Sök i Ratio Lex

Angående höjning av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande

1916-04-28 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:233, Angående höjning av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 233.

1

Nr 233.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående höjning

av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande;

given Stockholms slott den 28 april 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva, att å de lån, som från och med denna dag beviljas att utgå

från fonden för rederinäringens understödjande, må beräknas fem

procent ränta.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1316. 1 samt. 208 höft. (Nr 233.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

2

Kungl, Majtts Nåd. Proposition Nr 233.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 april

1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,

Statsråden: Hasselnöt,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

"Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med cheferna för civil- och jordbruksdepartementen

anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten

följande.

I skrivelse till statskontoret har jag, med förmälan att fråga

uppstått, huruvida icke med hänsyn till rådande förhållanden nu gällande

räntesatser å lån från manufakturförlagslånefonden och fonden för

rederinäringens understödjande jämte andra dylika av statsmedel utgående

lån skäligen borde höjas, anmodat statskontoret att till Kungl.

Maj:t inkomma med det yttrande och förslag i ämnet, vartill omständigheterna

föranledde.

Med anledning härav har statskontoret i skrivelse den 14 januari

1916 anfört följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 233. 3

»Vad först beträffar de lån, som utlämnas från de under statskontorets

förvaltning stående statens utlåningsfonder, äro i enlighet med av

Eders Kungl. Maj:t och riksdagen i sådant avseende meddelade bestämmelser

för närvarande följande räntesatser gällande, nämligen:

för lånen från rederilånefonden, hantverkslånefonden, torvindustrilånefonden,

jordförmedlingsfonden och allmänna nyodlingsfonden 4

procent;

för lånen från lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby

41/2 procent eller, därest lån från nämnda fond innehavas av andra än

statstjänare, 5 procent;

’ för lånen från odlingslånefonden, egnahemslånefonden och fiskerilånefonden,

3.6 procent; samt

för lånen från norrländska nyodlingsfonden 3 procent.

Å de från avelsstolånefonden utlämnade lånen beräknas icke

någon ränta.

Angående de lån, som beviljats från manufakturförlagslånefonden,

har Eders Kungl. Maj:t bestämt räntesatsen till 4J/2 procent.

Beträffande därefter den uppkomna frågan, om en förhöjning av

räntan å lån från förenämnda fonder skulle kunna anses av nu rådande

förhållanden betingad, torde till en början få framhållas, att lånen äro

avsedda att bereda understöd åt vederbörande företag och att den å

lånen nu utgående låga räntan givetvis blivit beräknad med hänsyn

härtill. Denna lånens karaktär av understöd bör naturligtvis allt fortfarande

få bibehållas.

Med fäst avseende på den nu gällande allmänna räntefoten har

statskontoret emellertid icke kunnat undgå att finna, att räntan å ifrågavarande

lån knappast står i riktigt förhållande till densamma. På grund

härav och då, så vitt statskontoret kan finna, den nuvarande höga allmänna

räntefoten måste anses komma att för en längre tid framåt bliva

gällande, vill det därför synas statskontoret, som skulle en lämpligen

avvägd förhöjning av de hittills bestämda räntesatserna för lånen kunna

anses vara av omständigheterna påkallad och låta sig även väl förena

med statskontorets ovan uttalade uppfattning, att lånen äro att betrakta

såsom understöd.

Härtill kommer vidare den omständigheten, som torde böra tagas

i betraktande vid bedömande av föreliggande fråga, att räntan å de

medel, staten för tillgodoseende av olika ändamål har att genom upplåning

anskaffa, måste numera beräknas betydligt högre än hittills.

Med erinran, att en ränteförhöjning endast skulle kunna avse

sådana lån, som hädanefter komma att från fonderna beviljas, anser

opaginerad Kontrollera mot PDF

T. f. statskommissarie

n

N. O. Spilhfimmar.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Preposition Nr 233.

statskontoret en ränteförhöjning med Va procent för de lån, som hädanefter

kunna komma att beviljas från fonderna, i allmänhet vara av förhållandena

betingad; dock så att räntan icke i något fall torde böra.

överstiga 5 procent.

