Sök i Ratio Lex

Angående ändringar i villkoren för lån från fonden för torvindustriens befrämjande

1917-03-16 · 15 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:126, Angående ändringar i villkoren för lån från fonden för torvindustriens befrämjande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

1

Nr 126.

Kung1. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ändringar

i villkoren för lån från fonden för torvindustriens befrämjande;

given Stockholms slott den 16 mars 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att godkänna följande ändringar i villkoren för lån från fonden för

torvindustriens befrämjande, att från och med den dag, Kungl. Maj:t

finner gott bestämma, tillämpas på lån, som därefter beviljas, nämligen:

att, där Kungl. Maj-.t finner skäligt, skyldighet må åläggas låntagare

att vid visst vite i överensstämmelse med fastställd plan iordningställa

mossbottnen för odling till åker eller äng eller för skogskultur;

att lån må av Kungl. Maj:t beviljas till belopp, högst motsvarande

två tredjedelar av den å fullbordad anläggning nedlagda kostnaden eller

av beräknad anläggningskostnad för nytt företag, järnte kostnaderna för

mossbottnens iordningställande för kulturändamål;

att under de fyra första åren efter låns utlämnande kapitalavbetalning

icke äger rum; samt

att xinder de därpå följande åren så stor amortering skall ske, att

lånet varder till fullo inbetalt senast inom utgången av tolv år från det

amorteringen skolat taga sin början.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beclc-Friis.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 103 höft. (Nr 126.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen statsrådet friherre Beck-Friis anförde:

Fonden för torvindustriens befrämjande bildades enligt beslut av

1902 års riksdag. Den uppgår för närvarande till 3,584,682 kronor 5

öre. Kungl. Maj:t har i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen

att för år 1918 tillföra fonden en kapitalökning av 650,000 kronor

med rätt för Kungl. Maj:t att i mån av behov förskottera detta belopp

under år 1917. Fonden''skulle vid bifall härtill uppbringas till 4,234,682

kronor 5 öre.

Angående villkoren för lån från fonden gäller kungörelsen den

21 november 1902 med ändringar enligt kungörelse den 26 juni 1915.

Dessa villkor hava icke i detalj blivit av riksdagen fastställda, utan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126. 8

riksdagen uttalade år 1902 allenast sin mening i avseende å vissa huvudpunkter.

Bland dessa huvudpunkter förekom:

att lånen må kunna enligt Kungl. Maj:ts bestämmande beviljas

till belopp, motsvarande högst två tredjedelar av den å fullbordad anläggning

nedlagda kostnaden eller av beräknad anläggningskostnad för

nytt företag;

att ränta å lånen skall erläggas med 4 procent;

att under de tre första åren efter låns utlämnande kapitalavbetalning

icke äger rum, men att under de därpå följande åren så stor amortering

skall ske, att lånet varder till fullo inbetalt senast inom utgången

av tio år från det amorteringen skolat taga sin början;

att för lånevillkorens fullgörande bör ställas av statskontoret godkänd

borgen eller säkerhetshandling; samt

att låntagare skall vara underkastad alla de villkor och kontroller,

som av Kungl. Maj:t px-övas lämpliga och nödiga.

Den av Kungl. Maj:t den 14 januari 1916 tillsatta kommitté, som

erhållit uppdrag att utreda och avgiva förslag beträffande de åtgärder i

olika hänseenden, som från statens sida må kunna ytterligare vidtagas

för att främja produktionen och användningen av bränsle, framställt utav

torv, har med skrivelse den 17 april 1916 överlämnat förslag angående

vissa omedelbara åtgärder i dylikt syfte. Ett par av dessa åtgärder

avse torvlånefonden. Såsom allmän motivering till förslagen i detta

hänseende bär kommittén anfört följande.

»Det torde nämligen vara ostridigt, att tidigare vanna mindre gynnsamma

erfarenheter verkat därhän, att såväl landets bankinstitut som ock privatkapitalet

äro föga benägna att i större utsträckning intressera sig i företag av ifrågavarande

art. Härtill kommer, att nu rådande extraordinära förhållanden visat sig erbjuda

så många möjligheter till stor och snar vinst å disponibelt kapital, att nämnda

obenägenhet även av denna anledning helt visst ökats. Man får nämligen icke förbise

den omständigheten, att bränntorvtillverkningen såsom fristående industri, frånsett

rent tillfälliga konjunkturer, knappast äger förutsättningar att ställa i utsikt

mer än en rätt blygsam företagarevinst. Dess uppkomst ocli rationella bedrivande

lära fastmer i allmänhet vara knutna till förefintliga lokala och personliga intressen

och förhållanden. Icke heller ur synpunkten av fabrikanternas egen trygghet torde

kortvariga bankkrediter eller förlagslån av enskilda ined ofta nog särdeles betungande

villkor vara önskvärda i större utsträckning.»

Kommitténs förslag beträffande torvlånefonden avse dels ökning

av fondens kapital och dels vissa ändringar i lånevillkoren. För förslaget

i det förra hänseendet har jag redogjort, då jag motiverade förenämnda,

av Kungl. Maj:t för riksdagen framlagda förslag om kapital
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

ökning till fonden. Angående lånevillkoren har kommittén yttrat sig

sålunda:

»Vidkommande lånevillkoren vill kommittén fästa uppmärksamheten på några

önskemål, vilka enligt kommitténs mening torde inom den närmaste tiden böra

realiseras. Dels lärer, enligt kommitténs uppfattning, utan risk för långivaren,

men till avsevärt gagn för låntagaren, den tid, under vilken frihet från amorteringsskyldighet

åtnjutes, kunna utsträckas ytterligare ett år och amorteringstiden ytterligare

två år, så att sammanlagda lånetiden bleve sexton år, allt för lån, som utlämnades

till fabriker för framställning av lufttorr bränntorv efter den 1 januari

innevarande år (1916).

