Sök i Ratio Lex

Angående avskrivning av viss avgäld för utrivning av en till kronoegendomen Åkerholmen i Skaraborgs län hörande kvarn

1916-01-28 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:58, Angående avskrivning av viss avgäld för utrivning av en till kronoegendomen Åkerholmen i Skaraborgs län hörande kvarn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 58.

1

Nr 58.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående avskrivning

av viss avgäld för utrivning av en till kronoegendomen

Åkerholmen i Skaraborgs län hörande kvarn;

given Stockholms slott den 28 januari 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för ''denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

medgiva, att den jämlikt Göta hovrätts dom den 22 maj 1863

från vissa fastigheter inom Skaraborgs och Ålvsborgs län utgående

årliga avgäld såsom ersättning för förlorad inkomst av en i samband

med Åtrans sänkning utriven, till kronoegendomen Åkerholmen i Åsaka

socken av Skaraborgs län hörande vattenmjölkvarn må avskrivas från

och med arrendeåret 1916—1917.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 48 höft. (Nr 58.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 58.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

januari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Frhs,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.

I skrivelse nr 116 den 8 augusti 1914 har riksdagen anhållit, att

Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i vad mån den avgäld,

som till inbetalning utdebiterats eller för framtiden skulle utgå från de

hemman, som varit delägare i Åtrans åsänkningsföretag, måtte skäligen

böra minskas eller avskrivas, samt därefter hos riksdagen göra den

framställning, som kunde av utredningen föranledas.

Nämnda skrivelse avläts med anledning av en inom andra kammaren

väckt motion, vid vilken var fogat ett utlåtande av assistenten

vid lantbruksstyrelsens agrikulturtekniska avdelning M. Wixell, vari

anfördes huvudsakligen följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 58. 3

Under 1850- och 1860-talen hade en reglering av ån Åtran företagits

i trakten av Vartofta, i ändamål att vinna möjlighet till torrläggning av en

del intill ån belägna sanka marker. Företaget hade emellertid bristfälligt

utförts och icke länt till nöjaktigt resultat. I sammanhang med denna

reglering hade delägarna i företaget nödgats inlösa eu kronohemmanet

Åkerholmen tillhörig mindre hemkvarn, vilken genom åns ändrade läge

berövades sin vattentillgång. Denna kvarn hade icke varit belägen vid

åns huvudfåra utan vid en mindre bigren, genom vilken under starkare

flöden en del av flodvattnet, dock endast en mycket obetydlig del,

tagit sig väg. Den övre delen av denna bigren syntes icke hava haft

någon egentlig strömfåra — endast en tämligen bred svacka i markytan

utvisade, var vattnet gått fram, och vid avvägning av berörda svacka

hade befunnits, att bottnen i densamma, från utloppet från huvudfåran

räknat, avsevärt höjde sig, innan man nådde kvamstället. Endast under

en kortare del av flodtiden på våren samt möjligen någon gång efter

längre tids starkare nederbörd torde kvarnen haft tillgång på vatten..