Beträffande emellertid lånen från manufakturförlagslånefonden,

vilken fond icke bildats av lånemedel, och där räntan, såsom ovan sagts,

nu äi 4 /a procent, vill statskontoret framhålla, att dessa lån i mångafall

torde komma att beviljas till understödjande av en verksamhet, som

långt ifrån att draga fördel av nuvarande förhållanden, i stället för närvarande

lärer kämpa med betydligt större svårigheter än vanligt och

att det därför med skäl synes kunna ifrågasättas, om den av statskontoret

förordade allmänna ränteförhöjningen bör vinna tillämpning även

å lån från denna fond.»

hrån statskontorets beslut i förevarande fråga var t. f. statskommissarien,

ombudsmannen hos ämbetsverket N. G. Spilhammar skiljaktig

och yttrade:

»Redan på den grund att, såsom majoriteten framhållit, manufakturförlagslånen

i många fall torde komma att beviljas till understödjande

av en verksamhet, som under nuvarande förhållanden lärer kämpa med

väsentligt större svårigheter än vanligt, anser jag, att någon ränteförhöjning

beträffande ifrågavarande lån icke bör förekomma.

I huvudsak detsamma synes mig kunna anföras beträffande lånen

från hantverkslånefonden och fiskerilånefonden.

Vad angår de lån, som komma att utlämnas från statens utlåningsfonder

i övrigt, tillåter jag mig framhålla, att vissa av dessa lån —

jag tänker närmast på egnahemslånen, odlingslånen och lånen från

Mörbyfonden omfatta en mycket lång lånetid, 20 år eller mer. Innan

någon tid förflutit efter det nuvarande krigstillståndet upphört, synes

mig därför någon ränteförhöjning beträffande sådana lån icke höra

äga rum.

Mot förhöjning av räntan å de i allmänhet långa lån, som avse

att främja landets uppodling, vare sig genom nyodling eller genom förbättring

av odlad jord, synes mig jämväl särskilt tala den omständigheten

att billiga lån i sådant syfte torde kunna betraktas såsom måhända

rätt kraftiga medel mot den emigration man eljest söker gorå

allt för att hämma.

Ej heller kan jag finna, att räntan bör höjas för lån till en verksamhet,

som om än för tillfället dess konjunkturer kunna anses någorlunda

tillfredsställande, dock, på grund av den erfarenhet man därom

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 233.

vunnit, måste anses intaga eu tämligen oviss ställning. Jag syftar här

på de lån, som utlämnas från torvlånefonden.

Med hänsyn till det utvecklingsstadium, på vilket torvindustrien

för närvarande befinner sig och den betydelse för landet man vill tillmäta

denna industri, synes mig densamma i högre grad än annan

statslåneunderstödd verksamhet vara i behov av verksam hjälp.

I allmänhet kan jag sålunda icke finna den ifrågasatta ränteförhöjningen

för närvarande påkallad till förhindrande av förment alltför stor

uppoffring från statens sida för understödjande av den olika verksamhet

man med lånen vill främja.

Beträffande emellertid de jämförelsevis kortvariga lånen från rederilånefonden

torde en dylik förhöjning, med hänsyn till det ofantliga

uppsving rederinäringen under nu rådande förhållanden i det stora hela

vunnit, kunna vidtagas utan men för det syfte, man med dessa lån

vill vinna.»

Härefter har kommerskollegium på grund av remiss den 29 februari

1916 avgivit utlåtande, varmed överlämnats från styrelserna för Sveriges

redareförening och Sveriges allmänna sjöfartsförening samt Sveriges

hantverksorganisation infordrade yttranden.

Styrelserna för Sveriges redareförening och Sveriges allmänna

sjöfartsförening hava förklarat sig, vad rederilånen angår, icke hava

något att erinra mot en rån teförhöjning av en halv procent, förstnämnda

förening dock under förutsättning att den höjda räntesatsen blir gällande

endast tillsvidare och åter sänkes, då inom penningmarknaden inträffande

förändringar kunna därtill föranleda. Styrelsen för Sveriges hantverksorganisation

har, under framhållande av svårigheterna för många

hantverkare och mindre industriidkare, vilka erhållit lån från hantverkslånefonden,

att verkställa de erforderliga amorteringarna och ränteinbetalningarna,

avstyrkt en förhöjning av räntan å sistnämnda lån.

För egen del har kollegium med avseende å de lånefonder, som

tillhöra området för kollegii verksamhet, nämligen hantverkslånefonden,

manufakturförlagslånefonden, torvlånefonden och rederilånefonden, anfört

följande:

»I likhet med statskontoret är kollegium av den uppfattningen,

att lån ur de ifrågavarande fonderna i första hand avse att bereda

understöd åt vederbörande företag och att denna karaktär allt fortfarande

bör bibehållas. På grund härav synes det också kollegium naturligt,

att lånen även härefter utlämnas mot en ränta, som är lägre än den

allmänna låneräntan.

Kommer skoUegium.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 233.

