Sök i Ratio Lex

Angående anslag till arbetslöshetens bekämpande

1916-02-25 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:92, Angående anslag till arbetslöshetens bekämpande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 92.

1

Nr 92.

Kungl. Maj;ts nådiga proposition till riksdagen angående

anslag till arbetslöshetens bekämpande; given Stockholms

slott den 25 februari 1916.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att för arbetslöshetens bekämpande, i

huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet angivna

grunder,

dels använda vad som återstår av det belopp av 5,000,000 kronor,

som 1914 års senare riksdag ställt till Kungl. Maj:ts förfogande att enligt

vissa angivna grunder användas såsom bidrag till understödjande

av arbetslösa,

dels ock använda och av tillgängliga medel, mot framtida anmälan

till ersättande, förskjuta ytterligare ett belopp av högst 5,000,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 78 käft. (Nr 92.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25

februari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anförde:

Bland de många viktiga spörsmål, som vid världskrigets utbrott

omedelbart påkallade Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, var också angelägenheten

att motverka den befarade arbetslösheten och mildra påföljderna

av densamma. Uppgiften att närmast verka i sådant syfte samt

handlägga dit hörande ärenden uppdrogs åt statens arbetslöshetskommission

i samråd med socialstyrelsen. Jämlikt detta sitt uppdrag framlade

arbetslöshetskommissionen den 29 augusti 1914 ett förslag om statens

medverkan till en omfattande understödsverksamhet i ändamål att bringa

hjälp åt dem, som i anledning av den inträffade krisen förlorade sina

utkomstmöjligheter och därför behövde hjälp från det allmännas sida.

Med stöd härav föreslog Kungl. Maj:t i en den 1 september 1914 avgiven

proposition riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att såsom bidrag

till understödjande av arbetslösa använda och av tillgängliga medel,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

3

mot framtida anmälan till ersättande, förskjuta ett belopp av förslagsvis

5,000,000 kronor. Sedan förslaget, enligt vad riksdagen i skrivelse den

25 september 1914 anmälde, blivit av riksdagen bifallet, fastställdes genom

nådig kungörelse den 28 september 1914 huvudsakligen följande

grunder för den av statsmakterna sålunda anordnade understödsverksamheten

för arbetslösa (svensk författningssamling nr 237).

Understöd kan utgå endast till välfräjdad och arbetsför svensk medborgare,

som fyllt 15 år, icke under år 1914 varit av annan orsak än sjukdom

intagen å fattigvårdsanstalt eller under samma år före den 1 augusti

annat än tillfälligtvis för sig själv eller sin familj åtnjutit penningunderstöd

av fattigvården, icke lyckats erhålla arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen,

samt på grund av oförvållad arbetslöshet under minst 6 arbetsdagar

befunnits vara i behov av understöd. Förrän understöd kan beviljas,

skall undersökas, huruvida icke lämpligt tillfälle till utkomst genom eget

arbete kan beredas den arbetslöse. Till understöd bidrager staten med högst

60 öre per dag för man och hustru tillhopa, 40 öre för ensam person, som

fyllt 18 år, 25 öre för ensam person, som fyllt 15 men ej 18 år, samt

I2V2 öre för varje inom eller utom äktenskapet fött barn; detta dock

under förutsättning att minst samma belopp tilldelas honom utav respektive

kommuns eller landstings medel. Understödets storlek bestämmes

efter den arbetslöses större eller mindre behov och kan efter omständigheterna

utgå i kontanta medel eller, helt eller delvis, i naturaförmåner.

Understödstagare är vid risk av understödets indragande skyldig föra ett

ordentligt och nyktert levnadssätt, att regelbundet anmäla sig hos den

offentliga arbetsförmedlingen samt att mottaga lämpligt arbete, som anvisas

honom. Understödet skall icke äga fattigvårds karaktär eller

medföra fattigvårdens rättsverkningar.

I anledning av särskild proposition den 17 september 1914 beslöt

riksdagen vidare att på extra stat för år 1915 anvisa ett förslagsanslag

av 20,000 kronor att utgå såsom bidrag till resekostnader för medellösa

arbetssökande, som av arbetsförmedlingsanstalt anvisats arbete å annan

ort, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel redan under år

1914 utanordna erforderliga belopp. Närmare föreskrifter angående anslagets

användning meddelades genom kungörelse den 28 september 1914

(sv. förf.-saml. nr 238). Den sålunda träffade anordningen, som avsåg

tiden 1 oktober 1914—31 maj 1915, erhöll sedermera genom Kungl.

Maj:ts och riksdagens beslut förlängd varaktighet till utgången av år 1916.

Handhavandet av understödsverksamheten anförtroddes åt de lokala

arbetslöshets- och hjälpkommittéer, om vilkas upprättande Kungl.

Maj:t förordnat i nådigt cirkulär till länsstyrelserna den 18 augusti

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 92.

Arbets
löshetskom
missionens
framställ
ning.

1914. Enligt cirkuläret skulle nämligen å varje ort, där anledning fanns

antaga, att arbetslöshet kunde ifrågakomma, tillsättas en kommunal

hjälpkommitté, avsedd att ena alla strävanden för arbetslöshetens bekämpande

och nödens avhjälpande. Kommitténs ordförande skulle förordnas

av länsstyrelsen och dess övriga ledamöter utses av vederbörande

kommunala myndighet på sådant sätt, att kommittén å ena sidan erhöll

representanter för de kommunala myndigheter, som äga intresse för och

sakkunskap i förekommande spörsmål, å andra sidan blev ett uttryck

för alla samhällsklassers eniga strävan att söka övervinna de uppkomna

svårigheterna. För varje län skulle därjämte av länsstyrelsen utses en

länshjälpkommitté för att i samråd med länsstyrelsen sammanhålla de

kommunala kommittéernas verksamhet. I de kommuner, där åtminstone

till en början särskild kommitté icke erfordrades, skulle kommunalnämnden

fylla dess uppgifter. Efter förslag av arbetslöshetskommissionen

fastställde Kungl. Maj:t den 10 september 1914 instruktioner för kommunala

kommittéer och länskommittéer. Vidare utarbetades inom arbetslöshetskommissionen

i samråd med socialstyrelsen närmare anvisningar

rörande kommittéernas olika uppgifter, varjämte socialstyrelsen meddelade

bestämmelser rörande arbetsförmedlingens samverkan med understödsverksamheten.

Genom de sålunda vidtagna anordningarna skapades ett understödssystem,

som var ägnat att, i den mån förhållandena vid krisens utbrott

syntes medgiva, tillförsäkra de arbetstagande ett skydd mot arbetslöshetens

påföljder.

Emellertid har arbetslöshetskommissionen låtit sig angeläget vara

att med stöd av numera vunna erfarenheter undersöka, huruvida förevarande

del av den sociala beredskapen kan anses tillfyllestgörande för

det fall, att en svårare kris skulle ställa densamma på hårdare prov än

som hittills ifrågakommit. De verkställda utredningarna hava föranlett

kommissionen — vars huvudsakliga arbeten jag haft tillfälle följa — att

efter samråd med socialstyrelsen under nästlidne januari månad inkomma

med framställning om vissa ytterligare åtgärder från statens sida till förebyggande

av arbetslöshet och mildrande av dennas verkningar.

I berörda framställning har kommissionen anfört följande.

Det ekonomiska kristillstånd, som vid krigets utbrott sommaren 1914

överallt inträdde, tedde sig till en början mycket hotande även i vårt

land. Den omedelbart förhärskande känslan av osäkerhet och ovisshet

inför krigets eventualiteter verkade förlamande inom näringslivets olika

grenar, så att inom vissa yrkesområden till en början nästan fullständig

stagnation syntes vara att befara. Såsom följd härav framträdde också

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

5

genast en omfattande arbetslöshet. Emellertid lyckades det, väsentligen

genom statens åtgöranden i olika avseenden, att rätt snart återföra det

ekonomiska livet till mera normalt läge. Under loppet av sommaren

1915 stadgades förhållandena ytterligare i sådan grad, att i stort sett

goda konjunkturer kunde anses då vara rådande. De gångna höst- och

vintermånaderna hava icke heller jävat förhoppningarna på en för vår

produktion fortfarande gynnsam utveckling, om ock medvetandet om

dennas osäkerhet alltid måste utöva ett i viss mån återhållande inflytande,

som förhindrar ett fullt utnyttjande av de stora möjligheterna. Ett synnerligen

gott tecken på näringslivets och särskilt industriens goda läge

innebär den omständigheten, att icke ens den inträdda vintern synes

hava i avsevärd mån dämpat livaktigheten.

Klart är, att under sådana förhållanden ställningen på arbetsmarknaden

kommit att efter hand utveckla sig på ett långt förmånligare sätt

än vid tiden närmast efter krigsutbrottet med skäl kunde befaras. Enligt

rapporter, som regelbundet ingivas till socialstyrelsen från en mycket

stor del av industriens arbetsgivare, bedöma dessa allmänt läget såsom

mycket gott. För de till svenska arbetsgivarföreningen anslutna företagen

rapporteras månad efter månad i stort sett ökning av arbetarantalet,

inom de fackliga arbetarorganisationerna har arbetslösheten (om

man undantar tobaks- och stenarbetarna, för vilka särskilda förhållanden

gjort sig gällande) efter hand nedgått till ungefär vanlig omfattning, och

arbetsförmedlingsanstalternas uppgifter tyda på livlig omsättning och stark

efterfrågan på arbetskraft inom olika yrken.

Om också näringslivets läge således kan för närvarande betecknas

såsom i allmänhet mycket tillfredsställande, föreligger emellertid ingen

garanti för att icke eu förändring till det sämre kan inträda. Fastmer

hava erfarenheterna under den förflutna kristiden inneburit allvarliga påminnelser

om, att oberäkneliga faktorer kunna när som helst störande

ingripa. Genom restriktiva åtgärder av krigförande makter har varuutbytet

med utlandet vid vissa tider så försvårats, att stora näringsområden

sett hela sin verksamhet allvarligt hotad. Då någon lättnad i den

internationella handeln och samfärdseln icke förmärkts, utan snarare

ytterligare restriktioner efter hand genomförts, och då Sveriges industri

i mycket hög grad är beroende dels av tillförsel utifrån av råvaror och

förbrukningsartiklar, dels ock av utförsel utav alster i mer eller mindre

förädlad form, så ligger det i öppen dag, att produktionens fortgång på

intet sätt kan anses tryggad ens för den närmaste framtiden. De

betänkliga arbetsförhållanden, som på grund av försvårad export inträtt

inom vårt lands stenindustri, kunna i viss mån giva exempel på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

svårigheter, vilka även inom andra näringsområden när som helst och

helt plötsligt kunna inträffa.

Den möjligheten är icke heller utesluten, att kriget tränger oss än

närmare in på livet och framtvingar mera omfattande mobilisering eller

rent av landets försättande i fullt krigstillstånd. Trots allt vad genom

det allmännas försorg eller enskild förtänksamhet åtgjorts för att förbereda

näringslivets anpassning efter de förhållanden, som till följd av

dylika eventualiteter kunna uppkomma, lärer det vara otvivelaktigt, att

i allt fall inom flertalet näringsområden mycket svårartade rubbningar

måste uppstå, vilka oundvikligt komma att, åtminstone till en början och

innan en utjämning av arbetskraften mellan olika näringsområden kunnat

åvägabringas, medföra omfattande arbetslöshet.

