Sök i Ratio Lex

Angående anslag till lindring av fraktkostnader för kalk m. m

1917-03-13 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:108, Angående anslag till lindring av fraktkostnader för kalk m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108.

1

Nr 108.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag

till lindring av fraktkostnader för kalk m. m.; given

Stockholms slott den 13 mars 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att för lindring av fraktkostnaderna vid transport å järnväg av

kalk, kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets behov å extra stat under

nionde huvudtiteln för år 1918 anvisa, såsom förslagsanslag, 600,000

kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 90 håft. (Nr 108.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Ram

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

13 mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg.

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde:

På framställning av Kungl. Maj:t har riksdagen å extra stat för

varje av åren 1908—1917 anvisat förslagsanslag för lindring av fraktkostnaderna

vid transport å järnväg av kalk, kalkstensmjöl och märgel

för jordbrukets behov. Anslags beloppet, som i början var 200,000 kronor,

har gång efter annan stegrats och utgör 450,000 kronor för de två sista

åren. Oaktat villkoren för fraktlindringens åtnjutande småningom skärpts,

har icke blott sagda anslagshöjning visat sig nödvändig utan även anslaget

fortfarande årligen överskridits.

Lantbruksstyrelsen hemställde i skrivelse den 23 december 1916

om förslag till riksdagen om anvisande på 1918 års stat av anslag för

ändamålet till det belopp, som Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108. 3

Järnvägsstyrelsen meddelade i utlåtande häröver den 21) december

1916, att anslaget under år 1916 visat sig otillräckligt, och erinrade därjämte,

att styrelsen till Kungl. Magt avlåtit särskilda framställningar

om höjning av de med anledning av kristiden införda provisoriska tilläggsavgifterna

samt om beräknande av extra banavgifter även vid kalksändningar.

Vid bifall till dessa framställningar komme statsbidragsbeloppen,

om de nuvarande reglerna bibehölles, att stiga högst väsentligt.

För att motverka detta föreslog järnvägsstyrelsen vissa ändringar i

sagda regler, vilka ändringar syntes skola medföra, att förslagsanslaget

för ar 1918 icke skulle behöva höjas till mer än 500,000 kronor.

Med anledning av vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört och föreslagit

infordrades utlåtande från lantbruksstyrelsen men hade icke hunnit

inkomma vid tiden för statsverkspropositionens avlåtande till riksdagen.

Jag anförde därför den 13 januari innevarande år, att på grund

härav ärendet, som delvis vore beroende av besluten å de utav järnvägsstyrelsen

omförmälda framställningarna, först längre fram kunde anmälas

till Kungl. Maj:ts prövning.

På min hemställan har därför Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att i avbidan på den proposition angående anslag för lindring av fraktkostnader

vid transport å järnväg av kalk m. in., som Kungl. Maj:t

kunde komma att avlåta till riksdagen, för detta ändamål å extra stat

för år 1918 beräkna ett belopp av 500,000 kronor.

Sedan lantbruksstyrelsen nu inkommit med det från densamma

förväntade utlåtandet, anhåller jag att få anmäla detta ärende.

Jag tillåter mig först erinra, att rörande statsbidrag till fraktavgifter

för kalk m. m. för jordbrukets behov gälla enligt Kungl. Maj:ts

brev den 11 oktober 1912 med ändring den 9 juni 1916 huvudsakligen

följande bestämmelser:

Statsbidrag må utgå endast i det fall, att frakten för 100 kilogram i tariff U

enligt statens järnvägars taxa, eventuellt med tillägg av nedan angivna banavgifter

och frakttillägg, överstiger 25 öre, och icke till större belopp, än att, vid beräkning

på sätt nu nämnts, fraktkostnaden efter avdrag av statsbidraget utgör minst

25 öre för 100 kilogram.

Statsbidraget skall utgå efter den transporterade verkliga vikten, avrundad

uppåt till närmaste 100-tal kilogram, och skall beräknas efter det belopp per 100

kilogram, som motsvarar 40 procent av fraktsatsen i omförmälda tariff U för det

vid fraktberäkning i allmänhet tillämpade avståndet mellan avsändnings- och mottagningsstationerna.

Aven vid transporter över enskild järnväg skall statsbidraget utgå enligt ovan

angivna grunder, dock med iakttagande att större bidrag icke må utgå, än att fraktkostnaden

efter avdrag av statsbidraget utgör minst 25 öre för 100 kilogram.

Gällande

regler för

statsbidrag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

framställningar

ang.

statsanslag

och statsbidragets

beräknande.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 108.

I de fall, då vid försändning över liera järnvägar frakten utgår med en för

hela våglängden beräknad transportavgift med tillägg av så kallade banavgifter, ordinarie

och extra, samt eventuellt så kallat frakttillägg, må de för varje utöver avsändningsbanan

i transporten deltagande bana inräknade banavgifter, var och en

beräknad till 4 öre, ävensom frakttilläggen ersättas genom statsbidraget, dock att

i de fall, då järnvägsstyrelsen vid medgivandet av extra banavgifter gjort förbehåll,

att sådana icke skola debiteras för sändningar av kalk in. m., för vilka statsbidrag

utbetalas, vad sålunda förbehållits skall fortfarande gälla.

Därest åter frakten utgår med summan av för de särskilda järnvägarna enligt

deras egna taxor beräknade avgifter, må statsbidraget likaledes utgå med 40 procent

av frakten i tariff U enligt statens järnvägars taxa efter det sammanlagda avståndet

mellan avsändnings- och mottagningsstationen jämte banavgifter, beräknade

till 4 öre för varje utöver avsändningsbanan i transporten deltagande bana.

Vidare är att märka, att, sedan Kungl. Maj:t den 27 augusti 1915

utfärdat kungörelse angående provisoriska tilläggsavgifter å statens järnvägar

att utgå från och med den 10 september 1915, Kungl. Maj: t

den 7 september 1915 förklarat, att så länge berörda kungörelse bleve

gällande, den fraktsats, som enligt förberörda brev den 11 oktober 1912

skall ligga till grund för beräkning av sådant statsbidrag, skulle utgöra

avgiften för 100 kilogram i tariff U enligt statens järnvägars taxa, ökad

med den å statens järnvägar enligt förberörda kungörelse utgående tililäggsavgiften.

