Sök i Ratio Lex

Angående ombyggnaden av Södertälje kanal

1917-03-23 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:140, Angående ombyggnaden av Södertälje kanal

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

1

Nr 140.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

ombyggnaden av Södertälje kanal; given Stockholms

slott den 23 mars 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels medgiva, att i samband med av riksdagen beslutad ombyggnad

av Södertälje kanal därstädes må anläggas en ny sluss i huvudsaklig

överensstämmelse med av vattenfallsstyrelsen förordat förslag för en beräknad

kostnad av 2,933,000 kronor;

dels ock för fortsättande av arbetena med Södertälje kanals ombyggnad

för år 1918 anvisa ett reservationsanslag av 600,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till Riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 116 käft. (Nr 140.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrör

von Sydow,

friherre Becic-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde följande:

I en till riksdagen den 14 mars 1916 avlåten proposition, nr 91,

föreslog Kungl. Magt riksdagen att, under villkor att Södertälje stad

utan ersättning avstode all för kanalombyggnaden erforderlig mark, som

den 23 mars 1911 var i stadens ägo, för ombyggnad av Södertälje

kanal jämte uppränsning av farlederna i Brandalsund och Linasund i

huvudsaklig överensstämmelse med av vattenfallsstyrelsen förordat för-,

slag bevilja ett anslag av 6,785,000 kronor samt därav för år 1917 anvisa

ett belopp av 400,000 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag avsåg, att den nya farleden tillsvidare skulle

upptagas till sådana mått, att den tilläte bekväm genomfart för 5,5 meter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

3

djupgående fartyg, men att en ny sluss vid Södertälje skulle utföras med

större dimensioner än som motsvarade en sådan led. Av det för ombyggnaden

äskade anslaget beräknades 2,933,000 kronor belöpa sig på slussen.

I skrivelse den 3 juni 1916, nr 186, anmälde riksdagen, att riksdagen,

under villkor att Södertälje stad utan ersättning avstode all för

kanalombyggnaden erforderlig mark, som den 23 mars 1911 var i stadens

ägo, beslutat ombyggnad av Södertälje kanal jämte uppräkning av

farlederna i Brandalsund och Linasund för en beräknad kostnad — frånsett

anläggningskostnaden för en ny sluss — av 3,852,000 kronor samt

för år 1917 för ändamålet anvisat ett belopp av 400,000 kronor.

Beträffande den nya slussen anfördes i skrivelsen, att riksdagen, som

funnit det föreslagna farledsdjupet väl avvägt, varit tveksam, huruvida

slussen borde givas de i propositionen föreslagna större dimensionerna.

Då ett uppskov till 1917 års riksdag med avgörandet av frågan om.

slusstorleken ej syntes behöva medföra någon rubbning i den uppgjorda

arbetsplanen, ansåg riksdagen, att denna fråga borde lämnas öppen.

I skrivelse den 11 november 1916 meddelade därefter vattenfallsstyrelsen,

att styrelsen hade för avsikt att, sedan en inom styrelsen pågående

utredning beträffande storleken av den nya slussen slutförts, snarast

inkomma med underdånigt utlåtande därom. Oberoende av den

slusstorlek, som komme att väljas, ansåg sig vattenfallsstyrelsen emellertid

redan i nämnda skrivelse böra göra framställning om anslag tillförtsättande

av arbetena med Södertälje kanals ombyggnad.

Då jag den 13 januari 1917 anmälde frågan om anslag till kapitalökning

för statens vattenfallsverk, hade förenämnda utredning angående

den nya slussens dimensioner ännu icke blivit fullbordad. Jag uttalade

emellertid förhoppning om att inom den närmaste tiden kunna framlägga

förslag i ämnet; och föreslog Kungl. Maj:t på min hemställan riksdagen

att i avvaktan på den proposition, som kunde komma att avlåtas angående

fortsatt anslag för ombyggnad av Södertälje kanal, för ändamålet

beräkna ett anslag för år 1918 av 600,000 kronor.

Med underdånig skrivelse den 17 februari 1917 har vattenfallsstyrelsen

sedermera framlagt resultatet av den inom styrelsen verkställda

utredningen, och ber jag att nu få upptaga denna fråga till behandling.

Kungl. Maj:ts för 1916 års riksdag framlagda förslag till ombyggnad

av Södertälje kanal grundade sig huvudsakligen på en av vattenfallsstyrelsen

med underdånig skrivelse den 16 januari 1914 överlämnad

1916 års förslag

i fråga

om slussens

dimensioner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

utredning i ämnet. I denna utredning behandlades följande olika alternativ

i fråga om storleken av slussen vid Södertälje:

Segeldjup.

•

Nyttig längd.

Fri bredd

i port- öppningen.

Vattendjup

på tröskeln.

Tröskelns

datumhöjd.

m.

m.

m.

m.

m.

Alt. I................................

5.5

no

16

6.o

— 2.5

» II.............................

6.5

135

20

7.1

— 3.6

» III.................................

6.5

150

25

7.i

-3.6

IV ..................

6.75

135

20

7.5

— 4.o

» V................................

6.75

150

20

7.5

— 4.o

» VI ............................

6.7 5

150

25

7.5

— 4.o

Vattenfallsstyrelsen förordade för sin del slussens utförande i enlighet

med alt. IV, enligt vilket densamma skulle erhålla 135 m:s nyttig

längd, 20 m:s fri bredd i portöppningen och 7,5 m:s vattendjup på

tröskeln, räknat under Saltsjöns lågvattenyta. Kostnaderna för slussens

byggande i enlighet med detta alternativ beräknades av styrelsen till

2,455,000—2,933,000 kronor. Beträffande de olika kostnadsbeloppen

ber jag få erinra, att styrelsens förslag upptog tre alternativa kanalsträckningar

förbi Södertälje. De olika siffrorna äro beroende på, vilket

av dessa alternativ som väljes.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 mars 1916 anförde

jag i denna fråga följande.

Då en sluss, som kunde upptaga 5,5 in. djupgående fartyg, ej krävde

större dimensioner än resp. 110, 16 och 6 m. och då Stockholms hamnstyrelse

för Hammarbyleden föreslagit eu sluss med sistnämnda mått,

kunde man ifrågasätta, huruvida icke dessa mindre dimensioner vore även

för Södertälje kanal fullt tillräckliga. Valdes den mindre typen, skulle

ej mindre än 680,000—793,000 kronor inbesparas på en total kostnad

för slussen av 2,445,000—2,933,000 kronor. Emellertid hade påvisats,

att om trafiken växte — och däri läge ju ombyggnadens berättigande

— behov tämligen snart skulle inträda att jämte ett större fartyg kunna

i samma stussning medtaga en mindre båt, exempelvis av nu förekommande

kanaltyp. Givetvis vore det för snabb passage av kanalen jämväl fördelaktigt

att kunna på en gång slussa ett helt pråmsläp med dess bogserbåt.

