Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av vägoch vattenbyggnadskåren

1917-03-09 · 41 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:149, Angående omorganisation av vägoch vattenbyggnadskåren

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr It!).

Nr 149.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående omorganisation

av väg- och vattenbyggnadskåren; given

Stockholms slott den 9 mars 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att,

med godkännande av i statsrådsprotokollet angivna grunder för

omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren, i riksstaten under

fjärde huvudtiteln uppföra ett nytt ordinarie anslag å 36,000 kronor,

benämnt »Väg- och vattenbyggnadskåren, förslagsanslag».

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

B. B. E. Mörcke.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 12S käft. (Nr 149.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

Inrättandet

år 1841 av

styrelsen för

allmänna vägoch

vattenbyggnader.

Utdrag av •protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 9 mars 1917.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke.

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och civildepartementen

anhöll chefen för förstnämnda departement, statsrådet Mörcke, att få

underställa Kungl. Maj:ts prövning ett av tillkallade sakkunniga avgivet

förslag angående omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren samt

yttrade därvid följande:

»Innan jag ingår på det föreliggande förslaget, anhåller jag att få

i korthet redogöra för

Väg- och vattenbyggnadskårens tillkomst och utveckling.

Väg- och vattenbyggnadskårens tillkomst sammanhänger i stort

sett med utvecklingen av vårt lands allmänna arbeten och kommunikationsväsende.

Under förra hälften av 1800-talet framträdde ett livligt

intresse för förbättrade kommunikationer samt för tillgodogörande av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:tu Nåd. Proposition Nr HD.

landets odlingsbara marker. Detta intresse tog sig uttryck genom

anvisande av medel till vissa större och mindre kanal-, upprensningsoch

hamnarbeten samt bildandet av särskilda fonder för understöd

av vägan läggningar och vägförbättringar, sjösänkningar och myrutdikningar.

För handhavande av ifrågavarande ärenden inrättades år 1841 ett

särskilt centralt ämbetsverk, nämligen styrelsen för allmänna väg- och

vattenbyggnader. Styrelsens personal utgjordes från början av en överdirektör

och chef, en byråchef och fyra vid ämbetsverket såsom ritare

och kanslister anställda tjänstemän. Under styrelsen lydde dessutom

fem distriktschefer, chefer för de olika väg- och vattenbyggnadsdistrikten.

Uti en den 15 november 1850 till rikets ständer avlåten proposition K»nEi. Mai:t8

framhölls, att i samma mån, som allmänhetens håg för vägarbeten, proportion

vattenavtappningar och andra allmänna arbeten blivit väckt, hade vember isso

bristen på skickliga ingenjörer för uppgörande av planer till utförande ““ "PP™‘*»n;

av dessa arbeten blivit mera kännbar, samtidigt som mängden av di- och vattenstriktschefernas

göromål och förrättningar ofta hindrade dessa att själva byggnadskår.

utföra undersökningar och mottaga uppdrag såsom arbetschefer, och

att i följd av dessa olägenheter de utan nödig sakkännedom uppgjorda

kostnadsberäkningarna ofta bleve o tillförlitliga och de utförda arbetena

i saknad av kontroll. Den enda utvägen till förekommande av sådana

olägenheter för framtiden syntes bestå i bildandet av en under styrelsen

för allmänna väg- och vattenbyggnader lydande civilingenjörseller

väg- och vattenbyggnadskår, med uppgift att under vederbörligt

ansvar uppgöra och granska planer till allmänna arbeten samt leda eller

utöva tillsyn över dessas utförande. Ehuru kårens egentliga befattning

bleve civil, borde densamma dock organiseras på militärisk fot. Kungl.

Magt äskade därför till avlöning åt styrelsen och kåren för tre år ett

årligt belopp av 12,900 riksdaler banko, eller omkring 3,000 riksdaler

högre anslag, än dittills utgått för styrelsen enbart.

Det av Kungl. Maj:t äskade beloppet blev av rikets ständer be- Rikets stänviljat.

Emellertid framhöllo ständerna, att de visserligen funne det nöd- ders beslutvändigt

att äga erforderlig tillgång på skickliga ingenjörer med särskilda

för detta yrke förvärvade teoretiska och praktiska insikter, men ansåge

ändamålet kunna vinnas, utan att någon särskild väg- och vattenbyggnadskår

uppfördes å stat och försåges med fasta löner.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

1851 års

reglemente för

väg- och

vattenbyggnadskåren.

Under framhållande att ständernas uttalande i fråga om fasta löner

icke borde anses utgöra hinder för vidtagandet av den tillämnade kårens

organisation ad interim, gjorde emellertid styrelsen för allmänna vägoch

vattenbyggnader framställning hos Kungl. Maj:t om utfärdande av

reglemente för väg- och vattenbyggnad skåren i överensstämmelse med

ett bifogat förslag. Denna styrelsens uppfattning delades jämväl av

Kungl. Maj:t, och den 22 december 1851 utfärdades »Reglemente för

»Wäg- och Wattenbyggnadscorpsen».

Enligt nämnda reglemente skulle väg- och vattenbyggnadskårens

ändamål vara att tillhandagå styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader

i den befattning med allmänna arbeten, som enligt gällande instruktion

tillkomme styrelsen; och skulle kårens officerare i händelse av

behov kunna under krig kommenderas till ingenjörtjänstgöring vid armén.

Kåren, som erhöll plats närmast »Ingenjör-Corpsen», bestod vid sin

första uppsättning av en överste och chef, som därjämte tills vidare

skulle vara chef för styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader,

eu överstelöjtnant, som i nämnda styrelse skulle bestrida byråchefsbefattningen,

fem majorer, vilka i de särskilda väg- och vattenbyggnadsdistrikten

skulle tjänstgöra som distriktschefer, samt ett tills vidare

obestämt, efter behovet lämpat antal officerare av kaptens eller löjtnants

grad. Av dessa borde tre vara disponibla för den tekniska detaljen vid

styrelsens byrå och därjämte kunna under byråchefens inseende användas

till förefallande undersökningar och besiktningar i huvudstaden och dess

grannskap, fem skulle underordnas distriktscheferna för att biträda vid

utövande av kontrollen å pågående arbeten samt tillhandagå korporationer

och menigheter med undersökningar, och de övriga skulle kunna

särskilt beordras till ledning av undersökningar och arbetsföretag.

Med avseende å disciplin, subordination och ansvarsbestämmelser

för tjänstefel skulle kåren lyda under krigslagarna.

För att, efter det kåren blivit uppsatt, vinna inträde såsom löjnant i

densamma erfordrades att vara minst tjuguett år gammal, hava tjänstgjort

minst två år vid något allmänt arbete eller vid undersökningsförrättningar

med vitsord om färdighet i förekommande göromål och

fallenhet för ingenjöryrket samt att hava genomgått den vid Mariebergs

läroverk för ingenjörelever bestämda lärokursen och blivit godkänd i

avgångsexamen.

Då flera på en gång utexaminerade elever befordrades till officerare,

bestämdes platsen dem emellan efter examensbetvgen. . 1 likhet

med regementschef ägde kårchefen att avgiva förslag till utnämning av

officer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kun yl. M.aj:ts Nåd. Proposition Nr liD.

5

Vid förslag till befordran från löjtnants- till kaptensgraden borde i

allmänhet avseende fästas vid ålder i tjänsten; dock skulle även eu

yngre löjtnant, som vid ledningen av något svårare arbete eller i vetenskapliga

forskningar särdeles utmärkt sig, kunna av kårchefeu, efter

vederbörande distriktschefs hörande, föreslås till kapten med förbigående

av äldre löjtnanter. Befordringar från kapten till major samt därifrån

till högre grad skulle ske utan avseende å tur på kårchefens under*

dåniga förslag; och kunde kårchefen till major anmäla i yrket särdeles

utmärkt person även utom kåren.

Med avseende å avlöning föreskrevs, att de officerare, som av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag åtnjöte arvoden,

skulle, då de beordrades att förrätta undersökningar eller bestrida andra

allmänna uppdrag, åtnjuta extra arvode eller ock dagtraktamente och

reseersättning enligt gällande resereglemente. Därest bemälda officerare,

till följd av kommendering eller särskild tillåtelse, emottoge befattningar

i egenskap av arbetschefer eller dylikt och därigenom hindrades att förrätta

de tjänster, för vilka arvoden från styrelsens avlöningsanslag utginge,

skulle de vara förpliktade att under tiden avstå dessa arvoden

till de personer, som bestrede tjänsterna. Övriga officerare skulle åtnjuta

för varje dem uppdragen befattning särskilt bestämda arvoden

eller traktamenten samt beräkna reseersättningar, där sådana kunde förekomma,

efter innehavande grader inom kåren.

Efter år 1869 anordnades icke vidare någon kurs för civilingenjör- sedermera

elever vid Mariebergs artilleriläroverk. Med ändring av det för väg- u‘f"^®de®s^re

och vattenbyggnadskåren gällande reglementet bestämdes genom nådigt angående

brev den 12 juni 1885, att såsom villkor för inträde som löjtnant i kåren kären''

därefter fordrades att hava genomgått dels den fyraåriga lärokursen

i fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst vid tekniska högskolan

och därifrån erhållit fullständigt avgångsbetyg, dels en kort praktisk

och teoretisk kurs i artilleri- och befästningskonst in. m. samt att efter

slutad kurs vid tekniska högskolan hava tjänstgjort minst tre år vid

något allmänt arbete eller undersökningsförrättning ävensom ådagalagt

egenskaper, som fordrades för ledning av större arbetsföretag.

Genom nådigt brev den 19 oktober 1894 bestämdes, att den

militära kursen skulle omfatta eu tidrymd av omkring 7Vs månader,

samt att endast sådana finge deltaga i kursen, som fullgjort dem

åliggande beväringsövningar. Genom generalorder den 30 april 1895

fastställdes närmare kursens omfattning rörande de olika undervisningsämnena.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

Officers
kaderns
storlek.

Förslag vid

1914 års

senare rik6- dag.

Den 6 april 1900 förordnade Kungl. Maj:t på framställning av chefen

för fortifikationen, att officers- och reservofficersaspirant vid fortifikationen,

vilken fullgjort vad enligt gällande föreskrifter erfordrades för

vinnande av anställning såsom reservunderlöjtnant i fortifikationens reserv,

kunde vinna inträde vid väg- och vattenbyggnadskåren, därest han

i övrigt uppfyllt stadgade villkor i tekniskt hänseende.

Utnämning till löjtnant i väg- och vattenbyggnadskåren har i regel

skett efter en tid av sex år från avslutandet av lärokursen vid tekniska

högskolan, och har de utnämndas genomsnittsålder utgjort 31 år. För

befordran inom kåren är icke föreskriven någon militär tjänstgöring

utan endast teknisk verksamhet.

Efter år 1885 utnämnda officerare äro skyldiga att avgå ur kåren

vid 65 års ålder.

Vid kårens första uppsättning utnämndes 21 officerare av olika

grader, nämligen: 1 överste och chef för kåren, tillika överdirektör och

chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, 1 överstelöjtnant och byråchef,

5 majorer och distriktschefer, 3 kaptener samt 11 löjtnanter.

År 1860 uppgick antalet till 34, 1870 till 67 och 1876 till 75.

Efter detta år nedgick antalet så småningom, så att år 1886 endast 58

officerare funnos i kåren.

Genom förutnämnda brev den 12 juni 1885 föreskrevs, att

kårchefen icke borde årligen föreslå flera än högst 3 till inträde i kåren.

Detta antal ökades emellertid år 1897 till 5, 1904 till 8 och 1910 till 10.

För närvarande räknar kåren 194 officerare.

Förslag om väg- och vattenbyggnadskärens omorganisation.

Uti en vid 1914 års senare riksdag inom andra kammaren avgiven

motion (nr 191) föreslog herr E. A. Nilson i Örebro, att riksdagen i

samband med härens organisation måtte för sin del besluta eu omorganisation

av väg- och vattenbyggnadskåren i syfte att denna organiserades

såsom en officersreserv åt fortifikationen i huvudsaklig överensstämmelse

med eu av överstelöjtnanten E. C. Erikson till tredje försvarsberedningen

i ärendet avgiven promemoria. Behovet av en sådan

reserv vore nämligen mycket stort i betraktande av den mångfald uppgifter

av ingenjörteknisk natur, som i fält förelåge, särskilt i sammanhang

med åtgärderna för förbindelseväsendets uppehållande och utveckling.

För dessa uppgifters lösande hade väg- och vattenbyggnadskårens

officerare för närvarande visserligen de tekniska, men ej i tillräck
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kwnrjl. May. In Nåd. Proposition Nr 149.

ligt hög grad de militära förutsättningarna. Eu omorganisation av

nämnda kår i syfte att höja dess krigsberedskap och militära användbarhet

syntes därför motionären vara en fråga av sådan vikt, att den

borde behandlas i samband med frågan om härens organisation i dess helhet.

