Sök i Ratio Lex

Angående indragning av de biskoparna anslagna prebenden

12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:44, Angående indragning av de biskoparna anslagna prebenden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

1

Nr 44.

Kungl. Majis nådiga proposition till riksdagen angående indragning

av de biskoparna anslagna prebenden; given Stockholms

slott den 3 december 1915.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen medgiva, att indragning av de återstående biskopsprebendena

må, i den ordning Kungl. Maj:t prövar skäligt bestämma och enligt den

ersättningsgrund, som i nådiga kungörelsen den 28 april 1882 finnes angiven,

successivt genomföras med anlitande av biskopslöneregleringsfondens

inkomster.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 38 höft. (Nr 44.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

december 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von SyDOW,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Härefter anförde departementschefen, statsrådet Westman:

av^bMo^ar Nedan i skrivelse den 18 mars 1857 (nr 42), vid vilken tid de flesta

"nas^reben- biskoparna ännu hade flera prebendepastorat, yttrade rikets ständer

«<"• i sammanhang med begäran om lönereglering för biskoparna, att de ansåge

biskopsprebendena icke vara behövliga för beredande av tillfälle till

pastoralvård för biskoparna och därför böra upphöra, och anhöllo rikets

ständer för den skull, att i det förslag till lönereglering för biskoparna,

som skulle föreläggas rikets ständer, avlöning måtte upptagas åt särskilda

kyrkoherdar vid prebendepastoraten.

I proposition den 16 december 1859 (nr 63) föreslog Kungl. Maj:t

rikets ständer att antaga vissa grunder för reglering av biskoparnas avlöning.

Punkterna 4:o, 5:o, 6:o och 7:o i dessa grunder hade följande

lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 44.

4:o.

Om, efter skedd utredning, lönen befinnes överstiga det belopp, densamma enligt

andra punkten bör utgöra, med så stort värde, som svarar mot avkastningen av

ett eller flera med tjänsten förenade prebendepastorat, bör det eller de därifrån skiljas

och pastor där tillsättas i den ordning, som för regula gäll är stadgad, dock att

för varje biskopsstol ett prebendepastorat varder såsom sådant bibehållet.

Skulle prebendepastorat, vilket enligt förestående grund borde från biskopslon

skiljas, vara så litet, att det icke förmår avlöna egen pastor, må av Kungl. Maists

särskilda prövning bero, huruvida detsamma skall med annat pastorat förenas eller

tills vidare vid samma biskopslon bibehållas.

5:o.

Överskjuter biskopslon det för densamma bestämda värde med större belopp än

som motsvarar inkomsten av därifrån skilda prebendepastorat, bestämmer Kungl. Ma^.t

vilka inkomster ytterligare böra därifrån avskiljas. Dessa ingå till statskontoret för

att under titel: »Biskopslöneregleringsfonden» redovisas och till jämnande ^av annan

biskopslon användas. På samma sätt förfares, om löneinkomsterna befinnas överskjuta

normalbeloppet med mindre summa än att något prebendepastorat genast kan därifrån

skiljas.

6:o.

Understiger biskopslon det för densamma fastställda belopp, skall fyllnaden tjänsten

tilldelas °av biskopslöneregleringsfonden, så snart denna därtill lämnar tillgång.

7:o.

Så snart Kungl. Maj:t finner biskopslöneregleringsfondens årliga inkomst uppgå

till det belopp, att av densamma ersättning kan biskop lämnas för prebendepastorat,

som bör, men förut icke kunnat, från tjänsten skiljas och med egen kyrkoherde

förses, gives om verkställandet därav nådig befallning, varvid, i valet mellan flera,

företrädesvis bestämmes prebendepastorat i stift, där mer än tvenne sadana äro biskopen

på lönen anslagna.

