Angående indragning av de biskoparna anslagna prebenden
12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1916:44, Angående indragning av de biskoparna anslagna prebenden
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.
1
Nr 44.
Kungl. Majis nådiga proposition till riksdagen angående indragning
av de biskoparna anslagna prebenden; given Stockholms
slott den 3 december 1915.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå
riksdagen medgiva, att indragning av de återstående biskopsprebendena
må, i den ordning Kungl. Maj:t prövar skäligt bestämma och enligt den
ersättningsgrund, som i nådiga kungörelsen den 28 april 1882 finnes angiven,
successivt genomföras med anlitande av biskopslöneregleringsfondens
inkomster.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 38 höft. (Nr 44.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
december 1915.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von SyDOW,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Härefter anförde departementschefen, statsrådet Westman:
av^bMo^ar Nedan i skrivelse den 18 mars 1857 (nr 42), vid vilken tid de flesta
"nas^reben- biskoparna ännu hade flera prebendepastorat, yttrade rikets ständer
«<"• i sammanhang med begäran om lönereglering för biskoparna, att de ansåge
biskopsprebendena icke vara behövliga för beredande av tillfälle till
pastoralvård för biskoparna och därför böra upphöra, och anhöllo rikets
ständer för den skull, att i det förslag till lönereglering för biskoparna,
som skulle föreläggas rikets ständer, avlöning måtte upptagas åt särskilda
kyrkoherdar vid prebendepastoraten.
I proposition den 16 december 1859 (nr 63) föreslog Kungl. Maj:t
rikets ständer att antaga vissa grunder för reglering av biskoparnas avlöning.
Punkterna 4:o, 5:o, 6:o och 7:o i dessa grunder hade följande
lydelse:
3
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 44.
4:o.
Om, efter skedd utredning, lönen befinnes överstiga det belopp, densamma enligt
andra punkten bör utgöra, med så stort värde, som svarar mot avkastningen av
ett eller flera med tjänsten förenade prebendepastorat, bör det eller de därifrån skiljas
och pastor där tillsättas i den ordning, som för regula gäll är stadgad, dock att
för varje biskopsstol ett prebendepastorat varder såsom sådant bibehållet.
Skulle prebendepastorat, vilket enligt förestående grund borde från biskopslon
skiljas, vara så litet, att det icke förmår avlöna egen pastor, må av Kungl. Maists
särskilda prövning bero, huruvida detsamma skall med annat pastorat förenas eller
tills vidare vid samma biskopslon bibehållas.
5:o.
Överskjuter biskopslon det för densamma bestämda värde med större belopp än
som motsvarar inkomsten av därifrån skilda prebendepastorat, bestämmer Kungl. Ma^.t
vilka inkomster ytterligare böra därifrån avskiljas. Dessa ingå till statskontoret för
att under titel: »Biskopslöneregleringsfonden» redovisas och till jämnande ^av annan
biskopslon användas. På samma sätt förfares, om löneinkomsterna befinnas överskjuta
normalbeloppet med mindre summa än att något prebendepastorat genast kan därifrån
skiljas.
6:o.
Understiger biskopslon det för densamma fastställda belopp, skall fyllnaden tjänsten
tilldelas °av biskopslöneregleringsfonden, så snart denna därtill lämnar tillgång.
7:o.
Så snart Kungl. Maj:t finner biskopslöneregleringsfondens årliga inkomst uppgå
till det belopp, att av densamma ersättning kan biskop lämnas för prebendepastorat,
som bör, men förut icke kunnat, från tjänsten skiljas och med egen kyrkoherde
förses, gives om verkställandet därav nådig befallning, varvid, i valet mellan flera,
företrädesvis bestämmes prebendepastorat i stift, där mer än tvenne sadana äro biskopen
på lönen anslagna.
Enligt skrivelse den 29 oktober 1860 nr 206) antogo rikets ständer
dessa grunder med den ändring avseende å punkten 4:o, att tillsättningen
av prebendepastoraten borde ske i den ordning, som tillämpats, innan
de blevo prebenden.
Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 15 juni 1861 godkänt
ifrågavarande ändring, reglerades biskoparnas löner enligt dessa grunder
genom särskilda nådiga beslut åren 1869—1882. Varje biskop behöll
därvid ett prebende, utom biskoparna i Linköpings och Härnösands stift,
som -fingo behålla två vardera. Av dessa senare indrogs det ena^ för biskopen
i Linköping år 1885 och det ena för biskopen i Härnösand ar 1886.
Sedermera har Härnösands pastorat den 30 april 1913 efter Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen (nr 124 år 1912) upphört att vara prebende åt
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.
biskopen i Härnösand och, genom sammanslagning år 1915 av Växjö och
Kalmar stift, Ljungby, Hossmo och S:t Sigfrids församlingars pastorat av
sig självt upphört att vara biskopsprebende. Till följd härav är nu åt
en var av biskoparna anslaget ett prebendepastorat, utom åt biskoparna
i Härnösand och Luleå; den senare erhöll nämligen icke något prebendepastorat,
då hans ämbete genom nådigt beslut den 27 oktober 1903 inrättades,
utan hans lön utgår i sin helhet från biskopslöneregleringsfonden.
De nuvarande biskopsprebendena äro sålunda:
för ärkebiskopen: Bälinge pastorat,
biskopen i Linköpings stift: Kärna och Kaga församlingars pastorat,
Skånings-Asaka pastorat,
> Vansö ochHärads församlingarspastorat,
■ Lundby pastorat,
■ Gårdsby och Söraby församlingars
pastorat,
Lomma pastorat,
Tölö, Lindoine och Alvsåkers församlingars
pastorat,
Stora Kils och Frykeruds församlingars
pastorat,
Visby stads- och landsförsamlingars
pastorat.
» Skara
» Strängnäs
» Västerås
Lunds
Göteborgs
Karlstads
Visby
Rikets ständer anhöllo i skrivelse den 12 juni 1866 (nr 72), att Kungl.
Maj:t matte taga i övervägande, om icke prebendepastoraten (såväl biskopssom
professors-, teologie adjunkts- och teologie lektorsprebendena) kunde
i den mån innehavarna avginge indragas, samt att Kungl. Maj:t i sådant
fall ville till riksdagen avlåta proposition i ämnet jämte förslag till ersättning
åt vederbörande för de löneinkomster, som utginge från dessa pastorat.
I särskild skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll prästeståndet, att Kungl.
Maj:t matte lata bero vid vad redan vore stadgat och förordnat rörande
prebendepastoraten. I händelse Kungl. Maj:t skulle anse en ytterligare
utsträckning i den redan beslutade indragningen böra ifrågakomma, hoppades
ståndet, att fragan härom såsom berörande 1723 års privilegier
måtte hänskjutas till kyrkomötet.
Genom nådig skrivelse den 21 augusti 1868 (nr 4) inhämtade Kungl.
Maj:t kyrkomötets mening i det ämne, som rikets ständers och prästeståndets
berörda skrivelser avsågo.
Kyrkomötet svarade i underdånig skrivelse den 24 september 1868,
bland annat, att kyrkomötet, under förutsättning att för kompetens till
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr it.
teologie professors, teologie adjunkts och teologie lektors tjänst fordrades
intyg om att sökanden under ett år utövat prästerlig tjänst inom församling,
tillstyrkte bifall till rikets ständers anhållan, att de ännu återstående
prebendepastoraten måtte indragas.
Härefter förordnade Kungl. Maj:t den 28 april 1882 (bihang till svensk
författningssamling nr 23), att var och en, som därefter utnämndes till
innehavare av ämbete eller tjänst, varmed enligt gällande bestämmelser
prebendepastorat vore förenat, skulle vara skyldig att, om och när Kungl.
Maj:t så beslutade, avträda prebendepastoratet mot fyllnad i den med ämbetet
eller tjänsten förenade lön till det belopp, vartill inkomsten av prebendepastoratet
funnes i lönestat upptagen eller vid lönereglering beräknad.