Sedan Kungl. Maj:t den 26 januari 1917 utfärdat kungörelse angående

förhöjda provisoriska tilläggsavgifter å statens järnvägar att utgå

från och med den 1 februari 1917, har Kungl. Maj:tden 30 januari 1917

meddelat förklarande av enahanda innehåll beträffande de förhöjda provisoriska

tilläggsavgifterna.

I ovanberörda skrivelse den 23 december 1916 har lantbruksstyrelsen

anfört följande:

»I anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition i ämnet har riksdagen, i likhet

med vad som skett för innevarande år, för lindring av fraktkostnaderna vid transport

å järnväg av kalk, kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets behov å extra stat

för år 1917 anvisat, såsom förslagsanslag, 450,000 kronor.

Enligt vad lantbruksstyrelsen från järnvägsstyrelsen inhämtat har under

månaderna januari—oktober 1916 det för ändamålet utbetalda statsbidraget uppgått

till 567,380 kronor 37 öre samt för tiden för november 1915—oktober 1916 till

609,443 kronor 1 öre.

Till följd av storleken av det belopp, varmed förslagsanslaget sålunda blivit

överskridet, lärer järnvägsstyrelsen ha för avsikt att föreslå vissa skärpta bestämmelser,

avsedda att minska det såsom fraktlindring utgående statsbidraget, vilka

bestämmelser i huvudsak innebära, dels en nedsättning av rabatter å fraktsatserna

enligt tariff U från 40 till 30 procent, dels ock en höjning av det lägsta belopp,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 108. 5

för vilket fraktlindring utgår. Lantbruksstyrelsen, som tillfullo inser, att de sålunda

ifrågasatta förändringarna i gällande bestämmelser för statsbidragets utgående för

närvarande äro av behovet påkallade för att undvika en ytterligare höjning i anslaget,

har på grund härav funnit sig höra biträda desamma, men har dock på

samma gång ansett sig särskilt höra framhålla, att detta skett uteslutande med

hänsyn till det erforderliga beloppets storlek ur budgetssynpunkt. Då kalkning av

åkerjorden utgör ett verksamt medel till höjande av dess avkastning och då stora

delar av landet på grund av kalkfyndigheternas spridda förekomst måste hämta sitt

behov från jämförelsevis avlägset belägna orter, hade det enligt lantbruksstyrelsens

mening varit önskvärt, om vidtagandet av de föreslagna skärpningarna icke behövt

äga rum under nu rådande förhållanden, då från statsmakternas sida allt bör göras

för att öka den inhemska produktionen av brödsäd och fodermedel. Att den hittillsvarande

fraktlindringen verksamt bidragit till ökad användning av här ifrågavarande

betydelsefulla jordförbättringsmedel, framgår otvetydigt av de förhöjningar, som

visat sig erforderliga i det för ändamålet avsedda förslagsanslaget.

I anslutning härtill får lantbruksstyrelsen i underdånighet hemställa, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes till riksdagen avlåta nådig proposition om anvisande på

extra stat för år 1918 av förslagsanslag för ändamålet till det belopp, som Eders

Kungl. Maj:t under nuvarande förhållanden kan finna lämpligt.»

1 sitt utlåtande häröver den 29 december 1916 har järnvägsstyrelsen

yttrat:

»Till gäldande av statsbidraget till fraktkostnaderna för jordbrukskalk för år

1916 har, såsom lantbruksstyrelsen framhållit, av riksdagen anvisats ett förslagsanslag

av 450,000 kronor. Berörda anslag kommer att avsevärt överskridas, i det

att summan av utbetalda statsbidrag endast för månaderna januari—oktober 1916

utgör 567,380 kronor 37 öre. För tiden november 1915—oktober 1916 utgör utbetalt

statsbidrag 609,443 kronor 1 öre, under det att detsamma för närmast föregående

årsperiod utgjorde 536,557 kronor 46 öre. Orsaken till den avsevärda ökningen

av statsbidraget torde främst vara att söka i en stadigt fortgående tillväxt

av transporterna av jordbrukskalk, för närvarande antagligen i ej ringa grad påverkad

av rådande svårigheter vid import av andra jordförbättringsmedel, men även

i någon mån av fraktavgifternas förhöjning genom av Eders Kungl. Maj:t den 27

augusti 1915 fastställda provisoriska tilläggsavgifter för transporter å såväl statens

som enskilda järnvägar.

Då nu fråga är om beräkning av förslagsanslag för år 1918 för statsbidrag

till fraktkostnaderna för kalk m. m. för jordbrukets behov, får styrelsen först erinra,

att Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 9 juni innevarande år vidtagit vissa

ändringar i bestämmelserna angående statsbidragets utbetalande. Hade de sålunda

ändrade bestämmelserna varit gällande hela den förut angivna tidsperioden november

1915—oktober 1916, skulle det totala statsbidragsbeloppet hava uppgått till endast

cirka 500,000 kronor.

Därjämte får järnvägsstyrelsen framhålla, att styrelsen i underdånig skrivelse

den 12 december innevarande år gjort underdånig framställning om förhöjning av

de provisoriska tilläggsavgifterna för bland annat godsförsändelser å statens järnvägar.

Under förutsättning av bifall till denna framställning och de förhöjda av
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108.

giftemas bibehållande under år 1918, skulle, för sä vitt icke det förhöjda provisoriska

tillägget helt och hållet skulle drabba kalkkonsumentema, totalbeloppet av

statsbidraget komma att ökas med ett ganska avsevärt belopp. Järnvägsstyrelsens

förslag innebär en förhöjning av fraktavgifterna med 20 procent, vilken förhöjning

är avsedd att tillämpas jämväl i samtrafik. Styrelsen beräknar den ökning av det

totala statsbidragsbeloppet för kalk, som enligt nuvarande grunder för statsbidragets

utbetalande skulle uppstå genom denna förhöjning, till omkring 100,000 kronor.