Uti sin skrivelse den 14 september 1914 i fråga om ordnandet av

rikets försvarsväsende anmälde riksdagen, att den, i likhet med motionären,

funnit det vara av vikt, att väg- och vattenbyggnadskårens militära

användbarhet ökades och att eu omorganisation av densamma i

sådant syfte borde äga rum. Då emellertid frågan icke förelegat i tillräckligt

utrett skick, för att ett beslut angående de för ändamålet erforderliga

åtgärderna då skulle kunna fattas, hade riksdagen funnit sig

böra anhålla, att Ivungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida

väg- och vattenbyggnadskåren lämpligen borde omorganiseras i syfte

att höja dess militära användbarhet och göra den till en vid krigstillfälle

duglig officersreserv till fortifikationen.

Vid underdånig anmälan den 17 september 1914 av riksdagens Tillkallande

förenämnda skrivelse bemyndigade Kungl. Maj:t statsrådet och chefen av a^tun''

för ^^försvarsdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga personer

för att inom departementet biträda med verkställande av utredning rörande

omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren i det av riksdagen

angivna syftet ävensom avgiva det förslag, vartill nämnda utredning

kunde giva anledning.

På grund härav tillkallades såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens

andra kammare, grosshandlaren E. A. Nilson i Örebro, dåvarande

överstelöjtnanten vid generalstaben numera översten vid fortifikationen

E. C. Erikson och byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, överstelöjtnanten

i väg- och vattenbyggnadskåren F. B. Stafsing. Jämlikt den

3 november 1914 givet bemyndigande tillkallades sedermera även ledamoten

av riksdagens andra kammare, kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren

S. E. J. Lubeck att i egenskap av sakkunnig biträda vid

ifrågavarande arbete.

Med särskild skrivelse den 31 december 1915 hava de sakkunniga

till fullgörande av sitt uppdrag överlämnat utlåtande och förslag angående

väg- och vattenbyggnadskårens omorganisation, och hava de sakkunniga

såsom en sammanfattning av vad de i ämnet uttalat utarbetat

»Förslag till instruktion för väg- och vattenbyggnadskåren». Detta förslag

torde såsom bilaga få vidfogas statsrådsprotokollet (bil. A).

Över de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av chefen för

generalstaben, chefen för fortifikationen och chefen för väg- och vattenbyggnad

skåren ävensom av arméförvaltningens civila departement.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 149.

De

sakkunniga.

Jag övergår nu till att närmare redogöra för de sakkunnigas förslag

och de däröver avgivna yttrandena.

Allmänna synpunkter.

Genom den nya värnpliktslagens bestämmelser angående utbildningstidens

utsträckning i fred till 485 dagar för vapenföra studenter och

likställda vid hären hade, yttrade de sakkunniga, ett betydande steg

tagits i syfte att vid mobilisering tillgodose behovet av nödiga befälskrafter.

Vad beträffade de i egentlig mening stridande vapnen, eller

fotfolket, rytteriet och artilleriet, torde även genom nämnda bestämmelse

ett, åtminstone för någon tid framåt efter fredstjänstgöringens

slut, i fält verkligt användbart befäl för plutoner och motsvarande

förband komma att skapas. Vid träng- och intendenturtrupperna torde

likaledes en fredsutbildning av 485 dagar vara för avsett ändamål

tillfyllest.

Vid ingenjörtrupperna däremot syntes i berörda hänseende förhållandet

delvis vara avsevärt annorlunda. Utom det att på befälhavares

för plutoner och motsvarande förband verksamhet i fält vid dessa trupper

i allmänhet måste ställas icke obetydliga och ofta ganska höga fordringar

i rent tekniskt hänseende, intoge nämnda befälhavare jämväl så till vida

en icke oväsentligt självständigare ställning än vid de stridande vapnen,

som de vid denna verksamhets utövande i stor omfattning vore hänvisade

till sig själva och undandragna högre sakkunnigt befäls direkta

inflytande. De olika ingen]örtruppformationerna inginge nämligen, och

detta av naturliga skäl, till så ringa omfattning inom härens olika

operativa enheter, att ett sammanhållande i högre förband än plutoner

och motsvarande icke läte sig göra vid de åter och åter inträdande

lägen, då nämnda formationers verksamhet måste utbredas på en jämförelsevis

stor front eller ett jämförelsevis stort djup. På de lägre befälhavarnas

förmåga att snabbt och målmedvetet lösa inför dem ställda

uppgifter kunde därvid även ofta bero eu större stridshandlings lyckliga

förlopp. Härtill koinme, att de olika ingenjörtruppformationerna i stort

sett icke vore att betrakta såsom några som helst grenar eller delar av

ett vapenslag, vars verksamhet i fält, såsom fallet vore med de stridandes,

i större eller mindre grad kunde i viss mening sägas innebära sitt eget

mål, utan fastmera såsom hjälpmedel i ledningens hand att snabbt och

säkert kunna bringa de stridande vapenslagen i verksamhet. Denna omständighet

medförde bland annat, att nämnda formationer redan omedelbart

efter verkställd mobilisering måste äga en jämförelsevis hög grad

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 149.

av funktionsförmåga. Möjligheten av en dylik funktionsförmåga stode

särskilt vid ingenjörtrupperna i mycket nära sammanhang med befälets

duglighet. Vid de lägre ingenjör truppformationerna ställdes därjämte

med anledning av deras mera självständiga uppträdande i fält större

krav på befälets förmåga att handhava rena förvaltningsgöromål än vid

övriga vapenslag.

För ingenjörformationernas verksamhet i fält vore det jämväl av

största betydelse, att befälet ägde ett taktiskt skolat omdöme. De tekniska

arbetena i fält måste nämligen vila på taktiskt underlag. Det

lyckade genomförandet av ett tekniskt arbete under pågående operationer

eller strid vore endast ett medel för nåendet av ett taktiskt mål. Tekniken

måste därför helt och hållet träda i taktikens tjänst, och vid utövandet

av sin till synes rent tekniska verksamhet måste följaktligen ingenjörtruppbefälet

ställa sig taktikens krav till efterrättelse.

Vad sålunda anförts gällde icke blott i fråga om de kadermässiga

ingenjörformationer, vilka vid genomförd härordning komme att upptagas

i mobiliseringsplanerna, utan även beträffande sådana ingenjörtekniska

formationer av mera tillfällig natur, som under loppet av ett

krig tillkomme.

Med hänsyn till nu angivna omständigheter hade det synts de sakkunniga,

som skulle beträffande de formationer, vilka endera tillhörde

ingenjörtrupperna eller med avseende å sin verksamhet vore att hänföra

till dessa, värnpliktslagens bestämmelser angående tjänstgöringstiden i fred

för vapenföra studenter och likställda vid hären icke vara i samma grad

och omfattning som i fråga om övriga vapenslag ägnade att tillgodose

behovet i fält av dugliga befälhavare för pluton och motsvarande förband.

Då det icke kunde ifrågasättas att genom ändringar i värnpliktslagen

förlänga fredstj änstgöringen för vissa grupper av vapenföra studenter och

likställda — eller i detta sammanhang för dylika med särskilda tekniska

förutsättningar — hade det synts de sakkunniga vara en angelägenhet

av stor vikt och betydelse, att så långt ske kunde, de reserver av ingenjörbefäl,

vilka förefunnes utöver vad värnpliktslagen kunde komma att

frambringa, erkölle en sådan organisation och utbildning, som i möjligaste

mån tillgodosåge en verklig krigsberedskaps fordringar. Det kraftigaste

medlet för tillgodoseendet av nödig tillgång till behövlig reserv för

krigsbruk av verkligt krigsberett ingenjörbefäl bestode, enligt de sakkunnigas

uppfattning, i en sådan omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren,

att dess militära användbarhet höjdes.

Att väg- och vattenbyggnadskårens hittillsvarande militära utbildning

icke vore tillfredsställande, syntes de sakkunniga vara uppenbart. Här
Biliang

till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 125 höft. (Nr 149.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Myndig
heternas
yttranden.

Departements
chefen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

organisationen fordrade, att de yngre officerarna i kåren när som helst

skulle kunna tagas i anspråk såsom befäl vid ingenjörformationerna i

fält, och av de äldre officerarna krävdes bland annat förmåga att kunna

förrätta viss tjänst av mera stabsartad natur. Redan den första utbildningen,

särskilt efter den s. k. aspirantlinjen, måste anses otillfredsställande.

Kriget ställde nämligen, såsom förut påvisats, stora krav på

ingenjörbefälets militära omdöme. Härtill komme, att väg- och vattenbyggnadsofficerens

militära användbarhet sjönke allt för hastigt, enär

han icke vore underkastad någon som helst fortsatt militärutbildning

i fred.

I fråga om organisationen förefunnes ävenledes en del skarpt framträdande

militära svagheter. Sålunda vore icke olika gränser fastställda

för de särskilda officersgruppernas avgång från sina tjänsteställningar.

Icke heller vore villkoren för befordran i något avseende satta i samband

med krav på fältduglighet. Kårens nuvarande organisation toge icke

heller nödig hänsyn till dess medlemmars omedelbara förfogbarhet för

härens behov i händelse av krig. För närvarande vore sålunda en avsevärd

del av kårens officerare på grund av innehavande tjänster undandragna

omedelbar krigstjänstgöring.

I betraktande av nu anförda förhållanden hade det synts de sakkunniga,

som borde en omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren

i stort sett omfatta:

ökad militärutbildning för vinnande av inträde i kåren samt viss

fortsatt militärtjänstgöring i fred för kårens officerare;

fastställandet av åldersgränser för avgång från innehavande beställning

inom de olika officersgrupperna och införandet av fältduglighetsvillkor

för vissa befordringar; samt

inrättandet av en reserv, till vilken överåriga och för omedelbar

krigstjänst icke förfogbara överflytfades från innehavande beställningar.

Mot de av de sakkunniga sålunda framhållna allmänna synpunkterna

för den ifrågasatta omorganisationen av väg- och vattenbyggnadskåren

hava de i ärendet hörda myndigheterna icke haft något att erinra.

Då i och med den nya härordningens genomförande alltmera ökade

krav på ingenjörvapnet vid mobilisering komma att göra sig gällande,

måste det givetvis ligga vikt uppå att tillföra detta vapen en tillräckligt

stor och för sina uppgifter väl kvalificerad reserv av officerare. I likhet

med de sakkunniga håller även jag före, att detta lämpligast kan åstadkommas

genom att utnyttja den ingenjörtekniska sakkunskap, som finnes

inom väg- och vattenbyggnadskåren.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

Såsom de sakkunniga framhållit, är emellertid den militära utbildning,

som för närvarande kommer väg- och vattenbyggnadskårens

officerare till del, icke tillräcklig, för att de på ett tillfredsställande sätt

skola kunna fylla de krav, som ur militär synpunkt måste å dem uppställas,

varförutom kårens organisation är i militärt hänseende otillfredsställande.

För att kåren skall kunna bliva till verkligt gagn för försvaret,

fordras därför icke blott att officerarna erhålla en nöjaktig militär utbildning

utan jämväl att kåren organiseras på ett med hänsyn till dess

militära uppgift tillfredsställande sätt. De av de sakkunniga angivna

grundlinjerna för kårens omorganisation synas mig där lör vara fullt riktiga

och giva mig icke anledning till någon erinran av principiell innebörd.

Militärutbildning för rinnande av inträde i tåren samt militärtjänstgöring i fred.

(Instruktionsförslaget § 9.)

Enligt för närvarande gällande bestämmelser sker den militära ut- Nuvarande

bildningen för vinnande av inträde i väg- och vattenbyggnadskaren

antingen efter den s. k. aspirantlinjen eller efter den s. k. reservofficerslinjen.

Aspirantlinjen, fastställd genom kungl. brevet den 19 oktober 1894,

omfattar en särskild teoretisk och praktisk kurs av 7 b 2 månaders längd,

tillagd den vanliga värnpliktsutbildningen och i regel förlagd efter avslutandet

av studierna vid tekniska högskolan.

Reservofficerslinjen, fastställd genom kungl. brevet den 6 april 1900,

omfattar eu rekryt- och underbefälsskola av omkring 16 månaders sammanlagd

längd, å vilken därefter följer en reservofficerskurs av 4 månaders

varaktighet. Hela utbildningen är i regel förlagd till tiden före inträdet

i tekniska högskolan. Innan anställning vid väg- och vattenbyggnadskåren

äger rum, hava vederbörande därefter i allmänhet fullgjort tre repetitionsövningar,

därav en såsom reservlanjunkare och två såsom reservunderlöjtnanter

vid fortifikationen.

Någon skyldighet för väg- och vattenbyggnadsofficerare att fullgöra

militärtjänstgöring i fred finnes icke föreskriven.