Nu antydda risker, om vilkas allvarliga karaktär den gångna tidens

händelser oupphörligt lämnat påtagliga bevis, nödvändiggöra enligt

arbetslöshetskommissionens uppfattning vidtagandet av omfattande åtgärder

för jämväl den sociala beredskapens stärkande. För sådant ändamål

har kommissionen också satt sig i förbindelse med de olika lokala

organen för hjälpverksamheten under krisen (länskommittéer och kommunala

hjälpkommittéer m. fl.). Kommissionen åsyftade därvid bland

annat att för dessa organ klargöra vikten av, att man på varje ort

gjorde sig förtrogen med ställningens fortfarande allvarliga beskaffenhet

samt med hänsyn härtill noga genomtänkte och preliminärt organiserade

den hjälpverksamhet av större omfattning, som eventuellt kan bli erforderlig.

Därjämte önskade kommissionen emellertid inhämta kännedom

om de erfarenheter, som under den gångna kristiden gjorts i olika delar

av landet, samt om de önskemål och synpunkter i avseende å den sociala

beredskapen, de lokala hjälporganen hade att framföra. Vad härvid från

deras sida anförts, har varit ägnat att stärka kommissionens genom

egna iakttagelser och undersökningar vunna övertygelse om, att landet

icke, i sådan män som synes önskligt och möjligt, är rustat att möta vissa

sociala svårigheter, som måste vara att befara under en eventuellt mötande

svårare kris. Det mest omfattande och grundläggande problem, som

därvid uppkommer och vars lösande faller inom förevarande kommissions

arbetsuppgift, är uppenbarligen frågan om åtgärder i anledning av den

arbetslöshet, som vid en allmän eller partiell kris inom näringslivet lärer

omedelbart uppstå. Statsmakterna hava redan genom tidigare åtgärder

visat sig varmt behjärta, att allt möjligt intresse ägnas åt de arbetstagandes

bevarande för arbetslösheten och dess påföljder. Att skydda

arbetarna mot den sänkning i ekonomisk, fysisk och moralisk standard,

som ofta blir en följd av arbetslöshet, erkännes allmänt vara en

ideell plikt, men är obestridligen också fullt motiverat av praktiska

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 92,

7

hänsyn. Under nuvarande kritiska tider, då det nationella oberoendet

väsentligen kan komma att bero på den inre sammanhållningen och

känslan av ömsesidigt förtroende mellan olika samhällsgrupper, är det

jämväl av påtaglig betydelse, att de mindre bemedlade få ett starkt

intiyck av den omvårdnad, som ägnas dem. En sådan känsla lärer

ock innebära ett skydd mot de lockelser till anställning i andra länder,

som i någon mån redan förmärkts och vilka kunna befaras efter kristidens

slut framträda med ökad styrka. Kommissionen anser sig slutligen

böra erinra, att ju bättre arbetarnas inkomster och köpkraft kunna

bibehållas, jämväl det stora flertalet av handlande, hantverkare och andra

självförsörjande torde bevaras vid sin utkomst. Kampen mot arbetslösheten

och arbetstagarnas skyddande mot dennas ekonomiska följder är

sålunda av grundläggande betydelse för de mindre bemedlades läge i

allmänhet under kristiden.

Innan arbetslöshetskommissionen övergår till frågan om de ytterligare

åtgärder, som nu närmast påfordras från statens sida för den

sociala beredskapens stärkande och närmast kampen mot arbetslösheten,

för det fall att en mera omfattande kris skulle inträda, torde en summarisk

översikt böra lämnas över vad i sådant avseende hittills åtgjorts

samt vilka resultat därvid ernåtts.

När arbetslöshetskommissionen i augusti 1914 vid den nuvarande

krisens början tillsattes, var det dess främsta omsorg att undersöka,

huruvida förebyggande åtgärder kunde vidtagas i den omfattning, att

därigenom arbetslösheten och nöden måtte verksamt bekämpas. Kommissionen

ansåg det nämligen vara ur alla synpunkter både för det

allmänna och för de arbetslösa fördelaktigast, att dessa fingo tillfälle

till försörjning genom eget produktivt arbete. För att förverkliga detta

önskemål hava kommissionen och socialstyrelsen företagit åtskilliga utredningar

och framställt förslag, vilka i sin män lära hava bidragit till,

att arbetslösheten icke kommit att antaga så stora dimensioner, som vid

krisens utbrott syntes hota. Kommissionen anser sig böra här i korthet

lämna en redogörelse för sina viktigaste åtgärder i berörda syfte.

Då vissa svårigheter för arbetets vidmakthållande eller eventuella

återupptagande — i de fall då det blivit nedlagt — yppade sig på

grund av motsättningen mellan arbetsgivare och arbetare, höll kommissionen

den 25 augusti inför chefen för civildepartementet en överläggning

i ämnet med ett större antal representanter för arbetsgivar- och arbetarorganisationerna

inom industrien. Därvid konstaterades en principiell

enighet om att upprätthålla lugn på arbetsmarknaden, vilket kraftigt

bidragit till att underlätta fredliga uppgörelser mellan arbetsgivare och

arbetare och sålunda främjat driftens fortgång.

Vidtagna åtgärder

mot

arbetslösheten.

Förebyggande

åtgärder.

\

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Beredande

arbetstill
fällen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

I anledning av hotande tecken till arbetslöshet inom vissa grenar

av handeln inbjöd kommissionen jämväl representanter för företagaroch

arbetstagarorganisationer inom affärs väsendet till en överläggning i

ämnet inför chefen för civildepartementet. Aven denna gång resulterade

sammankomsten i ett konstaterande av de olika sidornas samstämmiga uppfattning

om, att rubbningar i arbetsförhållandena borde bestämt motverkas.

På arbetslöshetskommissionens initiativ hava även åtskilliga mått

och steg vidtagits i sjette att anordna offentliga arbetsföretag. Redan

den 14 augusti 1914 avlät chefen för civildepartementet å kommissionens

vägnar dels till vederbörande centrala myndigheter, dels till överståthållarämbetet

och länsstyrelserna skrivelser med anhållan om upplysningar

rörande pågående eller omedelbart förestående arbetsföretag.

Därjämte riktades en vädjan till statens och kommunernas myndigheter

att taga i övervägande, huruvida igångsatta företag kunde utvidgas eller

forceras samt huruvida planerade nya företag kunde omedelbart upptagas.

Genom dessa undersökningar och maningar riktades vederbörandes

uppmärksamhet på vikten av snara åtgärder, något som också beaktades

av regeringen vid dess handläggning av hithörande frågor. Arbetslöshetskommissionen

har vidare haft tillfälle att upprepade gånger inför regeringen

påpeka olika omständigheter, som varit av betydelse i nu berört

avseende. Den har således verkat för frikallandet från militärtjänst av personer,

vilkas kvarblivande i civila anställningar varit av vikt för företags

fortgång; kommissionen har framhållit lämpligheten av att utförandet

av vissa befästningsarbeten överlämnas åt arbetslösa arbetare, som därtill

äro lämpliga, i stället för att utföras av därvid alldeles ovana värnpliktige

och landstormstrupper o. s. v. Då av redan antydda skäl stor

arbetslöshet inträtt inom stenindustrien, måste speciell uppmärksamhet

ägnas åt att bringa hjälp åt dess arbetare genom att påskynda redan

planerade offentliga arbetsföretag och främja tillkomsten av nya sådana.

Tidigare och i större omfattning än vad eljest skulle skett hava således

statsmedel ställts till förfogande för järnvägs- och väganläggningar,

byggande av fiskehamnar o. d. arbeten i de trakter, där arbetslösa stenarbetare

finnas i större antal.

Kommissionen har jämväl ägnat uppmärksamhet åt frågan om att

kunna fullt utnyttja de arbetstillfällen, som stå till buds. På dess initiativ

beslöto Kungl. Maj:t och riksdagen vidtaga mera effektiva åtgärder

för att underlätta arbetssökandes resor, varigenom främjats det

för vårt land med dess långa avstånd viktiga önskemålet, att icke resekostnadernas

storlek må utgöra hinder för arbetsdugliga och arbetsvilliga

arbetare att mottaga anställningar, som anvisas dem genom de offentliga

arbetsförmedlingsanstalterna. I syfte att främja dessas samarbete

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 92.

och därigenom utjämningen av tillgång och efterfrågan å arbetsmarknaden

inom olika delar av landet har arbetslöshetskommissionen även, i

förening med socialstyrelsen, utverkat Kungl. Maj:ts medverkan därtill,

att anordningar för ett centralt praktiskt förmedlingsarbete kunnat vidtagas

till otvivelaktigt gagn för de arbetsdugliga och arbetsvilliga.

Kommissionen vill slutligen erinra därom, att i de anvisningar för

hjälparbetet i orterna, som kommissionen utfärdat såväl hösten 1914

som ock hösten 1915, med eftertryck framhållits vikten av att i första

hand söka förebygga arbetslöshet genom att tillhandahålla arbetstillfällen.

Ehuru sålunda arbetslöshetskommissionen redan från början av sitt

arbete främst tog sikte på de förebyggande åtgärderna, kunde den icke

stanna vid att allenast förorda denna linje för kampen mot arbetslösheten.

Den måste nämligen förutse sannolikheten av att i allt fall arbetslöshet

skulle komma att uppstå i sådan omfattning, att omedelbar hjälp måste

lämnas. Därjämte nödgades kommissionen taga hänsyn till, att anordnandet

av extraordinära arbetsföretag utöver dem, för vilka statsmedel

på vanligt sätt utgingo, vore en vittutseende ekonomisk fråga, vars

lösande ställde sig synnerligen svårt under det finansiellt vanskliga läge,

vari landet befann sig vid krisens utbrott och den närmaste tiden därefter.

Kommissionen fann sig därför böra hos Kungl. Maj:t göra framställning

om anvisandet av medel till anordnandet av en understödsverksamhet

för arbetslösa. Härmed skulle sålunda skapas en form,

genom vilken de av krisen drabbade, åt vilka ej kunde beredas utkomst

genom eget arbete, skulle skyddas från att råka i direkt nöd. Framställningen

framfördes av Kungl. Maj:t inför riksdagen och vann dennas

bifall, varefter närmare bestämmelser i ämnet utfärdades av Kungl. Maj:t,.

Såsom redan antytts, har arbetslösheten icke under kristiden hittills

nått den omfattning, man med fog kunde befara, detta delvis till följd

av de olika åtgärder, som från det allmännas sida vidtogos till näringslivets

stödjande och arbetsförhållandenas ordnande. De av arbetslöshetskommissionen

vidtagna och planerade anordningarnas effektivitet

ställdes sålunda icke på de svåra prov, man haft anledning att förbereda

sig på. Varken statens eller landstingens och kommunernas myndigheter

funno förhållandena föranleda tillgripandet av mera extraordinära

mått och steg till beredande av offentliga arbeten i större skala, utan

åtnöjde sig i huvudsak med att söka vidmakthålla sina arbetsföretag i

vanlig omfattning, så att avskedanden av redan anställda arbetare kunde

i stort sett undvikas.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 78 käft. (Nr 92.)

Understöd åt

arbetslösa.

Åtgärdernas

effektivitet.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 92.

Under hösten och vintern 1914—1915 var emellertid arbetslösheten

tämligen betydlig inom vissa delar av arbetsmarknaden, som icke hunnit

återvinna jämvikten efter de plötsliga rubbningarna vid krisens utbrott.

