Sök i Ratio Lex

Angående vissa, utvecklingen av statens vatten fallsverk berörande frågor

1917-03-21 · 44 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 44 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:179, Angående vissa, utvecklingen av statens vatten fallsverk berörande frågor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

1

Nr 179.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

vissa, utvecklingen av statens vatten fallsverk berörande

frågor; given Stockholms slott den 4 april 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att bemyndiga vattenfallsstyrelsen att avsluta kontrakt om leverans

av s. k. sekunda elektrisk kraft på sådana villkor, att kraftpriset i möjligaste

mån anpassas efter det värde, kraften varje år med hänsyn till

tillgänglighetstiden äger, med rätt för vattenfallsstyrelsen att tillförsäkra

abonnent å sekunda kraft skadestånd av lämplig storlek under år, då

abonnenten icke kommer i åtnjutande av kraften under garanterad tillgänglighetstid;
att

bemyndiga vattenfallsstyrelsen att mot skälig avgift och i begränsad

omfattning samt i enlighet med de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj:t kan komma att meddela, bevilja option å elektrisk kraft, även

om därvid måste förutsättas utbyggnad av vattenkraft, vartill riksdagen

ännu icke beviljat anslag;

att medgiva, att de optionsavgifter, vilka sålunda inflyta, må användas

i enlighet med de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas;

att medgiva, att inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande

av nyanläggningar, i den mån sådana åtgärder kunna erfordras för

ändamålsenlig utveckling av statens kraftverksrörelse och icke utan avsevärd

olägenhet kunna uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut,

må av Kungl. Maj:t beslutas till ett sammanlagt belopp av högst

8.000. 000 kronor, avsedda att fördelas med 2,000,000 kronor på år 1918

och 1;500,000 kronor på vart och ett av åren 1919—1922;

att för ändamålet anvisa ett reservationsanslag för år 1918 av

2.000. 000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att därav redan under år 1917

av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 500,000 kronor; samt

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 152 höft. (Nr 179.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

att, vid bifall härtill, besluta, att de i 1918 års riksstat bland inkomsterna

upptagna lånemedel för produktiva ändamål skola böjas med

2,000,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens,

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4

april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1917 av frågan om

de anslag för kapitalökning, som ansetts erforderliga för de till civildepartementet

hörande affärsdrivande verk, berörde jag i korthet vissa

i samband med anslagen till statens vatten falls verk stående frågor och

betonade därvid, bland annat, nödvändigheten av att utrusta den förvaltande

myndigheten, vattenfallsstyrelsen, med sådana befogenheter,

att kraftverken kunde skötas affärsmässigt och utan allt för tyngande

former. Jag framhöll emellertid, hurusom å andra sidan krävdes, att

en plan uppgjordes för kraftverkens utveckling, så att möjligheterna för

densamma samt dess art och omfång så vitt möjligt måtte kunna överblickas.

I sammanhang härmed meddelade jag, att jag med chefen för

vattenfallsstyrelsen överenskommit, att en dylik plan jämte förslag i förut

antydd riktning skulle under den närmaste tiden av vattenfallsstyrelsen

s. 4 Kontrollera mot PDF

Vattenfallsstyrelsens

översikt av

kraftverkens

utveckling.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

framläggas, varefter jag hade för avsikt att underställa dessa frågor

Kungl. Maj:ts prövning.

Vattenfallsstyrelsen har nu i underdånig skrivelse den 21 mars

1917 framlagt den sålunda överenskomna utredningen, vilken torde få

såsom bilaga fogas till detta protokoll.

Vattenfallsstyrelsen lämnar till en början en översikt över den hittillsvarande

utvecklingen av statens kraftverk. Styrelsen erinrar, hurusom

den första utbyggnaden av Trollhättans vattenkraft i allmänhet

ansågs såsom en affärsangelägenhet av tämligen begränsad art. I och

med statsinköpen av vattenkraften i Göta älv vid Vargön och Ström—

Lilla Edet, anläggandet av statens kraftverk vid Porjus och Älvkarleby

jämte byggandet av de till kraftverken knutna stora distributionsnäten

hade programmet för statens kraftverksrörelse betydligt vidgats. Nu kan

vattenkraften i Göta älv betraktas som hörnsten i ett system, som förser

södra Sverige med kraft, medan Porjus fyller motsvarande uppgift för

nordligaste Sverige och Älvkarleby för den vattenkraftfattiga östra delen

av mellersta Sverige. Genom anläggning av ångkraftstationen i Västerås

har vidare skapats en reservkraftkälla för Älvkarlebynätet och därjämte

införts ett nytt moment i statens kraftverksrörelse; den växlande bränslekostnaden

har nämligen infört ett riskmoment i kraftverksdriften och

givit densamma en ökad prägel av affärsrörelse.

Av synnerlig betydelse för denna utveckling har varit inrättande

från och med år 1909 av vattenfallsstyrelsen, varigenom skapats en

efter moderna principer organiserad förvaltning av statens vattenkraftsindustri.

Vattenfallstyrelsen betonar, att statens kraftverksförvaltning redan

från början haft en karaktär, som icke oväsentligt avviker från

övriga statens affärsdrivande verks, vilka åtminstone i huvudsak representera

vissa staten tillkommande monopol. Statens kraftverksrörelse

arbetar däremot delvis i konkurrens, delvis i samförstånd med andra

företag och andra kraftkällor och måste alltid få mera inflytande av

spekulativa inslag.

Hittills har statens kraftverks tillgång på kraft varit avsevärt större

än avsättningen. Men snart komma andra förhållanden att inträda.

Styrelsen visar medels statistiska uppgifter, hurusom den ständigt ökade

kraftavsättningen, om man vill vidare utveckla statens kraftverksrörelse,

inom den närmaste framtiden nödvändiggör ej allenast vissa åtgärder

för bättre utnyttjande av nuvarande kraftverk utan även anläggande av

ytterligare kraftstationer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 179.

I förstnämnda avseende påpekar styrelsen, bland annat, att åtskilligt

kan vinnas genom rationellt samarbete med andra vatten- och ångkraftverk,

varigenom belastningsväxlingarna i avsevärd grad kunna utjämnas.

För Trollhätteverkets vidkommande hänvisas därvid dels till Göteborgs

stads ångkraftsstation, dels till de anläggningar, som ägas av

Gullspång-Munkfors och Yngeredsfors kraftaktiebolag. Med samtliga

dessa verk är nämligen Trollhättenätet förbundet, och vissa uppgörelser

i antytt syfte hava redan med dem träffats — uppgörelser vilka kunna än

vidare påbyggas. Vidare framhåller styrelsen såsom högeligen önskvärt,

att Trollhättenätet sammanbindes med Ålvkarlebynätet, varigenom Västerås

ångkraftstation skulle kunna bliva till nytta jämväl för det förra, och

anmäler sin avsikt att därom redan instundande höst göra underdånig

framställning. Än vidare ställes i utsikt ett framtida samarbete mellan

Lagans, Viskans och Åtrans vattenkraftcentraler, å ena sidan, samt Göta

älvs och Dalälvens, å den andra — ett samarbete, som, bland annat,

skulle bliva till avsevärd fördel därigenom, att de årliga lågvattenperioderna

icke förekomma samtidigt i alla dessa vattendrag och att

Vänern på sådant sätt kunde komma att tjäna såsom en utomordentligt

mäktig ackumulator och reserv även för andra kraftstationer än de vid

Göta älv belägna.

