Sök i Ratio Lex

Angående regler för bestämmande av begynnelsearvodet för vissa ordinarie befattningshavare vid statens järnvägar

1917-03-23 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:160, Angående regler för bestämmande av begynnelsearvodet för vissa ordinarie befattningshavare vid statens järnvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung1. Majds Nåd. Proposition Nr 160.

1

Nr 160.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

regler för bestämmande av begynnelsearvodet för vissa

ordinarie befattningshavare vid statens järnvägar; given

Stockholms slott den 23 mars 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels antaga en tilläggsbestämmelse till förnyade avlöningsreglementet

för tjänstemän vid statens järnvägar av följande lydelse:

* »Tjänsteman av lägre grad, som vid konstituerandet till första ordinarie

befattning vid statens järnvägar erhållit en avlöning, understigande

hans avlöningsförmåner inom verket såsom icke ordinarie, må, i enlighet

med av Kungl. Maj:t utfärdade närmare bestämmelser, räknat från och

med den 1 januari 1917, av järnvägsstyrelsen tilldelas det arvode, som

han vid sistnämnda tidpunkt skulle hava uppburit i då innehavd ordinarie

befattning, därest vid hans konstituerande till första ordinarie tjänst

iakttagits, att någon avlöningsminskning icke bort ifrågakomma. Befattningshavarens

avlöning såsom icke ordinarie skall därvid beräknas till

det belopp, som han skulle hava uppburit från tidpunkten för ordinarieblivandet,

därest han kvarstått å icke ordinarie stat;»

dels och bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet angivna grunder, utfärda de närmare föreskrifter

i ämnet, som kunna befinnas erforderliga.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 136 käft. (Nr 160.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I skrivelse den 1 april 1914 framlade järnvägsstyrelsen ett inom styrelsen

uppkommet spörsmål, huruledes reglering borde äga rum beträffande

vissa av styrelsen uppmärksammade ojämnheter ifråga om tilldelande

inom den s. k. stationskarlsgruppen vid staten järnvägar av högre begynnelsearvode

än det i avlöningsreglementet upptagna lägsta arvodet.

Styrelsen framhöll därvid till en början, att uppkomsten av ifrågavarande ojämnheter

ytterst vore att tillskriva det säregna förhållande, att under de mindre gynn

samma löneförhållandena under förgången tid för den ordinarie personalen många av

de extra ordinarie tjänstemännen ansett med sina intressen förenligt att ej mottaga

ordinarie anställning. När sedan lönereglering för den ordinarie personalen omsider

genomförts, hade ett flertal av dessa extra ordinarie tjänstemän överskridit den för

ordinarie anställning såsom regel bestämda åldersgränsen av 30 år. Sedan hade emeller
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

y

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

tid fråga uppkommit att söka bereda dessa överåriga personer ordinarie anställning

med däremot svarande förmåner.

I förslaget till arvodesstat vid statens järnvägar för år 1912 hade sålunda upptagits

ett avsevärt antal nya befattningar inom vissa tjänstekategorier av lägre grad

vid distrikten, huvudsakligen inom den s. k. stationskarlsgruppen, för att bereda ordinarie

anställning åt berörda personal. I fråga om storleken av arvodena för de sålunda

föreslagna nya befattningarna hade av styrelsen framhållits, att det syntes vara med

billighet överensstämmande, att arvodena bestämdes så, att samtliga avlöningsförmåner

för en var blivande innehavare av befattningarna i regel komme att, sedan pensionsavgifterna

med vissa undantag fråndragits, uppgå till ungefär det belopp, som skulle

utgjort vederbörande såsom extra ordinarie tillkommande årlig avlöning den 1 januari

1912 eller, på grund av särskilda omständigheter, under loppet av sistnämnda år.

Enligt styrelsens uppfattning förelågo här sådana i avlöningsreglementet § 4

mom. 4 antydda särskilda omständigheter, som motiverade den av styrelsen föreslagna

åtgärden1). Detta framginge av vad som anförts rörande anledningen till att ifrågavarande

personal förut icke kunnat beredas ordinarie anställning, vartill komme, att

samma personal vid övergång till ordinarie anställning skulle komma att i särskilt

framträdande grad betungas av avgifter för pensionering, i det att densamma skulle

hava att erlägga dels för en gång dryga retroaktiva avgifter dels årligen på grund av

sin överårighet särskilt höga änkepensionsavgifter.

Förenämnda förslag till arvodesstat hade därefter av Kungl. Maj:t fastställts

den 10 november 1911. Vid tillsättande av de i staten upptagna, för ovanberörda

överåriga extra ordinarie personal avsedda nya befattningar hade arvodet för en var av

ifrågavarande tjänstemän bestämts i huvudsaklig överensstämmelse med de här förut

återgivna, av styrelsen i förslaget angivna principer.

Samma principer hade sedermera, enligt vad styrelsen vidare i sin förberörda

underdåniga skrivelse framhöll, i huvudsak följts jämväl vid bestämmande av arvode

åt övrig nykonstituerad personal i den s. k. stationskarlsgruppen, som efter ingången

av år 1912 vunnit ordinarie anställning, i det man ansett, att billighetsskäl krävde,

att vederbörande för sig och sin familjs försörjning icke borde lida minskning i sina

kontanta avlöningsförmåner. Ehuru styrelsens strävan ginge ut på att söka tidigare

än förut ägt rum bereda ordinarie anställning åt extra ordinarie personal, hade under

övergångstiden — på det sätt avlöningen för de båda grupperna enligt gällande bestämmelser

vore reglerad — icke kunnat undvikas, att i ett flertal fall vid tillämpning av

förenämnda grunder för överförande till ordinarie anställning undantag måst göras

från den i avlöningsreglementet angivna regel, att lägsta arvodet borde tilldelas vid

övergång till ordinarie anställning. Av styrelsen hade emellertid sedermera uppmärksammats,

att vid jämförelse mellan de avlöningsförmåner, som tillkomme tjänstemän,

vilka sedan den 1 januari 1912 fått sitt arvode bestämt i enlighet med förenämnda

principer, och de avlöningsförmåner, som åtnjötes av förut i ordinarie tjänst antagna

tjänstemän i samma tjänstegrad med längre ordinarie anställning, det framgått, att

bland dessa senare funnes personer, som, oaktat de hade att uppvisa en sammanlagd

längre tjänstetid i extra ordinarie och ordinarie tjänst än vissa av de förstnämnda,

likväl i avlöningshänseende intoge en sämre ställning än dessa.

