Angående tillfälligt lönetillägg åt viss personal vid statens järnvägar
1917-03-09 · 42 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 38 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:166, Angående tillfälligt lönetillägg åt viss personal vid statens järnvägar
Dokumentets text
Kung!. Mqj.ts Nåd. Proposition Nr 166.
1
Nr 166.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
tillfälligt lönetillägg åt viss personal vid statens järnvägar;
given Stockholms slott den 9 mars 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Knngl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
l:o) att, med ändring av riksdagens beslut angående tillfälligt lönetilllägg
åt viss personal av lägre grad vid statens järnvägar, i vad detsamma
avser dylikt lönetillägg för år 1917, antaga följande bestämmelser i ämnet:
Till nedan angivna ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar med
i efterföljande tabell upptagna arvoden må under vartdera av åren 1917
och 1918 av statens järnvägars trafikmedel utgå tillfälligt lönetillägg
enligt nedanstående grunder:
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 141 höft. (Nr 166.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Tillfälligt lönetillägg till tjänsteman, placerad å ort, där ersätt- Tillfälligt löneningen
för bostad och bränsle utgår med 20 % av arvodet. tillägg till
Arvode.
Grupp I
| Grupp II
Grupp III
Grupp IV
Grupp V
Manlig tjänsteman w
lägre grad — med
undantag av grupp 5
— vilken åtnjuter
Kvinnlig
tjänsteman
av lägre
grad
Manlig tjänsteman a\
högro grad, vilken
åtnjuter
Kvinnlig
tjänsteman
av högre
grad
Vaktmästare hos
j ärn vägsstyr els en,
vilken åtnjuter
1
jbostad och! ersättning
j bränsle in för bostad
natura och bränsle
(uppbär er- sättning för
bostad och
bränsle)
bostad och
bränsle in
natura
ersättning
för bostad
och bränsle
(uppbär er- sättning för
bostad och
bränsle)
bostad och
bränsle in
natura
ersättning
för bostad
och bränsle
720 ...............
_
190
780 ..............
—
190
—
_
_
840 ..............
160
190
190
—
—
—
160
180
900 ............
185
220
220
—
—
_
_
960 ...............
, 200
240
240
—
—
—
160
180
1,020 ...............
220
260
220
—
—
_
_
1,080 ...............
—
260
—
—
—
200
120
140
1,140...............
220
260
190
—
—
_
_
1,200 ..............
185
220
—
—
—
200
90
no
1,260 ...............
140
165
—
—
—
_
-
1,380 ............
120
140
—
—
_
_
1,500 ............
105
120
—
170
200
150
_
1,800 ...............
105
120
—
170
200
100
_
_
2,100...............
105
120
—
170
200
50
__
_
2,400 ...............
105
120
—
200
240
—
_
2,700 ...............
105
120
—
200
240
—
_
_
3,000 ...............
105
120
—
200
240
_
_
_
3,300 ..............
—
—
—
150*)
180*)
-
—
—
*> tjänsteman i järnvägsstyrelsen, för vilken begynnelsearvodet enligt avlöningsreglementet är bestämt
till 3,300 kronor, är dock undantagen från åtnjutande av tillfälligt lönetillägg.
För tjänsteman med undantag av vaktmästare hos järnvägsstyrelsen
— placerad å ort, där ersättningen för bostad och bränsle bestämts
till respektive 25, 30, 35 eller 40 procent av arvodet, utgår tillfälligt
lönetillägg, vare sig tjänstemannen tilldelats fri bostad med bränsle
eller uppbär kontant ersättning därför, med respektive 5, 10, 15 och 20
procent högre belopp än som enligt ovanstående tabell skulle hava till
-
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ICO.
kommit tjänstemannen, därest han varit placerad a ort, där ersättning
för bostad och bränsle utgår med 20 procent av arvodet. Uppkommande
brutet krontal avrundas därvid uppåt.
2:o) att medgiva, att i de fall, då den enligt §§ 2 och 9 i förnyade
avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar bestämda
ersättningen för bostad och bränsle till följd av i samma reglemente
stadgad begränsning utgår, vad styrelsens tjänstemän beträffar
med lägre belopp än 40 procent av arvodet och vad tjänstemän vid
distrikten angår med lägre belopp än de för respektive ortsgrupper
bestämda procenttalen 20, 25, 30, 35 eller 40 procent av arvodet, må
för åren 1917 och 1918 utgå ett tillfälligt tillägg till samma ersättning
med
för eldare, portvakt vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnskötare
samt tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare
ett belopp, motsvarande skillnaden mellan den sålunda begränsade
ersättningen, å ena sidan, och, å andra sidan, samma ersättning,
beräknad till fullt det procenttal av vederbörandes arvode, som finnes
bestämt för den ort, där tjänstemannen är stationerad; samt
för annan tjänsteman med 100 kronor, varvid för dylik tjänsteman
dock skall iakttagas, att det sammanlagda beloppet av den enligt av•
löningsreglementet utgående ersättningen för bostad och bränsle samt
nu ifrågavarande tillägg till samma ersättning icke må, allt efter den
ort, där vederbörande är placerad, överskrida stadgat procenttal av
arvodet;
3:o) samt att medgiva, att till tjänsteman, som enligt § 12 i gällande
avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar uppbär dyrortstillägg,
må under vartdera av åren 1917 och 1918 utgå en tillfällig förhöjning
av dyrortstillägget med 40 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 9
mars 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
Under de senaste åren har, i enlighet med riksdagens medgivande,
utgått tillfälligt lönetillägg till viss ordinarie personal vid statens järnvägar.
Sålunda medgav 1914 års senare riksdag, i anledning av inom riksdagen
väckta motioner om tilldelande av dyrtidstillägg åt åtskilliga tjänstemän
av lägre grad vid statens järnvägar, att tillfälligt lönetillägg i enlighet
med ett av 1914 års kommitté för reglering av vissa löneförhållanden
vid statens järnvägar avgivet förslag finge under år 1915 utgå till vissa
lågt avlönade grupper bland ifrågavarande befattningshavare.
I enahanda omfattning medgavs tillfälligt lönetillägg av 1915 års
riksdag för år 1916.
Efter inhämtande av yttranden i ärendet från nyssnämnda kommitté
samt järnvägsstyrelsen, föreslog Kungl. Maj:t i avgiven proposition 1916
5
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 166.
års riksdag beviljande för år 1917 av ett delvis förhöjt och efter ändrade
grunder utgående tillfälligt lönetillägg.
Med anledning härav medgav riksdagen (skrivelse nr 197),
dels att till nedannämnda ordinarie tjänstemän av lägre grad vid
statens järnvägar finge under år 1917 av statens järnvägars trafikmedel
utgå tillfälligt lönetillägg med följande belopp nämligen
a) till tjänsteman, vilkens arvode icke överstege 1,020 kronor och
som därjämte uppbure kontant ersättning för bostad och bränsle, 180
kronor;
b) till tjänsteman, tillhörande lägsta avlöningsgruppen (arvode 840
—1,140 kronor), vilkens arvode icke överstege 1,020 kronor och som
därjämte innehade bostad in natura, 160 kronor;
c) till tjänsteman, tillhörande högre avlöningsgrupp än som i b)
sägs, vilkens arvode icke överstege 1,020 kronor och som därjämte
innehade bostad in natura om högst ett rum och kök eller en därmed
likvärdig lägenhet om två rum ock kök, 160 kronor;
d) till tjänsteman, tillhörande högre avlöningsgrupp än som i b)
sägs, vilkens arvode icke överstege 1,020 kronor och som därjämte
innehade bostad in natura av högre storlek än som i c) angivits, 120
kronor;
e) till tjänsteman, vilkens arvode överstege 1,020 men icke 1,140
kronor och som därjämte uppbure kontant ersättning för bostad och
bränsle, 140 kronor;
f) till tjänsteman, vilkens arvode överstege 1,020 men icke 1,140
kronor och som därjämte innehade bostad in natura, 120 kronor;
g) till tjänsteman, vilkens arvode överstege 1,140 men ej 1,380
kronor och som därjämte uppbure kontant ersättning för bostad och
bränsle, 110 kronor;
h) till tjänsteman, vilkens arvode överstege 1,140 men icke 1,380
kronor och som därjämte innehade bostad in natura, 90 kronor;
i) till tjänsteman, vilkens arvode överstege 1,380 men icke 1,500
kronor och som därjämte uppbure kontant ersättning för bostad och
bränsle, 80 kronor; samt
j) till tjänsteman, vilkens arvode överstege 1,380 men icke 1,500
kronor och som därjämte innehade bostad in natura, 60 kronor;
dels ock att till de ordinarie tjänstemän av lägre grad vid statens
järnvägar, vilkas arvode icke överstege 1,500 kronor, finge förutom det
tillfälliga lönetillägg, vilket förut för år 1916 beviljats, av statens järnvägars
trafikmedel under samma år utgå halva det belopp, varmed löne
-
6
Framställningar
om
lönetillägg.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
tillägget enligt de ovan angivna, för år 1917 antagna grunder kunde
överskjuta det för år 1916 utgående lönetillägget.
Innan jag övergår till nu föreliggande framställningar ock yttranden i
detta ämne, tillåter jag mig att erinra om, hurusom Kungl. Maj:t den
17 december 1915 uppdragit åt en särskild kommission att företaga
undersökning, huruvida gällande avlöningsreglementen för tjänstemän
vid statens järnvägar, postverket, telegrafverket, statens vattenfallsverk
och tullverket kunde ersättas av i huvudsak gemensamma avlöningsbestämmelser
för samtliga nämnda verk, samt, därest kommissionen ansåge
detta vara förhållandet, avgiva de förslag till dylika gemensamma
bestämmelser, kommissionen funne sig böra föreslå. Beträffande det pågående
arbetet för en lönereglering åt statsbanepersonalen förordnade
Kungl. Maj:t samtidigt, att förenämnda 1914 års kommitté vid lämplig
tidpunkt borde avsluta sitt arbete och dess utredningar ställas till förfogande
av ifrågavarande 1915 års kommission.
Sedan 1914 års kommitté därefter anmält, att dess arbete fortskridit
så långt, att detsamma kunde avslutas och resultatet därav ställas till
förfogande av 1915 års kommission, föreskrev Kungl. Maj:t den 29 september
1916, att 1914 års kommitté på nyss angivet sätt skulle upphöra
med sin verksamhet.
I gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 oktober 1916 hava
nu Svenska järnvägsmannaförbundet och Sveriges lokomotivmannaförbund
gjort framställning om provisorisk lönereglering för statens järnvägars
personal. Förbundens hemställan innebär, att Kungl. Maj:t i
proposition till 1917 års riksdag måtte föreslå en sådan förhöjning av
nu utgående arvoden, att densamma åtminstone något så när må uppväga
det sedan senaste lönereglering reducerade penningvärdet, ävensom att
denna förhöjning måtte tillämpas från och med den 1 januari 1917
samt utgå intill dess den definitiva löneregleringen må komma att träda
i kraft.
Därjämte har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 31 oktober 1916 påyrkat,
att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att förslag angående
tillfälligt lönetillägg för år 1918 till tjänstemän av högre och lägre grad
vid statens järnvägar måtte föreläggas 1917 års riksdag. Samtidigt har
styrelsen framhållit det för personalen ogynnsamma förhållandet, att de
tjänstemän, som pensioneras innan en definitiv lönereglering kommer till
stånd, icke få i pensionshänseende tillgodoräkna sig det tillfälliga lönetillägget,
på grund varav styrelsen ansett önskvärt, att en anordning
måtte komma till stånd, som i möjligaste mån undanröjde sagda olägenhet.
7
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 166.
Över ifrågavarande framställningar har yttrande infordrats från förenämnda
1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser
vid kommunikationsverken in. fl. verk.
I skrivelse den 16 december 1916 har kommissionen med anledning
härav framlagt förslag angående provisoriska åtgärder till förbättrande
av avlöningsförhållandena för viss ordinarie personal vid statens
järnvägar.
Kommissionen anför därvid till en början följande:
»Vad först angår behovet i och för sig av förbättrade avlöningsvillkor för
den lägst avlönade järnvägspersonalen, är att märka, att till grund för nu gällande
avlöningsreglemente vid statens järnvägar, vilket senast förnyats den 30 juni 1916,
ligger ett beslut av 1907 års riksdag. Detta riksdagsbeslut stöder sig å sin sida
på utredningar, verkställda av en den 30 januari 1906 tillsatt kommitté, vilken den
18 februari 1907 avgav förslag i ämnet. De uppgifter angående levnadskostnader
m. m., som stodo nämnda kommitté till buds, hänförde sig i allmänhet icke till
ett senare år än 1905, vilket års prisförhållanden sålunda i stort sett kunna anses
grundläggande för den nu gällande i avlöningsreglementet uttryckta lönenivån
för den ordinarie statsbanepersonalen. Efter år 1907 vidtagna ändringar i sagda
reglemente hava nämligen icke rubbat detta förhållande, utan hava huvudsakligen
avsett inpassande i löneskalan av nytillkomna ordinarie befattningar o. dyl.
Till följe! av den prisstegring å alla områden, som ägt rum sedan år 1905,
förelåg därför redan vid tillsättandet av 1914 års järnvägslöneregleringskommitté
ett trängande behov av lönereglering för särskilt de lägst avlönade grupperna
bland den ordinarie statsbanepersonalen. Detta framhölls av föredragande departementschefen
vid kommitténs tillsättande och har därefter vid upprepade
tillfällen åter påpekats, då fråga varit om beredande av tillfällig löneförbättring
åt nämnda personal.»
Sedan kommissionen erinrat därom, att den lönereglering, som
ställdes i utsikt i och med tillsättandet av 1914 års kommitté, måst
uppskjutas längre än som från början beräknades, anför kommissionen
vidare:
»Behovet av snara åtgärder till förbättrande av avlöningsförhållandena för nu
ifrågavarande personal torde därför i och för sig icke kräva ytterligare motivering.
För kommissionen, som har till huvudsaklig uppgift att bedöma de till densamma
hänskjutna avlöningsfrågorna ur synpunkten av att söka åstadkomma likformiga
bestämmelser vid de olika verken, har emellertid en annan omständighet
därjämte trätt i förgrunden. Kommissionen har redan i början av sitt arbete
fäst sin uppmärksamhet vid det förhållandet, att under det löneregleringar samtidigt,
eller år 1907, företogos för såväl statens järnvägar som för post- och telegrafverken,
de båda sistnämnda verkens avlöningsbestämmelser därefter i väsentlig
omfattning ånyo undergått reglering så sent som åren 1913 respektive 1912. För
1915 års
kommissionsförslag
till
lönetillägg.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
statens järnvägars vidkommande gäller däremot ännu, om man bortser från det
under de senaste åren utgående tillfälliga lönetillägget, den reglering, som fastställdes
år 1907. Denna omständighet, att gällande avlöningsbestämmelser för
statens järnvägars personal äro av så väsentligt tidigare datum än för de nämnda
övriga verken, innebär enligt kommissionens förmenande, att statsbanepersonalen
vid jämförelse med tjänstemännen inom närliggande grenar av statsförvaltningen
måste anses intaga en i viss mån efterbliven och missgynnad ställning. Rättvisan
synes under sådana förhållanden kräva ett vidtagande snarast möjligt av åtgärder,
vilka beteckna ett steg framåt i löneavseende för järn vägspersonalen till närmare
likställighet med de senare reglerade verken.
