Sök i Ratio Lex

Angående ändrade bestämmelser för lån från fonden för befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre industri

1916-04-28 · 16 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:234, Angående ändrade bestämmelser för lån från fonden för befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre industri

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 234.

1

Nr 234,

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ändrade

bestämmelser för lån från fonden för befrämjande av

hantverk och därmed jämförlig mindre industri; given

Stockholms slott den 28 april 1916.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels att, med ändring av nu gällande bestämmelser för lån från fonden

för befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre industri,

besluta,

att lån från sagda fond må, efter prövning av kommerskollegium,

i mån av tillgång tilldelas hantverkare och mindre industriidkare

för anskaffande av arbetsmaskiner, motorer och andra dyrbarare arbetsredskap,

samt att för lån, som sålunda av kommerskollegium beviljas, skola

gälla följande allmänna villkor och bestämmelser:

l:o) Ansökning om lån skall med angivande av lånebeloppet ställas

till kommerskollegium och vara åtföljd av uppgift om de maskiner och

redskap, som sökanden avser att med hjälp av det sökta lånet betala, samt,

i det fall att de redan äro anskaffade, bestyrkt uppgift om tiden för anskaffandet.

2:o) Lånebeloppet bestämmes av kommerskollegium, som härvid fastställer

de särskilda villkor för lånebeloppets lyftande och åtnjutande, som

må finnas påkallade i syfte att trygga beloppets användande till avsett

ändamål.

3:o) Lån skall utgöra minst 300 kronor och för eu och samma låntagare

högst 5,000 kronor samt må under inga förhållanden uppgå till

mer än nio tiondelar av värdet å det eller de för inköp avsedda eller

redan inköpta föremål, för vilkas betalande lån sökes.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 209 höft. (Nr 234.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 234.

4:o) Beviljat lånebelopp utlämnas av kommerskollegium, sedan låntagaren

dit avlämnat skuldförbindelse jämte borgen av två personer, vilkas

vederhäftighet blivit av behörig myndighet styrkt, eller annan säkerhet,

som av kollegium kan godkännas.

5:o) Därest för beviljat lån icke inom två månader efter därom från

kommerskollegium erhållet föreläggande avlämnats säkerhet, som kan av

kollegium godkännas, äger kollegium att förklara rätten till lånets utbekommande

förverkad.

6:o) Sedan lån innehafts under ett år från lyftningsdagen, skall

under de därpå följande fem åren årligen återbetalas en femtedel av det

ursprungliga lånebeloppet, så att hela lånet varder inom utgången av det

sjätte året tillfullo guldet. Låneinnehavare äge dock att, därest han så

önskar, även före lånetidens utgång på en gång inbetala ogulden del av

lånebeloppetb

7:o) A lyftat lånebelopp skall erläggas årlig ränta från lyftningsdagen

med fyra procent, dock med skyldighet för låneinnehavaren att,

därest förfallet kapitalbelopp icke inom åtta dagar efter förfallodagen inbetalas,

å det förfallna beloppet erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagen,

till dess betalning sker.

8:o) Därest kommerskollegium under lånetiden skulle finna den

ställda säkerheten icke vidare vara nöjaktig, skall låneinnehavaren inom

två månader efter därom erhållet föreläggande avlämna nya säkerhetshandlingar,

som av kollegium godkännas.

9:o) Kommerskollegium äger förelägga låneinnehavaren att genom

intyg, som kan av kollegium godkännas, styrka, att det eller de i lånevillkoren

till inköp angivna föremål inom föreskriven tid inköpts, varjämte

låneinnehavaren skall i den omfattning, sådant kan komma att påfordras,

bereda av kollegium utsänt ombud tillfälle att taga del av sättet för rörelsens

bedrivande.

10:o) Kommerskollegium äger att förklara lånet eller vad därav

återstår oguldet vara till återbetalning genast förfallet, om

a) låneinnehavaren ej fullgör, vad i lånevillkoren föreskrivits ifråga

om anskaffande av viss arbetsmaskin, motor eller annat arbetsredskap,

b) låneinnehavaren genom bedräglig uppgift föranlett lånets beviljande,

c) låneinnehavaren icke erlägger likvid inom åtta dagar från förfallodagen

eller eljest försummar att fullgöra något för lånets åtnjutande

uppställt villkor,

d) sådana förhållanden inträffa, att låneinnehavaren, med hänsyn till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 234.

det med lånet avsedda ändamål, uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta

detsamma.

ll:o) Fonden förvaltas av statskontoret, som på rekvisition av kommerskollegium

ståller för beviljade lån erforderligt belopp till kollega förfogande.

12:o) Till kommerskollegium inflytande amorteringar och räntor inlevereras

av kollegium till statskontoret,

dels ock förklara, att omförmälda ändrade bestämmelser skola träda

i kraft den 1 januari 1917, dock att i avseende å lånemedel, som Sveriges

hantverksorganisation i egenskap av hittillsvarande låneförmedlare före

utgången av år 1916 lyft i statskontoret, samt i fråga om de av organisationen

intill samma tidpunkt utlämnade låneunderstöd nu gällande

bestämmelser fortfarande skola äga tillämpning.