*) I andra stycket av nämnda moment är stadgat, att järnvägsstyrelsen i fråga om befattning

med lägsta arvode av 2,400 kronor eller därunder må, där särskilda omständigheter föreligga

och den av Kungl. Maj:t för året fastställda arvodesstaten sådant medgiver, i begynnelsearvode

tilldela ny innehavare av dylik befattning ett för befattningen ifrågakommande högre

arvode.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 160.

Likartad fråga

vid telegrafverket.

En detaljerad utredning rörande arten och omfattningen av ifrågavarande ojämnheter

hade därför av styrelsen under år 191 .''i igångsatts. Denna utredning hade avsett

samtliga de vid distrikten anställda kvinnliga kontorsbiträden, vaktmästare, banvakter,

vagn- och stallkarlar, förrådsvakter och stationskarlar — vad anginge III

distriktet jämväl där anställda eldare och matroser å ångfärja — vilka antagits i

ordinarie tjänst efter ingången av år 1906 och icke år 1913 innehade högsta arvode.

Efter förberedande granskning av det inkomna utredningsmaterialet syntes det

styrelsen, att en utväg för undvikande av de uppkomna oegentligheterna vore, att

dels en gång för alla fastslå, vilket ordinarie arvode, som i varje fall ansåges motsvara

vederbörandes avlöningsförmåner såsom extra ordinarie, och dels vid bestämmandet

av tiden för arvodesförhöjning första gången för en ordinarie tjänsteman tillgodoräkna

honom den tid han innehaft de sålunda mot hans första ordinarie arvode

svarande avlöningsförmånerna såsom extra ordinarie.

Genom att omedelbart tillämpa vad sålunda ifrågasatts skulle enligt styrelsens

förmenande vinnas en snabb lösning av den föreliggande frågan. Vad anginge tillgodoräknande

av viss tid såsom icke ordinarie för arvodesförhöjning, läge detta dock

utom styrelsens befogenhetsområde och förutsatte en ändring i gällande avlöningsreglemente

för den ordinarie personalen. Principen att ordinarie tjänsteman i uppflyttningshänseende

skulle få tillgodonjuta tid såsom extra ordinarie tjänsteman, för

så vitt han under denna tid uppburit enligt vissa beräkningsgrunder mot det ordinarie

arvodet svarande avlöningsförmåner, vore ny och syntes behöva underkastas allsidig

prövning. Godkändes vad av styrelsen uti förevarande ärende ifrågasatts och gäves,

i anslutning till vad i enahanda hänseende vid 1907 års lönereglering ägt rum ifråga

om de nya löneförmånerna, åt de nya bestämmelserna retroaktiv tillämpning, skulle

enligt styrelsens åsikt genom övergångsbestämmelser, ifråga om vilka liksom år 1907

Kungl. Maj:t efter riksdagens medgivande skulle äga att fastställa grunderna,

de påvisade ojämnheterna komma att utplånas eller åtminstone i avsevärd grad förminskas.

På grund av vad styrelsen sålunda anfört hemställde järnvägsstyrelsen i underdånighet

att förevarande ärende måtte hänskjuta® till behandling av 1914 års kommitté

angående löneförhållanden vid statens järnvägar.

I enlighet med styrelsens hemställan överlämnades ärendet till 1914

års kommitté för behandling i samband med det åt kommittén lämnade

huvuduppdraget.

Sedan emellertid den i slutet av år 1915 igångsatta utredningen

angående gemensamma avlöningsbestämmelser för vissa verk mellankommit,

avgav kommittén i skrivelse den 24 mars 1916 särskilt yttrande

i ämnet.

Innan jag redogör för ärendets vidare behandling, torde det vara

lämpligt att i korthet erinra om en liknande, inom telegrafverket uppkommen

fråga, som varit föremål för prövning av 1916 års riksdag. I

I anledning av en vid 1914 års andra riksdag väckt motion anhöll riksdagen,

att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning angående vilka åtgärder, som kunde

anses böra vidtagas för att förhindra, att extra befattningshavare vid telegrafverket

vid befordran till ordinarie befattning vid verket finge lida minskning i förut inne
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 160.

havda avlöningsförmåner, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill

omständigheterna kunde föranleda.

Efter det Kungl. Maj:t anbefallt telegrafstyrelsen att avgiva utlåtande i ärendet,

inkom nämnda styrelse i sin skrivelse den 23 september 1914 rörande förslag till

stat för telegrafverkets driftkostnader med en utredning angående ifrågavarande förhållanden,

varav framgick, att de av riksdagen berörda olägenheterna kunde inträffa

vid tillsättandet av reparatörer av l:a eller 2:a lönegraden eller linjeförmän av

l:a lönegraden. Telegrafstyrelsen föreslog därför införande i avlöningsreglementet

för tjänstemän vid telegrafverket den 11 oktober 1907, § 4, av ett nytt moment av

innebörd, att styrelsen skulle äga rätt att vid konstituerandet tilldela tjänsteman i

någon av nyssnämnda kategorier avlöning efter sådan för befattningen gällande avlöningsklass,

att hans sammanlagda avlöningsförmåner icke komme att understiga

den årsinkomst, han vid tiden för konstituerandet åtnjutit på grund av gällande

prislista å avlöningar till arbetare vid telegrafverkets linjedistrikt.

Sedan 1914 års kommitté i infordrat underdånigt utlåtande i huvudsak tillstyrkt

telegrafstyrelsens förslag och nämnda styrelse därpå inkommit med förnyat

yttrande i anledning av vissa utav kommittén gjorda erinringar, framlade Kungl.

Maj:t i proposition nr 3 den 14 januari 1916, angående fastställande av telegrafverkets

stat för driftkostnader för år 1917, för riksdagen förslag om införande i förevarande

§ 4 uti avlöningsreglementet för telegrafverket av ett nytt moment nr 5

med följande, av telegrafstyrelsen i sistnämnda yttrande föreslagna lydelse:

»5:o) Telegrafstyrelsen äger tilldela den, som konstitueras till reparatör av

l:a eller 2:a lönegraden eller till linjeförman av l:a lönegraden, avlöning efter

sådan för befattningen gällande avlöningsklass, att hans sammanlagda avlöningsförmåner

för år räknat icke komma att understiga, utan motsvara eller, därest full motsvarighet

ej kan ernås, så nära som möjligt överensstämma med den årsinkomst,

han vid tiden för övergången på ordinarie stat skulle, om han i stället kvarstad;

såsom icke ordinarie, hava åtnjutit på grund av gällande prislista å avlöningar till

arbetare vid telegrafverkets linjedistrikt.»