Då nu fråga uppkommit om en genomgripande revision av gällande bestämmelser
rörande tillfälligt lönetillägg vid statens järnvägar, har det därför synts
kommittén böra tagas under övervägande, huruvida icke bestämmelser i nyss
angivna riktning och sålunda avseende en verklig om ock endast provisorisk
löneförbättring i större utsträckning borde åstadkommas för statsbanepersonalen.
Det synes emellertid vara av vikt att klargöra, vilka principer, som böra
vara de ledande vid företagandet av dylika provisoriska åtgärder, avseende allenast
ett av de verk, vilkas avlöningsförhållanden äro föremål för kommissionens utredningar.
I betraktande av att, såsom nyss framhållits, huvudsyftet med kommissionens
tillsättande varit att söka åstadkomma enhetlighet mellan de i de olika
avlöningsreglementena innehållna bestämmelserna, finner kommissionen det vara
angeläget, att man på det föreberedande stadium, vari denna fråga ännu befinner
sig, i möjligaste mån undviker att genom ändringar i gällande avlöningsbestämmelser
binda den framtida handlingsfriheten i hithörande avseenden.
Vidare är det enligt kommissionens förmenande uppenbart, att sådana faktorer,
som i lika mån kunna anses påkalla ekonomisk förbättring för tjänstemän
inom samtliga statens verk eller vissa grupper av dessa, icke böra föranleda till
provisoriska åtgärder beträffande allenast ett av samma verk. Härmed åsyftas huvudsakligen
de av världskriget framkallade abnorma prisstegringarna på alla områden.
Kommissionen har därför uttryckligen velat betona, att de provisoriska förbättringar
för viss järnvägspersonal, som kommissionen här nedan föreslår, icke på något
sätt bestämts efter de på grund av kriget rådande dyrtidsförhållandena. Till motvägande
av dessa den senaste tidens prisstegringar har av riksdagen beviljats
krigstidshjälp, utgående bland annat till befattningshavare vid samtliga de av
kommissionens arbete berörda verken, och har därjämte ställts i utsikt förslag
till 1917 års riksdag om en betydande utvidgning av ifrågavarande krigstidshjälp.
Syftet med de åtgärder, som nu enligt kommissionens åsikt böra företagas i avseende
å järnvägspersonalens avlöningsförhållanden, är däremot, såsom av det
ovanstående torde framgå, att, i den mån sådant kan ske utan föregripande av
lönefrågans vidare behandling, lämna ifrågavarande personal, särskilt inom de lägre
tjänstegraderna, en efter mera normala förhållanden beräknad ekonomisk förbättring
i avvaktan på den definitiva lönereglering, som måst uppskjutas längre än
vad som från början varit avsett. Härvid bör man dock, för undvikande av nya
rubbningar i det inbördes förhållandet mellan de olika verken, icke överskrida
den avlöningsnivå, som skulle hava uppnåtts, därest järnvägspersonalens avlöningar
reglerats samtidigt med senare skedda löneregleringar vid de andra kommunikationsverken.
Största betydelsen i sådant avseende bör enligt kommissionens förmenande
tilläggas löneregleringen av år 1913 för postverket, vilken är den närmast
före krigsutbrottet genomförda löneregleringen för något av dessa verk.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 1(16.
De omständigheter,
som i
nuvarande liige böra verka bestämmande för de
åtgärder, vilka kunna vidtagas i föreliggande fråga, äro sålunda väsentligen desamma,
som varit avgörande vid beviljandet av det senast beslutade tillfälliga
lönetillägget. Nödvändigheten att undvika åtgärder, som^ föregripa (len slutliga
löneregleringen, samt hänsyn till andra verks avlöningsförhållanden betinga, enligt
kommissionens uppfattning, att man framgår med eu viss försiktighet. Kommissionen
har för sin del funnit den lämpligaste utvägen vara att fortfarande bibehålla
formen av ett tillfälligt lönetillägg för järnvägspersonalen men att samtidigt
omarbeta bestämmelserna för detta tillägg i syfte att de sammanlagda avloningsbeloppen
för jämförbara grupper av personal inom statens järnvägar och särskilt
postverket mer än nu måtte bliva överensstämmande med varandia. I flaga om
de jämförelser mellan olika grupper befattningshavare, som härvid kunna komma
i fråga, har kommissionen icke ansett sig böra pa detta stadium av sitt arbete
gorå något bindande uttalande. Kommissionen har emellertid, i likhet med 1914
års kommitté, till utgångspukt ansett sig kunna taga ett sammanställande av
avlöningarna för, å ena sidan, den stora obefordrade gruppen bland tjänstemän
av lägre grad vid statens järnvägar, stationskarlsgruppen, och å andra sidan
den lägst avlönade gruppen vid postverket eller postvaktmästare och postiljoner.
Likaså har kommissionen beträffande tjänstemännen med högre kompetens inom
-de båda verken ansett sig kunna utgå från ett jämställande av a ena sidan stationsskrivare
respektive förste stationsskrivare vid statens järnvägar, och å andra sidan
manliga postexpeditörer respektive förste postexpeditörer vid postverket. I fråga
om övriga tjänstemannagrupper bland personal såväl av högre som av lägre grad
har kommissionen icke velat framlägga ens några sådana preliminära jämförelser,
men har kommissionen dock låtit sig angeläget vara att tillse, att de tilläggsbelopp,
som föreslås för dylika tjänstekategorier, även stanna inom behöriga gränser
med hänsyn till möjligen blivande sammanställningar av tjänstegrupper tran
olika verk
I förhållande till det av 1916 års riksdag beviljade tillfälliga lönetillägget
utvisar kommissionens förslag åtskilliga avvikelser, vilka äro, en följd av de bär
ovan utvecklade huvudsynpunkterna. Då 1914 års kommitté utarbetade förslag
till nu gällande bestämmelser i ämnet, torde densamma hava utgått från enahanda
synpunkter, som gjorde sig gällande då frågan om tillfälligt lönetillägg först framkom
år 1914, eller att den tillfälliga löneförbättringens tyngdpunkt borde ligga
på de lägsta, nu förekommande arvodena. Detta var en tillämpning av den från
början uttalade grundsatsen, att det framför allt gällde att åstadkomma förbättringar
för dem, vilkas avlöningar närmade sig existensminimum. För 1915 ars
kommission har det, som nämnts, tillika gällt att åstadkomma större likformig
het, särskilt mellan de obefordrade grupperna vid statens järnvägar och postverket
Då nu avlöningarna för dessa grupper visa större skiljaktigheter efter intjänandet
av ett eller flera ålderstillägg än i fråga om begynnelseavlonmgarna,
har följden blivit den, att kommissionen ansett sig böra föreslå eu starkare ökning
av lönetillägget vid de arvoden, som av den obefordrade gruppen uppnäs
efter vissa tjänstår, än vid själva begynnelsearvodet. Härtill kommer, att det hittills
beviljade lönetillägget icke tager någon hänsyn till de särskilda dyrortsforhållandena,
i det att tilläggen utgå med samma belopp å orter, dar levnadskostnaderna
anses billigast, som å orter, där det motsatta förhållandet råder. Kornmissionens
förslag däremot är uppgjort med beaktande av dyrortsförhallandena,
i det att en viss ökning av grundtillägget föreslagits för varje särskild dyrorts
Bihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 141 käft. (Nr 166.) 2
10
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 166.
grupp. Härigenom har vunnits den fördelen, att de sammanlagda avlöningsförmånerna
även å dyrorterna närmare komma att ansluta sig till motsvarande avlöningar
vid postverket, där särskilda dyrortstillägg av annan konstruktion än de
vid statens järnvägar utgående förekomma. I denna fråga anhåller kommissionen
att få påpeka, hurusom olikheterna i dyrortsindelning vid de skilda verken försvåra
riktiga jämförelser. Under det att vid statens järnvägar, där huvudvikten
i dyrortshänseende lagts på den skiftande ersättningen för bostad och bränsle,
antalet ortsgrupper genomgående är fem, växlar antalet dyrortstillägg vid postverket,
så att ortsgrupperna där antingen äro fyra eller allenast tre. Kommissionen
har därför ansett riktigast att i de särskilda fallen jämföra de sammanlagda
avlöningarna huvudsakligen å orter av billigaste och dyraste klass inom de båda
verken. Därvid har kommissionen beträffande högsta dyrort vid statens järnvägar
i förekommande fall ansett sig böra medräkna det egentliga dyrortstillägget av
150 kronor, som utgår till tjänstemän av lägre grad, vilkas arvoden icke överstiga
1,500 kronor och som äro placerade i städer med minst 15,000 invånare samt å
vissa stationer i Stockholmstrakten. Ifrågavarande tillägg uppbäres nämligen,
ehuru icke av alla, så dock av flertalet tjänstemän inom sagda arvodesgräns, vilka
äro placerade å orter, där ersättningen för bostad och bränsle utgår med högsta
belopp, eller 40 % av arvodet.
De nu angivna olikheterna i förening med det förhållandet, att tillägget ansetts
böra utsträckas jämväl till åtskilliga tjänstemannagrupper, vilka förut icke
kommit i åtnjutande därav, nödvändiggöra för statsverkets vidkommande en betydande
förhöjning av det sammanlagda lönetilläggets belopp. För de flesta tjänstemän,
som bliva delaktiga därav, innebär tillägget ock en större eller mindre ekonomisk
förbättring i jämförelse med nuvarande förhållanden. För kommissionen
liksom för 1914 års kommitté har det emellertid varit angeläget att tillse, att
man icke överskrider de gränser, som kunna anses sannolika vid den blivande
definitiva regleringen. Att denna princip kunnat upprätthållas samtidigt med att
en betydande förhöjning föreslagits, beror till största delen på den omläggning
av grunderna för lönetilläggets utgående, som nu utvecklats.
Med hänsyn till den provisoriska karaktären av de anordningar, som nu
föreslås, har kommissionen i fråga om sammanställandet av avlöningsförhållandena,
vid statens järnvägar och postverket icke ansett sig böra räkna med andra förmåner
än avlöningens huvudformer inom de båda verken. I de gjorda jämförelserna
hava sålunda medtagits, vad statens järnvägar beträffar, arvode, ersättning
för bostad och bränsle eller bostad in natura samt dyrortstillägg och, vad postverket
angår, fast avlöning jämte ortstillägg.
Innan kommissionen övergår till en närmare redogörelse för det system,,
kommissionen tänkt sig för det tillfälliga lönetilläggets anordnande samt för de
belopp, som anses skäliga, har kommissionen velat framhålla även följande. Det
förslag, kommissionen utarbetat, har uppgjorts och vidhålles av kommissionen
allenast under den uttryckliga förutsättningen, att icke, genom vidtagande av
ändringar i avlöningsreglementet eller eljest genom åtgärder av något slag vare
sig från järnvägsstyrelsens eller högre myndighets sida, ytterligare fördelar, som
kunna anses inverka på personalens löneställning, under tiden för det provisoriska
tilläggets utgående beredes den personal, som kommer i åtnjutande därav.
Av det föregående framgår, att i denna reservation icke inbegripes det krigstidstillägg
eller den krigstidshjälp, som kan komma att beviljas av statsmakterna,
och vilken ersättning kommissionen förutsätter fortfarande skola komma att utgå
11
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.
vid sidan av det tillfälliga lönetillägget. Däremot avses varjehanda tänkbara åtgärder
av ekonomisk betydelse i fråga om såväl avlöningens huvudformer som
övriga förmåner av ett eller annat slag.
Beträffande den omfattning, vari det tillfälliga lönetillägget bör utgå, anser
kommissionen, att sådant tillägg bör tillkomma samtliga ordinarie tjänsteman av
lägre grad såväl vid järnvägsstyrelsen som vid distrikten. Med den karaktär av
provisorisk lönereglering, tillägget enligt kommissionens förslag erhåller, torde
det nämligen vara riktigast att utsträcka detsamma åtminstone till samtliga de
tjänstekategorier, för vilka den definitiva löneregleringen enligt det åt 1914 års
kommitté lämnade uppdraget huvudsakligen varit avsedd. Därjämte synes emellertid
även vissa kategorier bland tjänstemännen av högre grad nu böra komma
i åtnjutande av sådant lönetillägg. Då 1914 års järnvägskommitté, ehuru principiellt
delande uppfattningen, att även vissa tjänstemän av högre grad^ vore i behov
av omedelbar avlöningsförbättring, icke fann sig kunna föreslå något tillagg
för dessa tjänstemän, berodde detta enligt kommitténs uttalande därpå, att begynnelseaviöningarna
för de lägsta grupperna av dylika tjänstemän inom postverket
och telegrafverket, eller vid postverket postexpeditörerna och vid telegrafverket
assistenterna, för närvarande å billigaste ort vore desamma som för stationsskrivare
och kontorsskrivare vid statens järnvägar, eller 1,800 kronor, Kommissionen
har emellertid ansett sig höra taga hänsyn till clet förhållandet, att
postexpeditörerna enligt § 4 i de till avlöningsreglementet för postverket fogade
särskilda bestämmelserna i verkligheten tilldelas en begynnelseavlöning av 4,000
kronor. Denna anordning förutsätter kommissionen skola tillämpas, intill dess
ny lönereglering träder i kraft. Tillstånd till ett dylikt förfarande har nämligen
senast år 1916 av generalpoststyrelsen i dess förslag till stat for driftkostnader
begärts för en period av ytterligare tre ar. Kommissionen anser sig
därför oförhindrad att föreslå ett tillfälligt lönetillägg även för stationsskrivargruppen,
detta så mycket mer som slutavlöningarna för såväl postexpeditorer
som assistenter för närvarande betydligt överstiga stationsskrivarnes vid statens
järnvägar. Ett lämpligt avvägande torde få anses träffat, om tillfälligt lönetillägg
bestämmes att utgå till samtliga tjänstemän av högre grad vid distrikten, viikas
innehavande arvoden icke överstiga 3,300 kronor. Härigenom kommer bland
annat även den grupp, till vilken stationsskrivare allmännast befordras, eller
förste stationsskrivare m. fl., att i varje åldersklass bliva delaktig av dylikt
Yad tjänstemännen av högre grad inom järnvägsstyrelsen betraffar, finnei
sig kommissionen kunna föreslå samma arvodesgräns för det tillfälliga lonetilllägget
som ifråga om distriktstjänstemännen, dock med det undantag, att tjänstemän
inom styrelsen, vilkas begynnelsearvode enligt avlöningsreglementet utgor
3,300 kronor, icke böra komma i åtnjutande av dylikt tillägg. Detta undantag
nödvändiggöres enligt kommissionens uppfattning därav, att vissa till sistnämnda
avlöningsgrupp hörande tjänstemän, särskilt notarierna, redan nu äro högre stånda
i avlöningshänseende än samma kategori av tjänstemän hos generalpoststyrelsen
m. fl. verk. På grund härav hava de icke nu ansetts kunna tillerkännas något
tillfälligt lönetillägg. , , . .. , , , ,
Vidkommande därefter lönetilläggets allmänna konstruktion och belopp, har
kommissionen, av anledningar, som i det följande beröras, funnit nödigt att sammanföra
personalen under vissa huvudgrupper, nämligen: 1) manliga tjänstemän
av lägre grad utom vaktmästare hos järnvägsstyrelsen, 2) kvinnliga tjänstemän av
12
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 166.
lägre grad, 3) manliga tjänstemän av högre grad (intill viss arvodesgräns), 4) kvinnliga
tjänstemän av högre grad samt 5) vaktmästare hos järnvägsstyrelsen.
