Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående skattefrihet för ersättning eller understöd, som av staten utgives enligt förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket m. m

1916-08-31 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:229, Med förslag till förordning angående skattefrihet för ersättning eller understöd, som av staten utgives enligt förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 229.

1

Nr 229.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning angående skattefrihet för ersättning eller

understöd, som av staten utgives enligt förordningen den

15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å

införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket

m. m.; given Stockholms slott den 28 april 1916.

Med åberopande av närlagda utdrag- av statsrådsprotokollen över

finansärenden för den 24 mars 1916 och för denna dag vill Kungl.

Magt härmed föreslå riksdagen antaga bifogade förslag till förordning

angående skattefrihet för ersättning eller understöd, som av staten utgives

enligt förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas skall

i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

De till ärendet hörande handlingarna skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Magt förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 204 höft. (Nr 229.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

Förslag

till

förordning angående skattefrihet för ersättning eller understöd, som av

staten utgiyes enligt förordningen den 15 december 1914 om vad

iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å

tobakstillverkningen i riket m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Vid taxering av skattskyldigs årsintäkter enligt 3 kap. förordningen

den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt och

3 kap. förordningen samma dag angående bevillning av fast egendom

samt av inkomst skall icke såsom inkomst taxeras ersättning eller understöd,

som på grund av föreskrifterna i 8—10 §§, 11 § 3 och 4 mom.

samt 12 § förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas skall

i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket i

annan form än såsom livränta av staten utgives till tobaks fabrikant, till

person, som varit anställd eller sysselsatt inom tobakstillverkningen,

eller till handlande, som i 10 § sistnämnda förordning omförmäles, och

ej heller ränta, som enligt 5 § samma förordning erlägges å ersättningsbelopp.

Har någon för ersättning eller understöd, som nu är sagt, blivit

år 1916 taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt eller till bevillning,

äger han att över taxeringen anföra besvär hos kammarrätten inom den

tid och i den ordning, varom förmäles i 50 § förordningen den 28

oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Vad ovan är stadgat rörande skattefrihet för vissa ersättningsoch

understödsbelopp, skall äga motsvarande tillämpning å ersättningsbelopp

jämte ränta därå ävensom å understöd, som av staten utbetalas

jämlikt förordningen om ersättning till tobaksgrossister och hos dem

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kunf/l. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 229.

anställda personer med anledning av införandet av statsmonopol å tobaksti

11 verkningen i riket samt förordningen om utvidgad rätt till ersättning

i vissa fall i anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 229.

Utdrag av protokollet över Jinamdrenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 mars

1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet statsrådet VTennersten anförde:

I sammanhang med utfärdandet den 15 december 1914 av kungl.

förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, vilket

monopol trätt i kraft den 1 juni 1915, meddelades i överensstämmelse

med riksdagens beslut föreskrifter rörande ersättningar för skada och

förlust, som genom monopolets införande komme att tillskyndas tobaksfabrikanter,

handlande och i tobakshanteringen anställda personer. Ersättningarna

skulle utgå enligt grunder, som angåvos i kungl. förordningen

den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å

införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, och ersättningsbeloppen

bestämmas av särskilda för ändamålet utsedda lokalkommis
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229. 5

sioner, vilkas beslut skulle vara underkastade prövning av en för hela

riket gemensam centralkommission.

Huvudbestämmelsen angående i''ätt till ersättning enligt sistnämnda

förordning innefattas i dess första paragraf, som ålägger staten att

enligt i förordningen angivna grunder

dels inlösa tobaksfabrikant tillhöriga specialmaskiner för tillverkning''

av tobaksvaror, vissa andra inventarier samt lager av oarbetad

tobak och halvfabrikat m. in., ävensom utgiva ersättning för värdeminskning

å vissa inventarier,

dels till tobaksfabrikant utgiva ersättning för värdeminskning å

fabriksfastighet och vissa därtill hörande inventarier,

dels till tobaksfabrikant utgiva ersättning för förlorad näringsverksamhet,

dels ock utgiva ersättning för förlorad anställning inom tobakstillverkningen

ävensom, i viss omfattning, för förlorad eller minskad

verksamhet inom handeln med råtobak och tobaksvaror.

Dessutom kan enligt 12 § av därtill anslagna medel skäligt understöd

tilldelas den, som genom monopolets införande förlorat anställning

eller sysselsättning inom tobakstillverkningen och ej enligt i förordningen"

givna regier är berättigad till ersättning härför, därest nämligen

skälig anledning är att antaga, att han till i Öl j d av monopolets införande

kommer att sakna utväg att sig försörja; och kan sådant understöd

även tilldelas den, som på grund av ålder, sjukdom, lyte eller annan

omständighet anses äga särskild svårighet att förskaffa sig uppehälle,

ändå att ersättning för förlorad anställning inom tobakstillverkningen

till honom utgår.

Uppmärksamheten har nu blivit fast däruppå, att de ifrågavarande

ersättningarna och understöden kunna i en utsträckning, som vid er8ättningsgrundernas

fastställande icke varit förutsedd, bliva föremål för

beskattning enligt förordningen om inkomst och förmögenhetsskatt och

enligt bevillningsförordningen, och att vederbörande ersättnings- och

understödstagare kunna — åtminstone i många fall — så hårt träffas

av denna beskattning jämte den av bevillningstaxeringen föranledda

kommunala beskattningen, att särskilda åtgärder för deras skyddande

måste anses vara av omständigheterna påkallade.

Då jag ansett de sålunda gjorda erinringarna vara förtjänta av

beaktande, har jag till en början funnit utredning erforderlig därom, i

vilken utsträckning de i 1 § av ifrågavarande förordning omförmälda

ersättningarna ävensom de enligt 12 § utgående understöden lagligen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

äro underkastade inkomstbeskattning; och har det vidare för var och

en av de inkomstgrupper, som befunnits vara föremål för beskattning,

tagits i övervägande, huruvida för förekommande av obillighet mot de

skattskyldiga särskilda undantagsbestämmelser i beskattningsavseende

höra för deras del ifrågasättas.