I sammanhang med föredragningen inför Kungl. Maj:t av detta ärende meddelade

jag, att från telegraf- och telefonmannaförbundet inkommit framställning därom,

att de, som under tiden från den 1 januari 1908 till tidpunkten för den förutnämnda

ifrågasatta nya bestämmelsens ikraftträdande befordras till ordinarie, måtte

från sistnämnda tidpunkt bliva inrangerade i den lönegrad, vari de skulle blivit

placerade, ifall bestämmelsen gällt under tiden från det de erhållit ordinarie anställning.

Jag framhöll därvid, att de befattningshavare, som framställningen avsage,

onekligen komme att erhålla en i lönehänseende mindre gynnad ställning än de, vilka

befordrades till ordinarie efter det den nya bestämmelsen trätt i kraft. Med hänsyn

till de avgjorda betänkligheter mot att giva bestämmelser om avlöningsförmåner

retroaktiv verkan, för vilka riksdagen vid upprepade tillfällen givit uttryck, hade jag

emellertid ansett mig icke kunna understödja, att framställningen fördes fram till

riksdagen.

Emellertid väcktes sedermera inom riksdagens andra kammare en motion, nr

197, däri hemställdes, att riksdagen, vid bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition,

måtte besluta, att de reparatörer och linjeförmän av l:a lönegraden, som

under tiden efter den 1 januari 1908 och till dess den nya bestämmelsen komme att

träda i kraft. befordrats till ordinarie, måtte från denna senare tid uppflyttas i den

lönegrad, som de skulle hava tillhört, ifall bestämmelsen gällt under tiden från deras

ordinarie anställning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

1914 års

kommitté.

Järnvägs
styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

I skrivelse den 14 juni 1916, nr 231, meddelade riksdagen sitt beslut i ämnet

och anförde därvid, att riksdagen, som ej hade något att erinra mot antagande av

det utav Kungl. Maj:t föreslagna stadgandet, med hänsyn tagen till vad tidigare i

frågan förekommit och med avseende fästat å den missgynnade ställning, vari de av

motionären asyftade tjänstemännen skulle komma i förhållande till övriga tjänstemän

i samma befattningar, funnit sig böra bifalla det i motionen framlagda förslaget.

Riksdagen beslöt därför för sin del följande övergångsstadgande att tillämpas

vid ikraftträdandet den 1 januari 1917 av vissa ändringar i avlöningsreglementet för

tjänstemän vid telegrafverket den 11 oktober 1907:

»Reparatör av l:a eller 2:a lönegraden eller linjeförman av l:a lönegraden,

som konstituerats till sin befattning under tiden den 1 januari 1908—den 31 december

1916, må av telegrafstyrelsen kunna tilldelas avlöning efter den för befattningen

gällande avlöningsklass, som han skulle tillhört, därest bestämmelsen i § 4

mom. 5 varit gällande vid tiden för hans konstituerande till befattningen ifråga.»

Jag återgår nu till redogörelsen för det vid statens järnvägar föreliggande

spörsmålet.

1914 års kommitté framlade i sin förutnämnda skrivelse den 24

mars 1916 förslag om införande av en tilläggsbestämmelse till avlöningsreglementet

för tjänstemän vid statens järnvägar av innebörd, att järnvägsstyrelsen

skulle äga att tilldela tjänsteman, vilken vid konstituerandet

till ordinarie befattning erhållit ett arvode, understigande det belopp,

som enligt en av kommittén uppgjord jämförelsetabell motsvarade hans

avlöningsförmåner såsom icke ordinarie, arvode enligt den avlöningsklass

för vederbörandes nuvarande befattning, som han skulle hava tillhört,

därest arvodet vid hans konstituerande till ordinarie tjänst bestämts

enligt jämförelsetabellen.

Uti infordrat yttrande av den 14 april 1916 förklarade sig järnvägsstyrelsen

biträda kommitténs förslag med vissa ändringar och tillägg.

Av en reservant inom styrelsen frambars ett i åtskilliga avseenden

skiljaktigt förslag till jämförelsegrunder.

Som emellertid ärendet sedermera varit föremål för utredning och

förslag av 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser

vid kommunikationsverken in. fl. verk samt järnvägsstyrelsen utan reservation

därpå förklarat sig instämma uti sistnämnda kommissions hemställan

i ämnet, torde det icke vara behövligt att jag nu uppehåller mig vid

nyssnämnda 1914 års kommittés tidigare förslag eller vid järnvägsstyrelsens

uttalanden med anledning av detsamma.

Jag tillåter mig i stället redogöra för de senast avgivna utlåtandena

i ärendet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 160.

7

Till följd av remiss har 1915 års kommission för gemensamma

avlöning-sbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl. verk den 8

februari 1917 inkommit med dylikt utlåtande.

Kommissionen har därvid till en början framhållit, att kommissionen,

i likhet med 1914 års kommitté, funnit frågan huruvida en tjänsteman

i allmänhet må äga rätt att för avlöningsförhöjning första gången i

ordinarie tjänst tillgodoräkna sig tjänstetid — vare sig till visst antal

år eller på annat sätt -— såsom icke ordinarie vara av den vittutseende

innebörd, att densamma icke bör lösas fristående för ett av de verk,

vilkas avlöningsförhållanden äro föremål för kommissionens undersökningar.

Denna sida av saken borde därför, enligt kommissionens förmenande,

i nu föreliggande sammanhang icke komma under behandling.

Däremot har kommissionen icke ansett något hinder förefinnas, att

för statens järnvägars del nu vidtoges sådana åtgärder för de anmärkta

förhållandenas ordnande, som föreslagits av 1914 års kommitté, hälst

som dessa i viss mån anslöte sig till det av 1916 års riksdag fattade,

förut refererade beslutet i fråga om reglering av avlöningarna för

åtskilliga tjänstemän vid telegrafverket.