I fråga om envar av grupperna 1—4 gäller vidare enligt kommissionens förslag
följande. För varje inom gruppen förekommande arvode föreslås visst tilllägg
att utgå till sådan innehavare av arvodet, vilken är bosatt å ort, där hyresersättningen
utgör 20 %. Kommissionen anser emellertid, att en viss skillnad
bör bibehållas mellan dem, som tilldelats bostad in natura av statens järnvägar,
och dem, som uppbära kontant ersättning för bostad och bränsle. Den förra avlöningsformen
måste nämligen i allmänhet för tjänstemannen anses representera
ett något högre värde än den senare. Grundtilläggen hava därför bestämts sår
att ett belopp föreslagits för dem, som erhålla bostad av staten, och ett annat belopp,
ungefärligen 20 % högre än det förra, för dem, vilka uppbära kontant ersättning
för bostad och bränsle. Den olikhet, som i fråga om det nuvarande
lönetillägget gäller för vissa tjänstemän i de fall, då de av staten tilldelats allenast
1 rum och kök mot då de tilldelats 2 rum och kök, anser kommissionen
däremot icke behöva upprätthållas.
Kommissionen har vidare ansett sig böra avmäta tilläggen på sådant sätt,,
att endast arvodet bliver bestämmande för tilläggets storlek, och att sålunda ingen
hänsyn må behöva tagas till, för vilken tjänstekategori eller för vilken åldersgrupp
av tjänstemän det ifrågavarande arvodet finnes i avlöningsreglementet bestämt.
Detta är nämligen av största betydelse för under provisorietiden inträffande befordringar,
då det gäller att tillse, att en tjänsteman, vilken befordras till högre
befattning med bibehållet arvode, icke genom att i den högre befattningen erhålla
ett minskat tillfälligt lönetillägg kommer att lida minskning i sina sammanlagda
avlöningsförmåner.
Emellertid har principen om samma tillägg för samma arvode icke kunnat
bibehållas i fråga om det inbördes förhållandet mellan å ena sidan tjänstemän
av högre och å andra sidan tjänstemän av lägre grad. För de befordrade grupperna
av sistnämnda tjänstemän kunna nämligen med hänsyn till den blivande löneregleringens
sannolika gränser icke föreslås så stora tillägg, att desamma kunna anses
tillräckliga för de tjänstemän av högre grad. vilka uppbära motsvarande arvoden.
Dessa huvudgrupper av tjänstemän hava därför hållits åtskilda i systemet.
Likaledes har kommissionen ansett sig böra föreslå viss särställning i fråga om
kvinnliga tjänstemän av såväl lägre som högre grad. Yad de kvinnliga kontorsbiträdena
beträffar, betingas deras tillgodoseende med ett lägre tillägg än stationskarlsgruppen
i allmänhet vid arvodena 1,020 och 1,140 kronor av hänsynen till avlöningarna
efter uppnående av sista ålderstillägget för de kvinnliga biträdena vid
postverket. Aven för kvinnliga kontorsskrivare och kvinnliga bokhållare gör sig
hänsynen till jämförliga befattningar vid andra verk, särskilt de centrala ämbetsverken,
gällande, och hava med anledning härav tilläggen för de kvinnliga tjänstemännen
av högre grad måst hållas lägre än för manliga tjänstemän av högre grad,
som innehava motsvarande eller närmast motsvarande arvoden.
I fråga om den såsom 5) betecknade gruppen eller vaktmästare hos järnvägsstyrelsen
har kommissionen icke kunnat föreslå någon förhöjning i nu utgående
tillfälligt lönetillägg, då dessa tjänstemän redan intaga en gynnsammare ställning
i avlöningshänseende än vaktmästare hos generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen.
För nu ifrågavarande tjänstemän föreslås sålunda enahanda bestämmelser, som för
närvarande äro gällande.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
I och för beredande av ökad ersättning åt de å dyrorter stationerade tjänstemännen
bör enligt kommissionens åsikt det för varje arvode bestämda grundtilllägget
— såväl det, som är avsett att utgå till innehavare av naturabostäder, som
det vilket skulle tillkomma övriga tjänstemän — undergå en för alla tilläggen
likartad procentuell förböjning å de olika dyrortsgrupperna. Denna förhöjning,
vilken är avsedd att i någon mån ersätta ökningen i levnadskostnader å dyrorterna,
kan enligt kommissionens förmenande lämpligen bestämmas till 5, 10,
15 och 20 procent av grundtillägget å orter, där ersättningen för bostad och
bränsle utgår med respektive 25, 30, 35 och 40 procent av arvodet. Den procentuella
stegringen av lönetillägget bliver sålunda densamma som för närvarande
gäller beträffande den i avlöningsreglementet bestämda ersättningen för bostad
och bränsle för olika ortsgrupper. För att emellertid de lägst avlönade grupperna
bland tjänstemännen av lägre grad å de dyraste orterna och i de högre åldersklasserna
måtte nå upp till en sammanlagd avlöning, som i möjligaste mån motsvarar
vad de med dem jämförda tjänstemännen inom postverket åtnjuta, är det därjämte
behövligt att träffa en särskild föreskrift. Enligt § 9 mom. 3) i avlöningsreglementet
är stadgat, att tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga uppbära
ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 och 40 procent av
arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad, i enlighet med de grunder,
som av Kungl. Maj:t bestämmas, dock med iakttagande därav, att nämnda
ersättning ej må överstiga vissa i avlöningsreglementet angivna maximibelopp. För
vissa tjänstemän, bland andra eldare, portvakt vid verkstad, maskin- och pannskötare,
vagnskötare samt tjänstemän av lägre grad än dessa med undantag av
vaktmästare, utgör ifrågavarande högsta ersättning å station, där ersättningen utgår
med 40 procent, 400 kronor, och å andra stationer, 350 kronor. Denna begränsning
för nu uppräknade tjänstemän bör enligt kommissionens förmenande
i ovan angivna syfte neutraliseras genom en föreskrift, att för tjänsteman, som
uppbär sålunda begränsad ersättning, det tillfälliga lönetillägget skall ytterligare
ökas med ett belopp, motsvarande den minskning i förberörda ersättning, som
föranletts av sagda bestämmelse.»
Kommissionen framhåller härefter, hurusom tillägget i fråga om begynnelsearvodet,
840 kronor, för stationskarlsgruppen icke kunnat sättas
högre å billigaste ort än till respektive 160 och 190 kronor, enär begynnelseavlöningen
för postvaktmästargruppen eljest skulle hava kommit att
överskridas.
Rörande tidpunkten för de föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande
framhåller kommissionen såsom synnerligen önskvärt, att det förhöjda tilllägget
kunde beviljas att utgå redan från och med år 1917, detta särskilt
med hänsyn därtill, att en definitiv lönereglering för järn vägspersonalen
från början torde hava beräknats kunna träda i kraft senast vid
denna tidpunkt.
Till sist yttrar kommissionen:
»I fråga slutligen om lönetilläggets inverkan i pensionshänseende finner sig
kommissionen icke kunna föreslå någon på detsamma grundad höjning i nu be
-
14
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 166.
stämda pensionsbelopp, då en jämförelse mellan nuvarande pensioner vid statens
järnvägar och de närstående verken särskilt för de lägsta tjänstegrupperna icke
utvisar en sådan tillbakasatt ställning för det förstnämnda verket som i fråga om
avlöningsförmånerna. Däremot tillåter sig kommissionen meddela, att kommissionen
bar för avsikt att inom den närmaste tiden föreslå en omläggning av det nu
till vissa stationsföreståndare vid statens järnvägar utgående postarvodet, så att
viss del av samma arvode överföres till ordinarie arvode och således kommer att
bilda ett ökat underlag för pensionerna till ifrågavarande tjänstemän. Tillika tilllåter
sig kommissionen, ehuru spörsmålet faller utom kommissionens arbetsområde,
att framhålla och understödja det bland de pensionerade statstjänstemännen
allmänna önskemålet, att krigstidshjälpen även måtte i någon mån komma nämnda
pensionärer till godo.»
På grund av det sålunda anförda har kommissionen hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen antagande av följande bestämmelser
rörande tillfälligt lönetillägg till viss personal vid statens järnvägar.
»Till nedan angivna ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar med i efterföljande
tabell upptagna arvoden må under vartdera av åren 1917 och 1918 av
statens järnvägars trafikmedel utgå tillfälligt lönetillägg enligt nedanstående
grunder:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
15
•
Arvode
Tillfälligt lönetillägg till tjänsteman, placerad å ort,
ningen för bostad och bränsle utgår med 20 % av
där ersätt- arvodet.
Tillfälligt löne- tillägg till
Grupp I
Grupp II
Grupp III
Grupp IV
Grupp V
Manlig tjänsteman av
lägre grad — med un- dantag av grupp 5 —
vilken åtnjuter
Kvinnlig
tjänsteman
av lägre
grad
Manlig tjänsteman av
högre grad, vilken
åtnjuter
Kvinnlig
tjänsteman
av högre
grad
Vaktmästare hos
järnvägsstyrelsen,
vilken åtnjuter
bostad och
bränsle in
natura
ersättning
för bostad
och bränsle
(uppbär er- sättning för
bostad och
bränsle)
bostad och
bränsle in
natura
ersättning
för bostad
och bränsle
(uppbär er- sättning för
bostad och
bränsle)
bostad och
bränsle in
natura
ersättning
för bostad
och bränsle
720 ...............
_
190
_
_
_
780...............
—
190
-
—
—
—
—
—
840...............
160
190
190
—
—
—
160
ISO
900 ...............
185
220
220
—
—
—
—
—
960...............
200
240
240
—
—
—
160
180
1,020 ...............
220
260
220
—
—
—
—
—
1,080 ...............
—
260
—
—
—
200
120
140
1,140...............
220
260
190
—
—
—
—
—
1,200 ...............
185
220
—
—
—
200
90
no
1,260...............
140
165
—
—
—
—
—
—
1,380 ...............
120
140
—
—
—
—
—
—
1,500...............
105
120
—
170
200
150
—
—
1,800 ................
105
120
—
170
200
100
—
—
2,100...............
105
120
—
170
200
50
—
—
2,400 ..............
105
120
—
200
240
—
—
—
2,700 ...............
105
120
—
200
240
—
—
—
3,000..............
105
120
—
200
240
—
—
—
3,300 ...............
—
—
—
150*)
180*)
—
—
—
*) Tjänsteman i järnvägsstyrelsen, för vilken begynnelsearvodet enligt avlöningsreglementet är bestämt
till 3,300 kronor, är dock undantagen från åtnjutande av tillfälligt lönetillägg.
För tjänsteman — med undantag av vaktmästare hos järnvägsstyrelsen —
placerad å ort, där ersättningen för bostad och bränsle bestämts till respektive
25, 30, 35 eller 40 procent av arvodet, utgår tillfälligt lönetillägg, vare sig tjänstemannen
tilldelats fri bostad med bränsle eller nppbär kontant ersättning därför,
med respektive 5, 10, 15 och 20 procent högre belopp än som enligt ovanstående
tabell skulle hava tillkommit tjänstemannen, därest han varit placerad å ort, där
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
ersättning för bostad och bränsle utgår med 20 procent av arvodet. Uppkommande
brutet krontal avrundas därvid uppåt.
I de fall, då på grund av bestämmelserna i § 9 av nådiga avlöningsreglementet
den till eldare, portvakt vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnskötare
samt manlig tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare
utgående kontanta ersättningen för bostad och bränsle begränsats till
400 respektive 350 kronor, skall för tjänsteman, som uppbär sålunda begränsad
ersättning, det tillfälliga lönetillägget ökas med ett belopp, motsvarande den
minskning i förberörda ersättning, som föranletts av sagda bestämmelse.»
Den ekonomiska innebörden av ifrågavarande förslag, anbragt å
avlöningsstaten för år 1917, har av kommissionen approximativt beräknats
sålunda:
tillfälligt lönetillägg för tjänstemän av lägre grad ........................ 3,490,000 kronor
d:o d:o högre grad ........................ 375,000 »
ökning av lönetillägget i vissa faE för täckande av inskränkningar
i ersättningen för bostad och bränsle................................... 45,000 kronor
Summa............................................................................................... 3,910,000 kronor
Rörande dessa beräkningar har kommissionen i och för en jämförelse
med kostnaderna för det nu utgående tillfälliga lönetillägget framhållit,
hurusom i staten upptagits omkring 2,000 nya befattningar, vilka
befattningar till det antal, som beröres av det föreslagna lönetillägget,
medtagits i beräkningen av ovanstående kostnadssiffror.
jämvägs- Yttrande över kommissionens förslag infordrades från järnvägssty
styreisensjör-
relseil) 80m emellertid den 30 december 1916 till Kungl. Maj:t ingivit
ändrade ett förslag till ändrade grunder för bestämmande av ersättning för bostad
9rut"der och bränsle åt tjänstemän vid statens järnvägar.
av* ersättning Då detta förslag nära sammanhänger med frågan om tillfällig löneför
bostad och förbättring, föranledes jag att först närmare redogöra för järnvägssty
Styrelsen
har anfört följande:
»Enligt § 9 i gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar
äga tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, uppbära ersättning
för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller 40 procent av arvodet, aUt
efter den ort, där vederbörande är placerad, i enlighet med de grunder, som av
Kungl. Maj:t bestämmas; dock med iakttagande därav, att beloppet av nämnda
ersättning ej må överstiga:
relsens ifrågavarande hemställan.
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr .166.
17
a) ä station, där ersättning utgår med 40 %:
för tjänsteman, som kan
erhålla 7 rum och kök, kronor 2,000
;>()»»» » 1,800
» 5 » » » » 1,500
» 4 » » * » 1,100
» 3 » » » » 850
» 2 » » » » 650,
skolande dock för kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare, eldare, portvakt vid
verkstad, maskin- och pannskötare, vagnskötare samt tjänsteman av lägre grad än
dessa med undantag av vaktmästare högsta ersättningen utgöra 400 kronor;
b) å övriga stationer:
för tjänsteman, som kan
erhålla
»
»
7
6
5
4
3
2
rum och kök, kronor
» » » »
» » » »
» » » »
» » » »
2> » » »
1,700
1,500
1,200
900
700
550,
skolande dock för kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare, eldare, portvakt vid
verkstad, maskin- och pannskötare, vagnskötare samt tjänsteman av lägre grad
än dessa med undantag av vaktmästare högsta ersättningen utgöra 350 kronor.
Även till tjänstemän i styrelsen, vilka icke åtnjuta fri bostad, utgår ersättning
för bostad och bränsle efter samma grunder, som gälla för distriktspersonalen.