Samtliga nuvarande biskopar äro i sina fullmakter tillförpliktade
denna skyldighet.
I enlighet med dessa grunder har Kungl. Maj:t beslutit, att från biskopslöneregleringsfonden
skulle utgå årlig ersättning till biskopen i Linköping
för Vårdsbergs prebendepastorat med kronor 3,038: 49 samt till biskopen
i Härnösand för Säbrå prebendepastorat med kronor 2,210 och för Härnösands
prebendepastorat med kronor 2,073:88.
I proposition (nr 38) till 1893 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t,
bland annat, riksdagen medgiva, att Lundby och Tu ve församlingars
pastorat måtte upphöra att vara prebende åt teologie lektorn vid högre
latinläroverket i Göteborg. I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
framhöll föredragande departementschefen, att rikets ständers skrivelse
av den 12 juni 1866 icke innefattade något beslut om prebendepastoratens
upphörande utan närmast avsåge en utredning i ämnet, därvid uttryckligen
angivits, att frågans slutliga behandling påkallade prövning av riksdagen.
Riksdagen biföll propositionen och anförde i skrivelse den 29 april
1893 (nr 84), att riksdagen i överensstämmelse med den uppfattning, vilken
uttalats i rikets ständers skrivelse den 12 juni 1866, ansåge önskligt, att
ännu återstående prebendepastorat, så snart ske kunde, indroges.
Även kyrkomötet biföll enligt skrivelse den 30 september 1893 (nr
7) Kungl. Maj:ts berörda framställning och yttrade därvid, att kyrkomötet
år 1868 tillstyrkt prebendepastoratens indragning under viss förutsättning
beträffande teologie professors, teologie adjunkts och teologie
lektors tjänst, men att denna förutsättning icke längre kunde under alla
förhållanden fasthållas.
Sedan i anledning av rikets ständers berörda skrivelse angående prebendepastoratens
indragning samtliga domkapitel med flera myndigheter
hörts, avgåvo kammarkollegium och statskontoret, på grund av nådig remiss,
den 18 mars 1898 underdånigt utlåtande i ärendet och anförde därvid
bland annat följande:
6
Kitngl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 44.
Att enligt de vid 1859 — 1860 års riksmöte antagna ock genom nådiga brevet den
15 juni 1861 fastställda grunder för lönereglering för biskoparna ett prebendepastorat
skulle såsom sådant bibehållas för varje biskopsstol, hade sin orsak i, bland andra, även
ekonomiska skäl. Da emellertid riksdagen sedermera i skrivelse den 29 april 1893
gjort en ytterligare framställning om återstående prebendepastorats indragning och
kyrkomötet härtill förordat bifall utan att vid indragning av biskoparnas prebenden
ifrågasätta något villkor, samt vid de framställningar om Härnösands stifts delning,
som vid olika tillfällen och senast år 1898 av Kungl. Maj:t avlåtits till riksdagen, det
icke ansetts böra ifrågasättas, att åt biskopen i det nya norrländska stiftet på lön ansloges
något prebendepastorat, funne ämbetsverken icke någon betänklighet mot att
tillstyrka eu sådan indragning, i den mån erforderliga tillgångar kunde beredas till
ersättning åt biskoparna för den avkomst av prebendepastoraten, som vid löneregleringen
blivit påräknad.
Sedan därefter åtskilliga underdåniga ansökningar av prebendepastorat
gjorts om deras frigörande från prebendeegenskapen, anbefalldes kammarkollegium
och statskontoret den 4 juni 1907 att avgiva underdånigt utlåtande,
huruvida och i vad mån biskopslöneregleringsfonden dåmera skulle, utan
tillgripande av dess kapitaltillgångar, kunna bereda medel till indragning
av biskopsprebendena och, i händelse medlen icke försloge till samtidig
indragning av dem alla, i vilken ordningsföljd indragning av dem lämpligen
borde med tillitande av dessa medel genomföras.