Kommittén har jämväl tagit under övervägande frågan, huruvida icke vid

utlämnande av lån på så lång tid, som här är i fråga, borde knytas det villkor,

att låntagaren vore skyldig att i mån av mossens avverkning försätta mossens

botten i sådant skick, att den lämpar sig för odling till åker eller gräsmark eller

för skogsbörd, på sätt blivit stadgat exempelvis i Tyskland och Holland, med, så

vitt kommittén har sig bekant, gynnsamt resultat. Det lider intet tvivel, att vid

den avsevärt ökade bearbetning av landets torvmossar, som nu är att förvänta,

denna fråga vuxit i vikt för så väl det allmänna som ock för den enskilde. Och

ett dylikt åläggande vore sä mycket rimligare, som den enskilde genom dess fullgörande

tillförsäkrar sig ett bestående värde jämväl å den utgrävda mossen, vilket

i allmänhet mer än väl torde motsvara kostnaden för dess iordningsställande. I

detta avseende'' har kommittén jämväl varit betänkt på att redan nu framlägga

förslag till ändring av lånevillkoren i detta syfte, men med hänsyn till sakens beskaffenhet

finner sig kommittén för närvarande allenast höra påyrka, att vid utlämnande

av nya lån knytes det villkor, att låntagaren skall ställa sig till efterrättelse

vad framdeles kan komma att föreskrivas i fråga om skyldighet att återställa

mossens botten i odlingsbart skick.

Slutligen har kommittén haft sin uppmärksamhet fäst vid det förhållande,

att under den senaste tiden visat sig tendenser till spekulation i bränntorvmossar

med åtföljande uppdrivande av dessas pris utöver vad som under alla förhållanden

kan anses skäligt. Anledningen härtill lärer vara tvåfaldig. Dels har, om än i

mindre utsträckning, åtminstone villkorlig försäljning skett till utländska köpare,

och dels hava mindre omdömesgilla ägare till bränntorvmossar genom den offentliga

diskussionen under senare tid bibragts den föreställningen att i snart sagt varje

mosse slumra oerhörda tillgångar. Det synes kommittén vara av stort intresse, att

en gräns sättes ej blott för den utländska spekulationen utan även för den av annan

anledning framkallade omotiverade prisstegringen å torvmossar. Härutinnan lärer

åsyftad verkan till en del kunna åstadkommas dels genom noggrann kontroll, att

fabriksanläggningar, i vilka, så vitt man kan finna, utländskt kapital är intresserat,

icke komma i åtnjutande vare sig av statsgaranti för avsättning eller av statslån

och dels därigenom, att vid utlämnande av lån till inhemska fabrikanter den kalkyl

över företagets ekonomiska bärighet, som skall verkställas av statens torvtjänstemän,

på sätt redan nu lär tillämpas, upptager det verkliga inköpspriset för mossen och i

fråga om försäljningspriset å bränntorv ej grundas på för höga prisbestämningar.»

Med stöd av vad sålunda anförts har kommittén, jämte det kommittén

hemställt, att Kung-1. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder, att,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 126. 5

utöver vad under år 1916 i sådant avseende disponerades, el t sammanlagt

belopp av 2,500,000 kronor måtte under åren 1917 och 1918 finnas

tillgängliga för utlämnande av lån på villkor, som av Kungl. Maj:t bestämdes,

till anläggande av nya eller utvidgning av förutvarande fabriker

för tillverkning av lufttorr bränntorv, tillika föreslagit,

att i fråga om dylika lån den tid, under vilken frihet från amorteringsskyldighet

medgåves, måtte utsträckas till fyra år och amorteringstiden

till tolv år, så att sammanlagda lånetiden bleve sexton år; samt

att vid utlämnande av sådana lån, låntagaren måtte tillförbindas

att ställa sig till efterrättelse vad framdeles kunde komma att föreskrivas

i fråga om skyldighet att i mån av mossens avverkning försätta mossbotten

i odlingsbart skick.

Statskontoret har, på grund av remiss, yttrat sig över torvkommitténs

förslag beträffande lånevillkoren och anförde i utlåtande den 20

april 1916 följande:

»Med anledning av en utav ett antal innehavare av lån från fonden för torvindustriens

befrämjande för åtskilliga år sedan hos Eders Kungl. Maj:t gjord framställning

om förlängning av lånetiden för dessa lån, ävensom framflyttning av tiden

för amorteringarnas påbörjande har statskontoret förut haft tillfälle att uttala sig

i en fråga av samma innebörd som den nu föreliggande. I sitt över berörda framställning

avgivna underdåniga utlåtande framhöll statskontoret, att redan den i

nådiga kungörelsen angående villkoren för ifrågavarande lån den 21 november 1902

bestämda lånetiden av tretton år måste anses avsevärt lång, och uttalade statskontoret

såsom sin mening, att det syntes. föga lämpligt att utsträcka tiden för

återbetalning av lån, som upptagits för industriella anläggningar, till en alltför

avlägsen framtid, och att detta särskilt gällde torvindustrien, i vars art det läge

att med större eller mindre hastighet förbruka det ämne, varav tillverkningen skulle

leva, utan möjlighet att ersätta detta ämne genom nyanskaffning.

Statskontoret finner icke anledning att, med hänsyn till det nu framlagda

förslaget, i vad det avser ändring i villkoren för ifrågavarande lån, frångå den uppfattning,

åt vilken statskontoret i ovanberörda underdåniga utlåtande sålunda givit

uttryck.

I detta sammanhang kan ytterligare framhållas — såsom också skedde i det

av jordbruksutskottet vid 1915 års riksdag avgivna utlåtande i anledning av väckt

motion i detta ämne —- att under den trettonåriga lånetidens förlopp de vid ett

torvindustriellt företag använda maskiner och arbetsredskap, vilka ju icke sällan

jämte själva torvmossen ingå i den för ett beviljat lån lämnade säkerheten, undergått

en så betydande värdeminskning, att de svårligen längre kunna tagas i beräkning

vid prövning av säkerheten för lånet, även om härvidlag skälig hänsyn tages

därtill, att lånebeloppet successivt minskats.