En annan oerhört viktig åtgärd för ökande av vattenkraften i Göta

älv vore genomförande av Vänerns reglering enligt den av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen i underdånig skrivelse den

22 september 1916 framlagda plan. Men då eu dylik årsreglering med nu

gällande lagstiftning svårligen kunde anses genomförbar inom de närmaste

aren, borde i stället en förberedande reglering, en veckoreglering,

om möjligt företagas. Detta anser vattenfallsstyrelsen kunna ske för

ganska måttlig kostnad och utan ingrepp i tredje mans rätt. En dämning

av Vänerns vattenyta av endast 1 centimeter under sön-och helgdagar

skulle nämligen vara tillräcklig för att i hög grad eller med upp

till 66 % öka nu tillgänglig prima kraft för belysning och motordrift

under veckodagarna, då behovet härav är störst. Underdånigt förslag

jämväl i denna riktning har vattenfallsstyrelsen för avsikt att under

årets lopp framlägga.

Mön — säger vattenfallsstyrelsen — i varje fall måste man räkna

med, att senast under år 1922 nu avslutade och under arbete varande

^byggnader vid Trollhättan (lista, 2:dra och 3:dje utbyggnaderna) hava

tagits fullt i anspråk. Det bör därför i god tid dessförinnan övervägas,

vad som är att göra för att tillgodose den ökade kraftåtgången. I sin

Planer för

framtida

utveckling.

T roll hatt®

kraftverk.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Älvkarleby

kraftverk.

PorjuB

kraftverk.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

utredning kommer därvid vattenfallsstyrelsen till det resultatet, att nästa

kraftstationsbyggnad i Göta älv borde ske vid Lilla Edet, varom styrelsen

också ämnar under innevarande år framkomma med underdånigt

förslag. Därnäst borde sannolikt Trollbätte kraftverks 4:de utbyggnad

företagas samt därefter Vargöns vattenkraft tagas i anspråk, beroende

på vid motsvarande tidpunkter rådande konjunkturer m. m.

Vid Älvkarleby kraftverk bör någon avsevärt ökad försäljning av

sekunda kraft, d. v. s. kraft som är tillgänglig viss del av året då

vattenföringen är rikligare, icke åvägabringas. En väsentlig ökning

av tillgången på prima kraft, d. v. s. kraft som är tillgänglig året om,

är möjlig med tillhjälp av ångkraftstationen i Västerås och den återstående

sekunda kraften vid Älvkarleby. Den prima vattenkraft, som

står till buds före Dalälvens reglering, är åter i huvudsak slutsåld.

Det gäller här att söka anskaffa billigt bränsle, särskilt torv, och att

motverka slöseri med kraft under lågvattentid, en strävan, som kraftigt

understödjes av den taxa, som numera tillämpas och som för större

abonnenter stadgar högre avgift under dylika perioder. Därjämte bör

samarbete med andra kraftkällor frammanas för utjämnande av belastningen.

Vattenfallsstyrelsen erinrar, att det underdåniga förslag till

inköp av vissa vattenfall i Motala ström mellan Vättern och Boren m. m.,

som styrelsen den 23 februari 1917 avlämnat, är ett led i dess arbete

i sådant syfte, samt meddelar, dels att överenskommelse träffats med

Oxelösunds järnverksaktiebolag om samarbete, dels att underhandlingar

om fortsatt och utsträckt samarbete pågå med Stockholms stad m. fl.

På denna väg bör givetvis fortsättas, varhelst sådant lämpligen kan

ske. I det föregående hava redan antytts de fördelar, som Ålvkarlebynätets

sammanknytning med Trollhättenätet komme att medföra. För

Älvkarleby kraftverk framhåller vattenfallsstyrelsen till sist vikten av

ett snart genomförande av Dalälvens reglering och bebådar underdånig

framställning om anslag av 1918 års riksdag till komplettering av maskineriet

i Västerås ångkraftstation.

För Porjus kraftverk innebära vattenfallsstyrelsens framtidsplaner

en avsevärt ökad avsättning av trefasenergi, särskilt i och invid Luleå

och i kustlandet i övrigt, där stora förutsättningar förefinnas för den

elektriska energiens användning till storindustri, baserad på järnmalm,

träkol, vedtillgång, fosfat m. m., medan krafttillgången hittills varit

synnerligen begränsad. Med hänsyn härtill och då fullbordandet av

elektrifieringen av bansträckan Gällivare—Svartön endast torde vara

en tidsfråga, anser vattenfallsstyrelsen, att Porjus kraftverk utan upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

skov bör ytterligare utbyggas, att ytterligare regleringsarbeten för

ökande av Lule älvs lågvattenavrinning böra utföras, samt att, sedan eventuella

kontrakt om kraftleverans vid Luleå avslutats, en kraftledning

dit bör framdragas.

Detta rörande utvecklingsplanerna för de bestående kraftverken

och vad med dem har nära sammanhane''.

Q

I slutet av sin underdåniga skrivelse kommer vattenfallsstyrelsen Vattenfaiuemellertid

in på vidare utveckling av statens kraftverksrörelse genom

förvärv för statens räkning av ytterligare vattenfall och genom utsträck- vattenfaiuup

ning av statens kraftnät över större områden än hittills. Styrelsen på- m'' m‘

visar nämligen, att staten visserligen för närvarande i Dalälven och

söder därom lörfogar över en vattenkraft, som efter reglering av vattendragen

motsvarar omkring 1,7 miljarder kilowattimmar, men att redan under

1918 kan påräknas en belastning på statens kraftverk inom samma område

av omkring 0,7 miljarder kilowattimmar. Åven om härav en del tills vidare

avsättes till elektrokemiska industrier, som i eu framtid kunna tänkas

flytta längre norrut till billigare kraftkällor, torde det dock vara uppenbart,

att, om man icke starkt hushållar med kraften utan strävar att uppamma

nya industrier och sprida elektrisk kraft ut över landet, statens

disponibla kraft snart nog blir tagen i anspråk. Men nu äger staten

inga mera betydande vattenfall norr om Dalälven förrän i övre Norrland.

Vattenfallsstyrelsen anser därför, att staten, där så med fördel kan

ske, bör inköpa väl belägna och för utbyggande lämpliga vattenfall.

Endast på sådant sätt — säger styrelsen — kan staten på planmässigt

sätt sprida sitt fördelningsnät över de landsdelar, som lämpligen böra

komma i fråga att förses med elektrisk energi direkt genom statens försorg,

på samma gång som järnvägarnas behov av elektrisk energi tillgodoses.

Det är uppenbart, att styrelsen icke ansett sig böra angiva några

närmare riktlinjer för sina planer, i vad de sammanhänga med inköp

av enskilda tillhöriga vattenfall.

Att staten bör fortgå på den redan inslagna vägen att genom ut- Departementsvidgning

av hittillsvarande kraftverk och nya anläggningar öka produk- Oiefen.

tionen av elektrisk energi är enligt min mening uppenbart. Härom får

jag i det följande tillfälle att närmare yttra mig. Beträffande vattenfallsstyrelsens

utvecklingsplaner i ena eller andra hänseendet torde för

närvarande något yttrande från min sida icke påkallas, då desamma

givetvis komma att framläggas och ytterligare var för sig motiveras

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

inför Kungl. Maj:t, i den mån motsvarande underdåniga förslag och utredningar

inkomma.

