Sök i Ratio Lex

Angående utredning rörande frågan om förbättrade sjöfartsförbindelser med England

1916-05-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:248, Angående utredning rörande frågan om förbättrade sjöfartsförbindelser med England

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.

1

Nr 248.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

utredning rörande frågan om förbättrade sjöfartsförbindelser

med England; given Stockholms slott den 5 maj 1916.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

medgiva,

att av statens järnvägars trafikmedel må användas ett belopp av

högst 75,000 kronor för verkställande av en allsidig utredning rörande

frågan om anordnande genom svenska statens försorg av en daglig

regelbunden förbindelse medelst ångfärjor eller ångfartyg mellan Göteborg

och engelsk hamn.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydoiu.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 223 höft. (Nr 248.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

maj 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Den 18 juli 1913 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet

att tillkalla högst fyra personer för att såsom sakkunniga

inom nämnda departement verkställa utredning rörande de åtgärder,

som från svenska statens sida borde vidtagas för åstadkommande av,

så vitt möjligt, daglig reguljär ångfartygsförbindelse mellan Göteborg

och engelsk hamn, samt avgiva det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda. Sedan chefen för nämnda departement såsom sådana sakkunniga

tillkallat numera statsrådet D. Broström, vice konsuln J. O.

Carlbom, direktören E. A. R. Lillienau samt grosshandlaren T. Alpen,

av vilka statsrådet Broström, efter sin utnämning till statsråd och chef

för sjöförsvarsdepartementet, den 25 februari 1914 ersatts med numera

avlidne skeppsredaren W. R. B. Lundgren, hava de sakkunniga den 31

mars 1914 avgivit betänkande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248. 3

De sakkunniga Lava kommit till det resultatet, att förutsättningar för

närvarande saknades för att staten skulle vidtaga åtgärder för åstadkommande

av den ifrågasatta dagliga förbindelsen. Emellertid hava de sakkunniga

upprättat kostnadsberäkningar för tvenne alternativa dagliga

linjer mellan Göteborg och England. De stora summor, som dessa beräkningar

utvisade i årlig driftförlust, ansågo de sakkunniga visa ej allenast

att det vore omöjligt för ett enskilt företag att upprätta den ifrågasatta

linjen, utan även att varje tanke på att staten skulle på ett eller annat

sätt medverka till åvägabringande av en dylik linje måste anses utesluten.

Vid sådant förhållande hava de sakkunniga icke inlåtit sig på

frågorna, om linjen borde drivas av staten själv samt på vad sätt samtrafik

med järnvägar i England borde anordnas m. m.

Däremot hava de sakkunniga undersökt, huruvida icke åtgärder

från svenska statens sida borde vidtagas för åstadkommande av en

mindre vittgående förbättring i ångfartygsförbindelserna mellan Göteborg

och Englands ostkust. I avseende därå hava de sakkunniga föreslagit

— under framhållande emellertid, att det slutliga målet borde

vara en daglig regelbunden ångfartygsförbindelse — en utveckling av

bestående förbindelser på det sätt, att dels linjen Göteborg—London

(Harwich), som omfattade en tur i veckan i vardera riktningen, under

tiden maj—september utökades med ännu en sådan tur och dels linjen

Göteborg—Newcastle Quay, som uppehölles med en tur varannan vecka

i vardera riktningen, ombildades till veckoförbindelse. För åstadkommande

av sålunda förbättrade förbindelser hava de sakkunniga ifrågasatt,

att dels rederilån dels understöd i form av anslag utan återbetalningsskyldighet

med angivna belopp skulle lämnas ångfartygsaktiebolagen

Thule och Svitiod.

En av de sakkunniga, vice konsuln Carlbom, har avgivit reservation

mot de sakkunnigas utlåtande. Reservanten har ägnat de sakkunnigas

kostnadsberäkningar för en daglig förbindelse en ingående granskning.

Han anmärker bland annat, att de sakkunniga angående såväl

gods- som persontrafiken i allt för hög grad utgått från den dittills

varande, enligt reservantens åsikt genom dåliga reguljära förbindelser

och höga fraktsatser i sin utveckling hämmade trafiken samt sålunda

för framtiden räknat med mycket för låga siffror i dessa hänseenden.