Beträffande till en början inlösen av tobaksfabrikant tillhöriga inventarier

och varulager stadgas i förordningens 6 § 1 mom., att tobaksfäbrikant

— varmed i förordningen förstås envar tillverkare av tobaksvaror,

vare sig enskild person eller bolag, vilken vid tiden för monopolets

ikraftträdande inom riket för egen räkning idkar dylik tillverkning

såsom självständig förvärvsgren — skall äga påfordra, att staten

inlöser fabrikanten tillhöriga, i regelbundet bruk sedan den 1 augusti

1914 varande specialmaskiner för tillverkning av tobaksvaror samt lösa

inventarier, uteslutande eller huvudsakligen användbara för sådan tillverkning,

ävensom fabrikanten tillhörigt inom riket befintligt lager av

oarbetad tobak och halvfabrikat samt av förbrukningsartiklar, uteslutande

användbara för tobakstillverkningen. Inlösningsskyldigheten omfattar

endast fullgod vara samt så stort lager, som enligt angivna grunder

anses motsvara normala behovet. Inlösningspriset bestämmes efter vad

egendomen prövas skäligen vara värd, med hänsyn tagen till dess fortsatta

användbarhet för tillverkning av tobaksvaror. Vid värdering av

lager av oarbetad tobak användes inköpspriset såsom utgångspunkt utan

hänsyn till mer eller mindre tillfälliga prisfluktuationer.

Syftet med dessa bestämmelser synes vara, att värdet av ifrågavarande

slag av egendom, som i följd av tobaksmonopolets ikraftträdande

bliver för tobaksfabrikant obrukbar och som han därför önskar överlåta

på staten, skall fabrikanten tillfullo gottgöras, utan att likväl någon

vinst skall å ifrågavarande överlåtelse för honom uppkomma. Att likväl

överlåtelsen kan för den enskilda fabrikanten resultera vare sig i förlust

eller i vinst, följer redan av svårigheten för värderingsmännen att i så

vidlyftiga och invecklade beräkningar, som här äro i fråga, komma till

något fullt exakt resultat; och även de positiva bestämmelserna angående

gränserna för statens inlösningsskyldighet och angående värderingsgrunderna

kunna verka i den ena eller andra av dessa båda riktningar.

Uppenbart är sålunda, att där fabrikant nödgas behålla för honom

obrukbara maskiner eller andra inventarier på den grund, att de icke

under föreskriven tid varit regelbundet i bruk för tobakstillverkning,

eller delar av sitt varulager av den anledningen, att de befinnas icke

kunna rubriceras såsom fullgod vara eller att do anses kvantitativt över
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Ma):t& Nåd. Proposition Nr 229.

stiga det normala behovet, detta måste för honom medföra förlust, vartill

hänsyn måste tagas vid bedömandet av det ekonomiska resultatet

av inlösningsproceduren i dess helhet.

Huruvida föreskriften om inlösningsprisets bestämmande efter vad

egendomen prövas skäligen vara värd med hänsyn till dess fortsatta

användbarhet för tillverkning av tobaksvaror, skall vid bedömandet av

den enskilde fabrikantens skattskyldighet anses hava medfört vinst eller

förlust, synes bliva beroende av, huru det sålunda fastställda priset förhåller

sig till det värde, vari den inlösta varan med hänsyn till inköpspris,

den tid varan varit i fabrikantens ägo, avskrivningar o. s. v. vid

inlösningstillfället står för fabrikanten, varjämte vid vinstens beräkning

avdrag synes böra ske för förluster av nyss omförmälda beskaffenhet.

Vinst, som för tobaksfabrikant uppkommer vare sig genom staten

åliggande inlösen av inventarier och varulager eller genom frivillig

överenskommelse med monopolets utövare om förvärv av inventarier,

som staten ej är skyldig inlösa, torde enligt gällande skattelagstiftningkunna

bliva föremål för beskattning såsom »vinst av tillfällig natur»

(skatteförordningen 7 § 3:o) c), bevillningsförordningen 9 § 2 mom. c)

eller såsom »inkomst av rörelse» (skatteförordningen 7 § 3:o) b), bevillningsförordningen

9 § 2 mom. a) l:o).

Därest tobaksfabrikant tillhörig och för hans tobakstillverkning

använd fabriksfastighet eller i tillverkningen använda inventarier, som

icke äro föremål för inlösen, kunna anses komma att undergå värdeminskning

till följd av upphörandet av fabrikantens tillverkning, är

fabrikanten enligt 7 § och 6 § 3 mom. berättigad påfordra ersättning

för denna värdeminskning enligt i nämnda lagrum angivna grunder.

Idkar aktiebolag tobakstillverkning i förhyrd fastighet och äges denna

fastighet av innehavare av aktiemajoriteten i bolaget, har fastighetens

ägare enahanda rätt till ersättning för värdeminskning.

Därest monopolets utövare genom frivillig överenskommelse med

ägaren förvärvar fastighet, som i 7 § avses, eller i 6 § 3 mom. omförmälda

inventarier, förfaller ägarens rätt till ersättning enligt nämnda

paragrafer.

Ersättning enligt 7 § för värdeminskning å fast egendom, likasom

enligt 6 § utgående ersättning för värdeminskning å inventarier,

torde näppeligen kunna förväntas bliva föremål för inkomstbeskattning.

Dessa ersättningar avse nämligen allenast att hålla ägaren skadeslös för

förlust, uppkommen genom minskning i värdet å ett honom tillhörigt

materiellt förmögenhetsobjekt, och någon beskattningsbar vinst synes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

icke kunna härflyta av eu sådan transaktion (se Regeringsrättens årsbok

1914 ref. 92).

Vidare är tobaksfabrikant, som sedan den 1 januari 1909 idkat

oavbruten tillverkning av tobaksvaror, berättigad till ersättning för förlorad

näringsverksamhet.

Har fabrikanten enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, skall

ersättningen, enligt 8 §, beräknas med ledning av handelsvinsten, för

vars bestämmande särskilda föreskrifter lämnats, och uppgå till högst

tolv och en halv gånger medeltalet av denna vinst, sådan den gestaltat

sig under de mellan den 31 december 1906 och den 1 januari 1914

fallande verksamhetsåren, därvid dock det bästa och det sämsta årsresultatet

icke medräknas. Har under nämnda sjuårsperiod någon medelhandelsvinst

icke funnits att uppvisa, skall ersättningen beräknas efter

årliga nettoförsäljningsvärdet av sålda tobaksvaror av egen tillverkning

under sjuårsperioden och utgå med en tiondedel av detta försäljningsvärdes

medeltal under ifrågavarande verksamhetsår, därvid dock det

bästa och det sämsta året icke medräknas.

