Sök i Ratio Lex

Angående överlåtelse till lantförsvaret av Tierps kronopark in. m

1916-02-25 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:73, Angående överlåtelse till lantförsvaret av Tierps kronopark in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.

1

Nr 73.

Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående

överlåtelse till lantförsvaret av Tierps kronopark in. m.;

given Stockholms slott den 25 februari 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen medgiva,

att Tierps kronopark i Uppsala län med kronoparkens hela område

ävensom det intill samma kronopark gränsande, under skogsstatens

omedelbara vård och förvaltning stående skiftet I av Tens myra länsmansboställe

må av domänstyrelsen överlämnas till lantförsvaret för att användas

såsom skjutfält.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

B. B. E. Mörcke.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 60 höft. (Nr 73.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.

Riksdagens

beslut &r 1880

ang&ende anordnande

av

skjutfält vid

Marma för artilleriet.

Utdrag av protokollet över lantför svar sär vriden^ hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 25 februari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och jordbruksdepartementen

yttrade chefen för förstnämnda departement, statsrådet Mörcke

följande:

»Med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade

1880 års riksdag, enligt skrivelse den 14 maj 1880, ett anslag

av 161,476 kronor för inköp eller förvärvande av viss för anordnande

av ett skjutfält för artilleriet invid Marma järnvägsstation i Uppland

erforderlig, enskilda tillhörig mark. Därjämte medgav riksdagen, ej

mindre att erforderlig mark å Tierps kronopark bleve för skjutfältet

upplåten, än även att dels behållningen av den för själva skjutfältets

avröjande avverkade och försålda skogen finge användas till betäckande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 73.

av kostnader för faltets undersökning1 och kartläggning, stubbrytning,

planering, stängsels anbringande, vägars anläggning och sättande i stånd

m. m., dels den arrendesumma, som kunde för det inhägnade skjutfältets

upplåtande till bete erhållas, finge användas till underhåll av fältet och

de byggnader, som kunde komma att där uppföras; och borde den del

av marken med därå växande skog, som ej bleve till skjutfält utlagd

och inhägnad, överlåtas åt skogsstyrelsen att för statens räkning förvaltas,

utan att dock därvid någon inskränkning finge göras i artilleriets

rätt att för sina övningar begagna skjutfältet samt att i skogen uppsamla

de projektiler, som kunde där nedfälla.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgav

sedermera 1895 års riksdag, att visst närmare angivet område av Tierps

kronopark finge för utvidgning av Marma skjutfält med detsamma förenas,

ävensom att behållna köpeskillingen för den skog, som för avröjande

av samma område måste, avverkas, finge användas till betäckande

av kostnaden för detsammas planering och i övrigt för skjutfältets

behov.

över Tierps kronopark och Marma skjutfält har karta upprättats,

vilken torde få biläggas statsrådsprotokollet. Å kartan har den för

skjutfältets anordnande förvärvade enskilda marken betecknats med röd

färg, under det att kronoparkens område, däri inbegripet det till Tensmyra

länsmansboställe hörande utmarksskiftet I, utmärkts med grön färg.

Den röda streckade linjen betecknar den genom arméförvaltningens

artilleridepartements försorg uppsatta hägnaden kring skjutfältet.

Uti underdånig skrivelse den 1 juni 1901 framhöll domänstyrelsen

att olika meningar gjort sig gällande rörande skjutfältets rätta gränser

mot kronoparken, och hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte förklara,

att skjutfältets gränser mot kronoparken Tierp skulle utgöras av

dem, som å skrivelsen bifogad karta utmärkts med gula gränslinjer,

eller att skjutfältet skulle omfatta de å förenämnda, statsrådsprotokollet

bilagda karta med a1 och b betecknade områdena.

I häröver den 4 december 1902 avgivet utlåtande anförde armén

förvaltningens artilleridepartement bland annat, att det vore av största

vikt, att lantförsvaret finge på det sätt använda skjutfältet vid Marma,

att det i högsta möjliga grad bleve till nytta för artilleriets övningar

och därigenom även för landets försvar i dess helhet; att riksdagen

Riksdagens

beslut år 1895

om viss utvidgning

av

Marma skjutfält.

Karta över

Marma skjutfält.

Domänstyrelsens

framställning

år

1901 angående

skjutfä ltets

gränser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.

med sitt beslut att till skjutfält inköpa och upplåta mark otvivelaktigt

haft för avsikt att bereda artilleriet tillgång till ett fullt lämpligt område

för bedrivande av skjutövningar på ett ändamålsenligt sätt; att

skjutfältet med den inskränkta omfattning, domänstyrelsen ville giva

åt detsamma, vore till ringa eller ingen nytta; samt att skjutfältet även

med den utsträckning, artilleridepartementet ansåge det äga, vore otillräckligt,

varför generalfälttj^gmästaren hade för avsikt att göra framställning

om förvärvande av mark för fältets utvidgning.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 13 mars 1903

förklarade Kungl. Maj:t, att enär riksdagen medgivit, att den del av

den till skjutfält äskade, Tierps kronopark tillhörande mark, som ej

bleve till skjutfält utlagd och inhägnad, finge överlåtas åt domänstyrelsens

förvaltning, dock att därvid någon inskränkning icke finge göras

i artilleriets rätt att för sina övningar begagna skjutfältet och att i

skogen uppsamla de projektiler, som kunde nedfalla där, artilleriet utan

hinder av domänstyrelsens disposition över kronoparken och därå

växande skog finge för sina övningar begagna jämväl den del av kronoparkens

ifrågavarande område, som enligt riksdagens skrivelse ej skulle

inhägnas och som funnes å en av arméförvaltningen i målet företedd

karta över Marma skjutfält betecknad såsom tillhörande nämnda fält;

men att, därest skogsavverkning erfordrades för skjutövningars bedrivande,

vederbörande befälhavare skulle därom meddela revirförvaltaren

underrättelse och tillika ägna synnerlig omsorg däråt, att ej

skogen skadades mera än som övningarnas utförande oundgängligen

krävde.