Beträffande de befogenheter, varmed vattenfallsstyrelsen borde utrustas

för att kraftverksrörelsen måtte kunna skötas affärsmässigt och

utan allt för tyngande former, och vilka jag, åtminstone delvis, redan

berört i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 sistlidna januari,

har vattenfallsstyrelsen i stort sett tre särskilda förslag att framställa.

Det första avser bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att lämna

vissa ersättningar åt avnämare av sekunda kraft, därest denna icke

tillhandahålles under viss minimitid.

Det andra gäller bemyndigande för styrelsen att mot särskild avgift

bevilja vissa avnämare option på ökning av tillhandahållet kraftbelopp.

Det. tredje innebär hemställan om att anslag ställes till förfogande,

medels vilket vattenfallsstyrelsen kunde sättas i stånd att utan avvaktande

av riksdagsbeslut inköpa fastigheter och verkställa vissa andra

åtgärder.

Jag tillåter mig att behandla vart och ett av dessa förslag för sig.

Försäljning Vattenfallsstyrelsen meddelar, att vid Trollhätte och Porjus kraftav

kraftnda verk re(ian avsatts vissa, men ytterligare kunna avsättas avsevärda

belopp sekunda kraft, därest lämpliga specialtaxor tillämpas. Den första

förutsättningen för dessa taxor är givetvis, att avgiften per kilowatt sjunker

i visst förhållande till den tid, varunder kraften tillhandahålles, den

s. k. tillgänglighetstiden. Därvid är att märka, dels att kraft med

mindre tiilgänglighetstid än 4 månader per år i regel knappast torde

vara säljbar, dels att värdet å kraften faller snabbare än tillgänglighetstiden.

För anläggningar, vilka relativt lätt kunna tillgodogöra sig

sekunda kraft, kan man approximativt antaga, att kraftens värde faller

50 % hastigare än tillgänglighetstiden.

Nu kunde det synas enklast, att man med stöd av föreliggande statistik

över vattenavrinningen bedömer, vilken tid sekunda kraften kan i genomsnitt

tillhandahållas, och med ledning därav bestämmer priset till visst

fixt belopp per tillhandahållen kilowatt och tidsenhet, en metod, som

vattenfallsstyrelsen benämner medeltalsmetoden. Men på sådant sätt

skjutes, såsom styrelsen närmare utvecklar, en väsentlig del av svårigheterna

över på abonnenterna, och sekunda kraften blir sålunda mindre

begärlig. Det är under sådana förhållanden — säger vattenfallsstyrelsen

— tvivelaktigt, om den sekunda kraften kan avsättas. Om detta

Vidgade befogenheter

för

vattenfallsstyrelsen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 179.

9

åter visade sig möjligt, kunde befaras, att eu del industrier ruinerades,

därest de i början av sin verksamhet råkade ut för en utpräglad vattenbristperiod,

åtminstone om de icke förfogade över rikligt kapital. Det

vore vidare tvivelaktigt, om kraftkonsumenterna själva under goda

vattenår avsatte tillräckliga medel för att möta dåliga år. Skedde icke

detta, hade en dylik industri icke tillräcklig motståndskraft under dåliga

år. Nedlades till följd härav verksamheten, bleve det åter till men även

för kraftverket, som, då rikligare krafttillgång inträdde, kunde hava

mist en abonnent med ty åtföljande inkomstmöjlighet,

Vattenfallsstyrelsen förordar därför eu annan metod för försäljning

av sekunda kraft, kallad försäkring smetoden. Enligt denna baseras priset

på sekunda kraften direkt på kraftens värde under olika tillgänglighetstider,

och metoden borde till och med konsekvent fullföljas så till vida,

att abonnenten, därest kraften tillhandahölles kortare tid än exempelvis

4 månader, erhölle det kontanta understöd eller ersättning, som erfordrades

för att hans förluster skulle nödtorvtigt täckas; givetvis inom

vissa bestämda gränser. Vattenfallsstyrelsen skulle sålunda i viss mån

tjänstgöra såsom försäkringsgivare åt abonnenten.

Denna försäkringsmetod skulle även medföra väsentliga fördelar

för vattenfallsstyrelsen. Först och främst kunde sekunda kraften lättare

avsättas. Men vidare erhölle kraftverken automatiskt högre kraftpris,

om kraften i själva verket kunde levereras med längre tillgänglighetstid

än från början kunnat beräknas, t. ex. till följd av vattenregleringar,

nybyggnader o. d. Vidare äro vid avsättningen av sekunda kraft att

beakta vissa förhållanden, varom vattenfallsstyrelsen yttrar följande:

»En kraftkonsument önskar alltid, då sekunda kraft skall kontrakteras,

erhålla vissa garantier för att kraften i genomsnitt icke tillhandahålles

mindre än viss bestämd minimitid. Åven om ovan nämnda försäkringsprincip

användes, hyser konsumenten förklarligt nog eu bestämd

önskan, att kraften skall tillhandahållas i möjligaste mån året om.

Minskning i kraftavgiften motsvarar nämligen i regeln icke fullt den

förlust, abonnenten får vidkännas j^å grund av avbrott. Man kan ju

tänka sig, att denna garanti avfattas så, att kraften skall tillhandahållas,

så snart vattenföringen i älven i fråga överstiger vissa värden, som då

givetvis bestämmas med hänsyn till de rådande avrinningsförhållandena.

En dylik bestämmelse lider dock av den svagheten, att vattenföringen

kan ändras genom ingrepp från kraftverksägarens sida vid regleringar,

och det är då svårt att avgöra, när skyldigheten att tillhandahålla kraften

för varje fall inträder. Vattenfallsstyrelsen har funnit, att den mest

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 152 käft. (Nr 179.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 179.

tillfredsställande lösningen ernås, därest vattenfallsstyrelsen med risk

av vissa på förhand bestämda skadestånd garanterar den tid, under

vilken kraften skall tillhandahållas, men i övrigt förbehåller sig rätt att

tillhandahålla den sekunda kraften, endast då den enligt vattenfallsstyrelsens

bedömande lämpligen kan levereras.))

Om kraften icke kan tillhandahållas så lång tid av ett år, som

styrelsen garanterat, borde styrelsen lämna ett visst skadestånd, vilket

skulle återbetalas, i den mån abonnenten under efterföljande år erhölle

kraft under längre tid än den garanterade. Styrelsen betonar, att denna

skadeståndsbestämmelse utan svårighet kunde så utformas, att endast

obetydliga jämkningar i de normala avgifterna uppstode och att den

stannade vid att bliva en sällan använd trygghetsparagraf för abonnenterna.

Styrelsen meddelar ock, att den redan, ehuru i ringa utsträckning,

ansett sig böra uppgöra kontrakt om sekunda kraft i enlighet

med nu antydda försäkringsmetod med skadeständstillägg och tunnit

dessa riktlinjer synnerligen lämpliga för befordrande av sekunda kraftens

försäljning.