Särskilt gällde detta vissa säsongyrken0) och i främsta rummet byggnadsverksamheten,

där företagsamheten väsentligt minskades, huvudsakligen

till följd av svårigheterna att anskaffa kapital. Då ökad tillgång

på arbetstillfällen vid offentliga företag ej i större mån åvägabragtes,

blev det den såsom nödfallsutväg anordnade understödsverksamheten,

som fick taga hand om de arbetslösa och genom lämnande av direkt

understöd, kontant eller in natura, bereda dem nödtorftigt skydd mot

att lida verklig nöd. Rörande omfattningen av denna understödsverJcsamhet

torde följande uppgifter böra här meddelas:

■

Antal kommuner.

Understöds-

belopp.1)

Städer.

kommuner.

Kr.

September 1914 .......................................

_

—

—

Oktober » .......................................

5

2

663

November » .......................................

19

13

56,623

December » .......................................

34

23

125,373

Januari 1915 .......................................

42

38

175,622

Februari » .......................................

48

45

183,131

Mars » .......................................

44

47

157,228

April » .......................................

38

43

139,821

Maj » .......................................

15

19

6,837

Juni » .......................................

6

11

2,584

Juli » .......................................

5

3

800

Augusti » ......................................

4

3

1,393

September » .......................................

4

4

1,393

Oktober » .......................................

3

4

1,172

November » ....................................

4

3

1,380

December » ...................................

9

5

8,804

Delvis beräknade siffror. I dem ingår ej det understödj som utgått till tobaksarbetama enligt nådiga

kungörelser den 10 april 1915.

*) I detta sammanhang frånses tobaksindustrien, där särskilda förhållanden

spelat in, samt stenindustrien.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 92.

11

Intill maj 1915, då utbetalningen av understöd i huvudsak upphörde,

hade inom tillhopa 123 kommuner utgått c:a 838,000 kronor, under de

följande månaderna till årets slut tillhopa endast c:a 24,000 kronor.

Att dessa medel i regel tillgodokommit personer, som behövt hjälp och

varit förtjänta av sådan, lärer icke behöva betvivlas. Visat är också, att

understöden under förhandenvarande förhållanden gjort stor nytta, i det

att de möjliggjort skyddandet av individer och familjer, som, ehuru de

blivit urståndsätta att själva försörja sig, dock icke böra bliva föremål

för fattigvård och drabbas av dess rättsverkningar. Det synes emellertid

med fog kunna sättas i fråga, huruvida icke det kravet bort kunna

ställas på de kommunala myndigheterna, att de genom något större

ekonomisk offervillighet skulle sökt effektivt förebygga den jämförelsevis

mindre omfattande arbetslöshet, som denna gång flerstädes förelåg. Genom

anordnandet i vidsträcktare skala av offentliga arbeten skulle arbetstillfällen

kunnat beredas de flesta arbetslösa, enär dessa företrädesvis voro

till finnandes inom byggnadsindustrien och angränsande yrken. Enär

emellertid finansiella skäl torde hava föranlett återhållsamhet beträflande

startandet och bedrivandet av kommunala företag och då understödsväsendet

ju krävt jämförelsevis mindre betydande belopp — allra helst

då staten här deltagit med halva kostnaden —- har det av det allmänna

bedrivna hjälparbetet för de arbetslösa i realiteten kommit att, i motsats

mot vad man avsett, huvudsakligen basera sig på lämnandet av understöd

och tyvärr endast i mindre grad bestått i förebyggande åtgärder.

Enligt kommissionens mening måste emellertid denna faktiska utveckling

anses mindre lämplig och lycklig. De under det gångna året

vunna erfarenheterna hava nämligen yttermera bestyrkt riktigheten av

dess uppfattning, att tyngdpunkten bör läggas på de förebyggande åtgärderna

och det direkta understödet betraktas väsentligen såsom en

kompletterande anordning för de fall, då på grund av oförutsedda händelser,

speciella yrkesförhållanden eller dylikt anordnandet av arbeten eller

andra förebyggande åtgärder icke medhinuas eller leda till målet. Från

hjälpverksamhetens lokala organ, arbetslöshetskommittéerna för länen och

i ett stort antal kommuner samt åtskilliga kommunalnämnder, hava

jämväl i anledning av arbetslöshetskommissionens förfrågan om den sociala

beredskapen samt understödssystemet likartade synpunkter allmänt

gjorts gällande.

Principiellt måste det ju anses mindre lämpligt att åt arbetsdugliga

och arbets villiga personer lämna understöd till livsuppehället, utan att

någon motprestation från deras sida ifrågakommer. Hos personer med

Ytterligare

åtgärder

erforderliga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

mindre utvecklad ambition alstras därav lätt en böjelse för att lägga

ansvaret för utkomsten även för framtiden över på det allmänna i stället

för att lita på sig själv. För den verkligt skötsamma och ansvarskännande

åter ter det sig förödmjukande att bliva föremål för något

som nära påminner om välgörenhet. Erfarenheter i båda dessa riktningar

ha framträtt under understödsverksamheten och på sina håll bidragit

att minska förtroendet till densamma. Det kan ej heller förnekas,

att de ifrågavarande hjälpanordningarna, vilka väsentligen planerats

för mera exceptionella lägen och då hava sin naturliga motivering,

lätt komma att te sig olämpliga, då, såsom hittills i stort sett

varit förhållandet, de beräknade förutsättningarna icke till fullo förelegat.

Det var också för mera tillfälliga svårigheter eller för ett verkligt

nödläge, som storleken av understödet blivit tillmätt. För långvarig

arbetslöshet under ett läge sådant som det nuvarande måste beloppen

däremot åtminstone å orter med dyrare levnadskostnader bliva för ringa.

De understödda nödgas otvivelaktigt söka genom skuld- eller pantsättning

eller dylika åtgärder öka ut de disponibla medlen för att kunna bestrida

nödiga utgifter för bostad, värme, kläder m. m. och råka sålunda,

i trots av det allmännas hjälp, in i allt svårare ekonomiskt läge, samtidigt

med att den fysiska kapaciteten förringas genom bristfällig näring

och yrkesdugligheten lider av den långvariga sysslolöshetens menliga

inverkan i olika avseenden.

Understödssystemet har icke heller visat sig kunna i alla fall, då

det verkligen behövt anlitas, bringas att fungera i önskvärd omfattning.

Såsom eu förutsättning härför gäller nämligen, att vederbörande länseller

ortskommun åtager sig ansvaret för hälften av understödskostnaderna.

Detta har emellertid icke alltid skett, enär vederbörande i

vissa fall icke ansett sig äga tillräcklig ekonomisk styrka härför. Det

må med avseende härå erinras om vissa kommuner i Blekinge och Bohuslän,

där stenarbetarna utgöra 50 till 80 % av de skattdragande och

där de på grund av arbetslösheten eller den reducerade inkomsten inom

stenindustrien blivit urståndsätta att betala några utskylder. Då i dylika

fall kommunerna måste skuldsätta sig för att kunna bestrida de mest

nödiga löpande utgifterna, kan det uppenbarligen möta hart när oöverstigliga

svårigheter att åvägabringa de icke obetydliga belopp, som för

kommunens del kunna erfordras för understödssystemets fungerande.

Att även landstingen velat iakttaga viss försiktighet vid bispringandet

av kommunerna, är icke ägnat att förvåna, då, såsom i de båda nämnda

länen varit förhållandet, ett stort antal kommuner drabbats på samma

sätt och väsentliga belopp skulle erfordras för att efter likartade grunder

hjälpa dem alla.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92. 13

Det kan icke med fog göras gällande, att det i fråga om stenindustrien

råder ett sådant särskilt förhållande, som icke med sannolikhet

kan framträda annorstädes. Likartade svårigheter hava, om ock ej hittills

med samma skärpa, förekommit i vissa Norrlandskommuner samt några

utpräglade industrisamhällen annorstädes. Skulle vidare förhållandena framtvinga

nedläggande i större skala av driften inom t. ex. sågverksindustrien

eller vid järnbruken, bleve det otvivelaktigt ganska bekymmersamt

för en mängd kommuner i norra och mellersta Sverige, där dylika

företag äro förlagda, att åvägabringa nödiga medel för att bestrida sin

andel av kostnaderna för understödsverksamheten.

Nu anförda och andra skäl hava föranlett arbetslöshetskommissionen

att till förnyad prövning upptaga frågan, på vilka vägar en mera effektiv

förebyggande hjälpverksamhet må kunna anordnas, så att understödslämnandet

kommer att intaga sin rätta plats såsom ett mera supplerande

led i serien av olika slags hjälpåtgärder. Bland dessa bör sålunda

särskild omsorg ägnas åt tillhandahållandet av arbetstillfällen,

såvitt möjligt sådana som göra det möjligt för de arbetslösa att bibehålla

sin lönestandard och som förhindra deras successiva utarmande

under mera långvariga arbetslöshetsperioder.

Arbetslöshetskommissionen vill med avseende härå till eu början

uttrycka den förhoppningen, att såväl statens som kommunernas vederbörande

myndigheter skola låta sig angeläget vara att söka snabbt undanröja

alla de hinder av finansiell, teknisk och formell art, som i allmänhet

möta för anordnandet av offentliga arbetsföretag, på det att sådana må

komma till stånd i den omfattning förhållandena kunna komma att kräva.

Därest man överallt är besjälad av föresatsen att taga hand om och

bereda arbete på nu antytt sätt — genom tillgängliga gatu-, väg-, hamnoch

järnvägsbyggnader, utdikningar och kanaliseringar o. s. v. — åt

eventuellt arbetslediga arbetare inom de fack, som stå sådana offentliga

företag nära, så begränsas väsentligen behovet av andra förebyggande

åtgärder.. Sådana lära emellertid näppeligen kunna helt undgås, ja måste

under vissa förutsättningar erhålla betydande dimensioner. Arbetslösheten

kan nämligen uppträda inom sådana yrken och på sådana platser,

att offentliga företag av nyssnämnd beskaffenhet icke kunna i vanlig

ordning ordnas för dem eller i allt fall ej i en omfattning, som fullt

motsvarar behovet. Såsom nyss antyddes, måste i allmänhet offentliga

arbetsföretag genomgå en omständlig förberedande procedur, innan planer

utarbetats och godkänts, vissa andra formaliteter fyllts och medel ställts

till förfogande. Visserligen kan denna tidsutdräkt ofta med god vilja

Anslag till

arbetsföretag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

förkortas, men i regel dock endast i viss mån på grund av de kontrollgarantier

av olika slag, med vilka man funnit nödigt att i regel omgiva

företag av offentlig karaktär. En hel del hithörande arbeten äro för

övrigt av sådan beskaffenhet, att de förutsätta samstämmighet mellan

olika intressenter eller ett avvägande mellan dessas olika önskningar.

I de talrika fall, då statens ekonomiska stöd kan erhållas enligt vissa

på förhand bestämda grunder och villkor, tillkomma ytterligare anledningar

till hinder och tidsutdräkt. De av arbetslöshetskommissionen vidtagna

undersökningarna på detta område hava också givit vid handen,

att man på flertalet orter icke har att räkna med möjligheten att kunna

improvisera offentliga arbetsföretag i så stor utsträckning, som tilläventyrs

blir erforderligt för att bringa hjälp åt eventuellt arbetslediga

arbetargrupper.