Framställning Under erinran, att enligt 1880 års riksdagsbeslut den del av den

av jäg- för anläggandet av Marma skiutfält från enskilda personer förvärvade

örbyhus revir, skogsmarken, som icke behövde avröjas i och för skjutfältets begagnande,

skulle överlämnas till domänstyrelsen för kronoparkens utvidgning, anmälde

jägmästaren i Örbyhus revir i skrivelse till domänstyrelsen den

30 oktober 1906, att detta överlämnande till skogsväsendet aldrig kommit

till stånd, utan hade skjutfältet dittills tillgodogjort sig virkesavkastningen

från ifrågavarande område. Någon försäljning av virke i större

omfattning hade dock ej ägt rum förr än hösten 1906, då genom vaktmästaren

vid skjutfältet utstämplats för försäljning en del träd, som

utgjort 331,06 kubikmeter och inbringat 5,095 kronor. Med hänsyn

härtill hemställde jägmästaren, att domänstyrelsen måtte göra sin rätt

till förenämnda mark gällande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73. 5

över berörda framställning avgav arméförvaltningens artilleridepartement

den 22 november 190G yttrande samt anförde därvid, att

ifrågavarande avverkning avsett dels undanröjande av en del träd i

närheten av ammunitionsförrådet och kruthuset, i vars närhet enligt

gällande bestämmelser barrskog icke finge finnas, dels utgallring av en

del mogen skog i skottlinjens omedelbara närhet öster om densamma,

vilken åtgärd ansetts erforderlig för skjutfältets utvidgande. Dessutom

skulle, dock mycket sparsamt, borttagas en del mogna träd öster och

väster om allévägen i etablissemangets omedelbara närhet.

Artilleridepartementet framhöll vidare, att departementet jämlikt

1880 års riksdagsbeslut skulle äga fri dispositionsrätt över hela den del

av marken, som efter nedhuggande av därå växande skog bleve utlagd

och inhägnad till skjutfält, varjämte den del av marken med därå

växande skog, som ej bleve utlagd och inhägnad till skjutfält, skulle

överlåtas till skogsstyrelsen. Då åt benämningen skjutfält otvetydigt

måste givas en vidsträcktare tolkning än att därmed endast skulle avses

den för själva skjutningen erforderliga och upphuggna delen av skogsmarken,

enär därtill ovillkorligen måste räknas de för truppförbandens

förläggning och materielens förvarande erforderliga områden, syntes artilleridepartementets

fria dispositionsrätt även sträcka sig utöver den av

själva skjutbanan upptagna marken. Under sådana, förhållanden och

då de till avverkning ifrågakomna träden samtliga stått inom skjutfältets

hägnade område och ansetts böra avverkas dels för skjutfältets

utvidgande, dels av säkerhetshänsyn till de vid skjutfältet befintliga

ammunitionsförråden samt även befunnit sig i etablissemangets omedelbara

närhet, hade departementet ansett sig oförhindrat att utföra ifrågavarande

avverkning.

Efter att hava inhämtat vederbörande jägmästares yttrande över

artilleridepartementets berörda utlåtande överlämnade domänstyrelsen

med skrivelse den 17 juni 1911 handlingarna i ärendet till Kungl.

Maj:t samt anförde därvid huvudsakligen följande:

Av riksdagens skrivelse den 14 maj 1880 framginge, att riksdagen

avsett, att kronoparken skulle av till skjutfält nyinköpt mark få ersättning

för den del av kronoparken, som skulle avstås till skjutfältet.

Av den i ärendet företedda kartan framginge emellertid, att i huvudsak

all den från enskilda förvärvade marken nu befunne sig inom hägnaden

kring skjutfältet — förhållandet syntes hava varit detsamma allt ifrån

skjutfältets tillkomst — och därför skulle anses såsom skjutfält, om,

såsom artilleridepartementet velat göra gällande, därmed menades det

Arméför
valtningens
artilleri
departements
yttrande.

Domänstyrelsens

skrivelse

till Kungl.

Maj:t den

17 juni 1911.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 7.''!.

inhägnade området. Så hade uppenbarligen dock ej varit riksdagens

mening, utan skulle enligt riksdagens berörda skrivelse artilleriet äga

dispositionsrätt allenast över den del av området, som efter nedhuggande

av den därå växande skogen blivit utlagd och inhägnad till skjutfält,

d. v. s. endast den kalhuggna marken. Såsom förhållandena nu faktiskt

gestaltat sig skulle nästan hela den värdefulla kronoparken kunna

avverkas för artilleriets räkning, och av de inköpta områdena, vilka

skulle användas dels till skjutfält och dels till kronoparkens utvidgning,

hade kronoparken, om stängslet skulle utgöra skjutfältets gräns," ej fått

mera än en obetydlig, från områdets södra del åt öster utskjutande

figur.

Ett ytterligare stöd för den åsikten, att endast skogen å själva

skjutbanan skulle disponeras av artilleridepartementet, funne domänstyrelsen

i nådiga brevet den 17 maj 1895, enligt vilket brev ävensom

riksdagens beslut samma år det å den upprättade kartan med bokstaven

b utmärkta området skulle för utvidgning av skjutfältet med detsamma

förenas. Vore artilleridepartementets tolkning av riksdagens beslut

år 1880 riktig, syntes 1895 års riksdags beslut hava varit obehövligt.