Emellertid krävde en vidare tillämpning av detta förfaringssätt

uppläggning av en regleringsfond, om man vill undvika, att kraftverksförvaltningens

nettoöverskott under olika år bleve allt för variabelt.

Visserligen komme till följd av prima kraftavsättningens dominerande

inflytande driftunderskotten för den sekunda kraften under vattenfattiga

år aldrig att uppgå till mer än en obetydlig del av driftöverskotten

å den prima kraften. Men då det måste anses vara av betydelse, att

sammanlagda överskottet hölles någorlunda jämnt och i och för statsregleringen

kunde på förhand i möjligaste mån exakt uppgivas, vore anordnande

av en regleringsfond att föredraga. En sådan kunde också lämpligen

användas för utjämning av den växling i nettoinkomsten, som

uppstår därigenom, att dnder vattenfattigare år större del av kraften

måste alstras medels ånga eller dylikt, i den mån en sådan utjämning*

icke utan vidare skedde genom de på senare tid tillämpade tariffer,

enligt vilka högre pris betalades fonder lågvattenperioder.

De affärsdrivande verken få dock enligt nu tillämpade bestämmelser

icke upplägga andra fonder än förnyelsefonder. Vattenfallsstyrelsen

anser därför, att den enklaste utvägen att skapa reservmedel för tillämpning

av försäkringsmetoden med vad därtill hörer vore, att avsättningarna

till förnyelsefonderna gjordes variabla, så att under vattenrikare

år, då den sekunda kraften ger större inkomster, större avsättningar

gjordes till förnyelsefonderna, under det att under vattenfattigare

sådana de normala avsättningarna minskades med vad som behövde till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

abonnenterna utbetalas i ersättning eller skadestånd. Tills vidare vore

visserligen dessa årliga avsättningar, vilka Kungl. Maj:t bestämt skola

göras med belopp, som stode i visst procentuellt förhållande till

motsvarande verks bruttoinkomster under året, icke fullt så stora,

att de förmådde täcka vad under exceptionella torrår tilläventyrs

måste utbetalas, därest försäkringsformen tillämpades i större utsträckning.

Men skillnaden bleve dock icke större, än att växlingen

i kraftverkens nettoöverskott komme att hålla sig inom jämförelsevis

trånga gränser. I den mån kraftverkens intäkter stegrades, bleve de normala

avsättningarna dock fullt tillräckliga att täcka ifrågavarande utbetalningar.

På angivet sätt skulle under alla förhållanden förnyelsefonderna

icke, eller åtminstone i mycket ringa mån, minskas under

sina normala värden även efter vattenfattigare perioder, medan de efter

vattenrikare år svällde ut avsevärt utöver naturlig storlek.

O i

I likhet med vattenfallsstyrelsen anser jag, att försäljningen av sekunda

kraft bör ske i så stor utsträckning, som kan finnas lämplig med

hänsyn till kraftverkens affärsmässiga skötsel. Härigenom kunna endast

fördelar vinnas för såväl producent och konsument som för det allmänna,

särskilt till följd av den besparing i bränsle, som därigenom ernås.

Jag vill också ansluta mig till vattenfallsstyrelsens mening, att sekunda

kraftförsäljning bör underlättas medels tillämpande av den metod för

beräkning av avgiften, som styrelsen benämner försäkringsmetoden,

med rätt för styrelsen att tillförbinda staten utbetalande av ersättningar

och skadestånd, på sätt förut antytts och närmare angivits i styrelsens

underdåniga skrivelse den 21 mars 1917. Mot ett sådant bemyndigande

kunde måhända göras den anmärkningen, att vattenfallsstyrelsen på sådant

sätt finge en rörelsefrihet, vilken kunde för staten medföra betydande

risker. Men däremot vill jag endast erinra, att styrelsen redan

nu har full frihet att själv bestämma prissättningen och övriga villkor

vid all försäljning av kraft från statens kraftverk; dess handlingsfrihet

och ansvar härvidlag äro sålunda betydligt mera omfattande än beträffande

den ifrågasatta försäkringsrörelsen. Formellt torde för övrigt en

prissättning enligt försäkringsmetoden väl redan kunna anses ligga

inom vattenfallsstyrelsens befogenhet, ehuru styrelsen av naturliga skäl,

innan den anser sig böra övergå till en vidsträcktare tillämpning av metoden,

velat försäkra sig om statsmakternas godkännande. Man torde för

varje fall kunna med trygghet utgå från den förutsättningen, att vattenfallsstyrelsen,

som hittills visat sig kunna handhava kraftförsäljningsfrågorna

på ett för staten förmånligt sätt, skall veta att även för fram
-

Departementn
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Optioner.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

tiden fortsätta på samma väg, även om den föreslagna nya metoden

för försäljning av sekunda kraft vinner mera utsträckt tillämpning.

I avseende på sättet för bildande av den eller de regleringsfonder,

som synas Vara ett nödvändigt komplement till försäkringsmetoden,

anser jag vattenfallsstyrelsens förslag att använda sig av förnyelsefonderna,

till vilka i sådant fall skulle göras avsättningar, växlande

med storleken av inkomsterna från sekundakraftförsäljningen,

vara det enklaste och lättast framkomliga. Godkännes denna uppfattning,

lär frågan om regleringsfond icke behöva underställas riksdagens

prövning utan kunna, i likhet med vad som skett beträffande hitintills

bestämda avsättningar till förnyelsefondema, ordnas genom närmare

föreskrifter från Kungl. Maj:ts sida.

.Vattenfallsstyrelsen har hitintills vid uppgörelse om kraftleverans

till kommuner såsom regel medgivit dessa viss optionsrätt, d. v. s. rätt

att inom förutbestämda gränser öka det kraftbelopp, som från början

abonneras och betalas. Detta har skett, för att kommunerna må

kunna med trygghet utföra för framtida behov tillräckliga distributionsanordningar

och tillförsäkra sina avnämare den för den närmaste utvecklingen

erforderliga kraftmängden. Styrelsen har ansett sig äga

befogenhet att medgiva dessa optioner, enär kommunernas kraftbehov

i regel växer ganska regelbundet och sålunda kunnat överskådas. De

energibelopp, för vilka option sålunda medgivits, hava icke heller överstigit

vad som kunnat beräknas komma att framställas i de av riksdagen

beslutade kraftverksutbyggnaderna. Vid motsvarande prissättning

har givetvis vederbörlig hänsyn tagits till den förmån, sådan option

medför. Åt enskilda industrier, vilkas utveckling icke med samma

grad av säkerhet kan förutsägas, har styrelsen däremot i regeln

icke lämnat optioner. Styrelsen anser dylika optioner icke heller i

någon större utsträckning böra medgivas, utan att särskild avgift erlägges

för det sålunda för framtiden reserverade kraftbeloppet. Förut

hava industrierna i allmänhet icke funnit option behövlig utan ansett

som en självklar sak, att vattenfallsstyrelsen vid behov lämnade ökad

kraft. I värsta fall kunde värmekraft alstras till pris, som icke väsentligt

överstege vattenkraftens. Annorlunda är det nu. Bränslet har

stigit oerhört i pris, och eu viss oro har — säger vattenfallsstyrelsen

— här och var försports, huruvida staten i längden skall kunna leverera

tillräcklig kvantitet kraft till gynnsamt pris.

