Sök i Ratio Lex

Angående grunder för kvinnas utnämning och befordran till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium

1917-02-23 · 18 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:141, Angående grunder för kvinnas utnämning och befordran till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 141.

1

Nr 141.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående grunder

för kvinnas utnämning och befordran till rektor vid

kvinnligt folkskoleseminarium; given Stockholms slott den

23 februari 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet- över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen att

dels godkänna följande grunder för kvinnas utnämning och befordran

till rektor vid kvinnligt folkskoleseininarium:

1. Infödd svensk kvinna, som uppfyller de villkor, vilka äro stadgade

för behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium, må kunna

av Kungl. Maj:t utnämnas eller iorordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium,

dock att kvinna, som är gift, må därtill utnämnas eller förordnas

endast för det fall att Kungl. Maj:t på särskild framställning funnit

skäl sådant medgiva.

2. I händelse kvinnlig rektor vid seminarium, varom nu är fråga,

träder i gifte, skall det ankomma på Kungl. Maj:ts beprövande, om hon

må bibehållas vid tjänsten.

3. Kvinnlig rektor vid sådant seminarium äger åtnjuta de löneförmåner,

som tillkomma kvinnlig adjunkt i högsta lönegraden, jämte fri bostad

eller hyresersättning till belopp, som av Kungl. Maj:t bestämmes, samt

dessutom ålderstillägg enligt samma grunder och till samma belopp, som

äro bestämda för manlig rektor; och skola för åtnjutande av dessa avlöningsförmåner

de allmänna avlöningsvillkor, som äro gällande för manlig seminarierektor,

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

4. Beträffande pensionsrätt och skyldighet att erlägga pensionsavgift

eller för pensionsändamål vidkännas löneavdrag skola tillämpas med avseende

på ordinarie kvinnlig rektor bestämmelserna i lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension samt i nådigt

brev till statskontoret den 13 juni 1913 angående pensionsunderlag för

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 117 höft. (Nr 141.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

rektor och tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium och med avseende

på tillförordnad kvinnlig rektor bestämmelserna i nådiga kungörelsen den

11 oktober 1907 om tillämpligheten av förutnämnda lag samt nyssberörda

nådiga brev den 13 juni 1913, därvid de för pensionsändamål utgående

årliga löneavdragen skola utgöra 85 kronor i första, 90 kronor i andra

och 100 kronor i tredje lönegraden;

dels ock föreskriva, att kvinna, som tillträder rektorsbefattning vid

kvinnligt folkskoleseminarium, skall vara underkastad de ändringar i förestående

grunder, som kunna i vederbörlig ordning varda stadgade.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågan.

GUSTAF.

K. G. Westman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition AV 141.

U

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld.

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman anförde:

I en till ecklesiastikdepartementet den 20 februari 1916 inkommen

underdånig ansökning hava seminarieadjunkten Hedwig Sidner in. fl. lärarinnor

vid statens folkskoleseminarier anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes till

riksdagen avlåta framställning därom, att kvinna må kunna förordnas eller

utnämnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium. Då detta ärende

i viss mån är av principiell innebörd såsom nära samhörigt med den allmänna

frågan om behörighet för kvinna att befordras till statstjänst, torde

jag till en början få göra några erinringar angående sistnämnda frågas

behandling.

Enligt den ändrade lydelse, § 28 regeringsformen erhållit genom beslut

av 1907 och 1909 årens riksdagar samt Kungl. Maj:ts därå meddelade sanktion,

må i angiven ordning — av Konungen i statsrådet — och med tillämpning av

grunder, som godkänts av Konungen och riksdagen, även infödda svenska

kvinnor kunna av Konungen utnämnas och befordras till lärarbefattningar vid

Ang. grunder

fÖrlcvinnasutnämning

och

befordran

till rektor rid

kvinnligt

folkskoleseminarinm.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. ilajits Nåd. Proposition Nr lil.

statens läroanstalter, de teologiska lärartjänsterna vid universiteten likväl

undantagna, till andra beställningar vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller

skön konst samt till läkarbefattningar. Genom nådigt beslut den 26 september

1909 anbefalldes löneregleringskommittén att avgiva utlåtande och förslag

rörande sådana grunder, om vilka i § 28 regeringsformen förmäles, ävensom

beträffande ifrågavarande kvinnliga befattningshavares avlöning och

pensionering in. in., och i underdånigt betänkande den 13 januari 1911

avgav löneregleringskommittén det sålunda infordrade förslaget. Detta

förslag innebar, bland annat, att infödd svensk kvinna, som vore ogift eller

änka, skulle kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa av

kommittén angivna befattningar vid universiteten, karolinska institutet,

allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, konsthögskolan, statistiska

centralbyrån, riksarkivet, kungl. biblioteket och nationalmuseum ävensom

till vissa läkarbefattningar. över kommitténs förslag inhämtades yttranden

från kanslern för rikets universitet, läroverksöverstyrelsen, akademien förde

fria konsterna, statistiska centralbyrån, riksarkivarien, riksbibliotekarien,

nationalmusei nämnd, medicinalstyrelsen, styrelsen för farmaceutiska institutet

och statskontoret.

Jag ämnar ej i detta sammanhang lämna någon närmare redogörelse

för innehållet i kommitténs förslag eller i de över detsamma avgivna yttrandena;

jag vill endast anmärka, att förslaget, som från vissa håll vann

anslutning, från andra håll framkallade anmärkningar och hittills icke föranlett

någon framställning till riksdagen.

Frågan om kvinnas anställande i sådana tjänster, som avses i § 28

regeringsformen, har emellertid icke under den tid, som sedermera förflutit,

varit helt vilande; den har i vad angår flertalet av ifrågakomna

tjänster, nämligen lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, högre

lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier, varit föremål för behandling

av den utav Kungl. Maj:t den 5 juli 1912 tillsatta s. k. lärarlönenämnden,

som i sitt den 31 oktober 1914 avgivna »huvudbetänkande»

framlagt förslag i ämnet. Sedan utlåtanden över nämndens betänkande,

vilket jämväl innehåller förslag till Inne- och pensionsreglering för lärarpersonalen

vid nyssnämnda och andra läroanstalter, inhämtats från vederbörande

myndigheter, har Kungl. Maj:t den 3 september 1915 anbefallt

löneregleringskommittén att avgiva underdånigt utlåtande över berörda

betänkande. Vid den slutliga prövningen av detta omfattande ärende

kommer givetvis det särskilda spörsmålet om kvinnas anställning i tjänst

av ifrågavarande slag att bliva föremål för ytterligare övervägande.