Vidare vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

att såsom bidrag till täckande av de för Sveriges hantverksorganisation

i dess berörda egenskap av förmedlare av utlåningen från nämnda

lånefond uppkommande förvaltningskostnader ävensom av andra utav låneförmedlingsverksamheten

härflytande direkta utgifter för hantverksorganisationen

bevilja anslag för år 1916 av 2,000 kronor och för år 1917 av 600

kronor, att utgå direkt av fondens avkastning.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd proposition nr 234.

Utdrag av protokollet över jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 april

1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Mörcke,

Linnér,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:

På därom av Kung!. Maj:t gjord framställning beslöt 1910 års riksdag,

dels att en särskild fond å 200,000 kronor skulle inrättas för befrämjande

av hantverk och därmed jämförlig mindre industri, från vilken

fond, efter prövning av Kungl. Maj:t, i mån av tillgång lån finge tilldelas

Sveriges hantverksorganisation, som förklarat sig villig att i egenskap

av låneförmedlare utlämna låneunderstöd till hantverkare och mindre

industriidkare för anskaffande av arbetsmaskiner, motorer och andra dyrbarare

arbetsredskap, dels att inflytande räntor å de från fonden utlämnade

lån finge ingå till fonden för att tillsammans med fondens övriga

tillgångar användas för det med fonden avsedda ändamål, dels att riksgäldskontor

skulle bemyndigas att för ändamålet under år 1911 i mån

av behov tillhandahålla statskontoret ett belopp av högst 50,000 kronor

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 234.

samt dels att för lån, som av Kungl. Maj:t beviljades, skulle gälla vissa

av riksdagen godkända allmänna villkor och bestämmelser. Tillika medgav

riksdagen, att Kungl. Maj:t ägde meddela de ytterligare föreskrifter,

som i avseende å ifrågavarande lånerörelse kunde finnas erforderliga, varjämte

för år 1911 å riksstatens sjunde huvudtitel beviljades ett extra ansla*

å 2,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att tilldelas

låneförmedlaren såsom bidrag till betäckande av de för honom genom

lånerörelsen uppkommande förvaltningskostnader och andra direkta utgittei .

Genom nådig kungörelse den 16 december 1910 fastställde Kungl.

Maj:t därefter allmänna villkor och bestämmelser för lån från fonden för

befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre industri samt uppdrog

genom nådigt brev till kommerskollegium av samma dag, bland annat,

åt kollegium att handhava högsta uppsikten över Sveriges hantverksorganisation

i dess egenskap av låneförmedlare vid ifrågavarande lånerörelse.

På därom av Kungl. Maj:t gjorda framställningar har riksdagen

sedermera dels för år 1912 anvisat 75,000 kronor samt för vart och ett

av åren 1913—1915 25,000 kronor till ökning av fondens kapital, vilket

sålunda nu uppgår till 200,000 kronor, dels för vart och ett av de nämnda

åren 1912—1915 såsom bidrag till täckande av de för Sveriges hantverksorganisation

i egenskap av låneförmedlare uppkommande förvaltningskost

nader ävensom av andra av låneförmedlingsverksamheten härflytande direkta

utgifter för hantverksorganisationen beviljat ett anslag å 2,000 kronor, att

utgå direkt av fondens avkastning, dels ock enligt skrivelse den 8 augusti

1914 beslutat vissa ändringar i de för ifrågavarande lånerörelse gällande

allmänna villkor och bestämmelser, vilka ändringar genom nådig kungörelse

den 21 augusti 1914 vunnit Kungl. Maj:ts fastställelse.

Lånerörelsens omfattning under de hittills tilländalupna verksamhetsåren

har, enligt av kommerskollegium lämnad uppgift, haft följande

omfattning:

Antal an-

Beviljade lån.

År.

sökningar.

Antal.

Belopp.

1911......

.........88

21

32,300

—

1912. .....

......54

14

19,050

~

1913......

........68

32

51,150

—

1914......

.......31

14

27,300

1915......

.......22

15

27,900

—

Summa 263

96

157,700

—

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, ombesörjer Sveriges

hantverksorganisation, på vars framställning i ämnet den 20 september

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kommerskollegii

utlåtande

den

26 februari

1913.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 234.

1906 Kungl. Maj:ts proposition i ärendet till 1910 års riksdag grundade

sig, enligt åtagande förmedlandet av lånen från fonden. Ordnandet av detta

bestyr var föremål för olika förslag från de ämbetsverk, som på sin tid

hördes över omförrnälda framställning. Medan sålunda kommerskollegium i

ett den 14 december 1906 avgivet yttrande uttalade som sin mening, att utlåningen

från en fond för lån åt hantverket och den mindre industrien huvudsakligen

borde ordnas i överensstämmelse med utlåningen från manufakturförlagslånefonden,

torvlånefonden och rederilånefonden, ansåg sig statskontoret

i sitt den 7 mars 1907 avgivna utlåtande icke böra underlåta att

frambära vissa betänkligheter mot en sådan anordning. Utom att det sålunda

i så betydlig mån skulle öka statskontorets arbetsbörda, att förstärkning

av arbetskrafterna med nödvändighet påkallades, ifrågasatte

statskontoret, huruvida det kunde anses för ernående av ett tillfredsställande

resultat lämpligt att centralisera denna lånerörelse på sätt av kollegium

föreslagits, samt ansåg sig icke kunna beteckna en sådan anordning

annorlunda än som en nödfallsutväg, kör decentralisering funnes olika

vägai att välja, En, som praktiserades beträffande liskerinäringsfonden,

egnaheraslånefonden och norrländska nyodlingsfonden, bestode i antagandet

av mellanhänder som låneförmedlare, varvid för hantverkslån hushållningssällskapen