Vattenfallsstyrelsen anser det ock rimligt, att industrien på förhand

vill förvissa sig om den kraft, som erfordras för dess utveckling, lik
-

*

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kunyl. Muj:ta Nåd. Froposition Nr 179.

som att staten borde kunna reservera viss vattenkraft för abonnenterna,

om de nämligen erlägga skälig avgift härför. Abonnenten borde å sin

sida kunna betala dylik avgift, motsvarande exempelvis räntan på det

kapitalutlägg, som han måste göra, därest han själv inköpte vattenkraft

för framtida behov. Vattenfallsstyrelsen framhåller vidare, att eu

ovisshet om framtida krafttillgång redan haft till följd, att abonnenter

inköpt egna vattenfall och planera egna anläggningar, vilka sannolikt

icke påtänkts, därest styrelsen kunnat medgiva option. För en fullt

affärsmässig utveckling av statens kraftverksrörelse finner vattenfallsstjnrelsen

det därför nödvändigt, att styrelsen bemyndigas att mot avgift

erbjuda optioner, även om detta skulle förutsätta utbyggnader, till

vilka riksdagen ännu icke beviljat medel. Givetvis borde dylika optioner

hållas inom rimliga gränser, liksom därav föranledda ökningar i

kraftbeloppen icke finge uttagas förr än efter tillräcklig lång tids varsel,

så att icke utbyggnad utan endast den råa naturkraften behövde hållas

i beredskap. Nödig kontroll anser vattenfallsstyrelsen kunna åstadkommas

genom den mångfaldiga revision, styrelsens förvaltning är underkastad,

samt ytterligare förstärkas på sådant sätt, att styrelsen tillförbundes

att årligen för Kungl. Maj:t anmäla de uppgörelser om option,

som träffats.

Vad beträffar de medel, som genom optionsavgifterna inflyta, borde

desamma enligt styrelsens mening i första hand användas för ernående

av skälig avkastning å sådana outnyttjade vattenfall och icke driftfärdiga

anläggningar, vilka tillhöra det kraftverkssystem, från vilket

optionerna ifråga äro avsedda att tillgodoses. I den mån överskott

uppstår, borde detsamma användas för nedskrivning av värdet å nämnda

outnyttjade vattenfall och icke driftfärdiga anläggningar. Det borde

sålunda tillses, att optionsavgifterna icke bokföras som inkomst å de

driftfärdiga anläggningarna, enär i så fall en oriktig ökning av driftöverskottet

å dessa skulle redovisas, och vidare borde optionsavgifterna

självfallet icke sammanföras med de anslagsmedel, som beviljas av riksdagen.

Det av vattenfallsstyrelsen framställda förslaget rörande optioner

kan ju vid första påseendet synas något djärvt och föga överensstämmande

med hittills vanliga former inom statsförvaltningen. Men vid

närmare granskning av hithörande förhållanden har jag dock funnit detsamma

vara väl värt att upptagas.

Först och främst bör man dock taga ställning till frågan, huruvida

staten bör nöja sig med den nuvarande omfattningen av sin kraftverks
-

Depariements
ehefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

rörelse och den påbyggnad därav, som användningen av de kraftverken

närbelägna och i statens hand redan varande kraftkällorna frammanar,

eller om staten skall .ytterligare utvidga sin verksamhet på detta område

och utsträcka sina elektriska distributionsnät över vidare delar av

vårt land. 1 detta avseende har jag redan uttalat min uppfattning i

yttrandet till statsrådsprotokollet den 13 sistlidna januari. Jag påvisade

där, hurusom man fortfarande har att vänta en betydande ökning i behovet

av elektrisk kraft ej allenast för industriella och kommunala behov

utan även för jordbruket, och förordade sådana åtgärder, varigenom

staten bleve i tillfälle att tillgodose det ökade behovet inom de delar

av landet, där sådant vore möjligt och lämpligt. De oerhört uppdrivna

prisen på kol, oljor och andra bränslen hava gjort den av

vattenkraft alstrade elektriska energien allt mera begärlig. Åven om

priskurvan efter världskrigets slut kommer att sjunka, lärer man

dock för en lång tid framåt få räkna med osedvanligt höga pris på

det utländska bränslet. Redan denna omständighet gör det angeläget,

att staten forcerar sin kraftproduktion. Staten bör sålunda fortgå

på den väg, den med framgång beträtt, och fortfarande uppträda som

leverantör av elektrisk energi i stor skala. Då gränsen för leveransförmågan

hos statens nuvarande kraftverk emellertid snart nog är

nådd, torde det bliva nödvändigt att skrida till utbyggnad av ytterligare

kraftverk, att kraftigt befordra sådana sjöregleringar, som kunna öka

vattentillgången i kraftstationerna, och att i övrigt målmedvetet företaga

åtgärder, som kunna öka möjligheterna att tillhandahålla elektrisk energi

till skäligt pris och i största utsträckning. Jag vill i detta sammanhang

tillägga, att jag härmed givetvis icke avser något obehörigt intrång på

privata företag av motsvarande art, med vilka tvärtom ett ändamålsenligt

samarbete bör etableras. Då det gäller den elektriska kraftens

fördelning över stora områden till den mångfald av förbrukare av olika

slag, som därvid förekomma, synes mig å andra sidan staten böra gå

i spetsen och utsträcka sina kraftnät över så vidsträckta områden, som

lämpligen kunna och böra förses med elektrisk energi till skäligt pris.

Denna verksamhet synes mig nämligen ur nationalekonomisk och social

synpunkt synnerligen viktig, ej minst då det gäller att befordra landsbygdens

elektrifiering i syfte att elektrisk kraft på måttliga villkor skall kunna

i största möjliga omfattning tillhandahållas jordbruket samt hantverket

och småindustrier på landsbygden. Intresset för landsbygdens elektrifiering

tilltager för övrigt alltjämt i styrka. De åtgärder, som från

statsmyndigheternas sida redan vidtagits för en dylik utveckling, hava

mötts med största förståelse; avsättningen av elektrisk energi särskilt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

för jordbrukets behov visar sålunda en glädjande ökning. Även inom

riksdagen är intresset för detta problem synnerligen livligt. Staten bör

ock hava de bästa förutsättningarna att här bryta vägen. Endast

genom statens mellankomst torde det vara möjligt att elektrifiera bygder,

som annars kanske under avsevärd framtid skulle bliva i avsaknad av

elektrisk kraft. Samtidigt kan järnvägarnas behov av elektrisk, drivkraft

på ändamålsenligt sätt tillgodoses, ett spörsmål som för närvarande är

föremål för särskild utredning. Det bör ej heller förbises, att staten

genom en sådan utvecklad rörelse kan verka reglerande på prissättningen

för den på skilda områden allt mer nödvändiga elektriska kraften.

Till sist vill jag påpeka, att staten genom en sådan fortgående kraftproduktion

bör kunna tillgodoföras avsevärda intäkter. Avkastningen å

de hittills driftfärdiga vattenkraftsanläggningarna har, såsom närmare

framgår av vattenfallsstyrelsens skrivelse, varit i så gott som ständigt

stigande, och det lärer icke råda tvivel om att de kapital, som kunna

komma att nedläggas på dylika anläggningar, alltjämt skola lämna en

riklig även direkt vinst.