De sålunda gällande bestämmelserna i förevarande avseende överensstämma
i huvudsak med vad som föreslagits av 1907 års löneregleringskommitté. Såsom
framgår av den ovan anförda bestämmelsen, är tjänstemännens placeringsort avgörande
för fastställande av storleken utav den till vederbörande utgående inkvarteringsersättningen;
och äro med hänsyn härtill statsbanans samtliga stationer
indelade i fem grupper efter de ovan angivna fem olika procentsatserna. Stationernas
inordnande inom respektive grupper sker i enlighet med eu efter verkställd
utredning beräknad kostnad, motsvarande hyra för en bostad om ett rum
och kök av tillfredsställande beskaffenhet jämte bränsle till dylik bostad enligt
av järnvägsstyrelsen fastställd bränsleordning. Ifrågavarande gruppering av stationerna
måste på grund av förskjutningar i fråga om hyreskostnaderna tid efter
annan underkastas revidering; den nu gällande indelningen har fastställts av
Kung! Maj:t genom nådiga brev den 31 december 1914 och den 19 februari
1915. Enligt vad som framgår av 1907 års löneregleringskommittés betänkande,
sid. 102 och följande, har kommittén, vid bestämmande av såväl den högsta
procentsatsen för beräkning av ifrågavarande ersättning eller 40 procent av arvodet
som ock maximibeloppen, utgått från kostnaden för hyra av bostäder med
visst rumsantal jämte bränsle åt de i fråga om hyrespriser dyraste orterna vid
tiden för kommitténs arbete, nämligen Stockholm och Kiruna; och synes kommittén
särskilt hava tagit hänsyn till bostäder om ett rum och kök. Enligt den
utredning, som låg till grund för kommitténs förslag, beräknades kostnaden för
Bihang till Riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 141 käft. (Nr 166.) 3
18
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 166.
hyra av ett rum och kök jämte bränsle i Stockholm till 417 ä 418 kronor i de
norra stadsdelarna samt till 387 kronor i södra stadsdelen. För Tomteboda och
Karlberg upptogs samma kostnad till 447 respektive 441 kronor samt för Kiruna
till 433 kronor. Härav framgår sålunda, att det av kommittén för tjänstemän,
som kunna erhålla bostad om ett rum och kök, föreslagna maximibeloppet, 400
kronor, visserligen närmade sig intill men dock icke fullt förslog att täcka ifrågavarande
kostnad. Härvidlag är att märka, att nu omförmälda förhållande endast
gällde dem av tjänstemännen inom lägsta avlöningsgruppen, som uppnått det
högsta för vederbörande befattning stadgade arvodet; för tjänstemännen i de
lägre arvodesklasserna ställde sig förhållandet givetvis sämre, beroende därpå,
att inkvarteringsersättningen skulle utgå med viss procent av arvodet. Yad angår
förhållandet mellan inkvarteringsersättningens storlek och den verkliga kostnaden
för hyra och bränsle å de stationer, där berörda ersättning skulle utgå med lägre
procentsatser än nyss nämnts, torde nog enligt de av kommittén föreslagna
grunder inkvarteringsersättningen, åtminstone för de tjänstemän, som uppnått
högsta arvodet, hava i regeln räckt till för anskaffande av en dräglig bostad
jämte bränsle.
Emellertid hava nu omförmälda förhållanden undergått en väsentlig förändring
under den tioårsperiod, som förlupit sedan 1907 års lönereglering trädde
i kraft, beroende på den alltjämt stigande hyreskostnaden; och detta gäller alldeles
frånsett nuvarande exceptionella förhållanden på det ifrågavarande området.
Att så är fallet framgår med full tydlighet av den utav styrelsen på hösten 1914
verkställda utredningen rörande genomsnittskostnaden å varje ort, där statsbanestation
är belägen, för årlig hyra av lägenheter om ett och två rum och kök jämte
bränsle enligt gällande bränsleordning, vilken utredning ligger till grund för den
nu gällande, genom ovanämnda nådiga brev av den 31 december 1914 och den
19 februari 1915 fastställda grupperingen av stationerna med hänsyn till inkvarteringsersättningsprocenten.
Nämnda utredning, för vilken redogörelse lämnas i
styrelsens underdåniga skrivelse den 28 november 1914, giver vid handen, bland
annat, att kostnaden i Stockholm för hyra av ett rum och kök jämte bränsle vid
nyss omförmälda tidpunkt kunde, lågt räknat, uppskattas till 500 kronor; alltså en
ökning sedan tidpunkten för 1907 års löneregleringskommittés utredning med omkring
100 kronor, motsvarande 25 procent. Denna ökning medför icke blott att
den nu utgående inkvarteringsersättningen icke på långt när räcker till för betäckande
av kostnaden för hyra av ett rum och kök jämte bränsle i Stockholm
och å andra därmed jämförliga orter, utan även att motsvarande för personalen
ofördelaktiga förhållande gör sig gällande å övriga orter, där hyrorna äro jämförelsevis
höga. Till förklaring av berörda förhållande tillåter sig styrelsen att
här anföra vad styrelsen i detta avseende yttrat i sin ovan omnämnda underdåniga
skrivelse den 28 november 1914.
''Med hänsyn därtill att enligt gällande avlöningsreglemente dels ett visst
maximum för ifrågavarande ersättning blivit fastställt, nämligen för tjänstehavare
i lägsta gruppen 400 kronor å ort, där ersättningen utgår med 40 procent av
arvodet, och 350 kronor å övriga orter, dels ock ersättningen är beroende av arvodets
storlek och sålunda utgår med olika belopp i olika lönegrader, kan man
icke, såsom från personalens sida i åtskilliga fall gjorts gällande, åstadkomma en
sådan reglering i förevarande avseende, att ersättningen i regeln räcker till att
gälda kostnaden för hyra av ett rum och kök jämte bränsle. Man måste därför
19
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 16G.
begränsa sig till att söka åstadkomma en så vitt möjligt rättvis gruppering av
stationerna med hänsyn till de å respektive orter gällande liyres- och vedpriserna.
Härvid torde man lämpligen böra sätta kostnaderna för bostad och bränsle å de
olika stationerna i förhållande till priserna i Stockholm såsom varande de högsta
i riket. Kostnaden därstädes för hyra av ett rum och kille jämte bränsle kan
beräknas till 500 kronor, vilken kostnad snarare kan anses för låg än för hög.
Då den högsta procenten för ersättning för bostad och bränsle eller 40
procent skall i Stockholm för eu tjänsteman, som kan erhålla en bostad om ett
rum och kök, täcka eu utgift av 500 kronor, böra rätteligen övriga stationer, allt
efter storleken av motsvarande kostnad, grupperas på följande sätt:
I grupp A (40 procent) placeras samtliga stationer, för vilka kostnaden för
hyra av ett rum och kök jämte bränsle enligt stat överstiger 437 kronor 50 öre
(35/40 av 500 kronor).
Till grupp B (35 procent) hänföras stationer, där motsvarande kostnad faller
emellan lägst 375 kronor (3%0 av 500 kronor) samt högst 437 kronor 50 öre.
Till grupp C (30 procent) hänföras de stationer, där kostnaden utgör mellan
312 kronor 50 öre (25/40 av 500 kronor) och 375 kronor.
I grupp D (25 procent) skulle enligt förenämnda system placeras stationer,
där enahanda kostnad ligger emellan 250 kronor (2%„ av 500 kronor) och 312
kronor 50 öre, samt i grupp E (20 procent) placeras samtliga stationer, där samma
kostnad understiger 250 kronor. Emellertid håller styrelsen före, att man icke
lämpligen kan upprätthålla nyssnämnda siffra för angivande av gränsen mellan
20 och 25 proeentstationerna, enär de för dessa stationer uppgivna kostnadssiffror
icke äro fullt vägledande, beroende på att särskilt å ett flertal av de
mindre stationerna inga eller endast få lägenheter finnas att hyra, utan finner
sig styrelsen böra fasthålla den principen, att alla å landsorten belägna medelstora
och mindre stationer skola, oberoende av om den uppgivna kostnaden med
ett eller annat tiotal kronor skulle överstiga 250 kronor, hänföras till grupp E,
eller åtminstone icke uppflyttas till grupp D, där inga särskilda omständigheter
tala för uppflyttning.
Nedanstående tablå utvisar stationernas gruppering enligt ovannämnda system,
med angivande tillika av högsta och lägsta till en tjänsteman i lägsta avlöningsgruppen
utgående ersättning för bostad och bränsle inom varje stationsgrupp.
Grupp A.
40 %.
Grupp B.
35 %.
Grupp C.
30 %.
Grupp D.
25 %.
Grupp E.
20 %.
över 437.50
437.50-375
375—312.50
312.50—250
under 250
Ersättning för bostad och bränsle
‘högst lägst
400 — 33G
högst lägst
350 — 294
högst lägst
342 — 252
högst lägst
285 — 210
högst lägst
228 — 168
Den ovan intagna tablån utvisar, att vid grupperingen av stationerna för
åstadkommande såvitt möjligt av ett rättvist förhållande mellan de därstädes
placerade tjänstemännen i avseende å inkvarteringsersättningen det icke kunnat
undvikas, att nämnda ersättning icke blott å samtliga stationer, tillhörande
grupperna A och B, utan även å ett flertal stationer, tillhörande grupp C, blir
20 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.
otillräcklig för täckand© tiv kostnaden för kostad ock bränsle. Frånsett de
svårigheter, som härigenom uppstå för personalen vid anskaffande av tillfredsställande
bostäder, medför dessutom det anmärkta förhållandet en avsevärd
ojämnhet i löneavseende mellan de tjänstehavare, vilka erhålla inkvartering in
natura, och dem, som äro hänvisade att själva anskaffa bostad, då nämligen de
förra särskilt å de dyraste orterna äro ojämförligt bättre ställda än de senare. I
den mån som hyrespriserna stiga, gör sig givetvis den anförda skillnaden allt
skarpare gällande; också hava under de senare åren till styrelsen ingivits ett
flertal framställningar om förhöjning av inkvarteringsersättningsprocenten å olika
stationer, därvid sökandena i regeln såsom skäl anfört, att den dem tillkommande
ersättningen är otillräcklig för bekostande av hyra och bränsle för en
bostad av enahanda beskaffenhet som dem, vilka äro upplåtna såsom boställslägenheter
åt i övrigt likställda kamrater. Ehuru styrelsen i många fall väl insett
det belijärtansvärda i dylika framställningar, har styrelsen i de flesta fall
funnit ansökningarna icke kunna föranleda till någon åtgärd, enär ett bifall till
desamma skulle med hänsyn till gällande bestämmelser och de ovan angivna
principerna för nu gällande gruppering av stationerna förrycka det fastställda
forhållandet dem emellan.’
Att styrelsen icke på hösten 1914- i samband med sitt då avgivna underdåniga
förslag till ny gruppering av stationerna i fråga om inkvarteringsersättmngsprocenten
ifrågasatte en förändring av bestämmelserna i avlöningsreglementet
i syfte att råda bot för ovan omförmälda missförhållanden berodde därpå, att
1914 års löneregleringskommittés arbete då pågick samt förhoppning förefanns,
att ifrågavarande förhållanden inom en nära framtid skulle bliva på ett tillfredsställande
sätt ordnade.
Ilå det numera kan antagas, att en längre tid kommer att förgå innan en
definitiv lönereglering kommer till stånd, finner styrelsen det vara synnerligen
önskvärt, att en ändring av ifrågavarande bestämmelser i syfte att utjämna förhållandet
mellan ovannämnda två kategorier av tjänstehavare måtte så snart ske
kan komma till stånd. Styrelsen förbiser härvidlag icke, att vissa betänkligheter
kunna göra sig gällande mot att redan nu, utan samband med den påbörjade utredningen
för en ny lönereglering, söka åstadkomma en dylik ändring, men då
densamma synes styrelsen kunna äga rum utan att i avsevärd mån rubba de i
avlöningsreglementet fastställda huvudgrunderna för bestämmande av ersättningen
för bostad och bränsle samt härtill kommer att den ifrågasatta anordningen huvudsakligen
avser att återställa den jämvikt i avlöningshänseende mellan befattningshavare
med inkvartering in natura och befattningshavare med kontant inkvartermgsersättning,
vilken 1907 års löneregleringskommitté haft i sikte att i möjligaste
mån åstadkomma, men som på grund av de ökade hyrorna allt mer och mer
rubbats, finner sig styrelsen oförhindrad att framlägga förslag i berörda avseende.
Utgående från förhållandet inom lägsta avlöningsgruppen eller den s. k. stationskarlsgruppen,
för vilken högsta inkvarteringsersättningen utgör 400 resp. 350 kronor,
samt den ovan angivna, vid 1913 års utredning fastställda ökningen med
omkring 100 kronor av kostnaden för hyra av ett rum och kök jämte bränsle i
Stockholm har styrelsen till en början tänkt sig, att samtliga maximibelopp
kdjas med^ omkring 25 procent och sålunda för den lägsta avlöningsgruppen
till 500 resp. 450 kronor. I anslutning härtill bör därjämte enligt styrelsens
mening den nu gällande högsta inkvarteringsersättningsprocenten höjas från 40
till 50 procent, därvid, för bibehållande av nu gällande förhållande mellan de
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
21
olika stationsgrupperna, dessa synas böra ökas från fem till sju, så att ersättning
för bostad och bränsle kommer att utgå med resp. 50, 45, 40, 35, 30, 25 och 20
procent av arvodet. Genom denna ökning av gruppernas antal vinner man även
den fördelen, att den för de särskilda stationsgrupperna utgående liyresersättningen
kommer att närmare ansluta sig till de verkliga kostnaderna för hyra och
bränsle å resp. orter än vad nu är fallet. Med nu gällande arvoden inom stationskarlsgruppen,
d. v. s. lägst 840 och högst 1,140 kronor, såsom utgångspunkt
och med iakttagande att maximum skulle utgöra 500 kronor för 50 och 45 %
grupperna samt 450 kronor för övriga grupper, skulle högsta och lägsta beloppet
av ersättning för bostad och bränsle enligt förenämnda förslag ställa sig på följande
sätt för en befattningshavare, tillhörande stationskarlsgruppen:
Grupp A.
Grupp B.
Grupp C.
Grupp D.
Grupp E.
Grupp F.
Grupp G.
50 *.
45 %.
40 %.
35 %.
30 %.
25 %.
20 *•
500-420
500—378
450—336
399-294
342-252
285—210
228-168
Nedanstående tablå utvisar maximibeloppen av ersättning för bostad och
bränsle enligt ovan angivna grunder, d. v. s. nuvarande belopp, ökat med 25 procent
och med lämplig avrundning för andra tjänstehavare än de ovan nämnda
och med dem i förevarande avseende likställda, som kunna erhålla från två till
och med sju rum och kök, därvid för jämförelses skull i första kolumnen upptagits
maximibeloppen enligt nu gällande grunder:
A station, där ersättningen utgår med 50 eller 45 procent:
Nuvarande Föreslaget
maximum. maximum.
För tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök............... 2,000 2,500
» » » » » 6 » » » ............... 1,800 2,200
» » » » »5 » » » ............... 1,500 1,800
» » » » » 4 » » » 1,100 1,300
i » » » » 3 » » » 850 1,050
» » » » » 2 » » » 650 800
A övriga stationer:
För tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök............... 1,700 2,000
» » » » » 6 » » » 1,500 1,800
» » » » » 5 » » » 1,200 1,500
» it » » » 4 » » » 900 1,100
» » » » » 3 » » » 700 850
» » » » » 2 » » » 550 700
Beträffande de föreslagna maximibeloppen för tjänstemän å distrikten, som
kunna erhålla 6 eller 7 rum och kök, må anmärkas, att desamma äro utan praktisk
betydelse, då dessa tjänstemän i regeln äro tilldelade bostad in natura.