Till svar härå avgåvo kammarkollegium och statskontoret den 11 oktober 1907
underdånigt utlåtande i ärendet. Ämbetsverken redogjorde däri för vad en indragning
av samtliga biskopsprebenden skulle kosta fonden, fondens ställning samt den ordning,
i viiken indragningen lämpligen borde ske även med hänsyn till fondens avkastning.
Vad härefter beträffade det belopp, som vore erforderligt för samtidig indragning
av alla biskopsprebendena, hade detta i ämbetsverkens underdåniga utlåtande den 18
mars 1898 beräknats till ett ungefärligt belopp av kronor 36,110, vilken beräkning
dock av ämbetsverken ansetts ej fullt säker. Den anmaning, ämbetsverken vid remitterandet
till orten av föreliggande ärende ställt till vederbörande att åvägabringa utredning
rörande prebendepastoratens avkomst, hade endast undantagsvis besvarats tillfredsställande.
Droges från ett från kronor 36,110 till kronor 36,830 höjt belopp ersättningen
för Härnösands prebendepastorat, kronor 2,794:42, vars indragning blivit ifrågasatt,
och det vid löneregleringen beräknade värdet för Ljungby prebendepastorat, kronor
4,169: 21, vars prebendeegenskap i och med Växjö och Kalmar stifts sammanslagning
av sig själv upphörde, skulle alltså det belopp, som årligen erfordrades för samtidig
indragning av samtliga 10 kvarstående biskopsprebenden, uppgå till kronor 29,866: 37.
I proposition den 5 mars 1909 (nr 123) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att medgiva dels successiv indragning av de återstående biskopsprebendena
med anlitande av biskopslöneregleringsfondens inkomster, dels
ock att ur berörda fond måtte få utgå en pension åt ärkebiskop eller
biskop å 6 000 kronor årligen. I det vid propositionen fogade statsråds
-
Kull f/l. Majtia Nåd. Proposition Nr 4 i.
7
protokollet över ecklesiastikärenden för samma dag yttrade dåvarande departementschefen,
bland annat:
De framställningar i ämnet, som gjorts från riksdagen, kyrkomötet och vederbörande
församlingar, syntes honom ställa utom tvivel, att det vore eu lämplig och
tidsenlig reform, att de biskoparna anslagna prebendepastoraten indroges, i den män
medel därtill kunde beredas.
Enligt privilegierna för biskopar och prästerskapet av den 16 oktober 1723 § 4
skulle alla biskopar »oförändrat njuta och behålla efter gammal hävd sina biskopsstift,
prebendesocknar och hemman». Ändring i eller upphävande av dessa privilegier
kunde, som bekant, jämlikt § 114 regeringsformen ej ske utan genom Konungens och
riksdagens sammanstämmande beslut och med bifall av allmänt kyrkomöte.
Det funnes eu mening, som även kommit offentligt till uttryck, att såväl riksdagen
genom de förut omförmälda besluten av åren 1857, 1860, 1866 och 1893 som
kyrkomötet genom dess beslut av åren 1868 och 1893 redan givit sitt bifall till samtliga
biskopsprebendens indragning och att således någon framställning i ämnet vare
sig till riksdagen eller till kyrkomötet icke erfordrades. Så torde emellertid icke
vara förhållandet.
