Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall i anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket

1916-04-28 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:228, Med förslag till förordning om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall i anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

1

Nr 228.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall

i anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket; given Stockholms slott den 28 april

1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om utvidgad rätt till ersättning

i vissa fall i anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 203 höft. (År 228.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

Förslag
till
förordning

om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall med anledning

av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har någon, vilken vid tiden för tobaksmonopolets ikraftträdande

utövade verksamhet, som i 9 § 1 mom. av förordningen den 15

december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket sägs, men vilkens tillryggalagda

verksamhetstid enligt nämnda paragraf varit för kort för att berättiga

honom till personlig ersättning jämlikt sagda förordning, före förstnämnda

tidpunkt utövat verksamhet såsom idkare av yrkesmässig grosshandel

med tobaksvaror såsom näring (tobaksgrossist) eller såsom hos tobaksgrossist

i och för hans handel i gross med tobaksvaror anställd, och

skulle, därest sådan verksamhetstid fått tagas i beräkning lika som

verksamhet, som i nämnda lagrum sägs, han jämlikt sagda förordning

varit berättigad till sådan ersättning med visst belopp, äge han av statsmedel

erhålla ersättning med detta belopp.

För den, som erhållit ersättning jämlikt 9 § av sagda förordning,

skall vad ovan är stadgat äga motsvarande tillämpning i fråga om

skillnaden mellan å ena sidan beloppet av den ersättning, vartill han

skulle varit berättigad, därest verksamhetstid såsom tobaksgrossist eller

såsom inom grosshandeln med tobaksvaror anställd fått tagas i beräkning,

samt å andra sidan beloppet av den ersättning, som honom jämlikt

förordningen tillerkänts.

För den, som enligt sagda förordning tillerkänts understöd, må

ersättning, som enligt vad nu är sagt skall till honom utgå, kunna

minskas med ett belopp motsvarande understödet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

2 §•

Bestämmandet av ersättning, som i 1 § sägs, verkställes av den

centralkommission, varom i förordningen den 15 december 1914 om vad

iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket är stadgat.

3 §•

Den, som gör anspråk på ersättning enligt denna förordning, skall

inom trettio dagar efter denna förordnings ikraftträdande till centralkommissionen

härom ingiva skriftlig anmälan enligt av centralkommissionen

fastställt formulär, vid äventyr att eljest icke ifrågakomma till

dylik förmån.

4 §•

1 mom. Å ersättningsbelopp, som av centralkommissionen fastställts,

erlägger staten fem procent ränta, räknat från dagen för monopolets

ikraftträdande till utbetalningsdagen; dock att å ersättningsbelopp, som

må tillkomma den, vilken hos aktiebolaget svenska tobaksmonopolet

erhållit anställning, som i 9 § 2 mom. d) av den i 1 § nämnda förordning

sägs, ränta beräknas från och med den dag, den ersättningsberättigade

skildes från sin anställning hos sagda bolag.

2 mom. Utbetalning av fastställda ersättningsbelopp äger rum i

den ordning, som stadgats i fråga om de enligt förordningen den 15

december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket utgående ersättningsbelopp.

5 §•

I den mån föreskrifterna i förordningen den 15 december 1914

om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket icke strida mot de i förevarande förordning meddelade

stadganden, skola de i tillämpliga delar lända till efterrättelse

beträffande ersättning, varom i förevarande förordning bestämts.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WallenbERG,

Statsråden: Hasselrot,

yon Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:

I underdånig skrivelse av den 22 oktober 1915 hava utsedda kommitterade

för Sveriges handelsresande och platsförsäljare vid tobaksfabrikör

gjort framställning om beredande av ytterligare ersättning åt dem

för intrång i deras yrkesutövning genom tobaksmonopolets införande.

Efter det styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet på anmodan

avgivit yttrande över framställningen samt ordföranden för nämnda kommitterade

ingivit underdåniga påminnelser i ärendet, hava genom nådig

remiss den 23 december 1915 de av mig jämlikt erhållet bemyndigande

tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning av frågan om ersättning

åt tobaksgrossister och deras personal med anledning av tobaksmonopolets

införande anbefallts att avgiva utlåtande över samma framställning;

och hava de sakkunniga i anledning härav jämte utlåtande i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 228. 5

ämnet avgivit förslag till förordning om utvidgande i vissa fall av rätt

till sådan ersättning, varom i 9 § av förordningen den 15 december 1914

om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket är stadgat. Detta förslag, som till avfattningen

underkastats någon jämkning inom finansdepartementet, anhåller jag nu

att få för Eders Kungl. Magt anmäla.