Detta vunnes på billigaste sätt genom ökning i slussens längd, eftersom,

enligt styrelsens förslag, slusskammaren vore avsedd att utföras endast

såsom ett stycke kanal med naturlig botten, dock begränsad av vertikala

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140. 5

sidomurar. För att få ruin i slussen med ett 5,5 in. djupgående fartyg

av maximistorlek och ett fartyg av nuvarande största kanaltyp, det ena

bakom det andra, krävdes en nyttig längd av 135 in. Eu ökning av

slussens längd från 110 till 135 in., motsvarande alt. I, resp. alt. IV,

med bibehållande av den mindre bredden, 16 m., kostade enligt uppgift

från vattenfallsstyrelsen ej mer än omkring 75,000 kronor. Men förlängde

man sålunda slussen, så att ett 7 meter djupgående fa tyg väl

Unge ram i slussens längdriktning, läge det ju nära till hands att jämväl

öka slussens bredd och djup, så att den verkligen kunde upptaga

ett så stort fartyg, i synnerhet som eu ökning av bredden jämväl underlättade

slussning av flera mindre fartyg på samma gång. Det borde

nämligen starkt framhållas, att fartygstonnaget vore statt i ständigt

växande och att en blivande fördjupning av själva farleden förbi Södertälje

jämförelsevis lätt läte sig åstadkommas samt att vidare vid högre

vattenstånd större fartyg än 5,5 meter djupgående, särskilt om de icke

hade full last, kunde framföras genom den projekterade 5,5 m:s leden i

övrigt. För de större dimensionerna talade ytterligare den omständigheten,

att en framtida förstoring av Södertäljeleden kunde bliva av så mycket

större betydelse för Mälarsj öfarten som Hammarbyleden endast med

mycket stora kostnader kunde fördjupas. Till sist borde betonas, att ett

byggande i framtiden vid Södertälje av en större sluss skulle bliva

förenat med högst betydande kostnader. Slussar vore dyrbara byggnadsverk

och borde därför från början dimensioneras så, att de kunde tillgodose

växande anspråk. Denna regel hade även följts vid Trollhätte

kanals ombyggnad, där slussar och vissa andra dyrbarare delar dimensionerats

för 5 meter djupgående fartyg, medan farleden för övrigt tillsvidare

utförts såsom 4 m:s led.

Med hänsyn till vad sålunda anförts förordade jag de av vattenfallsstyrelsen

föreslagna slussdimensionerna; och blev Kungl. Maj:ts förslag

till riksdagen i enlighet därmed.

I sin skrivelse den 3 juni 1916 anförde riksdagen, att riksdagens

tvekan beträffande slussens dimensioner särskilt hänfört sig till det förordade

djupet av slussen, vilket beräknats för 6,75 m. djupgående

fartyg. I detta avseende förekom bland annat, yttrade riksdagen vidare,

att propositionen icke gåve tillräckligt material för bedömandet av spörsmålet,

huruvida ifrågakommande hamnar och farleder i Mälaren kunde

utan alltför stora kostnader uppränsas till ett djup, motsvarande det,

vilket avsetts för slussen.

I sin skrivelse den 17 februari 1917 har vattenfallsstyrelsen till en

början anfört följande.

Vattenfallsstyrelsen

d. 17/a 1917.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

Av de olika för 1916 års riksdag framlagda alternativ i fråga om slussens

storlek torde av skäl, som förut anförts, och med hänsyn till riksdagens uttalande

i ämnet numera alt. III, V och VI, vilka samtliga hade 150 m:s nyttig

längd på slussen, få anses vara ur räkningen.

Av de återstående hade alt. I samma mått som de för Hammarbyleden föreslagna,

vilka mått enligt de tillämpade normalbestämmelserna motsvarade fartyg

av det segeldjup, 5.5 in., som numera bestämts för ombyggnaden av Södertälje kanal.

Emellertid hade förut påvisats, hurusom eu ökning av slussens längd med 25 in.

eller till 135 m. avgjort vore att förorda. Det hade nämligen framhållits, att

slusskammaren vore föreslagen att utföras endast såsom ett stycke kanal med

enkla kajmurar och därför krävde jämförelsevis ringa kostnad per längdmeter,

men att man å andra sidan genom en förlängning av slusskammaren vunne betydande

fördelar med avseende på slussens trafikförmåga, i det i en 135 in. lång

sluss efter varandra kunde placeras dels ett 5,5 m. djupgående fartyg av det

största denna tyj> motsvarande längdmått, dels ock ett fartyg av den största typ,

som nu trafikerade kanalen, varjämte en sådan längre sluss möjliggjorde genomslussning

på en gång av hela pråmsläp. Därtill kunde läggas, att, medan i de

för den föregående utredningen grundläggande normalbestämmelserna proporiionstalen

mellan fartygens djup, bredd och längd antagits till 1 :2,5: 18, utvecklingen

syntes gå emot ännu större proportionstal. Sålunda återfunnes redan nu i »Lloyds

Register of shipping» ett maximum av 1: 3, i : 24,5. Till sist ville styrelsen erinra

om, att 25 m:s ökning i längden icke medförde större kostnad för en 5,5 m:s

sluss än omkring 75,000 kronor. Styrelsen måste därför kraftigt vidhålla sin

förut uttalade mening, att slusskammaren icke borde göras kortare än 135 m.

Emellertid skulle kunna tänkas, att slussen visserligen finge den sålunda

förordade längden, men att bredden endast gjordes 16 och djupet på slusströskeln

6 m., d. v. s. att den vertikala sektionen anordnades för 5,5 m:s led. Genom

ett sådant beslut skulle tydligtvis fastslås, att sjöfarten på Mälaren för

mycket lång framtid begränsades till 5,5 m:s fartyg. Ty det måste uttryckligen

framhållas, att det skulle bliva synnerligen kostbart och även ur andra synpunkter

olägligt att vid Södertälje anlägga ytterligare en sluss med större dimensioner,

om, såsom väl torde bliva förhållandet, den nu föreslagna slussen förlädes

invid staden och ej vid Linasundet. Ej heller Hammarbyleden, som projekterats

för 5,5 m:s fartyg, kunde utan högst betydande kostnader förstoras, sedan

den en gång öppnats för trafik.

Under sådana förhållanden uppställde sig självmant frågan, huruvida behov

framdeles kunde uppstå för fart med större båtar i Mälaren än sådana av 5,5 m:s

djupgående, och huruvida — såsom ock i riksdagsskrivelsen framhållits — hamnar

och farleder i Mälaren kunde utan alltför stora kostnader uppränsas till det

större djupgående, som föreslagits för slussen, eller 6,75 m.

Yad den första frågan beträffade ville styrelsen påpeka, att kanske den förnämsta

orsaken, varför styrelsen icke föreslagit större djup för själva kanalen

och därtill gränsande farleder, varit, att den första anläggningskostnaden därigenom

skulle avsevärt ökas och de direkta inkomsternas förhållanden till utgifterna,

åtminstone till en början, bliva ännu ogynnsammare än vad som för 5,5 m:s

leden beräknats. Men om trafiken visade en gynnsammare utveckling än som

antagits, om en stor skeppning av järnmalm, trä, kol och dylikt lomme

till stånd genom Södertälje kanal, då torde kraven på större tonnage, d. v. s.

ökat djup, icke utebliva. Exempelvis kunde därvidlag påpekas, att av malmbåtar,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 140. 7

som år 1912 anlöpt Oxelösunds hamn, 63,3 % haft större djupgående än 5,5 m.

och 34,6 % ett djupgående mellan 5,5 och 6,5 m. Det vore därför enligt styrelsens

mening oklokt, om man genom slussens byggande för 5,5 m:s fartyg för

framtiden så gott som omöjliggjorde en dylik utveckling och detta i strid mot

erfarenheterna från andra håll, där liknande förhållanden rått. Styrelsen ville

slutligen betona, att Södertälje kanal med närmast angränsande leder utan svårighet

eller avskräckande kostnader sedermera skulle kunna upptagas för 6,7 5

m:s. led, varjämte broarna över kanalen byggdes med hänsyn till motsvarande

utvidgning.