Visserligen vill det synas, som om stora möjligheter yppas att

i nödfall för de arbetslösas räkning utnyttja sådana omfattande företag

som ostkustbanebygget m. fl. Ingalunda alla slag av arbetare

kunna emellertid lämpligen användas för dylika ändamål, liksom ofta

lokala svårigheter, särskilt bristen på bostäder m. m., förhindra anställandet

av arbetare. Förbises bör ej heller, hurusom för gifta arbetare

alltid stora olägenheter följa med tillfälligt arbete på annan plats än

hemorten. Äro de ej fullt lämpade för arbetet, kan också lätt inträffa,

att deras arbetsinkomst ej blir tillräcklig till uppehälle för dem själva

och familjen, då de måste vistas på olika orter och följaktligen få vidkännas

ökade levnadskostnader. Likaledes är det tydligt, att många

slags arbetare icke utan allvarligt men för deras yrkesduglighet för framtiden

kunna sättas att utföra byggnads- och grovarbeten m. m., där även

deras arbetskraft kanske blir av föga värde och följaktligen ej kan

ordentligt betalas.

Det måste under sådana förhållanden vara angeläget, att utvägar

beredas för tillhandahållande även på annat sätt av lämpliga arbetstillfällen.

I den mån så ske kan, bör därvid eftersträvas, att arbete kan

erhållas omedelbart, med full avlöning, inom de arbetslösas eget yrke

samt i deras hemort. Förebyggande strävanden av denna art kunna

således icke a priori begränsas till vissa bestämda arbetsområden eller

orter och deras anordnande får icke göras beroende av de formaliteter,

som under vanliga förhållanden pläga anses ofrånkomliga. Det gäller

sålunda att i ett eventuellt nödläge tillgripa undantagsåtgärder, därvid

vanliga hänsyn få vika i den mån de förhindra nåendet av vad man

åsyftar, nämligen ett verksamt förebyggande av den arbetslöshet, som

ej på vanliga vägar kan avvändas. Den oundgängliga förutsättningen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

härför är, att till Kungl. Maj:ts förfogande ställas mycket avsevärda

medel, som få disponeras på det sätt, som i varje fall prövas bäst motverka

arbetslösheten. Naturligtvis måste därvid alltid tillses, att statens

härför använda medel tjäna syften av allmännyttig art. Men däremot

får icke såsom oundgänglig förutsättning uppställas, att staten alltid

skall erhålla direkt och full ekonomisk valuta, utan i vissa fall får

riskera viss förlust.

Det har icke undgått kommissionens uppmärksamhet, att särskilda

svårigheter möta för anordnandet av arbetsföretag för kvinnor. Den jämförelsevis

ringa arbetslöshet, som hittills under kristiden framträtt bland

dem, har förorsakat mycket bekymmer för de lokala hjälporganen, i synnerhet

som arbetslöshetens risker äro, åtminstone för yngre ensamstående

kvinnor, större än för männen.

Flertalet av de många kvinnor, som numera arbeta inom industri och

handel, sakna vana vid husliga göromål, vilka ju ligga nära till hands

för dem och även erbjuda rikliga arbetstillfällen. En ändamålsenlig

utväg för att omhändertaga och till självförsörjning för hjälpa yngre

arbetslösa kvinnor synes därför vara att medverka till anordnandet av

utbildningskurser i husliga sysslor.

Även sömnadsarbeten äro särskilt lämpade till nödhjälpsarbeten för

kvinnor, vilka alltid för framtiden hava nytta av kunskap i hithörande

göromål. Kurser för sådan utbildning hava redan anordnats i viss utsträckning

och synas böra, om större arbetslöshet bland kvinnor skulle

uppkomma, vinna understöd från statens sida. Både för denna förberedande

utbildning och för därefter följande vanligt lönearbete erfordras

emellertid, att beställningar och avsättning i erforderlig mån kunna beredas.

Likaså har ett starkt behov yppats att kunna tillhandahålla arbete

åt hustrur, som på grund av de under dyrtiden ökade levnadskostnaderna

nödgats söka efter arbetsinkomst för att bidraga till familjens

uppehälle. Vederbörande statsmyndigheter, som under den gångna kristiden

för arméns, flottans och sjukvårdsanstalters behov upphandlat betydande

mängder av beklädnads- och sömnadsvaror och därvid givit stöd åt

strävandena att bereda arbete åt kvinnor, lära jämväl framgent ägna intresse

häråt. Den centralisering av arméns upphandlingsväsende, som i

samverkan med H. Maj:t Drottningens centralkommitté redan påbörjats i

syfte bland annat att tillgodose sociala synpunkter1), erbjuder givetvis ökade

möjligheter för att på antytt sätt förebygga arbetslösheten bland kvinnor.

1) Härom hänvisas till den på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställda utredning, som

socialstyrelsen framlagt i utlåtande den 15 december 1915. Jfr Sociala Meddelanden

1915, s. 1304 ff.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Understödet

åt arbetslösa.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Kommissionen anser sig kunna förutsätta, att de planerade stora

nyanskaffningarna för landstormens beklädnad skola bereda erforderliga

leveransmöjligheter för den närmaste tiden. Skulle allmän mobilisering

bliva nödvändig och i samband därmed stor arbetslöshet bland kvinnor

uppkomma, lärer ock anskaffningen av militärpersedlar, av utrustning

för Röda korset m. m., stegras i motsvarande mån.

Givetvis kan bristande tillgång på materialier för sömnads- och beklädnadsartiklar

bereda svårigheter. I vad angår de militära behoven

lära emellertid vederbörande myndigheter hava sin uppmärksamhet fästad

på saken, så att från deras sida förberedelser i tid vidtagas i detta avseende.

I frågans nuvarande läge torde närmare specifikation å ifrågakommande

arbetsföretag icke erfordras, utan lärer det få ankomma på Kungl.

Maj:t att, efter prövning i varje fall av förhållandenas mer eller mindre

tvingande beskaffenhet, bedöma, huruvida erforderlig hjälp kan bringas

under vanliga former eller om någon undantagsåtgärd måste anses

nödvändig samt, i sådant fall, vilken åtgärd synes ändamålsenligast och

vilka närmare bestämmelser böra träffas för att betrygga åsyftat resultat

av densamma.

Det har redan i det föregående påvisats, att även om en förebyggande

verksamhet kan, tack vare särskilt ekonomiskt understöd från

staten, tänkas vid behov anordnad i stor omfattning, densamma likväl

icke får betraktas som ett tillfyllestgörande skydd mot arbetslöshet av

alla slag och på alla orter. Oöverstigliga hinder för vidmakthållande

eller startande av erforderliga arbetsföretag kunna nämligen möta på

grund av yrkes- och produktionsförhållanden samt lokala och personliga

omständigheter. I sådana fall gives det tydligen ingen annan utväg än

det direkta understödslämnandet för att bringa hjälp åt dem, som sakna

arbetsinkomst och andra medel att försörja sig. Understödsverksamhet

måste sålunda anses såsom ett oundgängligt reservmedel i den sociala

beredskapen, ett medel, som också under den gångna kristiden på många

håll anlitats. Arbetslöshetskommissionen har genom särskild remiss den

22 september 1915 berett de lokala hjälporganen tillfälle att framlägga

sina erfarenheter och synpunkter med avseende å det av statsmakterna

beslutade understödsväsendet för medellösa arbetslösa, vars grunder och

organisation närmare angivits i kungl. kungörelsen den 28 september

1914. Av de inkomna svaren att döma tyckes det sålunda ordnade

systemet hava fungerat på i allmänhet oklanderligt sätt och motsvarat

de anspråk, som rimligen kunna ställas på en dylik anordning. Från

lokala organ ingångna ändringsförslag gälla i regel icke understöds
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 92.

17

väsendets allmänna läggning eller väsentliga grunder. Dels i anledning

av länshjälpkommittéernas erinringar, dels ock på grund av eljest

gjorda iakttagelser anser sig arbetslöshetskommissionen emellertid böra

påpeka några punkter, där jämkning i nu gällande bestämmelser synes

lämpligen böra vidtagas.

I kungörelsen den 28 september 1914 gjordes statsbidragets utgående

beroende bland annat av den arbetslöses förhållande till fattigvården

under samma år. Redan förändrade tidsförhållanden påkalla

uppenbarligen en ändring härutinnan. Vad vid tiden för kungörelsens

utfärdande åsyftades med hithörande bestämmelser, nämligen understödsrättens

förbehållande för endast de oförvållat arbetslösa, torde nu böra

ernås på annat sätt. En länshjälpkommitté har föreslagit bestämmelser

av huvudsakligen den innebörden, att från understödsrätt skulle undantagas

den, som under de sex sista månaderna före ansökningen åtnjutit

fattigvård för sig själv eller sin familj, därest icke understödet av fattigvården

varit tillfälligt eller utgått för en eller flera familjemedlemmar

på grund av sjukdom eller alltför tung försörjningsbörda. Genom en

bestämmelse i denna riktning torde vara tillräckligt sörjt för att icke å

ena sidan oförvitliga arbetare förvägras arbetslöshetsunderstöd, å andra

sidan kommuner söka överflytta fattigvårdens klientel till förevarande

understödsområde. Kommissionen ställer sig emellertid tveksam mot

sådant undantag vid fall av för tung försörjningsbörda, närmast av

det skäl att bedömandet härav synes lämna allt för stort spelrum för

olika tillämpning.

Kommissionen har i det föregående erinrat, hurusom för kvinnliga

arbetslösa avsedda arbetsföretag ofta torde böra kombineras med utbildningskurser.

Att deltagare i sådan förberedande utbildning böra kunna

åtnjuta arbetslöshetsunderstöd finner kommissionen naturligt; något hinder

härför lärer ej heller föreligga i nu gällande bestämmelser.

Å andra sidan synes väl motiverat, att den arbetslösa påvilande

skyldigheten att i första hand mottaga lämpligt arbete — därest de icke

vilja gå förlustiga sin understödsrätt — jämväl bör omfatta förpliktelse

att deltaga i sådana utbildningskurser, som befinnas lämpliga. Genom

att bereda arbetslösa utbildning i kulturellt eller yrkeshänseende, där

icke direkt produktivt arbete kan anordnas för dem, motverkas bäst de

i vissa avseenden demoraliserande verkningar av understödstagandet, som

under den gångna tiden kunnat iakttagas och jämväl av vissa lokala

hjälporgan påpekats.'' Denna uppfattning torde sålunda böra komma till

uttryck i bestämmelserna rörande det allmännas arbetslöshetsunderstöd.

Från olika håll har framhållits, att de hittills gällande maximi- •

gränserna för statens andel i arbetslöshetsunderstöden numera måste

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 78 höft. (Nr 92) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

anses för lågt satta. Kommissionen vill med avseende härå erinra, att

den i sin framställning i ämnet den 29 augusti 1914, vilken blev grundläggande

för statsmakternas beslut, uttryckligen framhöll, hurusom de

föreslagna beloppen jämte lika stora bidrag från kommunerna endast

motsvarade den lägsta genomsnittliga kostnad, för vilken man under en

begränsad tidrymd kunde nödtorftigt uppehålla sig. Det stod sålunda

redan då klart för kommissionen, att vid mera långvarig arbetslöshet

beloppen skulle befinnas för knappt tillmätta. Det förutsattes också,

att på orter med dyrare levnadskostnader vederbörande kommuner skulle,

genom att öka sin andel i understöden, göra dessa mera avpassade

efter de lokala behoven. Så har under den gångna tiden dock endast

skett i Stockholm, där i åtskilliga fall ett extra tillägg utgått till gifta

par. Ett mycket vägande skäl för allmän höjning av understödsbeloppen

innebär emellertid den inträdda dyrtiden. Verkställda beräkningar giva

vid handen, att stegringen å livsförnödenheter för hela landet näppeligen

understiger 20 % samt för flertalet stadssamhällen torde vara större.