Beträffande hantverkslånefonden, som avser att bereda låneunderstöd

åt idkare av hantverk och därmed jämförlig mindre industri för

inköp av arbetsmaskiner, motorer och andra arbetsredskap, vill kollegium

framhålla, att de föremål, för vilkas betalande låneunderstöden äro avsedda,

på grund av de rådande förhållandena i regel undergått en icke

oväsentlig prisstegring, som har till följd, att vederbörande låntagare blir

nödsakad att för dessa föremåls anskaffande underkasta sig en större skuldsättning

än som skulle varit av behovet påkallad under normala förhållanden.

En samtidigt med denna prisstegring inträdande ränteförhöjning

å statens låneunderstöd skulle sålunda på dubbelt sätt betunga låntagarna.

Syftet med hantverkslånefonden är icke blott att bereda hantverkare,

som kunna ställa erforderlig säkerhet för fullgörandet av ränteinbetalningar

och amorteringar, möjlighet att med hjälp av billiga lån utvidga sin

rörelse, utan även att genom ett lämpligt urval bland de lånesökande

vid lånefördelningen stödja just dem, som, vare sig på grund av personlig

förmåga eller yrkets beskaffenhet, synas äga de bästa förutsättningarna

att från nationalekonomisk synpunkt genom utvidgningar av

sin egen rörelse avsevärt bidraga till hantverkets befrämjande i allmänhet.

På grund därav synas lånen böra göras så eftersträvansvärda, att de

kunde draga till sig ett för åstadkommande av ett gott urval tillräckligt

antal sökandé.

Förutom den ovannämnda, större skuldsättning förorsakande fördyringen

av de föremål, till vilkas anskaffande hantverkslånefonden avser

att bereda understöd, synes det kollegium särskilt vara av vikt, att

hänsyn tages till det för många hantverkare och mindre industriidkare

betryckta läget och de av Sveriges hantverksorganisation i infordrat

yttrande påpekade svårigheterna för en del nuvarande låntagare att

verkställa amorteringar och ränteinbetalningar. Förhållandena synas

kollegium för närvarande vara sådana, att de åtgärder, som under normala

förhållanden igångsatts för hantverkets stödjande, bland vilka åtgärder

är att räkna liantverkslånefondens inrättande, ej nu böra försvagas

till sina verkningar utan i stället om möjligt göras än verksammare.

Av ej oväsentlig betydelse för ett arbete i sist nämnda riktning är just

bibehållandet av den till hantverkslånefondens fördel större ränteskillnad,

som, i motsats till vad fallet varit under de tidigare åren av fondens

tillvaro, nu förefinnes i förhållande till den allmänna låneräntan.

Vad här sagts angående hantverkslånefonden torde gälla i huvudsak

jämväl om manufakturförlagslånefonden. Inom några industrier har

visserligen genom krigskonjunkturerna skapats möjlighet till en storartad

utveckling, men i regel torde man inom industrien lika väl som inom

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl, Majds Nåd. Proposition Nr 233.

hantverket arbeta under tryckta förhållanden, som mer än väl motivera

bibehållandet av den fördel, som ligger i den låga nu gällande räntan

å manufakturförlagslån. Kollegium ansluter sig härvidlag till vad statskontoret

i förevarande avseende yttrat, att dessa lån i många fall torde

komma att beviljas till understödjande av en verksamhet, som långt

ifrån att draga fördel av nuvarande förhållanden, i stället för närvarande

lärer kämpa med betydligt större svårigheter än vanligt. För manufakturförlagslånefonden

tillkommer vidare, att fondens tillgångar icke utgöras

av lånemedel, för vilka statsverket har att betala ränta, på grund varav

medlens anskaffande icke vållar statsverket större kostnader för närvarande

än under normala förhållanden.

I avseende å torvlånefonden synes det kollegium böra beaktas, att

torvindustrien jämväl under normala förhållanden haft ej obetydliga

svårigheter att övervinna för att kunna i enlighet med lånevillkoren

fullgöra sina förbindelser. För landets ekonomiska oberoende av utlandet

torde det vara av stor betydelse, att denna industri ej hämmas i sin

utveckling. En höjning av låneräntan skulle emellertid enligt kollega

uppfattning komma att verka hämmande på ett sätt, som ej motvägdes

av den i förhållande till lånens giltighetstid sannolikt tillfälliga prisstegring

å torvindustriens produkter, som på grund av de nuvarande

förhållandena inträtt.

På grund av vad kollegium här sålunda anfört, finner sig kollegium

böra avstyrka en höjning av räntan å låneunderstöd från hantverkslånefonden,

manufakturförlagslånefonden och torvlånefonden.

Beträffande rederilånefonden däremot har kollegium i likhet med

de i saken hörda sammanslutningarna icke något att invända mot en

ränteförhöjning med Va procent.»