eller hantverksföreningarna läge närmast till hands, av viftande

förra likväl på grund av sitt egentliga syfte knappast skulle befinnas villiga

eller ens kunna anses äga det intresse för saken, som hos låneförmedlare

måste förefinnas. En annan utväg, enligt statskontorets förmenande

vida lämpligare, vore emellertid utlåningens handhavande av lokala myndigheter,

envar för sitt område. Härvid avsågs icke så mycket länsstyrelserna,

som desto mera riksbankens avdelningskontor i orterna, vilka då

skulle kunna handhava denna lånerörelse såsom en utvidgning i viss riktning

av den lånerörelse, som redan av riksbanken bedreves med de s. k.

avbetalningslånen.

Sedan Sveriges hantverksorganisation emellertid i skrivelser den 27

september 1908 och den 26 oktober 1909 under vissa villkor erbjudit sig

att övertaga förmedlingen av omförrnälda lån, varemot kommerskollegium

och statskontoret i huvudsak intet hade att erinra, blev, såsom nämnt, i

anslutning härtill ifrågavarande bestyr överlåtet åt hantverksorganisationen.

Med. skrivelse den 26 februari 1915 har nu kommerskollegium till

Kungl. Maj:t ö\erlämnat en till Kungl Maj:t ställd, till kollegium ingiven

skrift, däri styrelsen för Sveriges hantverksorganisation hemställt om vidtagande

av åtgärder för att det åt organisationen lämnade uppdraget att

vara låneförmedlare måtte upphöra med 1915 års utgång, samt om utfärdande

av bestämmelser rörande sättet för ordnande av överlämnandet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts nåd. proposition nr 234.

7

av alla till låneförmedlingsverksamheten hörande handlingar och detta särskilt

under de för åtskilliga låntagare vid överlämnandet ännu kvarvarande

amorteringsåren.

För egen del har kommerskollegium anfört, bland annat, följande:

»För vinnande av det med fonden avsedda ändamålet måste lånens beviljande

göras helt beroende av de hantverks- och industriella förhållanden, som beröra

sökandens verksamhet och som tillsammans med hans personliga egenskaper

göra det påtagligt, att lånemedlen genom lånens beviljande komma till avsett

gagn. Ställandet av godkänd säkerhet bör däremot endast vara ett villkor för

utbetalandet av det på nyssnämnda grunder beviljade lånet. På grund härav

torde den utredning, som måste verkställas före låns beviljande, böra anförtros

åt den myndighet, som har till sin uppgift att i övrigt tillgodose hantverkets

och industriens intressen, d. v. s. åt kommerskollegium. I denna riktning har

även kommerskollegiekommittén uttalat sig i sitt gemensamt med departementalkommitterade

avgivna utlåtande, vari därjämte anförts, att i samband med den

utredning, kollegium sålunda skulle hava att verkställa i avseende å varje särskild

låneansökning, jämväl borde av kollegium utövas en rådgivande verksamhet

av det slag, som Sveriges hantverksorganisation sökt utöva i samband med

sin låneverksamhet.

Då sålunda lånens beviljande komme att grundas på en av kollegium verkställd

utredning angående dels lånesökandes behov av lån för det uppgivna ändamålet,

dels lämpligheten av de för inköp avsedda maskiner och redskap, dels

de förutsättningar, som lånesökanden synes äga att på ett tillfredsställande sätt

tillgodogöra sig den utvidgning av rörelsen, som genom lånets beviljande skulle

möjliggöras, dels ock hans på nyssnämnda förutsättningar och övriga personliga

kvalifikationer beroende förmåga att på föreskrivet sätt återbetala lånet, och då

vidare här ifrågavarande lån på grund av sina jämförelsevis obetydliga belopp

ej kunna anses äga samma betydelse som t. ex. lånen ur manufakturförlagslånefonden

m. fl. fonder, från vilka det tillkommer Eders Kungl. Maj:t att bevilja

lån, synes det kollegium lämpligast, att beviljandet av lån från fonden för befrämjande

av hantverk och därmed jämförlig mindre industri i likhet med den

härför erforderliga utredningen anförtros åt kollegium. Desslikes synes det böra

tillkomma kollegium att på lämpligt sätt utöva kontroll över att lånemedlen,

efter det de av låntagaren uppburits, användas till det med dem avsedda ändamål

och att i de fall, där skål till anmärkning härutinnan synas föreligga, vidtaga

de åtgärder, vartill omständigheterna kunna föranleda. Här åsyftade kontroll

kunde lämpligen utövas på det sätt, att låntagaren ålades att hos kollegium

inom i lånevillkoren fastställd tid styrka, att de i nämnda villkor angivna

föremål, vilkas inköpande avsetts, inom föreskriven tid inköpts, varjämte han

skulle vara skyldig att bereda av kollegium utsänt ombud, som i regel torde

bliva den hos kollegium anställde tekniske konsulenten, tillfälle att, i den omfattning

sådant kan komma att påfordras, taga del av sättet för rörelsens bedrivande.