Såsom framgår av det föregående, har styrelsen vid framläggande av sitt
förslag utgått från de under år 1914 gällande liyres- och bränslepriser och icke
tagit hänsyn till de sedan nämnda tid inträdda prisförhöjningarna härutinnan.
Styrelsen har nämligen ansett det vara riktigast, att den nu ifrågasatta regleringen
22
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.
Järnvägsstyrelsens
yttrande över
1915 år8
kommissions
förslag.
ansluter sig till normala förhållanden, under det att de prisförhöjningar i berörda
avseende, som kunna antagas vara en följd av kriget, lämpligast böra täckas
genom krigstidshjälp.»
På grund av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att de i § 2
l:o) och § 9 3:o) i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar
meddelade bestämmelser om ersättning för bostad och bränsle för
tjänstemän såväl i styrelsen som vid distrikten måtte erhålla viss av
styrelsen föreslagen ändrad lydelse. Tillika har styrelsen i särskild skrivelse
den 20 januari 1917 hemställt, att den föreslagna ändrade lydelsen
av dessa stadganden måtte få tillämpas redan från ingången av år 1917.
Den av järnvägsstyrelsen sålunda gjorda hemställan om vissa ändringar
i avlöningsreglementet har av styrelsen åberopats och vidhållits i
det yttrande, styrelsen den 20 januari 1917 avgivit över det av 1915
års kommission framlagda förslaget till tillfälligt lönetillägg. Styrelsen
har därvid till en början ansett sig böra uttala, att detta förslag enligt, styrelsens
förmenande icke kan anses innebära en tillfredsställande lösning
av statsbanepersonalens lönefråga. Emellertid förklarar sig styrelsen till
fullo inse, att den närvarande tiden är den minst möjligt lämpliga för
företagande av en bestående lönereglering, utan att man tills vidare
måste inskränka sig till en provisorisk löneförbättring, som i stort sett
bringar statsbanepersonalens löner till någorlunda överensstämmelse med
lönevillkoren för personalen i de kommunikationsverk, där lönereglering
senast ägt rum. Då uppenbart är, fortsätter styrelsen, att denna löneförbättring
icke i minsta mån kommer att motsvara penningvärdets fall
under nu rådande kristid, måste, såsom kommissionen också framhållit,
den ifrågasatta provisoriska löneregleringen kompletteras medelst särskilda
krigstidstillägg, på sätt, enligt vad styrelsen har sig bekant, torde komma
att ske för statstjänare i allmänhet.
Järnvägsstyrelsen har vidare förklarat sig gilla kommissionens förslag
att låta samtliga tjänstemän av lägre grad ävensom vissa lönegrupper
bland tjänstemännen av högre grad komma i åtnjutande av tillfälligt
lönetillägg, varjämte styrelsen förklarat sig icke hava något att
erinra mot att, såsom kommissionen jämväl föreslagit, lönetillägget stiger
procentuellt med hänsyn till dyrortsförhållandena ävensom att för
stationskarlsgruppen bestämmes en starkare ökning av lönetillägget vid de
arvoden, som erhållas efter vissa tjänstår, än vid själva begynnelsearvodet.
Vad åter angår den av kommissionen, i viss överensstämmelse med
vad som nu gäller, bibehållna skillnaden beträffande lönetilläggets belopp
mellan dem, som tilldelats bostad in natura, och dem, som uppbära
kontant ersättning för bostad och bränsle, har styrelsen hänvisat till sitt
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr NIC.
23
nyssnämnda förslag; rörande ändrade grunder för bostadsersättningens
utgående. Härutinnan har styrelsen utvecklat sin ståndpunkt sålunda:
»Genom den av styrelsen föreslagna anordningen skulle den nu rådande
skillnaden i avlöningsliänseende mellan personal med bostad in natura och personal
med kontant liyresersiittning komma att i avsevärd mån utjämnas och med
hänsyn därtill bortfaller enligt styrelsens mening motivet för att tilldela sistnämnda
personal ett högre lönetillägg.
Under förutsättning av statsmakternas godkännande av styrelsens berörda
förslag får styrelsen alltså förorda, att ingen skillnad måtte göras i avseende å
lönetilläggets belopp beträffande dem, som åtnjuta bostad in natura, och dem,
som uppbära kontant hyresersättning. Med hänsyn därtill att styrelsens förslag
om höjning av hyresersättningen avser att i möjligaste mån bringa den senare
kategorien i avlöningsliänseende i jämnhöjd med den förra, borde följdriktigt vid
val av de av kommissionen för ifrågavarande kategorier föreslagna lönetilläggen
de lägre beloppen, d. v. s. de, som föreslagits för befattningshavare med bostad
in natura, förordas. Då emellertid härigenom en å billigare ort placerad befattningshavare
i lägsta avlöningsgruppen (stationskarlsgruppen), som innehar begynnelseavlöning,
skulle lida minskning i det nu utgående lönetillägget, vilken
minskning för en dylik befattningshavare å en ort, där hyresersättningen utgör 20
procent av arvodet, uppgår till 20 kronor om året, vartill kommer att de personalgrupper,
som i regeln icke erhålla bostad in natura, skulle erhålla ett liigre lönetillägg
än vad kommissionen föreslagit, vilket allt styrelsen finner vara mindre
tilltalande, får styrelsen för sin del förorda, att det tillfälliga lönetillägget måtte
utgå i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommissionen föreslagit i fråga om
personal, som uppbär kontant hyresersättning.
Emellertid föranleder styrelsens förslag angående ändrade grunder för beräkning
av hyresersättningen, att även en annan modifikation måste göras i kommissionens
förslag. Enligt sistnämnda förslag har lönetillägget bestämts till ett
grundbelopp, avsett för de billigaste orterna, d. v. s. orter, där hyresersättningen
utgår med 20 procent av arvodet; men ökas detta belopp med 5, 10, 15 och 20
procent å orter, där nämnda ersättning utgår med respektive 25, 30, 35 och 40
procent av arvodet. Enligt styrelsens ovanberörda förslag skulle de nuvarande
fem grupperna, i vilka statsbanans stationer äro uppdelade beträffande hyresersättningsprocenten,
ökas med två nya grupper nämligen en 45 procent- och en
50 procentgrupp.
I överensstämmelse härmed måste alltså antingen i fråga om dessa stationsgrupper
en ökning av det av kommissionen föreslagna grundtillägget ske med
respektive 25 och 30 procent av detta grundtillägg eller också, med bibehållande
av de av kommissionen föreslagna lägsta och högsta tilläggen, en proportionell
ny uppdelning av tilläggen mellan de av styrelsen föreslagna sju ortsgrupperna
äga ram. Då redan genom styrelsens förslag om ändrade grunder ifråga om beräkning
av ersättning för bostad och bränsle personalen å de dyraste orterna,
vilken endast i mindre utsträckning innehar bostad in natura, erhållit en väsentlig
löneförbättring, får styrelsen för sin del förorda det senare alternativet.»
Därjämte har styrelsen framhållit, att genom styrelsens förslag att
höja hyresersättningen å de dyraste orterna bortfölle skälet för att, på
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
sätt kommissionen i sista punkten av sitt förslag förordat, medgiva viss
ökning av lönetillägget till sådan personal, för vilken enligt nu gällande
bestämmelser ersättningen för bostad in natura begränsats till 400 respektive
350 kronor.
Vidkommande kommissionens förslag, att tillfälligt lönetillägg enligt
de nya grunderna måtte få utgå från och med ingången av år 1917,
har styrelsen uttalat sin fulla anslutning härtill.
I detta sammanhang har styrelsen, under framhållande att det ifrågasatta
lönetillägget avsåge att motsvara den lönereglering, som senast
kommit personalen inom andra kommunikationsverk till del, uttalat sig
för att, därest krigstidstillägg, beräknat procentuellt på nu utgående avlöning,
komme att beviljas, i avlöningen för statsbanepersonalen måtte få
inräknas jämväl det tillfälliga lönetillägget.
Slutligen har styrelsen tillkännagivit, att vad kommissionen anfört
angående det av styrelsen uttalade önskemålet om undanröjande i möjligaste
mån av det för statsbanepersonalen ogynnsamma förhållandet, att
dess pensionsvillkor icke förbättrades genom det tillfälliga lönetillägget,
icke föranledde styrelsen att frångå sin i detta avseende iakttagna ståndpunkt.
1915 års Till följd av remiss har 1915 års kommission den 18 januari 1917
kommission j . ....... , .. ,
angående yttrat sig i anledning av järnvägsstyrelsens meranamnda förslag rörande
ändrade ändrade grunder för bestämmande av ersättningen för bostad och bränsle.
bestämmande Kommissionen har därvid anfört följande:
av ersättning
för bostad och »Vid behandlingen av förevarande fråga har kommissionen, med hänsyn till
tans e. sjn uppgift att förbereda införandet av likformiga avlöningsbestämmelser vid vissa
närstående verk, ansett sig böra i första rummet betrakta spörsmålet ur denna
synpunkt. Det kan då till en början framhållas, hurusom bestämmelserna rörande
bostad eller hyresersättning å olika orter eller ortsgrupper för närvarande
så till form som innehåll betydligt skifta inom de olika avlöningsreglementen,
vilka utgöra grundvalen för kommissionens arbete. Det torde icke vara behövligt
att i detta sammanhang närmare ingå på en redogörelse för dessa skiljaktigheter,
utan torde det vara nog att erinra om, hurusom i avlöningsreglementet
för postverket icke förekommer någon särskild bestämmelse vare sig om bostad,
upplåten av staten, eller om hyresersättning, i det att den fasta avlöningen
och, eventuellt, någon del av utgående ortstillägg anses böra täcka
utgifterna för bostad och bränsle, under det att i avlöningsreglementena såväl för
telegrafverket som för statens vattenfallsverk inrymmas föreskrifter om fri bostad
och särskild hyresersättning. Dessa bestämmelser avvika emellertid å sin sida
väsentligt från de vid statens järnvägar gällande. Börande dessa avvikelser är
framför allt att märka, hurusom vid telegrafverket och vattenfallsverket hyresbidraget,
där sådant utgår, i intet fall kan överstiga 30 procent av den fasta avlöningen.
Vid statens järnvägar åter är ersättningen för bostad och bränsle å
25
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Vid.
orter av högsta dyrortsklassen bestämd till 40 procent av arvodet; hår liksom
för övrigt även vid telegraf- och vattenfall,sverken ii ro därjämte föreskrivna v issa
rnaxima för hy reser sätt ni nge n. Det bör visserligen icke fränses, att till följd av
dyrortstilläggens olika beskaffenhet vid de särskilda verken proportionen mellan
den del av avlöningen, som kan anses tillmätt för att täcka övriga levnadskostnader
och den anpart därav, som är avsedd att bestrida kostnaderna för bostad
och bränsle, kan erhålla eu viss förskjutning, som icke framgår av de angivna
procenttalen, men det är dock obestridligt, att hyresersättningen å de dyraste
orterna redan nu vid statens järnvägar utgör en större procent av den sammanlagda
avlöningssnmman än vid något av de övriga verken.
Skulle nu enligt järnvägsstyrelsens förslag ersättningsprocenten a de dyraste
orterna höjas från 40 till 50 procent samt maximigränserna över hela linjen utökas
så som styrelsen ifrågasatt, komme denna skiljaktighet i avvägande av det
inbördes förhållandet mellan olika avlöningsformer vid, å ena sidan, statens järnvägar
och, å andra sidan, de närstående verken, telegraf- och vattenfallsverken,
ytterligare att förstoras. Genom att höja antalet ortsgrupper från fem till sju
komme än vidare statens järnvägar att intaga ännu en särställning i förhållande
till de övriga verken, där dyrortsgruppernas antal för närvarande visserligen är
växlande, men dock i intet fall överstiger det vid statens järnvägar fastställda
antalet. Rubbningar i dylik åtskiljande riktning av vissa fundamentala bestämmelser
i ett av avlöningsreglementena synas kommissionen emellertid under nuvarande
förhållanden mindre lämpliga. Med hänsyn till den pågående utredningen
rörande möjligheten att åstadkomma gemensamma avlöningsbestämmelser
vid bär ifrågavarande verk vore det enligt kommissionens förmenande givetvis
önskvärt, att någon förändring uti avlöningsbestämmelserna för ifrågavarande verk
under tiden icke behövde företagas, för så vitt fråga icke vore om en för samtliga
verk gemensam ändring av ett eller annat slag. Skall en förändring vid ett
enstaka verk åstadkommas, borde denna, enligt kommissionens mening, hälst gå
i sådan riktning, att ökad likformighet mellan de olika verken åvägabragtes. Förändringar,
vilka, i stället för att utjämna skiljaktigheterna mellan verken, tvärtom
vtterligare vidga dessa, måste, sedda från kommissionens synpunkt, framstå såsom
''betänkliga, då desamma helt naturligt icke kunna undgå att försvara lösningen
av den uppgift, kommissionen har sig anförtrodd, och synas fördenskull endast
böra företagas, då omständigheterna oundvikligen påkalla sådant.
Måste man därför med kommissionens utgångspunkt principiellt ställa sig
synnerligen tveksam mot järnvägsstyrelsens förslag, har kommissionen a andra
sidan icke velat underlåta att uttala sin mening om, huruvida omständigheterna
i detta särskilda fall kunna anses så trängande, att de motivera ett bortseende
från de anförda betänkligheterna. Kommissionen vill för sin del icke bestrida
riktigheten av vad järnvägsstyrelsen anfört rörande otillräckligheten i vissa fall
av de nu enligt avlöningsreglementet utgående ersättningsbeloppen för bostad
och bränsle vid statens järnvägar. På grund av hyresprisens nuvarande höjd är
det därjämte uppenbart, att eu avsevärd olikställighet numera förefinnes mellan
befattningshavare, vilka tilldelats bostad in natura, och sådana, som uppbära kontant
ersättning för bostad och bränsle. Det är med insikt bland annat härom,
gorå. kommissionen den 16 december 1916 framlagt förslag om vidtagande av pror
visoriska åtgärder till förbättrande av avlöningsförhållandena för viss ordinarie
personal vid statens järnvägar. Erinras må, hurusom detta förslag är grundat
på önskemålet att åstadkomma sådan avlöningsförbättring för särskilt de lägre
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 141 käft. f5 r Idb.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 16H.
tjänstegrupperna vid statens järnvägar, att dessa i fråga om sammanlagda avlöningsförmåner
skulle bliva mer än nu likställda med jämförbara tjänstemannagrupper
särskilt vid postverket. Då vid sistnämnda verk endast i sällsynta undantagsfall
förekommer, att personalen tilldelas bostad in natura, har jämförelsen
enligt kommissionens förslag lagts mellan sådana tjänstemän, som vid vartdera
verket hava att själva förskaffa sig bostad, och har därvid föreslagits lönetillägg
till sådana belopp, att likställighet så vitt möjligt komme att uppnås. I medvetandet
om, att förmånen att erhålla bostad och bränsle av staten i allmänhet
är mera värd än de ersättningsbelopp, som enligt avlöningsreglementet tillkomma
tjänstemän, vilka icke kunna beredas sådan förmån, har kommissionen tillika
genomgående förordat ett lägre lönetillägg för dem, vilka erhålla bostad in natura,
än för den andra huvudgruppen av tjänstemän. Likaledes har kommissionen
funnit, att aylöningstillägget borde vara större å dyrorterna än å platser, tillhörande
den billigaste ortsgruppen. Båda de huvudprinciper, som varit ledande
för järnvägsstyrelsens nu föreliggande framställning, måste sålunda anses hava
kommit till uttryck i kommissionens förslag, men det torde särskilt få framhållas,
att kommissionen därvidlag, i motsats mot järnvägsstyrelsen, undvikit att göra
någon rubbning i gällande avlöningsreglemente.
