Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i föreskrifterna om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter m. m

56 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 53 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:101, Angående vissa ändringar i föreskrifterna om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

1

Nr 101.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående vissa

ändringar i föreskrifterna om avlöning av lärarinnorna

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter m. m.; given

Stockholms slott den 20 januari 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels besluta, att nedannämnda bestämmelser i nådiga kungörelsen

den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter

in. in., nämligen punkterna 3 och 4 i avdelningen A. Bestämmelser

om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,

punkt 7, första stycket, i avdelningen D. Särskilda bestämmelser i

fråga om anslaget till högre flickskolor, punkt 5 i avdelningen E. Särskilda

bestämmelser i fråga om anslaget till högre goss- och samskolor, samt

punkt 6 i avdelningen F. Särskilda bestämmelser i fråga om anslaget

till enskilda lärarinneseminarier, skola erhålla följande ändrade lydelse, att

lända till efterrättelse från och med år 1917:

^ punkt 3 i avdelningen A:

Den tjänstgöring, som här avses, skall vara förlagd till klasserna över

de förberedande eller till läsavdelning av med skolan förbundet gymna
sium

eller lärarinneseminarium, dock att ämneslärarinna med full tjänstgöring

må kunna fullgöra intill en tredjedel därav i de förberedande

klasserna eller i övningsämnen;

punkt 4 i avdelningen A:

Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till ungefärligen den omfattning,

som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk; dock må för

Bihang till riksdagens protokoll 1917 1 samt. 84 höft. (Nr 101.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

ämneslärarinna, som tillika tjänstgör såsom biträdande föreståndarinna,

med läroverksöverstyrelsens medgivande den för full tjänstgöring eljest

erforderliga undervisningsskvldigheten kunna minskas med högst tern

veckotimmar;

punkt 7, första stycket, i avdelningen D:

Statsunderstöd till högre flickskola må kunna utgå, för år räknat,

därest skolan omfattar fyra årsklasser utöver den egentliga folkskolan,

med högst 4,400 kronor och, därest skolan omfattar fem sådana klasser,

med högst 5,200 kronor, varjämte skolan må kunna erhålla ett särskilt

understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej överstigande 1,000 kronor,

samt, därest skolan utöver sistnämnda antal årsklasser har en fortsättningsklass

med teoretisk och praktisk undervisning i för kvinnans verksamhet

inom familj och hem särskilt viktiga ämnen, ytterligare högst 1,000 kronor.

Understöd till dylik fortsättningsklass må utgå endast under förutsättning

att antalet lärjungar i klassen uppgår till minst 6;

punkt 5 i avdelningen E:

Statsunderstöd till högre gosskola eller högre samskola må kunna

utgå, för år räknat, för det skolstadium, som i avseende på undervisningens

mål motsvarar realskolan, med högst 9,000 kronor och för det skolstadium,

som i nämnda avseende motsvarar gymnasiet, med högst 6,000

kronor, varjämte särskilt understöd må kunna tillkomma dels, enligt de

närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t äger meddela, läroverk, som i större omfattning

anlitar manliga lärarkrafter, dels samskola, som äger en särskild

för flickor avsedd linje, motsvarande de två översta klasserna i en flickskola

med fem klasser utöver den egentliga folkskolan, och därutöver en

fortsättningsklass med teoretisk och praktisk undervisning i f|r kvinnans

verksamhet inom familj och hem särskilt viktiga ämnen, med ett belopp

av högst 2,000 kronor för sistnämnda klass, under förutsättning att antalet

lärjungar i klassen uppgår till minst 6, dels ock, på sätt i punkt 6 närmare

angives, läroverk, som uppehåller på ändamålsenligt sätt anordnad

undervisning i särskilt praktiska ämnen;

punkt 6 i avdelningen F:

a) Statsunderstöd till enskilt lärarinneseminarium må kunna utgå, för

år räknat, med högst 2,500 kronor för varje årsavdelning; dock att seminarium,

där undervisning, avseende utbildning av facklärarinnor i ämnes
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 101.

grupper på olika huvudlinjer, meddelas, och som på den grund får vidkännas

jämförelsevis större utgifter för undervisningen, må kunna för vardera

av två årsavdelningar, där sådan undervisning meddelas, erhålla ett

årligt tilläggsanslag av intill 1,000 kronor.

b) Har treårigt seminarium, som åtnjuter statsunderstöd, på grund

av särskilda omständigheter under något år ej intagit ny årsavdelning,

och kommer seminariet i följd härav att under vissa år omfatta blott två

avdelningar, må seminariet under samma år för vardera av dessa avdelningar

åtnjuta en förhöjning av grundanslaget med högst 500 kronor för år.

Därest seminariet under två år i följd ej intagit ny årsavdelning och endast

uppehåller tredje årsavdelningen, må seminariet, utan hinder av bestämmelsen

i punkt 2, kunna för sistnämnda avdelning erhålla understöd

med tillämpning av ovan angivna grunder;

dels ock förklara hinder icke möta för att ur anslaget till enskilda

lärarinneseminarier beviljas skälig ersättning; med tillämpning av nu angivna

grunder, för uteblivet statsunderstöd till privata högre lärarinneseminariet

i Lund under läsåret 1915—1916.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 101.

Ändrade föreskrifter

i

fråga om avlöning

av lärarinnorna

vid statsunderstödda

enskilda

läroanstalter

■m. m.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20

januari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselkot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman yttrade härefter:

I en till 1916 års riksdag avlåten proposition (nr 147) föreslog Kungi.

Maj:t riksdagen att besluta, att vissa av riksdagen fastställda bestämmelser

i nådiga kungörelsen den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd

åt dessa läroanstalter m. m. skulle erhålla ändrad lydelse. De

avsedda bestämmelserna voro: punkt 4 i avdelningen A. Bestämmelser

om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter,

punkt 7, första stycket, i avdelningen D. Särskilda bestämmelser i fråga

om anslaget till högre flickskolor, punkr 5 i avdelningen E. Särskilda

bestämmelser i fråga om anslaget till högre goss- och samskolor, samt

punkt 6 i avdelningen F. Särskilda bestämmelser i fråga om anslaget till

enskilda lärarinneseminarier.

s. 5 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 101. 5

1 anledning av denna proposition yttrade riksdagen i skrivelse den 8

juni 191G (nr 205):

Kungl. Maj:ts förevarande framställning, som först den 25 april 1916 överlämnats

till riksdagen, innebär i vissa delar betydelsefulla förändringar i fråga om den

högre Hickundervisningeu i vårt land, varav följer, att prövningen av propositionen,

för att kunna göras med den noggrannhet och allsidighet, som ärendets vikt kräver,

måste taga avsevärd tid i anspråk. Riksdagens av ett flertal ärenden strängt upptagna

tid har emellertid icke medgivit eu sådan prövning, vilken icke skulle kunna

företagas, utan att tiden för riksdagens avslutande kornme att ytterligare fördröjas.

På grund härav får riksdagen anmäla, att riksdagen sett sig nödsakad att, utan att

hava ingått i saklig behandling av det föreliggande förslaget och för att genom ett

uppskov med ärendets avgörande detsamma må kunna bliva föremål för riksdagens

noggranna prövning, icke för närvarande bifalla Kungl. Majrts förevarande framställning.

Riksdagens svar på propositionen innehåller intet, som kan giva anledning

att dröja med att återupptaga omförmälda ärende och, med en

obetydlig ändring, ånyo framlägga däri av Kungl. Maj:t väckta förslag. Jag

har så mycket större skäl att föreslå en förnyad framställning i ämnet, som

fråga uppkommit om ytterligare en ändring i berörda kungörelses bestämmelser.

För denna fråga ber jag att i det följande få närmare redogöra.

Beträffande ärendet i dess övriga delar har jag trott mig, för så vitt

angår en fullständig redogörelse därutinnan, kunna åtnöja mig med en

hänvisning till vad jag anförde vid min hemställan om aviåtande av förenämnda

proposition till 1916 års riksdag. För ändamålet torde utdrag i

denna del av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 25 februari

1916 få såsom bilaga fogas vid den proposition i ämnet, som bör avlåtas

till 1917 års riksdag. Med hänsyn därtill att nära ett år numera förflutit,

sedan nämnda proposition till 1916 års riksdag beslöts, äro emellertid

vissa färskare sifferuppgifter att tillgå, vilka jag torde nu få meddela,

och anhåller jag därjämte att få särskilt uttala mig i en och annan

punkt, där förhållandena synas sådant påkalla.

Såsom jag redan nämnt, avsåg 1916 års proposition ändring i vissa

punkter av avdelningarna A, D, E och F i nådiga kungörelsen den 29

oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda

läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter

m. m. Jag behandlade frågorna om dessa ändringar under tre huvudrubriker,

av vilka den första: Under visning sslcyldighet för ämneslärarinna,

som tillika tjänstgör såsom biträdande föreståndarinna, gällde ändring i

punkten 4 i avdelningen A av 1909 års kungörelse. Den nytillkomna frågan

rörande ändring i kungörelsen avser punkten 3 i samma avdelning.

Jag torde här få sammanfatta de båda frågorna om ändringar i avdelningen

A under följande rubrik:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

I. Bestämmelser om beskaffenheten och omfattningen i

vissa fall av ämneslärarinnas tjänstgöring.

Under punkten 1 av avdelningen A i 1909 års kungörelse meddelas

vissa bestämmelser rörande avlöningsförhållandena vid läroanstalter, som

åtnjuta understöd från något av de i reservationsanslaget till privatläroverk

ingående särskilda anslagen. De angivna avlöningssatserna äro i fråga

om ämneslärarinna gällande, med en högre och en lägre löneskala, för

sådan lärarinna »med full tjänstgöring» samt äro för timlärarinna och

övningslärarinna fastställda att utgå med visst belopp för veckotimme.

Sedan heter det i punkt 3: »Den tjänstgöring, som här avses, skall vara

förlagd till klasserna över de förberedande eller till läsavdelning av med

skolan förbundet lärarinneseminarium, dock att ämneslärarinna med full

tjänstgöring må kunna fullgöra intill en tredjedel därav i de förberedande

klasserna eller i övningsämnen.» •

Den uppkomna frågan om ändring av denna punkt härrör från en av

läroverksöverstyrelsen med underdånigt utlåtande den 27 juli 1916 till Kungl.

Maj:t överlämnad ansökning, däri ordföranden i styrelsen för Sundsvalls

läroverk för flickor Gustaf Knaust anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t åt

de lärarinnnor vid nämnda läroanstalt, vilka äga vederbörlig kompetens

och eventuellt behöva användas för undervisningen i det med läroanstalten

förenade gymnasiet, medgiva rätt att i vanlig ordning åtnjuta löneoch

ålderstillägg utan hinder därav, att en del av deras tjänstgöring faller

inom gymuasialavdelningen — vilken icke åtnjuter statsunderstöd

— eller att åtminstone sådan rätt måtte i närmare angiven ordning tillerkännas

viss vid läroanstalten fäst personal.

I sitt nyssnämnda utlåtande anförde läroverksöverstyrelsen:

Det syntes överstyrelsen billigt, att undervisning i gymnasialavdelningar medförde

samma rätt i lönehänseende som tjänstgöring i flickskola, även då det gällde ett

gymnasium, som ännu icke hunnit få den såsom villkor för statsunderstöd föreskrivna

examensrätten. Den tjänstgöring, varom nu vore fråga, vore nämligen i det hela

likartad med tjänstgöringeu inom den högre flickskolan och syntes enligt överstyrelsens

mening i fråga om lönetursrätt böra vara likställd med den, som i avdelningen

A. punkt 3, av 1909 års kungörelse angåves såsom tjänstgöring, förlagd till läsavdelning

av med skolan förbundet lärarinneseminarium.

Därtill komme, att det torde bliva svårt eller omöjligt att vid flickskolor i landsorten

upprätta dylika gymnasieliujer, om man ej kunde förfoga över flickskolans

lärarkrafter.

Vad särskilt gymnasialavdelningen vid Sundsvalls läroverk för flickor beträffade,

förtjänade ock att framhållas, att den vore den enda i sitt slag i norra Sverige. Den

vore avsedd att på tre år bereda till studentexamen på latinlinjen och komme att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

från och med höstterminen 1916 ombildas till fyraårig med övergång till gymnasiet

från läroanstaltens sjätte klass.

• P“. Krun(i ilv vad sålunda blivit anfört ville överstyrelsen hemställa, att Kungl.

Ma]:t måtte åt de lärarinnor vid Sundsvalls läroverk för flickor, vilka jämlikt gällande

bestämmelser ägde lönetursrätt och eventuellt behövde användas för undervisningen

i . det med läroanstalten förenade gymnasiet, medgiva rätt att i vanlig ordning

åtnjuta löne- och ålderstillägg utan hinder därav, att en del av deras tjänstgöring

folie inom gyninasialavdelningen.

Efter nådig remiss yttrade statskontoret i skrivelse den 16 september

1916:

dill det vid 1909 års proposition om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter m. m. i utdrag fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 12 februari 1909 uttalade föredragande departementschefen i fråga

om den ämneslärarinna åliggande tjänstgöring, att lärarinna borde vid beräkning

härav äga rätt att sammanräkna tjänstgöring vid skola och därmed förbundet gymnasium

eller enskilt lärarinneseminarium. I Kungl. Maj:ts proposition upptogs ingen bestämmelse

härom, utan löreslogs allenast, att tjänstgöringen skulle vara förlagd till

klasserna över de förberedande. I sin med anledning av propositionen till Kungl.

Maj:t avlåtna skrivelse anförde emellertid riksdagen, bland annat, att det för tydlighetens

skull borde utsättas, att den t|änstgöring, som lönereglermgsbestämmelserna

avsage, finge vara förlagd även till med skolan förbundet lärarinneseminarium, och i

enlighet härmed erhöll. 1909 års kungörelse i ämnet sin ovan angivna lydelse. Att

riksdagen icke yttrade sig angående departementschefens uttalande beträffande tjänstgönngen

i gymnasium syntes bava sin grund däri, att då, enligt de samtidigt antagna

särskilda bestämmelserna i fråga om anslaget till högre flickskolor, statsunderstödet

till sådan skola må, där skolan är förbunden med gymnasium, ökas med visst belopp,

riksdagen funnit lärarinnornas rätt att tillgodoräkna sig tjänstgöring i sålunda understött

gymnasium sa självfallen, att någon särskild bestämmelse därom icke erfordrad

es.

Förutsättningen för denna rätt vore emellertid givetvis, såsom antytts, att statsunderstöd

för gvnmasiet utginge, och från denna regel torde Kungl. Maj:t icke anse

sig höra utan riksdagens hörande medgiva något undantag. Då i förevarande fall,

med hänsyn till vad läroverksöverstyrelsen i ämnet anfört, skäl syntes föreligga att

bereda läroverket och lärarinnorna den sökta förmanen, hemställde statskontoret, det

täcktes Kung!. Maj:t i nådig proposition föreslå riksdagen medgiva, att vederbörande

lärarinnor vid Sundsvalls läroverk för flickor finge i den tjänstgöring, som ålåge dem

för åtnjutande av stadgade avlöningsförmåner, inräkna tjänstgöring i det med

skolan förbundna gymnasiet utan hinder därav, att gymnasiet'' icke åtniöte statsunderstöd.

*

. Läroverksöverstyrelsen anbefalldes härefter att avgiva förnyat underdånigt

utlåtande i ärendet och därvid yttra sig om lämpligheten av att

allmänna föreskrifter i ämnet utfärdades och, om så ansåges böra ske, avgiva

förslag till därav påkallade ändringar i fällande bestämmelser.

I sitt med anledning därav avgivna utlåtande yttrade läroverksöverstyrelsen

:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 101.

Av skäl, som anförts i utlåtandet den 27 juli 1916, ausåge överstyrelsen det

vara billigt, att lärarinnas tjänstgöring inom ett med en statsunderstödd flickskola

förbundet gymnasium i lönehänseende medförde samma rätt som tjänstgöring inom

flickskolan, även om särskilt statsunderstöd ej utginge till gymnasiet. Det syntes

överstyrelsen även vara lämpligt, att en allmän föreskrift, som stadgade eu sådan rätt,

gäves ''och att i detta syfte orden »gymnasium eller» inskötes framför ordet lärarinneseminarium

i punkt 3, avdelning A, av ovanberörda kungörelse.

Departe- Jag biträder läroverksöverstyrelsens i enlighet härmed framlagda för
mentscbefeH.

gja^ vjlket bör föreläggas riksdagen.

I fråga om undervisningsskyldighet för ämneslärarinna, som tillika

tjänstgör såsom biträdande föreståndarinna, vilken fråga bör föranleda

förnyad, med 1916 års förslag likalydande framställning till riksdagen om

ändring av punkten 4 i avdelningen A av 1909 års kungörelse, hänvisar

jag till vad i det bifogade protokollsutdraget för den 25 februari 1916

förekommer å sidorna 19 — 23. Jag vill här endast erinra, att denna

fråga uppkom genom en av riksdagen, i anledning av statsrevisorernas

berättelse för år 1913, gjord framställning. Avsikten med denna framställning

var att eventuellt åstadkomma bestämmelser rörande den tjänstgöringsskyldighet,

som borde åligga ämneslärarinna vid statsunderstödd

enskild läroanstalt för det fall, att hon tillika tjänstgjorde såsom biträdande

föreståndarinna. Det hade nämligen visat sig, att i vissa fall en sådan

lärarinnas undervisningsskyldighet väl mycket inskränkts, men att dock

det för ämneslärarinna »med full tjänstgöring»’ stadgade statsbidraget rekvirerats

och uppburits. Därvid hade man naturligen funnit sig kunna

taga i betraktande vederbörandes tjänstgöring såsom biträdande föreståndarinna.

Riksdagen ansåg eu utredning rörande detta förhållande vara

av nöden samt begärde framläggande av det förslag, vartill denna utredning

gåve anledning.

Jag vill här tillägga, att föreskrifter, motsvarande dem, som genom

nådigt brev den 25 april 1913 (se sid. 20 i protokollsutdraget den 25

februari 1916) meddelats i fråga om rekvisition av statsbidrag för år

1913, alltfort varit gällande.

*

1 1916 års protokoll förekommer såsom andra huvudrubrik:

II. Statsunderstöd för en »nionde klass» vid vissa enskilda

läroanstalter.

*

De ärenden, som jag under denna rubrik omförmälde, gingo ut på

beredandet av särskilt statsanslag åt högre flickskolor samt högre sam
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101. 9

skolor för anordnande av särskilda fortsättningsklasser med teoretisk och

praktisk undervisning i för kvinnans verksamhet inom familj och hem

särskilt viktiga ämnen. På grund av de i avseende härå gjorda framställningarna

tillstyrkte jag förslag till riksdagen om de i det föregående

omnämnda ändringarna i punkterna D och E av 1909 års kungörelse, och

dessa förslag böra i oförändrat skick föreläggas 1917 års riksdag.

Vad de högre flickskolorna beträffar, föreslogs år 1916, att ett särskilt

till äggsunderstöd av högst 1,000 kronor skulle kunna utgå till sådan

skola, som utom fem årsklasser utöver den''egentliga folkskolans stadium

hade en sjätte klass, en »fortsättningsklass», med ovan omförmälda

syfte. I fråga åter om de högre samskolorna föreslogs, att sådan läroanstalt,

som ägde en särskild för flickor avsedd linje, motsvarande de två

översta klasserna i en flickskola med fem klasser utöver den egentliga

folkskolan, och därutöver en »fortsättningsklass» med meranämnda syfte,

skulle kunna undfå ett särskilt tilläggsunderstöd av högst 2,000 kronor

för sistnämnda klass.

I båda fallen var det en förutsättning, att antalet lärjungar i fortsättningsklassen

skulle uppgå till minst 6. Uttrycket »nionde klass» i

rubriken får sin förklaring däri, att de högre flickskolorna i regel omfatta

åtta klasser, de klasser inräknade, som mer eller mindre motsvara

klasser i den egentliga folkskolan.