Enligt skrivelse den 29 oktober 1860 nr 206) antogo rikets ständer

dessa grunder med den ändring avseende å punkten 4:o, att tillsättningen

av prebendepastoraten borde ske i den ordning, som tillämpats, innan

de blevo prebenden.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 15 juni 1861 godkänt

ifrågavarande ändring, reglerades biskoparnas löner enligt dessa grunder

genom särskilda nådiga beslut åren 1869—1882. Varje biskop behöll

därvid ett prebende, utom biskoparna i Linköpings och Härnösands stift,

som -fingo behålla två vardera. Av dessa senare indrogs det ena^ för biskopen

i Linköping år 1885 och det ena för biskopen i Härnösand ar 1886.

Sedermera har Härnösands pastorat den 30 april 1913 efter Kungl. Maj:ts

proposition till riksdagen (nr 124 år 1912) upphört att vara prebende åt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

biskopen i Härnösand och, genom sammanslagning år 1915 av Växjö och

Kalmar stift, Ljungby, Hossmo och S:t Sigfrids församlingars pastorat av

sig självt upphört att vara biskopsprebende. Till följd härav är nu åt

en var av biskoparna anslaget ett prebendepastorat, utom åt biskoparna

i Härnösand och Luleå; den senare erhöll nämligen icke något prebendepastorat,

då hans ämbete genom nådigt beslut den 27 oktober 1903 inrättades,

utan hans lön utgår i sin helhet från biskopslöneregleringsfonden.

De nuvarande biskopsprebendena äro sålunda:

för ärkebiskopen: Bälinge pastorat,

biskopen i Linköpings stift: Kärna och Kaga församlingars pastorat,

Skånings-Asaka pastorat,

> Vansö ochHärads församlingarspastorat,

■ Lundby pastorat,

■ Gårdsby och Söraby församlingars

pastorat,

Lomma pastorat,

Tölö, Lindoine och Alvsåkers församlingars

pastorat,

Stora Kils och Frykeruds församlingars

pastorat,

Visby stads- och landsförsamlingars

pastorat.

» Skara

» Strängnäs

» Västerås

Lunds

Göteborgs

Karlstads

Visby

Rikets ständer anhöllo i skrivelse den 12 juni 1866 (nr 72), att Kungl.

Maj:t matte taga i övervägande, om icke prebendepastoraten (såväl biskopssom

professors-, teologie adjunkts- och teologie lektorsprebendena) kunde

i den mån innehavarna avginge indragas, samt att Kungl. Maj:t i sådant

fall ville till riksdagen avlåta proposition i ämnet jämte förslag till ersättning

åt vederbörande för de löneinkomster, som utginge från dessa pastorat.

I särskild skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll prästeståndet, att Kungl.

Maj:t matte lata bero vid vad redan vore stadgat och förordnat rörande

prebendepastoraten. I händelse Kungl. Maj:t skulle anse en ytterligare

utsträckning i den redan beslutade indragningen böra ifrågakomma, hoppades

ståndet, att fragan härom såsom berörande 1723 års privilegier

måtte hänskjutas till kyrkomötet.

Genom nådig skrivelse den 21 augusti 1868 (nr 4) inhämtade Kungl.

Maj:t kyrkomötets mening i det ämne, som rikets ständers och prästeståndets

berörda skrivelser avsågo.

Kyrkomötet svarade i underdånig skrivelse den 24 september 1868,

bland annat, att kyrkomötet, under förutsättning att för kompetens till

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr it.

teologie professors, teologie adjunkts och teologie lektors tjänst fordrades

intyg om att sökanden under ett år utövat prästerlig tjänst inom församling,

tillstyrkte bifall till rikets ständers anhållan, att de ännu återstående

prebendepastoraten måtte indragas.

Härefter förordnade Kungl. Maj:t den 28 april 1882 (bihang till svensk

författningssamling nr 23), att var och en, som därefter utnämndes till

innehavare av ämbete eller tjänst, varmed enligt gällande bestämmelser

prebendepastorat vore förenat, skulle vara skyldig att, om och när Kungl.