Tobaksfabrikant, vilken drivit sin rörelse i så ringa omfattning,

att han icke varit skyldig föra handelsböcker, äger att erhålla personlig

ersättning efter vad i 0 § sägs. Sådan ersättning tillkommer enligt

denna paragraf:

a) verkställande direktör eller disponent, fabriksledare, verkmästare,

förman eller arbetare, vilken vid tiden för monopolets ikraftträdande är,

i sin egenskap av inom tobakshanteringen yrkesutbildad, inom samma

näring stadigvarande sysselsatt, härunder även inbegripna på enahanda

sätt sysselsatta tobaksarbetare, som för fabrikants räkning arbeta i

hemmet (hemarbetare);

b) tobaksfabrikant, som varit skyldig föra handelsböcker och haft

vinst av sin rörelse, för så vitt bland affärens omkostnader ingått eller

vid handelsvinstens uppskattande enligt 8 § beräknats avlöning till honom

såsom ledare av företaget;

c) tobaksfabrikant, som icke varit skyldig föra handelsböcker;

d) handelsresande eller platsförsäljare i tobaksvaror, vilken vid

tiden för monopolets ikraftträdande är stadigvarande anställd hos tobaks - fabrikant;

e) person, vilken, utan att vara inom tobakshanteringen yrkesutbildad,

vid tiden för monopolets ikraftträdande är stadigvarande anställd

vid fabrik, kontor, lager eller fabriksbod, använda av tobaksfabrikant

för hans tobakstillverkning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

Ersättningen utgår, under i paragrafen angivna villkor, med vissa

gånger (minst en halv och högst fem gånger) medeltalet av den vederbörligen

styrkta årsinkomst (medelårsinkomst), som av den ersättningsherättigade

verkligen åtnjutits eller, i det under b) här ovan avsedda

fall, såsom avlöning beräknats för åren 1913 och 1914, eventuellt

för åren 1912 och 1913; och kan centralkommissionen, när särskilda

omständigheter därtill föranleda och den ersättningsberättigade det medgiver,

förordna, att ersättningen skall, ökad med tio procent, i stället

för att till ersättningstagarna på en gång utbetalas, tillgodokomma honom

i form #v livränta.

Ersättning skall ytterligare enligt 10 § tillkomma handlande, som

idkar import av utländska cigarrer och cigarrcigarretter samt handlande

med svensk eller utländsk råtobak. För den förra gruppen av handlande

skall ersättningen utgå med ett belopp, motsvarande en tiondedel

av hans medelomsättning av direkt importerade cigarrer och cigarrcigarretter

under de fyra närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande,

beräknad efter inköpspris, däri skall inräknas tull, frakt och

andra med importen förbundna kostnader. För den senare gruppen av

handlande skall till grund för ersättningens beräkning läggas medeltalet

av den nettoinkomst, den ifrågavarande handelsverksamheten lämnat

under de fyra närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande;

och skall ersättningen utgå för nämnda fyraårsperiod med en halv medelårsinkomst

samt för varje helt kalenderår, under vilket verksamheten

därförut utövats, med en femtedels medelårsinkomst, dock högst med

två och en halv gånger medelårsinkomsten.

Beträffande aktiebolaget förenade svenska tobaksfabrikör äro i

avseende å inlösning och ersättning av här ovan angivna slag meddelade

särskilda bestämmelser, som innefattas i förordningens 11 § 1—é mom.

Dessa bestämmelser, vilka varit betingade av bolagets relativt korta

verksamhetstid och av verksamhetens egenskap att utgöra en direkt

fortsättning av åtskilliga förutvarande tobaksfabrikers rörelse, avvika i

vissa delar från de föreskrifter, som i motsvarande avseenden meddelats

i 6, 7, 8 och 9 §§; men då dessa avvikelser från de synpunkter, varom

nu är fråga, torde vara utan betydelse, har någon redogörelse för dem

icke ansetts vara i detta sammanhang erforderlig.

De ersättningar enligt 8—10 §§, för vilka ovan redogjorts, hava

alla karaktären av skadestånd, som av staten utgivas till företag, som

genom tobaksmonopolets införande tvungits att upphöra med sin verksamhet,

eller till personer, som av enahanda orsak förlorat sina förutvarande

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 204 höft. (Nr 229.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 229.

utkomstmöjligheter, vare sig dessa härflutit av fabriks- eller handelsrörelse

eller av tjänst eller annan arbetsanställning inom tobakshanteringen. I en

del fall, där ersättningstagaren förutsättes kunna inom relativt kort tid

bereda sig ny inkomst i den förlorades ställe, är ersättningsbeloppet

snarast att anse såsom ett slags väntepenningar, avsedda att användas

för tillgodoseende av ersättningstagarens direkta levnadsbehov under

tiden till dess den nya inkomsten kan börja inflyta. I andra fall åter

är ersättningsbeloppet avsett att för ersättningstagaren utgöra en kapitaltillgång,

varigenom han må kunna sättas i stånd vare sig att grunda

ett nytt affärsföretag eller ock — om han exempelvis av ar be t# såsom

inom tobakshanteringen yrkesutbildad förman eller arbetare haft en inkomst,

som endast så småningom och efter längre tids förlopp kan förväntas

bliva genom annan verksamhet tillfullo ersatt — att under ett

flertal år framåt erhålla en för hans och hans familjs bärgning erforderlig

fyllnad i sina inkomster.

Att ett skadestånd, avsett att ersätta en mera tillfälligt förlorad

inkomst, är i likhet med denna senare föremål för inkomstbeskattning,

är ställt utom allt tvivel. Detsamma torde vara fallet beträffande personlig

ersättning enligt 9 §, då densamma utgår i form av livränta.

I rågan, huruvida en kapitaliserad, på en gång utgiven gottgörelse för

förlorad eller minskad framtida årsinkomst skall vara föremål för beskattning,

har i praxis varit föremål för olika meningar. En person,

som på en förutvarande kompanjon överlåtit sin andel i deras förut

gemensamt drivna rörelse, blev sålunda genom Kungl. Maj:ts resolution

den 27 juli 1906 (Cygnteus H. 11 nr 45) förklarad icke vara skattskyldig

för någon del av den ersättning han erhållit för överlåtelsen.