Ifrågavarande framställningar och förslag framgingo ur en strävan

att bereda den kvinnliga ungdom, som önskade förskaffa sig en bildning,

utöver vad den vanliga flickskolan giver, tillfälle att anlita en bildningsväg

vid sidan av den, som ledde till studentexamen, och alltså erbjuda

denna ungdom möjlighet att söka en utbildning, särskilt lämpad för kvinnan

i hennes olika kall inom familj och samhälle. Denna strävan hade

funnit uttryck redan i motioner vid 1912 års riksdag. Såsom teoretiska

ämnen, i vilka vid den ifrågavarande fortsatta utbildningen kunde meddelas

undervisning, nämndes därvid psykologi och etik med tillämpning på

uppfostran, hälsolära utöver vad på tidigare stadier kunnat meddelas, ekonomisk

samhällslära samt sådana delar av gällande rätt, vilka mera omedelbart

beröra kvinnan. På den praktiska sidan åter skulle ingå: barnavård,

sjukvård, sömnad, vävnad och matlagning. — I avgivet utlåtande över motionärernas

förslag förklarade sig statsutskottet vara ense med motionärerna

därutinnan, att kunskap i ovanberörda ämnen måste tillmätas synnerligen

stor betydelse. Statsutskottet ansåg förty motionernas syfte feeaktansvärt

men anmärkte, att fullständig utredning i ärendet icke förelåge. På grund

därav kunde utskottet, som emellertid ansåge frågan förtjänt av en när
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 84 käft. (Nr 101.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

mare utredning, icke tillstyrka motionärernas förslag, och riksdagen anslöt

sig till utskottets uppfattning.

Vid mitt anförande under förevarande rubrik den 25 februari 1916

omförmälde jag (sid. 23), hurusom antalet studenter, såväl manliga som

kvinnliga, sedan en tid varit i starkt stigande, och jag angav därvid siffror

för åren 1905, 1910 och 1915. Detta sista år var antalet studenter

1,936, därav 1,649 manliga och 287 kvinnliga. Jag kan här tillfoga motsvarande

siffror för år 1916: de äro 1,929, 1,663 och 266.

Jag lämnade vidare *den 25 februari 1916 sifferuppgifter rörande lärjungeantalet

under höstterminen 1912—vårterminen 1916 i »nionde klassen»

vid tre högre flickskolor, som redan inrättat en fortsättningsklass (sid. 28).

Jag är nu i tillfälle att meddela motsvarande siffror för höstterminen

1916 och vårterminen 1917, såvitt angår Mathilda Halls skola för flickor

i Göteborg och Göteborgs nya elementarläroverk för flickor. Siffrorna

äro för den förra läroanstalten respektive 13 och 12, för den senare 14

och 13; de tyda på ökat intresse för ifrågavarande undervisning.

Vid den tredje av förut nämnda högre flickskolor, där fortsättningsklass

varit anordnad, nämligen högre elementarskolan i Lund för flickor,

har klassen icke uppehållits under höstterminen 1916. Endast 3—4 elever

hade varit betänkta på att där söka inträde vid höstterminens början,

ett antal, som ansetts allt för ringa i förhållande till de jämförelsevis störa

omkostnaderna för en dylik klass. Sedermera hava ytterligare ett par anmälningar

ingått, men klassen torde på grund av rådande dyrtidsförhållanden

ej heller under vårterminen 1917 hållas i verksamhet. Vederbörande

föreståndarinna för omförmälda skola har dock uttalat sig förhopp

ningsfullt om fortsättningsklassens värde och om intresset för densamma.

Understöden till högre flickskolor samt högre goss- och samskolor

hava plägat utdelas treårsvis. En treårsperiod utgick med år 1915, och

meningen hade varit, att understöden till fortsättningsklassen skulle begynna

utgå med den nya treårsperioden 1916—1918. Om riksdagen bifaller

den tilläinnade förnyade framställningen, lära understöden kunna

tilldelas läroanstalterna från början av år 1917.

Den 25 februari 1916 anmälde jag, att de tilläinnade understöden

kunde utgå utan att någon ökning av vederbörande statsanslag krävdes.

Väl hade vid utgången av år 1915 brist uppstått å anslaget till högre

flickskolor,* men överskott förefanns å övriga i det för »Privatläroverk»

i riksstaten upptagna gemensamma reservationsanslaget ingående särskilda

anslag, nämligen till enskilda mellanskolor, högre goss- och samskolor

samt enskilda lärarinneseminarier, och reservationsanslaget i dess helhet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Katigt. MajUs Nåd. Proposition Nr 101.

utvisade vid 1915 års utgång enligt approximativ uträkning en behållning

av 63,997 kronor 84 öre.

Ej heller nu har jag anledning att ifrågasätta någon ökning av ifrågavarande

statsanslag. Av en från statskontoret införskaffad uppgift framgår

nämligen, dels att den definitiva behållningen å det gemensamma reservationsanslaget

vid slutet av år 1915 utgjorde 64,497 kronor 84 öre,

dels ock att behållningen till år 1917, efter approximativ beräkning, kan

skattas till 58,280 kronor 91 öre. Med hänsyn till en i det följande

berörd fråga anser jag mig böra nämna, att i detta belopp ingår en post å

7,500 kronor såsom behållning å anslaget till enskilda lärarinneseminarier.

Den tredje av de av mig den 25 februari 1916 uppställda huvudrubrikerna

lydde:

III. Reglering av de enskilda högre lärarinnesemihariernas

antal m. m.

Vid sidan av det av staten uppehållna högre lärarinneseminariet i

Stockholm hava enskilda seminarier haft till uppgift att utbilda lärarinnor

för privatläroverkens behov. Det tillskott av lärarkrafter, som dessa enskilda

seminarier lämnade, var länge synnerligen tacknämligt med hänsyn

dels därtill, att nya privatläroverk tillkommo eller gamla utvidgade sig,

dels till önskvärdheten av att en viss konkurrens om lediga platser förefunnes.

Antalet statsunderstödda enskilda seminarier med examensrätt

steg efter hand till fyra. Då omsider privatläroverkens förhållanden börjat

stadga sig, uppstod farhåga för att lärarinneproduktionen komme att

bliva för riklig, och i samband därmed väcktes fråga om lämpligheten av

att reglera de enskilda seminariernas antal. Denna tanke fann uttryck i

riksdagens skrivelse den 27 maj 1915 angående regleringen av utgifterna

under riksstatens åttonde huvudtitel. Efter uttalande att en viss fara

syntes förefinnas, att från de enskilda lärarinneseminarierna ett avsevärt

större antal lärarinnor utexaminerades, än vad som för skolornas behov

vore erforderligt, anvisade riksdagen såsom bot härför den utvägen att

begränsa antalet av de seminarier, som ägde examensrätt. Riksdagen uttalade

vidare den förhoppningen, att därest en begränsning av antalet enskilda

lärarinneseminarier befunnes erforderlig, detta ävenledes skulle

komma att medföra en nedsättning av anslaget å 30,000 kronor till understöd

av dessa seminarier.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

Nu omförmälda fråga hade redan förut varit föremål för läroverksöverstyrelsens

uppmärksamhet, delvis i anledning av en framställning

från ett av ovannämnda fyra seminarier, privata högre lärarinneseminariet

i Lund. Vid detta seminarium hade man kommit till en bestämd uppfattning

om att lärarinneproduktionen var allt för stark, och när de frågor,

till vilka jag nu återkommit, den 25 februari 1916 förelågo till Kung!.

Maj:ts prövning, kunde jag meddela, att spörsmålet om beviljande av statsunderstöd

för perioden 1916—1918 till ett minskat antal enskilda lärarinneseminarier

syntes komma att lösa sig självt: av de dittills understödda

fyra seminarierna syntes endast tre komma att påkalla statsanslag för hela

denna period.

Så blev också förhållandet. Nyssnämnda enskilda seminarium i Lund

sökte understöd endast för vårterminen 1916, då detsamma arbetade på

blott den tredje (högsta) årsavdelningen, och har numera nedlagt sin

verksamhet.

I mitt anförande den 25 februari 1916 anmärkte jag, att man kunde

anse den minskning i de statsunderstödda enskilda seminariernas antal,

som skulle uppkomma genom upphörandet av seminariet i Lund, tillfredsställande

efter nu rådande förhållanden. En ytterligare minskning av

antalet kunde emellertid ej anses alldeles utesluten, och man syntes höra

taga hänsyn till möjligheten härav. Jag fann det vidare önskligt, att

såväl seminariets i Lund avveckling som avveckling av eller tillfällig inskränkning

i annat statsunderstött seminariums verksamhet måtte kunna

ske utan allt för stort ekonomiskt avbräck för vederbörande seminarium.

Vad som därvid kom först i betraktande var, att vid avvecklingen —

som ju måste förutsättas komma att ske med indragning av en årsklass

i sänder — eller tillfällig indragning av någon klass kostnaderna för uppehållande

av kvarvarande klass eller klasser bleve proportionsvis större

för klass räknat, än om seminariet vore i full verksamhet. För de i sådant

fall uppehållna klasserna borde billigtvis någon förhöjning kunna ske av

grundanslaget, som i nu gällande bestämmelser är satt till 2,500 kronor

för varje läsavdelning.

I detta sammanhang var det nödvändigt att sörja för att en bestämmelse

i punkt 2 av avdelningen F i 1909 års kungörelse ej lade hinder

för understöd, eventuellt förhöjt understöd. Den avsedda bestämmelsen

stadgar, att seminariet, för att vara berättigat till understöd, skall omfatta

minst två årsklasser. Sålunda har till exempel seminariet i Lund,

som under avveckling två år i följd ej intagit ny årsavdelning, ej ägt att

för läsåret 1915—1916 erhålla understöd till sin återstående tredje årsklass.

I enlighet härmed har Kungl. Maj:t den 27 juni 1916, då stats
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101. 13

understöd för år 1916 tilldelades de tre övriga enskilda seminarierna, förklarat

styrelsens för seminariet i Lund framställning om anslag för förra

hälften av år 1916 icke kunna bifallas.

Till reglerande av nu omförmälda förhållanden föreslog jag den 2 5

februari 1916, att under ett nytt mom. b) i punkt 6 av avdelningen F i

1909 års kungörelse skulle stadgas följande:

Har treårigt seminarium, som åtnjuter statsunderstöd, på grund av

särskilda omständigheter under något år ej intagit ny årsavdelning, och

kommer seminariet i följd härav att under vissa år omfatta blott två avdelningar,

må seminariet under samma år för vardera av dessa avdelningar

åtnjuta en förhöjning av grundanslaget med högst 500 kronor för

år. Därest seminariet under två år i följd ej intagit ny årsavdelning

och endast uppehåller tredje årsavdelningen, må seminariet, utan hinder

av bestämmelsen i punkt 2, kunna för sistnämnda avdelning erhålla understöd

med tillämpning av ovan angivna grunder.

Medan avsett var, att övriga nya bestämmelser skulle träda i tillämpning

från och med år 1916, begärdes riksdagens medgivande till att ändringen

i fråga om understöd åt blott en seminarieklass skulle få tillämpas

från och med höstterminen 1915. Detta åsyftade att tillgodose seminariet

i Lund, vilket under läsåret 1915—1916 arbetade på blott den

tredje årsavdelningen. Kungl. Maj:t torde nu, vid återupprepande av

framställningen rörande ett nytt mom. b) i punkt 6, böra begära riksdagens

förklarande, att hinder ej må möta för Kungl. Maj:t att ur vederbörande

anslag bevilja skälig ersättning, med tillämpning av nu avsedda grunder,

för uteblivet anslag till nämnda seminarium under omförmälda läsår.

En annan fråga rörande understöd åt de enskilda lärarinneseminarierna

avhandlades också av mig den 25 februari 1916. Såsom nyss nämndes,

stadgas i punkt 6 av avdelningen F i 1909 års kungörelse, att statsunderstödet

skall utgå med visst belopp, högst 2,500 kronor, för varje

läsavdelning. I riksdagens ovan omförmälda skrivelse den 27 maj 1915

antydes, att denna fördelningsgrund tilläventyrs icke kunde anses fullt

tillfredsställande. Tydligt vore, säger riksdagen, att sådana läroanstalter,

som lämnade sina elever en fullständigare och mångsidigare utbildning,

finge härför vidkännas större kostnader än sådana, som utbildade lärarinnor

endast i vissa ämnen eller ämnesgrupper. Det av riksdagen sålunda

uppmärksammade förhållandet föranledde mig att den 25 februari

1916 föreslå, att till nuvarande punkt 6 i avdelningen F av 1909 års

kungörelse, betecknad såsom mom. a), skulle fogas ett tillägg av innehåll, att

seminarium, där undervisning, avseende utbildning av facklärarinnor i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts JS/dd. Proposition Nr 101.

ämnesgrupper på olika huvudlinjer, meddelas, och som på den grund får

vidkännas jämförelsevis större utgifter för undervisningen, må kunna för

vardera av två årsavdelningar, där sådan undervisning meddelas, erhålla

ett årligt tilläggsanslag av intill 1,000 kronor.

Jag vidhåller detta förslag.

Jag har omförmält, hurusom riksdagen uttalade den förhoppningen,

att en begränsning av antalet enskilda lärarinneseminarier komme att

medföra en nedsättning av det nu på ordinarie stat uppförda anslaget å

30,000 kronor till sagda seminarier. Förra året fann jag en sådan minskning

ej för det dåvarande böra ifrågakomma. Den ovan omtalade behållning

av 7,500 kronor, som för år 1916 beräknats uppkomma på grund av

upphörande av ett seminarium, skulle även hädanefter vara att årligen

förvänta. Nu föreslås emellertid nya grunder för understöds beviljande, vilka

grunder torde komma att medföra, att anslaget i ökad omfattning tages i

anspråk för de kvarvarande seminarierna. Jag anser därför ej heller för

närvarande anledning föreligga att föreslå någon nedsättning av berörda

anslag. Tilläventyrs torde en omreglering av det gemensamma reservationsanslaget

och däri ingående poster framdeles kunna belinnas lämplig.

Såsom nyss nämnts avsåg förslaget förra året, att de ändrade bestämmelserna,

med visst undantag, skulle träda i tillämpning från och med år

1916. Tiden härför torde nu böra framflyttas till 1917 års ingång.

Jag tillstyrker, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

drls besluta, att nedannämnda bestämmelser i nådiga

kungörelsen den 29 oktober 1909 angående avlöning

av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda, läroanstalter

samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter

m. m., nämligen punkterna 3 och 4 i avdelningen

A. Bestämmelser om avlöning av lärarinnorna

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, punkt 7,

första stycket, i avdelning D. Särskilda bestämmelser i

fråga om anslaget till högre flickskolor, punkt 5 i avdelningen

E. Särskilda bestämmelser i fråga om anslaget till

högre goss- och samskolor, samt punkt 6 i avdelningen V.

Särskilda bestämmelser i fråga om anslaget till enskilda

lärarinneseminarier, skola erhålla följande ändrade lydelse,

att lända till efterrättelse från och med år 1917 i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:t.i Nåd. Proposition Nr 101.

punkt 3 i avdelningen A:

Deri tjänstgöring, som här avses, skall vara förlagd

till klasserna över de förberedande eller till läsavdelning

av med skolan förbundet gymnasium eller lärarinneseminarium,

dock att ämneslärarinna med full

tjänstgöring må kunna fullgöra intill en tredjedel därav

i de förberedande klasserna eller i övningsämnen;

punkt 4 i avdelningen A:

Med lull tjänstgöring förstås tjänstgöring till ungefärligen

den omfattning, soin åligger ämneslärarinna vid

allmänt läroverk; dock må för ämneslärarinna, som tilllika

tjänstgör såsom biträdande föreståndarinna, med

läroverksöverstyrelsens medgivande den för full tjänstgöring

eljest erforderliga undervisningsskyldigheten kunna

mir^skas med högst fem veckotimmar;

punkt 7, första stycket, i avdelningen D:

Statsunderstöd till högre flickskola må kunna utgå,

för år räknat, därest skolan omfattar fyra årsklasser utöver

den egentliga folkskolan, med högst 4,400 kronor

och, därest skolan omfattar fem sådana klasser, med

högst 5,200 kronor, varjämte skolan må kunna erhålla

ett särskilt understöd till undervisning i huslig ekonomi,

ej överstigande 1,000 kronor, samt, därest skolan utöver

sistnämnda antal årsklasser har en fortsättningsklass

med teoretisk och praktisk undervisning i för kvinnans

verksamhet inom familj och hem särskilt viktiga ämnen,

ytterligare högst 1,000 kronor. Understöd till dylik

fortsättningsklass ^må utgå endast under förutsättning

att antalet lärjungar i klassen uppgår till minst 6;

*

punkt 5 i avdelningen E:

Statsunderstöd till högre gosskola eller högre samskola

må kunna utgå, för år räknat, för det skolstadium,

som i avseende på undervisningens mål motsvarar

realskolan, med högst 9,000 kronor och ^ör det skolstadium,

som i nämnda avseende motsvarar gymnasiet,

med högst 6,000 kronor, varjämte särskilt understöd

må kunna tillkomma dels, enligt de närmare föreskrifter,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

Kung]. Maj:t äger meddela, läroverk, som i större omfattning

anlitar manliga lärarkrafter, dels samskola, som

äger en särskild för flickor avsedd linje, motsvarande

de två översta klasserna i eu flickskola med fem klasser

utöver den egentliga folkskolan, och därutöver en fortsättningsklass

med teoretisk och praktisk undervisning

i för kvinnans verksamhet inom familj och hem särskilt

viktiga ämnen, med ett belopp av högst 2,000 kronor

för sistnämnda klass, under förutsättning att antalet lärjungar

i klassen uppgår till minst 6, dels och, på sätt

i punkt 6 närmare angives, läroverk, som uppehåller

på ändamålsenligt sätt anordnad undervisning i särskilt

praktiska ämnen;

punkt 6 i avdelvivgen F:

a) Statsunderstöd till enskilt lärarinneseminarium

må kunna utgå, för år räknat, med högst 2,500 kronor

för varje årsavdelning; dock att seminarium, där undervisning,

avseende utbildning av facklärarinnor i ämnesgrupper

på olika huvudlinjer, meddelas, och som på den

grund får vidkännas jämförelsevis större utgifter för

undervisningen, må kunna för vardera av två årsavdelningar,

där sådan undervisning meddelas, erhålla ett årligt

tilläggsanslag av intill 1,000 kronor.

b) Har treårigt seminarium, som åtnjuter statsunderstöd,

på grund av särskilda omständigbeter under

något år ej intagit ny årsavdelning, och kommer seminariet

i följd härav att under vissa år omfatta blott två

avdelningar, må seminariet under samma år för vardera

av dessa avdelningar åtnjuta en förhöjning av grundanslaget

med högst o00 kronor för år. Därest seminariet

under två år i följd ej intagit ny årsavdelning och endast

uppehåller tredje årsavdelningen, må seminariet,

utan hinder av bestämmelsen i punkt 2, kunna för sistnämnda

avdelning erhålla understöd med tillämpning

av ovan angivna grunder;

dels ock förklara hinder icke möta för att ur anslaget

till enskilda lärarinneseminarier beviljas skälig

ersättning, med tillämpning av nu angivna grunder, för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

17

uteblivet statsunderstöd till privata högre lärarinneseminariet

i Lund under läsåret 1915—191(5.

Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt

behagade Hans Maj:t, Konungen, på hemställan

av statsrådets övriga ledamöter, bifalla; och skulle proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.

Bihang till riksdagens protokoll 1917.

1 samt. 84 höft. (Nr 101.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

Ändrade föreskrifter

i fråga

om avlöning

av lärarinnorna

vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter

m. m.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25

februari 1916.

N är va rån de:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg.

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman anförde härefter:

Genom nådig kungörelse den 29 oktober 1909 med däri vid upprepade

tillfällen gjorda ändringar äro vissa i enlighet med riksdagens beslut

avfattade föreskrifter meddelade angående avlöning av lärarinnorna

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd

åt dessa läroanstalter in. m. I särskilda på ecklesiastikdepartementets

handläggning ankommande ärenden hava förslag väckts om ändrade bestämmelser

i några av de angelägenheter, som kungörelsen gäller. Jag

går nu att anmäla dessa ärenden och skall därvid följa den ordning dem

emellan, som angives av ordningsföljden av motsvarande bestämmelser i

kungörelsen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kurir]!. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

19

1. Undervisningrsskyldighet för ämneslärarinna, som

tillika tjänstgör såsom biträdande föreståndarinna.