Jag tillåter mig därvid till en början redogöra för den framställning,

som föranlett förslaget.

I framställningen erinras, hurusom den rätt till personlig ersättning,

som jämlikt förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas

skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i

riket (ersättningsförordningen) tillerkänts handelsresande och platsförsäljare

i tobaksvaror, anställda hos tobaks fabrikant, bestämts väsentligen

lägre än motsvarande ersättning till andra i tobakshanteringen sysselsatta

yrkesutbildade personer, såsom disponenter, fabriksledare, verkmästare,

förmän, arbetare och vissa kategorier av tobaksfabrikanter.

Maximum för ersättningen hade visserligen på riksdagens initiativ bestämts

till fyra gånger medelårsinkomsten i stället för i den kungl.

propositionen föreslagna två och en halv gånger sagda inkomst, men

detta maximum uppnåddes först vid 55 levnads- och 21 Va verksamhetsår,

medan de handelsresande och platsförsäljare, som icke innehade mera

än 41 levnads- och 14 V* verksamhetsår, fortfarande vore inskränkta till

hälften av den ersättning, som tillerkändes övriga, ovan omförmälda

kategorier i motsvarande förhållanden. Anledningen till att handelsresande

och platsförsäljare sålunda försatts i eu ogynnsammare ställning

hade bland annat i den kungl. propositionen uppgivits vara den, att

handelns frihet ansetts icke beröras av monopollagstiftningen; man hade

antagit, att handelsresandena icke genom monopolets införande förhindrats

att fortsätta sin verksamhet, utan på sin höjd skulle få vidkännas

någon minskning i arbetstillfället å sitt förutvarande arbetsfält.

Emellertid hade det efter monopolets införande i verkligheten visat sig

omöjligt för annan att driva vare sig importhandel eller annan grosshandel

med tobaksvaror, och frågan om beredande av ersättning åt tobaksgrossister

hade blivit av monopolbolaget självt väckt. Samtliga handelsresande

och platsförsäljare hade efter den 1 juni 1915 måst upphöra

med sin verksamhet och befunne sig nu i samma ställning som övriga

yrkesutbildade personer inom tobakshanteringen, vilka i följd av monopolets

införande måste söka erhålla sysselsättning på annat verksamhetsområde.

Ersättning till handelsresande och platsförsäljare borde därför

KommUterade

för Sveriges

handelsresande

och

plåt s för säljare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

utgå efter samma beräkningsgrunder som ersättningen till övriga yrkesutbildade

personer inom tobaksnäringen.

fB?aktiebo- I sitt yttrande över nu refererade framställning erinrar styrelsen

■ lagd svenska för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet bland annat, hurusom helt

toba^r kort tid efter frågans behandling i riksdagen från handelsresandehåll

hos Kungl. Maj:t gjorts framställning om att ersättningen till handelsresande

och platsförsäljare måtte höjas. Framställningen hade remitterats

till den då arbetande tobaksskattekommittén, som i avgivet utlåtande

avstyrkte bifall till densamma, och hade i anledning härav någon

vidare åtgärd i ämnet icke av Kungl. Maj:t vidtagits. Vidare yttrar

styrelsen: »Vad i den nu föreliggande framställningen anförts, synes

styrelsen icke vara av beskaffenhet att böra föranleda ändring i statsmakternas

efter grundligt övervägande fattade beslut i fråga om handelsresandenas

och plats försäljarnas ersättning. Oavsett att det, i motsats

mot vad i skrivelsen göres gällande, ännu torde vara för tidigt att bedöma

i vad mån anställning kan komma att stå berörda yrkeskategorier

till buds inom handeln med tobaksvaror, lärer det väl nämligen få tagas

för givet, att statsmakterna, då de vid utmätandet av ersättningarna åt

nu ifrågavarande yrkesgrupper tagit hänsyn till möjligheten för dem

att fortfarande förvärva sig uppehälle inom det ''förutvarande arbetsfältet’

haft tanken riktad å vederbörandes förvärvsmöjligheter icke blott

inom tobaksbranschen utan inom handelsresande- och platsförsäljareyrket

över huvud taget. Det torde sålunda kunna sägas att, även om arbetstillfällena

inom tobaksbranschen för de inom den förutvarande tobaksindustrien

anställda handelsresandena och platsförsäljarna komma att

ställa sig sämre än vad statsmakterna vid monopollagstiftningens beslutande

antagit, detta dock icke innebär en så väsentlig rubbning av

de förutsättningar, från vilka man vid ersättningsbestämmelsernas antagande

utgått, att höjning av ersättningarna till berörda slag av yrkesgrupper

på den grund kan anses påkallad eller befogad. Detta torde

så mycket mindre vara fallet, som de av statsmakterna beslutade ersättningarna

till handelsresande och platsförsäljare i och för sig och särskilt

i jämförelse med de ersättningar, som författningsenligt tillkomma

kontors- och annan dylik personal, måste anses tämligen rikligt tillmätta.