Vattenfallsstyrelsen har härefter behandlat frågan om möjligheterna

att uppränsa Mälarens hamnar och farleder till större djup.

Innan jag vidare ingår på styrelsens utredning i denna del, ber jag

i korthet få nämna de viktigaste farlederna i Mälaren.

Av dessa märkes först farleden Stockholm—Södertälje, som framgår

genom Bockholm ssund et till södra Björkfjärden och därifrån genom Linasund

till Södertälje.

Farleden Stockholm—Uppsala har en längd av 82 km., därav omkring

8 km. längs Fyrisån ovan Flottsund.

Från Södra Björkfjärden utgrenar sig farleden Stockholm—Södertälje

dels i en västlig led genom Kolsundet förbi Strängnäs till Granfjärden,

dels i en nordvästlig led genom norra Björk-, Grönsö- och OknöIjärdarna

via Agnesund till Granfjärden, där den nordvästra leden förenar

sig med den västra leden förbi Strängnäs. Från Oknöfjärden utgår

en cirka 13 km. lång sidoled till Enköping, därav omkring 4 km. i

Enköpingsån. Från norra Björkfjärden går en farled genom Ormsundet

till Näsfjärden, där den förenar sig med farleden Stockholm—Uppsala.

Från Granfjärden fortsätter farleden i västlig huvudriktning till

Ridöfjärden, varifrån en omkring 10 km. lång sidofarled till Västerås utgår.

Från Piidöfjärden fortsätter farleden genom Blacken och via Kvicksund

in i Galten, varifrån sidofarleder utgå, bland annat till Köping och

Kungsör. Avståndet Stockholm—Köping via Agnesund är cirka 144 km.

och via Kolsundet omkring 135 km., varav 3,5 km. i Köpingsån. Utanför

Ivöpingsåns utlopp går farleden i eu grund vik.

Jag ber i detta sammanhang få erinra, att Kungl. Maj:ts förslag

till ombyggnad av Södertälje kanal till nu beslutat djup förutsatte eu

uppränsning för 5,5 m:s djupgående av farlederna i Bockholmssund,

Agnesund och Kvicksund, ehuru anslag för nämnda ändamål icke ansågs

erforderligt förrän tidigast år 1919.

Av den utredning, som låg till grand för Kungl. Maj:ts framställning

till 1916 års riksdag, framgår, att de båda hamnar i Mälaren, som 1

Farlederna

Mälaren.

Hamnarna

Västerås och

Köping.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

i första hand kunna ifrågakomma för större tonnage, äro Västerås och

Köping. Det största kajdjupet i dessa hamnar är för närvarande 4,5 m.

vid medelvatten, dag ber emellertid få erinra, att stadsfullmäktige såväl

i Västerås som i Köping i anledning av förslaget om Södertälje kanals

ombyggnad förklarat sig villiga att under vissa \ i 11 k or i anslutning till

respektive städers nuvarande hamnanläggningar anordna med järnvägsförbindelse

försedda kajer för 5,5 meter djupgående fartyg.

Till utredning i föreliggande fråga har vattenfallsstyrelsen tillskrivit

magistraterna i nu nämnda städer med anhållan om uppgifter dels om

möjligheten att framdeles i eller invid städerna anlägga kajer för fartyg

med större djupgående än 5,5 m., dels om vilka åtgärder respektive städer

ämnade vidtaga för att upparbeta trafiken i sina hamnar, sedan Södertälje

kanal blivit utvidgad.

Ur de av stadsfullmäktige i de båda städerna avgivna svaren tilllåter

jag mig återgiva följande:

Stadsfullmäktige i Västerås anföra, att det största djupet på relativt kort avstånd

från strand, eller å omkring 200 meter, är till finnandes utanföi egencomen

Carlsbergs strandområde i västra delen av Västeråsfjärden. Utan allt för störa

svårigheter kan enligt fullmäktiges mening där utanför utbyggas och till fast

botten nedföras kajer för fartyg med ett djupgående av ända till 7,5 meter.

Vidare hänvisa fullmäktige därtill, att staden redan åtagit sig att bygga

kajer för 5,6 meter djupgående fartyg samt att staden inköpt förenamnda egendom,

för vilket förvärv bland annat åberopats de för hamnbyggnader fördelaktigt

djupförhållandena utanför egendomens strandområde. Någon svårighet att m en

blivande djuphamn därstädes förbunden med järnväg föreligger enligt fullmäktiges

mening ej heller. ...... „ , ,

Förutom dessa åtgärder, som från stadens sida vidtagits med „anke pa eu

blivande hamnutvidgning, framhålla fullmäktige, att staden i samma syfte sökei

åstadkomma bekvämare järnvägsförbindelser med länets berslagsområde. Därest

den ifrågasatta järnvägen Västerås—Krylbo kommer till stånd, skulle enligt fullmäktiges

mening Västerås hamn utan tvivel bliva en viktig utskeppnmgshamn

för tyngre varor som järn, malm och dylikt. Stadsfullmäktige hava således den

uppfattningen att, om Södertälje kanal blir utbyggd till av vattenfallstyrelsen

föreslagna dimensioner, Västerås stad skall söka att i största möjliga utstracKning

tillgodogöra sig den trafik, som härigenom möjliggöres över dess hamn och darior

vidtaga erforderliga hamnutvidgningar.

Stadsfullmäktige i Köping åberopa i sitt svar ett av hamnstyrelsen i staden

avgivet uttalande av innehåll, att enligt hamnstyrelsens åsikt några tekniska svårigheter

icke möta för anläggandet av kajer därstädes med större djupgående an

5 5 m. Vidare framhålles, att staden låtit utarbeta planer för fördjupning a\

hamnen samt att staden instundande vår skall tillträda ett större, från staten

förvärvat område, varav hamnen torde komma att tilldelas erforderlig mai k u - efter hela Köpingsån till Galten i Mälaren och för vars utnyttjande planer och

förslag vore under utarbetande. Hamnstyrelsen hade vidare stora förhoppningar

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

om, att detta område skulle komma att användas för industrianläggningar, vartill

komme, att hamnstyrelsen försport, att gruvförvaltningarna i Bergslagen, som

hade sina järnvägsförbindelser med Köping, hade för avsikt att inom närmaste

tiden utöka sina brytningar i högst betydlig grad, vadan hamnstyrelsen sålunda

givetvis vore beredd på att vidtaga omfattande åtgärder även beträffande lossnings-

och lastningsanordningar, beredande av upplagsplatser m. m. för den beräknade

trafikökningen.

För egen del anför vattenfallsstyrelsen, att av nu återgivna uttalanden

framginge, dels att de båda städerna hade de ljusaste förhoppningar

om eu utveckling av den större sjöfarten, dels att inga allvarliga hinder

mötte för hamnanläggningar för större djupgående än 5,5 meter, dels

ock att vederbörande stadsmyndigheter förklarat sig beredda till de åtgärder,

som på dem ankomme för mottagande av den större trafiken.

I avseende på de båda i viss mån konkurrerande städernas vilja och

förmåga att aptera sina hamnar även för större djupgående än 5,5 meter

torde under sådana förhållanden inga tvivel böra råda.