Maj:t så beslutade, avträda prebendepastoratet mot fyllnad i den med ämbetet

eller tjänsten förenade lön till det belopp, vartill inkomsten av prebendepastoratet

funnes i lönestat upptagen eller vid lönereglering beräknad.

Samtliga nuvarande biskopar äro i sina fullmakter tillförpliktade

denna skyldighet.

I enlighet med dessa grunder har Kungl. Maj:t beslutit, att från biskopslöneregleringsfonden

skulle utgå årlig ersättning till biskopen i Linköping

för Vårdsbergs prebendepastorat med kronor 3,038: 49 samt till biskopen

i Härnösand för Säbrå prebendepastorat med kronor 2,210 och för Härnösands

prebendepastorat med kronor 2,073:88.

I proposition (nr 38) till 1893 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t,

bland annat, riksdagen medgiva, att Lundby och Tu ve församlingars

pastorat måtte upphöra att vara prebende åt teologie lektorn vid högre

latinläroverket i Göteborg. I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

framhöll föredragande departementschefen, att rikets ständers skrivelse

av den 12 juni 1866 icke innefattade något beslut om prebendepastoratens

upphörande utan närmast avsåge en utredning i ämnet, därvid uttryckligen

angivits, att frågans slutliga behandling påkallade prövning av riksdagen.

Riksdagen biföll propositionen och anförde i skrivelse den 29 april

1893 (nr 84), att riksdagen i överensstämmelse med den uppfattning, vilken

uttalats i rikets ständers skrivelse den 12 juni 1866, ansåge önskligt, att

ännu återstående prebendepastorat, så snart ske kunde, indroges.

Även kyrkomötet biföll enligt skrivelse den 30 september 1893 (nr

7) Kungl. Maj:ts berörda framställning och yttrade därvid, att kyrkomötet

år 1868 tillstyrkt prebendepastoratens indragning under viss förutsättning

beträffande teologie professors, teologie adjunkts och teologie

lektors tjänst, men att denna förutsättning icke längre kunde under alla

förhållanden fasthållas.

Sedan i anledning av rikets ständers berörda skrivelse angående prebendepastoratens

indragning samtliga domkapitel med flera myndigheter

hörts, avgåvo kammarkollegium och statskontoret, på grund av nådig remiss,

den 18 mars 1898 underdånigt utlåtande i ärendet och anförde därvid

bland annat följande:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kitngl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 44.

Att enligt de vid 1859 — 1860 års riksmöte antagna ock genom nådiga brevet den

15 juni 1861 fastställda grunder för lönereglering för biskoparna ett prebendepastorat

skulle såsom sådant bibehållas för varje biskopsstol, hade sin orsak i, bland andra, även

ekonomiska skäl. Da emellertid riksdagen sedermera i skrivelse den 29 april 1893

gjort en ytterligare framställning om återstående prebendepastorats indragning och

kyrkomötet härtill förordat bifall utan att vid indragning av biskoparnas prebenden

ifrågasätta något villkor, samt vid de framställningar om Härnösands stifts delning,

som vid olika tillfällen och senast år 1898 av Kungl. Maj:t avlåtits till riksdagen, det

icke ansetts böra ifrågasättas, att åt biskopen i det nya norrländska stiftet på lön ansloges

något prebendepastorat, funne ämbetsverken icke någon betänklighet mot att

tillstyrka eu sådan indragning, i den mån erforderliga tillgångar kunde beredas till

ersättning åt biskoparna för den avkomst av prebendepastoraten, som vid löneregleringen

blivit påräknad.

Sedan därefter åtskilliga underdåniga ansökningar av prebendepastorat

gjorts om deras frigörande från prebendeegenskapen, anbefalldes kammarkollegium

och statskontoret den 4 juni 1907 att avgiva underdånigt utlåtande,

huruvida och i vad mån biskopslöneregleringsfonden dåmera skulle, utan

tillgripande av dess kapitaltillgångar, kunna bereda medel till indragning

av biskopsprebendena och, i händelse medlen icke försloge till samtidig

indragning av dem alla, i vilken ordningsföljd indragning av dem lämpligen

borde med tillitande av dessa medel genomföras.