» Styrelsen fann sig på grund av vad sålunda anförts förhindrad

att tillstyrka bifall till den gjorda framställningen.

Påminnelser

tv kommittcrade

för

I de påminnelser, som i anledning av detta yttrande avgivits från

kommitterades sida, bestrides, att handelsresande och platsförsäljare vore

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 228.

att jämföra med kontors- och annan dylik personal; att de av lagen

betraktades såsom yrkesutbildade framginge av en jämförelse mellan 9 §

1 mom. punkterna d) och e) av ersättningsförordningen. I motsats mot

vad som uppenbarligen antagits vid lagstiftningens tillkomst hade nu

handelsresande och platsförsäljare blivit förhindrade att fortfara med

sin verksamhet inom den bransch, för vilken de vore yrkesutbildade.

De borde därför nu i ersättningsavseende likställas med övriga yrkesutbildade

inom tobakshanteringen.

Förenämnda sakkunniga meddela i sitt utlåtande till en början,

att meranämnda kommitterade i en till de sakkunniga ingiven skrift,

jämte det de än ytterligare utvecklat sina ovan refererade synpunkter,

last uppmärksamheten på, hurusom central- och lokalkommissionerna

tolkade ersättningsförordningens bestämmelser rörande de anställdas

verksamhet och verksamhetstid så, att härmed allenast avsåges verksamhet

vid fabrik. Då handelsresandena och platsförsäljarna, i motsats

mot övriga anställda inom tobakshanteringen, ofta plägade skifta anställning

mellan fabrik, grossist och importör i tobaksbranschen, hade

nämnda tolkning haft till följd, att flera handelsresande och platsförsäljare

antingen rönt avslag å sina ersättningsansökningar eller tillerkänts lägre

ersättning, emedan tidigare verksamhet hos grossist eller importör icke

räknats dem tillgodo, ett förhållande, som påkallade rättelse.

För egen del anföra de sakkunniga i saken följande:

»Vad kommitterade för Sveriges handelresande och platsförsäljare

anfört om den verkan, som monopolets införande visat sig hava haft på

möjligheten för nämnda yrkesidkare att fortsätta sin verksamhet, torde

i stort sett vara riktigt och bekräftas av det förhållande, att handelsresande

och plats försälj are efter monopolets införande i de flesta fall

icke kunnat erhålla ny anställning inom tobaksbranschen. Att verksamhetens

fortsättande ytterligare kommer att försvåras, när jämväl grosshandeln

i tobaksvaror kommer att avlösas och upphöra är tydligt. Ur

nämnda synpunkter torde alltså handelsresande och platsförsäljare i det

hela vara att jämställa med övriga inom tobakstillverkningen anställda

yrkesutbildade personer. Å andra sidan kan det efter de sakkunnigas

uppfattning näppeligen förnekas, att i fråga om graden av yrkesutbildning

en viss skillnad förefinnes mellan handelsresande och platsförsäljare,

å ena, samt de i 9 § 1 mom. a), b) och c) av ersättningsförordningen

omförmälda personer å andra sidan. Bland dessa finnes visserligen en

eller annan kategori, exempelvis vissa maskinarbetare, vilkas yrkesutbildning

är sådan, att de utan större svårighet torde kunna erhålla arbete

Svei iges

handelsresande

o dt

2>lats försälj

are.

Sakkunniga

för utredning

av frågan

om ersättning

till tobaksgrossister

in. m.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

inom andra områden av maskinindustrien. Men i stort sett torde det

kunna sägas, att handelsresande och platsförsäljare inom tobaksbranschen

icke äro yrkesutbildade i samma mening som affärsledare, verkmästare

och arbetare vid tobaksfabrikationen. För de senare ligger huvudvikten

å kännedom om och färdighet i fabrikationens tekniska detaljer, av de

förra åter måste i främsta rummet krävas köpmannaegenskaper, närmast

säljareförmåga. Men dylika egenskaper äro tydligen icke på samma

sätt knutna vid kännedomen om den vara, som skall säljas, som tillverkningsskickligheten

vid den fabrikation, i vilken den förvärvats. I

regel böra därför för en handelsresande eller platsförsäljare i tobaksvaror

möta mindre svårigheter mot öyergång till annan varuförsäljning

än för en tobaksarbetare att förvärva sig uppehälle utom tobakstillverkningen.