Någon uppsamlingsbassäng av nämnvärd omfattning torde icke hava

förefunnits vid kvarnen och själva fallet torde, enligt vad som kunde

utrönas av den ännu befintliga delen av den gamla kvarndammen, ej

hava uppgått till eu meter. Under vårfloden, då vattentillgången varit

störst, torde naturkraften icke hava överstigit 3 å 4 hästkrafter, och

den arbetseflekt, som därav erhållits (medelst underfallsvattenhjul), hade

med säkerhet icke överstigit 25 å 30 procent av naturkraften. Om man

antoge, att vattenkraften ännu funnits kvar, syntes man med tämligen

stor visshet kunna antaga, att den fått ligga obrukad eller att fallet

dikats ut för torrläggning av ovanför liggande mark. Det borde även

påpekas, att i närvarande tid tillgång till elektrisk kraft funnes å de

flesta platser och att sådan kraft från alla synpunkter vore att föredraga

framför vattenkraft av den beskaffenhet, varom här vore fråga. Enligt

uppgift hade delägarna i Åtrans regleringsföretag erlagt ett årligt belopp

av 253 kronor eller möjligen något mer i ersättning för den utrivna

kvarnen. Detta belopp syntes med hänsyn till beskaffenheten av den

vattenkraft, som förefunnits, vara alltför högt. Kapitaliserad efter 5

procent motsvarade den ett belopp av omkring 5,200 kronor. Däri

inginge visserligen även lösen för själva kvarnen, men med kännedom

om huru dylika små hemkvarnar brukade vara beskaffade och då vattenkraften,

för vars skull kvarnen tillkommit, måste anses såsom det väsentliga,

syntes man utan tvekan kunna påstå, att staten, då den årliga

avgälden utgått under ett 50-tal år, redan erhållit full valuta för den

utrivna kvarnen. Med hänsyn därtill, och då de av regleringen berörda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

ägorna med undantag av en mindre del, ej haft någon nämnvärd nytta

av den företagna regleringen, syntes det rättvist, att delägarna i företaget

bleve befriade från ifrågavarande avgäld.

Med anledning av riksdagens anhållan har därefter utredning i

ämnet verkställts. Av densamma framgår huvudsakligen följande.

Sedan vid en av lantmätare och gode män hållen undersökning i

anledning därav, att den till fanjunkarbostället 1 mantal Åkerholmen i

Smula socken av Älvsborgs län hörande skattlagda vattenmjölkvarn,

Åkerholmens kvarn, komme att lida genom Åtrans sänkning, förrättningsmännen

i utlåtande den 3 september 1860 funnit kvarnen böra

utrivas samt förklarat, att åsänkningsbolaget skulle till bostället Åkerholmen

gälda den till visst belopp uppskattade behållna inkomsten av

kvarnen, intilldess bostället för mistning av kvarninkomsten erhållit

fullgott vederlag i överensstämmelse med gällande stadgar och förrättningsmannens

föreskrifter, beräknade vederbörande synerätt genom utslag

den 11 juni 1861 den behållna inkomsten av kvarnen till 253 riksdaler

samt förklarade detta belopp eller motsvarande 46 kubikfot 8 kannor

72 kubiktum råg, 15 kubikfot 6 kannor 24 kubiktum korn och 93

kubikfot 7 kannor 24 kubiktum havre utgöra den årliga avgäld av

kvarnen, för vilken jämngott vederlag skulle av bolaget lämnas i jord

eller årlig avgift i penningar eller spannmål efter Kungl. Maj:ts beprövande

och varmed det ålåge bolaget att varje år, intilldess vederlaget

blivit behörigen bestämt och boställsinnehavare kommit i åtnjutande

därav, hålla denne skadeslös för mistad inkomst av kvarnen. Synerättens

utslag fastställdes av Göta hovrätt genom dom den 22 maj 1863.

Den 12 maj 1876 godkändes å bolagsstämma med åsänkningsbolaget

en upprättad längd för fördelning av förenämnda avgäld, 253

kronor, å de fastigheter i^om Skaraborgs och Ålvsborgs län, som hade

nytta av kvarnens utrivning.

Omförmälda kronoegendom indrogs, från och med den 14 mars

1876 till statsverket och utarrenderades, varvid arrendatorn berättigades

uppbära avgälden. Enär detta system medförde svårighet för arrendatorn,

medgav Kungl. Maj:t den 12 maj 1892 på framställning av

denne, att avgälden skulle från och med nästföljande år ingå till kronan

med rätt för dåvarande arrendatorn att under återstående arrendetiden

åtnjuta motsvarande avkortning å den årliga arrendeavgiften. Därjämte

anbefallde Kungl. Maj:t sin befallningshavande i Skaraborgs län att efter

samråd med Kungl. Maj:ts befallningshavande i Ålvsborgs län med vederbörande

jordägare söka träffa avtal om ersättningsskyldighetens reglerande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58. 5

på det sätt, att jordägarna, mot befrielse från utgörande av den årliga

avgälden, förbunde sig att under loppet av högst fem år med viss andel

årligen erlägga ett belopp, motsvarande avgälden, kapitaliserad eftei

5 procent.