Beträffande den erforderliga militärutbildningen för vinnande av in- De sakträde

i väg- och vattenbyggnadskären hava de sakkunniga framhållit,, att ^”eTag*.9

den nuvarande aspirantlinjen icke medgåve den rent militära skolning,

som erfordrades för de tekniska insikternas och erfarenheternas rätta

tillämpning. En sådan skolning kunde ej heller i nödig grad vinnas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

genom reservofficerslinjen, vilken i avseende på officersutbildningen icke

kunde anses tillfredsställa de fordringar, som med hänsyn tagen till ett

självständigt uppträdande i fält måste sättas på denna kategori av

ingenjörbefäl. . Ett avkortande av underbefälsutbildningen till förmån

för officersutbildningen kunde icke förordas, enär en dylik anordning

skulle i hög grad nedsätta möjligheterna att i fält använda de yngre

väg- och vattenbyggnadsofficerarna vid den direkta trupptjänsten ävensom

medföra en olikhet i utbildningen i förhållande till officers- och

reservofficersaspiranter i övrigt samt till vapenföra studenter och likställda.

Att för väg- och vattenbyggnadsofficeren fordra fullständigt samma

första officersutbildning som för övriga officerare, kunde å andra sidan

näppeligen ifrågasättas. En sådan anordning skulle bliva allt för betungande,

särskilt med hänsyn därtill att inträdet vid tekniska högskolan

därigenom komme att framskjutas ytterligare ett år.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden funne de sakkunniga

sig böra beträffande den första officersutbildningen förorda en sålunda

förkortad officerslinje, att krigsskolekursen avslutades omkring

den 25 augusti under det andra året av dess varaktighet, varigenom

inträde vid tekniska högskolan samma år kunde vinnas. Väg- och

vattenbyggnadskårens officerare skulle således erhålla i det närmaste

samma utbildning som övriga officersaspiranter. Förkortningen komme

i huvudsak endast att omfatta bortfallandet av den s. k. examensperioden.

Efter avslutad godkänd kurs vid krigsskolan skulle vederbörande,

samtidigt med övriga från skolan utexaminerade officersaspiranter, av

kårchefen konstitueras till fänrik vid väg- och vattenbyggnadskåren.

Såsom fänrik skulle fullgöras minst en repetitionsövning om 35 dagar.

Sedan vederbörande genomgått den fyraåriga lärokursen i fackskolan

för väg- och vattenbyggnadskonst vid tekniska högskolan, skulle

utnämning till underlöjtnant vid kåren ske. Såsom underlöjtnant skulle

fullgöras minst en trupptjänstgöring om 35 dagar, vilken kunde förläggas

till första eller tredje året efter utnämningen.

För utnämning till löjtnant borde fordras genomgåendet av ytterligare

en militär kurs av omkring tre månaders varaktighet. Denna

kurs, vilken i huvudsak skulle omfatta studier rörande befästningskonstens

tillämpning i stort samt det grövre förbindelseväsendets (järnvägar,

väg ar, vattenfarleder, etapp- och ersättningsbroar m. m.) och

etappväsendets ordnande och organisation i fält och därigenom förbereda

väg- och vattenbyggnadsofficeren för de ansvarsfulla och mera

självständiga uppgifter, som i krig kunde komma att påläggas honom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

13

utanför den egentliga trupptjänstens ram, borde valfritt få förläggas

antingen omedelbart efter tekniska högskolans avslutande eller också till

nästföljande år.

Den omständigheten, att väg- och vattenbyggnadsofficeren för närvarande

icke vore underkastad någon militärtjänstgöring i fred, syntes de sakkunniga

med nödvändighet böra undergå ändring, enär i annat fall kårens

användbarhet i fält bleve otillfredsställande. Vid övervägande av huru

en dylik fortsatt militärtjänstgöring i fred lämpligen borde anordnas,

hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att denna borde till

en början omfatta viss trupp tjänstgöring vid sådana formationer, för

vilka de olika officerarna vid mobilisering vore avsedda, för att därefter

taga formen av fältövningar, berörande de områden av militär verksamhet,

som folie inom de äldre officerarnas tjänstebefattningar i krig. I

överensstämmelse härmed borde den fortsatta militärtjänstgöringen i

fred för samtliga löjtnanter och den yngsta årgången kaptener äga rum

vid trupp. För övriga kaptener samt för majorer borde den däremot

givas form av fältövningar. För högre grader förutsattes icke någon fortsatt

militärtjänstgöring i fred.

Med avseende på tjänstgöringstidens fördelning på olika år samt

beträffande dess längd syntes tjänstgöringen, så länge den försigginge

vid trupp, böra återkomma minst vart fjärde år och vara av samma

längd som en repetitionsövning eller 35 dagar. Denna trupptjänstgöring

borde icke med nödvändighet förläggas till repetitionsövningarna

utan borde fördelas på dessa och på beväringsrekrytskolornas sista period

eller på tider, då truppövningar påginge. Någon gång borde den

även förläggas till tiden för vinterutbildningens bedrivande. Varje

väg- och vattenbyggnadsofficer skulle i enlighet härmed komma att efter

vunnen befordran till löjtnant fullgöra minst tre och högst fyra truppövningar.

Vad fältövningarna beträffade, borde den första av dessa erhålla

en längd av 20 och de följande av 10 dagar. I likhet med övningarna

vid trupp borde fältövningarna återkomma minst vart fjärde år, ända

tills befordran till högre grad än major ägde rum.

Under förutsättning att undervisningen vid högskolan komme att

börja senare än vad nu vore fallet, på den grund att flertalet elever i

första årskursen med all säkerhet hade att fullgöra repetitionsövningar,

har chefen för generalstaben ansett, att väg- och vattenbyggnadskårens

aspiranter borde omedelbart efter slutad krigsskolekurs fullgöra en

repetitionsövning. Vidare borde, i likhet med vad förhållandet vore

Myndig
heternas
yttranden,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

inom armén, fänrik konstitueras av Konungen och icke, såsom de sakkunniga

föreslagit, av kårchefen. Ån vidare ansåge generalstabschefen

det vara av vikt, att i fält tekniskt dugliga och för ledareplats lämpliga

personer icke på grund av lägre tjänstegrad bleve ställda under

befäl av personer, som visserligen fullgjort militära kompetensvillkor

för befordran, men som i sitt yrke måhända vore mindre framstående.

Det borde därför i den blivande instruktionen kraftigare betonas, att vid

befordran avseende i första hand borde, oberoende av ålder, fästas vid

framstående yrkesskicklighet.

Jämväl chefen för fortifikationen har ansett, att fänrik borde konstitueras

av Konungen. Den för befordran till löjtnant erforderliga trupptjänstgöringen

borde förläggas senast till andra kalenderåret efter utnämningen

till underlöjtnant.

Chefen för väg- och vattenbyggnadskåren har i likhet med de sakkunniga

ansett nödvändigt, att väg- och vattenbyggnadskårens officersaspiranter

erhålla i det närmaste samma militära utbildning som övriga

officersaspiranter. Däremot ställde han sig mycket tveksam om lämpligheten

av, att krigsskolekursen avslutades så tidigt som omkring

den 25 augusti. Då enligt den nya härordningen officers- och reservofficersaspiranter

ävensom vapenföra studenter, som sökte inträde vid

tekniska högskolan, omkring den 1 september inryckte till sina respektive

regementsövningar, skulle väg- och vattenbyggnadskårens aspiranter

bliva de enda av dessa, som under nämnda tid ej skulle göra militär

tjänstgöring. Tidsbestämmelsen för undervisningen vid tekniska

högskolans första årskurs syntes i alla händelser behöva anpassas efter

de för militärutbildningen bestämda tiderna, enär det ojämförligt övervägande

antalet övriga elever i första årskursen med all säkerhet under

september månad bleve såsom värnpliktiga upptagna av militärtjänst,

vadan något hinder för väg- och vattenbyggnadskårens officersaspiranter

med avseende på studierna vid högskolan därför icke syntes uppstå.

Med anledning härav ansåge sig kårchefen böra föreslå, att aspiranterna

omedelbart efter krigsskolekursens avslutande borde fullgöra

en regementsövning före sitt inträde vid tekniska högskolan.

Då det ur militär synpunkt vore av vikt, att icke allt för lång tid

komme att förflyta mellan de olika tjänstgöringsperioderna, ansåge kårchefen

vidare, att den militära fredstjänstgöringen borde äga rum vart

tredje år. Därav följde, att truppövningen som underlöjtnant kunde

full göras samma år som tekniska högskolans avslutande i omedelbar

anslutning till den speciella militärkursen, att två truppövningar kunde

fullgöras för vinnande av kompetens för utnämning till kapten samt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 149.

att den av de sakkunniga föreslagna milititära tjänstgöringen för majorer

även bleve i instruktionen bestämd. I samband härmed och för att de

sakkunnigas krav på minst tre och högst fyra truppövningar för varje

väg- och vattenbyggnadsofficer efter befordran till löjtnant måtte kunna

fyllas, föresloge kårchefen, att för befordran till regementsofficer föreskreves

att hava fullgjort trupptjänstgöring som kapten vid kåren två

gånger under 35 dagar vardera, en fältövning om 20 dagar och därefter

dylika övningar om 10 dagar samt att i övrigt hava ådagalagt

framstående egenskaper.

I enlighet med vad sålunda anförts föresloge kårchefen vissa ändringar

i §§ 8 och 9 av det av de sakkunniga utarbetade instruktionsförslaget.

Då den för vinnande av inträde i väg- och vattenbyggnadskåren Departementsför

närvarande föreskrivna militärutbildningen, vare sig densamma äger chefenrum

efter aspirantlinjen eller efter reservofficerslinjen, icke kan anses

motsvara de fordringar, som måste uppställas å en i fält fullt användbar

väg- och vattenbyggnadsofficer, och då man med hänsyn till aspiranternas

fackutbildning vid tekniska högskolan icke torde kunna pålägga

dem en lika lång militärutbildning som arméns blivande aktiva

officerare, finner jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag om anordnande

av en särskild officerskurs vid krigsskolan för officersaspiranterna

vid väg- och vattenbyggnadskåren. Av skäl, som chefen för generalstaben

och chefen för väg- och vattenbyggnadskåren anfört, håller jag

dock före, att aspiranterna omedelbart efter krigsskolekursens avslutande

böra fullgöra en repetitionsövning före inträdet vid tekniska högskolan.

Därigenom kommer otvivelaktigt den första militärutbildningen

att bliva avsevärt bättre, än om ifrågavarande repetitionsövning förlägges

till något av de närmast följande åren. Med avseende å sina

civila studier torde aspiranterna icke därigenom bliva sämre ställda än

flertalet elever vid tekniska högskolans första årskurs, vilka såsom värnpliktiga

studenter hava att vid samma tid fullgöra repetitionsövning.

Efter fullgjord dylik övning bör aspiranten samtidigt med övriga från

krigsskolan utexaminerade officersaspiranter konstitueras till fänrik. I

likhet med fänrik vid armén bör jämväl fänrik vid väg- och vattenbyggnadskåren

konstitueras av Konungen.

Såsom de sakkunniga framhållit, är det givetvis av största vikt, att

väg- och vattenbyggnadskårens officerare genom fortsatt tjänstgöring i

fred bibehålla och förkovra sin militära utbildning. Den i sådant syfte

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

av de sakkunniga föreslagna militärtjänstgöringen i form av trupptjänstgöring

om 35 dagar för subaltemofficerare och yngre kaptener

och fältövningar, den första om 20 dagar och de övriga om 10 dagar,

för äldre kaptener och majorer, giver mig därför icke anledning till

någon erinran. Med avseende å ifrågavarande tjänstgörings fördelning

på olika år, håller jag däremot i likhet med chefen för väg- och vattenbyggnadskåren

före, att denna bör äga rum vart tredje år. Utgår man

från att studentexamen avlägges vid 19 års ålder, skulle väg- och vattenbyggnadsofficerarnas

militära utbildning och tjänstgöring alltså komma

att ställa sig sålunda: Efter genomgången soldat- och underofficersutbildning

vinnes inträde vid krigsskolan på hösten följande år. Kursen

pågår därefter till slutet av augusti månad nästföljande år, varpå omedelbart

fullgöres en repetitionsövning. Inträde vid tekniska högskolan och

utnämning till fänrik skulle således äga rum vid 21 års ålder. Påföljande

år fullgöres en repetitionsövning som fänrik. Vid 25 års ålder

avslutas studierna vid tekniska högskolan och äger utnämning till underlöjtnant

rum, varefter omedelbart genomgås den speciella tremånaderskursen

i befästningskonst, militär förbindelseteknik och etapporganisation.

I anslutning till denna kurs fullgöres truppövning om 35 dagar. Efter

vederbörlig godkänd ingenjörspraktik äger utnämning till löjtnant rum

vid 27 års ålder. Som sådan fullgöres två truppövningar om 35 dagar,

varefter utnämning till kapten äger rum vid 31 års ålder. Den fortsatta

tjänstgöringen efter utnämningen till kapten skulle omfatta två

trupp övningar, en fältövning om 20 dagar samt därefter, intill dess avgång

från kåren äger rum, fältövningar om 10 dagar.