Kommissionen yttrar därefter följande.

»De förhållanden, rörande vilka reglerande åtgärder nu ifrågasättas, hava — i

korthet uttryckt — sin grund däri, att under senare tid vid bestämmande av begynnelsearvodet

för nykonstituerad personal vid statens järnvägar hänsyn tagits till

de avlöningsförmåner, vederbörande förut såsom icke ordinarie uppburit från verket,

i det man utgått därifrån, att vederbörande icke borde lida någon minskning i sina

förutvarande avlöningsförmåner vid övergången till ordinarie stat. Samma hänsyn

har däremot icke fått göra sig gällande beträffande en del tidigare till ordinarie

befattningar överförda tjänstemän, vilka därför i vissa fall alltfort kunna anses intaga

en förhållandevis ogynnsammare ställning än de förstnämnda i fråga om placering

å gällande löneskala. Till avhjälpande av dessa ojämnheter har ifrågasatts en sådan

reglering av vederbörandes nuvarande ordinarie arvoden, att ingen må från tidpunkten

för regleringen komma i sämre ställning än han skulle hava intagit, om

hans arvode vid övergången till ordinarie stat bestämts efter jämförelse med den

avlöning, han senast såsom icke ordinarie haft att påräkna. Mot en dylik anordning

har kommissionen intet att invända, särskilt med hänsyn till ovan åberopade riksdagsbeslut

rörande vissa befattningshavare vid telegrafverket.

Vid en reglering av angiven art gäller det emellertid till en början att utfinna

riktiga grunder för bestämmande av vilka avlöningar, som må anses motsvara varandra

för å ena sidan icke ordinarie och å andra sidan ordinarie personal. Härvid

kan man, såsom 1914 års kommitté framhållit, bortse från äldre avlöningsskalor än

dem, som finnas uttryckta, vad ordinarie personal beträffar, i nu gällande nådiga

avlöningsreglemente för samma personal, och vad icke ordinarie personal angår, i de

av järnvägsstyrelsen den 8 februari 1908 och den 26 februari 1916 fastställda bestämmelserna

angående avlöning åt extra ordinarie tjänstemän av lägre grad. Inom

1915 &r«

kommission.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

den sålunda angivna ramen har man att bestämma, vilka avlöningsformer, som vid

en jämförelse böra medtagas i beräkningen, samt därjämte huruvida avdrag bör

göras för vissa obligatoriska avgifter inom verket.

Enligt vad kommissionen inhämtat, har under den senaste tiden av järnvägsstyrelsen

vid hithörande frågors behandling följts den principen, att man jämfört å

ena sidan det sammanlagda beloppet, för år räknat, av månadsavlöning jämte tillfälligt

lönetillägg för extra ordinarie personal och å andra sidan arvode, ersättning

för bostad och bränsle, beklädnadsersättning samt tillfälligt lönetillägg för ordinarie

befattningshavare. Vid denna jämförelse har därjämte, vad avlöningen å ordinarie

stat beträffar, avdragits fastställda pensionsavgifter enligt viss beräkningsgrund.

Därefter har det ordinarie arvode ansetts böra komma till användning, vilket tillsammans

med övriga nyss uppräknade avlöningsformer å ordinarie stat närmast

svarat mot det uträknade årsbeloppet av inkomster på icke ordinarie stat.

Mot detta beräkningssätt vill kommissionen till en början erinra, att det synes

kommissionen riktigare att helt och hållet bortse från de särskilda lönetillägg av

tillfällig natur, som under de senaste åren beviljats den ena eller den andra av de

båda tjänstegrupperna. De förhållanden, i vilka det här gäller att åstadkomma

rättelse eller reglering, hänföra sig nämligen i många fall till en tidpunkt, vid vilken

några dylika tillägg icke utgingo. Ifrågavarande avlöningstillägg böra sålunda för

åstadkommande av enhetlighet i systemet helt och hållet lämnas å sido, något som

med hänsyn till den tillfälliga och växlande karaktären av samma tillägg torde vara

fullt försvarligt även för sådana fall, då tilläggen verkligen uppburits vid övergången

från extra ordinarie till ordinarie befattning. Ett bortseende från desamma å båda

sidorna kommer för övrigt, såsom närmare påpekas här nedan, allenast i ett fall att

innebära någon avvikelse i realiteten från det hittills av järnvägsstyrelsen tillämpade

systemet.

I fråga vidare om de pensionsavgifter, vilka den ordinarie personalen är

underkastad, synes det kommissionen riktigast, att någon hänsyn till desamma icke

tages vid bestämmandet av det ordinarie arvode, som skall anses motsvara viss

avlöning för icke ordinarie personal, detta jämväl i betraktande av det läge, vari

frågan om den icke ordinarie personalens pensionering för närvarande befinner sig.

Även i detta avseende följer kommissionen sålunda en annan metod än den senast

av järnvägsstyrelsen anlitade. Då emellertid kommissionen för alla de fall, i vilka

full motsvarighet mellan de jämförda beloppen icke vinnes, föreslår anlitande av ett

närmast högre arvode å ordinarie stat, under det järnvägsstyrelsen i dylika fall valt

det arvode, som närmast åstadkommit motsvarighet till inkomsterna på extra ordinarie

stat, vare sig de ordinarie avlöningsförmånerna härigenom kommit att något undereller

överstiga de förut uppburna, synes ovan anmärkta skiljaktighet mellan de båda

systemen komma att sakna reell betydelse.