Då grundad utsikt icke lärer finnas för att under krisens fortgång någon

avsevärd allmän sänkning i prisnivån skall inträda, synes det kommissionen

oundgängligt att genomföra en höjning av understödsbeloppen.

Även om dyrtidens svårigheter i någon mån kunnat undvikas genom

framtvungen omläggning av förbrukningen, så att dyrare förnödenheter

i viss utsträckning ersatts med billigare sådana, bör enligt kommissionens

mening en sådan höjning — med särskild hänsyn till krisens

långvarighet och den därmed följande utarmningen av de mindre bemedlade

— icke sättas lägre än till i genomsnitt ungefär 20 å 25 %

av de förut fastställda beloppen.

1 enlighet härmed hemställer kommissionen om följande förändringar

med avseende å statens andel i understödet och dettas normala

storlek:

Nuvarande belopp.

Nu föreslaget belopp.

Statens andel.

Hela beloppet.

Statens andel.

Hela beloppet.

Öre.

Öre.

Öre.

Öre.

För man och hustru tillhopa.....................

60

120

75

ISO

» ensam person, som fyllt 18 år...............

40

80

50

100

» » » » » 15 men ej 18 år

25

50

30

60

» varje inom eller utom äktenskapet fött barn

12 Va

25

15

SO

Åven med nu föreslagen höjning skulle i allt fall understöden i

allmänhet bliva lägre än de av statsmakterna för tobaksarbetarnas del

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 92.

19

fastställda beloppen, vilka likväl under den långvariga arbetslöshetsperiod,

som drabbat dem, visat sig vara synnerligen knappt tilltagna.

Skulle emellertid förhållandena komma att ställa sig lika ogynnsamma

för andra arbetargrupper, torde åtminstone samhällen med dyrare levnadskostnader

få anses villiga att lämna extra tillägg, såsom i vissa

fall skedde i Stockholms stad under förra vintern. Någon risk för att

understödens höjning skulle inbjuda till mindre varsamhet vid deras

utdelande föreligger helt visst icke. Tillräcklig garanti härför erbjuder

understödssystemets hela läggning, enligt vilket kommunerna själva få

med staten dela det ekonomiska ansvaret.

I det föregående har framhållits, hurusom i många fall hinder för

familjeförsörjares anställande i arbete på annan ort mött därigenom, att

hans arbetsförtjänst icke räckt till för de ökade kostnaderna till följd av

familjemedlemmarnas vistelse på tvenne orter. Då det tydligen är av

vikt att undanröja denna svårighet och sålunda stödja försörjares strävanden

att finna utkomst av eget arbete, har kommissionen tänkt sig

möjligheten av att i sådana fall något understöd skulle kunna lämnas

familjen genom hjälporganet på den ort, där denna uppehåller sig.

Under förutsättning att vederbörande organ undersöker mannens inkomst

och finner densamma otillräcklig för honom jämte familjen, skulle sålunda

understöd kunna lämnas den senare, t. ex. på sådant sätt att

hustrun i understödshänseende betraktas såsom ensamstående person.

Genom sådan ändring bleve det i många fall lättare att förflytta arbetare

och därigenom ej blott motverka arbetslösheten utan också tillgodose

det åtminstone för närvarande på vissa orter starkt framträdande

behovet av arbetskraft.

Ifrågasättas kan vidare, om icke även på en annan punkt någon

lindring nu bör ske i de hittills gällande understödsprinciperna, vilka i

den situation, som förelåg vid statsmakternas beslut i frågan, måste

avfattas mycket strängt. I överensstämmelse med innebörden av såväl

Kungl. Maj:ts proposition som riksdagens skrivelse i ämnet har arbetslöshetsunderstödet

ansetts i allmänhet icke kunna tilldelas person, som

erhållit regelbundet understöd från till exempel arbetsgivare eller arbetslöshetskassa.

Häremot hava erinringar gjorts från både arbetsgivaroch

arbetarhåll. Så till exempel riktade vissa fabriksidkare i Borås en

framställning till finansministern, däri de betonade, att understödens

ringa belopp tvingade arbetslösa arbetare att lämna sina anställningsorter

för att söka sin utkomst annorstädes. Då det för industrien vore

av vikt att behålla sina vana arbetare, skulle arbetsgivarna i många fall

vara villiga att bidraga till deras underhåll under krisen. De hemställde

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

därför om sådan ändring av de nu gällande bestämmelserna, att vid

prövning av fråga om arbetslöshetsunderstöd hänsyn icke skulle tagas

till den omständigheten, att sökande åtnjuter understöd från sin arbetsgivare.

Med avseende åter å sådana understödsmedel, som arbetare åtnjuta

i sin egenskap av medlemmar i arbetslöshetskassa, har framhållits, att

det vore ur olika synpunkter orättvist, att sådan inkomst skulle innebära

hinder för att erhålla det av staten anordnade arbetslöshetsunderstödet.

Innebörden härav bleve nämligen, att de arbetare, som icke

sökt att med egna medel på förhand trygga sig mot arbetslöshetsrisken,

finge under krisen mottaga det allmännas stöd, vilket däremot förvägrades

de förtänksamma och i regel mera skötsamma arbetarna.

I infordrat utlåtande över förstnämnda framställning anförde socialstyrelsen

efter samråd med kommissionen, att förslaget vore stridande

mot innebörden av understödsbestämmelserna och därför icke borde bifallas.

Samtidigt framhölls emellertid, att understöd enligt kungörelsen

den 28 september 1914 avsåg beredandet av nödtorvtigt livsuppehälle,

men icke beräknats med hänsyn till sådana utgifter som hyra, skatter

och dylikt. Därest arbetsgivare eller andra lämnade särskilda understödsbelopp

till täckande av berörda utgiftsposter, borde mottagandet

därav sålunda icke inverka på arbetslösas rätt till understöd enligt sagda

kungörelse. I överensstämmelse härmed blev också ifrågavarande arbetsgivares

framställning av Kungl. Maj:t lämnad utan avseende.

Vad sålunda andragits till förmån för en lindring i understödsbestämmelserna

hade av kommissionen ingående behandlats redan i samband

med dess första framställning och förslag till arbetslöshetsunderstödets

ordnande. Ehuru många skäl syntes tala för en mindre sträng

uppfattning på denna punkt, fann emellertid kommissionen de dåvarande

prekära förhållandena nödvändiggöra ett strängt vidhållande av principen

om att arbetslöshetsunderstöd ej får ifrågakomma för den, som kan erhålla

nödtorvtigt uppehälle medelst andra tillgångar. Av socialstyrelsens

ovan återgivna utlåtande i ämnet, vilket avgavs efter samråd med kommissionen,

framgår även att kommissionen för sin del ansåg önskvärt,

att för oundgängliga utgifter, som icke gälla det dagliga uppehället,

understöd från annat håll bör kunna ifrågakomma, utan att förhindra

arbetslöshetsunderstödets utgående.

Kommissionen har jämväl i det föregående betonat angelägenheten

av att med hänsyn till den långvariga dyrtiden avsevärt höja understödsbeloppen.

Detta syfte skulle genom tillmötesgående på lämpligt sätt av

de från arbetsgivar- och arbetarhåll gjorda samt jämväl från lokala

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kunrjl. May.ts Nåd. Proposition Nr 92.

hjälporgan framförda önskemålen i denna punkt kunna ernås, utan att därför

det allmännas utgifter för ändamålet behövde stegras. Det är nämligen

otvivelaktigt, att såväl åtskilliga arbetsgivare som ock arbetarorganisationer

avhållits från att lämna arbetslöshetsunderstöd just genom vetskapen

om att arbetarna i sådant fall gingo förlustiga sin rätt till det

av staten anordnade understödet. Genom att bereda möjlighet till samtidigt

understöd från båda hållen skulle sålunda kraftigare hjälp kunna

beredas vissa grupper av arbetslösa, utan att hela maximiunderstödet

från stat och kommun behövde utgå. Kommissionen vill med avseende

härå erinra, att t. ex. i Tyskland, där understödsväsendet för de

arbetslösa i tillämpningen kommit att nära sammanfalla med anordningarna

i Sverige, bestämmelser i nyss antydd riktning utfärdats för rikets

del och kommit i tillämpning å ett stort antal orter. *) Kommissionen

vill därför hemställa, att i de fall, då arbetslösa av arbetsgivare eller av

arbetarorganisations eller annan arbetslöshetskassa uppbära understöd,

därutöver av det allmännas arbetslöshetsunderstöd så stort tillägg må

kunna utgå, att det sammanlagda understödet uppgår till högst 70 %

av deu för vederbörande ort och fack vanliga lönen.

I överensstämmelse med vad här ovan sagts bör givetvis även sådan

tillämpning av understödsbestämmelserna bliva tillåten, att icke understödsrätt

betages arbetare, vilka varit sparsamma och förtänksamma på

annat sätt än genom inbetalningar till arbetslöshetskassa. Det allmännas

understöd bör sålunda kunna utgå även till sådana, som äga eget hem,

lösören eller smärre besparingar i annan form. I den mån avsevärd

avkastning erhålles av sådana tillgångar, bör densamma dock tagas i

betraktande vid prövningen av deras större eller mindre behov.

Med de ovan föreslagna mildringarna av nu gällande bestämmelser

har kommissionen självfallet icke åsyftat något frångående av principen

om att konstaterat behov skall vara grund till understödsrätt och norm

för understödsbeloppens storlek. Såväl av hänsyn härtill som av omtanke

om kommunernas ekonomi skola säkerligen understödsorganen

också framgent som hittills tillse, att understöden, när skäl därtill föreligga,

bestämmas lägre än de medgivna maximibeloppen.

Kommissionen har vidare ansett sig böra taga i övervägande, huruvida

icke i särskilt ömmande fall undantag borde kunna medgivas från

grundregeln om, att staten icke deltager med mer än högst hälften av

understödsbeloppen. Vid sina upprepade undersökningar rörande stenarbetarnas

betryckta läge i Blekinge och Bohuslän har kommissionen

J) Se härom Sociala Meddelanden 1914, sid. 1154—57.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Erforderliga

statsmedel.

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

haft tillfälle konstatera, hurusom arbetslösheten inom vissa kommuner omfattat

en så stor del av dessas befolkning, att skatteinbetalningen nedgått

till en bråkdel av den vanliga och kommunernas ekonomiska bärkraft

sålunda knappt räckt till för de oundgängligaste behoven, än mindre till

att bära utgifterna för understödsverksamheten. Då därjämte stenindustrien

i de nämnda länen är av grundläggande betydelse för näringslivet

inom ett stort antal kommuner, hava jämväl respektive landsting ansett sig

böra iakttaga stor varsamhet i att komma de särskilda kommunerna till hjälp.

Dylika förhållanden, som kunna finna sin motsvarighet jämväl på andra

håll inom landet, äro otvivelaktigt värda särskild uppmärksamhet från

statens sida. Fall kunna obestridligen inträffa, då i trots av vidtagna förebyggande

åtgärder arbetslösheten på vissa orter antager sådana dimensioner,

att varken kommunerna eller landstingen kunna åvägabringa nödiga

medel för att anordna erforderlig understödsverksamhet. För dylika tänkbara

undantagslagen borde enligt kommissionens mening möjlighet beredas

Kungl. Maj:t att, efter särskild prövning av olika förb andenvar ande omständigheter,

lämna extra tillskott utöver vad ovan föreslagits. Därest

såsom förutsättning härför stadgats, att sådant extra tillskott från staten

icke får överskrida vad av landstingsmedel ställes till förfogande för

ändamålet, torde tillräcklig garanti föreligga för att statens belastning

för sådant ändamål icke blir större än rimligt och behövligt är. Landstingen

hava nämligen med avseende å sina verksamhetsområden samma

intresse som staten att icke utan alldeles tvingande skäl bereda uudantagsförmåner

åt viss kommun.

