Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar m. m

1917-04-04 · 152 sidor, varav 144 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 144 av 152 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:174, Angående vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Nr 174.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid

statens järnvägar m. m.; given Stockholms slott den 4

april 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels besluta de ändringar i förnyade avlöningsreglementet den 30

juni 1916 för tjänstemän vid statens järnvägar, som framgå av det vid

statsrådsprotokollet fogade förslag till nådig kungörelse i ämnet;

dels, vid bifall härtill, besluta, att de i Kungl. Maj:ts proposition

den 9 mars 1917 angående tillfälligt lönetillägg åt viss personal vid

statens järnvägar föreslagna bestämmelser om tillfälligt tillägg till ersättningen

för bostad och bränsle åt eldare med flera tjänstemän vid statens

järnvägar jämväl skola äga tillämpning beträffande vagnreparatör, elektrisk

underreparatör, signalunderreparatör samt ledningsreparatör;

dels ock antaga i statsrådsprotokollet närmare omförmäld ändring

av 2 § i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän

vid statens järnvägar.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 14S höft. (Nr 174.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4

april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I skrivelse den 30 november 1916 har järnvägsstyrelsen framlagt

förslag om inrättande av åtskilliga nya befattningar vid statens järnvägar.

I samma skrivelse hemställes om viss ändring i avlöningsreglementets

bestämmelser angående ersättning för bostad och bränsle.

I detta sammanhang ber jag även få anmäla en skrivelse från järnvägsstyrelsen

av den 13 april 1916, däri hemställan gjorts om inrättande

av ytterligare en ordinarie baningenjörstjänst av 2:a klass, avsedd

åt den såsom baningenjör tjänstgörande befattningshavaren vid den

numera av staten förvärvade Mora—Vänerns järnväg.

Vidare har styrelsen i skrivelse den 10 februari 1917 i samband

med väckt fråga om uppdelning av baningenjörsbefattningarna för

linjetjänsten i befattningar av l:a och 2:a klass gjort hemställan om

uppförande å ordinarie stat av ytterligare en del tjänster.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 174.

Därjämte torde bär få behandlas eu järnvägsstyrelsens skrivelse

av den 20 januari 1917, däruti styrelsen framställt förslag om inrättande

av en del nya tjänster i samband med ifrågasatt avskiljande från

maskinavdelningen av verkstads- och förrådstjänsten vid statens järnvägar.

Ytterligare ber jag få anmäla järnvägsstyrelsens skrivelse av den 16

februari 1917 med förslag till viss ändring av avlöningsreglementets

bestämmelser angående grunderna för arvodesförhöjning.

Slutligen torde i nu förevarande sammanhang böra upptagas ett av

1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken

m. fl. verk i skrivelse den 6 mars 1917 framlagt

förslag rörande omreglering av postarvodet till vissa stationsföreståndare

vid statens järnvägar.

Det är ett anmärkningsvärt stort antal nya högre befattningar, som

av järnvägsstyrelsen i dess förevarande framställningar ifrågasatts.

Emellertid hava under senare år statens järnvägar varit stadda i eu

utomordentligt forcerad utveckling, varunder verkets arbetsuppgifter förstorats

och komplicerats på ett sätt, som i stor utsträckning kräver

förstärkning av arbetskrafterna för järnvägsdriftens planmässiga ledning,

för så vitt det våldsamt stegrade trafikarbetet skall på ett för statsförvaltningen

och allmänheten tillfredsställande sätt kunna avvecklas.

Man synes, enligt min uppfattning, kunna utgå från, att det antal

högre befattningar, som efter föregående kommittéutredning fastställdes

vid den år 1907 beslutade organisationsreformen vid statens järnvägar,

var i stort sett rätt avpassat efter storleken av övrig personal och då

ungefär rådande trafikomfattning. Emellertid finner man vid en undersökning,

att antalet högre befattningar kommit att efter hand bliva

allt mindre i förhållande till såväl det starkt växande antalet underställd

personal som även — och detta i än högre grad — till de stigande

trafikinkomsterna. Detta framgår med all tydlighet av tre inom järnvägsstyrelsen

uppgjorda statistiska tabeller (1—3), vilka torde få såsom

bilagor 2—4 bifogas protokollet.

Vad angår uppgifterna i tabellerna 1 och 2, får jag emellertid

framhålla, att det särskilt i fråga om de ledande befattningarna i styrelsen

skulle vara ganska missvisande att jämföra desamma endast med

antalet underställd personal i styrelsen. Till flertalet av dessa högre

befattningar i styrelsen hava nämligen lagts arbetsuppgifter av största

betydelse för verkets planmässiga ledning, ehuru antalet underställd

personal, vars arbete skall direkt ledas och fördelas, kan vara helt obetydligt.

Därtill kommer, att en del nytillkomna högre tjänstemän be
-

I. Allmänna

synpunkter

i fråga om

behovet av

ökat antal

högre befattningar

vid statens

järnvägar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

sörjer funktioner inom styrelsen, vilka med förut tillgänglig personal

måst mer eller mindre undanskjutas. Under beaktande härav synas mig

tabellernas uppgifter tydligt giva vid handen, dels att antalet högre

tjänstehavare i styrelsen — t. o. in. notariegrad — icke på långt när

ökats i proportion till vare sig antalet underställd personal i styrelsen

eller till antalet linjepersonal, dels ock att antalet högre befattningshavare

vid linjeförvaltningen — t. o. m. sektionsbefäl — icke heller

undergått en ökning, som kan anses stå i skäligt förhållande till antalet

underställd linjepersonal.

Vidkommande därefter uppgifterna i tabellen 3 torde, under förutsättning

av oförändrade taxor, bruttoinkomsterna av en järnväg kunna

anses utgöra ett gott uttryck för det under olika år uträttade trafikarbetet

vid densamma. Förhållandet mellan högre befattningshavare och

intjänt bruttoinkomst under olika år anger därför ock i viss mån storleken

av det arbete och det ansvar, som under olika tider vilat på de

högre befattningshavarna. Av det i tabellen 3 sammanförda siffermaterialet

i nu angivna avseenden framgår, å ena sidan att bruttoinkomsten

på varje högre befattningshavare stigit i utomordentligt hög grad, men

å andra sidan även att en ökning av arbete och ansvar skett för dessa

tjänstemän i en omfattning, som knappast kan anses vara lämplig eller

riktig.

De i tabellerna 1—3 gjorda jämförelserna avse åren 1908—1916

jämte approximativt beräknade uppgifter för år 1917. Om än, såsom

synes vara att antaga, efter upphörande av nuvarande kristiden någon

nedgång skulle komma att äga rum i den för närvarande exceptionellt

stora trafiken, lär dock denna nedgång enligt min uppfattning icke bliva av

den omfattning, att personantalet kan i mera väsentlig grad minskas från

sin nuvarande storlek. Under sådana förhållanden torde givetvis med

en allt jämt skeende utveckling av trafiken synnerligen krävande arbetsuppgifter

komma att även framgent föreligga särskilt för tjänstemännen i

ledande ställning vid statens järnvägar.

Det har också synts mig vara av största intresse att om möjligt

verkställa en tillförlitlig jämförelse mellan antalet högre befattningshavare

vid de svenska statsbanorna samt vid utländska järnvägar och

har jag därför vänt mig till järnvägsstyrelsen för erhållande av uppgifter

härutinnan.

Under framhållande av att en dylik jämförelse, huvudsakligen på

grund av olikhet i förvaltningarnas organisation, i fråga om de flesta

utländska järnvägar stöter på synnerligen stora svårigheter har styrelsen

till mig överlämnat en av styrelsen verkställd undersökning av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

5

antydd art mellan å ena sidan statens järnvägar och å den andra de

bayerska statsbanorna och de större franska Jinjenäten, vilka var för

sig befunnits någorlunda jämförliga med de svenska statsbanorna.

Resultatet av undersökningen har av styrelsen för överskådlighetens

skull sammanställts i en tabell, vilken såsom bilaga 5 torde få

bifogas protokollet. Av undersökningen framgår, att såväl de bayerska

statsbanorna som de franska linjenäten arbeta med ett relativt avsevärt

större antal ledande tjänstemän än vad statens järnvägar göra.

De i förberörda avseenden verkställda undersökningarna och utredningarna

hava därför bibragt mig den uppfattningen, att det antal nya

högre befattningar, som av järnvägsstyrelsen nu begäres, om än i och

för sig betydande, dock icke är större än vad som kan anses vara påkallat

av trafikrörelsens och administrationens utveckling. Det synes

mig ock vara nödvändigt, att statens järnvägar i tillräcklig grad utrustas

med tjänstebefattningar för arbetets planmässiga ledning, enär i motsatt

fall bristen på tillräckliga arbetskrafter kan befaras komma att menligt

inverka såväl på själva trafikarbetet som på det rent järnvägsfinansiella

utbytet från statens järnvägar.

Jag ber därefter först att till behandling få upptaga det av järnvägs- H. Nya ordistyrelsen

i nyssnämnda skrivelse den 30 november 1916 framlagda för- "fn^ar^ifrå

slaget om nya ordinarie befattningar. gasatta i

Förslaget upptager

inom styrelsen:

järnvägsstyrelsens

skrivelse

den

30/n 1916.

å administrativa byrån: en sekreterare och två aktuarier, de båda

sistnämnda avsedda den ena såsom biträde åt matematikern och den

andra för statistiska kontoret,

å banbvrån: en byråingenjör av l:a klass och två byråingenjörer

av 2:a klass,

å byggnadsbyrån: en ombudsman,

å maskinbyrån: en byråingenjör av l:a klass och en byråingenjör

av 2:a klass,

å elektrotekniska byrån: två byråingenjörer av 2:a klass,

å trafikbyrån: en sekreterare och en notarie,

å tidtabells- och vagnbyrån: en notarie,

å inrikes taxebyrån: en byrådirektör och en notarie samt

å utrikes taxebyrån: en expeditionsföreståndare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

A. Styrelsen.

Administrativa

byrån.

1. En sekreterare.

6 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 174.

vid distrikten:

fem maskiningenjörer av l:a klass, varvid samtidigt nuvarande antalet

maskiningenjörer av 2:a klass föreslås minskat med fyra,

sex trafikinspektörer av l:a klass, avsedda en för var och en av de

fem trafikdirektörsexpeditionerna och en för Stockholmssektionen, varvid

samtidigt av nuvarande trafikinspektörstjänster av l:a klass fyra skulle

förändras till trafikinspektörstjänster av 2:a klass,

en byråassistent å Stockholmssektionen,

tre maskininspektorer samt

en stationsinspektor av 3:e klass.

I samband med nu föreliggande framställning ber jag även att få

till behandling upptaga väckt fråga om förändrade benämningar för järnvägsstyrelsens

överingenjörsassistenter och matematiker.

Innan jag redogör för styrelsens skäl för anställande av en sekreterare

å administrativa byrån, ber jag att få i korthet erinra, huru vid

1907 års omorganisation av järnvägsstyrelsen de administrativa och

kamerala ärendenas handläggning ordnades.

I sammanhang med berörda omorganisation av j ärnvägsstyrelsen uppdelades

den förut varande administrativa avdelningen i 2 byråer, administrativa

byrån och kameralbyrån, vardera med en byrådirektör, men

med en notarie gemensam för båda byråerna. Under byrådirektören å

administrativa byrån skulle lyda statistiska kontoret och ombudsmannen;

under byrådirektören å kameralbyrån kammar- och revisionskontoren

samt kassören.

De kommitterade, som uppgjorde förslag till järnvägsstyrelsens omorganisation,

hade tillstyrkt uppförande å administrativa avdelningens

stat av, förutom en avdelningschef och hans närmaste man, byrådirektören,

ytterligare en notarie utöver den förut befintliga. I samband med

bortfallande av avdelningschefsbefattningen blev emellertid icke heller

förslaget om anställande av ytterligare en notarie av statsmakterna

godtaget.

Vid frågans behandling i statsrådet yttrade föredragande departementschefen

— efter att hava framhållit, hurusom i allmänhet genom

överflyttning av ärenden till distriktsförvaltningarna en icke oväsentlig

lättnad borde uppstå i styrelsens arbetsbörda — följande:

För att nu övergå till frågan om personalökningen å de olika avdelningarna,

så torde, vad först angår administrativa avdelningen, det vara nödvändigt att med indragningen

av avdelningschefsbefattningen låta avdelningen sönderfalla i två byråer,

s. 7 Kontrollera mot PDF

t

Kung1. Maj:ts Nåd Proposition Nr 174. 7

vardera med en byrådirektör. Å den ena av dessa byråer skulle handläggas rena

förvaltnings- och författningsärenden m. m. och å den andra byrån frågor av mera

ekonomisk art, såsom kameral-, kassa- och revisionsärenden. Under byrådirektören å

den förstnämnda byrån skulle lyda statistiska kontoret och ombudsmannen; under

byrådirektören å andra byrån kammar- och revisionskontoret samt kassören.

Inrättas sålunda å administrativa avdelningen en ny byrådirektörsbefattning,

torde den av kommitterade föreslagna nya notarietjänsten icke för närvarande erfordras.

I kommitterades förslag om nya tjänstebefattningar å denna avdelning

skulle alltså endast den förändring äga rum, att den föreslagna notarietjänsten utbytes

mot en byrådirektörsbefattning.

Departementschefens uppfattning godkändes av Kungl. Maj:t och

vann även riksdagens gillande. I stället för av kommitterade föreslagna

två nya arbetskrafter (1 avdelningschef och 1 ytterligare notarie) erhölls

sålunda allenast en arbetskraft (1 byrådirektör å kameralbyrån).

Vid 1914 års omorganisation förändrades den för de båda nyssnämnda

byråerna gemensamma notariebefattningen till en sekreterarbefattning.

I sin förevarande skrivelse den 30 november 1916 anför nu järnvägsstyrelsen

:

Det har visat sig, att arbetet å administrativa byrån och kameralbyrån under

senare år alltmera stegrats. Att med fullt jämförbara siffror erhålla en tydlig bild

av ökningen av dessa två byråers arbete från åren före omorganisationen 1908 till

åren efter densamma är knappast möjligt, enär dels samtidigt med omorganisationen

omläggning av diarieföringen ägde rum, dels tillika med tillämpning av grundsatsen,

att intet ärende skulle avgöras av högre tjänsteställe än ärendets valör krävde, avgörande

av ärenden av mera löpande natur förlädes till distriktsförvaltningarna och

styrelsen fick att avgöra ärenden av mera betydande art eller principiell innebörd.

Med fullt jämförbara siffror kan åter visas stegringen under den tid den nya omorganisationen

omfattar, såsom följande från överrevisorernas berättelser hämtade

tabell närmare angiver:

o

administrativa

kameral

byrån

byrån

8 limma

1908 ......................

........................... 272

431

703

1909 ......................

............................ 237

446

683

1910......................

............................ 408

739

1,147

1911 ......................

............................ 389

723

1,112

1912......................

............................ 426

924

1,350

1913.....................

............................ 440

889

1,329

1914......................

............................ 473

1,043

1,516

1915....................

........................... 539

1,802

2,341

Yj—3% 1916*) .....

............................ 413

1,114

Av tabellen framgår,

att ökningen är ganska betydande.

Det visade

redan närmaste åren efter omorganisationen nödvändigt att förlägga tyngdpunkten av

den för båda byråerna gemensamma sekreterarens arbete å kameralbyrån, medan till

biträde å administrativa byrån extra arbetskrafter måst anlitas, och utvecklingen

*) Siffrorna för hela året 1916 äro enligt från järnvägsstyrelsen sedermera lämnat meddelande

för administrativa byrån 670 och för kameralbyrån 2,278, tillhopa 2,948.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

med ärendenas ökning har gått därhän, att sedan tvenne år tillbaka berörda tjänstemans

tjänstgöring är helt förlagd till ku moral by rån. A administrativa byrån har

åter — genom upprepade av distriktsförvaltningarna begärda distriktssekreterarförordnanden

för administrativa byråns extra tjänstemän — växlande, jämförelsevis

oprövade krafter måst tagas i anspråk till biträde åt byråchefen, vilken därvid mer

än vederbort måst taga del i och kontrollera detaljer i arbetet. Detta har givetvis

verkat hämmande för önskvärd snabb behandling av föreliggande ärenden och spörsmål.

I anledning av det anförda har i förevarande förslag upptagits en ny sekreterare,

avsedd för administrativa byrån.

Departements- Av järnvägsstyrelsens redogörelse för stegringen av arbetet å adminiehefen.

gtrativa byrån och kameralbyrån framgår, att denna stegring varit mycket

■ betydande efter den med 1908 års ingång genomförda omorganisationen

av järnvägsförvaltningen. Till komplettering av styrelsens härutinnan

lämnade uppgifter må här meddelas, att under det nyssnämnda år enligt

överrevisorernas berättelse diarieförda ärenden för administrativa och kameralbvrån

voro 272 respektive 431, motsvarande tal i medeltal för de tre sistförflutna

åren utgjorde 561 respektive 1,708. Det synes mig ock uppenbart att,

sedan sekreterarens verksamhet måst helt förläggas till kamerala byrån, den

administrativa byråchefen, i saknad av ordinarie kvalificerad arbetskraft

såsom biträde, fått mer än vederbort ägna sin tid åt kontroll av detaljer

i arbetet. Detta har givetvis verkat menligt på handläggningen av administrativa

byrån påvilande ärenden. Här må ock erinras, att till denna

byrå, som huvudsakligen har att handlägga ärenden, som röra förvaltningen

i allmänhet eller järnvägsstyrelsen i dess helhet, äro förlagda

ärenden av ofta no g särdeles omfattande art. I sådant avseende tillåter

jag mig omnämna tid efter annan föreliggande förslag till ändring i

gällande nådiga instruktion för järnvägsstyrelsen med underlydande

distriktsförvaltningar och de för dessa myndigheter utfärdade arbetsordningar,

allmänna bestämmelser berörande personalen, de årligen återkommande

förslagen till arvodes- och kostnadsstater, ärenden rörande

inköp av enskild järnväg, såsom exempelvis förra året Mora—Vänerns

järnväg, ävensom trafikering eller arrendering av enskild järnväg, ärenden

rörande koncession å enskild järnväg, ärenden rörande föreliggande

lagförslag på skilda områden med flera dylika ärenden av mera allmän

natur.

Jag finner på grund av det anförda fullgiltiga skäl föreligga för

att byråchefen å administrativa byrån må erhålla till biträde vid handläggningen

av denna byrås mångskiftande allmänna ärenden en befattningshavare

i sekreterares tjänstegrad och avlöningsvillkor.

2. En aktuarie Beträffande behovet av en aktuarie såsom biträde åt matematikern

åTmatema- anfdr styrelsen i sin skrivelse den 30 november 1916 följande:

tikern.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Dot svenska järnvägsväsendets utveckling har till ledning vid förvaltningen

framkallat en ingående och synnerligen omfångsrik statistik över järnvägsväsendets

mångskiftande förhållanden.

Allt efter som det statistiska materialet sväller ut, lämnar det ock ökade medel

till mera djupgående beräkningar över förvaltningsåtgärdernas ekonomiska verkningar,

t. ex. i inkomsthänseende för beräkning av taxeändringars betydelse, i utgiftshänseende

för beräkning av möjliga besparingar. Redan för över tio år sedan framträdde

behovet av en särskild tjänstemannabefattning med uppgift för innehavaren att utföra

och leda, utredningar rörande järn vägsekonomiska förhållanden. En sådan ordinarie

befattning, matematikerbefattningen, infördes genom 1907 års nådiga instruktion.

I 1914 års nådiga instruktion, genom vilken befattningen flyttades från taxebyråerna

till administrativa byrån, gavs åt densamma en centralare ställning och ökade arbetsuppgifter.

Matematikerns åligganden, sådana de anges i nuvarande arbetsordning, äro:

»att tillhandagå styrelsen och dess byråer med utredningar rörande järnvägs■ekonomiska

förhållanden ävensom matematiska utredningar av försäkringsteknisk och

■därmed jämförlig natur, och

att med uppmärksamhet följa företeelserna inom de järn vägsekonomiska områdena

samt taga initiativ till och väcka förslag om sådana anordningar och förenklingar,

som kunna åvägabringa besparingar eller eljest befinnas lämpliga.»

Efter den nya instruktionens ikraftträdande har åt innehavaren av matematikertjänsten

uppdragits att verkställa ett större antal utredningar i statistiska och järn vägsekonomiska

ärenden.

Till den första gruppen av ärenden höra bl. a. givna uppdrag att medverka

vid omläggning av den officiella publikationen »allmän järn vägsstatistik» och av

publikationen »statens järnvägars månadsstatistik, för tjänstebruk», ävensom att

erganisera och genomföra en fortlöpande statistik över ett flertal för statsjärnvägarnas

ekonomi viktiga förhållanden, såsom transporter av tjänstegods, lokomotivens användning

m. m.

Till den andra ärendesgruppen höra bl. a. matematikern ålagda ekonomiska

utredningar rörande statsjärnvägarnas beräkningsbara inkomster och utgifter under

kommande år, rörande ifrågasatta taxeändringars inverkan såväl för staten som för

enskilda järnvägar, rörande lokomotiv- och vagnbristen och därmed sammanhängande

frågor samt rörande byggnad av nya bansträckor inom statsbanenätet eller beviljande

av koncession för enskilda järnvägar.

För att biträda vid dessa utredningar har matematikern sedan början av år

1915 haft till sitt förfogande en personal av 6 å 7 tjänstemän, varibland en extra

tjänsteman med universitetsutbildning inom den matematiska ämnesgruppen.

Någon minskning i matematikerns arbetsuppgifter torde icke vara att förvänta,

fastmer är det vid inträdd trafikstegring att med säkerhet motse, att allt flera och

■allt mera komplicerade ekonomiska frågor av största räckvidd skola behöva utredas

ur ekonomisk-statistisk synpunkt, innan styrelsens avgörande lämpligen bör träffas.

Styrelsen finner det därför med hänsyn till omfattningen och arten av matematikerns

arbetsuppgifter, liksom ock med hänsyn till vikten av att en kompetent

vikarie må finnas, då matematikern tages i anspråk för visst större utredningsarbete,

angeläget, att en ny ordinarie befattning upprättas för en assistent till matematikern.

I förslaget har därför upptagits en aktuariebefattning såsom biträde åt matematikern

med notaries avlöningsvillkor, för vilket biträde bör föreskrivas samma kompetensvillkor

som för matematikern, eller högskoleexamen, i vilken matematik ingår

som ämne.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 käft. (Nr 174.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Såsom av det nyss anförda framgår, bar, sedan matematikerbefattchefen.

ningen år 1908 inrättades, hans verksamhetsområde utvidgats att omfatta

statens järnvägar i dess helhet berörande ekonomiska frågor, under det

verksamheten förut varit mera begränsad till taxefrågor och innehavaren

av befattningen enligt 1907 års nådiga instruktion, såsom benämningen

ock giver vid handen, varit avsedd att huvudsakligen vara ett sakkunnigt

biträde åt järnvägsstyrelsen i spörsmål, där matematisk sakkunskap

måste anlitas. De matematikern åliggande ökade arbetsuppgifterna hava.

föranlett, att han alltsedan början av år 1915 måst biträdas av en extra

mot särskilda avlöningsförmåner anställd person med den akademiska

utbildning, som enligt instruktionen medför kompetens till matematikerbefattning.

Då det med statsjärnvägarnas alltjämt fortgående utveckling med

säkerhet torde kunna motses, att allt derå och allt mera komplicerade

järnvägsekonomiska frågor komma att kräva utredning ur ekonomiskstatistisk

synpunkt, lär enligt min mening allt framgent behovet av

ett biträde med högre fackutbildning till matematikern komma att föreligga.

Det synes mig då vara av vikt, att ifrågavarande befattning

ställes på ordinarie stat, så att kontinuitet erhålles och styrelsen icke

genom täta personalombyten går miste om i järnvägsstatistiska frågor

skolade krafter. Härmed vinnes ock den avsevärda förmånen, att

vikarie för matematikern finnes vid förfall för denne tjänsteman eller

då han, vilket allt oftare med verkets utveckling torde inträffa, måste

tagas i anspråk för större uppgifter, som kräva hans arbetstid odelad.

3. Ändrad I samband härmed tillåter jag mig framhålla, att den benämning,,

för^matema- som för matematikern för närvarande finnes fastställd, ingalunda giver

rtikernma det råtta uttrycket för hans verksamhet och tjänsteställning. Som följd

av den ökning i hans tjänsteåligganden, som av förestående redogörelse

framgår, torde han enligt gällande instruktion i tjänsteställning vara att

jämställa med de honom för närvarande även i avlöningshänseende

likställda byrådirektörerna i järnvägsstyrelsen. Jag finner mig därför, i

enlighet med vad av generaldirektören och chefen för statens järnvägar

ifrågasatts, böra i detta sammanhang föreslå, att ifrågavarande tjänstehavare

tilldelas benämningen byrådirektör.

4. En aktuarie

för statistiska

kontoret.

Rörande den föreslagna aktuariebefattningen för statistiska kontoret

innehåller järnvägsstyrelsens ifrågavarande skrivelse den 30 november

1916 följande:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 174.

Det statistiska kontoret åliggande arbetet har under det sista decenniet i hög

grad ökats. Järnvägsstyrelsens underdåniga berättelse om statens järnvägstrafik

innefattade år 1904 29 spalter text och 1Ö9 sidor tabeller (4:o); år 1914 omfattade

motsvarande publikation 86 spalter text och 236 sidor tabeller. Omfånget av allmän

järnvägsstatistik var år 1903 9 spalter text och 90 sidor tabeller (4:o); 1912 års

publikation inneslöt 78 spalter text och 301 sidor tabeller (4:o). För år 1913 utarbetades

i avvaktan på förestående omorganisation en preliminär statistik för de enskilda

järnvägarna, omfattande 172 sidor tabeller (8:o). Sedan järnvägsstyrelsen den

14 oktober 1914 beslutat ändring i uppställningen av allmän järnvägsstatistik, erhöll

styrelsen på underdånig framställning tillstånd att utgiva 1913 års berättelse enligt

i "huvudsak samma uppställning som tillämpats för den preliminära statistiken. Berättelsen

för år 1914, varav första delen utkommit i preliminär avfattning, kommer att

erhålla den uppställning, som fastställdes med ledning av avgivet kommittéutlåtande,

och beräknas komma att omfatta cirka 100 sidor text och 500 sidor tabeller (4:o).

De stora ökningarna i berättelsernas omfång härröra från den genomgripande omorganisation,

som järn vägsstatistiken undergått åren 1905—1907 och 1915- 1916.

Utom sagda publikationer utarbetas från och med år 1904 å kontoret årligen en

-detaljerad redogörelse för godstrafiken å statens järnvägar, som emellertid icke varje

dr tryckes, men som vid publicerande under senare år omfattat 165 sidor (4.o).

Vidare sammanställas å kontoret dels manatliga järnvägsstatistiska meddelanden (ar

1915 239 sidor (8:o), varav 30 sidor text), dels månadsstatistik för tjänstebruk [år

1915 336 sidor (8:o)], vilka senare publikationer datera sig från åren 1912 respektive

1913. Månadsstatistiken har under år 1916 omlagts och utvidgats, så att den hädan■efter

kommer att omfatta cirka 840 sidor (8:o) per år.

I samband med denna statistikens utveckling har personalen å det statistiska

kontoret i hög grad ökats. Den ordinarie personalen utgjordes år 1906 utom föreståndaren

av 4 bokhållare, 8 manliga och 3 kvinnliga kontorsskrivare samt en vaktmästare,

inalles 16 personer. År 1916 omfattar kontorets ordinarie personalstat

utom föreståndaren 2 förste bokhållare och 3 bokhållare, 14 manliga och 19 kvinnliga

kontorsskrivare, 2 manliga kontorsbiträden samt 1 vaktmästare, inalles 42 personer,

vartill komma 9 extra ordinarie eller extra tjänstemän.

Slutligen må nämnas, att kontoret i vida högre grad än förr anlitats för meddelande

under hand av diverse statistiska upplysningar samt utförande av mer eller

mindre omfattande statistiska utredningar av tillfällig karaktär.

Under denna starka utveckling har icke tillkommit någon ny ordinarie befattning,

avsedd för person med högre statistisk utbildning, utan utövas ledareskapet

dör statistiken enligt den ordinarie arvodesstaten av föreståndaren med biträde av

förste bokhållare och bokhållare. I underdånigt utlåtande av den 12 mars 1907 i

anledning av löneregleringskommitténs betänkande, däri inrättande av förste bokliållarbefattningar

föreslagits, yttrade emellertid styrelsen, att den endast med tvekan

ansåg kontorets behov av att erhålla befattningshavare, fullt kompetenta att närmast

under föreståndaren utöva ledningen av olika delar av det vidlyftiga och maktpåliggande

arbetet å kontoret, kunna tillgodoses genom de föreslagna förste bokhallarbefattningarna.

Vid en jämförelse mellan karaktären av de ledande befattningarna under respektive

föreståndare vid å ena sidan statistiska centralbyrån och de statistiska

bvråerna i kommerskollegium och socialstyrelsen och a andra sidan statistiska kontoret

visar det sig, att förstnämnda verk av ifrågavarande befattningshavare kräva

högre statistisk utbildning och att åt dem givits ställning av förste aktuarie eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Departements

chefen.

aktuarie. Någon tjänstegrad, likartad med det statistiska kontorets förste bokhållare,

finnes icke. Går man till en jämförelse mellan arbetsledarförhållandena vid järnvägsstyrelsens

statistiska kontor och vid annan mera omfattande förvaltningsstatistik,

visar det sig, att vid generaltullstyrelsens statistiska kontor, som har att sammanställa

månads- och årsuppgifter rörande rikets handel för vidare bearbetning och

publicering genom kommerskollegium, utom förste aktuarien finnas för arbetsledningen

3 aktuarier, varvid personalen i övrigt (cirka 70 personer, varav flertalet manliga

extra kammarskrivare, som avvakta annan anställning) står på extra stat, och att

vid generalpoststyrelsen, vars statistik omfattar (år 1914) endast 273 sidor (8:o),

finnes en förste aktuarie vid en personal i övrigt av endast 4 personer.

Järnvägsstatistiken, som har att allsidigt belysa det mångskiftande järnvägsväsendet,

torde få anses vara av mera komplicerad natur än varje annan förvaltningsstatistik.

På grund av det omfattande uppgiftsmaterialet blir statistiken lätt

synnerligen dyrbar, såvida icke vid dess utarbetande förenklade räknemetoder i största

möjliga utsträckning komma till användning och i övrigt en klok begränsning av

det statistiska arbetet i detalj genomföres.

På anförda skäl har styrelsen ansett skäligt, att närmast under förste aktuarien

och såsom närmaste man och ställföreträdare för denne bör vara inom kontoret

anställd en tjänstehavare av aktuariegrad.

Närmast skulle det åligga honom att under förste aktuariens överinseende leda

arbetet med uppgörande av allmän järn vägsstatistik.

Alltsedan omorganisationen av allmän järnvägsstatistik (från och med 1904 års

berättelse) har närmaste ledningen av denna utövats av akademiskt utbildad extra

tjänsteman. I tjänstehänseende underställda honom äro sex kontorsskrivare, varjämte

som tillfälliga anlitats en å två personer med akademisk utbildning.

Till stöd för järnvägsstyrelsens hemställan om en aktuariebefattning

å statistiska kontoret har, såsom av det anförda framgår, åberopats

dels nödvändigheten av att såsom förste aktuariens närmaste man och

ställföreträdare anställes en tjänsteman med akademisk utbildning, dels

ock särskilt behovet av att erhålla en ordinarie, kvalificerad ledare av

arbetena med utarbetande av allmän järnvägsstatistik, varmed även järnvägsstatistiska

meddelanden sammanhöra.

De stora krav på statistiskt och järnvägsekonomiskt omdöme, som

måste ställas på ledaren av allmän järnvägsstatistik, vars primäruppgifter

på grund av oregelbundenheter i bokföringen för de olika enskilda

järnvägarna m. m. äro sinsemellan ytterst olikartade, hava alltsedan år

1904 nödgat järnvägsstyrelsen att för ledningen av nämnda arbeten

anställa en — stundom två — akademiskt utbildade extra ordinarie

tjänstemän. Saknaden av ordinarie befattning har emellertid helt naturligt

framtvungit upprepade ombyten av ledare, något som givetvis menligt

inverkat på arbetets lugna utveckling. Då erfarenheten sålunda

under mer än tio år visat nödvändigheten av att nämnda arbeten ledas

av akademiskt utbildad tjänsteman och det ej kan vara lämpligt, att

denne förblir i avsaknad av ordinarie anställning, synes mig styrelsens

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

hemställan om denna nya tjänstebefattning vara starkt motiverad. En

jämförelse med andra statens verk, där statistik utarbetas, finner jag

ock, i likhet med järnvägsstyrelsen, giva vid handen, att icke vid något

av dessa verk den kvalificerade arbetsledningen är relativt så fåtalig

som å järnvägsstyrelsens statistiska kontor. Järnvägsstatistiken är dock

av särdeles komplicerad natur, och det måste anses vara ett viktigt intresse

även ur besparingssynpunkt, att genom direktiv från arbetsledningens

sida dess utarbetande sker efter teoretiskt och praktiskt

riktiga grunder. En betydligt ökad garanti för att så blir fallet erhåller

man givetvis, om den högre kvalificerade arbetsledningen vid statistiska

kontoret förstärkes på av styrelsen föreslaget sätt eller genom

uppförande av en aktuariebefattning för detta kontor å ordinarie stat.

Jag tillstyrker därför styrelsens förslag härutinnan.

Till förstärkning av den ordinarie arbetskraften å banbyrån föreslår

järnvägsstyrelsen inrättande av en byråingenjörsbefattning av l:a klass

samt två byråingenjörsbefattningar av 2:a klass. Till stöd för behovet

av eu byråingenjörsbefattning av l:a klass anför styrelsen:

En betydelsefull grupp av ärenden å banbyrån innefattar frågor rörande konstruktioner,

som hava avseende å spåröverbyggnader, nämligen utarbetandet av lämpliga

konstruktioner för till spåröverbyggnaden hörande delar, såsom räler och spårväxlar

med tillhörande detaljer, samt utförandet av härför nödvändiga utredningar

och undersökningar. Denna gren av konstruktionsarbetet inom järnvägsstyrelsen är

av särdeles stor betydelse och kräver en högskolebildad person, som odelat kan ägna

sin tid häråt. Det bör nämligen bemärkas, att denna konstruktionsdetalj står i

synnerligen intimt samband med trafiksäkerheten liksom med underhållet av, förutom

själva spåröverbyggnaden, i ännu högre grad den rullande materielen. Den hastighet,

varmed vissa tåg numera framföras genom en del stationer, eller full linjehastighet

av tillsvidare 90 km. i timmen, nödvändiggör den största uppmärksamhet beträffande

konstruktionen av de växlar, vilka därvid passeras. Förutom den synpunkten, att

de erhålla den kraftigaste och ändamålsenligaste konstruktionen, så att, försåvitt i

mänsklig förmåga står, möjlighet till urspåring i desamma är utesluten, tillkommer,

att konstruktionen bör så utföras, att den rullande materielen i minsta mån påfrestas.

Tager man härjämte hänsyn till växelkonstruktionernas anpassande till möjligheten

att lämpa spåranordningarna å bangård på förmånligaste sätt genom särskilda

konstruktioner av växlar med svaga växelkurvor i spår, där hastigt gående

tåg framföras, eller av växlar med skarpare korsningar i spårknippen avsedda för

uppställning och rangering eller dylikt för utnyttjande i möjligaste mån av tillgängligt

utrymme, vartill kommer att specialkonstruktioner erfordras i en hel del fall

med hänsyn till för viss plats lämpad spåranordning m. m. dylikt, torde otvetydigt

framgå det stora behovet av en dylik person inom styrelsen. Denna kommer även

att åläggas att med uppmärksamhet följa den snabba utvecklingen inom detta arbetsområde,

som utomlands gör sig gällande. Rön, som på området göras, kunna nämligen^

hava nog så genomgripande inflytande ej mindre som led i styrelsens allt

fortgående strävanden att främja trafiksäkerheten å statsbanorna, än även på möjlig
-

Banbyr&n.

5. En byråingenjör

av

l:a klass.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departements
chefen.

6. Två byråingenjörer

av

2:a klass.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

heten för styrelsen att hålla kostnaderna för underhållet av bana och rullande materiel

inom måttliga gränser.

En sådan expert, för vilken arvodet icke kan sättas lägre än för byråingenjör

av l:a klass, såvida styrelsen vill påräkna en för tjänsten kvalificerad person, anser

styrelsen därför icke kunna undvaras inom centralförvaltningen för ett så betydande

järnvägsnät, som statsbanorna numera bilda. Arbetet kan icke heller med fördel

uppdragas åt någon av byråns övriga byråingenjörer av l:a klass, då dessas arbetskrafter

äro fullt utnyttjade för beredningen av byrån i övrigt tillkommande ärenden.

I förevarande förslag har av anförda skäl upptagits en byråingenjör av l:a

klass, avsedd för banbyrån.

De av järnvägsstyrelsen anförda skälen för inrättande av en byråingenjörsbefattning

av l:a klass å banbyrån för handhavandet av konstruktionsarbetet

beträffande räler och spårväxlar med tillhörande detaljer

finner jag fullt bärande. Det synes mig nämligen vara uppenbart, att

denna konstruktionsgren är av utomordentligt stor betydelse för trafiksäkerhetens

vederbörliga tillgodoseende ävensom att lämpliga konstruktioner

härutinnan i mycket hög grad inverka minskande på förslitningen

av den rullande materielen genom att denna materiels jämna

gång vid numera förekommande stora hastigheter i växlar och korsningar

blir vederbörligen tillgodosedd.

Jag ber tillika få bringa i erinran, att 1912 års järnvägskommission

angående trafiksäkerheten i sitt betänkande även ägnat fragan om växlar

och korsningar särskild uppmärksamhet. Kommissionen anför sålunda,

bland annat, följande:

De punkter på ett tågspår, där växlar med tillhörande anordningar äro inlagda,

äro givetvis alltid i viss mån mera ömtåliga och i avseende pa trafiksäkerheten

mindre pålitliga än spåret i övrigt. Höga fordringar måste därför ställas på växlarna,

och deras hållbarhet måste vara mycket stor. Särskilt stark är påfrestningen

i växlar, som passeras av tåg med mycket stor hastighet. Det är därför av synnerlig

vikt, att framför allt växlar i huvudtågväg äro av bästa konstruktion och förfärdigade

av yppersta material.

På grund av vad i ämnet anförts och med hänsyn till vikten av

ätt en särskilt kvalificerad person får odelat ägna sin tid åt handläggningen

och studiet av hithörande frågor, biträder jag styrelsens ifrågavarande

framställning.

Vidkommande de två nya byråingenjörerna av 2:a klass å banbyrån

avser järnvägsstyrelsen den ene såsom medhjälpare åt byråchefens närmaste

man och ställföreträdare, medan den andre skulle bliva medhjälpare

åt arkitekten. Styrelsen anför härom:

Med 1907 års nådiga avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar

tillfördes styrelsen tjänstemannakategorien byråingenjör av 2:a klass. Av i detta

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

15

avlöningsreglemente upptagna sex sådana befattningshavare voro två avsedda för den

dåvarande bankonstruktionsbyrån, numera inordnad under banbyrån, och do övriga

för maskinbyrån, maskininspektionsbyrån och förrådsbyrån. A banbyrån ökades däremot

icke do överordnade funktionärernas antal med hänsyn därtill, att en del

ärenden samtidigt utflyttades från styrelsen till distriktsförvaltningarnas handläggning.

Det dröjde dock icke längre än till år 1911, förrän till banbyrån för förstärkning

av byråns tekniska arbetskrafter måste inkallas en baningenjör av 2:a klass.

Om det även icke ur antalet å byrån diarieförda ärenden, eller 587 år 1908,

602 år 1911 och 676 år 1915, kan utläsas någon avsevärdare anhopning av ärenden

å banbyrån, har dennas arbetsbörda i alla händelser icke, på sätt år 1907 förmodades,

lättats utan tvärtom varit stadd i en jämn ökning sedan detta år, då byråns,

med undantag av den i år tillkomne lantmätaren, ännu bestående personaluppsättning

bestämdes.

Då styrelsen emellertid anser det mindre lämpligt att på sätt här skett allt

fortfarande fylla ett permanent behov av arbetskraft genom tillfälliga beordringar,

hemställer styrelsen, att å banbyrån måtte få anställas ytterligare en byråingenjör

av 2:a klass för övertagande av de göromål, som plägat uppdragas till nyssnämnde

baningenjör.

Arkitekten, som inom sitt område jämväl biträder å byggnadsbyrån, åligger att

uppgöra ritningar samt material- och entreprenad förslag till nya husbyggnader ej

blott vid de trafikerade statsbanorna utan även vid nya statsbaneanläggningar, samt

till förändringar av befintliga byggnader, ävensom att företaga inspektionsresor till

orter, där byggnadsföretag pågå eller planeras.

Den oavbrutna trafikökningen har i synnerhet under de senare åren framtvingat

en mängd nybyggnader, utvidgningar och förändringar av statsbanornas mångahanda

anläggningar, och ytterligare ny- och omdaningsarbeten torde komma att i mycket

stor utsträckning erfordras för trafikens nöjaktiga besörjande. Dessa arbeten avse

icke blott betydande bangårdsutvidgningar, dubbelspårsanläggningar, förstärkningar av

spåröverbyggnaden m. m., utan även avsevärda husbyggnadsarbeten, såsom ny- och

ombyggnader av stationshus, uppförande av expeditionsbyggnader, utvidgningar och

flyttningar av verkstadsanläggningår, uppförande av boställshus för personalen m. fl.

oundgängliga arbeten.

Redan nu har arkitekten tidtals varit så överhopad med arbeten, att det icke

kunnat undvikas, att husbyggnadsföretag en och annan gång icke kunnat igångsättas

vid därför avsedd tidpunkt eller att byggnadarbete måst bedrivas med mindre skyndsamhet

än som varit önskligt. Till ledning vid bedömandet av denna arbetsbörda

tillåter sig styrelsen meddela, att år 1911 utgåvos inemot 1,600,000 kronor för husbyggnadsarbeten

— kostnaderna för underhåll av byggnader häri icke inräknade —

enbart vid de trafikerade statsbanorna. År 1914 voro motsvarande utgifter uppe i

nära 2,400,000 kronor, och för de närmaste åren torde utgifterna för husbyggnadsarbeten

komma att uppgå till mycket avsevärda belopp.

Har sålunda redan förelegat behov för arkitekten av en kvalificerad medhjälpare,

framstår detta behov nu såsom oavvisligt.

År 1906 voro fem biträden anställda å arkitektkontoret, för närvarande sysselsättas

icke mindre än elva. Arkitekten kan icke medhinna att själv i detalj leda

arbetet å kontoret och samtidigt såsom den specielle fackmannen ägna de från kontoret

utgående förslagen den från arkitektsynpukt erforderliga omvårdnaden, än

mindre blir någon avsevärd tid honom övrig för lösande av nya, krävande arkitektoniska

uppgifter. Styrelsen har därför också nödgats att tid efter annan medgiva

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

arkitekten en viss lättnad från de dagliga bestyren med övervakandet och ledandet

av arbetet å kontoret för att sätta honom i tillfälle att odelat få ägna sig åt projekt

av särskilt stor omfattning. Styrelsen tillåter sig i detta sammanhang nämna endast

ett sådant arbete, nämligen ombyggnaden av stationshuset i Malmö. Problemlösningen

blir i detta och liknande fall så mycket svårare som arkitekten samtidigt

som han har att taga hänsyn till att största möjliga sparsamhet iakttages med statsverkets

medel även bör se till att byggnadsarbetet sedermera kan utföras utan störande

inverkningar å den pågående trafiken. Andra krävande uppgifter förestå honom,

såsom nya stationshusbyggnader i Stockholm, Göteborg m. fl. platser, och skulle i något

fall anses lämpligt att utlysa till allmän tävlan om förslag till någon större byggnad, torde

statens järnvägars arkitekt i alla händelser såsom expert på för järn vägsändamål avsedda

byggnader komma att påläggas ett drygt arbete för förslagens granskning.

En ny tjänst å banbyrån är därför erforderlig. Styrelsen anser sig dock icke

böra för närvarande ifrågasätta en byråingenjörsbefattning av l:a klass, utan vill för

fjällande av det föreliggande behovet inskränka sig till att hemställa om en byråingenjörsbefattning

av 2:a klass.

Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra såsom sin mening uttala, att ett

eventuellt upprättande av en föreslagen ny »Byggnadsstyrelse» icke kommer att avlyfta

någon del av det arbete, som nu påvilar arkitekten, enär det ifrågasatta samarbetet

med nämnda byggnadsstyrelse är av en sådan natur, att det med största sannolikhet

i stället kommer att öka arbetet inom banbyråns arkitektavdelning, ett förhållande

sålunda, som icke minskar behovet av inrättandet av nu föreslagna tjänst

därstädes.

Från och med år 1915 eller det år, då till banbyrån även hänfördes

bankonstrnktionsärenden, åligger banbyrån enligt gällande instruktion handläggningen

av ärenden rörande följande ämnen: förvaltningen av och hushållningen

inom bantjänsten; personalens vid banavdelningen utbildning

och tjänstgöring; bevakningen av banan; underhållet av banan med därtill

hörande byggnader och anläggningar; vården av statens järnvägars fasta

egendom i övrigt; konstruktion, kontroll och leveransbesiktning av broar,

spåröverbyggnad, större husbyggnader samt signal- och säkerhetsanordningar

m. m. samt utförandet av nya byggnader och anläggningar vid de

trafikerade järnvägarna, allt i den mån dessa ärenden icke tillhöra byggnadsbyråns,

maskinbyråns eller elektrotekniska byråns handläggning.

Till banbyråns verksamhetsområde äro vidare från ingången av år

1917 från förrådsbyrån överflyttade ärenden rörande upphandling av

överbyggnader till broar samt av apparater för signal- och säkerhetsanordningar.

Rörande ordnandet av arbetet inom byrån har jag inhämtat, att

arkitekten, de å byrån anställda tre byråingenjörerna av l:a klass och

lantmätaren förestå var sin avdelning och därmed handlägga var sin

grupp av ärenden inom byrån. Såsom medhjälpare vid ledandet av

arbetet inom avdelningen erhöllo två av förenämnda gruppföreståndare,

nämligen de båda byråingenjörema av l:a klass, som handlägga,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

17

den ene ärenden rörande konstruktioner och arbeten i järn och betong

samt den andre ärenden rörande signal- och säkerhetsanordningar, redan

vid styrelsens omorganisation år 1908 var sin byråingenjör av 2:a klass.

Det ansågs nämligen nödvändigt, att, förutom gruppföreståndaren, funnes

åtminstone en tjänsteman, av vilken fordrades högre teknisk examen

vid svenskt eller främmande läroverk.

Järnvägsstyrelsen hemställer nu, att till två av de övriga gruppföreståndarnas

förfogande, nämligen arkitektens och den byråingenjörs av

l:a klass å byrån, som handlägger ärenden rörande administrativa och

kamerala frågor samt tekniska ärenden, i den mån dessa icke tillhöra

någon av de övriga ärendesgrupperna inom byrån, måtte ställas med

högskolekompetens utrustade byråingenjörer av 2:a klass.

Vad arkitekten beträffar, synes mig styrelsen till fullo hava påvisat

behovet av att denne tjänsteman i nödig omfattning befrias från övervakandet

av det dagliga arbetet å sin avdelning för att bliva i tillfälle att

i större utsträckning än vad nu varit möjligt ägna sina krafter åt skapande

uppgifter inom den i och med statsbanornas utveckling allt mer ökade

byggnadsverksamheten vid statens järnvägar. Jag delar även den mening,

styrelsen i sin framställning uttalat, att en eventuell''omorganisation av

överintendentsämbetet icke torde få något som helst inflytande på ifrågavarande

anordning, då statens järnvägar med säkerhet även framgent

lära vara i behov av en arkitektsavdelning med för sina uppgifter väl

kvalificerade tjänstemän, även om denna avdelning i vissa frågor skulle

komma att få samverka med den ifrågasatta nya byggnadsstyrelsen.

Jag tillstyrker alltså inrättandet av den för lättande av arkitektens

arbetsbörda ifrågasatta nya byråingenjörsbefattningen av 2:a klass.

Enligt för järnvägsstyrelsen gällande arbetsordning ledes och övervakas

arbetet inom varje byrå av, jämte byråchefen, en dennes närmaste

man och ställföreträdare. Uppdraget att vara byråchefens närmaste

man och ställföreträdare å banbyrån är anförtrott den byråingenjör

av l:a klass å byrån, som handlägger ärenden rörande administrativa

och kamerala frågor samt tekniska ärenden, i den mån dessa icke tillhöra

arkitekten, lantmätaren eller annan byråingenjör av l:a klass. I

sådan egenskap tillkommer honom att övervaka, att samtliga byrån tillhörande

ärenden beredas med all möjlig skyndsamhet samt att uppgifter

m. m., vilka skola utgå från byrån, bliva expedierade inom föreskrivna

tider. Denne byråingenjör av l:a klass är således tilldelat ett arbete,

från vilket övriga motsvarande tjänstemän inom byrån äro befriade. Då

de tekniska frågor, som tillkomma denne tjänsteman att bereda, med

statsbanenätets utsträckning alltmer hopat sig, har det emellertid, såsom

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 höft. (Nr 174.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Byggnads
byrån.

7. Förändrad

benämning för

överingenjörsassistenterna.

framgår av järnvägsstyrelsens framställning, sedan derå år tillbaka befunnits

nödvändigt för honom att till hjälp vid behandling av sistnämnda

frågor — i likhet med arkitekten och övriga byråingenjörer av

l:a klass å byrån — hava en kvalificerad arbetskraft till sitt förfogande,

varför en baningenjör av 2:a klass från linjen under längre tid varit

inbeordrad till sådan tjänstgöring. Erfarenheten har sålunda visat, att

här föreligger ett konstant behov av ökad kvalificerad arbetskraft, ett

behov, som icke lär komma att upphöra, särskilt om man beaktar omfånget

av de nyanläggningar, som planlagts och delvis beslutats och vilka

beröra banbyråns arbetsområde. Jag har därför icke heller något att

erinra mot järnvägsstyrelsens framställning i denna del.

Innan jag redogör för styrelsens hemställan om inrättande av en

ombudsmansbefattning å byggnadsbyrån, ber jag få till behandling upptaga

väckt fråga om ändrad benämning för de två överingenjörsassistenterna

å nämnda byrå.

I en den 17 april 1916 avlåten proposition föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen, bland annat, att å ordinarie stat uppföra vissa befattningar

inom byggnadsbyräns nybyggnadsavdelning. Sålunda skulle den då å extra

stat uppförda byrådirektörsbefattningen å nämnda avdelning överflyttas

å ordinarie stat med samma avlöningsförmåner som voro bestämda för

de redan å ordinarie stat befintliga byrådirektörerna å byggnadsbyråns

bangårdsavdelning samt å elektrotekniska och maskinbyråerna, d. v. s. arvode

av 4,800—5,700 kronor, vartill komme ersättning för bostad och bränsle

med 1,800 kronor. Järnvägsstyrelsen hade emellertid i den framställning,

som låg till grund för den kungl. propositionen, föreslagit en höjning av

arvodet för samtliga byrådirektörer i styrelsen till 5,400—6,300 kronor.

Detta förslag fann Kungl. Maj:t, i enlighet med min hemställan, ej skäl

att biträda. I anledning av en inom riksdagen väckt motion beslöt riksdagen

emellertid, att de båda byrådirektörerna å byggnadsbyrån skulle

erhålla byråchefs avlöning. Till grund för detta riksdagens beslut låg

huvudsakligen den omständigheten, att ifrågavarande byrådirektörer såsom

föreståndare för var sin avdelning inom byggnadsbyrån i vissa hänseenden

intoge en annan ställning i organisationen än övriga byrådirektörer.

För att tydligt markera den ställning, som avdelningscheferna

för byggnadsbyrån intoge, ansåg riksdagen lämpligt att giva dem annan

benämning än byrådirektör, i vilket avseende riksdagen upptog benämningen

överingenjörsassistent.

På sätt av ifrågavarande befattningshavare hos generaldirektören

och chefen för järnvägsstyrelsen framhållits, torde det emellertid ej kunna

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

lörnekas, att den sålunda antagna benämningen mindre väl lämpar sig

lör praktiskt bruk. Å andra sidan torde dessa befattningshavare, som

äro avdelningschefer å eu och samma byrå, ej böra tilldelas benämningen

byråchefer. På grund härav anser jag lämpligast, att de fortfarande

bibehållas vid benämningen byrådirektörer, därvid emellertid, för att

markera deras olika ställning i avlöningshänseende i jämförelse med övriga

byrådirektörer i styrelsen, den fullständiga benämningen torde böra

upptagas till »byrådirektör och överingenjörsassistent». Enligt vad jag

förvissat mig om, biträdes denna min uppfattning av generaldirektören

och chefen för järnvägsstyrelsen.

Jag övergår därefter till styrelsens framställning om inrättande av

en ombudsmansbefattning å byggnadsbyrån; och ber jag därvid till en

början få lämna en kort redogörelse för huru de juridiska och administrativa

ärendena, handlagts å denna byrå alltsedan tiden för 1914 års

omorganisation.

Före år 1915 voro å den då på extra stat uppförda byggnadsbyrån

anställda en byrådirektör och en notarie för handläggning av administrativa

ärenden av angivna beskaffenhet.

Enligt det omorganisationsförslag, som järnvägsstyrelsen framlade

i underdånig skrivelse den 5 februari 1914, skulle den förutvarande

bangårdsbyrån inordnas i byggnadsbyrån, vilken samtidigt skulle uppföras

å ordinarie stat. Till byggnadsbyrån skulle även överflyttas en

del ärenden, som förut tillkommit banbyrån, såsom dubbelspårsanläggningar

och andra större arbeten vid den färdiga banan.

Beträffande den å byggnadsbyrån anställda byrådirektören för administrativa

ärenden yttrade styrelsen i skrivelsen den 5 februari 1914, att

denne vid bifall till det framlagda omorganisationsförslaget icke vidare

syntes behöva bibehållas i denna egenskap. En del av de göromål, som

det förut tillhörde honom att bereda och föredraga inför överingenjören,

borde nämligen, i händelse byggnadsbyrån sattes på ordinarie stat,

komma att, enligt gällande instruktion och arbetsordning för järnvägsstyrelsen,

överflyttas till annan byrå. Sålunda syntes det bliva kameralbyrån,

som under angivna förutsättning skulle komma att handlägga

frågor om pension till arbetare och övrig personal vid statens järnvägsbyggnader

ävensom de vid granskning av statens järnvägsbyggnaders

räkenskaper framställda revisionsanmärkningarna; och likaledes syntes

det enligt instruktionen tillkomma styrelsens ombudsman att utföra och

bevaka styrelsens talan i de rättegångsärenden, som berörde statens järnvägsbyggnader.