En förutsättning för en sådan utvecklad rörelse är emellertid, såsom

jag även förut betonat, att den förvaltande myndigheter!, vattenfallsstyrelsen,

utrustas med sådana befogenheter, att kraftverken må

kunna skötas affärsmässigt och utan allt för tyngande former. I annat

fall måste de komma till korta, då det gäller att tillfredsställa utvecklingens

krav.

Med hänsyn härtill och på de skäl, vattenfallsstyrelsen i sin underdåniga

skrivelse framhållit, synes mig det begärda bemyndigandet att

bevilja optioner vara av stor betydelse och därför böra förordas.

I mitt flera gånger åberopade yttrande till statsrådsprotokollet den

13 sistlidna januari framhöll jag ock, hurusom det nog lär vara av avgörande

betydelse för industriidkaren att få säkerhet för, att han, om

han blir avnämare från statens kraftnät, kan få sitt växande behov tillgodosett,

särskilt under tider då, såsom nu, den industriella utvecklingen

går med stormsteg framåt, medan prisen på bränsle äro oerhört stegrade

och sannolikt länge komma att förbliva höga. Men vattenfallsstyrelsen

kan endast sälja en del av den i kraftverken tillgängliga effekten,

om den måste tillse, att alla de effektbelopp, för vilka optioner måste beviljas

— optioner, som kanske icke begagnas under många år framåt —

städse finnas tillgängliga utan ytterligare utbyggnad; Och i avseende

å dylika nybyggnader kan intet avgörande träffas utan beslut av

riksdagen. Det blir under sådana omständigheter nödvändigt att finna

någon utväg att undanröja ifrågavarande hämsko på affärsdriften,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nådiga Proposition Nr 179.

exempelvis genom att låta avnämaren betala en viss avgift för optionsrätten,

en avgift, som kunde fonderas och lämna tillgång till åtminstone

en avsevärd del av de nödiga utbyggnaderna.

Om sålunda det ifrågasatta optionsförfarandet måste anses vara till

synnerlig nytta, gäller det å andra sidan att se till, att staten icke

genom dess tillämpning iklädes förpliktelser, som bliva alltför vidlyftiga

och betungande. En säkerhet häremot ligger, såsom vattenfallsstyrelsen

också påpekat, däruti, att styrelsens verksamhet är underkastad en ingående

revision, ej blott av riksdagens revisorer och kammarrätten såsom

alla andra statens organ, utan även av särskilda, av Kungl. Maj:t

förordnade revisorer, vilkas uppgift alldeles speciellt är att granska

styrelsens förvaltningsåtgärder av hithörande slag. En annan säkerhet

kan lämpligen åstadkommas därigenom, att vattenfallsstyrelsen anbefalles

att årligen till Kungl. Maj:t anmäla de överenskommelser om option,

som blivit träffade, samt att i sammanhang med statsverkspropositionen

till riksdagen lämnas en kort redogörelse härför. Den största säkerheten

ligger emellertid enligt min mening däruti, att kraftverksförvaltningen anförtros

åt män, som väl förstå sitt uppdrag och känna det ansvar, som

åligger dem. Vattenfallsstyrelsen har redan nu en handlingsfrihet i avseende

på uppgörelser om kraftleveranser, för vilka dessa förutsättningar

äro ett nödvändigt underlag. Givetvis bör det emellertid från början

fastslås, att medgivandet av optioner endast får ske i måttlig utsträckning

och där så befinnes nödvändigt eller verkligen ändamålsenligt.

I avseende å de medel, som inflyta genom utkrävda optionsavgifter,

torde till en början vara klart, att de icke böra bokföras såsom

inkomster å redan driftfärdiga anläggningar och icke sammanföras med

de anslagsmedel, som av riksdagen beviljas. \attenfallsstyrelsen har för

sin del föreslagit, att de skola användas dels i första hand för ernående

av skälig avkastning å sådana outnyttjade vattenfall och icke

driftfärdiga anläggningar, som tillhöra det kraftverkssystem, från vilket

ifrågavarande optioner äro avsedda att tillgodoses, dels, i den mån

överskott uppstår, för nedskrivning av värdet å nämnda outnyttjade

vattenfall och icke driftfärdiga anläggningar.

Detta sätt att använda optionsavgifterna överensstämmer icke helt

med det tillvägagångssätt, som jag förslagsvis antytt i mitt yttrande

till statsrådsprotokollet den 13 sistlidna januari, och enligt

vilket optionsavgifterna skulle fonderas för att lämna tillgång till åtminstone

en avsevärd del av de nödiga utbyggnaderna, så att optionsavgifternas

användning kommer att överensstämma med principerna för

den nuvarande uppställningen av riksstaten. Huru denna fråga slutligen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 170.

17

skall ordnas lärer emellertid, under förutsättning att riksdagen bifaller

framställningen i huvudsaken, böra bliva föremål för ytterligare övervägande,

innan bestämmelser i ämnet utfärdas.

Vattenfallsstyrelsen hemställer till sist om inhämtande av riksdagens

medgivande därtill, att inköp av vattenfall och fastigheter samt

utförande av nyanläggningar, i den mån motsvarande åtgärder kunna

erfordras för ändamålsenlig utveckling av statens kraftverksrörelse och

icke utan avsevärd olägenhet kunna uppskjutas i avbidan på särskilt

riksdagsbeslut, må av Kungl. Maj:t beslutas till ett sammanlagt belopp

av 8,000,000 kronor, avsedda att fördelas med 2,000,000 kronor på år

1918 och 1,500,000 kronor på vart och ett av åren 1919—1922. Vidare

hemställer vattenfallsstyrelsen, att för detta ändamål måtte anvisas

ett anslag för år 1918 av 2,000,000 kronor, och att av detta belopp

500,000 kronor måtte göras tillgängliga redan år 1917.

Till stöd för denna sin hemställan anför vattenfallsstyrelsen, bland

annat, att, om staten icke starkt hushållar med sina vattenkraftkällor

utan strävar att i möjligaste mån uppamma nya industrier och sprida

kraften ut över landet, den av staten disponerade vattenkraften snart

nog blir tagen i anspråk. Då emellertid staten norr om Dalälven icke

äger några mera betydande vattenfall förrän i övre Norrland, syntes

många skäl tala för, att staten, där så med fördel kunde ske, inköpte

välbelägna och för utbyggnad lämpliga vattenfall. Ett led i detta syfte

vore det underdåniga förslag till statens övertagande av Motala-fallen,

som styrelsen den 23 sistlidne februari inlämnat.

Emellertid försvårades initiativet härvidlag i hög grad därav, att

styrelsen icke utan särskilt tillstånd av Kung]. Maj:t och riksdagen

kunde inköpa vattenfall eller över huvud taget fastigheter av någon betydenhet.

Det är — säger styrelsen — utan vidare uppenbart, att en

enskild säljare under nuvarande förhållanden icke vill offentligen lämna

på hand ett vattenfall eller en fastighet under en tidrymd, som, beroende

på den tidpunkt, då frågan väckes i förhållande till den, då riksdags

beslut kan förväntas, stundom behöver uttänjas till 1 å 1 Va år.

På sådant sätt vore det icke möjligt att driva dylika frågor affärsmässigt.

Detta har ock — fortsätter styrelsen — in setts av statsmakterna.