I ett av Kungl. Maj:t i regeringsrätten den 25 augusti 1911 avgjort

mål angående beskattning av den gottgörelse eu person erhållit för det

han vid överlåtandet av en fabriksrörelse på ett aktiebolag förbundit

sig att ej i samma stad öppna liknande affär (Årsboken 1911 not. F. 265),

förklarade däremot regeringsrättens flesta ledamöter, att omförmälda gottgörelse

utgjorde beskattningsbar inkomst, varemot en ledamot fastställde

kammarrättens utslag, enligt vilket personen befriats från taxering för

det ifrågavarande beloppet, enär detsamma utgjort den köpeskilling han

erhållit för överlåtandet av rörelsen till omförmälda bolag och således

icke bort till någon ^del såsom inkomst taxeras. I ett med det sistnämnda

likartat mål (Årsboken 1914 ref. 92), däri utförligt diskuterats

skälen för och emot beskattning av den gottgörelse ett bolag i sammanhang

med överlåtelse av viss rörelse till annan ägare av den sistnämnde

betingat sig för avgiven förbindelse att för framtiden upphöra med all till
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kutiffl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 229.

verkning och försäljning av viss vara, stannade kammarrätten, likasom i

närmast förut omförmälda mål, vid den meningen, att bolaget icke kunde

anses pliktigt att för ifrågavarande ersättningsbelopp utgöra bevillning eller

inkomstskatt, enär beloppet måste anses hava utgjort ersättning till

bolaget för minskning i värdet av dess tillgångar, uppkommen genom

överlåtelsen till annan av bolagets rätt att tillverka och försälja ifrågavarande

vara. Kammarrättens utslag fastställdes av två ledamöter i

regeringsrätten, men regeringsrättens majoritet, i detta fall bestående av

tre ledamöter, förklarade samma ersättningsbelopp utgöra beskattningsbar

inkomst.

Då alltsedan regeringsrättens tillkomst år 1909 samtliga av denna

domstol avgjorda mål av beskaffenhet att kunna lämna ledning vid

bedömandet av skattskyldigheten för dem som äga uppbära ersättning

enligt 8—10 §§ i förordningen om vad iakttagas skall i avseende å

införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, torde hava

erhållit enahanda utgång, som de två senast omförmälda målen (se Årsboken

1910 ref. 6, 1914 not. F. 331), lärer det icke vara tvivel underkastat,

att ersättningar av ifrågavarande slag komma att vid eventuell

prövning i högsta instans bliva föremål för beskattning enligt såväl

skatteförordningen som bevillningsförordningen.

Vad nu yttrats angående ersättningar enligt 8—10 §§ lärer även

i tillämpliga delar gälla beträffande ersättningar, som enligt 11 § 3 och

4 mom. utgivas till aktiebolaget förenade svenska tobaksfabrikör.

Understöd, som enligt 12 § tilldelas personer, vilka ej äro enligt

9 § berättigade till personlig ersättning eller ock ersättningsberättigade

personer, som befinna sig i särskilt ömmande omständigheter, utgå med

belopp, som av centralkommissionen bestämmas allenast efter skälighetsprövning

och utan att den därvid är bunden av några i förordningen

påbjudna beräkningsgrunder. Från beskattningssynpunkt synes emellertid

ingen åtskillnad kunna göras mellan dessa understöd och de enligt

9 § utgående personliga ersättningarna. Vad i det föregående yttrats

angående dessa senare torde därför äga motsvarande tillämpning även

beträffande understöden enligt 12 §.

Efter den nu lämnade redogörelsen för den beskattning, som

enligt gällande lagstiftning kan förväntas komma att drabba inkomster,

vilka enligt förordningen om vad iakttagas skall i avseende å införande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket tillfiutit tobaksfabrikanter,

inom tobakstillverkningen anställda eller sysselsatta personer samt handlande,

återstår att klargöra, i vilken utsträckning denna beskattning må

vara med billighet överensstämmande och om densamma tilläventyrs

skulle kunna anses på ett alltför kännbart sätt drabba en eller annan

grupp av ifrågavarande skattskyldiga.

Vad då först angår tobaksfabrikanter, vilkas maskiner, inventarier

och lager enligt 6 § 1 mom. inlösas av staten, framgår av det föregående,

att i den köpeskilling, som av staten erlägges, understundom kan

ingå en beskattningsbar vinst, men att detta icke kan antagas i regel

vara fallet. I den mån inlösningsförfarandet i dess helhet verkligen kan

befinnas hava för fabrikanten medfört vinst, synas några hållbara skäl

för dess fritagande från beskattning knappast kunna förebringas. Förfarandet

åsyftar icke att tillföra fabrikanten vinst och det innebär icke

någon obillighet mot honom, att en ändock faktiskt uppkommen vinst

bliver i beskattningsavseende behandlad på samma sätt som annan

aflfärsvinst.

Då tobaksfabrikant bekommer ersättning enligt 6 § 3 mom. för

värdeminskning å inventarier, som icke äro föremål för inlösen, eller

enligt 7 § för värdeminskning å fast egendom, kan någon beskattning

av ersättningsbeloppet eller någon del därav icke väntas ifrågakomma.

Skulle emellertid mot förmodan dylik ersättning i något fall befinnas

böra till någon del beskattas såsom inkomst, lärer därom kunna gälla

vad nyss yttrats rörande beskattning av vinst, som uppkommit vid inlösen

av tobaksfabrikant tillhöriga inventarier eller varulager.

Icke heller lärer anledning förefinnas att från beskattning fritaga

vinst, som vid inlösning enligt 11 § 1 mom. av maskiner, inventarier

och varulager, tillhöriga aktiebolaget förenade svenska tobaksfabrikör,

eller vid ersättande enligt 1 eller 2 mom. i samma paragraf av värdeminskning

å nämnda bolag tillhöriga inventarier eller fastigheter kan

hava för bolaget uppkommit och som må befinnas vara enligt gällande

lagstiftning underkastad beskattning.

Vad angår den grupp av ersättningstagare, som avses i 8—10 §§,

ligger det i sakens natur, att det icke kan i förväg med säkerhet bedömas,

huruvida det för varje särskild ersättningstagare fastställda ersättningsbeloppet

skall räcka till för att hålla honom skadeslös för det

av monopolets införande föranledda avbrottet i hans affärsverksamhet

eller arbetsanställning. Oberäkneliga konjunkturer, tillfälliga omständigheter

eller personliga förhållanden av skilda slag kunna möjligen i

det ena lallet föranleda, att nya utkomstmöjligheter yppas inom opå
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

räknat kort tid och även i (ivrigt gestalta sig oväntat förmånligt, under

det att i andra fall svårigheterna i ena som andra avseendet bliva så

stora, att ersättningen kommer att visa sig alldeles otillräcklig; och

torde vad nu yttrats vara i tillämpliga delar gällande även beträffande

ersättningar, som utbetalas enligt 11 § 3 och 4 mom.