Officerarnas vid väg- och vattenbyggnadskåren tjänstgöringsskyldighet

skulle alltså i huvudsak komma att ordnas efter enahanda grunder

som för officerare, vilka vinna sin första anställning i reserven, dock

med den ändring att för dessa senare tjänstgöringsskyldigheten upphör

vid 40 års ålder. I överensstämmelse med vad som är stadgat för sistnämnda

officerare, bör officer vid väg- och vattenbyggnadskåren kunna

erhålla uppskov under ett år med fullgörande av honom åliggande tjänstgöring

eller tillstånd att fullgöra denna ett år tidigare än eljest är föreskrivet,

dock med iakttagande därav att antalet trupp- och fältövningar,

som skola fullgöras, därigenom icke förändras eller tjänstgöringens fördelning

å de därför bestämda åren väsentligen rubbas.

Beträffande villkoren för befordran till regementsofficer ansluter jag

mig till vad chefen för väg- och vattenbyggnadskåren därutinnan föreslagit.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

Med hänsyn till vad chefen för generalstaben därom anfört, torde i

den blivande instruktionen för kåren böra särskilt framhållas, att vid

skeende befordran avseende i första hand bör fästas vid framstående

yrkesskicklighet.

Åldersgränser för avgång från anställning inom olika grader samt fältduglighet för

vissa befordringar.

(Instruktionsförslaget § 10.)

Enligt för närvarande gällande bestämmelser äga samtliga väg- och

vattenbyggnadsofficerare kvarstå inom sina olika grader intill fyllda

65 år.

Då berörda förhållande uppenbarligen icke vore ägnat att befordra

väg- och vattenbyggnadskårens användbarhet i fält, hava de sakkunniga

ansett en ändring av de i förevarande hänseende gällande bestämmelserna

vara oundgängligen nödvändig. Lämpligast skulle vara, om åldersgränsen

för avgång från fast anställning inom de olika graderna kunde

vid kåren göras enahanda som vid armén i övrigt. En sådan anordning

läte sig emellertid näppeligen fullständigt genomföra. De officerare,

vilka hade ordinarie anställning i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

tjänst, erhölle nämligen pension såsom civila tjänstemän först vid

en uppnådd ålder av 67 år, och vissa av dessa befattningar vore av

sådan natur, att de med hänsyn till försvarets krav syntes böra innehavas

av väg- och vattenbyggnadsofficerare. Att nu tvinga dessa att

avgå från fast anställning vid väg- och vattenbyggnadskåren, innan de

uppnått för innehavande civil tjänst stadgad pensionsålder, skulle tydligen

innebära en olägenhet. De sakkunniga hade därjämte funnit, att

de befattningar, varom här vore fråga, dels vore fåtaliga, och dels att

deras upprätthållande i krigstid icke ställde samma fordringar i rent fysiskt

hänseende på sina innehavare, som övriga befattningar, vilka under

ett krig kunde komma att tilldelas officerare ur väg- och vattenbyggnadskåren.

I betraktande av dessa förhållanden hade de sakkunniga funnit sig

böra föreslå, att samma åldersgränser, som vid armén vore fastställda

för avgång från ordinarie stat, skulle för olika grader tillämpas för avgång

från fast anställning vid väg- och vattenbyggnadskåren, dock med

undantag för sådana officerare, vilka vore ordinarie innehavare av tjänst

i och under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, för vilka officerares avBihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 125 käft. (Nr 149.) 3

Nuvarande

bestämmelser.

De sakkunnigas

förslag.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Myndig
heternas
yttranden.

Departements
chefen.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 149.

gång från fast anställning vid väg- och vattenbyggnadskåren syntes

böra fastställas samma bestämmelser, som vore gällande för deras civila

befattningar.

I nära anslutning till fastställandet av skilda åldergränser för de

olika officersgruppernas avgång från fast anställning stode införandet

av fältduglighetsintyg för vissa befordringar. Båda dessa åtgärder syftade

till samma mål, nämligen krigsberedskapens höjande. Ett fastställande

av den förra åtgärden, utan att samtidigt även den senare

vunne tillämpning, skulle endast innebära en halvhet och icke medföra

åsyftat resultat. Också vore vid armén i övrigt intyg om fältduglighet

ett bland villkoren för befordran. Det syntes, som borde detta villkor

givas tillämpning även på väg- och vattenbyggnadskåren, varvid dock

möjligen undantag kunde göras för sådana officerare, vilka innehade

ordinarie anställningar i och under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I samband med införandet av fältduglighetsintyg bland villkoren

för befordran hade det synts, som om följdriktigheten krävde, det för

armén gällande bestämmelser med hänsyn till avgång från innehavande

grad på grund av obotlig sjukdom jämväl erhölle tillämpning på vägoch

vattenbyggnadskårens officerare. De sakkunniga ansåge sig därför

böra föreslå, att officer vid väg- och vattenbyggnadskåren, vilken ådragit

sig skada eller obotlig sjukdom, som gjorde honom oförmögen till

tjänstgöring i fält, skulle vara skyldig att avgå från fast anställning

vid kåren.

Mot vad de sakkunniga sålunda föreslagit hava de i ärendet hörda

myndigheterna icke haft något att i sak erinra.

Då såsom förut nämnts, huvudändamålet med väg- och vattenbyggnadskårens

omorganisation är att göra densamma mera användbar i

militärt hänseende än vad nu är fallet, är det givetvis av synnerlig vikt,

att bestämmelser meddelas angående tiden för avgång från fast anställning

inom de olika graderna. Vad de sakkunniga härutinnan föreslagit

finner jag mig därför böra biträda, likasom ock förslaget om att

för befordran till regementsofficer bör, med det av de sakkunniga ifrågasatta

undantaget, uppställas fordran på full fältduglighet. Att officer

vid väg- och vattenbyggnadskåren, vilken på grund av olycksfall eller

sjukdom blivit för framtiden oförmögen till tjänstgöring, bör, i likhet

med officer vid armén, vara skyldig avgå från fast anställning vid

kåren, utgör en given konsekvens av de principer, som ligga till grund

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

för organisationsförslaget. Såsom de sakkunniga uti förslaget till instruktion

för kåren angivit, torde dock härvid undantag böra göras beträffande

sådana officerare, som äro innehavare av ordinarie tjänst i eller

under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. För dessa torde i förevarande

hänseende böra gälla, vad därom är stadgat i lagen angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension. ''

Inrättande av eu reserv, till vilken överåriga och för krigstjänstgöring icke omedelbart

förfogbara ofilcerare överflyttas.

. (Instruktionsförslaget § 6.)

I och med fastställandet av särskilda åldersgränser för avgång

från fast anställning för de olika officersgrupperna borde, enligt de sakkunnigas

mening, inrättas en reserv, till vilken överåriga officerare överfördes.

Denna reserv borde jämväl upptaga sådana officerare, vilka på

grund av innehavande befattningar icke kunde vid mobilisering tagas

i omedelbart anspråk för krigstjänstgöring. Antalet dylika officerare

vore för närvarande samt komme sannolikt att även i framtiden bliva

stort, och det syntes icke riktigt, att befordringarna inom kåren finge

råka i stillestånd till förmån för sådana officerare, vilka icke när som

helst kunde tagas i anspråk för tjänstgöring i fält, eller med god hushållning

förenat att på dylika nedlägga mer eller mindre dryga kostnader

för fortsatt militär utbildning i fred.

De sakkunniga funne sig därför böra föreslå, att en väg- och

vattenbyggnadskårens reserv inrättades, till vilken överåriga och till

omedelbar tjänstgöring i fält vid mobilisering icke påräkneliga officerare

överfördes. Avgången ur denna reserv syntes de sakkunniga

böra äga rum vid en uppnådd ålder, som med fem år överskrede

de för fast anställda officerare inom olika grader fastställda åldersgränserna.

Vid en kår sådan som väg- och vattenbyggnadskåren kunde det

tänkas, att av en eller annan anledning en officer endast för en kortare

tidslängd innehade en sådan befattning, som gjorde honom icke

påräknelig för omedelbar krigstjänstgöring i händelse av mobilisering.

För sådant fall syntes en återgång till fast anställning böra kunna stå

honom öppen.

De sakkunniga ansåge, att en sådan återgång icke borde förvägras,

därest den sökande i en följd retroaktivt fullgjorde all den fortsatta

militärtjänstgöring i fred, som skulle hava ålegat honom, därest .han

De sakkunnigas

förslag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Myndig
heternas
yttranden.

Departements
chefen.

Nuvarande

bestämmelser.

De sakkunnigas

förslag.

Departements
chefen.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

kvarstått i fast anställning, samt under förutsättning av att den sökande

kunde förete intyg om fältduglighet och att hans ålder icke hide hinder

i vägen för sådan återgång.

Mot de sakkunnigas förslag hava de i ärendet hörda myndigheterna

icke framställt någon anmärkning. *

Vad de sakkunniga i förevarande hänseende föreslagit giver mig

icke anledning till annan erinran än att i den blivande instruktionen för

väg- och vattenbyggnadskåren bör, på sätt i reservbefälsförordningen

skett, intagas erforderliga bestämmelser om den till reserven överförda

personalens tjänstgöringsskyldighet i krig.

Omfattningen av civil praktik för befordran vid väg. och vattenbyggnadskåren.

(Instruktionsförslaget § 9.)

Enligt för närvarande gällande bestämmelser erfordras för befordran

till löjtnant vid väg- och vattenbyggnadskåren tre års ingenjörpraktik

efter avlagd avgångsexamen vid tekniska högskolan.

De sakkunniga hava ansett, att nämnda praktik bör kunna förkortas

till två år. Den tid, som från avläggandet av mogenhetsexamen

skulle åtgå, innan utnämning till löjtnant kunde äga rum, skulle därigenom

bliva densamma som hittills. Mot en sådan anordning hade vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen i inhämtat yttrande icke framställt någon

erinran, enär den ökade militära utbildningen i avsevärd grad ginge ut

på att utveckla ingenjörernas befälsförmåga, vilket för tekniska arbetsledare

måste anses vara av stor betydelse och i väsentlig mån uppväga

den ifrågasatta minskningen i ingenjörpraktik.

För utnämning till kapten vid kåren ansåge de sakkunniga böra

fordras en tjänstgöring av minst fyra år vid något allmänt arbete och

att därunder hava ådagalagt egenskaper, som erfordrades för ledningen

av större arbetsföretag. Ifrågavarande tjänstgöring syntes dock icke

enbart behöva utgöras av direkt arbetsledning utan borde även kunna

omfatta förarbeten för större arbetsföretag av allmän natur eller byråtjänst

vid dylikt arbete.

I likhet med i ärendet hörda myndigheter har jag icke något att

erinra mot vad de sakkunniga i förevarande hänseende föreslagit.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 140.

21

Vttg- och vattenbyggnadskårens stimning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

(Instruktionsförslaget §§ 1 och 5.)

Beträffande väg- och vattenbjggnadskårens ställning till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen hava de sakkunniga förklarat det falla utom

ramen för deras uppdrag att härutinnan föreslå någon ändring. Vissa

militära skäl talade för lämpligheten av, att det hittills bestående nära

sambandet mellan kåren och styrelsen behölles. Det syntes nämligen

vara ändamålsenligt, att kåren på ett eller annat sätt anslötes till något

av statens tekniska ämbetsverk, och det av dessa, som för närvarande

bäst lämpade sig för nämnda ändamål, syntes vara väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

till vars ämbetsomfattning hörde handläggandet av tekniska

ärenden som anginge vägar, broar, järnvägar, hamnar, farleder

och kanaler, allt anläggningar, vilka i händelse av krig i alldeles särskild

grad komme att tagas i anspråk för krigsmaktens behov.

Då i nämnda styrelse alltid syntes kunna påräknas en ingående

kännedom om redan befintliga anläggningar av nämnda slag och därstädes

eller hos dess distriktschefer planer och tekniska uppgifter rörande

förut nämnda anläggningar funnes samlade, måste det anses vara till

stor fördel för försvaret, att vissa av denna styrelses ledamöter och

tjänstemän ägde jämväl militär sakkunskap.

De sakkunniga hade vid sina undersökningar sålunda kommit till den

uppfattningen, att för underlättandet så väl i fred som under krig av

nödig samverkan mellan de militära myndigheterna och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i frågor rörande landets kommunikationsväsende innehavarne

av vissa ordinarie tjänstebefattningar i och under nämnda styrelse

borde utgöras av officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren. Nämnda

tjänstebefattningar vore 1 överdirektör och chef, 2 byråchefer samt 6

distriktschefer.

Chefen för generalstaben har ansett, att väg- och vattenbyggnadskåren

borde lyda under lantförsvärsdepartementet. I den blivande instruktionen

borde därför, såsom för närvarande vore fallet, inryckas den

bestämmelsen, att kåren hade sin plats närmast efter fortifikationen.