Jämväl beträffande en daglig linjes inkomst av postbefordran har reservanten

kommit till betydligt högre belopp än de sakkunniga. Frånsett

av de sakkunniga kalkylerade avskrivningar och assuranser har reservanten

— med utgångspunkt i övrigt från av de sakkunniga beräknade

Be tänk .ande

av sakkunniga
-

Reservation.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.

Utlåtande av

kommerskollegium.

utgifter ävensom inkomster för post och gods, men från egna beräkningar

för passagerartrafiken — kommit till det resultat, att en daglig

linje från Göteborg till Immingham i England skulle lämna en vinst

av omkring 41 ;a % på i företaget nedlagt kapital. Vid en jämförelse

med statens uppoffringar i fråga om ångfärjeförbindelsen Trälleborg—

Sassnitz, vilken, enligt reservantens uppgift, frånsett assuranser och

avskrivningar visade en nettovinst av 4,41 % k i färjorna nedlagt kapital,

har reservanten funnit liknande uppoffringar vara lika väl motiverade

beträffande daglig linje till England.

Reservanten bar såsom sin bestämda uppfattning uttalat, att en

daglig förbindelse mellan Sverige och sådan hamn i mellersta England,

som till sig kan förena post-, passagerar- och expressgodstrafik

såväl till London (med samma restid som över Harwich) som till de

för vår handel och industri så utomordentligt viktiga distrikten i mellersta

och även norra England (med kortare restider än över Harwich),

skall komma att visa sig vara den enda och rätta lösningen av denna

fråga. Då enligt reservantens mening såväl den av de sakkunniga

företagna utredningen som deras därpå grundade förslag måste anses i

hög grad otillfredsställande, har reservanten hemställt, att den förevarande

betydelsefulla frågan måtte ånyo underkastas en allvarlig, ingående

och opartisk utredning och prövning.

Till följd av remiss har kommerskollegium den 28 mars 1916 avgivit

utlåtande i ämnet. Kommerskollegium har till en början lämnat

en redogörelse för kollegium från skilda håll tillhandakommen utredning

i ämnet. För egen del har kollegium framhållit, hurusom förbättrandet

av våra samfärdselförbindelser med främmande länder inginge

såsom ett viktigt led i främjandet av vårt lands- ekonomiska utveckling.

Ett förbättrande av ångfartygsförbindelserna med England

måste anses vara av särskilt stor betydelse, då jämte Tyskland England

vore det land, med vilket vi hade de största handelsförbindelserna.

Efter att hava meddelat en omfattande samling statistiska uppgifter,

vilka äro belysande för den föreliggande frågan, har kommerskollegium

vidare framhållit, att statistiken med all tydlighet visade,

vilken avsevärd betydelse handelsutbytet mellan Sverige samt Storbritannien

och Irland ägde för de båda rikena. Fog funnes ock för det

antagandet, att förutsättningar vore för handen för en tillväxt av denna

handelsomsättning. Ehuru synnerligen omfattande, hade de hittillsvarande

sjöförbindelserna mellan Sverige och England visat sig i viss

mån otillräckliga. Alla vore ock ense därom, att något borde åtgöras

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 24S. 5

för att förbättra desamma. Endast rörande omfattningen av dessa

förbättringar både delade meningar yppats.

Det förslag i ämnet, som framlagts av de sakkunniga, syntes emellertid

under alla förhållanden kunna anses otillräckligt. Redan i mång-a

av de yttranden, som i frågan avgivits till de sakkunniga, hade förordats

daglig förbindelse. Åven reservanten bland de sakkunniga hade

uttalat sig därför. På andra håll, där man tidigare ställt sig tveksam

till behovet av dagliga förbindelser, hade man också numera ändrat

mening och anslutit sig till tanken på sådana förbindelser. För egen

del hade kommerskollegium kommit till den uppfattningen, att endast

dagliga regelbuudna förbindelser utgjorde en tillfyllestgörande förbättring

av de dittillsvarande förhållandena och öppnade möjlighet för utveckling

av handelsutbytet mellan de båda länderna.