Enligt vad här anförts skulle således åt kollegium anförtros såväl den

förberedande utredningen som lånens beviljande och kontrollen över lånemedlens

användande. I fråga om handhavandet av den del av låneverksamheten, som

står i samband med lånens utlämnande, säkerhetens godkännande och överva
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 234.

Ilande samt uppbärandet av avbetalningarna kan viss tveksamhet råda. Då nu Sveriges

hantverksorganisation begärt att bliva befriad från uppdraget att vara låneförmedlare,

synes det icke vara lämpligt att till annan låneförmedlare överlämna

handkavandet av ifrågavarande del av låneverksamheten med hänsyn därtill, att

hos annan förmedlare knappast kan förutsättas det naturliga intresse för sakens

rätta handhavande, som av en förmedlare måste krävas, något som även av statskontoret

framhållits i dess utlåtande av den 7 mars 1907. Vidare torde det,

enligt vad genom gjorda förfrågningar kommit till kollega kännedom, stöta på

väsentliga svårigheter att överlämna nyssnämnda del av låneverksamhetens handhavande

till riksbankens avdelningskontor, vilka av statskontoret i dess förutnämnda

utlåtande framhållits såsom lämpliga lokala myndigheter för lånerörelsens

handhavande.

I likhet med vad fallet är vid övriga statslånefonder, där låneverksamheten

icke bedrives med hjälp av låneförmedlare, torde därför utlämnandet av beviljade

lånebelopp, godkännande och övervakande av ställd säkerhet samt lånens

avbetalande böra handhavas av statskontoret. Det bör i detta sammanhang framhållas,

att denna lånerörelse är av jämförelsevis ringa omfattning och att alltså

den arbetsökning, som den ifrågasatta nya uppgiften skulle komma att medföra

för statskontoret, icke torde bliva synnerligen betungande.

I de för lån ur fonden hittills gällande allmänna villkor och bestämmelser

synes det kollegium icke föreligga skäl att vidtaga andra ändringar än sådana,

som betingas av låneförmedlingens upphörande och låneverksamhetens övertagande

av statsverket. Till ledning vid avfattandet av de nya bestämmelserna kunna

enligt kollega förmenande i tillämpliga delar tjäna de bestämmelser, som gälla

för manufakturförlagslånefonden, torvlånefonden och rederilånefonden.

Rörande avvecklingen av den lånerörelse, som hantverksorganisationen i

egenskap av låneförmedlare bedrivit, torde mera omfattande övergångsbestämmelser

icke heller vara behövliga. Med hänsyn till att organisationen icke kan

fritagas från ansvaret för de av densamma utlämnade låneunderstödens ordentliga

inbetalande, torde det vara lämpligast, att organisationen, även efter lånerörelsens

övertagande i övrigt av statsverket, såväl med avseende å de lånemedel,

som organisationen i egenskap av låneförmedlare före utgången av år 1915 lyft

å statskontoret, som ock med avseende å de av densamma intill samma tidpunkt

utlämnade låneunderstöden, fullgör de med låneförmedlingen förbundna åligganden

i enlighet med hittills gällande bestämmelser.

Angående överlämnandet av de till låneförmedlingen hörande handlingar

synes särskild föreskrift icke vara av behovet påkallad.»

I anslutning till vad kommerskollegium sålunda anfört, hemställde

kommerskollegium, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,

dels att, med ändring av nu gällande bestämmelser för utbetalning

av lån från hantverkslånefonden, lån från sagda fond måtte, efter prövning

av kommerskollegium, i mån av tillgång tilldelas hantverkare och mindre

industriidkare för anskaffande av arbetsmaskiner, motorer och andra dyrbarare

arbetsredskap,

dels att för lån, som sålunda av kommerskollegium beviljats, skulle

gälla vissa, av kollegium närmare angivna allmänna villkor och bestämmelser,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung]. Maj:ts nåd. proposition nr 234.

dels ock att omförraitlda bestämmelser skulle träda i kraft den 1 januari

1916, dock med bibehållande av gällande bestämmelser i avseende

å såväl de lånemedel, vilka Sveriges hantverksorganisation i egenskap av

låneförmedlare före utgången av år 1915 lyft å statskontoret, som de av

oro-anisationen intill samma tidpunkt utlämnade låneunderstöd.

Slutligen hemställde kommerskollegium, att till täckande av de för

Sveriges hantverksorganisation i egenskap av förmedlare av utlåningen från

ifrågavarande lånefond uppkommande förvaltningskostnader ävensom av

andra utav låneförmedlingsverksamheten härflytande direkta utgifter för

hantverksorganisationen, Sveriges hantverksorganisation måtte beredas ersättning

med 600 kronor för år 1916 och därefter för åren 1917 1921,

under vilka den av hantverksorganisationen handhavda låneförmedlingen

beräknades komma att avvecklas, årligen, med ett belopp, som med 100

kronor understege nästföregående års ersättningsbelopp.