Det läte sig dock icke göra att alldeles slopa ifrågava
-

8. En ombudsman.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

rande befattning. Utom de rent tekniska ärenden, som det skalle tillhöra

de båda avdelningscheferna å byggnadsbyrån att envar inom sitt

område handhava, förekomme å byrån på grand av den direkt i byggnadsarbetet

ingripande verksamheten en del ärenden av mera kameral

och juridisk natur, som rörde byråns verksamhet i dess helhet och därför

icke lämpligen borde eller kunde behandlas av vederbörande avdelningschef,

enbart i vad hans avdelning vidkomme. Dit hörde exempelvis en

del personalfrågor, bokförings- och registreringsärenden samt frågor om

byggnadscentralförrådet, arbetarmatrikeln m. in. Vidare kunde erinras

om sådana ärenden rörande jordförvärv och jordbyten samt försäljning

av fast egendom, varmed byggnadsbyrån hade att taga befattning och

vilka i många fall vore av mycket omfattande beskaffenhet. Den principen

måste nämligen även här följas, liksom vad beträffade den tekniska

deleu av byråns verksamhet, att byggnadsbyrån först efter färdigt

resultat överlämnade nyanläggningarna till drift och handhavande

av järnvägs förvaltningens därför avsedda organ, och markförvärvsfrågorna

borde därför vara av byggnadsbyrån fullt klarställda, innan de förvärvade

områdena överlämnades till disposition av samma organ. Det kunde

vidare antagas, att dessa senare ärenden efter tidpunkten för bangårdsbyråns

sammanslagning med byggnad sbyrån snarare komme att till- än

avtaga i antal och betydenhet. Vid sådant förhållande syntes det nödvändigt,

att erforderligt biträde bereddes överingenjören vid handläggning

av dessa och andra liknande frågor. Det syntes därför lämpligt

att i stället för den dåvarande administrativa byrådirektören å byggnadsbyrån

anställa en tjänsteman med åliggande att biträda överingenjören

vid handläggning av ärenden av ovan angivna art, ävensom att leda och

övervaka de kamerala göromålen å byggnadsbyrån.

Denna tjänsteman, som, för att rätt fylla sin uppgift, måste äga både

teoretisk och praktisk juridisk utbildning, syntes, med hänsyn såväl till

arten av de åligganden, som skulle tillhöra honom, som ock till hans förmansställning

i förhållande till byggnadsbyråns ej tekniska befattningshavare,

böra i tjänste- och avlöningshänseende jämställas med den kategori

av tjänstemän, till vilken styrelsen föreslagit att ombudsmannen

skulle uppflyttas. Då denna tjänsteman skulle i huvudsak övertaga den

förutvarande notariens åligganden, skulle en tjänsteman i notarieställning

ej vidare erfordras å byggnadsbyrån. Tjänstemannen ifråga borde benämnas

sekreterare och ombudsman.

För denne tjänsteman föreslog styrelsen samma lönevillkor som för

ombudsmannen, vilket motiverades med hans likartade verksamhet och

utbildning samt hans ställning såsom handläggande direkt under överingenjören

byggnadsbyråns kamerala och administrativa ärenden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 174. 21

Järnvägsstyrelsens förslag om byggnadsbyråns uppförande å ordinarie

stat blev av skäl, för vilka jag icke här torde behöva redogöra,

ej genomfört vid 1914 års riksdag. Emellertid inflyttades bangårdsbyrån

i byggnadsbyrån, varjämte till sistnämnda byrå jämväl överflyttades

de förut berörda ärendena från banbyrån. Vid behandling av styselsens

förslag att omändra byrådirektörsbefattningen å byggnadsbyrån

till en sekreterar- och ombudsmanstjänst med byrådirektörs avlöning

framhöll jag för Kungl. Maj:t, att berörda förslag syntes mig innebära

vissa avlöningstekniska olägenheter. Det föreföll mig därför lämpligare,

att ifrågavarande tjänsteman benämndes enbart sekreterare, allra helst

en stor del av de förut å byggnadsbyrån förekommande rent juridiska

ärendena, enligt vad järnvägsstyrelsen föreslagit, skulle överflyttas till

administrativa byrån. Arvodet borde sättas lika med övriga sekreterares.

Kungl. Maj:ts i enlighet med mitt sålunda gjorda uttalande avgivna

förslag i ämnet bifölls sedermera av riksdagen.

1 underdånig skrivelse den 27 oktober 1915 angående byggnadsbyråns

uppförande å ordinarie stat m. m. framställde järnvägsstyrelsen

förslag, att sekreteraren å byggnadsbyrån skulle erhålla samma avlöning

som styrelsens ombudsman samt benämnas sekreterare och ombudsman.

Styrelsen anförde härför i huvudsak samma skäl som år 1914. Särskilt

underströk styrelsen att, även om byggnadsbyrån berörande pensions-,

revisions- och rättegångsärenden handlades centralt inom annan

byrå, till denne sekreterares och ombudsmans handläggning förekomme

ärenden, bland annat, rörande''jordförvärv och jord byten samt försäljning

av fast egendom, i många fall av mycket omfattande beskaffenhet.

Vid förslagets behandling i statsrådet den 17 april 1916 fann jag

mig, i likhet med år 1914, icke kunna biträda förslaget och detta huvudsakligen

av motsvarande avlöningstekniska skäl, som enligt min mening

talade mot av styrelsen ifrågasatt löneförhöjning till byråingenjörer av

l:a klass. En dylik höjning av lönerna för innehavarna av de tekniska

tjänsterna närmast under byråcheferna komme att medföra en viss olikformighet

i löneskalan, som kunde befaras verka mindre lyckligt gent

emot andra kategorier tjänstemän och därför måhända i fråga om

samarbetet inom verket skulle kunna medföra olägenheter. Det syntes

mig vidare kunna ifrågasättas, huruvida icke — trots det att med

överflyttandet till byggnadsbyrån av vissa förut på banbyrån vilande

byggnadsarbeten stora markförvärvs- och andra äganderättsfrågor utan

gensaga tillkommit — efter 1914 års organisation sändring från handläggning

på byggnadsbyrån ändock utbrutits administrativa, kamerala

och i viss mån även rent juridiska ärenden i sådan omfattning, att för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

liandhavandet av de å nämnda byrå fortfarande förekommande ärenden

av antydd art knappast torde krävas en befattningshavare med byrådirektörs

avlöning. Icke keller syntes mig tillräckligt bärande skäl finnas

för att giva ifrågavarande befattning å byggnadsbyrån en högre plats å

löneskalan än de med densamma i avlöningshänseende likställda sekreterar-

och ombudsmanstjänsterna vid distrikten.

Det av mig i anslutning till min sålunda angivna uppfattning framlagda

förslaget att i samband med byggnadsbyråns uppförande å ordinarie

stat för denna byrås del endast upptaga en sekreterarbefattning med

avlöningsförmåner lika med övriga tjänstemän av denna kategori vann

Kungl. Maj:ts och sedermera även riksdagens godkännande.

Jag ber nu få redogöra för vad järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den

30 november 1916 anför i ämnet. Styrelsen yttrar:

Det administrativa och juridiska arbetet å byggnadsbyrån har på senaste tiden

tillväxt i en omfattning, som man år 1914 icke ansåg sig kunna antaga. Förstärkning

av den för dessa göromål avsedda personalen har därför visat sig vara oundgängligen

nödvändig.

Jämlikt den för järnvägsstyrelsen gällande arbetsordning har sekreteraren å byggnadsbyrån

att enligt överingenjörens närmare bestämmelser antingen själv handlägga

eller biträda byrådirektörerna vid handläggning av ärenden rörande:

1) jordförvärv samt jordbyten eller försäljning av fast egendom vid statens

j ärn vägsbyggnader;

2) bestämmelser beträffande avlönings- och andra förhållanden för arbetare vid

statens järnvägsbyggnader;

3) avlöning under tjänstledighet;

4) extra ersättningar, såsom för förflyttning m. m. till personalen vid nya statsbanebyggnader;
5)

ärenden i allmänhet av administrativ eller kameral natur berörande statens

järnvägsbyggnader, som icke enligt arbetsordningen handläggas å annan byrå.

Den överflyttning till byggnadsbyrån från banbyrån av ledningen av dubbelspårsanläggningar

och andra större arbeten vid den färdiga banan, vilken skett med

1915 års ingång, har medfört, att ärendena angående markförvärv och vad därmed

sammanhänger kommit att kräva en allt större del av sekreterarens å byggnadsbyrån

arbetstid. Detta beror delvis därpå, att en centralisering av markförvärvsfrågorna

vidtagits i syfte att vinna en snabbare och mera enhetlig behandling av dessa frågor.

Arbetsökning har ock inträtt därigenom, att det befunnits lämpligt, att sekreteraren,

som har att ombesörja lagfart å mark för nya banor, vilken förvärvats genom vederbörande

landstings försorg, redan vid expropriationsförfarandet och de markförvärvet

eljest förberedande åtgärderna bevakar statens järnvägars rätt och intressen.

Bangårdsbyråns inflyttande i byggnadsbyrån har även i hög grad ökat det administrativa

och juridiska arbetet å sistnämnda byrå. För genomförandet av de på

senare tid i allt större omfattning bedrivna bangårdsombyggnaderna kräves i allmänhet

förvärvande av mark. De underhandlingar, som i sådant syfte inletts med kommuner,

enskilda järnvägsbolag m. fl., hava emellertid, då sekreteraren varit upptagen av

andra honom åliggande göromål, till stor del måst utföras av chefen för bangårdsavdelningen

utan juridiskt biträde, på grund varav den juridiska prövningen väsent
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

ligen blivit uppskjuten till slutbehandlingen av dessa ärenden. Med hänsyn till den

stora betydelsen av att handläggningen av dessa frågor, som ofta röra sig om betydande

värden, skötes på bästa möjliga sätt, bör redan från början juridiskt skolad

arbetskraft stå till förfogande vid underhandlingarnas inledande och fortsatta bedrivande.

Att stort behov av ökad arbetskraft för handläggning av administrativa och

juridiska ärenden å byggnadsbyrån förefinnes, torde av det föregående hava inhämtats.

Framhållas bör emellertid ock, att den bortflyttning till andra byråer av göromål, som

tidigare påvilat byggnadsbyrån, så gott som uteslutande avsett mindre ärenden, vilkas

handläggning kräver mindre tid, medan däremot de mera betydande ärendena kvarstannat

å byggnadsbyrån.

Behovet av ytterligare arbetskraft å byggnadsbyrån för handläggning av administrativa

och juridiska göromål kan ej tillgodoses utan att en ny tjänsteman anställes

å byran. I samband härmed bör en arbetsfördelning mellan den nuvarande sekreteraren

och den nya tjänstemannen äga rum på sådant sätt, att åt den senare uppdrages

att såsom ombudsman handlägga å byggnadsbyrån förekommande ärenden av

juridisk och administrativ natur, medan de egentliga sekreterargöromålen åläggas den

nu befintliga befattningshavaren.

Den nya ombudsmannen skulle från nuvarande sekreteraren övertaga jordförvärvsärendena,

som äro av rent juridisk art. Dessa ärenden, vilkas tillväxt ovan

påvisats, skulle komma att utgöra huvudparten av ombudsmannens göromål. Vidare

bör ombudsmannen biträda vid underhandlingarna i bangårdsfrågor samt utföra de

rättegångar, som med anledning härav kunna uppkomma. Nu berörda åligganden

komma med säkerhet att helt taga i anspråk ombudsmannens tid.

Sekreteraren skulle handlägga övriga å byggnadsbyrån förekommande ärenden

av administrativ och kameral art, såsom uppsättning av skrivelser, beredning av instruktions-,

personal- och arbetsfrågor m. m. Man måste emellertid räkna med, att

jämväl denne tjänsteman behöver anlitas för bedrivande av de i regel synnerligen

tidskrävande underhandlingarna i bangårdsfrågor och vad därmed äger samband, då

det måste förutsättas, att ombudsmannen, som i stor utsträckning måste vistas å

tjänsteresor, ej kan medhinna samtliga honom åliggande göromål. Att jämväl sekreterarens

arbetskraft kommer att i full utsträckning tagas i anspråk, därom lider intet

tvivel.

Det torde i detta sammanhang böra påpekas, att omfattningen av arbetet å

byggnadsbyrån under de senaste åren föranlett en uppdelning av sekreterargöromålen

såtillvida, att sekreteraren huvudsakligen ägnat sig åt de rent juridiska uppgifterna,

medan för utförandet av de egentliga sekreterargöromålen anlitats tillfällig arbetskraft.

Avlöningsförmånerna för den nya ombudsmannen å byggnadsbyrån höra tillmätas

i enlighet med vad som gäller för ombudsmannen å administrativa byrån.

Enligt vad styrelsen framhållit, har förslaget om inrättande av Departementaen

ombudsmansbefattning å byggnadsbyrån föranletts av den ökning i chefen''

det administrativa och juridiska arbetet å byrån, som efter år 1914 inträtt

och varigenom en förstärkning av den för dessa göromål avsedda

arbetskraften visat sig oundgängligen nödvändig. Denna arbetsökning

sammanhänger, enligt vad styrelsen påpekat, dels med den överflyttning

till byggnadsbyrån från banbyrån av ledningen av dubbelspårsanläggningar

och andra större arbeten vid den färdiga banan, vilken skett

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

med ingången av år 1915, dels ock med bangårdsbyråns inordnande

såsom en avdelning i byggnadsbyrån.

Utöver vad styrelsen i sin förevarande framställning anfört och

åberopat till stöd för föreliggande förslag har jag emellertid ansett mig

böra från styrelsen infordra en del ytterligare upplysningar rörande

arten och omfattningen av de göromål, som skulle tillkomma ombudsmannen

å byggnadsbyrån. För dessa torde jag nn få i korthet redogöra.

Den föreslagna nya befattningshavaren, av vilken skulle fordras

samma teoretiska kompetens, som enligt gällande instruktion lör järnvägsstyrelsen

är föreskriven för ombudsmannen å administrativa byrån,

skulle få till uppgift att uteslutande handlägga de ärenden av juridisk

natur, som förekomma å byggnadsbyrån. I första rummet skulle

han sålunda övertaga handläggningen av ärenden rörande jordförvärv

samt jordbyten eller försäljning av fast egendom vid statens

järnvägsbyggnader. Ifrågavarande ärenden avse jordförvärvsfrågor och

vad därmed sammanhänger rörande såväl nya statsbanor som större nyoch

ombyggnader vid de trafikerade statsbanorna, såsom dubbelspårsanläggningar

samt större omgestaltningar eller nybyggnader av bangårdar.

Hit hör exempelvis ombesörjande av expropriation eller förvärv

i annan ordning av mark, erforderlig för något av nyss angivna ändamål,

utförande och bevakande av styrelsens talan i dylika eller andra mål

rörande jordförvärv, jordbyten eller jordförsäljningar samt vidtagande

av lagfarts-, intecknings- eller andra rättsliga åtgärder i förekommande

fall beträffande dessa jordfrågor. Det skulle vidare åligga ombudsmannen

å byggnadsbyrån att deltaga i handläggningen av sådana frågor angående

villkoren för enskilda järnvägars inledande å statens järnvägars

stationer, som äga samband med eller betingas av större omgestaltningar

eller nybyggnader av bangårdar; och skulle det därvid tillkomma honom

att bland annat utreda förefintliga jordfrågor, uppsätta eller från juridisk

synpunkt granska förslag till överenskommelser, som kunna därav betingas,

ävensom i övrigt i dessa ärenden lämna det rättsliga biträde,

som erfordras.

Genom de åligganden med avseende å markförvärvsärenden och vad

därmed står i samband, som enligt styrelsens avsikt skulle uppdragas

åt den ifrågasatta nya befattningshavaren å byggnadsbyrån, skulle sålunda

i själva verket ske en uppdelning av ombudsmannens å administrativa

byrån göromål inom styrelsen så till vida, att den föreslagna

nya tjänstemannen skulle övertaga ombudsmannens å administrativa

byrån ''befattning med de viktigaste och utan gensägelse det största antalet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 174.

25

jordfrågor, som iiro föremål för styrelsens behandling. Styrelsen har

därvid ansett det både lämpligt och nödvändigt, att ifrågavarande tjänsteman

skulle med den befogenhet och det ansvar, som tillkomma ombudsman,

handlägga dessa och övriga åt honom anförtrodda ärenden.

Ombudsmannen å byggnadsbyrån skulle således efter erhållande av styrelsens

fullmakt föra styrelsens talan i de expropriations- och övriga

mål, som angå byggnadsbyråns verksamhetsområde, och därvid på eget

ansvar författa alla inlagor och anskaffa erforderlig utredning m. m.

De ärenden, som enligt det nu anförda skulle komma att övertagas

av den ifrågasatte ombudsmannen, äro vidare, enligt vad styrelsen för

mig framhållit, till stor del av mycket vidlyftig och invecklad art samt

ofta av stor ekonomisk innebörd. Särskilt gäller detta i de flesta fall

om de expropriationsmål och övriga rättegångar, för vilkas rätta utförande

han skulle vara närmast ansvarig. I detta hänseende har styrelsen

såsom ett exempel velat framhålla, att bland de under år 1916 av

sekreteraren å byggnadsbyrån handlagda ärenden av större ekonomisk

betydelse frågan om expropriation av mark för dubbelspåret mellan

Linköping och Mjölby avsåg ersättningsanspråk från jordägarnas sida

till belopp av omkring 200,000 kronor.

Av den sålunda lämnade redogörelsen för en blivande ombudsmans

å byggnadsbyrån åligganden synes mig otvivelaktigt framgå, att han

skulle få enahanda göromål som styrelsens ombudsman och samma verksamhet

utåt som denne. I frågans förändrade läge och med stöd av

■de två senaste årens erfarenhet av den nuvarande ordningen för de juridiska

och administrativa ärendenas handläggning å byggnadsbyrån,

samt då, enligt vad jag inhämtat, det jämväl är av behovet påkallat att

lätta den betydande arbetsbörda, som åvilar ombudsmannen å administrativa

byrån, finner jag mig böra frångå mina förut havda betänkligheter

i frågan och i stället förorda styrelsens förevarande, från dess

föregående framställningar något avvikande förslag om inrättande av en

ombudsmansbefattning å byggnadsbyrån. Då det vidare torde bliva svårt

att, såsom nödvändigt är, kunna fästa en skolad och även praktiskt erfaren

jurist vid den föreslagna nya befattningen aunat än genom erbjudande

av tämligen fördelaktiga löneförmåner och tjänsteställning, biträder

jag även styrelsens uppfattning, att den nye ombudsmannen bör i antydda

avseenden likställas med ombudsmannen å administrativa byrån.

Då de arbetsuppgifter, som enligt det anförda skulle komma att

anförtros åt den nye ombudsmannen, med all säkerhet torde helt kräva

dennes tid, finner jag ock, i likhet med styrelsen, det vara nödvändigt

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt 148 höft. (Nr 174.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

att bibehålla den nuvarande sekreteraren för behandling särskilt av de

rent administrativa och kamerala ärendena å byggnadshyrån.

Maskinbyrån.

9. En byråingenjör

av

l:a klass.

Beträffande den ifrågasatta nya byråingenjörsbefattningen av l:a

klass å maskinbyrån yttrar järnvägsstyrelsen i sin framställning föl—

Å maskinbyrån finnas för närvarande, oavsett inspektionsavdelningen, två byråingen

jörsbefattningar av l:a klass och en by råingen jörsbefattning av 2:a klass. Av

de förstnämnda är den ena avsedd för byråchefens assistent och närmaste man och

den andra för föreståndaren för lokomotivkonstruktionsavdelningen. Vagnkonstruktionsavdelningen

förestås av en byråingenjör av 2:a klass. Vid omorganisationen år

1908 blev maskinbyråns förutvarande enda byråingenjörsbefattning förvandlad till

byråingenjörsbefattning av l:a klass, varjämte två byråingenjörsbefattningar av 2:a

klass tillkommo, avsedda för föreståndarne för resp. lokomotiv- och vagnkonstruktionsavdelningarna,

och var det därvid avsikten, att byråingenjören av l:a klass

skulle jämte byrådirektören hava överinseendet över samtliga konstruktionsarbeten.

Vid järnvägsstyrelsens omorganisation år 1915 blev emellertid den ena av de båda

bvråingenjörsbefattningarna av 2:a klass förändrad till byråingenjörsbefattning av

l:a klass, vilken förändring motiverades med det stora ansvar, som påvilar föreståndaren

för lokomotivkonstruktionsavdelningen. Denne byråingenjör av l:a klass sköter

nu lokomotivkonstruktionerna självständigt direkt under byråchefen. Sedan denna

nya befattning tillkommit, har sålunda den förutvarande byråingenjören av l:a klass

att jämte sina övriga göromål övervaka endast den del av byråns konstruktionsarbeten,

som icke beröra lokomotiv. Det har emellertid med den ständigt ökade mängden

och omfattningen av de ärenden, som skola handläggas av den såsom byråchefsassistent

tjänstgörande byråingenjören av l:a klass, visat sig ogörligt för denne att

medhinna övervakandet av de förenämnda konstruktionsarbetena, varför den å ifrågavarande

konstruktionsavdelning tjänstgörande byråingenjören av 2:a klass fått alltmera

självständigt handlägga desamma, och hava icke förty ett antal viktiga ärenden,

såsom utarbetande av tekniska instruktioner och diverse teoretiska beräkningar m. in.,

sedan flera år måst anförtros åt en å byrån tjänstgörande underingenjör.

Det är emellertid av stor vikt, att även vagnkonstruktionsavdelningen (i genomsnitt

12 tekniska tjänstemän) skötes av en därtill fullt kvalificerad tjänsteman, och

kan man ej beräkna att på denna post få behålla en sådan med de avlöningsförmåner,

som tillkomma en byråingenjör av 2:a klass, utan bör han i likhet med lokomotivkonstruktören

hava byråingenjörs av l:a klass tjänsteställning med föredragningsskyldighet

direkt inför byråchefen.

Den byråingenjörsbefattning av 2:a klass, som skulle bliva ledig, därest nu ifrågasatta

byråingenjörsbefattning av l:a klass kommer att inrättas, blir emellertid fortfarande

välbehövlig å avdelningen ifråga. Föreståndaren för denna avdelning har

nämligen att jämte konstruktions- och ritningsarbetena, i vad gäller vagnar, leda och

övervaka en hel del liknande arbeten för diverse maskinella anordningar såsom kolbryggor

och traverser m. m. Dessa sistnämnda arbeten bava på senare år svällt ut

till betydande omfattning. A byrån handlägges jämväl ett stort antal viktiga frågor

angående maskinavdelningens byggnader. För att kunna åstadkomma enhetlighet vid

behandlingen av dithörande ärenden, vilka med nuvarande tillgång på arbetskraft

måst fördelas på flera händer, är välbehövligt att nämnda arbeten med diverse ma
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

27

skinella anordningar och byggnader sammanföras för att handläggas av eu härför

särskilt anställd tjänsteman, vilken lämpligen bör erhålla tjänsteställning såsom byråingeniör

av 2:a klass.

Av anförda skälen har i förslaget upptagits en byråingenjörsbefattning av l:a

klass, avsedd för maskinbyrån.

De ärenden, som av den föreslagna nya byråingenjören skulle själv- Departement»- ständigt beredas och föredragas inför byråchefen, äro enligt styrelsens chefen''

framställning konstruktion av och förberedande arbeten för upphandling

av alla slags vagnar samt utarbetandet av material- och tillverkningsbestämmelser

härför. Behovet av denne byråingenjör finner jag vara av

järnvägsstyrelsen till fullo styrkt, och synes mig denne, med hänsyn till

den ställning, han skulle erhålla såsom föreståndare för vagnkonstruktionsavdelningen

närmast under byråchefen, böra i likhet med den nuvarande

föreståndaren för lokomotivkonstruktionsavdelningen tilldelas

byråingenjörs av l:a klass avlöningsförmåner.

Utom konstruktion av lokomotiv och vagnar utföres å maskinbyrån,

såsom av det förut anförda framgår, jämväl konstmktion av allehanda

maskinella utrustningar för maskinavdelningens anläggningar, såsom

kol- och vattenstationer, ångcentraler, vändskivor, traverser etc., varjämte

till ver kningsbestämmelser härför meddelas samt planläggning i

viss mån äger rum av maskinavdelningens nybyggnader. Då dessa ärenden,

enligt vad jag övertygat mig om, äro dels av den betydelse, att

deras handläggning fordrar byråingenjörs kvalifikationer, och dels av den

omfattning, att de lämna full sysselsättning för sin man, anser jag mig

icke heller kunna förorda indragning av den hittills för vagnkonstruktionsarbetena

använde byråingenjören av 2:a klass, utan torde denna

byråingenjörsbefattning, såsom styrelsen föreslagit, böra kvarstå å maskinbyråns

stat samt avses för den tjänsteman, som enligt styrelsens plan

hädanefter skulle ensam i första hand handlägga nyssberörda konstruktionsarbeten

m. m.

I fråga om behovet av ytterligare en byråingenjör av 2:a klass å io- En byr&- maskinbyrån yttrar därefter styrelsen: ^nTkiLs.7

I enlighet med vad som härovan blivit berört har det visat sig nödvändigt att

anförtro en grupp viktiga arbeten å maskinbyrån, nämligen utarbetandet av tekniska

instruktioner och diverse teoretiska beräkningar m. m. åt en å byrån tjänstgörande

underingenjör, ehuruväl arbetena i fråga äro av den art, att ett sakkunnigt handläggande

av desamma med nödvändighet förutsätter byråingenjörs kvalifikationer,

d. v. s. väsentligen högre sådana än som fordras av en underingenjör. Ifrågavarande

arbeten hava därtill under årens lopp fått ett allt större omfång och taga numera

fullt ut sin man i anspråk. För att man under alla omständigheter må kunna påräkna

en tillfredsställande och planmässig behandling av dessa arbeten erfordras, att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Departements
chefen.

Elektro
tekniska
byrån.

11. Två byråingenjörer

av

2:a klass.

Departements

chefen.

i och för desammas utförande inrättas en befattning med motsvarande förutsättningar,

nämligen en by råingen jörsbefattning av 2:a klass.

Bland de ärenden, som hittills tillkommit den såsom assistent åt

byråchefen tjänstgörande byråingenjören av l:a klass att handlägga,

intaga de, som innefatta utarbetandet av tekniska instruktioner samt

teoretiska beräkningar och utredningar ett så stort rum, att för deras

behöriga handläggning biträde av lägre tjänsteman måst anlitas, och

taga de dennes tid fullt i anspråk. Styrelsens uppfattning, att dessa

ärenden, som i många fall beröra trafiksäkerheten och driftsekonomin,

äro av den vikt och betydelse, att de böra handläggas av en mera

kvalificerad tjänsteman, d. v. s. en tjänsteman, som efter avlagd högre

teknisk examen förvärvat sig praktisk erfarenhet inom hithörande område,

finner jag riktig och tillstyrker därför styrelsens förslag i denna del.

Järnvägsstyrelsen har även, såsom förut nämnts, framställt förslag

om inrättande av två ordinarie byråingenjörsbefattningar av 2:a klass å

elektrotekniska byrån. Till stöd härför anför styrelsen följande:

Å elektrotekniska byrån handläggas bland annat ärenden rörande elektriska

anläggningars ekonomi. Denna byrå har sålunda att alltjämt tillse, att statens järnvägars

behov av elektrisk energi blir anskaffat på billigast möjliga sätt samt att allt

elektriskt inaskineri och övriga elektriska anordningar, som komma till användning,

bliva utförda så att minsta möjliga kostnad uppstår. Det arbete, som härav blivit

en följd, tar år från år ökats, beroende på den alltjämt ökade användningen av

elektrisk drivkraft vid statens järnvägar.

För utförande av detta arbete, som dels utgöres av utredningar, beräkningar

och konstruktioner samt dels av provningar och kontroll, kräves emellertid särskild

utbildning, enär de elektriska anordningar, vilka vid statens järnvägar komma till

användning, i många fall, särskilt i fråga om allt som rör elektrisk järnvägsdrift,

äro av alldeles speciell natur. Då dessutom här ifrågavarande arbeten till stor del utföras

på olika platser i landet, måste de därmed sysselsatta ingenjörerna självständigt

och på eget ansvar utföra desamma. Arbetets beskaffenhet är således sådan, att

det bör fullgöras av byråingenjörer, men då därför erforderliga befattningar saknats,

har det hittills måst utföras av underingenjörer. Dessa hava således byråingenjörs

åligganden och ansvar, men endast underingenjörs lön, ett förhållande som ej bör

få fortfara med hänsyn till vikten av att hava tillgång till kompetent personal för

dessa arbeten. Det har också visat sig, att till följd av de avsevärt bättre löneförmåner,

vilka i enskild tjänst åtnjutas för sådant arbete, ej mindre än sex vid

statens järnvägar anställda elektriska ingenjörer under de senaste åren lämnat denna

sin anställning för att hos privata järnvägar och affärsföretag fortsätta i liknande,

men för dem ekonomiskt mera lönande befattningar.

Med hänsyn till vad som ovan anförts har styrelsen ansett sig böra upptaga

på styrelsens stat två byråingenjörsbefattningar av 2:a klass vid elektrotekniska byrån.

Såsom styrelsen påpekat, skulle de ifrågasatta nya byråingenjörerna

närmast hava att utföra det arbete — bestående av utredningar,

konstruktioner, kontroll m. m. — som sammanhör med de elektrotekniska

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174. 29

byrån enligt arbetsordningen tilldelade uppgifter att övervaka att statens

järnvägars behov av elektrisk drift anskaffas på billigast möjliga sätt

samt att allt elektriskt maskineri och övriga elektriska anordningar,

som komma till användning, bliva utförda så att minsta möjliga kostnad

uppstår. Inom denna gren av järnvägsförvaltningen, som, i den

mån elektrisk drift alltmer kommer att införas vid statens järnvägar,

har att motse allt vidare arbetsfält, kräves givetvis speciell såväl

teoretisk som praktisk utbildning, vartill kommer, att de härmed sysselsatta

ingenjörerna av i styrelsens framställning anförda skäl hava att

självständigt och på eget ansvar fullgöra en stor del av ifrågavarande

arbeten. Det ligger då givetvis också vikt uppå, att viss kontinuitet

uti handläggningen av förevarande ärenden kan erhållas. Senare tiders

erfarenhet har emellertid, såsom styrelsen meddelat, givit vid handen,

att i konkurrens med de enskilda järnvägarna och den privata industrien

över huvud taget sådan kontinuitet ej stått att viuna, i det att under

de senaste åren ett flertal vid statens järnvägar anställda elektriska ingenjörer

övergått i enskild tjänst av nyss antytt slag; och enligt vad

styrelsen i dagarna meddelat mig har ännu en elektrisk ingenjör av

samma anledning begärt avsked ur statens järnvägars tjänst. Enligt

vad jag inhämtat hava dessa ingenjörer vid övergång från statens järnvägar

till enskild tjänst omedelbart fått sina löneförmåner förbättrade

med ända till 30—75 procent, vilka förmåner sedermera än ytterligare ökats.

Det synes mig under sådana förhållanden nödvändigt, att förbättring

med det snaraste och på sätt styrelsen föreslagit sker av de med nu

ifrågavarande arbeten sysselsatta elektroingenjörernas avlöningsförmåner,

hälst beskaffenheten av deras sysselsättning, enligt vad styrelsen framhållit,

är sådan, att den bör fullgöras av tjänsteman i byråingenjörs och

icke såsom nu i underingenjörs ställning.

Vid genomförande av styrelsens nu föreliggande förslag skulle ifrågavarande

elektroingenjörer uppflyttas å löneskalan från en avlöning, inklusive

ersättning för bostad och bränsle, av 3,360—4,700 kronor såsom

underingenjörer till en avlöning av 4,620—5,700 kronor. Denna löneförhöjning

är visserligen i och för sig rätt avsevärd, men torde utan

tvivel vara fullt nödvändig i betraktande därav, att årsavlöningen för

de med ifrågavarande tjänstehavare i enskild tjänst jämställda numera

varierar mellan 5,000 och 10,000 kronor.

För trafikbyrån begär styrelsen inrättandet av ytterligare en sekreterar-

och en notariebefattning. Till stöd härför anför styrelsen följande:
-

Trafikbyrån.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

12. En sekre- Inom trafikbyrån handläggas en mångfald ärenden angående den egentliga

terare. trafik t jans tens skötsel och utveckling samt angående trafikavdelningens talrika per
sonals

anställning, befordran, tjänstgöring och utbildning.

För att byråchefen på ett tillfredsställande sätt må kunna lösa sin arbetsuppgift

måste han kunna erhålla de å byrån förberedda ärendena framlagda för sig

på sådant sätt, att han utan vidare bearbetning kan föredraga respektive avgöra desamma.

Det är emellertid omöjligt både med hänsyn till ärendenas art och omfattning

att fordra av den enda för närvarande å byrån placerade sekreteraren, att han

skall kunna medhinna granskningsarbetet av å byrån uppsatta skrivelseförslag och

andra förekommande utredningar samt beträffande viktigare ärenden själv uppsätta

skrivelseförslag och verkställa utredningar samtidigt som av honom måste fordras en

stor grad av initiativ, utan vilket en byrå, åtminstone av den art, trafikbyrån inom

styrelsen representerar, mister den ledning inom trafiktjänsten, som är nödvändig för

ernående av ett lyckligt trafikresultat.

För att under sådana förhållanden giva byråchefen det stöd, han vid ärendenas

beredning behöver, har vidtagits den anordningen att uppdela behandlingen av trafikbyråns

ärenden i tvänne grupper, varav den ena gruppens arbeten närmast ledas av

byråns sekreterare och den andra av byråns notarie. Ärendenas fördelning inom de

båda grupperna är i huvudsak verkställd sålunda.

Sekreterarens grupp.

Personalärenden: personalens utbildning, anställning och befordran.

Kostnads- och arvodesstat för trafikavdelningen.

Gemensamt begagnande av stationer, håll- och mötesplatser samt sidospår.

Personalinstruktioner.

Allmänna ordningsföreskrifter å stationerna.

Trafikavdelningens årsberättelse.

Saklig granskning av trafikavdelningens räkenskaper.

Hotell- och restaurangrörelsen vid statens järnvägar och annan affärsrörelse inom statens

järnvägars område.

Postgöromål vid stationerna.

Bokföring å trafikavdelningen.

Redigering av styrelsens ordersamling Serien B.

Granskning av från distriktens trafikavdelning inkomna tjänster apporter.

Stationernas klassificering och allmänna grunder för personaluppsättning på olika

tjänsteställen.

Ärenden rörande hushållningen inom trafiktjänsten.

Notariens grupp.

Övervakande av drifttjänsten:

Tågens utrustning och expediering samt godstågens sammansättning.

Ärenden rörande tågledningen samt kontroll å utförandet av tåg-, växlings-, ångfärje-

och automobilrörelsen.

Åtgärder mot trafikstockningar.

Åtgärder vid olyckshändelser.

Åtgärder till hindrande av smittosamma sjukdomar.

Persontransportärenden:

Biljettvisering, resandes orientering å stationerna, förvaring av reseffekter och tillvaratagna

effekter ävensom sovvagnstrafik och sjukvagnstransporter, i den mån

sådana bestämmelser tillhöra trafikbyråns handläggning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

Tullbehandling av resgods.

Den allmänna ordningen å persontågen.

Bedömande ur trafiksynpunkt av lämpligheten av konstruktion av person- och resgodsvagnar.

Godstransportärenden:

Allmän organisation.

Transportplaner för ilgods.

* » färska varor, varm- och kylvagnsgods.

» » fraktstyckegods.

> » vagnslastgods.

* » s- k- massgods (betor, träkol, kalk, malm o. d.) och övriga åt
gärder

för denna trafiks besörjande.

Godstågslägenheter.

Instruktioner för godstrafikens skötsel.

Tullbehandling av gods.

Kontroll å godstågens belastning och över godstransporternas utförande.

Bedömande ur trafiksynpunkt av lämpligheten av konstruktion av godsvagnar.

Desinfektion av godsvagnar.

Omlastning av gods mellan normal- och smalspåriga banor.

Bokföring av godsvagnar.

Framställningar och klagomål från allmänheten, som röra person-, gods- och telegrambefordring.

Ärenden angående saknat och övertaligt gods (gemensamt för såväl statens som enskilda

järnvägar).

Byggnader och anläggningar.

Undersökningar angående bangårdarnas användande och utnyttjande och bestämmelser

angående spårs och spårgruppers huvudsakliga användande å de större

stationerna. Bedömandet av behovet av nya byggnader och bangårdsanläggningar,

dubbelspår och mötesplatser för trafikarbetets tillgodoseende samt granskning

ur trafiksynpunkt av ritningar till husbyggnader och bangårdsanläggningar.

Ärendena äro sålunda i stort uppdelade på sådant sätt, att personal-, ekonomiska,

instruktions- och allmänna förvaltningsärenden lagts på sekreteraren och ärenden

rörande den rörliga trafiktjänsten — den s. k. drifttjänsten i inskränkt betydelse — på

notarien. 1

Som av ovanstående ärendesgruppering framgår, äro de ärenden, som beredas

av notarien, icke i något avseende av mindre vikt än de, som sekreteraren bereder.

De kräva en ingående kännedom om statens järnvägars olika linjers och stationers

trafikkapacitet samt en grundlig utbildning i att på lämpligaste sätt kunna utnyttja

lokomotiv- och godsvagnparken. Dessutom vill styrelsen framhålla, att de av notarien

förberedda transportplanerna och godstagstidtabellerna äro av en synnerligen stor

ekonomisk betydelse för statens järnvägar, enär av dem bero i första hand materialens

rationella utnyttjande och arbetets planläggning å de större stationerna. Samtidigt

kräver detta arbete en ingående kännedom om allmänhetens behov och önskningar

beträffande såväl person- som godstrafiken. Styrelsen vill härvidlag endast

erinra om, att inom notariens område falla sådana allmänheten nära berörande ärenden

som livsmedelstransportemas ordnande, varm- och kylvagnsangelägenheter, i den

omfattning dessa ärenden handläggas å trafikbyrån, planläggning av masstransporter,

såsom exempelvis träkols- och bettransporter, ordnandet av styckegodstrafiken o. s. v.''

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

I anledning av den vikt, styrelsen sålunda tillmäter nu ifrågavarande tjänst,

anser styrelsen, att densamma borde omhänderhavas av en tjänsteman med sekreterares

tjänsteställning. Styrelsen föranledes härtill såväl av hänsyn till att med befattningen

äro förenade lika viktiga göromål som med övriga sekreterarbefattningar

inom styrelsen som även till önskemålet att åt byråchefen å trafikbyrån bereda den

lättnad i de löpande göromålens behandling, som kan åstadkommas därigenom att

han, i likhet med vad som redan är genomfört beträffande styrelsens taxebyråer, vid

sin sida som föreståndare för de båda ärendesgrupperna inom byrån erhåller tjänstemän

med sekreterares kvalifikationer och befogenhet.

Styrelsens strävan att för ifrågavarande tjänstgöring kunna anställa en högre

tjänst än för närvarande utgör ett led i styrelsens önskan att kunna tillgodose ledningen

av den viktiga drifttjänsten med väl kvalificerade tjänstemän. Den ökade

utgift, som härigenom åsamkas statsverket, är helt obetydlig i jämförelse med de

ekonomiska intressen såväl för statens järnvägar som dess trafikanter, som tjänsten

är avsedd att bevaka. .... ,..

Genom inrättandet av den föreslagna nya sekreterareansten a trafakbyran bär

dock icke den nuvarande notariebefattningen obehövlig. I den plan för en fastare

organisation av trafikbyrån, som i korta drag framlagts i sammanhang med motiveringen

för en sekreterartjänst å byrån, ingår även notarietjänst å vardera av

byråns tvänne avdelningar. „ , ,

Bibehållandet av den nuvarande notarietjänsten, som skulle behallas a transportavdelningen,

påkallas till en del av den betydande ökningen i antalet löpande ärenden

som komma under beredning å denna avdelning. Styrelsen tillåter sig i detta

avseende nämna, att under år 1912 å hela trafikbyrån diariefördes 2,088 ärenden,

under det att för år 1915 antalet enbart till nämnda avdelning inkomna ärenden

uppgick till 3,256, i vilket antal de många s. k. samrådsärendena dock icke medräknats.

För beredning av detta stora antal ärenden är det behövligt, att sekreteraren

har tillgång till en mera kvalificerad tjänsteman än bokhållare.

Det vore dessutom avsett att till denna sekreterarens närmaste man skulle

kunna överlämnas beredningen och föredragningen för byråchefen av en del av byråns

ärenden vid tillfällen, då sekreteraren mera odelat behöver ägna sin tid åt förekommande

större och viktigare ärendens beredning.

Ennot •. Beträffande behovet även av en ny notarietjänst, vilken vore avsedd placeras

'' på förvaltningsavdelningen, får styrelsen till en början framhålla samma synpunkter,

som förut anförts beträffande notarietjänsten å transportavdelningen, nämligen behovet

för sekreteraren att till närmaste man hava en kvalificerad tjänsteman att biträda

vid beredningen av ärendena och till vilken vid behov skulle kunna överlämnas

beredningen och föredragningen för byråchefen av vissa avdelningens ärenden. Särskilt

vore avsikten, att den nye notariens arbetsområde skulle omfatta personal- och

instruktionsärenden. Ifråga om personalärendena är det särskilt ärenden angående

personalens undervisning och utbildning, som kräva en fortgående och ingående behandling.

Den stora utvecklingen av statens järnvägar och den intensivare tagrörelsen

nödvändiggör en allt omsorgsfullare utbildning av personalen, på det att densamma

må mäkta fylla de stora fordringar på insikter i olika grenar av ett omfattande

arbetsområde och på självständig handlingsförmåga i förekommande fall, som stallas

på järnvägsmän i högre som i lägre grader. Undervisningens och utbildningens ordnande

på ett fullt tillfredsställande sätt är fördenskull en synnerligen viktig angelägenhet.

Med personalens undervisning och utbildning sammanhänger ock instruktionsväsendet,

som för närvarande på grund av bristande arbetskrafter icke kunnat

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 33

nydanas i den utsträckning, som styrelsen anser nödvändigt. För att personalens

undervisning och utbildning skall kunna bedrivas på ett fruktbringande sätt, är det

angeläget, att personalen har tillgång till instruktioner och föreskrifter, anpassade

efter tidens krav.

Då det är givet, att för båda dessa maktpåliggande befattningar krävas tjänstemän,

som med ingående kännedom om linjetjänsten å såväl befälsexpeditioner som

även å stationer och tåg förena förmåga av initiativ och självständigt arbete, anser

styrelsen, att dessa arbetsuppgifter icke kunna anförtros åt tjänstemän med lägre

tjänstegrad och löneförmåner än notarie.

Förslaget upptager alltså en ny ordinär e notarie, avsedd för trafikbyrån.

Av styrelsens redogörelse framgår, att å trafikbyrån förekommande

ärenden till följd av sin skilda natur för handläggning fördelas på två

olika avdelningar, den ena — förvaltningsavdelningen — så att säga

riktad inåt verket, handläggande personalärenden, ärenden rörande skoloch

instruktionsväsendet samt inre trafikekonomiska ärenden och dylikt,

och den andra — transportavdelningen — som har att handlägga de

allmänheten nära berörande ärendena angående särskilt godstransporternas

planläggande och utförande. Den nuvarande sekreteraren har huvudsakligen

på grund av arbetets omfång men även på grund av dess art

måst tagas i anspråk såsom föreståndare enbart för förvaltningsavdelningen,

under det att notarien erhållit i uppdrag att förestå transportavdelningen.

r

Det synes mig emellertid med tydlighet framstå som ett befogat

önskemål från järnvägsstyrelsens sida, att organisationen av trafikbyrån

bringas till mera enhetlighet och fasthet. Den av järnvägsstyrelsen i

dess motivering lämnade redogörelsen för de grupper av ärenden, som

handläggas å trafikbyrån, synes mig till fullo klarlägga vikten och betydelsen

av båda avdelningarnas arbeten. Till belysande av arbetets

omfång kan jag ytterligare nämna, att, enligt till mig lämnad uppgift,

å trafikbyrån diarieförts år 1915 4,386 och år 1916 12,070 ärenden.

Av dessa ärenden har visserligen eu större del angivits vara sådana,

tillhörande de s. k. transportbyråerna för trafikens ordnande, vilka ärenvar

för sig* äro av omfattande natur, men dock kräva snabb

handläggning och ställa stora krav på tjänstemännens ordningssinne,

reda och sunda omdöme.. I nämnda antal äro däremot icke inräknade

de till trafikbyråns avdelning för godsreglering ingångna anmälningar

angående övertaligt respektive saknat gods, vilka anmälningar uppgingo

till ett antal av 9,424. ö ffö s

Pa grund av det anförda tillstyrker jag styrelsens förslag om ytterligare

en sekreterare å trafikbyrån såsom föreståndare för transportavdelningen,

liksom jag också med hänsyn till arbetets omfattning å denna

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 148 käft. (Nr 174.) 5

Departements
chefen.

En sekreterare.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

En notarie.

Tidtabellsoch

vagnbyrån.

14.''fe En notarie.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

avdelning ansluter mig till styrelsens förslag att vid inrättande av

denna nya sekreterarbefattning bibehålla den nuvarande notarie tjänsten

å samma avdelning.

Vad därefter angår den ifrågasatta notarien å trafikbyrån skulle

denne tjänsteman, med placering å förvaltningsavdelningen, närmast

hava att handlägga personal- och instruktionsärenden. Det är uppenbart,

att statens järnvägars trafikavdelnings personal måste hava ingående

kännedom ej blott om alla föreskrifter rörande trafiktjänsten

utan även om en mångfald bestämmelser berörande banavdelningen och

maskin avdelningen samt tullverket, postverket och telegrafverket. Och

det är då naturligen av mycket stor betydelse, att ärenden rörande utbildningen

och undervisningen av ifrågavarande personal bliva behandlade

av fullt kvalificerad tjänsteman, d. v. s. en tjänsteman, som besitter

omfattande kunskaper om de olika bestämmelserna och deras tolkning

samt äger stor erfarenhet i ordnandet av undervisningskurser och i

beredande av frågor i samband med antagandet av elever i desamma.

Vad nu sagts om vikten av trafikpersonalens rationella undervisning

och utbildning gäller givetvis i lika hög grad om materialet härför,

d. v. s. instruktionsväsendet, dess utveckling och revidering. Personalinstruktionernas

planmässiga ordnande vid trafikavdelningen och nämnda

instruktioners anpassande — genom utfärdande av erforderliga ändringar

och nya bestämmelser — efter de krav, som trafikens alltjämt pågående

utveckling, ökning i intensitet och utsträckning till allt vidare områden

påfordra, utgöra givetvis även ett arbetsområde, vars skötsel förutsätter,

förutom grundlig kännedom i omförmälda föreskrifter, stor initiativkraft

och god omdömesförmåga samt måste på grund härav anses

vara synnerligen krävande.

Efter min uppfattning tala därför synnerligen bärande skäl för inrättande

av den nya notariebefattningen å trafikbyrån, och får jag

alltså tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag härutinnan.

Rörande behovet av en notarie å tidtabells- och vagnbyrån yttrar

därefter styrelsen i förevarande skrivelse den 30 november 1916 som följer:

Tidtabells- och vagnbyråns arbetsbörda har år efter år ökats. Sålunda utgjorde

antalet diarieförda ärenden 1913 1,210, 1914 1,460, 1915 1,859, och år 1916 har antalet

redan den 30 september uppgått till 2,008, och torde antalet under hela året

komma att uppgå till omkring 2,700.

Förvisso beror en stor del av arbetsbördans ökning på de till följd av kriget

rådande säregna trafikförhållandena, men man torde kunna antaga, att efter fredsslutet

arbetet aldrig kommer att återgå till den omfattning, det hade före krigsutbrottet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

35

Erfarenheten har visat, att den å byrån anställda personalen icke på långt när

är tillräcklig för att utföra det arbete, som åligger byrån, utan har extra personal

måst beordras från distrikten och milkontoret.

Likväl har arbetet till stor del måst utföras å övertid. Sålunda har hela antalet

övertidstimmar under ett år fr. o. m. den 1 september 1915 utgjort 7,400, av

vilka omkring 2,000 komma på byråchef, sekreterare och notarie.

Ehuru, såsom av ovanstående framgår, byråns krafter i synnerlig grad ansträngts,

hava egentligen endast de rent löpande göromålen medhunnits, under det

att instruktions- och nydaningsarbeten, vilka arbeten äro av den natur, att de till

större delen böra handläggas av kvalificerad personal, måst i allmänhet uppskjutas.

Ej heller har tid funnits för byråchefen eller annan tjänsteman å byrån att i behövlig

utsträckning företaga resor å distrikten.

Såsom exempel på arbeten av sådan natur, att deras handläggning bör anförtros

åt kvalificerad personal och som inom den närmaste framtiden böra handläggas utöver

den löpande arbetsbördan, kunna nämnas: tidtabeller för nya och övertagna

järnvägar; nya tidtabeller för ifrågasatta förbindelser med England och Kyssland;

omläggning av tidtabeller för förbindelserna med Tyskland; tidtabellsomläggningar,

betingade av införande i större utsträckning av motorvagnar; väntetider vid föreningsstationer;

nya bestämmelser rörande personvagnssamtrafiken i Sverige, Norge

och Danmark; ändringar i bestämmelser rörande disposition av personvagnsparken;

resgodsplaner; modifiering av godsvagnssamtrafiksbestämmelserna; handledande instruktion

för behandling av utländska och främmande svenska järnvägars vagnar och

lastningstillbehör; bestämmelser angående enhetliga beteckningar för samtliga svenska

järnvägars vagntyper samt ändring av godsvagnsfördelningsbestämmelserna efter de

krav, som gjort sig kända särskilt under nu rådande säregna trafikförhållanden.

Därtill kommer ett icke obetydligt förberedande arbete rörande järnvägarnas användning

för militärt behov.

Av det anförda torde framgå den oundgängliga nödvändigheten av ökning av

tjänstemännens antal icke blott inom bokhållar- och kontorsskrivargraden utan även

inom kategorien högre kvalificerad personal.

För närvarande tjänstgöra å tidtabells- och personvagnsavdelningen en sekreterare

och å godsvagnsavdelningen en notarie, vilka var för sin avdelning närmast

under byråchefen bereda ärendena ävensom leda arbetena å resp. avdelningar.

Ärendenas fördelning inom de båda grupperna är i huvudsak verkställd sålunda:

A tidtabells- och personvagnsavdelningen:

Ärenden rörande tillgodoseendet av persontrafikbehovet såväl i allmänhet som vid

trafikstegringar.

Kungliga personers resor ävensom andra resor, som påkalla särskilda åtgärder av

styrelsen.

Utkast till bearbetning och fastställande av tidtabell för statens järnvägars ordinarie

personförande tåg och godståg samt i den tryckta tjänstgöringstidtabellen upptagna

extratåg, främmande järnvägars tåg å statens järnvägar samt färjor och

automobiler ävensom ändringar i den fastställda tidtabellen.

Ärenden angående väntetider.

Ärenden angående direkt eller indirekt anslutning med tågförbindelser i utlandet.

Ärenden angående anslagstidtabellen och andra statens järnvägars tidtabellspublikationer

ävensom övriga tidtabellspublikationer och tidtabellsanslag.

Ärenden angående tjänstgöringstidtabellen samt bihang till densamma.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Framställningar och klagomål från allmänheten, som röra person- och resgodsbefordringen

inom ramen för byråns arbetsområde.

Bedömande ur tidtabellssynpunkt av bangårdsanläggningar, dubbelspår och mötesplatser.

Transportplaner för resgods.

Ärenden angående tågens sammansättning med avseende på personvagnar, däri inbegripna

sovvagnar.

Kontroll över personvagnsparkens rationella utnyttjande.

Överenskommelser med främmande järn vägsförvaltningar angående genomgående

personvagnar.

Fördelning av personvagnar mellan trafiksektionerna.

Åtgärder vid personvagnsbrist, som icke falla inom annan byrås arbetsområde.

Förslag till nyanskaffning av personvagnar.

Bedömande ur trafiksynpunkt av konstruktion av person- och resgodsvagnar.

S j ukvagnstransporter.

Ut- och avrustning av miiitärvagnar.

Utlåning av personvagnar till främmande järnvägar.

Ärenden rörande posttransporter, i vad de avse tåglägenheter och vagnutrymmen,

samt utarbetande av månatliga uppgifter över posttransportkostnaderna.

Ärenden rörande hyra för personvagnar i svensk och utländsk samtrafik.

Å godsvagnsavdelningen:

Fördelning av vagnar mellan trafiksektionerna.

Kontroll över godsvagnsparkens rationella utnyttjande, i vad densamma icke faller

inom trafikbyråns arbetsområde.

Åtgärder vid vagnbrist, som icke falla inom annan byrås arbetsområde.

Förslag till nyanskaffning av vagnar och lastningstillbehör samt ärenden angående

nya vagnars utsläppande i trafik.

Ärenden rörande reservering av vagnar.

Tillhandahållande av specialvagnar för byggnadscentralförrådet.

Ut- och avrustning av träkolsvagnar m. fl. vagnar.

Utlåning av vagnar och lastningstillbehör till främmande järnvägar och enskilda

personer.

Ärenden angående användning av trafikanter tillhöriga godsvagnar.

Förhyrning av vagnar och lastningstillbehör.

Ärenden rörande förkomna, skadade eller fördröjda presenningar eller andra lastningstillbehör,

i den mån dessa ärenden icke skola handläggas å maskinbyrån.

Överenskommelser med främmande järn vägsförvaltningar angående ömsesidigt begagnande

av vagnar samt kontroll över dessa överenskommelsers tillämpning.

Ärenden rörande hyra för vagnar och presenningar i svensk och utländsk samtrafik.

Bedömande ur trafiksynpunkt av konstruktionen av godsvagnar.

Klagomål från allmänheten, som röra tillhandahållandet av godsvagnar.

Övervakandet av godsvagnparkens revision.