I anledning av riksdagens år 1914 församlade revisorers berättelse angående

verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders

tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1913 anhöll riksdagen i skrivelse

den i8 maj 1915, det Kungl. Maj:t täcktes efter utredning, i vad

man en jämkning kunde böra vidtagas i nu gällande bestämmelser rörande

den tjänstgöringsskyldighet, som ålåge ämneslärarinna vid statsunderstödd

enskild läroanstalt för det fall, att hon tillika tjänstgjorde såsom biträdande

föreståndarinna, för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, vartill sagda

utredning gåve anledning.

Riksdagens anhållan föranleddes, såsom redan är antytt, av vissa av

dess revisorer påpekade förhållanden. Jag skall i det följande redogöra

för vad revisorerna anförde i ämnet. Dessförinnan vill jag likväl omförmäla

vissa bestämmelser i 1909 års ovannämnda kungörelse, till vilka revisorernas

erinringar hänföra sig.

i kungörelsen föreskrives under avdelning B, att av anslaget till lönetillägg

åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter skola till

varje läroanstalt, som åtnjuter understöd från något av de''i reservationsanslaget

till enskilda läroanstalter ingående särskilda anslag, under den

tid statsunderstöd åtnjutes utgå följande bidrag, för läsår räknat:

1) 200 kronor för varje ämneslärarinna, som är berättigad till en avlöning

av minst 1,400 kronor i första, 1,700 kronor i andra och 2,000

kronor i tredje lönegraden;

2) två tredjedelar av de ålderstillägg, som enligt de i avdelningen A

av berörda kungörelse stadgade grunder tillförsäkras föreståndarinnor och

lärarinnor.

Dessa ålderstillägg äro för föreståndarinna ett å 300 kronor, för ämneslärarinna

med högre kompetens — såsom synes av mom. 1) härovan —

två å 300 kronor vartdera eller tillsammans 600 kronor samt för ämneslärarinna

med lägre kompetens två å 300 kronor vartdera och ett å 200

kronor eller tillhopa 800 kronor.

Enligt nu omförmälda bestämmelser kan således en statsunderstödd

enskild läroanstalt komma i åtnjutande av statsbidrag för en föreståndarinna

med 200 kronor enligt mom. 2), för en ämneslärarinna med högre

kompetens med 200 kronor enligt mom. 1) och med 400 kronor enligt

Undervisningsskyldighet

för

ämneslärar

i Mist. som

tillika

tjänstgör såsom

biträdande

föreståndarinna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 101.

inom. 2) eller tillsammans 600 kronor, samt för eu ämneslärarinna med

lägre kompetens med 533 kronor 33 öre enligt mom. 2).

För åtnjutande av berörda statsbidrag för ämneslärarinna fordras, att

hon skall hava full tjänstgöring. I fråga om »full tjänstgöring» heter

det i kungörelsen — och bestämmelsen, som under det kungörelsen

ändrats alltjämt kvarstått, är numera jämlikt nådig kungörelse den 21

februari 1914 intagen i mom. 4 av avdelningen A. Bestämmelser om avlöning

av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter —:

»Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till ungefärligen den omfattning,

som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk.»

Bestämmelser om tjänstgöringsskyldigheten för ämneslärarinna vid allmänt

läroverk äro givna i § 133 av gällande läroverksstadga, enligt vilket

författningsrum första lärarinna vid statssamskola skall lämna undervisning

20 till 22 timmar i veckan och övriga ämneslärarinnor 22 till 26 timmar

i veckan.

Beträffande rekvisition av ovannämnda statsbidrag under det är, som

revisorernas berättelse avsett, hava gällt föreskrifter, meddelade i nådigt

brev den 25 april 1913. Därigenom förordnades, att rekvisitionen skulle

hos vederbörande myndighet göras av skolstyrelse, föreståndare eller föreståndarinna,

varvid skulle genom intyg av läroanstaltens inspektor styrkas,

ej mindre att de för anslagets åtnjutande stadgade villkor blivit fullgjorda,

än även att vederbörande lärarinnor bestritt den dem åliggande undervisningen

under den tid, rekvisitionen avsåg.

I den fråga, varom i riksdagens ovannämnda skrivelse utredning begärdes,

yttrade revisorerna i sin berättelse, efter att hava omforma It ovan

av mig angivna föreskrifter:

Den för berörda statsbidrags åtnjutande givna bestämmelsen, att ämneslärarinna

skulle hava presterat »full tjänstgöring» eller »tjänstgöring till ungefär den omfattning,

som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk», både, efter vad revisorerna

funnit, blivit olika tolkad. Så både vid en och annan skola, särskilt i huvudstaden,

däri inräknats bestridande av befattning såsom biträdande föreståndarinna. De till

denna kategori hörande ämneslärarinnor hade meddelat undervisning i läroämnen under

avsevärt kortare tid, än som ålåge första lärarinna eller ämneslärarinna vid allmänt

läroverk, vid en skola till och med allenast 2 timmar i veckan. De göromål av olika

slag, som därutöver ålegat dem såsom biträdande föreståndarinnor, hade nämligen uppskattats

såsom fullt motsvarande minskningen i undervisningsskyldigheten. Då denna

uppfattning delats av vederbörande skolas inspektor och denne med anledning därav

lämnat sådant intyg, som i nådiga brevet den 25 april 1913 fordrades för anslagets

åtnjutande, hade den utbetalande myndigheten saknat anledning att ingå i närmare

undersökning angående beskaffenheten av lärarinnornas tjänstgöring.

Enär det årliga statsbidraget för föreståndarinna utginge med allenast 200 kronor,

syntes således, därest den biträdande föreståndarinnan hänförts till föreständarinne
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj ds Nåd. Proposition AV 101. 21

gruppen, skolan för henne hava kommit att erhålla allenast sagda belopp. Genom att

däremot, såsom vid ifrågavarande skolor ägt rum, inräkna de biträdande föreståndarinnorna

bland ämueslärarinnorna hade avsevärt högre statsunderstöd kommit att

utgå. Ett par av dessa skolor hade på detta sätt var för sig kommit i åtnjutande av

statsbidrag för två biträdande föreståndarinnor; och vid det ena av dessa läroverk hade

de båda biträdande föreståndarinnorna tillsammans meddelat undervisning under kortare

tid, än som ålåge en ämneslärarinna.

Då revisorerna hyste den uppfattning, att bestämmelserna uti 1909 års kungörelse

måste anses innebära, att varje ämneslärarinna, för vilken statsbidrag begärdes, skulle

hava meddelat verklig undervisning i ungefär samma utsträckning som ämneslärarinna

vid allmänt läroverk, men det visat sig, att å vissa båll en avvikande uppfattninggjort

sig gällande, hade revisorerna icke ansett sig kunna underlåta att fästa uppmärksamheten

å förhållandet.

Läroverksöverstyrelsen avgav i skrivelse den IG januari 1915 underdånigt

utlåtande i anledning av vad revisorerna andragit och bifogade

därvid en översiktstablå, utvisande i vilken utsträckning biträdande föreståndarinna

under år 1913 haft nedsatt undervisningsskyldighet.

I skrivelsen anmärker överstyrelsen till en början, hurusom av de av överstyrelsen

infordrade uppgifter, som legat till grund för tablån, framginge, att 22 läroanstalter

haft biträdande föreståndarinnor. För fem av dessa — av dem fyra vid läroanstalter, som

haft två, respektive tre biträdande föreståndarinnor — hade statsbidrag ej utgått. Om

med hänsyn till bestämmelserna i § 133 av läroverksstadgan och i överensstämmelse

med inom överstyrelsen tillämpad praxis 20 veckotimmars undervisniugsskyldigbet sattes

såsom minimigräns för att ämneslärarinna skulle anses ba full tjänstgöriug, befunnes,

att vardera terminen 8 av de 20 biträdande föreståndarinnor, till vilkas lön statsbidrag

utgått, ej såsom sådana åtnjutit någon nedsättning i sin undervisningsskyldighet, i det

att denna omfattat 20 lektioner eller därutöver; 10 hade åtnjutit en nedsättning i

undervisningsskyldigheten av 1—5 timmar i veckan, det vill säga uudervisat minst 15

veckotimmar; en både undervisat 14 veckotimmar vardera terminen, en 10 timmaiden

ena och 2 timmar den andra.

Därefter yttrar överstyrelsen:

Frågan om avkortning av biträdande föreståndarinnas undervisningsskyldighet är,

enligt överstyrelsens mening, av komplicerad art. Överstyrelsen tillåter sig i berörda

avseende först erinra därom, att jämlikt kuugörelsen den 29 oktober 1909 de av riksdagen

fastställda bestämmelserna om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter icke uppställa någon fordran på meddelande av undervisning,

utan på fullgörande av tjänstgöring till viss omfattning. Därav skulle den slutsatsen

kunna dragas, att ämneslärarinna skulle kunna få utbyta viss undervisning mot tjänstgöring

av annan art i läroanstaltens tjänst, under förutsättning att tjänstgöringen i

det hela kan anses äga den omfattning, att den kan jämställas med eu ämneslärarinuas

vid allmänt läroverk.

I sak lärer ett sådant utbyte, när det gäller biträdande föreståndarinna, få auses

skäligt. I läroanstalter, som i avseende på lärjungarnas antal nått eu starkare utveckling,

är det givetvis från uppfostrans synpunkt av vikt, att den ordinarie förestunda
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

rinnan eller föreståndaren bar ett biträde vid sin sida. Om nu vid en sådan utveckling

skolan ställes i valet mellan att utse en ny ordinarie föreståndarinna och avlöna

denna efter stadgade grunder eller att fortfarande nöja sig med en föreståndarinna

eller föreståndare, skulle måhända mången gång de ekonomiska förhållandena medföra,

att skolans ledning bleve sämre, än den bort vara. Från denna synpunkt synes det nu

på vissa håll rådande systemet med biträdande föreståndarinnor, som behålla en del

av sin undervisning och avlönas såsom ämneslärarinnor, vara till nytta. Genom anställande

av en biträdande föreståndarinna möjliggöres jämväl för föreståndarinnan att

åtaga, sig en mera omfattande undervisning än eljest vore möjligt.

Överstyrelsen håller likväl före, att dessa biträdande föreståndarinnor, om de

skola betraktas såsom ämneslärarinnor, böra äga en undervisniDgsskyldighet, som icke

i någon avsevärd grad skiljer dem från ämneslärarinnor. I detta avseende tillåter sig

överstyrelsen meddela, att överstyrelsen vid prövning av ansökningar om uppflyttning

i högre lönegrad plägat låta biträdande föreståndarinnor tillgodoräkna sig eu minskning

i undervisningsskyldighet per vecka av ungefär 5 timmars omfattning. Enligt vad

de lämnade uppgifterna utvisa, ha under år 1913 endast två biträdande föreståndarinnor

haft än större nedsättning i sin undervisningsskyldighet än den nyssnämnda.

Det är enligt överstyrelsens mening angeläget för skolorna, att ingen förändring

i den praxis, som överstyrelsen tillämpat med avseende på storleken av biträdande

föreståndarinnas undervisningsskyldighet, göres erforderlig. De enskilda läroanstalternas

ekonomi är i regel sådan, att de endast med svårighet få inkomster och utgifter

att gå ihop, varför de allra flesta knappast kunna bära den utgift, som skulle

uppstå genom nödvändigheten att avlöna biträdande föreståndarinna på samma sätt

som föreståndarinnan. För den händelse Kungl. Ma:jt i anledning av den väckta

frågan skulle finna för gott utfärda närmare bestämmelser i berörda avseende, tillåter

sig därför överstyrelsen framhålla såsom önskvärt, att dessa bestämmelser måtte gå i

samma riktning som den av överstyrelsen följda praxis, så att för en ämneslärarinna,

som därjämte tjäustgör såsom biträdande föreståndarinna, en tjänstgöring omfattande

minst 15 timmars undervisning i veckan måtte godtagas såsom full tjänstgöring.

Riksdagens ovannämnda skrivelse den 18 maj 1915 innehöll i nu förevarande

avseende följande uttalande:

Det syntes riksdagen böra tagas i övervägande, i vad män en jämkning i den

ämneslärarinna åliggande undervisningsskyldighet kunde vara av omständigheterna påkallad

i det fall, att lärarinnan tillika tjänstgjorde såsom biträdande föreståndarinna.

Utan att nu närmare ingå på prövning av denna fråga hade riksdagen velat uttala,

att den nedsättning i undervisningsskyldigheten av 5 timmar i veckan, som överstyrelsen

i sådant fall i annat sammanhang låtit vederbörande tillgodokomma, även syntes

kunna ifrågasättas för de fall, som av revisorerna framhållits såsom anmärkningsvärda,

nämligen i fråga om statsbidrags utgående till ämneslärarinna, som tillika tjänstgjorde

som biträdande föreståndarinna. Och ville riksdagen framhålla önskvärdheten därav,

att en jämkning i berörda avseende av nu gällande bestämmelser måtte komma till

stånd.

Läroverksöverstyrelsen, som anbefalldes inkomma med utlåtande i anledning

av riksdagens skrivelse, avgav sådant utlåtande den 20 september

1915.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 101.

Överstyrelsen vidhöll däri vad överstyrelsen aufört i förutnämnda utlåtande den

16 januari 1915. Om ock de ifrågavarande bestämmelserna i 1909 års kungörelse

kunde anses oklara, torde dock ett utbyte av biträdande föreståndarinnas tjänstgöringstimmar,

på sätt överstyrelsen vedertagit, anses skäligt. Till förekommande av missbruk

borde emellertid föreskrivas, att överstyrelsens medgivande i varje fall borde inhämtas

för att ämneslärarinna, till vars avlöning statsbidrag begärdes, skulle såsom

biträdande föreståndarinna få sin undervisningsskyldighet nedsatt med högst 5 veckotimmar.

Överstyrelsen hemställde, att förutnämnda punkt 4 i avdelningen A

av 1909 års kungörelse måtte erhålla ett tillägg av följande innehåll: dock

må för ämneslärarinna, som tillika tjänstgör såsom biträdande föreståndarinna,

med läroverksöverstyrelsens medgivande den för full tjänstgöring

eljest erforderliga undcrvisningsskyldigheten kunna minskas med högst

fem veckotimmar.

Statskontoret har i utlåtande den 28 oktober 1915 förklarat sig för

sin del icke hava något att erinra mot läroverksöverstyrelsens föreliggande

förslag.

Ej heller jag finner anledning till erinran mot förslaget.

II. Statsunderstöd för en »nionde klass» vid vissa enskilda

läroanstalter.

En bland de nyare företeelser inom vårt skolväsen, vilka lätt falla i

ögonen, är, att antalet vid skolorna utexaminerade studenter är i starkt

stigande. Jag torde till belysande av detta förhållande få nämna, att enligt

föreliggande statistiska uppgifter antalet utexaminerade studenter utgjorde

år 1905 1,322, därav 1,214 manliga och 108 kvinnliga, år 1910

1,544, därav 1,357 manliga och 187 kvinnliga, samt år 1915 1,936, därav

1,649 manliga och 287 kvinnliga.

Om man med någon betänksamhet följer denna stegring av studentantalet

i dess helhet, torde man ej heller undgå att med en viss tveksamhet

betrakta den särskilda sida av densamma, som betecknar ökningen av

antalet årligen utexaminerade kvinnliga studenter. Oförbehållsamt giver

man ju sitt fulla erkännande åt det bildningssökande, som torde utgöra

en kraftig drivfjäder till sagda ökning. Men måste man icke draga i tvivelsmål

lämpligheten ur samhällsnyttans synpunkt, att de kvinnor, som

Departe
mentschefen.

Statsunderstöd

för en

»nionde

klass» vid

vissa enskild»

läroanstalter.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

önska förskaffa sig en bildning, utöver vad den vanliga flickskolan giver,

aro hänvisade till att göra detta genom att inrikta sig på studentexamen

och sålunda bliva delaktiga av en undervisning, som icke tager och icke

kan taga någon hänsyn till kvinnans särskilda daning, läggning och uppgifter?
-

Synbarligen hava dylika tvivelsmål föresvävat de motionärer, som år

1912 i motioner, avgivna i riksdagens båda kamrar, yrkade på en sådan

ändring av gällande bestämmelser rörande statsunderstöd åt enskilda läroverk,

att dels enskilda flickskolor skulle kunna få understöd för eu överbyggnad

på flickskolan med teoretisk och praktisk undervisning i ämnen,

särskilt viktiga för kvinnans verksamhet inom familj och hem, dels ock

visst understöd skulle kunna tillkomma enskild samskola, som bredvid

gymnasiet ägde en särskilt för flickor avsedd linje, motsvai’ande flickskolornas

två översta klasser, och utöver dem eu överbyggnad i samma riktning

som den nyss nämnda vid flickskolan.

Motionärerna avsågo alltså att för unga kvinnor bereda ökad möjlighet

till fortsatta studier i sådana ämnen, som mera direkt sammanhängde

med kvinnans uppgifter inom familjen och hemmet, såsom maka och moder.

Såsom teoretiska ämnen, i vilka därvid borde meddelas undervisning,

nämndes psykologi och etik med tillämpning på uppfostran, hälsolära utöver

vad på tidigare stadier kunnat meddelas, ekonomisk samhällslära samt

sådana delar av gällande rätt, vilka mera omedelbart beröra kvinnan. På

deri praktiska sidan åter skulle ingå: barnavård, sjukvård, sömnad, vävnad

och matlagning.

Motionärerna anmärkte, att särskilt understöd för den ifrågasatta utvidgningen

av den högre flickskolans och samskolans program skulle icke

blott för dessa läroverk och deras lärjungar hava ekonomisk betydelse,

utan även för föräldrar och för den kvinnliga ungdomen markera, att

staten intresserade sig för en på specifikt kvinnliga uppgifter riktad högre

kvin nobildning icke mindre än för utbildning av kvinnliga studenter.

I avgivet utlåtande över motionärernas förslag förklarade sig statsutskottet

visserligen vara ense med motionärerna därutinnan, att kunskap

i ovan berörda ämnen måste tillmätas synnerligen stor betydelse. Statsutskottet

ansåg förty motionernas syfte beaktansvärt. De kunde dock ej

anses lämna den fullständiga utredning i ämnet, som vore en nödvändig

förutsättning för ett beslut i föreslagen riktning. Särskilt ville utskottet

erinra därom, att kostnadsfrågan och det möjliga behovet av anslagsökning

ej blivit utredd. På grund därav kunde utskottet, som emellertid ansåge

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101. 26

frågan förtjänt av en närmare utredning, icke tillstyrka motionärernas

förslag.

Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning i frågan.

De tankar, som utgjorde underlag för motionärernas framställningar,

hade redan vid tionde allmänna flickskolemötet i Falun år 1911 klätts i

ord i ett föredrag, hållet av professorn vid Uppsala universitet J. A.

Lundell. Under uttalande att våra skolor, både gosskolor och flickskolor,

företedde brister i fråga om anslutning till livets krav, framhöll föredraganden,

vad särskilt flickskolan anginge, att densamma, med alla sina förtjänster,

dock gåve för litet av sådana färdigheter, som den blivande

makan, modern och husmodern behövde i livet. Han föreslog därför, att

den åttaåriga flickskolan skulle påbyggas med en nionde klass. Inrättandet

av en sådan klass innebure, enligt Lundell, en enkel gärd av rättvisa mot

flickorna, så till vida som den nioklassiga flickskolan därigenom bleve till

omfånget fullkomligt likställd med den nioklassiga gosskolan, vilken förde

till studentexamen.

