Sök i Ratio Lex

Angående understöd till aktiebolaget Bifosfat för försök med framställning av fosforsyregödselmedel

1917-03-23 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:147, Angående understöd till aktiebolaget Bifosfat för försök med framställning av fosforsyregödselmedel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147.

1

Nr 147.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående understöd

till aktiebolaget Bifosfat för försök med framställning

av fosforsyregödselmedel; given Stockholms slott

den 23 mars 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

till understöd för fortsättande och avslutande av aktiebolaget

Difosfats försöksverksamhet för framställning på elektrokemisk väg

av till gödselmedel avsett dikalciumfosfat, under villkor i huvudsaklig

överensstämmelse med lantbruksstyrelsens förslag, å extra stat under

nionde huvudtiteln för år 1918 anvisa ett reservationsanslag av 100,000

kronor ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må under år 1917 låta av

tillgängliga medel härav förskottsvis utanordna erforderligt belopp.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 123 käft. (Nr 147.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen statsrådet friherre Beck-Friis anförde:

Jag anhåller nu att få för Eders Kungl. Maj:t anmäla ett ärende,

vari framställning gjorts om understöd från statens sida för åtgärder,

som åsyfta att bereda vårt land tillgång på fosforsyregödselmedel, framställt

ur inhemskt råmaterial.

Med skrivelse den 12 februari 1917 har lantbruksstyrelsen till

Kungl. Maj:t överlämnat en ansökning från aktiebolaget Difosfat, vari

anföres följande:

»Lantbrukets oavvisliga behov av fosforsyregödningsmedel fylles för vårt

lands vidkommande till övervägande del av superfosfat och till mindre del av

thomasfosfat och benmjöl. Av benmjöl tillverkades år 1913 inom landet cirka 5,280

ton, importerades cirka 2,530 ton och exporterades cirka 250 ton; den inhemska

förbrukningen under] sagda år kan alltså skattas till 5,280+2,530—250 = cirka

7,560 ton. Någon avsevärd utveckling av användningen av detta fosforsyregöd
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Muj:ts Nåt/. Proposition Nr 147. 3

ningsmedel kan icke tänkas, då tillgången på råvara av lätt insedda skäl är begränsad.

Den inhemska tillverkningen av thomasfosfat uppgick under år 1913 till

cirka 18,350 ton, importen till cirka 21,170 ton och exporten till cirka 1,850 ton; den

inhemska förbrukningen under sagda år kan alltså skattas till 18,350-(-21,170—1,850

= cirka 37,670 ton. Thomasfosfat erhålles som bekant såsom biprodukt i vissa

fall vid tackjärnstillverkningen och, om ock den inhemska tillverkningen därav under

senare tid visat en viss stegring, så är den dock begränsad av bemälda tackjärnstillverknings

omfång och kan icke förväntas komma att fylla någon större del av

landets fosforsyrebehov, varjämte i genomsnitt fosforsyran i thomasfosfat (liksom i

benmjöl) visar något lägre odlingsvärde än i superfosfat. Av superfosfat tillverkades

inom landet år 1913 cirka 184,300 ton med ett tillverkningsvärde av cirka

9.9 miljoner kronor; härav exporterades cirka 36,040 ton under det att importen

uppgick till cirka 3,260 ton. Den inhemska förbrukningen för sagda år kan alltså

skattas till 184,300+3,260—36,040 - cirka 151.520 ton. Då härtill kommer, att

större delen av detta superfosfat har eu halt av 20 procent för växterna assimilerbar

fosforsyra, under det att samma procenthalt för thomasfosfatet i genomsnitt

endast utgör cirka 14 procent, så framgår härav, att den övervägande delen av

lantbrukets fosforsyrebehov, nämligen cirka 80 procent, fylles av superfosfat.

Den inhemska förbrukningen av superfosfat utgjorde enligt ovanstående för

år 1913 cirka 151,500 ton. Den har under årens lopp hastigt stegrats: år 1896

t. ex. uppgick den ej till mera än cirka 54,400 ton. Att enfytterligare väsentlig

stegring i förbrukningen av fosforsyregödselmedel för lantbruket vore av stor betydelse,

torde vara uppenbart.

Superfosfat tillverkas av i naturen förekommande råfosfat (trikalciumfosfat),

som efter pulverisering blandas med ungefär lika vikt svavelsyra. Då vid omsättningen

endast eu ringa viktsminskning inträder, så väger det erhållna superfosfatet

nära dubbelt så mycket som råfosfatet och följaktligen blir halten av fosforsyra i

superfosfatet endast cirka hälften så stor som i råfosfatet. Nu får, med hänsyn till

fraktkostnaden, fosforsyrehalten i superfosfatet ej bliva för låg och en följd härav

bliver, att endast högprocentiga råfosfat kunna au vändas för superfosfatberedningen.

.Sådana finnas icke inom landet och en följd därav bliver, att den svenska super
fosfatindustrien

..... och detsamma gäller nu i huvudsak för alla Europas länder

måste grundas på importerade råvaror, mest från Florida, Algeriet och ett par i de

tropiska haven belägna öar.

Men icke nog härmed — även det andra, för superfosfattillverkningen nödvändiga

materialet, nämligen svavelsyran, erhålles i huvudsak ur utländsk råvara —

svavelkis. Den inhemska brytningen härav utgjorde under år 1913 cirka 34,300

ton, importen cirka 141,000 ton och exporten allenast cirka 500 ton; härur skattas

den inhemska förbrukningen under sagda år till 34,300 + 141,000—500 — cirka

174,000 ton. Den enda före kriget bearbetade inhemska kisförekomsten, nämligen

Falu gruva, räcker således icke på långt när till för att fylla det inhemska behovet

av kis för svavelsyre- och sulfitcellulosatillverkningen. Den inhemska superfosfattillverkningen

använde därför liksom en stor del av sulfitcellulosaindustrien före

kriget så vitt känt uteslutande importerad kis.

Av det nu anförda framgår:

1. att den alldeles övervägande tillverkningen av fosforsyregödningsmedel,

nämligen superfosfattillverkningen, är+aserad på högprocentiga råfosfat;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147.

2. att dessa, och hittills även den för tillverkningen erforderliga svavelkisen,

måste importeras.