På grund av nådig remiss avgav statskontoret den 18 mars 1915

utlåtande och yttrade därvid följande:

»När år 1907 fråga förelåg, att statskontoret skulle åtaga sig att utan

mellanhand utöva den verksamhet i avseende å lånerörelsen i denna fond, som

kommerskollegium nu föreslår skola överflyttas på statskontoret, framhöll ^statskontoret

i sitt i ärendet den 7 mars samma år avgivna underdåniga utlåtande

de skäl, som enligt statskontorets uppfattning måste anses tala mot vidtagande

av en sådan anordning.

Att dessa skal även vunno beaktande framgår icke blott av det faktum,

att någon åtgärd å Kungl. Maj:ts sida icke vidtogs till förverkligande av tanken

på inrättande av en statslånefond för hantverket och den mindre industrien, förrän

visshet vunnits, att Sveriges hantverksorganisation komme att åtaga sig lånerörelsens

förmedlande och det ekonomiska ansvaret för statslånens behöriga återbetalning.

Ett direkt och tydligt bevis därpå föreligger jämväl uti det uttalande

till statsrådsprotokollet, som beledsagade Eders Kungl. Haj:ts den 4 april 1910

avlåtna nådiga proposition till riksdagen om bildande av denna lånefond (se sid.

20—21 K. prop. n:r 142). „ . „

Med tanke på vad sålunda förekommit måste det väcka förvåning, saväf

att nämnda hantverksorganisation nu söker undandraga sig de förpliktelser, vilkas

åtagande utgjorde en bestämd förutsättning för att denna statslanerörelse kom

till stånd, som ock att kommerskollegium ansett sig kunna utan några betänkligheter

ånyo framlägga sitt förslag från år 1906 om statskontoret såsom handhavare

av lånerörelsen utan någon som helst mellanhand. t o .

Till undvikande av ett återupprepande av sitt anförande i underdåniga utlåtandet

den 7 mars 1907, vars väsentliga innehall finnes relaterat i den ovannämnda

nådiga propositionen till 1910 års riksdag, tillåter sig statskontoret att nu

endast hänvisa till samma utlåtande och de skäl, som däri anförts för att statskontoret

icke borde belastas med denna lånerörelses omedelbara handhavande. Förvisso

har, sedan frågan förra gångan förelåg, ingenting inträffat, som kunde vara

ägnat att förringa betydelsen av de av statskontoret då hävdade synpunkterna.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 209 käft. (År 234.) 2

Stats
kontoret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 234.

Tvärtom. Statskontorets lånerörelse kar under de senare åren tagit en omfattning,

som gör det alltmera nödvändigt att söka begränsa statskontorets direkta

förbindelser med de egentliga lantagarna till de mera betydande lånefonderna.

I annat fall kan befaras, att en för långt utsträckt detaljlånerörelse skulle komma

att genom mängden av låneärenden, som måste av statskontoret prövas och bevakas,

menligt inverka på de uppgifter ämbetsverket i övrigt har att fylla.

Då statskontoret alltså maste avstyrka förevarande förslag i vad det avser

att på ^statskontoret överflytta hantverksorganisationens väsentliga arbete med

dessa lån, anser sig statskontoret sakna anledning att göra några uttalanden rörande

förslagets detalj bestämmelser.»

ieutlt Kommerskollegium, som, jämlikt nådig remiss, den 10 april 1915

den 10ånyo utlåtit sig i ärendet, anförde därvid:

1913.

»Såsom kollegium i sin skrivelse den 26 februari 1915 omnämnt, bar Sveriges

bantverksorganisation redan för flera år sedan meddelat, att organisationen funnit

låneförmedlingarna förknippade med så stora svårigheter, att organisationen såge

sig nödsakad att avsäga sig detta uppdrag. Vid utövande av sin övervakande

myndighet hade även kollegium vid åtskilliga tillfällen funnit, att den hittills

varande anordningen för hantverkslånens utdelande medförde väsentliga olägenheter.

Då därtill hantverksorganisationens ordförande meddelade, att hantverksorganisationen

sannolikt icke skulle kunna ställa erforderlig borgen för hela det

belopp, som bleve tillgängligt år 1916, ansåg sig kollegium icke kunna ställa sig

avvisande mot hantverksorganisationens hemställan att befrias från uppdraget att

vara låneförmedlare.

Kollegium hade därjämte ett positivt skäl för denna sin ståndpunkt. Sedan

hantverkslånefondens tillkomst har nämligen inom kollegium inrättats en teknisk

konsulentbefattning, vartill, enligt riksdagens särskilt uttryckta önskan, skulle

förvärvas en med hantverkets ställning och behov förtrogen och för detta näringsområdes

höjande intresserad person, som sattes i tillfälle att ägna huvudparten

av sin kraft å denna uppgift. Kollegium är sålunda numera utrustad med sakkunnig

person, som kan anses särskilt lämpad att biträda vid omhänderhavandet

av fördelningen av hantverkslånen. Genom den inblick i hantverkets behov och

arbetssätt, som den tekniske konsulenten skulle erhålla under arbetet med fördelningen

av hantverkslånen, samt den personalkännedom han därvid skulle förvärva,

komme även att tillgodoses de önskemål, som riksdagen särskilt framhållit

vid inrättandet av ifrågavarande befattning.