Å tidtabells- och personvagnsavdelningen har arbetet sedan flera år tillbaka —

även under tiden före krigsutbrottet — varit av sådan omfattning, att sekreteraren,

trots det att han utfört ett betydande arbete å tid utöver den ordinarie tjänstgöringstiden,

icke medhunnit honom påvilande arbeten. Då arbetsbördan alltjämt blir större

och av alltmer krävande natur, synes det styrelsen vara en bjudande nödvändighet,

att å denna avdelning inrättas en notariebefattning för att därigenom möjliggöra att

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

till sekreterarens biträde erhålla en så kvalificerad tjänsteman, att till honom kunde

anförtros arbeten av mera maktpåliggande art, det vill säga arbeten som kräva självständig

uppfattning, förmåga av initiativ och förmåga att på egen hand verkställa

mer djupgående utredningar.

Vad beträffar godsvagnsavdelningen erfordras jämväl inom denna avdelning för

behörig beredning av de enligt nu gällande arbetsordning avdelningen påvilande

ärenden ökning av antalet högre kvalificerad personal. Ökning av göromålen inom

denna avdelning har under senare åren varit stor ej blott i kvantitativt avseende,

utan arbetet har också kvalitativt blivit allt mer och mer krävande och ansvarsfullt.

Vid prövning av frågan om ytterligare erforderlig kvalificerad personal inom

berörda avdelning har emellertid även fråga uppkommit huruvida viss denna avdelning

berörande ändring i fördelningen av ärenden inom styrelsen läte sig verkställas,

och i avbidan på utredning i sistberörda ämne har ansetts lämpligt böra anstå

med prövning av förberörda fråga.

Beträffande förevarande byrå inskränker sig alltså nu styrelsen till att föreslå

en ny notariebefattning, avsedd för dess tidtabells- och personvagnsavdelning.

Enligt vad styrelsen framhåller, har arbetet för den å tidtabells- Departementsoch

vagnbyrån placerade sekreteraren ökats i den omfattning, att han ohefensedan

flera år tillbaka, trots det att han ntfört ett avsevärt arbete å

övertid, icke kunnat i önskvärd utsträckning själv verkställa erforderliga

viktiga utredningar. Detta förhållande har således icke uppstått i och

med kristiden utan har jämväl därförut förefunnits. Än ytterligare

har emellertid sekreterarens arbetsbörda tillväxt från och med år 1915,

i det att hans arbetsområde då ökades med personvagnsavdelningen.

En blick på de sekreteraren .enligt förut nämnda redogörelse

åliggande göromålen synes mig ock giva stöd åt den uppfattningen, att

hans arbetsbörda är i behov av att lättas. Sålunda är det sekreteraren, som

har att bereda och i första hand ansvara för det omfattande och synnerligen

ansvarsfulla tidtabellsarbetet, som i sig innefattar icke blott en

ingående granskning och omsorgsfull bearbetning i detalj av från allmänheten

framkomna önskemål och från järnvägsmyndigheter insända

förslag utan även ett, ofta år i förväg, förberedande arbete rörande

förbindelsernas ordnande med utlandet och inom Sverige å nya statsbanelinjer.

Sekreteraren har därjämte att förberedande handlägga alla övriga

ärenden å byrån, bland vilka må såsom de viktigaste nämnas ärenden

rörande de detaljerade och synnerligen vidlyftiga planerna för avveckling

av persontrafiken vid de stora helgerna och vid andra trafikstegringar,

de i fredstid ofta mycket omfattande planerna för större sällskapsresor,

de för tågens tidtabellsenliga gång viktiga bestämmelserna

angående väntetider, planer för transport av resgods, planer för tågens

sammansättning av personvagnar och kontroll över desammas rationella

utnyttjande samt överenskommelser med främmande in- och utländska

järnvägsförvaltningar angående ömsesidigt begagnande av personvagnar.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Inrikes

taxibyrån.

15. En byrådirektör.

Till biträde vid beredning av denna mångfald av viktiga ärenden

synes mig sekreteraren synnerligen väl behöva den kvalificerade arbetskraft,

som skulle erhållas genom inrättande av den föreslagna nya

notarietjänsten. Jag tillstyrker därför styrelsens förslag i nu angivna

hänseende.

Beträffande behövligheten av en byrådirektör å inrikes taxebyrån

samt de funktioner, som närmast skulle åvila denne befattningshavare,

anför styrelsen i skrivelsen den 30 november 1916 följande:

På grund av bestämmelse i den av Kungl. Maj:t den 24 januari 1914 fastställda

järnvägstrafikstadgan, vilken trädde i kraft den 1 mars 1915, hava från och med

samma tid ärenden angående förlust av eller skada å gods, som överlämnats till

järnvägstransport, vilka ärenden förut avgjorts av trafikdirektörerna, överflyttats till

styrelsens avgörande och handlagts å inrikes taxebyrån. Då styrelsen i sitt den 26

april 1912 avgivna betänkande angående ny trafikstadga uttalade sig om berörda

ärendens överflyttning till styrelsen, framhölls bland annat, att arbetskrafterna å

inrikes godstaxebyrån — numera inrikes taxebyrån — måste förstärkas, i händelse

dessa ärenden dit överflyttades. Med anmälan att de av trafikdirektörerna under år

1909 avgjorda ersättningsmålen utgjorde 712, uttalade styrelsen, att vid nyssnämnda

byrå borde ytterligare anställas en notarie såsom biträde åt chefen för byrån vid

handläggningen av dessa ärenden. Frågan om ytterligare ökning av byråns personal

ansågs emellertid höra anstå, till dess styrelsen fått någon erfarenhet om antalet och

beskaffenheten av de inkommande ersättningsmålen. I enlighet med anförda uttalande

anställdes från och med år 1915 å inrikes taxebyrån en notarie för handläggning

av ifrågavarande ersättningsmål.

Till att börja med avgjordes ifrågavarande ärenden av byråchefen utom i viktigare

fall, då föredragning inför generaldirektören eller vederbörande överdirektör ägde

rum, men det visade sig snart, att de inkomna ärendenas antal blev alltför stort

för att byråchefen skulle kunna medhinna att handlägga alla dessa ärenden utan

att eftersätta handläggningen av byråns övriga ärenden, som i och för sig betydligt

vuxit i antal. Styrelsen uppdrog därför under november månad 1915 åt den notarie,

vilken biträdde vid beredningen av dessa ärenden, att i enlighet med av byråchefen

meddelade bestämmelser självständigt avgöra vissa grupper av dylika ärenden.

Då emellertid de inkomna ärendenas antal alltjämt ökades i sådan grad, att desamma

icke hunno avverkas, i den män de inkommo, vidtog styrelsen under början av år

1916 den åtgärden att till tjänstgöring i styrelsen inkalla en distriktssekreterare,

vilken erhöll ungefär enahanda befogenhet att avgöra ärenden, som enligt vad ovan

meddelats, tillagts den för dessa ärenden anställda notarien. Genom de av styrelsen

sålunda vidtagna åtgärderna hava — trots att antalet inkomna ärenden alltjämt varit

mycket stort — de balanserade ärendena icke ökats, utan något minskats.

Förutom nyssnämnda två tjänstemän biträda vid behandlingen av ifrågavarande

ärenden sex manliga tjänstemän.

Till upplysning om den stora ökningen av ärenden av nu ifrågavarande slag

meddelas nedanstående tablå:

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Uppgift å antalet ersättningsärenden under nedan angivna tider.

Inkomna till trafikdirektörerna: Inkomna till styrelsen:

år 1910............................................ 923

» 1911............................................. 921

» 1912............................................ 1,272

» 1913............................................ 1,657

8 1914............................................. 1,787

januari—februari 1915.................... 401

Till jämförelse meddelas, att inrikes

ärendena, utgjorde

under mars—december 1915.....

» januari—oktober 1916.....

mars—december 1915..................... 3,400

januari—oktober 1916.................. ... 5,391.

taxebyråns ärenden, frånräknat ersättnings
-

......... 3,055

......... 3,227

Då inrikes taxebyrån år 1915 bildades av den förutvarande inrikes godstaxebyrån

och en del av persontaxebyrån, kan någon direkt jämförelse mellan arbetsmängden,

frånräknat ersättningsärendena, under år 1915 och arbetsmängden åren

närmast dessförinnan icke göras. Om emellertid de år 1915 inkomna ärendena rörande

persontrafik läggas till inrikes godstaxebyråns ärenden under åren 1913 och

1914 erhållas följande jämförelsetal, utvisande arbetsmängdens ökning:

är 1913................................................................................. 2,590

» 1914................................................................................. 3,370

s 1915................................................................................. 3,666

Den betydande ökningen i antalet ersättningsärenden — större än man för några

år tillbaka kunnat beräkna — torde hava sin grund, förutom i den större möjlighet

att erhålla ersättning, som trafikstadgan medgiver, i den under åren 1915 och 1916

rådande stora godstrafiken, under vars ombesörjande, ofta med oövad personal, det

icke kunnat undvikas, att en hel del gods förkommit eller skadats.

Visserligen är det väl att antaga, att trafiken kommer att undergå någon minskning

efter krigets slut, men den minskning av ersättningsärendenas antal, som detta

kan medföra, torde i icke oväsentlig grad så småningom neutraliseras genom ökad

trafik och därigenom ökade ersättningsärenden på grund av tillkomsten av nya statsbanelinjer

samt statens övertagande av enskilda järnvägar.

Den betydande omfattning, som ersättningsärendena numera tagit och som, såsom

ovan framhållits, kan beräknas att fortfara, torde göra det nödvändigt att nu

vidtaga åtgärder för att från byråchefen för inrikes taxebyrån avlyfta den dagliga

handläggningen av dessa ärenden. Det torde föreligga så mycket större skäl härför,

som ett sådant avskiljande av ärenden från inrikes taxebyråns, oavsett dessa ärenden,

stora arbetsbörda skulle komma att medverka till en skyndsammare handläggning av

dessa ärenden och på så vis komma vederbörande reklamanter till godo.

Att åter förlägga avgörandet av dessa ärenden till distrikten bör icke ifrågasättas,

då syftet med desammas överflyttande till styrelsen var att åstadkomma enhetlighet

vid desammas avgörande, vilket givetvis icke kan vinnas, om de avgöras

av fem olika trafikdirektörer. Under den tid dessa ärenden avgjorts i styrelsen har

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

det också visat sig vara lämpligt att ärendena avgöras centralt, icke blott för ernående

av ovannämnda syftemål, utan också med hänsyn till önskvärdheten av att

styrelsen får erfarenhet av i vilka avseenden ändringar eller tillägg kunna vara behövliga

i den nya trafikstadgan; varförutom den avsevärda fördelen vinnes, att man

inom styrelsen får erfarenhet angående tillämpningen av en hel del av bestämmelserna

angående godstransporterna. En överflyttning av ärendena till distrikten skulle

dessutom avsevärt betunga trafikdirektörerna, under det att styrelsens strävanden gå

ut på att så mycket som möjligt avskilja från deras arbetsområde allt, som icke direkt

sammanfaller med trafikens skötsel.

Om ersättningsärendena sålunda fortfarande böra avgöras i styrelsen, torde det

vara lämpligast att å inrikes taxebyrån, organisera en särskild avdelning för handläggning

av ersättningsärenden under en särskild föreståndare i den ställningen, att

åt honom kan överlämnas att, visserligen efter direktiv och under överinseende av

byråchefen å inrikes taxebyrån, självständigt avgöra ersättningsärenden och, där så

befinnes önskligt och erforderligt, anförtros föredragningsskyldighet i styrelsen. Föreståndaren

för den sålunda föreslagna avdelningen, vilken, enligt vad nyss angivits,

skulle erhålla enahanda ställning inom styrelsen som maskinbyråns inspektionsavdelning

och elektrotekniska byråns telegraf- och belysningsavdelning, torde, i likhet med

vad som är fallet beträffande föreståndarna för nyssberörda avdelningar, böra benämnas

byrådirektör och erhålla samma löneförmåner som dessa.

• Såsom av järnvägsstyrelsen framhållits, har antalet ärenden angående

förlust av eller skada å gods, som överlämnats till transport å

statens järnvägar, under de senare åren avsevärt ökats. Under det att

antalet sådana ärenden år 1914 utgjorde 1,787, uppgick det under år

1916 till 6,740. De beviljade ersättningsbeloppen uppgingo, enligt vad

jag inhämtat, under år 1916 till sammanlagt omkring 140,000 kronor,

mot under år 1914 endast omkring 48,000 kronor. Om än denna

betydliga ökning till antal och belopp av ersättningsärendena delvis

kan tillskrivas den på grund av kriget avsevärt stegrade godstrafiken,

så lärer man dock kunna förvänta, att antalet sådana ärenden

jämväl efter krigets slut skall vara synnerligen stort. Då byråchefen

för inrikes taxebyrån, som har att handlägga dessa ärenden, oavsett

desamma har en betydande arbetsbörda, synes det mig därför vara väl

motiverat att, såsom av styrelsen föreslagits, åtgärder vidtagas för att

från byråchefen avlyfta den dagliga handläggningen av dessa ärenden.

Emot styrelsens förslag att en särskild avdelning för ersättningsärenden

organiseras vid inrikes taxebyrån med en särskild föreståndare har jag

så mycket mindre något att erinra som ett sådant avskiljande av ärenden

givetvis medför en för vederbörande reklamanter mycket önskvärd

större snabbhet i ärendenas behandling. Såsom av styrelsens redogörelse

framgår, har styrelsen redan provisoriskt organiserat den föreslagna

nya avdelningen under föreståndarskap av en från linjen inkallad

distriktssekreterare, vilken allt sedan februari månad 1916 handlagt nu

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. ]\faj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

ifrågavarande ärenden. Då ifrågavarande provisoriska anordning visat

sig funktionera väl, i det att, trots att antalet inkomna ärenden alltjämt

varit mycket stort, de balanserade ärendena icke ökats utan tvärtom

något minskats, synes det mig angeläget att denna anordning så

snart som möjligt erhåller fast form genom tillsättande av en föreståndare

för avdelningen på ordinarie stat. Att denna tjänsteman tilllägges

byrådirektörs tjänsteställning och avlöningsförmåner torde vara

väl befogat, då han skulle hava föredragningsskyldighet i styrelsen

samt rätt att självständigt avgöra ärenden, vilka ofta äro av ganska

invecklad beskaffenhet och röra sig om ganska betydande belopp. Härtill

kommer, att han skulle vara förman och arbetsledare för den jämförelsevis

talrika personal — för närvarande 12 tjänstemän — som

biträder vid beredningen av dessa ärenden.

Den notarie, vilken för närvarande närmast under den för tjänstgöring

i styrelsen inkallade distriktssekreterarens ledning är sysselsatt

med handläggningen av ifrågavarande skadeersättningsärenden, avser

styrelsen, såsom förut nämnts, att få behålla, enär å den föreslagna avdelningen

för ärenden av antydda art vore erforderligt att, förutom byrådirektören,

hava åtminstone en tjänsteman med högre kvalifikationer och

tjänsteställning. Ifrågavarande notarie skulle då tjänstgöra såsom byrådirektörens

närmaste man och ställföreträdare samt biträda särskilt vid

beredning av de större och viktigare ärendena. Eventuellt skulle tilläggas

honom rätt att avgöra viss grupp av ärenden.

Då en sådan anordning synes mig vara välbetänkt, biträder jag

styrelsens förslag jämväl i denna del.

Järnvägsstyrelsen har även härutöver gjort framställning om ökning av ie.

den kvalificerade arbetskraften å inrikes taxebyrån, i det styrelsen ifrågasätter

inrättandet av ännu en notariebefattning å denna byrå. Härom

anför styrelsen:

Då den nuvarande organisationen av järnvägsstyrelsen genomfördes, sammanslogos

de förutvarande tre taxebyråerna till två. Beträffande denna anordning framhöll

järnvägsstyrelsen i sin underdåniga skrivelse den 5 februari 1914, att taxebyråerna

vore verkliga förvaltningsbyråer och var för sig så stora, att de lämpligast

borde förestås av var sin chef samt att det särskilt vore att märka, att under de

kommande åren det dessa byråer åliggande arbetet för genomförandet av de under

omarbetning varande nya person- och godstaxorna komme att tungt belasta samma

byråer. Trots detta syntes det dock styrelsen, att åtminstone ett försök skulle kunna

göras att sammandraga de tre byråerna till två. Den gångna tiden har ådagalagt,

att järnvägsstyrelsens tvekan att tillstyrka sammanslagningen var väl befogad. Ärendenas

antal å inrikes taxebyrån, i och för sig ovanligt stort, har nämligen, som ovan

anförts, vuxit i avsevärd grad. En stor del av de ärenden, som sålunda tillkommit,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 148 höft. (Nr 174.) 6

En notarie.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Departements
chefen.

Utrikes

taxebyrån.

17. En expeditioneföreståndare.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

har varit av synnerligen krävande art. På grand av den på byrån vilande stora

arbetsmängden ha svårigheter yppat sig att med tillräcklig snabbhet behandla de

inkommande ärendena. Detta har till en stor del haft sin orsak däri, att byråchefen

icke till sitt förfogande haft tillräckligt antal kvalificerade tjänstemän, vilka självständigt

kunnat utföra erforderliga utredningar, bereda de större och mera krävande

ärendena samt biträda byråchefen i ledandet av byråns arbeten. För närvarande äro

å byrån anställda två sekreterare och en notarie. Då notarien har varit avsedd att

handlägga skadeersättningsärenden och jämväl framdeles är erforderlig för dessa

ärenden, så återstå endast två sekreterare för handläggning av byråns övriga ärenden.

Då dessa tjänstemäns tid till stor del tages i anspråk för att närmast under

byråchefen, den ene å persontrafiksavdelningen och den andre å godstrafiksavdelningen,

leda byråns arbeten och ansvara för dessas behöriga gång, att granska alla

koncept, som uppsättas av övriga tjänstehavare, samt att lämna alla erforderliga anvisningar

för ärendenas behandling, har icke tillräcklig tid återstått för beredning av

de större ärendena. Särskilt har detta visat sig vara fallet i fråga om godstrafiksavdelningen,

varå den huvudsakliga delen av byråns arbeten handlägges, varför behovet

av förstärkning av de kvalificerade arbetskrafterna gjort sig särskilt gällande

beträffande denna avdelning.

Det synes därför styrelsen nödvändigt att å godsavdelningen anställa en kvalificerad

tjänsteman såsom biträde åt sekreteraren vid handläggning av de större och

mera krävande arbetena, och har styrelsen därför föreslagit inrättandet av en notariebefattning

å inrikes taxebyrån.

På grund av rubbningarna i det ekonomiska livet under kristiden

bar inrikes taxebyrån haft ett mycket maktpåliggande arbete under de

senare åren, särskilt därigenom att såväl statens som de enskilda järnvägarnas

taxor måst flera gånger undergå förändringar. Åven när lugnare

förhållanden inträda, torde det emellertid vid den allmänna tillväxten

av trafikrörelsen och särskilt under de närmaste åren med hänsyn

till den förestående omarbetningen av statens järnvägars taxa — en omarbetning,

som jämväl torde medföra förändringar av de enskilda järnvägarnas

taxor — vara att förvänta, att arbetet å byrån fortfarande

bliver så krävande, att behovet av den ifrågasatta nya kvalificerade

arbetskraften allt fortfarande gör sig gällande. Mot styrelsens förslag

i denna del har jag därför intet att erinra.

För styrelsen har slutligen äskats inrättande av en expeditionsföreståndarbefattning

å utrikes taxebyrån. Rörande denna tjänst, avsedd för

föreståndaren för statens järnvägars resebyrå i Stockholm, anför styrelsen

i sin förberörda skrivelse den 30 november 1916 följande:

Uppbörden vid statens järnvägars resebyrå har en betydlig omfattning. Den

utgjorde år 1915 i runt tal 1,308,000 kronor och översteg sålunda den vid Göteborgs

statsbanestation, som samma år uppgick till 1,209,000 kronor. Vid sistnämnda station

förestås biljettexpeditionen av en expeditionsföreståndare. Omfattningen av arbetet

vid resebyrån är därjämte stadd i stark utveckling: uppbörden under första

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 174. 43

halvåret 1916 visar gent emot samma tid år 1915 en stegring av i det närmaste

50 %, vilket tyder på att uppbörden för hela året 1916 torde komma upp i samma

nivå som vid Malmö biljettexpedition och därefter endast överträffas av Stockholms

centralstation. Därjämte är att märka, att arbetet vid resebyrån är av mera skiftande

natur än vid nämnda biljettexpeditioner och delvis kräver särskilda förutsättningar.

Byrån skall nämligen icke allenast ombesörja biljettförsäljningen utan även

tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar beträffande resplaner och dylikt

för resor såväl inom som utom Sverige, vilket givetvis ställer särskilda krav på

framför allt föreståndarens kunskaper och erfarenhet. Av honom kommer även att

fordras, att han följer utvecklingen av reserouter m. m. i utlandet och med hänsyn

därtill tager initiativ till utvidgning av byråns verksamhet.

Med anledning härav är erforderligt att till föreståndare för byrån erhålla en

person med så goda kvalifikationer som möjligt, för vilket ändamål styrelsen i förevarande

förslag upptagit en expeditionsförestån dåre, avsedd för utrikes taxebyrån.

Då ifrågavarande tjänsteman i avseende å tjänsteställning är likställd med expeditionsföreståndare

å biljettexpedition vid distrikt, torde, i likhet med vad som gäller

ifråga om sistnämnda tjänsteman, förmånen av fri bostad böra tillkomma även den

nu föreslagna expeditionsföreståndaren inom styrelsen.

Arbetet å statens järnvägars resebyrå är, som synes, statt i stark

utveckling. En jämförelse av uppbörden av biljetter år 1916 å följande

stationer å ena sidan och resebyrån å den andra är i förevarande avseende

synnerligen belysande. Denna uppbörd utgjorde:

för Stockholms centralstation.......................................... kronor 6,511,477: 79

» statens järnvägars resebyrå ................................... » 1,988,456: 66

» Malmö centralstation................................................. » 1,966,382: 60

» Göteborgs statsbanestation....................................... » 1,558,065: 25

1

Då normala förhållanden en gång inträda i samfärdseln de olika

länderna emellan, torde detta säkerligen komma att medföra en väsentlig

stegring av den trafik med utlandet, som resebyrån kan betjäna, och

alltså en ytterligare stegring av dess arbete. Därest byrån skall fylla

sitt syftemål att jämte handhavandet av biljettförsäljningen vara ett organ

för att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar om den

lämpligaste anordningen av resor i såväl in- som utlandet, kräves det

givetvis framför allt, att byråns föreståndare skall hava ingående kännedom

om kommunikationsmöjligheterna till lands och sjöss såväl in- som

utrikes ävensom om hotell väsendet inom vårt eget land och främmande

länder. Med hänsyn till arbetets art och nödvändigheten av att en föreståndare

för byrån jämväl tager initiativ för främjande av byråns utveckling,

har därför enligt min mening en dylik föreståndare minst en

fullt lika krävande ställning som en expeditionsföreståndare å större

biljettexpedition vid distrikt, och synas mig fördenskull fullgoda skäl

Departements
chefen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

B. Distrikten.

18. Ifrågasatta

nya sektionBföreståndartjänster

inom

distriktens

maskinavdelning.

föreligga för inrättandet av en expeditionsföreståndarebefattning vid

resebyrån, beträffande avlöningsförmåner likställd med föreståndare för

biljettexpedition vid distrikt.

Jag övergår nu till styrelsens förslag om nya sektionsföreståndarbefattningar

inom distriktens maskinavdelning. Styrelsen anför i detta

ämne i sin skrivelse den 30 november 1918 följande:

Inom styrelsen har till behandling förelegat fråga om uppdelning av de i linjetjänst

varande ban- och maskiningenjörsbefattningar i tjänster av l:a och 2:a klass

likasom nu är förhållandet med motsvarande tjänster inom trafikavdelningen eller

trafikinspektörerna.

Styrelsen är dock icke i tillfälle att nn fatta ståndpunkt i det uppkomna spörsmålet

i vad angår baningenjörerna å linjen, utan vill här endast anmäla, att styrelsen

efter vidare utredning är betänkt på att taga denna fråga under förnyad handläggning.

Vad åter angår maskiningenjörstjänsterna synas redan nu efter den i ärendet

verkställda utredningen förhållandena påkalla ovan berörda uppdelning av dessa

tjänster.

Antalet befintliga befattningar, som avse maskinavdelningens linjetjänst och

som äro av den art, att för deras inrättande erfordras jämväl riksdagens bifall, har,

bortsett från den från och med år 1917 för speciellt ändamål inrättade elektroingenjörsbefattningen,

sedan år 1908 ökats med endast en, nämligen med en maskiningenjör

av 2:a klass. Belysande för trafikens utveckling sedan nämnda tid äro

följande siffror:

1908

1915

Procentuell

ökning.

Antal lokomotiv, st....................................................

830

955

15

LokomotivMlometer, tusental .....................................

32,667

46,517

42

Vagnaxelkilometer.....................................

827,336

1,191,141

44

Följden av denna starka trafikstegring har blivit dels att de tekniska tjänstemännen

få i stor utsträckning utföra arbeten, som kräva högre kvalifikationer än

vad som skäligen kan fordras av vederbörande tjänstemän i deras nuvarande tjänsteställning,

dels att behov uppstått av nya befattningar. Det har därför för styrelsen

framstått som en nödvändighet, att tjänsteställningen för vissa befintliga tjänstemän

höjes till en tjänstegrad, som bättre motsvarar det med befattningen förenade ansvaret,

samt att framställa förslag om vissa nya befattningars inrättande.

Vidkommande först frågan om inrättandet av ett antal maskiningenjörsbefattningar

av l:a klass, så har spörsmålet om maskinsektionernas utsträckning blivit

aktuellt på grund av tillkomsten av två nya trafiksektioner. Regeln är, att maskinoch

trafiksektioner sammanfalla, men undantag finnas, nämligen 1 och 2 samt 4 och

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

45

17 maskinsektionerna, vilka var och en omfatta två trafiksektioner, och vidare 11

och 12 maskinsektionerna, som omfatta större delen av 11 och 12 trafiksektionerna.

När nu trafiken och därmed även göromålen ökas, ligger den utvägen nära till

hands att dela upp dessa dubbla maskinsektioner till att motsvara var och en endast

en trafiksektion. Härigenom skulle sektionsföreståndaren givetvis erhålla ökad möjlighet

att övervaka tjänsten inom sin sektion. Men skäl finnas även, som tala för

ett bibehållande av de stora maskinsektionerna. Huvudskälet härför är, att lokomotiv

och personal kunna bättre utnyttjas inom en större maskinsektion på den grund,

att lämpligare turer kunna anordnas och föreståndaren har större frihet att göra omplaceringar

efter trafikens fluktuationer. Ett annat skäl är det rent ekonomiska: det

är givetvis förenat med rätt stora kostnader att inrätta nya maskinsektioner med

därmed följande nya tjänster, expeditionslokaler och bostäder. Om man emellertid

skall bibehålla och vidare utveckla det nuvarande systemet med stora maskinsektioner,

är det nödvändigt med hänsyn till trafikens betydande utveckling att föreståndarna

för dessa sektioner tilldelas en tjänsteställning, som motsvarar det med

befattningen förenade ansvaret, samt att erforderlig avlastning i deras arbetsbörda

åstadkommes genom anställande av kvalificerade biträden, särskilt för den viktiga

inspektionstjänsten.

I samband härmed har styrelsen till prövning upptagit frågan, huruvida ytterligare

sammanslagning av befintliga maskinsektioner lämpligen kan företagas. Styrelsen

har därvid kommit till den uppfattning att, under förutsättning av bifall till

förslaget om inrättande av maskiningenjörstjänster av l:a klass, nuvarande 7 och 8

maskinsektionerna (Malmö och Hälsingborg) kunna sammanslås till en. Denna sammanslagning

kan nu lämpligen företagas, sedan 8 maskinsektionen minskats därigenom,

att sträckan Halmstad—Göteborg från och med år 1915 blivit tilldelad II i

stället för III distriktet. Däremot anses ytterligare sammanslagningar icke kunna

ifrågasättas, antingen på grund därav, att de befintliga maskinsektionerna redan äro

så stora, att eu fördubbling vore olämplig, eller ock på grund av de för en sammanslagning

olämpliga j ärnvägsgeografiska förhållandena.

Maskiningenjörer av l:a klass böra i enlighet med vad ovan anförts anställas

i nedan angiven utsträckning.

I distriktet. Föreståndaren för l:a och 2:a maskinsektionen förändras till maskiningenjör

av l:a klass.

II distriktet. Föreståndaren för 4:e och 17:e maskinsektionen förändras till maskiningenjör

av l:a klass.

III distriktet. 7:e och 8:e maskinsektionerna, vilka för närvarande förestås vardera

av en maskiningenjör av 2:a klass, sammanslås till en, som till föreståndare erhåller

en maskiningenjör av l:a klass. Den nuvarande maskiningenjörsbefattningen

å 8:e maskinsektionen (Hälsingborg) bör, i händelse av de båda nuvarande maskinsektionernas

sammanslagning till en, ersättas med én maskininspektor.

IV distriktet. Föreståndaren för ll:e och 12:e maskinsektionerna förändras till

maskiningenjör av l:a klass.

V distriktet. Föreståndaren för 15:e maskinsektionen förändras till maskiningenjör

av l:a klass. Denna maskinsektion motsvarar visserligen endast en trafik
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Skiljaktig

mening av

järnvagsfullmäktigsuppleanten

A. Ekman.

Departements
chefen.

sektion, men med hänsyn till sektionens storlek, starka trafik- och svåra klimatiska

förhållanden bör den jämställas med övriga maskinsektioner av baklass.

Genom inrättandet enligt ovanstående av fem maskiningenjörsbefattningar av

l:a klass kunna lika många maskiningenjörsbefattningar av 2:a klass indragas, varjämte

ännu en sådan befattning blir ledig därigenom, att nuvarande föreståndaren

för 8:e maskinsektionen indrages och ersättes med en maskininspektor. Emellertid

finnas två maskinsektioner, den 6:e och den 13:e, vilka förestås av maskininspektorer,

under det samtliga övriga maskinsektioner förestås av maskiningenjörer. En sådan

anordning med maskininspektorer såsom föreståndare för maskinsektioner kunde anses

tillräcklig år 1908, då nuvarande organisation trädde i verksamhet, på grund av

trafikens jämförelsevis ringa omfattning. Förhållandena hava emellertid sedan dess i

hög grad förändrats. Vad särskilt beträffar 6:e maskinsektionen, som för närvarande

omfattar linjen Laxå—Charlottenberg, är dessutom att märka, att Mora—Vänerns

järnväg, som övergår i statens ägo från och med år 1917, kommer att, vad angår

maskinavdelningen, åtminstone tillsvidare tilldelas 6:e maskinsektionen. Vidkommande

13 maskinsektionen så har denna å ena sidan minskats därigenom, att linjen Gällivare—Luleå

tillagts 15 maskinsektionen, men å andra sidan har sektionen ökats genom

tillkomsten av de nybyggda bandelarna Morjärv—Karungi—Övertorneå samt

Karungi—Haparanda. Om båda de ifrågavarande maskinsektionernas föreståndare

förändras till maskiningenjörer av 2:a klass, komma samtliga maskinsektionsföreståndare

att erhålla maskiningenjörs grad och erhålla sålunda samma tjänstegrad som

föreståndarne för ban- och trafiksektionerna. Då det givetvis är olämpligt att maskinsektionsföreståndarne

hava lägre tjänstegrad än övriga sektionsföreståndare, med

vilka de hava att i tjänsten samarbeta, är även av denna anledning den ifrågasatta

förändringen av behovet påkallad.

Om dessa två maskiningenjörsbefattningar av 2:a klass bliva inrättade, så erfordras

härför två av de på grund av tillkomsten av maskiningenjörsbefattningar av

l:a klass ledigblivna sex maskiningenjörsbefattningarna av 2:a klass. Sålunda bliva

fyra dylika befattningar överflödiga och kunna indragas.

Innan jag går att framlägga min egen ståndpunkt i frågan, ber jag

få meddela, att vid frågans behandling inom styrelsen järnvägsfullmäktigsuppleanten,

ledamoten av riksdagens andra kammare Axel Ekman

till styrelsens protokoll uttalat skiljaktig mening. Ekman yttrade:

Då av överläggningen inom järnvägsstyrelsen angående framställning till

Kungl. Maj:t om inrättande av ett antal maskiningenjörsbefattningar av första klass

framgått, att, därest en sådan framställning vinner bifall, det kan inträffa att framställningar

om inrättande av befattningar med motsvarande tjänstegrad inom andra

områden av verket framkomma, och då någon utredning ej verkställts rörande i vilken

utsträckning sådana lika befogade framställningar anses kunna vara att förvänta,

har jag åtminstone för närvarande ej ansett mig kunna biträda järnvägsstyrelsens

beslut rörande framställningen till Kungl. Maj:t om inrättande nu av ett antal

maskiningenjörsbefattningar av första klass.

I förevarande skrivelse den 30 november 1916 har sålunda järnvägsstyrelsen

till behandling upptagit och jämväl fattat definitiv ståndpunkt

till frågan om en uppdelning av de i linjetjänst varande maskin
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung!. Ma j ds Nåd. Proposition Nr 174.

47

ingen]örsbefattningar i tjänster av l:a och 2:a klass, likasom nu är förhållandet

med motsvarande tjänster inom trafikavdelningen eller trafikinspektörerna.

Det resultat, styrelsen härvid kommit till, har biträtts av

samtliga de i överläggningen deltagande utom järnvägsfullmäktigsuppleanten

Ekman. Den reservation, denne anfört, är emellertid, såvitt jag

av dess nyss anförda lydelse kan finna, ej riktad mot behövligheten av

de ifrågavarande befattningarna och ej heller mot den beträffande desamma

anförda motiveringen, utan synes uteslutande hava förestavats

av farhåga för, att ett bifall skulle medföra vissa konsekvenser beträffande

andra områden inom verket. Sedd i och för sig kan enligt min

uppfattning en sådan farhåga givetvis synas fullt befogad. Jag tror

emellertid, att i frågans nuvarande läge dylik farhåga ej vidare behöver

hysas. De ifrågavarande befattningarna äro avsedda för föreståndarna

å vissa särskilt krävande maskinsektioner. Jämväl beträffande ban- och

trafiksektionerna gäller givetvis, att vissa sektioner äro mera krävande

än andra, och skulle väl därför den närmast liggande konsekvensen av

ett bifall till förslaget om maskiningenjörsbefattningar av l:a klass vara

anspråk på liknande anordning beträffande ban- och trafikavdelningarna.

Å den sistnämnda avdelningen är emellertid denna anordning redan

— alltsedan omorganisationen 1908 — rådande, varför man ej torde

behöva räkna med några i princip nya sådana anspråk, i vad rör denna

avdelning. Vidkommande banavdelningen föreligger åter i styrelsens

senare avlåtna skrivelse den 10 februari 1917, till vars behandling jag

i det följande återkommer, full utredning uti ifrågavarande avseende,

varför man nu synes kunna överblicka de konsekvenser, förslaget skulle

kunna medföra. Framhållas må nämligen, att sektionsföreståndarna

i befogenhetsavseende utgöra en grupp för sig, vadan en förändring

av dessa befattningshavares ställning ej lärer kunna påverka personalen

utanför denna grupp.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att den ifrågasatta uppdelningen

av maskiningenjörerna å linjen i två klasser icke medför, såsom

befarats, vittgående konsekvenser. Däremot synas mig de skäl, styrelsen

anfört för en dylik uppdelning, synnerligen vägande, och biträder jag

därför styrelsens förslag härutinnan.

Beträffande då först de i styrelsens skrivelse den 30 november 1916

föreslagna fem nya maskiningenjörerna av l:a klass har styrelsen påvisat,

hurusom antalet befintliga befattningar, som avse maskinavdelningens linjetjänst

och som äro av den art, att för deras inrättande erfordras jämväl

riksdagens bifall, sedan år 1908 ökats med endast en, nämligen eu

maskiningenjör av 2:a klass. A andra sidan har den procentuella ök
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

ningen av antal lokomotiv, lokomotivkilometer ock vagnaxelkilometer

utgjort från ock med 1908 till ock med 1915 respektive 15, 42 ock 44.

Redan dessa siffror framkäva enligt min uppfattning kekovet av att

tjänsteställningen för sektionsföreståndare, som närmast under avdelningsföreståndare

kära ansvaret för trafikens rätta skötsel, anpassas efter vad

som kan anses motsvara det med kefattningen förenade ansvaret.

Den av styrelsen föreslagna uppdelningen av maskinavdelningens

linjekefäl i befattningar av l:a ock 2:a klass synes mig ock fullt motiverad.

Det är naturligt, att lämpligaste uppdelningen av linjetjänsten

måste ske efter trafikgeografiska grunder, ock måste då en del sektioner

kliva mera krävande än andra. Det synes då också rättvist, att det

större arketet ock det ökade ansvaret motsvaras av en kögre tjänsteställning.

Genom ett sådant särskiljande av sektionsföreståndarna gives

även styrelsen större möjligket att kunna placera de mera dugande på

de mera krävande platserna. Denna princip är jämväl, enligt vad jag

nyss antytt, erkänd i den nuvarande organisationen vad keträffar trafikavdelningen,

där de mera krävande sektionerna förestås av trafikinspektörer

av l:a klass, de mindre krävande av trafikinspektörer av 2:a klass.

Teoretiskt sett skulle man ju visserligen kunna tänka sig den av styrelsen

antydda utvägen att dela upp de nuvarande dukkla maskinsektionerna

till att motsvara var ock en endast en trafiksektion. På de av

styrelsen angivna såväl trafiktekniska som ekonomiska skäl finner jag

dock mindre ändamålsenligt att i stället för vad som av styrelsen föreslagits

genomföra en sådan anordning.

På grund kärav ock med kiträdande av styrelsens mening ifråga om

dels sammanslagning av nuvarande 7 ock 8 maskinsektionema (Maimö

ock Hälsingkorg), dels ock — då arketet å de två sektioner, som nu förestås

av maskininspektorer, synes kava nått den omfattning, att dessa

sektioner enligt anförda principer nu köra förestås av maskiningenjörer

av 2:a klass — anställande av föreståndare av maskiningenjörs grad för

alla sektioner, ansluter jag mig alltså i allo till st}nelsens ifrågavarande

förslag om inrättande av fem nya maskiningenjörsbefattningar av l:a klass

samtidigt med indragning av fyra dylika befattningar av 2:a klass.

För att göra ifrågavarande förslag om uppdelning av maskiningenjörerna

på linjen mera överskådligt har järnvägsstyrelsen på min anmodan

uppgjort en tablå rörande nuvarande ock ifrågasatta sektioners

föreståndare, kilometerantal, antal lokomotiv ock personal, vilken tablå

torde få såsom bilaga 6 fogas till detta protokoll.

Till uppgifterna i nämnda tablå ber jag endast få foga en kommentar

i fråga om 11 ock 12 maskinsektionerna. Dessa sektioner kava,

enligt vad tablån utvisar, i jämförelse med de maskinsektioner, som i

opaginerad Kontrollera mot PDF

4!)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

övrigt föreslagits höjda till första klass, ett relativt litet antal lokomotiv

och personal. Sektionerna äro emellertid särskilt krävande av den anledningen,

att all övergångstrafik mellan de i landets södra och norra delar

utgrenade järnvägsnäten måste den vägen fram. Därmed förknippade

svårigheter hava särskilt under senaste tid kommit till synes, och har

man nödgats från andra håll ditlåna ej mindre än ett 20-tal lokomotiv

med personal för vidmakthållande av nämnda, på senaste tid särskilt

omfattande genomfart. Då även för framtiden måste förutses säsongtrafik

på ifrågavarande bandelar, måste man också räkna med att denna

tidvis skeende ökning av sektionsföreståndarnas arbete skall.framgent förekomma.

Vad därefter angår förslaget om fem nya trafikinspektörsbefattningar

av l:a klass med placering å trafikdirektörsexpeditionerna ber jag först

få erinra, att denna fråga redan tidigare varit uppe på dagordningen.

I sitt yttrande över det den 6 mars 1907 avgivna underdåniga kommittébetänkandet

angående förändrad organisation av järnvägsstyrelsen och

därunder lydande förvaltningar berörde styrelsen även spörsmålet om

ställföreträdare för trafikdirektörerna och framhöll därvid vikten av, att

en dylik alltid funnes å trafikdirektörsexpeditionen. Styrelsen förutsatte,

att detta krav icke kunde anses vara tillgodosett därmed, att en person,

vilkens verksamhet i allmänhet avsåge trafiken å en viss sektion, tillfälligtvis

inkallades att såsom ledamot i distriktförvaltningen utöva det

viktiga föreståndarskapet för trafikavdelningen. Styrelsen ansåg det vara

alldeles nödvändigt, att ställföreträdaren skulle hava en ingående kännedom

såväl om de ärenden, vilka för tillfället förelåge till behandling,

spm ock om de allmänna grunder, som tillförne i förekommande fall

tillämpats å distriktet. För att således åstadkomma nödig kontinuitet

och icke minst för att allmänheten även i trafikdirektörens frånvaro

skulle kunna påräkna lika sakrika och tillförlitliga råd och upplysningar

som eljest, föreslog styrelsen, att å varje trafikdirektörsexpedition borde

lika som å ban- och maskindirektörsexpeditionerna anställas såsom trafikdirektörens

närmaste man och ställföreträdare en befattningshavare av

högre grad än de trafikdirektörerna underlydande trafikinspektörerna.

Härtill syntes styrelsen de föreslagna trafikinspektörerna av l:a klass väl

lämpa sig.

Detta styrelsens förslag vann emellertid icke beaktande från statsmakternas

sida. Föredragande departementschefen yttrade — efter att

hava behandlat den ifrågasatta uppdelningen av ban- och maskiningenjörsbefattningarna

i två klasser — ifråga om järnvägsstyrelsens förslag om

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 143 höft. (Nr 174.) 7

19. Fem trafik

inspektörer

av l:a klass

å trafikdirek

törsexpeditionerna.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

anställande av trafikinspektörer å trafikdirektörsexpeditionerna såsom biträden

åt trafikdirektörerna, att det visserligen icke kunde förnekas, att en

dylik anordning skulle kunna bidraga till ökad kontinuitet vid avdelningens

skötsel och även från andra synpunkter kunde vara till fördel, men att

å andra sidan genom anställandet inom distriktsförvaltningen av en särskild

befattningshavare såsom föreståndare för trafikavdelningen en så väsentlig

förbättring torde inträda ifråga om handhavandet av denna avdelnings

angelägenheter, att han icke ansåge sig då böra upptaga styrelsens förslag

uti förevarande hänseende.

Denna departementschefens uppfattning delades av såväl Kungl. Maj:t

som riksdagen.

Efter erinran om den utgång, styrelsens förslag härutinnan sålunda

rönte år 1907, yttrar nu styrelsen i sin skrivelse den 30 november 1916

följande:

Då förslag nu åter väckes om att å trafikdirektörsexpeditionerna placera

trafikinspektörer av l:a klass såsom trafikdirektörernas närmaste man och ställföreträdare,

sker det på den grund, att den förflutna tiden alltmera tydligt visat det riktiga

i styrelsens åsikt. Den år för år starkt ökade trafiken har för trafikdirektörerna

medfört, att deras tid huvudsakligen blivit upptagen av frågor, som sammanhänga

med den löpande trafiktjänsten, och den tid, som stått dem till buds för överläggningar

och inspektion, har blivit alltmera kringskuren. Trafikdirektörernas viktigaste

åligganden, nämligen att följa de allmänna ekonomiska förhållandena inom distriktet,

sätta sig i förbindelse med trafikanter för att lära känna deras behov och önskningar,

söka åstadkomma förenklingar och förbättrade anordningar ifråga om trafiken samt

vidtaga eller föreslå åtgärder, som famna frambringa ny trafik eller upparbeta den

redan befintliga, ävensom att genom inspektion och på annat sätt övervaka, att tjänsten

inom avdelningen behörigen skötes, hava sålunda i alltför hög grad måst eftersättas

för den löpande expeditionstjänsten. Detta sedan länge kända uppenbara

missförhållande har styrelsen försökt avhjälpa genom att lätta trafikdirektörernas

arbetsbörda å expeditionerna. Sålunda har handläggningen av de tidsödande ersättningsmålen

för skadat och förkommet gods flyttats från trafikdirektörerna till en

särskild avdelning inom styrelsen. Men alla ansträngningar i denna riktning hava

visat sig otillräckliga, och med den stigande trafiken, som ställer ökade krav på ledning

och inspektion, hava olägenheterna blivit allt mera kännbara.

Det är också givet, att, då enligt den gällande ordningen en av distriktets

trafiksektionsföreståndare tidvis skall kastas in på trafikdirektörens arbetsområde,

intet gott resultat kan vinnas. Dels är ju denne ej förtrogen med alla de löpande

göromålen å trafikdirektörsexpeditionen och äger ej heller närmare kännedom om förhållandena

å distriktets övriga trafiksektioner, dels lider arbetet inom den berörda

trafiksektionen av att föreståndaren tidtals ryckes bort från ledningen, och givet är

även, att inspektionen inom trafiksektionen i alltför hög grad inskränkes genom trafikinspektörens

skyldighet att under trafikdirektörens frånvaro vikariera för denne. Det

bör även här beaktas, att flera av de trafiksektioner, som drabbas av dessa olägenheter,

just äro de mest maktpåliggande och mest svårskötta trafiksektionerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

De arbetsuppgifter, som de nu föreslagna trafikinspektörerna skulle tilldelas,

vore sålunda att vara trafikdirektörens närmaste man och ställföreträdare samt att

i sådan egenskap dels biträda trafikdirektören vid utövningen av dennes tjänst, dels

ock fullgöra de trafikdirektörens åligganden, som denne på grund av tjänstledighet,

tjänsteresa eller eljest vore förhindrad att själv utföra. Närmast under trafikdirektören

skulle han förestå trafikdirektörsexpeditionen samt leda och ansvara för där

förekommande arbeten ävensom ordnandet och vården av expeditionen tillhörande

handlingar. Då det måste anses vara av särskild vikt, att denne tjänsteman är förtrogen

med förhållandena inom distriktet, bör han också för sådant ändamål och på

order av trafikdirektören tid efter annan företaga inspektionsresor å distriktet.

Styrelsen har föreslagit, att ifrågavarande trafikinspektörsbefattningar skola vara av

l:a klass, dels för att bereda deras innehavare samma tjänsteställning och avlöningsförmåner

som motsvarande befattningshavare vid ban- och maskindirektörsexpeditionerna,

dels för att genom erbjudande av den högre avlöningen kunna draga dugliga och för

uppdraget väl lämpade personer till dessa ansvarsfulla och krävande befattningar. I

samband härmed må erinras, att vid omorganisationen av statens järnvägar år 1907

gjordes uppdelning av trafikinspektörsbefattningarna i tvenne klasser med den motivering,

att med hänsyn till dels vikariatet för trafikavdelningsföreståndare, som ålåge

de till distriktens huvudstationer gränsande trafiksektionerna, dels även göromålens

större omfattning och den mera svårskötta trafiken å vissa av de nämnda sektionerna

och vissa andra sektioner det måste anses riktigt, att föreståndarne för ifrågavarande

sektioner erhölle en högre tjänstegrad med högre ordinarie arvode än de

övriga. Trafikinspektörsbefattningar av l:a klass inrättades därför i Stockholm

(2 st.), Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Norrköping, Östersund och Luleå samt av 2:a

klass å de övriga sektionerna. Av nu befintliga 17 trafikinspektörsbefattningar äro

8 av l:a och 9 av 2:a klass, varvid dock bör bemärkas, att trafikinspektörsbefattningen

av l:a klass i Norrköping överflyttats till Kiruna och den å sistnämnda plats

befintliga trafikinspektörsbefattningen av 2:a klass samtidigt överflyttats till Norrköping,

beroende på omreglering av ifrågavarande trafiksektioner. Så har Norrköpingssektionen

något minskats, under det att Ki runasektionen nästan fördubblats. Därigenom

att innehavarna av de nu föreslagna trafikinspektörsbefattningarna av l:a

klass komma att tjänstgöra såsom närmaste män och vikarier åt trafikdirektörerna,

bortfaller visserligen för föreståndarna för de till distriktens huvudstationer gränsande

trafiksektionerna det första av de skäl, som föranledde, att dessa trafikinspektörsbefattningar

erhöllo högre tjänstegrad och arvode än övriga. Det andra av de skäl,

som föranlett den högre klassificeringen av dessa befattningar, nämligen göromålens

större omfattning och den mera krävande trafiken, äger dock fortfarande giltighet

beträffande vissa av de nuvarande l:a klass trafiksektionerna, och någon lättnad i

dessa trafikinspektörers arbetsbörda är icke att vänta genom de föreslagna trafikinspektörsbefattningarna

å trafikdirektörsexpeditionerna. Närmare angivet har styrelsen

därför tänkt sig, att av de nuvarande trafiksektionerna av l:a klass första, fjärde,

sjunde och femtonde sektionerna skulle bibehållas vid l:a klass, under det att de

nuvarande föreståndarna av l:a klass för andra, åttonde, tionde och trettonde skulle

sänkas till 2:a klass. I enlighet med gällande bestämmelser skulle, i den mån förflyttning

ej kunde verkställas, nuvarande innehavare av ifrågavarande trafikinspektörsbefattningar

av l:a klass bibehållas i innehavande avlöningsförmåner. För andra

sektionen gäller härvid dels det skäl att vikariatet för trafikdirektören bortfaller, dels

ock att sektionen minskats med tillkomsten av Stockholmssektionen, för åttonde sektionen

gäller, att denna sektion minskats i och med tillkomsten av sjuttonde sektionen,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Departements
chefen.

varjämte slutligen för tionde och trettonde sektionerna gäller uteslutande det skal, att

vikariatet för trafikdirektören bortfaller.

Slutligen må här erinras dels att styrelsens föreliggande förslag icke kan medföra

några konsekvenser på motsvarande områden inom ban- och maskinavdelningarna,

enär ju inom dessa avdelningar redan enligt gällande organisation äro inrättade

biträden av motsvarande grad åt ban- och maskindirektörerna, dels att genom den

föreslagna sänkningen av vissa trafikinspektörsbefattningar av l:a klass skulle i staten

uppkomma en ökning av dessa tjänster med allenast en ny ordinarie trafikinspektör

av l:a klass, frånsett den här nedan av särskilda skäl påkallade nya trafikinspektören

för Stockholmssektionen.

För den händelse styrelsens förevarande förslag om inrättande av trafikinspektörsbefattningar

å trafikdirektörsexpeditionerna icke bifalles, förfaller med hänsyn

till det anförda förslaget om sänkning av trafikinspektörsbefattningarna å andra,

tionde och trettonde sektionerna från l:a till 2:a klass.

Först ber jag få nämna, att järnvägsfullmäktigsuppleanten A. Ekman

uti sin förutnämnda reservation förklarat, att han varit tveksam även

beträffande inrättandet under nu rådande förhållanden av de ifrågasatta

fem trafikinspektörsbefattningarna av l:a klass.

För erhållande av ytterligare material till bedömande av behovet

av ökad kvalificerad arbetskraft å trafikdirektörsexpeditionerna har jag

från styrelsen införskaffat följande uppgifter rörande dels trafikerad banlängd

den 1 januari och antal ordinarie personal vid trafikavdelningen

åren 1908, 1914 och 1917, dels storleken av vissa irafikfaktorer under

åren 1908, 1914 och 1915.

Trafikerad banlängd, kilometer.

År.

Ökning.

1908.

1914.

1917.

1908-1917.

4,356

4,756

5,336

Km.

980

Procent.

22

Antalet ordinarie personal vid trafikavdelningen.

År.

Ökning.

1908.

1914.

1917.

1908-

-1917.

6,609

7,693

8,837

Antal.

2,218

Procent.

34

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 53

Antal tusen vagnaxelkilometer pr bankilometer.

År.

ökning.

1908.

1914.

1915.

1908-

-1915.

192.0

215.3

246.9

Antal.

54.9

Procent.

28

Antal tusen godstonkilometer pr bankilometer.

År.

Ökning.

1908.

1914.

1915.

1908-

-1915.

286.0

405.7

567.0

Antal.

281.0

Procent.

98

Av ifrågavarande siffror torde tydligt framgå, att trafikökningen varit

utomordentligt stor. Trafikdirektörernas arbetsbörda har givetvis ökats i

samma mån, och då ett stort antal av de ärenden, som handläggas av

nämnda tjänstemän, äro av komplicerad natur och därför kräva avsevärd

tid, hava, enligt vad jag förvissat mig om, trafikdirektörerna, i saknad

av kvalificerade arbetsbiträden, själva måst i detalj deltaga i dessa ärendens

behandling och på grund därav ej i önskvärd utsträckning medhunnit

utöva det ledande arbetet å och den nödvändiga inspektionen av

sina distrikt.

Vid nu antydda förhållanden finner jag goda skäl tala för järnvägsstyrelsens

förslag i förevarande avseende, enligt vilket trafikdirektörerna,

i likhet med de övriga avdelningsföreståndarna, till biträde vid

expedit!onsarbetet skulle erhålla kvalificerade tjänstemän av trafikinspektörs

grad såsom ställföreträdare och ledare av expeditionsarbetet.

Härigenom skulle även realiseras de önskemål, styrelsen i sitt

underdåniga utlåtande i anledning av betänkande, avgivet av 1912 års

järnvägskommission angående trafiksäkerheten, framhållit därutinnan,

att trafikinspektörernas expeditionsarbete borde lättas, så att ifrågavarande

tjänstemän bereddes möjlighet att ägna mera tid åt inspektion

av säkerhetstjänsten. Sådan lättnad i arbetet skulle enligt styrelsens

nämnda uttalande ske därigenom, att en del av de ärenden, som trafikinspektörerna

hade att handlägga — såsom ärenden angående utredning

och planläggning av trafiken i allmänhet — överfördes till trafikdirek
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

törsexpeditionerna. Detta kunde emellertid, såsom styrelsen tillika påpekade,

ej genomföras, innan nämnda expeditioner för handläggning av dessa

och övriga ärenden av mer krävande natur erhölle en tjänsteman, som

till tjänsteställning och kvalifikation vore nära jämnställd med de tjänstemän,

som förut handlagt desamma, eller trafikinspektör av l:a klass.

På grund av det anförda, tillstyrker jag därför styrelsens förslag

om inrättandet av ifrågavarande trafikinspektörstjänster av l:a klass.

Likaså biträder jag styrelsens framställning att, vid bifall härtill,

föreståndarbefattningarna av l:a klass å andra, åttonde, tionde och

trettonde trafiksektionerna sänkas till 2:a klass. Förslaget i dess helhet

innebär sålunda, såsom styrelsen påpekat, i realiteten ökning i staten av

allenast en ny ordinarie trafikinspektör av l:a klass bland föreslagna

fem nya trafikinspektörstjänster.