Fulbnäktige i riksgäldskontoret, som härefter lämnats tillfälle att Fullmäktige

avgiva yttrande i ärendet, har i skrivelse den 30 mars 1916 anfört riksgäldsbland

annat:

»Fullmäktige vilja till en början lämna några uppgifter angående

de belopp, som från riksgäldskontoret tillhandahållits såsom kapitalökning

för ifrågavarande fonder, ävensom angående den effektiva räntan

å statens lån vid de tider, då dessa fonder tillkommit.

Till odlingslånefonden (ränta 3.6 procent) har under åren 1886—

1915 från riksgäldskontoret utbetalts i runt tal sammanlagt 6,250,000

kronor, till torvindustrilånefonden (ränta 4 procent) under åren 1903—

1912 3,500,000 kronor, till rederilånefonden (ränta 4 procent) under åren

1904—1912 15,000,000 kronor, till egnahemslånefonden (ränta 3.6 pro
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 233.

cent) under åren 1905—1915 48,560,000 kronor, till fiskerilånefonden

(ränta 3.6 procent) under åren 1907—1915 1,735,000 kronor, till norrländska

nyodlingsfonden (ränta 3 procent) under åren 1907—1914

1.305.000 kronor, till jordförmedlingsfonden (ränta 4 procent) under åren

1908—1915 3,100,000 kronor, till hantverkslånefonden (ränta 4 procent)

under åren 1911—1915 200,000 kronor, till fonden för tjänstemannasamhället

i Mörby (ränta 4 Va å 5 procent) under åren 1912 och 1913

1.130.000 kronor, till täckdikningslånefonden (ränta 4 procent) under

åren 1914 och 1915 400,000 kronor och till allmänna nyodlingsfonden

(ränta 4 procent) under år 1915 100,000 kronor.

Till kapitalökning för nu nämnda fonder har sålunda till och med

år 1915 från riksgäldskontoret utbetalts sammanlagt i runt tal 81,280,000

kronor.

Den effektiva räntan å de statslån, som upptagits vid de tider,

då ovannämnda fonder tillkommit, har utgjort: för 1886 års lån 3.86 2

procent, för 3.6 procent lånet (upplagt år 1887) 3.709 procent, för 1904

och 1906 års lån 3.643 procent, för 1907 års lån 3.77 procent, för

1908 års lån 3.8 7 procent, för 1911 års lån 4.0 0 5 procent, för 1918

års lån 4.805 procent och för 1914 års lån 5.05 procent.

I ett den 18 februari 1915 till Eders Kungl. Maj:t avgivet yttrande

över sakkunniges för utredning av egnahem sfrågan betänkande framhöllo

fullmäktige, att vid avgörande av frågan angående räntefoten å

egnahemslån de statsfinansiella synpunkterna enligt fullmäktiges meningborde

vara de avgörande. Vid fastställande av räntefoten för dessa lån

borde sålunda tillses, att statens egna utgifter för anskaffande genom

upplåning av erforderliga medel bleve täckta. Bibehållandet av den

gällande låga räntesatsen å ifrågavarande lån skulle för staten medföra

ej obetydlig förlust, ett förhållande, som enligt fullmäktiges åsikt ju

förr dess hellre borde leda till ett brytande med det rådande systemet.

Fullmäktige uttalade vidare att under då rådande förhållanden

statens kostnader för ifrågavarande lånerörelse icke kunde täckas med

mindre räntan å lånen bestämdes till minst 5 procent. Då de ekonomiska

förhållandena för det dåvarande vore exceptionellt ogynnsamma och någon

lättnad enligt fullmäktiges mening kunde väntas, sedan normala förhållanden

efter krigets slut inträtt, ansåge sig emellertid fullmäktige,

med hänsyn till att räntefoten å egnahemslånen avsåges att gälla för

en tid framåt, kunna tillstyrka, att nämnda räntefot bestämdes till lägst

4 V» procent.

Vid Övervägande av nu föreliggande fråga anse sig fullmäktige

böra inskränka sig till att beakta densamma ur statsfinansiella synpunkter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

y

Kunyl. Maj-.tts Nåd. Proposition Nr 233.

Fullmäktige vilja sålunda ej ingå på ett bedömande av huruvida med

hänsyn till de ändamål, ifrågavarande fonder äro avsedda att befrämja,

andra synpunkter i vissa fall böra föranleda särskilt billiga lånevillkor.