Tillgångarna på högprocentigt råfosfat äro, om ock stora, begränsade och

redan delvis hårt tagna i anspråk. I Europa äro de redan praktiskt talat uttömda,

så att den europeiska tillverkningen av superfosfat ur inhemska råvaror, vilken i

avsevärd skala huvudsakligen torde förekomma blott i Tyskland, Frankrike och

Belgien, är hänvisad till lågprocentiga råfosfat — det superfosfat, som i dessa länder

framstälies ur inhemsk råvara, bliver därför endast lågprocentigt, t. ex. 14 - procentigt. Beträffande det högprocentigaste superfosfatet (20 procent), vilket är

lämpligast, emedan det drager lägsta fraktkostnaden för fosforsyran, så är »Florida

Härd Rock» härför den förnämsta råvaran, men har man redan haft känning av att

förråden därav äro begränsade.

Däremot förekomma i talrika länder, däribland även Sverige, ofantliga reserver

av lågprocentigare råfosfater, som ej lämpa sig för superfosfatberedning. Att ur

dylika kunna framställa ett tillräckligt högprocentigt fosforsyregödningsmedel är därför

ett problem av största betydelse. Av professorn vid tekniska högskolan W.

Palmser har uppfunnits en metod, avseende att uppnå nu berörda ändamål och det

är denna metod, som är föremål för vårt bolags försöksverksamhet.

Angående metodens huvuddrag hänvisas till bifogade föredrag, hållet av uppiinnaren

å den åttonde internationella kongressen för tillämpad kemi i New York 1912.

1 denna bilaga redogöres även något för äldre förslag att lösa uppgiften i fråga.

Av redogörelsen framgår, att avsikten är att medelst elektrisk energi, alstrad

ur vattenkraft och använd i form av elektrisk likström, genom elektrolys av ett

visst salt (natriumperklorat) alstra syra och alkali. Av dessa två ämnen tages först

syran i bruk för att ur den fattiga råvaran utlösa det däri ingående fosfatet (trikaleiumfosfat),

varvid, ifall för övrigt endast mot svaga syror beständiga ämnen, såsom

järnmalm och silikater, ingå i råvaran, dessa ämnen lämnas olösta. Till lösningen

fogas därpå en del av den samtidigt erhållna alkalilösningen, varvid det avsedda

gödningsmedlet — dikalciumfosfat, med 35—38 procent för växterna assimilerbar fosforsyra

— utfaller och genom filtrering tillvaratages och torkas, varefter det bildar ett

fint, i allmänhet nästan rent vitt pulver. Efter ännu en operation, varvid resten av

alkalit efter mattning med kolsyra ur bränslegaser användes till utfällning av vid

den första fällningen kvarvarande kalk i form av kolsyrad kalk, är den ursprungliga

saltlösningen regenererad och färdig att underkastas ny elektrolys för att sedan ånyo

användas till urlakning och fällning o. s. v.

På detta sätt erhålles tydligen, oberoende av om råvaran är hög- eller lågprocentig,

en produkt med en och samma höga fosforsyrehalt, som t. o. m. är

ungefär dubbelt så hög som i det högprocentiska superfosfatet. Våra inhemska

lågprocentiga råfosfat (apatit) kunna således komma till användning.

Vidare förbrukas vid denna process inga kemikalier, oavsett obetydliga

spillförluster, i det att de erforderliga kemikalierna — syra och alkali — med hjälp

av den elektriska kraften oupphörligen alstras på nytt ur det regenererade saltet.

Den vid superfosfatberedningen erforderliga, ur importerad svavelkis alstrade svavelsyran

ersättes således med elektrisk energi, alstrad ur vattenkraft.

Genom denna metod kan således med helt och hållet inhemska hjälpmedel alstras

ett fosforsyregödningsmedel av högsta procenthalt.

Produktens vetenskapliga namn är, såsom av ovanstående framgår, dikalcium
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj i* Kod. Proposition Nr 147. 5

fosfat. Som benämning hava vi infört det, kortare ordet difosfat, varjämte produkten

även är känd under namnet palmasrfosfat. Denna sistnämnda benämning bär införts

av agrikulturkemister, som intresserat sig för fosfatet i fråga.

Frågan om difosfatets värde som gödningsämne är till fullo utredd genom

omfattande vetenskapliga undersökningar och praktiska rön av lantbrukare, för vilka

vi nu anhålla att i korthet få redogöra, i det vi förutskicka, att resultatet blivit för

disfosfatet synnerligen fördelaktigt.

De första vetenskapliga undersökningarna utfördes av professorn II. G.

Södérbaum vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Professor

Söderbaums undersökningar utsträcktes över en lång följd av är (1901 —1912) och

omfattade icke blott jämförelse med övriga fosforsyregödningsrriedel utan även

sådana frågor som jämförelse mellan fällt dikalciumfosfat och fällt trikalciumfosfat,

effekten av samtidig kalktillsats, efterverkan, inflytande av produktens kornstorlek

m. m. Dessa således synnerligen omfattande undersökningar äro därför grundläggande

för bedömande av difosfatets gödslingsvärde. De äro publicerade i Meddelanden

från kungl. lantbruksakademiens experimentalfält nr 67, 75, 78. 88, 95 och 99

samt Meddelanden från centralanstalten nr 56 och 112. Av dessa bifogas här

Meddelande från kung!, lantbruksakademiens experimentalfält nr 75 (1902). vilken

innehåller den egentligen grundläggande undersökningen, varjämte ur samma serie

av meddelanden nr 95 (1907), sid. 10 må anföras de ord, varmed professor Söderbaum

sammanfattar sina resultat:

»På grund av de fleråriga vegetationsförsök, som i det föregående dels i

korthet refererats, dels utförligare blivit beskrivna, kan såsom slutomdöme uttalas, att

det elektrolvtiskt utfällda kalciumfosfatet — förutsatt att det, till sammansättningen

motsvarar dikalciumfosfat — under de iakttagna försöksbetingelserna utövat lika

stor och lika långvarig gödslingsverkan som superfosfat.»

Mycket omfattande vetenskapliga undersökningar angående produktens verkan

på torvjord hava vidare utförts av svenska mosskulturföreningens direktör, fil. doktor

Hj. von Feilitzen. Resultaten återfinnas i svenska mosskulturföreningens tidskrift,

årgångarna 1909 (sid. 434 tf.). 1910 (sid. 408 tf.), 1911 (sid. 443 ff.) och 1912 (sid.

386 ff.i, i Journal för Landwirtschaft årgång 1910 (sid. 34 ff.), varefter doktor von

Feilitzen vid den 8:de internationella kongressen för tillämpad kemi i New York1912

i ett föredrag, som här bifogas, sammanfattat resultaten; härur må följande

omdömen anföras: Den direkta gödslingsverkan med paimasrfosfatet under åren

1908 och 1909 var för alla växterna praktiskt taget densamma som för de två andra

fosfaten1), såsom framgår av följande siffror o. s. v.», ävensom: »Nedanstående

diagram belysa den direkta gödslingsverkan ävensom efterverkan av de tre fosfaten -)

och bekräfta de resultat, som professor Södérbaum erhållit på sandjord, nämligen

att dikalciumfosfat, utfällt elektrolytiskt enligt Palmaer-processen, har åtminstone

samma direkta verkan ävensom efterverkan som superfosfat. Thomasfosfat har vid

de ovannämnda, på torvjord utförda försöken visat sig äga obetydligt (slightly) bättre

efterverkan än de två andra fosfaten.»