20. Ed trafikinspektör

av l:a klass

och en byråassistent

å

Stockholmssektionen.

Rörande behovet av en trafikinspektör av l:a klass och en byråassistent

å Stockholmssektionen anför styrelsen i förberörda skrivelse den

30 november 1916 följande:

Under ett flertal år tillbaka bava för en rationell skötsel av trafiken på Stockholmsstationerna

förefunnits vissa svårigheter, huvudsakligen på grund därav, att

gränsen mellan två trafiksektioner dragits vid Stockholms central, varigenom dels

denna station kommit att åtminstone i vissa hänseenden sortera under två trafikinspektörer,

dels övriga Stockholmsstationer kommit att tillhöra två olika trafiksektioner.

Det ligger i sakens natur, att detta förhållande även med iakttagande av

allt möjligt samarbete mellan vederbörande trafikinspektörer icke kan vara lyckligt

för ett enhetligt skötande av en så stor och viktig trafik, som den huvudstaden

berörande.

Det bör också i detta sammanhang framhållas, att båda ifrågavarande trafikinspektörer

hade att förestå synnerligt maktpåliggande linjesträckor, alldeles oavsett

Stockholmsstationerna, varför helt naturligt deras intresse icke kunde odelat ägnas

Stockholmstrafiken, utan måste delas även mellan de övriga linjernas skötande.

Med den storartade utveckling, som trafiken tagit under de senaste åren, måste

denna ovan angivna olägenhet framträda än skarpare.

Det visade sig ock slutligen vid besörjandet av hösttrafiken 1915, att svårigheterna

stigit till en sådan höjd, att en omläggning av ledningen av trafiken på

Stockholmsstationerna krävdes omedelbart. Styrelsen såg sig därför nödsakad att

utan dröjsmål få till stånd en annan indelning av de Stockholmsstationerna berörande

trafiksektionerna.

Vid en första undersökning framstod det genast som omöjligt att överföra

skötseln av samtliga Stockholmsstationerna till någon av de berörda trafiksektionerna

på grund av att båda dessa trafiksektioner även utan de i dem ingående Stockholmsstationerna

uppvisade ett tillräckligt arbetsområde, vilket ock framgår av nedanstående

sammanställning av vissa faktorer för dels Stockholmsstationerna (Stockholmssektionen),

dels återstående delen av första respektive andra trafiksektionen, sedan de

dessa sektioner tillhörande Stockholmsstationerna frånräknats, dels första respektive

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

andra trafiksektionen med tillägg för vardera av Stoekholmsstationernas faktorer, dels

ock slutligen motsvarande faktorer för en nyreglerad trafiksektion (sextonde) av arbetsammaste

storlek och art.

Sektion.

Längd,

km.

Antal

stationer.

Antal

håll- och

last- platser.

Antal personal i medeltal

per dag under augusti 1915.

Summan

av sta- tionernas

exponen- ter. *)

I stations- tjän8t.

I tåg- tjänst.

Summa

personal.

Nuvarande Stockholmssektionen

11.2

12

1

854

10

864

2,347

Återstående 1 sektionen...............

195.4

21

6

364

177

541

3,060

i’ 2 » ...............

163.6

18

7

312

105

417

2,387

1 sektionen + Stockholmssektionen

206.6

33

7

1,218

187

1,405

5,407

2 » -f- »

174.8

30

8

1,166

115

1,281

4,734

16 sektionen..............................

235.6

30

16

431

109

540

3,324

*) Stationernas exponenter utgöra summan av exponenterna för de trafikfaktorer, som medtagits i det

å trafikbyrån uppgjorda förslaget för klassificering av stationerna.

Styrelsen måste därför tänka sig den lösningen att utbryta Stockholmssektionen

från de nuvarande trafiksektionerna och förena dessa stationer under ett särskilt,

med trafikinspektörerna jämställt och direkt under trafikdirektören lydande befäl.

Det framstod ock vid närmare undersökning av vikten och omfattningen av

den nya trafikinspektörens arbetsområde, att denne måste för ernående av full rättvisa

jämställas med trafikinspektörerna av första klass.

Styrelsen erinrar härefter att, efter en av styrelsen i skrivelse den

6 november 1915 i ämnet gjord framställning, Kungl. Maj:t genom nådigt

brev den 19 i samma månad bemyndigat styrelsen att förordna

lämplig tjänsteman att från och med den 1 december 1915 tillsvidare

och så länge styrelsen på grund av trafikförhållandena funne sådant

erforderligt med trafikinspektörs befogenhet handhava trafikledningen å

bandelarna Hagalund —Stockholms centralstation—Nyboda, Tomteboda

—Värtan, Albano—Stockholms östra station, Karlberg—Norrtull, Söder

Mälarstrand—Stockholm Stadsgården, Tanto—Stockholms södra station

och Nyboda—Enskede, allt i den mån styrelsen icke, med hänsyn till

trafikens å nämnda bandelar samband med trafiken å till desamma

anslutande järnvägslinjer, ansåge trafikledningen å förenämnda bandelar

höra fortfarande åligga trafikinspektörerna vid första och andra trafiksektionerna

av statens järnvägar.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

I samma brev medgav även Kungl. Maj:t, att den tjänsteman, som

erhölle förenämnda förordnande, finge, mot avstående av egna avlöningsförmåner,

åtnjuta avlöningsförmåner, motsvarande dem, som tillkomme

trafikinspektör av första klass i lägsta "lönegraden.

Med förmälan, att styrelsen till följd härav förordnat en trafikinspektör

med stationering i Stockholm att från och med den 1 december 1915

och tills vidare vara föreståndare för nyss angivna bandelar ävensom

att den nya sektionen av styrelsen benämndes Stockholmssektionen,

anför därefter styrelsen:

Styrelsen hade vid tiden för sin hemställan, enligt vad av framställningen närmare

framgår, tänkt sig denna anordning möjligen av provisorisk natur. Trafikens

utveckling och det gångna årets erfarenhet har emellertid redan visat, att denna

anordning varit av utomordentlig nytta för skötseln av trafiken på Stockholm och att

en återgång till den äldre organisationen ej längre är tänkbar.

Den enhetliga ledning av samtliga Stockholmsstationerna, som åstadkommits

med den nya anordningen, har varit av genomgripande betydelse, då härigenom dels

vunnits samarbete mellan stationer och expeditioner i Stockholm för allmänhetens

tidsenliga expediering, dels personal obehindrat kunnat överflyttas från en station till

en annan allt efter uppstående olika behov av arbetskrafter, dels bangårdar och spårutrymmen

kunnat utnyttjas på ett betydligt mera effektivt sätt, dels ock slutligen

trafik, allt efter växlingar i densamma, kunnat för undvikande av stockningar hänvisas

från ep station till en annan. Dessutom har på grund av det mindre arbetsområdet

det blivit möjligt för trafikinspektören över Stockholmsstationerna att dels

mera i detalj övervaka arbetet inom sektionen, dels träda i mera intimt samarbete

med trafikanterna till ömsesidig nytta och förståelse. Den påtagliga fördelen av den

nya anordningen framgår bl. a. därutav, att det varit möjligt att, som framgår av

nedanstående tabeller, ombesörja en väsentligt större trafik år 1916 än motsvarande

månader år 1915, utan att några som helst stockningar år 1916 förekommit.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

57

Tabell I.

Antal avsända och emottagna expeditioner av fraktstyckegods.

Månad.

Hagalund.

Tomteboda.

Värtan.

Stockholm

östra.

Albano.

Norrtull.

1915.

1916.

1915.

1916.

1915.

1916.

1915.

1916.

1915.

1916.

1915.

1916.

*

Januari.........

1,011

1,020

265

473

1,168

1,898

229

256

263

323

1,406

8,515

Februari ......

1,059

1,093

205

502

1,153

1,488

232

284

272

295

1,498

9,384

Mars............

1,338

1,196

270

316

1,457

1,448

352

388

512

296

1,563

14,583

April............

1,292

1,412

285

416

1,567

1,649

318

305

1,271

943

1,432

14,091

Maj ............

1,077

1,541

258

512

1,267

1,570

344

349

1,142

1,277

1,498

13,456

Juni ............

1,092

1,384

254

314

1,132

1,219

246

242

323

295

1,430

11,753

Juli ............

1,053

1,387

246

293

1,261

1,338

152

184

296

269

1.460

11,889

Augusti.........

1,050

1,349

246

175

1,219

1,473

252

240

315

299

1,438

12,952

Ökning + %

+ 15.7

4- 47.9

+ 18.i

+

0.5

+ 56.8

Minskning—%

—

—

0.9

Månad.

Karlberg.

Stockholm

norra.

Stockholm

central.

Stockholm

stadsgården.

Stockholm

södra.

Liljeholmen.

1915.

1916.

1915.

19164

1915.

1916.

1915.

1916.

1915.

1916.

1915.

1916.

Januari.........

21

17

77,255

71,259

5,180

7,396

___

_

17,174

21,695

5,558

6,063

Februari ......

31

31

86,369

84,718

4,777

5,713

—

—

19,994

24,085

6,136

6,473

Mars ............

167

35

97,593

95,119

5,214

6,303

—

—

21,869

26,241

7,325

7,749

April............

22

20

96,033

88,478

5,518

6,249

—

—

22,388

24,591

6,809

7,157

Maj ............

27

18

80,717

77,460

5,417

6,811

—

—

18,137

21,869

5,791

6,867

Juni ............

25

13

70,470

70,275

5,534

5,645

—

—

15,884

18,915

5,639

6,005

Juli ............

20

7

70,476

67,175

6,489

6,953

—

—

15,809

18,995

5,639

6,388

Augusti......

30

15

76,906

68,016

7,739

7,638

—

—

17,344

20,835

5,673

6,361

Ökning + %

—

+ 14.9

+ 19.2

+

9.2

Minskning—%

- 54.5

—

5.3

(So Norrtull)

Medelprocent ältning = 11 %.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 148 käft. (Nr 174.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Tabell IL

Till- och avkopplade godsvagnar.

Månad.

Hagalund.

Värtan.

Stockholm östra.

Albano.

Norrtull.

1915.

1916.

1915.

1916.

1915.

1916.

1915.

1916.

1915.

191#

Januari ............

521

470

8,482

9,213

1,622

2,042

1,534

2,058

3,710

5,120

Februari............

639

720

9,374

10,956

1,720

2,000

1,643

2,072

3,840

5,690

Mars ................

781

389

11,658

10,868

1,978

2,188

2,805

2,336

4,193

6,182

April ...............

556

901

11,878

11,675

2,146

2,416

2,352

2,362

4,179

6,231

Maj ..................

659

1,877

10,673

15,567

1,986

3,564

1,366

2,304

4,056

8,799

Juni..................

538

1,747

10,028

12,450

1,888

2,132

1,341

1,827

3,625

7,192

Juli..................

367

1,578

11,900

15,439

1,990

2,804

1,394

2,160

3,771

7,118

Augusti ............

565

662

11,730

11,058

2,006

2,256

1,578

1,864

3,490

6,912

Ökning + %......

+ 44.6

+

11.8

+

20.9

+

17.5

+

42.0

Månad.

Stockholm

norra.

Stockholm

stadsgården.

Stockholm

södra.

Liljeholmen.

1915.

1916.

1915.

1916.

1915.

1916.

1915.

1916.

Januari .................................

9,815

12,172

4,238

3,887

4,974

6,668

7,616

10,077

Februari.................................

10,140

11,585

5,224

3,634

5,222

7,474

8,304

10,370

Mars ....................................

10,697

12,233

4,803

4,073

5,632

6,183

8,588

12,940

April.....................................

9,897

11,324

4,122

4,358

5,921

7,055

8,954

11,134

Maj .......................................

10,405

10,876

3,824

4,759

5,939

6,800

7,075

10,759

Juni.......................................

9,377

10,774

5,426

3,769

5,823

5,543

8,482

8,240

Juli.......................................

9,941

11,438

4,828

4,064

6,237

4,231

9,190

8,976

Augusti ................................

11,130

12,880

4,803

3,456

6,401

6,387

8,945

9,638

Ökning + %...........................

+ 12.6

+ 9.0

+ 17.5

Minskning — % ....................

—

14.1

Medelprocent ökning = 17.9.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 174.

59

Tabell III.

Till- och avkopplade vagnar i Tomteboda.

Mana <1.

1915

1916

per månad.

per dag.

per månad.

per dag.

Januari....................

52,739

1,701

56,426

1,820

Februari ..................

56,049

2,002

56,624

2,023

Mars........................

61,612

1,987

68,340

2,205

April........................

59,950

1,998

68,322

2.277

Maj ........................

59,949

1,934

72,570

2,341

Juni ........................

55,970

1,866

59,923

1,997

Juli .......................

61,522

1.985

70,651

2,279

Augusti.....................

59,033

1.904

69,187

2,232

466,824

—

522,043

—

Ökning + %

+ ''

11.8

Under de åtta första månaderna 1916 hava expedierats 55,219 vagnar mera än föregående

år.

Styrelsen tillåter sig vidare nämna, att då den nya sektionen inrättades, överflyttades

till densamma godsvagnsfördelningen å, förutom den egna sektionen, såväl

l:a som 2:a trafiksektionen. Denna anordning har visat sig synnerligen lämplig på

den grund, att beordring av vagnar mellan de tre sektionerna, som omfatta 56 stationer,

kan äga rum snabbare och enklare än förut var fallet, då vagnförflyttning

mellan trafiksektionerna fick ske först efter order från styrelsen. En påtaglig fördel

med anordningen är dessutom att vid rekvisition, som skyndsamt måste tillgodoses,

av viss bestämd typ av godsvagn den begärda typen lättare kan anskaffas, enär

uppgiften över flera stationers tillgång på godsvagnar, specificerad i olika vagntyper,

finnes samlad på en hand.

På grund av det anförda anser styrelsen, att den provisoriska Stockholmssektionen

bör snarast inrättas permanent och att därför till föreståndare för densamma

bör anvisas en trafikinspektörstjänst av Pa klass ävensom en byråassistent.

Såsom förut erinrats, har järnvägsstyrelsen genom nådigt brev den Departements19

november 1915 med hänsyn till de då rådande svåra trafikförhål- chefenlandena

bemyndigats förordna en trafikinspektör med stationering i

Stockholm att från och med den 1 december 1915 och tillsvidare

handhava trafikledningen å linjerna Hagalund—Stockholms central—

Nyboda, Tomteboda—Värtan, Albano—Stockholms östra station, Karlberg—Norrtull,

Söder Mälarstrand—Stockholm Stadsgården, Tanto—Stockholms

södra station samt Nyboda—Enskede. Av styrelsens redogörelse

framgår, att genom inrättandet av ifrågavarande provisoriska befattning

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 174.

21. Tre

maskininspoktorer.

och sammanförandet av samtliga stationer i Stockholm under en och

samma trafikinspektör samt den därigenom inträdda möjligheten av ett

lättare genomförande av lämpliga trafikanordningar vissa missförhållanden

ur trafiksynpunkt, särskilt beträffande gods- och vagnslasttrafiken,

blivit hävda. De trafikstockningar, som sedan ett flertal år tillbaka

gång på gång inträffat vid Stockholmsstationerna särskilt vid tidpunkter

för högtrafik och som vållat klagomål och ersättningsyrkanden

i stor utsträckning från trafikanter samt förorsakat statens järnvägar omfattande

kostnader, hava sålunda ej vidare behöft förekomma. Genom uppdelningen

av första och andra trafiksektionerna har även trafikinspektörernas

vid dessa trafiksektioner arbetsbörda minskats i behövlig grad

och därigenom möjlighet beretts ifrågavarande tjänstemän att i större

utsträckning utöva den dem åliggande inspektion av sina trafiksektioner.

På grund härav och då dessutom, såsom styrelsen närmare påvisat,

Stoekholmstrafiksektionen vad beträffar trafik och personalantal är fullt

jämförlig med de största av de övriga trafiksektionerna, finner jag mig

böra tillstyrka styrelsens förslag om uppförande på ordinarie stat av en

trafikinspektörsbefattning av l:a klass för Stockholms trafiksektion.

Under sådana förhållanden är givetvis även den av styrelsen begärda

byråassistenten å Stoekholmstrafiksektionen behövlig. Denne skulle

nämligen, såsom vid alla övriga trafiksektioner är fallet, tjänstgöra såsom

trafikinspektörens närmaste man och ställföreträdare.

Styrelsen ifrågasätter, såsom förut nämnts, i skrivelsen den 30 november

1916 även inrättandet av tre nya maskininspektorsbefattningar.

Härom yttrar styrelsen:

Förutom den maskininspektor, som enligt ovanstående bör ersätta nuvarande

maskiningenjör av 2:a klass i Hälsingborg, erfordras fyra nya maskininspektorsbefattningar,

vilka äro avsedda att placeras i Stockholm, Göteborg, Ange och på

Svartön.

Stockholm. Denna befattning är avsedd uteslutande för vagntjänsten å Stockholmssektionen.

Med den omfattning, som persontrafiken erhållit, och med hänsyn

till personvagnarnas alltmera komplicerade utrustning är det nödvändigt, att synnerlig

omsorg ägnas åt tillsynen av personvagnsmaterielen. Detta kräver ifråga om Stockholm,

som beröres av en mycket stor del av personvagnsparken, särskilt kvalificerat

befäl. Inrättandet av högre befäl för detta ändamål skulle vara till gagn även ur

den synpunkt, att en dylik person givetvis finge leda alla de provningar och försök

ifråga om personvagnar, som företagas på styrelsens order och beträffande vilka man

sålunda kunde påräkna att erhålla fullt sakkunnigt utlåtande.

För närvarande äro dylika utlåtanden baserade på iakttagelser av vagnunderbefälet,

vagnmästare och vagnförmän, vilka icke alltid sitta inne med tillräcklig

kompetens i detta hänseende.

Göteborg. Denna maskininspektorsbefattning är avsedd för föreståndaren för

lokomotivstationen. Maskinsektionsföreståndaren i Göteborg har numera en sektion,

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

61

som omfattar två trafiksektioner, don 4:e och den 17:e. Dot är därför behövligt, att

han blir avlastad genom anställandet av relativt självständigt kvalificerat befäl vid

Göteborgs lokomotivstation. Dylikt befäl finnes redan nu såväl i Stockholm som

i Malmö.

Ange. Denna befattning är avsedd för föreståndaren för lokomotivstationen

därstädes samt såsom närmaste befäl över linjerna Ange—Långsele och Ange—Sundsvall.

Den 10:e maskinsektionen, till vilken dessa linjer, höra, har numera en betydande

utsträckning på grund av tillkomsten efterhand av nya delar av Inlandsbanan.

Det blir därför snart icke möjligt för maskinsektionsföreståndaren att medhinna en

effektiv inspektion över hela sektionen. En avlastning i detta hänseende är därför

erforderlig. Därtill kommer dels att Ange lokomotivstation är stadd i ständig tillväxt,

dels att Ange numera är säte för trafikinspektören vid 1 l:e trafiksektionen,

varför det även ur dessa synpunkter är önskvärt att där erhålla kvalificerat befäl.

Svartön. Denna befattning är avsedd för lokomotivstationsföreståndaren. Efter

förändringen av 15:e maskinsektionen till att omfatta linjen Riksgränsen—Luleå har

Svartöns lokomotivstation kommit på stort avstånd från maskinsektionsföreståndaren

i Kiruna, vilken dessutom behöver avlastning med hänsyn till sektionens storlek och

starka trafik. Svartöns lokomotivstation är dessutom i och för sig betydande med

avsevärt antal lokomotiv och stor personal, nämligen 47 lokomotiv och 69 lokomotivpersonaler.

Antalet erforderliga nya maskininspektorsbefattningar utgör således fem, men

om två dylika befattningar bliva lediga därigenom att föreståndarna för 6:e och 13:e

maskinsektionerna förändras till maskiningenjörer av 2:a klass, blir ökningen av antalet

maskininspektorsbefattningar endast tre.

För underingenjörs- och maskininspektorsbefattningar är samma Departementsteoretiska

kompetens föreskriven, nämligen avlagd teknisk examen åt- chafenminstone

från teknisk elementarskola. På grund av det vid maskinavdelningen

befintliga relativt ringa antalet ingenjörsbefattningar i

maskininspektorsgraden och däröver vinner emellertid en underingenjör

först efter mångårig tjänst befordran till maskininspektorsbefattning.

Därav följer, att man hos en maskininspektor kan påräkna ingående

praktisk erfarenhet och mångsidighet inom arbetsområdet, så mycket

mera som, efter vad jag inhämtat, underingenjörernas tjänstgöring är

anlagd på att förskaffa dem grundlig och mångsidig praktisk utbildning.

En maskininspektor har jämlikt gällande arbetsordning viss befogenhet

att självständigt ordna och leda arbetena inom det under honom

ställda arbetsområdet samt att föra befäl över dess personal. Genom

att sålunda åt en maskininspektor anförtro eu del av det arbete, som

tillkommer en maskinsektionsföreståndare, vinnes en verklig: avlastning:

i den sistnämndes åligganden, och har man å andra sidan icke förty

grundad anledning gå ut ifrån, att det sålunda utbrutna arbetet blir

sakförståndigt skött.

De befattningar av maskininspektors grad, som styrelsen nu föreslagit,

äro, såsom av styrelsens framställning framgår, avsedda för arbets
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

områden inom maskinsektionerna av mera krävande natur, för vilkas

behöriga skötande erfordras personer med stor praktisk erfarenhet.

Befattningen i Stockholm är avsedd som befäl för vagn tjänsten

närmast under sektionsföreståndaren. I Stockholm är eu mycket stor

del av personvagnsrörelsen koncentrerad, där utrustas de genomgående

persontågen och företages största delen av de provningar och undersökningar

å personvagnsmaterielen, som av styrelsen av olika anledningar

beordras. Det torde därför givetvis vara behövligt att där för

materielens skötsel hava kvalificerat befäl, som med ingående kännedom om

vagnsmaterielens användning kan självständigt bedöma och leda provningar

och arbeten av nyss antydd art, så att sektionsföreståndaren må

befrias från detaljsaker, som nu inkräkta på hans tid till förfång för ledningen

av sektionen.

Maskininspektorerna i Göteborg, Ange och Svartön äro avsedda som

föreståndare för där belägna lokomotivstationer.

Föreståndarskapet för Göteborgs lokomotivstation är mycket maktpåliggande.

Lokomotiv och personal skola tillhandahållas åt tre linjer,

varav huvudlinjen med mycket stark trafik. Där är för närvarande

också förlagt det avsevärda antalet av 94 lokomotiv och 444 man personal.

Det arbete och ansvar, som tydligen äro förenade med skötseln

av dessa stora värden i materiel, synas mig väl kräva en maskininspektors

kvalifikationer och torde då lokomotivstationsföreståndaren även böra

hava maskininspektors tjänsteställning.

Av samma skäl som vid Göteborg synes mig även Svartöns lokomotivstation

böra förestås av maskininspektor. Där äro för närvarande

förlagda 38 lokomotiv och 443 man personal. Antalet lokomotiv är

således mindre än i Göteborg, men stationen är å andra sidan belägen

på avsevärt avstånd från sektionsföreståndaren, varför lokomotivstationens

föreståndare är hänvisad till att i stor utsträckning handla på eget ansvar

med avseende på disposition och underhåll av anförtrodd materiel.

Den föreslagna maskininspektoren i Ange skulle utom direkt befäl

över Ange lokomotivstation jämväl under den i Östersund boende sektionsföreståndaren

föra befälet över linjerna Ange—Sundsvall och Ange—

Långsele. Som sådan kommer han att få sig underställda sammanlagt

32 lokomotiv och 331 man personal. Dessa äro fördelade på flera

stationer, vilket försvårar skötseln, varjämte samarbetet med trafikledningen

erfordrar ett självständigt disponerande av dragkraften å de

nämnda linjerna. Maskinbefälet i Ange lär därför givet kräva maskininspektors

kvalifikationer, och bör befattningen då också vara förenad

med maskininspektors tjänsteställning.

Förutom den maskininspektor, som enligt vad förut nämnts bör ersätta

nuvarande maskiningenjören av 2:a klass i Hälsingborg, erfordras

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 63

alltså fyra maskininspektorer. Då emellertid genom den föreslagna förändringen

av föreståndarne för sjätte och trettonde maskinsektionerna

till maskiningenjörer av 2:a klass två maskininspektorsbefattningar bliva

lediga, blir antalet erforderliga nya maskininspektorsbefattningar allenast

tre. Beträffande två utav dessa innebär förslaget, enligt vad styrelsen

meddelat, egentligen blott en förändring av motsvarande underingenjörsbefattningar,

vilka senare alltså komme att utgå ur staten.

På grund av det anförda finner jag dessa tre nya befattningar behövliga,

och då kostnaden för desamma är relativt obetydlig i jämförelse

med de därmed förenade fördelarna, tillstyrker jag deras inrättande.

Styrelsen har även framlagt förslag om upptagande i styrelsens stat 22. En staav

ytterligare en stationsinspektorsbefattning av 3:e klass, avsedd för “Ä''

Mora station a den med 1917 års ingång i statens ägo övergångna

Mora—Vänerns järnväg. Rörande detta förslag ber jag få erinra, att

styrelsen förut ställt detsamma i utsikt, nämligen i sin skrivelse den 28

september 1916 angående arvodesstat vid statens järnvägar för år 1917.

Styrelsen hemställde därvid, bland annat, att innehavaren av station sinspektorsbefattningen

vid Mora station måtte få konstitueras till stationsinspektor

å 4:e klassens station A — detta av den anledning, att antalet

befattningar av sistnämnda slag bestämmes av Kungl. Maj:t. Styrelsen

anmärkte emellertid, att med hänsyn till Mora stations trafikvärde

denna rätteligen vore att hänföra till 3:e klassens stationer, vadan förslaget

i denna del utgjorde en av förhållandena påkallad övergångsform,

men att rättelse härutinnan komme att av styrelsen i vederbörlig ordning

föreslås.

I anslutning härtill anför nu styrelsen i sin skrivelse den 30 november

1916:

För Mora station hava införskaffats trafikfaktorer, upprättade i enlighet med de

principer, som omförmälas i styrelsens underdåniga skrivelse till Kungl. Maj:t den

24 mars 1916 angående omklassificering av stationerna vid statens järnvägar. Enligt

dessa principer erhåller stationen exponenttalet 211, vilket jämställer stationen med

de i trafikhänseende största 3:e klassens stationerna vid statens järnvägars förutvarande

bandelar. Stationen, som är belägen i köping med stor folkmängd, är föreningsstation

till Gävle—Dala järnväg.

Enligt av styrelsen gjord utredning kan Mora station i trafikvärde Departements

jämställas med de i trafikhänseende största* 3:e klassens stationer vid che,enstatens

järnvägars förutvarande bandelar. Denna utredning är verkställd

enligt de grunder, vilka styrelsen framlade i sin skrivelse den 24 mars

1916 med förslag till omklassificering av stationerna vid statens järnvägar.

För . dessa grunder redogjorde jag utförligt inför Kungl. Maj:t

den 17 april 1916 vid behandling av frågan om vissa ändringar i

s. 64 Kontrollera mot PDF

C. Ekonomisk

innebörd av

styrelsens

förslag den

»o/n 1916.

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar m. m.; och

tillåter jag mig för korthetens skull, att hänvisa till denna redogörelse.

Då nu styrelsen enligt dessa grunder, vilka, såsom jag vid

nyssnämnda tillfälle yttrade, synas mig — i den mån jag kunnat bilda

mig ett omdöme i frågan — rationella och ägnade att leda till en så

rättvis uppskattning som möjligt av stationerna, kommit till det resultat,

att Mora station bör hänföras till station av 3:e klassen, finner jag mig

böra tillstyrka styrelsens i anslutning härtill gjorda förslag om uppförande

å styrelsens ordinarie stat av ytterligare en stationsinspektorsbefattning

av nyssnämnda klass.

Den ekonomiska innebörden av de nu berörda förslag, styrelsen

framlagt i sin ifrågavarande skrivelse den 30 november 1916, framgår

av följande av styrelsen lämnade översikt. Styrelsen har därvid räknat

efter avlöningen i lägsta lönegraden.

Avlöning

kronor.

Inom styrelsen:

1. En byrådirektör, avsedd för inrikes taxebyrån ................................................

6,600

2. En ombudsman, avsedd för byggnadsbyrån ...................................................

6,600

3. Två sekreterare, en å administrativa byrån och en å trafikbyrån........................

11,400

4. Två byråingenjörer av l:a klass, en å banbyran och en a maskinbyran...............

11,400

5. Fem byråingenjörer av 2:a klass, två å banbyran, en a maskinbyran och tva a

elektrotekniska byrån ............................................................................

23,100

6. Tre notarier, en å trafikbyrån, en å tidtabells- och vagnbyrån och en å inrikes

taxebyrån.............................................................................................

13,860

7. Två aktuarier, avsedda en såsom biträde åt matematikern och en såsom biträde

åt föreståndaren för statistiska kontoret...................................................

9,240

8. En expeditionsföreståndare å utrikes taxebyrån................................................

4,100

Vid distrikten:

9. Fem maskiningenjörer av l:a klass. Avlöning till fem maskiningenjörer av l.a

klass med avdrag av avlöning åt fyra maskiningenjörer av 2:a klass...............

9,600

10. Sex trafikinspektörer av l:a klass med visst avdrag för sänkning av vissa trafik-

inspektörsbefattningar från ,l:a till 2:a klass .............................................

35,160

11. En byråassistent .....................................................................................

4,400

12. Skillnaden mellan avlöning till tre maskininspektorer och avlöning till två under-

6,395

ingenjörer .........................................................................................

13. Skillnaden mellan avlöning till en stationsinspektor av 3:e klass och avlöning till

en stationsinspektor av 4:e klass ............................................................

720

Summa kronor

142,575

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kung]. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

Styrelsen liar slutligen i sin skrivelse den 30 november 1916, utan

direkt samband med förslaget om de i skrivelsen om förmälda nya tjänstebefattningar,

framhållit behovet av viss ändring av § 9 i avlöningsreglementet

i fråga om ersättning för bostad och bränsle åt vagnreparatörer

m. fl.

Styrelsen erinrar därom, att i samband med bestämmelsen i nådiga

brevet den 30 juni 1913, i enlighet varmed möjlighet bereddes att tilldela

tjänstemännen i de lägsta avlöningsgrupperna en bostad av två

rum och kök, Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse samma dag föreskrev,

att nyssnämnda paragraf i avlöningsreglementet skulle erhålla

följande ändrade lydelse:

3:6) Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga uppbära ersättning

för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller 40 procent av arvodet allt

efter den ort, där vederbörande är placerad, i enlighet med de grunder, som av

Kungl. Maj:t bestämmas; dock med iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning

ej må överstiga:

a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent:

för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök .......................................... kr. 2 000

* * » » » 6 » » » .......................v................. » p800

* * » » » 5 > » » ........................i................. » 1,500

* » » » » 4 > » » ......................................... » i 100

* » »j>»3»»» .......................................... » 850

* » »»»2»»» .......................................... 2 05O)

skolande dock för kvinnlig kontorsskrivare, eldare, portvakt vid verkstad, maskinoch

pannskötare, vagnskötare samt tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag

av vaktmästare högsta ersättningen utgöra 400 kronor.

b) å övriga stationer:

för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök .......................................... kr. 1,700

» » » » » 6 » > » » 1^500

* * » » » 5 » » » » 1,200

» » » » »4»»» .......................................... » 900

8 » » » »3»»» ........................................ » 700

» » » » » 2 » » » » 550,

skolande dock för kvinnlig kontorsskrivare, eldare, portvakt vid verkstad, maskinoch

pannskötare, vagnskötare samt tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag

av vaktmästare högsta ersättningen utgöra 350 kronor.

Härigenom bestämdes alltså — fortsätter styrelsen — att, förutom

kvinnliga kontorsskrivare, portvakt vid verkstad och samtliga befattningshavare

inom lägsta avlöningsgruppen med undantag av vaktmästare,

följande befattningshavare inom närmast högre avlöningsgrupp, nämligen

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 käft. (Nr 174.) 9

D. Ändringar

i avlöningsreglementets

bestämmelser

angående

ersättning för

bostad och

bränsle,

ifrågasatta

i järnvägsstyrelsens

skrivelse den

30/ii 1916.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

eldare, maskin- och pannskötare samt vagnskötare skulle såsom högsta

ersättning för bostad och bränsle erhålla 400 respektive 350 kronor.

Emellertid hava sedermera tillkommit följande nya befattningar, som i

avlöningshänseende äro likställda med de sistnämnda, nämligen enligt

beslut av 1915 års riksdag vagnreparatör, elektrisk underreparatör och

signalunderreparatör samt enligt beslut av 1916 års riksdag ledningsreparatör.

Järnvägsstyrelsen anser nu, att innehavarna av dessa nya befattningar

böra i avseende å liyresersättningens storlek vare likställda med

de nyss omförmälda, för vilka maximum i sådant avseende fastställts

till 400 respektive 350 kronor, och hemställer därför om ändring av § 9

i avlöningsreglementet i sådan riktning.

Då styrelsens ifrågavarande förslag endast är en naturlig följd av

föregående beslut om de nya befattningarnas inrättande och deras då givna

plats å löneskalan, har jag intet att erinra mot berörda förslag.

I detta sammanhang vill jag erinra, att Kungl. Maj:t i proposition

den 9 mars 1917 föreslagit riksdagen, bland annat, medgiva, att i de fall,

då den enligt § 9 i avlöningsreglementet bestämda ersättningen för bostad

och bränsle till följd av i samma reglemente stadgad begränsning

utgår med lägre belopp än de för respektive ortsgrupper bestämda procenttalen

20, 25, 30, 35 eller 40 procent av arvodet, må för åren 1917 och

1918 utgå ett tillfälligt tillägg till samma ersättning med

för eldare, portvakt vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnskötare

samt tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare

ett belopp, motsvarande skillnaden mellan den sålunda begränsade

ersättningen, å ena sidan, och, å andra sidan, samma ersättning,

beräknad till fullt det procenttal av vederbörandes arvode, som finnes

bestämt för den ort, där tjänstemannen är stationerad; samt

för annan tjänsteman med 100 kronor, varvid för dylik tjänsteman

dock skall iakttagas, att det sammanlagda beloppet av den enligt avlöningsreglementet

utgående ersättningen för bostad och bränsle samt nu

ifrågavarande tillägg till samma ersättning icke må, allt efter den ort,

där vederbörande är placerad, överskrida stadgat procenttal av arvodet.

Vid en ändring av avlöningsreglementet i av mig nyss angiven

riktning torde de bestämmelser om tillfälligt tillägg till ersättningen för

bostad och bränsle, som i nämnda proposition föreslagits i fråga om

eldare, portvakt vid verkstad med flera tjänstemän, böra givas tillämpning

jämväl beträffande vagnreparatör, elektrisk underreparatör, signalunderreparatör

och ledningsreparatör; och lärer riksdagens medgivande

härtill i nu förevarande sammanhang böra inhämtas.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

67

I sitt utlåtande den 31 mars 1916 i fråga om bl. a. statsinköp av

Mora—Vänerns järnväg meddelade styrelsen, bland annat, att styrelsen

beträffande tjänstehavare i befälsställning, som skulle komma att övergå

i rån den enskilda järnvägens till statens järnvägars tjänst och vilkas

befattningar kunde anses likvärdiga med sådana befattningar vid sistnämnda

järnvägar, för vilkas inrättande riksdagens medgivande erfordrades,

både för avsikt att inom kort framställa förslag i särskild skrivelse.

Denna skrivelse avläts den 13 därpå följande april. Uti densamma

anförde styrelsen, att styrelsen vid granskning av den personalförteckning,

som för omförmälda ändamål av bolaget tillhandahållits styrelsen,

ansett lämpligt då begränsa sitt förslag om den mera formella

ändring i avlöningsreglementet, som sålunda ställts i utsikt, att avse

allenast den tjänstehavare i befälsställning, beträffande vilken det redan

då kunde bedömas, att han skulle efter dessa järnvägslinjers inkorporering

i statsbanenätet erhålla fullt enahanda göromål som i den enskilda

järnvägens tjänst, nämligen innehavaren av baningenjörsbefattningen vid

ifrågavarande järnvägslinjer. Då järnvägen hade en längd av 287 kilometer,

krävdes efter inkorporeringen bibehållande av baningenjörsbefattningen

för tillbörligt övervakande av banans bevakning och underhåll.

Vad anginge övriga tjänstehavare i högre befälsställning — bolagets

trafikchef uppnådde, såsom redan i utlåtandet den 31 mars 1916 anmälts,

under år 1916 pensionsåldern — hade däremot ansetts skäligt avvakta

viss tids erfarenhet rörande dessa tjänstehavares lämpliga placering i

statens järnvägars tjänst under de med övertagande av järnvägens drift

förändrade förhållandena, innan förslag avlämnades rörande dessa tjänstehavares

inpassande i statsbanetjänst. Det vore ju ej heller uteslutet, att

förhållandena kunde komma att så utveckla sig, att under berörda övergångstid

samtliga dessa tjänstehavare kunde erhålla ledigblivande tjänstebefattningar

vid statens järnvägar, svarande mot deras nuvarande tjänster,

vare sig efter ansökning i vanlig ordning eller genom förflyttning — eventuellt

i samband med viss omreglering av vederbörandes befälsområden —

och skulle ju för sådant fall ytterligare ändring i avlöningsreglementet ej

behöva föranledas av järnvägens förvärvande för statens räkning.

Styrelsen hemställde därför om sådan ändring i § 3 av avlöningsreglementet,

att antalet däri omförmälda baningenjörer av 2:a klass måtte

ökas med en.

Sedan numera Mora—Vänerns järnväg genom statsmakternas beslut

införlivats med statsbanenätet, bör givetvis även styrelsens ifrågavarande

hemställan tagas under omprövning. Och då innehavaren av baningenjörsbefattningen

vid de i den förutvarande Mora—Vänerns järnväg

ingående bandelar har enahanda göromål och ansvar, som i allmänhet

in. itiin
ingcnjiirsbefattning

av 2:a klass,

ifrågasatt

i järnvägsstyrelsens

skrivelse

den ls/41916.

opaginerad Kontrollera mot PDF

63

IV. Nya ordinarie

befattningar,

ifrågasatta

i järnvägsstyrelsens

skrivelse

den 10/j 1917.

Skrift från

statens järnvägars

banoch

maskiningenjörsförening.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

4

åligga en sektions föreståndare vid statens järnvägar, har jag intet att

erinra mot att för antytt ändamål å styrelsens ordinarie stat upptages

ytterligare en baningenjörsbefattning av 2:a klass.

Såsom jag förut nämnde vid behandling av styrelsens förslag om

nya sektionsföreståndartjänster inom distriktens maskinavdelning, meddelade

styrelsen i detta sammanhang, att till behandling även förelegat

fråga om uppdelning av de i linjetjänst varande baningenjörsbefattningarna

i tjänster av l:a och 2:a klass, men att styrelsen icke vore i tillfälle

att då fatta ståndpunkt i detta spörsmål, utan ville styrelsen endast

anmäla, att styrelsen efter vidare utredning vore betänkt på att taga

denna fråga under förnyad behandling.

I anledning därav har statens järnvägars ban- och maskiningenjörsförening

i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 29 december 1916

bland annat framhållit det enligt föreningens mening synnerligen angelägna

i att inrättandet av ett antal baningenjörsbefattningar måtte komma

till stånd.

Föreningen yttrar härom.

Föreningen anser sig kunna inskränka sig till att framhålla en enda men så

mycket mer betydelsefull synpunkt, nämligen den sedan länge rådande svårigheten

för statsbanorna såväl att i sin tjänst kvarhålla ingenjörer av tillräcklig erfarenhet

och kompetens, som ock att tillfredsställande rekrytera ingenjörskåren. Anledningarna

till nämnda svårigheter kunna ju vara flera, men en orsak synes särskilt påtaglig,

nämligen att befordringsmöjligheterna äro för ringa och att de tekniska tjänstemännens

ställning icke skäligen kan anses motsvara uppdrag och ansvar. Det torde enligt föreningens

förmenande, med hänsyn till den alltjämt fortgående utvecklingen av statens

järnvägars verksamhet och betydelse, icke få äventyras, att brist kommer att uppstå

på kvalificerat tekniskt befäl.

Föreningen håller före, att en bidragande åtgärd av betydelse för nämnda missförhållandens

avhjälpande vore inrättandet av nya befattningar inom ban- och maskiningenjörsgraden,

och får föreningen som sin åsikt framhålla, att det kan medföra vådor

undanskjuta denna åtgärd.

Föreningen anhåller, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning

ifråga om behovet av nya baningenjörstjänster av l:a klass vid

statens järnvägar ävensom framlägga förslag om inrättande av — förutom

nya maskiningenjörsbefattningar enligt järnvägsstyrelsens förslag

— nya baningenjörsbefattningar.

Framställningen remitterades till järnvägsstyrelsen för utlåtande,

vilket utlåtande av styrelsen avgivits den 10 februari 1917 och endast

innefattar en hänvisning till vad styrelsen i särskild skrivelse av samma

dag anför i ämnet, en skrivelse, för vilken jag nu torde få redogöra.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 174. 69

I denna skrivelse av den 10 februari 1917 har järnvägsstyrelsen,

såsom jag redan antytt, gjort hemställan om inrättandet av en del nya

baningenjörsbefattniugar av l:a klass åt sektionsföreståndare.

Under erinran om vad styrelsen i angivna avseende anmält i sin

skrivelse av den 30 november 1916 förklarar styrelsen, att det visserligen

icke varit styrelsens ursprungliga avsikt att redan i sammanhang med

frågan om nya tjänster, vilka styrelsen förutsatt skulle föreläggas till 1917

års riksdag, framdraga även denna fråga, men sedan utredning i ämnet

emellertid numera hunnit slutföras, hade styrelsen dock av vissa skäl

ansett lämpligt att så gorå. På grund av de av järnvägsfullmäktigsuppleanten

A. Ekman vid behandlingen av frågan om inrättande av nya

maskiningenjörstjänster av l:a klass anförda betänkligheterna beträffande

de konsekvenser, inrättandet av dessa föreslagna tjänster kunde medföra,

ansåge nämligen styrelsen det vara av betydelse för bedömandet av

redan förut förebragta förslag, att klarhet beträffande dessa befarade

konsekvenser vunnes. Stj^relsen erinrar därjämte om ban- och maskiningen

jörsföreningens framställning i ämnet och förklarar sig styrelsen

vilja desto hellre stödja ifrågavarande personalgrupps intresse och önskemål,

som de sammanfalla med vad styrelsen efter föreliggande utredningsresultat

ansåge riktigt och lämpligt att själv föreslå.

Styrelsen yttrar härefter:

Styrelsen har under senare år med början redan år 1911 eftersträvat största

möjliga överensstämmelse mellan ban-, maskin- och trafiksektionerna, enär styrelsens

åsikt varit, att därmed avsevärda administrativa fördelar skulle vara att vinna. Den

reglering av bansektionernas längder, som härav blivit en följd, har bestått dels i

sammanslagning av tvenne bansektioner till en och dels, där på grund av lokala eller

andra förhållanden detta befunnits lämpligare, i uppdelning av en sektion i två eller

flera angränsande. Bland nuvarande 27 stycken baningenjörer av 2:a klass tjänstgöra

efter sålunda hitintills försöksvis gjorda förändringar av sektionsindelningen nu

endast 22 stycken såsom sektionsföreståndare. Här bilagda tvänne kartor*) angiva

ban-, maskin- och trafiksektionernas omfattning år 1908 respektive den indelning,

som tillämpas från och med den 1 januari 1917. Därvid är att observera, att under

mellanperioden, innan styrelsen i större utsträckning vidtog reglering av bansektionernas

längder på grund av nytillkomna bandelar norr om Morjärv, ytterligare en

bansektion tillkommit, vilket haft till följd, att antalet bansektioner, som år 1908 utgjorde

26 stycken, ökats till 27 stycken.

De fördelar, som vinnas genom geografisk likformighet av ban-, maskin- och

trafiksektionerna, där sådan kan ordnas, bestå i underlättat samarbete de respektive

sektionsföreståndarne emellan, bland annat därigenom att de kunna beredas gemensam

placeringsort. Därjämte vinnes vid de längre bansektionerna bättre överskådlighet

samt bättre utnyttjande av expeditionspersonal jämte relativt lägre expeditionskostnader.

*) Dessa kartor äro ej bifogade detta protokoll.

Järnvägssty

relsens skrivelse

den 10

februari 1917.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Särskilt i de fall, då sammanslagning skett av förutvarande två sektioner, torde

det utan vidare vara lätt att inse, huru vederbörande bansektionsföreståndare fått

sitt tjänsteområde vidgat och sitt ansvar och arbete i proportion härmed ökat. Det

är visserligen att anteckna, att han i samband härmed måst givas flera och mera

kvalificerade biträden än tidigare med den kortare sektionen, men dock icke gå

många, som erfordras å två enkla bansektioner. Föreståndaren för en sålunda utvidgad

sektion har följaktligen fått en något annan tjänsteställning än den tidigare

intagna såsom föreståndare för den enkla sektionen, vid vilken han själv personligen

måst handhava även enklare expeditions- och linjearbete, och ligger häri grundmotiv

för inrättande av baningenjörsbefattningar av l:a klass för dylika sektion sföreståndare.

Antalet bansektioner, vilka på grund av utvidgning nu anses av järnvägsstyrelsen

böra förestås av baningenjörer av l:a klass, är åtta stycken. För bedömandet

av den ökade arbetsbördan vid dessa sektioner får styrelsen i underdånighet hänvisa

till nedanstående

Tablå

utvisande kostnader och personal å nedanstående bansektioner dels år 1908 och dels

från och med den 1 januari 1917, i senare fallet med användande av tillgängliga

siffror för år 1915.

Bansektionens

nummer.

Bansektionens

längd i km.

Summa

medeltal

personal.

Högsta antal

personal per

månad.

Summa kostnader för

bevakning och underhåll,

förändrings- och nybygg- nadsarbeten m. m.

Antal

stationer.

1908.

1915.

1908.

1915.

1908.

1915.

1908.

1915.

1908.

1915.

1908.

1915.

5

4 och 5

179.3

302.1

185

405

249

472

410,000

2,617,000

22

38

10

10 och 16

177.0

329.9

208

593

272

696

353,000

1,733,000

20

45

7

7 och 8

142.1

296.9

172

398

183

487

358,000

1,015,000

13

28

12

11 och 12

158.6

161.6

273

416

330

523

443,000

1,203,000

16

30

15

15

119.0

206.4

221

345

254

414

523,000

835,000

26

43

17

17 och 18

191.8

253.6

231

339

307

438

428,200

1,581,000

24

31

24

24

144.5

203.9

195

440

226

499

622,000

1,081,000

9

15

27

26 och 27

140.5

245.5

201

349

269

582

873,000

2,044,000

14

17

Till jämförelse får styrelsen därjämte hänvisa till nedanstående tablå med motsvarande

uppgifter för de bansektioner, vilka fortfarande vore avsedda förestås av

baningenjörer av 2:a klass. På grund av dessa sektioners längd och geografiska läge

anser styrelsen, att åtminstone tillsvidare dessa sektioner i huvudsak böra bibehållas

i nuvarande utsträckning. Det bör emellertid bemärkas, att- för 1, 14, 6 och 13 bansektionerna

vissa särskilda förhållanden äro eller varit rådande vid den tidpunkt,

från vilken uppgifterna för år 1915 i tabellen hänföra sig, som göra siffrorna vilseledande,

i det för 1 bansektionen Stockholms bangårdsombyggnad och för 14 och 6

bansektionerna dubbelspårsbyggnader samt för 13 bansektionen Nässjö bangårds utbyggnad

ingå i de höga siffrorna, för vilka arbetens utförande särskild arbetsledning

är eller varit organiserad. De höga siffrorna för 1915 för dessa sektioner motivera

sålunda icke i och för sig en höjning av sektionsf örestån darens ställning. Den i

tabellen angivna 18 bansektionen har såsom ny sektion tillkommit från och med den

1 januari 1917.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

71

Tablå

utvisande kostnader och personal å nedanstående bansektioner dels år 1908 och dels

från och med den 1 januari 1917, i senare fallet med användande av tillgängliga

siffror för år 1915.

Bansektionens

nummer.

Bansektionens

längd i km.

Summa

medeltal

personal.

Högsta antal

personal per

månad.

Summa kostnader för

bevakning och underhåll,

förändrings- och nybygg- nadsarbeten m. m.

Antal

stationer.

1908.

1915.

1908.

1915.

1908.

1915.

1908.

1915.

1908.

1915.

1908.

1915.

1

1

48.7

52.o

208

644

325

752

2,341,000

5,358,000

16

15

2

2

164.4

164.4

269

298

342

395

641,000

963,000

17

17

3

3

i.158.5

154.0

216

216

235

239

525,000

733,000

18

18

14

14

163.0

235.2

242

301

266

415

506,000

919,000

21

31

6

6

114.0

114.2

192

732

263

;1 020

643,000

2,155,000

16

17

9

9

212.0

212.2

229

238

294

474

471,000

465,000

24

24

13

13

153.0

189.2

250

381

284

475

553,000

1,265,000

17

20

—

18

—

202. o

—

—

—

—

—

—

—

12

19

19

164.2

261.1

172

271

201

360

348,000

864,000

14

26

20

20

198.7

211.7

249

291

359

405

469,000

775,000

18

20

21

21

144.5

230.4

152

214

252

312

311,000

727,000

10

14

22

22

239.4

240.1

189

245

236

388

378,000

499,000

13

13

23

23

209.0

238.7

183

280

206

499

393,000

693,000

12

19

25

25

148.0

355.3

126

263

151

330

338,000

512,000

8

17

Såsom järnvägsstyrelsen tidigare i detta sammanhang omnämnt, blir anordningen

ekonomiskt fördelaktig, och såsom framgår av här bilagda tablå*) uppstår en årlig

besparing av i runt tal 55,200 kronor.

Därjämte vill styrelsen förorda de föreslagna nya befattningarna med hänsyn

till rekryteringssvårigheterna, vilka även av statens järnvägars ban- och maskiningenjör

sförening i dess ovannämnda underdåniga skrivelse framhållits. Styrelsen har

icke, trots särskilda åtgärder under de senare åren, varit i stånd nyanställa ingenjörskrafter

i erforderlig omfattning. Svårigheterna att under nuvarande förhållanden

konkurrera med enskilda är mycket stor, och har styrelsen måst konstatera, att åtskilliga

ingenjörer lämnat sina anställningar vid statens järnvägar för att övergå i

enskild tjänst. Styrelsen har redan tidigare .i sin underdåniga skrivelse av den 30

november 1916 angående inrättande av nya ordinarie befattningar vid statens järnvägar

berört detta ifråga om elektroteknici. För maskinavdelningens vidkommande

emotser styrelsen därutinnan gynnsamma följder av sitt förslag i sina skrivelser av

den 30 november 1916 och den 20 januari 1917 angående maskiningenjörer av l:a

klass såsom sektionsföreståndare och verkstadsföreståndares placering i samma tjänste
-

*) Denna tablå är såsom bilaga 7 fogad till detta protokoll.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

ställning. För banavdelningens vidkommande har styrelsen även förhoppning att ovan

föreslagna välbehövliga höjning i tjänsteställning för vissa baningenjörer skall visa

sig fördelaktig.

Genom den föreslagna förlängningen av bansektionerna minskas givetvis behövligt

antal sektionsföreståndare. Såsom styrelsen tidigare meddelat och genom tablåer

åskådliggjort, skulle sålunda nu fem stycken baningenjörer av 2:a klass bliva övertaliga.

Under den gångna tiden, varunder försök med längre bansektioner prövats,

har emellertid för dessa övertaliga baningenjörer förelegat god användning vid

andra arbetsuppgifter och har för övrigt behovet att lösgöra arbetskrafter för andra

ändamål varit bidragande orsak till styrelsens åtgärder i berörda hänseende.

Stora pågående ombyggnads- och utvidgningsarbeten hava nämligen kraft sakkunnig

arbetsledning, där det varit av stort värde för att icke säga ofrånkomligt att

hava tillgång till personer fullt vuxna såväl byggnadsföretagens tekniska detaljer som

i lika grad deras administrerande under pågående trafikrörelse. Som exempel härpå

må nämnas bangårdsombyggnaderna i Stockholm samt förekommande dubbelspårsanläggningar.

Det därvid föreliggande arbetsledarebehovet skulle icke hava kunnat

fyllas med utifrån tillfälligt anställda. Det har därför varit till stor fördel, att vid

och genom de tillfälliga bansektionsutvidgningarna baningenjörer gjorts disponibla för

dylika uppdrag.

Sådan som banavdelningens vid statens järnvägar allmänna organisation är

ordnad, möter det emellertid för närvarande icke hinder att i samband med beslutet

om inrättandet av åtta stycken baningenjörsbefattningar av l:a klass såsom sektionsföreståndare

indraga såväl motsvarande åtta befattningar av 2:a klass som ytterligare

fem stycken eller inalles tretton stycken dylika befattningar. Dessa senare fem

stycken befattningar böra dock tillsvidare bibehållas och endast indragas i den mån

de ordinarie innehavarne avgå och detta av följande skäl.

Såsom styrelsen i underdånig skrivelse den 31 oktober 1916 angående behovet

av nya byggnader och anläggningar för år 1918 m. m. meddelat, har styrelsen på

anmodan av Kungl. Maj:t under årets lopp vidtagit en utredning av behovet av

nya byggnader och anläggningar vid statens järnvägar för tioårsperioden 1918—

1927. Av ifrågavarande utredning, som styrelsen med anledning av rådande osäkerhetstillstånd

beträffande pris ansett så osäker, att den icke officiellt bör nu framläggas,

utan att därmed bör anstå till dess mera normala förhållanden åter inträda,

framgår, att högst betydande belopp, enligt förevarande beräkningar uppgående till i

runt tal 350,000,000 kronor, ställas i utsikt såsom erforderliga för nybyggnader och

anläggningar under nämnda tidsperiod vid statens trafikerade järnvägar. För alla

dessa arbetens ändamålsenliga ledning och förvaltning erfordras dugande och för

dessa speciella uppdrag erfarna och tränade arbetskrafter. Styrelsen har på så sätt

för närvarande full användning för de fem baningenjörerna av 2:a klass, vilka icke utnyttjas

såsom bansektionsföreståndare, och emotser enligt ovan under en följd av år

samma behov.