Vad beträffar själva utlämnandet av hantverkslånen samt den i samband

därmed stående granskningen av säkerheterna har det, med hänsyn till de skäl

och omständigheter, som statskontoret framhållit i sin underdåniga skrivelse den

''t o mars 1907, i första hand framstått för kollegium som ett önskemål att finna

något lämpligt sätt för utlämnandet av hantverkslånen, utan att statskontoret

behövde besväras med att taga befattning härmed. De olika sätt för ordnande

av låneutdelningen, som med hänsyn härtill prövades av kollegium — såsom utdelning

med begagnande av riksbanken, Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

eller hushållningssällskapen såsom låneförmedlare eller med bibehållande av hantverksorganisationen

såsom låneförmedlare, ehuru kollegium skulle fördela lånen —

befunnos emellertid av olika orsaker icke lämpliga. Under förhandenvarande om
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 234.

ständigheter fann kollegium den i kollega utlåtande föreslagna anordningen vara

den enklaste och därjämte med hänsyn till arten av statskontorets ämbetsuppgifter

principiellt riktigaste.

En förutsättning för kollega förslag var ock att, enligt vad erfarenheten visat,

den arbetsbörda, varom här är fråga, är allt för ringa för att med fördel i och

för sig kunna åberopas som skäl för att uppgiften i fråga ej bör läggas till den

ena eller andra myndigheten eller institutionen. Till belysning av detta arbetes

omfattning och den nu omhandlade frågans dimensioner överhuvudtaget tillåter

sig kollegium allenast erinra därom, att under åren 1911—1914 de utdelade lånen

uppgått till

Statskontoret har nu i synnerligen bestämd form avstyrkt kollega förslag

i vad det berörde statskontoret.

Därvid har dock från statskontorets sida intet anförts av beskaffenhet att

bibringa kollegium någon annan uppfattning om vad under förhandenvarande förhållanden

är att anse såsom den principiellt riktigaste och i^övrigt ändamålsenligaste

anordningen i förevarande avseende än den, som fått sitt uttryck i

kollega underdåniga framställning den 26 februari 1915.

Skulle Eders Kungl. Maj:t emellertid finna statskontorets invändningar

böra vinna avseende, ser kollegium icke någon annan utväg till lösande av denna

fråga än att åt kollegium anförtros det arbete, som enligt förslaget skulle överflyttas

på statskontoret. _ .

Visserligen tillföres kollegium härigenom en uppgift, som ligger vid sidan

om kollega egentliga verksamhet och visserligen har kollegium icke vid utförandet

av denna uppgift, i likhet med statskontoret, någon särskild erfarenhet om handläggning

av ifrågavarande slags ärenden att lita till, varjämte kollega^organisation

ju icke är direkt avpassad för ifrågavarande verksamhet, men då å andra

sidan den omstridda uppgiften är av så ringa omfattning att erforderliga organisatoriska

anordningar i Kollegium torde kunna träffas utan. alltför stora svårigheter,

har kollegium icke ansett sig kunna undandraga sig att i nödfall själv

påtaga sig uppgiften i fråga.

För det fall att frågan skulle lösas i sist angivna riktning, överlämnar

kollegium nytt förslag till bestämmelser för utbetalning av lan från hantverkslånefonden.

I överensstämmelse med i statskontorets skrivelse den 7 mars 1901

framställt förslag har i de nya bestämmelserna föreslagits, att lån finge utlämnas

mot låntagarens förbindelse jämte borgen av två personer, vilkas vederhäftighet

blivit av behörig myndighet styrkt, eller annan säkerhet, som kan av kollegium

godkännas.»

Det av kommerskollegium upprättade nya förslaget till bestämmelser

för utbetalning av lån från hantverkslånefonden var av följande innehåll:

l:o) Ansökning om lån skall med angivande av lånebeloppet ställas

till kommerskollegium och vara åtföljd av uppgift om de maskiner och

1911 .

1912 .

1913 .

1914 .

21 st.

14 »

32 »

14 »

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 234.

redskap, som sökanden avser att med hjälp av det sökta lånet betala, samt

i det fall att de redan äro anskaffade, bestyrkt uppgift om tiden för

anskaffandet.

2:o) Lånebeloppet bestämmes av kommerskollegium, som härvid

fastställer de särskilda villkor för lånebeloppets lyftande och åtnjutande,

som må finnas påkallade i syfte att trygga beloppets användande til] avsett

ändamål.

3:o) Lån skall utgöra minst 300 kronor och för en och samma låntagare

högst 5,000 kronor samt må under inga förhållanden uppgå till

mer än nio tiondelar av värdet å det eller de för inköp avsedda eller

redan inköpta föremål, för vilkas betalande lån sökes.

4:o) Beviljat lånebelopp utlämnas av kommerskollegium, sedan låntagaren

dit avlämnat skuldförbindelse jämte borgen av två personer, vilkas

vederhäftighet. blivit av behörig myndighet styrkt, eller annan säkerhet,

som av kollegium kan godkännas.

5:o) Därest för beviljat lån icke inom två månader efter därom från

kommerskollegium erhållet föreläggande avlämnats säkerhet, som kan av

kollegium godkännas, äger kollegium att förklara rätten till lånets utbekommande

förverkad.