I anslutning till Lundells föredrag och förmodligen icke utan inverkan

av statsutskottets ovan anförda välvilliga uttalanden hava sedermera

vid tre flickskolor och en enskild Barnskola överbyggnader i det syfte, som

Lundell angav och förutnämnda motionärer upptagit, bragts till stånd. I

slutet av år 1912 begärdes statsunderstöd för sådan påbyggnad dels vid

Mathilda Halls skola för flickdr i Göteborg, dels ock vid Göteborgs nya

elementarläroverk för flickor. Uti infordrat utlåtande över ansökningarna

härom förklarade sig läroverksöverstyrelsen i princip gilla syftet med de

gjorda framställningarna, i det överstyrelsen ansåg sådana överbyggnader

vara av stort värde för den kvinnliga utbildningen och utgöra ett viktigt

led i vårt undervisningsväsen. Emellertid fann överstyrelsen önskvärt, att

någon tids ytterligare erfarenhet inhämtades om dessa anordningars organisation,

metoder och arbetsresultat, innan man skrede till att genom

erforderliga författningsändringar möjliggöra särskilt understöd för

desamma.

Kungl. Maj:t fann den 26 september 1913 de gjorda ansökningarna

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Sedan ifrågavarande anordningar numera några år varit i verksamhet,

hava vederbörande ansett sig kunna påräkna ett gynnsammare upptagande

av yrkanden om understöd för desamma. Ansökningar om understöd hava

ock inkommit från förut nämnda fyra läroanstalter, nämligen, förutom

Mathilda Halls flickskola och Göteborgs nya elementarläroverk för flickor,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 84 höft. (Nr 101.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

högre elementarskolan i Lund för flickor ävensom Uppsala enskilda läroverk

och privatgymnasium (högre sam skola).

Innan jag redogör för dessa ansökningars väsentliga innehåll, torde

jag böra förutskicka en översikt över vissa bestämmelser, enligt vilka understöd

ur det gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk må tilldelas

högre flickskolor samt högre goss- och samskolor. Bestämmelserna innefattas

i avdelningarna D och E av förutnämnda nådiga kungörelse den 29

oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda

läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter m. m.

Statsunderstöd till högre flickskola må enligt punkten 7 i avdelningen

D kunna utgå för år räknat, därest skolan omfattar fyra årsklasser utöver

den egentliga folkskolan — för mindre antal klasser utgår ej understöd —

med högst 4,400 kronor och, därest skolan omfattar flera sådana klasser,

med högst 5,200 kronor, varjämte skolan må kunna erhålla ett särskilt

understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej överstigande 1,000 kronor.

— År skolan förbunden med gymnasium, omfattande minst tre årsklasser,

må understödet kunna ökas, dock ej med högre belopp, för år räknat, än

2,000 kronor.

Bland villkoren för dessa statsunderstöds åtnjutande ingår, att kommun

eller enskilda donatorer till skolans och gymnasiets uppehållande lämna

bidrag, i värde för år räknat uppgående till minst samma belopp som

motsvarande statsunderstöd.

Vid tillämpning av nu nämnda bestämmelser och då av de åtta årsklasser,

som de högre flickskolorna i regel omfatta, fem gå utöver den

egentliga folkskolan, komma, under förutsättning att av kommuner eller

enskilda ej lämnas högre bidrag, än som motsvarar statsunderstödets maximibelopp,

statens och kommunens eller enskilda donatorers bidrag till

enskild flickskola — frånsett vissa nu ej ifrågavarande bidrag till lärarinnors

ålderstillägg och pensionering — att uppgå till högst 10,400 kronor,

vartill för undervisning i huslig ekonomi kan komma ett belopp av högst

2,000 kronor.

År skolan vidare förbunden med gymnasium, kan understödet inalles

komma att utgöra 16,400 kronor.

Vad de högre goss- och samskolorna beträffar innefattas bestämmelserna

om understöd åt dem i avdelningen E av ovannämnda kungörelse

den 29 oktober 1909. Statsunderstödet — i fråga om dem ej förbundet

med villkor om bidrag från kommun eller enskilda — kan enligt punkt 5

utgå, för år räknat, för det skolstadium, som i avseende på undervisningens

mål motsvarar realskolan, med högst 9,000 kronor och för det skolstadium,

som i nämnda avseende motsvarar gymnasiet, med högst 6,000

kronor, varjämte särskilt understöd må kunna tillkomma dels enligt sär
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

27

skilda bestämmelser läroverk, som i större omfattning anlitar manliga

lärarkrafter, dels ock läroverk, som uppehåller på ändamålsenligt sätt anordnad

undervisning i särskilt praktiska ämnen. I fråga om det understöd,

läroanstalt i allmänhet kan komma att åtnjuta för det densamma i större

omfattning anlitar manliga lärarkrafter, kan något bestämt årsbelopp icke

angivas. Vad åter angår understödet för undervisning i särskilt praktiska

ämnen kan det utgå för undervisning i huslig ekonomi med högst 1,500

kronor för år samt för undervisning i slöjd eller därmed jämförligt annat

praktiskt arbete med högst 2,000 kronor för år.

Ur innehållet i de framställningar i förevarande ämne, som på sätt

ovan nämnts ingivits från tre flickskolor, vill jag här sammanställa följande

uttalanden.

Avgångsbetyg från en åttaklassig flickskola kunde numera få sig tillerkänt ett

visst kompetensvärde lika med det, som avgångsbetyg från statens normalskola för

flickor ägde. Därigenom både för flickor, som genomgått högre flickskola, vissa möjligheter

beretts för användande i det praktiska livet av förvärvade kunskaper och färdigheter.

Behovet av en högre allmänbildning utöver vad den åttaklassiga flickskolan

hunne meddela hade emellertid allt mera gjort sig gällande. Många föräldrar hade

därför låtit sina döttrar avlägga studentexamen, då studentgymnasierna länge varit

den enda överbyggnad på de kvinnliga läroverken, som stått till buds.

Numera hade emellertid andra överbyggnader kommit till stånd, med vilka man

ville åstadkomma eu utbildning i värde och anseende lika med den, som de nuvarande

gymnasierna gåve, ehuru till arten olika. Sådana överbyggnader vore förtjänta av

statens understöd. Särskilt med hänsyn till den överproduktion av studenter, kvinnliga

och manliga, som nu förefunnes, borde väl alla utvägar begagnas, som kunde leda

ungdomen in på andra banor än studentliujen.

Den erfarenhet, man under de gångna åren erhållit i fråga om värdet av utbildningen

vid nyssberörda överbyggnader, hade i alla avseenden varit god. Denna

erfarenhet och de goda arbetsresultat man vunnit både bestyrkt nyttan av ifrågavarande

praktiska fortsättningsklass och manade till fortsatta försök. Klassen hade riktat

mängen elevs och målsmans blick åt det praktiska hållet i stället för exempelvis

student- eller lärarinneexaraen. Vad den sistnämnda anginge avlades den för närvarande

obestridligen av allt för många unga flickor, även av sådana som saknade verkliga

förutsättuingar därför.

Då staten lämnade understöd åt teoretiska överbyggnader i vissa flickskolor,

gymnasier, borde det tillkomma staten att ekonomiskt stödja även en överbyggnad,

som lade tyngdpunkten vid husmoderlig utbildning.

Av flera skäl bleve den ifrågavarande fortsättningsklassen relativt dyr. Den

krävde särskilda lokaler och särskild utrustning. Understödet till densamma finge därför

sättas jämförelsevis högt.

På grund av anförda förhållanden har för vardera av de båda Göteborgsskolorna

begärts ett årligt anslag av förslagsvis 1,000 kronor, att

under åren 1916—1918 utgå för upprätthållande av fortsättningskursen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 101.

Framställningen från högre elementarskolan i Lund för flickor åter går

mera allmänt ut på åvägabringande av sådan ändring i gällande villkor

för statsunderstöd till högre flickskolor, att särskilt understöd må kunna

lämnas för en nionde klass, som utöver kursplanen för den åttaklassiga

flickskolan lämnar teoretisk och praktisk undervisning i sådana ämnen,

som mera direkt sammanhänga med kvinnans uppgifter inom hem och

samhälle.

Vid ansökningarna äro fogade årsredogörelser, kataloger och läsordningar.

Av dessa handlingar jämte i ärendet meddelade upplysningar

framgår, att ifrågavarande klass vid de tre läroanstalterna uppehållits

under läsåren 1912—1916, dock att densamma under läsåret 1914—1915

ej förefanns vid högre elementarskolan i Lund för flickor.

Såsom ämnen, vilka företrädesvis tillhöra den nionde klassens kurs,

kunna enligt årsredogörelserna angivas: konsthistoria, litteraturläsning,

engelska eller tyska språket, samhällslära, huslig ekonomi, sömnad och

vävning, hälsolära, barnavård. I »samhällslära!!» ingå föreläsningar över

olika sociala ämnen. Den praktiska och teoretiska riktningens ämnen

synas ställda i jämbördighet med varandra.

Lärjungeantalet i den nionde klassen inhämtas av följande sammanställning

ur tillgängliga källor:

Läroanstalt.

H. T.

1912.

V. T.

1913.

H. T.

1913.

V. T.

1914.

H. T.

1914.

V. T.

1915.

H. T.

1915.

V. T.

1916.

Mathilda Halls skola för flickor i Göte- borg ...................................................

13

13

11

10

11

10

10

10

Göteborgs nya elementarläroverk för

flickor...............................................

13

12

12

11

8

4

10

10

Högre elementarskolan i Lund för

flickor................................................

9

9

4

3

—

5

6

Jag kommer nu till framställningen från Uppsala enskilda läroverk

och privatgymnasium. Styrelsen för nämnda läroanstalt har däri anfört

följande:

Vid vissa högre samskolor, bland dem Uppsala enskilda läroverk, hade man funnit

av behovet påkallat att bredvid det egentliga gymnasiet, vilket ledde till studentexamen,

för flickor, som icke ville taga studentexamen, ovanpå den sexklassiga realskolan

inrätta en sjunde och åttonde klass, motsvarande de högre flickskolornas två

översta klasser. Dessa två klasser bildade alltså ovanpå realskolan en särskild linje,

parallell med gymnasiet men ett år kortare. Realskolan och de två klasserna mot
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

svarade tillsammans en åttaklassig flickskola. Eu sådan linje hade sin särskilda uppgift

och motivering bland annat därigenom, att avgångsbetyg från åttaklassig flickskola

numera kunde av Kungl. Maj:t tillerkännas ett visst kompetensvärde lika med

den kompetens, som förvärvades genom avgångsbetyg från statens normalskola för

flickor. Genom nådig resolution, senast den 18 april 1914, hade avgångsbetyg från

Uppsala enskilda läroverks åttonde klass fått sig ett sådant kompetensvärde tillerkänt.

De kvinnliga elever i samskolans mellanklasser, som önskade förvärva sig sådan kompetens,

kunde nämligen icke hänvisas att övergå till flickskola, då flickskolornas och

samskolans lärokurser i klasserna 1—6 vore väsentligen olika och måste vara det.

Visserligen kunde dessa flickor genom avläggande av studentexamen vinna motsvarande

eller högre kompetens. Men det kunde väl knappast vara ett .statsintresse att på detta

sätt tvinga flickor att taga studentexamen. Efter nu gällande bestämmelser lämnades

åt Uppsala enskilda läroverk för ifrågavarande två klasser, som motsvarade sjunde och

åttonde klasserna vid högre flickskola, icke något statsunderstöd.

Under senaste tiden hade emellertid från olika håll framhållits som önskvärt,

att för flickor, som ville förvärva sig kunskaper och färdigheter utöver vad den åttaklassiga

flickskolan gåve, utväg därtill måtte beredas, utan att de nödgades taga en

studentexamen, som icke gåve dem vad de som unga kvinnor måhända i första rummet

ville hava och behövde.

Med anledning därav hade, liksom vid några andra läroanstalter, vid Uppsala

enskilda läroverk inrättats en nionde klass såsom överbyggnad på skolan. Syftet med

inrättandet av denna klass hade icke kunnat tillgodoses inom de åtta vanliga klasserna.

Detta hade ej varit möjligt utan reduktion av den allmänbildning, som den åttaklassiga

flickskolan avsåge att giva. Och i så fall skulle det med ännu mera rätt än

nu kunna heta, att den specifikt kvinnliga bildning, som flickskolan gåve, vore av

lägre dignitet och att även för flickor en högre bildning, som skulle kunna jämföras

med vad den manliga ungdomen Ange, endast kunde vinnas genom studentexamen.

Med den nu ifrågavarande överbyggnaden åter ville man vinna tvä till arten olika

men i värde och anseende lika linjer.

Om den nionde klassens organisation och undervisning vid Uppsala enskilda

läroverk upplyste i detalj en bifogad broschyr »Seminarieklass (9:de klass) för flickor

vid Uppsala Enskilda Läroverk» samt läroverkets årsredogörelse. Namnet »seminarieklass»

vore valt huvudsakligen med hänsyn till det arbetssätt, som för den nya klassen

skulle vara karakteristiskt: klassen skulle genom sitt friare studiesätt och sitt betonande

av elevernas självverksamhet påminna om universitetssemiuarierna.

Då i den nya klassen ungefär halva tiden upptoges av praktiska ämnen och

sådan undervisning i det hela vore dyrare än undervisning i läsämnen, emedan särskilda

lokaler och särskild utrustning krävdes för varje särskilt ämne, vore det tydligt,

att för en sådan klass erfordrades särskilt understöd. 1912 års motionärer hade ansett,

att ett särskilt understöd å 2,000 kronor för eu nionde klass vore behövligt och skäligt,

och erfarenheten vid Uppsala enskilda läroverk gåve vid handen, att det icke

kunde sättas lägre, om ej upprättandet av eu sådan klass skulle ofördelaktigt inverka

på läroanstaltens budget i det hela.

Då enligt nådiga kungörelsen den 29 oktober 1909 till högre gosskola eller

samskola kunde i grundanslag givas 15,000 kronor men Uppsala enskilda läroverk och

privatgymnasium enligt nådig resolution den 25 april 1913 i sådant grundanslag åtnjöte

blott 13,000 kronor, syntes intet formellt hinder möta att, med särskild hänsyn till

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kumjl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 101.

läroverkets nionde klass och med dess uppehållande förenade betydliga kostnader, bevilja

ytterligare 2,000 kronor eller vad för denna klass kunde behövas.

Med år 1915 utginge den treårsperiod, för vilken i april 1913 understöden till

högre tross- och samskolor fördelades. När skolstyrelsen nu hemställde om anslag under

år 1915 för nionde klassen vid Uppsala enskilda läroverk, gällde det sålunda sista

året av löpande period.

Fortsättningen av denna framställning gäller tiden efter år 1915.

För de gymnasialavdelningar, heter det, som utöver realskolans kurs beredde till

studentexamen, beräknades enligt gällande bestämmelser särskilt anslag. För sjunde

och åttonde klasserna, som motsvarade de högre flickskolornas två översta klasser, hade

däremot de högre samskolorna intet statsunderstöd. Tillsammans med den nya nionde

klassen bildade dessa klasser vid Uppsala enskilda läroverk en särskild linje bredvid

studentlinjen, med lika lång kurs (3-årig), med teoretisk undervisning på samma nivå,

vilken sålunda medförde kostnader motsvarande studentliujens, med praktisk undervisning,

som droge betydligt högre kostnader än den teoretiska. Från samhällsnyttans

synpunkt funnes ingen anledning att högre skatta och med högre statsunderstöd

främja den företrädesvis teoretiska utbildning, som ledde till studentexamen, än den

högre kvinnobildning, syftande på viktiga samhällsuppgifter, som klasserna 7—9 gåve.

Under nuvarande förhållanden, då en från nationalekonomisk och andra sociala synpunkter

högst betänklig överproduktion av studenter, både manliga och kvinnliga,

vore för handen, vore det väl snarare tvärtom. Staten måste begagna alla utvägar,

som stode till buds för att leda ungdomen från studentlinjen till andra banor.

Det läge därför nära till hands att vid en högre samskola även i det yttre likställa

klasserna 7—9 med studentgymnasiet samt anse och även benämna denna linje

gymnasium, så till vida som den ville giva högre kvinnobildning på gymnasial nivå,

medan det vanliga studentgymnasiet bortsåge från könsskillnaden. För tlickgymnasiets

organisation i det hela torde som grundsats böra gälla, att det ville giva högre

allmänbildning, ej understigande vad den åttaklassiga flickskolan gåve, men därjämte

tillgodose de speciella bildningsbehov, som ^immanhängde med kvinnans ställning som

sådan i familj och samhälle.

Efter vad ovan anförts borde flickgyrnnasiet anses lika viktigt som studentgymnasiet

och följaktligen tillerkännas lika högt statsunderstöd. För ett flickgymnasium

av ovan angivet slag — liksom för en nionde klass enbart — med stort utrymme för

sådana nya praktiska ämnen som barnavård och kindergartenarbete, sjukvård och

vävnad, behövdes i själva verket proportionsvis högre understöd, på samma sätt som

särskilda understöd redan nu gåves för huslig ekonomi i flickskolan och för olika

praktiska ämnen i (mellanklasserna av) högre goss- och samskolor. Styrelsen ville

föreslå, att statsunderstödet sattes till 3,000 kronor för gymnasiet.

Framställningen slutade med begäran, att Uppsala enskilda läroverk

och privatgymnasium måtte för år 1915, med särskild hänsyn till dess

nionde klass, utöver redan beviljat grundanslag å 13,000 kronor erhålla

ytterligare 2,000 kronor samt att sådan ändring i gällande bestämmelser

måtte åvägabringas, att högre samskola måtte för ett treklassigt flickgymnasium,

som icke ledde till studentexamen men utöver den åttaklassiga

flickskolans vanliga kursplan i en nionde klass lämnade tillfälle till vidare

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Ktingl. Ma/:ts Nåd. Proposition Nr 101.

utbildning särskilt i sådana ämnen, som mera direkt sammanhängde med

kvinnans uppgifter inom familj och hem, kunna få ett särskilt, understöd

å 3,000 kronor.

Över de nu omförmälda framställningarna har läroverksöverstyrelsen

yttrat sig i två den 4 november 1915 avgivna utlåtanden. I det ena av

dessa utlåtanden har överstyrelsen, med hänvisning till det andra, förklarat

sig för närvarande förhindrad att tillstyrka bifall till de yrkanden,

som framkommit från Mathilda Halls skola för flickor i Göteborg samt

Göteborgs nya elementarläroverk för flickor.

I det andra av nämnda utlåtanden, vilket'' avgivits i anledning av

de från Lund och Uppsala inkomna ansökningarna, yttrar läroverksöverstyrelsen

:

Ifrågavarande underdåniga framställningar avsåge i huvudsak att vinna det allmämias

ekonomiska stöd för upprättande eller upprätthållande av en på den åttaklassiga

flickskolan vilande överbyggnad, avsedd att lämna tillfälle till vidare utbildning

särskilt i sådana ämnen, som mera direkt sammanhängde med kvinnans uppgifter

inom familj och samhälle. Behovet av en högre allmänbildning för den kvinnliga

ungdomen, utöver vad den åttaklassiga flickskolan kunde meddela, hade hittills, bortsett

från de tillfållen till en vidgad allmänbildning, som de högre lärarinneseminarierna

i viss mån beredde, väsentligen blivit tillgodosett genom de gymnasier med

studentexamen såsom mål, vilka efter hand upprättats i samband med en del högre

flickskolor och samskolor. Kvinnliga studerande avlade ock studentexamen i för varje

år växande antal, såsom framginge av vid utlåtandet fogad tabell med hithörande

siffror. Medan ifrågavarande antal år 1905 uppgick till 108, hade det år 1914 vuxit

till 270 eller med 150 %. Om ock detta kunde till eu viss grad synas naturligt, hade

man dock anledning att betvivla, att de anförda uppgifterna vittnade om en-fullt sund

utveckling.

Huruvida tillströmningen till studentexamen i nämnvärd grad skulle kunna avledas

genom ett förstärkande av den med gymnasierna jämnlöpande bildningslinjen vid

flickläroverken, vore visserligen ganska osäkert, men även oberoende av denna synpunkt

syntes det vara lämpligt och riktigt, att det allmänna skänkte sitt stöd åt strävanden

att skapa och utveckla en mera efter det praktiska livets behov anpassad bildningslinje

för den kvinnliga ungdomeu. Det vore visserligen enligt överstyrelsens

mening i och för sig ej önskvärt att över hövan utsträcka skoltidens längd, men då

det ej torde vara möjligt att utan reduktion av den allmänbildning, som den åttaklassiga

flickskolan avsåge att giva, inom denna vinna större utrymme för praktisk

utbildning på specifikt kvinnliga arbetsområden, torde möjlighet härtill kunna beredas

endast genom en, påbyggnad av den egentliga flickskolan.