I anslutning härtill hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte i

proposition föreslå riksdagen att besluta, att åtta stycken nya baningenjörsbefattningar

av l:a klass såsom sektionsföreståndare inrättas; samt att

samtidigt tretton stycken baningenjörsbefattningar av 2:a klass indragas,

varav dock fem stycken endast i den mån ordinarie innehavare på grund

av avgång ur tjänst eller med anledning av befordran frånträder sin

befattning som baningenjör av 2:a klass.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

Den utvidgning av bansektionerna, som skulle följa av antagande av Departementsdet

föreliggande förslaget, har redan i viss omfattning provisoriskt till- chefenlämpats

under de senare åren, och har erfarenheten visat, att därmed äro

förenade avsevärda fördelar. Med ett definitivt genomförande av förslaget

skulle sålunda främst vinnas en så långt möjligt genomförd geografisk

likformighet av ban-, maskin- och trafiksektionerna. Givetvis kommer »

härigenom bansektionsföreståndarna att beredas större möjlighet till intimt

och fruktbärande samarbete med de övriga sektionsföreståndarna,

varjämte större enhetlighet och planmässighet kan åvägabringas i fråga

om ban tjänstens handhavande. Härtill kommer, att genom sammanslagning

av sektioner ernås bättre möjlighet att utnyttja särskilt expeditionspersonalen.

Enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle en förhöjning i klassavseende

äga rum beträffande åtta sektionsföreståndare eller dem, vilka äro

placerade i Örebro (4 och 5 sektionerna), Göteborg (10 och 16 sektionerna),

Falköping (7 och 8 sektionerna), Lund (11 och 12 sektionerna),

Hälsingborg (15 sektionen), Storvik (17 och 18 sektionerna), Luleå (24

sektionen) och Kiruna (26 och 27 sektionerna).

Den av styrelsen framlagda utredningen synes mig även giva fullt

stöd för det berättigade i styrelsens krav i detta hänseende. Härför

tala även de synpunkter i ämnet, som framförts av ban- och maskiningenjörsföreningen.

Särskilt torde de av nämnda förening framhållna och

av järnvägsstyrelsen vitsordade svårigheterna att under nuvarande förhållanden

konkurrera med enskilda affärsföretag icke böra underskattas.

Trots särskilda åtgärder under de senare åren har på förevarande område

inom statsbaneförvaltningen icke varit möjligt nyanställa ingenjörskrafter

i erforderlig omfattning, liksom man måst konstatera, att åtskilliga

ingenjörer lämnat sina anställningar vid statens järnvägar för

att övergå i enskild tjänst. Ett genomförande av styrelsens förslag om

höjning i tjänsteställning för vissa baningenjörer, som tjänstgöra såsom

sektionsföreståndare, torde åter komma att visa sig fördelaktigt beträffande

möjligheterna för rekryteringen och alltså utjämna de antydda

svårigheterna.

På grund av det anförda tillstyrker jag styrelsens förslag att å styrelsens

ordinarie stat uppföra ytterligare åtta baningenjörsbefattningar

av l:a klass. Likaså biträder jag styrelsens i sammanhang härmed

gjorda hemställan om indragande av tretton av de nu å samma stat

uppförda baningenjörsbefattningarna av 2:a klass. Dock finner jag, i

huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens förslag, att en omedelbar

indragning bör ske endast av åtta befattningar, medan återstående fem

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 148 käft. (Nr 174.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

V. Nya ordinarie

befattningar,

ifrågasatta i

järnvägsstyrelsens

skrivelse

den 2% 1917.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

böra indragas först i mån av ledigblivande av befattningar utav ifrågavarande

slag — detta med hänsyn till behovet att hava tillgång till

arbetsledare, som äro fullt vuxna sin arbetsuppgift, för de stora nybyggnads-

och utvidgningsarbeten vid statens järnvägar, som för närvarande

pågå och, av styrelsens förberörda tioårsutredning att döma, än mer

framdeles torde bliva erforderliga. Den sålunda avsedda successiva reduceringen

i antalet baningenjörsbefattningar av 2:a klass torde även lämpligen,

såsom ock järnvägsstyrelsen föreslagit, böra få sitt uttryck i avlöningsreglementet

genom en not till det i § 3 angivna antalet baningenjörsbefattningar

av 2:a klass.

Jag övergår härefter till behandling av järnvägsstyrelsens förberörda

skrivelse den 20 januari 1917, däruti styrelsen framlagt förslag om inrättande

av vissa nya befattningar i samband med ifrågasatt skiljande från

maskinavdelningen av verkstads- och förrådstjänsten vid statens järnvägar.

I förevarande skrivelse framhåller järnvägsstyrelsen inledningsvis,

hurusom styrelsen redan länge haft sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten

av att i möjligaste utsträckning avlasta arbetsbördan för avdelningsföreståndarna

och sektionsbefälet å linjen samt bereda dem mera

tid åt sina respektive egentliga arbetsuppgifter vid trafikens skötsel.

Rörande de åtgärder, som av styrelsen i antytt syfte vidtagits, yttrar

styrelsen:

Dessa åtgärder hava givetvis icke varit av den natur, att de i stort sett inverka

å de olika behörighetsområdena för styrelsen och för distriktsförvaltningarna,

vilkas gränsskillnad enligt 1907 års organisation vilar på den grundsats, att förvaltningens

ledning skall ankomma på styrelsen och den dagliga skötseln ligga hos förvaltningarna.

De utgöra endast vissa om än synnerligen viktiga detaljer dels i förhållandet

mellan styrelsen och lokalförvaltningarna dels i organisationen av de senares arbetsformer.

Genom vissa organisatoriska åtgärder har sålunda bandirektörernas resp. baningenjörernas

arbete med planerande och utförande av större nya byggnader och anläggningar

vid de trafikerade linjerna lättats, så att dessa tjänstemän erhållit en

mera avrundad arbetsbörda och beretts större möjlighet att ägna sig åt banbefälets

egentliga uppgift eller handhavandet av de på banavdelningen ankommande göromålen

för trafikens skötsel.

Vad trafikavdelningen angår, har, såsom framgår av styrelsens underdåniga utlåtande

den 29 september 1914 över Malmslättskommissionens betänkande, styrelsen

alltjämt sin uppmärksamhet riktad å angelägenheten av att särskilt för vinnande av

mera effektiv inspektion bereda lättnad i vissa avseenden för trafikbefälet. Nya

trafiksektioner hava ock för ändamålet inrättats och föreligga förslag till ytterligare ökande

av deras antal, varjämte förslag att erhålla ökad och kvalificerad personal till biträde

inom trafikdirektörsexpeditionerna av styrelsen i underdånig skrivelse den 30 november

1916 avgivits. För trafikinspektörsexpeditionerna har tillgång till sådan personal erhållits

genom Kungl. Maj:ts fastställande av styrelsens förslag till arvodesstat för år 1917.

Inom det rent administrativa området innefattar ett led i de antydda strävandena,

avseende ändring i lokalförvaltningarnas arbetsformer, ifrågasatt förslag om

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

75

vissa ändrade former för verkställande av utredningar och hållande av förhör rörande

olyckshändelser och förseelser samt behandlingen av bestraffningsärenden, i vilket

ämne styrelsen den 16 oktober 1916 uppdragit åt särskilda sakkunniga att företaga

utredning och avgiva förslag.

Slutligen har, vad maskinavdelningen angår, styrelsen den 28 januari 1916 uppdragit

åt särskilda sakkunniga att med biträde i erforderliga fall av representanter

från den privata verkstadsindustrien verkställa utredning angående lämpligheten att

särskilja verkstadsdriften och förrådstjänsten från maskinavdelningen i övrigt samt

inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Nyssnämnda sakkunniga för utredning angående verkstadsdriftens

och förrådstjänstens eventuella avskiljande från distriktets maskinavdelning

i övrigt hava den 19 oktober 1916 till styrelsen inkommit med

betänkande i ämnet. Detta betänkande har styrelsen vidfogat sin förenämnda

skrivelse den 20 januari 1917.

Jag ber nu först att i korthet få redogöra för ifrågavarande betänkande,

i vad detsamma berör behovet av sådana nya tjänster, för

vilkas inrättande erfordras såväl Kungl. Maj:ts som riksdagens bifall,

och ansluter jag därvid min redogörelse i huvudsak till ett av järnvägsstyrelsen

i nyssnämnda skrivelse gjort referat i ämnet.

Verkstadsdriften.

Rörande verkstadsdriften framhålla de sakkunniga, att verkstadsdriftens frånskiljande

från maskinavdelningen i övrigt torde medföra, förutom lättnad i maskindirektörens

arbetsbörda, även väsentliga reella fördelar ej blott för verkstadsdriftens utan

även för maskinavdelningens i övrigt vidkommande. I sådant avseende namnes förenkling

och tidsbesparing i verkstadsärendenas behandling, överflyttande å rätt person

av ansvaret för det inre verkstadsarbetets ordnande, en större möjlighet att få behålla

kvalificerade tekniska tjänstemän i verkstäderna och möjlighet till mera rationell

verkstadsbokföring.

Vidare betonas, att genom frånskiljandet skulle tillgodoses det länge närda

önskemålet om verkstädernas inordnande under eu central ledning med uteslutande

uppgift att ordna och övervaka verkstadsdriften.

Större ekonomisk behållning av denna drift skulle utvinnas, än vad nu vore

förhållandet, i det att centralledningen ägde bättre möjlighet att överblicka arbetet

och fördela detsamma mellan verkstäderna ej blott till undvikande i möjligaste mån

av stockningar eller uppehåll, utan även med nödig hänsyn till de skilda verkstädernas

större eller mindre förmåga att utföra olika specialarbeten.

Viktiga iakttagelser och gynnsamma arbetsmetoder vid en verkstad skulle lättare

komma de andra verkstäderna till godo liksom bättre möjlighet ernås att tillgodogöra

sig för statens järnvägars verkstäder tekniska och administrativa förbättringar

och förenklingar inom den enskilda verkstadsindustrien. Mera ingående skulle kunna

bedömas verkstadsföreståndarnas framställningar rörande ökat behov av arbetsmaskiner

och lämpligt utbyte av maskiner verkställas.

Likaså skulle bättre överblick vinnas över behovet av nya verkstadsanläggningar

ävensom av om- och tillbyggnader av äldre sådana samt av innebörden i spörsmål

rörande verkstädernas personalärenden och genom mera ingående inspektion ernås ett

mera ordnat övervakande av verkstädernas rationella skötsel.

Sakkunnigas

betänkande

den 19 oktober

1916.

Fördelar och

olägenheter

med verkstadsdriftens

frånskiljande.

Fördelar.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kung!. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 174.

Olägenheter.

Lämpligheten

att särskilja

verkstadsdriften.

Huvudverkstädernas

organisation.

Under chefen

för centralverkstaden.

Under särskild

chef.

Under särskild

byrå.

Såsom befarade olägenheter av frånskiljandet framhålla de sakkunniga huvudsakligen,

att framställningar från maskinbefälets sida om skyndsamma reparationer

av rullande materiel icke skulle röna nödigt beaktande hos verkstadsföreståndarna,

och att maskindirektören funne sig nödsakad att i största möjliga omfång anordna

även större reparationsarbeten å rullande materielen i lokomotivstallarna och driftverkstäderna

samt att svårighet skulle yppa sig att rekrytera lokomotivpersonalen.

De befarade olägenheterna vore dock, efter vad de sakkunniga närmare påvisa,

icke av så vittgående natur, att de icke genom lämpliga åtgärder och föreskrifter

antingen helt och hållet kunde avhjälpas eller åtminstone inskränkas till mindre väsentlighet,

och då däremot de angivna fördelarna, som kunde vinnas med ett sådant

frånskiljande, vore så betydligt övervägande, tveka de sakkunniga icke att uttala sig

för lämpligheten av att förvaltningen av de större verkstäderna skiljes från maskindirektörernas

verksamhetsområden.

Såsom ytterligare stöd för riktigheten av denna uppfattning anföra de sakkunniga,

att flera utländska järnvägsförvaltningar sedan längre eller kortare tid haft verkstadsdriften

skild från maskinavdelningen i övrigt, utan att detta veterligen visat

sig vara till olägenhet. Detta vore förhållandet exempelvis vid de tyska statsbanorna,

de danska statsbanorna, japanska statsbanorna och amerikanska järnvägsförvaltningar.

I organisatoriskt avseende förorda de sakkunniga, att huvudverkstäderna efter

avskiljandet från maskinavdelningen icke bliva kvarstående inom distriktsorganisationen

utan ställas under en gemensam ledning.

Vid första påseendet synes det då kunna ifrågasättas, att ledningen borde anförtros

åt någon av verkstadsföreståndarna, vilken då därjämte skulle utöva chefskapet

över egen verkstad.

Därvid kunde synas som om chefens för centralverkstaden åliggande vore av

den omfattande art, att han borde äga förutsättning för att i förvaltningshänseende

kunna handhava ledningen av samtliga huvudverkstäderna, och den rika erfarenhet,

som vunnes vid centralverkstaden, syntes ock göra honom skickad att stå i spetsen

för denna ledning.

Med denna anordning syntes dock kunna befaras, att hans föreståndarskap för

centralverkstaden kunde komma att allt för mycket eftersättas, och att han icke

skulle med fullt opartisk blick komma att överskåda samtliga verkstäders tillstånd

och behov, varjämte bristande samarbete med styrelsen kunde befaras.

Mot såväl denna anordning som anordningen att huvudverkstädernas ledning

lades i händerna på en särskild verkstadschef med säte i Stockholm kunde invändas,

att sakkunskapen inom verkstadsdriften icke bleve tillbörligen representerad i styrelsen

vid behandling av ärenden rörande verkstäderna och att i flera fall kunde föranledas

dubbelarbete särskilt beträffande förslag till nya byggnader och anläggningar. De

med en sådan anordning kvarstående olägenheterna skulle visserligen kunna undvikas

genom att verkstadschefen erhölle befogenhet att direkt föredraga verkstadsärendena

inför generaldirektören, överdirektör eller i plenum, samt att han vidare ägde anlita

byråernas medverkan i och för utredningar och dylikt. De sakkunniga hade emellertid

funnit, att denna anordning skulle alltför mycket bryta mot statens järnvägars nuvarande

organisationsform, varför de ansett sig icke böra förorda densamma.

På grund härav föreslå de sakkunniga, att huvudverkstäderna vid avskiljandet

från maskinavdelningen bleve ställda under överinseende av en byråchef, föreståndare

för en i styrelsen nyupprättad byrå, benämnd verkstadsbyrån. Därigenom kunde fördelen

av att verkstädernas intressen bleve tillfredsställande företrädda i styrelsen vinnas

under fullständig anslutning till bestående organisationsformer. I fråga om nämnda

byråchefs avlöningsförhållanden framhålla de sakkunniga, hurusom till verkstadsbyråns

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

föreståndare måste väljas en person med framstående duglighet, ävensom nödvändigheten

av, att han bekläddes med större befogenhet än den, som tillkomme annan

byråchef. Särskilt med hänsyn till den senare omständigheten hava de sakkunniga

funnit det obestridligt, att byråchefen för verkstadsbyrån borde i avlöningsförhållanden

vara gynnsammare ställd än övriga byråchefer. I betraktande av att en rubbning

i nuvarande avlöningsskala av flera skäl icke skulle vara lämplig, hava de

sakkunniga ansett sig böra föreslå, att byråchefen vid verkstadsbyrån utöver den

avlöning, som enligt nuvarande grunder kan tilldelas honom, tillerkändes ett tilläggsarvode

av 1,500 kronor per år. Hans avlöningsförmåner skulle sålunda komma att

uppgå till högst 10,200 kronor (arvode 6,900 + 1,500, inkvarteringsersättning 1,800).

Med denna utgångspunkt anse de sakkunniga, att föreståndares för huvudverk- Föreståndare

stad göromål bör bestå i att med ansvar direkt inför styrelsen handhava förvaltningen för huvudoch

skötseln av den under hans förmanskap stående huvudverkstaden i enlighet med ^verkstad.

av sakkunniga avgivet förslag till ändringar och tillägg i nådiga instruktionen samt Åligganden

förslag till arbetsordning för huvudverkstäderna. Denne föreståndare skulle sålunda

i verkstaden utöva den ledning och uppsikt, som för närvarande inom detta verk- 1 * man 16 ’

samhetsområde ålåge maskindirektören. Med övertagande av maskindirektörens skyldigheter

borde verkstadsföreståndaren även erhålla motsvarande befogenhet, som i det

avgivna betänkandet närmare angives.

Med erinran, att ledningen och uppsikten över den redan för närvarande från Tjänsteställmaskinavdelningen

avskilda centralverkstaden i Örebro utövades av en föreståndare aing och lönemed

maskindirektörs tjänstegrad och löneförmåner, anse de sakkunniga, att då jämväl fömlårlerövriga

huvudverkstäder vore av sinsemellan mycket avvikande betydenhet och storlek

och då alltså även det med ledarskapet vid en var av dem förbundna arbetet

och ansvaret ställde sig i samma mån olika, samtliga verkstadsföreståndarna icke

borde med fog intaga likvärdig tjänsteställning, utan särdelas i två grupper.

Verkstadsföreståndare vid första gruppens verkstäder, nämligen i Liljeholmen—

Tomteboda, Göteborg, Malmö och Notviken—Boden, borde erhålla tjänsteställning såsom

maskiningenjörer av l:a klass med ett arvode av lägst 4,800 kronor och högst 5,700

kronor jämte inkvarteringsersättning eller bostad in natura, och verkstadsföreståndare

vid andra gruppens verkstäder, nämligen Östersund och Bollnäs, tjänsteställning

såsom maskiningenjörer av 2:a klass med ett arvode av lägst 4,200 kronor och högst

5,100 kronor jämte inkvarteringsersättning eller bostad in natura.

Förrådstjänsten.

Vidkommande därefter förrådstjänsten framhålla de sakkunniga till en början, Förrådstjänhurusom

förrådsverksamheten innebure tvänne olika arbetsuppgifter, den ena omfat- stena innötande

upphandling och redovisning av förrådseffekter eller med ett gemensamt ord b5rdförvaltningen,

den andra omfattande mottagningen och utlämningen av förrådseffekter

eller med ett gemensamt ord expedieringen, samt hurusom förrådslagret vore upplagt

dels i ett vid varje distrikt ävensom vid centralverkstaden inrättat huvudförråd,

dels, beträffande vissa slag av effekter, i vid ban- och maskinavdelningarna

anordnade filialförråd under redovisningsskyldighet till förrådsförvaltarkontoret.

Under erinran att vid 1862 års omorganisation förrådsavdelningen förenades

med maskinavdelningen huvudsakligen av det skäl att verkstaden var den mest betydande

konsumenten av förrådets materialier samt bestrede underhåll och vård av

förrådets effekter, varigenom de båda avdelningarna stode med varandra i den närmaste

beröring, påvisa de sakkunniga, att under statsbanornas fortgående utveckling

förrådens uppgift kommit att vidgas, så att mindre än hälften av värdet av under

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Fördelar och

olägenheter

med förrådstjänstens

avskiljande.

Fördelar för

maskinavdelningen.

Fördelar för

förrådstjänsten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

förrådens redovisning liggande förrådseffekter för närvarande representerade effekter,

uteslutande avsedda för maskinavdelningens behov, och endast omkring femtedelen

effekter, som uteslutande komme till förbrukning vid maskinavdelningens verkstäder,

och att däremot den större delen av värdet numera belöpte sig på effekter för banavdelningens

jämte avdelningarnas gemensamma behov.

På samma gång som förrådsverksamheten givetvis måste anpassa sig efter de

växande krav, som den ökade trafikrörelsen uppställt, så hade också fordringarna på

förrådsförvaltningens handhavande på insiktsfullt och sakkunnigt sätt ständigt stegrats.

Vid upphandlingars verkställande krävdes alltså i allt större utsträckning ej blott omsorgsfullt

tillämpande av affärsmässiga principer utan även noggrant aktgivande på

reglementariska former. Därtill hade även anspråken på sorgfällig redovisning och betryggande

kontroll blivit skärpta. Från det att förrådsförvaltningen tidigare kunnat

anses utgöra en underordnad del av den tekniska järnvägstjänsten, hade sålunda förrådsväsendet

utvecklats till att bliva en betydande specialverksamhet, för vars utövning

erfordrades särskilt utbildad personal. Denna förrådsverksamhetens utveckling

efter särskilda riktlinjer hade medfört, att sambandet med maskinavdelningen blivit

alltmera lösligt, så att redan av denna anledning kunde ifrågasättas, huruvida icke

förrådstjänstens avskiljande från maskinavdelningen skulle vara lämpligt. Med hänsyn

till den långvariga föreningen mellan desss bägge tjänstegrenar borde emellertid

tagas under övervägande, i vad mån ett särskiljande kunde vara till fördel eller olägenhet

för deras inbördes tjänsteförhållanden.

Såsom fördelar för maskinavdelningen med avskiljandet uttala de sakkunniga,

att bland de förrådsärenden, som utgjort föremål för maskindirektörernas behandling,

vore mottagningarna vid distriktens importhamnar och uppläggningarna av från utlandet

för statens järnvägars räkning inköpta mängder bränsle de mest betungande,

varför det skulle medföra en väsentlig fördel, att maskindirektörerna till vinnande

av lättnad i arbetsbördan befriades från dessa ärendens handläggning. Under nuvarande

förhållanden vore med maskindirektörernas tjänsteåligganden för förråden

även förenade en mångfald expeditionsgöromål, bland vilka granskningen och behandlingen

av förrådsräkningarna i synnerhet krävde tid och omsorg. Under år 1915

granskades och godkändes av maskindirektörerna förrådsräkningar till ett antal av i

medeltal omkring 3,400 för varje distrikt, under det att antalet av maskindirektörerna

undertecknade skrivelser i förrådsärenden för samma år belöpte sig till i genomsnitt

1,000 för varje distrikt. Upphandlingarna av förrådseffekter fordrade ofta

nog vittomfattande utredningar från maskindirektörernas sida. Slutligen skulle genom

avskiljandet uppstå vissa lättnader i bokföringsavseende.

Såsom fördelar för förrådstjänsten med avskiljandet framhålla de sakkunniga,

att förrådsräkenskapen ställdes oberoende av annan avdelnings bokföring och sålunda

kunde anordnas uteslutande för tillgodoseende av de härvid gällande kraven å ändamålsenlighet

och enkelhet. Det bleve därjämte möjligt att tidigare än för närvarande

kunde ske lämna månatlig uppgift om förbrukning av viktigare förrådseffekter ävensom

å förrådets omsättning och behållning. Vid leveransräkningars behandling skulle,

i och med deras annoterande enbart inom förrådet före avlämnandet till kassakontoret,

uppstå den väsentliga fördelen, att likvid för desamma tidigare kunde komma

leverantör tillhanda. Det kunde vidare ställas i utsikt, att en väsentlig tidsvinst i

ärendenas behandling i övrigt skulle ernås genom att desamma icke längre behövde

i expeditionsväg passera maskindirektören utan kunde gå direkt till förrådsförvaltaren.

Därjämte skulle mycken arbetstid kunna inbesparas, som under nuvarande förhållanden

måste tagas i anspråk i och med förrådsförvaltarens föredragning inför

maskindirektören. För förrådsverksamhetens utveckling skulle det säkerligen bliva

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kutig!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

gagnande, att förvaltarna orhölle ökad befogenhet, emedan det kunde förväntas, att

dessa tjänstemän, med självständigare ställning och i känslan av det egna ansvaret,

skulle insätta kraftig strävan till tjänstens fromma.

Vissa befarade olägenheter av förrådstjänstens avskiljande från maskinavdel- Oliigenheter.

ningen eller svårigheter beträffande bränslemottagningarna och distribueringen av Deras avbränsle

till kolstationerna samt fara för att maskinavdelningens befäl icke skulle hjälpande,

med samma beredvillighet som förut ställa sin hjälp till förrådstjänstens förfogande,

exempelvis i och för skötsel och reparation av maskinella kollossningsanordningar,

syntes kunna undvikas genom utfärdande av lämpliga föreskrifter.

Då sålunda do olägenheter, som kunde befaras uppkomma vid ett avskiljande Lämpligheten

av förradstjänsten från maskinavdelningen, icke torde bliva mera betydande, under att avskilja

det att de fördelar, som avskiljandet enligt vad i det föregående anförts skulle med- förråds
föra,

bleve synnerligen avsevärda, förorda de sakkunniga obetingat, att förrådstjän- tjSn8ten''

sten avskiljes från maskindirektörernas verksamhetsområden.

Beträffande förrådens organisatoriska ställning framhålla de sakkunniga, att, Förrådens oremedan

styrelsen i stor utsträckning ombesörjde upphandling av förrådseffekter, det ganisatoriska

kunde tänkas, att de upphandlingar, som därjämte verkställdes av distriktsförvalt- åkning,

ningarna, maskindirektörerna och förrådsförvaltarna för förrådens räkning, överflyttades

till styrelsen, samt att dessutom ledningen av förrådstjänsten ställdes oberoende

av distriktsförvaltningarna och direkt utövades från styrelsen. Beträffande upphandlingarna

vore det dock att märka, att, om också en ytterligare centralisering av desamma

läte sig utföras, måste dock å distrikten lämnas kvarstående vissa betydelsefulla,

på distriktens ekonomi inverkande upphandlingar, exempelvis av sliprar, ved och

virke, vilka påkallade distriktsförvaltningens eller avdelningsföreståndares åtgöranden

i samverkan med förrådsförvaltaren. Den betydelsefullaste och omfångsrikaste delen

av förradsverksamheten vid distrikten bestode emellertid i mottagning, utlämning

och redovisning av förrådseffekter. Till ifrågavarande gren av förrådsverksamheten

hörde banavdelningens mottagningar å linjen av förrådseffekter samt dessas redovisning

och inventering, vilket arbete krävde livlig samverkan mellan bandirektör och

baningenjörer å ena sidan och förrådstjänstemännen å den andra. Det lokala ordnandet

av stenkolsmottagningarna vid distriktens importhamnar samt uppläggningarna

av ved vore även en förrådsförvaltningsåtgärd av omfattande betydelse, som efter

förrådsförvaltarens framställningar erfordrade ingripande från distriktsledningens sida,

särskilt distriktschefen och maskindirektören, vid anordnande av transportmöjligheter,

tillfälliga upplagsplatser och dylikt. Detta arbete skulle icke kunna ledas från styrelsen.

Med stenkolsmottagningarna stode därjämte i samband en mångfald av spörsmål

och formaliteter, vilka påfordrade legala och stundom rättsliga åtgärder på platsen,

varvid biträde av distriktsmyndighetens juridiska ombud vore av nöden. Då

dylika åtgärder i de flesta fall måste skyndsamt företagas, skulle dessa frågors hänskjutande

till styrelsen föranleda olämpligt dröjsmål. Till förrådstjänstens förvaltningsärenden

av lokal natur hörde slutligen redovisnings- och inventeringsåtgärderna

beträffande distriktsavdelningarnas inventarieeffekter.

Den del av förrådsverksamheten, som omfattade expedieringen, vore, sedan

grundlinjerna för densamma fastställts genom förrådsordningen, en angelägenhet, som

uteslutande berörde distriktens inre förhållanden och förrådets eget mellanhavande

med avdelningarna, varvid förrådet vore beroende av och måste tillämpa de lokala

förordningar och bestämmelser, som tid efter annan lämnades av distriktsförvaltning

samt avdelnings- och sektionsföreståndare.

Då sålunda distriktsförvaltningarnas, deras enskilda medlemmmars och sektionsföreständam

as ingripande i förrådsverksamheten, förrådens livliga samverkan med

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Föreståndaren

för förrådsavdelningen.

Åligganden

och befogenhet

i allmänhet.

Tjänsteställning

och löneförmåner.

Benämningen

»förråds
intendent».

Centralverk
stadens
förråd.

Särskild

förråds
avdelning.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

distriktens samtliga avdelningar samt behovet för förrådsförvaltarna att i sina åtgöranden

erhålla stöd från distriktschefens och avdelningsföreståndarnas sida oavvisligen

talade för och nödvändiggjorde förrådens organisatoriska samband med distrikten,

anse sig de sakkunniga böra obetingat förorda, att förråden efter avskiljandet från

maskinavdelningen kvarstå såsom organ inom distrikten och därvid bilda en självständig

avdelning, förrådsavdelningen.

Genom förrådstjänstens skiljande från maskinavdelningen och inrättandet av

eu särskild förrådsavdelning vid distrikten följde, att denna avdelning måste erhålla

särskild representant inom distriktsförvaltningen. Som denne i stort sett måste erhålla

samma befogenhet och hava samma åligganden som avdelningsföreståndarna,

föreslå de sakkunniga av praktiska skäl, att han även benämnes avdelningsföreståndare,

varigenom instruktionens föreskrifter i många fall bliva tillämpliga även på

honom. Däremot borde föreståndaren för förrådsavdelningen icke vara medlem av

distriktsförvaltningen i samma bemärkelse som övriga avdelningsföreståndare, vilka

representerade den egentliga förvaltningen av järnvägsdriften. Det syntes sålunda

vara till fyllest, att föreståndaren för förrådsavdelningen inginge i distriktsförvaltningen

endast vid föredragningen av förrådsärenden, vari även naturligtvis innefattades

ärenden rörande personalen vid förrådsavdelningen.

Då förrådsavdelningsföreståndarnas tjänsteställning delvis komme att motsvara

de nuvarande avdelningsföreståndarnas, anse de sakkunniga, att denna självständigare

ställning och det därmed förbundna ansvaret påkallade högre tjänstegrad och större

löneförmåner för förrådsavdelningsföreståndarna än de, som för närvarande åtnjötes

av förrådsförvaltarna. De sakkunniga föreslå därför, att föreståndare för förrådsavdelningen

må komma i åtnjutande av det arvode, som är fastställt för överinspektör,

nämligen lägst 4,500 kronor och högst 5,400 kronor. Vidare anse de sakkunniga, att

sagda föreståndare, vilka, med hänsyn såväl till den inre förrådstjänsten som även

till förrådets samverkan med linjetjänsten, måste kunna anträffas och vara tillstädes

även å andra tider än under den fastställda kontorstiden, böra vara boende i närheten

av sin tjänsteplats och därför kunna komma i åtnjutande av bostad in natura,

bestående, såsom fallet är i fråga om övriga tjänstemän av överinspektorsgruppen,

av lägenhet om högst 6 rum och kök, eventuellt motsvarande inkvarteringsersättning.

I samband härmed föreslå de sakkunniga, att de nya föreståndarna benämnas

förrådsintendenter, såsom bättre svarande mot omfattningen och vikten av deras åligganden.

Såväl i annan gren av statsförvaltningen som i enskild tjänst användes

benämningen »förrådsförvaltare», varmed dock nästan undantagslöst avsåges en person,

som hade uppsikten i en förrådslokal, och som övervakade den dagliga in- och

utlämningen inom densamma, men däremot icke verkställde upphandling och utövade

administrativ verksamhet i större omfattning, såsom fallet vore beträffande förrådsförvaltarna

vid statens järnvägar. Då ifrågavarande benämning sålunda redan under

nuvarande förhållanden gåve anledning till missuppfattning, bleve densamma enligt de

sakkunnigas mening i än högre grad olämplig för angivandet av de föreslagna förradsavdelningsföreståndarnas

tjänsteställning och åligganden. Däremot syntes de sakkunniga

benämningen »förrådsintendent» — vilken benämning för ungefär motsvarande

befattningshavare förekomme inom telegrafverket — giva en klar föreställning härom,

varför sålunda de sakkunniga förordade, att de föreslagna förrådsavdelningsföreståndarna

benämndes förrådsintendenter.

Sedan de sakkunniga härefter ingått på frågan om förrådens bokföring •— varför

i detta sammanhang ej torde vara erforderligt närmare redogöra — påvisa de

sakkunniga beträffande centralverkstadens förråd, hurusom det vore en ofrånkomlig

följd av såväl verkstadsdriftens som förrådstjänstens avskiljande från maskinavdel
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kun()J. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

ningen, att förrådet vid centralverkstaden komme att erhålla en särställning med

särskild bokföring och bokslutsrapport samt särskilda arvodes- och omkostnadsstater.

Uppsikten över förrådet i Örebro utövades för närvarande av verkstadskamreraren,

som därjämte ledde verkstadens bokföring. Vid ett avskiljande av förrådstjänsten

vid centralverkstaden i av de sakkunniga föreslagen riktning måste förrådet

erhålla särskild föreståndare. På grund av centralverkstadens snabba utveckling och

till följd av det ökade antal ny tillverkningar och specialarbeten, som därstädes börjat

utföras vid sidan av reparationer å rullande materiel, hade bokföringsarbetet i mångsidighet

och omfång numera vunnit en sådan tillväxt, att överblicken och ledandet

av detsamma fullt ut toge kamrerarens arbetstid i anspråk. Även förrådsverksamheten

hade utvecklats, och torde detta komma att under närmaste tiden ännu mera

ske, i den mån för den rullande materielens underhåll avsedda effekter även för

övriga huvudverkstäders behov komme att uppläggas i Örebro i allt större utsträckning.

Oavsett förrådets särställande torde det därför inom en snar framtid vara

erforderligt, att skötseln av detsamma anförtroddes åt en särskild inom förrådstjänsten

utbildad tjänsteman, som uteslutande kunde ägna sin tid åt denna uppgift. Verkstadskamrerarens

arbete rörande förrådet motsvarade de nuvarande förrådsförvaltarnas

vid distrikten. De sakkunniga anse därför, att den föreslagna föreståndarens för

förrådsavdelningen ställning och verksamhet borde bliva densamma som de sistnämnda

befattningshavarnas, och föreslås sålunda, att vid centralverkstadens förrådsavdelning

anställes en förrådsförvaltare såsom föreståndare.

I samband härmed hava de sakkunniga även till behandling upptagit

frågor om förrådskontrollen. Härom yttra de sakkunniga, bland

annat, följ ande:

Enligt arbetsordningen för styrelsen ålåge det byråchefen för förrådsbyrån »att

utöva kontroll över distriktsförrådens skötsel och därvid själv eller genom underlydande

tjänsteman verkställa kontrollinventering av dessa förråd». Nödvändigheten

redan ur trygghetssynpunkt av att dylik kontroll i förening med inventeringar komme

till stånd i tillräcklig utsträckning, behövde icke särskilt betonas. Efter förrådstjänstens

utbrytande från maskinavdelningen vore därtill behovet av en sådan kontroll

i desto högre grad förhanden, som den uppsikt över förrådsverksamheten, vilken

för närvarande utövades av maskindirektörerna, även måste innefattas i denna kontroll.

Givetvis kunde det vid kontrollinventering i ett statens järnvägars huvudförråd

med hänsyn såväl till den mångfald av effekter, som därstädes funnes upplagda, som

ock till de stora mängderna av varje effekt icke företagas inventering av annat än

ett fåtal effekter vid varje tillfälle, varför således endast s. k. stickprov kunde anordnas.

Då det ju dock vore för förrådets ledare och personal på förhand obekant,

vilken eller vilka effekter komme att underkastas kontrollinventering, funnes ingen anledning

ifrågasätta, att icke ofta upprepade stickprovsinventeringar vore fullt betryggande.

I förrådskontrollen borde vidare ingå övervakande av att förrådens verksamhet

saväl i bokförings- och redovisningshänseenden som även beträffande expedieringen

vore ordnad på ändamålsenligt sätt och att, där bestämmelser i sådant avseende vore

utfärdade, dessa bestämmelser noggrant följdes.

Vid förradskontrollens utövande borde det slutligen vara av vikt att göra jämförande

iakttagelser inom förrådstjänsten å de skilda distrikten beträffande förrådseffekters

användning och ändamålsenlighet samt i fråga om praktiska anordningar

vid expedieringen, på det att erforderliga rättelser och lämpliga förbättringar kunde

bliva enhetligt genomförda.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 käft. (Nr 174.) 11

Förråds
förvaltare
-

Förråds
kontroll.

i

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Särskilt tillkallad

sakkunnig

från

den privata

verkstadsindustrien.

Det vore påtagligt, att en förrådskontroll av grundlig innebörd och tillräcklig

omfattning icke kunde utföras genom byråchefens eller underordnads försorg efter tillfälligt

överlämnande av deras regelbundna sysselsättningar i andra händer, utan

måste denna kontroll uppdragas åt en tjänsteman, som icke deltoge i handläggning

av de löpande göromålen å byrån, och som sålunda kunde ägna mera odelad tid åt

kontroll- och granskningsarbetet.

Med hänsyn härtill och då under alla omständigheter förrådskontrollen måste

tillmätas större plats än hittills i förrådsbyråns arbetsplan, syntes det de sakkunniga

erforderligt och lämpligt, att ifrågavarande förrådskontroll jämte ärenden rörande

förrådens bokföring och redovisning anförtroddes åt en i förrådstjänstens skilda grenar

förfaren tjänsteman, vilken med hänsyn till arten av de göromål, som avsåges tillkomma

honom, enligt de sakkunnigas mening lämpligen borde benämnas förrådsinspektör

med sekreterares tjänsteställning och löneförmåner.

I förevarande ämnen har även en särskilt tillkallad sakkunnig

från den privata verkstadsindustrien, nämligen direktören B. O. Ekman

vid aktiebolaget Svenska kullagerfabriken, i en vid betänkandet fogad

promemoria uttalat sig. Denne, vilken i viss utsträckning samarbetat

med de av styrelsen tillkallade sakkunniga, torde genom sin föregående

verksamhet vid statens järnvägar, särskilt i egenskap av distriktschef,

vara väl skickad att utlåta sig i nu föreliggande frågor. Han yttrar

bl. a. följande:

Verkstadsdriften är en från maskinavdelningens övriga åligganden så bestämt

fristående tjänstegren, att dess avskiljande såsom en fullt självständig verksamhet

icke kan vara annat än för densamma synnerligen fördelaktigt. Och det torde ej

vara tvivel underkastat, att eu sådan ändring skulle för maskindirektörerna innebära

en välbehövlig lindring i deras arbetsbörda, på samma gång den skulle bidraga till

att göra dessa tjänstemäns åligganden och intressen mer enhetliga.

Detsamma gäller även förrådstjänsten, om också ej i så hög grad som verkstadsdriften.

Men även den förra är till sin natur så till vida fristående från maskinavdelningens

verksamhet, att densamma ej kan sägas i princip höra mera tillsammans

med denna avdelning än med ban- och trafikavdelningarna. Visserligen berör

måhända en större mängd av förrådets expeditioner maskinavdelningen än de båda

övriga avdelningarna, men om verkstadsdriften avskiljes från maskinavdelningen, blir

skillnaden väsentligt mindre.

Anledningen till att från början förrådstjänsten förlädes under maskinavdelningen

är måhända att söka däri, att man ansåg denna tjänst vara för obetydlig att

intaga en självständig ställning, och man lade den då i händerna på den avdelning,

vars personal ansågs besitta största kompetens att kunna handhava densamma.

Denna utgångspunkt kan ej nu längre försvaras, sedan förrådsverksamheten vuxit

därhän, att värdet av de omhänderhavda materialierna uppgår till omkring 19,000,000

kronor och den årliga anskaffningen till 52,000,000 kronor.

Det är därför enligt min mening fullt befogat att även ställa denna tjänstegren

på en självständig grund.

Sedan lämpligheten av att avskilja verkstadsdriften från maskinavdelningen

blivit klarlagd, framlägga de sakkunniga sitt förslag till organisation av den nya

verkstadsavdelningen.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Även i detta fall finner jag de sakkunniga hava framkommit med ett gott förslag.

De åtta verkstäder, oberäknat den redan nu fristående centralverkstaden i

Örebro, som de sakkunniga hava tänkt sig skola frånskiljas maskinavdelningen, äro

de störa verkstäder, som redan förut hava gällt att vara huvudverkstäder. Deras

anslutning till den självständiga verkstadsavdelningen torde knappast kunna ställas

under diskussion, och lika tydligt är även, att de återstående mindre verkstäderna

böra såsom »driftverkstäder» överlämnas till maskindirektörerna.

I fråga om den myndighet, under vilken huvudverkstäderna skulle

närmast sortera, förordar direktören Ekman, liksom förenämnda sakkunniga,

att de läggas under en central förvaltning, och yttrar härom:

Först därigenom kan en verkligt rationell verkstadsdrift åstadkommas. Det är

endast genom inrättande av en för alla huvudverkstäderna gemensam förvaltning,

som den enhetlighet och koncentrerade sakkunskap kan möjliggöras, utan vilken

varje ändring av det nuvarande tillståndet blir en halvmesyr.

Han fortsätter:

Hur denna centrala ledning skall anordnas, blir nästa fråga.

I likhet med de sakkunniga anser jag lämpligast, att för ändamålet inom järnvägsstyrelsen

inrättas en särskild byrå, vilken skulle hava denna angelägenhet till

sitt uteslutande mål.

Att, såsom framkastats, låta chefen för centralverkstäderna vara högsta myndighet

även över de andra huvudverkstäderna, måste ur många synpunkter vara

olämpligt.

För att frånkomma vad som för mången kanske ter sig som en alltför stor

apparat, skulle man även kunna tänka sig, att man, i stället för inrättande av en

verkstadsbyra inom styrelsen, skulle kunna nöja sig med tillsättande av en särskild

verkstadschef med säte i Stockholm. Enligt min mening vore en sådan åtgärd ej

lämplig. Antingen skulle denna verkstadschef erhålla befogenhet motsvarande en

byråchefs, vilket skulle medföra en lika stor stab av tjänstemän, som kunde krävas

av en verkstadsbyrå, i vilket fall enda skillnaden skulle ligga i benämningarna, under

det att lönen och övriga omkostnader bleve desamma, eller också skulle han endast

bliva en mellanhand mellan verkstäderna och styrelsen, som säkerligen ej kunde

komma ifrån att låta en hel del ärenden behandlas även av sina förut befintliga

organ. Även i detta senare fall skulle efter all sannolikhet den ifrågavarande verkstadschefen

behöva ett stort antal biträden.

Att låta den nuvarande maskinbyrån eller en underavdelning av densamma

sköta den centrala ledningen av huvudverkstäderna torde ej vara lämpligt, emedan

detta viktiga uppdrag då lätt skulle komma att få karaktären av bisak, och skulle

efter all sannolikhet någon besparing av personal ej heller därigenom kunna ernås.

Enda riktiga lösningen på denna fråga synes mig därför vara, att en särskild

byra inrättas inom styrelsen, och att i spetsen för densamma sättes en person med

byråchefs ställning och löneförmåner. Att tänka sig en person i lägre ställning såsom

den gemensamme ledaren av huvudverkstäderna är bestämt oriktigt. Den verksamhet,

han närmast skulle hava ansvaret för, är för statens järnvägar av mycket

stor betydelse. Enorma värden gå, så att säga, genom hans hand, och där, mer än

vid de flesta grenarna av tjänsten, kunna förutseende, erfarenhet och organisationsförmåga

hos ledaren åstadkomma avsevärda ekonomiska besparingar.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Efter genomförandet av en utbrytning av verkstadstjänsten, sådan som den nu

tänkta, skulle denna verksamhet i mångt och mycket få karaktären av ett självständigt

affärsföretag, och det bleve då för en driftig man, som hölle alla trådarna i sin

hand, en tacksam uppgift att ordna denna affär på ett praktiskt och systematiskt sätt.

Men skall detta bliva möjligt, måste den mannen vara en verkligt förstklassig man,

och en sådan kan ej fås och ännu mindre förmås att stanna, med mindre man bereder

honom en självständig ställning och goda lönevillkor.

Den av de sakkunniga föreslagna ordningen för huvudverkstädernas lokala ledning

och skötsel i övrigt anser jag vara lämplig.

De sakkunniga hava utförligt omnämnt de fördelar, som skulle vinnas genom

den föreslagna förändringen.

Den största fördelen synes mig ligga häruti, att verkstadsdriften blir samlad

under en gemensam ledning, varigenom samtliga verkstäder komma att skötas efter

enhetliga principer och enligt en målmedveten plan.

Den rivalitet, som i någon mån medföljer det nuvarande systemet i fråga om

såväl utvidgningar som anskaffande av nya arbetsmaskiner, måste försvinna. Den centrala

ledningen skall bedöma, var och i vilken mån utvidgningar av verkstäder och

verkstadsavdelningar böra ske, och måste även avgöra, var behovet av nya, moderna

arbetsmaskiner, med hänsyn till utvinnandet av största möjliga nyttan för det hela,

helst bör tillgodoses. Då förekommande arbeten kunna av den gemensamma chefen

fördelas på de olika verkstäderna på ett systematiskt sätt och allt efter varje verkstads

speciella kapacitet, kan det t. es. vara ekonomiskt fördelaktigt att anskaffa en

dyrbar arbetsmaskin för ett visst slags arbete, då det under nuvarande förhållanden

icke skulle löna sig. Planmässighet och specialisering bör införas i största möjliga

utsträckning och över hela linjen, och med planmässighet och specialisering följer

alltid ekonomisk vinst.

A andra sidan måste den nye chefen hava klart för sig, att verkstadsdriften

icke är lör statens järnvägar ett mål utan ett medel. Han måste ständigt hava för

ögonen, att hans avdelning endast är en del av det hela, och att hans hela uppgift

är att stödja och underlätta trafiktjänsten. Han bör därför vara mån om att på bästa

sätt tillmötesgå de befogade krav och önskemål, som framkomma från maskindirektörernas

sida, och bör även söka att hos sina underlydande inplanta samma uppfattning.

Endast därigenom kunna de befarade olägenheterna av utbrytningen övervinnas.

Att en sådan organisation som den föreslagna icke kan genomföras utan ökade

administrationskostnader, är tydligt. Jag har med de sakkunniga diskuterat personalfrågan

och lönerna, och finner för min del, att det gjorda förslaget icke går längre,

än vad som för sakens behöriga ordnande är erforderligt.

De sakkunniga hava framlagt ett detaljerat förslag, hur förrådstjänsten skulle

ordnas efter avskiljandet, och jag ber få meddela, att jag till fullo instämmer i detta

förslag.

Det synes mig sålunda lämpligt, att huvudförråden fortfarande komma att tillhöra

distrikten samt utgöra en särskild avdelning under en föreståndare, utrustad

med ökad självständighet och befogenhet. Det tänkta förhållandet mellan denne föreståndare

och distriktschefen ävensom den föreslagna ordningen för hans förhållande

till och samarbete med avdelningsf örestånd ärna synas mig väl avvägda.

Beträffande denne föreståndares tjänsteställning och löneförmåner, anser jag de

sakkunnigas förslag lämpligt och instämmer likaledes i att han skall komma att benämnas

»förrådsintendent».

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

85

Då ju förrådsavdelningen vid statens järnvägar har till uppgift icke blott att

förvara och utlämna de erforderliga förrådseffekterna, utan även att inköpa desamma,

så blir denna avdelning vid statens järnvägar samtidigt dess inköpsavdelning. Det

är då överensstämmande med god ordning, att åt denna avdelning anförtros alla för

järnvägens behov erforderliga upphandlingar, där icke särskilda förhållanden göra det

önskvärt, att inköpet verkställes av annan myndighet.

Mot vad de sakkunniga föreslagit i avseende på personalbehov och avlöningar

har jag icke haft något att erinra.

Jag torde härefter få övergå till de uttalanden, och framställningar,

järnvägsstyrelsen i föreliggande ämnen gjort i sin ifrågavarande skrivelse

av den 20 januari 1917. Styrelsen anför följande:

Då styrelsen har att närmare ingå på de föreliggande spörsmålen rörande frånskiljande

från maskinavdelningen av dels verkstadsdriften och dels förrådstjänsten,

anser sig styrelsen till en början, med hänvisning till den redan inledningsvis antydda

behövligheten av erforderlig minskning av maskindirektörens arbetsområde, här

böra närmare ingå på denna fråga.

Om än, såsom styrelsens i det följande givna utredning i ämnet giver vid

handen, ifrågavarande tvenne tjänstegrenars — verkstadsdriften och förrådstjänsten —

egna natur och uppnådda utveckling redan i och för sig tala för ett särskiljande av

dessa grenar från maskinavdelningens förvaltningsområde, är dock själva upprinnelsen

till att söka förverkliga detta önskemål att finna i styrelsens förut antydda strävan

att lindra maskindirektörernas arbetsbörda och få deras tjänsteområde mera begränsat

och lämpat efter deras huvudsakliga åligganden eller handläggning av ärenden berörande

den egentliga linjetjänsten. Häri ligger även ett tungt vägande skäl för avskiljande

från maskinavdelningen av dessa tjänstegrenar.

Enligt nu gällande bestämmelser har maskindirektören att handlägga i stort

sett följande ärenden:

1) ärenden rörande tillhandahållandet av den för trafikens bedrivande erforderliga

dragkraften;

2) ärenden, som angå anskaffandet, vården och underhållet av den rullande

materielen och de vid elektrisk drift erforderliga kraftöverföringsanläggningarna samt

till distriktet till äventyrs hörande ångfärjor och övriga fartyg;

3) ärenden rörande verkstädernas förvaltning;

4) ärenden rörande underhållet av verkstäder, förrådens byggnader, materialgårdar,

lokomotivstall, vattenstationer, vagnbodar samt gas- och elektricitetsverk;

5) ärenden rörande anskaffandet och vården av de för distriktet erforderliga

f örrådsartiklarna;

6) personalärenden rörande den vid maskindirektörsexpeditionen och maskinavdelningen

i övrigt anställda personalen med vissa härvid gällande undantag.

Såsom sakkunniga i inledningen till sitt betänkande framhållit, tillkommer det

alltså maskindirektören att, efter deltagande inom distriktsförvaltningen i upprättandet

av förslag till plan för tågens gång inom distriktet, beräkna behovet och fördelningen

å olika platser av lokomotiv- och personaluppsättningar till desamma samt att ordna

kol- och vattengivningsförhållandena å lokomotivstationerna.

Vidare har maskindirektören att på ändamålsenligt och ekonomiskt sätt träffa

anstalter ej blott till den rullande materielens vård och skötsel vid densammas användande

utan även till dess underhåll, då den är under reparation. För maskin
-

Järnväga
atyrelaen.

Avrundningen

av maskindirektörens

arbetsområde.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

direktören vid III distriktet tillkommer härjämte uppsikten över ångfärjematerielen

samt för vissa maskindirektörer även reglering av skador å vagnar och presenningar

i utländsk trafik.

Det planmässiga ordnandet av förhållandena inom distriktets verkstäder samt

övervakandet av att arbetet inom desamma bedrives efter rationella och ekonomiska

grunder är en gren av maskindirektörens åligganden, som måste kräva synnerlig omsorg

och taga i anspråk en betydande del av hans arbetstid.

Övervakandet av att de byggnader och anläggningar, som tillhöra maskinavdelningen,

fördelaktigt utnyttjas och hållas i tjänligt skick, ingår även i maskindirektörens

åligganden. Vid utarbetandet av förslag till nya byggnader och anläggningar

för avdelningens behov och särskilt vid utförande av sådant arbete i större omfattning,

såsom beträffande nybyggnad eller större ombyggnad av en verkstadsanläggning,

bliver mängden av förberedande utredningar och åtgärder synnerligen betungande.

Större nybyggnader utföras visserligen i regel av banavdelningen men mindre sådana

ofta av maskinavdelningen, och särskilt är det senare förhållandet med maskinella

anläggningar.

På grund av att distriktets förrådstjänst är i organisatoriskt hänseende förlagd

till maskinavdelningen, ehuru dess verksamhet i ej mindre män berör de övriga avdelningarna,

tillkommer det maskindirektören att övervaka förrådets skötsel, ombesörja

utredningar om och fatta beslut i ett flertal upphandlings- och försäljningsärenden

samt granska till styrelsen ingående årsbehovsuppgifter, tillfälliga rekvisitioner,

redogörelser och rapporter. Detta överinseende över förrådsverksamheten medför

nödvändigheten att behandla spörsmål, till vilkas lösande ett detaljerat studium

av handels- och sjöfartsföreskrifter påfordras. Särskilt gör sig sistnämnda behov

kännbart i samband med mottagningen av stenkol i distriktens importhamnar. Bestyret

härmed samt åtgärderna för bränslets uppläggning och distribuering till linjen

äro särdeles tidskrävande. I synnerhet är detta förhållandet i tider av vagnbrist, då

det måste aktgivas på att fartygen om möjligt icke »komma på överliggedagar».

Sysslandet med flertalet av maskinavdelningens personalärenden i antagnings-,

avlönings-, utbildnings-, befordrings- och bestraffningsfrågor är vidare ett maskindirektörens

åliggande, som, på grund av den synnerliga sorgfällighet detsamma kräver,

tager en väsentlig del av hans arbetstid i anspråk. I huru hög grad detta är fallet,

belyses av det förhållandet, att maskindirektören är skyldig att efter egen iakttagelse

rörande personernas lämplighet besluta om antagande av all extra personal vid maskin

avdelningen.

Därtill har maskindirektören att övervaka avdelningens bokföring, att genomgå

och med godkännande till utbetalning förse dess leverans- och andra utgiftsräkningar

samt att granska bokslutshandlingar.

Åliggande dels att inför distriktschefen eller i distriktsförvaltningen föredraga

vissa av de till maskindirektörens behandling hörande ärendena, dels att deltaga i

distriktsförvaltningens sammanträde även då de föreliggande ärendena icke direkt beröra

maskinavdelningen, samt slutligen skyldigheten att företaga inspektionsresor

å distriktet kräva även eu rikligt tillmätt plats i maskindirektörens tjänsteuppgift.

Styrelsen har i den föreliggande frågan även utgått därifrån, att maskindirektörernas

arbetsbörda numera är så betydande, att avlastning är väl behövlig, för att

de skola kunna ägna sig i erforderlig grad åt trafiktjänsten och det intima samarbetet

med trafikavdelningens motsvarande tjänsteställen för densammas besörjande. Vid

övervägande av på vad sätt dylik avlastning må kunna åstadkommas, har styrelsen

kommit till den uppfattning, att de tjänstegrenar, som kunna ifrågakomma att av
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

87

skilja från maskindirektörernas handläggning, äro verkstadsdriftens ledning och tillsynen

över förrådsväsendet.

Maskindirektörens viktigaste uppgift är utan gensägelse den att i likhet med de

övriga avdelningsföreståndarna ägna sin uppmärksamhet åt linjetjänsten och vidtaga

på honom ankommande åtgärder till dess upprätthållande. Under samverkan särskilt

med föreståndaren för trafikavdelningen skall maskindirektören sålunda i främsta

rummet sörja för att den erforderliga dragkraften och för dess skötsel utbildad och

tjänlig personal finnes att tillgå i välberäknad omfattning. I sitt förhållande till en

talrik underlydande personal har han vid handläggning av den mängd personalärenden,

som komma under hans behandling, att tillse, att såväl tjänstens krav som

personalens berättigade önskemål tillgodoses. Det tillkommer honom tillika att tillse,

att de vid maskinavdelningen för driftens behov i övrigt förefintliga anordningarna

äro träffade på ändamålsenligt och ekonomiskt fördelaktigt sätt. Maskindirektörens

främsta uppgift bör sålunda i korthet sagt omfatta övervakandet av maskinavdelningens

linjetjänst.