I de av rikets ständer år 1860 fastställda grunder för reglering av biskoparnas
löner inginge bland annat den bestämmelse, att för varje biskopsstol ett prebeudepastorat
skulle vara såsom sådant bibehållet. Men det vore just fråga om borttagande
av detta sista prebende. Den framställning i ämnet, 1866 års riksmöte gjorde, innefattade
icke något beslut om prebendepastoratens indragning utan avsåg närmast en
utredning i ämnet, därvid uttryckligen angavs, att frågans slutliga behandling påkallade
prövning av riksdagen. Senare, år 1893, hade riksdagen visserligen upprepat sin
år 1866 uttalade önskan om de ännu återstående prebendepastoratens indragning, så
snart sådant kunde ske, men icke fattat något definitivt beslut rörande de återstående
biskopsprebendenas indragning och på vilket sätt detta skulle ske, men väl i
speciella fall, då det gällt indragning av lektorsprebenden, givit sitt bifall till framställning
om sådan indragning. Yad åter beträffade kyrkomötets ställning till
frågan hade visserligen 1868 års kyrkomöte, vars mening i det ämne, som avsåges i
rikets ständers skrivelse den 12 juni 1866, av Kungl. Maj:t inhämtades, tillstyrkt bifall
till »rikets ständers anhållan att de ännu återstående prebendepastoraten måtte
indragas», men då rikets ständers berörda skrivelse icke innefattade annan anhållan
än begäran om eu utredning av Kungl. Maj:t i ämnet, därvid tillika angavs, att frågans
slutliga behandling påkallade riksdagens prövning, torde få anses nödigt, att
även kyrkomötets bifall inhämtades för definitivt beslut om indragning av de sista biskopsprebendena,
helst som kyrkomötet icke haft tillfälle att pröva, i vilken ordning
och särskilt mot vilken ersättning till vederbörande sådan indragning skulle ske.
Enligt kammarkollegiets och statskontorets förut omförmälda utredning utgjorde
det belopp, varmed biskoparna i händelse av samtidig indragning av biskopsprebendena
borde erhålla ersättning för mistad avkomst av dessa prebenden, omkring 32,660
kronor, vilket belopp motsvarade summan av de vid lönereglering beräknade behållna
inkomsterna från prebendepastoraten, med undantag av det biskopen i Kalmar stift anslagna
Ljungby pastorat, vilket utan vidare komme att indragas vid nämnda stifts
sammanslagning med Växjö stift. Ehuruväl flera av biskoparna torde komma att lida
betydande minskning i sina löneinkomster genom indragning av prebendena mot erhållande
av sålunda beräknad ersättning, torde väl annan ersättningsgrund icke kunna
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 4 i.
ifrågakomma, enär samtliga biskoparna, såsom utnämnda efter den 28 april 1882, enligt”
nådiga kungörelsen av samma dag vore förpliktade att frånträda sina prebenden
mot berörda ersättning.
I likhet med vad som i de fastställda grunderna för reglering av biskoparnas
löner stadgats i avseende å indragning av de prebenden, utöver ett vid varje biskopsstol,
som varit biskoparna anslagna, torde ersättningen även för dessa sista biskopsprebenden
böra utgå ur biskopslöneregleringsfonden, i den mån densamma därtill lämnade
tillgång. För en sådan utsträckt användning av fondens medel torde jämväl erfordras
riksdagens och kyrkomötets medgivande.
Nu vore emellertid icke indragning av alla biskopsprebenden lika angelägen. .
Och det syntes departementschefen icke vara lämpligt att, där förhållandena påkallade
en omedelbar indragning av något biskopsprebende, låta därmed anstå till dess fonden
lämnade tillgång till samtidig indragning av dem alla. Tvärtom syntes honom eu
successiv indragning av de återstående biskopsprebendena böra ske och detta i den
ordning, behovet därav gjorde sig särskilt gällande och fondens tillgångar det medgåve.
Kungl. Maj:ts sistberörda proposition blev av Första kammaren bifallen,
men av Andra kammaren avslagen, till följd varav frågan förföll.
I skrivelse den 28 mars 1913 (nr 39) anhöll sedermera riksdagen,
det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning rörande ändrade grunder
för biskoparnas avlöning samt därefter för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kunde föranleda. Riksdagen anförde i nämnda
skrivelse, bland annat, att sedan det övriga prästerskapets avlöningar reglerats
efter nya grunder, det icke torde förefinnas någon anledning att
enbart i avseende å biskoparna bibehålla de gamla avlöningsformerna,
varjämte riksdagen uttalade sig för att de församlingar, som för det dåvarande
vore biskoparna tilldelade såsom prebenden, i allmänhet icke
vidare skulle bibehålla denna egenskap utan erhålla särskild pastor.