Det synes av sådan anledning billigt, att de förras gottgörelser

tillmätas efter lägre grunder än de senares.

Huruvida den skillnad i yrkesutbildning, som sålunda utan tvivel

förefinnes mellan handelsresande och platsförsäljare, å ena, samt övriga

kategorier anställda yrkesutbildade inom tobaksfabrikationen, å andra

sidan, är så stor, att den fullt motsvarar den rätt betydande olikheten i

ersättningsrätt enligt ersättningsförordningen, kan ju vara föremål för

olika meningar. De sakkunniga hava emellertid med hänsyn till ovan

anförda synpunkter kommit till det resultat, att tillräckliga skäl knappast

föreligga att i nu berörda avseende föreslå någon ändring i de redan

fastställda och tillämpade grunderna för bestämmandet av ersättningarna

till ifrågavarande anställda.

Däremot hava de sakkunniga funnit större fog för den erinran,

som riktats mot att fabriksanställda icke få i ersättningsavseende räkna

sig tillgodo föregående verksamhetstid hos tobaksgrossist. Den verksamhet,

som en resande eller platsförsäljare för eu fabrik utövat, skiljer

sig på intet sätt från den, som utövas av en resande eller platsförsäljare

för en grossist; övergång från anställning av det ena slaget till anställning

av det andra slaget har också varit vanlig och med säkerhet icke

ansetts innebära en växling av yrke. Med hänsyn härtill kan icke såsom

skäl för att en hos tobaksfabrik anställd handelsresande eller platsförsäljare

icke bör få tillgodoräkna sig tidigare anställning inom tobaksgrosshandeln

rimligtvis andraga^, att han genom sin sistberörda verksamhet

skulle äga bättre utsikter att vinna annan anställning än om

han hela tiden varit knuten vid fabrik; i varje fall måste ju, därest

tobaksgrosshandeln avlöses, varje tanke i sådan riktning anses utesluten.

Då nu ersättningsförordningen genom sin avfattning uti ifrågavarande

punkt, enligt auktoritativ tolkning, leder till ett i viss man

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

obilligt resultat, hava de sakkunniga ansett sig föranlåtna att söka

åvägabringa ändring i det anmärkta förhållandet. Sådan ändring torde

lämpligast ske genom en särskild förordning om utvidgande i vissa fall

av den i 9 § av ersättningsförordningen stadgade rätt till ersättning,

och hava de sakkunniga utarbetat förslag till sådan förordning. Ehuru

praktiskt sett troligen allenast handelsresande och plats försälj are komma

att beröras av denna förordning, hava de sakkunniga av principiella

skäl ansett densamma böra äga tillämpning i fråga om samtliga de i 9

§ 1 mom. av ersättningsförordningen omförmälda. Av liknande skäl

torde jämväl icke allenast tidigare anställningstid hos tobaksgrossist

utan jämväl tidigare utövad verksamhet såsom tobaksgrossist böra få i

ersättningsavseende tagas i beräkning.

Det torde kunnat inträffa, att ersättningssökande, som till följd av

omhandlade stadgande i ersättningsförordningen icke tillerkänts någon

ersättning eller tillerkänts lägre ersättning än den, vartill han annars

skolat vara berättigad, just med hänsyn härtill av centralkommissionen

tilldelats understöd. Där så varit förhållandet, bör rimligtvis den enligt

den föreslagna författningen utgående ersättningen kunna minskas med

högst understödets belopp; och hava de sakkunniga föreslagit ett stadgande

i sådan syftning.

Bestämmandet av ersättningsbeloppen torde lämpligast handhavas

av centralkommissionen allena. En av de sakkunniga verkställd undersökning

utvisar, att bland de omkring 150 handelsresande och platsförsäljare,

vilkas ersättningsansökningar handlagts av centralkommissionen, allenast

omkring ett tiotal skulle komma att beröras av den föreslagna förordningen.

Det lärer vara anledning antaga, att i dessa fall bestämmandet

av tilläggsersättningen icke skall kräva några nya undersökningar utan

allenast en enkel beräkning på grundvalen av föreliggande siffror. Att

nya ersättningssökande skola komma att anmäla sig lärer knappast vara

att förvänta.