Den av kommerskollegium lämnade utredningen gåve vid handen

att tillräckligt fraktgods för en dylik linje redan nu fcrefunnes från

Sverige till England. Åven syntes det kunna påräknas transitogods

till sistnämnda land från Ryssland och Finland. Åt trafiken från England

till Sverige syntes icke det senare landets import från England

lämna tillräckliga kvantiteter av gods, om man frånsåge stenkol och

koks, vilka givetvis icke lämpade sig såsom fraktgods för den ifrågasatta

linjen. Emellertid syntes man här kunna räkna med avsevärda

kvantiteter engelskt transitogods till Ryssland. Den nya förbindelsen

borde avses jämväl för personbefordran. Därvid kunde förhoppningar

hysas, att resandeströmmen mellan England och Ryssland samt vice

versa skulle komma att, därest förbindelserna bleve goda och bekväma,

begagna sig av dessa. En daglig, tillräckligt snabb ångbåtsförbindelse

skulle även kunna ombesörja posttrafiken.

Den nya linjen borde ägas och drivas av staten. I likhet med

vad fallet vore med den svenska ångfärjeförbindelsen Trälleborg—

Sassnitz borde driften anförtros åt järnvägsstyrelsen.

Såsom ändpunkt för linjen i Sverige kunde enligt kollegii mening

ingen annan hamn ifrågakomma än Göteborg. Frågan om den lämpligaste

ändpunkten i England syntes icke kunna bedömas förrän efter

noggranna undersökningar och underhandlingar med vederbörande på

ort och ställe. I varje fall borde linjen hava endast en ändpunkt i

England liksom i Sverige.

Beträffande spörsmålet, om den tilltänkta förbindelsen borde uppehållas

med ångfärjor eller vanliga expressångare, ansåge kommerskollegium,

att ångfärjetrafik skulle vara bäst ägnad att förläna den nya

förbindelseleden en icke allenast lokal, utan även verkligt nationell

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.

betydelse. Enligt kollegii tanke talade starka skäl, som av kommerskollegium

närmare utvecklats, för att planerna på den nya linjen åtminstone

i dess definitiva gestaltning inriktades på möjligheten av ångfärjedrift.

Med hänsyn till vissa av kollegium angivna omständigheter, bland

annat de nuvarande förhållandena på fraktmarknaden, hade kollegium

funnit det omöjligt att för närvarande uppgöra en något så när tillförlitlig

inkomst- och utgiftsberäkning för ifrågavarande kommunikationsföretag.

Förutom att detta utgjorde eu lucka i materialet för bedömandet

av frågan om ändamålsenligheten av det ena eller andra slaget

av drift, saknades helt eller delvis utredning om åtskilliga andra faktorer

av den största betydelse för ett sådant bedömande. Sådana faktorer

vore exempelvis samtrafik med järnvägarna och särskilda exporttariffer

för transporten å desamma. Dessa och ett flertal andra med

förevarande spörsmål sammanhängande frågor syntes kollegium böra

bliva föremål för utredning, innan’ den definitiva gestaltningen av linjen

kunde bestämmas.

Ehuru således en definitiv gestaltning av den ifrågasatta dagliga

regelbundna ångbåtsförbindelsen mellan Sverige och England icke nu

omedelbart kunde åvägabringas, syntes det kollegium å andra sidan

vara av synnerlig vikt, att åtgärder av provisorisk natur för omedelbart

upprättande av sådana förbindelser bleve vidtagna. De åtgärder, som

sålunda skulle kunna komma ifråga, kunde, i den mån statens medverkan

kunde krävas för ändamålet, tänkas bestå i inköp eller förhyrning

för statens rökning av lämpliga ångfartyg eller subventionering

av något eller några svenska rederiföretag för linjens uppehållande eller

olika kombinationer av dessa utvägar. Emellertid borde dessa förhållanden

omedelbart göras till föremål för ytterligare undersökning.

I samband därmed borde även undersökas möjligheterna att redan under

provisoriet tillgodose den skånska livsmedelsexportens transportbehov.