En särskild anledning att just på beskattningens område söka motverka,

att ersättningen blir otillräcklig, synes ligga däruti, att de ifrågavarande

ersättningstagarna, vare sig de äro fysiska eller juridiska personer,

i betydande stor utsträckning måste antagas bliva föremål för en

beskattning, som på grund av det sätt, varpå deras beskattningsbara

inkomst oberoende av deras åtgärder eller önskningar fördelar sig pa

olika år, bliver väsentligen mera betungande än fallet skulle varit, om

motsvarande inkomst kommit dera tillgodo med väsentligen lika fördelning

mellan de olika beskattningsåren.

Särskilt bliver detta fallet med dem, som på en gång utbekomma ett

kapital, nära nog motsvarande det samlade värdet av deras för framtiden

förlorade årsinkomst eller i varje fall så beräknat, att inkomsten med inberäknande

av nämnda kapital under det år, då ersättningen uppbäres,

bliver väsentligen större än en normal årsinkomst, under det anledningfinnes

att antaga, att under ett större eller mindre antal följande år

inkomsterna antingen upphöra eller reduceras till belopp, väsentligen

understigande det normala.

Om exempelvis en yrkesutbildad tobaksarbetare med en medelårsinkomst

av 2,000 kronor enligt 9 § 4 mom. bekommer på en gång en ersättning

av 10,000 kronor, förlorar han den rätt till avdrag, som eljest kan

hava jämlikt 19 § skatteförordningen tillkommit honom på grund av höga

levnadskostnader å orten, för av honom underhållna barn eller på grund av

särskilda ömmande omständigheter; och inkomst- och förmögenhetsskatten

kommer att, därest han icke under beskattningsåret haft annan inkomst

och ej heller äger förmögenhet, utgå med 265 kronor. Hade denna

skattskyldige haft i behåll sin förutvarande årsinkomst 2,000 kronor,

skulle under enahanda förutsättningar inkomst och förmögenhetsskatten

för honom utgjort 24 kronor om året eller sålunda för fem år tillhopa

120 kronor, därest den icke på grund av bestämmelserna i 19 § stannat

vid lägre belopp. Och om en tobaksfabrikant med en beräknad medelhandelsvinst.

av 6,000 kronor jämlikt 8 § 2 mom. i ersättning för förlorad

näringsverksamhet erhåller på eu gång 75,000 kronor, får han

i inkomst och förmögenhetsskatt följande år erlägga 3,480 kronor, under

det att hans inkomst- och förmögenhetsskatt, om han fortfarande haft

6,000 kronors årsinkomst, årligen skulle uppgått till 135 kronor, mot
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

svarande icke fullt fyra procents ränta å 3,480 kronor. Åven i detta

senare exempel är förutsatt, att den skattskyldiga icke äger förmögenhet

och ej heller är för annan inkomst skattskyldig.

Jämte den väsentliga skärpning av inkomst- och förmögenhetsskatten,

som sålunda för en avsevärd del av de nu ifrågavarande ersättuingsberättigade

skulle uppkomma, skulle de bland dem, vilkas normala

årsinkomst stannar vid sådant belopp, att de äro berättigade att vid

bevillningstaxeringeu komma i åtnjutande av bevillningsfritt avdrag, förlora

denna förmån det år, då der på en gång utgivna ersättningsbeloppet

bleve föremål för taxering, och till följd härav få vidkännas

en avsevärd ökning även i sin kommunala skattebörda.

Att någon hänsyn till de nu berörda förhållandena icke tagits vid

utarbetandet av bestämmelserna rörande grunder för ersättningar, föranledda

av tobaksmonopolets införande, torde med visshet kunna påstås.

Då till exempel ersättningen till en tobaksfabrikant för förlorad näringsverksamhet

eller den personliga ersättningen till en i tobakshanteringen

anställd förman eller arbetare blivit bestämd till visst belopp, motsvarande

den beräknade medelhandelsvinsten eller medelårsinkomsteu

under ett flertal år, har man tvivelsutan tänkt sig, att ersättningens hela

kapitalbelopp skulle vara för ersättningstagaren behövligt för grundande

av ny affärsverksamhet eller för levnadsomkostnadernas bestridande intill

dess ersättningstagaren hunnit skaffa sig ny inkomstgivande verksamhet.

Därest alltså ersättningsbeloppet genom att medräknas vid beskattningen

av ersättningstagarens årsinkomst bliver i avsevärd män reducerat,

skulle ersättningstagaren därigenom bliva försatt i en ogynnsammare

belägenhet än avsett varit.

Goda skäl synas ock föreligga för att från beskattning fritaga

bär ifrågavarande kapitalförvärv, då det mottagna kapitalet utgör gottgörelse

för det ersättningstagaren mot sin vilja av staten tvingas att

upphöra med den verksamhet, varav han haft sin utkomst.

Från ersättningstagarnas sida skulle också en sådan beskattning

av deras ersättningar, som på grund av stadgad praxis måste antagas

vara att motse, tvivelsutan komma att anses synnerligen obillig samt

giva anledning till ett förklarligt missnöje; och det skulle enligt min

mening från statens sida vara en gärd av billighet och rättvisa, om de,

som äro berättigade till ersättningar enligt 8—10 §§ samt 11 § 3 och

4 mom. i förordningen om vad iakttagas skall i avseende å införande

av tobaksmonopol, bleve, åtminstone i det stora flertalet fall, befriade

från skattskyldighet för ifrågavarande ersättningar.

Det har redan framhållits, att av olika anledningar den förlust

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

en tobaksfabrikant, handlande eller i tobaksh an teringen anställd person

genom monopolet lidit kan i särskilda fall bliva jämförelsevis litet kännbar

och mer än väl uppvägas av den lämnade ersättningen. Att vid

meddelandet av föreskrift rörande skattefrihet för ersättningstagarna

undantaga dessa fall lärer emellertid möta sådana svårigheter att tanken

härpå synes böra få förfalla. Däremot synes ett undantag böra göras

för en annan grupp av de ifrågavarande ersättningstagarna, nämligen

dem, som jämlikt 9 § 7 mom. bekomma sin ersättning i form av livränta.