Jordägarna ansågo sig emellertid icke kunna gå in på en dylik

avlösning och hemställde i stället jämlikt beslut den 19 september 1892,

att Kungl. Magt måtte avlåta framställning till riksdagen, att bolaget

måtte antingen befrias från avgäldens utgörande eller ock erhålla nedsättning

i densamma till högst 50 kronor varje år. Kungl. Magt fann

den 23 januari 1893 denna framställning icke föranleda någon vidare

åtgärd, men föreskrev tillika, att de andelar i avgälden, som skulle

erläggas av vissa kronans utarrenderade egendomar, skulle avskrivas vid

utgången av då löpande arrendeperioder.

Från övriga fastigheter utkrävdes därefter avgälder årligen inom

Skaraborgs län, varemot detta icke skedde inom Ålvsborgs län efter

1897 års utgång. Med åberopande härav anhöllo år 1914 flera avgiftspliktiga

jordägare inom Skaraborgs län om befrielse från erläggande av

dem påvilande andelar av samma avgäld. Sedan det upplysts, bland

annat, att Kungl. Maj:ts befallningshavande i Ålvsborgs län funnit sig

föranlåten att genom utmätningsman i orten söka indriva avgälden inom

detta län för de då senast förflutna tio åren eller åren 1903—1912,

fann Kungl. Maj:t den 23 maj 1914 ansökningen icke föranleda vidare

åtgärd.

Egendomen Åkerholmen hade med 1890 års ingång överflyttats

till Åsaka socken i Skaraborgs län.

Med anledning av riksdagens förenämnda skrivelse har den 1

oktober 1914 hållits sammanträde med de avgäldspliktiga jordägare a,

varvid dessa enhälligt beslutat att anföra, bland annat, följande. Orsaken

till de upprepade framställningarna om befrielse från avgälden vore, att

det åsänkningsföretag, som på sin tid föranlett kvarnens utrivande, blivit

till ringa eller, för många gårdar, ingen nytta. Kvarnen och vattenfallet

hade varit så obetydliga, att den beräknade inkomsten av kvarnen

måste anses som oskäligt hög, enligt vad som intygades av personer,

vilka väl kände förhållandena vid tiden för kvarnens utrivande. Ett

nytt regleringsföretag i fråga om vattenståndet i Åtran vore nu påbörjat,

avseende samma marker som det förra företaget. Det vore särdeles

betungande för en del av delägarna att nu få på en gång betala 10 års

avgifter, vilka delvis bort gäldas av tidigare ägare till hemmanen. Nya

ägare hade härigenom fått på sina gårdar en för framtiden utgående

skatt, om vilken de icke haft någon kännedom vid köpens avslutande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 58.

Kronan hade nu under nära 55 år fått full valuta för kvarnen och

vattenfallet.

Lantbruksingenjören i Skaraborgs län, vilken är förrättningsman

vid det nya vattenregleringsföretaget, har vitsordat de av ingenjören

Wixell lämnade uppgifterna angående de lokala förhållandena samt den

sannolika vattentillgången vid den förra kvarnen. Om denna vid tiden

för utrivandet kunnat äga visst värde, skulle detta numera varit ytterst

litet, beroende på förbättrade kommunikationer till andra, större kvarnar

m. fl. förhållanden. Det borde även observeras, att avgäldens bibehållande

ej syntes stå i överensstämmelse med de principer, staten sedan

länge i andra fall tillämpat för jordbruksnäringens underlättande. Särskilt

framträdde detta vid jämförelse med odlingslånen, vilka ju lämnades

till vattenavledningsföretags utförande och även till inlösen av vattenverk,

när sådant erfordrades. Dessa lån lämnades ej blott räntefria

under tre års tid utan med så förmånliga återbetalningsvillkor, att med

endast 6 procent årlig inbetalning å kapitalskulden denna bleve gäldad

genom 25 inbetalningar. Om samma förmåner hade från statens sida

beviljats i detta fall, skulle med de årliga inbetalningarna av 5 procent

å skuldbeloppet detta för länge sedan hava varit guldet och jordägarna

befriade från avgälden.