Härefter återstår att besvara spörsmålet om farlederna i Mälaren.

I detta sammanhang ber jag få erinra följande.

Sedan Kungl. Maj:t den 8 mars 1901 anbefallt väg- och vatten - byggnadsstyrelsen att utföra undersökningar dels angående reglering av

Mälarens vattenstånd i syfte att hålla dess vattenvariation inom möjligast

trånga gränser och med nuvarande medelvattenstånd såsom normalt vattenstånd

dels angående kostnaden för ordnande av vissa farleder över

Mälaren med alt. 4,0, 5,0 och 6,0 meters djup, förordnade väg- och vattenbyggnadsstyrelseu

major L. Broomé att utföra nämnda undersökning.

Major Broomé avgav den 15 oktober 1903 förslag i ämnet.

I sin skrivelse den 16 januari 1914 med förslag till Södertälje kanals

ombyggnad meddelade vattenfallsstyrelsen, att styrelsen varit förhindrad

att dittills utföra nödiga kompletterande undersökningar för farleden Södertälje—k

ästerås—Köping, varför styrelsen inskränkt sig till att med stöd

av major Broomés undersökningar revidera hans förslag med hänsyn till

de av styrelsen ifrågasatta fartygsdjupen. Styrelsen förordade tillika,

att förenämnda tre leder genom Bockholmssund, Agnesund och Kvicksund

borde upptagas till samma djup som i kanalen. Styrelsen beräknade

därvid kostnaderna till följande belopp:

för uppränsning av Bockholmssund..................................... kronor 11,000

» )> » Agnesund .............................................. » 368,000

)) )) » Kvicksund jämte ombyggnad av bro

därstädes ................................................................................ j> 493,000

Bihang till Riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 116 käft. (Nr 140.) 2

Uppränsning

av vissa farleder

i

Mälaren

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

Styrelsen anförde vidare, att fortsatta undersökningar i vissa avseenden

borde utföras beträffande Mälarens farleder. Då förut fullständig

undersökning verkställts beträffande uppränsningen i Bockholmssundet,

ansågs ny utredning i denna del dock ej erforderlig.

Genom nådigt brev den 10 juli 1914 ställdes medel till styrelsens

förfogande för de ifrågasatta undersökningarna. I mitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 14 mars 1916 anmälde jag, att dessa undersökningar

dåmera blivit slutförda, ehuruväl något på dem grundat förslag ej hunnit

genomarbetas.

I särskild skrivelse den 17 februari 1917 har vattenfallsstyrelsen nu

framlagt resultatet av undersökningarna.

Styrelsen framhåller därvid, att för vinnande av de med Södertälje

kanal avsedda fördelarna, nämligen att Mälarens stränder skola bliva tillgängliga

för djupgående fartyg, erfordras, bland annat, vissa uppränsningar

av farlederna i Mälaren. De leder, vilka för närvarande böra ifrågakomma

till uppränsning, äro Kvicksund, farleden genom Galten förbi

Biskopshamn, Kolsundet förbi Strängnäs, Agnesund samt Bockholmssundet.

Beträffande de närmare resultaten av vattenfallsstyrelsens undersökningar

tillåter jag mig hänvisa till styrelsens därom avlåtna skrivelse.

Jag vill här allenast i korthet beröra de förslag, som av styrelsen framlagts.

Beträffande Kvicksund föreslås på grund av de lokala förhållandena

och för att minska strömhastigheten en uppränsning till 8 meters djup redan

från början. Här ernås sålunda utan vidare nödigt djup för framtiden.

Denna farled korsas av Oxelösund—Flen—Västmanlands järnväg medelst

en bro. Landsvägsförbindelsen över Kvicksund uppehälles däremot för

närvarande medelst färja. Styrelsens förslag upptager nu en ny kombinerad

järnvägs- och landsvägsbro. Kostnaden för uppränsningen av

sundet samt den föreslagna bron har beräknats till 640,000 kronor, därav

450,000 kronor belöper å brobyggnaden med signaler m. m. Motsvarande

kostnader upptogos i vattenfallsstyrelsens utredning år 1914 såsom

nämnts till 493,000 kronor, eller således 147,000 kronor billigare.

Anledningen till denna fördyring är dels att grundläggningen för bron

för säkerhets skull räknats efter en något dyrare grundläggningsmetod,

dels att muddringarna för att undvika för fartygen skadliga snedströmningar

vid flod tagits något rikligare, och dels att kostnaderna för ändringar

av järnväg, landsväg och markförvärv vid noggrannare utredning

ansetts böra beräknas något högre. Styrelsen ifrågasätter

emellertid, om alla dessa kostnader i sin helhet skola föras på farleden

eller delvis bestridas på annat sätt. Detta gäller enligt styrelsens me
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

11

ning särskilt kostnaderna för landsvägsbron, i vilket avseende styrelsen

framhåller, att, därest landsvägstrafiken fortfarande skulle försiggå med

färja och bron följaktligen utföras som enkelspårig järnvägsbro, kostnaden

skulle minskas med approximativt 115,000 kronor. Enligt en

annan fördelningsgrund åter skulle av de totala kostnaderna för den

kombinerade landsvägs- och järnvägsbron rättvisligen omkring 35 å 40 %

eller cirka 157,000 å 180,000 kronor anses komma på landsvägsbron.

Farleden genom Galten förbi Biskopshamn kan, enligt vad styrelsen

meddelar, utan några ränsningar apteras för det större djupet, om kurvradien

ej göres större än 600 meter. En ökning av radien till 1,000 meter

kan genomföras för en kostnad av omkring 30,000 kronor för 6,5 meters

farled. Styrelsen anser emellertid, att en sådan rötning av farleden utan

nämnvärd olägenhet kan anstå, till dess trafiken tagit större dimensioner

än som kan väntas bliva fallet under de närmaste åren och till dess erfarenhet

vunnits, om olägenheterna av den mindre radien kunna anses

vara så avsevärda, att de berättiga till nämnda utlägg för farledens rötning.

Kolsundet finner styrelsen, med hänsyn till därmed förenade kostnader,

icke böra uppränsas för mera än högst 5,5 meters led. För närvarande

föreslår styrelsen, att där upptages en 4 meters led för en beräknad

kostnad av 79,000 kronor. Fartyg med mera än 4 meters djupgående

skulle vid behov kunna passera Agnesund.

Styrelsen finner nämligen, att en djupare led lämpligen kan framdragas

i Agnesund. För närvarande föreslås där uppränsning för 5,5

meters farled, vilket skulle draga en kostnad av 265,000 kronor. En

utvidgning från 5,5 till 6,5 meters led har beräknats kosta 395,000 kronor.

Kostnaderna för uppränsning av en 5,5 meters farled genom Bockholmssund

äro, såsom förut nämnts, beräknade till 11,000 kronor. En

utvidgning till 6,5 meters led skulle öka kostnaderna med 127,000 kronor.

Kostnaderna för de av styrelsen till omedelbart utförande föreslagna

åtgärderna uppgå sålunda till sammanlagt 995,000 kronor. Styrelsen

framhåller emellertid, att dessa kostnader äro beräknade med normala

pris. En uppskattning med användande av nu rådande exceptionella pris

hade givit en slutsumma av omkring 1,450,000 kronor, därav cirka

1,000,000 kronor belöpte å farleden genom Kvicksund. Styrelsen anmärker

emellertid, att denna sistnämnda uppskattning är approximativ, enär

prisförhållandena för närvarande ej äro stadgade utan visa stora variationer.