Det kan visserligen invändas, att kommissionens förslag icke i samma mån
som järnvägsstyrelsens förevarande framställning utjämnar den anmärkta skillnaden
mellan sådana tjänstemän, vilka erhålla bostad av staten, och dem, vilka
sjal va nödgas förhyra bostad. Detta förhållande finner emellertid sin förklaring
däri, att kommissionen å ena sidan ansett sig böra avpassa lönetillägget även
för tjänstemän med bostad in natura på sådant sätt, att en verklig förbättring
och i varje fall ingen minskning i förhållande till nu utgående lönetillägg inträder,
och å andra sidan — . såsom nyss angivits — beträffande tjänstemän, vilka erhålla
kontant inkvarteringsersättning, varit bunden av jämförelsen med andra
verk, särskilt postverket.
I fråga om den relativt mindre gynnade ställningen för tjänstemän, tillhörande
sistnämnda kategori, kan för övrigt erinras om, hurusom Kung!
Maj:t genom nådigt brev den 11 september 1916 bemyndigat järnvägsstyrelsen
att verkställa utredning i och för en allmän omarbetning av de nu gällande
grunderna för beräkning av ersättning för bostad och bränsle åt tjänstemän å de
särskilda stationerna vid statens järnvägar, i .syfte att få till stånd en från ingången
av år 1917 gällande ny indelning av berörda stationer. Ehuru avlöningsreglementets
bestämmelser härvidlag givetvis bliva begränsande, torde man dock
kunna förutsätta, att genom ifrågavarande omgruppering av stationerna vissa
ojämnheter beträffande de nu utgående hyresersättningsbeloppen i förhållande
till värdet av bostad in natura på motsvarande ort komma att avsevärt förminskas.
Aven härutinnan ser kommissionen sålunda eu omständighet, som gör de nu av
järnvägsstyrelsen påyrkade ändringarna mindre trängande.
Såsom i sista hand avgörande för kommissionens ståndpunkt till järnvägastyrelsens
förslag framstår emellertid det förhållandet, att den provisoriska löneförbättring,
kommissionen i sin ovan åberopade underdåniga skrivelse den 16
december 1916 förordat, på i skrivelsen utvecklade skäl betecknar de längst gående
åtgärder i dylik riktning, kommissionen under nuvarande förhållanden anser sig
kunna föreslå, då det gäller förbättringar för allenast ett av verken.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Idb''. -< ;
Efter erinran om vad kommissionen i sin sist angivna skrivelse härutinnan
anfört, yttrar kommissionen till sist:
»Då det icke torde kunna förutsättas annat än att järnvägsstyrelsen tänkt
sig nu föreliggande förslag böra genomföras vid sidan av en provisorisk lom!~
förbättring av den ungefärliga omfattning, kommissionen ifrågasatt, men detta
särskilt för befattningshavare, vilka uppbära kontant ersättning för bostad och
bränsle, skulle å de dyrare orterna medföra eu ytterligare betydlig avlomngsforhöjning,
ser sig kommissionen, med hänsyn till de förut omnämnda jämförelserna
med postverket, förhindrad att tillstyrka detsamma. Genom dess antagande
skulle nämligen i flera fall avlöningarna för befattningshavare vid statens jainvägar
komma att skjuta, förbi jämställda befattningshavares vid det andra verket,
varjämte åtgärderna skulle innebära eu icke oväsentlig avlömngsforbattring tor
åtskilliga befattningshavare inom tjänstegrupper högre än dem, kommissionen
ansett redan nu böra komma i åtnjutande av tillfälligt lönetillägg.
Det får slutligen icke förbises, att de ifrågasatta åtgärderna, vilka, såsom
förut antytts, innebära en förändring av principerna för hyresersattnmgens bestämmande.
av denna anledning kunna komma att verka föregripande i avseende
å den slutliga lösningen av hithörande spörsmål.»
Under åberopande av vad sålunda anförts har kommissionen, med
vidhållande av sitt den 16 december 1916 avgivna förslag till provisorisk
löneförbättring för viss statsbanepersonal, hemställt, att järnvägsstyrelsens
ifrågavarande framställning för närvarande icke måtte föranleda
till någon åtgärd.
Den lönereglering, som år 1914 ställdes i utsikt för vissa tjänste- Departement,- mannagropper vid statens järnvägar, har på grund av allmänt kända omständigheter
hittills icke blivit genomförd och kan ej heller vid innevarande
års riksdag bringas till utförande. Det är emellertid tydligt,
att varje år, som eu definitiv lönereglering uppskjutes, medför ökade
ekonomiska svårigheter för personalen, detta alldeles oavsett de nu under
kriget rådande särskilda dyrtidsförhållandena. En undersökning, huruvida
de provisoriska anordningar, som hittills vidtagits i syfte att för statsbanepersonalen
i någon män ersätta eu verklig lönereglering, kunna
ytterligare förbättras, har därför synts mig i hög grad påkallad. Jag
vill härvid genast till bemötande upptaga eu invändning, som kan synas
ligga nära till hands. „ , . .
Med hänsyn till det pågående arbetet inom 1915 års kommission i
syfte att så vitt möjligt åstadkomma gemensamma avlöningsbestämmelser
vid, förutom statens järnvägar, flera detta närstående verk, kunde det måhända
förefalla, som om det vore lämpligast att icke nu vidtaga någon
förändring uti de provisoriska lönetillägg för järnvägspersonalen, vilka
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
beslötos vid 1916 års riksdag och som grundade sig på ett av 1914 års
järnvägskommitté framlagt förslag. Ifrågavarande lönetillägg voro nämligen
tillmätta med tanke på att de dels icke borde verka löregripande
på den slutliga regleringen av löneförhållandena, dels ej heller finge
åstadkomma bristande överensstämmelse med nuvarande avlöningar vid
andra kommunikationsverk. Båda dessa synpunkter måste alltjämt anses
äga sin fulla giltighet.
Då jag icke desto mindre nu finner mig böra föreslå en del anordningar,
som för personalen innebära väsentliga förbättringar i jämförelse
med det senast beviljade lönetillägget, sker det emedan jag förvissat mig
om, att dessa anordningar kunna vidtagas utan att man därför behöver
åsidosätta nyssnämnda synpunkter. Jag stöder mig härvidlag huvudsakligen
på den nyss av mig refererade utredning, som åvägabragts av 1915 års
kommission. Det torde sålunda vara obestridligt, att de nu utgående
tilläggen, liksom de förut beviljade, bestämts huvudsakligen med tanke
på att åstadkomma förbättringar för de tjänstemannagrupper, vilkas avlöningar
närma sig existensminimum. Till följd härav har det vid dessa
avlöningstilläggs beviljande främst gällt att tillgodose de lägsta arvodesklasserna,
till den del sådant kunnat ske med beaktande av tomt antydda
begränsande faktorer, under det att för de arvodesklasser, som återfinnas
något högre upp på avlöningsskalan, tillägget successivt minskats för
att upphöra vid ett arvode överstigande 1,500 kronor. Det av 1915 års
kommission nu utarbetade förslaget till löneförbättringar kan däremot i
högre grad anses äga karaktären av eu provisorisk lönereglering, i det
att detsamma dels omfattar ett betydligt större antal tjänstemän än demj
som stå mer eller mindre nära existensminimum, och dels strävar att,
såvitt möjligt, likställa huvudgrupperna av järnvägspersonalen med personalgrupper
inom närstående verk, vilka erhållit sina avlöningsförmåner
bestämda kort före kristidens inträdande. I dessa avseenden har förslaget
i beaktansvärd omfattning tagit hänsyn till de yrkanden om
skyndsamma åtgärder för åstadkommande av ytterligare löneförbättring}
som med alltjämt växande styrka framförts från personalens sida. Detta
måste jag för min del finna "fullt berättigat.
Vid den granskning, jag underkastat kommissionens förslag, här
jag sålunda iunnit starka skäl tala för att, såsom kommissionen hemställer.
utsträcka lönetillägget till samtliga tjänstemän av lägre grad ävensom
till vissa tjänstemän av högre grad. Mot kommissionens avvägande
av den arvodesgräns, som härvidlag för de senares del måste bestämmas,
har jag ej heller något att erinra, liksom jag även anser mig böra beträda
kommissionens förslag i vad det rör personalens indelning i vissa
huvudgrupper med hänsyn till lönetilläggets storlek.
29
Kung}. Maj.is Nåd Proposition Nr IHfi.
1 detta sammanhang ber jag- få omnämna, att vaktmästarna hos
järnvägsstyrelsen med anledning av vad kommissionen föreslagit rörande
deras hänförande till en särskild grupp, för vilken det nu utgående tillfälliga
lönetillägget skulle bibehållas oförändrat, inkommit med eu underdånig
framställning av den 6 mars 1917. I denna framställning påvrka
sökandena, att samma lönetillägg, som enligt kommissionens förslag
skulle tillfalla övrig, närmast med dem likställd personal, även måtte
komma vaktmästarna hos styrelsen till del.
Till stöd härför åberopa sökandena, bland annat, vissa förhållanden
i samband med själva tjänstgöringen, för vilka det emellertid synes
onödigt att redogöra, då dessa förhållanden icke torde kunna bliva .bestämmande
i den nu föreliggande frågan. . Emellertid anföra sökandena
även gent emot kommissionens uppgift att vaktmästarna hos järnvägsstyrelsen
redan nu intaga en gynnsammare ställning i avlöningshänseende
än motsvarande tjänstemän inom de närstående verken, hurusom
detta visserligen är fallet i de lägre åldersklasserna, men att, vad slutavlöningen
beträffar, en vaktmästare hos generalpoststyrelsen, som erhåller
bostad in natura, utfår 25 kronor mer i kontant avlöning an motsvarande
vaktmästare hos järnvägsstyrelsen.
Härvid är dock att märka, att, under det järnvägsstyrelsens vaktmästare
såsom regel erhålla bostad in natura, detta endast undantagsvis
är fallet med motsvarande tjänstemän hos generalpoststyrelsen. I dylika
undantagsfall avdrages för de sistnämnda 300 kronor av den fasta avlöningen,
då däremot en vaktmästare hos järnvägsstyrelsen, som erhåller
bostad in natura, därvid avstår den eljest utgående ersättningen för
bostad och bränsle, vilken i högsta arvodesklassen för honom utgör 480
kronor. Denna skiljaktighet kan visserligen för något enstaka fall medföra
det påpekade försteget i avlöningshänseende för generalpoststyrelsens
vaktmästare. Då emellertid de sistnämnda, såsom angivits, i de allra flesta
fall själva nödgas förhyra sig bostad och härför, synnerligast under nuvarande
förhållanden, säkerligen måste anlita en betydligt större del av
sin avlöning än nyssnämnda 300 kronor, förfaller den praktiska betydelsen
av den av vaktmästarna gjorda jämförelsen, och såsom regel kan
sägas, att även vad slutavlöningen beträffar vaktmästarna hos järnvägsstyrelsen
äro bättre ställda än samma tjänstemän hos generalpoststyrelsen.
Slutligen uttalas även i vaktmästarnas framställning, att sökandena,
vid bifall till kommissionens förslag, för framtiden skulle komma i en
lönegrupp under den nuvarande lägsta, eller den s. k. stationskarlsgruppen,
och sålunda bliva nedflyttade i jämförelse med andra tjänstemän.
Gent emot denna farhåga torde det vara nog att erinra om, hurusom
kommissionens förslag, enligt vad som tydligt framgår av kom
-
30
Kunc/l. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.
missionens uttalande, icke på något sätt avser att fastställa förhållandet
för framtiden mellan olika tjänstekategorier inom verket, utan att de
särskilda lönetilläggsbelopp, som ifrågasatts ej blott för styrelsens vaktmästare
utan även för kvinnliga tjänstemän, äro betingade av nuvarande
löneskalor inom andra, närstående verk.
Vad vaktmästarna anfört synes mig därför icke böra föranleda till
ändring i kommissionens förslag.
Att kommissionen föreslagit eu stegring av lönetillägget på sådana
orter, som i dyrhetshänseende stå över det stora, antalet landsstationer,
synes mig vara en beaktansvärd förbättring i förhållande till det nuvarande
lönetillägget.
Beträffande själva tilläggsbeloppen, så har av kommissionen genomgående
föreslagits lägre belopp för sådana tjänstemän, vilka tilldelats
bostad in natura, än för dem, vilka uppbära kontant ersättning för bostad
och bränsle. Då det är i denna punkt, som järnvägsstyrelsens förut
omnämnda förslag till ändrade grunder för bestämmande av ersättning
för bostad och bränsle är av ingripande betydelse, föranledes jag att
något närmare yttra mig i anledning av sistnämnda förslag.
Såväl järnvägsstyrelsen som 1915 års kommission utgå från den
genom prisutredningar bestyrkta uppfattningen, att sådan personal, som
av staten tilldelats bostad och bränsle, särskilt å dyrorterna måste anses
bättre ställd än den, som i stället erhåller kontant inkvarteringsersättning
enligt de i avlöningsreglementet fastslagna grunderna. Sagda ersättning
kan nämligen i ett flertal fall icke anses motsvara värdet av
naturaförmånen. För utjämnande i någon mån av denna olikställighet
föreslår kommissionen, såsom nyss nämnts, högre lönetillägg för de
tjänstemän, vilka uppbära kontant hyresersättning än för de övriga.
Järnvägsstyrelsen hyser å sin sida den uppfattningen, att skillnaden bör
utjämnas genom eu ändring av avlöningsreglementets bestämmelser rörande
inkvarteringsersättningen, under det att det tillfälliga lönetillägget
enligt styrelsens förmenande bör vara detsamma för båda huvudgrupperna
av tjänstemän och för samtliga utgå med de högre belopp, som kommissionen
föreslagit för dem, vilka uppbära kontant bostadsersättning.
Till belysande av innebörden utav järnvägsstyrelsens förslag tillåter
jag mig att erinra om de grundläggande bestämmelserna i avlöningsreglementet
rörande ersättning för bostad och bränsle. Sådan ersättning
utgår till tjänstemän såväl i styrelsen som vid distrikten. Till tjänstemän
i styrelsen utgår ersättningen med vissa i avlöningsreglementet för do
olika tjänstemannakategorierna angivna belopp, därvid emellertid, om såväl
minimi- som maximibelopp angivits, ersättningen utgår med 40 procent av
opaginerad Kontrollera mot PDF
tennfil. Maj.ts Null. Proposition Nr U> ti
-
ll
arvodet med deri i avlöningsreglementet bestämda begränsning. För tjänstemän
vid distrikten utgår ersättningen med 20, 25, 30, 35 eller 40 procent
av arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad, och i enlighet
med de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas. \ issa
maximibelopp äro dock därvid stadgade. Dessa maximibelopps storlek
är beroende på det antal rum, som vederbörande tjänsteman
enligt fastställda grunder kan erhålla vid tilldelandet av bostad in
natura, och gäller därvid en högre serie av maximibelopp iör orter
där ersättningsprocenten för bostad och bränsle utgör 40 procent,
under det att en lägre serie gäller gemensamt för övriga ortsgrupper.