Härtill kommer, att, såvitt statskontoret kunnat finna, något verkligt behov

av en förändring i de nu gällande lånevillkoren på det sätt, som i förslaget angivits,

i allmänhet icke synes föreligga.

Lånevillkoren lämna ju också utrymme för Eders Kungl. Maj:t att — såsom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

även skett — i förekommande fall medgiva den jämkning i återbetalningssättet - dock givetvis inom ramen av tretton år — som kan påkallas.

Statskontoret anser sålunda fortfarande tungt vägande skäl tala emot en utsträckning

av lånetiden för ifrågavarande lån, och statskontoret har icke heller känt

sig övertygat om lämpligheten av att tiden för amorteringsskyldighetens inträdande

framflyttas.

Skulle emellertid, i syfte att göra landet i möjligaste mån oberoende av kolimporten,

särskilda åtgärder befinnas vara av nöden, och skulle de nu förordade

ändringarna i villkoren för lånen från torvlånefonden befinnas kunna bidraga till

vinnande av berörda syfte, anser sig statskontoret dock böra låta sina här ovan

uttalade betänkligheter falla.»

Kommerskollegiet och lantbruksstyxelsen hava med anledning av

befallning att avgiva särskilt utlåtande över torvkommitténs framställning

om ändringar i villkoren för lån från torvlånefonden yttrat sig på

följande sätt i utlåtande den 22 april 1916:

»Mot sagda förslag hava ämbetsverken icke funnit anledning till annan erinran

än vad angår den föreslagna bestämmelsen vid utlämnande av lån, att låntagaren

skulle tillförbindas att ställa sig till efterrättelse vad framdeles kunde komma att

föreskrivas i fråga om skyldighet att i mån av mossens avverkning försätta mossbotten

i odlingsbart skick.

Mot denna bestämmelse kan erinras, att det synes obilligt att tillförbinda en

låntagare en skyldighet, om vars innehåll, betydelse och räckvidd han icke vid tillfället

för lånehandlingens underskrivande kan hava någon föreställning.

I detta sammanhang tillåta sig ämbetsverken meddela, att de hava vid gemensamt

sammanträde förehaft sagda fråga och äro betänkta att inom den närmaste

tiden hos Eders Kungl. Maj:t göra framställning om ändring i villkoren för lån från

torvlånefonden i det ovan omförmälda syftet. Intilldess förslag om dylika ändringar

i villkoren för erhållande av lån från torvlånefonden kan framläggas för riksdagen,

torde emellertid möjlighet böra beredas Eders Kungl. Maj:t att vid beviljande av

lån från nämnda fond i varje särskilt fäll bestämma rörande låntagarens skyldighet

att i mån av mossens avverkning försätta mossbottnen i odlingsbart skick, och

torde av sådan anledning riksdagens medgivande härtill böra utverkas.» I

I fråga om föreskrifter angående mossbottens försättande i odlingsbart

skick efter torvavverkningen gjordes framställning jämväl av

svenska mosskulturföreningen, som i en till Kungl. Majrt den 18 juli

1916 ingiven skrift anförde huvudsakligen följande:

Till följd av den under kriget allt mer försvårade importen av stenkol och

de därigenom abnormt stegrade bränslepriserna hade frågan om våra inhemska

bränsletillgångars rationella utnyttjande blivit alldeles särskilt aktuell, då vårt oberoende

av utlandet berodde av, i vad utsträckning kommunikationsmedlen kunde

drivas och industriens och de enskildas behov av bränsle tillgodoses inom landet.

Utom de skånska stenkolsfälten och landets skogar hade vårt land såsom tredje

bränslekälla den i våra mossar befintliga torven, varur också ett gott bränsle kunde

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kanyl. Mttjdx Säd. Proposition AV Pdli.

beredas. Intresset för torvberedningen både till följd därav, såsom helt naturligt

vore, ökats ganska betydligt, och statsmakterna hade ägnat frågan om bränntorvmossamas

tillgodogörande en alldeles särskild uppmärksamhet. Vid denna ökade

torvtillverkning vore det emellertid av största vikt, att planläggningen av torvtillverkningen

verkställdes samt avverkningen skedde på fullt rationellt sätt, så att

dels grunda, godartade, kväverika torvmarker, som lämnade god avkastning som kulturjord,

icke utgrävdes, dels också torvtäkten i övrigt skedde så, att den genom

borttagande av torvlagret erhållna bottnen ej bleve obrukbar för annat ändamål.

Svenska mosskulturföreningen, som både till uppgift att söka befordra våra

torvmarkers rationella utnyttjande i såväl ena som andra riktningen, både också i

sin tidskrift ägnat frågan om torvbottnarnas användning och mosskyddslagarna behörig

uppmärksamhet. Enligt skrivelse av den 17 april 1916 både den av Kungl.

Maj:t tillsatta torvkommittén i förslag till omedelbara åtgärder1 för torvindustriens

befrämjande biand villkoren för lån ur tor vlånefonden upptagit frågan om skyldighet

för låntagare att i mån av mossens avverkning försätta mossens botten i sådant

skick, att den lämpade sig för odling till åker eller gräsmark eller för skogsbörd

på sätt blivit stadgat exempelvis i Tyskland och Holland med, såvitt kommittén

både sig bekant, gynnsamt resultat. Oaktat således frågan om reglerande bestämmelser

vid torvtäkt redan syntes vara föremål för Kungl. Maj:ts prövning, hade

svenska mosskulturföreningen dock i underdånighet velat framlägga några önskemål,

vilka i detta sammanhang syntes vara värda beaktande. Om föreskrifter lämnades

om torvbottnarnas försättande i odlingsbart skick, allt eftersom avtorvningen fortginge,

så borde torvfabrikanten vara förpliktad att planera marken och avdika densamma

så, att den direkt kunde odlas, om torrläggningen vore djupare, till åker,

och om vattenståndet ej kunde sänkas mer än 4—5 decimeter, till gräsmark. Om

bottnen vo^e stenig och ojämn, bleve marken lämpad till skogsbörd. Under alla

förhållanden borde dock ej tillåtas, att annat än under vissa undantagsfall avtorvningen

skedde djupare, än att marken verkligen kunde effektivt torrläggas efteråt.