Då vidare anslag för nu berörda ändamål ej skulle behöva

begäras förr än tidigast vid 1918 års riksdag, borde kostnaderna i sammanhang

därmed revideras.

För en utvidgning av farlederna till 6,5 meters djup skulle enligt

vattenfallsstyrelsens utredning, under förutsättning av normala pris, krävas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

Tal mellan

olika sIubsalternatir.

en kostnad av ytterligare 522,000 kronor, en summa som ju i och för sig

med hänsyn till det sjette, man vill vinna, ingalunda ter sig avskräckande.

Förutom beträffande nu berörda farleder finnas, så vitt av tillgängliga

mätningar och sjökort framgår, överallt i de delar av Mälaren, som

härvidlag äro i fråga, fullt tillräckliga djup även för de största slussalternativen.

Det är att märka, att ett 6,75 m. djupgående fartyg kan,

eventuellt efter en mindre betydande uppränsning av bottenrännan, även

vid lågvatten framföras genom en 6,5 m:s led, om det sker med försiktighet.

*

I sin föreliggande skrivelse den 17 februari 1917 har vattenfallsstyrelsen

beträffande de olika slussalternativen anfört följande:

»Av den verkställda utredningen framgår tydligtvis, att en framtida uppräkning

av farlederna i Mälaren till det större djupet kan ske utan några som helst

avskräckande kostnader eller svårigheter.

Motsvarande arbeten kunna sålunda icke uppställas såsom skäl mot valet

av större slussdimensioner.

Å andra sidan peka alla intresserades uttalanden hän mot, att möjlighet och

sannolikhet finnes för att sjöfarten på Mälaren kan kräva mera djupgående fartyg

än 5,5 m., och en utveckling i denna riktning borde därför icke förebyggas.

Skälet för att välja det mindre djupet för slussen skulle då vara, att härigenom

den första anläggningskostnaden avsevärt minskades.

Alt. IY (6,7 5 x20x135 m.) kostar, om, såsom antagligt är, den

östliga av de föreslagna kanalsträckningarna, sträck
-

ning Ö, väljes.................................................................... 2,933,000 kronor.

Alt. II (6,5x20x135 m.) kostar under samma förutsättning...... 2,837,000 . »

Alt. Ia, varmed betecknas en sluss för 5,5 m:s fartyg men med

135 nr.s nyttig längd, (således 5,5 x 16 X 135 m.) kostar 2,215,000 »

Då, på grund av vad som förut hävdats, mindre längd än 135 m. icke kan

tillrådas, även om mindre djup och bredd väljas, blir skillnaden i kostnad:

Alt. IY—Alt. I a................................................................................. 718,000 kronor

eller 24 % av kostnaden för alt. IV och 10,5 % av hela kostnaden för kanalen

med angränsande farleder.

Alt. II—Alt. I a................................................................................... 622,000 kronor

eller 22 % av kostnaden för alt. II och 9 % av hela kostnaden för kanalen

med angränsande farleder.

Dessa belopp äro visserligen ganska betydande i absolut storlek, om än

mindre avsevärda procentuellt taget. Men styrelsen kan dock icke finna dem så

betydande, att de icke motsvaras av den fördel, som ligger däruti, att en framtida

utveckling kan ske utan avskräckande kostnader och svårigheter.

Ett sätt att minska kostnaden vore att minska slussbredden, vilken har den

jämförelsevis största inverkan på kostnaden. I alt. II skulle den tilläventyrs

kunna nedsättas från föreslagna 20 m. till 18 in., vilket senare mått enligt de av

styrelsen använda proportionstalen mellan djup och bredd tilläte ett 6,5 m:s far
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

tyg att inlöpa. Men denna bredd medger icke passage av ett pansarfartyg av

Sverige-typen, som mäter 18,6 3 m. i bredd och för vilket redan 20 m. äro nog

så knappt. Dess djupgående är 6,3 m., och att möjliggöra ett dylikt fartygs

inlöpande i Miilaren, i fall behov härav yppas, synes styrelsen dock tillrådligt,

även om det icke kan passera ut till Saltsjön förbi Stockholm. Tillämpas de

förut omnämnda maximiproportionstalen, blir den mot 6,5 m:s djupet svarande

slussbredden över 22 meter, och den mot 5,5 m:s leden svarande 18,8 m., sålunda

föga mindre än de föreslagna 20. Det är dessutom att märka, att spelrummen

mellan fartygsskrov och murverk därvid räknats ganska sparsamt, varför de största

fartygen endast med viss svårighet kunna inlöpa.

Det synes sålunda knappast vara tillrådligt att minska slussbredden under 20m.

Men 20 m:s bredden tillåter inlöpande av ett 7 m:s fartyg med de proportioner,

vattenfallsstyrelsen tillämpat. Likaså är 135 m:s slusslängd tillräcklig. Detta är

orsaken, varför slusströskeln föreslagits att få ett djup av 7,5 m., motsvarande

6,75 m:s fartyg, i vilket fall till och med ett 7 m. djupgående fartyg med nyssnämnda

proportioner vid försiktig slussning kan införas, i synnerhet om vattenståndet

är högre än 1. v. y. Till sist må än en gång framhållas, att skillnaden

mellan kostnaden för en 6,7 5 m:s sluss alt. IY och en 6,5 m:s sluss alt. Ii endast

är 96,000 kronor.

Vattenfallsstyrelsen kan med ''stöd av det anförda icke annat än vidhålla sin

förut angivna mening, att slussen bör utföras enligt alt. IY.»

Beträffande slutligen konstruktionen av slussen anför styrelsen:

»Styrelsen har sökt finna ett byggnadssätt för slussen, som kunde medföra

avsevärd minskning i den första anläggningskostnaden. Detta kunde ske

därigenom, att visserligen slusshuvuden och portar utfördes enligt det ursprungliga

förslaget, men att kajmurarna i slusskammaren tills vidare ersattes med en

enkel pålbrygga. En dylik konstruktion, som givetvis finge anses vara av mera

provisorisk natur, skulle nedbringa kostnaden för alt. IV med omkring 330,000

kronor eller 11 %. Men å andra sidan bleve underhållskostnaderna intill den

tidpunkt, då kajmurarna komme till utförande, ganska dryga, varjämte det bleve

både besvärligt och kostsamt att utan olägenhet för trafiken utföra ombyggnadsarbetet.

Dessutom vore faran för träkonstruktionens bestånd icke ringa viu genomslussning

och angöring av så stora fartyg, som här komma i fråga. Till följd

därav att slusskammarens sidor skulle utgrävas med lutningar 1 : 2 liksom i den

öppna kanalen, bleve till sist slussvattenmängden och därmed slussningstiden

avsevärt ökad utöver vad som redan blir fallet vid den förut föreslagna »öppna»,

endast av kajmur på pålar inramade slusskammaren.

Svårigheten att sedermera förse slusskammaren med kajmurar, om till eu

början endast en pålbrygga och vanliga slänter komme till utförande, kunde

emellertid minskas på så sätt, att den för kajmurarnas uppbärande nödiga pålningen

med plattform och spånt genast utfördes, men murarna tills vidare ersattes

med träkonstruktion. Härigenom bleve dock besparingen mot det ursprungliga

förslaget endast omkring 110,000 kronor eller 4 %. och vissa av de påpekade

olägenheterna i avseende på underhåll och säkerhet kvarstode ändock.»