Doparte- Då jag den 13 oktober 1915 inför Kungl. Maj:t anmälde detta
menttehefen. ären(]e; yttrade jag följande:
Delande den av departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 5 mars 1909 framlagda uppfattning om lämpligheten av att vidtaga en successiv
indragning av de återstående biskopsprebendena och därvid anlita biskopslöneregleringsfondens
inkomster ävensom om den formella behandlingen av detta ärende anser jag
denna åtgärd icke längre böra uppskjutas. Dels hava nämligen, på sätt jag senare
vill visa, biskopslöneregleringsfondens årliga inkomster sedan år 1909 betydligt tillvuxit,
möjliggörande en raskare indragning av dessa prebenden, dels och framför allt
synes mig en redan verkställd och snart förestående lönereglering för prästerskapet i
biskoparnas prebendepastorat nödvändiggöra sådan indragning. Ty å ena sidan äro
biskoparna, jämlikt kungl. kungörelsen den 28 april 1882, skyldiga att vid indragning
av prebende mottaga den ersättning, som vid respektive biskopslönereglering beräknades
motsvara den behållna inkomsten av prebendepastoratet enligt då gällande lönereglering
för prästerskapet därstädes, oavsett om den behållna inkomsten av prebendet
sedermera vid indragningen i verkligheten uppgår till högre eller lägre belopp
9
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 44.
än det sålunda vid regleringen av biskopens lön beräknade, men å andra sidan måste
biskoparna anses berättigade att, om lönereglering för prästerskapet i prebendepastoratet
mellankommer, innan indragning av prebendet sker, tillgodonjuta det för kyrkoherden
därvid fastställda lönebeloppet, även om detsamma skulle betydligt överstiga det ersättningsbelopp,
som i händelse av prebendeindragning skulle tillkomma biskopen. Så
t. ex. äger biskopen i Västerås stift i händelse av indragning av honom på lön anslagna
Lundby prebendepastorat bekomma en ersättning av omkring 1,180 kronor, men nu
är ny lönereglering för prästerskapet i detta pastorat fastställd den 16 juli 1915 att
gälla från och med den 1 maj 1916, och enligt denna lönereglering äger kyrkoherden
åtnjuta en lön å 4,000 kronor årligen, jämte rätt till ålderstillägg å 500 kronor årligen.
Indrages icke Lundby biskopsprebende förr än efter den 1 maj 1916, äger
biskopen i Västerås således att från och med den dagen och intill dess indragning av
prebendet sker uppbära den nya kyrkoherdelöuen jämte eventuellt ålderstillägg, med
avdrag av ersättning till vice pastor. Eu sådan anordning, soin snart skulle få motsvarighet
i avseende å audra biskopslöner, synes mig icke lämplig.
Vad åter beträffar biskopslöneregleringsfonden bar densamma, på sätt bilagda
tablå1) närmare utvisar, på de nio sista åren vuxit från kronor 675,284: 76 vid 1905
års slut till kronor 941,072: 08 vid 1914 års slut, och den årliga medeltillväxten under
åren 1905 -1914 har varit kronor 28,555: 11, men under de tre sista åren kronor
39.661: 56. Skulle samtidig indragning av samtliga bLkopsprebenden nu göras, skulle
alltså, därest ingå andra nya krav ställdes på biskopslöneregleringsfonden, det årliga
överskottet av inkomster utöver utgifter väl förslå till sådan indragning på en gång
av samtliga prebendena, vilken ju skulle betinga en kostnad av högst 30.000 kronor
årligen. Emellertid tillkom för biskopslöneregleringsfonden år 1915 eu ny årlig utgift
å 2,000 kronor genom sammanslagningen av Kalmar och Växjö stift. Vidare pågar
inom ecklesiastikdepartementet, i anledning av riksdagens skrivelse den 28 mars 1913,
en förberedande utredning angående ny lönereglering för biskoparna. Vilka ökade
anspråk eu sådan ny lönereglering kan komma att ställa på fonden och vilka nya
anspråk därå i övrigt kunna komma att framträda, såsom för reparation av biskopshus
m. m., är icke möjligt att nu beräkna. Försiktigheten torde därför bjuda att icke
hårdare anlita fondens inkomster för nu ifrågavarande ändamål än att även andra
uppkommande nya behov kunna med fondens medel tillgodoses. Detta torde vinuas
bäst genom att göra iudragningen av de återstående biskopsprebendena successiv enligt
den ordning, Kuugl. Maj:t finner omständigheterna påkalla.