Då enligt de sakkunnigas förslag väg- och vattenbyggnadskårens

officerare skulle vara krigsmän och såsom sådana tillhöra hären samt

vara underkastade strafflagen för krigsmakten, har jämväl chefen för vägoch

vattenbyggnadskåren ansett, att kåren borde ställas under lantförsvars
-

Do sakkunnigas

förslag.

Myndigheternas

yttranden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

departementet och i instruktionen införas den i nu gällande reglemente

intagna bestämmelsen, att kåren hade sin plats närmast fortifikationen.

En dylik överflyttning till lantförsvarsdepartementet hade dock icke någon

inverkan på lämpligheten av, att kåren allt fortfarande anslötes till

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Bland de tjänstebefattningar i och under styrelsen, som borde

beklädas av officerare vid väg- ock vattenbyggnadskåren, hade de sakkunniga

icke medtagit styrelsens byrå- och distriktsingenjörer. Då

emellertid byråingenjörerna tjänstgjorde å kårens expedition och handlade

där förekommande militära ärenden, av vilka många \ore av hemlig

natur, borde tydligen även dessa tjänstemän vara officerare vid vägoch

vattenbyggnadskåren. Detta borde även vara fallet med distriktsingenjörerna.

Dessa borde nämligen kunna befordras till clistriktschefer,

vilka skulle vara majorer i kåren. Kårchefen föreslog därför, att innehavare

av de ordinarie tekniska be fattningarna i och under väg-och val tenbyggnadsstyrelsen

skulle utgöras av officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren.

Nämnda befattningar vore för närvarande: a) i styrelsen: 1 överdirektör

och chef, 2 byråchefer, 2 förste byråingenjörer och 3 byr&ingenjörer

samt b) på distrikten: 6 distrikschefer och 8 distriktsingenjörer.

Då ändamålet med den föreslagna omorganisationen av väg- och

vattenbyggnadskåren är att höja dess militära användbarhet och göra

densamma till en vid krigstillfälle duglig officersreserv till fortifikationen,

bör tydligen kåren hädanefter underställas lantförsvarsdepartementet i

stället för civildepartementet. Av skäl, som de sakkunniga anfört, torde

dock det för närvarande bestående sambandet mellan kåren samt vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen böra bibehållas i så måtto, att styrelsens

chef och byråchefer ävensom cheferna för de olika väg- och vattenbyggnadsdistrikten

böra vara officerare vid väg- och vatlenbyggnadskåren.

Att, på sätt kårchefen föreslagit, förbehålla jämväl byrå- och

distriktsingenjörsbefattningarna åt officerare vid kåren, kan visserligen

ur de av kårchefen angivna synpunkter synas önskvärt, men å andra

sidan torde dock icke föreligga tillräcklig anledning för en sådan anordning.

Det synes mig nämligen icke lämpligt att genom uppställandet

av ett dylikt kompetensvillkor från’ nyssnämnda beställningar utesluta

personer, som i övrigt kunna vara för desamma synnerligen kvalificerade.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 14.9.

23

Avlönings- och pensionsförmåner m. in.

(Instruktionsföralaget §§ 11—15).

Väg- och vattenbyggnadskårens officerare åtnjuta såsom sådana varken

lön eller pension. Beträffande avlöningsförmånerna i fält, äro dessa

fastställda genom gällande krigsavlöningsreglemente för armén.

De sakkunniga hava ansett billigheten kräva, att de ökade fordringar,

vilka efter genomförande av den föreslagna omorganisationen av

väg- och vattenbyggnadskåren skulle komma att ställas på denna kårs

medlemmar, borde medföra några ekonomiska förmåner. De sakkunniga

funne sig därför böra föreslå införandet av ekipering skjäl]? vid konstruering

till fänrik samt pension vid uppnådd viss ålder efter fullgjord stadgad

militär tjänstgöring. Sådana bestämmelser vore gällande beträffande

reservofficerarna, vilka dock vore underkastade kortare militärutbildning

än som föreslagits för väg- och vattenbyggnadskårens officerare.

Ekiperingshjälpen syntes lämpligen böra bestämmas till 500 kronor.

Vad pensionen anginge, borde denna bestämmas till 500 kronor för

regementsofficer och till 300 kronor för kompaniofficer, att under återstående

livstid utgå till sådana officerare, som i fast anställning fullgjort

stadgad militär tjänstgöring, för regementsofficer efter uppnådd 55

och för kompaniofficer 50 års ålder. Den för statens ämbets- och tjänstemän

gällande allmänna bestämmelsen, att den, som genom laga kraft

vunnen dom blivit från sin befattning skild, jämväl ginge förlustig

rätten till den befattningen åtföljande pensionen, borde äga tillämpning

även på väg- och vattenbyggnadskåren. Officer, vilken i och för den

militära tjänsten ådragit sig skada eller obotlig sjukdom, som gjorde

honom till vidare militär tjänstgöring oförmögen, borde oberoende av

sin ålder komma i omedelbart åtnjutande av förut angiven pension.

Officerare, som avgått med pension från fast anställning annat än på

grund av skada eller obotlig sjukdom, borde förpliktas att kvarstå i

kårens reserv till omedelbart förfogande för krigstjänstgöring, intill dess

fem år förflutit från avgången.

Beträffande avlöningsförmånerna under militär tjänstgöring i fred

borde fastställas samma avlöningsbestämmelser, som vore gällande för

arméns reserver av befäl och civilmilitär personal.

Rörande ersättning vid utförandet av sädana särskilda uppdrag för

försvarsväsendets räkning, vilka icke kunde anses tillhöra militär tjänst
-

Nuvarande

bestämmelser.

De sakkunnigas

förslag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 149.

göring, förutsatte de sakkunniga, att gällande »taxa på arvode för förrättningar,

som verkställas av tjänstemännen i väg- ock vattenbyggnadsdistrikten»

komme till tillämpning.

Myndigheter- Chef en för väg- och vattenbyggnadskären kar funnit sig böra i huvud
nas

yttranden. sak tillstyrka vad de sakkunniga i förevarande hänseende föreslagit.

Skulle icke några skäliga förmåner beredas kårens officerare för deras

militära skyldigheter, vore att befara, att med hänsyn till de ökade

fordringarna på utbildning och tjänstgöring stora svårigheter skulle uppstå

med avseende å officerarnas ''kvarstående i fast anställning även över

värnpliktsåldern.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle kårens officerare vid militär

tjänstgöring i fred åtnjuta lön och dagavlöning samt dagtraktamente

med samma belopp, som arméns på stat anställda personal av motsvarande

grader i lägre löneklassen inom graden vid liknande tjänstgöringstid!

allen ägde åtnjuta. Med hänsyn till officerarnas nu ifrågasatta ökade

utbildning och betjffielsen av deras användning för specialtekniska militära

uppdrag, ansåge kårchefen det vara nödvändigt, att avlöningsförmånerna

beräknades icke efter den lägre utan etter den högre löneklassen

inom graden.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle erhållandet av pension vara

förenat med skyldighet för samtliga officerare att övergå till kårens reserv.

Härvid vore att märka, att fast anställd officer, som vore ordinarie

innehavare av tjänst i eller under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

enligt förslaget icke skulle vara skyldig avgå från fast anställning

vid kåren förr än vid 67 års ålder. Om dessa bestämmelser skulle tolkas

så, att någon pension ej erhölles, så länge vederbörande kvarstode

i fast anställning vid kåren, skulle följden bliva, att de, som avginge

vid 55 respektive 50 års ålder från nämnda anställning, skulle hava

större fördelar än väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemän, som

borde kvarstå i fast anställning till 67 års ålder. För undvikande av

ett sådant missförhållande borde, enligt kårchefens uppfattning, stadgas,

att ett mot pensionen svarande belopp skulle tilldelas de ordinarie befattningshavare

i och under väg- och v a tf e n b y g g n a d s s ty r e 1 s e n, att utgå

vid samma åldersgränser som för övriga fast anställda officerare, vilka

vid pensionens erhållande vore skyldiga att övergå till kårens reserv.

Arméförvaltningens civila departement har framhållit, att i olikhet

mot vad som stadgats i gällande förordning angående arméns reserver

av befäl och civilmilitär personal, hade, enligt det av de sakkunniga

framlagda förslaget till instruktion, bestämmelserna rörande de fast

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 1 it).

anställda officerarnas tjänstgöringsskyldighet i fred icke uppställts såsom

ett villkor för åtnjutande av pension, utan allenast anknutits till frågan

om befordran till olika beställningar vid kåren. Detta förhållande hade

medfört, att förslaget icke erhållit erforderlig tydlighet beträffande de

krav, i fråga om fullgjord tjänstgöring, som statsverket måste uppställa

för pensionsrätter inträdande i olika fall. Av de sakkunnigas förslagskulle

sålunda kunna dragas den slutsatsen, att en officer, vilken vunnit

befordran exempelvis till löjtnant, skulle, om han avstode från vidare

befordran och därför underläte att vidare tjänstgöra i fred, i allt fall

vid uppnådd åldersgräns bliva berättigad till pension. Departementet

funne det därför önskvärt, om förslaget härutinnan kunde omarbetas till

närmare överensstämmelse med reservbefälsförordningen. Mot kårchefens

förslag, att de fast anställda officerarna vid eller under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

även om de ej erhölle avsked från kåren förrän vid

högre ålder, dessförinnan tilldelades pension, hade departementet intet

att i sak erinra.

De av de sakkunniga föreslagna avlönings- och pensionsbestämmelserna

i övrigt föranledde departementet till följande erinringar.

I § i) mom. 1 syntes lämpligt att införa uttryckliga stadganden

dels därom, att de, vilka antagits till officersaspiranter vid kåren, skulle

i likhet med övriga officersaspiranter under hela sin utbildningstid anses

likställda med värnpliktiga studenter, dels ock att om sättet för förstnämnda

aspiranters utbildning skulle gälla av Kungl. Maj:t utfärdade

särskilda föreskrifter, vilka lämpligen syntes böra avfattas i enlighet

med de sakkunnigas förslag med av generalstabschefen och kårchefen

gjorda tillägg.

De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna i § 11 rörande

avlöningsförmåner vid militär tjänstgöring under fred hade fått en sådan

avfättning, att därav kunde slutas, att avlöning enligt nämnda bestämmelser

skulle utgå ej blott för den fredstjänstgöring, som ålåge fast

anställda officerare för rätten till pension, utan även för sådan tjänstgöring,

som därutöver frivilligt kunde komma att fullgöras av dylika

officerare eller som officerare i reserven kunde åtaga sig av annan orsak

än för vinnande av förnvad fast anställning vid kåren. För vinnande

av rättelse härutinnan borde bestämmelserna avfattas så, att de blott

avsåge fredstjänstgöring av fast anställda officerare eller felande tjänstgöring

av officerare i reserven, som ville vinna återinträde såsom fast

anställda vid kåren. Gottgörelse för annan tjänstgöring borde utgå

allenast för det fall, att Kungl. Maj:t ställt erforderliga medel till förfogande.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 125 höft. (Nr 149.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

I fråga om avlöningsförmånerna förelåge den skiljaktigheten mellan

de sakkunnigas och kårchefens förslag, att medan de förstnämnda i

överensstämmelse med reservbefälsförordningen ifrågasatt, att nämnda

förmåner skulle utgå allenast med belopp, som arméns fast anställda

personal av vederbörliga grader åtnjöte i lägre löneklassen, den sistnämnde

i stället föreslagit, att högre löneklassen skulle tillämpas. För

sin del ansåge sig departementet i detta hänseende böra biträda de sakkunnigas

hemställan. Förslaget avsåge visserligen att pålägga officerarna

vid väg- och vattenbyggnadskåren en vidsträcktare fredstjänstgöring än

reservofficerarna, men borde å andra sidan beaktas, att de förstnämndas

skyldighet att i övrigt stå till förfogande vore mindre än de senares.

Likaledes borde ej förbises, att enligt förslaget vore avsett, att pensionsåldern

för officerare i kompaniofficersgrad skulle inträda redan vid 50 år

i stället för vid 55, som för reservofficerare vore bestämt, ävensom att

kvarståendet i vederbörliga reserver för pensionerade officerare vid vägoch

vattenbyggnadskåren skulle begränsas till allenast 55 (eventuellt 60

år) mot den för reservofficerarna fastställda åldern av 65 år. Att märka

vore vidare, att ett godtagande av kårchefens förslag om avlöningsförmånernas

utgående efter den högre beräkningsgrunden måste betinga

en ändring beträffande den krigslön, som enligt gällande krigsavlöningsreglemente

tillkomme officer vid väg- och vattenbyggnadskåren.

De sakkunniga hade i sitt förslag icke upptagit några bestämmelser

om rese- och traktamentsersättning för inställelse till eller återfärd från

tjänstgöring. Enligt departementets mening borde emellertid i den blivande

instruktionen intagas bestämmelse härutinnan i huvudsaklig överensstäm.

melse med vad som stadgades i § 10 mom. 2 av förordningen den 5

november 1915 angående arméns reservstater. Likaledes syntes ett

stadgande motsvarande mom. o i samma § böra inflyta för fastställande,

att instruktionen ej gällde i avseende å ersättning, som borde tillkomma

väg- och vattenbyggnadskårens officerare för tjänstgöring vid mobilisering.

I det föregående hade redan antytts, vilka olikheter i avseende å

pensionsålder och om tiden för skyldigheten att kvarstå i reserv, som

förefunnes mellan de sakkunnigas förslag, å ena, och reservbefälsförordningen,

å andra sidan. Givet vore, att olikheten i förstnämnda avseende

icke obetydligt komme att öka statsverkets kostnader för pensionering

av väg- och vattenbyggnadskårens officerare utöver de belopp, som skulle

utgå, om reservbefälsförordningens åldersgräns i stället tillämpades. Det

oaktat funne sig departementet icke böra i denna del föreslå ändring av

förslaget, då det icke torde kunna bestridas, att den föreslagna tjänst
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 119.

21

göringsskyldigheten måste anses vara så pass omfattande, att kårens

rekrytering vid strängare pensionsbestämmelser möjligen kunde äventyras.

Med hänsyn till de väsentligt skärpta fordringar i avseende å utbildning

och tjänstgöring, som enligt den nya organisationen komma att

ställas på väg- och vattenbyggnadskårens officerare, är det tydligt, att

dessa böra komma i åtnjutande av häremot svarande ekonomiska förmåner.

Därest så icke bleve fallet, komme säkerligen, såsom kårchefen

jämväl framhållit, stora svårigheter att möta för karens behöriga rekrytering.

De förmåner, som de sakkunniga föreslagit skola komma vägoch

vattenbyggnadskårens officerare till del, nämligen ekiperingshjälp

vid konstruering till fänrik, avlöning under militär tjänstgöring i fred samt

pension vid uppnådd viss ålder, synas mig fullt berättigade och giva

mig icke anledning till någon erinran av principiell innebörd.

Vad ekiperingshjälpen beträffar, hava de sakkunniga föreslagit, att

denna bestämmes till 500 kronor. Då detta belopp är detsamma, som

utgår till officer, som erhåller sin första officersanställning i reserven,

torde däremot icke vara något att erinra.

Beträffande avlöningsförmånerna under militär tjänstgöring i fred

hava de sakkunniga ansett dessa böra utgå enligt samma grunder, som

gälla i fråga om arméns reserver av befäl och civilmilitär personal. Officer

vid väg- och vattenbyggnadskåren skulle alltså under dylik tjänstgöring

åtnjuta lön och dagavlöning samt dagtraktamente, där sådant utgår, med

samma belopp, som arméns fast anställda personal av motsvarande grader

i lägre löneklassen inom graden vid liknande tjänstgöringstillfällen äger

åtnjuta. Chefen för väg- och vattenbyggnadskåren har för sin del

ansett, att berörda avlöningsförmåner böra beräknas icke efter den lägre

utan efter den högre löneklassen inom graden. Av skäl, som arméförvaltningens

civila departement anfört, anser jag mig emellertid böra i

förevarande hänseende ansluta mig till de sakkunnigas förslag. I enlighet

med vad civila departementet föreslagit, torde bestämmelserna rörande

avlöningsförmånerna vid militär tjänstgöring under fred böra avfattas så,

att de blott avse fredstjänstgöring av fast anställda officerare eller felande

tjänstgöring av officerare i reserven, som önska vinna återinträde

såsom fast anställda vid kåren.

I enlighet med vad arméförvaltningens civila departement föreslagit,

torde i den blivande instruktionen böra införas bestämmelser om reseoch

traktamentsersättning för inställelse till eller återfärd från tjänst
-

Departements
chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 14!).

göring, i huvudsaklig överensstämmelse med vad därom stadgas i förordningen

den 5 november 1915 angående arméns reservstater. Likaledes

torde, på sätt civila departementet hemställt, uti den blivande

instruktionen böra föreskrivas, att vad i instruktionen stadgas angående

avlöning åt officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren icke äger tilllämpning

i de fall, då dessa äga rätt til! avlöning enligt krigsavlöningsreglementet.

För rätten att vid avgång från fast anställning komma i åtnjutande

av pension bör givetvis, i likhet med vad som stadgas i gällande förordning

angående arméns reserver av befäl och civilmilitär personal,

fordras att hava i vederbörlig ordning fullgjort föreskriven tjänstgöringsskyldighet

i fred. Detta synes jämväl hava varit av de sakkunniga

avsett, ehuru det icke kommit till klart uttryck i § 14 av det framlagda

instruktiousförslaget. Detta torde därför i enlighet med vad armeförvaltningens

civila departement ifrågasatt böra i förevarande hänseende

omarbetas till närmare överensstämmelse med reservbefälsförordningen.

Mot de föreslagna pensionsbeloppens storlek, eller 500 kronor för

regementsofficer och 300 kronor för kompaniofficer, har jag icke något

att erinra, likasom ej heller mot den föreslagna pensionsåldern eller 55

år för regementsofficer och 50 år för kompaniofficer. I enlighet med

vad kårchefen föreslagit, bör fast anställd officer, som innnehar ordinarie

befattning i eller under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, komma i åtnjutande

av stadgad pension vid samma levnadsålder, som övriga officerare,

ehunr han först vid högre ålder avgår från kåren. Detta torde

jämväl hava varit de sakkunnigas mening.

Vad de sakkunniga föreslagit i ''avseende å skyldighet för officer,

som avgår med pension, att inträda och viss tid kvarstå i reserven

ävensom beträffande pension åt officer, vilken under militärtjänstgöring

ådragit sig skada eller sjukdom, som gör honom oförmögen till vidare

sådan tjänstgöring, giver mig icke anledning till någon erinran.

I enlighet med vad arméförvaltningens civila departement föreslagit,

torde i den blivande instruktionen böra föreskrivas, dels att i fråga om

officersaspiranternas utbildning skola gälla de särskilda bestämmelser

Kungl. Maj:t meddelar, dels ock att ifrågavarande aspiranter skola, i

likhet med övriga officersaspiranter, anses likställda med värnplikt! a\a

studenter.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Ktimjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

29

Övergångsbestämmelser.

(lnstruktionsförslaget § 16.)

Beträffande övergången till den föreslagna nya organisationen hava

de sakkunniga framhållit, att det läge i öppen dag, att de, vilka vid

de föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande avsåge att vinna inträde i

väg- och vattenbyggnadskåren och vilka redan hade fullgjort förut

därför gällande fordringar, icke rimligen kunde förbindas att underkasta

sig de nya bestämmelserna rörande den militära utbildningen. Likaså

vore det tydligt, att officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren, vilka

vunnit sina tjänsteställningar före ikraftträdandet av de föreslagna bestämmelserna,

icke kunde mot sin vilja åläggas fullgörandet av den fortsatta

militärtjänstgöringen i fred. De sakkunniga holk) dock före, att- den

fortsatta militärtjänstgöringen i fred för dessa officerare borde vara villkoret

för befordran och för pensions erhållande.

Beträffande de nuvarande elever vid tekniska högskolan, vilka redan

fullgjort för inträde i väg- och vattenbyggnad skåren hittills gällande

bestämmelser i militärt avseende, syntes det emellertid vara skäligt och

ur militär synpunkt synnerligen önskvärt, att de såsom villkor för befordran

— förutom fullgörandet av den fortsatta militärtjänstgöringen i

fred — efter genomgången kurs vid högskolan kompletterade sin militära

utbildning med den av de sakkunniga föreslagna militära kursen å tre

månader i krigsbyggnadskonst, förbindelseteknik samt etapporganisation.

1 enlighet med nu angivna synpunkter hade de sakkunniga avfattat

sitt förslag till övergångsbestämmelser.

Arméförvaltningens civila departement har, i likhet med de sakkunniga,

ansett, att de vid väg- och vattenbyggnadskåren nu anställda

officerarna, vilka icke mottagit sina anställningar med skyldighet att

fullgöra någon militär tjänstgöring i fred, givetvis icke kunde åläggas

att efter den nya organisationens ikraftträdande fullgöra sådan tjänstgöring

efter de nya bestämmelserna. Å andra sidan vore det för

fyllandet av personalens uppgift i krig av vikt, att ett icke alltför obetydligt

antal av de nuvarande officerarna genom erhållande av vissa

förmåner frivilligt inginge på de nya tjänstgöringsbestämmelserna. De

sakkunniga hade för detta ändamål tänkt sig, att alla nuvarande officerare

i kåren skulle genom att fullgöra den för befordran till olika grader

enligt instruktionsförslaget uppställda tjänstgöringsskyldigheten i fred,

kunna få övergå till fast anställda officerare vid kåren med den i för
-

De sakkunnigas

förslag.

Arméförvaltningens

civila

departements

yttrande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

Departements
chefen.

30

slaget upptagna pensionsrätten. Följden härav skulle bland annat bliva,

att en 52-årig major efter fullgörandet av endast en fältövning om 10

dagar skulle vid 55 års ålder såsom sådan bliva berättigad till en årlig

pension av 500 kronor eller att eu 48-årig kapten, vilken icke avsåge

att vinna befordran, efter att hava fullgjort en tjänstgöringsomgång av

35 dagar (eventuellt en fältövning om 10 dagar) vid 50 års ålder skulle

äga rätt till årlig pension av 300 kronor. Då departementet ansåge, att

en så kort tjänstgöring icke borde betinga så avsevärda förmåner, samt

därtill kom me, att de betydliga ekonomiska uppoffringar, som för statsverket

skulle uppkomma genom eu så omfattande pensionering av nuvarande

personal, som skulle följa av en tillämpning av § 16 mom. 1

i instraktionsförslaget, icke kunde anses uppvägda av de fördelar för

krigsberedskapen, som skulle vinnas genom att vissa nuvarande officerare

åtoge sig nämnda korta fredstjänstgöring, föresloge departementet, att

övergångsbestämmelsen i fråga helt omarbetades. Såsom riktlinjer för

en sådan omarbetning ville departementet framhålla, om icke såsom villkor

för nuvarande personals övergång till befattningar såsom fast anställda

officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren med därmed förenad pensionsrätt

lämpligen borde stadgas, dels att löjtnant fullgjorde två omgångar

trupptjänstgöring om 35 dagar och sedermera efter skedd befordran till

kapten samtliga de tjänstgöringsomgångar, som enligt instruktionsförslaget

ålåge sådan beställningshavare, dels att kapten fullgjorde minst

två dylika trupptjänstomgångar och två fältövningsomgångar, eu om 20

och en om 10 dagar, med skyldighet därjämte att, därest befordran

därefter vunnes till major, fullgöra sådan officer enligt förslaget åliggande

fältövningsomgångar, dels ock slutligen att såväl de till kåren vid övergången

till den nya organisationen hörande officerare av löjtnants eller

kaptens grad, vilka icke inom stadgad tid förklarade sig villiga att

övergå såsom fast anställda officerare vid kåren, som ock nuvarande

officerare i högre grader skulle överföras till kårens reserv. Vid godkännande

av sistnämnda bestämmelse syntes emellertid särskild föreskrift

böra lämnas om viss övergångstid, under vilken hinder icke skulle möta

för att i omförmälda befattningar i eller under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uppehölles av officerare i kårens reserv.

Då de föreslagna nya bestämmelserna givetvis icke utan vidare

bliva tillämpliga på de nuvarande officerarna vid väg- och vattenbyggnadskåren,

men det å andra sidan är önskvärt, att dessa, i den mån de

besitta full tjänstbarhet, ingå på den nya organisationen, torde närmare

bestämmelser rörande villkoren härför höra meddelas. Dessa villkor synas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!-. Maj:te Nåd. Proposition Nr 140.

höra så avfattas, att å eu a sidan den nuvarande tjänstedugliga personalen

finner det med sin fordel förenligt att övergå till fast anställning vid kåren

med därmed förenad pensionsrätt, och å andra sidan statsverket därigenom

icke åsamkas större kostnader, än som kunna anses vara med hänsyn

till krigsberedskapens tillgodoseende fullt motiverade. Då, såsom arméförvaltningens

civila departement framhållit, de av de sakkunniga föreslagna

övergångsbestämmelserna icke i tillräcklig grad synas tillgodose

sistnämnda synpunkt, torde desamma böra omarbetas i den riktningdepartementet

föreslagit. Härvid synes jämväl böra tagas i övervägande,

huruvida särskilda bestämmelser kunna finnas erforderliga med avseende

å befattningshavare i eller under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Vad de sakkunniga föreslagit rörande villkoren för erhållande av

fäst anställning såsom underlöjtnant eller löjtnant vid kåren under övergångstiden

giver mig icke anledning till någon erinran.

Kostnad ernå.

Beträffande kostnaderna för den föreslagna omorganisationen av

väg- och vattenbyggnadskåren hava de sakkunniga icke yttrat sig i

vidare mån än att de, med hänsyn till att arbetet vid kårens expedition

komme att väsentligt ökas, funne skäligt, att en årlig summa ansloges

till expenser och arvoden för den personal, vilken komme att bliva

sysselsatt vid expeditionen.

I anslutning till vad de sakkunniga i förenämnda hänseende uttalat,

har chefen för väg- och vattenbyggnadskåren hemställt, att, i sammanhang

med avlåtande av proposition till riksdagen om kårens omorganisation,

måtte för berörda ändamål äskas ett årligt anslag av 9,000 kronor,

därav förslagsvis 6,000 kronor till arvoden åt den personal, som

komme att bliva sysselsatt vid kårens expedition och återstoden till

expenser.

Arméförvaltningens civila departement, som ansett sig böra taga

under övervägande, om de kostnader, som bleve en följd av det föreliggande

organisationsförslagets genomförande, skulle kunna upptagas

till utgående från något av de nuvarande anslagen under fjärde huvudtiteln,

hade därvid särskilt undersökt, om anslaget till avlöning och rekrytering

m. m. och anslaget till arméns personal över stat lämpligen

skulle kunna ifrågakomma. Mot användningen av förstnämnda anslag

syntes den invändningen kunna göras, att då eu väsentlig del av utgif
-

De sakkunriig.

a.

Chefen för

väg- och

vattenbyggnad

sk åren.

Armé förvaltningens

civila

departement.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

terna för väg- och vattenbyggnadskårens personal föranleddes av dess

pensionering efter erhållet avsked och, såsom förut antytts, kostnader

även komme att erfordras för expenser vid kårexpeditionen, men avlöningsanslaget

eljest endast upptoge förmåner till i tjänst varande personal,

ifrågavarande kostnader icke lämpligen borde upptagas under

förevarande anslag. Då anslaget till arméns personal över stat toges i

anspråk för löner, dagavlöning, dagtraktamenten och pensioner eller enahanda

förmåner, som enligt förslaget skulle utgå till väg- och vattenbyggnadskårens

officerare, förefunnes visserligen ett starkt skäl att under

detta anslag, som i allt fall inom den närmaste tiden torde på grund

av personalökning behöva väsentligen höjas, beräkna erforderligt belopp.

Eu dylik åtgärd ansåge departementet sig emellertid ej böra

förorda, då de fast anställda väg- och vattenbyggnadsofficerarna icke

skulle tillhöra arméns reserver och kostnaderna för väg- och vattenbyggnadskårens

expedition därifrån icke lämpligen kunde utgå. På grund

härav ansåge sig departementet böra föreslå, att för ändamålet å riksstaten

uppfördes ett nytt anslag under rubrik: »Avlöning av fast anställda

officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren m. m.»

Detta anslag, som borde erhålla förslagsanslags natur, syntes, intill

dess erfarenheten gåve närmare ledning för dess beräknande, kunna

approximativt beräknas på följande sätt:

1 första hand borde under anslaget upptagas, enligt

på olika titlar specificerad stat, om vars avfattande

det ej torde ankomma på departementet

att avgiva förslag, de medel å ................................ kronor 9,000: —

eller annat belopp, som kunde anses behövligt för

expenser och arvoden å kårexpeditionen.

Härtill komme:

Löner, under förutsättning att av kårens officerare,

vilka av de sakkunniga beräknats till 205, en

tredjedel eller 70 årligen tjänstgjorde i medeltal

under 25 dagar mot åtnjutande likaledes i medeltal

av kaptens av andra klassen lön (70 x 25 x

kr. 6:60 ) ................................................................. » 11,550: —

Dagavlöning, på samma sätt beräknad (70 x 25 x

kr. 4: — =) ..........•......................................................... » 7,000: —

Rese- och traktamentsersättning, upptagen förslagsvis

efter 40 kr. för officer (70 x 40==)....................... » 2,800: —

Pensioner, förslagsvis ......................................................... » 5,650: —

Summa kronor 36,000: —

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 149. 33

Hela anslaget borde i enlighet härmed upptagas till 36,000 kronor.

1 den man lön- eller pensionstagarnas antal komme att ökas, syntes

emellertid detta belopp framdeles behöva höjas.

Bifölles departementets förslag angående sättet för kostnadernas

uppförande i riksstaten, borde vid instruktionens slutliga avfattning, i

likhet med de bestämmelser, som återfunnes i § 25 av reservbefälsförordningen

och § 23 i reservstatsförordningen, i instruktionen införas ett

stadgande, att enligt densamma utgående avlönings- och pensionsbelopp

skulle utgå av det ifrågasatta nya anslaget.

Beträffande kostnaderna för den ifrågasatta nya organisationen ville

departementet vidare framhålla, att då aspiranterna vid väg- och vattenbyggnadskåren,

vilka såsom sådana avsåges att vara likställda med

värnpliktiga, enligt förslaget skulle för genomgående av officerskurs

fullgöra en icke obetydligt längre tjänstgöringstid än som i allmänhet

fordrades av värnpliktiga studenter, värnpliktsanslaget och vederbörande

underhållsanslag borde ökas med de belopp, som svarade mot den sålunda

ökade tjänstgöringstiden.

Anordnandet av ifrågavarande officerskurs komme slutligen att under

staten för krigsskolan kräva ökade anslag till lärarlöner och undervisningsmateriel,

för förläggningskostnader och dylikt.

Sedan inspektören för militärläroverken anbefallts att, efter chefens

för krigsskolan hörande, inkomma med yttrande angående de ökade

kostnader under anslaget till krigsskolan, som komme att föranledas

därav, att i enlighet med de sakkunnigas förslag en särskild officerskurs

för aspiranter vid väg- och vattenbyggnadskåren komme att vid krigsskolan

anordnas, har inspektören för militärläroverken med skrivelse

den 27 juli 1916 överlämnat ett av chefen för krigsskolan den 21 i samma

månad avgivet yttrande i ämnet, däruti inspektören förklarat sig instämma.

I nämnda yttrande har chefen för krigsskolan anfört, att då de

sakkunnigas betänkande icke lämnade någon hållpunkt för bedömande

huru stor den avsedda aspirantkursen vore avsedd att bliva, det vore

mycket svårt för att ej säga omöjligt att verkställa ens något så när

exakta beräkningar om kostnaderna för en kurs, enär det på dennas

storlek bleve beroende, huruvida en ökning av den för 150-manskurs

beräknade befäls- och lärarpersonal bleve nödvändig. Skulle emellertid

den ifrågasatta aspirantkursen icke bliva större, än att officerskursen i

sin helhet icke komme att överstiga 160 man, syntes undervisningen

och utbildningen kunna försiggå utan annan ökning i befäls- och lärarpersonalen

än att ytterligare en biträdande lärare i krigskonst anställdes

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 1.25 höft. (Nr 149.) 5

Inspektören

för militärläroverken

och chefen

för krigsskolan.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

utöver de tre, som i 1916 års statsverksproposition angivits såsom tillräckliga

för 150 man. Därjämte måste logementsuppassarnas antal ökas

med en.

Beträffande kostnaderna i övrigt syntes den enda beräkning, som

nu kunde göras, vara att uträkna de ungefärliga kostnaderna för en

kadett vid officers kursen under tiden från början av en kurs till och med

den 25 augusti, vilken dag de sakkunniga föreslagit som avslutning för

kursen, samt att därvid inräkna i dagskostnaden samtliga utgifter av

såväl stats- som elevmedel. Utginge man från denna beräkningsgrund,

funne man, att utgifterna å elevmedlen uppginge till 3 kronor 40 öre

för dag. Utgifterna å statsmedlen uppginge, om man fördelade de i

krigsskolans stat under titel omkostnader upptagna medlen på varje

kadett, till 327 kronor för kadett och kurs, vilket gjorde en dagskostnad

av 85 öre. Sammanlagda dagskostnaden för kadett uppginge således

till 4 kronor 25 öre. Den föreslagna kursen för väg- och vattenbyggnadskårens

aspiranter (den 17 oktober ena året—den 25 augusti

andra året) uppginge till 313 dagar. Med en dagskostnad av 4 kronor

25 öre skulle således kostnaderna för denna uppgå till 1,330 kronor 25 öre.

För varje aspirant av väg- och vattenbyggnadskårens föreslagna

kurs vid krigsskolan hade man alltså att räkna en kostnad av 1,330

kronor 25 öre, vilken summa med hänsyn till eventuella prisstegringar

för mat m. m. syntes böra höjas till 1,400 kronor. För kursen i sin

helhet tillkomme arvode för en biträdande lärare i krigskonst, 500 kronor,

samt avlöning för en logementsuppassare, för närvarande beräknad till

2 kronor 35 för dag eller för år 857 kronor 75 öre.

Antalet officerare vid väg- och vattenbyggnadskåren efter genomförd

omorganisation har av de sakkunniga beräknats till 205. Då

emellertid kårens storlek kommer att bliva beroende av anslutningen till

densamma, kunna de årliga kostnaderna för kåren givetvis icke för närvarande

exakt angivas. I avvaktan på närmare erfarenheter har arméförvaltningens

civila departement beräknat kostnaderna för kårens expedition

ävensom utgifterna för avlöning, rese- och traktamentsersättningar

samt pensioner till förslagsvis 36,000 kronor. Mot denna beräkning

har jag icke annat att erinra, än att i densamma icke upptagits något

belopp för bestridande av kostnaderna för ekiperingshjälp åt fänrikar.

Då emellertid sådan icke kommer att utbetalas förr än tidigast i slutet

av år 1919, torde hänsyn härtill icke behöva tagas vid beräknandet av

medelsbehovet för år 1918. I enlighet med vad civila departementet

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

35

föreslagit, torde nyssnämnda belopp böra å riksstaten uppföras såsom ett

nytt ordinarie anslag av förslagsanslags natur.

Beträffande den ökning av anslaget till krigsskolan, värnpliktsanslaget

och vederbörande underhållsanslag, vilken kommer att bliva en

följd av den nya organisationen, är jag icke i tillfälle att nu framlägga

några exakta beräkningar. Då emellertid de föreslagna utbildningsbestämmelserna

kunna vinna tillämpning tidigast å aspiranter, tillhörande

den kontingent värnpliktiga studenter, som instundande sommar påbörja

första värnpliktstjänstgöringen, erfordras icke någon höjning av värnpliktsanslaget

och underhållsanslagen för år 1918. Däremot kan den

nya organisationen komma att under nämnda år medföra ökade kostnader

för krigsskolan, därest aspiranterna på hösten påbörja sin officerskurs

därstädes. Någon höjning av anslaget till krigsskolan torde dock

icke av denna anledning nu böra ifrågasättas, utan synas de ökade kostnaderna

lämpligen kunna, såsom i liknande fall förut skett, bestridas av

under Kungl. Maj:ts disposition stående medel.

På grund av vad jag sålunda anfört och under erinran, att Kungl.

Maj:t i årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkten 18) föreslagit

riksdagen att, i avvaktan på den proposition, som kunde komma

att avlåtas angående omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren,

tillsvidare under fjärde huvudtiteln för ändamålet beräkna ett ordinarie

förslagsanslag av 36,000 kronor, får jag hemställa, det täcktes Eders

Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

att, med godkännande av ovan angivna grunder för omorganisation

av väg- och vattenbyggnadskåren, i riksstaten under fjärde huvudtiteln

uppföra ett nytt ordinarie anslag å 36,000 kronor, benämnt »Väg- och

vattenbyggnadskåren, förslagsanslag».

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harald Wiens.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

Bil. A.

De sakkunnigas förslag

till

Kungl. Maj:ts nådiga instruktion

för

*

Väg- och vattenbyggnadskåren.

A. Väg- och vattenbyggnadskårens uppgift och organisation.

§ 1.

Kårens uppgift.

1. Kårens uppgift är att, på sätt denna instruktion närmare stadgar,

dels i krig såväl som under fred stå till förfogande för ingen] örofficerstjänstgöring

vid hären och marinen,

dels tillhandagå väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i den befattning med allmänna

arbeten, som enligt gällande instruktion tillkommer styrelsen.

2. För att fylla denna uppgift skall kåren bestå av officerare med sådan teknisk

och militär utbildning, att de äro kompetenta,

dels att vid behov i krig såväl som under fred deltaga i teknisk planläggning

av och utöva befäl vid utförandet av för krigsmakten erforderliga förbindelse- och

befästningsarbeten m. m.,

dels att bekläda civila befattningar vid förvaltningen av statens allmänna arbeten,

vartill de vid i övrigt lika förtjänst och skicklighet böra äga företräde framför

andra medsökande.

§ 2.

Kårens ställning'' inom krigsmakten.

Kårens officerare äro krigsmän och tillhöra såsom sådana hären samt äro underkastade

strafflag för krigsmakten, på sätt nämnda lag närmare stadgar.

§ 3.

Chef och kårexp edition.

1. Befäl över kåren utövas av översten och chefen för väg- och vattenbyggnadskåren,

som för ärendenas handläggning har till sitt förfogande väg- och vattenbyggnadskårens

expedition.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

37

2. Vid. kårexpeditionen tjänstgöra:

a) en regementsofficer såsom föredragande och chef för väg- och vattenbyggnadskårens

expedition,

b) erforderligt antal kompaniofficerare såsom biträdande å expeditionen.

§ 4.

Personal.

Med hänsyn till förfogbarheten indelas kårens personal i fast anställda officerare

och officerare i kårens reserv.

Personalens fördelning till den ena eller andra av dessa grupper ävensom förändring

i denna fördelning bestämmes av Konungen på förslag av kårchefen, i enlighet

med vad i §§ 5 och 6 i denna instruktion närmare är stadgat.

§ 5.

Fast anställda officerare.

Fast anställda officerare vid kåren äro de, som stå till omedelbart förfogande

för militär krigstjänstgöring och utgöras av:

1. Översten och chefen för väg- och vattenbyggnadskåren, tillika chef för väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

2. Två regementsofficerare, tillika ledamöter i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, den ene

därjämte chef för kårens expedition.

3. sex regementsofficerare, tillika distriktschefer hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

4. ett antal officerare av olika grader, stående till förfogande för ingenjörofficerstjänstgöring

vid krigsmakten i enlighet med i kommandoväg utfärdade särskilda bestämmelser.

§ 6.

Väg- och vattenbyggnadskårens reserv.

1. Officerare i väg- och vattenbyggnadskårens reserv utgöras av dels officerare,

som avgått med pension från fast anställning vid kåren, dels i kåren kvarstående

officerare, vilka icke stå till omedelbart förfogande för militär krigst jänstgöring.

2. Officer, som avgått med pension från fast anställning vid kåren är skyldig

att kvarstå i kårens reserv, om han är regementsofficer till fyllda 60 års ålder, och

om han är kompaniofficer till fyllda 55 års ålder.

3. Till väg- och vattenbyggnadskårens reserv överföras de av kårens officerare,

vilka på grund av innehavande civila befattningar icke stå till omedelbart förfogande

för militär krigst jänstgöring.

4. Sådan officer, som i föregående moment omnämnes, kan föreslås till förnyad

fast anställning vid kåren, därest han på grund av ändrad civil befattning

befinnes oförhindrad att stå till omedelbart förfogande för militär krigst jänstgöring

och fullgjort den militära fredst jänstgöring, som i denna instruktion närmare stadgas,

samt därest han ej överskridit stadgade åldersgränser.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 149.

5. Officer, som enligt föregående moment vinner förnyad fast anställning

vid kåren, återinträder i den rätt till pension, som i § 14 i denna instruktion här

nedan omförmäles.

B. Allmänna bestämmelser rörande väg- och vattenbyggnadskärens

beställningar.

§ 7.

Befiilsrätt.

Översten och chefen för väg- och vattenbyggnadskåren har över kårens personal

regementschefs makt och myndighet. I dessa avseenden ställer han sig i tillämpliga

delar till efterrättelse, vad för sådan chef är föreskrivet.

§ 8.

Tjänsteåligganden.

1. Chefen för väg- och vattenbyggnadskåren åligger:

a) att, i vad på honom beror, tillse det väg- och vattenbyggnadskåren fyller

sin uppgift, och att kårens personal är förtrogen med sina åligganden i fred och

krig;

b) att med uppmärksamhet följa väg- och vattenbyggnadsväsendets utveckling

och i mån av befogendet anbefalla de åtgärder, som han rörande väg- och vattenbyggnadsväsendet

finner behövliga, ävensom göra de framställningar, som i dessa hänseenden

kunna erfordras,

c) att enligt erhållna uppdrag för härens och marinens räkning föranstalta om

uppgörande eller teknisk granskning av planer för anläggning av järnvägar, vägar,

broar, farleder och andra för försvarsväsendets behov erforderliga väg- och vattenbyggnadsarbeten,

d) att förvärva sig erforderlig kännedom om kårofficerarnas duglighet och deras

lämplighet för olika kommenderingar,

e) att tillhandahålla vederbörande militära myndigheter alla för försvarsväsendets

behov erforderliga, i och under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förvar eller i

kårens arkiv befintliga planer och handlingar rörande landets allmänna arbeten,

f) att vid uppgörande av förslag till militära kommenderingar ur kåren beakta,

att minsta möjliga rubbningar och olägenheter vållas personalens civila befattningar.

2. En var av kårens officerare åligger:

a) att hålla kårexpeditionen underrättad om gällande post- och telegrafadress,

b) att till sagda expedition vart tredje år insända förutom den i tjänstgöringsreglementet

för armén föreskrivna tjänsteförteckningen jämväl uppgift rörande sin

civila verksamhet.

3. En var av kårens fast anställda officerare åligger:

a) att, förutom i § 5 i denna instruktion omförmäld krigstjänstgöringsskyldighet,

tjänstgöra, då värnpliktiga inkallas till rikets försvar, ändock att inkallelsen icke avser

mobilisering, samt då beväring hastigt inkallas till repetitionsövning;

b) att fullgöra den militära fredstjänstgöring, som i denna instruktion närmare

stadgas.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

39

C. Anställning och befordran vid samt avsked från väg- och vattenbyggnadskären.

§ 9.

Anställning och befordran vid väg- och vattenbyggnadskåren.

1. Officersaspirant antages av kårchefen. För att bliva antagen till officersaspirant

vid väg- och vattenbyggnadskåren erfordras att fylla de fordringar, som äro

stadgade för arméns övriga officersaspiranter.

2. Fänrik konstitueras av kårchefen. För sådan konstituering erfordras:

att hava erhållit avgångsbetyg från krigsskolans officerskurs enligt för vägoch

vattenbyggnadskåren utfärdade bestämmelser och i slutbetyg erhållit för uppförande

»mycket gott» och »gott» samt för lämplighet »lämplig».

3. Officerare vid kåren utnämnas av Konungen på förslag av chefen för kåren.

För att bliva föreslagen till underlöjtnant vid kåren erfordras:

att hava genomgått den fyraåriga lärokursen i fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst

vid tekniska högskolan och därifrån erhållit fullständigt avgångsbetyg

samt

att som fänrik hava fullgjort minst en repetitionsövning å 35 dagar.

För att bliva föreslagen till löjtnant vid kåren erfordras:

att senast under andra året efter tekniska högskolans avslutande hava genomgått

en militärkurs å tre månader, omfattande befästningskonst, militär förbindelseteknik

samt etapporganisation,

att som underlöjtnant hava fullgjort minst en trupptjänstgöring å 35 dagar,

vilken må förläggas till första eller tredje året efter utnämningen till underlöjtnant,

samt

att hava tjänstgjort minst två år vid något allmänt arbete.

För att bliva föreslagen till kapten vid kåren erfordras:

att hava fullgjort trupp tjänstgöring som löjtnant vid kåren minst två gånger

under 35 dagar vardera samt

att som löjtnant hava tjänstgjort minst fyra år vid något allmänt arbete och

därvid ådagalagt egenskaper, som erfordras för ledningen av större arbetsföretag.

För att bliva föreslagen till regementsofficer vid kåren erfordras:

att under första året efter utnämningen till kapten hava fullgjort en trupptjänstgöring

å 35 dagar samt senast fyra år därefter en fältövning om 20 dagar och

därefter minst vart fjärde år en dylik om 10 dagar samt i övrigt hava ådagalagt

framstående egenskaper.

§ io.

Avsked.

1. Fast anställd officer vid väg- och vattenbyggnadskåren är skyldig att avgå

från fast anställning vid kåren:

a) vid 67 års ålder, om han är ordinarie innehavare av tjänst i och under vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen;

b) vid 55 års ålder, om han är regementsofficer och icke innefattas under a) i

detta moment;

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 149.

c) vid 50 års ålder, om lian är kompaniofficer och icke innefattas under a) i

detta moment.

2. Utan ansökan avföres från kåren:

a) fänrik, som icke inom sex år efter sitt konstituerande till fänrik fullgjort

för befordran till underlöjtnant stadgade villkor;

b) underlöjtnant, vilken icke inom fyra år efter sin utnämning till underlöjtnant

fullgjort för utnämning till löjtnant stadgade villkor;

c) en var officer, vilken till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd

av skada genom sjukdom befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, dock att beträffande

officer, som är innehavare av ordinarie tjänst i och under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

i detta avseende endast gäller vad angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907 är stadgat.

D. Avlönings- och pensionsförmåner in. in.

§ 11.

Avlöningsförmåner vid militär tjänstgöring under fred.

Kårens officerare åtnjuta vid militär tjänstgöring i fred lön och dagavlöning

samt dagtraktamente med samma belopp, som arméns på stat anställda personal av

motsvarande grader i lägre löneklassen inom graden vid liknande tjänstgöringstillfällen

äger åtnjuta. Lön beräknas för dag med 1/365 av årsbeloppet.

§ 12.

Ersättning för utförandet av vissa uppdrag för krigsmaktens räkning under fred.

Då officer vid väg- och vattenbyggnadskåren av kårcbefen anmodas att under

andra förhållanden än som i föregående § avses för försvarsväsendets räkning verkställa

förrättning, avseende uppgörande av arbetsplan för sådant allmänt arbete,

som omförmäles i gällande »taxa på arvode för förrättningar, som verkställas av

tjänstemännen i väg- och vattenbyggnadsdistrikten», äger han åtnjuta ersättning efter

nämnda taxa.

§ 13.

Ekiperingshjäip.

Fänrik erhåller vid sin konstituering ekiperingshjäip med 500 kronor, vilken

dock ej må utbetalas, med mindre än att kårchefen förvissat sig om, att föreskrivna

persedlar blivit behörigen anskaffade.

§ 14.

Pension.

Pension tilldelas fast anställd regementsofficer efter uppnådd 55 års ålder och

fast anställd kompaniofficer efter uppnådd 50 års ålder, utgående för regementsofficer

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj: In K ad. Proposition Kr 149.

41

mod 500 kronor och för kompaniofficer med 300 kronor, med skyldighet för de

pensionstagande att kvarstå i kårens reserv på sätt i § 6, mom. 2, i denna instruktion

stadgas.

Officer, vilken i och för den militära tjänsten ådragit sig skada eller obotlig

sjukdom, som gör honom oförmögen till vidare militär tjänstgöring, äger att komma

i åtnjutande av här ovan angiven pension, ändock att han icke uppnått för dennas

erhållande stadgad ålder.

§ 15.

Förlust av rätt till pension.

Den, som genom laga kraftvunnen dom blivit från sin befattning vid väg- och

vattenbyggnadskåren skild, så ock den, som före stadgad ålder avgår från fast anställning

vid kåren, har förlorat sin rätt till pension.

E. Övergångsbestämmelser.

§ 16.

1. De, vilka innan denna instruktion vunnit laga kraft, påbörjat eller avslutat

för inträde i väg- och vattenbyggnadskåren stadgade militära kurser, eller vilka redan

äro utnämnda till officerare i kåren, äro icke underkastade denna instruktions bestämmelser

beträffande militär fredstjänstgöring, med mindre än att de inom föreskriven

tid därtill förklarat sig villiga. Den i § 9 i denna instruktion omförmälda

fredstjänstgöringen utgör dock villkor för vidare befordran inom kåren samt för rätt

till pension, dock att i fråga om befordran från kapten till regementsofficer befrielse

från trupptjänstgöringen å 35 dagar må kunna vinnas efter Kungl. Majrts beprövande

i varje särskilt fall.

2. Civilingenjör, vilken genomgått den fyraåriga lärokursen i fackskolan för

väg- och vattenbyggnadskonst vid tekniska högskolan och därifrån erhållit fullständigt

avgångsbetyg samt fullgjort enligt äldre bestämmelser fastställda militära fordringar

för inträde i kåren, må föreslås till underlöjtnant vid kåren.

3. Aspirant till väg- och vattenbyggnadskåren, vilken fullgjort de i näst föregående

moment omförmälda villkor ävensom tjänstgjort minst två år vid något allmänt

arbete, må föreslås till löjtnant vid kåren.

Denna förordning träder genast i kraft, och varda härmed upphävda det för vägoch

vattenbyggnadskåren avgivna nådiga reglementet av den 22 december 1851 samt de

för kåren meddelade bestämmelser genom nådiga brev den 12 juni 1885, 19 oktober

1894, 6 april 1900 samt 9 februari 1906.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 125 höft. (Nr 149.)

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1917:196 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts dels i statsverkspropositionen under punkt 18 av fjärde huvudtiteln, dels ock i särskild proposition gjorda framställning s. 14 i texten