Av jägmästarens i ärendet avgivna yttrande framginge bland annat,

att å den del av de inköpta områdena, som rätteligen bort tilläggas

kronoparken, planlös avverkning av diverse virke för artilleriets behov

ägt rum, samt att artilleriet eller skjutfältets förvaltning allt fortfarande

utarrenderade betet å hela det inhägnade området, tidtals låtit

fälla ungskog å kronoparken för användning vid skjutövningarna samt

orsakat åtskillig skadegörelse inom kronoparkens område.

Med stöd av det anförda och under åberopande av sin förenämnda

skrivelse den 1 juni 1901 hemställde domän styrelsen, att Kungl. Maj:t,

till undanröjande av den ovisshet, som nu syntes råda rörande skjutfältets

gränser och dispositionen av avkastningen från vissa områden

av kronoparken, och till undvikande av de olägenheter i övrigt, som

vore en följd av den uppenbarligen alltför vidsträckta tolkning,

artilleridepartementet syntes vilja giva dittills meddelade bestämmelser

angående skjutfältets gränser, måtte förklara, antingen att Marma skjutfall;

skulle omfatta de å den upprättade kartan med a1 och b betecknade

områdena, möjligen med något rätade gränser, med bibehållande av den

artilleriet av Kungl. Maj:t och riksdagen medgivna rätt till kulors uppsamlande

m. m. å kronoparken, eller ock att skjutfältet skulle hava

annan omfattning, om sådan funnes vara nödvändig, men att all avkomst

från kronoparken tillhörande mark, utom vad sålunda skulle till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj ds Nåd. Proposition Nr 73. 7

höra skjutfältet, skalle tillhöra statsverkets skogsmedel; och hemställde

styrelsen i anslutning härtill om föreskrift, att inkomsten av den skog,

som skjutfältets förvaltning år 1906 försålt från mark utom områdena

a1 och b, skulle redovisas bland nämnda medel.

över domänstyrelsens framställning avgav arméförvaltningens artilleridepartement

underdånigt utlåtande den 14 augusti 1911 och anförde

därvid, att begreppet skjutfält finge i 1880 års riksdagsskrivelse

fattas dels i vidsträckt bemärkelse, omfattande hela det för skjutfält inköpta

jämte det från Tierps kronopark upplåtna området, dels ock i

inskränkt bemärkelse, omfattande de delar av nämnda område, över vilka

artilleriet fått sig tillerkänd den mest oinskränkta dispositionsrätt. Domänstyrelsen

ville göra gällande, att dessa delar omfattade endast själva skottlinjen

och den avröjda delen av manöverfältet, på kartan betecknat med

a1 och b, samt att riksdagen utgått från den förutsättningen, att stängslet

skulle anbringas utmed kanten av den avverkade delen av fältet, eller

in. a. o. att endast själva skottlinjen och den avröjda delen av manöverfältet

skulle inhägnas. Riksdagen hade emellertid icke bestämt, var

hägnaden skulle utföras, och artilleridepartementet hölle före, att även

om inhägnaden varit i riksdagens skrivelse tänkt såsom utmärkande

gränserna för den ena eller andra myndighetens dispositionsområde, så

hade densamma icke så kunnat utföras, enär detta av praktiska skäl

skulle visat sig olämpligt eller rent av omöjligt. Hägnaden hade nu

utförts så, att den omfattade det område, som det under vissa förhållanden

kunde vara farligt att beträda, d. v. s. hela skjutfältet.

Vidkommande dispositionsrätten ville artilleridepartementet göra gällande,

att artilleriet, som hade obestridlig rätt att utan inskränkning

för sina övningar begagna hela skjutfältet, även fått sig tillerkänd full

dispositionsrätt ej allenast över »själva skjutfältet» eller skottlinjen och

den avverkade delen av manöverfältet utan jämväl över det område,

som behövdes såsom byggnadsplats, och över hela manöverfältet. Över

detta område, som uteslutande utgjordes av inköpt mark och som omfattade

den del av skjutfältet, som vore belägen söder om landsvägen

till Carlsäter och Vessland (Vesslandsvägen), måste artilleridepartementet

anses hava fått oinskränkt rätt att utan hinder av annan fritt förfoga.

1906 års avverkning hade ägt rum dels å etablissemangs området, eller

det område, därå för skjutfältets begagnande nödiga byggnader uppförts,

dels å kruthusområdet. Till denna avverkning måste artilleridepartementet

anges haft full rättighet, då departementet hade oinskränkt

Arraéförvaltningens

artilleridepartements

yttrande

den

14 augusti

1911.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 73.

dispositionsrätt till själva området. Till stöd härför åberopade artilleridepartementet

en år 1879 upprättad karta över det föreslagna skjutfältet,

av vilken karta framginge, att det för etablissemanget använda

område, vara avverkningen skett, redan från början varit avsett för

sådant ändamål, och vore det för artilleridepartementet uppenbart, att

riksdagen, med gillande av den föreslagna läger-, parkerings- och byggnadsplatsen,

velat åt artilleriet inrymma samma oinskränkta dispositionsrätt

till detta område, som till skottlinjeområdet.

Artilleridepartementet hyste däremot icke den uppfattning, att hela

det nu inhägnade området, d. v. s. hela skjutfältet, skulle av departementet

kunna fritt disponeras i avseende på skogsvård och skogsavverkning,

utan hölle departementet tvärt om före, att all skog norr

om vägen till Carlsäter och Vessland, utom den i själva skottlinjen,

borde tillhöra domänstyrelsen, dock med förbehållen rätt för artilleriet

att utan någon inskränkning för sina övningar begagna hela skjuttältet,

och således jämväl den del av kronoparkens ifrågavarande område, som

enligt riksdagens skrivelse ej skulle inhägnas. Därjämte ansåge departementet,

att virke för underhåll av hägnaden kring denna del borde erhållas

från den angränsande skogen. Av detta område norr om vägen

vore flera delar inköpta, och de utgjorde således den till skjutfältet nyinköpta

marken, som skulle lämnas åt kronoparken såsom ersättning

för vad som avträddes åt artilleriet.