Samma föreskrifter borde även gälla för torvströfabrikanter, där underliggande botten

vore så beskaffad, att den kunde odlas, och i båda fallen borde de gälla fabriker,

som erhölle lån av staten. Kunde man firma någon lämplig form för att kontrollera

andra enskilda mossar, där ej statslån lämnades för torvberedning, på något

liknande sätt, såsom fallet vore i Holland och Tyskland, så vore mycket därmed

vunnet. Härvidlag borde dock liksom i Tyskland från sådan kontroll undantagas

marker med en areal under 25 hektar för att ej alltför mycket försvåra föreskrifternas

genomförande och efterlevnad. Grunda, godartade kärrmarker (lågmossar,

rnader) borde ej fä avtorvas. Godartade kärrmarker med djup torv, som lämpade

sig till bränntorvberedning, kunde dock delvis få avtorvas, men där borde föreskrifter

lämnas, att minst J/-> meter torv lämnades kvar, där marken utjämnades,

så att kulturlagret även efteråt bleve torvmark och ej fastmark. Om tillräckligt betryggande

föreskrifter lämnades och kontroll skedde, borde också, där så funnes

nödigt, redan odlade torvmarker, som under kulturlagret hade djup god bränntorv,

få delvis avtorvas, men under samma förutsättning, som föreskreves i Tyskland

rörande brunkolsgruvfält, nämligen att på platsen befintliga odlade fält skulle efter

borttagande av brunkolsflötsen återställas i odlat skick. Körande dessa odlade

marker, vilka dock endast i nödfall borde tillgripas, borde gälla samma bestämmelser

som för oodlade, kväverika och således till odling passande torvmarker, näm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 126.

ligen att minst 7? meter torv kvarlämnades, så att odlingen efter avtorvningen fortfarande

bleve torvjord och ej fastmarksjord. På grand av vad sålunda framhållits

har svenska mosskulturföreningen velat fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på betydelsen

av att så snart ske kunde några reglerande bestämmelser i nu angivna

syfte måtte utfärdas rörande torvtillverkningen.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt lantbruksstyrelsen att avgiva utlåtande

över mosskulturföreningens framställning, bär nämnda styrelse,

som i ärendet samrått med kommerskollegiet samt inhämtat yttrande från

förste torvingenjören, i utlåtande den 2 oktober 1916 anfört följande:

»Den alltmer ökade tillverkningen av bränntorv och torvströ gör det önskvärt,

att torvupptagningen sålunda regleras, att torvmossarna ej så bearbetas, att

deras framtida kultivering försvåras eller rent av omöjliggöras. De i ett stort antal

mossar nu befintliga försumpade bottnarna vittna om en planlöshet vid torvupptagningen,

som måste bliva till stor skada, och ett fortgående på denna väg lomme,

med det allt större omfång, torvtillverkningen lager, snart att ödelägga stora områden,

vilka annars i framtiden skulle kunna utnyttjas såsom åker-, ängs- eller

skogsmark.

Det är därför av den största betydelse, att torvtillverkningen planlägges på ett

sådant sätt, att den genom borttagandet av torvlagret kvarlämnade bottnen blir

användbar, varjämte det torde vara av vikt, att grunda, godartade torvmarker, som

efter kultivering kunna lämna en god avkastning, icke användas för torvupptagning.

I utlandet hava ock lagbestämmelser häremot införts.

Hur önskvärda dylika bestämmelser än vore, torde dock första villkoret för

att de skola medföra den med dem avsedda nyttan vara, att de verkligen kunna

efterlevas. Enligt vad förste torvingenjören i sitt över svenska mosskulturföreningens

framställning avgivna yttrande anför, finnas emellertid inom vårt land bränntorvmossar,

som äro praktiskt taget omöjliga att avdika så, att mossbottnen kan användas

till kultur. Några för alla mossar fika gällande bestämmelser för mossbottnens

iordningställande torde sålunda icke, såsom i Holland skett, vara lämpliga,

utan det bör i varje särskilt fäll prövas och bestämmas, om och huru avverkningen

skall ordnas.

Ett ytterligare skäl mot utfärdande av dylika allmänna bestämmelser torde

även, såsom förste torvingenjören anför, ligga däruti, att genom sådana bestämmelser

i vissa fall tillverkningen av bränntorv skulle kunna äventyras.

Ehuru det visserligen skulle låta sig göra att, i hkhet med vad som sker i

Hannover, tillsätta sakkunniga myndigheter, som prövade och avgjorde, om och på

vad sätt torvtillverkningen i varje fall skulle bedrivas, bleve dock detta säkerligen

en besvärlig, omständlig och kostsam utväg. Härtill kommer, att det med våra

polisförhållanden bleve ytterligt svårt och dyrbart att övervaka, att den av sakkunniga

uppgjorda arbetsplanen fullföljdes. De svårigheter, som sålunda skulle uppstå

genom en lagstiftning för hela landets t orvtillverkning sådan som den ifrågasatta,

skulle i långt mindre grad göra sig gällande, om bestämmelser utfärdades att gälla

endast för sådana företag, vilka erhålla lån ur fonden för torvindustriens befrämjande,

enär i detta fall tjänstemän funnes att tillgå, vilka kunde pröva och avgiva

yttrande över företagens planläggning och sedermera årligen besiktiga desamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Alu j ds Nåd. Proposition Nr 126.