De kostnader, förslagets antagande skulle hava till följd, kunna

med ledning av nyssnämnda undersökning beräknas till omkring 50,000

kronor.»

Tobakscentralkommissionen, som anbefallts avgiva yttrande över

de sakkunnigas förslag, har allenast funnit anledning till erinran mot

avfattningen av 1 §. En ledamot av kommissionen har däremot för

sin del i särskilt yttrande uttalat den meningen att, därest någon revision

av ersättningsförordningen funnes böra äga rum, densamma borde

utsträckas att omfatta även sådana fall, som redan avgjorts, men där

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 203 Käft. (Nr 228.) 2

Tobaks
centralkom
missionen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Styrelsen för

aktiebolaget

svenska

tobaksmonopolet.

Departements
chefen.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

den ersättningssökande på grund av viss tids frånvaro från tobaksnäringen

under åren 1911—1914 gått förlustig sin ersättningsrätt.

Styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, som jämväl

hörts över förslaget, har förklarat sig villig att, därest så påfordras, hos

bolagsstämman tillstyrka sådant tillägg till det med staten avslutna

kontraktet rörande monopolets utövning, att bolaget förbunde sig ersätta

staten även kostnaden för förslagets genomförande i den ordning 2 §

av kontraktet föreskreve.

Lika med de sakkunniga har jag icke funnit tillräckliga skäl föreligga

för att föreslå sådan ändring i de fastställda och tillämpade grunderna

för bestämmandet av ersättningarna till ifrågavarande anställda,

att desamma i ersättningsavseende skulle likställas med de i 9 § 1 mom.

a), b) och c) av ersättningsförordningen omförmälda ersättningsberättigade.

Däremot har jag, liksom de sakkunniga, icke kunnat undgå att finna det

förhållande, att fabriksanställda icke äga räkna sig till godo föregående

verksamhetstid inom grosshandeln med tobaksvaror, innebära en viss

obillighet, och har jag ansett mig kunna godtaga det förslag, varigenom

de sakkunniga sökt åvägabringa ändring i det anmärkta förhållandet.

Den av tobakscentralkommissionen framförda anmärkningen har föranlett

en jämkning i lydelsen av 1 § i sakkunnigeförslaget. Däremot har jag

icke kunnat ansluta mig till det ovan refererade förslaget av en ledamot

i kommissionen. Medan det torde kunna tagas för givet att man, därest

man vid utarbetandet av ersättningsförordningen förutsett den ovan berörda

tolkning, som givits dess 9 §, genom en ändrad avfattning skulle

sökt förebygga denna tolkning, och medan alltså de sakkunnigas förslag

i själva verket torde kunna sägas avse att bringa nämnda förordnings

avfattning i bättre överensstämmelse med dess anda, syftar det förslag,

som ifrågavarande ledamot av centralkommissionen framfört, till

ändring av en av de efter noggrann prövning av därför anförda skäl

antagna grundförutsättningarna för ersättningsrättens inträde. Anledning

att vidtaga en sådan ändring, vars ekonomiska konsekvenser för övrigt

icke kunna förutses, synes mig icke föreligga.

Kostnaderna för genomförandet av de sakkunnigas förslag hålla

sig, enligt vad den av dem verkställda beräkning utvisar, inom rimliga

gränser. I fråga om aktiebolaget svenska tobaksmonopolets medverkan

till kostnadernas bestridande tillåter jag mig hänvisa till vad i det

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, som

finnes bilagt Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

förordning om ersättning till tobaksgrossister och hos dem anställda

personer med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket, av mig anförts rörande sagda bolags deltagande i finansierandet

av tobaksgrosshandelns avlösande.

Det anslag, som erfordras för genomförandet av det föreliggande

förslaget, torde lämpligen givas förslagsanslags natur. Framställning

om sådant anslag torde jag få göra i annat sammanhang.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställde departementschefen,

det täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå riksdagen

att antaga det föreliggande, av departementschefen nu upplästa förslaget

till förordning om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall i anledning

av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse, bil.

litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Georg Sjöcrona.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:257 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall i anledning av inför a1 i texten
  2. Rskr. 1916:253 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående ytterligare anslag för gäldande av kostnader för införandet av statsmonopol ä tobakstil s. 14 i texten
  3. SU 1916:147 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ytterligare anslag för gäldande av kostnader för införandet av statsmonopol ä tobakstillverkningen i s. 2 i texten
  4. BevU 1916:39 Betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall i anledning av införandet av s. 22 i texten