Med hänsyn till vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen — under

framhållande att samtliga av styrelsen åberopade kostnadssiffror vore

Slussens

konstruktion.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

AnBlags
frågan.

beräknade efter de före kriget gällande normala pris — förordat,

att slussen utföres i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts

förslag till 1916 års riksdag.

Beträffande härefter anslagsfrågan ber jag få erinra följande.

I underdånig skrivelse den 23 oktober 1914 hemställde vattenfallsstyrelsen,

att, därest Södertälje kanals ombyggnad ansåges böra komma

till stånd under den närmaste framtiden, Kungl. Maj:t täcktet föreslå

1915 års riksdag att anvisa ett anslag av 600,000 kronor för år 1916 med

rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis under år 1915 utanordna intill

200,000 kronor. Med hänsyn till den då rådande situationen kom emellertid

denna hemställan icke att underställas riksdagen. I underdånig

skrivelse den 30 oktober 1915 framhöll vattenfallsstyrelsen, att med anledning

därav arbetsplanen givetvis blivit förskjuten och att en något

hastigare takt därför bleve nödvändig, samt hemställde, att Kungl. Maj:t

ville föreslå 1916 års riksdag att anvisa ett anslag av 1,000,000 kronor

för år 1917 med rätt för Kungl. Maj:t att förskottvis under år 1916 utanordna

intill 400,000 kronor. Det förnämsta skälet härtill var, att flera

av vattenfallsstyrelsens andra arbeten då voro så långt framskridna, att

en del personal och arbetsredskap lämpligen kunde och borde från

dem överflyttas till ombyggnaden av Södertälje kanal.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 mars 1916 anförde

jag, att, med hänsyn till önskvärdheten att begränsa anslagskraven, endast

ett anslag, av 400,000 kronor borde för år 1917 begäras. Efter samråd

med vattenfallsdirektören hade jag nämligen funnit det möjligt att

tills vidare sysselsätta en del av det befäl och underbefäl, som då

voro anställda i vattenfallsstyrelsens tjänst, vid den allmänna utredning

rörande Sveriges inre vattenvägar, varom Kungl. Maj:t på min hemställan

framlagt proposition till 1916 års riksdag, och som, därest propositionen

bifölles, kunde påbörjas redan under samma år. 1 avseende på

de arbetare, som bleve lediga från vattenfallsstyrelsens pågående anläggningar,

skulle de kunna erhålla anställning vid andra nybyggnadsarbeten,

särskilt vid ostkustbanan, som då stod inför sitt påbörjande. Den lediga

arbetsredskapen finge givetvis uppläggas, intill dess den funne användning

vid Södertälje kanal. Denna anordning syntes mig nödvändigtvis

betingas av det finansiella läget.

Det anslag, som, utöver de redan för uppränsning av viss sträcka

av kanalen mellan Maren och Saltsjön av riksdagen, beviljade 550,000

kronor, krävdes för genomförande av utvidgningen från och med Brandalssund

förbi Södertälje till och med Linasund, eller 6,785,000 kronor,

skulle enligt mitt förslag fördelas sålunda:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

15

år 1917 .............................

................. kronor 400,000

» 1918 .............................

................. » 600,000

» 1919 .............................

................. » 1,700,000

j> 1920 .............................

................. » 2,300,000

» 1921 .............................

................. » 1,785,000

kronor 6,785,000

1917 är, såsom nämnts,

i enlighet härmed för ifrågi

I sin skrivelse den 11 november 1916 anför vattenfallsstyrelsen

beträffande anslagsfrågan följande:

»Som redan tidigare av vattenfallsstyrelsen framhållits, är det synnerligen

angeläget, att arbetena under de första byggnadsåren kunna bedrivas i något

hastigare tempo än den ursprungliga fördelningen av anslagskraven möjliggöra.

Det bör nämligen ihågkommas, att enligt vattenfallsstyrelsens första framställning

om anslag till Södertälje kanals ombyggnad de båda första byggnadsåren

1915 och 1916 skulle hava sammanfallit med de samtidigt pågående arbetena

med Trollhätte kanals ombyggnad. Det skulle vid sådant förhållande ej varit

möjligt att från Trollhättan lösgöra så stora mängder arbetsmateriel och överflytta

kvalificerad personal i sådan omfattning, att arbetena kunnat bedrivas

med någon vidare fart. Då emellertid ombyggnadsarbetena i Södertälje nu

blivit framflyttade två år och ombyggnaden av Trollhätte kanal i huvudsak slutförts,

ställer sig saken väsentligt annorlunda. Från kanalbyggnadsarbetena i

Trollhättan kan i slutet av år 1916 och under år 1917 överflyttas så mycket

arbetsmateriel och disponeras härför tränat befäl och arbetare på sådant sätt,

att det för ett ekonomiskt bedrivande av arbetena är nödvändigt, att under de

första åren större anslagsbelopp göras tillgängliga än förut varit avsett. Det

torde nämligen icke vara lämpligt att, där så kan undvikas, låta en del av arbetsmaskinerna

stå overksamma och entlediga den personal, som genom flerårigt

arbete förvärvat sig stor skicklighet vid deras skötsel. För rekrytering av en

god stam av befäl och arbetare är ett sådant arbetssätt icke att rekommendera.

Det torde vidare böra framhållas som en bestämd fördel, att, när nu beslut

fattats om utvidgning av Södertälje kanal, arbetena genomföras så snabbt som

det är möjligt, utan att dock sådan forcering äger rum, att arbetena därigenom

fördyras. Genom ett sådant snabbare utförande av arbetena ernår man ju syftet

med ombyggnaden tidigare än annars. Vattenfallsstyrelsen beräknar enligt senast

uppgjorda arbetsplan, att trafiken med stora fartyg genom den nya slussen och

ombyggda kanalen vid Södertälje kan påbörjas under år 1920, om anslagen länder

kommande år fördelas sålunda:

för år 1917 är anslaget

» » 1918 äskas..........

» » 1919 » ..........

» » 1920 »

» » 1921 » ..........

kronor 400,000

» 1,000,000

» 2,000,000

» 2,300,000

» 1,085,000

Summa kronor 6,785,000

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

Departements
chefen.

Om slussens dimensioner skulle bliva fastställda annorlunda än vattenfallsstyrelsen

hittills tänkt sig, skulle motsvarande jämkning ske i nämnda anslagsbelopp.

Med hänsyn tagen till nu anförda förhållanden finner vattenfallsstyrelsen

det i hög grad önskvärt, att anslaget för Södertälje kanals ombyggnad för år

1918 bestämmes till 1,000,000 kronor.»

På grund av vad sålunda anförts hemställer vattenfallsstyrelsen, att

Kungl. Maj:t täcktes föreslå 1917 års riksdag att för fortsättande av

Södertälje kanals ombyggnad för år 1918 anvisa ett belopp av 1,000,000

kronor.