Vad särskilt angår frågan om kvinnas anställning vid folkskoleseminarierna.

har detta spörsmål behandlats jämväl av folkundervisningskommittén i

dess den 20 december 1911 avgivna betänkande angående berörda seminarier.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kuntjl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

5

-lag anser mig böra i detta sammanhang anmärka, att (ten principiella

frågan om kvinnas anställande i statstjänst icke är slutligt löst genom

fastställande av sådana grunder, som omförmälas i § 28 regeringsformen.

Bestämmelserna i denna paragraf avse endast sådana tjänster, vilkas innehavare

utnämnas av Konungen, men icke den till antalet vida talrikare

grupp av befattningar, som tillsättas av underordnad myndighet. Vad

denna senare grupp beträffar, har redan genom av Kungl. Maj:t och riksdagen

fastställda stater eller annorledes meddelade föreskrifter ett rätt

stort antal dylika befattningar öppnats för kvinnor — detta är fallet med

bland annat en del adjunktstjänster vid folkskoleseminarierna, ämneslärarinnebefattningar

vid statens samskolor, åtskilliga befattningar vid de s. k.

kommunikationsverken samt biträdesbefattningar hos centrala ämbetsverk

och andra myndigheter — men där dylika särskilda anordningar icke

kommit till stånd, torde såsom regel anses gälla, att befattningar, som

tillsättas av de under Kung]. Maj:t ställda myndigheterna, icke få innehavas

av kvinnor.

Den nu föreliggande ansökningen av Hedwig Sidner m. 11. avser,

såsom redan nämnts, behörighet för kvinna att förordnas eller utnämnas

till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium. Till stöd för sin framställning

hava sökandena anfört:

Genom beslut av 1907 och 1909 årens riksdagar, vilka beslut av Kungl. Maj:t

sanktionerats den 6 juni 1909, hade i § 28 regeringsformen fastställts, att till lärarbefattningar

vid statens läroanstalter, de teologiska lärartjänsterna vid universiteten

undantagna, skulle med tillämpning av grunder, som av Kungl. Maj:t och riksdagen

godkänts, kunna utnämnas och befordras även infödda svenska kvinnor. Sådana grunder

hade emellertid ännu icke blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen godkända, utan

vore frågan om dessa under utredning. Folkskolöverstyrelsen hade med anledning

härav i underdånigt utlåtande den 22 juli 1915 över ansökningar till rektorsbefattningen

vid statens folkskoleseminarium i Stockholm uttalat, att ehuru överstyrelsen ansäge,

att bland de anmälda den enda kvinnliga sökanden otvivelaktigt hörde till dem, vilka

med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, som företrädesvis erfordrades

hos styresmannen för ett seminarium, i främsta rummet bort komma i åtanke,

överstyrelsen icke kunnat finna, att gällande lagstiftning medgåve förordnande genom

Kungl. Maj:t av kvinnlig seminarierektor, varför överstyrelsen vid ärendets slutliga

prövning funnit sig böra taga i betraktande endast de manliga sökandena.

Med hänsyn till den viktiga uppgift, som tillkomme rektor vid ett seminarium,

en uppgift, för vars rätta uppfyllande de personliga egenskaperna spelade en stor roll,

syntes det sökandena, som skulle det vara en vinst för seminarierna, om kretsen av

dem, bland vilka Kungl. Maj:t kunde utse den, som Kungl. Maj:t funne vara den

för befattningen lämpligaste, vore så vidsträckt som möjligt, så att verkligt sakliga

skäl kunde få göra sig gällande vid valet av den lämpligaste personen. Alldeles

särskilt syntes det vara av vikt, att även kvinnor kunde komma i åtanke vid besät
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

Kung!,. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 141.

ta atlet av rektorsbefattningar vid kvinnliga folkskoleseminarier, då en kvinna, under

för övrigt lika personliga förutsättningar, oftast torde hava större möjligheter att inverka

fostrande på eleverna och att handhava den grannlaga vård och tillsyn av dessa,

som stadgan för folkskoleseminarierna den 3 juni 1914 (§ 105 mom. 2 och 3) ålade

rektor. Sökandena vågade med stöd av sin erfarenhet framhålla, att det särskilt vid

de kvinnliga folkskoleseminarierna med deras i många avseenden heterogena elevmaterial,

som erbjöde åtskilliga egenartade uppfostringsproblem, vore av betydelse, att

kvinnligt inflytande finge göra sig tillräckligt gällande.

Denna sökandenas uppfattning stöddes av den framställning, som år 1906 av

Sveriges folkskollärarinneförbunds verkställande utskott inlämnats till dåvarande seminariekommittén

och vari anhållits, att kommittén vid reformeringen av folkskoleseminarierna

ville för de kvinnliga seminarierna beakta bland annat det önskemålet, att

vid tillsättandet av rektor företräde måtte givas kvinnlig sökande med samma kompetens

som manlig medsökande.

Ur den till nämnda framställning fogade motiveringen tilläte sökandena sig

anföra följande utdrag: »Lika rimligt som det är, att en man med sin större insikt i

den manliga naturens såväl fysiska som psykiska egenart utövar högsta ledningen vid

ett manligt seminarium, lika rimligt och naturligt vore det väl, att den kvinnliga

naturens egenart i lika grad respekterades därigenom, att högsta ledningen vid de

kvinnliga seminarierna anförtroddes åt därtill skickliga kvinnor.»

Förslag förelåge oek om att kvinna skalle kunna utnämnas eller förord nas till

rektor vid kvinnligt folkskoleseminarinm. Sådant förslag hade av folkundervisningskommittén

i dess den 20 december 1911 avgivna underdåniga betänkande om folkskoleseminarierna

framlagts med hänvisning till erfarenheter från många av våra

större flickskolor, där kvinnliga föreståndare med utmärkelse handhade både den organisatoriska

och den disciplinära ledningen (band I, sid. 337 o. f.). I anslutning härtill

erinrade sökandena, att icke blott större flickskolor och samskolor med gymnasialavdelningar

utan även flera högre lärarinneseminarier, nämligen Anna Sandströms, Sofi

Anderssons och det med Kjellbergska skolan i Göteborg förenade högre lärarinneseminariet

ävensom det med Rudebeckska skolan i Göteborg förenade privata folkskoleseminariet

organiserats och letts av kvinnor.