De lägsta siffrorna i dessa serier, eller maximibeloppen för stationskarlsgruppen
och närmast denna stående tjänstekategorier, utgöra å 40-procentsorter
400 kronor och å övriga orter 350 kronor. Järnvägsstyrelsen
framhåller nu, att alldeles frånsett de av kriget framkallade förhållandena
hyresprisen nått eu sådan höjd, att å de dyraste orterna, särskilt Stockholm,
årskostnaden för ett ruin och kök jämte bränsle kan beräknas till
500 kronor, vilket belopp styrelsen snarare anser för lågt än för högt.
Med utgångspunkt härifrån föreslår järnvägsstyrelsen, att maximibeloppet
400 kronor måtte höjas till 500 kronor, eller sålunda med 25 procent.
En liknande procentuell förhöjning borde därjämte, enligt styrelsens mening,
med lämplig avrundning vidtagas i fråga om samtliga övriga
maximibelopp — således jämväl för tjänstemän i styrelsen. I anslutning
härtill föreslår styrelsen tillika, att den nu gällande högsta
inkvarteringsersättningsprocenten höjes från 40 till 50 procent, därvid,
beträffande tjänstemän vid distrikten, för bibehållande av nu gällande
förhållanden mellan de olika stationsgrupperna dessa synas styrelsen
böra ökas från 5 till 7, så att ersättning för bostad och bränsle
komme att utgå med respektive 20, 25, 30, 35, 40, 45 och 50 procent
av arvodet.
Detta förslag har emellertid 1915 års kommission icke ansett sig
kunna biträda, då detsamma enligt kommissionens förmenande skulle
komma att ytterligare förstora den olikformighet i fråga om hyresersättning
och ersättning för stationering å dyrorter, som föreligger mellan
statens järnvägar och de närstående verken. Vid intet av de senare
utgår, enligt vad kommissionen påpekat, hyresbidrag med högre belopp
än 30 procent av den fasta avlöningen. Ej heller förekommer vid något
av dessa verk en dyrortsindelning, som räknar med ett så stort antal
ortsgrupper som sju, utan är redan den för närvarande vid statens järnvägar
gällande uppdelningen i fem ortsgrupper den i detta avseende
längst gående. Framförallt har kommissionen emellertid hänvisat till det
32
Kungl. Majds- Nåd. Proposition Nr 166''.
förhållande t, att de av järnvägsstyrelsen sålunda ifrågasatta förändringarna,
införda järnsides'' med det av kommissionen föreslagna provisoriska
lönetillägget, skulle å de dyrare orterna lör ett flertal tjänstemän
medföra en ytterligare betydlig . aylöningsförhöjning, varigenom i åtskillga
fall avlöningarna för befattningshavare vid statens järnvägar komité att
icke obetydligt skjuta förbi närmast jämnställda befattningshavares vid
andra verk. Därjämte skulle åtgärden innebära avsevärda förhöjningar
för en del befattningshavare inom tjänstegrupper högre än dem, kommissionen
ansett redan nu böra komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring.
Det synes mig obestridligt, att de sålunda av kommissionen framhållna
betänkligheterna mot att på ett så genomgripande sätt som järnvägsstyrelsen
föreslagit nu rubba gällande grunder för hyresersättningens
utgående äro befogade. Sålunda torde det icke få anses lämpligt att
under pågående utredning för åstadkommande av likformiga bestämmelser
för liera verk genomföra en ökad skiljaktighet i fråga om antalet
dy i ortsgrupper vid ett av dessa verk. Härigenom växa givetvis svårigheterna
att å detta område sedermera åstadkomma enhetlighet. Därjämte
får ej förbises, att en ökning av antalet ortsgrupper från fem till sju
troligtvis komme att innebära en uppflyttning i avsevärd omfattning ej
blott av de. stationsorter, vilka nu tillhöra den högsta gruppen, utan
även av åtskilliga orter, tillhörande mellangrupperna eller den billigaste
gruppen. Detta blir nämligen det naturliga resultatet av en fördelning
på sju ortsgrupper i stället för allenast fem av den prislatitud, varmed
man har att räkna. Den höjning av avlöningsnivån, som härigenom föivissa
fall skulle uppkomma, undandrager sig emellertid för närvarande,
då utredning pågår om de olika orternas placering i dyrhetshänseende,
varje säkert bedömande.
I likhet med kommissionen och på av denna framhållna skäl anser
jag det jämväl olämpligt att nu fastställa ersättningen för bostad och
bränsle å vissa orter till så stor procent av det grundläggande arvodet
som 50 eller 45 procent.
Järnvägsstyrelsens förslag synes mig slutligen som helhet betraktat
för vissa tjänstemän medföra så väsentliga förhöjningar i förhållande till
yad kommissionen föreslagit, att det icke heller ur denna synpunkt utan
vidare kan tillstyrkas.
Emellertid torde själva utgångspunkten för styrelsens förslag, eller
den förefintliga olikställigheten mellan de tjänstemän, som tilldelats
bostad in natura, och dem, som icke kunna beredas denna förmån, vara
obestridlig .och påkalla beaktande. Kommissionens förslag är härutinnan,
33
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
såsom kommissionen själv anmärkt, endast i mindre mån utjämnande.
Jag har därför ansett mig böra undersöka, huruvida något kunde åtgöras
för åvägabringande av större likställighet mellan de båda nyssnämnda
huvudgrupperna av tjänstemän, utan att sa genomgripande
ändringar, som av järnvägsstyrelsen ifrågasatts, behövde vidtagas.
Till en början må därvid anföras ett exempel.
Enligt nu gällande bestämmelser uppbär eu stationskarl med högsta
arvode, 1,140 kronor, å dyraste ort en hyresersättning av 400 kronor.
Skillnaden i kontanta avlöningsförmåner mellan den, som erhåller bostad
av staten, och den, som själv nödgas förhyra sådan, utgör sålunda
för närvarande 400 kronor. Härvid har frånsetts från det nu utgående
lönetillägget — inberäknas detta, utgör skillnaden 420 kronor.
Enligt kommissionens oförändrade förslag — vilket innebär, att bestämmelsen
om maximibelopp för hyresersättning för vissa tjänstemän vid
distrikten skulle neutraliseras genom en motsvarande ökning av tillfälliga
lönetillägget — komme en dylik stationskarl att i hyresersättning faktiskt
uppbära oavkortat 40 procent av arvodet eller 456 kronor. Skillnaden
i kontanta avlöningsförmåner mellan de båda fallen komme enligt kommissionens
förslag att utgöra 504 kronor.
Enligt järnvägsstyrelsens förslag komme samma person i hyresersättning
å 50-procentort att uppbära 500 kronor. Skillnaden i kontanta
avlöningsförmåner mellan den, som erhåller bostad av staten,
och den, som själv nödgas förhyra sådan, blir emellertid, till följd av järnvägsstyrelsens
likställande av dessa båda tjänstemannagrupper ifråga om
tillfälligt lönetillägg, enligt järvägsstyrelsens förslag i det anförda exemplet
500 kronor.
För nyssnämnda tjänstemän äro de båda förslagen sålunda ur den
nu behandlade synpunkten praktiskt taget av samma innebörd; och enahanda
blir i de flesta fäll förhållandet, då fråga är om personal, tillhörande
samtliga de lägsta tjänstekategorierna.
Emellertid åsyftar järnvägsstyrelsens förslag att utjämna den anmärkta
skiljaktigheten även beträffande sådana högre tjänstekategorier,
som icke skulle beröras av kommissionens förslag. Den höjning av de
nuvarande maximibeloppen, som av denna anledning föreslås, synes mig
emellertid alltför betydande för att nu böra genomföras. I åtskilliga
fall kan nämligen förslaget härvidlag anses innebära en verklig lönereglering.
Det kan å andra sidan ej förnekas, att den nuvarande olikställigheten
mellan de båda huvudgrupperna av tjänstemän gör sig märkbar
icke blott beträffande innehavarna av mindre bostäder utan kanske
i än högre grad ifråga om dem, för vilka en högre bostadsstorlek för
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 111 käft. (Nr 166.) 5
34
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
normala fall avses. Det kan därför med skäl ifrågasättas, huruvida man
icke genom en försiktigare stegring av inkvarteringsersättningen skulle i
någon mån kunna motverka detta förhållande. Därvid synes det mig som
om ett lämpligt avvägande vore träffat genom en tillfällig höjning med
100 kronor av samtliga för tjänstemän vid distrikten nu bestämda maximibelopp
av ersättning för bostad och bränsle samt motsvarande förbättring
av samma ersättning för tjänstemännen inom styrelsen. Härigenom torde
man på intet sätt riskera att föregripa en slutlig lönereglering liksom ej
heller förhållandet till avlöningarna vid andra verk komme att i någon
avsevärd grad rubbas. Genom en så begränsad höjning bleve måhända
den anmärkta olikställigheten icke till fullo utjämnad, men om man samtidigt,
såsom jag anser riktigt, bibehåller de av kommissionen föreslagna
lägre lönetilläggen för dem, vilka tilldelats bostad in natura, torde härigenom
för de tjänstemän, som bliva delaktiga av detta lönetillägg, utjämningen
få anses någorlunda tillfredsställande. Vad å andra sidan
angår de högre avlönade tjänstekategorier, som icke skulle komma i åtnjutande
av något tillfälligt lönetillägg, synes försiktigheten med hänsyn
till en blivande lönereglering bjuda, att man håller sig inom nu angivna
gränser.
Den nu av mig ifrågasatta tillfälliga höjningen i vissa fall av
bostadsersättningen torde, såsom huvudsakligen avseende en utjämning
i avlöningshänseende mellan sådana tjänstemän, vilka erhålla bostad av
staten, och sådana, som i stället uppbära kontant inkvarteringsersättniug,
få anses äga en annan karaktär än det av 1915 års kommission
föreslagna tillfälliga lönetillägget. Då de missförhållanden, vilka betinga
en höjning av bostadsersättningen, såsom nämnts, föreligga minst
lika utpräglade i fråga om de högre avlönade tjänstemännen som beträffande
de å avlöningsskalan lägre stående, kan det, enligt, min uppfattning,
icke anses oriktigt, att man låter ifrågavarande höjning komma
även dem till del, vilkas arvoden äro av sådan storlek, att de uteslutas
från det egentliga tillfälliga lönetillägget. För att den angivna artskillnaden
mellan de båda formerna av tillfällig förbättring må tydligt
framträda och den ekonomiska innebörden av varje särskild förmån
lättare kunna överskådas, synes det mig ock riktigast, att det tillfälliga
lönetillägget och den provisoriska höjningen av bostadsersättningen
behandlas var för sig och icke, såsom måhända kunde synas naturligast,
sammanslås till ett enda tillägg.
För de lägst avlönade tjänstemannagrupperna innebär det av mig föreslagna
tillägget till bostadsersättningen icke någon verklig förändring i det
av 1915 års kommission framlagda förslaget, enär kommissionen förutsatt,
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 166. 35
att den nuvarande begränsningen av inkvarteringsersättningen för dessa
grupper skulle uppvägas av ett förhöjt lönetillägg. Den sammanlagda
förbättring, som sålunda skulle beredas dessa lägsta tjänstemannagrupper,
synes mig emellertid särskilt å de dyraste orterna väl knappt tilltagen.
Sålunda skulle enligt kommissionens förslag slutavlöningen å dyraste
ort för stationskarlsgruppen — inberäknat hyresersättning och dyrortstillägg
— komma att utgöra sammanlagt 1,968 kronor. Enligt järnvägsstyrelsens
förslag skulle motsvarande avlöning å dyraste ortsgrupp
uppgå till 2,012 kronor. För postvaktmästare och postiljoner är slutavlöningen
i Stockholm sammanlagt 2,000 kronor. I fråga om näst
högsta åldersklassen av samma tjänstemannagrupper ställa sig siffrorna
sålunda: enligt kommissionens förslag 1,800 kronor, enligt järnvägsstyrelsens
förslag 1,892 kronor och vid postverket 1,850 kronor.
De belopp, med vilka kommissionens förslag här understiger motsvarande
siffror vid postverket, äro sålunda icke alldeles betydelselösa. Det synes
mig, som om man härvidlag skulle kunna åstadkomma en närmare
överensstämmelse utan att företaga någon ytterligare rubbning vare sig i
avlöningsreglementets bestämmelser rörande inkvarteringsersättning eller
i det av kommissionen föreslagna tillfälliga lönetillägget. Så torde nämligen
kunna ske genom att bestämma en ökning av de nu utgående
egentliga dyrortstilläggen. Enligt § 12 avlöningsreglementet, lista stycket,
utgår dyrortstillägg med 60 kronor om året till tjänstemän av lägre grad,
vilkas arvode icke överstiger 1,500 kronor och som äro placerade i städer
med minst 15,000 innevånare samt, vad Stockholmstrakten angår, å stationer
och bansträckor utom Stockholm till och med Älvsjö, Järva och
Värtan. Genom en höjning av ifrågavarande dyrortstillägg med 40
kronor skulle i dessa fail större likställighet med avlöningarna vid postverket
vinnas. Denna förhöjning skulle väl lika litet som det nuvarande
dyrortstillägget komma samtliga de å orter av högsta dyrhetsklass placerade
tjänstemännen inom angivna arvodesgräns till del, men denna
omständighet torde få anses uppvägd därav, att de flesta bland övriga
hithörande tjänstemän i stället torde komma att uppbära kallortstillägg.
Då förhöjningen vidare i likhet med det nu utgående dyrortstillägget
endast skulle tillkomma de svagast avlönade tjänstemannagrupperna, torde
man icke behöva hysa betänkligheter mot densammas beviljande. Till
följd av de djupgående olikheter, som för närvarande råda mellan de
olika verken ifråga om dyrortstilläggens konstruktion och innebörd, synes
mig en sådan mindre betydande provisorisk förhöjning, som jag nu
ifrågasätter, icke heller kunna verka försvårande vid ett försök att samarbeta
dessa skiljaktiga bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3(5 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 166.
Med hänsyn till det trängande behovet synes det mig önskvärt, att
det nu ifrågasatta tillfälliga lönetillägget ävensom den av mig till utfyllnad
i vissa fall av samma lönetillägg ifrågasatta provisoriska förhöjningen
av inkvarteringsersättningen och dyrortstillägget måtte komma
personalen till godo räknat från och med den 1 januari 1917.
Slutligen ber jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet,
få meddela, att de ökade kostnader, som föranledas av ett genomförande
av det nu föreliggande förslaget^ torde, utan minskning av statens järnvägars
beräknade nettobehållning, kunna täckas genom de taxeförhöjningar,
som under senaste tiden vidtagits.
Såsom bilagor till detta protokoll torde få fogas dels en tablå, utvisande
beloppen inom samtliga ortsgrupper av det utav mig föreslagna
tillfälliga lönetillägget (bil. I), dels ock två sammanställningar, utvisande
sammanlagd avlöning för stationskarlar m. fl. samt stationsskrivare m. fl.
enligt nu gällande bestämmelser och enligt de särskilda förslagen ävensom
avlöningarna för vissa motsvariga tjänstemän vid postverket (bil.
II och III).
På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.