I övrigt har kommissionen intet att invända mot järnvägsstyrelsens beräkningssätt,

vad beträffar de avlöningsbelopp, som böra medtagas i jämförelsen. Enligt

kommissionens förslag bör sålunda i sammanställningen ingå, på den icke ordinarie

sidan, månadsavlöningen, omförd till årsbelopp, och, på den ordinarie sidan, arvode,

ersättning för bostad och bränsle samt beklädnadsersättning. Emellertid utöva även

dyrortsförhållandena härvidlag en viss inverkan. Stegringen i avlöningens summa å

de dyrare orterna är nämligen icke fullständigt densamma för extra ordinarie som för

ordinarie personal. Härav kan följa, att ett arvode, som å ort av viss dyrhetsklass

kan anses tillfyllest för täckande av avlöningen såsom extra ordinarie å motsvarande

ortsgrupp, kan bliva otillräckligt, om jämförelsen ställes mellan avlöningarna å orter

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

9

tillhörande annan grupp. Enligt det av järnvägsstyrelsen tillämpade systemet har

mot varje åldersklass av extra ordinarie arvoden ansetts böra svara minst ett så högt

ordinarie arvode, att, på vilken ort vederbörande tjänsteman än varit placerad som extra

ordinarie, han icke skolat lida minskning vid övergången till ordinarie tjänst på ort

inom motsvarande ortsgrupp. Kommissionen har, för ernående av största möjliga

utjämning av förekommande oregelbundenheter, icke velat bryta med denna princip,

utan följer i sin uppställning samma system, ehuruväl det synes kommissionen kunna

ifrågasättas, huruvida det icke varit riktigare att allenast fästa sig vid avlöningarna

å orter, där någon dyrortsförhöjning icke utgår vare sig för extra ordinarie eller ordinarie

tjänsteman, och sålunda även bortse från dylika, efter skilda grunder bestämda

tillägg.

Enligt såväl 1908 som 1916 års av järnvägsstyrelsen fastställda avlöningsbestämmelser

för extra ordinarie personal är samma personal med hänsyn till avlöningarnas

storlek indelad i vissa klasser, för närvarande sju till antalet. Av dessa

äro klasserna I och II nytillkomna vid 1916 års reglering och avse befattningar

— verkstadsmästare och verkstadsförmän —• vilka förut icke varit upptagna bland

extra ordinarie tjänstemän. I övrigt skedde sistnämnda år icke någon ändring i

klassindelningen, om man frånser inpassandet i det förutvarande systemet av nytillkomna

tjänstekategorier. För varje klass äro särskilda avlöningsskalor upprättade.

Ifrågavarande klassindelning av den extra ordinarie personalen finner väl i huvudsak

men dock icke i alla delar sin motsvarighet beträffande den ordinarie personalen.

Gruppindelningen är nämligen icke tillfullo densamma å båda sidor. Sålunda motsvaras

exempelvis klasserna IV och V bland extra ordinarie personal enligt 1916 års

bestämmelser av allenast en avlöningsgrupp å den ordinarie skalan, med arvode av

lägst 900, högst 1,380 kronor. Denna omständighet anser kommissionen emellertid

icke böra få verka förryckande på de principer för avlöningarnas jämförande, som

ovan antytts. Beträffande varje särskild klass av avlöningar å extra ordinarie stat

bör sålunda enligt kommissionens förmenande en jämförelseskala uppgöras med de

för motsvarande ordinarie tjänstemän förekommande avlöningarna, och bör därvid

någon hänsyn icke tagas till övriga grupper på den ena eller andra sidan. Ett och

samma extra ordinäre avlöningsbelopp kan på grund härav komma att inom olika

grupper motsvara skilda ordinarie arvoden. Detta inträffar, då ett ordinarie arvode,

som skulle motsvara ett för skilda extra ordinarie klasser gemensamt avlöningsbelopp,

icke ingår i arvodesskalan för den ena av ifrågakommande ordinarie tjänstekategorier

(exempel: för klass VI, huvudgruppen, motsvaras extra ordinarie månadsavlöningen 115

kronor å A-ort av ordinarie arvodet 960 kronor, under det att samma månadsavlöning å

enahanda ortsgrupp för klasserna IV m. fl. bör jämföras med ordinarie arvodet 1,020

kronor, emedan arvodet 960 kronor icke förekommer för motsvarande ordinarie tjänster).

Ett dylikt förfaringssätt måste anses vara det riktiga, då man fasthåller vid, att

syftet med regleringen varit icke att likställa tjänstemän, tillhörande olika tjänstekategorier,

utan i stället att åstadkomma en utjämning för den särskilda tjänstemannen

av vissa förhållanden, förknippade med hans övergång på ordinarie stat.

Ett fullständigt isärhållande av de olika avlöningsklasserna på extra ordinarie

stat innebär, enligt vad kommissionen erfarit, i vissa fall en avvikelse från de av

järnvägsstyrelsen senast tillämpade reglerna, i det att särskilt vissa tjänstemän, tillhörande

extra ordinarie avlöningsklassen V, av styrelsen brukat likställas med klass

IV vid överförande till ordinarie stat. Kommissionen har emellertid icke härutinnan

ansett sig kunna följa järnvägsstyrelsens metod, då ett utbrytande på visst håll av

en tjänstekategori skulle kunna medföra motsvarande konsekvenser även inom andra

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 136 höft. (Nr 160.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

klasser och ett sammanförande av klasserna IV och V dessutom måste anses innebära

ett obehörigt gynnande av flertalet tjänstemän, tillhörande sistnämnda klass,

särskilt lokomotiveldarne.

I fråga om extra ordinarie avlöningsklassen VI måste emellertid särskilda jämförelseskalor

uppgöras för tjänstekategorierna manligt kontorsbiträde och portvakt å

l:a klassens station eller vid verkstad, enär till följd av dessa befattningars högre

ställning på ordinarie stat vissa för stationskarlsgruppen bestämda ordinarie arvoden

icke för dem förekomma.

Vad angår extra ordinarie avlöningsklassen VII, omfattande tjänstekategorien

bromsare, så finnes för närvarande icke någon mot dessa tjänstemän svarande ordinarie

befattningsgrupp. Innan dylik tjänsteman befordras till ordinarie — såsom stationskarl

— måste han ock enligt gällande bestämmelser hava förrättat tjänst i sistnämnda

befattning. Skulle han emellertid av någon anledning vid ordinarieblivandet

kvarstå i avlöningsklass VII såsom extra ordinarie tjänsteman, bör han, enligt kommissionens

förmenande, vid bestämmande av det ordinarie arvodet betraktas så, som

om han hade uppflyttats i klass VI vid den tidpunkt, då han börjat göra regelbunden

tjänst i någon till sistnämnda klass hörande tjänstegrupp. Avlöningsklassen VII kan

därför uteslutas ur jämförelseskalan.»

Efter att hava påpekat vissa mindre betydande skiljaktigheter i

kommissionens förslag i förhållande till den av 1914 års kommitté uppgjorda

jämförelsetabellen, fortsätter kommissionen sålunda.