Det synes lantbruksstyrelsen, att, ehuru visserligen svårighet,er för eu verksam

tillämpning av bestämmelser för åstadkommande utav en för kultur tjänlig in osäll

o tten förefinnas även ifråga om de med län ur fonden för torvindustriens befrämjande

understödda företagen, ett försök i sådant avseende dock bör göras. Härvid

torde i huvudsak följande bestämmelser kunna anses lämpliga.

Förutom den plan och det kostnadsförslag för fabrikationen, vilka enligt gällande

bestämmelser skola bifogas ansökning om län, borde vid dylik ansökning jämväl

fogas en av sakkunnig person, såsom lantbruksingenjör eller''jordbrukskonsulent,

nPP8Jor(J plan angående sättet och kostnaderna för inossbottnens iordningställande

för kulturändamål och statslån borde även härför beviljas. Vid de årliga besiktningarna

av anläggningarna borde torvingenjörema, vid avgivande av sitt yttrande,

över huruvida fabrikationen bedreves ändamålsenligt, även avgiva yttrande huruvida

inossbottnens iordningställande skedde i enlighet med fastställd'' plan. Gällande

föreskrift att, därest fabrikationen icke bedreves ändamålsenligt, lånet skall uppsägas,

borde även äga tillämpning i det fall, att mossbottnen icke iordningsställdes.

Därjämte borde i sammanhang med lånets beviljande bestämmas ett vite, i den händelse

arbetet vid lånetidens utgång funnes icke hava bedrivits så, att mossen kunnat

läggas under kultur.

Sedan erfarenhet vunnits om möjligheten att i fråga om de med län ur statens

torvlånefond understödda företagen åstadkomma en för kultivering tjänlig mossbotten,

torde böra tagas i övervägande, huruvida med ledning härav effektiva åtgärder

kunna vidtagas för uppnående av samma resultat vid andra mossföretag.

De stycken i kungörelsen angående villkoren för lån från fonden för torvindustriens

befrämjande av den 21 november 1902 med däri genom kungörelsen den

26 juni 1915 gjorda ändringar, vilka således kräva ändring, äro de, som betecknas

med 1:o), 2:o), 9:o) och 10:o) och vilka med avseende å vad lantbruksstyrelsen här

ovan framhållit torde böra erhålla följande lydelse:

l:o. Ansökning om låns erhållande göres hos Kung). Maj:t och skall vara

åtföljd a) därest lån sökes för anläggning, vilken redan blivit utförd, av ej mindre

plan över anläggningen än även ett av i statens tjänst anställd torvingenjör jämte

annan sakkunnig person avfattat instrument över verkställd besiktning och värdering

därå samt b) i annat fall av utav sakkunnig upprättade ritningar och kostnadsförslag,

över vilka dylik ingenjör, i händelse de icke blivit av sådan uppgjorda, bör efter

verkställd granskning hava avgivit yttrande. Vid ansökningen skall jämväl fogas

av sakkunnig person uppgjord plan jämte kostnadsförslag rörande sättet och kostnaderna

för inossbottnens iordningställande för kultur.

2:o. Lån beviljas till högst så stort belopp, som svarar mot två tredjedelar

av den å fullbordad anläggning nedlagda kostnad eller av beräknad anläggningskostnad

för företag, som vid tiden för låneansökningens ingivande ännu icke fullbordats,

jämte kostnaderna för mossbottnens iordningställande för kulturändamål.

I sammanhang med lånets beviljande bestämmes av Kungl. Majrt det vite, som av

låntagaren skall utgå, i den händelse arbetet vid lånetidens utgång finnes icke hava

bedrivits så, att mossen kunnat läggas under kultur.

9:o. Låneinnehavare skall årligen inom tid, som statskontoret äger bestämma,

efter besiktning av någon statens torvingenjör med intyg från lantbruksstyrelsen

hos statskontoret styrka, att den rörelse, för vilken lånet erhållits, ändamålsenligt

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 103 höft. (Nr 126.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Ku/if/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

och i lämplig omfattning bedrivas, samt att mossbottnens iordningställande för kulturändamål

icke åsidosattes.

10:o. I händelse anläggningen icke blivit fullbordad inom tre år från det

lånet beviljats eller därest sedermera under lånetiden rörelsen icke bedrives ändamålsenligt

eller i lämplig omfattning eller densamma nedlägges eller avverkningen

bedrives så, att mossbottnens iordningställande för kultur äventyras, skall lånet

eller vad därav återstår oguldet samt i sistnämnda fall jämväl vitet anses vara till betalning

genast förfallet, såvida icke Kung], Maj-t på särskild ansökning finner gott

medgiva anstånd i sådant avseende helt eller delvis.»

Därefter har jämväl torvkommittén, till följd av remiss, avgivit

utlåtande den 21 februari 1917 över mosskulturföreningens framställning

och därvid yttrat sig sålunda:

»Den av svenska mosskulturföreningen ingivna framställningen utmynnar i

två skilda yrkanden, avseende dels förbud mot avverkning av vissa slag av mossmarker,

dels ock föreskrift om skyldighet för vederbörande att efter avverkning

försätta mossens botten i odlingsbart skick. Lantbruksstyrelsen synes, med bortseende

från det förstnämnda yrkandet, väsentligen hava upptagit det senare till

behandling och ifråga om detta avgivit förslag.

Kommittén har icke av vad i denna sak förekommit funnit sig föranlåten

frångå sin tidigare uppfattning. Anledningen till att kommittén icke redan från

början sökt framlägga ett fullständigt förslag i ärendet bär helt naturligt varit den,

att frågan befunnits icke kunna lösas utan en förutgående grundlig utredning. Kommittén

hyser nämligen den uppfattningen, att de utav mosskulturföreningen i förenämnda

skrift upptagna frågorna äga så nära inre samband, att de knappast kunna

lösas var för sig utan måste upptagas till gemensam behandling. Detta föranleder

således till att till samtidig prövning upptaga frågorna om förbud i vissa fall mot

torvtäkt och om skyldighet att återställa mossbottnarna i odlingsbart skick samt

huruvida en lagstiftning i dessa ämnen kan anses vara påkallad. Det därmed förbundna

arbetet kan dock icke förväntas vara slutfört inom den allra närmaste tiden.

Yäl saknas icke förut i vår lagstiftning stadganden, vilka faktiskt medföra en inskränkning

i utövningen av äganderätten till fast egendom, men en sådan lagstiftning

som ovan berörts måste dock sägas innebära en så väsentlig nyhet,_ att

den icke utan en synnerligen omsorgsfull förberedelse bör framföras. Det har icke

synts kommittén lämpligt att, på sätt lantbruksstyrelsen ifrågasatt, införa en dylik

ny princip allenast genom ändring av villkoren för lån ur torvlånefonden.

Kommittén är sålunda av den uppfattning att, för den händelse efter en mera

ingående prövning av den föreliggande frågan i hela dess omfattning föreskrifter i

den riktning svenska mosskulturföreningen likaväl som kommittén tidigare ifrågasatt-,

befinnas påkallade, själva principen bör fastslås genom lagstiftning i vanlig

ordning och därefter nödiga reglerande bestämmelser utfärdas.

Då emellertid, på sätt kommittén i sitt utlåtande av den 17 april 1916 framhållit,

man torde äga anledning att under den närmaste tiden förvänta en avsevärd

ökning i bearbetningen av landets torvmossar, lärer försiktigheten bjuda att redan

nu sådana åtgärder vidtagas, att en framtida lagstiftning i förevarande ämne i den

utsträckning som är möjlig och lämplig må kunna vinna tillämpning även å företag,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 126. 11

som igångsättas innan en eventuell ny lagstiftning trätt i kraft. Vad i sådant avseende

synes kunna ifrågakomma gäller emellertid allenast föreskrifter om skyldighet

att återställa mossbottnarna i odlingsbart skick. 1 sådant syfte har kommittén

tidigare föreslagit införande bland lånevillkoren av en bestämmelse att låntagare,

som erhåller lån ur torvlänefonden, måtte tillförbindas att ställa sig till

efterrättelse vad framdeles kunde komma att stadgas beträffande skyldighet att i

män av avverkning återställa mosses botten i odlingsbart skick.

Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen hava i sitt förenämnda utlåtande

mot detta kommitténs förslag framställt den anmärkningen, att det syntes obilligt

att avfordra låntagare en förbindelse, om vars räckvidd han vid tiden för underskrivandet

icke kunde hava någon föreställning. Kommittén kan icke för sin del

tillmäta denna invändning avgörande betydelse. Redan den omständigheten, att. den

ifrågasatta skyldigheten hänföres till och göres beroende av vad i lagstiftningsväg

kan bliva stadgat, innebär enligt kommitténs mening en garanti för att det här icke

kan bliva fråga om några obilliga krav. Kommittén har lör sin del utgått ifrån

att ett återställande av mossbottnarna i odlingsbart skick skall innebära en fördel

likaväl för mossens ägare som för det allmänna. Man torde också med visshet

kunna antaga, att ett utkrävande av den skyldighet, varom bär är fråga, alltid

göres beroende av vad en undersökning i varje särskilt fall ger vid handen beträffande

de rådande naturförhållandena.

Att vederbörande låntagare skulle sakna varje föreställning om innebörden av

ett krav på mossens återställande i odlingsbart skick, kan kommittén icke tänka

sig. För att emellertid hos vederbörande låntagare undanröja den ovisshet, som kan

tänkas uppstå beträffande förbindelsens räckvidd, synes föreskriften om ifrågavarande

skyldighet böra så formuleras, att denna begränsas till en skyldighet för avverkaren

att tillse, att avverkningen sä bedrives, att eu blivande odling till åker eller

äng eller skogskultur icke genom densamma äventyras. För en företagare med

någon erfarenhet å området lär det icke erbjuda oöverstigliga svårigheter att beräkna

omfånget av en sådan förpliktelse. Och under alla förhållanden lär en dylik

beräkning stå att vinna genom sakkunnig hjälp, på sätt lantbruksstyrelsen i sitt.

utlåtande i detta ärende synes hava förutsatt. Mot lantbruksstyrelsens förslag torde

kunna erinras att, ehuruväl någon fullt tydlig förklaring beträffande omfattningen

av den vederbörande åliggande skyldigheten icke lämnats, fordringarna likväl satts

högre än vad enligt kommitténs mening, på sätt ovan anförts, bör kunna komma ifråga.

Detta synes kunna slutas bland amiat av det i förslaget förekommande uttrycket

»iordningställande för kultur». Måhända kan detta förklaras ur den omständigheten,

att förslag samtidigt avgivits om utlämnande av lån från det allmänna till belopp

av högst två tredjedelar av kostnaden för ifrågavarande arbete. Då kommittén icke

funnit skäl frångå sin ståndpunkt, att skyldigheten att återställa mossbottnarna skall

inträda allenast i det fäll att efter en allsidig utredning av frågan föreskrifter i

lagstiftningsväg komma till stånd, anser sig kommittén på frågans nuvarande stadium

sakna anledning föreslå, att lån skall från det allmännas sida lämnas för viss

del av den kostnad, som återställande av mossbottnarna kan medföra. Därest emellertid

Kungl. Maj:t och riksdagen skulle, i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag

besluta införande bland lånevillkoren av bestämmelse om skyldighet för vederbörande

att, oberoende av huruvida lagstiftning i ämnet framdeles kommer till stånd eller

icke, försätta mossen i odlingsbart skick, vill kommittén ej avstyrka förslaget att

s. 12 Kontrollera mot PDF

beparic
m^ntsehefen.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

möjlighet bör beredas för utlämnande jämväl av lån motsvarande viss del av den

härav förorsakade kostnaden.