Till svar härå avgåvo kammarkollegium och statskontoret den 11 oktober 1907

underdånigt utlåtande i ärendet. Ämbetsverken redogjorde däri för vad en indragning

av samtliga biskopsprebenden skulle kosta fonden, fondens ställning samt den ordning,

i viiken indragningen lämpligen borde ske även med hänsyn till fondens avkastning.

Vad härefter beträffade det belopp, som vore erforderligt för samtidig indragning

av alla biskopsprebendena, hade detta i ämbetsverkens underdåniga utlåtande den 18

mars 1898 beräknats till ett ungefärligt belopp av kronor 36,110, vilken beräkning

dock av ämbetsverken ansetts ej fullt säker. Den anmaning, ämbetsverken vid remitterandet

till orten av föreliggande ärende ställt till vederbörande att åvägabringa utredning

rörande prebendepastoratens avkomst, hade endast undantagsvis besvarats tillfredsställande.

Droges från ett från kronor 36,110 till kronor 36,830 höjt belopp ersättningen

för Härnösands prebendepastorat, kronor 2,794:42, vars indragning blivit ifrågasatt,

och det vid löneregleringen beräknade värdet för Ljungby prebendepastorat, kronor

4,169: 21, vars prebendeegenskap i och med Växjö och Kalmar stifts sammanslagning

av sig själv upphörde, skulle alltså det belopp, som årligen erfordrades för samtidig

indragning av samtliga 10 kvarstående biskopsprebenden, uppgå till kronor 29,866: 37.

I proposition den 5 mars 1909 (nr 123) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

att medgiva dels successiv indragning av de återstående biskopsprebendena

med anlitande av biskopslöneregleringsfondens inkomster, dels

ock att ur berörda fond måtte få utgå en pension åt ärkebiskop eller

biskop å 6 000 kronor årligen. I det vid propositionen fogade statsråds
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kull f/l. Majtia Nåd. Proposition Nr 4 i.

7

protokollet över ecklesiastikärenden för samma dag yttrade dåvarande departementschefen,

bland annat:

De framställningar i ämnet, som gjorts från riksdagen, kyrkomötet och vederbörande

församlingar, syntes honom ställa utom tvivel, att det vore eu lämplig och

tidsenlig reform, att de biskoparna anslagna prebendepastoraten indroges, i den män

medel därtill kunde beredas.

Enligt privilegierna för biskopar och prästerskapet av den 16 oktober 1723 § 4

skulle alla biskopar »oförändrat njuta och behålla efter gammal hävd sina biskopsstift,

prebendesocknar och hemman». Ändring i eller upphävande av dessa privilegier

kunde, som bekant, jämlikt § 114 regeringsformen ej ske utan genom Konungens och

riksdagens sammanstämmande beslut och med bifall av allmänt kyrkomöte.

Det funnes eu mening, som även kommit offentligt till uttryck, att såväl riksdagen

genom de förut omförmälda besluten av åren 1857, 1860, 1866 och 1893 som

kyrkomötet genom dess beslut av åren 1868 och 1893 redan givit sitt bifall till samtliga

biskopsprebendens indragning och att således någon framställning i ämnet vare

sig till riksdagen eller till kyrkomötet icke erfordrades. Så torde emellertid icke

vara förhållandet.