Med åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts har kommerskollegium

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte dels låta skyndsamt verkställa

en allsidig utredning angående möjligheterna för upprättande, så

fort ske kunde, av daglig, regelbunden ångbåtsförbindelse av antydd

beskaffenhet och omfattning mellan Sverige och England, eventuellt

medelst ångfärjor, dels ock föranstalta om erforderliga åtgärders vidtagande

i syfte att, i avbidan på resultatet av nyss förordad utredning,

regelbunden och, så vitt möjligt, daglig ångbåtsförbindelse mellan Sverige

och England komme till stånd på det sätt och på de villkor i

övrigt, som efter företagen undersökning kunde befinnas lämpliga och

möjliga att genomföra.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 24S. 7

Järnvägsstyrelsen, som på uppdrag av mig redan förut verkställt

åtskilliga preliminära utredningar i ämnet, har den 5 maj 1910 avgivit

infordrat utlåtande, därvid styrelsen anfört, bland annat, följande:

Vad först beträffade de sakkunnigas förslag att genom understöd

till vissa linjer åstadkomma någon ökning av de regelbundna turerna

mellan Sverige och England, instämde styrelsen fullständigt i kommerskollegii

uttalande att detta förslag under alla omständigheter måste

anses otillräckligt. Staten torde icke behöva träda in för att åstadkomma

en dylik mindre förbättring av förbindelserna, då en betydlig

trafik med England redan förefunnes och det alltså icke, såsom i andra

fall, gällde att understödja upparbetandet av en trafik.

Skulle staten ekonomiskt ingripa, borde det enligt styrelsens åsikt

endast vara i den avsikten att åstadkomma en fullgod, daglig förbindelse

mellan Sverige och England. Att en sådan förbindelse vore i

hög grad önskvärd, därom torde icke vara tvivel. .Säkerligen skulle

Sveriges handelsförbindelser med England i hög grad främjas, därest

en förstklassig regelbunden, daglig förbindelse kunde åstadkommas.

Härigenom skulle, utom den svensk-engelska godstrafiken, även persontrafiken

och under vissa förutsättningar postbefordringen underlättas.

Därjämte torde måhända eu dylik -förbindelse, i förening med en förbindelse

mellan Sverige och Ryssland, kunna draga till sig en del

transitotrafik, ehuruväl detta ännu måste anses ovisst.

Styrelsen hade redan tidigare haft anledning att låta verkställa en

undersökning över möjligheterna för en daglig förbindelse mellan Sverige

och England, dels med ångfärjor, dels med vanliga ångfartyg.

Denna undersökning hade visserligen varit av helt preliminär natur,

men styrelsen ansåge^ emellertid, att den lämnat två viktiga resultat.

Det ena vore att, under för övrigt jämförliga förhållanden — d. v. s.

om färjorna icke toges alltför stora i jämförelse med ångfartygen —

en ångfarjeförbindelse hade större utsikter till bärighet än en ångbåtstorbindelse,

vartill komme, att ångfärjor medgåve en väsentligt snabbare

befordran av godset än ångfartyg. Det andra vore, att en daglig

ungfär jer oute hade ganska goda utsikter att inom jämförelsevis kort tid

lämna en tillfredsställande avkastning, förutsatt dock att färjorna icke

tilltoges alltför stora och dyrbara.

Såsom en viktig synpunkt beträffande den ifrågasatta linjen ansåge

sig styrelsen böra framhålla, att densamma — vars ändamål ju

icke så mycket kunde bliva att nyskapa trafik mellan Sverige och England

som att koncentrera och underlätta den trafik, som redan nu

Utlåtande av

järnvägBstyrelBen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.

funnes, samt möjliggöra dess vidare utveckling — såvitt möjligt borde

planeras så att den hade utsikter att kunna bära sig själv.

Vad routens anordning för övrigt beträffade, vore styrelsen enig

med kommerskollegium, att den svenska hamnen borde bliva Göteborg

och att routen i England borde gå till en hamn, icke delas på flera.

Skulle resultatet bliva en ångfärjeroute, vore det givetvis alldeles nödvändigt

att välja en enda hamn. Att redan nu utpeka den lämpligaste

engelska hamnen läte sig enligt styrelsens mening icke göra; detta

förutsatte närmare förhandlingar och överenskommelser med engelska

myndigheter, järnvägsbolag och hamnförvaltningar.

På av kommerskollegium angivna skäl ansåge styrelsen uppenbart,

att en förbindelse av ifrågavarande natur borde anordnas och drivas

av staten, och styrelsen ansåge även, i likhet med kollegium, att den

borde förvaltas och drivas genom järnvägsstyrelsens försorg.

Då styrelsen på grund av det anförda vore, i likhet med kommerskollegium,

övertygad om betydelsen av en daglig, av staten driven förbindelse

med England, anslöte sig styrelsen på det livligaste till kollegii

förslag om upptagande till förnyad utredning av frågan om förbindelsen

mellan Sverige och England, varvid alltså torde böra under,

sökas möjligheterna för en daglig, regelbunden, av staten driven förbindelse

mellan Göteborg och England medelst ångfärjor eller eventuellt

ångfartyg. Under förutsättning att Kungl. Maj:t delade kommerskollegii

och järnvägsstyrelsens åsikt, att företaget ifråga borde

förvaltas av styrelsen, och med hänsyn till att utredningen till stor del

torde komma att röra sig om järnvägs frågor, varav torde följa, att

styrelsen komme att deltaga i densamma, ville styrelsen ifrågasätta,

att kostnaderna därför bestredes av trafikmedel, intill ett belopp av

högst 75,000 kronor.

Huruvida, i avvaktan på att en dylik förbindelse skulle kunna

ordnas, några provisoriska åtgärder behövde vidtagas av staten för att

åstadkomma ökning och förbättring av de före kriget existerande linjerna,

torde närmast bero på den tidpunkt, då den fullgoda förbindelsen

kunde komma till stånd. Denna fråga torde det tillkomma utredningen

att besvara. För sin del vore styrelsen ingalunda övertygad

om nödvändigheten av sådana provisoriska åtgärder, än mindre om att

en provisorisk förbindelse borde bedrivas av staten. Skulle- emellertid

en provisorisk förbindelse med statsunderstöd komma till stånd, ansåge

sig styrelsen böra särskilt framhålla, att uppgörelsen därom borde

träffas i sådan form, att icke särskilda kostnader för förbindelsens avveckling

uppstode för staten, såsom beträffande Sassnitzrouten blev

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.

9

fallet på grund av den korta tiden mellan beslutandet av ångfärjeförbindelsen

och densammas inrättande.

Betydelsen för vårt näringsliv av att erhålla en daglig, reguljär Departementsångfartygsförbindelse

med England torde från de allra flesta håll vara ch8fenerkänd.

Den utredning, som nu föreligger och för vars huvuddragjag

redogjort, har i åtskilliga hänseenden endast kunnat vara av preliminär

natur. Den torde dock få anses hava bestyrkt ändamålsenligheten

av att en sådan förbindelse medelst ångfärjor eller ångbåtar anordnas

genom statens försorg. Emellertid är uppenbarligen en ytterligare,

ingående utredning erforderlig, innan man kan bilda sig ett slutgiltigt

omdöme i frågan. För min del vill jag därför tillstyrka verkställande

av en dylik mera ingående och fullständig utredning. Därvid

torde även, på sätt de hörda myndigheterna tänkt sig, böra tagas i övervägande

spörsmålet, huruvida, i avvaktan på huvudfrågans slutliga lösning,

några provisoriska åtgärder lämpligen böra från statens sida vidtagas

för att åstadkomma ökning och förbättring av de hittills existerande

linjerna.

Då en förbindelse av ifrågavarande natur torde böra förvaltas och

drivas av järnvägsstyrelsen och utredningen till stor del kommer

att röra sig om frågor av trafikteknisk natur, delar jag styrelsens

uppfattning, att kostnaderna för den nya utredningen lämpligen böra

bestridas av statens järnvägars trafikmedel. Mot det ifrågasatta beloppet,

högst 75,000 kronor, har jag ingen anmärkning att framställa.

Emellertid synes riksdagens medgivande att för ändamålet använda

trafikmedel till nämnda belopp lämpligen böra utverkas.

Jag hemställer alltså, att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att av statens järnvägars trafikmedel må användas

ett belopp av högst 75,000 kronor för verkställande

av en allsidig utredning rörande frågan om

anordnande genom svenska statens försorg av en

daglig regelbunden förbindelse medelst ångfärjor eller

ångfartyg mellan Göteborg och engelsk hamn.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 223 Käft. (Nr 248.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 248.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle

proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utredning rörande frågan om förkättrade sjö fartsförbindelser med England. s. 9 i texten
  2. SU 1916:117 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående utredning rörande frågan om förbättrade sjöfarts förbindelser med England. ,, , J s. 1 i texten