Då förslaget därom, att en blivande lagstiftning skulle få i vissa fall tillbakaverkande

kraft, framkallat betänkligheter, vill kommittén hava erinrat, att i

den av mosskulturföreningen åberopade för Hannover utfärdade lagen av den 4

mars 1913, bland annat stadgas följande:

»Företag, som redan påbörjat torvtäkten innan denna lag tratt i kraft, få

utan de i lagen förekommande inskränkningarna fortsätta sex månader i samma

omfattning som dittills.

Kan ej beslut fattas rörande anmälan om tillstånd inom en frist av sex

månader, besluter kretsutskottet, huruvida torvtäkten tills vidare må få fortsättas.

Detta tillstånd måste lämnas, om beslut ej kurmat ske inom föreskriven frist utan

sökandens förskyllan. Mot kretsutskottets beslut kan sökande inom två veckor

besvära sig hos jordbruksministern.»

Härav torde framgå, att den tyska författningens bestämmelser omfatta även

sådana torvmossar, som börjat bearbetas före lagens ikraftträdande.

Med åberopande av vad nu och tidigare anförts får kommittén hemställa,

att vid utlämnande av lån ur lånefonden för torvindustriens befrämjande låntagare

måtte tillförbindas att ställa sig till efterrättelse vad framdeles kan komma

att stadgas beträffande skyldighet att i mån av avverkning återställa mosses botten

i odlingsbart skick, vilken förbindelse dock ej må anses innefatta större skyldighet

än att återställa mosses botten i ett sådant skick, att blivande odling till åker

eller äng eller skogskultur icke genom avverkning äventyras.»

Ledamoten av torvkommittén, förste torvingenjören Wallgren har

i särskilt yttrande förordat, att föreskrifter måtte utfärdas i överensstämmelse

med lantbruksstyrelsens förslag.

De av torvkommittén framställda förslagen till ändringar i villkoren

för lån från fonden för torvindustriens befrämjande äro av kommittén

avsedda att gälla allenast för lån till anläggande av nya eller utvidgning

av förutvarande fabriker för tillverkning av lufttorr bränntorv.

Denna begränsning torde vara föranledd av att kommitténs uppdrag

endast har avseende å bränslefrågan. Jag vill emellertid såsom min

åsikt framhålla, att det icke synes mig lämpligt att stadga olika villkor

för lån ur denna fond till skilda ändamål, utan böra de ändringar, som

må vidtagas, gälla såväl lån för torvbränslefabrikation som lån till torvströtillverkning.

Då Kungl. Maj:t bestämmer om låns beviljande, behöver

icke någon för torvbränsleindustrien skadlig konkurrens från torvströtillverkningens

sida befaras i fråga om de tillgängliga lånemedlens

användande.

Vad torvkommittén anfört angående vikten av att spekulation i

torvmossar, särskilt av utlänningar, stävjas samt att kostnadsberäkningarna

vid ansökningar om torvlån göras tillförlitliga, finner jag för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 126.

tjänt av allt beaktande. Någon ändring i torvlånevillkoren behöver dock

ej härav föranledas, då saken är beroende på dessa villkors handhavande.

Då det är av stor betydelse att befordra tillverkningen av torvbränsle,

anser jag mig böra tillstyrka kommitténs förslag om utsträckning

av tiden för amorteringsfriheten från tre till fyra år samt om

amorteringstidens förlängning från tio till tolv år.

I fråga om föreskrifter om skyldighet att iordningställa mossens

botten i odlingsbart skick hava kommittén och lantbruksstyrelsen varit

eniga om önskvärdheten av att föreskrifter i sådant syfte utfärdas men

däremot hyst olika meningar angående föreskrifternas innehåll. Kommittén

har antagit, att en lagstiftning angående dylik skyldighet vid

avverkning i allmänhet av torvmossar inom en nära framtid skulle

kunna genomföras, och föreslagit, att i avbidan därpå låntagare ur fonden

måtte tillförbindas att ställa sig de blivande föreskrifterna till efterrättelse.

Lantbruksstyrelsen har framhållit åtskilliga svårigheter, som synts skola

bliva förknippade med genomförandet i vårt land av en sådan allmän lagstiftning

samt förordat, att vid beviljande av lån ur fonden skulle efter

prövning i varje särskilt fall fastställas föreskrifter i ämnet och att

även kostnaderna för mossbottnens iordningställande måtte få tagas i

beräkning vid lånebeloppets bestämmande.

Det vore utan tvivel lyckligt, om allmänna bestämmelser snart

kunde utfärdas angående förbud mot torvtäkt, med mindre mossbottnarna,

sedan avverkningen ägt rum, iordningställas i för kultur lämpligt skick.

De i vårt land förekommande mossarna äro emellertid av så olika natur

och lägen, att några generella bestämmelser härför såsom exempelvis i

Holland icke torde låta sig fastställas. Det lär därför alltid bliva nödvändigt

att prov,a och bestämma rörande varje särskilt fall. Att såsom

allmän regel hos oss anordna eu dylik prövning innan mossarna få

avverkas är åtminstone för närvarande förenat med betydliga svårigheter,

då vi sakna för prövningen lämpliga myndigheter med sakkunskap

på området. Visserligen skulle det kunna tänkas, att prövningen överlämnades

till Kungl. Maj:ts befall ningshavande, sedan tor vingenjör undersökt

mossen och uppgjort plan för avverkningen, därest sådan lämpligen

kan bedrivas. Men övervakandet av att avverkningen ständigt skef

efter den sålunda fastställda planen torde komma att medföra betydliga

svårigheter och draga stora kostnader. Inspektionen av alla de många

mossar, där torvtäkt bedrives, inom ett så vidsträckt område som ett

län skulle nödvändiggöra, att ett stort antal tor vtjänstemän anställdes

för ändamålet, då knappast några andra sakkunniga på området stå att

finna. Det stora antalet mossar, som i många län skulle kunna komma

att bliva föremål för prövning och övervakande, torde i hög grad komma

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition Nr 126.

att försvåra tillämpningen av dylika bestämmelser. Där särskild prövning

i utlandet förekommer, såsom förhållandet är i Hannover, har man

ock till sakkunniga myndigheter med betydligt mindre områden än våra

län överlämnat att pröva framställningar om rätt att avverka mossmarker.