6:o) Sedan lån innehafts under ett år från lyftningsdagen, skall

under de därpå följande fem åren årligen återbetalas en femtedel av det

ursprungliga lånebeloppet, så att hela lånet varder inom utgången av det

sjätte året tillfullo guldet. Låneinnehavare äge dock att, därest han så

önskar, även före lånetidens utgång på en gång inbetala ogulden del av

lånebeloppet.

7:o) A lyftat lånebelopp skall erläggas årlig ränta från lyftningsdagen

med fyra procent, dock med skyldighet för låneinnehavaren att,

därest förfallet kapitalbelopp icke inom åtta dagar efter förfallodagen inbetalas,

å det förfallna beloppet erlägga sex procent årlig ränta från

förfallodagen, till dess betalning sker.

8:o) Därest kommerskollegium under lånetiden skulle finna den

ställda säkerheten icke vidare vara nöjaktig, skall låneinnehavaren inom

två månader efter därom erhållet föreläggande avlämna nya säkerhetshandlingar,

som av kollegium godkännas.

9:o) Kommerskollegium äger förelägga låneinnehavaren att genom

intyg, soin kan av kollegium godkännas, styrka, att det eller de i lånevillkoren

till inköp angivna föremål inom föreskriven tid inköpts, varjämte

låneinnehavaren skall i den omfattning, sådant kan komma att påfordras,

bereda av kollegium utsänt ombud tillfälle att taga del av sättet för

rörelsens bedrivande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 234.

13

10:o) Kommerskollegium äger att förklara lånet eller vad därav

återstår oguldet vara till återbetalning genast förfallet, om

a) låneinnehavaren ej fullgör, vad i lånevillkoren föreskrivits ifråga

om anskaffande av viss arbetsmaskin, motor eller annat arbetsredskap,

b) låneinnehavaren genom bedräglig uppgift föranlett lånets beviljande,

c) låneinnehavaren ieke erlägger likvid inom åtta dagar från förfallodagen

eller eljest försummar att fullgöra något för lånets åtnjutande

uppställt villkor,

d) sådana förhållanden inträffa, att låneinnehavaren, med hänsyn till

det med lånet avsedda ändamål, uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta

detsamma.

ll:o) Fonden förvaltas av statskontoret, som på rekvisition av kommerskollegium

ställer för beviljade lån erforderligt belopp till kollega

förfogande.

12:o) Till kommerskollegium inflytande amorteringar och räntor

inlevereras av kollegium till statskontoret.

Med hänsyn därtill, att kommerskollegii sist omförmälda utlåtande

inkom till finansdepartementet ganska sent under 1915 års riksdag, och

då jag förvissat mig om att ett uppskov med frågans avgörande till en

påföljande riksdag icke skulle medföra någon olägenhet, fick under år

1915 med ärendets vidare beredning tillsvidare anstå.

Genom anordningen med Sveriges hantverksorganisation som mellanhand

vid lånerörelsen ansåg man sig, såsom torde framgå av propositionen

i ärendet till 1910 års riksdag, hava vunnit en lösning av

denna fråga, som under förevarande omständigheter vore den mest ändamålsenliga

av de föreslagna tillvägagångssätten. Då nu emellertid hantverksorganisationen

funnit sin åtagna befattning med låneförmedlingen vara

alltför betungande, torde hinder ej böra resas emot bifall till framställningen

om befrielse från sagda bestyr. Och detta lärer så mycket hellre

kunna ske, som man, på sätt kommerskollegium antytt, numera torde

å annat håll kunna ernå i huvudsak samma fördelar, som man avsåg att

vinna genom överlämnandet åt hantverksorganisationen av förmedlingsverksamheten.

Genom den hos kommerskollegium anställda tekniska konsulenten

torde nämligen kollegium hava tillförts den sakkunskap och personalkännedom,

som är en förutsättning för lånerörelsens rätta handhavande.

Jag tillstyrker därför, att Sveriges hantverksorganisation befrias från sin

befattning med förmedlandet av lån från ifrågavarande lånefond.

Enligt vad jag inhämtat, är hantverksorganisationen emellertid villig

att även under innevarande år, till dess annan bestämmelse träffas, i vanlig

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 234.

ordning ombesörja lånerörelsen. Då det ur organisatorisk synpunkt torde

vara lämpligast, att ombyte sker vid innevarande års utgång, bör hantverksorganisationens

bestyr med utdelande av nya lån få fortfara intill början

av år 1917. Med de intill denna tidpunkt av organisationen i statskontoret

uppburna eller av organisationen utlämnade låneunderstöden torde av

skäl, kommerskollegium anfört, böra förfaras i enlighet med hittills gällande

bestämmelser.

Vad därefter angår frågan om ordnandet av låneverksamheten efter

utgången av år 1916, så ansluter jag mig, såsom redan antytts, till kommerskollegii

härutinnan uttalade uppfattning om ändamålsenligheten av att

åt kollegium anförtro beviljandet av låneunderstöden och kontrollen över

desammas användande. Vad kollegium härom anfört, synes mig väl ådagalägga

lämpligheten av en dylik anordning. Vidkommande själva utlämnandet

av lånemedlen och den i samband därmed stående granskningen

av lämnade säkerheter in. in. kunna ju olika meningar göra sig gällande,

huruvida bestyret härmed bör uppdragas åt statskontoret eller kommerskollegium

eller möjligen ett annat förfaringssätt tillgripas. Under föreliggande

omständigheter förefaller det mig emellertid vara lämpligast att

åt kommerskollegium överlåta handhavandet av även denna del av arbetet

med låneverksamheten, vadan alltså detta arbete i dess helhet blir förlagt

till samma centrala myndighet.