Vidare hava vetenskapliga undersökningar utförts av professor I). Prianischn ikorn

'') Superfosfat och thomasfosfat.

-) Difosfat, superfosfat och thomasfosfat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147.

vid lantbrukshögskolan i Moskwa. Resultaten återfinnas i Recueil des travaux du

laboratoire d’agronomie (i Moskwa), vol. 9 (år 1913) sid. 152 ff. och sammanfattas

där på följande sätt: -•

»Ovan hava refererats vegetationsförsök utförda i professor Prianischnikows

laboratorium med Palmmrs fosfat under är 1913 med sandkulturer, omfattande havre,

hirs och lin. Skörderesultat se tabell sid. 158.

I samtliga fall utnyttjades Palmaers fosfat förträffligt och intog första platsen

bland alla prövade fosforsyrekällor. Skördeanalyser visade, att fosforsyran av växterna

(hirs) upptages lika energiskt ur Palmaers fosfat som ur superfosfat. Särskilt

skarpt visade sig palman-fosfatets överlägsenhet gentemot superfosfat vid linet. Mau

får antaga, att till och med icke enbart på sandjordar utan överhuvud taget på

alkalifattiga jordar Palmaers fosfat skall visa mycket ansenligare verkningar än

superfosfat.

A andra sidan står palman-fosfatet till sina egenskaper högre än undersökta

prov av thomasfosfat. 1 de .senare bör endast ungefär en tredjedel av fosforsyran

betraktas såsom ett för sädesslagen omedelbart tillgängligt förråd. Större delen av

fosforsyran i thomasfosfat kunde vid våra försök icke extraheras medelst Petermanns

reagens, under det att ur Palmmrs fosfat över 90 procent av den totala fosforsyran

extraheras av nämnda reagens.

Härav framgår, att Palmaers fosfat i sig förenar såväl superfosfatets som

thomasfosfatets fördelar och samtidigt är fritt från dessas brister. Det bör därför

betraktas som ett universellt fosforsyregödningsmedel.»

Vetenskapliga fältförsök med difosfatet hava utförts av professor S. Rhodin

(Meddelanden från centralanstalten nr 69) och andra vetenskapliga undersökningar

över detsamma av professor ./. G. Masc.hhaupt och doktor L. R. Sinnige vid RijksLandbouwproefstation

i Groningen i Holland.

Förutom att sålunda redan eu hel rad omfattande vetenskapliga undersökningar

utförts har difosfat även varit under användning hos ett antal lantbrukare, vars

synnerligen gynnsamma omdömen framgå av bifogade intyg.

Ett officiellt erkännande av difosfatets förtjänster erhöll bolaget ock vid det

21:sta allmänna svenska lantbruksmötet i Örebro 1911, då det tilldelades den mindre

guldmedaljen för sin metod och sin produkt.

Slutligen må med avseende på difosfatets användbarhet nämnas, att det

torde utgöra ett förstklassigt foderfosfat, då det är alldeles fritt från arsenik och

svavelsyrliga salter (suliiter), vilka skadliga beståndsdelar ofta (arseniken väl nästan

alltid) förekomma i det hittills i handeln gängse och för sagda ändamål begagnade

dikalciumfosfatet. Dessutom kan påpekas, att difosfatet i likhet med övriga sorter

av dikalciumfosfat vid användning som foderfosfat framför benmjöl har de fördelarna,

att det lättare assimileras samt utan motvilja förtäres av kreaturen, då det är luktfritt,

En inhemsk tillverkning av difosfat enligt Palmaers metod skulle .således icke

blott göra import av fällt dikalciumfosfat för foderändamål överflödig utan även

lämna en produkt, som är överlägsen de hittills i marknaden tillgängliga.

Som en sammanfattning av difosfatmetodens förtjänster få vi, under åberopande

av det ovan anförda, framhålla:

metoden medgiver tillgodogörandet av lågprocentiga råvaror;

oberoende av dessas hall erhålles alltid samma produkt, difosfat, med 35—38

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts Nät/. Proposition Nr 147.

procent citratlöslig fosforsyra, användbar på all dags jord och i gödslingsvärde jämnställd

med samt i visso fäll överlägsen alla övriga fosfor syregödningsmedel;

fraktkostnaden för samma mängd fosforsyra bliver blott cirka hälften mot vid

superfosfat och likaledes arbetet med fosfatets utförande på åkern;

säckar skadas icke alls av difosfatet utan kunna användas ånyo;

enligt metoden kan även ett förstklassigt foderfosfat framställas.

Beträffande frågan vilken omfattning en inhemsk tillverkning av difosfat kan

tänkas nä, få vi i underdånighet anföra följande.

Denna omfattning beror på tillgångarna av råvara och vattenkraft.

Den råvara, som man inom Sverige kan påräkna, är apatit, d. v. s. trikalciumfosfat

i kristalliserad form. De jordartade fosforiterua, som för närvarande

huvudsakligen ligga till grund för superfosfatindustrien, emedan de äro billigare att

bryta och anrika än den ursprungligen även för superfosfat använda apatiten, förekomma

icke i Sverige.

Någon högprocentig apatit i brytvärd mängd har hittills icke påvisats i

Sverige; det sätt, varpå stora mängder apatit här förekomma, är som inblandning

i järnmalm, i det järnmalmernas fosforhalt härrör från den inblandade apatiten.

Det är denna lågprocentiga råvara, vilken till stor del förefinnes i form av annars

värdelöst avfall, som metoden är avsedd att utnyttja.

Vid de efterforskningar, som anställts, har det visat sig, att det finnes vissa

utsikter för att även i mellersta Sverige erhålla lämpliga råvaror. Osäkert är

dock, om dessa kunna påräknas i sådana kvantiteter, att en fabrikation därpå kan

grundas.

Väsentligt större produktion kan tänkas nådd genom utnyttjande av apatit

haltig järnmalm från Norrbottens malmfält.

Vid Malmberget vid Gällivare erhålles vid anrikning av järnmalmen på olika

sätt ett i huvudsak värdelöst apatitavfall, som torde kunna giva material för en

årsproduktion av cirka 10,000 ton difosfat, alltså motsvarande i runt tal 20,000 ton

superfosfat, måhända ock flera gånger mera.

Huvuddelen av detta avfall är så lågprocentigt, att det icke kan bära fraktkostnad

över något större avstånd. Kraft kan emellertid, åtminstone efter fortsatt

utbyggande, erhållas från statens kraftverk vid Porjus — enligt bilaga 1 skulle för

10,000 ton difosfat per år åtgå cirka 5,000 elektriska hästkrafter. I Luleälv, vid

vilken ju Porjus är beläget, kunna enligt vattenfallsstyrelsen inalles cirka 300,000

turbinhästkrafter av i statens ägo befintlig kraft erhållas.

Av malmen vid Kimma är det huvudsakligen den s. k. G-malmen, som skulle

komma i betraktande för difosfatprocessen. Denna håller omkring 56 procent järn

och ej fullt 4 procent fosfor eller cirka 20 procent apatit. Apatiten är här så fint

insprängd, att någon anrikning av malmen eller avskiljande av apatiten enligt hittills

kända metoder icke anses kunna utföras, även om malmen krossas. Däremot

låter sig, såsom utförda försök visat, apatiten lätt upplösas ur krossad malm med

hjälp av syra enligt difosfatmetoden. Härvid löses endast helt obetydligt av järnmalmen.

Urlakningsresten håller obetydligt med fosfor (cirka 0.0 3 procent) och

bliver, då utom den utlösta apatiten endast små mängder av främmande mineral

(silikater) ingå i malmen, anrikad på järn, så att halten därav i urlakningsresten

(»sligen») bliver mycket hög (cirka 70 procent). Vid Kiruna bröts enligt den offi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kunyl. Majcts Nåd. Proposition Nr 147.

ciellä statistiken under år .1913 icke mindre än cirka 1,165,000 ton malm med 2.61

procent fosfor och cirka 1,680,000 lön malm med 1.7 8 procent fosfor. Huru mycket

malm med 20 procent apati! (motsvarande 3.7 procent fosfor), som härvid erhållits,

är ej angivet. Å andra sidan torde det vara möjligt att enligt difosfatmetoden urlaka

malm med även mindre än 20 procent apatit. Sannolikt kan med lätthet vid

Kiruna brytas 300,000 ton G-malm per år och i alla händelser kan, om de något

fosforfattigare sorterna medräknas, eu motsvarande kvantitet apatithaltig råvara erhållas.

Ur 300,000 ton G-malm med 20 procent apatit beräknas att erhålla 67,500

ton difosfat, motsvarande cirka 135,000 ton superfosfat och erfordrande cirka 35,000

elektriska hästkrafter. Lägges härtill vad som kan erhållas vid Malmberget, eller

enligt ovan eu kvantitet motsvarande cirka 20,000 ton superfosfat per år, så inses,

att möjlighet finnes att fylla hela Sveriges hittillsvarande superfosfatförbrukning med

inhemsk råvara. Att tillräcklig kraft finnes i Lule älv är redan framhållet.

Med det nu anförda hava vi endast velat angiva de förutsättningar, som

finnas, och icke uttalat någon mening om den sannolika utvecklingen av difosfatmetoden

i jämförelse med andra tillverkningar av fosforsyregödningsmedel, vilket

ännu vore förhastat. Vid bedömande av sistnämnda fråga bör man erinra sig, dels

att landets förbrukning av fosforsyregödselmedel är stadd i snabb stegring,

dels att difosfatet under normala förhållanden kan tänkas bliva föremål för

export.

Det är således tydligt, att vi inom landet äga erforderliga förutsättningar —

råvara och kraft för att enligt difosfatmetoden fylla landets hittillsvarande behov

av fosforsyregödningsmedel. Den nationalekonomiska betydelsen härav framgår av

följande.

Den årliga inhemska förbrukningen av superfosfat kunna vi, som redan nämnts,

sätta till 150,000 ton 20 %-\% vara — i det vi anmärka, att förbrukningen av superfosfat

i det hela visat en snabb stegring med åren, att således ytterligare stegring

är att emotse och att det säkerligen för landet vore av största betydelse, om konstgjorda

gödselmedel komme till väsentligt större användning än hittills. Till 150,000

ton 20 procentigt superfosfat åtgår, grovt räknat, cirka 80,000 ton högprocentigt

råfosfat, vilket, under förutsättning att det är av så hög kvalité, att det medgiver

framställning av 20 procentigt superfosfat, även under normala förhållanden ej tordekunna

åsättas ett lägre pris än cirka kronor 50 per ton levererat i svensk hamn.

(Räknas med något lågprocentigare råfosfat, t. ex. från Algeriet, sä blir priset lägre

men ock kvantiteten större.) Råfosfatet torde således representera en årlig importsumma

av cirka 4 miljoner kronor. (År 1913 importerades till Sverige 123,250 ton

råfosfat till ett värde av kronor 5,854,378 motsvarande kronor 47.5 0 per ton; av det

härur framställda superfosfatet exporterades dock, som ovan nämnts, en del.) Härtill

kommer värdet av den för svavelsyreproduktionen importerade kisel), cirka

1,125,000 kronor. Värdet av de för den inhemska superfosfatförbrukningen behövliga

importerade råvarorna torde således, med normala priser och med den hittillsvarande

förbrukningen, överstiga ett belopp av 5 miljoner kronor per år.

Vida kraftigare, än vad ovanstående för normala förhållanden gällande siffror

visa, har betydelsen av att i fråga om produktionen av gödningsämnen vara oberoende

av utlandet framträtt under den nu rådande krigstiden, då priser på råfosfat,

kis och superfosfat flerdubblats och det inhemska behovet överhuvud taget ej

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 147. 9

kunnat fyllas. 1 sådant avseende iir oss bekant, att de av livsmedelskommissionen

idlkallade sakkunniga, som haft att uttala sig angående fyllandet av jordbrukets

behov av fosforsyra, bland annat hava riktat uppmärksamheten på de stora tillgångarna

av apatit i våra norrbottniska järnmalmfält samt ansett sig särskilt böra

framhålla och betona den stora nationalekonomiska betydelsen av att nr dessa apatitfyndigheter

kunna utvinna lösliga fosforsyregödselmedel, varigenom vi .skulle kunna

göra oss åtminstone till större delen oberoende av import av råfosfat. Enligt den

bär omtalade metoden skulle man, enligt de sakkunnigas mening, jämförelsevis lätt

kunna nyttiggöra dessa stora naturtillgångar. Då råvara förefinnes i tillräcklig mängd

•samt behövlig hydroelektrisk kraft för den elektrokemiska processen vore att tillgå i

närheten, borde, enligt dessa sakkunnigas mening, alla krafter nu tillsättas för att

i stort tillämpa den Palm ters k a metoden, vartill tidpunkten syntes dem synnerligen

lämplig. Då jordbrukets behov av ett utmärkt fosforsyregödselmedel skulle bli tillgodosett

genom detta fabrikat, vartill råvaran funnes inom eget land, medan däremot

fabrikationen av superfosfat helt och hållet vore beroende av utländsk import.

vars försvårande nu under kristiden föranlett de abnormt höga prisstegringarna pa

denna nödvändighetsvara för jordbruket, uttala de vidare såsom sin mening, att

statsmakterna icke borde tveka att genom ett kraftigt ingripande understödja ifrågavarande

inhemska industri, i all synnerhet som därigenom på samma gång det

svenska jordbrukets fosforsyrebehov för snart sagt all framtid bleve säkei’ställt.

Sedan vi sålunda sökt påvisa, att ett betydande statsintresse skulle bliva

tillgodosett genom en framgångsrik utveckling av difosfatmetoden, torde det återstå

för oss att angiva, på vilken ståndpunkt våra arbeten för närvarande befinna sig

och vilken betydelse ett statsanslag skulle äga för metodens nyttiggörande.

Sedan först fleråriga laboratorieexperiment och även några smärre tekniska

försök utförts, med resultat som motiverade tekniska försök i .större skala, byggdes,

aktiebolaget Difosfats första försöksfabrik å industriområdet vid Stallbacka invid

Trollhättan. Ändamålet med denna var således att utröna möjligheterna för att

ekonomiskt utnyttja metoden. Denna försöksfabrik var byggd för att kunna använda

100 elektriska likströmshästkrafter för elektrolys, och arbetena begyntes, sedan fabrikshuset

blivit färdigt, i början av år 1911. Många fabriksmässiga svårigheter, soiti

.ej kunnat visa sig vid de föregående laboratorieförsöken, inställde sig men voro till

stor del övervunna, då fabriken i slutet av oktober 1912 nedbrann. Nu inträdde

ett längre avbrott, förorsakat av finansiella svårigheter. På våren 1914 var bolaget

emellertid rekonstruerat och inrättandet av en ny försöksfabrik av samma kapacitet,

som den föregående, påbegyntes, även denna gång i Trollhättan, ehuru nu i ett av

kraftverket förhyrt iäbrikshus å Västra Malgön, där den fortfarande är belägen.

Efter rekonstruktionen utgjorde bolagets kapital 125,000 kronor, varav 100,000 kronor

kontant inbetalda. Av det kontanta kapitalet voro 65,000 kronor beräknade för

fabrikens utrustning och återstoden, eller 35,000 kronor, avsedda till experimentkostnader.

På sensommaren 1914 utbröt emellertid världskriget och detta har i högsta

grad fördröjt och fördyrat bolagets arbeten. Vad anläggningskostnaden beträffar, så

översteg den visserligen icke det beräknade beloppet, enär överenskommelser om

leveranser i allmänhet voro träffade före krigets utbrott, men leveranserna blevo

väsentligt försenade, så att fabriken först omkring 1 maj 1915 var inredd.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 123 höft. (Nr 147) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147.

Däremot visade sig vid driftens igångsättande mycket allvarliga svårigheter.

Priserna på för driften erforderliga förbrukningsartiklar och hjälpmaterial hade stigit

väsentligt och ökades hastigt till flerdubbelt av de kalkylerade värdena och likaledes

stegrades arbetskostnaderna avsevärt. Stor oro och osäkerhet i arbetena framkallades

genom ingenjörernas (för närvarande 3 personer) inkallande till militär tjänstgöring.

Ett för fabrikationen ytterst viktigt material, nämligen elektroder av alldeles

särskild beskaffenhet, som tagits från Tyskland, kunde på grund av med kriget

sammanhängande omständigheter ej erhållas i användbar kvalité. Syrefasta rör och

kranar kunde ej erhållas etc. etc. Produktionen kunde av dessa anledningar ej

hållas uppe tillnärmelsevis vid den beräknade, under det man alltjämt i hopp om

förbättring ej ville inställa driften genom avskedande av ingenjörer och arbetare.

Med ett ord: de beräknade inkomsterna uteblevo, men de beräknade utgifterna kvar - stodo, respektive ökades. De för försöksverksamheten anslagna medlen smälte därför

hastigt ihop.

På hösten 1915 tillfördes bolaget genom ökning av aktiekapitalet kontant

40,000 kronor.

Emellertid försvårades ställningen ytterligare genom en av kriget beroende

omständighet: licenstvångets införande vid export från Tyskland. Oavsett ovissheten

huruvida den tyska elektrodfirman under nuvarande omständigheter skulle lyckas

erhålla material för framställning av elektroder av samma kvalité som förr, visade

det sig, att det tog cirka 1/2 år från beställning till leverans av denna förbrukningsartikel,

på grund av de tidsödande förhandlingarna om licens från Tyskland.

Ingen annan utväg syntes stå öppen än att själv söka tillverka dessa elektroder.

Denna väg beträddes från och med juni 1916. Den synes efter mycket omfattande

försök komma att leda till tillfredsställande resultat och betydelsen av den

nya industri, som härigenom kan uppstå, torde ej böra underskattas.

Huruvida bolaget skall lyckas bringa försöksverksamheten till ett lyckligt slut

är med hänsyn till knappheten på kontanta medel synnerligen ovisst. Av denna

anledning vädjar styrelsen därför i underdånighet till Eders Kungl. Maj:t med

anhållan om ett statsanslag för bolaget och vill därvid såsom motiv för sin ansökan

ytterligare anföra följande.

Om det också med nuvarande knappa medel under iakttagande av den största

försiktighet skulle vara tänkbart att erhålla ett tillfredsställande resultat, så vore

det dock nödvändigt att till lugnare tider undanskjuta utprovandet av vissa apparater,

innan förslag till verklig fabrik kan av styrelsen framläggas. I försöksfabriken

spelar nämligen längre arbetsoperationer mindre roll, då däremot för en större

fabrik mera arbets- och tidsbesparande anordningar för exempelvis urlakning av

råfosfatet, filtrering av lösningar o. s. v. måste användas för säkerställandet av det

ekonomiska resultatet. Under lugnare förhållanden hade det varit möjligt att låna

sådana försöksapparater av leverantörer, vilket styrelsen även haft för avsikt att

göra, men för närvarande är ett sådant tillmötesgående icke att räkna med. Härtill

kommer dessutom, att det visat sig nödvändigt att anskaffa apparater för att

själv framställa sådana hjälpmaterial, som under mera normala förhållanden kunnat

fås färdiga från utlandet, t. ex. elektroder. Skall alltså lösningen av denna för

landet viktiga fråga, som just nu är brännande, icke undanskjutas, tills mera normala

tider återinträtt, måste styrelsen ha betydligt mera medel till sin disposition,

än den förut kunnat räkna med.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:t» Nåd. Frojjosition Nr 147.

Sedan styrelsen sålunda motiverat behovet av ett statsanslag, får styrelsen i

underdånighet framställa sin mening om storleken av ett eventuellt statsanslag ävensom

de villkor, som komma att fästas vid ett sådant.

Yad storleken av ett eventuellt anslag beträffar får styrelsen, under åberopande

av det ovan anförda, såsom sin mening i underdånighet anföra, att det ej

bör sättas för lågt. Ungefärliga beloppet av bolagets omkostnader framgår av ovanstående,

liksom att sakens betydelse är stor i förhållande till de summor, som hittills

stått till disposition, även om dessa äro nog så betydande för de enskilda

aktieägarna. Under erinran att ett högre belopp av Eders Kungl. Maj:t tidigare

anvisats för liknande ändamål får styrelsen därför i underdånighet hemställa om ett

anslag åt bolaget å etthundratusen (100,000) kronor.

Beträffande villkoren får styrelsen för sin del i underdånighet erinra om de

villkor, på vilka ett anslag av samma belopp genom Eders Kungl. Maj:ts nådiga

beslut den 24 april 1915 beviljades för utarbetande av metod för framställande av

torvkol. Styrelsen vill dock, därest Eders Kungl. Maj:t finner skäl föreskriva såsom

villkor för anslagets erhållande, att bolagets verksamhet skall följas av en av Eders

Kungl. Maj:t eller underordnad myndighet förordnad kontrollant, i underdånighet

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t, vill lämna föreskrift om att denne kontrollant

skall, innan han tillträder sin befattning, av bolagets styrelse godkännas. Utan en

sådan föreskrift skulle det nämligen kunna tänkas att med bolaget konkurrerande

intressen kunde få ett ieke avsett tillfälle att studera fabrikationshemligheterna i

bolagets metod.

På grund av det ovan anförda får styrelsen för aktiebolaget Difosfat sålunda

i underdånighet anhålla om ett anslag å 100,000 kronor för fortsättande och avslutande

av bolagets försöksverksamhet angående framställning på elektrokemisk väg

av till gödningsämne avsett dikalciumfosfat och i huvudsak på ovanberörda villkor.»

1 den skrivelse, varmed lantbruksstvrelsen överlämnade ifrågavarande

framställning, har styrelsen yttrat:

»Erfarenheten under den gångna kristiden har tydligt lagt i dagen vikten av

att inom eget land kunna producera de varor av olika slag, varav landet är i behov.

I synnerligen hög grad gäller detta de olika produkter, som landets jordbruk frambringar.

De svårigheter vi härutinnan haft och fortfarande hava att bekämpa innebära

en oavvislig maning att i den mån det låter sig göra träffa sådana anstalter,

att ett återupprepande framdeles av dem så vitt möjligt undvikes. Ett av de verksammaste

medlen härför är att icke endast vidmakthålla utan jämväl ytterligare

höja den svenska jordens avkastningsförmåga. För att nå detta eftersträvansvärda

mål kräves i främsta rummet riklig tillgång till gödselmedel. Av dessa är visserligen

kreatursgödseln det viktigaste och betydelsefullaste, men då tillgången därtill

under alla förhållanden är otillräcklig och då den mindre väl lämpar sig för vissa

jordar, är det för landets jordbrukare nödvändigt att hava till sitt förfogande artificiella

gödselmedel i för ändamålet tillräckliga mängder; genom dem blir jordbrukaren

dessutom satt i tillfälle att tillföra sin jord en mera lättlöslig växtnäring i den

myckenhet, som de olika kulturväxterna och de lokala förhållandena kunna påfordra.

Föreligger brist på dessa gödselmedel eller betinga de så högt pris, att de ej

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. ildpts Nåd. Proposition Nr 147.''

kunna komma till erforderlig användning, blir den givna följden härav eu väsentligt

minskad skördeavkastning.

Den svenska åkerjordens fösforsyrebehov fylles som bekant i det närmaste

fullständigt av inom landet tillverkade fosforsyregödselmedel, huvudsakligen superfosfat.

För framställandet av detta gödselmedel fordras emellertid dels råfosfät med

hög fosforsyrehalt, dels ock svavelkis. DS, av dessa båda råvaror den förra icke

finnes att tillgå inom vårt eget land och den senare endast kan erhållas i otillräcklig

mängd och av för ändamålet mindre lämplig kvalitet, måste båda hit importeras,

något som under normala förhållandet vållar landet en ärlig utgift av över 5 miljoner

kronor. Under kriget har denna import varit förenad med oavbrutet växande synnerligeu

stora svårigheter; och då på grund av stegrade omkostnader för anskaffa^

det av nämnda utländska råvaror den av dem tillverkade superfosfaten kommit att

betinga ett i det närmaste tre gånger så högt pris som det normala, har staten, för

att förebygga en härav föranledd minskad förbrukning innevarande år, måst ikläda

sig mycket avsevärda uppoffringar.

I detta sammanhang förtjänar ock framhållas, att hittills i Europa förefintliga

tillgångar på högprocentiga råfosfater äro i det närmaste uttömda; och då på grund

härav de utomeuropeiska tillgångarna, som visserligen äro Störa men dock givetvis

begränsade, komma att i allt större utsträckning tagas i anspråk, torde en prisstegring

å denna för vår nuvarande superfosfattillverkning nödvändiga råvara i en nära

framtid kunna vara att förvänta.

Av det ovan anförda torde tydligt framgå, av vilken betydelse det för vårt

land och dess jordbruk skulle vara, om dess fosforsyrebehov kunde täckas med ett

av enbart inhemsk råvara tillverkat gödselmedel. Ett dylikt äga vi i den enligt

professor Palmaers metod tillverkade, i föreliggande framställning orMörmälda''ditösfaten.

I stället för från utlandet importerade högprocentiga råfosfater användes för

dess framställande den lågprocentiga råfosfat, som, i form av apatit, i säkerligen

obegränsade mängder finnes att tillgå inom eget land och som för närvarande betraktas

och behandlas som ett värdelöst avfall vid anrikning av järnmalm m. m.

vid de norrbottniska malmfälten. Då därjämte den vid superfosfatti 11 vorkmngeu

nödvändiga, ur importerad svavelkis framställda svavelsyran bär ersättes med elektrisk

energi, alstrad av den vattenkraft, varav vi jämväl äga stora, ännu outnyttjade till;

gångar, finner vid den tillverkning, varom här är fråga, endast inom landet tillgänglig

råvara användning, vadan den alltså helt och uteslutande bygger på inhemsk

grund och gör oss, vid täckandet av vårt jordbruks fosforsyrebehov, fullständigt

oberoende av utlandet. Vad detta innebär hår icke minst under nu rådande kristid

vunnen erfarenhet iärt oss inse.

Till denna synnerligen beaktansvärda fördel kan ytterligare läggas, dels ätt

omförmäldä gödselmedel, enligt såväl inom som utom, landet utförda gödslingSÉörsök,

visat sig med hänsyn till sin gödselverkan kunna fullt jämställas med superfosfat'',

dels ock att dess halt av för växterna upptagbar fosforsyra är i det närmaste dubbelt

så hög som i den superfosfat vi för närvarande här tillverka och använda. Då

transporten härigenom både vid förbrukning inom landet och vid den eventuella

export, som de fika tillgångarna på råvara och vattenkraft ställa i utsikt, väsentligt

underlättas och förbilligas, äger detta gödselmedel förutsättningar för att bliva mera

eftersökt än något annat nu tillgängligt av samma slag.

Då sålunda enligt lantbruksstyrelscns mening stora statsintressen äro för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

la

Kungi: Maj:ts iV<W. Proposition Nr 147.

knippade med inhemsk difosfattillverkning i största möjliga utsträckning och dä det

för dess åstadkommande erforderliga privata kapitalet icke synes kunna erhålla»,

förrän tillverkningens ekonomiska resultat blivit mera ingående prövat och fullständigare

säkerställt, än för närvarande kan sägas vara fallet, anser lantbruksstyrelsen

fullgiltiga skäl föreligga för statens kraftiga medverkan till att tillverkningsmetoden

med det snaraste blir så utexperimenterad, att dess utnyttjande i önskvärd

omfattning inom sä kort tid som möjligt kan komma till stånd.

På grund härav och dä lantbruksstyrelsen finner den föreslagna formen biidet

begärda statsunderstödet, mot vars storlek lantbruksstyrelsen icke har något att

erinra, vara den från alla synpunkter lämpligaste och riktigaste, får lantbruksstyrelsen

i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes för fortsättande och

avslutande av aktiebolaget Difosfats försöksverksamhet angående framställning på

elektrokemisk väg av till gödselmedel avsett dikalciumfosfat bevilja bolaget ett anslag

av 100,000 kronor att av statskontoret till bolaget utbetalas, sedan styrkt

blivit, att bolaget utan hinder av gällande patent äger utöva ifrågavarande tillverkning;

dock under villkor,

att staten skall äga att genom sakkunnig person, efter förordnande på sätt

Eders Kungl. Maj:t täcktes besluta, kontrollera tillverkningen och taga del av de vid

denna erhållna resultaten;

att anslaget utbetalas endast i mån av behov av dess användning för ändamålet

enligt intyg härom av vederbörande kontrollant;

att vad som inom två är efter första lyftningsdagen icke blivit lyftat å anslaget

icke må utbetalas utan Eders Kungl. Maj:ts särskilda medgivande;

att bolaget inom två år, sedan första delen av anslaget lytt åt s, inför av Eders

Kungl. Maj:t bestämd myndighet styrker, att försöken blivit i den utsträckning utförda,

att uppfinningens praktiska användbarhet därav kan bedömas;

att i händelse bolaget skulle underlåta att inom den sålunda föreskrivna tidén

inkomma med förberörda utredning angående uppfinningens praktiska användbarhet

eller av samma utredning skulle framgå, att lyftade medel icke blivit i sin helhet

använda till det angivna ändamålet, det skall åligga bolaget att omedelbart till

statsverket återbetala det uppburna beloppet;

att bolaget skall inom fem år efter det första delen av anslaget uppburits,

för den händelse de lyftade medlen icke dessförinnan återbetalts, hos Eders Kungl.

Majit styrka, huruvida det genom försäljning av patent å uppfinningen eller annorledes

av uppfinningen dragit ekonomisk vinst samt huruvida sådant skett genom

överlåtelse å annan person mot gottgörelse av uppfinningens utövande eller genom

industriellt tillgodogörande inom eller utom landet, med rätt för Eders Kungl. Maj:t

att efter omständigheterna föreskriva, om och i vad mån bolaget skall vara skyldigt

att till följd av för detsamma genom uppfinningen möjligen uppkommen vinst till

statsverket återgälda det lyftade understödet;

att därest Eders Kungl. Maj:t i enlighet med 17 § i förordningen den 16

maj 1884 angående patent skulle pröva nödigt, att ifrågavarande uppfinning skall

utan hinder av däfå meddelat, bolaget eller dess rättsinnehavare tillhörigt patent

utövas för statens räkning, ersättning, som i sådant avseende må i därför stadgad

ordning bliva överenskommen eller fastställd, må kunna efter Eders Kungl. Maj:ts

bestämmande, i mån av ersättningens belopp, utgå i form av befrielse från återbetalningsskyldighet.

för understödet eller del därav; samt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj.ts Nåd,. Proposition Nr 147.

att, innan någon del av det beviljade understödet hos statskontoret lyftes,

bolaget skall hava ställt borgen eller annan säkerhet, som av statskontoret godkännes,

för fullgörande av ovan angivna skyldigheter.»

I infordrat utlåtande den 17 mars 1917 har kommerskollegiet

anfört:

»Lantbruksstyrelsen har med styrka framhållit vikten därav, att framställningen

av för landets behov erforderliga fosforsyregödselmedel må kunna i högre grad än

vad hittills varit fallet göras oberoende av tillgången på utländska ravaror, och

kollegium får för sin del instämma häruti. Om den av aktiebolaget Difosfat tilltänkta

fabrikationen skulle komma att infria de förhoppningar, bolaget ställer på

densamma, och visa sig bärkraftig, skulle otvivelaktigt ett steg vara taget i riktning

mot förverkligande av nyssnämnda önskemål, på samma gång den fördelen vunnes,

att en nu så gott som värdelös naturtillgång bleve tillvaratagen och använd i en

värdefull produktion. Huruvida nu den av bolaget tilltänkta fabrikationen kan hava

utsikter att utvecklas till en ekonomiskt bärkraftig industri, kan man på sakens

nuvarande ståndpunkt icke bilda sig ett objektivt omdöme om, då bolaget av lätt

insedda skäl ännu icke hunnit samla tillräcklig erfarenhet för att kunna framlägga

en i alla detaljer pålitlig ekonomisk utredning. De förberedande kalkyler, som

bolaget under hand företett, hava emellertid synts kollegium peka i rätt riktning,

och då vidare bolagets styrelse, som i sig innesluter framstående teoretisk och

praktisk kemisk sakkunskap, efter den första försöksfabrikens förstörelse genom

brand, efter det densamma varit i drift omkring ett och ett halvt år, icke tvekade

att ånyo igångsätta upprättandet av försöksanläggningen på i huvudsak samma

basis, torde det vara berättigat att hålla metodens praktiska användbarhet för

högst sannolik. Experimentens fortsättande i den nya försöksfabriken har emellertid

genom de av kriget skapade förhållandena utsatts för svåra hinder, som förorsakat

så stora kostnader, att möjligheteu av experimentens fullföljande synes vara

i väsentlig grad beroende på ett finansiellt understöd.

Kollegium har icke förbisett, att den industri, som kan komma att uppstå

på grundvalen av bolagets experiment, om desamma lyckas och visa ett ekonomiskt

bärkraftigt resultat, i viss män innebär en konkurrens med den redan bestående

superfosfatindustrien i landet, men kollegium är för sin del av den uppfattningen,

att de betänkligheter av principiell natur, som på grund härav kunna resas mot

ett understöd av statsmedel, icke kunna tillmätas någon avgörande betydelse, då å

ena sidan behovet av fosforhaltiga gödningsmedel lär få antagas komma att i framtiden

starkt stegras, och å andra sidan den nya metoden har att uppvisa påtagliga

förtjänster ur nationalekonomiska och nationella synpunkter. Därtill kommer även,

att staten har ett direkt ekonomiskt intresse av att bringa till stånd en sådan tillverkning,

för vilken användes kraft från statens vattenfall och råämne från fyndigheter, till

vilka staten helt eller delvis är ägare.

Mot storleken av det föreslagna anslagets belopp, om ock i och för sig icke

obetydligt, anser sig kollegium icke böra göra någon erinran. Kollegium finner

även de av lantbruksstyrelsen angivna villkoren för anslagets åtnjutande betryggande

och lämpliga. På anförda skäl får kollegium sålunda biträda lantbruksstyrelsens

hemställan i ärendet.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Haj:tu Nåd. Proposition Nr 147.

Till den sålunda åstadkomna utredningen i detta ärende har jag

föga att tillägga. Frågan liar därvid blivit från olika synpunkter skärskådad,

och jag kan i allt väsentligt ansluta mig till vad som sålunda

anförts, .lag vill särskilt uttala mitt instämmande till alla delar med

myndigheterna i fråga om den stora betydelsen för landet och isynnerhet

för vårt jordbruk av att en på inhemsk råvara grundad industri för

framställande av fosforsyregödselmedel åstadkommes. De fördelaktiga

omdömen, som av kompetenta bedömare fällts om difosfatet efter verkställda

laboratorie- eller fältförsök, synas ge grundad anledning antaga,

att denna produkt bör bliva av särdeles stort värde. Av utredningen

framgår även, att knappast några utsikter finnas för att tillverkningen

skall under den närmaste tiden kunna komma igång eller erhålla någon

avsevärd omfattning, utan statens mellankomst.

Ehuru under vanliga förhållanden det måhända kunde dragas i

tvivelsmål, huruvida det vore lämpligt, att staten lämnade ekonomiskt

understöd på nu föreslaget sätt åt en viss industri, anser jag, att saken

nu är av så stor vikt, att möjligen förefintliga principiella betänkligheter

böra lämnas å sido. Jag har inhämtat, att utsikt finnes att, ifall anslag

beviljas, försöksverksamheten kan hava avslutats inom det närmaste

halvåret. Uppfinningens praktiska betydelse just nu kan därför bliva

mycket stor. Ett dylikt sätt för understöd är för övrigt icke alldeles

främmande för staten. Sökanden har hänvisat på att till försöksverksamhet

för framställning av torvbriketter enligt våtkolningsmetoden

lämnats sådant understöd, och de av lantbruksstyrelsen nu föreslagna

villkoren äro hämtade från Kungl. Maj:ts beslut i nämnda ärende. För

övrigt hava understöd på i huvudsak samma villkor lämnats även för

^experimenterande av andra uppfinningar inom torvindustriens område.

Om än utredningen icke kan sägas fullständigt ådagalägga, att

ett statsanslag till så stort belopp som begärts verkligen behöves för

att bringa försöksverksamheten därhän, att visshet erhålles om metodens

lämplighet i ekonomiskt hänseende vid tillverkning i större skala, synes

likväl icke någon reduktion av det begärda beloppet böra företagas, då

ju medel från anslaget icke skola utbetalas utan efter intyg av vederbörande

kontrollant.

För beredande av understöd till torvindustrien hava särskilda medel

blivit av riksdagen ställda till Kungl. Maj:ts förfogande. För nu ifrågavarande

ändamål finnas icke några sådana medel tillgängliga och anslag

därtill torde därför böra begäras av riksdagen. Chefen för finansdepartementet

har, under hänvisning till vad han anfört vid motiverande av

propositionen nr 128 angående höjning av stämpelavgiften vid köp och

Departements
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 147''.

byte av fondpapper, meddelat mig, att ur budgetens synpunkt hinder

icke möter för uppförande å densamma för år 1918 av ett anslag av

100,000 kronor till nu ifrågavarande ändamål.

Yad beträffar villkoren för anslagets åtnjutande torde de böra avfattas

i huvudsaklig överensstämmelse med lantbruksstyrelsens förslag.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders

Kungl. Makt måtte i proposition föreslå riksdagen

att till understöd för fortsättande och avslutande av aktiebolaget

Difosfats försöksverksamhet för framställning på elektrokemisk väg

av till gödselmedel avsett dikalciumfosfat, under villkor i huvudsaklig

överensstämmelse med lantbruksstyrelsens förslag, å extra stat under

nionde huvudtiteln för år 1918 anvisa ett reservationsanslag av 100,000

kronor ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må under år 1917 låta av

tillgängliga medel härav förskottsvis utanordna erforderligt belopp.

Till vad departementschefen sålunda hemställt,

däruti statsrådets övriga ledamöter förenade sig, behagade

Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade,

att proposition i ämnet skulle avlåtas till

riksdagen av den lydelse, bil. — vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Julius Söderhjelm.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående understöd åt aktiebolaget Bifosfat för försök med framställning av fosfor syregödselme a1 i texten
  2. JoU 1917:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående understöd till aktiebolaget Difosfat för försök med framställning av fosforsyregödselmedel ävensom i s. 1 i texten