Att frågan om räntefoten å utlaningsfonderna för staten ar av icke

ringa vikt, framgår av fullmäktiges ovan lämnade utredning, enligt vilken

förarm ifrågavarande fonder från riksgäldskontor utbetalats sammanlagt

över 81,000,000 kronor. Med all sannolikhet komma aven för framtiden

betvdande belopp att för dessa fonder anvisas av lånemedel. Oaktat

en eventuell förhöjning av gällande räntefot icke torde hora avse andra

lån än dem, som hädanefter utlämnas från fonderna, maste frågan

räntefoten dock anses hava avsevärd betydelse för staten.

Sedan fullmäktige avgåvo sitt ovan äberopade utlåtande, hava tor

hållandena å penningmarknaden ingalunda förbättrats, snarare t var ton k

Till följd därav gäller fortfarande — och i ännu högre grad <

fullmäktige där yttrade om att räntan å lån från ^tens

måste sättas till minst 5 procent för att statens kostnader för dess utlåningsrörelse

skulle bliva täckta. Då härtill kommer, att - såvitt nu

kan bedömas - den tid, då någon lättnad a penningmarknaden kan

vara att vänta, torde vara långt avlägsen, i varje fall längre an ful - mäktige vid avgivande av sitt ovan åberopade yttrande föreställde sib,

anse fullmäktige, att räntan å statens utlåmngsfonder icke bor åtminstone

för en avsevärd tid framåt, bestämmas lägre an till 5 procent.)

.... „ i Depart-ements
Principiellt

sett finnas starka skäl, som tala för, att på grund fhefien.

av den allmänna räntestegringen jämväl räntan å de lån, som utlämnas

från statens utlåningsfonder, hojes. Också har pa chefe

för civildepartementet föredragning Kungl. Magt i särskilda propositioner

den 21 januari 1916 angående anslag till allmänna jarnvagslanefonden

för femårsperioden 1917-1921 samt avsättning till fonden for

bibanor i vissa delar av riket föreslagit, bland annat, att a lån, som

utlämnas från nyssnämnda fonder, måtte beräknas ränta efter 5 procent

i stället för såsom förut 4 V. procent. Riksdagen, som bifallit dessa

propositioner, har därvid godkänt den föreslagna ranteforhoj ningen.

V Vad beträffar de fonder, varom nu är fråga, vill jag emellertid

för närvarande inskränka mig att förorda det av samtliga horda myndigheter

utan meningsskiljaktighet understödda förslaget att höja rantan

å lån ur rederilånefonden. Beträffande höjningens storlek ansluter jag

mig till riksgäldskontorets senaste förslag, enligt vilket rantan skulle

från 4 procent höjas med 1 procent till 5 procent.

Övriga av statskontoret omförmälda fonder synas vara av den

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 208 käft. (Nr 233.) 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

1Ö

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition År 233>

natur, att en förhöjning av räntan å därifrån utgående lån bör föregås

av en sorgfällig prövning för utrönande, vilken inverkan en rånte-■

orhojmng skulle fa med avseende å ändamålet med ifrågavarande

onder Da enligt vad jag inhämtat, i fråga om den ur statsfinansiell

synpunkt viktigaste fonden nämligen egnahemslånefonden ävensom den

betydande _ torvindustnlånefonden framställningar föreligga, avseende

vissa andringar i villkoren för åtnjutande av lån från dessa fonder,

vilka framställningar torde föranleda avlåtandet av propositioner till

en kommande riksdag, synes mig lämpligast att i sammanhang

med provningen av_ omförmälda framställningar jämväl taga i övervägande,

huruvida någon ökning av räntan å de från dessa fonder utgaende

länen bor aga rum. Under sådana omständigheter och då

resultatet av denna provning kan vara vägledande jämväl för bedömande

av fragan om ökning av räntan å lån från de statens Övriga utlåningsfonder,

som i detta sammanhang kunna komma i betraktande, synes

mig lämpligt att aven beträffande sistnämnda fonder låta ett avgörande

i nu ifrågavarande avseende något anstå.

Da jag förut denna dag hemställt, att vissa bolag och enskilda''

personer, som därom ansökt, måtte ur rederilånefonden tilldelas lån till

av mig angivna belopp, torde böra bestämmas, att, därest förhöjningav

rantan kommer till stånd, densamma skall tillämpas å de rederilån

som Iran och. med denna dag* beviljas.

r. j av vad Jag sålunda anfört får jag alltså hemställa, att

-hders Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att å de lån, som från och med denna dag beviljas

att utgå från fonden för rederinäringens understödjande,

må beräknas fem procent ränta.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition

till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilagan

htt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Georg Sjöcrom.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:195 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande. a1 i texten
  2. SU 1916:123 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande. s. 1 i texten