Att nu närmare angiva denna ordning är icke lätt. De synpunkter, som därvid
i synnerhet torde böra göra sig gällande, äro prebendenas lösensvärde, tiden för ny lönereglerings
ikraftträdande i prebendepastoratet, pastoratets behov av särskild kyrkoherde
med hänsyn till dess storlek och folkmängd samt avstånd till stiftsstaden, behov'' av
dess sammanslagning med annat pastorat, uppgifter som utöver biskopsgöromålen åligga
vissa biskopar m. m. I avseende å de återstående prebendenas lösensvärden, vilka
kammarkollegium och statskontoret beräknat till sammanlagt kronor 29,866: 37, erfordras
givetvis i varje särskilt fall, att vederbörande först höras därom. Skulle prebendena
inlösas i den följd, som betingas av nya löneregleringars ikraftträdande i
prebendepastoraten, bleve ordningen följande:
i) Se sid. 12.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 38 höft. (Nr 44.)
2
10
Kungl. Haj ds Nåd. Proposition Nr 44.
Prebendepastorat.
Ny löne- reglering
år.
Pastoratets
areal
□ km.
Pastoratets
folkmängd.
Sannolikt
lösensbelopp
kr.
1. Lundby
1916
20, s 2
1,047
1,181: 10
2. Kärna och Kaga ......................................
1917
40,62
2,068
3,450: -
3. Vansö och Härad ...............................
1917
87,87
1,588
2,243: 29
4. Lomma.........................................
1919
'' 17,00
3,190
2,750: —
5. Skånings-Asaka .....................................
1919
37,53
959
_
6. Visby stads- och landsförsamlingar...............
1920
35,68
10,247
3,240: —
7. Bälinge................................................
1922
138,64
1,804
4,490: -
8. Gärdsby och Söraby ................................
1923
141,21
2,314
2,356: 46
9. Tölö, Lindome och Älvsåker....................
1923
190,7 8
5,167
4,403: 46
10. Stora Kil och Frykerud ..........................
1932
281,4 5
6,673
5.750: -
Summa J
- 1
-
29,864: 31
Beträffande ett av dessa prebendén, Visby, torde dock lämpligheten av dess indragning
böra sättas i fråga med hänsyn därtill, att prebendaripn såsom biskop i rikets
till areal och folkmängd minsta stift torde kunna i större omfattning än i övriga stift
är att påräkna personligen deltaga i församlingsvården. Jag anser dock icke skäl föreligga
att nu undantaga detta prebende vid inhämtandet av kyrkomötets medgivande
till de återstående biskopsprebendenas indragning.
På min av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förklarade
sig Kungl. Maj:t vilja, jämlikt § 114 regeringsformen och
prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723, inhämta kyrkomötets
yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del medgåve, att indragning av de
återstående biskopsprebendena finge, i den ordning Kungl. Maj:t prövade
skäligt bestämma. och enligt den ersättningsgrund, som i nådiga kungörelsen
den 28 april 1882 funnes angiven, successivt genomföras med anlitande
av biskopslöneregleringsfondens inkomster; och i enlighet härmed
avläts till kyrkomötet skrivelse i ämnet.
I underdånig skrivelse den 15 november 1915 har kyrkomötet
tillkännagivit, att kyrkomötet, som icke funnit något att erinra mot den
av Kungl. Maj:t gjorda framställningen, för sin del godkänt densamma.