Kronofogden och häradsskrivaren i Vartofta fögderi hava ansett,

att icke några nya skäl eller omständigheter förebragts, som borde

kunna föranleda avgäldens avskrivning eller nedsättning. Det hade

icke visats, att denna avgäld varit oriktigt beräknad eller att kronan

hittills genom de erlagda avgälderna fått fullt vederlag. Att utan fullgiltigt

ådagalagda skäl upphäva eller medverka till ändring i behörig

dom syntes oriktigt och till konsekvenserna skadligt. Intressenterna

hade icke år 1892 begagnat erbjudet tillfälle till avgäldens avlösning.

Då de betalande fastigheterna vore 42 om tillhopa 19 97/192 mantal, vore

avgiften för var och en icke särdeles tyngande.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län har i betraktande

av förekomna omständigheter ansett skäl ej saknas för ett bifall

till den gjorda framställningen. Visserligen hade länsstyrelsen tidigare

yttrat sig emot ett fullständigt avlyftande av den ifrågavarande avgälden,

men sedan sakkunniga personer nu vi.tsordat, att flera av de hemman,

som avgälden vidlådde, icke haft någon nämnvärd nytta av det åsänkningsföretag,

vars utförande åsamkat dem denna avgäld, och jordägarna

nu stode inför ytterligare utgifter för en mera fullständig reglering

av vattenståndet i Åtran, hade länsstyrelsen, då nu inom Skaraborgs län

mer än 50 års avgifter influtit till kronan, icke vidare några principiella

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

. Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 58.

betänkligheter emot, att jordägarna för framtiden befriades från avgäldens

utgörande.

Kronofogden och häradsskrivaren i Kinds fögderi av Älvsborgs

län ävensom Kungl. Maj:ts befallningshavande i sistnämnda län hava

jämväl funnit billigheten tala för en avskrivning av den avgäld, varom

nu är fråga.

Enahanda uppfattning har uttalats av domänstyrelsen.

Statskontoret har på grund av vad i ärendet förekommit och med

särskild hänsyn till vad Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs

län anfört i sitt ovan omförmälda yttrande, förklarat sig anse billigheten

tala för, att ifrågavarande avgälder för framtiden avskrivas. Sådan avskrivning

borde äga rum från och med arrendeåret 1916—1917.

I likhet med nästan alla hörda myndigheter anser jag sådana

förhållanden vara ådagalagda, att avskrivning av ifrågavarande avgäld

hör av billighetsskäl för framtiden äga rum. Framställning om medgivande

härtill torde nu böra avlåtas till riksdagen.

På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte i

proposition föreslå riksdagen,

att medgiva, att den jämlikt Göta hovrätts dom den 22 maj 1863

från vissa fastigheter inom Skaraborgs och Ålvsborgs län utgående årliga

avgäld såsom ersättning för förlorad inkomst av en i samband med

Åtrans sänkning utriven, till kronoegendomen Åkerholmen i Åsaka

socken av Skaraborgs län hörande vattenmjölkvarn må avskrivas från

och med arrendeåret 1916—1917.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga . . . vid detta

protokoll utvisar.

/ > e partemen tschefen.

Ur protokollet:

A. Lekänder.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:110 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av viss avgäld för utrivning av en till kronoegendomen Åkerholmen i Skara s. 1 i texten
  2. JoU 1916:28 Utlåtande, i anledning av Kungl. M<ij:ts proposition angående avskrivning av viss avgäld för utrivning av en till kronoegendomen Akerholmen i Skaraborgs län hör a1 i texten