I de av rikets ständer år 1860 fastställda grunder för reglering av biskoparnas

löner inginge bland annat den bestämmelse, att för varje biskopsstol ett prebeudepastorat

skulle vara såsom sådant bibehållet. Men det vore just fråga om borttagande

av detta sista prebende. Den framställning i ämnet, 1866 års riksmöte gjorde, innefattade

icke något beslut om prebendepastoratens indragning utan avsåg närmast en

utredning i ämnet, därvid uttryckligen angavs, att frågans slutliga behandling påkallade

prövning av riksdagen. Senare, år 1893, hade riksdagen visserligen upprepat sin

år 1866 uttalade önskan om de ännu återstående prebendepastoratens indragning, så

snart sådant kunde ske, men icke fattat något definitivt beslut rörande de återstående

biskopsprebendenas indragning och på vilket sätt detta skulle ske, men väl i

speciella fall, då det gällt indragning av lektorsprebenden, givit sitt bifall till framställning

om sådan indragning. Yad åter beträffade kyrkomötets ställning till

frågan hade visserligen 1868 års kyrkomöte, vars mening i det ämne, som avsåges i

rikets ständers skrivelse den 12 juni 1866, av Kungl. Maj:t inhämtades, tillstyrkt bifall

till »rikets ständers anhållan att de ännu återstående prebendepastoraten måtte

indragas», men då rikets ständers berörda skrivelse icke innefattade annan anhållan

än begäran om eu utredning av Kungl. Maj:t i ämnet, därvid tillika angavs, att frågans

slutliga behandling påkallade riksdagens prövning, torde få anses nödigt, att

även kyrkomötets bifall inhämtades för definitivt beslut om indragning av de sista biskopsprebendena,

helst som kyrkomötet icke haft tillfälle att pröva, i vilken ordning

och särskilt mot vilken ersättning till vederbörande sådan indragning skulle ske.

Enligt kammarkollegiets och statskontorets förut omförmälda utredning utgjorde

det belopp, varmed biskoparna i händelse av samtidig indragning av biskopsprebendena

borde erhålla ersättning för mistad avkomst av dessa prebenden, omkring 32,660

kronor, vilket belopp motsvarade summan av de vid lönereglering beräknade behållna

inkomsterna från prebendepastoraten, med undantag av det biskopen i Kalmar stift anslagna

Ljungby pastorat, vilket utan vidare komme att indragas vid nämnda stifts

sammanslagning med Växjö stift. Ehuruväl flera av biskoparna torde komma att lida

betydande minskning i sina löneinkomster genom indragning av prebendena mot erhållande

av sålunda beräknad ersättning, torde väl annan ersättningsgrund icke kunna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4 i.

ifrågakomma, enär samtliga biskoparna, såsom utnämnda efter den 28 april 1882, enligt”

nådiga kungörelsen av samma dag vore förpliktade att frånträda sina prebenden

mot berörda ersättning.

I likhet med vad som i de fastställda grunderna för reglering av biskoparnas

löner stadgats i avseende å indragning av de prebenden, utöver ett vid varje biskopsstol,

som varit biskoparna anslagna, torde ersättningen även för dessa sista biskopsprebenden

böra utgå ur biskopslöneregleringsfonden, i den mån densamma därtill lämnade

tillgång. För en sådan utsträckt användning av fondens medel torde jämväl erfordras

riksdagens och kyrkomötets medgivande.

Nu vore emellertid icke indragning av alla biskopsprebenden lika angelägen. .

Och det syntes departementschefen icke vara lämpligt att, där förhållandena påkallade

en omedelbar indragning av något biskopsprebende, låta därmed anstå till dess fonden

lämnade tillgång till samtidig indragning av dem alla. Tvärtom syntes honom eu

successiv indragning av de återstående biskopsprebendena böra ske och detta i den

ordning, behovet därav gjorde sig särskilt gällande och fondens tillgångar det medgåve.

Kungl. Maj:ts sistberörda proposition blev av Första kammaren bifallen,

men av Andra kammaren avslagen, till följd varav frågan förföll.

I skrivelse den 28 mars 1913 (nr 39) anhöll sedermera riksdagen,

det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning rörande ändrade grunder

för biskoparnas avlöning samt därefter för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda. Riksdagen anförde i nämnda

skrivelse, bland annat, att sedan det övriga prästerskapets avlöningar reglerats

efter nya grunder, det icke torde förefinnas någon anledning att

enbart i avseende å biskoparna bibehålla de gamla avlöningsformerna,

varjämte riksdagen uttalade sig för att de församlingar, som för det dåvarande

vore biskoparna tilldelade såsom prebenden, i allmänhet icke

vidare skulle bibehålla denna egenskap utan erhålla särskild pastor.