Sålunda medgav 1907 års riksdag, att inköp av fastigheter, som kunde

erfordras för statens anläggningar vid Trollhättan, finge av Kungl.

Maj:t beslutas till ett sammanlagt belopp av intill 300,000 kronor. Vidare

har 1909 års riksdag medgivit, att inköp av fastigheter, som kunde

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 152 käft. (Nr 179.) 3

Anslag för utveckling

av

statens kraftverksrörelse.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

erfordras för nyssnämnda ändamål ävensom i övrigt för ändamålsenligt

genomförande av de uppdrag, som lämnats eller komme att lämnas

vattenfallsstyrelsen, finge av Kungl. Maj:t beslutas till ett sammanlagt

belopp av högst 500,000 kronor. Slutligen bär 1911 års riksdag

medgivit, att det belopp å 430,000 kronor, som Stockholms stad enligt

ett av riksdagen samtidigt godkänt avtal skulle erlägga till kronan,

finge användas för inköp efter Kungl. Maj:ts beprövande av vattenfall

med utmål eller sådana delar av vattenfall eller för vattenfalls tillgodogörande

nödig mark, som kunde erfordras för kompletterande av kronan

redan tillkommande rätt till vatten och utmål. Dessa medgivanden

hava varit av synnerligen stort värde under de gångna åren och för

statsverket medfört högst betydande besparingar. För närvarande återstå

emellertid av ifrågavarande medel icke mer än 327,004 kronor

17 öre.

En ökning av de för ifrågavarande ändamål tillgängliga anslagsmedlen

är därför i hög grad påkallad, och en sådan ökning bör med

hänsyn till, att det nu kan bliva fråga om förvärv av betydande vattenkraftkällor,

ej tilltagas för knapp.

Härtill kommer, att enligt vattenfallsstyrelsens mening ett dylikt

anslags användning icke borde kringskäras med alltför snäva bestämmelser.

De nyssnämnda förut beviljade beloppen voro endast avsedda

för förvärv av fastigheter, men i en affärsrörelse sådan som statens

kraftverksförvaltning kan det stundom vara till mycket stort gagn, att

beslut om vissa anläggningar kan fattas utan avvaktan på riksdagsbeslut.

Det har hänt och kommer säkerligen fortfarande att hända, att

spekulanter på kraft uppträda, vilka önska snart besked, om de kunna

erhålla kraft inom viss bestämd tid. I annat fall vända de sig åt annat

håll. Vattenfallsstyrelsen kan under nuvarande förhållanden, om

ifrågavarande kraftbelopp icke finnes tillgängligt inom ramen av de utbyggnader,

som av riksdagen redan beslutats, icke avgiva någon bindande

offert. Detta ur affärssynpunkt synnerligen olägliga förhållande

har visserligen hittills icke berett några större svårigheter, men med

den belastning, statens kraftverk numera hava, ökas givetvis svårigheterna,

och en diskontering på förhand av villighet att bevilja anslag

är ju i varje fall föga lämplig, i synnerhet om ett dylikt förfaringssätt

måste tillgripas i större utsträckning.

Det synes vattenfallsstyrelsen under sådana omständigheter, som

skulle ett nytt anslag böra få begagnas jämväl för vissa andra utgifter,

exempelvis för insättning av ett nytt maskinaggregat eller eu jämförelsevis

mindre utvidgning av en kraftstation, för anläggning av di
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 179.

19

stributionsledningar med tillbehör, transformatorstationer o. d. i sådana

fall, då av riksdagen på förhand beviljade medel icke äro för ändamålet

disponibla samt då ändamålet är av oförutsedd natur och av så stor

betydelse för statens kraftverksrörelse, att det bör tillgodoses utan den

tidsutdräkt, som ett särskilt riksdagsbeslut om anslag måste medföra.

Vattenfallsstyrelsen förutsätter givetvis, att ifrågavarande anslag dock

icke får användas utan efter av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall meddelat

beslut, i likhet med vad som gäller beträffande de nämnda,

förut beviljade anslagen för inköp av fastigheter och vattenfall.

De av vattenfallsstyrelsen sålunda framförda synpunkterna kan jag Departementsicke

annat än kraftigt understryka. Jag vill också påminna om, att, chefensåsom

styrelsen även framhållit, behov av i dylik form anvisade anslag

jämväl gjort sig gällande för järnvägsstyrelsen och att 1906 års riksdag

beviljat ett anslag å 5,000,000 kronor för inköp av vattenfall, erforderliga

för elektrisk drift av statens järnvägar. Under senare tid hava av

1914, 1915, 1916 och 1917 års riksdagar beviljats respektive 300,000,

400,000, 500,000 och 800,000 kronor för inköp av mark, som erfordras

för utvidgning av vissa järnvägsstationer och för blivande dubbelbananordningar.

Under nuvarande tider av industriellt uppsving och dyra bränslepris

har vattenkraften blivit än mer begärlig än förut. Om staten

skall med kraft och framgång utveckla sin kraftverksrörelse — och

detta synes mig, på skäl jag förut anfört, vara att bestämt förorda —

får det anses vara mer än hittills erforderligt, att den förvaltande myndigheten

kan handla raskt och målmedvetet, allt givetvis under Kungl.

Maj ds kontroll. Ett ytterligare skäl för det medgivande, som här

ifrågasättes, ligger jämväl häruti, att den ökade handlingsfrihet, som

härigenom erhålles, bör bliva till alldeles särskild nytta, om vattenfallsstyrelsen

erhåller det bemyndigande att medgiva optioner, som jag

förut förordat. En säkerhet för, att beviljandet av det begärda anslaget

skulle bliva till stort gagn, ligger ock i den erfarenhet, som vunnits

beträffande användandet av de anslag, som redan förut ställts till Kungl.

Maj:ts förfogande för inköp av sådana fastigheter, som kunna erfordras

för ändamålsenligt genomförande av vattenfallsstyrelsens uppgift.

Fråga om disponerande av medel från det ifrågasatta anslaget bör

givetvis i varje särskilt fall underställas Kungl. Maj:ts prövning, och

synes därjämte i sammanhang med statsverkspropositionen böra lämnas

en redogörelse till riksdagen för det sätt, varpå anslaget under nästföregående

år må hava blivit använt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

I avseende på det föreslagna beloppets storlek anser jag densamma

icke böra nedsättas, om anslaget skall kunna bereda de fördelar, man

därmed vill vinna. Att 1918 års anslag tilltagits större än de följande

årens har sin förklaring däruti, att, såsom vattenfallsstyrelsen framhållit,

förberedande underhandlingar redan nu pågå om inköp av vattenfall,

vilka underhandlingar torde slutföras under den närmaste tiden,

men vilkas resultat dock icke kan väntas så tidigt, att därav föranlett

förslag hinner framläggas för den nu samlade riksdagen.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit torde de i 1918 års riksstat

bland inkomsterna upptagna lånemedel föx^ produktiva ändamål böra

höjas med 2,000,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag i underdånighet

hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att bemyndiga vattenfallsstyrelsen att avsluta kontrakt

om leverans av s. k. sekunda elektrisk kraft på

sådana villkor, att kraftpriset i möjligaste mån anpassas

efter det värde, kraften varje år med hänsyn till

tillgänglighetstiden äger, med rätt för vattenfallsstyrelsen

att tillförsäkra abonnent å sekunda kraft skadestånd

av lämplig storlek under år, då abonnenten icke

kommer i åtnjutande av kraften under garanterad tillgänglighetstid;
att

bemyndiga vattenfallsstyrelsen att mot skälig

avgift och i begränsad omfattning samt i enlighet

med de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan komma

att meddela, bevilja option å elektrisk kraft, även om

därvid måste förutsättas utbyggnad av vattenkraft,

vartill riksdagen ännu icke beviljat anslag;

att medgiva, att de optionsavgifter, vilka sålunda

inflyta, må användas i enlighet med de bestämmelser,

som av Kungl. Maj:t meddelas;

att medgiva, att inköp av vattenfall och fastigheter

samt utförande av nyanläggningar, i den mån

sådana åtgärder kunna erfordras för ändamålsenlig

utveckling av statens kraftverksrörelse och icke utan

avsevärd olägenhet kunna uppskjutas i avbidan på

särskilt riksdagsbeslut, må av Kungl. Maj:t beslu
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