»Ännu ett förhållande är att beakta vid fastställandet av reglerna för en

jämförelse mellan avlöningarna å extra ordinarie och ordinarie stat. För den extra

ordinarie personalen inträder löneförhöjning vid ingången av det kalenderkvartal, som

följer näst efter det, varunder vederbörligt antal tjänstår uppnåtts. Beträffande

ordinarie tjänstemän gäller åter, att högre arvode kan tillträdas endast vid början av

kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd. Då

det sålunda kan inträffa, att en person, vilken exempelvis den 1 oktober visst år

konstituerats till ordinarie befattningshavare, samtidigt skulle hava erhållit löneförhöjning,

därest han kvarstått å extra ordinarie stat, synes det kommissionen riktigast, att

man ifråga om vederbörandes avlöningsförmåner på extra ordinarie stat räknar med

den avlöning, beräknad efter helt år, som skulle hava utgått från tiden för ordinarieblivandet,

därest tjänstemannen kvarstått på icke ordinarie stat. Ett annat sätt, som

av järnvägsstyrelsen tillämpats, är att alltid räkna med de avlöningsförmåner, vederbörande

som extra ordinarie uppburit den 1 januari det år, varunder befordran ägt

rum. Då vissa ojämnheter synas ofrånkomligt förenade med vartdera systemet, men

det förra mest torde stå i överensstämmelse med principen att i varje fall undvika

avlöningsminskning för den enskilda tjänstemannen vid övergången till ordinarie stat,

har kommissionen ansett riktigast att föreslå den verkliga tidpunkten för befordran

såsom bestämmande härvidlag. Detta överensstämmer även med vad som föreslagits

av 1914 års kommitté och har av järnvägsstyrelsen i dess yttrande över nämnda

kommittés utlåtande lämnats utan anmärkning.

Beträffande de undantagsfall, då personer befordrats till ordinarie anställning

utan att förut hava varit antagna i extra ordinarie tjänst, delar kommissionen den

r

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

av 1914 åra kommitté uttalade meningen att vid jämförelsen vederbörandes avlöningsförmåner

å icke ordinarie stat böra omföras till det belopp, vartill avlöningen skulle

hava uppgått per månad under förutsättning av full tjänstgöring enligt för vederbörande

bestämd dags- eller månadsavlöning och således utan hänsyn till ackords-,

övertids- eller annan dylik ersättning. Det månatliga belopp, som härvid erhålles,

bör därpå, med tillämpning av ovan utvecklade regler, läggas till grund för bestämmande

av vederbörandes ordinarie arvode.

Med tillämpning av vad sålunda utvecklats har kommissionen beträffande de

särskilda avlöningsklasser, undantagandes klass VII, av extra ordinarie tjänstemän,

som äro upptagna i de av järnvägsstyrelsen senast fastställda avlöningsbestämmelserna

för dylik personal, uppgjort nedanstående jämförelsetabell, avsedd att i allmänhet

tillämpas vid den ifrågasatta regleringen.

Avlöningsklass i extra ordinarie tjänst

Månadsavlöning såsom extra ordinarie

å ort tillhörande grupp

Mot-

svarande

ordinarie

arvode.

A

B

C

D

E

I

V erkstadsmästare

utgörande

165

160

155

150

_

1,500

»

180

175

170

165

—

1,500

II

Verkstadsförmän

utgörande

135

130

125

120

_

1,200

»

150

145

140

135

—

1,200

III

Lokomotivreparatörer, elektriska

understigande

130

127

123

123

119

1,020

reparatörer, signalreparatö-

utgörande

130

127

123

123

119

1,140

rer, maskinister vid elek-

»

140

137

133

133

129

1,260

triska kraft- eller belysnings-

»

150

147

143

143

139

1,380

centraler

IV

Vagnreparatörer, ledningsrepa-

understigande

115

112

108

104

100

900

ratörer, gasverksförmän, kran-

utgörande

115

112

108

104

100

1,020

skötare vid kollossningskran

»

125

122

118

114

no

■ 1,020

»

135

132

128

124

120

1,140

»

145

142

138

134

130

1,260

V

Pörrådsförmän, maskin- och

understigande

115

112

108

104

100

900

pannskötare, lokomotiveldare,

utgörande

115

112

108

104

100

1,020

elektriska underreparatörer,

»

120

117

113

109

105

1,020

signalunderreparatörer

»

125

122

118

114

no

1,020

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

KungJ. May.ts Nåd. Proposition Nr 160.

Avlöningsklass i extra ordinarie tjänst

Månadsavlöning såsom extra ordinarie

å ort tillhörande grupp

Mot-

svarande

ordinarie

arvode.

A

B

C

D

E

VI

Banvakter, banarbetare, elek- triska grovarbetare, träd- gårdsarbetare, vagn- och stall- karlar, gasverksarbetare, för- rådsvakter, ledningsvakter,

portvakter andra än nedan

nämnda, vaktmästare, natt- vakter, stationskarlar, kon- torsvakter, notisbärare, tele- grambud

understigande

utgörande

»

»

no

no

115

120

107

107

112

117

103

103

108

113

99

99

104

109

95

95

100

105

840

900

960

1,020

vn

Manliga kontorsbiträden, port- vakter å l:a klassens station

eller vid verkstad

understigande

utgörande

115

115

120

112

112

117

108

108

113

104

104

109

100

100

105

900

1,020

1,020

Av kommissionen har uppgjorts en särskild tablå, utvisande de

sammanlagda avlöningsförmånerna, för år räknat, i extra ordinarie och

i ordinarie tjänst enligt de i kommissionens utlåtande angivna grunderna.

Ifrågavarande tablå torde såsom bilaga 1 få åtfölja detta protokoll.

I likhet med vad järnvägsstyrelsen i sitt yttrande av den 14 april 1916 föreslagit

har kommissionen ansett, att regleringen borde avse tjänstemän tillhörande

de åldersklasser, som icke vid tidpunkten för regleringen uppnått det högsta för

innehavande befattning stadgade arvodet. Vid sådan förhållande har det icke synts

kommissionen behövligt eller lämpligt att bestämma någon viss tidpunkt, vid vilken

vederbörande tidigast skulle hava befordrats till ordinarie, för att kunna inbegripas

i regleringen.