Under de senare åren hade eu överbyggnad av ifrågavarande art på flickskolans

åttonde klass, en nionde årsklass, upprättats vid några läroanstalter. Ehuru dessa klasser

vid de olika läroanstalterna skilde sig i anordningarnas detaljer, avsåge de i huvudsak

att leda till samma mål. De överensstämde däri, att de i läroplanen upptoge såväl

teoretiska som praktiska ämnen, och ville speciellt meddela sådana kunskaper och

färdigheter, som vore viktiga för kvinnors verksamhet inom hem och samhälle.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

Något särskilt statsunderstöd för dessa fortsättningsklasser kade hittills ieke lämnats

och i enlighet med gällande författning rörande statsunderstöd till enskilda läroanstalter

ej kunnat lämnas. Emellertid hade överstyrelsen, när den haft att föreslå

fördelning av anslag till sådana läroanstalter, tagit hänsyn till förekomsten vid läroanstalt

av dylik fortsättningsklass.

Numera vunnen erfarenhet syntes överstyrelsen tala för att möjlighet borde beredas

för beviljande av särskilt understöd. Dä anordnandet av en sådan fortsättningsklass

vore förbundet med stora kostnader, som icke lämpligen kunde i sin helhet täckas

genom lärjungarnas terminsavgifter, vore det uppenbart, att skolorna för dess upprätthållande

behövde understöd. Överstyrelsen vore tillika benägen att instämma med motionärerna

i denna fråga vid 1912 års riksdag, då de framkölle, att särskilt understöd

för den ifrågavarande utvidgningen av den högre flickskolans och samskolans program

skulle ej blott hava ekonomisk betydelse för dessa läroverk och deras lärjungar; det

skulle jämväl markera, att staten intresserade sig för eu på specifikt kvinnliga uppgifter

riktad högre kvinnobildning.

I överensstämmelse med den allmänna uppfattning i föreliggande fråga, som

överstyrelsen sålunda antytt, ansåge sig överstyrelsen därför böra tillstyrka, att gällande

författningar om villkoren för understöd till enskilda läroanstalter ändrades i den

riktning, som de föreliggande underdåniga framställningarna avsåge.

Vad beträffade beloppet av det statsunderstöd, som borde kunna medgivas för

eu sådan fortsättningsklass, ville överstyrelsen erinra därom, att enligt bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 29 oktober 1909 statsunderstöd till högre flickskola, som omfattade

mer än fyra årsklasser utöver den egentliga folkskolan, kunde, för år räknat,

utgå med högst 5,200 kronor. Då den högre flickskolan i regel omfattade fem sådana

klasser, utginge således statsunderstödet med högst omkring 1,000 kronor för varje

årsklass. Vore skolan förbunden med gymnasium, kunde understödet ökas med högst

2,000 kronor för år under förutsättning bland annat, att gymnasiet omfattade minst

tre årsklasser. På varje sådan årsavdelning komme sålunda ett understöd av högst

667 kronor för år. Då undervisningen i den nionde klassen, om den anordnades

sådan den borde vara, torde medföra relativt stora kostnader, syntes det emellertid

rättvist, att understödsbeloppet till nämnda klass utginge med ungefär samma belopp

som anslaget till var och en av de för närvarande statsunderstödda flickskoleklasserna

eller med högst 1,000 kronor för år och detta på samma villkor som statsunderstöd

till högre flickskolor i övrigt, d. v. s. under förutsättning bland annat, att kommun

eller enskilda donatorer bidroge med samma belopp. Ett så avvägt understödsbelopp

föreslogs av motionärerna i denna fråga vid 1912 års riksdag.

Vad anginge de högre samskolorna hade vid flertalet statsunderstödda sådana

skolor, nämligen vid Sofi Almquists samskola och Whitlockska särskolan i Stockholm,

Djursholms samskola, Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium samt Göteborgs

högre samskola, för flickor, som ej önskade avlägga studentexamen, vid sidan av gymnasiet

upprättats en eller två särskilda flickklasser, som förde fram lärjungarna till

samma bildniugsmål som den åttaklassiga flickskolan. I föreliggande framställning från

styrelsen för Uppsala enskilda läroverk gjordes gällande, att de högre samskolorna ej

erhölle något särskilt statsunderstöd för nämnda flickskoleklasser, varför ändring i nu

gällande bestämmelser för statsunderstöd till högre samskolor ifrågasattes i syfte att

möjliggöra särskilt statsunderstöd såväl till dessa klasser som till en på dem byggd

nionde fortsättningsklass. Med avseende härpå ville överstyrelsen framhålla, att överstyrelsen

vid prövning av de särskilda ansökningarna om statsunderstöd till ifrågava
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101

rande läroanstalter tagit hänsyn jämväl till antalet förefintliga årsklasser och sålunda

även (ill nyssnämnda flickskoleklasser, när det gällt att avväga och föreslå anslagsbeloppen

till de olika skolorna. Då härtill komme, att de till de högre samskolorna

utgående understödsbeloppen vore jämförelsevis betydande, varförutom dessa skolor erhölle

avsevärda understödsbelopp för anlitande i större omfattning av manliga lärarkrafter,

funne sig överstyrelsen ej kunna tillstyrka någon ändring i gällande författningsbestämmelser

i syfte att bereda dessa läroanstalter särskilt understöd för årsklasser

av samma art och på samma undervisningsstadium som den åttaklassiga flickskolans

sjunde och åttonde klass. Däremot ansåge överstyrelsen på ovan anförda grunder, att

bestämmelserna om statsunderstöd till högre samskolor borde underkastas sådan ändring,

att högre samskola kunde erhålla särskilt statsunderstöd för en årsklass, jämställd med

den nionde klassen vid en högre flickskola. Då statsunderstöd till högre samskola ej

förutsatte motsvarande bidrag av kommun eller enskilda, borde understödsbeloppet för

ifrågavarande klass vid sådan läroanstalt sättas till högst 2,000 kronor för att motsvara

anslagsbeloppet högst 1,000 kronor i fråga om högre flickskola.

Beträffande den nionde klassens karaktär och uppgift syntes det överstyrelsen

vara angeläget att förebygga, att den vid sin undervisning allt för mycket följde riktlinjerna

för de klasser, på vilka den närmast byggde. Klassen borde, såsom man ock

i allmänhet syntes eftersträva, med avseende på både läroämnen och undervisningsmetoder

syfta till en praktisk utbildning och svara mot lärjungarnas mognare ålder.

Att läroplanen för klassen upptoge fördjupade studier i ett eller aunat allmänbildande

ämne och något av de stora kulturspråken torde av flera skäl vara lämpligt, men i

övrigt syntes de vanliga skolämnena böra vika för teoretisk och praktisk utbildning

i ämnen av särskild betydelse för kvinnans uppgifter. Vid undervisningen torde föreläsningar,

föredrag av lärjungar, besök på anstalter, vilkas verksamhet stode i mera

direkt samband med klasseus läro- och övningsämnen, och andra mera fria undervisningsformer

böra komma till användning. För att främja en undervisning av här antydd

art torde bland villkoren för sådan fortsättningsklass böra föreskrivas, att undervisningen

skulle bedrivas efter lära- och timplan, som blivit godkänd av överstyrelsen,

varjämte man borde uppställa fordran på ett visst minimiantal av lärjungar i klassen;

i analogi med motsvarande villkor för statsunderstöd till flickskolornas gymnasialavdelningar

torde böra krävas, att klassen både minst 6 lärjungar.

De understödsbelopp, som kunde komma att tagas i anspråk för den ombandlade

fortsättningsklassen, därest överstyrelsens förslag till bestämmelser för dylikt understöd

vunne avseende, syntes åtminstone för de allra närmaste åren sammanlagt ej komma

att uppgå till mer än några få tusen kronor. Emellertid vore det särskilda anslaget

till de högre flickskolorna så hårt anlitat, att medel för berörda ändamål svårligen

kunde erhållas från detta anslag. Däremot torde de överskott, som uppstått på övriga

anslagstafla? under det gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk, tills

vidare lämna tillgång till medel för ifrågavarande understöd utan förhöjning av anslaget.

Eu sådan förhöjning, om ock till mindre belopp, syntes dock längre fram under anslagsperioden

bliva erforderlig, i händelse praktisk fortsättningsklass komme att upprättas

vid något större antal läroanstalter.

I sin föreliggande framställning anhölle styrelsen för Uppsala enskilda läroverk

och privatgymnasium, att Kungl. Maj:t täcktes för år 1915 tillerkänna läroanstalten,

med särskild hänsyn till dess nionde klass, utöver redan beviljat grundanslag å 13,000

krqpor ytterligare 2.000 kronor. Under hänvisning till vad överstyrelsen ovan anfört

beträffande avvägandet av anslagen till de högre samskolorna funne sig överstvrelsen

O O O O w

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 84 höft. (Nr 101.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kutig!. Maj:ts Säd. Proposition Nr 101.

jämväl med hänsyn till det förhållandet, att klassen i fråga läsåret 1915—1916 endast

omfattade 4 lärjungar, förhindrad att tillstyrka nådigt bifall till framställningen i berörda

avseende.

Under åberopande av vad överstyrelsen sålunda anfört har överstyrelsen

framställt förslag till ändringar i 1909 års oinförmälda kungörelse

i det syfte, som i överstyrelsens utlåtande angivits.

Statskontoret har i infordrat, den 25 november 1915 avgivet utlåtande

i detta ärende anfört:

Det gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk utvisade vid nedannärnnda

års ingång följande behållningar, nämligen:

Enskilda mellanskolor...........................

Högre flickskolor .................................

Högre goss- och samskolor..................

Enskilda lärarinneseminarier ...............

År 1912.

År 1913.

År 1914.

År 1915.

Kronor, j öre. | Kronor, j öre.

Kronor, j öre.

Kronor.

öre.

7.361

3,066

1.500

61

73

10,758

5 566

1.750

5o

73

4,560

12,596

16,695

1,750

04

72

7,220

7.383

28.912

3.000

54

58

Summa för det gemensamma reser- vationsanslaget ..............................

11,928

34

18,075

27

|

35,6011 76

|

46,516) 07

Härav framginge, att reservationerna å anslaget under förenämnda år oavbrutet

ökats till det belopp av 46,516 kronor 7 öre, desamma utgjorde vid 1915 års början.

I betraktande härav och då enligt läroverksöverstyrelsens beräkning det nu ifrågasatta

statsunderstödet till en praktisk fortsättningsklass för flickor vid vissa enskilda läroverk

skulle komma att under de närmaste åren kräva en utgift av endast några få tusen

kronor, torde beviljandet av berörda statsunderstöd icke behöva för närvarande påkalla

någon höjning av ovanberörda i riksstaten uppförda anslag.

Sedan numera år 1915 gått till ända, har det ansetts ensidigt att erhålla

kännedom om huru förhållandena beträffande i statskontorets utlåtande

oinförmälda anslag gestaltade sig vid 1916 åns ingång. På grund

av framställd begäran har härom från statskontoret lämnats följande meddelande,

innefattande en approximativ beräkning av behållningen å det

gemensamma reservationsanslaget VIII F. 17. Privatläroverk, vid utgången

av år 1915.

Enligt de uppgifter, som för närvarande föreligga angående i statskontoret och

i länen gjorda utanordningar under år 1915, utvisade nedannärnnda anslag vid utgången

av sagda år följande behållningar, nämligen:

VIII. F. 17. a. Enskilda mellanskolor................................................ kronor 12.140: 24

c. Högre goss- och samskolor......................................... » 54,736: 56

d. Enskilda lärarinneseminarier .................................... » 6.750: —

eller tillsammans kronor 73,62(1: SO

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

medan däremot å anslaget VITI. F. 17. b. Högre flickskolor, till följd

av överanvisning uppstått en brist ä............................................ kronor 9,628:96

vadan behållningen å det gemensamma reservationsanslaget Vill. F.

17. Privatläroverk, vid utgången av år 1915 utgjorde ............... » 63,997:84

Av vad jag redan yttrat torde vara tydligt, att jag vill Lämna de

framställda förslagen, med hänsyn till deras allmänna syfte, mitt understöd.

Jag ansluter mig därvid till läroverksöverstyrelsens mening även

rörande detaljerna. Vad man särskilt bör fasthålla är, att läroplanerna

för den nionde klassen skola giva densamma en karaktär, som bestämt

skiljer den såväl från den åttaklassiga flickskolan i allmänhet som från de

klasser med väsentligen teoretisk eller väsentligen praktisk läggning, som

förekomma vid vissa skolor. De grundsatser, som skola vara ledande vid

läroplanernas fastställande, kunna uttryckas sålunda: 1) de praktiska ämnena

böra tillmätas minst samma tid som de teoretiska; 2) ämnena böra

vara sådana, som äro särskilt viktiga just för kvinnans verksamhet inom

familj och hem. För att betrygga klassens ändamålsenliga anordning i

enlighet med dessa grundsatser bör läro- och timplan för klassen vara

godkänd av läroverksöverstyrelsen.

Överstyrelsen har funnit det vara osäkert, huruvida ett upprätthållande

av ifrågavarande nionde klass skall kunna i nämnvärd grad minska

tillströmningen till studentexamen. Man kan dela denna uppfattning men

likväl, såsom överstyrelsen själv, ej därav låta sig avhållas från att söka

stödja de strävanden, som fått sitt uttryck i upprättandet av nämnda klass.

Studentexamen har ju ett starkt övertag genom den kompetens till inträde

å åtskilliga banor, densamma skänker. Men den omständigheten, att staten

giver understöd åt den nionde klassen, skall så småningom öka dess värde

i den allmänna meningen, och det är att hoppas, att åtminstone många

av de unga kvinnor, som eljest uteslutande av begär efter en högre bildning

utöver den, som den åttaklassiga flickskolan skänker, skulle avlägga

studentexamen, komma att dragas över till den nionde klassen.

För understöd till densamma erfordras ändringar i 1909 års förutnämnda

kungörelse. Det förslag härom, jag i det följande kommer att

framställa och vilket bör föreläggas riksdagen, överensstämmer i det närmaste

med det av läroverksöverstyrelsen framlagda förslaget. Någon ökningav

vederbörande statsanslag erfordras, såsom inhämtas av statskontorets

yttrande, för närvarande icke.

Departe
mentschefen
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

Reglering av

de enskilda

högre

lärarinneseminariernas

antal m. m.

III. Reglering av de enskilda högre lärarinneseminariernas

antal m. m.

1909 års ovannämnda kungörelse innehåller under avdelningen F särskilda

bestämmelser i fråga om anslaget till enskilda lärarinneseminarier.

Enligt mom. 1 i denna avdelning må av anslaget till enskilda lärarinneseminarier

kunna utgå understöd till enskilt seminarium, som har till

ändamål att utbilda lärarinnor för undervisningen vid högre flickskolor och

annan därmed jämställd undervisning.

I mom. 2 föreskrives, att seminariet skall omfatta minst två årsklasser

och i avseende på inträdesfordringarna förutsätta minst det kunskapsmått,

högre flickskola, som är. berättigad till statsunderstöd, avser att bibringa.

Mom. 6 är av följande innehåll:

Statsunderstöd till enskilt lärarinneseminarium må kunna utgå, för år

räknat, med högst 2,500 kronor för varje läsavdelning.

De anstalter, som under senaste treårsperiod, 1913—1915, haft understöd

ur anslaget till enskilda lärarinneseminarier, hava varit:

Anna Sandströms högre lärarinneseminarium i Stockholm,

Privata högre lärarinneseminariet i Stockholm,

Högre lärarinneseminariet vid stiftelsen Kjellbergska flickskolan i Göteborg,

Privata högre lärarinneseminariet i Lund.

Anstalterna, vilka var och eu haft tre årsklasser, fingo för nämnda

treårsperiod sig tilldelade årsunderstöd av 7,500 kronor vardera, tillhopa

30,000 kronor eller samma belopp som nyss nämnda anslagssumma enligt,

stat. Uttrycket »läsavdelning» i nyss omförmälda mom. 6 har härvid, liksom

tillförene vid dylika understöds beviljande, tolkats såsom liktydigt med

»år savdelning».

Sedan anmält blivit, att privata högre lärarinneseminariet i Lund på

grund av kännbar övertalighet av seminarieutbildade lärarinnor med högre

kompetens icke för läsaret 1914—1915 intagit någon ny första avdelning,

förklarade Kungl. Maj:t, med anledning , av gjord ansökning, genom nådigt

beslut den 28 november 1914 hinder icke möta för seminariet att, för

sagda läsår åtnjuta det seminariet beviljade statsunderstödet med 2,500

kronor för vardera av andra och tredje årsklasserna. Vid nämnda seminarium

har ej heller för läsåret 1915—1916 någon första avdelning upprätthållits.

Och enligt vad jag nu fått mig meddelat, har seminariets styrelse,

som i en till läroverksöverstyrelsen ingiven ansökning först begärt

understöd för treårsperioden 1916—1918, sedermera återkallat denna an
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 101. 37

sökning utom vad angår vårterminen IDIG. Det vill således synas sorn

styrelsen för närvarande vore betänkt på att nedlägga seminariets verksamhet.

Förutom ovannämnda enskilda lärarinneutbildningsanstalter finnes ännu

en anstalt med samma syfte, nämligen en statsinstitution, högre lärarinneseminariet

i Stockholm.

Det är ej blott genom anslag, staten lämnat de enskilda lärarinneseminarierna

sitt stöd, utan avgångsbetyg från dem hava av Kungl. Magt

genom särskilda resolutioner erhållit visst kompetensvärde. Kungl. Magt

har nämligen medgivit, att vederbörande föreståndare för seminarierna

finge under viss för varje gång bestämd period med de elever, som genomgått

högsta seminarieklassen, anställa avgångsprövning medförande de rättigheter

och förmåner, som i fråga om avgångsexamen från högre lärarinneseminariet

i Stockholm vore stadgade, dock med visst undantag, som

i detta ärende ej är av betydelse att omnämna, ävensom med de elever,

som genomgått andra seminarieklassen, anställa avgångsprövning, medförande

rätt, jämlikt bestämmelser i ovannämnda kungörelse den 29 oktober

1909, till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad såsom

ämneslärarinna vid enskild statsunderstödd läroanstalt enligt den löneskala,

som utgår från en grundlön av 1,200 kronor.

De enskilda lärarinneseminarierna hava haft eu viktig uppgift att fylla.

Utan dem skulle de enskilda flick- och samskolorna länge haft svårt att

tillgodose sitt behov av väl utbildade och skolade lärarinnor. Sedan någon

tid har emellertid det spörsmålet förnummits, huruvida icke antalet utexaminerade

elever från statens högre lärarinneseminarium och de motsvarande

enskilda seminarierna vore allt för stort i förhållande till de Järarinneplatser,

som behövde fyllas. Och allvarliga olägenheter av en eventuell

överproduktion på detta område hava påpekats. Farhågorna för ett sådant

sakernas tillstånd hava givit upphov till den tanken, att antalet av de

enskilda seminarier, som åtnjöte statsunderstöd, möjligen vore onödigt stort

och kunde tåla någon inskränkning. Inför Kungl. Maj:t torde denna

tanke först hava fatt ett synligt uttryck i eu underdånig skrivelse den 3

april 1913, däruti läroverksöverstyrelsen avgav förslag om statsunderstöd

till de fyra ovannämnda enskilda lärarinneseminarierna för treårsperioden

1913—1915, vilket understöd sedermera beviljades dem genom nådigt beslut

den 25 april 1913. 1 denna skrivelse anförde nämligen överstyrelsen,

att överstyrelsen med en viss tvekan föreslagit understödens utgående för

hela treårsperioden. Det syntes kunna sättas i fråga, huruvida ett så stort

antal enskilda seminarier som de fyra till understöd föreslagna under hela

den nämnda tidsperioden kunde anses motsvara ett förefintligt behov.