Då deras inkomster inflyta jämnt och likformigt, är det huvudsakliga

skäl, varpå bestämmelsen om skattefrihet skulle grundas, ej å

dem tillämpligt. De utgöra vidare en bestämt avgränsad grupp, och

någon tvekan angående räckvidden av en på dem syftande undantagsbestämmelse

skulle därför icke behöva befaras. Och slutligen skulle,

om dessa livräntetagare undantoges från bestämmelsen om skattefrihet,

den viktiga förmånen vinnas, att bestämmelsen skulle helt och hållet

upphöra att äga tillämpning med året näst efter det, då tobakscentralkommissionen

avslutat sin verksamhet och utbetalningen av sådana ersättningar,

som blivit bestämda att utgivas på en gång och icke i form

av livränta, avslutats, under det att åter, om skattefriheten utsträcktes

även till livräntetagarna, samma bestämmelse komme att även därefter

under en lång följd av år äga tillämpning med avseende å ett tämligen

begränsat och år för år avtagande antal livräntetagare.

Vad slutligen angår understödstagare enligt 12 §, är förut anmärkt,

att de till dem utgående understöden äro från den gällande skattelagstiftningens

synpunkt att likställa med ersättningar enligt 8—10 §§.

Om och i den mån skattefrihet medgives för sistnämnda ersättningar,

synes sådan förmån även böra tillkomma dem, som mottaga understöd

enligt 12 §; och bör sålunda enligt min mening inkomst- och förmögenhetsskatt

samt bevillning icke erläggas för andra dylika understöd än

dem, som utgå i form av livränta.

Då förordningen om vad iakttagas skall i avseende å införande

av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket trätt i kraft den 1 januari

1915 samt ett avsevärt antal av tobakscentralkommissionen fastställda

ersättningar och understöd utbetalats under loppet av samma år,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 229.

böra följaktligen bestämmelserna om skattefrihet i viss omfattning för

dylika ersättningar och understöd tillämpas redan vid taxeringarna år

1916. Aven om ärendet varder föremål för den möjligast skyndsamma

behandling såväl av de myndigheter, som böra före detsammas framläggande

för riksdagen däri yttra sig som oek därefter inom riksdagen,

torde det emellertid knappast vara möjligt, att bestämmelserna kunna

varda i sådan tid till efterrättelse kungjorda, att de kunna förväntas

bliva allestädes beaktade av taxeringsnämnderna, vilka börja sina arbeten

i mars månad och skola hava avslutat desamma i länen senast den

15 maj och i Stockholm senast den 15 juni. Ännu mindre lärer det

bliva möjligt för samtliga vederbörande skattskyldiga att hos taxeringsnämnderna

göra gällande sin rätt till skattefrihet i förevarande avseende.

Att denna rätt skulle för dem gå förlorad, därest de icke inom föreskriven

tid — före klockan tolv på dagen i länen den 15 juli och i Stockholm

den 31 augusti 1916 — anfört besvär hos vederbörande prövningsnämnd,

synes icke heller vara med billighet överensstämmande. Jag

har därför ansett mig böra hemställa, att dessa personer skulle i avseende

å rättighet att föra talan över taxeringsnämnds år 1916 fattade

beslut, varigenom de blivit obehörigen taxerade för ersättning eller

understöd av ifrågavarande beskaffenhet, likställas med dem, som taxerats

för samma inkomst å mer än en ort eller som taxerats å ort, där de icke

varit skattskyldiga och ej heller mantalsskrivna. Besvär över oriktig

taxering för ersättning eller understöd, varom nu är fråga, skulle sålunda

kunna i den ordning, som föreskrives i 50 § förordningen den 28 oktober

1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, anföras

inom natt och år efter det att på taxeringen grundade utskylder blivit

vederbörande avfordrade.

De föreskrifter, som jag, enligt vad av det föregående framgår,

anser böra meddelas, ingripa på såväl skatteförordningens och bevillningsförordningens

som taxeringsförordningens tillämpningsområden. Det

synes mig emellertid önskvärt, att dessa förordningar icke belastas med

bestämmelser, vilka efter ett par års tid icke vidare skulle hava någon

tillämpning; och jag har därför ansett mest ändamålsenligt att låta

bestämmelserna inflyta i en särskild, fristående författning, i vars rubrik

skulle angivas, att densamma ansluter sig till nämnda tre förordningar

och sålunda bör vid deras tillämpning beaktas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 229. 17

Det författningsförslag jag låtit utarbeta är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning, innefattande tillägg i visst avseende till förordningarna den 28

oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt, angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst ävensom om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering.

Härigenom förordnas som följer:

Vid taxering av skattskyldigs årsintäkter enligt 3 kap. förordningen

den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt och

3 kap. förordningen samma dag angående bevillning av fast egendom

samt av inkomst skall icke såsom inkomst taxeras ersättning eller understöd,

som på grund av föreskrifterna i 8—10 §§, 11 § 3 och 4 mom.

samt 12 § förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas skall

i avseende å införande av statsmonopel å tobakstillverkningen i riket i

annan form än såsom livränta utgives till tobaksfabrikant, till person,

som varit anställd eller sysselsatt inom tobakstillverkningen, eller till

handlande, som i 10 § sistnämnda förordning omförmäles.

Har någon för ersättning eller understöd, som nu är sagt, blivit

år 1916 genom beslut av vederbörande taxeringsnämnd taxerad till

inkomst- och förmögenhetsskatt eller till bevillning, äger han, ändå att

han icke hos samma års prövningsnämnd överklagat beslutet, att över

detsamma anföra besvär hos kammarrätten inom den tid och i den ordning,

varom förmäles i 50 § förordningen den 28 oktober 1910 om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 204 käft. (Nr 229.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

Över förslaget torde underdåniga utlåtanden böra infordras från

tobakscentralkommissionen och kammarrätten; och hemställer jag därför,

att Eders Kungl. Magt måtte föreskriva, dels att nämnda kommission

skall genom utdrag av detta protokoll anbefallas att skyndsamt

avgiva sådant utlåtande, dels och att sedan detta utlåtande inkommit

ärendet skall till kammarrätten överlämnas för skyndsamt avgivande

av ämbetsverkets underdåniga utlåtande i ärendet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

G. Hultman.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 229,

19

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Ilans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 april

1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena W allenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anmälde de

utlåtanden, som av tobakscentralkommissionen och kammarrätten avgivits

över det till nämnda myndigheter jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24

mars 1916 remitterade förslaget till förordning, innefattande tillägg i

visst avseende till förordningarna den 28 oktober 1910 om inkomst- och

förmögenhetsskatt, angående bevillning av fast egendom samt av inkomst

ävensom om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

I tobakscentralkommissionens omförmälda, den 1 april 1916 dagtecknade

utlåtande hade kommissionen, som funnit synnerligen starka

skäl. föreligga för att i viss omfattning från beskattning undantaga de

Tobaks
centralkom
missioncn.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Kammar
rätten.