Såsom villkor för sitt beslut om Södertälje kanals ombyggnad uppställde

1916 års riksdag, att Södertälje stad utan ersättning avstår all

för kanalombyggnadem erforderlig mark, som den 23 mars 1911 var i

stadens ägo. 1 anledning härav har Kungl. Maj:t genom beslut den 30

juni 1916 anbefallt vattenfallsstyrelsen att från staden införskaffa förbindelse

i sådant hänseende. Denna förbindelse torde jämväl kunna förväntas,

så snart frågan om kanalens sträckning förbi Södertälje blivit

avgjord. För närvarande pågår inom vattenfallsstyrelsen närmare utredning

härom, och torde, enligt vad jag inhämtat, denna utredning kunna

inom den närmaste tiden avslutas. På sätt jag tidigare framhållit, kommer

emellertid valet mellan de föreslagna tre alternativa kanalsträckningarna

att i jämförelsevis ringa mån inverka på kostnadsfrågan.

Kungl. Maj:ts förslag till 1916 års riksdag om Södertälje kanals ombyggnad

avsåg, såsom jag förut nämnt, att slussen skulle utföras i enlighet

med alt. IV. Slussen skulle sålunda erhålla 135 meters nyttig längd, 20

meters fri bredd i portöppningen och 7,5 meters vattendjup på tröskeln,

räknat under Saltsjöns lågvattenyta. Härmed skulle efter en eventuell

utvidgning av kanalen möjliggöras framförande av 6,75 meters djupgående

fartyg.

Enligt vad jag redan framhållit, hänförde sig riksdagens tvekan

beträffande slussens dimensioner särskilt till det förordade djupet av

slussen; och uttalade riksdagen i detta avseende, att på frågans dåvarande

stadium tillräckligt material icke förelåge för bedömandet av spörsmålet, huruvida

ifrågakommande hamnar och farleder i Mälaren skulle kunna utan

allt för stora kostnader uppränsas till ett djup motsvarande det, som

avsetts för slussen. Vattenfallsstyrelsens nu föreliggande utredning torde

emellertid lämna klarhet i denna fråga. Vad till en början angår de

hamnar, som i detta hänseende närmast kunna komma i fråga, nämligen

Västerås och Köping, framgår, att beträffande dessa några avsevärda

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunr/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

17

svårigheter icke föreligga att anlägga kajer för fartyg av nämnda djupgående.

Den verkställda utredningen visar jämväl, att de viktigare farlederna

i Mälaren utan allt för stora kostnader kunna göras framkomliga

för sådana fartyg. Förutom beträffande de farleder, vilka redan för anordnande

av 5,5 meters led måste uppränsas till erforderligt djup, skulle

särskilda uppränsningsarbeten för djupare led behöva vidtagas allenast

beträffande Agnesund och Bockholmssund. Därvid har jag i likhet med

styrelsen utgått från, att Kolsnndet icke bör uppränsas för sådan led,

utan att trafiken med större fartyg till det inre av Mälaren skall hänvisas

till Agnesund. Eu utvidgning från 5,5 till 6,5 meters led i Agnesund

och Bockholmssund har av vattenfallsstyrelsen beräknats kosta sammanlagt

522,000 kronor.

Jag ber i detta sammanhang få erinra, att vattenfallsstyrelsen i skrivelse

den 25 januari 1917 gjort framställning om revision av sjökortet över

Mälaren. Styrelsen har till stöd därför anfört, att de befintliga korten ej

kunde anses tillräckligt fullständiga för den trafik av djupgående fartyg,

som kunde förväntas, sedan Södertälje kanal fördjupats och Hammarby leden

blivit färdig. Det vore därför i hög grad önskvärt, att vissa andra större

farleder i Mälaren än de, som nu varit föremål för styrelsens utredning,

undersöktes och att alla åtminstone för 5,5 meters fartyg farliga grund

därstädes bleve utmärkta. Styrelsen hade vid utarbetandet av arbetsplanen

för Södertälje kanal tänkt sig, att trafiken genom den,nya slussen

med djupgående fartyg skulle kunna börja senast på våren 1921. Det

vore därför önskligt, att de nymätningar, som eventuellt komme att utföras,

bleve verkställda i så god tid, att nytt sjökort för Mälaren kunde

föreligga vid sistnämnda tidpunkt. I anledning av denna vattenfallsstyrelsens

framställning har Kungl. Maj:t förut denna dag meddelat beslut.

Enligt vad vattenfallsstyrelsen framhållit, torde det dock med säkerhet

kunna antagas, att vid den ifrågasatta revisionen inga sådana nya upplysningar

kunna komma i dagen, vilka skulle föranleda avsevärdare

arbeten på andra ställen än de av styrelsen angivna.

Av det anförda synes mig framgå, att kostnaderna för erforderlig

uppränsning av de viktigare hamnarna och farlederna i Mälaren icke

kunna åberopas såsom allt för tungt vägande skäl mot att slussen erhåller

det av mig förut förordade djupet.

Å andra sidan synes den av vattenfallsstyrelsen förebragta utredning

visa, att sannolikhet förefinnes för att sjöfarten på Mälaren i en framtid

kan komma att kräva fartyg med de större dimensioner, varför slussen

enligt ifrågavarande förslag skulle utföras. Tanken att bereda möjlighet

för oceangående fartyg att inkomma i Mälaren har ock livligt omfattats

Bihang till Riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 116 höft. (Nr 140.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

av de i saken intresserade. Så hava, såsom av det föregående framgår,

stadsfullmäktige i Västerås och Köping uttalat stora förhoppningar om

en utveckling av den större sjöfarten samt förklarat sig beredda att vidtaga

åtgärder för att kunna tillgodogöra sig denna. Jag ber vidare få

nämna, att tekniska föreningen i Västerås i en till statsrådet och chefen

för civildepartementet ställd skrivelse av den 29 december 1916 meddelat,

att vid sammanträde med nämnda förening den 9 december 1916

frågan om Mälarens öppnande för den större sjöfarten genom Södertälje

kanals ombyggnad varit under behandling. De närvarande hade därvid

enhälligt förordat, att den nya slussen vid Södertälje borde givas betydligt

större mått än de, som svarade mot de kanaldimensioner för 5,5

meters djupgående, som till en början skulle komma till utförande.

Föreningen ansåg nämligen, att, då statsmakterna genom beslut om Södertälje

kanals ombyggnad möjliggjort den större sjöfartens inträngande i

Mälaren, en fortsatt utveckling av denna sjöfart borde möjliggöras genom

att slussen utfördes så stor, att den bleve tillräcklig för en ytterligare

framtida utvidgning av kanalen. Till stöd för denna åsikt anlörde föreningen

följande:

»Genom sitt läge långt inne i landet bör Västerås kunna utvecklas till en

centralhamn för betydande delar av Bergslagen och den trafik, som kan komma

att ombesörjas över Västerås, torde därför bliva så stor, att den för sin rationella

utveckling fordrar fartyg med avsevärt större dimensioner än som svarar mot 5,5

meters djupgående.

Västerås järnvägsförbindelser hava hittills icke gynnat hamnens utveckling,

men då numera goda förutsättningar förefinnas att förbättra järnvägförbindelserna

åt Bergslagen, torde även härutinnan möjligheterna bli uppfyllda, för att sjöfarten

på Västerås skall få ett betydande uppsving.

Då grundförhållandena inom Västerås hamnområde äro sådana, att kajer

med ända till 8 meters vattendjup kunna åstadkommas för relativt måttliga kostnader,

bör möjligheten hållas öppen att fördjupa Södertäljeleden till större mått

än som motsvarar 5,5 meters djupgående.