Beträffande riksdagens i skrivelse den 28 mars 1913 gjorda anhållan
om utredning rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning
har jag redan omnämnt, att en förberedande utredning i detta
ämne för närvarande pågår inom ecklesiastikdepartementet, och är det
anledning förvänta, att densamma skall inom den närmaste tiden vara
11
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 44.
slutförd. Frågan torde emellertid tarva ytterligare beredning, innan den
kan föreläggas riksdagen och kyrkomötet till avgörande.
-Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att indragning av de återstående biskopsprebendena
må, i den ordning Kungl. Maj:t prövar skäligt bestämma
och enligt den ersättningsgrund, som i nådiga kungörelsen
den 28 april 1882 finnes angiven, successivt genomföras
med anlitande av biskopslöneregleringsfondens
inkomster.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
C. Wilh. Hagman.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1916.
TABLÅ,
utvisande biskopslöneregieringsfondens inkomster och utgifter åren 1905—1914.
1905
1906
1907
1908
1909
1910
1911
1912
1913
1914
Kr.
ö.
Kr.
ö
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
Ö.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Inkomster:
Intressemedel och kapital- vinst ......................
24,230
23
25,823
10
26,831
62
28,440
48
28 969
11
29,750
50
30,877
32,506
74
33 453
03
36,463
26
Arrendemedel m. m......
835
19,733
69]
23,884
—
24,141
58
24,538
51
4 916
31
25.022
38
25,126
56
25,631
41
25,794
16
25,106
89
In delningsersättning.........
12,475
59
12,851
65
13,133
88
14,181
41
36,675
01
13,690
93
13,718
45
13,770
16
19,418
28
10,942
51
Skogsförsäljningsmedel......
—
—
—
—
—
-
1,550
99
Expropriationsmedel ......
3,128
99
3,378
88
3,394
12
Diverse ........................
69
—
—
—
—
-
—
—
3,150
51
—
—
35
-
21
—
900
—
900
—
Summa
57,343
51
62,558
75
64,107
08
68,711
39
73,710
94
68,463
81
69,757
01
75,058
30
82,944
35
76,806
78
Årlig medelinkomst ......
Utgifter:
Lönefyllnad ..................
69,946
16,112
19
16,112
16,112
22,860
49
20,510
49
18,860
49
29,210
49
20,510
49
24,243
08
23,284
37
Lön och hyresersättning till
biskop i Luleå ...........
14,000
_
14,000
_
14,000
_
14,000
_
14,000
_
14,000
_
14,000
_
14,000
_
14,000
_
14,000
_
Ersättning för prebenden..
5,248
49
5,248
49
5,248
49
Ersättning till biskopen i
Lunds stift för indraget
kyrkotionde .............
369
26
369
26
369
26
369
26
369
26
369
26
369
26
Bidrag till höjande av lön
till v. pastor i Visby.....
_
_
_
_
_
_
350
_
350
_
350
_
350
_
350
_
350
_
350
_
Diverse .......................
2.219
26
4,061
79
2.233
66
24
66
1,857
79
31,259
47
29
-
154
53
462
06
3,012
43
Summa
37,579
75
39,422
28
37,594
15
37,604
41
37,087
54
64,839
22
43,958
75
35,384
28
39,424
40
41,016
06
Årlig medelutgift ........
Tillväxt.......................
41,391
19,763
08
76
23,136
47
26,512
93
31,106
98
36,623
40
3,624
59
25,798
26
39,674
02
43,519
95
35,790
72
Behållning vid årets slut.
675,284
76
698,421
23
724,934
16
756,041
J4
792,664
54
796,289
13
822,087
39
861,761
41
905,281
36
941,072
08
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 44.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1916:66 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående indragning av de biskoparna anslagna prebenden. a1 i texten
- SU 1916:38 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående indragning av de biskoparna anslagna prebenden. a1 i texten