Beträffande kostnaderna för en reglering, sådan kommissionen ifrågasatt, har

kommissionen, med ledning av tidigare utav järnvägsstyrelsen gjorda beräkningar,

ansett dessa kostnader komma att uppgå till högst 75,000 kronor för vart och ett av

åren 1917—1920, varefter det årliga beloppet småningom komme att minskas, så att

efter år 1926 ingen särskild kostnad bleve för ändamålet erforderlig.

Med stöd av vad kommissionen sålunda anfört har kommissionen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels antaga en tilläggsbestämmelse till nu gällande avlöningsreglemente

för tjänstemän vid statens järnvägar av följande lydelse:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

»Tjänsteman av lägre grad, som vid konstituerandet till första ordinarie

befattning vid statens järnvägar erhållit en avlöning, understigande

hans avlöningsförmåner inom verket såsom icke ordinarie, må, i enlighet

med av Kungl. Magt utfärdade närmare bestämmelser, räknat från och

med den 1 januari 1917, av järnvägsstyrelsen tilldelas det arvode, som

han vid sistnämnda tidpunkt skulle hava uppburit i då innehavd ordinarie

befattning, därest vid hans konstituerande till första ordinarie tjänst

iakttagits, att någon avlöningsminskning icke bort ifrågakomma. Befattningshavarens

avlöning såsom icke ordinarie skall därvid beräknas till

det belopp, som han skulle hava uppburit från tidpunkten för ordinarieblivandet,

därest han kvarstått å icke ordinarie stat»,

dels och bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med de av kommissionen angivna grunder, utfärda de närmare föreskrifter

i ämnet, som kunde befinnas erforderliga.

Järnvägsstyrelsen har, på grund av remiss, den 22 februari 1917 Jämvägsyttrat

sig i anledning av kommissionens förslag och därvid anfört, att 8tyiel8enstyrelsen,

som beretts tillfälle att genom representanter samråda med

kommissionen under dess behandling av förevarande ärende, vid slutlig

granskning av förslaget ansett sig böra instämma i de av kommissionen

framlagda grunderna för ifrågavarande reglering. Förslaget avveke väl,

enligt vad styrelsen framhåller, i vissa delar från det under år 1916

föreliggande, om än i stort sett i realiteten skillnaden vore ringa, men

syntes styrelsen av principiella skäl företräde böra lämnas det nu senast

framlagda förslaget.

En reglering av de ojämnheter i avlöningshänseende, som enligt den Departamentsnu

av mig lämnade redogörelsen föreligga beträffande åtskilliga ordinarie chefen''

befattningshavare inom de lägre tjänstemannagrupperna vid statens järnvägar,

synes mig av billighetsskäl vara i hög grad påkallad. Det låter

sig nämligen icke förneka, att därest, såsom tidigare inom järnvägsförvaltningen

i flera fall skett, en tjänsteman vid övergången från icke

ordinarie till ordinarie tjänst erhållit minskning i sina sammanlagda avlöningsförmåner,

denne tjänsteman med visst fog kan anse sig mindre

gynnad än den, som i enlighet med senare tillämpade principer fått

börja med ett förhöjt ordinarie arvode. Att man, med användande av

den möjlighet härtill, som förefinnes på grund av lydelsen utav § 4 mom.

4 i avlöningsreglementet, söker undvika avlöningsminskning vid en

tjänstemans överförande till ordinarie befattning, då sådan minskning

till följd av vederbörandes ålder i tjänsten eller andra omständigheter

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

eljest skulle inträffa, torde få anses naturligt. Ett dylikt förfaringssätt

innebär ej heller något ståndpunktstagande till frågan om vilket förhållande,

som kan anses önskvärt mellan avlöningsskalorna för extra

ordinarie och för ordinarie tjänstemän. Då man emellertid, såsom synes

mig riktigt, numera börjat tillämpa principen, att vederbörande icke skall

lida någon ekonomisk förlust genom ordinarieblivandet, torde full rättvisa

kräva, att man låter samma system även komma till uttryck i fråga

om de äldre befattningshavare, som konstituerats till ordinarie tjänstemän

med en avlöning, understigande deras inkomster såsom icke ordinarie.

Endast härigenom kan en tillfredsställande likställighet uppnås, och då

riksdagen, såsom jag nyss omnämnt, godkänt en reglering av liknande

innebörd för vissa tjänstemän vid telegrafverket, tvekar jag därför icke

att föreslå, att den nu för statens järnvägars del framkomna regleringsfrågan

även måtte erhålla sin lösning.

Mot det av 1915 års kommission utarbetade och av järnvägsstystyrelsen

granskade systemet för ojämnheternas avhjälpande har jag icke

funnit anledning till erinran, utan synas mig de framlagda grunderna

för jämförelse mellan avlöningarna såsom icke ordinarie och såsom ordinarie

vara väl avvägda. Då full enighet härutinnan är rådande mellan

kommissionen och järnvägsstyrelsen, torde det vara obehövligt att nu

närmare ingå på detaljerna i systemet. Med hänsyn till möjligen uppkommande

speciella frågor vid tillämpningen, synes det mig emellertid

önskvärt, att riksdagen, såsom av kommissionen och järnvägsstyrelsen

ifrågasatts, med godkännande allenast av huvudgrunderna för regleringen

bemyndigade Kungl. Maj:t att utfärda närmare föreskrifter i

ämnet.

Den tidpunkt, från vilken regleringen må anses äga rum, synes

mig, i överensstämmelse med vad kommissionen föreslagit, lämpligen

böra bestämmas till den 1 januari 1917.

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels antaga en tilläggsbestämmelse till förnyade

avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar

av följande lydelse:

»Tjänsteman av lägre grad, som vid konstituerandet

till första ordinarie befattning vid statens järnvägar

erhållit en avlöning, understigande hans avlöningsförmåner

inom verket såsom icke ordinarie, må,

i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade närmare be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition Nr 160.

stämmelser, räknat från och med den 1 januari 1917,

av järnvägsstyrelsen tilldelas det arvode, som han vid

sistnämnda tidpunkt skulle hava uppburit i då innehavd

ordinarie befattning, därest vid hans konstituerande

till första ordinarie tjänst iakttagits, att någon

avlöningsminskning icke bort ifrågakomma. Befattningshavarens

avlöning såsom icke ordinarie skall därvid

beräknas till det belopp, som han skulle hava

uppburit från tidpunkten för ordinarieblivandet, därest

han kvarstått å icke ordinarie stat»;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig

överensstämmelse med de av mig förordade grunder,

utfärda de närmare föreskrifter i ämnet, som kunna

befinnas erforderliga. .