Vid upprepade tillfällen, senast vid den av kommissionen anordnade

enqueten, har från lokala hjälporgan framhållits, hurusom den tidsödande

behandlingen av framställningar om statens understöd till mobiliserades

familjer nödgat kommunerna vidkännas avsevärda ekonomiska

uppoffringar för att förekomma nöd bland sådana familjer. Det bar av

arbetslöshets- och hjälpkommittéerna bland annat påpekats, att det provisoriska

understöd, som under sådan väntetid befinnes nödigt, borde få

utgå i enlighet med bestämmelserna om det allmännas arbetslöshetsunderstöd

och sålunda delvis bekostas av staten. Ehuru ordnandet av hithörande

frågor icke lärer kunna ske i detta sammanhang och kommissionen tidigare

framfört vissa synpunkter i ämnet, anser sig kommissionen böra

uttala önskvärdheten av att genom lämplig omläggning av understödsväsendet

för mobiliserades familjer de antydda olägenheterna så långt

möjligt undanröjas.

Av förut meddelade uppgifter framgår, att av det för arbetslöshetens

bekämpande till Kungl. Maj:ts förfogande ställda belopp av för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

slagsvis 5 miljoner kronor endast omkring 425,000 kronor torde hava

vid årsskiftet tagits i anspråk. Det lärer emellertid icke vara tillrådligt

att alltför optimistiskt bedöma utsikterna för framtiden, i synnerhet som

under den gångna tiden fara förelegat vid upprepade tillfällen, att än

den ena än den andra industrien skulle av olika anledningar nödgats

helt eller delvis inställa driften. Kommissionen anser därför nödvändigt,

att redan nu sörjes för åvägabringandet av erforderliga medel till mötande

av sådana beräkneliga eventualiteter, som kunna uppkomma,

även om icke de politiska förhållandena framtvinga allmän mobilisering

eller andra mera genomgripande åtgärder av beskaffenhet att mycket

allvarligt inverka på arbetsmarknaden. Därest händelser av sistberörda

art skulle inträffa, lära nämligen statsmakterna få tillfälle taga i förnyat

övervägande, i vilken utsträckning statsmedel böra anvisas till ifrågavarande

ändamål.

Kommissionen finner för sin del uppenbart, att den ovan föreslagna

utvidgningen av statens hjälpverksamhet till att omfatta jämväl lämnandet

av statsmedel till arbetsföretag m. m. redan med hänsyn till det

nuvarande osäkra läget inom stora delar av vårt näringsliv påkallar en

ökning av de för ändamålet nu disponibla medlen.

På grund av de oberäkneliga faktorer, som här möta, kan uppenbarligen

eu närmare kalkyl ej göras över eventuella kostnadsbelopp,

som skulle behövas närmast för sådana arbetsföretag. Viss ledning för

bedömandet lärer emellertid erhållas genom en undersökning över beloppet

av arbetslöner, som utbetalas inom de näringsgrenar, där med

större sannolikhet arbetslöshet i avsevärd omfattning kan befaras. Dit

höra i främsta rummet industri, hantverk och bergshantering: samt

byggnadsindustri (både husbyggnader samt väg- och vattenbyggnader

o. d.). Däremot kunna undantagas jordbruk, gas- och vattenledningsverk,

vatten- och renhållningsverk samt offentlig förvaltningstjänst, inom

vilka yrkesgrenar arbetslöshetsfaran synes jämförelsevis ringa. Beträffande

skogsavverkning och flottning gäller, att avbrott i träförädlingsindustrierna

kan hårt inverka; emellertid finnes sannolikhet för att stort

behov å bränsleprodukter m. m. skall föreligga och bereda arbete åt

flertalet sådana skogsarbetare, som för sin utkomst äro beroende av

anställning hos andra. Beträffande vidare landtransport, handel samt

sjömansyrket gäller slutligen, att de av olika skäl antingen ej kunna

plötsligt avstanna eller att staten måste ta deras arbetare i anspråk

för sina syften eller ock att de näppeligen kunna hjälpas på sätt, som

här är ifråga.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Med avseende å de här i beräkning medtagna yrkesgrenarna har

med ledning av uppgifter, som av socialstyrelsen inhämtats från ålderdomsoch

invaliditetskommittén, verkställts en sammanställning, enligt vilken

de utbetalade arbetslönerna år 1910 för samtliga inom dessa näringsgrenar

sysselsatta arbetare (c:a 390,000) skulle hava uppgått till sammanlagt

c:a 365 miljoner kronor. Beräknar man vidare ökningen av

arbetarantalet samt av lönerna sedan angivna år, torde lönesumman för

närvarande icke kunna sättas lägre än till omkring 400 miljoner kronor.

När det emellertid gäller att på olika vägar uppehålla driften vid

företag eller anordna nya sådana, måste jämväl kostnader för material

och vissa förbrukningsartiklar medräknas. Ehuruväl dessas relativa belopp

i förhållande till arbetslönerna givetvis synnerligen variera, lärer

man kunna utgå från, att de båda utgiftsposterna i stort sett ställa

sig lika stora och att deras sammanlagda belopp sålunda stiger till omkring

800 miljoner kronor per år.

Under förutsättning sålunda att arbetarantalet för närvarande inom

de ifrågakommande näringsgrenarna utgör omkring 400,000 samt att

arbetslöner och materialkostnader för dem uppgå till sammanlagt 800

miljoner kronor, skulle en sannolik beräkning av kostnaderna för arbetslösa

arbetares sysselsättande under ett år genom statens försorg — så

långt ske kan inom sina yrken och med i huvudsak oförändrade löner

— ställa sig på följande sätt:

Arbetslöshetsfrekvens. Driftkostnad.

%■

Antal arbetare.

Kronor.

Alternativ I........................

..................... 2 7«

10,000

20 miljoner

» II.......................

..................... 5

20,000

40

» III.......................

..................... 10

40,000

80

» IV........................

..................... 15

60,000

120

Att ens tillnärmelsevis kunna angiva, huru stor procent av här

ifrågakommande industriarbetares numerär skulle drabbas av arbetslöshet

till följd av en allvarlig kris, vid eventuell allmän mobilisering eller landets

försättande i krigstillstånd, torde få anses omöjligt. Lika litet

torde varaktigheten av en sådan kris kunna förutses. Att numera en

dylik kris skulle fortgå under ett helt år synes dock vara föga antagligt.

Man kan härvidlag endast stanna vid mer eller mindre sannolika

antaganden. Om man skulle förutsätta, att 10 procent av förevarande

arbetargrupp under ovan givna förutsättningar bleve arbetslösa och

krisens varaktighet beräknades till 8 månader, så synes det kommissionen,

som om dessa antaganden skulle ligga inom rimlighetens gränser.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition JSr 92. 25

Det anslagsbelopp, eom under dessa förutsättningar skulle enligt

8 800

förestående beräkning befinnas erforderligt, vore (jg x 10 = 53 V''s miljoner

kronor eller) i runt tal 50 miljoner kronor.

Kommissionen anser sig dock icke böra ifrågasätta, att redan nu

hela detta anslag skulle begäras av riksdagen. Om en så allvarlig kris

inträffade, att nämnda belopp'' bleve erforderligt, kommer riksdagen

givetvis att bliva inkallad, om den icke redan förut är samlad, och Kungl.

Maj:t sålunda vara i tillfälle att begära den erforderliga krediten.

Däremot anser kommissionen sig böra hemställa, att till Kungl.

Maj:ts förfogande redan nu måtte ställas ett visst belopp för att möta

en kris på arbetsmarknaden, vilken visserligen icke är av den omfattning

eller inträffar under sådana förhållanden, att riksdagens inkallande

kan finnas erforderligt, men likväl är så allvarlig, att ett mera

effektivt ingripande från Kungl. Maj:ts sida befinnes nödvändigt. Det

belopp, som kommissionen tänkt sig erforderligt under den angivna

förutsättningen, är 5 miljoner kronor titöver de vid 1914 års senare

riksdag redan anvisade 5 miljonerna. Av det sistnämnda beloppet

återstod vid senaste årsskiftet nära 4,600,000 kronor, och skulle detta

belopp tillsammans med det nu föreslagna vara tillräckligt för att hålla

2 V» procent av den industriella arbetsstyrkan eller 10,000 arbetare i

fullt arbete mellan 5 och 6 månader. På grund av omöjligheten att

med någon grad av visshet kunna förutse, huru förhållandena komma

att gestalta sig, borde beloppet anvisas såsom förslagsanslag. Kommissionens

hemställan innebär följaktligen, att både det tidigare anvisade

anslaget och det nu begärda beloppet om 5 miljoner kronor måtte av

Kungl. Maj:t få disponeras såväl för arbetsföretag som för direkt arbetslöshetsunderstöd,

allt i enlighet med de i det föregående angivna grunder.

Ehuru det icke torde tillkomma arbetslöshetskommissionen. att giva

anvisning på sättet för ifrågavarande medels anskaffande, vill kommissionen

framhålla några synpunkter, som med avseende därå torde förtjäna

beaktande. Enligt vad kommissionen för sin del betonat, skulle

medlen i främsta rummet och huvudsakligen användas till arbetsföretag.

Dessa torde visserligen bliva av mycket växlande art, men lärer statsverket

i många fall såsom valuta för sina kostnader erhålla tillgångar

av natur att böra bokföras såsom sådana. I andra fall skulle detta helt

visst ej bliva förhållandet, utan kvarstode därvid enbart såsom bestående

resultat av statens uppoffringar, att desamma i hög grad befordrat

det allmännas och näringarnas bästa samt framför allt bidragit att vidjBihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 78 käft. (Nr 92.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition JSr 92.

Departe
ments
chefens
yttrande.

makthålla folkhälsan och landets kapital av mänsklig arbetskraft. I

vad utsträckning resultat av jämväl förra slaget kunna vinnas, undandrager

sig uppenbarligen varje beräkning. Därav följer enligt kommissionens

mening, att nu icke heller lämpligen kan avgöras, huruvida

eventuellt använda medel må anses hava utgått, icke till täckande av

löpande utgifter, utan till direkt produktiva syften och sålunda rätteligen

böra betraktas såsom använda för kapitalökning.

Det var under intryck utav de vid världskrigets utbrott inträffade

starka rubbningarna inom näringslivet och å arbetsmarknaden, som statsmakterna

funno sig föranlåtna att anordna det nuvarande understödsväsendet

för medellösa arbetslösa. Under hösten 1914 och den därpå

följande vintern voro förhållandena också ganska bekymmersamma, så

att på många håll i landet understöd i betydande omfattning måste utdelas.

Från och med våren 1915 kunde emellertid en bestämd och

fortgående förbättring konstateras. Efter hand hava förhållandena

utvecklats på sådant sätt, att läget på arbetsmarknaden numera måste

betecknas såsom i stort sett mycket tillfredsställande. Enligt rapporter,

som till socialstyrelsen ingått från flertalet större arbetsgivare inom industrien,

hava dennas flesta grenar att glädja sig åt en synnerligen

god tillgång å arbete. För icke mindre än 77 % av de arbetsföretag, som

omfattas av de sålunda inkomna uppgifterna, hade vederbörande arbetsgivare

vid årsskiftet rapporterat mer än medelgod arbetstillgång. Detta

resultat var gynnsammare än för motsvarande tid under vartdera av de

fyra föregående åren. Då arbetsgivarna i allmänhet ökat sina arbetsstyrkor,

har efterfrågan å arbetskraft jämväl under vintern varit livlig.