Vidare får järnvägsstyrelsen erinra därom, att järnvägs- och lantbruksstyrelsema

i underdånig skrivelse den 24 augusti 1912 framhållit, huru fraktavgifterna

för försändelser i samtrafik mellan flera järnvägar blivit i vissa fall förhöjda genom

införande av extra så kallade banavgifter, men att järnvägsstyrelsen vid beviljande

av sådana banavgifter på grund av i skrivelsen anförda skäl gjort det förbehåll,

att vederbörande järnvägar icke finge tillgodoföras berörda extra banavgifter för

sådana sändningar av kalk m. in. för jordbrukets behov, för vilka statsbidrag utbetalades

till emottagama. Det syntes styrelserna nödvändigt, att det i den blivande

kungörelsen om utbetalande av statsbidrag för sändningar av här ifrågavarande

slag klargjordes, huru skulle förfaras med ifrågavarande extra banavgifter.

Med anledning härav fann Eders Kungi. Maj:t skäl att i nådigt brev den 11 oktober

1912 föreskriva, att i de fall, då järnvägsstyrelsen vid medgivandet av extra

banavgifter gjort förbehåll, att sådana icke skulle få debiteras för sändningar av

kalk m. m., för vilka statsbidrag utbetalades, skulle vad sålunda förbehållits fortfarande

gälla.

Emellertid hava de flesta enskilda järnvägars ekonomi på grund av dyrtiden

blivit väsentligt försämrad, varför åtgärder måst vidtagas för att öka järnvägarnas

inkomster.

Under innevarande år bär järnvägsstyrelsen ock sett sig föranlåten att i

mycket stor utsträckning medgiva extra banavgifter och detta till större belopp än

vad förut brukats, fortfarande dock med det vanliga förbehållet. Det hittills tilllämpade

och av Eders Kungl. Maj:t även stadfästa förfarandet har dock åstadkommit,

att den medgivna förhöjningen av fraktavgifterna för vissa järnvägar, vilkas

vagnslasttrafik till stor del utgöres av jordbrukskalk, icke kunnat ha den verkan,

som med densamma avsetts.

Då numera driftkostnaderna stigit till en förut icke anad höjd, synes det

icke längre kunna försvaras att icke jämväl för kalk tillerkänna de enskilda järnvägarna

de extra banavgifter, som ifråga om andra varuslag ansetts nödvändiga.

Man måste därvid också ihågkomma, att kalktransporterna vålla järnvägarna i allmänhet

större kostnader än de flesta andra transporter, beroende därpå, att järnvägarna

för dessa transporter nödgas hålla särskilt konstruerad och för annat gods

föga användbar materiel, vilken därtill i de allra flesta fall icke kan användas för

retursändningar. Med nu rådande höga priser för stenkol och andra förbrukningsartiklar

torde fraktinkomsterna för här ifrågavarande transporter i många fall säkerligen

icke täcka kostnaderna för transporternas utförande.

Underdåniga framställningar om befrielse från skyldigheten att avstå de

extra banavgifterna för kalksändningar hava därför av ett flertal järnvägar ingivits

till Eders Kungl. Maj:t. I underdånigt utlåtande av denna dag angående dessa

framställningar har järnvägsstyrelsen ock ansett sig böra tillstyrka nådigt bifall

till desamma.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108. 7

Ett bitall till ifrågavarande framställningar kommer emellertid att avsevärt

öka det totala årliga statsbidragsbeloppet. Enligt av järnvägsstyrelsen företagen

utredning kan ökningen för helt år uppskattas till i runt tal 250,000 kronor, om

till grund för beräkningen lägges trafiken under år IDIG och nuvarande bestämmelser

angående utbetalning av statsbidrag. Det iir dock därvid att märka, att,

på grund av de stegrade driftkostnaderna, ytterligare extra banavgifter torde på

framställning av enskilda järnvägar komma att införas, vilket givetvis kommer att

medföra ökning av ovannämnda belopp.

Med hänsyn till den avsevärda ökning av det totala statsbidragsbeloppet,

som på grund av ovanberörda förhållande måste anses oundviklig, är det enligt

styrelsens förmenande angeläget att nedbringa ifrågavarande belopp genom eu

ändring av grunderna för statsbidragets beräkning. Redan förut har skärpning av

villkoren för statsbidragets åtnjutande åvägabragts. Sedan järnvägsstyrelsen i underdånig

skrivelse den Öl december 1915 framhållit, att, då det ursprungliga ändamålet

med statsbidraget, nämligen att göra kalken känd och värderad såsom gödningsämne,

torde kunna anses uppnått, det vore lämpligt att genom gradvisa skärpningar

av villkoren för bidragets utbetalande minska detsamma, till dess det slutligen

skulle kunna helt bortfalla, samt järnvägsstyrelsen och lantbruksstyrelsen med

anledning därav ålagts att avgiva underdånigt förslag till nya grunder för statsbidragets

beräkning, fastställde Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 9 juni

utevarande år de av styrelserna föreslagna grunderna, vilka inneburo, att statsbidrag

icke skulle utbetalas, med mindre konsumentens fraktkostnad uppginge till

minst 25 öre per 100 kilogram i stället för förut 20 öre.

Det synes järnvägsstyrelsen nu nödvändigt att, taga ytterligare ett steg på

den sålunda inslagna vägen. Med hänsyn till det mycket avsevärda belopp, som

enligt vad ovan anförts skulle behöva kompenseras genom en skärpning av "bestämmelserna,

synes det styrelsen lämpligast såväl att höja den minimifrakt, som måste

hava debiterats, för att statsbidrag skall kunna utbetalas, som att sänka den procentsats

.å tariff U, med vilken statsbidraget utgår.

Styrelsen anser sig sålunda böra föreslå, att minimifrakten fastställes till

30 öre samt att rabatten å tariff IT sänkes från 40 till 20 procent.

