tidigare utövad verksamhet såsom tobaksgrossist böra få i
ersättningsavseende tagas i beräkning.
Det torde kunnat inträffa, att ersättningssökande, som till följd av
omhandlade stadgande i ersättningsförordningen icke tillerkänts någon
ersättning eller tillerkänts lägre ersättning än den, vartill han annars
skolat vara berättigad, just med hänsyn härtill av centralkommissionen
tilldelats understöd. Där så varit förhållandet, bör rimligtvis den enligt
den föreslagna författningen utgående ersättningen kunna minskas med
högst understödets belopp; och hava de sakkunniga föreslagit ett stadgande
i sådan syftning.
Bestämmandet av ersättningsbeloppen torde lämpligast handhavas
av centralkommissionen allena. En av de sakkunniga verkställd undersökning
utvisar, att bland de omkring 150 handelsresande och platsförsäljare,
vilkas ersättningsansökningar handlagts av centralkommissionen, allenast
omkring ett tiotal skulle komma att beröras av den föreslagna förordningen.
Det lärer vara anledning antaga, att i dessa fall bestämmandet
av tilläggsersättningen icke skall kräva några nya undersökningar utan
allenast en enkel beräkning på grundvalen av föreliggande siffror. Att
nya ersättningssökande skola komma att anmäla sig lärer knappast vara
att förvänta.
De kostnader, förslagets antagande skulle hava till följd, kunna
med ledning av nyssnämnda undersökning beräknas till omkring 50,000
kronor.»
Tobakscentralkommissionen, som anbefallts avgiva yttrande över
de sakkunnigas förslag, har allenast funnit anledning till erinran mot
avfattningen av 1 §. En ledamot av kommissionen har däremot för
sin del i särskilt yttrande uttalat den meningen att, därest någon revision
av ersättningsförordningen funnes böra äga rum, densamma borde
utsträckas att omfatta även sådana fall, som redan avgjorts, men där
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 203 Käft. (Nr 228.) 2
Tobaks
centralkom
missionen.
Styrelsen för
aktiebolaget
svenska
tobaksmonopolet.
Departements
chefen.
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.
den ersättningssökande på grund av viss tids frånvaro från tobaksnäringen
under åren 1911—1914 gått förlustig sin ersättningsrätt.
Styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, som jämväl
hörts över förslaget, har förklarat sig villig att, därest så påfordras, hos
bolagsstämman tillstyrka sådant tillägg till det med staten avslutna
kontraktet rörande monopolets utövning, att bolaget förbunde sig ersätta
staten även kostnaden för förslagets genomförande i den ordning 2 §
av kontraktet föreskreve.
Lika med de sakkunniga har jag icke funnit tillräckliga skäl föreligga
för att föreslå sådan ändring i de fastställda och tillämpade grunderna
för bestämmandet av ersättningarna till ifrågavarande anställda,
att desamma i ersättningsavseende skulle likställas med de i 9 § 1 mom.
a), b) och c) av ersättningsförordningen omförmälda ersättningsberättigade.
Däremot har jag, liksom de sakkunniga, icke kunnat undgå att finna det
förhållande, att fabriksanställda icke äga räkna sig till godo föregående
verksamhetstid inom grosshandeln med tobaksvaror, innebära en viss
obillighet, och har jag ansett mig kunna godtaga det förslag, varigenom
de sakkunniga sökt åvägabringa ändring i det anmärkta förhållandet.
Den av tobakscentralkommissionen framförda anmärkningen har föranlett
en jämkning i lydelsen av 1 § i sakkunnigeförslaget. Däremot har jag
icke kunnat ansluta mig till det ovan refererade förslaget av en ledamot
i kommissionen. Medan det torde kunna tagas för givet att man, därest
man vid utarbetandet av ersättningsförordningen förutsett den ovan berörda
tolkning, som givits dess 9 §, genom en ändrad avfattning skulle
sökt förebygga denna tolkning, och medan alltså de sakkunnigas förslag
i själva verket torde kunna sägas avse att bringa nämnda förordnings
avfattning i bättre överensstämmelse med dess anda, syftar det förslag,
som ifrågavarande ledamot av centralkommissionen framfört, till
ändring av en av de efter noggrann prövning av därför anförda skäl
antagna grundförutsättningarna för ersättningsrättens inträde. Anledning
att vidtaga en sådan ändring, vars ekonomiska konsekvenser för övrigt
icke kunna förutses, synes mig icke föreligga.
Kostnaderna för genomförandet av de sakkunnigas förslag hålla
sig, enligt vad den av dem verkställda beräkning utvisar, inom rimliga
gränser. I fråga om aktiebolaget svenska tobaksmonopolets medverkan
till kostnadernas bestridande tillåter jag mig hänvisa till vad i det
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, som
finnes bilagt Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.
förordning om ersättning till tobaksgrossister och hos dem anställda
personer med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket, av mig anförts rörande sagda bolags deltagande i finansierandet
av tobaksgrosshandelns avlösande.
Det anslag, som erfordras för genomförandet av det föreliggande
förslaget, torde lämpligen givas förslagsanslags natur. Framställning
om sådant anslag torde jag få göra i annat sammanhang.
Med åberopande av vad sålunda anförts hemställde departementschefen,
det täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå riksdagen
att antaga det föreliggande, av departementschefen nu upplästa förslaget
till förordning om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall i anledning
av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bil.
litt. . . . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Georg Sjöcrona.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1916:257 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall i anledning av inför a1 i texten
- Rskr. 1916:253 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående ytterligare anslag för gäldande av kostnader för införandet av statsmonopol ä tobakstil s. 14 i texten
- SU 1916:147 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ytterligare anslag för gäldande av kostnader för införandet av statsmonopol ä tobakstillverkningen i s. 2 i texten
- BevU 1916:39 Betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall i anledning av införandet av s. 22 i texten