Doparte- Då jag den 13 oktober 1915 inför Kungl. Maj:t anmälde detta

menttehefen. ären(]e; yttrade jag följande:

Delande den av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 5 mars 1909 framlagda uppfattning om lämpligheten av att vidtaga en successiv

indragning av de återstående biskopsprebendena och därvid anlita biskopslöneregleringsfondens

inkomster ävensom om den formella behandlingen av detta ärende anser jag

denna åtgärd icke längre böra uppskjutas. Dels hava nämligen, på sätt jag senare

vill visa, biskopslöneregleringsfondens årliga inkomster sedan år 1909 betydligt tillvuxit,

möjliggörande en raskare indragning av dessa prebenden, dels och framför allt

synes mig en redan verkställd och snart förestående lönereglering för prästerskapet i

biskoparnas prebendepastorat nödvändiggöra sådan indragning. Ty å ena sidan äro

biskoparna, jämlikt kungl. kungörelsen den 28 april 1882, skyldiga att vid indragning

av prebende mottaga den ersättning, som vid respektive biskopslönereglering beräknades

motsvara den behållna inkomsten av prebendepastoratet enligt då gällande lönereglering

för prästerskapet därstädes, oavsett om den behållna inkomsten av prebendet

sedermera vid indragningen i verkligheten uppgår till högre eller lägre belopp

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.

än det sålunda vid regleringen av biskopens lön beräknade, men å andra sidan måste

biskoparna anses berättigade att, om lönereglering för prästerskapet i prebendepastoratet

mellankommer, innan indragning av prebendet sker, tillgodonjuta det för kyrkoherden

därvid fastställda lönebeloppet, även om detsamma skulle betydligt överstiga det ersättningsbelopp,

som i händelse av prebendeindragning skulle tillkomma biskopen. Så

t. ex. äger biskopen i Västerås stift i händelse av indragning av honom på lön anslagna

Lundby prebendepastorat bekomma en ersättning av omkring 1,180 kronor, men nu

är ny lönereglering för prästerskapet i detta pastorat fastställd den 16 juli 1915 att

gälla från och med den 1 maj 1916, och enligt denna lönereglering äger kyrkoherden

åtnjuta en lön å 4,000 kronor årligen, jämte rätt till ålderstillägg å 500 kronor årligen.

Indrages icke Lundby biskopsprebende förr än efter den 1 maj 1916, äger

biskopen i Västerås således att från och med den dagen och intill dess indragning av

prebendet sker uppbära den nya kyrkoherdelöuen jämte eventuellt ålderstillägg, med

avdrag av ersättning till vice pastor. Eu sådan anordning, soin snart skulle få motsvarighet

i avseende å audra biskopslöner, synes mig icke lämplig.

Vad åter beträffar biskopslöneregleringsfonden bar densamma, på sätt bilagda

tablå1) närmare utvisar, på de nio sista åren vuxit från kronor 675,284: 76 vid 1905

års slut till kronor 941,072: 08 vid 1914 års slut, och den årliga medeltillväxten under

åren 1905 -1914 har varit kronor 28,555: 11, men under de tre sista åren kronor

39.661: 56. Skulle samtidig indragning av samtliga bLkopsprebenden nu göras, skulle

alltså, därest ingå andra nya krav ställdes på biskopslöneregleringsfonden, det årliga

överskottet av inkomster utöver utgifter väl förslå till sådan indragning på en gång

av samtliga prebendena, vilken ju skulle betinga en kostnad av högst 30.000 kronor

årligen. Emellertid tillkom för biskopslöneregleringsfonden år 1915 eu ny årlig utgift