I avseende å de i kommerskollegii skrivelse den 10 april 1915 föreslagna

ändrade allmänna villkor och bestämmelser för lån från fonden är

allenast att påpeka, att nämnda villkor och bestämmelser i anslutning till

vad ovan sagts böra förklaras skola träda i kraft först den 1 januari 1917.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att jag tidigare i dag vid behandlingen

av väckt fråga om höjning av räntan å lån från vissa av statens

utlåningsfonder uttalat mig för, att för lån ur hantverkslånefonden räntefoten

åtminstone tillsvidare bibehålies oförändrad vid fyra procent.

Såsom nyss nämndes torde det böra ankomma på Sveriges hantverksorganisation

att, på sätt hittills ägt rum, även under år 1916 ombesörja

låneförmedlingen från fonden. Ersättning för härmed förenade förvaltningskostnader

och andra utgifter bör naturligtvis i likhet med vad förhållandet

varit under föregående år tillerkännas hantverksorganisationen med

samma belopp som förut eller 2,000 kronor. Detta belopp har hittills från

och med årl912till och med år 1915 av riksdagen efter framställning av Kungl.

Maj:t år efter år beviljats att utgå av fondens avkastning. Hos 1915 års

riksdag gjordes visserligen icke någon dylik framställning om beviljande av

medel för år 1916. Såsom framgår av 1915 års statsverksproposition och

statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1916 den 12 decem
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 234.

ber 1914 har emellertid vid beräkningen av statsverkets inkomster för år

1916, bland vilka överskott å hantverkslånefonden ingår, detta överskott

därvid upptagits efter avdrag av det sedvanliga förvaltningsbidraget

å 2,000 kronor. Då härutinnan vid riksstatens fastställande av riksdagen

ej gjorts någon ändring, finnes aliså av 1916 års avkastning från fonden

medel för ifrågavarande ändamål disponibla ocli torde riksdagens medgivande

att därmed bestrida 1916 års förvaltningskostnader nu böra äskas.

Vad slutligen beträffar avvecklingen av den utav hantverksorganisationen

utövade lånerörelsen, som av kommerskollegium beräknats kunna

slutföras under åren 1916—1921, torde, då hantverksorganisationens befattning

med utdelande av nya lån utsträckts till att omfatta även år

1916, tiden för avvecklingen komma att omfatta åren 1917—1922. Den

av kommerskollegium föreslagna ersättning för de under övergångsåren

för organisationen på grund av låneverksamheten uppkommande utgifter

synes mig skälig. För år 1917 torde sålunda hantverksorganisationen

böra tillerkännas dylik gottgörelse med 600 kronor och därefter för vart

och ett av åren 1918—1922 ett belopp, som med 100 kronor understiger

nästföregående års ersättningsbelopp, och vid innevarande års riksdag

torde framställning böra göras om beviljande för ifrågavarande ändamål

för år 1917 av ett anslag å 600 kronor, som likaledes bör utgå

direkt av lånefondens avkastning.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels att, med ändring av nu gällande bestämmelser för lån från

fonden för befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre industri,

besluta,

att lån från sagda fond må, efter prövning av kommerskollegium,

i mån av tillgång tilldelas hantverkare och mindre industriidkare för

anskaffande av arbetsmaskiner, motorer och andra dyrbarare arbetsredskap,

samt att för lån, som sålunda av kommerskollegium beviljas, skola

gälla de allmänna villkor och bestämmelser, som föreslagits i kommerskollegii

den 10 april 1915 avgivna utlåtande i ärendet,

dels ock förklara, att omförmälda ändrade bestämmelser skola träda i

kraft den 1 januari 1917, dock att i avseende å lånemedel, som Sveriges

hantverksorganisation i egenskap av hittillsvarande låneförmedlare före

utgången av år 1916 lyft i statskontoret, samt i fråga om de av organisationen

intill samma tidpunkt utlämnade låneunderstöd nu gällande bestämmelser

fortfarande skola äga tillämpning.

Vidare tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 234.

att såsom bidrag till täckande av de för Sveriges hantverksorganisation

i dess berörda egenskap av förmedlare av utlåningen från nämnda

lånefond uppkommande förvaltningskostnader ävensom av andra utav låneförmedlingsverksamheten

härflytande direkta utgifter för hantverksorganisationen

bevilja anslag för år 1916 av 2,000 kronor och för år 1917 av

600 kronor, att utgå direkt av fondens avkastning.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig

proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse bil.

litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Georg Sjöcrona.

Stockholm 1916. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

160888

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:196 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade bestämmelser för lån från fonden för befrämjande av hantverk och därmed jämför s. 1 i texten
  2. SU 1916:124 Utlåtande i anledning av Kungl. Hfaj:ts proposition angående ändrade bestämmelser för lån från fonden för befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre in s. 3 i texten