Lantbruksstyrelsen har angivit, att järnvägsstyrelsen ämnade föreslå eu sänkning

av rabatten å tariff U till 30 procent. Så har visserligen varit påtänkt, men

då järnvägsstyrelsen håller före, att man under ordinära förhållanden bör efter hand

söka nedbringa statsbidragets totala årsbelopp och under nuvarande omständigheter

åtminstone bör söka tillse, att det om möjligt icke ökas, har järnvägsstyrelsen kommit

till den uppfattningen, att en sänkning av rabatten från 40 till 20 procent är

nödvändig, därest verkningarna av de förut påvisade och enligt styrelsens förmenande

oundvikliga höjningarna av statsbidraget skola kunna nöjaktigt neutraliseras.

Verkningarna av den av järnvägsstyrelsen föreslagna skärpningen framgå av

bilagda tabell. Vad det ekonomiska resultatet beträffar, så låter detta icke exakt

beräkna sig utan synnerligen vittomfattande utredningar. Med ledning av tidigare

verkställd liknande utredning har järnvägsstyrelsen emellertid approximativt beräknat

besparingen till cirka 265,000 kronor. Vid en sådan ändring av bestämmelserna

som den ovan föreslagna, skulle det belopp, varmed statsbidraget skulle ökas på

grund av den ovan angivna ökningen av de provisoriska tilläggsavgifterna och in
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kunf/1. Majds Nåd. Proposition Nr 108.

räknandet i statsbidraget av vissa extra banavgifter, komma att minskas så mycket,

att berörda ökning komme att ungefär motsvara den nyss angivna besparingen.

Under förutsättning dels att Eders Kung! Maj:t bifaller järnvägsstyrelsens

ovan berörda underdåniga framställning om förhöjning av de provisoriska tilläggsavgifterna,

dels att de enskilda järnvägarna befrias från skyldigheten att för här

ifrågavarande transporter avstå från de extra banavgifterna, dels att kalktransporterna

under år 1918 komma att hava samma omfattning som under tidsperioden

november 1915—oktober 1916, dels ock att ovan angivna skärpning av bestämmelserna

för statsbidragets utbetalande kommer till stånd, så beräknas statsbidragets

totalsumma under år 1918 komma att uppgå till ungefär 500,000 kronor. Järnvägsstyrelsen

anser därför, att under nu nämnda förutsättningar det förslagsanslag,

som skall upptagas i riksstaten för år 1918 att användas för utbetalande av statsbidrag

till fraktkostnaderna för kalk m. in. för jordbrukets behov, skulle kunna

begränsas till nämnda belopp.

Med framhållande av att de kalktransporterande järnvägarnas ekonomi kräver,

att de fortast möjligt få uppbära ovannämnda för försändelser i samtrafik medgivna

extra så kallade banavgifter, får järnvägsstyrelsen i underdånighet hemställa, att

Eders Kungl. Maj:t måtte redan nu förklara, att det förhållandet, att järnvägsstyrelsen

vid beviljande av vissa extra banavgifter fäst det villkoret, att de icke finge

debiteras för sådana sändningar av kalk m. m. för jordbrukets behov, för vilka

statsbidrag utbetalades, icke längre måtte utgöra hinder för järnvägsstyrelsen,

att vid utbetalande av dylikt statsbidrag inräkna ifrågavarande banavgifter i detsamma.

Därjämte får järnvägsstyrelsen i anslutning till styrelsens ovan angivna förslag

om vissa ändringar av bestämmelserna angående utbetalande av statsbidraget

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes med upphävande av nådiga breven den

7 september 1915 och den 9 juni 1916 i nåder förordna, att från tidpunkt, som

Eders Kungl. Maj:t kan finna lämplig, mom. l:o i nådiga brevet den 11 oktober

1912 skall hava följande ändrade lydelse:

1) Statsbidrag må utgå endast i det fall, att frakten för 100 kilogram i tariff

U inklusive provisorisk tilläggsavgift enligt statens järnvägars taxa, eventuellt med

tillägg av nedan angivna banavgifter och frakttillägg, överstiger 30 öre och icke

till större belopp, än att, vid beräkning på sätt nu nämnts, fraktkostnaden efter

avdrag av statsbidraget utgör minst 30 öre för 100 kilogram.

Statsbidraget skall utgå efter den transporterade verkliga vikten, avrundad

uppåt till närmaste 100-tal kilogram, och skall beräknas efter det belopp per 100

kilogram, som motsvarar 20 procent av summan av fraktsatsen i omförmälda tariff

U och den för nämnda tariff i nådiga kungörelsen den 27 augusti 1915 bestämda

provisoriska tilläggsavgiften för det vid fraktberäkning i allmänhet tillämpade avståndet

.mellan avsändnings- och mottagningsstationerna.

Även vid transporter över enskild järnväg skall statsbidraget utgå enligt

ovan angivna grunder och även i detta fall med iakttagande, att större bidrag icke

må utgå, än att fraktkostnaden efter avdrag av statsbidraget utgör minst 30 öre

för 100 kilogram.

I de fall, då vid försändning över flera järnvägar frakten utgår med en för

hela våglängden beräknad transportavgift med tillägg av så kallade banavgifter,

ordinarie och extra, samt eventuellt så kallade frakttillägg, må, förutom det enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

i)

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 108.

ovanstående grunder uträknade beloppet, de i fraktsatserna per 100 kilogram ingående

banavgifterna utom eu ävensom frakttilläggen ersättas genom statsbidraget.

Därest frakten utgår med summan av för de särskilda järnvägarna enligt

deras egna taxor beräknade avgifter, må statsbidraget likaledes utgå med 20 procent

av summan av frakten i tariff U enligt statens järnvägars taxa och vederbörlig

provisorisk tilläggsavgift efter det sammanlagda avståndet mellan avsändnings-

och mottagningsstationen jämte banavgifter, beräknade till 4 öre för varje

utöver avsändningsbanan i transporten deltagande bana.»

Vid järnvägsstyrelsens utlåtande var fogad en översikt över statsbidrag

och nettofrakter i öre per 100 kilogram för jordbrukskulle vid

transporter å olika avstånd efter nuvarande och de av styrelsen föreslagna

grunder. Från styrelsen har sedermera erhållits en i vissa hänseenden

omarbetad tablå, vilken jag längre fram torde få meddela.

Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 13 januari 1917 i anledning

av vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört yttrat följande:

»Uti underdånig skrivelse den 31 december 1915 har järnvägsstyrelsen framhållit,

att då det ursprungliga ändamålet med statsbidraget, nämligen att göra kalken

känd och värderad såsom gödslingsämne, torde kunna anses uppnått, det vore lämpligt

att genom gradvisa skärpningar av villkoren för bidragets utbetalande minska

detsamma, till dess det slutligen skulle kunna helt bortfalla. Denna mening kan

lantbruksstyrelsen icke dela. Ehuru visserligen ett av skälen till beviljande av

bidrag för lindring av fraktkostnaderna för jordbrukskalk var det ovannämnda,

givas även andra, vilkas giltighet fortfarande kvarstå. Så förekommer kalken i

vårt land endast på begränsade områden, varigenom jordbrukarna i andra delar av

landet, dit fraktkostnaderna äro högst betydliga, såsom stora delar av Norrland,

komma i en synnerligen ogynnsam ställning och där utan fraktlindring det knappast

skulle löna sig att använda kallt. Vidare är det av synnerlig vikt för produktionen

av säd, att kalkning av jorden kan ske utan allt för stora kostnader. Detta är så

mycket viktigare nu. då stora svårigheter förefinnas att genom import förse landet

med dess behov av brödsäd och andra jordbruksprodukter och allt sålunda bör göras

för att söka främja jordbrukets inom landet produktion. Då lantbruksstyrelsen icke

dess mindre i sin förberörda underdåniga skrivelse icke velat avstyrka en sänkning

av bidraget för fraktlindringen, bar detta uteslutande skett av hänsyn till att statskassan

icke för hårt skulle komma att anlitas, men en så långt gående nedsättning

av bidraget, som den järnvägsstyrelsen i dess förevarande underdåniga skrivelse den

29 december 1916 föreslagit, kan lantbruksstyrelsen icke tillstyrka. Hittills har eu

rabatt å tariff U av 40 procent lämnats. Att nedsätta denna rabatt till 20 procent

skulle i synnerhet för de långt från kalkförekomsterna belägna jordbruken, vilka på

grund av klimatförhållanden m. m. kräva det största understödet, vålla en ökad

kostnad, som säkerligen skulle bliva till stor skada såväl för dem själva som för

landets förseende med jordbrukets alster.

Mot vad järnvägsstyrelsen i förevarande skrivelse i övrigt föreslagit bär lantbruksstyrelsen

icke något att erinra.

På grund av vad sålunda anförts får lantbruksstyrelsen i underdånighet hemställa,

att rabatten å kalkfrakterna enligt tarifi U icke måtte sättas lägre än 30 procent.»

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 90 käft. (Nr 108.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

text ra ba navgifter

för

kalksänd
•ninaar.

Kunt/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108.

Beträffande de av järnvägsstyrelsen omförmälda framställningarna

från enskilda järnvägar om rätt att uppbära extra banavgifter för "kalksändningar

torde jag få lämna följande redogörelse.

I gemensam skrivelse den 27 juli 1916 hava Västergötland—Göteborgs,

Lidköping—Skara—Stenstorps, Skara—Timmersdala, Lidköping—

Håkantorps, Kinnekulle—Lidköpings, Hjo—Stenstorps, Tidaholms och

Ostra Skånes järnvägsaktiebolag anfört följande:

»Genom nådig kungörelse av den 27 augusti 1915 medgav Eders Kungl. Haj:t,

att å Sveriges järnvägar unge tillämpas höjda taxor genom uttagande av särskilda

tilläggsavgifter. Fullt höjda taxor hava emellertid icke tillämpats i samtrafik förrän

från och med den 1 juli innevarande år.

Från och med nämnda dag har efter förhandlingar med kungl. järnvägsstyrelsen

medgivits, att i samtrafik avgifterna för fraktgods i alla tariffer må ökas

i allmänhet med 5 öre per 100 kilogram för var och en av i vederbörande transportväg

ingående enskild järnväg. Härvid har dock från fraktförhöjning undantagits varuslaget

kalk för jordbrukets behov, därigenom att kungl. järnvägsstyrelsen genom

sin ordersamling serie B nr 590 bestämt, att frakttillägget skall i form av »järnvägarnes

fraktbidrag» särskilt gottgöras trafikanten. Anledningen till kungl. järnvägsstyrelsens

beslut i fråga om nämnda fraktbidrag torde vara, att kung!, styrelsen

ansett angeläget, att den beviljade taxeförhöjningen icke komme att betunga statsbidraget

till fraktkostnader för försändelser av kalk in. in. för jordbrukets behov:

detta med hänsyn dels till de avsevärda belopp, till vilka ifrågavarande statsbidrag

årligen uppgå, dels därtill att Kungl. Maj:ts beslut att föreslå riksdagen, att av

statsmedel gälda jämväl de på kalkförsändelser belöpande banavgifterna och frakttilläggen

torde fattats under förutsättning, att dylika extra banavgifter eller frakttillägg

förekommo endast i ringa utsträckning.

Den omständigheten, att höjda frakter icke erhållas vid försändelser av kalk

för jordbrukets behov, torde för ett flertal enskilda järnvägar icke vara av någon

större ekonomisk betydelse, enär dylika kalkförsändelser ä dessa järnvägar icke

förekomma i någon större omfattning; men för undertecknade järnvägsbolag, å vars

järnvägar transport av kalk förekommer i utomordentligt stor grad, eller varest

kalk för jordbrukets behov är det mest förekommande varuslag för transport, är

det av synnerligen stor betydelse att få tillämpa den förhöjda frakttaxan jämväl

vid transport av kalk i samtrafik.

Yi våga i underdånighet fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å, att

varuslaget kalk vid transport i samtrafik taxeras 20 procent under lägsta tariff,

och är det härigenom av så mycket större vikt. att taxeförhöjningen får tillämpas

jämväl vid transport av detta varuslag, enär på grund av de så höga kolpriserna

med bestämdhet kan sägas, att nu utgående fraktavgifter i många fall icke ens

räcka till att täcka järnvägarnas självkostnader för transporterna av kalk.