Maj: t måtte i nådig proposition föreslå riksdagen
l:o) att, med ändring av riksdagens beslut angående tillfälligt lönetillägg
åt viss personal av lägre grad vid statens järnvägar, i vad detsamma
avser dylikt lönetillägg för år 1917, antaga följande bestämmelser i ämnet:
Till nedan angivna ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar med
i efterföljande tabell upptagna arvoden må under vartdera av åren 1917
och 1918 av statens järnvägars trafikmedel utgå tillfälligt lönetillägg
enligt nedanstående grunder:''
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr IfiC.
37
Arvode.
Tillfälligt lönetillägg till tjänsteman, placerad å ort, där ersätt-j
ningen för bostad och bränsle utgår med 20 % av arvodet.
Tillfälligt löne- tillägg till
Grupp I
Grupp 11
Grupp III
Grupp IV
Grupp V
Manlig tjänsteman av
lägre grad — med
undantag av grupp 5
— vilken åtnjuter
Kvinnlig
tjänsteman
av lägre
grad
Manlig tjänsteman av
högre grad, vilken
åtnjuter
Kvinnlig
tjänsteman
av högre
grad
Vaktmästare hos
järnvägsstyrelsen,
vilken åtnjuter
bostad och
bränsle in
natura
ersättning
för bostad
och bränsle
(uppbär er- sättning för
bostad och
bränsle)
bostad och
bränsle in
natura
ersättning
för bostad
och bränsle
(uppbär er- sättning för
bostad och
bränsle)
bostad och
bränsle in
natura
ersättning
för bostad
och bränsle
720 ...............
_
190
_
—
—
—
—
780 ...............
—
190
—
—
—
—
—
—
840..............
160
190
190
—
—
—
160
180
900 ...............
185
220
220
—
—
—
—
—
960 ...............
200
240
240
—
—
—
160
180
1,020 ...............
220
260
220
—
—
—
—
—
1.080 ...............
—
260
—
—
—
200
120
140
1,140..............
220
260
190
—
—
—
—
—
1,200 ...............
185
220
—
—
-
200
90
no
1,260 ...............
140
165
—
—
—
—
—
—
1,380 ...............
120
140
—
—
* —
—
—
—
1,500 ..............
105
120
—
170
200
150
—
—
1,800 ...............
105
120
—
170
200
100
—
—
2,100...............
105
120
—
170
200
50
— .
■ —
2,400 ..............
105
120
—
200
240
—
—
—
2,700 ...............
105
120
—
200
240
—
—
—
3,000 ...............
105
120
—
200
240
—
—
—
3,300 ...............
—
—
—
150*)
180,*)
—
-
—
*) Tjänsteman i järnvägsstyrelsen, för vilken begynnelsearvodet enligt avlöningsreglementet är bestämt
till 3,300 kronor, är dock undantagen från åtnjutande av tillfälligt lönetillägg.
För tjänsteman — med undantag av vaktmästare hos järnvägsstyrelsen
— placerad å ort, där ersättningen för bostad och bränsle bestämts
till respektive 25, 30, 35 eller 40 procent av arvodet, utgår tillfälligt
lönetillägg, vare sig tjänstemannen tilldelats fri bostad med bränsle
eller uppbär kontant ersättning därför, med respektive 5, 10, 15 och 20
procent högre belopp än som enligt ovanstående tabell skulle hava till
-
38
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
kommit tjänstemannen, därest han varit placerad å ort, där ersättning
för bostad och bränsle utgår med 20 procent av arvodet. Uppkommande
brutet krontal avrundas därvid uppåt.
2:o) att medgiva, att i de fall, då den enligt §§ 2 och 9 i förnyade
avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar bestämda ersättningen
för bostad och bränsle till följd av i samma reglemente
stadgad begränsning utgår, vad styrelsens tjänstemän beträffar med
lägre belopp än 40 procent av arvodet och vad tjänstemän vid distrikten
angår med lägre belopp än de för respektive ortsgrupper bestämda
procenttalen 20, 25, 30, 35 eller 40 procent av arvodet, må för åren
1917 och 1918 utgå ett tillfälligt tillägg till samma ersättning med
för eldare, portvakt vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnskötare
samt tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag av
vaktmästare ett belopp, motsvarande skillnaden mellan den sålunda begränsade
ersättningen, å ena sidan, och, å andra sidan, samma ersättning,
beräknad till fullt det procenttal av vederbörandes arvode, som
finnes bestämt för den ort, där tjänstemannen är stationerad; samt
för annan tjänsteman med 100 kronor, varvid för dylik tjänsteman
dock skall iakttagas, att det sammanlagda beloppet av den enligt avlöningsreglementet
utgående ersättningen för bostad och bränsle samt
nu ifrågavarande tillägg till samma ersättning icke må, allt efter den
ort, där vederbörande är placerad, överskrida stadgat procenttal av
arvodet;
3:o) samt att medgiva, att till tjänsteman, som enligt § 12 i gällande
avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar uppbär dyrortstillägg,
må under vartdera av åren 1917 och 1918 utgå en tillfällig förhöjning
av dyrortstillägget med 40 kronor.
Till denna departementschefens av statsrådets
övriga ledamöter biträdda hemställan täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle till riksdagen
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Carl Stålhammar.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
39
Bilaga I.
Tablå
utvisande beloppen inom samtliga ortsgrupper av föreslaget tillfälligt lönetillägg.
Föreslaget tillfälligt lönetillägg
för tjänsteman, som tilldelats
Grupp av tjänstemän enligt
kommissionens förslag.
Arvode.
bostad in natura & ort, där ersätt- ningen för bostad och bränslo
utgör i procent av arvodot
ersättning för bostad och bränsle
å ort, där denna ersättning
utgör i procent av arvodet
20 %
25 %
30 %
35 %
40 %
20 %
25 %
30 %
35 %
40 %
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
720
_
_
_
_
—
190
200
209
219
228
780
—
—
—
—
—
190
200
209
219
228
840
160
168
176
184
192
190
200
209
219
228
900
185
195
204
213
222
220
231
242
253
264
960
200
210
220
230
240
240
252
264
276
288
1,020
220
231
242
253
264
260
273
286
299
312
I. Manliga tjänstemän av lägre
1,080
220
231
242
253
264
260
273
286
299
312
grad med undantag av
1,140
220
231
242
253
264
260
273
286
299
312
1,200
185
195
204
213
222
220
231
242
253
264
grupp \ .....................
1,260
140
147
154
161
168
165
174
182
190
198
1,380
120
126
132
138
144
140
147
154
161
168
1,500
105
in
116
121
126
120
126
132
138
144
1,800
105
in
116
121
126
120
126
132
138
144
2,100
105
in
116
121
126
120
126
132
138
144
2,400
105
in
116
121
126
120
126
132
138
144
2,700
105
in
116
121
126
120
126
132
138
144
3,000
105
in
116
121
126
120
126
132
138
144
840
—
—
—
—
—
190
200
209
219
228
II. Kvinnliga tjänstemän av
900
—
—
—
—
—
220
231
242
253
264
lägre grad ....................
960
—
—
—
—
—
240
252
264
276
288
1,020
—
—
—
—
—
220
231
242
253
264
1,140
—
—
—
—
—
190
200
1 209
219
228
40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition .Nr 166.
Grupp av tjänstemän enligt
kommissionens förslag.
Arvode.
Föreslaget tillfälligt lönetillägg för tjänsteman, som
tilldelats
bostad in natura å ort, där ersätt- ningen för bostad och bränsle
utgör i procent av arvodet
ersättning för bostad och bränsle
å ort, där denna ersättning
utgör i procent av arvodet *
20 %
25 %
30 %
35 %
40 %
20 %
25 %
30 %
35 %
40 %
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
1,500
170
179
187
196
204
200
210
220
230
240
1,800
170
179
187
196
204
200
210
220
230
240
III. Manliga tjänstemän av
2,100
170
179
187
196
204
200
210
220
230
240
högre grad .................
2,400
200
210
220
230
240
240
252
264
276
288
2,700
200
210
220
230
240
240
252
264
276
288
3,000
200
210
220
230
240
240
252
264
276
288
*
>) 3,300
150
158
165
173
180
180
189
198
207
216
1,080
—
—
—
_
_
200
210
220
230
240
IV. Kvinnliga tjänstemän av
1,200
—
—
—
_
_
200
210
220
230
240
högre grad ...................
1,500
—
—
—
—
—
150
158
165
173
180
1,800
—
—
—
—
—
100
105
no
115
120
2,100
—
—
—
—
—
50
53
55
58
60
Y. Vaktmästare hos järnvägs-
840
—
—
—
—
160
—
—
—
—
180
styrelsen ......................
960
—
—
—
—
160
—
—
—
—
180
1,080
—
—
—
—
120
—
—
—-
—
140
1,200
—
—
—
—
90
-
—
—
—
no
*) Tjänstemän i järnvägsstyrelsen, vilkas begynnelsearvode enligt avlöningsreglemcntet är 3,300 kronor, erhålla dock
icke något tillfälligt lönetillägg.
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 16(i.
41
Bilaga II.
Stat
i o n s k a r
1 a r
m. (1
Samma
nlagd avi
ö n i n g *)
Post-
Ålder
Orts-
Arvo-
des-
grupp.
inberäknat
tillf, lönetillägg
av Sr 1916
enligt 1915 års
kommissions
förslag
enligtjärnvägs-
styrelsens
förslag
enligt departe- mentschefens
förslag
vakt- mästare
och pos-
i
tjänsten.
grupp.
med
bostad
ocli
bränsle
in
natura.
med
ersätt-
ning
för
bostad
och
bränsle.
med
bostad
och
bränsle
in
natura.
med
ersätt-
ning
för
bostad
och
bränsle.
med
bostad
och
bränsle
in
natura.
med
ersätt-
ning
för
bostad
och
bränsle.
med
bostad
och
bränsle
in
natura.
med
ersätt-
ning
för
bostad
och
bränsle.
tiljonor.
Samman- lagd av- löning.
lia—3;e året
Billigaste ....
840
1,000
1,188
1,000
1,198
1,030
1,198
1,000
1,198
1,200
Dyraste......
840
1,060
1,416
1,092
1,464
1,128
1,548
1,132
1,504
1,450
4:e—6:e året
Billigaste ....
900
1,060
1,260
1,085
1,300
1,120
1,300
1,085
1,300
1,300
Dyraste ......
900
1,120
1,500
1,182
1,584
1,224
1,674
1,222
1,624
il,550
\ 1,600
7:e—9:e året
Billigaste ....
960
1,120
1,332
1,160
1,392
1,200
1,392
1,160
1,392
1,400
Dyraste .....
960
1,180
1,584
1,260
1,692
1,308
1,788
1,300
1,732
1,700
10:e—12:e året
Billigaste...
1,020
1,180
1,404
1,240
1,484
1,280
1,484
1,240
1,484
1,500
Dyraste.......
1,020
1,240
1,660
1,344
1,800
1,392
1,892
1,384
1,840
11,800
\1,850
13:e och följ.
Billigaste ....
1,140
1,260
1,508
1,360
1,628
1,400
1,628
1,360
1,628
1,650
Dyraste ......
1,140
1,320
1,740
1,464
1,968
1,512
2,012
1,504
2,008
2,000
*) Arvode, ersättning för bostad och bränsle i förekommande fall, dyrortstillägg, tillfälligt lönetillägg
samt tillfällig förhöjning aT dyrortstillägg.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 141 käft. (.Nr 166.)
6
42
Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 166.
Bilaga III
Ålder i
tjänsten.
Ortsgrupp.
Stat
i o n 8
skr
i v a r
e m.
fl.
Manlig
post-
expedi-
tör.
Sam-
man-
lagd
av-
löning.
Arvo-
des-
grupp.
Sammanlag
d a v 1 ö n i n g*)
nu utgående
enligt 1915
års kommis- sions förslag
enligt järn- vägsstyrelsens
förslag
enligt departe- mentschefens
förslag
med
bostad
och
bränsle
in
natura.
med er- sätt- ning för
bostad
och
bränsle.
med
bostad
och
bränsle
in
natura.
med
ersätt- ning för
bostad
och
bränsle.
med
bostad
och
bränsle
in
natura.
med
ersätt- ning för
bostad
och
bränsle.
med
bostad
och
bränsle
in
natura.
med
ersätt- ning föi- bostad
och
bränsle.
l:a—2:a året...
Billigaste ...
1,500
1,500
1,800
1,670
2,000
1,700
2,000
1,670
2,000
2,000
Dyraste......
1,500
1,500
2,100
1,704
2,340
1,740
2,490
1,704
2,340
2,300
3:e året........
Billigaste ...
1,500
1,500
1,800
1,670
2,000
1,700
2,000
1,670
2,000
2,200
Dyraste......
1,500
1,500
2,100
1,704
2,340
1,740
2,490
1,704
2,340
2,530
4:e året.........
Billigaste ...
1,800
1,800
2,160
1,970
2,360
2,000
2,360
1,970
2,360
2,200
Dyraste......
1,800
1,800
2,520
2,004
2,760
2,040
2,940
2,004
2,760
2,530
5:e—6:e året..
Billigaste ...
1,800
1,800
2,160
1,970
2,360
2,000
2,360
1,970
2,360
2,400
Dyraste......
1,800
1,800
2,520
2,004
2,760
2,040
2,940
2,004
2,760
2,760
7:e—8:e året...
Billigaste ...
2,100
2,100
2,520
2,270
2,720
2.300
2,720
2,270
2,720
2,600
Dyraste......
2,100
2,100
2,940
2,304
3,180
2,340
3,390
2,304
3,180
2,990
9:e året.........
Billigaste ...
2,100
2,100
2,520
2,270
2,720
2,300
2,720
2,270
2,720
2,900
Dyraste......
2,100
2,100
2,940
2,304
3,180
2,340
3,390
2,304
3,180
3,335
10:e året ......
Billigaste ...
2,400
2,400
2,880
2,600
3,120
2,640
3,120
2,600
3,120
2,900
Dyraste......
2,400
2,400
3,250
2,640
3,538
2,688
3,738
2,640
3,638
3,335
ll:e året ......
Billigaste ...
2,400
2,400
2.880
2,600
3,120
2,640
3,120
2,600
3,120
2,900
Dyraste......
2,400
2.400
3,250
2,640
3,538
2,688
3,738
2,640
3,638
3,335
12:e året ......
Billigaste ...
2,400
2,400
2,880
2,600
3,120
2,640
3,120
2,600
3,120
3,200
Dyraste......
2,400
2,400
3,250
2.640
3,538
2,688
3,738
2,640
3,638
3,650
13:e—14:e året
Billigaste ...
2,700
2,700
3,240
2,900
3,480
2,940
3,480
2,900
3,480
3.200
Dyraste......
2,700
2,700
3,550
2,940
3,838
2,988
4.038
2,940
3 938
3.650
15:e—17:e året
Billigaste ...
2,700
2,700
3,240
2,900
3,480
2,940!
3,480
2,900
3,480
3,500
Dyraste......
2,700
2,700
3,550
2,940
3,838
2,988
4,038!
2,940
3,938
3,950
18:e och följ....
Billigaste ...
2,700
2,700
3,240
2,900
3,480
2,940
3,480
2,900
3,480
3,800
Dyraste.....
2,700
2,700
3,550
2,940
3,838
2,988
4,038
2,940
3.938
4,250
*) Arvode, ersättning för bostad och bränsle i förekommande fall samt tillfälligt lönetillägg.
Stockholm, K. L. Beckmans Tioktr., 1917.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1917:145 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfälligt lönetillägg åt viss personal vid statens järnvägar ävensom en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten