Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskild bestämmelse att tills vidare gälla i fråga om skydd för vissa främmande patent

1917-03-13 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:118, Med förslag till lag med särskild bestämmelse att tills vidare gälla i fråga om skydd för vissa främmande patent

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 118.

1

Nr 118.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag med särskild bestämmelse att tills vidare gälla i fråga

om skydd för vissa främmande patent; given Stockholms

slott den 13 mars 1917.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Magt härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag med särskild bestämmelse

att tills vidare gälla i fråga om skydd för vissa främmande patent.

Kungl. j\Iaj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 98 käft. (AV 118.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majtfs nåd. proposition nr 118.

Förslag

till

Lag

med särskild bestämmelse att tills vidare gälla i fråga om skydd för vissa

främmande patent.

Härigenom förordnas som följer:

Med avseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket

patenterad uppfinning gör motsvarande medgivande, skall, utan hinder av

vad under 1) i 25 § av förordningen angående patent är såsom villkor

för tillämpningen av den i nämnda lagrum givna bestämmelsen stadgat

angående den tid, inom vilken patent i det där avsedda fall bör här sökas,

Konungen äga förordna, att, om någon här i riket sökt patent å en

uppfinning, varå han tidigare, dock ej före den 31 juli 1913, sökt skydd

i den främmande staten, då må förstberörda ansökning i förhållande till

andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant hinder emot patents

meddelande, som i 3 § av nämnda förordning otnförmäles, betraktas så,

som vore den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten,

för så vitt ansökningen här i riket skett före utgången av viss tid, som

må i förordnandet bestämmas till högst femton månader från det denna

lag trätt i kraft, samt sökanden hos patentmyndigheten här i riket

framställt anspråk på sådan företrädesrätt inom tid och på sätt, som av

Konungen i förordnandet bestämmes.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 118.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Höjd Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 10 november 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde, efter

gemensam beredning med hans excellens herr ministern för utrikes ärendena

samt chefen för finansdepartementet, dels patent- och registreringsverkets

underdåniga skrivelser den 9 april 1915 och den 22 februari 1916 angående

utsträckning av den i konventionen för skydd av den industriella äganderätten

omförmälda så kallade prioritetsfristen för patentansökningar, dels

ock svenska uppfinnareföreningens underdåniga skrivelse i samma ämne

den 19 april 1916.

Härvid anförde föredragande departementschefen:

»Den i Paris den 20 mars 1883 avslutade och av Sverige den 26

juni 1885 tillträdda konventionen för skydd av den industriella ägande
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 118.

rätten, sådan samma konvention ändrats genom den jämväl av vårt land ratificerade

tilläggsakten den 14 december 1900, innehåller bland annat, i art. 4,

att den, som i en av de fördragsslutande staterna i behörig ordning gjort

ansökan om erhållande av patent, skall, under förbehåll av tredje mans

rätt, för ansökan i de övriga staterna äga företrädesrätt under tolv månader;

och skall till följd härav ansökan, som sedermera inom utgången av

denna tid göres i annan stat, tillhörande unionen för skydd av den industriella

äganderätten, icke anses kraftlös på grund av åtgärder, vidtagna under

mellantiden, sålunda enkannerligen icke genom annan ansökan eller genom

uppfinningens offentliggörande eller utövning. Den i Washington den 2

juni 1911 reviderade konventionen, som den 27 oktober innevarande år

tillträtrs jämväl av Sverige, återgivet* nämnda bestämmelse, i sak oförändrad.

— Jag vill erinra om, att en översättning av den reviderade konventionen

var såsom bilaga fogad vid Kungl. Majrts proposition nr 96 till senare

riksdagen 1914.

Såväl enligt svensk som enligt utländsk lagstiftning gäller såsom

huvudvillkor för ett patents giltighet, att den uppfinning, å vilken patent

sökes, är ny. Därest nu, sedan patent å en uppfinning sökts i ett unionsland,

uppfinningen blivit känd genom offentliggörande i tryck, exempelvis

genom publicerande i de av vederbörande patentmyndighet utgivna så kallade

patentskrifter, kan detta, om uppfinnaren senare vill söka patent i ett

annat unionsland, där verka som nyhetshinder. Det kan ock tänkas, att

någon, som i förstnämnda unionsland tagit kännedom om den till patent

anmälda uppfinningen, antingen företager sig att i ett annat unionsland

utöva densamma, vilket ju även kan vara nyhetsskadande, eller ock för

egen del anmäler uppfinningen till patent i sistnämnda land, innan uppfinnaren

själv medhunnit att där söka skydd. För att uppfinnaren må

under någon tid vara tryggad mot rättsförlust på grund av sådana omständigheter

som de nu nämnda, har konventionens bestämmelse om den

så kallade prioritetsfristen tillkommit.

Redan vid tiden för den gällande svenska patentförordningens utfärdande

år 1884 var det avsett, att Sverige skulle ansluta sig till unionen för skydd av

den industriella äganderätten, den så kallade patentunionen. I överensstämmelse

därmed innehöll förordningen i sin ursprungliga lydelse, i 3 § andra

stycket och i 25 §, bestämmelser i förevarande hänseende. Efter lagändringar

åren 1897, 1902 och senast den 7 augusti 1914, återfinnas motsvarande bestämmelser

nu i 25 § under 1). I anslutning till konventionens regler angående

patentprioritetsfrist gäller enligt sistnämnda lagrum, att med avseende

å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket patenterad uppfinning gör

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 118.

5

motsvarande medgivande, Kungl. Maj:t tiger förordna, att, om någon här i

riket, sökt patent å en uppfinning, varå han tidigare sökt skydd i den främmande

staten, då må förstherörda ansökning i förhållande till andra ansökningar

— jämför 9 § patentförordningen — ävensom med hänsyn till sådant

hinder emot patents meddelande, sura i tf § av förordningen omförmäles, betraktas

så, som vore den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande

staten, för så vitt ansökningen här i riket skett före utgången av viss tid,

som kan i förordnandet bestämmas till högst tolv månader från det skyddet

söktes i den främmande staten, samt sökanden hos patentmyndigheten

liär-ji riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt inom tid och på sätt,

som av Kungl. Maj:t i förordnandet bestämmes. I förbigående må anmärkas,

att en i samma lagrum jämväl omförmäld prioritet sfrist om högst

tre månader icke för närvarande har någon praktisk betydelse.

Med tillämpning av ifrågavarande bestämmelse i patentförordningen

har, i anslutning till konventionsakterna av 1*83, 1900 och 1911, Kungl. Maj:t

under åren 1885 och 1902 samt nu senast den 27 oktober 1916 utfärdat

särskilda kungörelser angående skydd bland annat för patent, som beviljats i

främmande stater, tillhörande patentunionen. I den under innevarande år

utfärdade kungörelsen har i fråga om uppfinning, skyddad i främmande

stat som anslutit sig den reviderade konventionen den 2 juni 1911, förordnats,

att stadgandet under 1) i 25 § av förordningen angående patent

skall äga tillämpning, därest patent sökes här i riket inom tolv månader,

från det skyddet söktes i den främmande staten, samt sökanden hos patentmyndigheten

här i riket, innan beslut av nämnda myndighet fattats om

ansökningens kungörande i allmänna tidningarna, framställer anspråk på

den i samma lagrum angivna företrädesrätt och därvid lämnar uppgift å

den främmande stat, där skydd förut blivit sökt, ävensom å tiden, då

det skett.

Enligt vår lagstiftning blir alltså den, som i ett främmande unionsland

gjort ansökning om skydd för en uppfinning, under en tid av tolv

månader från nämnda prioritetsgrundande ansöknings ingivande säkerställd

här i riket ej mindre mot mellankommande nyhetshinder, som i 3 §

patentförordningen omförmäles, än även mot så kallat kollisionshinder,

varom talas i förordningens 9 §.

Prioritetsfristen för patentsökande utgör således enligt konventionen

och gällande svenska författningar tolv månader från det skydd .söktes

i främmande stat. Emellertid har den, jämlikt konventionens bestämmelser,

i Bern inrättade internationella byrån för skydd av den industriella

äganderätten, i ett den 5 november 1914 dagtecknat cirkulär

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 118.

till administrationerna för den industriella äganderätten i de unionen tillhörande

staterna, vilket cirkulär av patent- och registreringsverket överlämnats

med dess underdåniga skrivelse den 9 april 1915, upptagit frågan

om en provisorisk förlängning av berörda frist. Bernbyrån har i nämnda

cirkulär anfört, att det europeiska kriget hindrat talrika uppfinnare, tillhörande

såväl krigförande som neutrala stater, att inom den ifrågavarande prioritetsfristen

ingiva sina patentansökningar. Dröjsmål i detta avseende hade

föranletts dels därigenom att patentbyråerna, vilka hade att bereda och ingiva

utländska patentansökningar, på grund av mobilisering berövats sin personal,

dels ock genom den rubbning i postgången, som föranletts av trupptransporter.

Följden hätav hade blivit allvarliga förluster för de patentsökande.

Liknande dröjsmål kunde komma att inträffa även framdeles under kriget,

ty postgången, som ännu icke återvunnit sin normala snabbhet, kunde till

följd av krigshändelserna bliva hejdad på den ena eller andra platsen, och

de tomrum, som kriget förorsakat inom administrationerna, hade fortfarande

en ogynnsam inverkan i fråga om ärendenas snabba handläggning. Det

vore därför önskligt, att patent, vilka sålunda äventyrades genom mellankommande

fur ce majeure, bleve skyddade medelst ömsesidiga överenskommelser,

varigenom vederbörande uppfinnare under dessa oroliga tider tillförsäkrades

en nödig frist för att kunna bereda och ingiva sina ansökningar.

Fn förlängning av prioritetsfristen borde alltså genomföras. Denna förlängning

borde i princip antagas av alla unionsländer; men om det icke vore

möjligt att uppnå full enighet, läte det sig göra att bilda en tillfällig union

mellan en mindre krets av stater, vilka godkände den föreslagna anordningen.

Med hänsyn till vad sålunda uttalats, angav byrån vissa riktlinjer

för blivande bestämmelser i ämnet.

I ett senare, den 22 december 1914 till nämnda administrationer

avlåtet cirkulär, vilket jämväl överlämnats med patent- och registreringsverkets

n3^ssnämnda skrivelse, har bernbyrån angivit de grunder, eldigt

vilka byrån ansåge en internationell överenskommelse i ämnet böra avfattas.

I fråga om längden av den tid, under vilken de ifrågasatta

bestämmelserna om prioritetsfristens utsträckning borde gälla, har byrån

anfört, att det syntes byrån naturligt, att sagda tidslängd bestämdes med

hänsyn till krigets varaktighet; men byrån vore av den uppfattningen,

att åtskilliga administrationer skulle tveka att föreslå sina regeringar

en till tiden obestämd utsträckning av fristen. Fn internationell överenskommelse

skulle hava större förutsättningar för att vinna anslutning,

därest för utsträckningens giltighet bestämdes en maximitid, vilken ju,

om det visade sig nödvändigt, senare kunde utsträckas. Byrån har givit

sitt förslag i denna del följande lydelse: De prioritetsfrister, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 118.

7

bestämts genom art. 4 i unionskonventionen och som ännu löpte den 31

juli 1914, så ock de, vilka börjat efter nämnda dag, förlängas intill

sex månader efter dagen för det sista fredsslutet mellan unionsstater, som

för närvarande äro i krig; dock senast till och med den 30 juni 1916.—

Beträffande reciprociteten unionsläriderna emellan, har byrån ansett, att varje

land, som i viss utsträckning förlänger prioritetsfristen till förmån för utlänningar

från unionsländer, bör åtnjuta motsvarande behandling från

andra länders sida, utan att dock dessa äro skyldiga att gentemot förstnämnda

land tillämpa ett gynnsammare behandlingssätt än som motsvarar

det landets inhemska bestämmelser.

En provisorisk lagstiftning i det av bernbyrån sålunda angivna

syfte har numera genomförts i flertalet av de till patentunionen hörande

länder. Av hithörande författningar — samtliga intagna i unionens officiella

tillskrift La projjriété industrielle — vill jag nu i korthet göra en

sammanställning.

I Norge har genom en den 14 juli 1916 utfärdad lag den prioritetsfrist

av tolv månader, som i överensstämmelse med pariskonventionens

art. 4 tillkommer borgare eller undersåte i unionsstat för ingivande av

patentansökning, blivit, för så vitt fristen icke var utlupen den 29 juli

1914, förlängd till och med den 31 december 1916; varjämte konungen

tills vidare kan bestämma, att fristen ytterligare förläriges för en eller

flera perioder, var och en om högst sex månader. Denna förlängning

tillkommer icke borgare eller undersåte i unionsstat, med mindre denria stat

å sin sida medgiver norska borgare eller undersåtar en förlängning av den

i konventionen oinförmälda prioritetsfrist. Konungen avgör i vilka stater

detta villkor är uppfyllt.

I Danmark har handelsministern, i enlighet med honom i en provisorisk

lag den 10 september 1914 lämnat bemyndigande, genom kungörelse

den 11 i samma månad förklarat, att den frist av tolv månader

från tidpunkten för inlämnande i främmande stat av ansökan om patent

å en uppfinning, inom vilken ansökan om patent å samma uppfinning

skulle ingivas i Danmark för att uppnå de i danska patentlagen angivna

företrädesrättigheter, bleve, för så vitt fristen icke utlupit före den 1

augusti 1914, förlängd sålunda, att den utlöpte först den 1 december 1914.

Genom särskilda kungörelser 1915 och 1916 har fristen ytterligare förlängts,

nu senast till den 1 januari 1917. Någon fordran på reciprocitet

har icke uppställts.

I Tyskland hava genom författningar den 7 maj 1915 och den 8

april 1916 de enligt art. 4 av pariskonventionen stadgade prioritetsfrister

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 118.

blivit, så framt de icke utlupit före den 31 juli 1914, förlängda till utgången

av sex månader efter krigstillståndets slut. Denna bestämmelse

miller till förmån för främmande staters undersåtar, om och i den man,

enligt tillkännagivande i Reichx-GesetzUatt, prioritetsfristerna i dessa stater

förlängas till förmån för tyska undersåtar. — I Österrike och i Ungern

hava författningar av motsvarande innehåll utfärdats.

I Schweiz utfärdades den 21 december 1914 en författning, enligt

vilken i fråga om patentansökning, som gjorts i främmande stat under

tiden mellan den 31 juli 1913 ocli den 31 juli 1914, prioritetsfristen utsträcktes

till den 31 juli 1915. Fristen har sedermera ytterligare utsträckts.

Reciprocitet kräves ej.

I Nederländerna gäller, enligt lag den 29 juli 1916, att prioritetsfrist,

som löpte den 1 augusti 1914 eller som sedermera utgått, kan

av patentmyndigheten på grund av en motiverad ansökning utsträckas på

högst sex månader för varje gång.

I Frankrike har genom lag den 27 maj 1915 patentprioritetsfristen

suspenderats från den 1 augusti 1914 under den tid, fientligheterna fortfara,

intill en tidpunkt, som framdeles skall bestämmas. Ifrågavarande

förmån kommer endast dem till godo, som äro medborgare i en till

patentunionen hörande stat, vilken medgiver eller kominer att medgiva

franska undersåtar motsvarande förmän. — Jämväl Spanien och Portugal

hava meddelat liknande bestämmelser, likaså Brasilien, som emellertid ej

kräver reciprocitet.

I England utfärdades den 21 augusti 1914 ett provisoriskt reglemente

rörande patent, att från den 7 i samma månad gälla under krigstillståndet

i Europa och sex månader därefter. Enligt bestämmelse i nämnda

reglemente kan vederbörande patent myndighet när som helst under detsammas

giltighetstid förlänga patentprioritetsf risten, da någon i god tro åberopar

omständigheter, beroende av kriget, såsom hinder för en patentansöknings

ingivande inom föreskriven tid; varje fall skall särskilt för sig

undersökas.

I Amerikas förenta stater gäller i ämnet en lag av den 17 augusti

1916. Enligt nämnda lag kan, därest någon, som förut ingivit en patentansökning,

blivit av det nuvarande krigstillståndet hindrad att inom rätt

tid ingiva en senare ansökning, prioritetsfristen förlängas med nio månader.

Lagen avser patentansökningar, som bort ske i Förenta staterna undertiden

från den 1. augusti 1914 till den 1 januari 1918. Ifrågavarande

bestämmelser gälla till förmån för medborgare i sådana främmande länder,

vilka medgiva medborgare i Förenta staterna väsentligen motsvarande

fördelar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 118.

9

Till den reviderade konventionen äro för närvarande anslutna, förutom

Sverige, följande främmande stater, nämligen Amerikas förenta stater,

Belgien, Brasiliens förenta stater, Danmark med Färöarna, Frankrike

med Algeriet och kolonier, Italien, Japan, Mexicos förenta stater, Nederländerna

med nederländska Indien, Surinam och Curaqao, Norge, Portugal

med Azorerna och Madeira, San Domingo, Schweiz, Spanien, Stora Britannien

och Irland med Ceylon, Nya Zeeland, Trinidad och Tobago, Tunis,

Tyskland med kolonier samt Österrike-Utigern med Bosnien och Herzegovina.

Såsom av den nyss lämnade redogörelsen framgår, hava de bestå

av dessa stater numera utfärdat bestämmelser, åsyftande patentprioritetsfristens

provisoriska utsträckande.

I sin underdåniga skrivelse den 9 april 1915 har patent- och registreringsverket

till eu början framhållit, att prioritet srätten vore en av pariskonventionens

viktigaste förmåner. Rörande betydelsen därav behövde endast

erinras, att för patentansökningar, som ingåves utan rätt till prioritet, nyhetsgranskningen

skulle omfatta tiden intill dagen för ansökningens ingivande

och att sålunda, om dessförinnan sådana n3rhetshinder förefunnes, som omförmäldes

i patentförordningens 3 §, eller ansökan av annan om patent

å samma uppfinning före inlämningsdagen till patent- och registreringsverket

inkommit, ett giltigt patent här i landet icke kunde erhallas.

Ämbetsverket har vidare anfört, att den prioritetstid av tolv månader,

som i värt land medgivits, visserligen kunde synas även under nuvarande

förhållanden vara rundligt tilltagen för ordnande och ingivande

av utländska patentansökningar, men det förhölle sig i allmänhet så, att

det för den patentsökande vore önskvärt och av stor vikt att erhålla

någon kännedom om granskningsresultatet av ansökningen i hemlandet,

innan han bestämde sig för att söka patent i utlandet och underkastade

sig därmed förenade ganska avsevärda kostnader. Till följd av

kriget fördröjdes behandlingen av patentärendena, emedan sökandena eller

deras ombud mången gång ej vore i tillfälle alt ägna nödig tid åt ärendenas

utredning utan sökte och erhölle förlängda uppskov med besvarandet

av givna förelägganden. Framställningar om erhållande av sådana anstånd

hade även här ökats högst avsevärt. Under sådana förhållanden äventyrades

möjligheten att inom tolvinånadersfristen få någon kännedom om

granskningsresultatet i hemlandet och medhinna att söka patent i utlandet.

Patent- och registreringsverket hade redan emottagit ansökningar, varvid

under åberopande av de nuvarande exceptionella förhållandena framställningar

gjorts om erhållande av prioritet, oaktat ansökningarna inkommit

mer än tolv månader efter första ansökningens inlämnande i unionsstat.

Bihang till riksdagens protokoll 1817. 1 saml. 88 käft. (Nr 118). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 118.

Det kunde möjligen förefalla som om eu utsträckning av prioritetsfristen

mera skulle gagna utländska patentsökande än inhemska. Emellertid skulle

för tillämpning av utsträckning av prioritetsfristen fordras liknande medgivande

från utländska stater; och för inhemska uppfinnare, som till äventyrs

inkallades till krigstjänstgöring, kunde rätt till förlängning av prioritetstiden

få stor betydelse för patents sökande i utlandet. Utsträcktes ej

prioritetstiden, voro därjämte fara värt, att utländska uppfinningar, varå

eljest ansökningar om patent skulle inkomma, till skada för svensk industri

ej bleve här i riket patenterade. Med hänsyn till frågans enligt

ämbetsverkets förmenande stora betydelse, hade ämbetsverket ansett sig

böra ifrågasätta, att Kungl. Maj:t måtte utverka medgivande av riksdagen

att provisoriskt utsträcka den enligt gällande författningar medgivna prioritetsfristen

för patentansökningar.

Patent- och registreringsverkets omförmälda framställning föranledde

icke omedelbart någon åtgärd. Emellertid har ämbetsverket i sin senare

skrivelse den 22 februari 191 f>, under framhållande av att dåinera ett flertal

av de viktigaste unionsstaterna utfärdat bestämmelser i förevarande

hänseende, förnyat sin berörda hemställan. Ämbetsverket har i nämnda skrivelse

vidare anfört, att patentombuden alltjämt klagade över att postförbindelserna

med utlandet vore oregelbundna. Understundom hade handlingar

kommit vederbörande till banda, flera månader försenade, varigenom

äventyrades, att prioritetstiden ginge till ända, innan patentans ökningarna

ankoinme. Censuren, särskilt i Tyskland, hade på senare tiden skärpts

beträffande genomsläppande till utlandet av patenthandlingar. — Därest

en författning i ämnet komme att utlärdas, vore det ämbetsverkets mening,

att utsträckningen borde, i likhet med vad som förordnats i övriga unionsstater

som utfärdat bestämmelser i ämnet, gälla den prioritetsfrist, som

ännu löpte den 31 juli 1914 eller ock därefter började att löpa; och borde

för rätt för främmande stats undersåtar att åtnjuta den förlängda prioritetsfristen

fordras motsvarande medgivande i den främmande staten för

svenska undersåtar. Prioritet sfristens utgång kunde bestämmas exempelvis

till sex månader efter sista fredsslutet eller, om en sådan tidsbestämning

ansåges allt för svävande, till viss bestämd dag, allt under förutsättning

att fristen ej eldigt vanliga regler utlöpte ännu senare.

I sin underdåniga skrivelse den 19 april 1916 har svenska uppfinnareföreningen,

med instämmande i patent- och registreringsverkets förevarande

hemställan, anhållit, att sådana lagstiftningsåtgärder, som av ämbetsverket

föreslagits, måtte snarast möjligt vidtagas, på det att svenska

uppfinnare måtte komma i åtnjutande av de förmåner, som i främmande

länder i avseende å prioritetstidens förlängning medgivits utlän
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 118.

ningar under villkor av reciprocitet. Föreningen har dervid ytterligare

anfört, att Hven om åt den ifrågavarande åtgärden gåves retroaktiv verkan

på sätt ämbetsverket hemställt, likväl varje uppskov med densammas vidtagande

måste i hög grad förringa dess värde för de svenska uppfinnarna,

som icke kunde uppskjuta sökandet av patent i utlandet i oviss förhoppning

om att prioritetstiden där kunde komma att för deras vidkommande

bliva förlängd på grund av i framtiden lämnat motsvarande medgivande

från Sveriges sida. — 1 detta sammanhang tillåter jag mig omnämna, att

innehavare av olika patentbyråer här i staden, vid upprepade muntliga

hänvändelser till justitiedepartementet i förevarande ämne, framhållit önskvärdheten

av att bestämmelser i angivna svfte komma till stånd.

Jämväl på diplomatisk väg har, under hänvisning till bernbyråns

omförmälda framställning och till reciprocitetsbestämmelserna i den utländska

provisoriska lagstiftningen i ämnet, hemställts, att även Sverige

måtte medgiva förlängning av ifrågavarande prioritetsfrist till någon tidpunkt

efter krigets slut.

Såsom av min nyss lämnade redogörelse framgår, har behovet av en

efter de nuvarande exceptionella förhållandena avpassad förändrad anordning

på förevarande område gjort sig gällande i våra gramdänder och i de flesta

övriga till patentunionen hörande länder — krigförande eller neutrala—, som

i förevarande hänseende intaga en ställning, jämförlig med vårt lands. Vid

sådant förhållande och dä det inhemska uppfinnarintressets närmaste

representanter, med hänsyn till de fördelar som för dem stå att vinna

genom en på detta område genomförd reciprocitet, pakallat motsvarande

bestämmelsers upptagande i vår lagstiftning, anser jag mig nu böra tillstyrka

vad patent- och registreringsverket i sådant avseende föreslagit.

I överensstämmelse med flertalet av förutnämnda utländska författningar

torde, på sätt ämbetsverket jämväl hemställt, den blivande provisoriska

lagstiftningen böra avse ett allmänt utsträckande av den gällande

patentprioritetsfristen, under förutsättning av ömsesidighet. Tydligen bör,

i anslutning till den gällande patentlagstiftningens system, en blivande

lag i ämnet innefatta allenast ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att,

inom den genom lagens bestämmelser givna ramen, meddela förordnande

om fristens förlängning. Kungl. Maj:t tillkommer det da att vid utfärdande

av sådant förordnande pröva, huruvida med avseende på de särskilda

främmande ländernas lagstiftning förutsättningarna för reciprocitet

äro för handen.

Tidpunkten för den föreslagna förlängda prioritetsfristens utlöpande

har patent- och registreringsverket i likhet med bernbyrån ansett kunna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. May.ts nåd. proposition nr 118.

bestämmas exempelvis till sex månader efter sista fredsslutet eller, om en

sådan tidsbestämning ansåges alltför svävande, till viss bestämd dag. Då

emellertid tiden för krigets slut icke kan förutses, har jag ansett, att den

i eldighet med den nya lagen bestämda fristen bör kunna utgå senast

femton månader efter lagens* ikraftträdande. Skulle det framdeles finnas

lämpligt att än ytterligare utsträcka fristen, lärer frågan om fortsatt

provisorisk lagstiftning i ämnet få ankomma på statsmakternas förnyade

prövning. — Såsom patent- och registreringsverket framhållit, bör en

enligt den föreslagna lagen bestämd prioritetsfrist gälla endast under

förutsättning, att fristen ej enligt vanliga regler, således enligt 25 § 1) i

patentförordningen samt 1 § i kungörelsen den 27 oktober 191H, utlöper

ännu senare. Tydligen bör en prioritefrgrundande ansökning, som

gores senare än tolv månader före den föreslagna femtonmanadersfristens

utgång, vara verksam under fulla tolv månader från det ansökningen

skedde. Denna grundsats har emellertid ej ansetts behöva utsägas i lagförslaget.

I sin skrivelse av den 22 februari 1916 har patent- och registreringsverket

hemställt, att den föreslagna utsträckningen av prioritetsfristen

måtte, i likhet med vad som förordnats i övriga unionsstater som utfärdat

bestämmelser i ämnet, gälla den frist, som ännu löpte den 31 juli 1914

eller ock därefter började att löpa. Aven denna ämbetsverkets hemställan

har jag, om också ej utan tvekan, ansett mig böra biträda. Därvid har

jag visserligen icke förbisett de principiella betänkligheter, som kunna

göras gällande mot en sådan anordning. Givetvis skulle det stå mest i

överensstämmelse med allmänna rättsgrundsatser, om förmånen av prioritetsfristens

förlängning komme endast sådana uppfinningar till del, i fråga

om vilka denna frist ännu icke gått till ända vid den föreslagna lagens

ikraftträdande. Men, såsom av patent- och registreringsverket samt från

andra håll påpekats, skulle med en sådan anordning lagens effektivitet icke

bliva synnerligen stor. Och det gäller ju här en undantagslagstiftning,

avsedd att genomföras till lindrande, så vitt möjligt, av de olägenheter,

som i förevarande avseende uppstått på grund av krigstillståndet i Europa.