å 2,000 kronor genom sammanslagningen av Kalmar och Växjö stift. Vidare pågar

inom ecklesiastikdepartementet, i anledning av riksdagens skrivelse den 28 mars 1913,

en förberedande utredning angående ny lönereglering för biskoparna. Vilka ökade

anspråk eu sådan ny lönereglering kan komma att ställa på fonden och vilka nya

anspråk därå i övrigt kunna komma att framträda, såsom för reparation av biskopshus

m. m., är icke möjligt att nu beräkna. Försiktigheten torde därför bjuda att icke

hårdare anlita fondens inkomster för nu ifrågavarande ändamål än att även andra

uppkommande nya behov kunna med fondens medel tillgodoses. Detta torde vinuas

bäst genom att göra iudragningen av de återstående biskopsprebendena successiv enligt

den ordning, Kuugl. Maj:t finner omständigheterna påkalla.

Att nu närmare angiva denna ordning är icke lätt. De synpunkter, som därvid

i synnerhet torde böra göra sig gällande, äro prebendenas lösensvärde, tiden för ny lönereglerings

ikraftträdande i prebendepastoratet, pastoratets behov av särskild kyrkoherde

med hänsyn till dess storlek och folkmängd samt avstånd till stiftsstaden, behov'' av

dess sammanslagning med annat pastorat, uppgifter som utöver biskopsgöromålen åligga

vissa biskopar m. m. I avseende å de återstående prebendenas lösensvärden, vilka

kammarkollegium och statskontoret beräknat till sammanlagt kronor 29,866: 37, erfordras

givetvis i varje särskilt fall, att vederbörande först höras därom. Skulle prebendena

inlösas i den följd, som betingas av nya löneregleringars ikraftträdande i

prebendepastoraten, bleve ordningen följande:

i) Se sid. 12.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 38 höft. (Nr 44.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Haj ds Nåd. Proposition Nr 44.

Prebendepastorat.

Ny löne- reglering

år.

Pastoratets

areal

□ km.

Pastoratets

folkmängd.

Sannolikt

lösensbelopp

kr.

1. Lundby

1916

20, s 2

1,047

1,181: 10

2. Kärna och Kaga ......................................

1917

40,62

2,068

3,450: -

3. Vansö och Härad ...............................

1917

87,87

1,588

2,243: 29

4. Lomma.........................................

1919

'' 17,00

3,190

2,750: —

5. Skånings-Asaka .....................................

1919

37,53

959

_

6. Visby stads- och landsförsamlingar...............

1920

35,68

10,247

3,240: —

7. Bälinge................................................

1922

138,64

1,804

4,490: -

8. Gärdsby och Söraby ................................

1923

141,21

2,314

2,356: 46

9. Tölö, Lindome och Älvsåker....................

1923

190,7 8

5,167

4,403: 46

10. Stora Kil och Frykerud ..........................

1932

281,4 5

6,673

5.750: -

Summa J

- 1

-

29,864: 31

Beträffande ett av dessa prebendén, Visby, torde dock lämpligheten av dess indragning

böra sättas i fråga med hänsyn därtill, att prebendaripn såsom biskop i rikets

till areal och folkmängd minsta stift torde kunna i större omfattning än i övriga stift

är att påräkna personligen deltaga i församlingsvården. Jag anser dock icke skäl föreligga

att nu undantaga detta prebende vid inhämtandet av kyrkomötets medgivande

till de återstående biskopsprebendenas indragning.

På min av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förklarade

sig Kungl. Maj:t vilja, jämlikt § 114 regeringsformen och

prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723, inhämta kyrkomötets

yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del medgåve, att indragning av de

återstående biskopsprebendena finge, i den ordning Kungl. Maj:t prövade

skäligt bestämma. och enligt den ersättningsgrund, som i nådiga kungörelsen

den 28 april 1882 funnes angiven, successivt genomföras med anlitande

av biskopslöneregleringsfondens inkomster; och i enlighet härmed

avläts till kyrkomötet skrivelse i ämnet.