20 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 229.

1 anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket

utgående ersättningar och understöd, förklarat sig för sin del icke hava

något att erinra mot det i sådant hänseende utarbetade författningsförslaget,

varjämte kommissionen vidare yttrat:

»I fråga om motiveringen till förslaget vill centralkommissionen endast, gentemot

vad däri anförts om att bestämmelserna rörande skattefrihet skulle komma att

upphöra att äga tillämpning med året näst efter det, då centralkommissionen avslutat

sin verksamhet, framhålla, att så icke lärer komma att bliva fallet. I 9 §

2 mom. d) av nådiga förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i

avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket stadgas nämligen,

att den, som erhållit anställning hos monopolets utövare, skall äga utbekomma hela

det av centralkommissionen fastställda ersättningsbeloppet, därest han inom två år

från tiden för monopolets ikraftträdande blivit utan eget förvållande skild från anställningen,

samt tre fjärdedelar av samma belopp, därest han inom fem år från

nämnda tid blivit utan eget förvållande från anställningen skild.

Då utbetalning av ersättningar i anledning av monopolets införande sålunda

torde kunna ifrågakomma ända till och med år 1920, lära de föreslagna bestämmelserna

om skattefrihet, därest de varda till efterrättelse fastställda, följaktligen

icke upphöra att äga tillämpning förrän med utgången av det därpå följande året.»

Kammarräten hade i sitt berörda utlåtande, som avgivits den 14

april 1916, anfört följande:

»Kammarrätten har funnit giltiga skäl vara anförda för förslaget, att från skattskyldighet

skulle fritagas ersättningar eller understöd, som på grund av föreskrifterna

i 8 —10 §§ 11 § 3 och 4 mom. samt 12 § förordningen om vad iakttagas skall i

avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket utgives i annan

form än såsom livränta.

I skattefriheten skulle enligt förslaget icke inbegripas sådana enligt nu gällande

lagstiftning beskattningsbara vinster, som må hava tillfallit tobaksfabrikanter därigenom

att staten enligt bestämmelserna i 6 och 7 §§ nyssnämnda förordning antingen

inlöst tobaksfabrikant tillhöriga specialmaskiner för tillverkning av tobaksvaror,

vissa andra inventarier samt lager av oarbetad tobak och halvfabrikat med

mera eller till tobaksfabrikant utgivit ersättning för värdeminskning å fabriksfastighet

eller å vissa inventarier.

Enligt kammarrättens mening kan det — såsom ock i motiveringen till det

remitterade förslaget framhållits — endast i undantagsfall förekomma, att ett enligt

6 eller 7 § fastställt inlösnings- eller ersättningsbelopp i sig innefattar vinst av beskaffenhet

att höra i mottagarens hand bliva föremål för inkomstbeskattning; och

det synes kunna ifrågasättas, huruvida icke, då övriga enligt förordningen om vad

iakttagas skall i avseende å tobaksmonopolets införande utgående ersättningar befrias

från skattskyldighet, anledning må förefinnas att från skattskyldigheten undantaga

även de vinster, som härflyta från utbetalningar enligt 6 och 7 §§. Dessa

utbetalningar grunda sig städse på en av särskilt för ändamålet tillsatta sakkunniga

värderingsman verkställd uppskattning av den egendom, som av vederbörande fabrikant

avstås, eller av den värdeminskning, som genom tobaksmonopolets införande drabbat

honom tillhörig egendom. Vid sådant förhållande och då något högre mått av

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

sakkunskap vid verkställande av dylika uppskattningar icke lärer kunna förutsättas

lins vederbörande taxeringsmyndigheter, synes man vara berättigad att vid bedömandet

av frågan om skattefrihet för ifrågavarande ersättningstagare utgå ifrån,

att inlösnings- eller ersättningsbeloppet blivit i varje förekommande fall rätt beräknat.

Sådana fall kunna likväl förekomma, då ett inlösningsbelopp och möjligen

även en värdeminskningsersättning, som grundats på en fullt riktig värdering, ändock

kan i sig innesluta eu beskattningsbar vinst, exempelvis om inlösta maskiner eller

andra inventarier av fabrikanten förvärvats för belopp, understigande inlösningsbeloppet.

Sådana, säkerligen sällsynta, fall äro tvivelsutan att från statsfinansiell

synpunkt anse såsom tämligen betydelselösa och frågan om deras undantagande från

skattskyldighet synes därför kunna bedömas och avgöras efter skattetekniska och

lämplighetssynpunkter.

I sådant avseende har kammarrätten fäst sin uppmärksamhet därvid, att eu

bestämmelse om skattefrihet för ersättningar, som utgivits enligt vissa uppräknade

paragrafer och moment i förordningen om vad iakttagas skall i avseende å tobaksmonopolets

införande, skulle kunna befaras bliva av taxeringsmyndigheterna så uppfattad,

att ersättningar, som grundats på andra paragrafer eller moment i samma

förordning, borde i regel bliva föremål för inkomstbeskattning. Detta är emellertid,

såsom av det föregående framgår, ingalunda fallet beträffande inlösningsbelopp och

värdeminskningsersättningar, som utgivits på grund av 6 eller 7 g, och ej heller

beträffande de ersättningar av likartad beskaffenhet, som enligt 11 g 1 och 2 mom.

utbetalas till aktiebolaget förenade svenska tobaksfabrikör. På grund härav och

med avseende å vad i övrigt här ovan anförts har kammarrätten ansett sig böra

tillstyrka, att ersättningar enligt 6 och 7 gg samt 11 § 1 och 2 mom. må i likhet

med de i det remitterade förslaget avsedda ersättningarna bliva från beskattning

fritagna; och synes detsamma även böra gälla beträffande den ersättning, som enligt

11 g 5 mom. (sådant det lyder enligt alternativet B i förordningen) är bestämd att

med i förordningen fastställt belopp utgå till aktiebolaget förenade svenska tobaksfabrikör

för kostnader av förut i författningen ej avsedd art, vilka bolaget i och för

fabrikationens koncentrering fått vidkännas.