Även om inom byggnadsindustrien säsongarbetslöshet efter vanligheten

framträtt, har å andra sidan inom vissa arbetsområden, särskilt inom skogsbruket

samt vid gruvor, järnbruk och mekaniska verkstäder, brist på arbetskraft

gjort sig märkbar. Arbetsförmedlingsanstalternas uppgifter angiva

också en för arbetstagarna jämförelsevis gynnsam situation, och inom arbetarorganisationerna

var arbetslöshetsfrekvensen vid årsskiftet endast 4,5 %

eller ungefär densamma som vid slutet av det ekonomiskt förmånliga

året 1913. Till följd härav hava de lokala organen för understödjandet

av arbetslösa endast på ett fåtal orter funnit sig böra nu anordna understödsverksamhet;

under nästlidna januari månad utbetalades i arbetslöshetsunderstöd

tillhopa endast 10,088 kronor. Det sammanlagda beloppet

av de intill ingången av februari 1916 utbetalade arbetslöshetsunderstöden

uppgår till omkring 870,000 kronor, varav omkring 430,000 kronor

torde belöpa sig på staten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kunijl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

27

Såsom arbetslöshetskommissionen framhållit, innebär emellertid detta

i och för sig glädjande förhållande ingen garanti för ens den närmaste

framtiden. Det är bekant, att särskilt inom vissa grenar av industrien

icke obetydliga svårigheter uppkommit på grund av de allt

kännbarare hindren för det vanliga varuutbytet med utlandet. Skulle

detta sakernas läge försvåras, föreligger uppenbarligen stor risk

lor allvarliga rubbningar inom större eller mindre delar av näringslivet

och arbetsmarknaden. I likhet med arbetslöshetskommissionen

finner jag därför synnerligen angeläget, att lämpliga åtgärder vidtagas

för att stärka den sociala beredskapen, på det att så vitt möjligt

verksam hjälp må kunna beredas arbetstagarna för det fall att en svårare

ekonomisk kris skulle inträffa och hota dem med arbetslöshet och nöd.

I allt väsentligt kan jag ock ansluta mig till det av kommissionen

i samråd med chefen för socialstyrelsen nu framlagda förslaget, i vars

utarbetande i huvuddrag jag, såsom redan antytts, haft tillfälle deltaga.

Enligt vad framgår av det föregående, åsyftar kommissionens framställning

dels vissa jämkningar beträffande det nuvarande understödsväsendet,

dels dettas fullständigande på sådant sätt att statsmedel ställas

till förfogande för en mera effektiv förebyggande verksamhet i syfte att

arbetstillfällen i större utsträckning må vara att tillgå.

Med arbetslöshetskommissionen är jag fullt enig om det ur alla

synpunkter önskvärda däri, att strävandena för arbetslöshetens bekämpande

i främsta rummet inriktas på förebyggande åtgärder. I mitt anförande

till statsrådsprotokollet den 1 september 1914 vid framläggandet

av propositionen om anslag för understödjande av medellösa arbetslösa

framhöll jag, hurusom ansträngningarna att hjälpa de arbetslösa borde,

med hänsyn till såväl nationalekonomiska som humanitära och folkuppfostrande

synpunkter, främst åsyfta att hålla befintliga arbetsföretag i

gång och eventuellt att söka skapa nya arbetstillfällen, i den mån

finansiella möjligheter härtill kunde beredas. Jag hade vidare tillfälle

att i anledning av interpellation i riksdagens andra kammare den 19

september 1914 närmare utveckla regeringens uppfattning i detta ämne.

Jag påvisade därvid, att regeringen ägnade det största intresse åt

angelägenheten att under medverkan av arbetslöshetskommissionen och

vederbörande ämbetsmyndigheter så vitt möjligt påskynda de förberedande

arbeten av teknisk, ekonomisk och formell beskaffenhet, som erfordrades

för att de i vanlig ordning tillgängliga högst betydande anslagen

för statens olika arbetsföretag måtte kunna i största möjliga omfattning

tagas i användning för beredandet av lämpliga arbetstillfällen.

Beredandet av

arbetstillfällen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Jag meddelade vidare, att såväl inom statsrådet som inom arbetslöshetskommissionen

frågan om igångsättandet genom statens försorg av ytterligare

arbetsföretag varit föremål för ingående prövning, men att svårigheterna

därvidlag hade visat sig oöverstigliga. I det dåvarande läget

befanns det hart när omöjligt att disponera anslag till så avsevärda

belopp, som syntes erforderliga för ändamålet. Vid överläggningar i

ämnet, som hållits med representanter för riksgäldskontoret, riksbanken

och statskontoret, hade dessa enstämmigt avrått att vidtaga de finansiella

åtgärder, som i sådant avseende ifrågasattes. Jag framhöll emellertid

samtidigt, att, om också den största varsamhet då måste iakttagas i fråga

om statsutgifter, omständigheterna kunde förändras ävensom att i sådant

fall regeringen givetvis ämnade upptaga frågan till förnyat övervägande.

Enligt vad jag av chefen för finansdepartementet inhämtat, lära

dessbättre de tvingande finansiella hänsyn, för vilka de sociala önskemålen

förut måst vika, numera ej göra sig gällande med fullt samma

styrka som under krisens tidigare skeden. Det synes mig då i hög

grad önskvärt att i den av arbetslöshetskommissionen angivna riktning

utbygga och stärka den sociala beredskapen.

Jag underskattar icke de svårigheter av olika slag, som oundgängligen

möta vid strävandena att genom statens medverkan tillhandahålla

arbetstillfällen. Allt för stora förhoppningar få ej heller fästas vid statens

mellankomst i detta avseende. Framgent som hittills böra nog

därvid i främsta rummet ifrågakomma sådana arbeten, som falla inom

ramen för statens vanliga verksamhet och för vilka sålunda medel

finnas anvisade att utgå efter i huvudsak redan fastställda grunder.

Då emellertid sådana företag i allmänhet icke planerats med hänsyn till

de syften, som man nu vill främja, och ej heller alltid äro därtill särskilt

lämpade, är det icke tillräckligt att lita endast till dessa utvägar,

för den händelse en mera allvarlig kris inom flere eller färre grenar av

näringslivet skulle inträffa.

Det bör i sådant avseende erinras, hurusom Kungl. Maj:t och vederbörande

myndigheter sökt att med tillgängliga medel i största möjliga

utsträckning forcera redan påbörjade offentliga arbetsföretag samt igångsätta

nya sådana i Blekinge och Bohuslän för att därigenom bringa hjälp

åt stenindustriens av krisen hårt drabbade arbetare. Högst betydande

belopp hava av därför anvisade medel disponerats för sådant ändamål.

Dessa strävanden hava också otvivelaktigt länt till mycket stor nytta,

om de än icke varit tillfyllest för behovet. Jag har därför sett mig

föranlåten vidtaga förberedande åtgärder för att på annan väg, nämligen

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kttngl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 02. 29

genom att intressera vissa kommuner och väghållningsdistrikt att omedelbart

göra betydande beställningar av gatsten, bereda stenindustrifirmorna

möjlighet att framgent sysselsätta sina arbetare. För den händelse denna

plan, såsom synes bliva fallet, vinner erforderlig anslutning, är det min

avsikt att hos Kungl. Maj:t hemställa om proposition till riksdagen

rörande anvisande av medel till lån på billiga vilkor för att sätta kommuner

och väghållningsdistrikt i stånd att finansiera sina beställningar.

I den mån emellertid de sålunda tilltänkta anordningarna för stenindustriens

arbetare icke bliva tillfyllest ävensom för sådana andra fall, där

man icke kan förutse förhållandenas utveckling, skulle de nu föreslagna

åtgärderna i förebyggande syfte komma till användning.

Vad man med sistnämnda åtgärder vill vinna är, att medel

skola finnas tillgängliga för att på lämpligaste sätt och utan stor omgång

sörja för arbetstillfällen, för den händelse inom någon särskild

arbetargrupp skulle på grund av de förhållanden, jag tidigare berört,

uppkomma arbetslöshet i sådan omfattning, att densamma icke med

redan till buds stående medel kunde avhjälpas. Sättet för beredande av

arbetstillfällen kan givetvis komma att växla efter olika omständigheter.

I viss utsträckning torde det befinnas lämpligt att på sätt, som nyss antytts i

fråga om stenindustrien, eller eventuellt under andra former bereda avsättning

åt industrigrenar, som drabbas av en eventuell svår kris. Förutom

det att arbetarnas intressen bäst tillgodoses genom fortsatt arbete

å de vanliga arbetsplatserna, lärer det även för staten ofta bliva billigast

och enklast att utnyttja industriens egna organisationsformer. Beträffande

sådana områden, där staten för sina behov plägar uppträda såsom avnämare,

låter det även tänka sig, att densamma skulle kunna genom

större beställningar trygga driftens fortgång, därvid av krisförhållandena

eventuellt framkallade merkostnader skulle täckas av de särskilda medel,

om vilkas anvisande nu är fråga. Ej heller bör det vara uteslutet att,

efter särskilt noggrann omprövning, i ett eller annat undantagsfall, då

avsättningsmöjligheterna för ett eljest sunt företag avstängts eller väsentligen

inskränkts och nödigt driftkapital för att ändock fortsätta rörelsen

icke kan erhållas, bispringa företaget med erforderliga medel. I andra

fall lärer det bliva nödvändigt att staten själv anordnar lämpliga arbeten.

Givetvis bör spörsmålet, huruvida och på vad sätt staten här skall

ingripa, bedömas efter de i varje fall föreliggande omständigheterna.

Såsom utgångspunkt måste emellertid alltid fasthållas, att arbetslöshetens

förebyggande på lämpligaste sätt är ändamålet för statens ingripande.

Så vitt möjligt bör detta ingripande också ske på sådant sätt, att staten

icke därigenom åsamkas större kostnader än som skulle föranledas av

s. 30 Kontrollera mot PDF

Understödet

åt arbetslösa.

30 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 92.

eljest oundviklig understödsverksamket. Därest nu angivna synpunkter

bliva vägledande för statens åtgärder, synes arbetslöshetskommissionens

förslag i förevarande syfte, som i socialt avseende otvivelaktigt är synnerligen

behj ärtans värt, icke böra möta avgörande betänkligheter av

finansiell art.

Det ligger i sakens natur, att effektiv kontroll bör utövas över att

statens uppoffringar verkligen medföra åsyftat gagn. I samband med

eventuellt beslut om understöd av statsmedel för beredandet av arbetstillfällen

bör Kungl. Maj:t sålunda jämväl fastställa erforderliga villkor

för medlens åtnjutande samt anordna tillsyn över dessas tillämpning.

Sådan kontroll torde, liksom den förberedande utredningen rörande gjorda

framställningar om understöd, i regel böra ankomma på statens arbetslöshetskommission,

vilken för ändamålet kan, där så prövas nödigt, genom

särskild delegation eller på annat sätt utöva densamma. I vissa fall

lära emellertid kunna ifrågakomma arbetsföretag av sådan art, att övervakandet

lämpligen kan övertagas av någon statens ämbetsmyndighet.