Denna överstyrelsens tvekan grundade sig på en av överstyrelsen verk
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

ställd utredning angående från sagda seminarier samt statens högre lära
o

o o c

rirmeseminarium utexaminerade elevers första anställning såsom lärarinnor

under de då sistförfluten fyra åren. Utredningen gav vid handen, att allt

ifrån år 1910 ett årligen växande antal från sagda seminarier utexaminerade

lärarinnor icke vunnit omedelbar anställning i skola.

Läroverksöverstyrelsen erhöll särskild anledning att ägna detta förhållande

ytterligare uppmärksamhet, då överstyrelsen hade att yttra sig

över de enskilda seminariernas ansökningar om förnyad rätt att utfärda

avgångsbetyg medförande så kallad högre kompetens, d. v. s. betyg vid

avgångsprövning efter tredje klassens genomgående. 1 samband med prövningen

av dessa ansökningar lät överstyrelsen verkställa en utredning angående

årliga tillgången av lärarinneplatser vid de under överstyrelsen ställda

läroanstalterna under läsåren 1910—1912. Denna utredning syntes, enligt

vad överstyrelsen i underdånig skrivelse den 8 april 1914 framhöll, giva

vid handen, att under nämnda period från de högre lärarinneseminarierna

utexaminerats ett avsevärt större antal lärarinnor än vad som för förenämnda

skolors behov syntes erforderligt. Det kunde därför ifrågasättas,

att åtminstone något seminarium ej skulle erhålla den begärda kompetensen.

Emellertid syntes det överstyrelsen, bland annat på den grund att

statsunderstöd för åren 1913—1915 redan beviljats samtliga de då förevarande

seminarierna, vara riktigast, att den begärda förmånen medgåves

samma läroanstalter tilf och med vårterminen IDIG.

Så skedde ock genom nådig resolution den 24 april 1914.

I ovannämnda skrivelse den 8 april 1914 framhöll överstyrelsen såsom

sin uppfattning, att frågorna om förnyat understöd och förnyad kompetens

för de enskilda seminarierna borde upptagas i ett sammanhang, när statsunderstöd

söktes för numera ingången ny period. Från två håll hava nu

till Kungl. Maj:t inkommit framställningar, vilka givit överstyrelsen anledning

att redan före framläggande av förslag beträflånde nyss omförmälda

två frågor återkomma till spörsmålet om en inskränkning av de

statsunderstödda seminariernas antal. Vissa detaljer rörande understöd åt

enskilda lärarinneseminarier hava därvid kommit på tal.

En av nyss nämnda framställningar är i en skrivelse den 3 november

1914 gjord av medlemmar av styrelsen för privata högre lärarinneseminariet

i Lund och innehåller följande:

Farau av en växande övertalighet av utexaminerade lärarinnor med högre seminarieutbildning

hade numera blivit så aktuell, att det syntes omöjligt eller ansvarslöst att för

närvarande låta seminariet fortsätta sin verksamhet. Inför utsikten av seminariets nedläggande

ville sökandena hemställa, huruvida i anledning därav från statens sida någon

åtgärd kunde vidtagas.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung], Maj:tn Nåd. Proposition Nr 101.

Eu stigande svårighet för de utexaminerade eleverna att vinna anställning hade

visat, att farhågorna för övertalighetens tillväxt ej saknade grund. Äunu så länge

mildrades visserligen denna svårighet därigenom, att s. k. guvernantsplatser stode till

buds, men vad som därigenom uppnåddes motsvarade icke vad eleverna gjort sig grundad

beräkning på efter en så lång och kostsam kurs; icke heller motsvarade det den uppgift,

seminariet för sig uppställt, sannolikt icke heller den avsikt, riksdagen haft med

det beviljade anslaget. Det synnerligen stora antalet av sökande även till lägre avlönade

skolplatser vittnade nogsamt om befintligheten av ett stort överskott icke anställda

lärarinnor.

Besinningen bjöde att överväga, huruvida icke en sådan situation kunde vara av

övergående natur, men att man i detta fall icke borde hängiva sig åt en sådan förhoppning,

därom bure redan av läroverksöverstyrelsen gjorda undersökningar och faktiska

förhållanden allt för tydligt vittne.

Det hade också varit på grund av dessa undersökningar och faktiska förhållanden,

som sökandena tills vidare uppgivit sin önskan att i väntan på bättre tider hålla seminariet

i gång, även med ekonomisk uppoffring.

Det nu anmärkta förhållandet medförde ej blott för de utexaminerade lärarinnorna

svåra följder, vilka i och för sig vore bebjärtansvärda, utan komme även att för själva

seminarieutbildningen verka menligt.

I och med det att inträdesansökningarna bleve färre, vilket oundvikligen och

faktiskt följde med överproduktionen, frestades seminarierna att utan strängare gallring

antaga de sökande, som erbjöde sig, så att förutsättningarna nedbringades till det

minimum, som kunde garanteras genom de stadgade inträdesfordringarna. Förr, medan

ofta endast hälften av ansökningarna kunde bifallas, skedde urvalet efter anmälan och

uteslutande med hänsyn till de sökandes förutsättningar för banan; nu skedde urvalet

före anmälningen och på grund av allehanda ovidkommande omständigheter, framför

allt g’raden av förmögenhet — eller bekymmerlöshet. Men eu försämring av elevmaterialet

sänkte givetvis. undervisningens nivå och medförde mindre god rekrytering

av lärarinnekåren. Denna försämring kunde ingen inträdesexamen förekomma, så

snart antalet anmälningar sjunkit till eller under det antal, seminariets ekonomi förutsatte.

Den skada, som komme av sämre elevmaterial och därav följande försämring av

utbildningen, måste småningom komma att drabba statens eget högre lärarinneseminarium

lika väl som landets privata högre lärarinneseminarier. För dessa senare tillkomme

därjämte vådan av en försvagad ekonomi, beroende som de vore i första rummet av

elevavgifterna, vilka utgjorde omkring tre fjärdedelar av deras inkomster.

Åtskilliga av de åtgärder, som från seminariernas sida kunde till hävande av

denna brist tänkas vidtagna, vore allt annat än tillrådliga. Seminarierna kunde nödgas

minska lärararvodeua, vilket vore synnerligen farligt, eller höja terminsavgifterna,

vilket av flera skäl knappast kunde vara önskvärt, eller söka sin räddning i högre

statsanslag, vilket väl från statssynpunkt finge anses betänkligt, då det ökade anslagsbehovet

i själva verket skulle hava sin grund i det förhållande, att statens behov

av lärarinnor med högre seminarieutbilduing tillgodosåges av allt för många seminarier.

Då frågan om ett ingripande från statens sida i de vanskiigheter, som sökandena

berört, syntes komma att av överstyrelsen underställas Kung]. Maj:ts avgörande, ville

sökandena redan på förhand uttala sig om de synpunkter, som borde anläggas vid en

eventuell reglering av seminariernas antal.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

Till eu början ville sökandena framhålla två tänkbara utvägar. Den ena vore,

att något av de nuvarande privatseminarierna förvandlades till en utbildningsanstalt

enbart för hemlärarinuor — med eller utau statsunderstöd. Den andra utvägen vore,

att de nuvarande privata seminariernas uppgift skulle förändras därhän, att utbildningen

av privatlärarinnor icke, som hittills varit fallet, för dem bleve eu biuppgift utan inflytande

på deras organisation, utan ett med deras nuvarande uppgift jämställt syfte.

Att i så fäll seminariernas bildningsmål och arbetsmetoder kornrne att modifieras på

ett däremot svarande sätt syntes uppenbart, liksom att detta icke kunde ske utan att

den uppgift, som vore deras huvudsakliga, förfelades. En ändring i denna riktning

borde i intet fall ifrågasättas.

Yare sig emellertid något seminarium kunde på så sätt i ny form bibehållas eller

ej, syntes det ofrånkomligt, att antalet högre kompeteusrätt tillerkända seminarier

måste minskas — eu tanke, som då det gällde anstalter till utbildning för ett visst

levnadsyrke ej syntes orimlig.

Skedde icke detta genom någon åtgärd från statens sida, komme uppenbarligen

missförhållandet att förr eller senare utjämnas därigenom, att ett eller annat seminarium

tvingades att gå ut ur tävlan, men eu dylik genom den ekonomiska konkurrensens

blinda lag åstadkommen reglering kunde tydligen råka att icke bliva den med

statsintresset mest överensstämmande.

De synpunkter, som vid ett eventuellt urval borde vara bestämmande, syntes

vara dels respektive seminariers förmåga att meddela eu solid utbildning, varvid tillgängen

till lärare med full vetenskaplig kompetens bleve av vägande betydelse, dels

den geografiska fördelningen av seminarierna till olika platser av riket.

Sökandena anhölle, att, i sammanhang med eventuell proposition om förnyat

anslag till de enskilda högre lärarinneseminarierna, Kuugl. Maj:t måtte taga i övervägande

möjligheten av en efter statens behov lämpad reglering av dessa läroanstalter.

Den andra av ovan nämnda båda framställningar innehölls i riksdagens

skrivelse den 27 maj 1915 angående regleringen av utgifterna under riksstatens

åttonde huvudtitel. 1 avgivna motioner hade anmärkts, att uttrycket

»läsavdelning» i mom. 6 av avdelningen F i 1909 års kungörelse

ansetts betyda detsamma som »årsavdelning», vilket hindrade ett behörigt

tillgodoseende av de seminarier, som hade skilda undervisningslinjer. Vidare

hade i motionerna omförmälts faran av övertalighet av lärarinnor

med högre seminarieutbildning samt lämpligheten av en reglering av de

enskilda seminariernas antal.

1 anledning av motionerna yttrade riksdagen i nämnda skrivelse, punkten

118:

Riksdagen har funnit de synpunkter, som av motionärerna anförts, beaktansvärda.

Det lärer enligt riksdagens förmenande kunna med fog ifrågasättas, huruvida den nuvarande

fördeluingsgrundeu för ifrågavarande anslag kan anses fullt tillfredsställande.

Tydligt torde nämligen vara, att sådana läroanstalter, som lämna sina elever en fullständigare

och mångsidigare utbildning, få härför vidkännas större kostnader än sådana,

som utbilda lärarinnor endast i vissa ämnen eller ämnesgrupper. På grund av

vad vidare i motionerna anförts har riksdagen funnit, att en viss tara torde förefinnas,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 101.

Htt från de enskilda lärarinneseminarierna ett avsevärt större antal lärarinnor utexamineras

än vad som för skolornas behov är erforderligt. För att råda bot härför synes

ingen annan utväg erbjudas än att begränsa antalet av de seminarier, vilka för närvarande

äga examensrätt. Beträffande åter frågan om vilka läroanstalter, som böra

träffas av en dylik åtgärd, tillåter sig riksdagen ej uttala någon bestämd uppfattning.

Den av motionärerna framhållna synpunkten om förläggande av ifrågavarande läroanstalter

till olika delar av riket bör givetvis vid en kommande utredning även tagas

under övervägande. Slutligen vill riksdagen uttala den förhoppningen, att därest en

begränsning av antalet enskilda lärarinneseminarier beiinues erforderlig, detta ävenledes

kommer att medföra en nedsättning av det nu på ordinarie stat uppförda anslaget

å 30,000 kronor till sagda seminarier.

Riksdagens framställning under nämnda punkt slutade med anhållan,

att Kungl. Maj:t täcktes taga under omprövning, dels huruvida icke en

jämkning beträffande grunderna för utdelning av anslag till de högre enskilda

lärarinneseminarierna må befinnas lämplig, dels ock i vad män en

begränsning av antalet ifrågavarande seminarier, som åtnjuta statsbidrag,

må böra komma till stånd, samt för riksdagen framlägga det förslag i

ämnet, som av omständigheterna må anses påkallat.

Läroverksöverstyrelsen har erhållit befallning att avgiva utlåtande i

anledning av såväl den från högre lärarinneseminariet i Lund inkomna

framställningen som riksdagens ovannämnda hemställan.

För fullgörande av detta uppdrag har överstyrelsen företagit en

omsorgsfull utredning och för ändamålet införskaffat 1) statistiska uppgifter

från statens högre lärarinneseminarium samt de privata högre

lärarinneseminarierna angående utexaminerade elever under läsåren 1912

—1914 in. in., 2) uppgifter och uttalanden från de privata högre lärarinneseminarierna

angående elevantalet m. in., 3) statistiska uppgifter från statens

högre lärarinneseminarium samt de privata högre lärarinneseminarierna

angående antalet inträdessökande elever in. m.

Vidare har överstyrelsen i anledning av framställningen från högre

lärarinneseminariet i Lund infordrat yttranden frän de tre övriga privata

högre lärarinneseminarierna samt från statens högre lärarinneseminarium.

Med överlämnande av omförmälda yttranden och uppgifter har överstyrelsen

den 27 september 1915 avgivit underdånigt utlåtande i ämnet

och därvid tillika fogat tre hos överstyrelsen uppgjorda tabellbilagor, vilka

här torde få inflyta.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 84 höft. (Nr 101.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

Sammanställning av timplanerna vid de privata högre lärarinne
-

Grupp och ämne.

Anna Sandströms högre lärarinneseminarium.

Privata högre lärarinneseminariet

i Lund.

Avdelning.

S:a.

S:a i

varje

grupp.

Avdelning.

S:a.

S:a i

varje

grupp.

I

ii

in

I

II

III

2

6

o. 4J8

(h.t. 2

[v.t. 3

5

1

58

2

6

1

32

5

1

2

3

3

2

31

21

2

o

O

3

0.12''

0.131

o.l7

o.428

8

8

8

24

2

3

2

3

21

21

3

3

2

2

21

4

4

3

3

3

21

21

9

9

7

25

o.671

8

n

9

241

481

3 4

34

4

10

10 ;

11

11

21

51

51

2

2

3

3

3

_

—

—

2

3

4

h.t. 2

—

—

—

3

3

jb.t. 1

i h.t.i

(h.t.i

g

3

5

iv.t. 2

|v.t.l6

|v.t.l5

o. 41

o. 3

0. 1

o. 81

o. 81

8

12

15

35

35

—

1

1

1

—

1

1

21

1

1

11

11

1

31

2

Öl

Öl

2

11

21

6

6

o.29$

o.32

o.31

o.92f

271

301

37

95

_

_

1

H

11

11

U

U

11

2

2

2

—

—

—

2

11

-*-i2

2

2

H

21

54

51

7

5i

Öl

18

18

A. Humanistiska gruppen.

I.

a) Kristendom .................

b) Svenska språket med

litteraturhistoria.........

c) Konsthistoria..................

d) Talteknik och välläsning

e) Historia ........................

Summa

II.

a) Tyska ...........................

b) Engelska........................

c) Franska .......................

Summa

B. Geografi (allmän geo
grafi

och geologi)......

C. Matematisk-naturveten
skapliga

gruppen.

b) Fysik...

c) Kemi. ..

d) Biologi.

Summa

D. a) Fysiologi (bälsolära)

b) Pedagogik med psykologi

Summa

Sta veekotiturr i läroämnena

E. Övningsämnen.

a) Teckning o. modellering

b) Gymnastik.....................

c) Sång och musik............

d) Handarbete ..................

Summa

Timplanerna under närmast föregående år i det väsentliga härmed överensstämmande. — 2 Oktober

mar bokhålleri under 8 veckor. — 7 Större delen av läsåret. — 8 Eventuellt 2. — 9 Laborationer. —

opaginerad Kontrollera mot PDF

4:!

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

seminarierna och statens högre lärarinneseminarium läsåret 1914—19159

Kjellbergska lärarinneseminariet

i Göteborg.

Privata högre lärarinneseminariet

i Stockholm.

Statens högre lärarinneseminarium.

Avdelning.

S:a.

S:a i

varje

grupp.

Avdelning.

S:a.

S:a i

varje

grupp.

Avdelning.

8:a.

8:a i

varje

grupp.

I

II

in

I

1 n

1 in

I

II

1 in

2

2

2

1

2

2

i 2

2

2

4

5

4

j|h.t. 4

jjv.t. 0

4

4

! 4

1 3 +

|4 +

—

[b.t. 4

jv.t. 1

2

—

1^

1 —

1 2

1 2 å 3

---

2

b.t. 1

1

—

—

—

—

—

2

v.t. 4

3

38

3

2

3

2

2

8

o.l 34

o.l U

o. 33

jo. 9

9

o.9

o.27

9

9

o.l 0.4

o. 28.1

8

3

3

2

3

3

3

4

4

3

3

3

2

3

3

3

o

O

3

3

4

31

2

3

—

3

4

4

9

10

9^

284

0.614

6

9

6

21

0.48

9

11

11

31

o.591

U

3

2 k 3

o. 7

o. 7

2

, 2

2

6

6

2

2

2

6

6

3

36

36

3»

3

4

4

4

4 k 5

2

4

4

2

—

3

9

8

2

3

4

2

—

—

2

7

7

2

8

8

2

2

7+44»

2

10

10

9

0.18.i

0.194

o. 47

o.47

7

7

151

294

294

ii

30

0.294

o. 704

o. 701

1

1

—

2

- ’

—

2

2

—

2

2

1

1

3

1

2

2

3

3

3

1

7

7

3

3

1

7

7

4

4

3

11

11

304

o,48

o.44

0.1224

o.2710

3018

o.331

o.904

35

56

o.56

0.147

1

1

1

1

11

2

2

3

2

U

2''

H

1

14

r

1

1

—

21

21

24

2*

2.4

2

-

*1 !

34 |

31 !

Ull

111

2

21

2

61

61

7

74

64

21

21

—mars. — 8 Dessutom 6 studietimmar. — * Dessutom 2 studietimmar. — 5 Delvis. — 6 Därjämte 2 tim18

Dessutom skrivningar 3 timmar i veckan.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

Antalet anmälda inträde ssökande samt intagna och utexaminerade elever vid

de högre lärarinneseminarierna.

År.

Seminarium.

Antal till

l:a avd.

anmälda

inträdBe- sökande.

Antal i

l:a avd.

intagna

elever.

Antal

från ''a:e

avd. ut- exami- nerade

elever.

1911

Statens högre lärarinneseminarium .................................

20

Anna Sandströms högre lärarinneseminarium i Stockholm

—

—

36

Privata högre lärarinneseminariet i Stockholm...............

Högre lärarinneseminariet vid stiftelsen Kjellbergska

—

—

17

flickskolan i Göteborg ..................................................

—

—

18

Privata högre lärarinneseminariet i Lund........................

—

—

26

Summa

—

—

117

1912

Statens högre lärarinneseminarium .................................

_

__

26

Anna Sandströms högre lärarinneseminarium i Stockholm

48

25

41

Privata högre lärarinneseminariet i Stockholm...............

Högre lärarinneseminariet vid stiftelsen Kjellbergska

38

25

26

flickskolan i Göteborg ...................................................

46

26

25

Privata högre lärarinneseminariet i Lund........................

50

27

19

Summa

182

—

137

1913

Statens högre lärarinneseminarium .................................

__

_

24

Anna Sandströms högre lärarinneseminarium i Stockholm

40

24

20

Privata högre lärarinneseminariet i Stockholm...............

Högre lärarinneseminariet vid stiftelsen Kjellbergska

34

25

27

flickskolan i Göteborg ...................................................

30

25

30

Privata högre lärarinneseminariet i Lund......................

26

25

19

Summa

130

—

120

1914

Statens högre lärarinneseminarium .................................

_

_

26

Anna Sandströms högre lärarinneseminarium i Stockholm

39

25

29

Privata högre lärarinneseminariet i Stockholm...............

Högre lärarinneseminariet vid stiftelsen Kjellbergska

32

25

21

flickskolan i Göteborg ...................................................

29

24

23

Privata högre lärarinneseminariet i Lund........................

13

—

25

Summa

113

—

124

1915

Statens högre lärarinneseminarium ................................

_

_

21

Anna Sandströms högre lärarinneseminarium i Stockholm

12

11

28

Privata högre lärarinneseminariet i Stockholm .............