Däremot torde de bägge övriga uppgifterna, verkstadsdriftens ledning och tillsyn

över förrådsväsendet, endast kunna ställas i andra rummet.

Den omständigheten, att verkstädernas och förrådens verksamhet faller utom

det egentliga trafikarbetet, gör det också till en svårighet för de med distriktens

administrativa angelägenheter sysselsatta maskindirektörerna att ägna tillräcklig tid

åt och med nödig uppmärksamhet följa de speciella verkstads- och förrådsärendena,

såvida detta ej skall menligt inverka på deras arbete för trafiktjänsten.

Genom verkstadsdriftens och förrådstjänstens avskiljande från maskinavdelningen

skulle alltså till gagn för den krävande linjetjänsten maskindirektören befrias från

handläggning särskilt av de under 3) och 5) här ovan betecknade ärenden.

Härmed finge han mera tid och möjlighet att ägna sig åt sin egentliga huvuduppgift.

Med större möjlighet till ingående och intimt samarbete särskilt med trafikdirektörerna

skulle detta arbete bli än mera fruktbärande, vilket särskilt under så

exceptionella trafikförhållanden, som nu råda, komme att gagneligt inverka på linjetjänsten

och i främsta rummet tågrörelsen. Det torde icke med fog kunna sägas,

att genom utbrytningen av förevarande två utom maskindirektörens arbetsområde

organisatoriskt sett liggande tjänstegrenar hans verksamhetsfält blir väl snävt. Den

ovan gjorda redogörelsen härför vittnar om att huvuduppgifterna fortfarande påvila

honom med bättre möjlighet att utnyttja sina krafter till fullt rationellt skötande av

linjetjänsten och att han efter avskiljande av dessa speciell sakkunskap fordrande

ärenden skulle liksom de övriga avdelningsföreståndarna och särskilt trafikdirektören

erhålla ett mera avrundat arbetsområde.

T erkstadsdriften.

När statsbanorna första gången öppnades för trafik, utgjordes den för sagda

trafik avsedda rullande materielen av endast ett fåtal lokomotiv och vagnar. På

grund härav och då materielen såsom nyanskaffad antogs ej omedelbart kräva några

omfattande underhållsarbeten, hade man ej träffat några särskilda anstalter för tillgodoseende

av dylika arbeten, utan dessa utfördes i de provisoriska skjul, som i och

för banornas anläggning uppförts för skötsel och vård av den för nybyggnadsarbeten

inköpta rullande materielen, eu anordning som desto lättare kunde genomföras, som

ledningen av de under byggnad varande och färdiga banorna på den tiden låg i

en hand.

Historik.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Emellertid ökades efter hand med banornas tillväxt även lokomotiv- och vagnparken,

och den tidpunkt var snart inne, då de omnämnda provisoriska förhållandena

icke längre kunde anses tillfredsställande, utan behovet av att på mera betryggande

sätt omhänderhava trafikmaterielens vård gjorde sig kännbart.

Såsom en följd härav uppstodo de första permanenta verkstadsanläggningarna

vid statsjärnvägarna i Göteborg och Malmö, men allt från den tiden tillämpades vid

statsbanenätets tillväxt den principen, att provisoriska anordningar i regel användes

såsom förelöpare till de permanenta distriktsverkstäderna.

De äldsta för trafik öppnade bandelarnas från varandra avskiljda läge lade den

första grunden till distriktsindelningen, och då varje distrikt ägde att omhänderhava

och underhålla den rullande materiel, som var tilldelad detsamma, så erfordrades vid

varje distrikt en verkstad, som efter tillkomsten så småningom utvecklades till

huvudverkstad för respektive distrikt, där alla viktigare och större reparationsarbeten

utfördes, under det att, i den mån järnbanenätet utvidgades, mindre verkstäder anlades

på lämpliga platser för att snabbt kunna avhjälpa mindre bristfälligheter å materielen.

Dessa senare benämnas numera driftverkstäder. Även tillkommo under årens

lopp genom inköp av privatbanor en del verkstadsanläggningar, som i regel äro att

betrakta såsom driftverkstäder.

Tanken på anläggandet av eu centralverkstad, i vilken större reparationsarbeten

för samtliga statsbanedistrikt skulle utföras, uppstod redan i början av 1880-talet,

när statsbanorna nått ända upp till Jämtland och den å de nordliga linjerna använda

materielen måste sändas till de söderut belägna verkstäderna för undergående av

reparation. Emellertid visade sig de gamla verkstädernas kapacitet ännu en tid

framåt fullt tillräcklig för den i Norrland använda materielen, och frågan om centralverkstäder

tick därför tills vidare ligga nere. En väsentlig ändring i förhållandena

inträdde emellertid genom inköpet år 1891 av Gällivare-banan och år 1896 av Västkustbanan,

genom vilka båda köp en betydlig ökning av statsbanornas rullande

materiel på en gång ägde rum. Då ytterligare tillökningar i densamma förestodo

genom de av riksdagen år 1897 och 1898 fattade besluten om anläggande av statsbanor

mellan Örebro och Krylbo samt från Gällivare över Kiruna till riksgränsen mot

Norge, fann sig järnvägsstyrelsen föranlåten att ånyo bringa frågan om anläggandet

av en centralverkstad på tal. I skrivelse den 21 november 1898 framhöll järnvägsstyrelsen

behovet och fördelarna av en centralverkstad för reparation av lokomotiv och

hemställde, att Kungl. Maj:t hos riksdagen ville äska ett anslag av 500,000 kronor

till uppförande av en sådan. Såsom plats för denna anläggning föreslog järnvägsstyrelsen

Örebro, som erbjöd synnerligen stora fördelar i såväl trafiktekniskt som

ekonomiskt och militäriskt avseende. Staten ägde alldeles invid staden ett för en

stor verkstadsanläggning särskilt lämpligt område å kronolägenheten Alnängarna,

vilken lägenhets överlåtande på statens järnvägar i detta sammanhang föreslogs.

Kungl. Maj:ts framställning i ämnet bifölls ock av 1899 års riksdag.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 december 1901 hemställde järnvägsstyrelsen

att, då efter centralverkstadens färdigblivande under loppet av år 1902 arbetena där

skulle få en allt mer och mer ökad omfattning och då i sammanhang därmed ansvaret

såsom teknisk ledare och ekonomisk föreståndare icke rimligtvis kunde påläggas

den i Stockholm stationerade maskindirektören, denne tjänsteman måtte från

och med ingången av år 1902 befrias från det honom jämlikt gällande instruktion

givna åliggandet att vara högsta ledare för distriktets verkstäder, i vad det anginge

centralverkstaden, och att högsta ledningen av denna verkstad i stället måtte utan

hinder av instruktionens föreskrift tills vidare överflyttas till den i Örebro statio
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

89

lierade maskiningenjören, och gav Kungl. Maj:t den 24 därpå följande januari sitt

bifall till denna framställning. Härmed var början gjord till centralverkstadens särställning

i administrativt hänseende och fullföljdes denna genom distriktsförvaltningens

vid I distriktet förslag till järnvägsstyrelsen den 22 februari 1902, däri

bland annat hemställdes, att förutnämnda maskiningenjör, som dittills jämväl handhade

de med linjetjänsten å 3:dje maskinsektionen förenade göromålen, måtte befrias

från dessa för att helt och odelat kunna ägna sig åt centralverkstadens skötsel.

Med bifall härtill utfärdade järnvägsstyrelsen den 2 maj 1902 instruktion för sagda

maskiningenjör att i egenskap av verkstadschef omhänderhava centralverkstadens

förvaltning.

Sedan järnvägsstyrelsen hos Kungl. Maj:t framhållit nödvändigheten av att

sagda befattningshavare jämnställdes med maskindirektörerna å distrikten cch sedan

1903 års riksdag bifallit en av Kungl. Maj:t gjord proposition i ämnet, äger ifrågavarande

befattningsinnehavare från och med år 1904 maskindirektörs tjänstegrad och

har i stort sett motsvarande befogenhet som den, som tillkommer distriktsförvaltning.

De arbeten, som skulle utföras vid verkstäderna, avsågo till en början huvudsakligen

underhåll av rullande materielen, men snart blevo verkstäderna anlitade

även för andra reparationsarbeten, nämligen för reparation av vagnspresenningar,

lyktor och lampor, kaminer och spisar, brandredskap m. m. ej blott för tågtjänsten

utan jämväl för bevakningen och stationstjänsten.

Ehuru verkstädernas huvudsyfte alltså är att underhålla de för järnvägsdriften

erforderliga tekniska hjälpmedlen, har det med de resurser, som stå dem till buds, visat

sig ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt, att åtskilliga för järnvägsdriften erforderliga

föremål även nytillverkas, då tillfälle därtill gives. Sådana föremål utgöras huvudsakligen

av reservdelar till lokomotiv och vagnar, ångpannor för lokomotiv, ångfinkor

och vattenstationer, vattencisterner för de sistnämnda, vändskivor, järnkonstruktioner

av olika slag, spårväxlar och spårväxelkorsningar, allt behövligt metallgjutgods, delvis

järngjutgods (från gjuteriet i Boden), specialvagnar och skjutbord för verkstädernas

behov, vagn- och plattformspresenningar, bleckslagerigods, såsom lyktor, lampor av

alla slag, smörjkannor, bleckburkar, vattenhinkar, kokshinkar m. m.

Av det anförda framgår, huru omfattande verkstadsdriften för närvarande är

och vilken mångfald yrken densamma inbegriper. Närmare angivet sysselsätter den

följande grupper av arbetare: filare och lokomotivuppsättare jämte hantlangare, filare

och vagnuppsättare jämte hantlangare, maskinarbetare, såsom svarvare, hyvlare,

borrare, fräsare m. fl., smeder jämte hantlangare, plåtslagare jämte hantlangare,

kopparslagare, järn- och metallgjutare, snickare och timmermän, bleckslagare, segelsömmare,

målare, glasmästare, tapetserare och sadelmakare, maskinister och eldare

samt tvätterskor.

Den tekniska affärsverksamhet, som statsbanorna bedriva, måste givetvis ordnas

så, att avkastningen å kapitalet blir tillfredsssällande, och då verkstadsdriften utgör

en så högst väsentlig faktor i denna verksamhet, följer härav med nödvändighet,

att densamma måste ordnas på det mest rationella sätt.

Detta mål har man sökt nå genom vidtagande av en del åtgärder av olika

slag. Sålunda hava verkstäderna moderniserats genom anskaffning av snabbarbetande

och i övrigt förstklassiga och ändamålsenliga arbetsmaskiner samt genom införande

av rationella anordningar för drift och belysning m. m. Vidare har man ständigt

strävat mot att höja arbetarnas prestationer, och hava för sådant ändamål rationella

metoder i arbetet i görligaste mån tillämpats, varjämte betingsarbete införts

resp. rationaliserats.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 höft. (Nr 174.)

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

I och med centralverkstadens tillkomst år 1901 togs första steget till en centralisering

av verkstadsarbetet vid statens järnvägar och har sedan dess denna centralisering

fullföljts i så stor utsträckning som möjligt. De principer, som härvid

följts, hava avsett att till centralverkstaden förlägga alla större och mera vidlyftiga

reparationsarbeten samt nytillverkningar och vidare i den mån, som behov av ökat

utrymme för underhållsarbetet å den rullande materielen uppstår i de gamla verkstäderna,

bereda detta utrymme genom att till centralverkstaden överföra de arbeten,

som i första hand kunna centraliseras. Så överflyttades till Örebro år 1904 segelsömmare-

och bleckslageriverkstäderna från Malmö och år 1909 den s. k. telegrafverkstaden

från Liljeholmen, vilken verkstad sedan utvecklats att omfatta underhåll

och förändring å alla statens järnvägars elektriska motorer, generatorer, båglampor

och dylikt. Styrelsen har även genom nedläggning av statens järnvägars reparationsverkstad

vid Motala verkstad och denna verkstads personals överflyttning dels

till Örebro och dels till Liljeholmen sökt sammanföra verkstadsarbetet i den mån

detta varit lämpligt.

Ett uppslag till vidare centralisering gjordes av överrevisorerna vid statens

järnvägar i deras underdåniga berättelse för år 1909, i det de framhöllo, att med

den stora omfattning, som verkstadsdriften vid statens järnvägar erhållit, det syntes

dem, som om det vore lämpligt att förena åtminstone de större verkstäderna under

en gemensam ledning, varigenom skulle vinnas såväl en fullt planmässig arbetsfördelning

mellan de olika verkstäderna som en mera effektiv kontroll över varje särskild

verkstads ekonomiska skötsel.

* Styrelsen uttalade i sitt utlåtande den 19 januari 1911 över överrevisorernas

sagda berättelse, att styrelsen ansåge överrevisorernas berörda förslag om ytterligare

centralisering för det dåvarande ej vara praktiskt. Ihågkommas måste nämligen,

att statens järnvägars verkstäder i främsta rummet vore avsedda och inrättade för

den rullande materielens underhåll, och att, då detta underhållsarbete folie sönder i

större eller mindre revisioner och reparationer, av vilka en del utfördes i lokomotivstallarna

och en del i verkstäderna, ledningen av detta arbete ovillkorligen borde

ligga i resp. maskindirektörs hand. Ett genomförande av överrevisorernas förslag

skulle i många fall medföra personalökning och dyrbarare administration. Detta

torde bäst belysas av exempelvis förhållandena vid Bollnäs verkstad, som med en

personal av 188 arbetare måste räknas till de större. Denna verkstad stode under

befäl av eu maskiningenjör av 2:a klass, som samtidigt utövade linjebefäl å ll:te och

12:te maskinsektionerna. Om denna verkstad skulle ställas under exempelvis maskindirektörens

vid centralverkstaden ledning, läge det i öppen dag, att för utövandet

av sektionsbefälet å nyssnämnda maskinsektioner ett högre maskinbefäl i allt fall

därstädes behövdes. Den planmässiga arbetsfördelningen och effektiva kontroll över

verkstädernas ekonomiska skötsel, som överrevisorerna åsyftade, fanns enligt styrelsens

mening för det dåvarande i minst lika hög grad, som förhållandet skulle

bliva med den av överrevisorerna föreslagna ytterligare centralisering av verkstadsarbetet.

Styrelsen fann sig därför ej kunna biträda ifrågavarande förslag, utan ansåg

styrelsen riktigast att fortsätta på den inslagna vägen att låta utföra de stora reparationsarbetena

och ombyggnader av den rullande materielen samt nytillverkningen vid

centralverkstaden och de löpande årsreparationerna och revisionerna vid distriktsverkstäderna.

Det vore desto viktigare, att dessa senare arbeten ställdes direkt under

maskindirektörerna, som dessa måste hava i sin hand att bestämma, i vilken ordningsföljd

och huru omfattande desamma skulle ske för att anpassa sig efter å ena sidan

verkstädernas behov av arbete och å andra sidan trafikens växlande behov av materiel.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Beträffande nuvarande verkstäders omfattning må här angivas, att — förutom

centralverkstaden i Örebro med 838 arbetare — äga statens järnvägar för närvarande

12 större eller medelstora verkstadsanläggningar, belägna å nedannämnda platser och

under år 1915 sysselsättande i medeltal följande antal arbetare:

Liljeholmen .....................

Tomteboda ......................

Örebro (äldre verkstaden)

Linköping.........................

Göteborg...........................

Kristinehamn ...................

Malmö...............................

Östersund.........................

Bollnäs ............................

Notviken............................

Boden ...............................

Luleå ...............................

Kiruna ............................

311 arbetare

118 »

47 »

19 »

442 »

71 »

535 >

161 »

145 »

162 »

150 »

24 »

40 »

Av de uppräknade verkstäderna intaga de i Liljeholmen, Tomteboda (bägge

under gemensam ledning), Göteborg, Malmö, Östersund, Bollnäs, Notviken och Boden

med hänsyn såväl till arbetarestammens storlek som till utrustningens fullständighet

och därav följande arbetskapacitet en bestämd särställning och kunna alltså, såsom

de sakkunnige uttalat, benämnas huvudverkstäder.

Vad beträffar verkstäderna i Örebro (äldre verkstaden), Linköping och Luleå,

vilkas arbetarantal är jämförelsevis ringa, hava desamma i verkstadshänseende en

underordnad betydelse och äro mera att likställa med driftverkstäder. Samma förhållande

kan även sägas gälla beträffande verkstaden i Kristinehamn, vilken tidigare

varit distrikts verkstad för dåvarande IV distriktet men numera efter distriktets uppgång

i II distriktet upphört att vara av betydenhet.

Vad den i Kiruna befintliga verkstaden beträffar är denna för närvarande disponerad

för reparation av den till riksgränsbanan hörande elektriska materielen och

är den enda å distriktet förefintliga verkstaden för sådant arbetes utförande. Tills

vidare torde även denna böra hänföras till driftverkstäderna.

Driftverkstäderna utgöras av mindre verkstäder, av vilka vissa, anordnade vid

de större lokomotivstationerna i lokomotivstallar eller i anslutning till dessa uppförda

byggHader, äro avsedda för utförande av de efter bestämda tidsperioder återkommande

revisionerna av lokomotiven ävensom för verkställande av mindre reparationer å desamma.

För mindre reparationer av vagnar, särskilt godsvagnar, äro dessutom å en

del större bangårdar antingen anordnade mindre driftverkstäder eller ock äro spår

reserverade för uppställning av vagnar under reparation. I driftverkstäderna sysselsättas

sammanlagt omkring 270 man. Dessa äro dels ordinarie och extra ordinarie

tjänstemän, lokomotiv- och vagnreparatörer, dels verkstadsarbetare med samma anställningsvillkor

som verkstadsarbetarna vid huvudverkstäderna. Närmaste befäl över

driftverkstäderna utövas i regel av respektive lokomotivstationsföreståndare. I eu del

av dessa verkstäder finnas dessutom såsom underbefäl anställda verkstadsmästare eller

verkstadsförmän. I Kiruna, där revision och reparation av materiel för den elektriska

driften handhaves, utövas befälet av elektroingenjören. Ledningen av driftverkstäderna

utövas av respektive maskinsektionsföreståndare såsom närmast ansvarig för rullande

materielen i tjänst å sektionen. I planen för statsbanornas behov av nya anlägg
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Yerkstadedriftens

ytterligare

centralisering.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

ningar ingår ytterligare utveckling av driftverkstäderna å åtskilliga platser. Börande

verkstadsdriftens utveckling sedan år 1911, då styrelsen för det dåvarande ställde

sig avvisande mot förslaget rörande centralisering å ifrågavarande område, må slutligen

lämnas följande översikt över de ekonomiska värden, som komma att röna inflytande

av den föreslagna utvidgade centraliseringen.

Huvudverkstäderna.

Underhållsarbeten

å rullande Tillverkningar. Övriga arbeten. Summa,

materiel.

Kronor. Kronor. Kronor. Kronor.

År 1911................................. 3,900,000 1,700,000 600,000 6,200,000

» 1912................................. 4,500,000 2,300,000 600,000 7,400,000

> 1913................................ 4,900,000 2,900,000 600,000 8,400,000

» 1914................................ 5,400,000 3,300,000 600,000 9,300,000

» 1915................................. 5,200,000 3,200,000 900,000 9,300,000

Styrelsen ingår härefter på närmare redogörelse för spörsmålet om ytterligare

centralisering av verkstadsdriften.

Härvid har styrelsen utgått från den förutsättning, att man i första hand har

att tillse, att icke genom den ifrågasatta reformen göres ett avsteg från nu gällande

i inledningen angivna huvudgrunder för statsbanornas organisation.

Förhållandet är emellertid, att förslaget rörande verkstadsdriftens ytterligare

centralisering långt ifrån att bryta mot bestående grundläggande organisationsnormer

i stället nära ansluter sig till desamma och att man endast har att bygga vidare på

det beståendes grund. Gällande instruktion för järnvägsstyrelsen med distriktsförvaltningarna,

utarbetad efter de grundlinjer, som vid 1907 års riksdag föreslogos för statsbaneförvaltningens

organisation, inrymmer redan åt centralverkstaden i Örebro en

särställning i organisationen och gäller det alltså blott att utröna, huruvida förhållandena

kräva vidare utveckling därav eller såsom föreslagits en liknande centralisering

av de mera betydande verkstäderna eller huvudverkstäderna.

På grund av styrelsens egen erfarenhet och med stöd av den i ärendet verkställda

utredningen framstår det såsom en nödvändig följd av den utveckling, verkstadsdriften

numera uppnått, att den ifrågasatta utbrytningen från maskinavdelningen

i större skala bör komma till stånd. Från år 1911, då tiden ännu ej ansågs mogen

för förverkligandet av överrevisorernas då uttalade önskemål i frågan, hava förhållandena

hastigt utvecklat sig och att nu vidare uppskjuta frågans lösning i antydd

riktning synes i betraktande av den alltjämt fortgående hastiga utvecklingen på detta

område icke kunna ske utan att med största sannolikhet fördröjandet komme att

verka hämmande å såväl förvaltningen av den egentliga driftstjänsten som ledningen

av verkstäderna.

Vid nyssnämnda tidpunkt anfördes, att ett sammanförande av de större verkstäderna

icke vore åtminstone för det dåvarande praktiskt genomförbart eller ekonomiskt

fördelaktigt. Sedan nämnda tidpunkt hava emellertid, såsom utredningen ger

vid handen, förhållandena väsentligt förändrats. Anläggandet av driftverkstäder

fortgår efter en för några år sedan uppgjord plan, och dessa verkstäder, som fortfarande

skola sortera under maskindirektören, möjliggöra ett tillgodoseende av lokomotivparkens

löpande underhåll och revision. Vid huvudverkstäderna komme därför

i fråga om lokomotiv endast att utföras större reparationsarbeten, och beträffande

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

93

visst sådant arbetes färdigställande på särskilt kort tid torde överenskommelse kunna

träffas utan vidare svårighet, enär i regeln verkstäderna torde komma att reparera

lokomotiv endast från ett och samma distrikt. Beträffande personalökningen så blir

denna obetydlig med den organisation, styrelse*!! har tänkt sig. Yad som exempelvis

år 1911 ifråga om särskilt verkstaden i Bollnäs anfördes såsom stöd för ett uppskjutande

tills vidare av frågan, torde under nuvarande förhållanden i stället utgöra

ett motbevis, i det att erfarenheten givit vid handen, att den i Bollnäs placerade

maskiningenjören icke rimligen kan med den arbetsbörda, honom påvilar, ägna nödig

uppmärksamhet åt samtidigt såväl linjetjänsten som honom ävenledes underlydande

verkstad stj änsten.

Särskilt de senare årens enorma trafikstegring har bjärt belyst nödvändigheten

av reformen i fråga och, efter allt att döma, kan någon sådan omfattande nedgång

i trafikrörelsen ej vara att förvänta, att, därest densamma vidtages, det skulle förefinnas

anledning senare återgå till de nuvarande förhållandena. Även under eventuellt

inträdande mera normala trafikförhållanden bör, enligt vad förebragta utredningar

ge vid handen, en i den antydda riktningen utförd reform äga bestånd.

Såsom redan berörts, har under den senaste femårsperioden väsentlig ökning

ägt rum av huvudverkstädernas verksamhet, i det år 1911 underhållsarbeten å rullande

materiel representerade ett värde av 3,900,000 kronor, tillverkningar ett värde av

1,700,000 kronor och övriga arbeten ett värde av 600,000 kronor, medan motsvarande

tal för år 1915, som ej kan anses i särskild mån i detta avseende utgöra ett undantagsår,

utgjorde respektive 5,200,000, 3,200,000 och 900,000 kronor.

Det förtjänar här också anföras, hur storleken och värdet av den rullande

materiel, vilkens underhåll skall utföras i verkstäderna, mycket snabbt stigit. Anskaffningskostnaden

för den rullande materielen utgjorde vid slutet av år

1911 .................

1912 ...............

1913 .................

1914 .................

1915 ................

1916 .................

kronor 143,180,811

» 146,452,294

» 150,319,592

» 153,686,527

» 161,493,841

» 167,271,300

och beräknas komma att bliva vid slutet av år

1917.....

........................ kronor

176,817,000

1918......

........................ »

188,920,000

1919.....

201,023,000

1920......

........................ »

213,126,000

1921......

........................ »

225,229,000

1922......

...... ................. »

237,332,000

1923......

........................ »

246,722,000

1924......

........................ »

256,111,000

1925......

........................ »

265,501,000

1926......

..... .................. Tf

274,891,000

Då här gäller så betydande värden, ligger det tydligen all vikt uppå, att ledningen

av dessa arbeten utövas under organisationsformer, som kunna möjliggöra

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

det bästa möjliga tekniska och ekonomiska resultat av denna gren av statsbaneförvaltningen.

Under utredningen har framhållits, att chefen för centralverkstaden eller den

viktigaste och största av huvudverkstäderna borde med sin rika erfarenhet synas väl

skickad stå i spetsen för denna ledning, men samtidigt har påpekats svårigheten för

honom att samtidigt med utövandet av chefskapet för centralverkstaden överskåda samtliga

verkstäders tillstånd och behov. För sin del har styrelsen av utredningen bibragts

den uppfattningen, att förevarande fråga lämpligen bör lösas sålunda, att ledningen

över samtliga huvudverkstäder lämnas åt en särskild chef med distriktschefs tjänsteställning

och avlöningsförmåner, benämnd distriktschefen för huvudverkstäderna, med

placering å samma ort, där den största huvudverkstaden, centralverkstaden, är för

lagd eller alltså i Örebro.

Här å den största reparations- och tillverkningsverkstaden vore denna chef så

att säga i sin rätta miljö, ägde utan vidare omgång [tillgång till erforderliga biträden

inom facket, kunde omedelbart å sin tjänstgöringsplats följa utvecklingen av

statens järnvägars förnämsta verkstad samtidigt som han genom sina inspektionsresor

till övriga verkstäder erhölle jämförelsesynpunkter för rätt handhavan de av sin ansvarsfulla

uppgift. Genom chefens placering i Örebro möjliggjordes också lämpligt ställföreträdarskap

för honom, i det självfallet vid förfall för honom föreståndaren för

centralverkstaden skulle såsom ställföreträdare därstädes inträda. I instruktion och

arbetsordning skulle införas bestämmelser med närmare angivande av de grunder,

varefter samarbete mellan distriktschefen för huvudverkstäderna och hans ställföreträdare

skulle ordnas.

Mot den föreslagna anordningen kunde ej med fog invändas, att den direkta

sakkunskapen ej skulle erhålla speciell målsman inom styrelsen, då givetvis vid förefallande

behov chefen för huvudverkstäderna borde efter kallelse med stöd av §§

13 och 54 i gällande nådiga instruktion infinna sig i styrelsen, då där förekomma

till behandling huvudverkstäderna berörande större frågor eller ärenden av särskild

principiell betydelse eller av större ekonomisk innebörd. Det samarbete mellan honom

och byråchefen för maskinbyrån, som vid dylika sammanträden självfallet måste

uppstå, kan givetvis anordnas efter vissa för vinnande av ett gott resultat betryggande

normer. I övrigt har redan under centralverkstadens bestånd erfarenheten bekräftat,

att det erforderliga samarbetet mellan styrelsen och ledningen för denna verkstad

varit tillfredsställande, ändamålsenligt och gott samt icke i nämnvärd mån lidande av

verkstadens belägenhet utom huvudstaden. Enahanda kan därför med trygghet förutsättas

komma att bliva fallet även beträffande det blivande samarbetet med den

nya distriktschefen för huvudverkstäderna. Med hänsyn till de betydande fördelar,

styrelsen finner vara förenade med chefens placering å samma ort, där centralverkstaden

är förlagd, kan styrelsen ej biträda förslaget om vare sig hans placering i

sådan egenskap i huvudstaden eller förslaget om centralledningens inrangerande i

nuvarande byråsystem inom styrelsen.

Något liknande finnes i nuvarande organisation blott beträffande statens järnvägsbyggnader,

i det att den centrala ledningen av dessa byggnader är förlagd i

Stockholm inom styrelsen med överingenjören och chefen för dessa byggnader såsom

föreståndare för byggnadsbyrån. I anslutning härtill skulle kunna tänkas en liknande

anordning beträffande verkstädernas centraliserande, men på de av styrelsen anförda

skäl synes dock frågan böra och kunna bäst lösas genom anordnandet av verkstadsledningen

såsom ett distrikt med en föreståndare i distriktschefs befogenhet och

tjänsteställning.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Genom att såsom ovan berörts ställa den nya föreslagna distriktschefen såsom

högsta ledare av alla huvudverkstäder skulle vinnas det redan år 1910 av överrevisorerna

uttalade önskemålet om dessa verkstäders subordinerande under en ledning.

Härigenom skulle, såsom i utredningen närmare påvisas, erhållas ett speciellt

organ med uppgift att ordna och övervaka verkstadsdriften, så att vid densammas

utövande enhetliga principer bliva tillämpade. Visserligen äro i sådan riktning särskilda

anordningar redan nu träffade, i det att verlcstadsföreståndarna i regel årligen

sammankallas för överläggningar i ämnen, som beröra verkstadsdriften, dess utveckling

och planmässiga fortgång, därvid dock, då de ej äro utrustade med tillräcklig befogenhet

i de flesta frågor, de förekommande ärendena måste underställas maskindirektörens

avgörande. Det erfordras emellertid, att de vid dessa sammanträden framförda

erinringarna och önskemålen tagas under vidare prövning och bearbetning av

myndighet, som är i tillfälle att odelat ägna sig åt verkstadsangelägenheterna och i

dessa angelägenheter fatta beslut.

Såsom i utredningen närmare påvisats, kommer genom reformen verkstadsdriften

att skötas efter bestämd plan, utvidgandet av verkstäder samt anskaffandet av nya

arbetsmaskiner ske med hänsyn till behovet inom hela statsbanenätet samt planmässighet

och specialisering, i den mån sådan är möjlig, införas vid dessa huvudverkstäder.

Därigenom kunde ock utan tvivel vinnas ett hastigare införande av förenklade

och billigare arbetsmetoder samt i viss mån av specialisering de skilda verkstäderna

emellan.

Styrelsens förslag i frågan eller att den nya verkstadsledningens chef bör tilldelas

distriktschefs tjänsteställning och avlöningsförmåner för att till befattningen

ifråga kunna påräkna den lämpligaste och mest kvalificerade personen står ock i

bättre överensstämmelse med grunderna för nu gällande löneskala än de sakkunnigas

med ett föreslaget tilläggsarvode för den nye chefen. Det finnes i övrigt ej något

skäl att avlöna en byråchef för verkstadsbyrån högre än andra byråchefer med var

sina ytterst viktiga förvaltningsgrenar under sig.

Mot genomförande av den av styrelsen sålunda föreslagna förändringen på förevarande

område torde på förut anförda skäl icke med fog kunna erinras, att med

densamma under nuvarande förhållanden skäligen bör anstå.

Reformen bör ej heller ställas i samband med en på sina håll ifrågasatt total

omvälvning av nuvarande grunder för organisationen. Utan föregående varsel om

vad som komma skulle har man ju med de medel, den gällande organisationen giver

vid handen, kunnat på ett i stort sett tillfredsställande sätt besörja ett trafikarbete

av för ett par år sedan oanade mått. Detta trafikarbetets ökning belyses bland annat

av stegringen av bruttoinkomsterna, vilka utgjorde år 1914 93,288,795 kronor, år

1915 118,114,330 kronor och beräknas under år 1916 uppgå till omkring 150,000,000

kronor. För samma år utgjorde antalet tonkilometer avgiftspliktigt gods respektive

1,917 miljoner, 2,755 miljoner och för år 1916, approximativt beräknat, 3,500 miljoner.

En organisation, vilken, enligt vad av det anförda framgår, besitter en dylik anpassningsförmåga,

kan icke å priori betecknas såsom mindre lämplig. För den ifrågasatta

totala omvälvningen av bestående grunder för organisationen saknas i övrigt

några riktlinjer och verkningarna av en dylik omvälvning torde man hava svårt att

nu överblicka.

I fråga om de befarade olägenheter, som kunde förväntas uppkomma genom

verkstädernas frånskiljande från maskinavdelningen, instämmer styrelsen med de sakkunniga,

att dessa icke svara emot de fördelar, som därav skulle uppstå. Särskilt

vill styrelsen betona att genom närmare föreskrifter för samarbete mellan verkstads
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

ledningen och distriktsbefälet torde kunna undvikas den befarade olägenheten av maskinavdelningens

saknad av bestämmanderätt i särskilt trängande fall. Vad som i

ett grannland härutinnan med fördel praktiserats, torde även här kunna genom lämpligt

samarbete komma till gagnelig tillämpning. Även den befarade olägenheten i

avseende å rekryteringen av lokomotivpersonal torde på av de sakkunniga föreslaget

sätt kunna undanröjas.

I detta samband tillåter sig styrelsen erinra därom, att även den av Kungl.

Maj:t tillsatta revisionskommittén i sitt den 1 december 1915 avgivna betänkande

uttalat sig i förevarande ämne vid behandling av frågan om verkstadsbokföringens

vid statens järnvägar lämpliga anordnande. Kommitterade framhålla, att någon fullt

effektiv inspicierande kontroll ifråga om verkstadsdriften näppeligen syntes gå att

tillfredsställande organisera med mindre verkstadsdriften centraliserades. Denna

drift ägde nu en sådan omfattning och vore en så speciell förvaltningsgren, att detta

vore till fullo motiverat. Den fordrade jämväl hos ledningen en alldeles särskild

specialiserad fackutbildning. Med de stora värden, som kunde tillvaratagas genom

rationell skötsel, planmässig arbetsfördelning och effektiv kontroll, skulle inrättandet

av en kraftigare central ledning tvivelsutan vara en lönande affär.

I detta uttalande finner styrelsen ett stöd för sin uppfattning om erforderligheten

av en dylik centralisering, om än styrelsen på ovan anförda skäl anser frågan

böra lösas i en något olika organisationsform än den kommitterade tänkt sig eller,

såsom av deras yttrande framgår, genom en särskild avdelning i styrelsen vare sig

självständig eller som en gren av maskinbyrån.

Såsom biträde åt distriktschefen för huvudverkstäderna å hans expedition finner

styrelsen det böra anställas en maskiningenjör av l:a klass d. v. s. en tjänsteman i

samma tjänsteställning, som den styrelsen ämnar föreslå för föreståndarna för de olika

huvudverkstäderna med undantag för centralverkstaden.

Åt denna tjänstehavare bör anförtros att i vissa frågor vara föredragande inför

verkstads dis trikts ch ef en.

De huvudverkstäder, som skulle avskiljas från maskinavdelningen och inrangeras

under den centrala verkstadsledningen, utgöras enligt vad av det förestående

redan framgår av följande: _ „

Örebro (centralverkstaden), Liljeholmen, Tomteboda, Göteborg, Malmö, Östersund, Bollnäs,

Notviken, Boden.

Vidkommande centralverkstaden i Örebro framgår av det redan anförda, vilken

ställning denna den förnämsta huvudverkstaden skulle intaga i den nya organisationen.

I likhet med övriga huvudverkstäder bör densamma med sin föreståndare subordinera

under distriktschefen för huvudverkstäderna, men med hänsyn till sin storlek

och skiftande arbetsområde förestås av en tjänsteman i högre tjänsteställning än föreståndarna

för de övriga huvudverkstäderna eller såsom under nuvarande förhållanden

en tjänstehavare i maskindirektörs tjänsteställning och avlöningsvillkor. Härför talar

ock den omständigheten, att, såsom ovan berörts, denne föreståndare skulle utöva

ställföreträdarskap för verkstadsdistriktschefen.

Beträffande övriga ovan angivna verkstäder så är dessas ledning under distriktens

maskindirektörer för närvarande ordnad på följande sätt:

Liljeholmen och Tomteboda, en maskiningenjör av 2:a klass och 2 maskininspektorer,

Göteborg, en maskiningenjör av 2:a klass och 2 maskininspektorer,

Malmö, en maskiningenjör av 2:a klass och 2 maskininspektorer,

Östersund, Bollnäs, Notviken och Boden, vid varje verkstad en maskininspektor.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

97

Dessutom finnas vid de olika verkstäderna underingenjörer såsom biträden åt

föreståndarna.

Tydligt är, att den föreslagna reformen kommer att medföra för verkstadsföreståndarna

avsevärt ökat ansvar och därmed följande befogenhet. Under distriktschefen

för verkstäderna måste en hel del frågor rörande en var verkstads ledning

och skötsel, som för närvarande avgöras av maskindirektören, överflyttas till verkstadsföreståndarna,

varjämte dessa givetvis skulle hava att bereda åtskilliga frågor

för underställning till verkstadsdistriktschefen. En följd härav blir, att vissa verkstadsföreståndare

böra erhålla högre tjänsteställning än den, de för närvarande innehava.

Styrelsen har tänkt sig verkstadsledningen ordnad på följande sätt:

Nuvarande verkstadsorgani- Förslag till ändrad verkstads
sation.

organisation.

Verkstad.

Föreståndare.

Verkstad.

Föreståndare.

I trafikdistriktet.

Liljeholmen ...............j

1 maskiningenjör av

Liljeholmen ...............]

1 maskiningenjör av

Tomteboda..................(

2:a klass.

Tomteboda..................|

l:a klass.

II trafikdistriktet.

Göteborg ....................

D:o

Göteborg .....................

D:o

i III trafikdistriktet.

Malmö ........................

D:o

Malmö ........................

D:o

IV trafikdistriktet.

Östersund.....................

1 maskininspektor.

1 maskininspektor*)

Östersund ..................

under närmaste be-

Bollnäs .....................

fäl av maskinin- genjören av . 2:a

klass i linjetjänst

vid 11 och 12 ma- skinsektionen.

Bollnäs .....................

D:o

V trafikdistriktet.

Boden ........................

1 maskininspektor.

Boden........................1

D: 0

Notviken .....................

D:o

Notviken.....................j

*) Befattningen disponeras f. n. av V distriktet (Kiruna), men är avsedd att snarast möjligt återföras

till IV distriktet (Bollnäs). Maskininspektorsbefattningen upprätthålles under tiden av en underingenjör.

Genom den föreslagna ändrade verkstadsorganisationen åstadkommes ett enhetligt

system i verkstadsledningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917: 1 samt. 148 höft. (Nr 174.)

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Förr&detjänstens

innebörd

och utveckling.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Vid tillkomsten av fem maskiningenjörsbefattningar av l:a klass kunna tre

maskiningenjörsbefattningar av 2:a klass indragas, nämligen för Liljeholmen och

Tomteboda samt för Göteborg och Malmö.

Likaledes skulle beträffande maskininspektorsbefattningar i och med förslaget

ifrågakomma till indragning två dylika befattningar, nämligen för Östersund och för

Not viken.

Den ena av dessa befattningar är dock erforderlig för centralverkstaden i Örebro

på grund av den alltjämt fortgående utvidgningen av densamma och närmast avsedd

för plåtslageriverkstaden och för den nya spårväxelverkstaden, till vilken riksdagen

beviljat medel och vilken för närvarande är under anläggning. Ledningen av

plåtslagarverkstaden är för närvarande anförtrodd samma maskininspektor, som förestår

lokomotivreparationsverkstaden, men en uppdelning blir nödvändig efter tillkomsten

av spårväxelverkstaden. Av ovan berörda två maskininspektorsbefattningar

skulle alltså allenast en ifrågakomma till indragning.

Förrådstjänsten.

Förrådsverksamheten vid statens järnvägar avser dels att anskaffa och tillhandahålla

sådana artiklar och förbrukningsvaror, som erfordras för statens järnvägars

drift, underhåll, tillverkningar och anläggningar, dels att mottaga från arbeten eller

slopningar uppkommande användbara eller säljbara effekter, dels slutligen att bokföra

och redovisa inventarierna och förrådslagret. Såsom ovan berörts, är förrådslagret

upplagt dels i ett vid varje distrikt ävensom vid centralverkstaden inrättat

huvudförråd, dels i vid banavdelningen och maskinavdelningen anordnade filialförråd

under redovisningsskyldighet till förrådsförvaltarkontoret.

Värdet av förrådslagret år 1862, då förrådet förenades med maskinavdelningen,

belöpte sig till 350,000 kronor;

vid 1880 års ingång uppgick detta värde till 4,250,000 kronor

» 1890 » » » » » » 5,500,000 »

» 1900 » » » » » » 8,500,000 » samt

» 1915 » » » » t> » 19,000,000

Den 1 januari 1915 — då ännu normala förhållanden voro rådande i avseende

å förrådsbehållningens storlek och värde — utgjorde alltså värdet av förrådslagret

vid statens järnvägar 19,000,000 kronor. Härav representerade de effekter, som uteslutande

voro avsedda för banavdelningens behov, omkring 8,000,000 kronor, de effekter,

som uteslutande voro avsedda för maskinavdelningens behov, omkring 9,000,000

kronor, varav huvudsakligen för verkstäderna omkring 4,000,000 kronor, samt slutligen

de effekter, som voro avsedda för avdelningarnas gemensamma behov, omkring

2,000,000 kronor.

Under senaste femårsperiod har anskaffningen av förrådseffekter utgjort:

år 1911........................... 22,500,000 kronor

» 1912........................... 25,500,000 »

» 1913........................... 35,000,000 »

» 1914........................... 29,000,000 »

» 1915........................... 52,000,000 »

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 174.

Minskningen under år 1914 är i huvudsak att tillskriva den omständigheten,

att den i februari 1914 verkställda upphandlingen av lokomotivbränslet efter krigsutbrottet

icke fullgjordes på grund av att leveranskontrakten annullerades.

Den stora ökningen från år 1914 till 1915 är beroende dels på ökade inköpspris

å förbrukningsartiklar, dels på ökad trafik.

Såsom de sakkunniga närmare påvisa, är maskinavdelningens behov icke längre

dominerande i avseende å värdet av de under förrådets redovisning liggande förrådseffekterna

särskilt om man undantager den dominerande enda artikeln kol; den större

delen av värdet belöper sig däremot numera på effekter för banavdelningens jämte

avdelningarnas gemensamma behov. Beträffande förrådens expedierande verksamhet

intaga huvudförråden likartad ställning till alla avdelningarna. Ehuru förrådens förvaltning

i huvudsak är förlagd under maskinavdelningen, äro dock i vissa förrådsärenden

annan distriktsmyndighets åtgöranden ingripande och bestämmande, särskilt

bandirektörens och baningenjörernas i fråga om de förrådseffekter, nämligen räler,

sliprar, virke,och annat, som mottages och upplägges å linjen.

På grund av denna förrådets samverkan med övriga avdelningar står förrådsförvaltaren

i livlig förbindelse med avdelnings- och sektionsföreståndarna inom distriktet

och måste i stor utsträckning tillämpa bestämmelser och föreskrifter lämnade

av annan avdelningsföreståndare än den, under vilken förrådet nu lyder, eller maskindirektören.

Av de ovan angivna talen torde utan vidare framgå, att förrådsväsendet numera

utvecklat sig till en högst betydande specialverksamhet, och ligger i sakens natur,

att allt mer skärpta fordringar måste ställas på särskilt utbildad personal för denna

gren av järnvägstjänsten.

Då styrelsen härefter ingår på bedömandet av det föreliggande spörsmålet om

förrådstjänstens avskiljande från maskinavdelningen, må till en början förutskickas,

att styrelsen här liksom i fråga om verkstadsdriften utgått från den förutsättning,

att reformen kan verkställas inom ramen av nu bestående huvudgrunder för statsbanornas

organisation. Så är ock förhållandet med det av de sakkunniga framlagda

förslag i ämnet, vilket styrelsen i här ifrågavarande del biträder. Föreståndare för

förrådsavdelningen skulle nämligen enligt förslaget vid föredragning inom distriktsförvaltningen

av förrådsärenden ingå i distriktsförvaltningen och sålunda i detta avseende

fullgöra de maskindirektören nu tillkommande åligganden. Likaså skulle denne

föreståndare i övrigt övertaga maskindirektörens nuvarande bestyr i fråga om förrådsärendena.

Man skulle visserligen kunna tänka sig en fullständigare utbrytning

av förrådsärendena och deras inorganiserande i förvaltningen på mera fristående sätt,

men vid nuvarande och för längre tid förutsebar utveckling synes man böra stanna

vid det av sakkunniga i ämnet framlagda förslag. Det är åtminstone under nuvarande

förhållanden även av viss betydelse, att genom förrådsärendenas bibehållande

vid distriktsförvaltningen vinnes erforderlig kontakt med andra tjänstegrenar inom

linjetjänsten. Likaså torde det vara angeläget tillse, att vårdarna av distriktens förråd

ej stå såsom ensambeslutande i dessa ärenden utan i sin verksamhet erhålla

stöd av distriktschefen, som alltså vid dessa ärendens behandling har att med dem

dela ansvaret för förrådens rätta skötsel.

Då styrelsen härefter haft att tillse, huruvida överhuvud taget den föreslagna

reformen kan anses önskvärd, får styrelsen, såsom redan berörts, till fullo instämma

med de sakkunniga i deras förslag i denna del och de av dem därför anförda skäl.

Förrådet] änetene

bibehållande

inom

distriktsföryaltningen

i

förändrad

form.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Främst framträder här kravet på att med den utveckling, förråds verksamheten nu

mera uppnått, denna del av förvaltningen haudhaves på insiktsfullt och affärsmässigt •

sätt, liksom även att anspråken på sorgfällig redovisning och betryggande kontroll

bliva tillgodosedda.

Även inom detta område, fordras för utvinnande av bästa möjliga resultat särskilt

inom denna förvaltningsgren utbildade personer, vilka med stärkt tjänsteställning

och därav följande ökat ansvar kunna handlägga förrådets skötsel. Av de sakkunniga

hava ock påvisats vissa fördelar i avseende å bokföringen samt förenkling

och tidsvinst vid ärendenas behandling.

Utredningen utvisar ock med all tydlighet, att den vid statsbanornas tillkomst

vidtagna åtgärden att inordna förrådet under maskinavdelningen icke numera har

fog för sig med förrådets påvisade intima kontakt även med övriga avdelningar.

För en åtgärd i nu angiven riktning talar jämväl den omständigheten, att större

enskilda industriella företag ofta funnit med sin fördel förenligt att förlägga förrådet

och för företaget erforderliga upphandlingar till en specialavdelning vid sidan av

huvudverksamheten för att dymedelst utvinna det bästa ekonomiska resultat och

erhålla inom området särskilt utbildade och förfarna män såsom ledare av denna del

av affärsföretaget.

Slutligen får styrelsen till stöd för sin uppfattning i ämnet åberopa ovan berörda

revisionskommittés uttalande i fråga om förrådstjänstens särskiljande i bokföringsavseende.

Kommitterade uttala, att sammankoppling i detta avseende av maskinavdelningen

i egentlig mening med bland annat förrådet otvivelaktigt i hög grad

bidragit till redovisningsväsendets komplicering och bristande överskådlighet. Då

denna sammankoppling icke syntes vara någon av de organisatoriska förhållandena

betingad nödvändighet, syntes redovisningens uppdelande efter skilda linjer starkt

böra tagas i övervägande.

Såsom av de sakkunniga berörts och ovan i ett sammanhang för såväl verkstadsdriften

som förrådstjänsten av styrelsen närmare utvecklats, medför nu föreliggande

förslag även rörande denna senare tjänst ej ringa avlastning av maskindirektörens

arbetsbörda.

Vid det sålunda av styrelsen förordade avskiljandet från maskinavdelningen

av förrådstjänsten är det givetvis av vikt, att föreståndaren för denna nog så viktiga

tjänst erhåller den självständiga ställning, som det ökade ansvaret kräver, och delar

styrelsen sakkunnigas uppfattning, att det härigenom även påkallas större löneförmåner

för de föreslagna nya förrådsavdelningsföreståndarna än de, som för närvarande

åtnjutas av förrådsförvaltare.

Styrelsen, som biträder de sakkunnigas förslag att dessa avdelningsf örestån dåre

böra benämnas förrådsintendenter, håller för sin del före, att dessa förrådsiniendenter

skäligen böra tilldelas samma arvode, som tillkommer maskiningenjör av l:a klass.

Förrådsintendenten har enligt förslaget att inträda som ledamot av distriktsförvaltningen

vid föredragning inför distriktschefen av förrådsärenden. Självständig beslutanderätt

i viss omfattning beträffande dessa ärenden är avsedd att honom tilldelas.

Det gäller även att tillse, att för denna specialgren förvärvas dugande krafter, åt

vilka ledningen av förrådsverksamlieten och ansvaret för upphandlingarnas rätta

handhavande kan anförtros, vilken ledning jämväl har att personligen ansvara för

utbetalande av räkningar till högst betydande belopp. Vidare är icke uteslutet, att

inom denna förvaltningsgren, där teknisk varukännedom är av nöden, kan komma

till god användning även tekniskt utbildad tjänsteman. Med hänsyn till berörda

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

förhållanden torde det av styrelsen föreslagna arvodet för dessa nya tjänstehavare

anses motsvara vad tjänstens vikt och ansvar kräver.

Såsom förut framhållits, finnes förutom distriktsförråden ett förråd vid centralverkstaden

i Örebro, vilket med hänsyn till den mångfald effekter, som därstädes

finnas upplagda ej blott för verkstadens egen räkning utan även för distribution till

distriktsförråden och till enskilda tjänsteställen, har blivit likställt med distriktsförråd

samt erhållit särskild bokföring och särskild redovisning. Värdet av i detta

förråd upplagda effekter uppgår till 2,000,000 kronor. Detta förråd bör därför vid

distriktsförrådens utbrytande från maskinavdelningen även bilda en särskild förrådsavdelning.

För närvarande utövas uppsikten över centralverkstadens förråd av verkstadens

kamrerare med biträde beträffande förrådets bokföring och redovisning av en förste

bokhållare. Emellertid har, såsom de sakkunniga ock framhållit, bokföringsarbetet

vid centralverkstaden vunnit en sådan tillväxt, att verkstadskamrerarens tid tages

fullt i anspråk för ledandet av detsamma och tillsynen över förrådet har sålunda

måst eftersättas, under det att förrådsverksamheten alltmera utvecklats, och torde

detta komma att än ytterligare ske, i den mån för den rullande materielens underhåll

avsedda effekter även för övriga huvudverkstäders behov komma att uppläggas i Örebro

i allt större utsträckning.

Såväl på grund av att vid såväl verkstadsdriftens som förrådstjänstens utbrytande

från maskinavdelningen förrådet vid centralverkstaden bör erhålla en särställning

som ock med hänsyn till verksamhetens vid sagda förråd skedda och väntade

utveckling anser styrelsen, att detsamma bör ställas under uppsikt och ledareskap

av en särskild inom förrådstjänsten utbildad tjänsteman.

I anslutning till sitt förslag rörande de övriga föreståndarna för förrådsavdelningen

anser styrelsen att även åt föreståndaren för centralverkstadens förråd bör uppdragas

att i åtskilliga fall med viss självständighet handlägga förrådsärenden. Viktigare frågor

böra av honom efter vederbörlig beredning föredragas inför verkstadsdistriktschefen.

Om än sålunda hans tjänsteställning skulle kunna anses berättiga honom till erhållande

av samma avlöningsvillkor som övriga förrådsavdelningsföreståndare, synes det

do?k styrelsen, som om, med hänsyn till det mindre omfång av här föreliggande

arbetsuppgifter som ock möjligheten att inom centralverkstaden med dess tekniska

tjänstemän äga omedelbar tillgång till erforderliga upplysningar och hjälp i tekniska

spörsmål, denne förråd sföreståndare skäligen bör erhålla nuvarande förrådsförvaltares

avlöningsvillkor och enahanda benämning.

Under förutsättning att de fem förrådsintendentsbefattningarna bliva medgivna

kunna alltså fyra av de nuvarande förrådsförvaltarbefattningarna indragas.

Behovet av en särskild tjänsteman för utövande av förrådslcontroll.

Såsom sakkuniga påvisat, stadgar redan gällande arbetsordning, att från styrelsens

sida skall genom dess förrådsbyrå utövas kontroll över distriktsförrådens skötsel.

En effektiv tillämpning härav har emellertid hitintills icke varit möjlig att genomföra,

då såväl denna byrås chef som övriga tjänstemän vid densamma varit alltför

upptagna av löpande byrågöromål. Det ligger dock största vikt uppå, att dylik kontroll

i förening med inventeringar kommer till stånd i tillräcklig utsträckning, enär

det härvid rör sig om en årlig varumottagning för omkring 50,000,000 kronor och

ett varulager med ett värde av omkring 20,000,000 kronor. Under förutsättning av

Behovet av

en särskild

tjänsteman för

utförande av

förr&dskontroll.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Ekonomisk

innebörd av

järnvägsstyrelsens

förslag

den 20 januari

1917.

förrådstjänstens utbrytande från maskinavdelningen är ju givet, att den uppsikt över

förrådsverksamheten, vilken för närvarande utövas av maskindirektören, även måste

innefattas i och med fördel kan förenas med berörda kontroll.

Sakkunniga hava ock närmare utvecklat fördelarna av en dylik kontroll och

får styrelsen i allo ansluta sig till deras uttalande härutinnan. Uppenbart framträder

i första rummet gagnet av att från centralt håll bedömes och kontrolleras förrådsverksamheten.

Genom kontrollens utövande av därför särskilt anställd tjänsteman

kunna ju ock jämförande iakttagelser vid kontrollens utövande göras mera fruktbringande.

Även ovanberörda revisionskommitté har till behandling förehaft frågan om

erforderlig kontroll inom förevarande område och därvid bland annat påvisat (sid.

370), hurusom med den väldiga omfattning, som förrådsväsendet vid statens järnvägar

ägde, detta torde vara behövligt icke blott för åstadkommande av erforderlig kameral

kontroll å de ansenliga värden, det här gällde, utan jämväl för den centrala inspektionen,

samt att genom att förråden tillhörde maskinavdelningen förrådsbyrån stode

i en relativt svag kontakt med distrikten och därvid behövde ett sådant organ för

mera omedelbar förbindelse med förråden som en särskild inventerings- och inspektionsförrättare.

Ifrågavarande förrådskontroll bör anförtros åt en i förrådstjänstens skilda grenar

förfaren tjänsteman. Denna tjänsteman finner styrelsen för sin del med hänsyn därtill,

att hans verksamhet huvudsakligen är avsedd vara av kontrollerande art, böra

benämnas — såsom revisionskommittén föreslagit — förrådskontrollör och i anslutning

till de sakkunnigas förslag tillerkännas sekreterares tjänsteställning och löneförmåner.