Däremot finner kammarrätten det uppenbart, att, såsom i det remitterade förslaget

är avsett, den, som i form av livränta bekommer ersättning för förlust i

anledning av tobaksmonopolets införande, bör härför beskattas likasom annan livläntetagare.

Det bör måhända i förordningen särskilt utsägas, att i den skattefrihet, som

skulle medgivas beträffande av tobakscentralkommissionen fastställda inlösnings- och

ersättningsbelopp, även skulle inbegripas ränta, som enligt 5 § av staten utgives

till den dag, då inlösnings- eller ersättningsbelopp till vederbörande utbetalas.

Vad angår den utsträckta rätt till besvär över år 1916 verkställd taxering

för ersättning eller understöd av ifrågavarande slag, som enligt remitterade förslaget

skulle medgivas, har kammarrätten ansett sig böra anmärka, att detta medgivande

synes böra gälla även om taxering verkställts först av prövningsnämnd

eller om taxeringsnämnds beslut blivit av vederbörande prövningsnämnd ändrat.

Slutligen anser sig kammarrätten böra hemställa, huruvida icke i förordningens

rubrik lämpligen borde angivas det sammanhang, vari den nu ifrågavarande

förordningen står med förordningen om vad iakttagas skall i avseende å tobaksmonopolets

genomförande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

Med avseende å vad här ovan yttrats liar kammarrätten ansett sig böra i

underdånighet hemställa, att förordningen må erhålla följande lydelse::

Förordning angående skattefrihet för ersättning eller understöd, som av staten utgivits

enligt förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande

av statsmonopol å tobnkstillverkningen 1 riket.

Härigenom förordnas som följer:

Vid taxering av skattskyldigs årsintäkter enligt 3 kap. förordningen den 28

oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt och 3 kap. förordningen samma

dag angående bevillning av fast egendom samt av inkomst skall icke såsom inkomst

taxeras ersättning eller understöd, som på grund av föreskrifterna i förordningen

den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket i annan form än såsom livränta utgives till

tobaksfabrikant, till person, som varit anställd eller sysselsatt inom tobakstillverkningen,

eller till handlande, som i 10 § sistnämnda förordning omförmäles, och ej

heller ränta, som enligt 5 § i nämnda förordning av staten utgives till den dag,

då inlösnings- eller ersättningsbelopp till vederbörande utbetalas.

Har någon för ersättning eller understöd, som nu är sagt, blivit år 1916

taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt eller till bevillning, äger han att över

taxeringen anföra besvär hos kammarrätten inom den tid och i den ordning, varom

förmäles i 50 § förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.»

Departementschefen yttrade:

Då jag till statsrådsprotokollet för den 24 mars 1916 uttalade mig

angående den nu föreliggande frågan, anförde jag beträffande varje

särskild grupp av ersättningstagare de skäl, som syntes mig tala för

eller emot deras fritagande från beskattning för till dem enligt förordningen

om vad iakttagas skall i avseende å tobaksmonopolets införande

utbetalda inlösnings- eller ersättningsbelopp. Därvid kom jag beträffande

dem, som enligt 6 eller 7 § i nämnda förordning mottagit sådana belopp,

till det resultat, att tillräckliga skäl icke förelågo att från beskattning

fritaga vinster, som kunde ingå i till dem utgivna inlösnings- eller

ersättningsbelopp.

Kammarrätten har emellertid nu i sitt utlåtande — utan att

göra någon principiell erinran mot vad av mig i berörda avseende

yttrats — framhållit, att det från skatteteknisk synpunkt och för före
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 229.

kommande av missuppfattning vid tillämpningen av hithörande bestämmelser

skulle vara önskvärt, att den för vissa grupper av ersättningstagare

föreslagna skattefriheten bleve utsträckt även till dem, vilkas

egendom blivit enligt 6 § inlöst eller som jämlikt G eller 7 § mottagit

ersättning för värdeminskning å dem tillhörig fast eller lös egendom

samt att sådan skattefrihet även finge tillgodokomma aktiebolaget förenade

svenska tobaksfabrikör beträffande likartade ersättningar, utgivna enligt

11 § 1 och 2 mom. ävensom beträffande ersättningar enligt 11 § 5 mom.

för kostnader, vilka bolaget i och för fabrikationens koncentrering fått

vidkännas.

Vad kammarrätten sålunda anfört har jag icke funnit vara av

beskaffenhet att föranleda frångående av den mening, som i nu förevarande

avseende av mig förut uttalats.

Däremot har jag velat ansluta mig i sak till vad av kammarrätten

föreslagits angående skattefrihet för ränta, som enligt 5 § av staten utgives

till den dag, då inlösnings- eller ersättningsbelopp till vederbörande

utbetalas, angående utsträckning av rätten att, i anledning av taxering

innevarande år, i annan än vanlig ordning anföra besvär hos kammarrätten

till dem, som taxerats först av prövningsnämnd eller vilkas taxeringar

av prövningsnämnd ändrats samt angående förordningens rubrik.

I detta sammanhang ber jag slutligen få erinra om Kungl. Maj:ts

förut denna dag fattade beslut att till riksdagen avlåta propositioner

med förslag till förordningar dels om ersättning till tobaksgrossister och

hos dem anställda personer med anledning av införandet av statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket dels ock om utvidgad rätt till ersättning

i vissa fall i anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket. För de ersättningar, som enligt sagda författningar,

därest de bliva av riksdagen godkända,, kunna komma att utgå, bör

givetvis skattefrihet ävenledes åtnjutas. Bestämmelse härom torde lämpligen

kunna intagas i det nu föreliggande författningsförslaget.

Sedan departementschefen därefter uppläst ett i anslutning till vad

av honom sålunda anförts upprättat förslag till förordning angående skattefrihet

för ersättning eller understöd, som av staten utgives enligt förordningen

den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å

införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket m. m., hemställde

departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition

föreslå riksdagen antaga samma förslag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 229.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition till riksdagen avlåtas av

den lydelse, bilagan litt. vid detta prokoll utvisar.

Ur protokollet:

Georg Sjöcrona.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:270 Skrivelse till Konungen i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående skattefrihet för ersättning eller understöd, som av state s. 23 i texten
  2. BevU 1916:43 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående skattefrihet för ersättning eller understöd, som av staten utgive s. 1 i texten