Uppränsning av Mälarens farleder kan enligt upplysning vid sammanträdet

lätt ske till 5,5 meters djupgående, men även en fördjupning därutöver till 7

meters djupgående skulle kunna ske vid Agnesund för mycket måttlig kostnad.

Även ur denna synpunkt finnes således ingen anledning att begränsa utvecklingen

genom för små dimensioner.

Omloppstiden för mellersta Sveriges järnvägsvagnar blir givetvis avsevärt

förkortad, om oceangående fartyg kunna komma så nära Bergslagens hjärta

som möjligt.»

Tekniska föreningen i Västerås, som bland sina medlemmar räknar

bland andra ett stort antal industriidkare i Bergslagen, är således synnerligen

intresserad av att de större slussdimensionerna väljas.

Kostnaderna för anläggning av en sluss i enlighet med av vattenfallsstyrelsen

i föreliggande skrivelse förordat alt. IV beräknades i fram
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 140.

19

ställningen till 1916 års riksdag till 2,933,000 kronor. Det kunde emellertid,

på sätt vattenfallsstyrelsen framhållit, ifrågasättas att, för minskande

av anläggningskostnaderna, nedsätta slussens bredd från föreslagna 20

meter till 18 meter — vilket sistnämnda mått, enligt av styrelsen använda

proportionstal mellan djup och bredd, tillåter ett 6,5 meters djupgående

fartyg att inlöpa — under det att de större dimensionerna i övrigt

skulle bibehållas. Genom en sådan inskränkning av slussens bredd

kan, enligt vad jag från vattenfallsstyrelsen inhämtat, anläggningskostnaderna

nedbringas med 133,000 kronor eller således till 2,800,000

kronor. Såsom skäl för den större bredden har vattenfallsstyrelsen

anfört, bland annat, att en slussbredd av 18 meter icke medgiver passage

av ett pansarfartyg av Sverige-typen, som mäter 18,63 meter i bredd

och för vilket redan en bredd av slussen av 20 meter är nog så knapp.

Detta skäl torde dock icke kunna tillmätas allt för avgörande betydelse.

Jag tillåter mig nämligen erinra, att marinförvaltningen, chefen

för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss i gemensamt

utlåtande den 14 februari 1916 med anledning av skrivelse från

Stockholms stads hamnstyrelse rörande pansarbåtsrännan i Hammarbyleden

uttalat, att en fördjupning utöver 5,5 meter av Hammarbyleden

och Södertäljeleden samt Bockholmssund vore av ganska underordnat

militärt värde. Däremot finner jag den omständigheten, att utvecklingen

synes gå emot allt större proportionstal mellan fartygens

djup, bredd och längd, kraftigt tala för den större slussbredden. Enligt

de av vattenfallsstyrelsen angivna maximiproportionstalen skulle nämligen

mot 6,5 meters djupet svara en slussbredd av över 22 meter och mot 5,5

metersleden en bredd av 18,8 meter. Därvid är jämväl att märka, att

spelrummen mellan fartygskrov och murverk räknats ganska sparsamt.

En inskränkning av slussbredden under föreslagna 20 meter synes därför

icke tillrådlig.

På de av mig nu anförda skäl och då, enligt vad jag förut betonat,

ett byggande i framtiden av en större sluss skulle vara förenat med

högst betydande kostnader, finner jag ej anledning att beträffande slussens

dimensioner frångå min förut i frågan uttalade mening.

Kostnaderna för en sluss med av mig förordade dimensioner beräknades,

såsom jag nyss nämnde, år 1916 till 2,933,000 kronor.

Vattenfallsstyrelsen har nu undersökt möjligheterna av att genom ett

billigare byggnadssätt nedbringa kostnaderna. Detta skulle ske genom

att provisoriskt ersätta den förut beräknade kajmuren i slusskammaren

med en enkel pålbrygga. Därigenom skulle, enligt vad vattenfallsstyrelsen

uppgivit, anläggningskostnaden kunna nedbringas med omkring

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

330,000 kronor. Som en annan möjlighet har ifrågasatts, att den för

murarnas uppbärande nödiga pålningen genast skulle utföras, men murarna

tills vidare ersättas med träkonstruktion. Den härigenom uppkomna

besparingen i anläggningskostnaden har av vattenfallsstyrelsen beräknats

till 110,000 kronor. Den förra utvägen synes emellertid utesluten redan

av den anledning, att betydande svårigheter skulle uppstå att sedermera

förse slusskammaren med kaj murar. I båda fallen skulle därjämte fara

för träkonstruktionens bestånd uppkomma vid slussens begagnande för

trafik, varjämte underhållskostnaderna intill den tidpunkt, då kajmurarna

komme till utförande, bleve ganska dryga. Slutligen är att märka, att

vattenfallsstyrelsen vid beräkning av besparingen — liksom vid samtliga

kostnadsberäkningar angående slussen — utgått från de före kriget

gällande normala pris, men att då priserna å trä stigit i högre grad än

betongpriserna, den verkliga besparingen, särskilt vad den senast antydda

utvägen beträffar, enligt vad vattenfallsstyrelsen meddelat med säkerhet

komme att väsentligt understiga det beräknade beloppet. Jag finner

mig därför icke kunna tillstyrka något av de sålunda ifrågasatta billigare

byggnadssätt^ utan anser mig i likhet med styrelsen böra förorda, att

slussen utföres i huvudsaklig överensstämmelse med 1916 års förslag.

Härvid ber jag ånyo få erinra, att de gjorda kostnadsberäkningarna äro

grundade på de före kriget gällande normala pris och att en revision

av beräkningarna därför troligen blir nödvändig.

I Kungl. Maj:ts förslag i föreliggande ämne till föregående års riksdag

beräknades, såsom jag förut nämnt, det för år 1918 erforderliga

anslagsbelÖppet till 600,000 kronor, därvid jämväl tagits hänsyn till de

för slussen beräknade kostnaderna. I sin skrivelse den 11 november

1916 har vattenfallsstyrelsen emellertid hemställt om ett anslagsbelopp

för år 1918 av 1,000,000 kronor. Ehuru jag till fullo beaktar de

skäl, styrelsen till stöd därför anfört, synes det mig dock med hänsyn

till det finansiella läget nödvändigt att begränsa anslaget till det belopp,

som för ändamålet förut beräknats, eller 600,000 kronor.

Jag ber i detta sammanhang få erinra, att 1916 års riksdag bifallit

Kungl. Maj:ts framställning till samma riksdag i fråga om allmän utredning

rörande Sveriges inre vattenvägar, varigenom sysselsättning kan

beredas åt en del av det befäl och underbefäl, som förut använts vid

under vattenfallsstyrelsens ledning utförda byggnadsarbeten.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att i samband med av riksdagen

beslutad ombyggnad av Södertälje kanal därstädes må

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kunt/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

21

anläggas en ny sluss i huvudsaklig överensstämmelse

med av vattenfallsstyrelsen förordat förslag för en beräknad

kostnad av 2,933,000 kronor;

dels ock för fortsättande av arbetena med Södertälje

kanals ombyggnad för år 1918 anvisa ett reservationsanslag

av 600,000 kronor.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition till riksdagen

avlåtas av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 116 höft. (Nr 140.)

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1917:115 Utlåtande i anledning av Kungl Maj:ts proposition angående ombyggnad av Södertälje kanal. s. 4 i texten