Styrelsen anser sig i detta sammanhang höra framhålla, att den föreslagna kontrollörshefattningen

är erforderlig, oavsett om den ifrågasatta utbrytningen av förrådstjänsten

från maskinavdelningen kommer till stånd eller ej.

För denna kontrollör bör bestämmas enahanda pensionsålder som för i detta

hänseende likvärdiga tjänstemän.

•

Innan jag går att framlägga min uppfattning i förevarande frågor,

ber jag även få meddela vad styrelsen anfört i fråga om den ekonomiska

innebörden av styrelsens föreliggande förslag. Till belysande härav.har

styrelsen framlagt följande tablå, uti vilken avlöningarna — innefattande

arvode och inkvarteringsersättning, men ej kallortstillägg — räknats i

lägsta lönegraden.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 103

Avlöning pr

kronor.

är

Kronor.

Yerkstadsdrlften:

En distriktsckef för huvudverkstäderna

9,700

_

Sex maskiningenjörer av l:a klass.................................

38,400

—

48,100

Avgår:

tre maskiningenjörer av 2:a klass ......

16,500

4,400

en maskininspektor.....

—

20,900

Återstår...................................................................

—

—

27,200

Förrådstjänsten:

Fem förrådsintendenter ......................................

32,100

_

En förrådskontrollör................

5,700

—

37,800

_

Avgår:

4 förrådsförvaltare ..........................................

_

_

21,000

Återstår............................

16,800

Återstående belopp beträffande såväl verkstadsdriften som för-

rådstjänsten ....................................................................

—

—

44,000

— I

Vidare anför styrelsen:

Förutom här upptagna nya befattningar torde genom den föreslagna omorganisationen

komma att erfordras någon ökning av lägre såväl tekniska som kamerala

befattningar, för vilkas inrättande erfordras allenast Kungl. Maj.ts medgivande, och

kommer järnvägsstyrelsen, för den händelse förevarande framställning vinner statsmakternas

bifall, att i samband med ingivandet av förslag till avlöningsstat för år

1918 göra de framställningar i detta avseende, som bliva av behovet påkallade.

En beräkning har verkställts över den kostnad, som i nu berörda hänseende

omorganisationen kommer att medföra i och för sig och har alltså därvid bortsetts

från den ökning av arbetskrafter, som redan under nu bestående organisationsförhållanden

är erforderlig. Beräkningen, som dock måste betecknas såsom approximativ,

har utfallit sålunda, att den årliga kostnadsökningen i förevarande avseende

eller alltså oberäknat ovan upptagna belopp 44,000 kronor utgör i runt tal 28,000

kronor.

I detta sammanhang må erinras, att den sålunda beräknade ökningen av statsbanornas

årsbudget bör betraktas mot bakgrunden av de ekonomiska intressen, varom

enligt vad utredningen visar här är fråga. För rätt tillvaratagande av dessa intressen

är ock av nöden, att även inom hithörande områden möjlighet beredes för de speciellt

sakkunniga att bekläda mot deras tjänsteställning och ansvar svarande befatt
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Departements
chefen.

Princip
uttalande.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

ningar och att i konkurrensen med den enskilda industrien ej bortses från fördelen

att kunna bereda lämplig succession vid uppstående vakanser inom såväl verkstadsdriften

som förrådstjänsten.

Av den historiska redogörelsen i ämnet framgår, att redan förut

varit under behandling föreliggande spörsmål, i vad avser den ena av

ifrågavarande förvaltningsgrenar vid statsbanorna eller verkstadsdriften.

Så uttalade sig överrevisorerna vid statens järnvägar redan i sin berättelse

för år 1909 för denna tjänstegrens särskiljande från maskinavdelningen

i syfte att vinna en fullt planmässig arbetsfördelning mellan de

olika verkstäderna och en mera effektiv kontroll över varje särskild verkstads

ekonomiska skötsel. Även de av Kungl. Maj:t utsedda kommitterade

för åvägabringande av ökad enhetlighet och effektivitet vid staten

centrala räkenskaps- och revisionsväsende hava i sitt den 1 december

1915 rörande statens järnvägars revision m. m. avgivna betänkande,

under framhållande av verkstadsdriftens ökade omfång och behovet av

särskild specialiserad fackutbildning hos ledningen, förordat en centralisering

av denna drift, varigenom skulle bliva möjligt få en mera effektiv

inspicierande kontroll av densamma. Såväl de av järnvägsstyrelsen utsedda

sakkunniga i ämnet som styrelsen själv hava nu — utgående från

att ett av huvudskälen för reformen i fråga vore nödvändigheten att i

möjligaste mån minska maskindirektörernas arbetsbörda — föreslagit

särskiljande från maskinavdelningen av båda ifrågavarande specialgrenar

såsom i och för sig mera fristående och för närvarande, vid den utveckling

verket nått, endast så att säga av historiska skäl bundna vid maskinavdelningen.

Åven den särskilt tillkallade sakkunnige från den privata

industriverksamheten med fackkännedom i fråga om de båda tjänstegrenarna

har anslutit sig härtill.

Jag kan ej annat än instämma i att steget sålunda tages fullt ut.

Den i utredningen lämnade redogörelsen för den alltjämt fortgående utvecklingen

av dessa båda tjänstegrenar giver enligt min mening otvetydigt

vid handen, att det ligger fara i att uppskjuta en förändring

i föreslagen riktning. Liksom de förslagsställande i ämnet har jag härvid

ock ansett såsom ett tungt vägande skäl för reformen, att därvid

en välbehövlig avrundning av maskindirektörernas arbetsområden ernås.

Dessa tjänstemän skulle härigenom få detta sitt område mera begränsat

och lämpat efter sina huvudsakliga åligganden eller handläggning i samarbete

med trafikdirektörerna av ärenden rörande den egentliga trafiktjänsten.

Den strävan, som med den växande trafiken allt mera gör

sig gällande att inrikta avdelningsföreståndarnas verksamhet endast på

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

det egentliga trafikarbetets skötsel, skulle även på detta område komma

att tillgodoses. Förslaget står härutinnan i god överensstämmelse med

redan vidtagna eller föreslagna organisatoriska förändringar, berörande

de båda andra avdelningarna vid distrikten eller banavdelningen och

trafikavdelningen. Icke heller synes mig förslaget utgöra något avsteg

från nu gällande huvudgrunder för statsbanornas organisation, utan ansluter

detsamma sig, såsom påvisats, nära till dessa grunder.

Efter att sålunda hava preciserat min principiella ståndpunkt i

ämnet ber jag få närmare ingå på de föreslagna organisatoriska förändringarna

inom förevarande två tjänstegrenar och skälen för desamma.

Vad då först angår verkstadsdriften må till en början framhållas,

att redan nu åt centralverkstaden i Örebro inrymmes en särställning, i

det att där under styrelsen sorterar en föreståndare med visserligen

maskindirektörs benämning och avlöning, men i stort sett med en

distriktschefs tjänsteställning och befogenhet. Lika med styrelsen och

i anslutning till det av mig förut anförda finner jag lämpligt att under

gemensam ledning sammanföra de större verkstäderna, därvid icke inberäknade

de s. k. driftverkstäderna, vilka enligt vad allmänt erkännes

fortfarande böra sortera under maskindirektörerna. Såsom utredningen

utvisar, har värdet av underhållsarbeten för den rullande materielen,

tillverkningar m. m. stigit från 6,2 millioner kronor år 1911 till 9,3

millioner år 1915. Det ligger alltså vikt uppå, att ledningen av dessa

arbeten utövas under organisationsformer, som medföra bästa möjliga

tekniska och ekonomiska resultat av denna gren av statsbaneförvaltningen.

Genom den föreslagna centraliseringen kommer verkstadsdriften

att bättre kunna skötas enhetligt och efter bestämd plan, utvidgandet

av verkstäder och anskaffande av nya arbetsmaskiner kunna ske

med hänsyn till behovet inom hela statsbanenätet, planmässighet och

specialisering kunna lättare vinnas, likasom iakttagna förenklade och

billigare arbetsmetoder lättare kunna komma samtliga verkstäder till

godo.

För den nya centralledningen hava föreslagits olika organisationsformer.

Järnvägsstyrelsen anser frågan bäst lösas sålunda, att ledningen

över samtliga huvudverkstäder lämnas åt en särskild chef med distriktschefs

tjänsteställning och avlöningsförmåner, benämnd distriktschefen för

huvudverkstäderna, med placering å samma ort, där den största huvudverkstaden,

centralverkstaden, är förlagd eller alltså i Örebro.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 148 käft. (Nr 174.)

Verkstad*-

driften.

14

opaginerad Kontrollera mot PDF

loa

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Sakkunniga hava åter föreslagit upprättande inom järnvägsstyrelsen

av eu särskild byrå, verkstadsbyrån, alltså med sin verksamhet förlagd

till huvudstaden och med en byråchef såsom föreståndare.

Slutligen har även under frågans behandling tanke varit uppe på

att anordna verkstädernas centralisering i anslutning till statens järnvägsbyggnaders

organisation med en chef i överingenjörs tjänsteställning

och verksamheten förlagd inom huvudstaden eller i Örebro.

För min del finner jag, då det nu gäller att centralisera verkstadsdriften

vid statens järnvägar, att frågan härom bör lösas i den av järnvägsstyrelsen

förordade riktning. Förhållandena inom detta område

komma ju att vidare utvecklas, och kan man måhända i en framtid

bliva nödgad taga i förnyat övervägande den under frågans behandling

även uppkastade tanken om verkstädernas centralisering under en chef i

än högre tjänsteställning än nu ifrågasatts. För närvarande synes dock

frågan böra och kunna bäst lösas genom anordnandet av verkstadsledningen

såsom ett distrikt med en föreståndare med distriktschefs befogenhet,

tjänsteställning och avlöningsförmåner. Mot förslaget att förlägga chefens

verksamhet till huvudstaden med biträden efter inom styrelsen befintligt

byråsystem talar i första rummet, att härmed skulle göras ett betänkligt

avsteg från nu gällande grunder för organisationen, som inrymma

åt styrelsen och dess organ befogenhet att utöva förvaltningens

ledning, men lämna dess skötsel och därmed befälsrätt uti linjetjänstgöringen

åt tjänstemännen å linjen. Det gäller ju, som påvisats, att

under bestående organisationsformer verkställa centralisering av verkstadsdriften,

och det av styrelsen avgivna och av mig tillstyrkta förslag

i frågan står i full överensstämmelse härmed. Vidare är att beakta, att

man här såsom vid enskild industriverksamhet har att tillse, att chefen

så att säga under egna ögon får följa verksamhetens förlopp och utveckling,

planlägga verksamheten och taga initiativ till förbättringar

inom området. Bästa tillfälle härtill kan, såvitt nu kan bedömas, endast

erhållas genom chefens förläggning till den plats, där den största huvudverkstaden

med sin alltjämt fortgående utveckling är belägen. Frågan

om ställföreträdarskap för honom vid förfall på grund av tjänstledighet

eller eljest löses på ett lyckligt sätt av sig själv, i det att därvid centralverkstadens

chef inträder i hans funktioner. Slutligen må framhållas,

att förslaget om en byråchef för verkstäderna med extra avlöning utöver

den ordinarie synes mig mindre tilltalande såväl ur löneteknisk synpunkt

som även vid en jämförelse med övriga byråchefer inom styrelsen med

en var inom sitt område synnerligen ansvarsfullt arbetsfält.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

107

För att närmare åskådliggöra, huru den nya ledningen av verkstadsdriften

skulle ordnas enligt det av mig sålunda tillstyrkta förslaget, har

järnvägsstyrelsen på min begäran utarbetat en schematisk sammanställning,

vilken torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll.

Enligt detta förslag skulle de mera betydande verkstäderna vid

Liljeholmen—Tomteboda, Göteborg, Malmö, Östersund—Bollnäs samt

Boden—Notviken erhålla var för sig med ökad befogenhet utrustade

föreståndare i maskiningenjörs av l:a klass tjänsteställning. Ledningen

över samtliga dessa verkstäder samt centralverkstaden i Örebro skulle

lämnas åt en särskild chef med distriktschefs tjänsteställning, benämnd

distriktschefen för huvudverkstäderna, med placering i Örebro. Vid

förfall för distriktschefen skulle såsom nämnts föreståndaren för centralverkstaden,

vilken avses att bibehållas vid nuvarande tjänsteställning,

inträda såsom hans ställföreträdare. Såsom biträde åt verkstadsdistriktschefen

på hans expedition skulle anställas en maskiningenjör av l:a klass.

Med tillkomsten av de föreslagna 5 maskiningenjörsbefattningarna av l:a

klass såsom föreståndare för de större verkstäderna kunde tre dylika

tjänster av 2:a klass och en maskininspektorsbefattning indragas. I och

för sig skulle väl i samband med reformen kunna indragas två befattningar

av sistnämnda art, men på av styrelsen anfört skäl finner jag

en av dessa erforderlig för centralverkstaden i Örebro, närmast avsedd

för plåtslageriverkstaden och för den nya spårväxelverkstaden, till vilken

riksdagen beviljat medel och som för närvarande är under anläggning.

Slutligen må här anmärkas, att jag delar den uttalade uppfattningen,

att särskilt genom närmare föreskrifter för samarbete mellan verkstadsledningen

och distriktsbefälet de befarade olägenheter, som kunde uppkomma

vid verkstädernas skiljande från maskinavdelningen, kunna

förebyggas. Arbetsresultaten vid ett verk av statens järnvägars storlek

måste ju alltid vara beroende på ett gott och förståelsefullt samarbete

de olika tjänsteställena emellan, och att bygga en organisation

på andra förutsättningar än att alla hava det gemensamma målet —

— trafikarbetets besörjande — i sikte kan givetvis icke vara riktigt.

Vidkommande därefter förrådstjänsten synes mig den förebragta

utredningen rörande förrådsväsendets vid statens järnvägar utveckling

särskilt under senaste femårsperiod otvetydigt giva vid handen, att denna

förvaltningsgren inom verket numera utvecklat sig till en högst betydande

specialverksamhet, som i ringa mån sammanfaller med den egentliga

järnvägstjänsten. Dess skiljande från maskinavdelningen synes

därför hava fullt fog för sig. Man har alltså att tillse, att de under

Förråd»-

tjänaten.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 174.

helt andra förhållanden för denna förvaltningsgren tillkomna organisationsformer

närmare anpassas efter eller ombildas med hänsyn till den

konstaterade hastiga utvecklingen inom berörda verksamhetsområde för

järn vägsförvaltningen.

De sakkunnigas av järnvägsstyrelsen biträdda förslag i frågan synes

mig fylla de krav härutinnan, som skäligen kunna framställas. Visserligen

torde måhända i en framtid vid ytterligare ökning av verksamheten

inom området i fråga kunna tänkas en fullständigare utbrytning från de

trafikens skötsel handhavande organen av förrådsärendena än förslaget innebär,

men, såsom påvisats, lär man vid den trafik, som nu råder och

för längre tid framåt kan förutses, kunna stanna härvid.

Genom ett särskiljande av förrådsväsendet inom denna statens industriella

verksamhet skulle man ock komma att tillämpa samma synpunkter

härutinnan, som gjort sig gällande inom större privata affärsföretag,

vilka till gagn för företaget i sin helhet även specialisera denna gren

av verksamheten. Till stöd för reformen må ock åberopas förenämnda

revisionskommitterades uttalande i ämnet.

Enligt förslaget skulle inrättas en särskild förrådsavdelning med

egen föreståndare vid distrikten och alltså maskindirektören till båtnad

för sin egentliga uppgift, trafikskötseln, befrias från handläggande av

förrådsärendena. Härigenom skulle enligt min mening tillgodoses kravet

på att med den utveckling, förrådsverksamheten numera uppnått, — jag

erinrar, att kostnaden för anskaffningen av förrådseffekter redan år 1913

uppgick till 35 miljoner kronor — denna del av förvaltningen kommer

att handhavas på affärsmässigt sätt av organ, som odelat kunna däråt

ägna sin tid och utbildning. Likaså torde även anspråken på sorgfällig

redovisning och betryggande kontroll komma att bliva väl tillgodosedda.

För föreståndare för förrådsavdelning hava de sakkunniga föreslagit

benämningen förrådsintendent samt avlöningsförmåner lika med överinspektör

d. v. s. arvode 4,500—5,400 kronor jämte bostad in natura eller

inkvarteringsersättning. Järnvägsstyrelsen, som biträtt de sakkunnigas

förslag i fråga om benämningen, har åter på förut anförda skäl ansett,

att tjänstemannen ifråga bör erhålla samma avlöningsförmåner, som tillkomma

maskiningenjör av l:a klass eller, förutom bostad in natura eller

ersättning därför, ett arvode av lägst 4,800 kronor och högst 5,700

kronor.

För egen del kan jag — som jämväl anser benämningen förrådsintendent

lämplig — icke annat än dela den av järnvägsstyrelsen härutinnan

uttalade uppfattningen, detta särskilt med hänsyn till den tjänste
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 109

ställning, föreståndare för förrådsavdelning är avsedd att intaga såsom

adjungerad ledamot och föredragande i distriktsförvaltningen.

1 ill klargörande av huru enligt förslaget ledningen av förrådsväsendet

skulle anordnas, har järnvägsstyrelsen på min begäran upprättat

ett schema, vilket torde få såsom bilaga fogas till protokollet.

Med inrättandet av de fem förrådsintendenterna kunna enligt förslaget

fyra förrådsförvaltartjänster indragas.

Den återstående av nu befintliga förrådsförvaltartjänster finner jag

på av styrelsen anfört skäl erforderlig för förrådet vid centralverkstaden

i Örebro, vilket med hänsyn till den mångfald av effekter, som därstädes

finnas upplagda ej blott för verkstädernas egen räkning utan

även för distribuering till distriktsförråden och till enskilda tjänsteställen,

är likställt med distriktsförråd och har särskild bokföring och redovisning.

. Vid verkstadsdriftens och distriktsförrådens utbrytande från maskinavdelningen

bör även detta förråd på av såväl de sakkunniga som styrelsen

anförda skäl erhålla särställning med självständig föreståndare.

Beträffande slutligen det av såväl de sakkunniga och järnvägsstyrelsen

som förenämnda revisionskommitterade förordade förslag om utövandet

från styrelsens sida genom en särskild tjänsteman av en mera

ingående förrådskontroll över distriktsförrådens skötsel finner jag mig

böra biträda detta förslag; och synes mig, såsom styrelsen föreslagit,

denna tjänsteman med hänsyn till arten av sina göromål böra benämnas

förrådskontrollör.

Det ligger givetvis synnerlig vikt uppå, att i tillräcklig utsträckning

från styrelsen genom en i förrådstjänstens alla delar fullt förtrogen

tjänsteman utövas en effektiv kontroll i förening med inventeringar

över de stora förrådslagren och de ansenliga värden, det här gäller,

samt över förrådens redovisning. Såsom påvisats, skulle de av förrådskontrollören

gjorda iakttagelserna jämväl kunna vara av värde för vidare

förbättringar inom denna gren av förvaltningen. Förrådskontrollören

synes mig, såsom styrelsen ifrågasatt, böra tillerkännas sekreterares

tjänsteställning och avlöningsförmåner.

Vad slutligen angår de kostnader, som ett genomförande av den

föreslagna omorganisationen skulle medföra, eller för nu ifrågasatta

tjänster, för vilkas inrättande kräves Ivungl. Maj:ts och riksdagens

bifall, 44,000 kronor och för övriga erforderliga tjänster i runt tal

28,000 kronor, tillhopa omkring 72,000 kronor, synas mig dessa icke

böra verka avskräckande i betraktande av de stora ekonomiska intressen,

om vilka det här är fråga. Vikten av att genom att er
-

Förråds
kontrollör.

Ekonomisk

innebörd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kung1. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 174.

bjuda någorlunda goda löneförmåner erhålla och särskilt att i konkurrensen

med den enskilda industrien bibehålla dugande förmågor inom

såväl verkstads-som förrådstjänsten torde enligt min mening icke kunna

överskattas.

Ändringar i I förevarande skrivelse av den 20 januari 1917 framhåller även

avlönings- järnvägsstyrelsen, att den föreslagna omorganisationen av verkstadsbcstämmeiser

driften och förrådstjänsten bör föranleda ändring av § 10 av avlöningsom

feirak- reglementet i fråga om däri intagna bestämmelser rörande felräkningsnigarPmnnm!,

penningar. Under l:o) c) av ifrågavarande paragraf stadgas, att tjänsteifrågasatta

man vp] maskin- eller trafikavdelningen, som verkställer utbetalning av

1 styrelsens avlöning, uppgående till minst 100,000 kronor för år, under visst villkor

sk™el™id7en äger uppbära felräkningspenningar med 25 öre för varje fulla tusental

kronor av samma avlöning. Styrelsen anser nu, att tjänsteman vid verkstads-

respektive förrådsavdelning, som verkställer motsvarande utbetalning,

bör erhålla felräkningspenningar enligt samma grunder, och föreslår

därför en generalisering av berörda stadgande i dylikt syfte.

Mot ifrågavarande förslag finner jag intet vara att erinra.

Ändring i

pensionslagen

för tj änstemän

vid statens

järnvägar,

ifrågasatt i

järnvägsstyrelsens

skrivelse

den

2% 1917.

Slutligen har styrelsen i samma skrivelse ifrågasatt viss närmare

angiven ändring i den för statens järnvägars personal gällande pensionslag,

i syfte att jämväl i pensionshänseende likställa förrådskontrollör

med sekreterare. För distriktschefens vid huvudverkstäderna och förrådsintendents

likställande i dylikt hänseende med respektive distriktschef

vid distrikten och maskiningenjör av l:a klass är däremot någon formell

ändring icke erforderlig.

Icke heller mot styrelsens ifrågavarande ändringsförslag finner jag

anledning till erinran.

YL Ändring Jag övergår härefter till att behandla järnvägsstyrelsens förberörda

i avlönings- skrivelse den 16 februari 1917, däruti styrelsen gjort framställning om

teta*iTestäm- viss ändring i avlöningsreglementets bestämmelser om grunderna för

melser om arvodesförhöjning. Denna styrelsens framställning sammanhänger med

arvodesför.r de bestämmelser angående beredande av anställning vid statens järnhöjning,

_ vägar för beställningshavare av manskapsgrad vid armén, som innefattas

järnvägs-1 uti en av Kungl. Maj:t den 1 december 1916 utfärdad kungörelse i ämnet.

skrivelse8 För att möjliggöra, att den personal, som från anställning i armén

den i6/a 1917. i enlighet med nyssnämnda kungörelses föreskrifter — vilka jag

här icke torde behöva närmare bringa i erinran — övergår i statens

järnvägars tjänst och där vinner ordinarie anställning, skall i fråga

om rätt till arvodesförhöjning bliva om möjligt likställd med sådan

opaginerad Kontrollera mot PDF

11]

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

personal, som antages utan dylik militär utbildning, har järnvägsstyrelsen

ilrågasatt ett tillägg till § 4 punkt 1 i avlöningsreglementet

av innebörd att tjänsteman, som övergått i statens järnvägars tjänst i

den ordning, varom stadgas i förberörda kungörelse, må, sedan lian innehaft

det iör befattningen bestämda lägsta arvodet i ett år, erhålla arvodesförhöjning.

Styrelsen yttrar i sin motivering följande.

Genom nådig kungörelse den 1 december 1916 har Kungl. Maj:t meddelat

föreskrifter angående beredande av anställning vid statens järnvägar för viss personal

vid armén. Enligt nämnda föreskrifter avser ifrågavarande anordning sådant

manskap, som vid början av en viss period, varunder tillfälle erbjudes att erhålla

dylik anställning, med gott vitsord tjänstgjort vid armén i minst fem år. Då anställningen

vid armén i regeln kan beräknas ske vid en ålder av omkring 20 år,

torde alltså vederbörande vid övergången till statens järnvägars tjänst i allmänhet

hava uppnått en ålder av 25 år.

Med hänsyn därtill, att viss tid åtgår för prövning och utbildning i järn vägstjänsten,

synes man böra utgå ifrån, att ordinarie anställning icke kan vinnas av

ifrågavarande personal förr än efter omkring två års tjänstetid vid statens järvägar

eller sålunda vid uppnådda 27 års ålder.

I betraktande av de befordringsgrundsatser, som för närvarande äro gällande

vid statens järnvägar, kunna sådana till personalen av lägre grad, varom nu endast

är fråga, hörande tjänstehavare, som vunnit anställning vid statsbanorna utan föregående

verksamhet på annat håll, beräknas erhålla ordinarie anställning vid omkring

25 års ålder. Av det sagda framgår alltså, att den personal, som från anställning i

armén enligt det i ovannämnda nådiga kungörelse angivna förfaringssätt övergår i

statens järnvägars tjänst, skulle komma att i fråga om rätt till arvodesförhöjning i

ordinarie befattning stå tillbaka två år i förhållande till sådan personal, som vid lägre

levnadsålder direkt ingått i statens järnvägars tjänst.

Då härigenom det med omförmälda kungörelse avsedda syftet torde bliva i viss

mån förfelat, samt härtill kommer, att den militära tjänstgöringen synes böra tillmätas

ett icke ringa värde såsom förskola för vederbörandes utbildning till järnvägsman,

finner styrelsen det vara billigt och lämpligt, att så stor del av den militära tjänstgöringen

räknas nu ifrågavarande personal till godo för rätt till arvodesförhöjning i ordinarie

befattning vid statens järnvägar, att densamma icke blir sämre ställd i berörda avseende

än sådan personal, som antages i järnvägens tjänst utan militär utbildning

av ovan angiven omfattning.

Då tiden för erhållande av arvodesförhöjning enligt gällande avlöningsreglemente

utgör tre år, borde alltså, i överensstämmelse med vad ovan nämnts, denna

tid för nu omhandlade personal förkortas till ett år.

Såsom förut framhållits, avser den ifrågasatta föreskriften att för- Departamentshindra,

att de tjänstemän, vilka från att hava varit beställningshavare av che,enmanskapsgrad

vid armén övergått i statens järnvägars tjänst och där

vunnit ordinarie anställning, skola på grund av senare ålder vid ordinarieblivandet

i fråga om rätt till arvodesförhöjning komma i sämre ställning

än sina kamrater, som icke undergått militär utbildning av antydd

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

VII. Om.

reglering: av

postarvodet

till vissa

stationsföreståndare

vid

statens

järnvägar.

Bestämmelser

för reglering

av postgöromålens

handhavande

och

ersättningen

härför å vissa

statsbanestationer.

beskaffenhet. Härför erfordras en undantagsbestämmelse från den nu i avlöningsreglementet

stadgade allmänna regeln, att tjänsteman erhåller

arvodesförhöjning efter att hava innehaft ett och samma arvode i 3 år,

av innebörd att tjänsteman, som undergått förberörda militära utbildning,

skall hava intjänat första arvodesförhöjningen redan efter ett år.

Då jag tillfullo delar den av styrelsen uttalade uppfattningen, att syftet

med ifrågavarande kungörelse skulle bliva i viss mån förfelat, om icke

likställighet i avlöningshänseende med övriga befattningshavare inom

vederbörande tjänstemannakategori vunnes, och att den militära tjänstgöringen

bör tillmätas ett icke ringa värde såsom förskola för utbildning

till järnvägsman, tillstyrker jag den i styrelsens förevarande

skrivelse ifrågasatta ändring i avlöningsreglementet.

Jag ber slutligen att till behandling i detta sammanhang få upptaga

ett av 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid

kommunikationsverken m. fl. verk i skrivelse den 6 mars 1917 framlagt

forslas; rörande överföring1 av en del av det till vissa föreståndare vid

förenade järnvägs- och poststationer vid statens järnvägar utgående arvodet

för postgöromålens handhavande till den ordinarie från statens

järnvägar utgående avlöningen, vilket skulle betinga en uppflyttning

å gällande löneskala av vederbörande tjänstekategorier.

Innan jag närmare ingår på detta förslag, tillåter jag mig

meddela, att en omreglering i antydd riktning av grunderna för postarvodets

utgående sedan ett flertal år utgjort ett önskemål från vederbörande

befattningshavares sida och att detta spörsmål även varit föremål

för behandling hos järnvägsstyrelsen. Jag anhåller därför att först

i korthet få redogöra för frågans utveckling och nuvarande läge.

Sedan en längre tid tillbaka har vid åtskilliga av statens järnvägars

stationer den egentliga järn vägstjänsten varit förenad med handhavandet

av vissa göromål för postverkets räkning. Sålunda föreskrev

Kungl. Maj:t den 18 maj 1866 genom nådigt brev till styrelsen för

statens järnvägstrafik bland annat, att vid sådan station, där trafikstyrelsen

ansåge post- och trafikgöromålen kunna av samma person skötas,

stationsföreståndaren skulle vara skyldig att, därest generalpoststyrelsen

sådant yrkade, även bestrida poststationsföreståndarebefattningen. I

anslutning härtill bestämdes genom överenskommelse mellan de båda

styrelserna den ersättning för postgöromålens handhavande, som skulle

tillkomma stationsföreståndare å olika stationer.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

Bestämmelserna i detta ämne hava sedermera under årens lopp

undergått åtskilliga förändringar. I fråga om dessa är främst att märka

den överenskommelse angående handhavandet av postgöromål vid statens

järnvägars stationer, som, med stöd av Kungl. Majds brev till

generalpoststyrelsen den 3 december 1909, under år 1910 träffades

mellan järnvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen. Enligt denna överenskommelse

utbetalas icke numera såsom förut direkt från postverket

ersättning till föreståndare för och biträden vid förenad järnvägs- och

poststation, utan betalar generalpoststyrelsen i stället, såsom ersättning

för de förmåner, som enligt överenskommelsen tillkomma postverket, till

järnvägsstyrelsen en årlig avgift, vilken för varje förenad järnvägs- och

poststation beräknas enligt vissa allmänna grunder.

Efter framställning av järnvägsstyrelsen bemyndigade Kungl. Maj:t

den 25 februari 1910 sistnämnda styrelse att i huvudsaklig överensstämmelse

med vissa av styrelsen angivna grunder använda nyssberörda

från postverket utgående årliga ersättning.

Med stöd härav utfärdade järnvägsstyrelsen den 13 maj 1910 nu

gällande bestämmelser rörande den omfattning, i vilken de från postverket

inflytande medlen må användas till utgivande av ersättning till

statens järnvägars personal för ombesörjandet av postgöromål.

Enligt dessa bestämmelser skall det för varje särskild station av

generalpoststyrelsen vid nyssnämnda tidpunkt bestämda årsarvodet tillkomma

poststationsföreståndaren oavkortat, så länge vederbörande kvarstår

i samma befattning å samma station. Dessa årsarvoden utgå i regel med

högst 900 och lägst 180 kronor. Till nyutnämnda stationsföreståndare å

förenad järnvägs- och poststation eller till sådana föreståndare, som efter

de nya bestämmelsernas trädande i kraft befordras eller förflyttas till annan

dylik station, utgår däremot reglerat arvode sålunda, att stationsinspektor

ävensom station smästare å 5 eller 6 klassens station erhåller 420 kronor,

stationsmästare å 7 klassens station 240 kronor och annan tjänsteman, som

är föreståndare för station eller håll- eller lastplats, 180 kronor, allt för

år räknat. Inträder förändring i fråga om stationens klass såsom järnvägsstation

eller föreståndarens tjänsteställning, skall i förekommande

fall postarvodet ändras i enlighet med förestående grunder.

I anledning av den sålunda av järnvägsstyrelsen genomförda anordningen

framhöll styrelsen för statsbanornas stationsmästareförening i

en till statsrådet och chefen för civildepartementet under år 1911 ingiven

skrift, att berörda anordning medförde en försämring i stationsmästarnas

lönevillkor, varjämte föreningens styrelse erinrade därom, att stations
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. HS käft. (Nr 174.) 15

Skrift från

styrelsen för

statsbanornas

stationsmästareförening.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Järnvägsstyrelsen

den

24 oktober

1913.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr i74.

mästarna i pensionshänseende befunne sig i en sämre ställning än andra

järnvägsmän, eftersom det icke kunde förnekas, att vid stationsmästarelönernas

bestämmande hänsyn tagits till postarvodet, men å andra sidan

detta icke finge medräknas vid bestämmande av pensionen. Föreningsstyrelsen

hemställde därför, att en omreglering av stationsmästarnas ordinarie

arvoden måtte äga rum, och föreslog i sådant avseende, att

nämnda arvoden måtte bestämmas på följande sätt nämligen:

för stationsmästare å 7 klassens station lägst 1,500, högst 2,100 kronor

b b » 6 b b b 1,800, b 2,400 B

B B B 5 B B B 2,100, B 2,700 B

Sedan järnvägsstyrelsen anmodats att avgiva yttrande i anledning

av förenämnda hemställan, framlade styrelsen i skrivelse den 24 oktober

1913 bland annat förslag till postarvodenas omförande i viss del till

ordinarie arvoden och, såsom följd därav, höjning av arvodena till

stationsinspektorer å 4 klassens stationer A och B samt till stationsmästare.

Beträffande frågan, huruvida och i vad mån vid 1907 års

lönereglering hänsyn tagits till postarvodet vid bestämmandet av de

ordinarie arvodena för stationsföreståndarna, framhöll styrelsen, att sådan

hänsyn tydligtvis tagits i fråga om arvodena till stationsinspektorer å 4

klass stationer. Detta framginge nämligen av de uttalanden, som gjorts

av 1906 års kommitté för avgivande av förslag till reglering av löneförhållandena

för personalen vid statens järnvägar i kommitténs den

18 februari 1907 avgivna betänkande. Ehuru i fråga om fastställandet

av arvodena för stationsmästare ingenting därom uttryckligen

anförts i kommitténs betänkande, syntes det styrelsen kunna tagas för

givet, att därvidlag minst lika mycken hänsyn tagits till vederbörandes

inkomst av poströrelsen som beträffande stationsinspektorerna, särskilt

med hänsyn därtill, att nyssnämnda inkomst, enligt vad kommittén framhållit,

spelade en jämförelsevis större roll i förhållande till det ordinarie

arvodet för stationsmästarna än i fråga om stationsinspektorerna. Härtill

komme, att det av kommittén anmärkta förhållandet, att inkomsten för

poströrelsen när som helst kunde upphöra, nämligen då särskilt postkontor

inrättades, mera sällan torde inträffa vid sådana stationer, som

förestodes av stationsmästare.

Då det sålunda, enligt styrelsens förmenande, måste anses obestridligt,

att hänsyn till postarvodet tagits vid bestämmande av arvodet för

såväl stationsinspektorer å 4 klassens stationer A och B som stations
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kunr/L Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

115

mästare, syntes det styrelsen, att den ifrågasatta omföringen av postarvodet

till ordinarie arvode borde äga rum i fråga om samtliga dessa

stationsföreståndaregrupper. Däremot ansåg styrelsen, att någon förändring

i avseende å det ordinarie arvodet för stationsinspektorer å 3

klassens stationer icke borde äga rum. Av kommitténs uttalanden i denna

sak syntes nämligen framgå, att kommitterade, vid bestämmande av

arvodet för sistnämnda befattningshavare, bortsett från denna särskilda

inkomst.

Beträffande sättet för genomförande av den ifrågasatta förändringen

hade styrelsen tänkt sig, att ett visst belopp av den från postverket utgående

ersättningen, lika för alla ifrågavarande stationsföreståndare, borde

fortfarande utöver det ordinarie arvodet tillkomma vederbörande såsom

extra postarvode. Under förutsättning att styrelsens förslag till reglering

av det ordinarie arvodet för ifrågavarande stationsföreståndare vunne

statsmakternas bifall, ämnade styrelsen med stöd av Kungl. Maj:ts förenämnda

brev den 25 februari 1910 bestämma detta belopp till 120 kronor

om året. I avseende å den förhöjning av det ordinarie arvodet, som

den ifrågasatta anordningen skulle medföra, föreslog styrelsen, att i fråga

om stationsinspektorer å 4 klassens stationer A och B samt stationsmästare

å 5 klassens stationer, vilka samtliga enligt avlöningsreglementet erhölle

arvodesförhöjningar med 300 kronor, såväl begynnelsearvodet som slutarvodet

måtte höjas med en dylik löneklass.

Vidkommande arvodesförhöjningarna för stationsmästare å 6 och 7

klassens stationer hade styrelsen måst tillse dels att dessa stationsmästare

erhölle den ställning i lönehänseende, som skäligen borde tillkomma dem

i jämförelse med andra befattningshavare vid statens järnvägar, dels ock

att arvodena bestämdes på sådant sätt, att de passade in i den i avlöningsreglementet

fastställda löneskalan. Med hänsyn till såväl nyssnämnda

förhållanden som särskilt det för stationsmästare å 5 klassens

station föreslagna arvodet förordade styrelsen, att för stationsmästare å

6 klassens station lägsta arvodet måtte höjas från 1,020 till 1,200 kronor

samt högsta arvodet från 1,500 till 1,800 kronor, vilket senare arvode

skulle erhållas redan efter 6 år, samt att för stationsmästarna å 7 klassens

station lägsta arvodet måtte höjas från 900 till 1,020 samt högsta arvodet

från 1,380 till 1,500 kronor.

I fråga om tillämpningen av de nya bestämmelserna föreslog styrelsen

följande övergångsstadgande:

»Stationsinspektor å 4 klassens station A och B samt stationsmästare

erhåller, räknat från ingången av år 1915, det arvode enligt de nya be
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Skrift från

poststationsforeståndarna

vid statens

järnvägar.

stämmelserna, som är närmast högre än det, som vid nämnda tidpunkt

skulle tillkomma honom jämlikt nu gällande avlöningsreglemente, med

rätt för honom att i fråga om förhöjning av det nya arvodet tillgodoräkna

sig den tid, han innehaft det honom den 1 januari 1915 enligt nu

gällande bestämmelser tillkommande arvode.))

Vidare framhöll styrelsen, att förslaget i fråga om de stationsföreståndare,

som uppbure reglerat postarvode, innebure dels att detta särskilda

arvode komme att minskas med ett belopp, motsvarande ökningen

i ordinarie arvode, och dels att återstoden komme att utgå i form av

extra postarvode.

Beträffande de stationsföreståndare, som jämlikt styrelsens förberörda

bestämmelser av den 13 maj 1910 åtnjöte det från postverket utgående

arvodet oavkortat, förklarade sig styrelsen ämna, i händelse av bifall till

styrelsens ifrågavarande förslag, vidtaga en ändring i nyssnämnda av

styrelsen utfärdade bestämmelser av innebörd, att sagda stationsföreståndare

skulle vidkännas minskning i postarvodet, motsvarande den av styrelsen

föreslagna förhöjningen i det ordinarie arvodet.

I en till Kungl. Maj:t ingiven underdånig skrift, dagtecknad den

12 oktober 1913, framlade poststationsföreståndarna vid statens järnvägar

åtskilliga önskemål med hänsyn till den, enligt sökandenas förmenande,

ogynnsamma ställning i pensionshänseende, som de intoge på grund

därav, att pension icke finge beräknas på någon del av postarvodet.

Sökandena anhöllo, att postarvodet skulle få anses tillhöra jämvägsarvodet

från och med den 1 januari 1908; att sålunda pension från

nämnda dag skulle få av sökandena beräknas enligt bestämmelserna i

pensionslagen för tjänstemän vid statens järnvägar av den 4 juli 1910 å

arvode enligt avlöningsreglementet, ökat med postarvodet, mot erläggande

från och med den 1 januari 1911, då pensionslagen trädde i kraft, av

de i berörda pensionslag fastställda avgifter, som borde utgå för den

arvodesförhöjning i pensionshänseende, som härigenom komme poststationsföreståndarna

till del; att staten till dem bland statens järnvägars

poststationsföreståndare, som vore delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa,

efter deras avskedstagande ur statens järnvägars tjänst måtte

av trafikmedel betala fyllnadspension å postarvodet enligt bestämmelserna

i Kungl. Maj:ts brev den 13 juni 1913 till järnvägsstyrelsen; att denna av

sökandena begärda pensionsrätt å postarvodet måtte tillkomma även de

föreståndare å förenad järnvägs- och poststation, vilka efter den 1 januari

1908 redan avgått eller inom närmaste tiden, innan sökandenas an
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 174.

hållan kunde varda beviljad, möjligen komme att med pension avgå ur

statens järnvägars tjänst; samt att vid möjligen önskvärt avskiljande av

postgöromål från någon station ändring härutinnan i allmänhet icke måtte

äga rum, så länge dåvarande föreståndare å förenad järnvägs- och poststation

kvarstode i denna befattning, och under inga förhållanden, om

föreståndaren räknade minst 30 tjänsteår såsom järnvägstjänsteman, innan

han med pension avginge ur statens tjänst.

Över denna framställning avgav järnvägsstyrelsen den 16 mars 1914

infordrat utlåtande. Styrelsen åberopade därvid, i fråga om sökandenas

yrkande, att postarvodet i pensionshänseende måtte anses såsom ordinarie

arvode, sitt här nyss återgivna förslag av den 24 oktober 1913 till omföring

av viss del av postarvodet till ordinarie arvode. Vidkommande

det av sökandena framställda kravet på retroaktiv tillämpning från och

med den 1 januari 1908 av principen att postarvodet måtte anses tillhöra

järnvägsarvodet, vilket yrkande styrelsen ansåge vara motiverat

därav, att vid 1907 års lönereglering viss hänsyn tagits till postarvodet

vid bestämmande av det ordinarie arvodet för ovannämnda tjänstemän,

framhöll styrelsen, att 1907 års lönereglerings inverkan i pensionshänseende

först inträdde den 1 januari 1911, då den nya pensionslagen av

den 4 juli 1910 trädde i kraft. Vid sådant förhållande syntes det styrelsen

icke kunna ifrågasättas, att eventuella förbättringar i de ifrågavarande

stationsföreståndarnas pensionsförhållanden skulle givas retroaktiv

tillämpning beträffande dem, som avgått ur tjänsten före den 1

januari 1911. Däremot syntes nyssnämnda av sökandena åberopade förhållande,

vilket haft till följd att med hänsyn till postarvodet befattningshavare

av ifrågavarande kategorier fått lida minskning i sina pensionsförmåner,

böra föranleda därtill att de, som avgått ur tjänsten från ingången

av år 1911, då denna minskning börjat göra sig gällande, bleve

delaktiga av den förhöjning av pensionen, som skulle inträda i anledning

av styrelsens förslag angående omföring av viss del av postarvodet

till ordinarie arvode. Styrelsen ansåge sig alltså kunna förorda, att i

förevarande hänseende en avvikelse gjordes från i allmänhet tillämpade

grundsatser i liknande fall sålunda att, därest styrelsens framställning av

den 24 oktober 1913, i vad den avsåge station sföreståndare, vunne statsmakternas

bifall, de tjänstemän, tillhörande ifrågavarande kategorier, som

efter den 31 december 1910 avgått eller före ikraftträdande av ett eventuellt

beslut i nyssnämnda avseende avginge från tjänsten, måtte erhålla

fyllnadspension till sådant belopp, att densamma jämte dem tillkommande

Järnvägsstyrelsen

den 16

mars 1914.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174,

pension jämlikt pensionslagen den 4 juli 1910 eller de i sammanhang

härmed utfärdade övergångsbestämmelser uppginge till det belopp, varmed

pensionen skulle hava utgått, därest de av styrelsen i skrivelsen den 24

oktober 1913 föreslagna ändringar i avlöningsförhållandena för vissa

stationsföreståndare ägt gällande kraft vid tiden för vederbörandes avgång

från tjänsten. Denna tilläggspension skulle enligt styrelsens förmenande

utgå först från och med den dag, då de nya avlöningsbestämmelserna

för stationsföreståndare trädde i kraft.

Beträffande frågan om fyllnadspension till delägare i enskilda järnvägarnas

pensionskassa erinrade styrelsen därom, att genom bifall till

styrelsens förslag till ökning av det ordinarie arvodet för vissa stationsföreståndare

de jämlikt förenämnda brev den 13 juni 1913 fastställda

fyllnadspensioner till sådan vid statens järnvägar anställd personal, som

vore delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa, komme att i de

flesta fall ökas i motsvarande män.

Vad slutligen anginge önskemålet rörande inskränkande bestämmelser

i fråga om avskiljandet av postgöromålen från järnvägstjänsten, ginge

detsamma enligt styrelsens uppfattning ut på att inskränka postverkets

fria bestämmande att, när så kunde finnas för poströrelsen fördelaktigt,

inrätta särskilt postkontor å plats, där förut denna rörelse skötts av en

stationsföreståndare vid statens järnvägar. En dylik anordning kunde

givetvis icke av styrelsen tillstyrkas, och detta så mycket mindre som

särskiljandet av poströrelsen från järnvägsrörelsen å en station vore en

omständighet, som av en sökande till stationsföreståndarebefattning vid

statens järnvägar måste förutsättas kunna komma att inträffa.

Styrelsen ville dessutom framhålla, att genom den av styrelsen föreslagna

anordningen, enligt vilken postarvodet till en del skulle omföras

till ordinarie arvode, komme i viss mån att förebyggas den minskning i

avlöningsförmåner, som föranleddes av ett särskiljande av poströrelsen

från järnvägsrörelsen å en station.

På grund av vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört, hemställde styrelsen,

att poststationsföreståndarnas framställning icke måtte föranleda

till annan åtgärd än att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, medgiva,

att, därest styrelsens framställning av den 24 oktober 1913, i vad den

avsåge stationsföreståndarna, vunne statsmakternas bifall, de stationsinspektorer

å 4 klassens stationer A och B samt stationsmästare, som efter

den 31 december 1910 avgått eller före ikraftträdande av ett eventuellt

beslut i nyssnämnda avseende komme att avgå från tjänsten, måtte, räknat

från tidpunkten för beslutets ikraftträdande, erhålla fyllnadspension

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

av trafikmedel till sådant belopp att densamma, jämte dem tillkommande

pension jämlikt lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens

järnvägar den 4 juli 1910 eller de i sammanhang härmed utfärdade

övergångsbestämmelser, komme att uppgå till det belopp, varmed pensionen

skulle hava utgått, därest de av styrelsen föreslagna ändringar i

avlöningsförhållandena för omförmälda stationsföreståndare ägt gällande

kraft vid tiden för vederbörandes avgång från tjänsten.

Samtliga här ovan omförmälda förslag och yttranden hava varit

överlämnade till 1914 års kommitté angående löneförhållanden vid statens

järnvägar och hava, efter det nämnda kommitté avslutat sitt arbete, tilllika

med övriga kommitténs handlingar överlämnats till 1915 års kommission

för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken

m. fl. verk.

Nämnda kommission har nu, såsom förut antytts, i förberörda skrivelse

av den 6 mars 1917 framlagt ett förslag i ämnet, innebärande en

uppflyttning å gällande avlöningsskala av vissa tjänstekategorier bland

stationsföreståndarna vid statens järnvägar.

Med framhållande av att förslaget ansluter sig till vad järnvägsstyrelsen

i sin skrivelse den 24 oktober 1913 hemställt, yttrar kommissionen

:

Kommissionen får till en början betona, att denna frågas utbrytande ur den

pågående utredningen för åstadkommande av likformiga avlöningsbestämmelser

vid flera verk låter sig göra på den grund, att med uppflyttningen icke åsyftas

någon avlöningsförhöjning i verklig mening för de befattningshavare, som beröras

av densamma. Det har för kommissionen, likasom för järnvägsstyrelsen, allenast

gällt att åstadkomma en riktigare och enhetligare form för ersättande av det

sammanlagda arbete, som av nämnda stationsföreståndare i tjänsten utföres. I

detta arbete ingår i förekommande fall handhavandet av postgöromålen. Sistnämnda

arbete kan icke i och för sig sägas förete en sådan karaktär, att detsammas

betalande i annan form än som äger rum beträffande stationsföreståndarnas

övriga göromål kan anses påkallat. Det är icke att betrakta såsom någon

form av övertidsarbete, utan bör, under normala förhållanden, kunna skötas å

vanlig tjänstetid. Till kvaliteten kan ej heller postarbetet anses mera krävande

än stationsföreståndarnas huvudsakliga arbete. Då därtill kommer, att postarvodena

numera utbetalas av samma myndighet, under vilken tjänstemannen i fråga

om sitt huvudsakliga arbete lyder, synas redan starka formella skäl tala för att

nämnda särskilda form av ersättning sammanslås med avlöningen för den egentliga

järnvägstjänsten.

Av största betydelse för de ifrågavarande tjänstemännen själva är emellertid

frågans reella sida. Såsom järnvägsstyrelsen påvisat, är det nämligen ställt utom

tvivel, att vid avlöningarnas bestämmande år 1907 för stationsinspektorer å 4

klassens station A och B samt för stationsmästare hänsyn tagits till de då utgående

postarvodena å stationer av klass 4—7. Föreståndarna för dylika stationer er
-

1914 års kommitté

angående

löneförhållanden

vid

staten* järnvägar.

1915 års kommission

för

gemensamma

avlöninpsbestämmelser

vid kommunikationsverken

m. fl.

verk.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

hålla härigenom under sin tjänstetid en plats å avlöningsskalan, som icke motsvarar

deras verkliga ställning i avlöningshänseende, vartill kommer att de vid

avgången ur tjänst erhålla en pension, understigande vad de skulle hava uppburit,

om ersättningen för postarbetet ingått i de avlöningsformer, som bestämma

pensionsbeloppen. Den sistnämnda olägenheten torde få anses såsom den för

tjänstemännen mest betydelsefulla, och har även varit grunden till den av poststationsföreståndarna

ingivna framställningen i ämnet.

Då årligen ett antal bland nyssnämnda tjänstemän avgår ur tjänsten till

följd av uppnådd pensionsålder, har det därför synts kommissionen av vikt att

redan nu föreslå en omläggning av postarvodet till undanröjande för framtiden

av de olägenheter, som äro förbundna med det nuvarande systemet.

Det synes kommissionen, att vad järnvägsstyrelsen i sådant avseende föreslagit

innebär en i huvudsak riktig lösning av frågan. Gent emot postarvodets

inläggande i det ordinarie arvodet med därav följande förhöjning av arvodesbeloppen

för samtliga föreståndare å stationer av de klasser, som ovan angivits,

skulle väl kunna anmärkas, att då vissa stationer finnas, där järnvägstjänsten

icke är förenad med handhavandet av postgöromål, föreståndarna å dessa sistnämnda

stationer skulle erhålla en icke motiverad avlöningsförhöjning genom

uppflyttning å avlöningsskalan av själva den tjänstekategori de tillhöra. Denna

invändning förfaller dock, om man fasthåller vid, att postarbetet allenast är att

anse såsom en del av stationsföreståndarens ordinarie arbete i tjänsten, vilket

arbete i sin helhet givetvis bör vara avvägt så, att vederbörande tjänstemans

krafter fullt tagas i anspråk, vare sig postarbete förekommer å stationen eller

icke. Och då härtill kan läggas, att, såsom förut nämnts, avlöningarna för befattningarna

som sådana bestämts med hänsyn till det å flertalet, ehuru icke å

alla, stationer utgående postarvodet, kan det enligt kommissionens förmenande

anses fullt riktigt, att den tilltänkta uppflyttningen även kommer att omfatta

samtliga befattningshavare inom hithörande kategorier.

Med nu angiven utgångspunkt vore det givetvis ur principiell synpunkt

riktigast, om hela den särskilda ersättningen för postarbetet kunde sammanslås

med den ordinarie avlöningen för järnvägstjänsten. Detta låter sig emellertid

icke göra till följd av den skiftande storleken av postarvodena å stationer, där

dessa arvoden ännu ej reglerats, och, vad de reglerade arvodena angår, på grund

av omöjligheten att inpassa dessas fulla belopp i den nu förekommande avlöningsskalan.

Man torde därför av praktiska skäl böra anlita den av järnvägsstyrelsen

föreslagna utvägen att sammanslå med det ordinarie arvodet så stor

del av postarvodet, som erfordras för vederbörande tjänstekategoris uppflyttning

så högt på avlöningsskalan, som med hänsyn till de reglerade postarvodenas

storlek kan ske utan åstadkommande av en verklig avlöningsförhöjning, samt vid

sidan därav bibehålla uppkommande rest av postarvodet — vad de reglerade

arvodena beträffar i samtliga fall 120 kronor — såsom extra arvode. Yad järnvägsstyrelsen

härutinnan föreslagit får kommissionen sålunda förorda.

Kommissionen vill betona, att kommissionen icke i detta sammanhang

ingått på prövning av frågan, huruvida genom en dylik uppflyttning å nu gällande

avlöningsskala de ifrågavarande tjänstekategorierna erhålla den ställning i avlöningssystemet,

som kan anses böra bliva bestående för framtiden. Detta spörsmål

torde böra komma under omprövning först i samband med det slutliga inordnandet

av samtliga tjänstekategorier i ett för flera verk gemensamt nytt

avlöningssystem. Den av järnvägsstyrelsen föreslagna och av kommissionen nu

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174. 121

förordade uppflyttningen kan i varje fall icke anses föregripa en dylik allmän

prövning.

Den del av postarvodet, som enligt förslaget icke komme att omföras till

ordinarie arvode, bör självfallet, såsom hittills, allenast utgå å station, där posttjänst

i verkligheten förekommer förenad med järnvägstjänsten, och bör enligt

kommissionens förmenande uppbäras av den, som verkligen förestår och närmast

ansvarar för postarbetet. Bibehållandet av en del av postarvodet såsom särskilt

arvode kan, till dess en definitiv omläggning bliver genomförd, anses motiverat

närmast såsom en form av felräkningspenningar å postuppbörden.

Yad beträffar de nuvarande tjänstemännens övergång till den nya staten,

synas inga svårigheter erbjuda sig utom beträffande stationsmästare å 6 klassens

stationer. X allmänhet skulle nämligen vederbörande genom uppflyttningen

komma att placeras i eu arvodesgrupp, för vilken beloppet av varje särskild

arvodesförhöjning samt antalet av dylika förhöjningar äro desamma, som gäller

för den grupp, vari han för närvarande befinner sig. Endast beträffande nyssnämnda

stationsmästare å 6 klassens stationer bliver förhållandet ett annat. Till

belysande härav meddelas följande sammanställning utav arvodena enligt nuvarande

förhållanden och enligt kommissionens förslag. Siffrorna inom parentes

beteckna arvodet med tillägg av, enligt nuvarande förhållanden, hela det reglerade

postarvodet, och enligt förslaget, den icke omförda delen därav, 120 kronor.

Arvode efter nedan angivna antal år

0 år

3

år

6

år

9

år

12

år

Befattning.

enligt

11UY.

förhål-

landen.

enligt

kom-

missio-

nens

förslag.

enligt

nuv.

förhål-

landen.

enligt

kom-

missio-

nens

förslag.

enligt

nuv.

förhål-

landen.

enligt

kom-

missio-

nens

förslag.

enligt

nuv.

förhål-

landen.

enligt

kom-

missio-

nens

förslag.

enligt

nuv.

förhål-

landen.

enligt

kom-

missio-

nens

förslag.

Stationsinspektor å 4

kl.

2,400

2,700

2,700

3,000

3,000

3,300

3,300

3,600

st. A

(2,820)

(2,820)

(3,120)

(3,120)

(3,420)

(3,420)

(3,720)

(3,720)

—

—

Stationsinspektor å 4

kl.

2,100

2,400

2,400

2,700

2,700

3,000

__

_

_

st. B

(2,520)

(2,520)

(2,820)

(2,820,

(3,120)

(3,120)

—

—

—

—

Stationsmästare å 5 kl.

st.

1,200

1,500

1,500

1,800

1.800

2,100

_

_

(1,620)

(1,620)

(1,920)

(1,920)

(2,220)

(2,220)

—

—

—

—

Stationsmästare å 6 kl.

st.

1,020

1,200

1,140

1,500

*) 1,260

*) 1,800

1,380

1,800

1,500

1,800

(1,440)

(1,320)

(1,560)

(1,620)

(1,680)

(1,920)

(1,800)

(1,920)

(1,920)

(1,920)

Stationsmästare å 7 kl.

st.

900

1,020

1,020

1,140

1,140

1,260

1,260

1,380

1,380

1,500

(1,140)

(1,140)

(1,260)

(1,260)|

(1,380)

(1,380)|

(1,500)

il,500)|

(1,620)

(1,620)

*) Vid övergången till de nya bestämmelserna skulle stationsmästare å 6 kl. station med arvodet 1 260

kronor erhålla arvodet 1,500 kronor. Se nedan.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 höft. (Nr 174.) 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Av tabellen torde framgå, att vad stationsinspektorer å 4 klassens stationer A

och B samt stationsmästare å 5 och 7 klassens stationer beträffar, den av järnvägsstyrelsen

föreslagna övergångsbestämmelsen utan vidare lämpligen kan komma

till användning, beroende på den ovan antydda överensstämmelsen vad dessa

tjänstemän angår i fråga om arvodesförhöjningarnas belopp och antal enligt nu

gällande bestämmelser och enligt förslaget. En var dylik tjänsteman bör sålunda

vid övergången tilldelas det arvode enligt de nya bestämmelserna, som är närmast

högre än det, som vid tiden för övergången skulle hava tillkommit honom enligt

gällande avlöningsreglemente. I fråga åter om stationsmästare å 6 klassens station

äro arvodesförhöjningarna för närvarande fyra, var och en om 120 kronor, under

det att enligt förslaget förhöjningarna bleve två, vardera om 300 kronor, Här

uppstå sålunda vissa ojämnheter. Då ingen tjänsteman vid övergången bör

oskäligt vare sig gynnas eller missgynnas, torde därför för denna tjänstekategoris

vidkommande böra träffas en särskild föreskrift angående de arvoden, som böra

tilldelas vederbörande vid övergången. Det synes kommissionen riktigast för

undvikande av allt för stora förskjutningar, att motsvarigheten därvid bestämmes

sålunda:

nuvarande arvodet ........... 1,020 kr. anses å den nya staten motsvara arvodet 1,200 kr.

» arvodena 1,140 o. 1,260 »>»»»» » » 1,500 »

» » 1,380» 1,500 » » » » » » » » 1,800 »

Därest vid övergången komme att finnas någon till sistnämnda tjänstekategori

hörande innehavare av arvodena 1,020 eller 1,260 kronor — vilket emellertid

synes osannolikt, då stationsmästare å 6 klassens stationer i allmänhet redan

vid befordringen till denna grad hunnit upp i högre arvodesklass — skulle han

sålunda å den nya staten, enligt vad tabellen utvisar, erhålla någon minskning i

den sammanlagda summan av ordinarie arvode och särskilt postarvode. Denna

minskning bör enligt kommissionens förmenande ersättas med ett motsvarande

personligt avlöningstillägg att uppbäras intill dess han genom vunnen arvodesförhöjning

erhållit en avlöning, som fullt täcker den ifrågavarande minskningen.

Detta bliver i varje händelse fallet vid första arvodesförhöjning för tjänstemannen

å den nya staten. Föreskrift av nu angiven innebörd torde böra intagas i övergångsbestämmelserna.

Det synes kommissionen önskvärt, att de nya bestämmelserna kunde träda

i kraft och övergången ske den 1 januari 1918. Härigenom komma de av regleringen

berörda tjänstemän, som avgå efter nämnda tidpunkt, att erhålla pensioner,

beräknade efter deras nya placering i arvodesskalan.

Vad slutligen angår det av poststationsföreståndarna framförda yrkandet om

förbättrade pensionsvillkor även för dem, som avgått, innan de nya bestämmelserna

kunde träda i kraft, samt järnvägsstyrelsens i anledning härav framlagda

förslag om fyllnadspension i vissa fall till stationsföreståndare, som avgått efter

den 31 december 1910, anser sig kommissionen med hänsyn till av riksdagen

vid upprepade tillfällen gjorda bestämda avvisanden av liknande yrkanden icke

nu kunna tillstyrka någon åtgärd i den av sökandena eller järnvägsstyrelsen angivna

riktningen. Kommissionen inser emellertid till fullo det behjärtansvärda

i yrkandet på förbättring av ifrågavarande pensionärers bekymmersamma ställning,

men kan icke för närvarande tänka sig annan utväg till förbättrande av dessa,

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

liksom andra, statspensionärers villkor än beviljande av ett allmänt krigstidstillägg

för pensionstagare. Körande önskvärdheten av ett dylikt tillägg har kommissionen

redan vid avgivandet av förslag till tillfällig löneförbättring för viss

järnvägspersonal den 16 december 1916 haft tillfälle att uttala sig.

Kommissionen hemställer, att Kungl. Maj:t täcktes i proposition

till innevarande års riksdag föreslå riksdagen dels antaga sådan ändring

av § 2 mom. 3 uti förnyade nådiga avlöningsregleinentet för tjänstemän

vid statens järnvägar den 30 juni 1916, att arvodena för nedannämnda

befattningshavare bestämmas på följande sätt:

lägst

högst

stationsinspektor

å 4:

3 klassens

station

A .........

........ 2,700: —

3,600:

»

» »

»

»

B .........

........ 2,400: —

3,000:

stationsmästare å

5:e

klassens station...

........ 1,500: —

2,100:

» »

6:e

»

»

....... 1,200: —

1,800:

» »

7:e

»

»

........ 1,020: —

1,500:

och dels i anslutning härtill antaga följande övergångsbestämmelse till

avlöningsreglementet:

»Stationsinspektor å 4 klassens station A och B samt stationsmästare

å 5 och 7 klassens station erhåller, räknat från ingången av år 1918, det

arvode enligt de nya bestämmelserna, som är närmast högre än det,

som vid nämnda tidpunkt skulle tillkomma honom jämlikt hittills gällande

avlöningsreglemente.

Stationsmästare å 6 klassens station erhåller från samma tidpunkt:

om hans arvode enligt hittillsvarande

bestämmelser skulle

hava utgjort ....................................... 1,020 kronor, arvodet 1,200 kronor

d:o d:o ................1,140 eller 1,260 » » 1,500 »

d:o d:o ................. 1,380 » 1,500 » » 1,800 »

I fråga om förhöjning av det nya arvodet skall envar av ovan

omförmälda tjänstemän äga rätt att tillgodoräkna sig den tid, han innehaft

det honom den 1 januari 1918 enligt hittills gällande bestämmelser

tillkommande arvode.

Tjänsteman, som till följd av ovan angivna bestämmelser lider

minskning i det sammanlagda beloppet av ordinarie arvode och postarvode,

må, intill dess han erhållit arvo desförhöj ning å den nya staten,

s. 124 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

såsom personligt avlöningstillägg uppbära ett belopp, motsvarande ifrågavarande

minskning.»

Det av kommissionen framlagda förslaget finner jag synnerligen

beaktansvärt. Det synes mig nämligen av den förebragta utredningen

vara fullt klarlagt, att föreståndarna för statsbanestationer av klasserna

4—7 för närvarande innehava platser på löneskalan, som icke motsvara

deras verkliga ställning i avlöningskänseende, ett förhållande som för

dessa befattningshavare givetvis gör sig mest kännbart efter avgång ur

tjänsten genom en i pensionshänseende ogynnsammare ställning än eljest

jämförbara tjänstekategorier. Då härtill kommer, att, såsom av kommissionens

skrivelse framgår, något formellt hinder för frågans utbrytande

ur den pågående utredningen för åstadkommande av likformiga avlöningsbestämmelser

vid flera verk icke föreligger — med uppflyttningen

åsyftas nämligen icke någon avlöningsförköjning i verklig mening för

vederbörande befattningshavare — synes mig tiden nu vara inne att giva

spörsmålet en tillfredsställande lösning. De av kommissionen framlagda

riktlinjerna härför finner jag riktiga. Visserligen innebär det framlagda

förslaget icke den ur principiell synpunkt bästa lösningen, då denna givetvis,

såsom kommissionen även framhållit, vore ett sammanslående av hela

den särskilda ersättningen för postarbetet med den ordinarie avlöningen

för järn vägstjänsten. Då emellertid sistnämnda lösning, på av kommissionen

anförda skäl, icke låter sig genomföra, finner jag mig i likhet

med kommissionen böra följa den av järnvägsstyrelsen förordade utvägen,

att postarvodet delvis sammanslås med järnvägsavlöningen och att resterande

delen utgår såsom extra arvode.

Vad angår detaljerna i det av kommissionen framlagda förslaget

finner jag desamma och särskilt de ifrågasatta föreskrifterna beträffande

stationsmästarnas av 6 klassen övergång till den nya staten väl avvägda

och utformade med hänsyn till föreliggande förhållanden. Jag biträder

därför till alla delar den hemställan om ändringar i och övergångsbestämmelse

till avlöningsreglementet, kommissionen för nu ifrågavarande

ändamål framlagt i sin förevarande skrivelse av den 6 mars 1917.

Beträffande åter det av poststationsföreståndarna framför la yrkandet

om förbättrade pensionsvillkor även för de befattningshavare, som avgått,

innan de nya bestämmelserna träda i kraft, samt järnvägsstyrelsens i

anledning härav framlagda förslag om fyllnadspension i vissa fall för

stationsföreståndare, som avgått efter den 31 december 1910, finner jag

mig icke kunna tillstyrka någon åtgärd i den av petitionärerna eller järn
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Froposition Nr 174.

125

vägsstyrelsen angivna riktningen. I likhet med kommissionen anser jag

nämligen en förbättring av ifrågavarande pensionstagares under rådande

krigstid nog så behjärtansvärda ekonomiska ställning böra ske i annan

ordning, nämligen i samband med åtgärder i dylikt syfte för samtliga

de kategorier av statspensionärer, som därav kunna vara i behov.

På grund av vad sålunda i skilda hänseenden förekommit och an- vin. Depar.

förts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå chefens"

riksdagen att hemställan.

dels besluta de ändringar i förnyade avlöning sreglementet

den 30 juni 1916 för tjänstemän vid statens järnvägar,

som framgå av bifogade förslag till nådig kungörelse

i ämnet (bilaga 1);

dels, vid bifall härtill, besluta, att de i Kungl.

Maj:ts proposition den 9 mars 1917 angående tillfälligt

lönetillägg åt viss personal vid statens järnvägar föreslagna

bestämmelser om tillfälligt tillägg till ersättningen

för bostad och bränsle åt eldare med flera

tjänstemän vid statens järnvägar jämväl skola äga

tillämpning beträffande vagnreparatör, elektrisk underreparatör,

signalunderreparatör samt ledningsreparatör;

dels ock, med tillämpning från och med den 1

januari 1918, antaga följande ändring av 2 § i lagen

den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän

vid statens järnvägar:

2 §•

Nämnda levnadsålder utgör för:

lokomotivförare och kvinnlig tjänstinnehavare sextio

år,

ledningsmästare, banmästare av l:a och 2:a klass,

ledningsförman, bangårdsmästare, tågmästare, konduktör,

stationsförman, lokomotiveldare, vagnskötare, ledningsreparatör,

banvakt, ledningsvakt och stationskarl

sextiotre år,

övriga tjänstemän vid distrikten samt byråchef,

byrådirektör och överingenjörsassistent, byrådirektör,

överkontrollör, sekreterare, säkerhetsinspektör, förråds
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

kontrollör och byråingenjör av l:a och 2:a klass sextiofem

år, samt

manliga befattningshavare i järnvägsstyrelsen,

med undantag av de här ovan nämnda, sextiosju år.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Carl Uggla.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 174.

127

Bilaga 1.

Förslag

till

nådig kungörelse angående vissa ändringar i förnyade

avlöningsreglementet för tjänstemän vid

statens järnvägar

den 30 juni 1916.

§ 2-

l:o) Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör, överdirektör

och överingenjör utgår avlöning dels såsom arvode och dels, där

bostad in natura icke åtnjutes, i form av ersättning för bostad och

bränsle, allt enligt följande stat med däri i förekommande fall angivna

högsta och lägsta belopp för år räknat. Där ersättning för bostad och

bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angiven, utgår

samma ersättning med 40 procent av arvodet med den i staten bestämda

begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.

:

Arvode.

Ersättning

för bostad

och bränsle.

Summa

avlöning.

Lägst

Högst

Lägst

Högst

Lägst

Högst

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Tjänstemän av högre grad:

Byråchef..............................

Byrådirektör och överingenjörs-

i 6,000

6,900

1,800

7,800

8,700

assistent..........................

I

Byrådirektör ........................

Ombudsman .......................

Överkontrollör.....................

•4,800

5,700

1,800

6,600

7,500

Arkitekt..............................

Säkerhetsinspektör ...............

Sekreterare...........................

Kamrer och föreståndare för

kammarkontoret..................

.4,200

5,100

1,500

5,700

6,600

Förste aktuarie och föreståndare

för statistiska kontoret ......

''Byråchef samt byrådirektör

och överingenjöreassistent

kunna i stället för ersättning

för bostad och bränsle

erhålla bostad in natura

om 6 rum och kök.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Milkontrollör och föreståndare

för milkontoret..................

Revisor och föreståndare för

revisionskontoret ..............

Förste kontrollör ..................

Byråingenjör av l:a klass ......

Lantmätare...........................

Förrådskontrollör ..................

Kassör.................................

Registrator...........................

Notarie ..............................

Aktuarie..............................

Byråingenjör av 2:a klass ......

Förrådsförvaltare ..................

Kontrollör ...........................

Expeditionsföreståndare .........

Förste bokhållare..................

Underingenjör .....................

Manlig bokhållare.................

» ritare........................

» kontorsskrivare ..........

Kvinnlig bokhållare...............

» ritare ....................

» kontorsskrivare.........

Vaktmästare ................

Kvinnligt kontorsbiträde.

Tjänstemän av lägre grad:

Manligt kontorsbiträde ........

Arvode.

Ersättning

för bostad

och bränsle.

Summa

avlöning.

Lägst

Högst

Lägst

Högst

Lägst

Högst

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

4,200

5,100

1,500

5,700

6,600

■ 3,300

4,200

•1,320

1,500

4,630

5,700

3,000

3,900

1,1

00

4,100

5,000

j. 2,400

3,600

960

1,100

3,360

4,700

2,100

3,300

840

1,100

2,940

4,400

11,B00

2,700

600

850

2,100

3,550

1,500

2,100

600

650

2,100

2,750

11,080

1,800

400

1,480

2,200

900

1,500

360

600

1,260

2,100

840

1,200

—

—

840

1,200

840

1,140

336

400

1,176

1,540

Anm. Tiiläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens

tjänsteman, då han ej tjänstgör.

Denne tjänsteman kan i

stället för ersättning för

hostad och bränsle erhålla

bostad in natura om 4

. rum och kök.

Kontorsbiträde, som tjänstgör

såsom förman å biljettryekeriet,

kan erhålla

ett tiiläggsarvode av högst

. 180 kr. om året.

''Vaktmästare erhåller bostad

in natura. Förste vaktmästare

erhåller ett tillläggsarvode

av 200 kr.

. om året.

till någon del uppbäras av

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

2:o) Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrivare

avlönas efter beting på det sätt, att han erhåller betalning, i den mån

han verkställer arbete, varå styrelsen utsatt visst pris. Så avlönad

kontorsskrivare skall för utförandet av sådana arbeten, vilka icke lämpligen

kunna på nämnda sätt gottgöras, erhålla betalning för timme

enligt pris, som styrelsen fastställer.

3;o) Tjänsteman vid distrikten och huvudverkstäderna åtnjuter arvode

enligt följande stat med däri angivna lägsta och högsta belopp för år

räknat.

Arvode.

Lägst

Högst

kr.

kr.

Tjänsteman av högre grad:

Distriktsckef........................

8,000

Bandirektör .........................

Maskindirektör .........

| 6,000

6,900

Trafikdirektör ..............

Förrådsintendent .................................

Baningenjör av l:a klass ...............

Maskiningenjör av l:a klass ..................

Trafikinspektör av l:a klass ..................

Överinspektör______

Distriktssekreterare .............................

Baningenjör av 2:a klass .....................

Telegrafingenjör........

Maskiningenjör av 2:a klass ..................

Trafikinspektör av 2:a klass ..................

Distriktskamrer............

Verkstad skamrer ..................

■ 4,800

5,700

4,500

5,400

, 4,200

5,100

Förrådsförvaltare ...............

Stationsinspektor å l:a klassens

station ...

. 3,900

4,800

Stationsinspektor å 2:a klassens

Distriktskassör ..................

station ...

3,600

4,500

Baninspektor.............

Maskininspektor....................................

Elektroingenjör.................

3,300

4,200

Byrå assistent......................................

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 148 käft. (Nr 174.) 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

•

Arvode.

Lägst

Högst

kr.

kr.

Stationsinspektor å 3.e klassens station ...

Underinspektör ....................................

r 3,000

3,900

Expeditionsföreståndare ........................

Stationsinspektor å 4:e klassens station A

2,700

3,600

Underingenjör ..............,.....................

Förste bokhållare.................................

2,400

3,600

Förste telegrafist .................................

Stationsinspektor å 4:e klassens station B

1

2,400

3,000

Bokhållare..........................................

| 2,100

3,300

Förste stationsskrivare...........................

Telegrafist ..........................................

1,800

3,000

Manlig ritare.......................................

» kontorsskrivare...........................

| 1,500

2,700

Stationsskrivare....................................

Kvinnlig ritare....................................

j. 1,080

1,800

» kontorsskrivare........................

Tjänstemän av lägre grad:

Lokomotivmästare................................

1,800

3,000

Vagnmästare.......................................

| 1,500

2,700

Ledningsmästare .................................

Verkstadsmästare.................................

1,500

2,400

Stationsmästare å 5:e klassens station......

1,500

2,100

Överbanmästare....................................

Lokomotivförare...................................

1 1,200

2,100

Maskinist ..........................................

Banmästare av l:a klass.....................

Trädgårdsmästare.................................

Förrådsmästare....................................

Stationsmästare å 6:e klassens station......

Bangårdsmästare .................................

!

1,200

1,800

Tågmästare .......................................

Verkstadsförman .................................

Ledningsförman..................................

Förste kontorsbiträde ..........................

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 174.

131

1

Arvode.

Lägst

Högst

kr.

kr.

Banmästare av 2:a klass........................

Lokomotivreparatör ..............................

Elektrisk reparatör ..............................

j Signalreparatör....................................

Vagnförman .......................................

Stallförman ................................

1,020

1,500

(Nattbanmästare erhåller ett högsta arvode

1 av 1,260 kronor.

Stationsmästare å 7:e klassens station.....

Konduktör..........................................

Manligt kontorsbiträde .......................

Stationsförman...........

Portvakt å l:a klassens station eller vid

900

1,500

(Portvakt vid verkstad erhåller ett högsta

\ arvode av 1,260 kronor.

verkstad ......

Lokomotiveldare ...........

Vagn skötare ..................

Förrådsförman ....................................

Maskin- och pannskötare

Vagnreparatör ............................

Elektrisk underreparatör......................

Signalunderreparatör ...........................

Ledningsreparatör..................

Kvinnligt kontorsbiträde....................

Vaktmästare .......................

Banvakt.....................

900

1,380

fBanvakt, vilken tjänstgör såsom vakt vid

1 rörlig bro, kan under seglation stiden

j erhålla ett tilläggsarvode efter högst

l 120 kronor för år.

Vagn- och stallkarlar..................

Förrådsvakt .

Ledningsvakt.......................................

Stationskarl ...........

840

1

1,140

Anm. 1. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tilläggsarvode efter högst 300

kronor om året.

Anm. 2. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del upphäras av

tjänsteman, då han ej tjänstgör.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

§ 3.

Antalet av nedanstående befattningar ntgör

i styrelsen:

byråchefer .......................................

10

revisor och föreståndare för revi-

byrådirektörer och överingenjörs-

sionskontoret .............................

1

assistenter....................................

2

förste kontrollörer ........................

3

byrådirektörer .................................

4

byråingenjörer av l:a klass .....

14

ombudsmän ................................

2

lantmätare .......................................

1

överkontrollör ................................

1

förrådskontrollör ..........................

1

arkitekt............................................

1

kassör ................................................

1

säkerhetsinspektör ......................

1

registrator .......................................

1

sekreterare ......................................

11

notarier ...........................................

10

kamrer och föreståndare för kam-

ak tuarior .........................................

2

markontoret.................................

1

byråingenjörer av 2:a klass ......

12

förste aktuarie och föreståndare

förrådsförvaltare............................

1

för statistiska kontoret............

.1

kontrollörer.......................................

5

milkontrollör och föreståndare för

milkontoret .................................

1

expeditionsföreståndare ..............

1

vid distrikten

och

huvudverkstäderna:

distriktschefer, därav en för

verkstadskamrer ...........................

1

huvudverkstäderna....................

6

förrådsförvaltare............................

1

bandirektörer .................................

5

stationsinspektorer å l:a klassens

13

maskindirektörer.............................

6

stationer ......................................

trafikdirektörer.................................

5

stationsinspektorer å 2:a klassens

33

förrådsinten denter...........................

5

stationer......................................

baningenjörer av l:a klass.........

13

distriktskassörer .............................

5

maskiningenjörer av l:a klass...

16

baninspektorer ..............................

5

trafikinspektörer av l:a klass ...

överinspektörer ...........................

10

3

maskininspektorer ........................

elektroingenjör .............................

20

1

distriktssekreterare .......................

5

byråassistenter ..............................

18

baningenjörer av 2:a klass.........

201

) stationsinspektorer å 3:e klas-

41

telegrafingenjörer...........................

5

sens stationer..............................

maskiningenjörer av 2:a klass. .

9

underinspektörer..............................

8

trafikinspektörer av 2:a klass...

d istrikt skam r t.‘rare...........................

13

5

expeditionsföreståndare ...............

20

!) Minskas till 15 i mån av ledigblivande av befattningar utav ifrågavarande slag.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

Antalet övriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmes för varje

år av Kungl. Maj:t.

§ 4‘

l:o) Tjänsteman, — — — — — — — — — — — — — —

— — ''— — — 1,500 kronor.

Såsom undantag från vad ovan föreskrivits gäller, att tjänsteman,

som ingått i statens järnvägars tjänst enligt nådiga kungörelsen den 1

december 1916 angående beredande av anställning vid statens järnvägar

för viss personal vid armén, erhåller arvodesförhöjning för den av honom

först vunna ordinarie befattningen, sedan han i ett år innehaft det för

denna bestämda lägsta arvodet.

§ 7.

För — — —■ — — — — — — — bestämmelser:

2:o) Med — — — — — — — -— — — — — — —- stat.

Ej heller må med befattning vid statens järnvägar förenas vare sig

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,

som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag

registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag

eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad

angår verkets chef, överdirektör, överingenjör, distriktschef, byråchef,

byrådirektör och överingenjörsassistent, byrådirektör eller överkontrollör,

Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning, järnvägsstyrelsen

uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses hinderlig för fullgörande

av tjänstgöringen vid statens järnvägar, finner uppdraget eller

befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.

Över — — — — — — — — — — — — — — styrelsen.

§ 9.

l:o) Förmånen av fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda

lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken behövligt,

tillkomma dels byråchef, byrådirektör och överingenjörsassistent,

expeditionsföreståndare, förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen,

dels följande tjänstemän av högre grad vid distrikten och huvudverkstäderna,

nämligen: distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, för
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

rådsintendent, ban-, maskin- och telegrafingenjör, trafikinspektör, överinspektör,

baninspektor, maskininepektor, elektroingenjör, byråassistent,

stationsinspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare för biljettexpedition,

förste stationsskrivare å station av 2:a eller 3:e klass ävensom

dylik tjänsteman å station av högre klass, som tjänstgör antingen å

stationsinspektors expedition och regelbundet användes i yttre tjänstgöring

eller å biljettexpedition, dels samtliga tjänstemän av lägre grad

vid distrikten eller huvudverkstäderna med undantag av lokomotivförare,

tågmästare, ogift första kontorsbiträde och ogift manligt kontorsbiträde

samt sådant gift första kontorsbiträde och gift manligt kontorsbiträde,

som icke regelbundet användes i yttre tjänstgöring, konduktör, eldare,

vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde.

Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri

bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma jämväl nu ej

nämnda tjänstemän vid distrikten ävensom de tjänstemän, i fråga om

vilka, på sätt ovan angivits, undantag stadgats beträffande förmånen att

erhålla inkvartering in natura.

2: o) Med fri bostad är förenad förmånen av fritt bränsle enligt stat,

som av styrelsen fastställes.

3:o) Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga

uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller 40

procent av arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad, i

enlighet med de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas; dock med

iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må överstiga:

a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent:

för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök, kronor 2,000

3> 3> i » ))

}> 3) 3> » 33

3> 3> 33 3) 3)

33 33 33 » 3)

33 33 33 33 33

6 3) 33 33 33 1,800

5 3) 33 3) 33 1,500

4 33 33 33 33 1,100

3 33 33 33 33 850

2 33 33 33 33 650,

skolande dock för kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare, eldare, portvakt

vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnreparatör, elektrisk

underreparatör, signalunderreparatör, ledningsreparatör, vagnskötare samt

tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare högsta

ersättningen utgöra 400 kronor;

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

135

b) ä övriga stationer:

för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök, kronor 1,700

»

»

»

6

5

4

3

2

»

»

)>

1,500

1,200

900

700

550,

skolande dock för kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare, eldare, portvakt

vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnreparatör, elektrisk

underreparatör, signalunderreparatör, ledningsreparatör, vagnskötare samt

tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare högsta

ersättningen utgöra 350 kronor.

4:o) Ersättning för bostad och bränsle anses tillhöra lönen.

§ io.

l:o) Felräkning spenning ar tillkomma:

c) tjänsteman, vilken verkställer utbetalning av avlöning, uppgående

till minst 100,000 kronor för år, med 25 öre för varje fulla tusental

kronor av samma avlöning, under förutsättning att särskilt arvode enligt

2:o) här nedan icke utgår till vederbörande;

§ 15-

Vad. i detta reglemente är sagt om tjänstemän vid distrikten gäller

jämväl tjänstemän vid huvudverkstäderna.

Denna kungörelse skall lända till efterrättelse från och med den 1

januari 1918.

Stationsinspektor å 4:e klassens station A eller B samt stationsmästare

å 5:e eller 7:e klassens station erhåller, räknat från ingången av

år 1918, det arvode enligt de nya bestämmelserna, som är närmast

högre än det, som vid nämnda tidpunkt skulle tillkomma honom jämlikt

hittills gällande avlönings reglemente.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Stationsmästare å 6:e klassens station erhåller från samma tidpunkt:

om hans arvode enligt hittillsvarande

bestämmelser skulle

hava utgjort..................................... 1,020 kronor, arvodet 1,200 kronor

d:o d:o ..................1,140 eller 1,260 » )> 1,500 »

d:o d:o ................ 1,380 » 1,500 » » 1,800 » .

I fråga om förhöjning av det nya arvodet skall envar av ovan

omförmälda tjänstemän äga rätt att tillgodoräkna sig den tid, han innehaft

det honom den 1 januari 1918 enligt hittills gällande bestämmelser

tillkommande arvode.

Tjänsteman, som till följd av ovan angivna bestämmelser lider

minskning i det sammanlagda beloppet av ordinarie arvode och postarvode,

må, intill dess han erhållit arvodesförhöjning å den nya staten,

såsom personligt avlöningstillägg uppbära ett belopp, motsvarande ifrågavarande

minskning.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

137

Bilaga 2.

Tabell 1.

Uppgift å antal högre befattningshavare och underställd personal för drift

och underhåll vid statens järnvägar åren 1908—1916-

»

År.

Antal högre ordinarie

befattningshavare.

Underställd

personal

i styrelsen.

Hela persona- len vid linjen.

Summa styrelsen

underställd personal.

Linjebefälet under- ställd personal.

I sty-

rel-

sen.1)

Vid

linjen.2)

Sum-

ma.

Ordi-

narie.

Ex-

tra.3)

Ordi-

narie.

Extra.

Ordi-

narie.

Extra.

Sum-

ma.

Ordi-

narie.

Extra.

Sum-

ma.

1908.........

63

114

177

420

216

12,536

4) 10,601

12,956

4)10,817

23,773

12,422

10,601

23,023

1909.........

63

114

177

409

219

12,698

*) 10,740

13,107

4) 10,959

24,066

12,584

10,740

23,324

1910.........

63

114

177

423

219

12,922

4) 10,732

13,345

4)10,951

24,296

12,808

10,732

23,540

1911.........

63

114

177

431

219

13,056

10,709

13,487

10,928

24,415

12,942

10,709

23,651

1912.........

63

113

176

455

204

14,034

9,999

14,489

10,203

24,692

13,921

9,999

23,920

1913.........

63

113

176

485

214

14,600

10,479

15,085

10,693

25,778

14,487

10,479

24,966

1914.........

63

112

175

499

211

15,455

10,353

15,954

10,564

26,518

15,343

10,353

25,696!

1915.........

65

112

177

512

237

15,748

11,606

16,260

11,843

28,103

15,636

11,606

27,242

1916.........

66

117

183

532

303

16,259

14,845

16,791

15,148

31,939

16,142

14,845

30,987

1917 (approx.)

5) 73

118

191

599

229

18,111

12,993

18,710

13,222

31 932

17,993

12,993

30,986

*) T. o. m. notariegrad.

a) T. o. m. sektionsbefäl.

*) I någon män approx. beräknat.

4) Approx. beräknade. Exakta uppgifter för dessa år finnas ej.

5) Härav 3 på grand därav, att byggnadsbyråns nybyggnadsavdelning uppförts på ordinarie stat.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 148 käft. (Nr 174.)

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Bilaga 3.

Tabell 2.

Relation mellan antalet högre befattningshavare och antalet underställd personal för

drift och underhåll vid statens järnvägar åren 1908—1916.

År

På varje högre befattningshavare i

styrelsen1) kom följande personalantal.

På varje högre

befattnings- havare vid

linjen a) kom

följande antal

underställd

personal.

På varje högre

befattnings- havare i sty- relsen och vid

linjen kom

följande antal

underställd

personal.

Underordnad

personal i

styrelsen.

Hela perso- nalen vid

linjen.

Summa.

1908....................................

10.1

367.2

377.3

202.0

133.7

1909....................................

lO.o

372.0

382.0

204.6

135.3

1910....................................

10.2

375.5

385.7

206.5

136.6

1911....................................

10.3

377.2

387.5

207.5

137.3

1912...................................

10.6

381.4

391.9

211.7

139.7

1918....................................

11.1

398.1

409.2

220.9

145.8

1914....................................

11.8

409.6

420.9

229.4

150.9

1915....................................

11.5

420.9

432.4

243.2

158.1

1916....................................

12.1

471.2

483.9

264.8

173.9

1917 (approx.) .....................

11.3

426.1

437.4

262.6

166.6

å) T. o. m. notariegrad.

*) T. o. m. Bektionsbefål.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

139

Tabell 3.

Bilaga 4.

Relation mellan antalet högre befattningshavare och bruttoinkomsten vid statens

järnvägar åren 1908—1916.

År.

Antal högre l)

befattnings- havare.

Bruttoinkomst.

Kronor.

På varje högre

befattnings- havare kom

följande brutto- inkomst.

Kronor.

1908 ..................

177

64,321,372

363,400

1909 ............

177

63,975,637

361,400

1910

177

72,131,021

407,500

1911 .......

177

76,616,898

432,900

1912 .......... ''. . ..

176

83,203,657

472,700

1913 ............

176

88,693,266

503,900

1914 ...

175

93,288,795

533,100

1915 . ...

177

*) 115,943,000

655,000

1916 ...

183

8) 143,000,000

781,400

1917 ............................................................

191

•) 139,900,000

732,500

*) I styrelsen t. o. m.^ notariegrad, å linjen t. o. m. sektionsbefål.

*) Exkl. inkomst av prov. taxetillägg.

#) Approx. beräknat och exkl. inkomst av proy. taxetillägg.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

*

Bilaga 5.

Tabell 4.

Relation vid de bayerska statsbanorna och de stora franska bannäten mellan antalet

högre befattningshavare och dels underställd personal, dels intjänt bruttoinkomst.

Ban-

längd.

Km.

Antal befattnings- havare.

Pä varje högre

befattnings- havare kom

följande antal

underställd

personal.

Högre.

Övriga.

Summa.

Sveriges statsbanor (1916)..............................

4,993

183

31,822

32,005

173.9

» » (1917) approx. ..................

—

191

31,814

32,005

166.6

Bayerns » (1913)..............................

Franska järnvägar (1911):

8,230

500

66,430

66,930

132.9

État.

Ancien réseau .....................................

2,992

151

15,806

15,£57

104.7

Késeau racheté de l’Ouest.....................

6,022

416

56,754

57,170

136.4

Grandes compagnies.

Nord ................................................

3,834

682

55,864

56,546

81.9

Est, y compris les lignes rattachées ......

5,013

468

51,003

51,471

109.0

Paris å Orleans............................

7,811

596

49,004

49,600

82.2

Paris—Lyon—Méditerranée ...................

9,595

599

85,525

86,124

142.8

Midi...................................................

3,927

202

26,066

26,268

129.0

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 174.

141

i f

Följande bruttoinkomst

På var och

Bruttoinkomst.

kom på värjo

en av samtliga

befattnings- havare kom

följande

bruttoinkomst.

högre befatt- ningshavare.

lägre befatt- ningshavare.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Sveriges statsbanor (1916) ..........

'') 143,000,000

l) 139,900,000

781,400

732,500

4,494

4,397

4,468

4,371

” » (1917) approx...........

Bayerns » (1913) ......

s) 283,824,000

567,600

4,273

4,241

Franska järnvägar (1911):

État.

Ancien réseau......

8) 47,073,000

311,700

2,978

Réseau racheté de 1’Ouest

3) 170,405,000

409,600

3,003

2,981

Grandes compagnies.

Nord.................

5) 222,369,000

s) 197,463,000

326,100

421,900

3,981

3,872

Est, y compris les lignes rattachées

Paris å Orleans ........

3,836

4,163

4,641

3,798

3) 206,498,000

s) 399,716,000

99,759,000

346,500

667,300

493,900

4,214

4,674

3,827

.........

Paris—Lyon—Méditerranée.........

Midi..............

Allmänna anmärkningar. Till högre befattningshavare i Bayern ha räknats befattningshavare »höberer

Dunst», till högre befattningshavare i Frankrike ha räknats chefer och souschefer i den centrala ledningen och

vid olika avdelningar.

Till högre befattningshavare räknas med säkerhet i Bayern och möjligen ävenså i Frankrike ett färre

antal befattningsgrupper än enligt den svenska indelningsgrunden. Kunde jämförelsen göras fullt korrekt, skulle

det säkert visa sig, att antalet högre befattningshavare vid statens järnvägar är relativt än mycket mindre i

jämförelse med förhållandena i Bayern och sannolikt Frankrike, än vad denna jämförelse visar.

Vid en jämförelse mellan avgifterna för resande och gods vid de svenska statsbanorna och vid ifrågavarande

utländska järnvägar visa sig dessa i allmänhet avsevärt lägre vid Sveriges statsjärnvägar. Vid enahanda

taxeforhållanden skulle därför, även i fråga om inkomstbeloppen per tjänsteman, antalet högre befattningshavare

i Sverige visa sig vara än lägre än vad av siffrorna direkt framgår. , ... *)

*) Approx. och med avdrag av prov. taxetillägg.

*) Mark X 0,89.

*) Franc X 0,7 2.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Bilaga 6.

Nuvarande maskinsektionsorganisation.

Maskin-

Antal

sektions

Omfattning.

Längd i

Huvudort.

Antal

personal

Föreståndare.

ordnings-

km.

änglök.

underst.

nummer.

förest.

I distriktet.

Första ock

Krylbo — Stoekkolm—Hallsberg,

370.2

Stockholm

145

1,159

Maskiningenjör

andra

Tomteboda—Värtan, Albano—

Stockholm Ö, Karlberg—Norr- tull, Tanto—Stockholm S, Salt- skog—Södertälje

av 2:a klass

Tredje

Krylbo—Hallsberg—Mjölby, Öre-

309.2

Örebro

72

430

Maskiningenjör

bro Södra—Svärta, Dagarn—

Hultebo

Sextonde

Jama—Mjölby, Åby—Katrine-

235.6

Norrköping

50

360

Maskiningenjör

holm

ay 2:a klass

II distriktet.

Fjärde ock

Göteborg—Falköping K, Göte-

444.4

Göteborg

97

619

Maskiningenjör

sjuttonde

borgB:s—Halmstad, Olskroken

—Strömstad

av 2:a klass

Femte

Falköping R—Hallsberg, Fal-

300.8

Falköping R

43

311

Maskiningenjör

köping R—Nässjö, Skövde—

Karlsborg

av 2:a klass

Sjätte

Laxå—Ckarlottenberg—gränsen

mot Norge, Kil—Fryksta, Kri-

490.1

Kristinehamn

53

271

Maskininspektor

stinebamn—Mora, Brintbodar- ne—Limedsforsen

III distriktet.

Sjunde

Trälleborg F—Malmö—Hässle-

202.3

Malmö

82

641

Maskiningenjör

kolm, Arlöv—Kävlinge, ång- färjelederna Trälleborg—Sass-

nitz, Malmö—Köpenhamn

Åttonde

Kävlinge—Halmstad, Billesholms

203.6

Hälsingborg

65

400

Maskiningenjör

Gr—Landskrona, Åstorp—Hö- ganäs nedre, Ängelholm—Häl- singborg F

av 2:a klass

Nionde

Hässleholm—Mj ölby

273.6

Nässjö

73

443

Maskiningenjör

av 2:a klass

Understrykning av gränsstations namn betyder, att stationen tillbör sektionen ifråga*

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

143

Bilaga 6 (forts.).

Förslag till ändrad maskinsektionsorganisation.

Maskinsektions

ordningsnummer.

Omfattning.

Längd i

km.

Huvudort.

Antal

ånglok.

Antal

personal

underst.

förest.

Föreståndare.

Första och andra

Nuvarande

370. a

Stockholm

145

1,159

Maskiningonjör av

l:a klass

Tredje

»

309.8

Örebro

72

430

Maskiningonjör av

2:a klass

Sextonde

»

235.6

Norrköping

50

360

Maskiningenjör av

2:a klass

Fjärde och sjuttonde

Nuvarande

444.4

Göteborg

97

619

Maskiningenjör av

l:a klass

Femte

»

300.8

Falköping E

43

311

Maskiningenjör av

2:a klass

Sjätte

»

490.1

Kristinehamn

53

271

Maskiningenjör av

2:a klass

''''Sjunde och åttonde

= de nuvarande

sjunde och åttonde

sammanslagna

405.9

*

Malmö

147

1,041

Maskiningenjör av

l:a klass

Nionde

Nuvarande

273.6

Nässjö

73

443

Maskiningenjör av

2:a klass

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Bilaga 6 (forts.),

v . . >1 .VA ,.!-S «wW.

Nuvarande maskinsektionsorganisation.

Maskin-

Antal

sektions

ordnings-

nummer.

Omfattning.

Längd i

km.

Huvudort.

Antal

ånglok.

personal

underst.

förest.

Föreståndare.

IV distriktet.

Tionde

Ange—Storlien—gränsen mot

739.4

Östers and

75

407

Maskiningenjör

Norge, Ange—Sundsvall,Bräcke

av 2:a klass

—Långsele, Långsele—Sollefteå,

Brunflo—Haekås, Östersund—

Dorotea, Jämtlands Sikås—

Hammerdal, Ulriksfors—Ström- sund *)

Elfte och

Krylbo—Ange, Kilafors—Stug-

420.5

Bollnäs

72

472

Maskiningenjör

tolfte

sund, Ljusdal—Hudiksvall

av 2:a klass

V distriktet.

Trettonde

Jörn—Boden—Karungi—Hapa-

355.3

Boden

38

197

Maskininspektor

«

randa, Karungi—Övertorneä

j Fjortonde

Långsele—Jörn, Mellansel—Örn- sköldsvik,V ännäs-Umeå,Bastu-

478,8

"Vännäs

50

302

Maskiningenjör

av 2:a klass

träsk —Kallholmen

Femtonde

Luleå—Riksgränsen, Gällivare—

449.4

Kiruna

74

927

Maskiningenjör

Koskullskulle, Gällivare-Malm- berget

av 2:a klass

—

Älvsby—Piteå

52.5

Piteå

5

—

Banförvaltare

direkt under-

ställd V De

•) Bandelarna Inge—Bräcke—Långsele, Långsele—Sollefteå samt Ange—Sundsvall tillköra i trafikhäneeende 11

sektionen.

Understrykning av gränsstations namn betyder, att stationen tillhör sektionen ifråga.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

145

Bilaga 6 (forts.).

Förslag till ändrad maskinsektionsorganisation.

Maskinsektions

j ordningsnummer.

Omfattning.

Längd i

km.

Huvudort.

Antal

ånglok.

Antal

personal

underst.

förest.

Föreståndare.

Tionde

Nuvarande

739.4

Östersund

75

407

Maskiningenjör av

2:a klass

Elfte och tolfte

))

420.5

Bollnäs

■ 72

472

Maskiningenjör av

l:a klass

Trettonde

j

Nuvarande

355.3

Boden

38

197

........

Maskiningenjör av

2:a klass

Fjortonde

»

478.8

Vännäs

50

302

Maskiningenjör av I

2:a klass

Femtonde

n

449.4

Kiruna

74

927

Maskiningenjör av

l:a klass

j

»

52.5

Piteä

5

1

—

Banforvaltare direkt

underställd V De j

I

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 148 käft. (Nr 174.)

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Bilaga 7.

Tablå

utvisande beräknade årliga kostnader för varje baningenjörsexpedition

den 1 januari 1917 dels med baningenjör av 2:a klass såsom föreståndare

för samtliga förutvarande 27 sektioner och dels med baningenjör av l:a

klass såsom föreståndare för 4—5, 7—8, 10—16, 11—12, 15, 17—18,

24 samt 26—27 bansektionema.

Bansektion.

Med endast baningenjör av

2:a klass såsom sektions- föreståndare.

Med ban- ingenjör av

l:a klass så- som sektions- föreståndare

iör 8 nu före- slagna sektio- ner.

Anmärkningar.

Kostnad

årligen.

Kostnad

årligen.

Kostnad

Ärligen.

1.......................

18,850

18,850

2........................

12,362

—

12,362

14......................

19,014

—

19,014

3........................

12,459

—

12,459

4 . .

12,439

j 24,878

16,339

5........................

12,439

1

6........................

14,564

—

14,564

10....................

11,070

|

\ 23,910

15,270

16........................

12,840

1

7...........

10,020

1

j 21,915

13,020

8........................

11,895

)

9........................

15,270

—

15,270

11 ......................

11,950

\

i 24,272

15,442

12........................

12,322

I

13........................

10,708

—

10,708

15........................

15,832

15,832

16,132

17.......................

9,990

1 20,226

11,766

*) Ursprunglig sektion.

18a ») ..................

10,236

j)

18b •) .................

10,236

1 —

10,236

s) Nytillkommen sektion.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

147

1

Bansektion.

Med endast baningenjör av

2:a klass såsom sektions- föreståndare.

Med ban- ingenjör av

l:a klass så- som sektions- föres tändare

för 8 nu före- slagna sektio- ner.

Anmärkningar.

Kostnad

årligen.

Kostnad

årligen.

Kostnad

årligen.

19........................

11,695

_

11,695

20........................

13,2%

—

13,296

21.......................

12,960

—

12,960

22.......................

13,225

—

13,225

23........................

9,722

—

9,722

24.......................

11,679

11,679

12,279

25........................

12,402

—

12,402

26..........

17,295

1

27........................

16,186

j- 33,481

20,665

362,956

—

307,676

Minskad kostnad]

—

—

55,2%

1

362,956

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

REGISTER.

Sid.

I. Allmänna synpunkter i fråga om behovet av ökat antal högre befattningar

vid statens järnvägar........................... 3

II. Nya ordinarie befattningar, ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse

den 30 november 1916 ...................... &

A. Styrelsen.................................. 6

Administrativa byrån.

1. En sekreterare........................... 6

2. En aktuarie som biträde åt matematikern.............. 8

3. Ändrad benämning för matematikern................. 10

4. En aktuarie för statistiska kontoret................. 10

Banbyrån.

5. En byråingenjör av l:a klass.................... 13

6. Två byråingenjörer av 2:a klass................... 14

Byggnadsbyrdn.

7. Förändrad benämning för överingenjörsassistenterna......... 18

8. En ombudsman........................... 19

Maskinbyrån.

9. En byråingenjör av l:a klass..................... 26

10. En byi åingenjör av 2:a klass..................... 27

Elektrotékniska byrån.

11. Två byråingenjörer av 2:a klass................... 28

Trafikbyrån.

12. En sekreterare....... 30

13. En notarie............................. 32

Tidtabells- och vagnbyrån.

14. En notarie............................. 34

Inrikes taxebyrån.

15. En byrådirektör........................... 38

16. En notarie............................. 41

Utrikes taxebyrån.

17. En expeditionsföreståndare...................... 42

B. Distrikten.................................. 44

18. Ifrågasatta nya sektionsföreståndartjänster inom distriktens maskin
avdelning

............................. 44

19. Fem trafikinspektörer av l:a klass å trafikdirektörsexpeditionerna ... 49

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

149

Sid.

20. En trafikinspektör av l:a klasa och en byråasaistent å Stockholmssektionen 54

21. Tre maskininspektorer........................ 60

22. En stationsinspektor av 3:e klass .................. 63

C. Ekonomisk innebörd av styrelsens förslag den 30 november 1916..... 64

D. Ändringar i avlöningsreglementets bestämmelser angående ersättning för

bostad och bränsle, ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse den 30 november

1916................................ 65

III. Baningenjörsbefattning av 2:a klass, ifrågasatt i järnvägsstyrelsens

skrivelse den 13 april 1916......................... 67

IV. Nya ordinarie befattningar, ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse

den 10 februari 1917............................ 68

V. Nya ordinarie befattningar, ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse

den 20 januari 1917 74

Sakkunnigas betänkande......................... 75

Särskilt tillkallad sakkunnig från dén privata verkstadsindustrien..... 82

Järnvägsstyrelsen............................ 85

Departementschefen...........................104

Ändringar i avlöningsreglementets bestämmelser om felräkningspenningar

m. m., ifrågasatta i järnvägsstyrelsens skrivelse den 20 januari 1917 . . 110

Ändring i pensionslagen för tjänstemän vid statens järnvägar, ifrågasatt i

järnvägsstyrelsens skrivelse den 20 januari 1917............110

VI. Ändring i avlöningsreglementets bestämmelser om grunder för arvodes
förhöjning,

ifrågasatt i järnvägsstyrelsens skrivelse den 16 februari 1917 110

VII. Omreglering av postarvodet till vissa stationsföreståndare vid statens

järnvägar................................ 112

VIII. Departementschefens hemställan......................125

Bilagor.

Förslag till nådig kungörelse angående vissa ändringar i förnyade avlöningsreglementet för

tjänstemän vid statens järnvägar .........................127

Tabell 1: uppgift å antal högre befattningshavare och underställd personal för drift och

underhåll vid statens järnvägar åren 1908—1916 . . ,............... 137

Tabell 2: relation mellan antalet högre befattningshavare och antalet underställd personal

för drift och underhåll vid statens järnvägar åren 1908—1916 ............ 138

Tabell 3: relation mellan antalet högre befattningshavare och bruttoinkomsten vid statens

järnvägar åren 1908—1916 ............................. 139

Tabell 4: relation vid de bayerska statsbanorna och de stora franska bannäten mellan antalet

högre befattningshavare och dels underställd personal, dels intjänt bruttoinkomst 140

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 174.

Sid.

Nuvarande maskinsektionsorganisation och förslag till förändring därav..........142

Tablå, utvisande under vissa förutsättningar beräknade årliga kostnader för varje baningen
jörsexpedition

den Vi 1917............................146

Schematiska framställningar av

1) statens järnvägars nuvarande och föreslagna verkstadsorganisation.

2) statens järnvägars nuvarande och föreslagna förrådsorganisation.

Stockholm, K. L. Beckmana Boktryckeri, 1917.

opaginerad Kontrollera mot PDF

STATENS JÄRNVÄGARS VERKSTADSORGANISATION.

NUVARANDE ORGANISATION.

MASKI NINSPEKTOR

MALMÖ

MASKI NINSPEKTOR

GÖTEBORG

MASKI NINSPEKTOR

ÖSTERSUND

MASKI NINSPEKTOR

MASKI NINSPEKTOR

MALMÖ

MASKININSPEKTOR

BODEN

MASKININSPEKTOR

BOLLNÄS

MASKININSPEKTOR

NOTVIKEN

MASKININSPEKTOR

LILJEHOLMEN

MASKININSPEKTOR

TOMTEBODA

MASKININSPEKTOR

GÖTEBORG

MASKININSPEKTOR

MASKIN Dl REKTOR

MASKINDIREKTOR

IT MASKIN INGENJÖR

UNJETJÄNST

BOLLNÄS

MASKIN Dl REKTOR

MASKINDIREKTOR

DISTRIKTSGHEF

(DISTR.FÖRVAlTNING)

I DISTR.

DISTRIKTCHEF

(DISTR.FÖRVALTNING)

V DISTR.

D MASKININGENJÖR

LILJEHOLMEN

MASKINDIREKTÖR

CENTRAL-VERKST.

MASKINDIREKTÖR

DISTRIKTSCHEF

(DISTR. FÖRVALTNING)

IT DISTR.

II MASKIN INGENJÖR

MALMÖ

H MASKIN INGENJÖR

GÖTEBORG

DISTRIKTSCHEF

(DISTR. FÖRVALTNING)

IT DISTR.

II MASKIN INGENJÖR

DISTRIKTSCHEF

(DISTRFÖRVALTNING)

IVDISTR.

K. STYRELSEN

FÖRESLAGEN ORGANISATION.

ENL.SKR.Tia

MASKININSPETOR

MALMÖ

MASKININSPEKTOR

GÖTEBORG

MASKININSPEKTOR

MASKININSPEKTOR

GÖTEB0R6

MASKININSPEKTOR

UUEHOLMEN

MASKININSPEKTOR

BODEN

MASKININSPEKTOR

MASKININSPEKTOR

MASKININSPEKTOR

BOLLNÄS

MASKININSPEKTOR

TOMTEBODA

MASKININSPEKTOR

MALMÖ

IMASKININGENJÖR

IMASKININGENJÖR

ÖSTERSUND

IMASKININGENJÖR

MALMÖ

I MASKININGENJÖR

NOTVIKEN

IMASKININGENJÖR

UUEHOLMEN

H MASKININGENJÖR

K. STYR ELSEN

DISTRIKTSCHEF

IVERKSTADSTJÄNST

Gen. Stab. Lit. Anst. Stockholm

opaginerad Kontrollera mot PDF

STATENS JÄRNVÄGARS FÖRRÅDSORGANISATION.

NUVARANDE ORGANISATION.

FÖRRÅDSFÖRVALTARE

FÖRRÅDSFÖRVALTARE

MASKIN Dl REKTOR

FÖRRÅDSFÖRVALTARE

VERKSTADSKAM R ER

FÖRRÅDSFÖRVALTARE

FÖRRÅDSFÖRVALTARE

DISTRIKTSCHEF

(DISTRFÖRVALTNING)

m DISTR.

DISTRIKTSCHEF

(DlSTR.FÖRVAlXNlNG)

V DISTR.

MASKIN DIREKTÖR

DISTRIKTSCHEF

(DISTR. FÖRVALTNING)

31 DISTR.

MASKINDIREKTÖR

DISTRIKTSCHEF

(DtSTR. FÖRVALTNING)

I DISTR.

MASKIN Dl REKTOR

MASKIN DIREKTÖR

CENTRALVERKST.

DISTRIKTSCHEF

(DISTRFÖRVALTNING)

IV DISTR

MASKINDIPEKTÖR

K. STYR ELSEN

FÖRESLAGEN ORGANISATION.

ENL.SKR.TILL K.MAJT AV DEN 20 JAN.ÅR 1917.

FÖRRÅDS
FÖRVALTARE
-

FÖRRÅDS
INTENDENT
-

FÖRRÅDS"

INTENDENT

MASKINDIREKTÖR

MASKIN DIREKTÖR

FÖRRÅDS
INTENDENT
-

MASKINDIREKTOR

MASKINDIREKTÖR

CENTRALVERKST.

VERKSTADSKAM RER

DISTRIKTSCHEF

(DISTRFÖRVALTNING)

37 DISTR._

DISTRIKTSCHEF

IVERKSTADSTJÄNST

DISTRIKTSCHEF

(DISTR.FÖRVALTN ING)

I DISTR.

H DISTR.

DISTRIKTSCHEF

(DISTRFÖRVALTNIN6)

Hl DISTR.

DISTRIKTSCHEF

(DISTR.FÖRVAUNING)

V DISTR.

K. STYRELSEN

Gen. Stab. Lit. Anst. Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:320 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar m. m., i a1 i texten
  2. Rskr. 1917:232 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts ''proposition angående vissa ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar m. m. jä s. 1 i texten
  3. BU 1917:56 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar in. m. s. 1 i texten
  4. SU 1917:142 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar in. in. jämte i ämnet v s. 1 i texten