I sitt den 31 oktober 1914 avgivna betänkande hade lärarlönenämnden likaledes

föreslagit, att kvinna skulle kunna av Kungl. Maj:t utnämnas till rektor vid kvinnligt

folkskoleseminarinm. Och hade folkskolöverstyrelsen i underdånigt yttrande över detta

betänkande den 30 april 1915 tillstyrkt lärarlönenämndens förslag i berörda avseenden.

Likaledes hade svenska seminarielärarföreningens styrelse, som av Kungl. Maj:t

lämnats tillfälle yttra sig över lärarlönenämndens ifrågavarande betänkande, i yttrande

den 15 mars 1915 tillstyrkt nämnda förslag.

Frågan om kvinnas befogenhet att utnämnas eller förordnas till rektor hade

sammankopplats med frågan om de grunder, med tillämpning av vilka infödd svensk

kvinna skulle kunna av Kungl. Maj:t utnämnas till vissa statstjänster, vilken fråga

återigen, för så vitt den gällde lärarbefattningar vid statens läroanstalter, sammanhängde

med lönefrågan för lärare vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier. Då

emellertid å ena sidan förhandenvarande förhållanden torde komma att fördröja lönefrågans

lösning och å andra sidan under år 1916 pensionsåldern uppnåddes av rektor

vid ett kvinnligt folkskoleseminarium, där en kvinnlig adjunkt under flera år såsom

vikarie bestritt rektorsbefattningen, vågade sökandena i underdånighet hemställa, att

frågan om kvinnas anställning som rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium måtte av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majils Xdcl. Proposition Nr 141.

Kungl. Maj:t föreläggas riksdagen, oberoende av lönefrågan för lärare vid allmänna

läroverk och folkskoleseminarier.

Etfc sådant behandlingssätt av frågan torde icke erbjuda några svårigheter, då

grunderna för kvinnas anställning som rektor, d. v. s. avlönings- och pensionsbestämmelser,

torde kunna fastställas i anslutning till de grunder, som i sådant avseende för

närvarande gällde för kvinnas anställande som adjunkt vid folkskoleseminarium. Sökandena

erinrade, att såväl folkundervisningskommittén som liirarlönenämnden i sina

ovannämnda betänkanden föreslagit samma pensionålder för kvinnlig rektor vid folkskolesemiuarium

som för kvinnlig adjunkt vid dylik läroanstalt. Vad avlöningen beträffade,

framhölle folkundervisningskommittén (band I, sid. 434), att intet skäl föreläge

att avvika från de hittills varande allmänna grunderna för seminarierektors avlöning,

och föresloge därför för kvinnlig rektor vid folkskoleseminarium kvinnlig adjunkts

lön i högsta lönegraden järnte två ålderstillägg å 500 kronor förutom fri

bostad eller hyresersättning. Även lärarlönenämnden föresloge (band I, sid. 225), i

enlighet med för närvarande tillämpade grunder för manlig rektors avlöning, för kvinnlig

rektor vid folkskoleseminarium i begynnelseavlöning, förutom bostad eller hyresersättning,

samma avlöning som för kvinnlig ämneslärare i högsta lönegraden. Därjämte

föresloge lärarlönenämnden, som ansett manlig rektor böra komma i åtnjutande

av endast ett ålderstillägg, för kvinnlig rektor likaledes ett ålderstillägg å 500

kronor.

Vid ansökningen vöro fogade avskrifter av bland annat Sveriges folkskollärarinneförbunds

skrivelser till seminariekommittén den 2 och den

23 november 1906 med vissa önskemål rörande folkskoleseminariernas omorganisation.

Infordrade utlåtanden i ämnet hava avgivits av folkskolöverstyrehen

den 20 mars 1916 och av statskontoret den 18 januari 1917.

Folkskolöverstyrelsen har till en början anfört följande:

Löneregleringskommittén hade i sitt betänkande beträffande de grunder, med

tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor skulle kunna av Konungen utnämnas och

befordras till vissa befattningar, bland annat anfört (sid. 29), att enligt kommitténs

åsikt kvinnor borde tills vidare ej kunna utnämnas till innehavare av chefsbeställningar,

alltså ej till rektorer och föreståndare vid läroanstalter, ej heller i övrigt till

chefer för ämbetsverk och myndigheter. Som skäl härför hade angivits, att kvinnor,

innan dem bereddes möjlighet att kunna av Kungl. Maj:t utnämnas till chefsbeställning,

lämpligen först såsom ordinarie innehavare av underordnade befattuingar hos

vederbörande ämbetsverk, myndigheter eller institutioner borde hava fått visa sig besitta

egenskaper, som gjorde dem skickade att vara förmän för större eller mindre

kategorier av manliga eller kvinnliga tjänstinnehavare.

Folkundervisningskommittén hade såsom sin mening uttalat (band I, sid. 337—338),

att rektorsbefattning vid kvinnligt seminarium borde kunna anförtros även åt en kvinna.

Kommittén hade därvid åberopat erfarenheten från många av våra större flickskolor,

där kvinnliga föreståndare med utmärkelse handhade både den organisatoriska och

den disciplinära ledningen.

Lärarlönenämnden hade (band I, sid 118) yttrat, att den, då kvinnor grundat

och såsom föreståndarinnor med framgång lett såväl kvinnliga seminarier som sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

skolor och högre skolor för kvinnlig ungdom, icke byst några principiella betänkligheter

mot att förorda, att kvinnor skulle få tillträde till rektorsbefattningar, men att

det icke synts nämnden lämpligt, att läroanstalter, som uteslutande vore avsedda för

manlig ungdom, leddes av kvinnor, varför nämnden förordat, att kvinna måtte förklaras

behörig att innehava rektorsbefattning vid statens samskolor, högre lärarinneseminariet

samt kvinnliga folkskoleseminarier. Mot detta uttalande hade en av nämndens

ledamöter avgivit reservation, gående därpå ut att kvinna icke måtte erhålla den

av nämnden föreslagna behörighet.

Av de myndigheter odh seminarielärarkollegier, som haft att yttra sig över

lärarlönenämndens betänkande, hade åtskilliga anslutit sig till föreuämnda utav en

av nämndens medlemmar avgivna reservation mot förslaget beträffande kvinnors behörighet

till rektorsbefattning vid vissa läroanstalter, men flertalet hade dock förordat

nämndens förslag.

Därefter uttalar folkskolöverstyrelsen sin egen uppfattning angående

den principiella delen av den föreliggande frågan:

Angående lämpligheten av att kvinna anställdes som rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium

hade överstyrelsen i sitt den 30 april 1915 avgivna underdåniga utlåtande

över lärarlönenämndens betänkande I, om än med viss reservation, uttalat sig

för medgivande av en sådan anställning. Överstyrelsen hade således principiellt anslutit

sig till den åsikten, att kvinna borde kunna anställas som rektor vid kvinnligt

folkskoleseminarium, och denna överstyrelsens ståndpunkt stöddes av de erfarenheter,

vilka överstyrelsen varit i tillfälle att göra beträffande kvinnas förmåga att bestrida

rektorsbefattuing. Allt sedan höstterminen 1912 hade nämligen rektorsbefattningen

vid folkskoleseminariet i Kalmar uppehållits av en kvinna, och det sätt, varpå detta

uppdrag utförts, syntes bekräfta det antagandet, att ledningen av arbetet vid ett

kvinnligt seminarium i vissa fall kunde med fördel anförtros åt en kvinna. Liknande

erfarenheter hade överstyrelsen varit i tillfälle att göra i fråga om ledningen av det

privata kvinnliga folkskoleseminariet i Göteborg, frän vilket elever årligen från och

med år 1912 utgått efter avlagd folkskollärarinneexamen. Sagda seminarium räknade

under läsåret 1915—1916 114 elever, och vid detsamma vore för det dåvarande ej

mindre än 12 manliga lärare anställda. Seminariet hade allt sedan dess upprättande

höstterminen 1909 föreståtts av en kvinna.

Enär överstyrelsens egna erfarenheter sålunda syntes giva vid handen, att fall

kunde inträffa, då ledningen av arbetet vid ett kvinnligt folkskoleseminarium kunde

med fördel anförtros åt en kvinna och dessa erfarenheter bekräftades av från andra

håll vunna erfarenheter, kunde överstyrelsen ej finna annat än att det vore önskligt,

att möjlighet redan nu bereddes för kvinnas anställning som rektor vid kvinnligt

folkskoleseminarium. Överstyrelsen tunne sig därför böra tillstyrka nådigt bifall till

föreliggande ansökning om vidtagande av åtgärder för beredande av sådan möjlighet.

Enligt nu gällande stadga för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914, § 133

mom. 1, förordnades rektor vid folkskoleseminarium av Kungl. Maj:t på viss tid, där

Kungl. Maj:t icke ville genom utnämning tillsätta rektorstjänst. Med avseende på

utnämning av kvinna till sådan rektorstjänst, som nu vore i fråga, gällde givetvis vad

som föreskreves i § 28 av regeringsformen. Rörande samma lagbestämmelses tillämplighet

jämväl i fråga om förordnande av kvinna hade överstyrelsen vid ett tidigare

tillfälle (underdånig skrivelse den 22 juli 1915 angående sökande till rektorsbefattning

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

kung!. Maj tis Nåd. Proposition Nr 111.

vid folkskoleseminariet i Stockholm) yttrat, att överstyrelsen icke kunnat finna nu

gällande lagstiftning medgiva förordnande genom Kungl. Maj:t av kvinnlig seminarierektor.

Enligt överstyrelsens förmenande torde därför den lagstiftningsåtgärd,

överstyrelsen nu funne sig kunna tillstyrka, böra avse såväl utnämning som förordnande

genom Kungl. Maj:t av rektor vid kvinnligt seminarium.

Därest lagstiftningen skulle, på sätt överstyrelsen föreslagit, komma att medgiva

anställning av kvinna såsom rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium, syntes beträffande

behörighetsvillkoren i övrigt för dylik befattningshavare böra, i likhet med vad

som vore föreskrivet i fråga om manlig innehavare av rektorstjänst, bestämmas, att

hon skulle uppfylla villkoren för att kunna utnämnas till adjunkt vid folkskoleseminariarn

samt bekänna den rena evangeliska läran.

Beträffande frågan, huruvida kvinnlig seminarierektor skulle kunna tillåtas träda

i gifte, syntes, med tillämpning av vad som i sådant avseende vore i gällande seminariestadga

§ 146 mom. 2 föreskrivet angående kvinnlig seminarieadjunkt, böra stadgas,

att i händelse kviunlig rektor trädde i gifte, det skulle ankomma på folkskolöverstyrelsens

beprövande, om hon finge bibehållas vid tjänsten, och borde folkskolöverstyrelsen

sedermera äga att hos Kungl. Maj:t göra hemställan om hennes entledigande därifrån, då

seminariets bästa funnes sådant kräva. Då emellertid överstyrelsen förutsatte, att ett

dylikt stadgande kunde av Kungl. Maj:t meddelas i administrativ väg, torde frågan

nu icke behöva upptagas till definitivt avgörande.

Slutligen yttrar sig överstyrelsen angående avlöning och pension för

kvinnlig seminarierektor:

Den omständigheten, att fråga förelåge om nya löne- och pensionsbestämmelser

för folkskoleseminariernas lärare, syntes icke utgöra hinder för att bestämmelser bringades

till stånd angående kvinnlig seminarierektors avlöning och pension, om ock sådana

bestämmelser bleve av provisorisk natur. Vid deras avfattande syntes man enligt

överstyrelsens mening i alla de avseenden, där ej redan genom gällande föreskrifter

forhållandena kunde anses reglerade, så mycket som möjligt böra följa de i fråga om

avlöning och pension för manlig rektor gällande stadgandena.

Beträffande de avlöningsförmåner, som borde tillkomma kvinnlig innehavare av

rektorsbefattning vid folkskoleseminarium, hade petitionärerna ifrågasatt tillämpning

av de grunder, vilka såväl folkundervisuingskommittén som lärarlöneuämnden förordat,

eller att kvinnlig innehavare av rektorsbefattning skulle äga uppbära de löneförmåner,

som tillkomme kvinnlig adjunkt i högsta lönegraden, jämte fri bostad eller hyresersättning

samt dessutom ålderstillägg enligt samma grunder, som vore bestämda eller

kunde komma att bestämmas i fråga om manlig rektor. Vad sålunda ifrågasatts stode

i noggrann analogi med vad som gällde om manlig rektors avlöning och syntes överstyrelsen

innebära för det närvarande lämpliga bestämmelser. Närmare utfört innebure

det för kvinnlig rektor lön i tre lönegrader å respektive 2.400. 2,700 och 3,000

kronor jämte tjäustgöringspenniugar, respektive 1,200, 1,400 och 1,600 kronor.

Beträffande pensionsåldern för kvinnlig seminarierektor komme givetvis att gälla

vad i lagen angående civila tjänstinnebavares rätt till pension den 11 oktober 1907 §

5 punkt a) vore stadgat, alltså att för henne pensionsrätt komme att inträda vid 55

levnads- och 25 tjänstår, varjämte, därest hon innehade rektorstjänst på förordnande,

på henne borde tillämpas bestämmelsen i nådiga kungörelsen den 9 juni 1905 angående

tillförordnad rektors vid folkskoleseminarium pensionsrätt, i enlighet varmed hon skulle för

erhållande av pension såsom rektor hava innehaft rektorsförord na Lidet under minst 15 år.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 117 höft. (Nr 141.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kanyl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 141.

1 fråga om pensionsbelopp och pensionsavgifter syntes förhållandena böra bliva

något olika, allt eftersom kvinnlig rektor blivit av Kungl. Maj:t utnämnd eller allenast

på viss tid förordnad.

I förra fallet komme de i den nämnda lagen §§ 3 och 10 i sådant avseende

givna bestämmelserna att gälla. Pensionsunderlaget och därmed även beloppet av hel

pension bleve, dä bär gällde tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringspenningar vore

förenade, hela lönen. Härvid vore emellertid att iakttaga, att tillägg till pensionsunderlaget

borde ske i enlighet med nådiga skrivelsen till statskontoret den 13 juni

1913 angående pensionsunderlag för rektor och tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium*).

Ifrågavarande tillägg, som föranletts av hänsyn till den i rektors avlöning

ingående förmånen av bostad eller hyresersättning, torde på grund härav böra bliva

detsamma för kvinnlig rektor som för manlig eller 500 kronor. Pensionsunderlaget

och beloppet av hel pension bleve i enlighet härmed högst 3,500 kronor, och pensionsavgiften,

som komme att utgå med 3,r> % av pensionsunderlaget, bleve i de olika

lönegraderna respektive 101 kronor 50 öre, 112 kronor och 122 kronor 50 öre.

I senare fallet komme i enlighet med nådiga kungörelsen den 11 oktober 1907

om tillämpligheten av nyssnämnda lag pensionsbeloppet att bestämmas på grund av

nådiga kungörelsen den 9 juni 1905 angående tillförordnad rektors vid folkskoleseminarium

pensionsrätt, däri föreskreves, att tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium,

vilken fullgjort de i fråga om ämneslärare vid sådant seminarium stadgade villkor och

under minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skulle vara berättigad att i pension uppbära

sin lön som rektor oavkortad. Liksom i föregående fall skulle emellertid även

här tillämpas bestämmelsen i förutnämnda nådiga skrivelse till statskontoret den 13

juni 1913, varigenom pensionsbeloppet komme att ökas med 500 kronor utöver lönen.

Pensionsavgiften däremot komme i detta senare fall att utgå efter bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering

för lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier. I sistnämnda kungörelse

stadgades såsom pensionsavgifter vissa bestämda löneavdrag, nämligen för rektor

i första lönegraden 135 kronor, i andra lönegraden 145 kronor och i tredje lönegraden

160 kronor samt för manlig adjunkt i högsta lönegraden 115 kronor och för kvinnlig

adjunkt i högsta lönegraden 70 kronor. Då de för rektor här stadgade beloppen tydligen

vore för höga i förhållande till den lägre avlöning, som .skulle tillkomma kvinnlig

rektor, syntes för den sistnämndas vidkommande eu proportionering böra göras på

det sätt, att avdraget för henne i första lönegraden komme att stå i samma förhållande

till det för kvinnlig adjunkt i högsta lönegraden bestämda som avdraget för manlig

rektor i första lönegraden till avdraget för manlig adjunkt i högsta lönegraden samt

att avdragen i de två följande lönegraderna finge samma förhållande i båda fallen till

avdraget i första lönegraden. I enlighet härmed skulle man för kvinnlig rektor i första

lönegraden fä ett avdrag till belopp av 82 kronor 17 öre samt i andra och tredje lönegraderna

till belopp av respektive 88 kronor 26 öre och 97 kronor 38 öre eller med lämplig

avrundning respektive 85 kronor, 90 kronor och 100 kronor. 1 överensstämmelse med

sin förut uttalade åsikt om önskvärdheten av att bestämmelserna rörande kvinnlig

rektor så långt möjligt gjordes analoga med bestämmelserna för manlig rektor ansåge

överstyrelsen ett stadgande i nu angiven riktning lämpligt. Möjligen kunde man eljest

tänka sig civila pensionslagens föreskrifter tillämpade även på tillförordnad kvinnlig

rektor. De ovan angivna pensionsavgifter, som sådan rektor därvid finge att erlägga,

*) Se riksdagens skrivelse den 24 maj 1913, nr 10, punkt 7.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

bleve dock i jämförelse med dem, som erlades av tillförordnad manlig rektor, oskäligt

stora i förhållande till den löneskillnad, som skulle komma att förelinnas mellan manlig

och kvinnlig rektor.

Statskontoret, som antagit, att dess yttrande förväntades endast i vad

ärendet angingc pensionsförhållandena för kvinnlig rektor vid folkskoleseminarium,

liar icke haft något att erinra mot vad folkskolöverstyrelsen

i sådant avseende föreslagit.

Den fordran, som löneregleringskommittén för sin del uppställt, att

kvinnor, innan dem bereddes möjlighet att kunna av Kungl. Maj:t utnämnas

till chefsbeställning, först borde såsom ordinarie innehavare av underordnade

befattningar hos vederbörande institutioner hava fått visa sig besitta

egenskaper, som gorå dem skickade att vara förmän för större eller

mindre kategorier av manliga eller kvinnliga tjänstinnehavare, torde böra

anses fylld i fråga om kvinnliga adjunkter vid de kvinnliga folkskoleseminarierna.

Under en tid av mer än 50 år har kvinna haft rätt att innehava

ordinarie lärarbefattning vid sådant seminarium. Redan i reglementet

för folkskoleseminarierna i riket den 21 mars 1862 förskrevs nämligen,

att vid folkskoleseminarium skulle vara anställda två huvudlärare,

av vilka den ene skulle vara seminariets föreståndare, och att till bestridande

av andra huvudlärarbefattningen vid de seminarier, där endast

kvinnliga elever mottoges, kvinna, som därtill befunnes lämplig, kunde

förordnas (§ 3). Enligt förnyade reglementet för folkskoleseminarierna den

1 december 1865 skulle vid seminarium till bildande av lärarinnor minst

en lärarinna vara anställd till bestridande av sådan undervisning, som vid

lärarseminarium ålåge adjunkt (§ 14), och sådan lärarinna skulle utnämnas

av konsistorium (§21).

I seminariestadgan den 29 januari 1886, § 14, föreskrevs, att vid

lärarinneseminarium minst en av adjunktsbefattningarna skulle bestridas

av kvinna. Vid den år 1904 genomförda löne- och pensionsregleringen

för lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier upptogos ifrågavarande

befattningar såsom kvinnliga adjunktstjänster, och enligt nu gällande

seminariestadga, utfärdad den 3 juli 1914, utgöras folkskoleseminariernas

lärare i kunskapsämnena av rektor och adjunkter (§ 85: 1); vid

lärarinneseminarium skall minst en av adjunktsbefattningarna bestridas av

lärarinna (§ 86: 1). Kvinnlig adjunkt utnämnes av folkskolöverstyrelsen

{§ 142). Enligt av överstyrelsen lämnad uppgift äro för närvarande 13

ordinarie och 7 extra ordinarie kvinnliga adjunkter anställda vid statens

sex kvinnliga folkskoleseminarier.

Såsom förut nämnts, hava såväl folkundervisningskommittén som

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.

lärarlönenämnden på anförda skäl ansett, att kvinna borde kunna erhålla

* behörighet till rektorsbefattning vid kvinnliga folkskoleseminarier, och

folkskolöverstyrelsen har vitsordat, att den erfarenhet rörande kvinnlig

seminarierektor, som under de senare åren förvärvats, givit vid handen,

att ledningen av arbetet vid ett kvinnligt folkskoleseminarium i vissa fall

skulle kunna med fördel anförtros åt kvinna. Under sådana förhållanden

torde det böra anses riktigt och ändamålsenligt, att möjlighet öppnas för

kvinna att vinna behörighet till rektorsbefattning vid sådant seminarium;

och torde i sådant syfte framställning böra avlåtas till riksdagen om godkännande,

jämlikt § 28 regeringsformen, av grunder för kvinnas utnämning

och befordran till dylik befattning.

Att dylik behörighet kan tillerkännas endast infödd svensk kvinna

framgår av grundlagsstadgandets ordalydelse.

Vad övriga behörighetsvillkor angår, tillkommer enligt nu gällande bestämmelser

(seminariestadgan § 132) behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium

den, som fullgjort villkoren för att kunna utnämnas till

adjunkt vid sådant seminarium och bekänner den rena evangeliska iäran.

Dessa villkor synas lämpligen böra gälla även i fråga om kvinnas behörighet

till dylik tjänst.

Beträffande frågan om i statstjänst anställd kvinnas civilstånd hava

under den föregående behandlingen av detta spörsmål rätt olika meningar

gjort sig gällande.

Sålunda har löneregleringskommittén i sitt ovannämnda betänkande

uttalat såsom en given sak, att Endast ogift kvinna eller änka bör kunna

utnämnas till befattning av sådant slag, som i kommitténs förslag avses,

samt att kvinnlig befattningshavare, som ingår äktenskap, skall anses hava

därmed frånträtt befattningen. Av reservanter inom kommittén uttalades

dock den meningen, att om kvinnlig befattningshavare inginge äktenskap,

det borde, på hennes ansökning, i varje särskilt fall ankomma på Konungens

prövning, huruvida hon ändock skulle få bibehålla befattningen.

Lärarlönenämnden åter har anslutit sig till de bestämmelser av ifrågavarande

slag, som meddelats i nådiga kungörelsen den 10 juni 1912

angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars,

ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.

Nämnden har i enlighet därmed föreslagit, att gift kvinna må till lärarbefattning,

som enligt nämndens förslag skulle kunna innehavas av kvinna,

befordras allenast efter av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:1ft Nåd. Proposition Nr 141. lo

tall lämnat medgivande samt att, därest kvinnlig innehavare av sådan

lärarbefattning ingår äktenskap, hon icke skall vara skyldig att av sådan

anledning avgå från befattningen, därest icke vederbörande skolöverstyrelse

med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner det

nödigt. — En av nämndens ledamöter har i särskilt yttrande avstvrkt

förslaget därom, att gift kvinna må erhålla behörighet att söka och innehava

lärarbefattningar vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet.

Vad särskilt angår kvinnliga lärare vid folkskoleseminarierna var genom

188G års seminariestadga, § 21 mom. 3, föreskrivet, att i händelse

lärarinna med adjunkts tjänstgöring trädde i gifte, det skulle ankomma

på konsistoriets beprövande, om hon finge bibehållas vid tjänsten, och

ägde konsistorium sedermera uppsäga henne därifrån, då läroverkets bästa

funnes sådant kräva. Denna bestämmelse har, med tillämpning beträffande

kvinnlig adjunkt, överflyttats till nu gällande, år 1914 utfärdade

seminariestadga, § 146 mom. 2, allenast med den ändring, att prövningsrätten

i berörda hänseende tillagts folkskolöverstyrelsen i stället för konsistoriet.

Någon uttrycklig föreskrift därom, att dylik befattningshavare skall

vid tillträde till befattningen vara ogift, är icke given vare sig i 1886

eller i 1914 års stadga.

Folkskolöverstyrelsen har i sitt utlåtande över lärarlönenärnndens betänkande

för seminariernas vidkommande vitsordat, att någon erfarenhet

i förevarande avseende icke förelåge, som påkallade restriktiva bestämmelser

av den innebörd, nämnden föreslagit, men då möjligt vore, att

förhållandena skulle bliva andra, om kvinnor komrne att anställas vid de

manliga seminarierna, och då de av nämnden föreslagna bestämmelserna

stode i överensstämmelse med vad som i andra fall vore stadgat i fråga

om gift kvinnas anställning i statstjänst, funne överstyrelsen icke anledning

att påyrka ändring i vad nämnden i denna punkt föreslagit.

I det yttrande, överstyrelsen nu avgivit över den av Hedwig Sidner

m. fl. gjorda ansökningen, har överstyrelsen uttalat sig för att, med tilllämpning

av vad som vore i gällande seminariestadga § 146 mom. 2 föreskrivet

angående kvinnlig seminarieadjunkt, borde stadgas, att i händelse

kvinnlig rektor trädde i gifte, det skulle ankomma på överstyrelsens beprövande,

om hon finge bibehållas vid tjänsten, och skulle överstyrelsen

sedermera äga att hos Kungl. Maj:t göra hemställan om hennes entledigande

därifrån, då seminariets bästa funnes sådant kräva. Överstyrelsen

förutsatte emellertid, att ett dydikt stadgande kunde av Kungl. Maj:t meddelas

i administrativ väg, vadan frågan nu icke behövde upptagas till definitivt

avgörande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds K åd. Proposition Nr 141.

Rörande det principiella spörsmålet, huruvida kvinna, som eljest är

behörig till viss statstjänst, skall, om hon är gift, äga söka eller innehava

sådan tjänst, torde jag icke hava anledning att i detta sammanhang närmare

uttala mig. Beträffande den grupp av befattningar, varom nu är

fråga, nämligen rektorstjänster vid kvinnliga folkskoleseminarier, synes

det mig lämpligast att så nära som möjligt ansluta sig till de bestämmelser,

som i förevarande avseende äro gällande i fråga om adjunkts - tjänster vid dylika seminarier.

Såsom jag redan nämnt, har varken i 1886 eller i 1914 årens stadgar

för folkskoleseminarierna uttryckligen föreskrivits, att kvinnlig adjunkt

(lärarinna med adjunkts tjänstgöring) skall vid tillträde till befattningen

vara ogift. Då emellertid dylik befattningshavare, som träder i gifte,

är skyldig att, därest läroanstaltens bästa tinnes sådant kräva, frånträda

sin befattning, torde därav få anses framgå, att enligt hittills givna bestämmelser

gift kvinna icke varit behörig att utnämnas till adjunktstjänst

vid folkskoleseminarium. Med hänsyn därtill att seminariestadgarna utfärdats

i administrativ väg, torde det dock få anses givet, att Kungl.

Maj:t ägt i särskilda fall tillerkänna gift kvinna dylik behörighet.

I överensstämmelse härmed synes mig beträffande rektorsbefattning vid

kvinnligt folkskoleseminarium böra föreskrivas, att gift kvinna skall äga behörighet

att utnämnas eller förordnas till dylik befattning endast där Kungl.

Maj:t finner skäl på särskild framställning sådant medgiva samt att, i händelse

kvinnlig rektor träder i gifte, det skall ankomma på Kungl. Maj:ts

beprövande, om hon må bibehållas vid tjänsten. Bestämmelser i denna

riktning lära icke kunna meddelas i administrativ väg utan torde böra

ingå bland de grunder för kvinnas anställning i befattning av ifrågavarande

slag, som jämlikt § 28 regeringsformen böra underställas riksdagens

prövning.

Jag övergår nu till frågan om den avlöning, som bör tillerkännas

ifrågavarande kvinnliga rektorer.

Enligt nuvarande bestämmelser äger manlig rektor vid folkskoleseminarium

åtnjuta utom fri bostad eller den hyresersättning, som av Kungl.

Maj:t bestämmes, lön i tre lönegrader å 1) 8,400 kronor, 2) 3,700 kronor

och 3) 4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,600,

1,800 och 2,000 kronor.

I fråga om avlöning åt kvinnlig innehavare av sådan statstjänst, som

enligt löneregleringskommitténs förslag skulle kunna innehavas av kvinna,

föreslog kommittén i sitt betänkande den 13 januari 1911, att dylik be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kuiitji. Maj.-l.s XtUl. Proposition AV 141. 15

f att ningsha vare skulle äga att av do med tjänsten enligt stat förenade avlöningsförmåner,

under iakttagande av gällande avlöningsvillkor, tillgodonjuta

fyra femtedelar av lön och tjänstgöringspenningar eller arvode, som

ingå i den uti stat upptagna begynnelseavlöningen; hälften av ortstillägg

och av hyresbidrag eller hyresersättning, som utgå av statsmedel; samt

hälften av ålderstillägg eller däremot svarande avlöningsförhöjning. Enligt

dessa grunder, tillämpade på de för manlig seminarierektor Hushållande

avlöningsbestäinmelserna, skulle för kvinnlig seminarierektor den sammanlagda

kontanta avlöningen komma att utgöra i de olika lönegraderna respektive

4,000, 4,250 och 4,500 kronor. Härtill skulle komma bostad eller

hyresersättning. — Jag bör dock nämna, att även beträffande de av

kommittén föreslagna avlöningsgrunderna olika meningar kommit till synes

i kommitténs betänkande.

b olkundervisningskommitten har i avlöning för kvinnlig seminarierektor

föreslagit, utom bostad eller hyresersättning, lön i tre lönegrader

a 1) 2,800 kronor, 2) 3,100 kronor och 3) 3,400 kronor, jämte tjänstgöringspenningar

å respektive 1,300, 1,500 och 1,700 kronor, tillhopa alltså

respektive 4,100, 4,600 och 5,100 kronor.

Lärarlönenämnden har föreslagit, att avlöningen för rektorer vid folkskoleseminarierna

skulle utgå i två lönegrader: för manlig rektor med

6,400 kronor i l:a och 7,000 kronor i 2:a lönegraden, därav 2,000 kronor

i tjänstgöringspenningar, och för kvinnlig rektor med 5,300 kronor i l:a

och 5,800 kronor i 2:a lönegraden, därav 1,900 kronor i tjänsto-örinrespenningar.

För närvarande utgår hyresersättning till rektorer vid tre kvinnliga

seminarier, nämligen de i Umeå, Kalmar och Skara. Nämnden har föreslagit,

att sådan ersättning skulle för manlig rektor vid de två förstnämnda

seminarierna utgå med 1,200 kronor och vid det sistnämnda med

1,000 kronor samt att den för kvinnlig rektor skulle utgå med ett belopp,

motsvarande två tredjedelar av den för manlig rektor bestämda ersättningen.

I ^ särskilda yttranden hava emellertid avvikande meningar uttalats

beträffande avlöningen till i betänkandet avsedda kvinnliga befattnino-shavare.

°

Folkskolöverstyrelsen har i sitt förutnämnda utlåtande över lärarlönenämndens

betänkande instämt i vad nämnden föreslagit beträffande

avlöningen åt kvinnlig rektor men därjämte erinrat, att de omförmälda

hyresersåttningarna tillkommit i samband därmed, att de förut åt rektorerna

upplåtna bostadsvåningarna tagits i anspråk för undervisningsända
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 141.

mål och att sagda ersättningar torde bliva överflödiga i den man erforderliga

nybyggnader för seminarierna komma till utförande.

Då det gäller att, innan en allmän lönereglering för lärarpersonalen

vid folkskoleseminarierna m. fl. läroanstalter kan genomföras, bestämma

avlöningen för kvinnlig rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium, måste

man utgå från de nu gällande avlöningsbeloppen. Den avlöning, som sålunda

kan komma att fastställas för nämnda kvinnliga befattningshavare,

bör givetvis i sammanhang med den blivande allmänna löneregleringen

jämkas i den mån förhållandena då finnas sådant påkalla.

I sitt yttrande över den av Hedwig Sidner m. fl. gjorda ansökningen

har folkskolöverstyrelsen föreslagit, att avlöningen åt kvinnlig seminarierektor

nu skulle bestämmas i anslutning till vad som för närvarande

gäller rörande manlig seminarierektors avlöning. Den kontanta avlöningen

för manlig rektor i första lönegraden är densamma som avlöningen

för manlig adjunkt i högsta lönegraden, d. v. s. 5,000 kronor,

därav 3,400 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar. Därtill

komma, såsom ovan nämnts, två ålderstillägg å 500 kronor vartdera, fördelade

med 300 kronor på lönen och 200 kronor på tjänstgöringspenningarna.

Kvinnlig adjunkt åtnjuter i högsta lönegraden en avlöning av

3,600 kronor, därav 2,400 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenningar.

Kvinnlig rektor skulle således enligt överstyrelsens förslag komma

att åtnjuta, utom bostad eller hyresersättning, lön i tre lönegrader å 1) 2,400

kronor, 2) 2,700 kronor och 3) 3,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar

å respektive 1,200, 1,400 och 1,600 kronor. Mot detta överstyrelsens förslag

har jag intet att erinra. De allmänna avlöningsbestämmelser, som

gälla för manlig seminarierektor, böra givetvis i tillämpliga delar äga giltighet

även för kvinnlig rektor vid folkskoleseminarium.

1 likhet med statskontoret har icke heller jag funnit något att invända

mot vad folkskolöverstyrelsen föreslagit rörande pensionsförhållandena

i fråga om kvinnlig seminarierektor.

På grund av vad jag nu anfört vill jag förorda, att framställning

avlåtes till riksdagen om godkännande av grunder, i enlighet med vad i

det föregående angivits, för kvinnas utnämning och befordran till rektor

vid kvinnligt folkskoleseminarium. Därvid torde emellertid, med hänsyn till

blivande mera generella bestämmelser, böra föreskrivas, att kvinnlig seminarierektor

skall vara underkastad de ändringar i berörda grunder, som

kunna i vederbörlig ordning varda stadgade.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att

o

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Hr 141.

dels godkänna följande grunder för kvinnas utnämning

och befordran till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium:
1.

Infödd svensk kvinna, som uppfyller de villkor,

vilka äro stadgade för behörighet till rektorstjänst vid

folkskoleseminarium, må kunna av Kungl. Maj:t utnämnas

eller förordnas till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium,

dock att kvinna, som är gift, må därtill utnämnas

eller förordnas endast för det fall att Kungl. Maj:t på

särskild framställning funnit skäl sådant medgiva.

2. I händelse kvinnlig rektor vid seminarium,

varom nu är fråga, träder i gifte, skall det ankomma

på Kungl. Maj:ts beprövande, om hon må bibehållas

vid tjänsten.

3. Kvinnlig rektor vid sådant seminarium äger

åtnjuta de löneförmåner, som tillkomma kvinnlig adjunkt

i högsta lönegraden, jämte fri bostad eller hvresersättning

till belopp, som av Kungl. Maj:t bestämmes,

samt dessutom ålderstillägg enligt samma grunder och

till samma belopp, som äro bestämda för manlig rektor;

och skola för åtnjutande av dessa avlöningsförmåner

de allmänna avlöningsvillkor, som äro gällande för

manlig seminarierektor, i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

4. Beträffande pensionsrätt och skyldighet att erlägga

pensionsavgift eller för pensionsändamål vidkännas

löneavdrag skola tillämpas med avseende på ordinarie

kvinnlig rektor bestämmelserna i lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension samt i nådigt brev till statskontoret den 13

juni 1913 angående pensionsunderlag för rektor och

tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium och med

avseende på tillförordnad kvinnlig rektor bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 11 oktober 1907 om

tillämpligheten av förutnämnda lag samt nyssberörda

nådiga brev den 13 juni 1913, därvid de för pensionsändamål

utgående löneavdragen skola utgöra 85 kronor

o O O

i första, 90 kronor i andra och 100 kronor i tredje

lönegraden;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 117 höft. (Nr 141.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts JSiåd. Proposition Nr 141.

dels ock föreskriva, att kvinna, som tillträder rektorsbefattning

vid kvinnligt folkskoleseminarium, skall

vara underkastad de ändringar i förestående grunder,

som kunna i vederbörlig ordning varda stadgade.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.

Stockholm 1917, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:136 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för kvinnas utnämning och befordran till rektor vid kvinnligt folkskolesemina s. 5 i texten
  2. BU 1917:34 Bankoutskottets utlåtande Nr 34 s. 1 i texten
  3. SU 1917:63 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för kvinnas utnämning och befordran till rektor vid kvinnligt folkskoleseminarium. s. 6 i texten