Vad betesrätten å skjutfältet anginge, kunde denna enligt departementets

uppfattning ej delas, enär stängsel ej lämpligen kunde dela

skjutfältet i särskilda områden. Söder om Vesslandsvägen funnes icke

några beten, som kunde giva inkomst, och det vore egentligen å norra

skjutfältets avröjda eller öppna delar, som betena kunde bortarrenderas.

Inkomsterna av dessa borde därför rätteligen tillhöra artilleriet.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde departementet, alt

därest domänstyrelsens framställning ansåges böra föranleda någon åtgärd,

Kungl. Maj:t måtte förklara,

att, utom själva skottlinjen, även den del av skjutfältet, som läge

söder om vägen till Carlsäter och Vessland, tillkomme artilleridepartementet

med oinskränkt förfoganderätt, och

att i följd därav domänstyrelsens hemställan i fråga om inkomsten

av skog från detta område ej kunde bifallas, men

att skogen å den övriga delen av skjutfältet skulle tillhöra domänstyrelsens

förvaltning, dock utan inskränkning i artilleriets rätt att för

sina övningar begagna skjutfältets hela område,

att betesrätten å hela skjutfältet skulle tillkomma artilleriet,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 73.

9

samt att stängselvirke för underhållande av den inhägnad, som

angåve domänstyrelsens markområde, skulle lämnas från angränsande

skog.

Med anledning av vad artilleridepartementet sålunda anfört och

hemställt avgav domänstyrelsen den 21 februari 1913 förnyat underdånigt

utlåtande i ärendet samt anförde därvid följande:

När domänstyrelsen gjorde sin framställning den 17 juni 1911,

hade styrelsen i skrivelse från arméförvaltningens artilleridepartement

den 22 november 1906 visserligen fått den upplysningen, att meranämnda

avverkning skett dels i närheten av ammunitionsförrådet och

kruthuset, dels i skottlinjens omedelbara närhet öster om densamma,

dels ock i etablissemangets omedelbara närhet, men domänstyrelsen hade

saknat kännedom om omfattningen av etablissemangsområdet och manöverfältet

ävensom därom, att avverkningen skett inom dessa områden. Genom

artilleridepartementets nu avgivna utlåtande och de samma utlåtande

vidlagda kartorna hade förhållandena blivit tydliggjorda. Domänstyrelsen

biträdde artilleridepartementets åsikt, att kruthusområdet,

manöverfältet och det till läger- och parkeringsplats avsedda, för etablissementet

nu använda området med full dispositionsrätt tilikomme

artilleriet. Vid det förhållande att 1906 års avverkning, såsom nu

visats, ägt rum inom dessa områden, frånträdde styrelsen sin hemställan

om föreskrift, att inkomsten av samma avverkning skulle redovisas

bland statsverkets skogsmedel.

Vidkommande artilleridepartementets hemställan, att betesrätten å

hela skjutfältet skulle tillkomma artilleriet, ville styrelsen framhålla,

att betet å den avröjda skottlinjen visserligen måste anses vara avgjort

bättre än å de å ömse sidor därom liggande, skogbeväxta områdena,

som även enligt artilleridepartementets mening tillhörde kronoparken,

men att, då de sistnämnda områdena till ytvidden vore flera gånger

större än skottlinjen och då även norra delen av denna numera torde

vara skogbeväxt, varigenom ytvidden av den med gott bete beväxta

delen än ytterligare förminskats, en delning av betesavgifterna mellan

artilleriet och skogsväsendet syntes styrelsen med skäl kunna ifrågasättas,

och borde enligt styrelsens mening skälig del av samma avgifter

tillföras statsverkets skogsmedel.

Med anledning av artilleridepartementets hemställan, att stängselvirke

för underhåll av den inhägnad, som angåve domänstyrelsens

markområde, skulle få tagas från angränsande skog, ville styrelsen erinra,

att stängslet ej tillkommit för något skogsväsendets behov, att detBihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 60 käft. (Nr 73.) 2

Domänwt

yrel b en b yttrande

den 21

februari 1913.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 73.

samma med större skäl kunde sägas utmärka artilleriets (skjutfältets i

den vidsträcktare bemärkelsen) område än angiva domänstyrelsens område,

och att detsamma, så länge betning å skjutfältet ägt rum, för

skogsskötseln varit obehövligt. Vid sådant förhållande och i all synnerhet,

om, såsom hittills varit fallet, betesavgifterna odelade tillfölle

artilleriet, syntes kravet på att utan ersättning få taga virke till ifrågavarande

stängsel icke motiverat. Sådant virke borde från kronoparken

utlämnas endast efter utsyning och mot ersättning till skogsväsendet

efter i orten gällande pris för skog av de dimensioner, som för ändamålet

erfordrades. I detta sammanhang ville styrelsen framhålla, att

till hägnader numera, sedan skogsprodukternas stegrade värde nödvändiggjort

sparsamhet vid förbrukningen av husbehovsvirke, alltmer

användes på stolpar uppsatt galvaniserad stängseltråd, av vilka materiel

varaktiga och i längden billiga hägnader kunde åstadkommas.

I likhet med vad vid skogshushållning allmänt tillämpades, hade

domänstyrelsen alltmer strävat efter att, i den mån så kunde ske, från

betning fullständigt freda för skogsbörd avsedd mark. Betesdjuren

åstadkomme nämligen å uppväxande plant- och ungskog skada, ofta till

betydande omfattning. Domänstyrelsen ansåge av denna orsak, att betningen

å det inhägnade skjutfältet, som ju till stor del jämväl vore avsett

att producera skog, borde upphöra, vilket i detta fall kunde ske

utan annan olägenhet än att inkomsten därav bortfölle. Om betningen

upphörde, lände stängslet kring skjutfället till viss nytta även för skogsskötseln

därigenom, att angränsande egendomars kreatur hindrades att beta

å kronoparken, och ansåge styrelsen det i så fall vara rimligt, att skogsväsendet

i någon ifrån bidroge till underhåll av hägnaden.