Med anledning av vad vi sålunda anfört få vi i underdånighet anhålla, att

Eders Kung!. Maj:t måtte förklara, att vi undertecknade järnvägsbolag icke skola

vara skyldiga återbära någon del av oss tillerkända tilläggsavgifter av tillhopa

5 öre per 100 kilogram vid transport till, från eller över våra järnvägar för varuslaget

kalk för jordbrukets behov.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 108. 11

I särskilda skrivelser hava därjämte dels Falköping—Uddagårdens

och dels Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag gjort framställningar av

enahanda innehåll och därvid uppgivit, att kalktransporterna utgjorde

för den förra järnvägen 86 procent och för den senare en tredjedel av

hela den transporterade godsmängden.

Järnvägsstyrelsen har i utlåtande häröver den 29 december 1916

anfört:

»De enskilda järnvägarnas ekonomi har genom dyrtiden och därav följande

oerhörda stegring av driftkostnaderna blivit i avsevärd grad försämrad, varför vissa

åtgärder måst vidtagas för att bereda järnvägarna inkomstökning. Sålunda har

bland annat styrelsen i stor utsträckning medgivit berörda järnvägar rätt att för

godsförsändelser i samtrafik uttaga s. k. extra banavgifter. Därvid har emellertid

järnvägsstyrelsen gjort det förbehåll, att vederbörande järnvägar icke finge tillgodoforas

berörda extra banavgifter för sådana sändningar av kalk m. in. för jordbrukets

behov, för vilka statsbidrag utbetalades till emottagarna, enär statsverket

eljest på grund av bestämmelserna i nådiga brevet den 11 oktober 1912 angående

statsbidrag till fraktavgifter för kalk in. m. för jordbrukets behov skulle hava

drabbats av högre utgifter i form av statsbidrag för ifrågavarande sändningar, än

som vid bestämmelsernas fastställande varit avsett, och styrelsen ansett sig förhindrad

att utan Eders Kungl. Maj:ts tillstånd medgiva en sådan ökning av statsverkets

utgifter.

Att detta förfaringssätt i ganska avsevärd omfattning förhindrat en väl

behövlig ökning av eu del enskilda järnvägars inkomster, torde icke kunna bestridas.

Särskilt för sådana järnvägar, vilkas vagnslasttrafik till stor del utgöres av jordbrukskalk,

torde berörda förbehåll hava inneburit eu mycket kännbar åtstramning,

varigenom införandet av de extra banavgifterna icke fått den verkan, som av

vederbörande järnvägar därmed åsyftats.

I underdånig skrivelse denna dag angående förslag till bland annat ändrade

bestämmelser för statsbidragets utbetalande har järnvägsstyrelsen framhållit, att

det på grund av driftkostnadernas oerhörda stegring och de särskilt stora kostnader,

som kalktransporterna vålla järnvägarna, synes styrelsen numera nödvändigt att

tillerkänna de enskilda järnvägarna — såväl de, som nu gjort framställning därom,

som övriga järnvägar —- rätt till de extra banavgifterna även i fråga om försändelser

av jordbrukskalk.

Ett sådant medgivande skulle visserligen bereda statsverket en avsevärd

utgift, i det att statsverket finge ersätta mottagarna de därigenom ökade fraktavgifterna,

men denna ökade utgift kan kompenseras genom en skärpning av bestämmelserna

för statsbidragets utbetalande. Järnvägsstyrelsen har ock i förutberörda

underdåniga skrivelse föreslagit en skärpning, varigenom en sådan kompensation

kan vinnas.

Under hänvisning till nämnda skrivelse får järnvägsstyrelsen i underdånighet

hemställa, att de enskilda järnvägarna måtte medgivas rätt att ifråga om sändningar

av kalk m. m. för jordbrukets behov, för vilka statsbidrag utbetalas, uppbära dem

på grund av samtrafikstariffer tillkommande extra banavgifter.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Svenska mosshulturföreningen

.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 108.

I en till mig ställd skrift liar mellersta Sveriges kalkbruks centralförening

framhållit vikten av att icke genom ökade fraktkostnader kalkens

användning minskas och landets jordbruk skadas. Denna framställning

synes förutsätta, att de extra banavgifterna skulle kunna hava sådan

verkan. Härvid bör erinras, att enligt järnvägsstyrelsens förslag dessa

extra banavgifter icke skulle till någon del gäldas av trafikanterna utan

helt och hållet ersättas av statsbidraget, när och i den mån frakten,

med inräknande av dessa banavgifter överstege 30 öre för 100 kilogram.

Med anledning av järnvägsbolagens framställningar har lantbruksstyrelsen

i utlåtande den 2! februari 1917 anfört följande:

»Den av de enskilda järnvägarna begärda och av järnvägsstyrelsen förordade

befrielsen från skyldigheten att återbetala extra banavgifter för jordbrukskalk inverkar

icke i annan män på kalkfrakterna för de långa avstånden, än att därigenom

statsersättningsbeloppet ökas, då, så snart fraktkostnaden överstiger ett visst belopp,

alla såväl ordinarie som extra banavgifter bestridas av statsmedel, varemot frakten

för kalken utgår efter tariff IT med därå beräknad viss rabatt.

Under åberopande av vad lantbruksstyrelsen anfört i sina underdåniga skrivelser

i ämnet av den 23 december 1916 och den 13 januari 1917, får lantbruksstyrelsen

erinra, att den nedsättning i omförmälda rabatt å tariff U från 40 till 30 procent,

som lantbruksstyrelsen föreslagit för att statsanslaget till. ersättning för fraktkostnaderna

för kalk icke skulle bliva för högt, avsåg, bland annat, att täcka det

av järnvägsstyrelsen förordade utbetalandet till de enskilda järnvägarna av de extra

banavgifterna. Ett bifall till den föreliggande framställningen inverkar icke på

fraktavgifterna för jordbrukskalken i annan händelse, än om till följd härav statens

kostnader bliva för stora och fraktrabatten av detta skäl måste minskas. En dylik

minskning utöver den av lantbruksstyrelsen förordade från 40 till 30 procent anser

lantbruksstyrelsen, såsom styrelsen förut framhållit, icke önskvärd, enär tillförseln

av kalk till åkerjorden skulle minskas till skada för den inhemska spannmålsproduktionen.

På grund av vad sålunda blivit anfört, får lantbruksstyrelsen, som icke kan

med säkerhet bedöma, huruvida sökandenas framställning vilar på skälig grund och

därför bör bifallas, i underdånighet hemställa att, om så skulle vara fallet, statsbidraget

till kalkfraktema måtte höjas, så att icke genom bifall till sökandenas

framställning en nedsättning av rabatten å tariff U under den av lantbruksstyrelsen

föreslagna kommer att äga rum.»

Svenska mosskulturföreningens styrelse har i detta ämne inkommit

med en skrift, vari huvudsakligen anföres följande:

»I likhet med lantbruksstyrelsen anser mosskulturföreningens styrelse det

under nu rådande förhållanden, då det är av yttersta vikt, att jordens avkastninguppdrives

så mycket som möjligt och produktionen av brödsäd och andra kulturväxter

inom eget land säkerställes, vara särskilt av behovet påkallat, att allt göres

för att befordra detta. Dessutom är tillgången på för denna ökade produktion nödvändiga

gödselmedel i vissa avseenden rätt knapp, varför det är av iin större vikt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108. 13

än under vanliga år, att den växtnäring, som därmed tillföres jorden, också i möjligaste

mån kommer växterna till godo, vilket blir fallet endast om kalk i tillräcklig

mängd förefinnes.

Då det är att befara, att eu ökning i fraktkostnaderna å kalk enligt lantbruksstyrelsens

eller än mer järnvägsstyrelsens förslag skulle medföra en minskad

användning av detta nödvändiga hjälpmedel till höjande av jordens avkastning, och

detta särskilt under nuvarande kristid vore mer än beklagligt, får svenska mosskulturföreningens

styrelse härmed i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen, att den fraktlindring, som hittills utgått med restitution av

40 procent av fraktkostnaderna vid transport å järnväg av kalk: för jordbrukets

behov, också fortfarande må äga tillämpning och att ett däremot svarande belopp

såsom förslagsanslag anvisas.»

Aven om de av mosskulturföreningen framhållna synpunkterna Departements.

kräva allt beaktande, finner jag i likhet med såväl lantbruksstyrelsen ''

som järnvägsstyrelsen det vara nödvändigt, att vissa skärpningar företagas

i de nu gällande villkoren för statsbidrag. Utan sådana skärpningar

skulle nämligen de statsmedel, som skulle erfordras till dylika

statsbidrag, med all säkerhet stiga till alltför stora belopp.

En sådan stegring beror, såsom av utredningen framgår, på flera

skilda orsaker. Redan hittills hava kalktransporterna så att säga normalt

ökats under årens lopp, både i kvantitet och i väglängd. Härtill kommer nu,

att fraktkostnaderna väsentligt ökats genom de av Kungl. Maj:t medgivna

provisoriska tilläggsavgifterna. Om likafullt statsbidrag skulle erhållas

redan vid en lägsta fraktkostnad av 25 öre per 100 kilogram samt utgå

med 40 procent å fraktsatserna i tariff U med tillägg av dessa tilläggsavgifter,

är det tydligt, att statsbidragens summa skulle i hög grad

ökas. Vid bifall till järnvägsstyrelsens förslag i anledning av ovanberörda

framställningar av vissa enskilda järnvägar skulle ytterligare tillkomma

högst betydliga belopp såsom gottgörelse för extra banavgifter.

Vad sistnämnda fråga angår får jag efter samrådfmed chefen för

civildepartementet såsom min åsikt uttala, att vägande skäl synas vara

anförda för medgivande åt de enskilda järnvägarna att även i fråga om

kalksändningar, för vilka statsbidrag utgår, uppbära dem på grund av

samtrafikstariffer tillkommande extra banavgifter. Jag anser mig därför

nu böra räkna härmed.

För att minska den av dessa orsaker påräkneliga utgiftsstegringen

har nu järnvägsstyrelsen föreslagit skärpning i villkoren i två hänseenden.

Sålunda har föreslagits att höja det minimifraktbelopp, som skall

ligga till grund för statsbidrag, från 25 till 30 öre per 100 kilogram.

Denna åtgärd betyder, dels att statsbidrag skall utgå först vid transporter

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108.

på något längre avstånd än om de nuvarande reglerna bibehållas. Lägsta

statsbidragsberättigande avståndet blir nämligen utsträckt från 94 till

120 kilometer. Dels ock betyder den, att fraktreduktionen vid visaa

längre transporter ej skall göras så stark som förut. Den skall nämligen

ske blott till 30 öre och icke ända ned till 25 öre. Under det

att enligt nuvarande regler och med iakttagande av de nya provisoriska

tilläggsavgifterna 100 kilogram kalk kunna med användning av statsbidrag

fraktas för 25 öre ända till ett avstånd av 200 kilometer, skulle

genom sagda skärpning frakten redan vid 94 kilometer överstiga 25 öre.

Mot den genom denna åtgärd åstadkomna skärpningen har lantbruksstyrelsen

icke haft något att erinra, och då den drabbar de transporter,

vid vilka i allt fall fraktkostnaden för 100 kilogram är lägst och där

alltså statsbidrag bör lättast kunna undvaras, vill även jag biträda förslaget

därom.

Den andra föreslagna skärpningen avser att minska den procentsats

å frakten enligt tariff U, med vilken statsbidraget skall utgå

— naturligtvis endast så att frakten i allt fall uppgår till minst 30 öre

enligt det nyss förordade förslaget. För närvarande är denna procentsats

40. Järnvägsstyrelsen har föreslagit 20 och lantbruksstyrelsen 30.

Tillika har järnvägsstyrelsen i ovanberörda utlåtande meddelat, att kostnaderna

för statsbidrag under vissa förutsättningar kunde beräknas till

sammanlagt 500,000 kronor, ifall procentsatsen 20 godkändes. På min

begäran har numera från samma styrelse meddelats, att procentsatsens

bestämmande till 30 syntes skola under i övrigt samma förutsättningar

medföra en merutgift för statsverket av 75,000—100,000 kronor.