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition i ärendet avlåtas till riksdagen

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

KungI. May.ts Nåd. Proposition Nr ICO.

Bil. 1.

Tablå utvisande sammanlagda avlöningsförmånerna, för år räknat, i extra ordinarie och

i ordinarie tjänst enligt de i utlåtandet angivna grunder.

Avlöningsklass och befattning

såsom extra ordinarie

Avlöning, för år räknat, såsom extra

ordinarie å ort tillhörande Grupp:

Avlöning såsom ordinarie (arvode, ersätt- ning för bostad och bränsle samt

beklädnadsersättning) å ort

tillhörande grupp:

Tjänstår

såsom e. o.

A

B

C

D

E

A

B

C

B

E

I

V erkstadsmästare

0—3

1,980

1,920

1,860

1,800

|

} 2,220

2,145

2,070

1,995

1,920

efter 3

2,160

2,100

2,040

1,980

—

I

II

Verkstadsförman

0—3

1,620

1,560

1.500

1.440

1

} 1.800

1,740

1,680

1,620

1,560

efter 3

1,800

1,740

1.680

1.620

—

1

III

Lokomotivreparatör, elek-

0- 1

1,320

1,284

1,236

1,236

1,188

.

frisk reparatör, signal-

1— 3

1,380

1,344

1,296

1,296

1,248

1 1,548

1,497

1,446

1,395

1,344

reparatör, maskinist vid

3- 6

1,440

1,404

1,356

1,356

1,308

elektrisk kraft- eller be-

lysningscentral

6— 9

1,560

1,524

1,476

1,476

1,438

1,716

1,659

1,602

1,545

1,488

9—12

1,680

1,644

1,596

1,596

1,548

1,884

1,821

1,758

1,695

1,632

efter 12

1,800

1,764

1,716

1,716

1,668

2,052

1,983

1,914

1,845

1,776

IV

Vagnreparatör, lednings-

0- 1

1,260

1,224

1,176

1,128

1,080

| 1,380

1,335

1,290

1,245

1,200

reparatör, gasverksför-

1— 3

1.320

1,284

1,236

1,188

1,140

man, kranskötare vid

3— 6

1,380

1,344

1,296

1,248

1,200

|

lcollossningskran

6— 9

1,500

1,464

1,416

1,368

1,320

1 1,540

1,490

1,446

1,395

1,344

9-12

1,620

1,584

1,536

1,488

1,440

1,660

1,610

1,602

1,545

1,488

efter 12

1,740

1,704

1,656

1,608

1,560

1,780

1,730

1,730

1,695

1,632

V

Förrådsfönnan, maskin-

0— 1

1,200

1,164

1,116

1,068

1,020

och pannskötare, loko-

1— 3

1,260

1,224

1,176

1,128

1,080

1 1,380

1,335

1,290

1,245

1,200

motiveldare, elektrisk

3— 6

1,320

1,284

1,236

1,188

1,140

1

underreparatör, signal-

6— 9

1,380

1,344

1,296

1,248

1,200

1

underreparatör

‘)(1,5481

‘XI,497)

]

9-12

1,440

1.404

1,356

1,308

1,260

r

> 1,446

1,395

1,344

[ 1,540

1,490

I

efter 12

1,500

1,464

1,416

1,368

1,320

J

B Siffran inom parentes avser förräldsfönnan, för vilken maximibeloppet av bostadsersättning är högre.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 100.

17

Avlöningsklass och befattning

såsom extra ordinarie

Avlöning, för år räknat, såsom extra

ordinarie å ort tillhörande grupp:

Avlöning såsom ordinarie (arvode, ersätt- ning för bostad och bränsle samt

beklädnadsersättning) å ort

tillhörande grupp:

Tjänstår

såsom e. o.

A

B

0

1)

E

A

B

C

1)

E

VI

Banvakt, banarbetare, elek- trisk grovarbetare, träd- gårdsarbetare, vagn- och

stallkarl, gasverksarbe- tare, förrådsvakt, led- ningsvakt, portvakt

annan än nedan nämnd,

vaktmästare, nattvakt,

stationskarl, kontors- vakt, notisbärare, tele- grambud

0- 1

1- 3

3— 6

6— 9

9-12

efter 12

1,140

1,200

1,260

1,320

1,380

1,440

1,104

1,164

1.224

1,284

1,344

1,404

1,056

1,116

1,176

1,236

1,296

1,356

1,008

1,068

1,128

1,188

1,248

1,308

960

1,020

1,080

1,140

1,200

1,260

l1) (1,266;

[ 1,296

I1) (1,350)

l 1,380

pa,434)

{ 1,464

l'')(l,510)

I 1,540

''XI,224)

1,254

‘XI,305)

1,335

‘XI,386)

1,416

‘XI,460)

1,490

''XI,182)

1,212

''XI,260)

1,290

‘XI,338)

1,368

‘)(1,416)

1,446

‘XI,140)

1,170

'';(1,215)

1,245

1)(1,290)

1.320

'')(1,365)

1,395

1

‘XI,098)

1,128

•)(1,170)

1,200

''XI,212)

1,272

‘)(1,314)

1,344

VI

Manligt kontorsbiträde,

0- 1

1,140

1,104

1,056

1,008

960

portvakt å l:a klass

1— 3

1,200

1,164

1,116

1,068

1,020

station eller vid verkstad

3- 6

1,260

1,224

1,176

1,128

1,080

1,380

1,335

1,290

1,245

1,200

6— 9

1,320

1,284

1,236

1,188

1,140

9-12

1,380

1.344

1,296

1248

1200

I

I 1.548

1,497

1,446

1.395

1.344

efter 12

1,440

1,404

1,356

1,308

1,260

1) Siffran inom parentes avser banvakt, vilken uppbär 30 kr. lägre beklädnactsersättning.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 136 höft. (Nr 160.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:234 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående regler'' för bestämmande av begynnelsearvodet för vissa ordinarie befattningshavare vi s. 18 i texten
  2. SU 1917:144 Statsutskottets utlåtande Nr 144 s. 20 i texten