Högre lärarinneseminariet vid stiftelsen Kjellbergska

12

10

16

flickskolan i Göteborg .......................................

13

10

23

Privata högre lärarinneseminariet i Lund......................

10

—

26

Summa

47

—

114

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kung!. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

45

Antalet ledigblivna och nyinrättade lärarinnebefattningar med full tjänstgöring

(minst 14 timmar i klasserna över de förberedande), vilka varit att

tillträda under läsåren 1911 —1919 vid här nedan angivna läroanstalter.

Läsår,

då befattning blivit ledig.

Ledigblivna befattningar vid:

Nyinrättade befattningar (med

avdrag av indragna befatt- ningar) vid:

Summa

platser att

tillsätta.

högre flick- skolor,

högre goss- och sam- skolor

samt en- skilda mel- lanskolor.

kommu- nala mel- lanskolor.

statens

samskolor.

högre flick- skolor,

högre goss

och sam- skolor

samt en- skildamel- lanskolor.

kommu- nala mel- lanskolor

statens

samskolor.

1910—1911.....................

53

7

1

14

2

77

1911—1912.....................

47

6

1

23

14 .

—

91

1912—1913....................

46

5

2

14

11

—

78

1913-1914....................

45

2

2

28

6

—

83

Medelsiffra

82

Överstyrelsen yttrar i sitt utlåtande den 27 september 1915:

Av den förebragta utredningen framgår, att antalet lärarinneplatser av ifrågavarande

art, som varit att tillträda under läsåren 1911—1915, utgjort för de särskilda

läsåren respektive 77, 91, 78 och 83, vilket för dessa år giver en medelsiffra av 82

ledigbeter för år. Åren 1911—1914 utexaminerades från statens och de enskilda högre

lärarinneseminarierna respektive 117, 137, 120 och 124 lärarinnor med högre kompetens

eller i medeltal för dessa år 125 om året. Motsvarande siffra för år 1915 är 114.

Medelsiffran 125 giver för berörda period ett årligt överskott av några och 40 lärarinnor,

vilken siffra emellertid ökas till omkring 50, om, som sig bör, i densamma medräknas

de kvinnliga lärarkandidater, som efter avlagd akademisk examen under läsåren

1910—1914 vid provårsläroverken avslutat provårskurs. Deras antal utgör för

dessa år sammanlagt 30 eller i medeltal 7 å 8 för varje år. Vid förevarande frågas

bedömande får man givetvis ej förbise den omständigheten, att under de senare åren

ett betydande antal kvinnliga studerande vid universitet och högskolor avlagt examina,

som fört dem över till lärarinnebanan. Under läsåren 1910—1914 avlades filosofisk

ämbetsexamen, som närmast är avsedd för utbildning av lärare, av sammanlagt 103

kvinnliga studerande, av vilka säkerligen ett ej ringa antal övergått till lärarinnekallet,

ehuru de här kunnat medräknas, endast för så vitt de genomgått provår. Å andra

sidan bör även framhållas, att av de från seminarierna utexaminerade lärarinnorna

flera av olika anledningar icke ingått på lärarinnebanan samt att åtskilliga antagit

anställning såsom lärarinnor i hemmen.

Den övertalighet i fråga om lärarinnekrafter, som alltså otvivelaktigt under de

sista åren förefunnits och fortfarande förefinnes, måste från viss synpunkt sett betraktas

såsom ett missförhållande och uppfattas nog allmännast så. Frågan förtjänar emellertid

att skärskådas även från en annan sida. För ett eller annat tiotal år sedan

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

voro förhållandena på lärarinnebanan sådana, att de högre flickskolorna och samskolorua

endast med svårighet eller icke alls kunde erhålla fullt kvalificerade lärarinnor

och i många fall måste nöja sig med lärarinnor med mindre god utbildning. Statens

högre lärarinneseminarium förmådde ej ensamt fylla de i rask utveckling stadda flickskolornas

behov av lärarinnor med högre utbildning. Genom att flera enskilda högre

lärarinneseminarier efter hand tillkommo, undauröjdes olägenheterna i berörda avseende,

och den växande tillgången på lärarinnor med erforderlig utbildning bidrog

kraftigt till en förbättring av undervisningen vid flickskolorna. Så uppstod efter hand

det förhållandet, att tillgången på lärarinnor blev större än efterfrågan. Ur skolornas

och undervisningens synpunkt är emellertid en viss övertalighet av lärarinnor tydligen

en fördel. Det kan ur angivna synpunkt ej anses önskvärt, att det finns en ledig

plats för varje utexaminerad lärarinna. Dels torde ej så få av de utexaminerade

lärarinnorna av olika anledningar lämna lärarinnebanan, och dels böra skolorna erhålla

möjlighet att företaga ett urval bland sökande, varjämte en god tillgång på lärarinnor

gör det lättare för skolor på mindre fördelaktigt belägna orter att erhålla kompetenta

och dugliga lärarinnor. Disproportionen i berörda avseende kan emellertid bliva sådan,

att den ej blott ter sig som ett ont för den enskilda lärarinnan, som ser sina förhoppningar

om utkomst på en bana, för vilken hon berett sig med offer av flera års arbete

och betydande kostnader, gäckade, utan även synes påkalla åtgärder från det allmännas

sida. För närvarande torde hithörande förhållanden vara sådana, om de ock torde

vara av övergående natur.

I sin förutnämnda underdåniga skrivelse den 3 april 1913 föreslog överstyrelsen

en begränsning av elevantalet i varje årsavdelning av de enskilda högre seminarierna

till högst 25, detta bland annat i syfte att förekomma en allt för stark tillströmning

till lärarinnebanan, och i nådiga brevet den 25 april 1913 angående statsunderstöd

till dessa seminarier har en sådan bestämmelse införts. Överstyrelsen har tagit under

övervägande, huruvida i angivna syfte eu starkare begränsning "av elevantalet vid seminarierna

vore möjlig att genomföra. Såsom var att vänta, ha emellertid de enskilda

seminariernas styrelser i de yttranden, som de anmodats att i denna fråga avgiva, av

ekonomiska skäl ställt sig i det hela avvisande till en sådan tanke såsom omöjlig att

realisera inom ramen av det för närvarande till dem utgående statsunderstödet. Oberoende

av sådana restriktiva åtgärder synes en reglering av tillströmningen till lärarinnebauan

vara på väg att efter hand åvägabringas av förhållandenas egen natur. Antalet

inträdessökande till de privata högre lärarinneseminariernas första (lägsta) avdelning

har under de senaste åren varit statt i ett konstant sjunkande. Från 182. vartill

antalet sadana inträdessökande vid de enskilda högre seminarierna uppgick år

1912, sjönk motsvarande siffra år 1913 till 130 och år 1914 till 113 för att år 1915

nedgå till 47. Vid statens seminarium uppgick antalet inträdessökande i första avdelningen

år 1912 till 50, år 1913 till 47, år 1914 till 43 och år 1915 till 32.

Den starka nedgången i antalet inträdessökande har otvivelaktigt till stor del

sin grund i de under de senaste åren försämrade utsikterna för de utexaminerade

lärarinnorna att erhålla en mot deras utbildning svarande anställning. En i viss mån

bidragande orsak till nedgången i antalet inträdessökande år 1915 torde vara att söka

i det förhållandet, att frän och med sagda år intagning i de enskilda seminariernas

första avdelning gjorts beroende av särskild, av Kungl. Maj:t i resolutionerna den 24

april 1914 angående kompetensvärdet av avgångsbetyg från de enskilda högre lärarinneseminarierna

föreskriven, på visst sätt bestämd inträdesprövning, som i någon mån

försvårat inträdet i seminarierna. Bortsett från de uttalade farhågorna för att ned
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kutujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

47

fången i antalet inträdessökande och på grund diirav minskad möjlighet till urval skall

leda till en försämring i lärjungematerialets kvalitet och därav följande sjunkande

nivå i fråga om de utgående lärarinnornas duglighet, hotas genom minskat lärjungeantal

seminariernas ekonomi, som till huvudsaklig del är byggd på lärjungarnas avgifter.

På grund av otillräckligt antal inträdessökande (10) har styrelsen för privata högre

lärarinneseminariet i Lund icke är 1915 liksom ej heller år 1914 upprättat någon

första avdelning vid seminariet, vilket alltså för närvarande endast omfattar en (tredje)

avdelning. Antalet lärjungar i första avdelningen av övriga enskilda högre seminarier

är läsåret 1915 —1916 jämförelsevis litet, vid Anna Sandströms seminarium 11, vid

privata högre lärarinneseminariet i Stockholm 10 och vid Kjellbergska seminariet i

Göteborg 10.

Medan sålunda å ena sidan för närvarande och väl även för de allra närmaste

åren framåt antalet utexaminerade lärarinnor är tillräckligt eller mer än tillräckligt,

är tillgången på lärarinueelever vid de högre seminarierna så ringa, att dessas ekonomi

synes allvarligt hotad och att de ej samtliga synas vara behövliga.

Vad beträffar de åtgärder, som kunna påfordras med hänsyn till berörda förhållanden,

framhåller styrelsen för privata högre lärarinneseminariet i Lund i sin underdåniga

skrivelse den 3 november 1914, att det på grund av den rådande övertaligheten av

utexaminerade lärarinnor med därav följande olägenheter såväl direkt för dessa samma

lärarinnor som indirekt för seminarierna och deras verksamhet synes ofrånkomligt, att

antalet högre kompetens tillerkända seminarier minskas. Styrelsen för Kjellbergska

seminariet i Göteborg anser, att styrelsen för seminariet i Lund haft fullt fog för sin

hänvändelse till Kungl. Maj:t, och instämmer i syftet med dess framställning. Rektor

och kollegium vid statens högre lärarinneseminarium, som jämväl anse kraftiga åtgärder

nödvändiga för att motverka överbefolkningen på lärarinnebanan, finna den lämpligaste

utvägen vara att indraga kompetensrättigheterna för något seminarium, och

samma utväg framskymtar tydligt i riksdagens framställning rörande antalet av de

seminarier, som böra erhålla statsunderstöd. A andra sidan söker styrelsen för Anna

Sandströms seminarium göra gällande, att eu reglering av antalet kompetenta lärarinnor

ej låter sig genomföras på angivna sätt, enär seminarierna ej äro de enda anstalter,

som giva lärarinnekompetens, utan vägen därtill genom studentexamen och

akademiska examina alltid står öppen.

Överstyrelsen för sin del håller före, att staten ej har anledning att vare sig

genom kompetensrättigheter eller genom anslag upprätthålla flera enskilda högre

lärarinneseminarier än som visa sig vara verkligen erforderliga. För närvarande synes

i fråga om tillgången på lärarinnor med högre kompetens råda en övertalighet, som i

flera hänseenden är mindre önskvärd och vars fortvaro staten därför ej bör främja.

Möjligen kommer denna övertalighet att visa sig övergående, såsom är att antaga på

grund av den starka nedgången av antalet inträdessökande vid seminarierna, men även

om denna nedgång ej är av blott tillfällig natur utan blir mera varaktig, kan övertaligheten

av lärarinnor därav påverkas först efter förloppet av några år. Det minskade

antalet lärarinneelever kan rymmas i ett mindre antal seminarier, varför staten

även ur denna synpunkt torde ha anledning att tills vidare minska antalet av de statsunderstödda

enskilda seminarierna. Härtill kommer den omständigheten, att de högre

flickskolorna och med dem likartade läroanstalter få sitt behov av lärarinnor till någon

del tillgodosett genom kvinnliga studerande, som genom akademiska examina och provår

utbilda sig för lärarinnekallet. Sker detta i växande utsträckning, vilket endast er
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

farenbeten kan ådagalägga, blir även därigenom behövligheten av det antal högre

lärarinneseminarier, som för närvarande upprätthållas, mindre.

På anförda grunder anser överstyrelsen, att åtminstone för de närmaste åren

statsanslag och kompetensrättigheter böra beviljas endast åt ett mindre antal högre

seminarier än för närvarande. Då emellertid hithörande förhållanden även för en begränsad

tid äro svårberäkueliga och nödig varsamhet torde böra iakttagas, anser överstyrelsen,

att antalet statsunderstödda enskilda högre lärarinneseminarier tills vidare

bör minskas endast från fyra till tre.

1 den underdåniga skrivelsen från styrelsen för privata högre lärarinneseminariet

i Lund beröres även den grannlaga och ömtåliga frågan, efter vilka grunder ett urval

bör ske, därest ansökningar om statsunderstöd och kompetensrättigheter ingivas från

ett större antal seminarier än det, som staten anser ändamålsenligt att understödja. I

skrivelsen uppställas såsom bestämmande synpunkter vid ett sådant urval dels respektiva

seminariers förmåga att meddela en solid utbildning, varvid tillgången till lärare

med full vetenskaplig kompetens blir av vägande betydelse, dels den geografiska fördelningen

av seminarierna till olika platser av riket. Ehuru överstyrelsen, först om

och när ett sådant urval verkligen erfordras, torde hava anledning att närmare ingå

på denna fråga, finner sig överstyrelsen dock redan nu böra vidröra densamma, särskilt

som den berörts av riksdagen i dess åberopade framställning.

Vad nu beträffar den först nämnda synpunkten, att hänsyn bör tagas till möjligheterna

på en viss ort att erhålla för seminarieundervisning vetenskapligt och väl

även i andra avseenden fullt kvalificerade lärarkrafter, är det uppenbart, att denna

synpunkt i och för sig är av största betydelse. Det torde till väsentlig del vara förefintliga

möjligheter i berörda hänseende, som bidragit till att läroanstalter av nu

ifrågavarande art upprättats just i Lund, Göteborg och Stockholm. Men om det gäller

att ur samma synpunkt gradera dessa orter inbördes, torde den ledning för bedömandet,

som på den vägen vinnes, bliva ganska osäker.

* Vad så angår den geografiska synpunkten äger den utan tvivel ett visst berättigande.

Man har åberopat, att då det gällt andra utbilduiugsanstalter med

liknande uppgift, folkskollärar- och lärarinneseminarierna, det har ansetts lämpligt

och riktigt att förlägga dessa till olika delar av riket och att det därför vid

en begränsning av de nuvarande enskilda högre lärarinneseminariernas antal synes

rimligt och rättvist, att den geografiska synpunkten komme till beaktande. Den

väsentliga betydelse, man sålunda synes tillerkänna den geografiska synpunkten

vid nu förevarande frågas bedömande, torde knappast böra tillmätas densamma.

Folkskoleseminarierna äro med avseende på sin uppgift och i andra hänseenden så

olikartade med de högre lärarinneseminarierna, att vad som beträffande de förra

kan sägas vara lämpligt och riktigt ej utan vidare torde böra göras gällande i fråga

om de senare. De högre lärarinneseminarierna äro i vida mindre grad än folkskoleseminarierna

avsedda att tillgodose vissa landsdelars behov av lärarkrafter och torde

också i mindre grad behöva eller böra anpassas efter olika landsdelars säregna förhållanden.

Vad som gäller om statens högre lärarinneseminarium i Stockholm torde

kunna sägas gälla även om de enskilda högre lärarinneseminarierna: att de avse att

utbilda lärarinnor för vissa slag av läroaustalter i landets skilda delar, liksom de ock

mottaga lärjungar från vitt skilda orter. Detta utesluter visserligen icke önskvärdheten

av att de, så långt omständigheterna det medgiva, fördelas på olika delar av

landet. Någon mera avgörande synpunkt bör emellertid enligt överstyrelsens förmenande

detta icke vara, när det gäller att bestämma, vilka enskilda seminarier staten

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung]. Majds Nåd. Proposition Nr 101.

bör understödja. Att pa förband söka fastslå några allmängiltiga principer såsom vägledande

för bedömandet av ifrågavarande synpunkt torde vara ganska vanskligt. Det

synes vara ändamalsenligare att låta de konkreta fallen, när de föreligga, bedömas

så allsidigt som möjligt.

Överstyrelsen övergår därefter att taga under omprövning det i riksdagens skrivelse

til! utredning framställda spörsmålet, huruvida icke eu jämkning beträffande

grunderna för utdelning av anslag till de högre enskilda lärarinneseminarierna må

befinnas lämplig. Riksdagen framhåller, att det med fog kan ifrågasättas, huruvida

den nuvarande fördelningsgrunden för ifrågavarande anslag kan anses fullt tillfredsställande.

Tydligt torde nämligen vara, säges i nämnda skrivelse, att sådana läroanstalter,

som lämna sina elever en fullständigare och mångsidigare utbildning, få

härför vidkännas större kostnader än sådana, som utbilda lärarinnor endast i

vissa ämnen eller ämnesgrupper. I de motioner, som ligga till grund för riksdagens

berörda framställning, göres gällande, att den tillämpade fördelningsgrunden

ej är rättvis, såsom framgår av det förhållandet, att ett av seminarierna

endast utexaminerar facklärarinnor i humanistiska ämnen och geografi och alltså

ej tynges av de utgifter, som de andra seminarierna få vidkännas för den eller de

skilda undervisningslinjer, vilka representeras av naturvetenskaperna och matematiken.

Överstyrelsen tillåter sig härvid erinra därom, att överstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande

den 3 april 1913 angående statsunderstöd till enskilda högre lärarinneseminarier

förklarat sig i princip instämma däri, att de drygare utgifterna för seminarier med

flera bildningslinjer borde kunna berättiga till ett relativt högre anslag, ehuru överstyrelsen

av formella skäl fann sig förhindrad att då föreslå en anslagsfördelning enligt

sådan princip. I underdånig skrivelse den 22 oktober 1914 angående beloppet av

understödet till privata högre lärarinneseminariet i Lund för läsåret 1914—1915 berör

överstyrelsen samma fråga och förklarar sig bebjärta önskvärdheten av att ett seminarium

med rikare linjedelning må erhålla större understöd än ett i nämnda avseende

mindre rikt utvecklat.

Dock bör enligt överstyrelsens förmenande ett sådant större understöd utgå endast

om det kan visas, att den rikare linjedelningen medför motsvarande .större utgifter

för vederbörande seminarium. Detta lärer ej utan vidare vara givet. Av de fyra

för närvarande statsunderstödda enskilda högre lärarinneseminarierna har ett under de

senare åren endast utexaminerat facklärarinnor i humanistiska ämnen och geografi,

medan de andra seminarierna därjämte utbildat facklärarinnor i matematik och

en eller flera av de naturvetenskapliga disciplinerna. En jämförande granskning av

senaste års timplaner för vederbörande seminarier visar, att i det förstnämnda seminariet

summan av undervisningstimmar per vecka, 30 eller något därutöver i varje

avdelning, är ungefär lika med motsvarande summa för vartdera av två bland de

övriga seminarierna, i ena fallet något större, i andra fallet något mindre. Detta

grundar sig därpå, att i det väsentligen humanistiska seminariet vissa ämnen, såsom

modersmålet med litteraturhistoria, historia och geografi, fått åt sig anslagna ett betydligt

större timantal än motsvarande ämnen i de andra två seminarierna, vilka, med

mera begränsat timtal för nämnda ämnen, anslagit ett större antal timmar till undervisning

i matematik och naturvetenskapliga ämnen. Att ett seminarium sålunda

begränsar sig till vissa, i detta fall väsentligen humanistiska, ämnesgrupper och bereder

möjlighet för en mångsidigare och mera på djupet gående undervisning i dithörande

ämnen torde ur statsnyttans synpunkt ej höra skattas lägre, än att andra seminarier

inom en i det hela motsvarande ram av undervisningstimmar mera begränsa underBihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 84 höft. (Nr 101.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

visningen i nyssnämnda ämnen för att bereda utrymme för undervisning jämväl i

andra ämnen, såsom matematik och naturvetenskaper. Då i de anförda fallen undervisniugsplanernas

timsummor äro i stort sett lika, synas de i och för sig ej betinga någon

väsentlig olikhet i fråga om kostnaderna för lärarkrafter. Givetvis höra emellertid

vid en uppskattning av kostnaderna för undervisningen jämväl utgifterna för lokaler

och undervisningsmateriel tagas i betraktande. En allmän jämförelse i dessa hänseenden

mellan förberörda tre seminarier, företagen med ledning av infordrade uppgifter och

vad överstyrelsen i övrigt har sig bekant om hithörande förhållanden, giver vid handen,

att medan ett seminarium, som utexaminerar facklärarinnor även i naturvetenskapliga

ämnen, saknar egna lokaler och egen undervisningsmateriel för denna undervisning,

de lokaler, som de andra seminarierna för motsvarande undervisning hava till

förfogande, äro gemensamma för vederbörande seminarium och med detsamma förenad

flickskola samt att detta uppenbarligen åtminstone till en del är fallet med hithörande

undervisningsmateriel. Det ena av dessa två seminarier, i vilket undervisning i fysik

för närvarande ej förekommer.,, uppgiver i följd därav cj någon för sådan undervisning

avsedd lokal eller materiel. Övrig naturvetenskaplig undervisningsmateriel synes förekomma

i lika omfattning i båda dessa seminarier.