Styrelsen anhölle därför om föreskrift, att betesrätten å skjutfältet

icke vidare skulle utarrenderas, att stolpar till stängslet kring skjutfältet

skulle utlämnas från kronoparken Tierp, och att halva kostnaden för stängslets

uppsättande och underhåll skulle efter företedd räkning utbetalas av

kronoparkens förvaltningsmedel, allt under förutsättning att hela skjutfältet,

taget i den vidsträcktare bemärkelsen, hölles inhägnat och fredades

från betning.

I övrigt ansåge sig domänstyrelsen böra framhålla, att styrelsen,

som numera räknades till de aflärsdrivande verken, såsom sådant hade

att tillse, att de styrelsen anförtrodda förvaltningsobjekten sköttes

på det mest rationella och för staten uthålligt inkomstbringande sätt.

Så kunde emellertid icke ske med största delen av ifrågavarande kronopark

Tierp, då den tjänade två ändamål. Dess egenskap av skjutfält

inverkade i avsevärd grad menligt och hindrande på skogsskötseln, och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 73.

ville styrelsen som exempel därpå anföra, att skogsbeståndet (gammal

värdefull skog) å den del av kronoparken, som vore belägen väster om

skottlinjen, mellan denna och järnvägen, icke lämpligen kunde avverkas,

enär detsamma skyddade järnvägen och den därintill löpande landsvägen

för kreverande projektiler och dess avverkning alltså skulle antingen

verka hindrande för skjutningen eller ock göra trafiken å järnvägen och

landsvägen osäker, att mål för skjutningen stundom uppställdes på

sidorna om skottlinjen, varigenom skogsbeståndet söndertrasades av

projektilerna och dess värde förringades, att skjutningar förekomme mot

skogsodlade hyggen, vilka även mer eller mindre skadades genom att

körning med förställare och kanoner ägde rum däröver och att sådan

trafik även syntes hava förekommit å kronoparken utom skjutfältet, även

taget i dess vidsträcktare bemärkelse.

Vid sådant förhållande och då, såsom armöförvaltningens artilleridepartement

ville göra gällande, artilleriet torde äga rätt att för sina

övningar begagna hela skjutfältet och av kronoparken utom detta, återigen

taget i den vidsträcktare bemärkelsen, föga återstode, skulle enligt

styrelsens åsikt största fördel för det allmänna ernås, om kronoparken

i sin helhet överlämnades till arméförvaltningen att som skjutfall för

artilleriet förvaltas. Något yrkande i denna riktning ansåge sig styrelsen

likväl icke böra framställa.

Uti infordrat förnyat utlåtande den 3 juni 1913 har arméförvaltningens

artilleridepartement, med tillkännagivande att domänstyrelsens

utlåtande den 21 februari 1913 avgivits efter samråd med artilleridepartementet,

meddelat, att departementet ej hade något att erinra

mot bifall till vad domänstyrelsen hemställt, under förutsättning att

nu bestående samrätt emellan departementet och domänstyrelsen i avseende

å dispositionen av skjutfältet skulle fortfara. Artilleridepartementet

ginge väl härigenom miste om den inkomst av bete, som enligt

riksdagens skrivelse av år 1880 anvisats till underhåll av artilleriets

byggnader, men som, enligt vad domänstyrelsen anfört, begagnandet

av betesrätten verkade menligt å skogsbörden, ansåge sig

departementet, då tilläventyrs den härigenom statsverket åsamkade skada

i värde mer än uppvägde artilleriets betesinkomst, böra avstå från

denna inkomst.

Artilleridepartementet delade ock domänstyrelsens åsikt i avseende

å olämpligheten av en fortsatt samrätt till skjutfältet och fördelen

av denna rätts upphörande genom hela kronoparkens överlämnande

till departementet för att såsom skjutfält för artilleriet förvaltas. På

ArméförvaltniDgeiis

artilleridepartements

yttrande

den 3

■ juni 1913.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Domänstyrelsens

yttrande den

2 december

1915.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.

samma gång det förhållande, att ifrågavarande kronopark tjänade två

statsändamål, såsom domänstyrelsen anfört, inverkade menligt och hindrande

på skogsskötseln, medförde å andra sidan kronoparkens omförmälda

dubbelställning, att den icke heller på ett rationellt och ändamålsenligt

sätt kunde begagnas såsom skjutfält. Vid användandet för

sådant ändamål måste nämligen städse hänsyn tagas till domänstyrelsens

berättigade intressen och tillses, att dessa ej genom skjutövningarnas

bedrivande förnärmades. Någon minskning i inkomst för statsverket

borde ej genom kronoparkens överlämnande i dess helhet till lantförsvaret

uppkomma, enär en så rationell skogsvård, som med hänsyn till

kronoparkens användande till skjutfält vore möjlig, jämväl vid parkens

förvaltande av artilleridepartementet kunde åstadkommas. Skillnaden

bleve endast den, att inkomsten tillgodokomme fjärde i stället för nionde

huvudtiteln. Då det sålunda från allmän statsekonomisk synpunkt måste

anses likgiltigt, om kronoparken lydde under domänstyrelsens eller artilleridepartementets

förvaltning, men det med hänsyn till artilleriets

skjutövningar vore av stor betydelse, att hinder genom annan statsmyndighets

dispositionsrätt till skjutfältet ej förefunnes för dessas ändamålsenliga

anordnande och bedrivande, funne sig artilleridepartementet

föranlåtet att med erkännande mottaga domänstyrelsens erbjudande

samt göra hemställan om hela kronoparkens överlämnande till artilleridepartementet,

varigenom, på sätt domänstyrelsen anfört, största fördel

för det allmänna ernåddes.