Det lax på grund av de ovan antydda svårigheterna knappast

kunna förväntas, att bestämmelser om förbud att avverka mossar, utan

att mossbottnarna iordningställas i för kultur lämpligt skick, komma

att utfärdas i en snar framtid. Så mycket viktigare är det, att, där

sådana bestämmelser utan egentliga svårigheter kunna åstadkommas —

vid de med lån ur torvlånefonden bedrivna avverkningarna — dessa

utan dröjsmål utfärdas.

Något skäl för att dröja med dessa bestämmelser, till dess att

allmänna sådana utfärdas, synes icke heller föreligga. Långivaren har

självfallet rätt att uppställa vilka villkor för lånets åtnjutande han önskar,

då låntagaren icke är skyldig att begagna sig av lånet, därest han icke

finner detta förenligt med sin fördel. Med den bestämmelsen, som lantbruksstyrelsen

föreslagit, att till kostnaderna för mossbottnens iordningställande

skulle kunna beviljas lån, torde icke heller kunna befaras, att

någon tvekan vid sökandet av lån skulle kunna uppstå. Detta torde

däremot kunna bliva händelsen, därest, såsom torvkommittén föreslagit,

de lånesökande skulle tillförbindas att ställa sig till efterrättelse vad

framdeles kunde komma att stadgas beträffande skyldighet att i män av

avvefkning iordningställa mossbotten i odlingsbart skick. Fruktan förde

förpliktelser en låntagare härutinnan åtager sig och som han icke

vid lånetillfället ens närmelsevis kan överblicka, skall antagligen komma

att avskräcka mången från att söka dylikt lån. Kommittén har framhållit,

att enär skyldigheten göres beroende av vad i lagstiftningsväg

kan bliva stadgat, detta innebär en garanti för att det icke kan bliva

fråga om obilliga krav. Det torde emellertid vara mindre lämpligt att

på sätt kommittén föreslagit göra den blivande lagstiftningen retroaktivt

gällande. För låntagaren, som skulle erhålla kännedom om innehållet

i dessa krav först sedan lånet beviljats och arbetet med mossens avverkning

påbörjats, skulle de kunna vålla stora svårigheter.

Jag anser mig av dessa skäl böra i huvudsak ansluta mig till

lantbruksstvrelsens förslag. De av styrelsen föreslagna ordalagen synas

mig emellertid kunna innebära onödig stränghet, även med beaktande

att lån till mossbottnens iordningställande skulle utgå. Vissa mossar

torde vara av den beskaffenhet, att näppeligen krav på mossbottnens

iordningställande kan med fog uppställas, isynnerhet ifall torvavverkningen

omfattar blott en mindre del av mossen. Det synes mig därför

överflödigt att i varje fall kräva plan och kostnadsförslag rörande dylikt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kangl. Majds Nåd. Proposition Nr 126.

iordningställande utan torde det vara tillräckligt med ett utlåtande av

sakkunnig person, huruvida med hänsyn till mossens beskaffenhet och

läge samt andra pa frågan inverkande omständigheter låntagaren bör

åläggas dylik skyldighet, ävensom, därest detta anses vara fallet, angående

planen och kostnaderna. Det bör beaktas, att iordningställandet

kan avse icke blott odling till åker eller äng utan även skogshult™.-.

I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag försummelse i avseende

å mossbottuens iordningställande böra kunna medföra lånets uppsägning,

jämte det att fastställt vite utkräves. Detta vite bör dock ej bestämmas

högre än den beräknade kostnaden för mossbottuens iordningställande.

Den för lånet lämnade säkerheten bör uppenbarligen omfatta även vitet.

Vitet bör tillfalla fonden.

Då riksdagen år 1902 endast beslöt om vissa huvudpunkter i villkoren,

torde det även nu vara tillräckligt, att själva principerna föreläggas

riksdagen.

På grund härav hemställer jag, att Eders Kung!. Magt måtte i

proposition föreslå riksdagen

att godkänna följande ändringar i villkoren för lån från fonden för

torvindustriens befrämjande, att från och med den dag, Kungl. Maj:t

hnner gott bestämma, tillämpas på lån, som därefter beviljas, nämligen:

att, där Kungl. Magt- finner skäligt, skyldighet må åläggas låntagare

att vid visst vite i överensstämmelse med fastställd plan iordningställa

mossbottnen för odling till åker eller äng eller för skogskultur;

att lån må av Kungl. Maj:t beviljas till belopp, högst motsvarande

två tredjedelar av den å fullbordad anläggning nedlagda kostnad eller

av beräknad anläggningskostnad för nytt företag, jämte kostnaderna

för mossbottnens iordningställande för kulturändamål;

att under de fyra första åren efter låns utlämnande kapitalavbetalning

icke äger rum; samt

att under de därpå följande åren så stor amortering skall ske, att

lånet varder till fullo inbetalt senast inom utgången av tolv år från det

amorteringen skolat taga sin början.

Till vad departementschefen sålunda hemställt, häruti

statsrådets övriga ledamöter förenade sig, behagade

Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet skulle avlåtas till riksdagen

av den lydelse, bil. — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Herman Schlytern.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:299 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ls proposition till riksdagen angående ändringar i villkoren för lån från fonden för lorvindustricns befrämjan a1 i texten
  2. JoU 1917:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändringar i villkoren för lån från fonden för torvindustriens befrämjande. s. 13 i texten