För att erhålla en tydlig bild av huru de bägge förslagen skulle

verka har jag från järnvägsstyrelsen införskaffat tablåer över statsbidrag

och nettofrakter i öre per 100 kilogram vid kalktransporter å statens

järnvägar å olika avstånd dels efter nuvarande grunder (mer än 25 öres

frakt och 40 procent) dels efter frakt överstigande 30 öre samt respektive

30 och 20 procent å tariff U, i varje fäll med iakttagande av den från

och med den 1 februari 1917 gällande provisoriska tilläggsavgiften.

Dessa tablåer hava sammanställts sålunda:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108. 15

Km.

Statsbidrag

Nettofrakt

Ökad

nettofrakt

Km.

Statsbidrag

Nettofrakt

Ökad

nettofrakt

nu

30%

20%

nu

70%

80%

70 %

80%

nu

30%

20%

nu

70%

80%

70%

80%

94

i

25

20

26

1

1

165

12

7

7

25

30

30

5

5

96

i

—

25

26

26

1

1

170

13

8

8

25

30

30

5

5

98

i

_

—

25

26

26

1

1

180

15

10

8

25

30

32

5

7

1 100

i

_

—

25

26

26

1

1

190

16

11

8

25

30

33

5

8

j 105

3

—

25

28

28

3

3

200

17

12

8

25

30

34

5

9

no

4

_

—

25

29

29

4

4

210

17

13

9

26

30

34

4

8

1 115

5

—

—

25

30

30

5

5

220

18

14

9

28

32

37

4

9

I 120

6

1

1

25

30

30

5

5

230

18

14

9

28

32

37

4

9

125

6

1

1

25

30

30

5

5

240

19

14

10

29

34

38

5

9

130

0

1

1

25

30

30

5

5

250

20

15

10

29

34

39

5

10

135

7

2

2

25

30

30

5

5

300

22

17

11

33

38

44

5

11

140

9

4

4

25

30

30

5

5

350

24

18

12

37

43

49

6

12

145

10

5

5

25

30

30

5

5

400

27

20

13

40

47

54

7

14

'' 150

11

6

6

25

30

30

5

5

500

32

24

16

47

55

63

8

16

155

11

6

6

25

SO

30

5

5

1,000

57

43

28

85

99

114

14

29

160

11

6

6

25

30

30

5

5

Av denna tablå framgår, att vid en lägsta fraktsats av 30 öre för

grundläggande av rätt till statsbidrag valet av procentsatsen 30 eller

20 icke utövar inflytande förrän vid ett transportavstånd av 180 kilometer.

Vid kortare avstånd kan nämligen redan procentsatsen 20 bringa

ned fraktkostnaden till 30 öre. Från och med 180 kilometer inträder

som sagt skillnad, vilken ökas så, att redan från och med 210 kilometer

procentsatsen 20 medför dubbelt större ökning gent emot nuvarande

förhållanden än procentsatsen 30.

Nu är det visserligen sant, att medeltransportlängden för kalksändningar

ligger betydligt under 180 kilometer. Härvid är dock att

märka, att de flesta av dessa transporter ske över så pass kort väglängd,

att de icke framdeles skulle åtnjuta statsbidrag på grund av 30 öres

gränsen, och att övriga transporter under 180 kilometer ju i bägge fallen

skulle få samma statsbidrag. Frågan gäller endast huruvida det starkare

främjandet av kalktransporter å sträckor av minst 180 kilometer tillräckligt

motiverar den av järnvägsstyrelsen beräknade merutgiften för

staten av-75,000 å 100,000 kronor. Jag vill för min del svara ja på

denna fråga och tar då framför allt hänsyn till att avstånden mellan

kalkförekomsterna och de mest kalkfattiga delarna av landet, isynnerhet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 108.

de trakter där stora mossodlingar och ännu ouppodlade men odlingsbara

mossar förekomma, i allmänhet är ganska stort. Jag kan exempelvis

framhålla, att på sträckan från Falköping över Nässjö och vidare

söderut 180 kilometers avstånd från Falköping uppnås redan före

Moheda station. I Norrland med dess väldiga arealer av kalkbehövande

mossmarker bliva transportavstånden naturligtvis vida längre. Då såsom

lantbruksstvrelsen och mosskulturföreningen framhållit just under nuvarande

knapphet å konstgödselmedel kalkningen kan hava ännu större

betydelse än eljest till befordrande av växtligheten, vill jag tillstyrka att

icke för närvarande starkare reduktion av den nu gällande procentsatsen

vidtages än till 30 procent. Fm större skärpning i villkoren skulle för

övrigt ej stå rätt väl tillsammans med de åtgärder av skilda slag, som

staten funnit sig böra nu vidtaga för att uppmuntra jordbrukets produktion

och säkerställa landets tillgång på livsförnödenheter.

Då i årets statsverksproposition blivit i enlighet med järnvägsstyrelsens

förslag den 29 december 1916 till statsbidrag för fraktavgifter

för kalk beräknat ett belopp av allenast 500,000 kronor, skulle

ett godkännande ar procentsatsen 30 medföra, att anslaget måste höjas,

och torde höjningen icke böra sättas till mindre belopp än 100,000

kronor. Chefen för finansdepartementet har meddelat mig, att tillgång

härtill torde kunna beredas å budgeten för år 1918.

I anslutning till vad jag nu anfört får jag därför hemställa, att

Eders Kungl. Magt måtte i proposition föreslå riksdagen

att för lindring av fraktkostnaderna vid transport å järnväg av

kalk, kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets behov å extra stat under

nionde huvudtiteln för år 1918 anvisa, såsom förslagsanslag, 600,000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga . . . till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagan.

Ur protokollet:

Herman ScMytern.

STOCKHOLM, 1SAAC MAKCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1917:51 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till lindring av fraktkostnader för kalk m. m. s. 1 i texten