Artilleridepartementet hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte

hos riksdagen göra framställning och efter dess medgivande förordna,

att hela Tierps kronopark skulle överlämnas från domänstyrelsens till

departementets förvaltning och användas såsom skjutfält.

Genom nådig remiss den 6 oktober 1915 anbefallde Kungl. Maj:t

domänstyrelsen att inkomma med utlåtande över det av armeförvaltningen

sålunda framställda förslaget om överlämnande av Tierps kronopark

till lantförsvaret för att användas såsom skjutfält och därvid särskilt

meddela för bedömande av berörda förslag erforderliga uppgifter

angående kronoparkens areal m. m.

Till åtlydnad härav avgav domänstyrelsen den 2 december 1915

utlåtande i ärendet samt meddelade därvid till en början, att styrelsen

inhämtat yttrande från vederbörande överjägmästare och jägmästare.

1 berörda yttrande hade jägmästaren upplyst, att Tierps kronoparks

båda block omfattade en areal av 486,23 hektar produktiv skogsmark,

15,46 hektar impediment och 12,Öl hektar inägor, tillsammans 513,70 hektar,

♦

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 7-1.

samt att inägorna utgjordes av f. d. jägmästarbostället Kronsäter och

krono]ägarbostiillet med samma namn.

Vad beträffade själva frågan om överförandet av hela Tierps kronopark

från domänstyrelsens till arméförvaltningens artilleridepartements

förvaltning hade denna åtgärd synts jägmästaren icke vara av behovet påkallad

under förutsättning, dels att förhållandet mellan kronoparken och

skjutfältet definitivt reglerades på sätt, som såväl domänstyrelsen som

artilleridepartementet tidigare ansett möjligt, så att all mark — således

även den för skjutfältets räkning inköpta — norr om Vesslandsvägen

skulle tillhöra kronoparken och all mark söder om sagda väg skjutfältet,

samt att även betesfrågan på av båda parterna medgivet sätt

ordnades, dels, till förekommande av till synes oberättigat intrång från

någondera sidan, att fälttygmästaren och jägmästaren tillsammans uppgjorde

ett förslag till det nuvarande skjutfältets fulla utnyttjande, därvid

skogshushållningens fordringar borde sättas i andra rummet, och

skulle i detta förslag bland annat preciseras, vilka bestånd som behövde

utsättas för direkt beskjutning eller rent av genast nedfällas. Förslaget

borde, sedan det blivit av vederbörande å ömse sidor godkänt, ligga

till grund för en P. M., att beaktas av samtliga kommenderingar till

Marma skjutfält. Misstag och tvistigheter skulle på så sätt kunna

undvikas.

Underlaget för jägmästarens här uttalade åsikter vore hans bestämda

mening, att kronoparken, som till följd av lokala förhållanden

ej i sin helhet syntes kunna utnyttjas till skjutfält, kunde till större

delar, än som framginge av enbart en blick på kartan, fullt effektivt

skötas genom skogsstaten, blott de för direkt beskjutning utsatta delarna

lämnades åsido och förhållandet mellan parken och skjutfältet i övrigt

bleve ordnat.

Vidare hade jägmästaren ställt sig tveksam inför artilleridepartementets

uppgift, att en så rationell skogsvård, som med hänsyn till

kronoparkens användande som skjutfält vore möjlig, jämväl vid parkens

förvaltande av artilleridepartementet kunde åstadkommas, enär såväl i

fråga om de skjutfältet nu tillhörande skiftena, som i fråga om viss

annan under departementet hörande skog, annan skogsvård än avverkningsåtgärder

icke syntes hava förekommit. Den värdefullaste och

äldsta skogen å kronoparken komme emellertid att snart nog bliva

slutavverkad, varefter inkomsterna bleve tämligen obetydliga, men utgifterna

antagligen minst lika stora, enär omfattande förvaltningsåtgärder

allt fortfarande krävdes. Upplysningsvis hade jägmästaren härvid

meddelat, att utgifterna för parken år 1914 uppgått till 2,267 kro
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 73.

nor 79 öre samt beräknats för åren 1915 och 1916 till respektive 2,170

kronor och 3,751 kronor, i vilka summor icke inginge avlöning för förvaltande

och bevakande personal.

Om parken allt fortfarande skulle skötas något så när fackmässigt,

måste skogsodlingar och stora dikningar utföras samt gallringar i de

tillväxande ungskogsbestånden alltjämt fortgå, vilket arbete ej ansåges

kunna utföras allenast genom den hittillsvarande personalen å skjutfältet.

Artilleridepartementet tycktes vidare hava förbisett, att även skogen

till länsmansbostället Tensmyra läge inom skjutfältets område, detta

taget i den vidsträcktare betydelsen, och att denna skog måhända också

borde överföras till departementets förvaltning, för så vitt kronoparken

överlämnades.

Slutligen ansåge sig jägmästaren böra erinra, att arméförvaltningens

artilleridepartements till grund för remissen liggande skrivelse vore

daterad redan i juni 1913 och att förhållandena sedan dess måhända

ändrats därhän, att inom en ej avlägsen tid för artilleriets övningar

erfordrades ett vida större skjutfält än här, även efter eventuellt inköp

av privatmark österut, kunde åstadkommas.

Den genom sitt för virkesförsäljning ypperliga läge särdeles värdefulla

marken komme naturligtvis då att återgå under domänstyrelsens

förvaltning och jägmästaren kunde därför icke se några verkliga skäl

för kronoparkens temporära överlämnande till arméförvaltningen.