I samtliga de främmande stater, som, på sätt förut nämnts, utfärdat provisoriska

författningar i ämnet, har ock förlängningen avsett även de

prioritetsfrister, vilka vid krigsutbrottet ännu löpte men därefter tilländagått

före de särskilda författningarnas tillkomst. Tydligen är det högst

önskvärt, att på ifrågavarande för den internationella samfärdseln synnerligen

betydelsefulla rättsområde överensstämmelse, även i fråga om dessa

tillfälliga åtgärder, så vitt möjligt åvägabringas mellan vår och andra till

patentunionen hörande länders lagstiftning. Den ifrågasatta förlängningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 118.

13

bör alltså aven efter min mening avse den prioritetsfrist, som ännu löpte

vid tidpunkten för krigsutbrottet och som således grundade sig på primäransökning,

gjord utom riket under de före sagda tidpunkt senast förflutna

tolv månaderna. I överensstämmelse härmed torde lämpligen böra

gälla, att den förlängda fristen skall tillämpas i de fall, då ansökning

ingivits utomlands den 31 juli 1913 eller senare. Då ansökning tidigare

än sistnämnda dag gjorts utom riket, skulle således prioritetsrätt i vårt

land vara utesluten även enligt den nya lagstiftningen.

Enligt de av mig nu angivna grunder har jag, i nära anslutning

till bestämmelserna under 1) i 25 § av gällande patentförordning, låtit inom

justitiedepartementet utarbeta förslag till lag med särskild bestämmelse

att tills vidare gälla i fråga om skydd för vissa främmande patent.''»

Föredraganden uppläste härefter nämnda lagförslag, av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lagrådets utlåtande

över förslaget måtte, för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål,

genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 118.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

med särskild bestämmelse att tills vidare gälla i fråga om skydd för "vissa

främmande patent

Härigenom förordnas som följer:

Med avseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket

patenterad uppfinning gör motsvarande medgivande, skall, utan hinder av

vad under 1) i 25 § av förordningen angående patent är såsom villkor

för tillämpningen av den i nämnda lagrum givna bestämmelsen stadgat

angående den tid, inom vilken patent i det där avsedda fall bör här sökas,

Konungen äga förordna, att, om någon här i riket sökt patent å en

uppfinning, varå han tidigare, dock ej före den 31 juli 1913, sökt skydd

i den främmande staten, då må förstberörda ansökning i förhållande till

andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant hinder emot patents

meddelande, som i 3 § av nämnda förordning oinförmäles, betraktas så,

som vore den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten,

för så vitt ansökningen här i riket skett före utgången av viss tid, som

må i förordnandet bestämmas till högst femton månader från det denna

lag trätt i kraft, samt sökanden hos patentmyndigheten här i riket

framställt anspråk på sådan företrädesrätt inom tid och på sätt, som av

Konungen i förordnandet bestämmes.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 118.

15

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj ds lagråd måndagen

den 12 mars 1917.

Närvarande:

Justi tieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandafeommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

10 november 1916, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättat förslag till lag med särskild bestämmelse att tills vidare gälla

i fråga om skydd för vissa främmande patent.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden Hjalmar Himmelstrand.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik 0länder.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 118.

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

tisdagen den 13 mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hassei.rot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

RIöroke,

VENNERSTEN,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde, efter

gemensam beredning med hans excellens herr ministern för utrikes ärendena

samt chefen för finansdepartementet, lagrådets den 12 innevarande

mars avgivna utlåtande över det den 10 november 1916 till lagrådet remitterade

förslaget till lag med särskild bestämmelse att tills vidare galla

i fråga om skydd lör vissa främmande patent; och hemställde föredraganden,

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter;

och täcktes Hans Maj:t Konungen med bifall till

samma hemställan förordna, att till riksdagen skulle

avlatas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

Stockholm 1917. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

163500

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:128 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskild bestämmelse att tillsvidare gälla i fråga om skydd för vissa a1 i texten
  2. LU 1917:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskild bestämmelse att tillsvidare gälla i fråga om skydd för vissa främmande pate a1 i texten