Denna ur synpunkten av kostnaderna för undervisningen gjorda allmänna jämförelse

mellan tre av de enskilda seminarierna synes ådagalägga, att ur angivna synpunkt

någon mera väsentlig skilluad mellan dessa seminarier ej torde företinnas trots

de skiljaktigheter, som deras undervisningsplaner erbjuda. Det fjärde enskilda seminariet,

som ej medtagits vid den gjorda jämförelsen, intager i berörda hänseenden eu

särställning så till vida, att dess undervisningsplan upptager eu ej oväsentligt större

timsumma för de båda högre seminarieavdelningarna med ett relativt stort timtal för

de naturvetenskapliga ämnena samt att detta seminarium både med avseende på egna

lokaler och undervisningsmateriel för den naturvetenskapliga undervisningen synes något

starkare rustat än de övriga enskilda seminarierna.

Att ett seminarium, vars undervisning avser utbildning av facklärarinnor inom

ett flertal ämnesgrupper på olika huvudlinjer och vilket för en därtill syftande timplan

samt för erforderliga lokaler och undervisningsmateriel får vidkännas större utgifter,

erhåller ett något högre anslag än ett seminarium, som i ett eller annat hänseende

mera begränsar sin undervisning och därmed också utgifterna för densamma, anser

överstyrelsen vara en rimlig och rättvis princip, vars tillämpning överstyrelsen även

ur annan synpunkt finner ändamålsenlig. Överstyrelsen anser sig nämligen i detta

sammanhang böra framhålla, att de enskilda seminarierna, ehuru de enligt överstyrelsens

mening på ett i det hela tillfredsställande sätt fyllt sin uppgift, likväl i ett och

annat ämne lämna en undervisning, som, om än i och för sig fullgod, ej garanterar

en fullgod lärarinneutbildning. Detta torde särskilt gälla de naturvetenskapliga ämnena.

Den åt dessa ämnen anslagna undervisningstiden vid de enskilda seminarierna,

jämförd med motsvarande timantal vid statens högre seminarium, är i vissa fall så begränsad,

att en förstärkning av samma undervisning synes behövlig. Detta önskemål

torde i någon mån kunna vinnas genom att nyss berörda princip tillämpas vid anslagets

fördelning.

Beträffande grunderna för anslågets fördelning synes det överstyrelsen vara lämpligt

att i något modifierad form bibehålla nu gällande föreskrift, att statsunderstöd

till enskilt lärarinneseminarium må kunna utgå, för år räknat, med högst 2,500 kronor

för varje läsavdelning. För tydlighetens skull torde emellertid uttrycket läsavdeluing

böra utbytas mot årsavdelning. Enligt en sådan bestämmelse skulle såsom hittills ett

s. 51 Kontrollera mot PDF

Hult (fl. Maj: t* Nåd. Proposition Nr 101. 51

treårigt seminarium kunna erhålla ett iirsanslag av 7,500 kronor. Med hänsyn till

seminariernas i allmänhet klena ekonomi lärer någon nedsättning i hittills utgående

anslagsbelopp ej böra ifrågasättas. På ovan anförda grunder synes det däremot vara

ändamålsenligt att bestämma, att utöver nämnda anslag ett tilläggsanslag må kunna

utgå till seminarium, vars undervisning avser att utbilda facklärarinnor i ett flertal

ämnesgrupper på olika huvudlinjer och som på den grund får vidkännas jämförelsevis

större utgifter för lärarkrafter, lokaler och undervisningsmateriel. Att för bestämmande

av detta tilläggsanslags storlek uppställa några allmänt gällande normer är uppenbarligen

förenat med stora svårigheter. Detta synes endast med hänsyn till timplanen

vara till en viss grad möjligt. Hittills har timsumman för årsavdelning i undervisningsplauen

i allmänhet varierat omkring 30 veckotimmar eller något därutöver. Om

denna timsumma betraktas såsom det normala och det må anses önskvärt, att den

liöjes med 10 å 15 timmar eller med omkring 50 %, torde ett däremot svarande tillläggsanslag

böra kunna beviljas, detta dock ej för en eller annan överskjutande timme

utan under förutsättning, att timsumman är väsentligt större än 30. Då sålunda ett

överskott av eu eller annan timme ej bör tagas i betraktande, synes tilläggsanslaget

ej heller böra uppgå till 50 % av det normala anslaget 2,500 kronor för årsavdelning

utan lämpligen böra stanna vid ett maximum av 1,000 kronor för årsavdelning. Med

hänsyn till det förhållandet, att fackutbildning på skilda linjer vid statens högre

lärarinneseminarium inträder först i andra årsavdelningen, torde tilläggsanslag för motsvarande

utbildning böra medgivas enskilt seminarium för högst två årsavdelningar.

Med tillämpning av dessa grunder skulle sålunda ett seminarium kunna utöver nu

utgående 7,500 kronor erhålla tilläggsanslag för två årsavdelningar med tillsammans

högst 2,000 kronor, sålunda intill 9,500 kronor för år. Några mera i enskildheter

utformade föreskrifter rörande sättet att avväga dessa tilläggsanslag torde knappast

kunna givas, utan lärer det böra tillkomma Kungl. Maj:t att inom angivna gränser

i varje särskilt fall bestämma storleken av det anslag, som till varje seminarium bör

utgå, sedan överstyrelsen fått tillfälle att med hänsyn till undervisningsplaner och

övriga omständigheter i berörda avseende avgiva underdånigt förslag.

Riksdagen har i siu förberörda skrivelse den 27 maj 1915 uttalat den förhoppningen,

att därest en begränsning av antalet enskilda lärarinneseminarier befinnes erforderlig,

detta ävenledes kommer att medföra en nedsättning av det nu på ordinarie

stat uppförda anslaget å 30.000 kronor till sagda seminarier. Även om, såsom överstyrelsen

för sin del föreslagit, antalet statsunderstödda enskilda seminarier för de

närmaste åren minskas från fyra till tre, bör enligt överstyrelsens mening någon nedsättning

i berörda anslag ej äga rum. Möjligheten att anslagssumman något år ej

behöver tagas i anspråk i dess helhet synes ej böra giva anledning till att summan

nedsättes. Vinner överstyrelsens ovan utvecklade förslag till grunder för anslagets

fördelning avseende, måste för de återstående tre seminarierna sammanlagt en något

högre anslagssumma än hittills beräknas, ehuru överstyrelsen ej för närvarande kan

bedöma storleken av denna höjning. Härtill kommer, att det seminarium, som eljest

ej erhåller understöd för den nya anslagsperioden och därför möjligen måste avvecklas,

billigtvis bör under perioden erhålla statsunderstöd till de årsavdelningar, som upprättats

före den nya anslagsperiodens början och kvarstå under någon del av denna

period. I detta avseende tillåter sig överstyrelsen framhålla, att en sådan avveckling

ställer stora krav på läroanstaltens ekonomi, i det att inkomsterna av elevavgifter

sjunka, utan att läroanstaltens utgifter undergå motsvarande minskning, enär vissa

utgiftsposter bliva väsentligen oförändrade. Det vore därför med billighet överens
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

stämmande, att under, sådana förhållanden anslaget till kvarstående anslagsberättigade

avdelningar finge utgå med ett något högre belopp än det normala, 2,500 kronor för

årsavdelning, förslagsvis efter särskild prövning med 3.000 kronor. Av samma skäl

vore det önskvärt att i grunderna för anslagets fördelning infora den bestämmelsen,

att statsunderstött seminarium, som på grund av särskilda omständigheter något år

under anslagsperioden finner sig ej böra intaga ny årsavdelning, må efter särskild

prövning kunna för vardera av övriga årsavdelningar erhålla någon förhöjning i statsunderstödet,

förslagsvis med högst 500 kronor för årsavdelning. Det torde ligga även

i det allmännas intresse, att seminarierna vila på eu sund ekonomisk grund, och hänsyn

till denna kan tänkas bjuda, att ett seminarium något år, då tilloppet av elever

är ringa, bör avstå från att upprätta ny årsavdelning.

Pa grund av vad sålunda blivit anfört får överstyrelsen i underdånighet hemställa,

att det på ordinarie stat under åttonde huvudtiteln upptagna årsanslaget av

30,000 kronor till enskilda lärarinneseminarier måtte bibehållas vid oförändrat belopp,

att statsunderstöd för perioden 1916—1918 må beviljas endast åt tre enskilda

högre lärarinneseminarier,

att bestämmelsen i nådiga kungörelsen den 29 oktober 1909 rörande grunderna

för anslagets fördelning erhåller följande förändrade lydelse:

Statsunderstöd till enskilt lärarinneseminarium må kunna utgå, för år räknat, med

högst 2,500 kronor för varje årsavdelning; dock att statsunderstött seminarium, vars

undervisning avser att utbilda facklärarinnor i ett flertal ämnesgrupper på olika huvudlinjer

och som på den grund får vidkännas jämförelsevis större utgifter för undervisningen,

ma kunna för vardera av tva årsavdelningar, där sådan undervisning meddelas,

erhålla ett årligt tilläggsanslag av intill 1,000 kronor.

Statsunderstött seminarium, som på grund av särskilda omständigheter något år

under anslagsperioden ej intager ny årsavdelning, må för motsvarande år efter särskild

prövning kunna för vardera av övriga årsavdelningar erhålla en förhöjning av grundanslaget

med högst 500 kronor; samt

att därtill fogas följande:

Övergångsbestämmelse.

Seminarium,, som åtnjutit statsunderstöd under perioden 1913—1915 men ej erhaller

understöd för hela perioden 1916—1918, må dock för årsavdelningar, som upprättats

före år 1916 och för vilka understöd hittills utgått, kunna under någon del av

anslagsperioden erhålla understöd med tillämpning av ovan fastställda grunder.

Statskontoret har den 4 november 1915 avgivit underdånigt utlåtande

i ärendet. Under åberopande av vad överstyrelsen yttrat och hemställt

har statskontoret uttalat sig mot nedsättning av ifrågavarande statsanslags

summa, även om överstyrelsens förslag om minskning av de statsunderstödda

seminariernas antal kommer till stånd.

Visserligen fanns, säger statskontoret, vid 1915 års början en behållning å anslaget

av o,000 kronor, en behållning, vilken under år 1915 torde hava ytterligare

ökats. Men med hänsyn Jill överstyrelsens förslag om vissa tilläggsund erstöd anser sig

statskontoret ej kunna, åtminstone ''för närvarande, föreslå någon nedsättning i anslaget

till enskilda lärarinneseminarier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kumjl. MvjUs Nåd. Proposition Sr 101. 58

Beträffande behållningen vid 1915 års slut a ifrågavarande anslag

föreligga, såsom jag i det föregående nämnt, numera preliminära uppgifter,

enligt vilka sagda behållning skulle utgöra 6,750 kronor.

Frågan om beviljande av statsunderstöd för perioden 1916—1918 till

ett minskat antal enskilda lärarinneseminarier synes, såsom framgår av

vad jag omförmält, komma att lösa sig själv: av de hittills understödda

fyra seminarierna lära endast tre komma att påkalla statsanslag för hela

denna period. Med hänsyn till de förhållanden, som uppvisats för närvarande

vara rådande i fråga om tillgång och efterfrågan på lärarinnor

med högre utbildning och som kunna antagas komma ätt fortvara någon

tid framåt, är nämnda minskning tillfredsställande. Aven om behovet av

sådana lärarinnor skulle något stegras, kan det med blott tre enskilda

läroanstalter tillgodoses. Man torde nämligen i mån av behov kunna

något öka det nu fastställda maximiantalet av elever i de särskilda avdelningarna.

I betraktande av den situation, som sålunda uppkommit, saknar jaganledning

att nu ingå på frågan om den lämpligaste förläggningen av

statsunderstödda enskilda högre lärarinneseminarier.

Beträffande den fördelningsgrund, som bör gälla vid utdelande avstatsunderstöd

från anslaget till dylika seminarier, hava uttalanden gjorts

och förslag framlagts, som böra beaktas. Jag ansluter mig till vad överstyrelsen

i avseende härå tillstyrkt. Att fastställa bestämda grunder för

beviljande av det tilläggsanslag, som överstyrelsen föreslagit, torde, såsom

överstyrelsen anmärkt, vara förenat med svårigheter. Men då det är av

vikt, att seminarierna kunna utbilda facklärarinnor inom olika huvudlinjer,

synes man böra uppmuntra seminarierna därtill genom att ej uppställa

allt för stränga fordringar för åtnjutande av tilläggsanslagen.

överstyrelsen har föreslagit en bestämmelse därom, att seminarium,

som något år ej intager ny årsavdelning, må det året kunna för vardera

av övriga årsavdelningar erhålla eu viss förhöjning av årsanslaget. överstyrelsens

förslag härutinnan linner jag väl grundat. Bestämmelsen bör

erhålla en sådan lydelse, att därav klart framgår, hurusom förhöjningen

av grundanslaget kan tillgodokomma seminariet ej blott för det första av

de år, då seminariet på grund av den vidtagna åtgärden är tvåklassigt.

Den av överstyrelsen föreslagna övergångsbestämmelsen synes vara avfattad

närmast med tanke på det förestående upphörandet av statsunderstöd

åt privata högre lärarinneseminariet i Lund. I ärendet förekomma

emellertid antydningar om möjligheten av ytterligare indragning av statsunderstöd

till enskilda högre lärarinneseminarier. En särskild anledning

Departement.

»* b Hen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

till eu framtida åtgärd i sådant avseende kunde till äventyrs givas, därest

tilloppet till lärarinnebanan av kvinnliga studerande från våra högskolor

komme att ökas. »Sker detta i växande utsträckning», säger läroverksöverstyrelsen,

»vilket endast er farenheten kan ådagalägga, blir även därigenom

behövligheten av det antal högre lärarinneseminarier, som för närvarande

upprätthållas, mindre.» Man synes därför kunna giva omförmälda av

överstyrelsen föreslagna bestämmelse ett vidsträcktare innehåll och införa

densamma under punkt 6 i avdelningen F.

De ändrade föreskrifter, vilka jag nu under avdelningarna I, 11 och

III här ovan ifrågasatt, böra få tillämpas, ändringen i fråga om understöd

åt blott en seminarieklass från höstterminen 1915 samt ändringarna

i övrigt från och med år 1916. Någon minskning av det i riksstaten

uppförda anslaget till högre lärarinneseminarier synes ej för närvarande

böra ifrågakomma.

Under åberopande av vad jag i ärendet anfört tillstyrker jag, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels besluta, att nedannänuida bestämmelser i nådiga

kungörelsen den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter

samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter

m. in., nämligen punkt 4 i avdelningen A. Bestämmelser

om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter, punkt 7, första stycket, i avdelningen

D. Särskilda bestämmelser i fråga om anslaget

till högre flickskolor, punkt 5 i avdelningen E. Särskilda

bestämmelser i fråga om anslaget till högre gossoch

samskolor, samt punkt 6 i avdelningen F. Särskilda

bestämmelser i fråga om anslaget till enskilda lärarinneseminarier.

skola erhålla följande ändrade lydelse:

punkt 4 i avdelningen A:

Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till ungefärligen

den omfattning, som åligger ämneslärarinna vid

allmänt läroverk; dock må för ämneslärarinna, som tilllika

tjänstgör såsom biträdande föreståndarinna, med

läroverksöverstyrelsens medgivande den för full tjänstgöring

eljest erforderliga undervisningsskyldigheten

kunna minskas med högst fem veckotimmar:

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kuwjl. Maj:ts Nåd. Proposition Xr 101. 55

punkt 7, första stycket, i avdelningen 1):

Statsunderstöd till högre flickskola må kunna utgå,

för år räknat, därest skolan omfattar fyra årsklasser utöver

den egentliga folkskolan, med högst 4,400 kronor

och, därest skolan omfattar fem sådana klasser, med

högst 5,200 kronor, varjämte skolan må kunna erhålla

ett särskilt understöd till undervisning i huslig ekonomi,

ej överstigande 1,000 kronor, samt, därest skolan utöver

sistnämnda antal årsklasser har en fortsättningsklass

med teoretisk och praktisk undervisning i för kvinnans

verksamhet inom familj och hem särskilt viktiga ämnen,

ytterligare högst 1,000 kronor. Understöd till dylik

fortsättningsklass må utgå endast under förutsättning

att antalet lärjungar i klassen uppgår till minst 6;

punkt 5 i avdelningen E:

Statsunderstöd till högre gosskola eller högre samskola

må kunna utgå, för år räknat, för det skolstadium,

som i avseende på undervisningens mål motsvarar

realskolan, med högst 9,000 kronor och för det skolstadium,

som i nämnda avseende motsvarar gymnasiet,

med högst 6,000 kronor, varjämte särskilt understöd

må kunna tillkomma dels, enligt de närmare föreskrifter

Kungl. Maj:t äger meddela, läroverk, som i större omfattning

anlitar manliga lärarkrafter, dels samskola, som

äger en särskild för flickor avsedd linje, motsvarande

de två översta klasserna i en flickskola med fem klasser

utöver den egentliga folkskolan, och därutöver en fortsättningsklass

med teoretisk och praktisk undervisning i

för kvinnans verksamhet inom familj och hem särskilt viktiga

ämnen, med ett belopp av högst 2,000 kronor för

sistnämnda klass, under förutsättning att antalet lärjungar

i klassen uppgår till minst 6, dels ock, på sätt i punkt 6

närmare angives, läroverk, som uppehåller på ändamålsenligt

sätt anordnad undervisning i särskilt praktiska ämnen;

punkt 6 i avdelningen F:

a) Statsunderstöd till enskilt lärarinneseminarium

må kunna utgå, för år räknat, med högst 2,500 kronor

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 101.

för varje år savdelning; dock att seminarium, där undervisning,

avseende utbildning av facklärarinnor i ämnesgrupper

på olika huvudlinjer, meddelas, och som på den

grund får vidkännas jämförelsevis större utgifter för undervisningen,

må kunna för vardera av två årsavdelningar,

där sådan undervisning meddelas, erhålla ett årligt tillläffgsanslag

av intill 1,000 kronor.

b) Har treårigt seminarium, som åtnjuter statsunderstöd,

på grund av särskilda omständigheter under

något år ej intagit ny årsavdelning, och kommer seminariet

i följd härav att under vissa år omfatta blott två

avdelningar, må seminariet under samma år för vardera

av dessa avdelningar åtnjuta en förhöjning av grundanslaget

med högst 500 kronor för år. Därest seminariet

under två år i följd ej intagit ny årsavdelning och endast

uppehåller tredje årsavdelningen, må seminariet,

utan hinder av bestämmelsen i punkt 2, kunna för sistnämnda

avdelning erhålla understöd med tillämpning

av ovan angivna grunder;

dels ock medgiva, att de ändrade bestämmelserna

må tillämpas, ändringen i fråga om understöd åt blott

en seminarieklass från och med höstterminen 1915 samt

ändringarna i övrigt från och med år 1916.

Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt

behagade Hans Maj:t Konungen, på hemställan

av statsrådets övriga ledamöter, bifalla; och skulle proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Holmström.

Stockholm 1917, Ivar Hasggätxöms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:207 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i föreskrifterna om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda ensk s. 6 i texten
  2. SU 1917:158 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i föreskrifterna om avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanst s. 1 i texten