I jägmästarens ovan omförmälda yttrande hade överjägmästaren förklarat

sig till alla delar instämma.

För egen del funne sig emellertid domänstyrelsen, trots de av jägmästaren

uttalade delvis beaktansvärda synpunkter, böra fasthålla vid

sitt i skrivelsen den 21 februari 1913 gjorda uttalande, att enligt styrelsens

åsikt största fördel för det allmänna skulle ernås, om kronoparken

i sin helhet överlämnades till arméförvaltningen att såsom skjutfält

för artilleriet förvaltas, och ville styrelsen som stöd för denna sin

åsikt åberopa tidigare framlagda sakskäl. Vid överlämnandet syntes dock

betryggande garantier böra lämnas för att en god skogsvårds fordringar,

såväl genom beståndsvårdande huggningar som ock genom skogsodling

och avdikning, tillgodosåges i med hänsyn till kronoparkens användande

som skjutfält görligaste mån, varvid artilleridepartementet, om så funnes

nödigt, borde äga skyldighet att för arbetenas utförande anskaffa behövlig

extra arbetskraft, därest den för skjutfältet disponerade personalen

ej befunnes för ändamålet tillräcklig eller lämplig.

Vad vidare anginge den inom skjutfältets område — i vidsträck
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73. 15

tare bemärkelse taget — liggande skogen till Tensmyra länsmansboställe,

som av jägmästaren anmärkts eventuellt böra överföras till

artilleridepartementets förvaltning, Unge styrelsen meddela, att den bostället

tillhörande utmarken omfattade trenne skiften, av vilka skiftena

I och II jämlikt nådigt brev den 8 november 1889 vore ställda under

skogsstatens omedelbara vård och förvaltning men skiftet III (hagmarksskiftet)

fortfarande stode under boställshavarens vård och skötsel. Det

skifte, som här avsåges, vore skiftet I eller det så kallade Tensmyraskiftet

med en areal av 137,90 hektar produktiv skosmark samt 20,82 hektar

impediment eller sammanlagt 158,72 hektar. Ifrågavarande skifte, till

formen närmast likt en triangel, utgjorde den nordligaste delen av det

som skjutfält inhägnade området. Då det syntes styrelsen, som om fog

funnes jämväl för nyssnämnda skiftes undandragande från skogsstatens

förvaltning i och för dess ställande under arméförvaltningens artilleridepartement,

funne styrelsen, sedan nu artilleridepartementet hos Kungl.

Maj:t gjort hemställan om Tierps kronoparks i sin helhet överlämnande

till dess förvaltning, under förutsättning av nådigt bifall härtill samt

att artilleridepartementet, efter att hava satts i tillfälle avgiva yttrande

över detta jägmästarens alternativa förslag berörande Tensmyra läusmansboställes

skog, ansåge sådan åtgärd av behovet påkallad, skäligt

biträda nyssnämnda förslag beträffande Tensmyraskiftet av enahanda

orsaker, som för kronoparkens överlämnande anförts, ävensom på den

grund att departementet lämpligen syntes som enhet böra förvalta hela

det såsom skjutfålt hägnade området.

Domänstyrelsen finge således, med tillstyrkande av de av arméförvaltningens

artilleridepartement uttalade önskemål, hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte hos riksdagen göra framställning och efter dess medgivande

förordna, att Tierps kronopark skulle överlämnas från domänstyrelsens

till arméförvaltningens artilleridepartements förvaltning och användas

såsom skjutfält, varförutom styrelsen — under förutsättning av artilleridepartementets

instämmande — tillika föresloge, att enahanda åtgärder

måtte av Kungl. Magt vidtagas i fråga om det inom det hägnade skjutfältsområdet

och i dess norra del belägna, under skogsstatens omedelbara

vård och förvaltning stående skiftet I av Tensmyra länsmansboställe.

Med anledning av vad domänstyrelsen i sitt sistberörda utlåtande Arméförvaltanfört,

har arméförvaltningens artilleridepartement, till följd av nådig

remiss den 10 januari 1916, avgivit förnyat yttrande i ärendet samt menta yttdärvid

anfört följande: " rande den 10

J januari 1916.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.

Artilleridepartementet hade uppmärksammat, vad jägmästaren och

över jägmästaren anfört i ärendet. Den föreslagna åtgärden att lcronoparken

skulle överflyttas till artilleridepartementet, syntes dem under

vissa förutsättningar icke vara av behovet påkallad. Dessa, förutsättningar

vore dock enligt artilleridepartementets åsikt dels icke föreliggande

och dels icke möjliga att förverkliga. Efter jägmästarens av

överjägmästaren biträdda yttrande skulle en fortsatt samrätt till skjutfältet

äga bestånd mellan domänstyrelsen och artilleridepartementet.

Men det vore just denna samrätt, som förorsakat de olägenheter och

skiljaktiga meningar om gränserna för den enes eller andres befogenhet,

som tid efter annan uppkommit, och som därför manat till den

nu emellan ämbetsverken träffade överenskommelsen. Att, såsom jägmästaren

ifrågasatt, på förhand precisera de »bestånd, som behövde utsättas

för direkt beskjutning eller rent av genast nedfällas» vore uppenbart

omöjligt.

Vidare hade jägmästaren ställt sig tveksam inför artillendepartementets

uppgift, att så rationell skogsvård, som med hänsyn till kronoparkens

användande såsom skjutfält vore möjlig, jämväl vid parkens

förvaltande av artilleridepartementet kunde åstadkommas. Då domänstyrelsen

funnit jägmästarens synpunkter delvis beaktansvärda, torde styrelsen

härmed hava avsett jägmästarens sist anförda yttrande. Det hade

ock föranlett domänstyrelsen till uttalandet, att vid överlämnandet betryggande

garantier borde lämnas för att en god skogsvårds fordringar bleve

tillgodosedda i den med hänsyn till kronoparkens användande såsom

skjutfält görligaste mån. _ . .