I underdånig skrivelse den 15 november 1915 har kyrkomötet

tillkännagivit, att kyrkomötet, som icke funnit något att erinra mot den

av Kungl. Maj:t gjorda framställningen, för sin del godkänt densamma.

Beträffande riksdagens i skrivelse den 28 mars 1913 gjorda anhållan

om utredning rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning

har jag redan omnämnt, att en förberedande utredning i detta

ämne för närvarande pågår inom ecklesiastikdepartementet, och är det

anledning förvänta, att densamma skall inom den närmaste tiden vara

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 44.

slutförd. Frågan torde emellertid tarva ytterligare beredning, innan den

kan föreläggas riksdagen och kyrkomötet till avgörande.

-Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

medgiva,

att indragning av de återstående biskopsprebendena

må, i den ordning Kungl. Maj:t prövar skäligt bestämma

och enligt den ersättningsgrund, som i nådiga kungörelsen

den 28 april 1882 finnes angiven, successivt genomföras

med anlitande av biskopslöneregleringsfondens

inkomster.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1916.

TABLÅ,

utvisande biskopslöneregieringsfondens inkomster och utgifter åren 1905—1914.

1905

1906

1907

1908

1909

1910

1911

1912

1913

1914

Kr.

ö.

Kr.

ö

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Inkomster:

Intressemedel och kapital- vinst ......................

24,230

23

25,823

10

26,831

62

28,440

48

28 969

11

29,750

50

30,877

32,506

74

33 453

03

36,463

26

Arrendemedel m. m......

835

19,733

69]

23,884

—

24,141

58

24,538

51

4 916

31

25.022

38

25,126

56

25,631

41

25,794

16

25,106

89

In delningsersättning.........

12,475

59

12,851

65

13,133

88

14,181

41

36,675

01

13,690

93

13,718

45

13,770

16

19,418

28

10,942

51

Skogsförsäljningsmedel......

—

—

—

—

—

-

1,550

99

Expropriationsmedel ......

3,128

99

3,378

88

3,394

12

Diverse ........................

69

—

—

—

—

-

—

—

3,150

51

—

—

35

-

21

—

900

—

900

—

Summa

57,343

51

62,558

75

64,107

08

68,711

39

73,710

94

68,463

81

69,757

01

75,058

30

82,944

35

76,806

78

Årlig medelinkomst ......

Utgifter:

Lönefyllnad ..................

69,946

16,112

19

16,112

16,112

22,860

49

20,510

49

18,860

49

29,210

49

20,510

49

24,243

08

23,284

37

Lön och hyresersättning till

biskop i Luleå ...........

14,000

_

14,000

_

14,000

_

14,000

_

14,000

_

14,000

_

14,000

_

14,000

_

14,000

_

14,000

_

Ersättning för prebenden..

5,248

49

5,248

49

5,248

49

Ersättning till biskopen i

Lunds stift för indraget

kyrkotionde .............

369

26

369

26

369

26

369

26

369

26

369

26

369

26

Bidrag till höjande av lön

till v. pastor i Visby.....

_

_

_

_

_

_

350

_

350

_

350

_

350

_

350

_

350

_

350

_

Diverse .......................

2.219

26

4,061

79

2.233

66

24

66

1,857

79

31,259

47

29

-

154

53

462

06

3,012

43

Summa

37,579

75

39,422

28

37,594

15

37,604

41

37,087

54

64,839

22

43,958

75

35,384

28

39,424

40

41,016

06

Årlig medelutgift ........

Tillväxt.......................

41,391

19,763

08

76

23,136

47

26,512

93

31,106

98

36,623

40

3,624

59

25,798

26

39,674

02

43,519

95

35,790

72

Behållning vid årets slut.

675,284

76

698,421

23

724,934

16

756,041

J4

792,664

54

796,289

13

822,087

39

861,761

41

905,281

36

941,072

08

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 44.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:66 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående indragning av de biskoparna anslagna prebenden. a1 i texten
  2. SU 1916:38 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående indragning av de biskoparna anslagna prebenden. a1 i texten