Såsom förut framhållits, kunna statens förebyggande åtgärder icke

tänkas bliva så effektiva, att icke en eventuell svårare kris inom näringslivet

i allt fall skulle på sina håll medföra sådan arbetslöshet, att det allmänna

bör genom direkt understöd söka lindra dess skadliga följder. Med arbetslöshetskommissionen

är jag därför fullt enig om, att den redan anordnade

understödsverksamheten för medellösa arbetslösa bör framgent

bibehållas såsom nödfallsutväg i de fall, då förebyggande åtgärder icke

lämpligen kunna vidtagas eller endast delvis leda till målet.

De av kommissionen med stöd av redan vunnen erfarenhet föreslagna

jämkningarna och kompletteringarna i fråga om understödssystemet synas

mig också i allt väsentligt ändamålsenliga. Den förordade höjningen av

understödens maximibelopp torde sålunda få betraktas såsom en av dyrtiden

direkt motiverad åtgärd i syfte att giva understöden samma ekonomiska

värde, som de ägde vid tiden för statsmakternas ursprungliga behandling

av ämnet. Ur vissa synpunkter kunde måhända betänkligheter resas mot

det föreslagna medgivandet, att understöd må kunna utgå såsom tillägg

till bidrag, som arbetare uppbära av arbetsgivare eller arbetslöshetskassa.

Den av arbetslöshetskommissionen förebragta utredningen synes emellertid

giva starkt stöd för dess uppfattning om åtgärdens lämplighet. Det vill

dock synas, som om den angivna maximigränsen för de från olika håll till

familjens medlemmar härflytande understöden tillsammantagna — 70 procent

av den å orten inom facket vanliga lönen — rimligen kan något sänkas eller

till Vs av nämnda löneinkomst. Nödig omsorg bör nämligen ägnas åt, att icke

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 92.

31

understöden sättas så högt, att arbetarna bliva mindre villiga att antaga

eller själva uppsöka tillgängliga arbetstillfällen. Den ifrågavarande lindringen

i bestämmelserna lärer icke komma att öka det allmännas utgifter

utan fastmer minska desamma, enär de undanröja ett, enligt vad erfarenheten

visat, nu förefintligt hinder att från arbetsgivare och arbetslöshetskassor

bekomma understöd.

Det torde böra i detta sammanhang särskilt framhållas, att kommunernas

delaktighet i det ekonomiska ansvaret visat sig innebära ett

starkt varsamhetsmoment vid understödsverksamhetens handhavande.

Vidare skulle konstaterat behov alltjämt vara en förutsättning för det

allmännas understöd. Lika med kommissionen anser jag dock hinder

ej böra förefinnas för att understöd utgår till person, som äger endast

smärre besparingar.

Åven de föreslagna bestämmelserna i syfte att stadga skyldighet

för understödstagare att deltaga i lämpliga utbildningskurser, att i vissa

fall utsträcka rätten till understöd att avse hustru och barn till person,

som på annan ort beretts arbete, samt att uppdraga en gräns mot fattigvårdens

klientel torde i det stora hela vara väl avvägda. Beträffande

rätt till understöd i nyssnämnda fall åt familj, bör enligt min mening

sådant understöd åtminstone i allmänhet ej få utgå med högre belopp

än vad som tillkommer ensamstående person; och vad angår de

föreslagna bestämmelserna i syfte att uppdraga en gräns mot fattigvårdens

klientel, synes det mig, som om de av kommissionen själv antydda

betänkligheterna mot att öppna tillgång till det nu ifrågavarande

slaget av understöd för personer, som på grund av alltför tung försörjningsplikt

mottagit fattigvård, måste tillerkännas betydelse. I allt fall

bör sådant understöd icke kunna ifrågakomma i annat fall än då familjeförsörjare

uppenbarligen sökt att efter förmåga försörja sig och de sina.

Beträffande bestridandet av kostnaderna för understödsväsendet

vidhåller kommissionen som allmän regel principen, att staten icke skall

deltaga med mer än högst hälften av dessa kostnader. På anförda

skäl ifrågasätter kommissionen emellertid, att i vissa undantagsfall och

efter Kungl. Majrts särskilda prövning kostnaderna skulle till mer än

hälften kunna ersättas av statsmedel, under förutsättning att sådant

extra bidrag från staten ej finge överskrida vad av landstingsmedel

ställdes till förfogande för ändamålet.

Kommissionen åsyftar med denna bestämmelse att stödja sådana

kommuner, vilkas ekonomiska bärkraft till följd av krisläget blivit i

särskild grad försvagad. Närmast har kommissionen därvid tänkt på

de särskilda förhållandena i Blekinge samt Göteborgs och Bohus län.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Kommunernas ekonomiska bärkraft är nämligen där synnerligen nedsatt

icke blott genom ökad fattigvårdsbörda och uteblivna skatteinkomster

från arbetarna utan även därigenom att stenfirmorna icke alls eller åtminstone

endast i ringa mån torde kunna påföras någon beskattningsbar

inkomst. Liknande förhållanden kunna måhända komma att inträffa i

andra kommuner. Skulle för sådana extra ordinära fall den regeln upprätthållas,

att staten ej skulle bidraga med mer än hälften av kostnaderna,

komme lätteligen all understödsverksamhet i sådan kommun att

omöjliggöras. Enligt kommissionens förslag skulle därför, som nämnts,

staten i dylika särskilda fall lämna ett extra tillskott, som ej finge överstiga

vad av landstingsmedel för ändamålet ställts till förfogande. Detta

bidrag skulle enligt vad kommissionen åsyftat, vid beräknande av statens

vanliga bidrag, betraktas som om det av vederbörande kommun

blivit tillskjutet. 1 följd härav skulle staten kunna komma att bekosta

3/i av understödet mot endast 1 4 från orten. Eu dylik princip skulle

måhända kunna synas betänklig. De speciella förhållanden, vilka utgjort

den närmaste anledningen till kommissionens förslag i denna del, äro

emellertid av den beskaffenhet, att de otvivelaktigt påkalla dylika undantagsbestämmelser.

Då statens extra bidrag ställes i relation till landstingets

bidrag för ändamålet, torde ock tillräcklig garanti vinnas för att

statens kostnader ej bliva större än som är rimligt och behövligt.

Enligt vad jag haft tillfälle konstatera, lärer emellertid även en

sådan eventuell lindring i villkoren icke vara tillfyllest för att möjliggöra

understödsverksamhetens bedrivande i erforderlig mån i stendistrikten.

De av vederbörande landsting för arbetslöshetens bekämpande under

innevarande år anvisade medlen äro nämligen redan till stor del tagna

i anspråk för ändamålet. Vid sådant förhållande synes det vara av

trängande behov påkallat att i förevarande avseende gå längre än vad

arbetslöshetskommissionen föreslagit och medgiva Kungl. Magt rätt att,

när särskilda skäl därtill föreligga och intill den 1 oktober innevarande

år — då landstingen kunnat vidtaga ytterligare åtgärder — av statsmedel

bestrida hela kostnaden för oundgängligt understöd. I dylikt fall

bör Kungl. Maj:t äga att, där så prövas nödigt, fastställa strängare

bestämmelser i fråga om understöd, t. ex. lägre maximibelopp än de

förut angivna.

Jag förbiser icke, att senast berörda liksom vissa förut omnämnda

ändringar i nu gällande bestämmelser kunna vara ur principiell synpunkt

mindre tilltalande. Förutom det att här icke är fråga om någon

form av arbetslöshetsförsäkring — ett spörsmål, vars lösande numera föreligger

under vederbörlig iitredning — anser jag mig emellertid böra be
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92. 33

tona, att de undantagsförhållanden, som redan på sina håll föreligga

och vilka eventuellt kunna antaga större omfattning, synas mig nödvändiggöra

en mycket stor handlingsfrihet för Kungl. Magt. Så vitt

ske kan bör möjlighet beredas att förekomma oförvållad nöd bland oförvitliga

medborgare, som drabbas av krisens verkningar. Därest det allmänna

efter måttet av sina resurser söker verksamt skydda arbetarna

mot arbetslöshetens under dvrtiden mera än eljest förödande verkningar,

lärer staten också med större styrka kunna göra anspråk på att de icke

skola lyssna till de allt oftare framträdande lockelserna att i främmande

länder söka sin utkomst.

Enligt vad förut anförts torde av det vid 1914 års senare riksdag

såsom bidrag till understödjande av arbetslösa förslagsvis anvisade beloppet

av 5 miljoner kronor endast omkring 430,000 kronor hava under

tiden intill ingången av innevarande februari månad tagits i anspråk.

Omkring 4,570,000 kronor skulle sålunda för ändamålet då finnas disponibla.

Denna i och för sig betydande summa kunde tillsvidare synas

betryggande, för såvitt nämligen endast understödsverksamhet skulle

ifrågakommit. Väsentligt annorlunda ställer frågan sig emellertid, när

det gäller att i enlighet med arbetslöshetskommissionens av mig nu

förordade plan lägga huvudvikten vid förebyggande åtgärder i syfte att

så långt lämpligen ske kan tillhandahålla arbetstillfällen. Den av kommissionen

lämnade utredningen i detta avseende ger tydligt vid handen,

att en sådan omläggning av statens arbetslöshetspolitik under krisen

visserligen knappast skulle i verkligheten bliva för staten kostsammare men

i allt fall för sitt genomförande eventuellt kräva tillgång till betydande

belopp. Givetvis är det ej erforderligt att nu bereda tillgång till hela

den summa, som under vissa förutsättningar måhända skulle kunna

behövas. För närvarande lärer det, såsom jag redan påpekat, vara fullt

tillräckligt att sätta Kungl. Maj:t i tillfälle till snabbt och verksamt ingripande

för det fall, att inom en eller annan näringsgrea större arbetslöshet

skulle uppkomma på grund av försvårade import- eller exportförhållanden

eller av annan anledning. Om däremot en mera allvarlig

och omfattande kris synes hota, lärer det även av andra skäl än arbetsmarknadens

läge bliva oundgängligt att för riksdagen ånyo förelägga

frågan om vilka åtgärder böra vidtagas. Under denna förutsättning synes

den nu behövliga ökningen av anslaget lämpligen kunna bestämmas

till högst 5 miljoner kronor.

Då dessa medel företrädesvis skulle avses för tillhandahållandet av

arbetstillfällen, bör det slutliga bestämmandet rörande sättet för deras

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 78 höft. (Nr 92.) 5

Medelsan
skaffningen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 92.

anskaffande bliva beroende på företagens beskaffenhet och sålunda uppskjutas

till en senare tidpunkt, då närmare kännedom härom föreligger.

Beloppet i fråga synes därför nu böra såsom förskott utanordnas av

tillgängliga medel.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag efter samråd med

chefen för finansdepartementet hemställa, att Kung!. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att för arbetslöshetens

bekämpande, i huvudsaklig överensstämmelse med ovan

angivna grunder,

dels använda vad som återstår av det belopp av

5,000,000 kronor, som 1914 års senare riksdag ställt

till Kungl. Maj:ts förfogande att enligt vissa angivna

grunder användas såsom bidrag till understödjande av

arbetslösa,

dels oek använda och av tillgängliga medel, mot

framtida anmälan till ersättande, förskjuta ytterligare

ett belopp av högst 5,000,000 kronor.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Majestät Konungen lämna

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Adelgren.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1916,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1916:125 Statsutskottets utlåtande Nr 125 s. 14 i texten
  2. Rskr. 1916:78 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till arbetslöshetens bekämpande. s. 4 i texten