Artilleridepartementet, som funne grunden till det sist anförda i

fackmannens naturliga misstroende till lekmannen, vågade dock vidhålla,

vad departementet förut i fråga om skogsvården efter parkens överlämnande

till lantförsvaret ställt i utsikt. De elementära regler för en

rationell skogsvård, som jägmästaren ansett sig böra i sitt yttrande till

domänstyrelsen framhålla, vore för departementet väl kända och tillämpades

vid arméförvaltningens skogsvård, i den mån förhållandena krävde.

Några garantier utöver de, som i gällande författningar och vederbörandes

ämbetsplikt vore för handen, syntes departementet ej erforderliga.

Departementet hade numera till sitt förfogande en i skogsvård

sakkunnig person, arméförvaltningens domäntjänsteman, och skogshushållningsplan

skulle författningsenligt underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Förslag till sådan plan komme efter undersökning å platsen

att upprättas och därest särskilda kostnader såsom för extra arbetskraft

m. m. skulle erfordras, komme dessa att i förslaget upptagas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Klintjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.

Vad jägmästaren anfört därom, att förhållandena, sådana de utvecklats

efter departementets skrivelse den 3 juni 1913, möjligen skulle

föranleda till behov av ett större skjutfält än det nuvarande, däri inbegripet

Tensmyra länsmansboställe, gåve ej anledning till ändring av

departementets framställning.

Vidkommande nämnda länsmansboställe hade departementet med

sm fianställning avsett, att detta, i den man det folie inom gränserna

lör skjutfältet enligt den handlingarna bilagda kartan, skulle i likhet

med ifrågavarande kronopark, med vilken det, enligt departementets förmenande,

vore införlivat, till lantförsvaret överlämnas. Då emellertid

en missuppfattning om departementets avsikt kunnat göra sig gällande

finge departementet, under åberopande av de skäl, som anförts för

kronoparkens överlämnande, såsom gällande även ifrågavarande del av

Tensmyra länsmansboställe, biträda domänstyrelsens förslag och sålunda

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen göra framställning, att

såväl Tierps kronopark som den inom skjutfältets hägnade område

belägna del eller skiftet 1 av Tensmyra länsmansboställe måtte överlämnas

från domänstyrelsens till artilleridepartementets förvaltning för

att användas såsom skjutfält.

Av vad i ärendet förekommit, torde tillfullo framgå, att den mellan Departementsartilleridepartementet

och domänstyrelsen för närvarande bestående sam- chefenfällda

dispositionsrätten till ifrågavarande, till skjutfält åt artilleriet upplåtna

kronopark är i alla hänseenden olämplig. Å ena sidan inverkar

dess egenskap av skjutfält i avsevärd grad menligt och hindrande på

skogsskötsel^ och å andra sidan kan marken icke heller på ett fullt

rationellt och ändamålsenligt sätt begagnas såsom skjutfält. Vid sådant

förhållande och då det givetvis är av synnerlig vikt, att skjutövningarna

må kunna å. fältet bedrivas i den omfattning, förhållandena påkalla,

finner jag mig böra tillstyrka det av artilleridepartementet framställda

och av domänstyrelsen jämväl biträdda förslaget, att ifrågavarande kronopark

ävensom det intill densamma belägna, i skjutfältet ingående skiftet

I av Tensmyra länsmansboställe överlämnas från domänstyrelsen till

lantförsvaret. I den mån kronoparkens användande såsom skjutfält

icke lägger hinder därför i vägen, böra givetvis alla för en rationell

skogsvårds bedrivande erforderliga åtgärder allt fortfarande vidtagas.

o Med hänsyn därtill att lantförsvaret genom 1880 års riksdags beslut

erhållit all den dispositionsrätt till kronoparken, som erfordras för dess

användande till skjutfält, och då kostnaderna lör förvärvandet av den

för skjutfältet erforderliga, enskilda tillhöriga marken bestritts av anslag

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 saml. 60 höft. (Nr 73.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 73.

under fjärde huvudtiteln, torde någon ersättning för kronoparkens avstående

icke böra av lantförsvaret utgivas. Något anspråk på dylik

ersättning har icke heller blivit av domänstyrelsen framställt. Däremot

torde statens domäners fond böra nedskrivas med det belopp, varmed

kronoparken för närvarande är under samma fond upptagen.

Jag får därför hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen medgiva,

att Tierps kronopark i Uppsala län med kronoparkens hela område

ävensom det intill samma kronopark gränsande, under skogsstatens

omedelbara vård och förvaltning stående skiftet I av fensmyra länsmansboställe

må av domänstyrelsen överlämnas till lantförsvaret för att

användas såsom skjutfält.))

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

o

Gunnar Åkerman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1916.

opaginerad Kontrollera mot PDF

TensmyrcL länsmans

Skifte I

ä!

Manöver
fallet
i
-

~zz.z Kruthus

n__XJ

\

\

v.J\

TIERPS KRONOPARK

och

TENSMYRA LÄNSMANSBOSTÄLLE

(samt)

(marma skjutfält)

Skala 1=24:000

Tierps kronopark och,

Tensmyra, länsman^boställe,

Inköpt mark,

Skjuifättets hägnad;

GEN-. STAB. UT. ÄNST. STOCKH.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:161 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungi. Majds proposition angående överlåtelse till lantförsvaret av Tierps kronopark m. m. s. 7 i texten
  2. JoU 1916:49 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående överlåtelse till lantförsvaret av Tierps kronopark m. m. s. 1 i texten