21

tas till ett sammanlagt belopp av högst 8,000,000

kronor, avsedda att fördelas med 2,000,000 kronor på

år 1918 och 1,500,000 kronor på vart och ett av åren

1919 — 1922;

att för ändamålet anvisa ett reservationsanslag

för år 1918 av 2,000,000 kronor, med rätt för Kung].

Maj:t att därav redan under år 1917 av tillgängliga

medel förskottsvis utanordna 500,000 kronor; samt

att, vid bifall härtill, besluta, att de i 1918 års

riksstat bland inkomsterna upptagna lånemedel för

produktiva ändamål skola höjas med 2,000,000 kronor.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle i enlighet härmed till riksdagen avlåtas

proposition av .den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Carl Uggla.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

Bilaga.

Till Konungen.

I statsrådsprotokollet över civilärenden den 13 januari 1917 angående framställningar

till 1917 års riksdag har statsrådet och chefen för civildepartementet

beträffande utgifterna för kapitalökning för statens vattenfallsverk anfört, att en

plan skulle uppgöras för utveckling av statens kraftverk, så att möjligheterna för

densamma samt dess art och omfång så vitt möjligt skulle kunna överblickas.

Vattenfallsstyrelsen får härmed i underdånighet framlägga en sådan plan för

statens kraftverks utveckling under den närmast liggande framtiden. Därvid har

vattenfallsstyrelsen till en början velat lämna en allmän översikt över statens

kraftverks utveckling intill nuvarande tidpunkt för att därefter angiva de riktlinjer,

vilka enligt dess förmenande böra följas för den närmaste framtiden. Slutligen

hemställer vattenfallsstyrelsen i underdånighet om den ökade befogenhet

i vissa avseenden, som är erforderlig för att förverkliga dessa planer.

De sju år, som förflutit, sedan statens första större kraftanläggning igångsattes,

hava kännetecknats av en synnerligen snabb utveckling, vad beträffar de

statliga kraftverken. Statsmakternas beslut år 1906, att vattenkraften i fallen

vid Trollhättan skulle tillgodogöras och att staten själv skulle omhändertaga

denna uppgift, torde väl i allmänhet ansetts som en affärsangelägenhet av relativt

begränsad art såväl ifråga om anläggningarnas storlek som kraftavsättningens

lokala omfång. Genom inköp av fallen vid Lilla Edet och Yargön år 1908 lades

emellertid grunden till en mera storstilad utveckling. Därigenom förskaffades åt

staten icke endast tvänne nya kraftkällor av betydenhet, utan möjliggjordes framför

allt en fullt rationell användning av statens vattenkraft vid Trollhättan. Med

sin rikliga energitillgång, vid full utbyggnad motsvarande ungefär 60% av hela

det kraftbelopp, som nu alstras medels såväl vattenkraft som bränsle inom

Sverige, är och blir vattenkraften i Göta älv en hörnsten såväl i statens verksamhet

inom kraftindustrien som över huvud taget i södra Sveriges förseende

med kraft.

Programmet för statens verksamhet inom kraftindustrien utvidgades i och

med bildandet av vattenfallsstyrelsen år 1909. Genom byggandet av Porjus och

Älvkarleby kraftverk, även dessa visserligen från början avsedda för mera begränsade

uppgifter, förstorades arbetsområdet i väsentlig grad. Med det förra kraftverket

börjades en utveckling av största betydelse för nordligaste Sverige, med

det senare skapades en välbehövlig kraftcentral för den vattenkraftfattiga östra

delen av mellersta Sverige. Dock torde fortfarande i allmänhet ansetts, att statens

verksamhet på detta område närmast avsåg att utnyttja vissa staten tillhöriga

större vattenfall.

Genom de distributionsnät, som tillkommit för avsättningen av kraften, har

statens verksamhet emellertid steg för steg kompletterats med en ny, mera allmän

ekonomisk och social uppgift, nämligen att inom vidsträckta områden av vårt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 179.

land sörja för, att den för utvecklingen erforderliga elektriska energien tillföres

såväl industrien och hantverket som jordbruket och hemmen. Den dyrtid och

brist, som inträtt ifråga om bränsle, har frampressat denna uppgift snabbare än

eljest skulle skett. Otvivelaktigt skulle dock utvecklingen småningom blivit densamma,

därest fred varit rådande, om den än skett i mindre hastig takt. Distributionsnätens

snabba tillväxt i omfång och intensitet äro sålunda den märkligaste

sidan av de statliga kraftverkens utveckling under de senaste åren.

Statens kraftverksrörelse har från början haft en karaktär, som icke oväsentligt

avvikit från statens övriga affärsdrivande verks, vilka i stort sett representera

vissa staten tillkommande monopol. Statens kraftverk hava sålunda arbetat under

förhallanden, som mera likna den enskilda industriens med större spelrum för

det spekulativa momentet. Varje kraftverksutbyggnad och varje ökning av distributionsnätet

hava givetvis till en viss grad varit en spekulation, där icke endast

utvecklingen av kraftbehoven behövt bedömas, utan även konkurrensförmågan

hos utomstående företag och möjligheten till samarbete med sådana. Med hänsyn

till skiftande driftförhallanden hava speciella taxor måst utarbetas i stor utsträckning,

utan vilka anslutning av och samarbete med främmande kraftanläggningar

icke varit möjliga. Denna karaktär torde kraftverksrörelsen alltjämt bibehålla.

Det kan dock sägas, att vattenfallsstyrelsens verksamhet hittills haft ett särdeles

_ stabilt underlag i den rikliga krafttillgången vid dess kraftverk, vid vilka

den tillgängliga vattenkraften hittills varit i stort sett mer än tillräcklig för konsumtionen.

på ångkraft icke behövt användas, hava sålunda utgifterna icke endast

i medeltal för flera år utan även för varje särskilt år kunnat bedömas med

ganska stor noggrannhet. Kraft har vidare i önskvärd utsträckning kunnat tillförsäkras

statens kraftabonnenter även för kommande behov. I flertalet fall har

för övrigt något bindande avtal beträffande rätt till ökning av kraftuttagningen

under en längre framtid icke ansetts erforderligt av abonnenterna på grund av

den allmänna känslan, att statens krafttillgångar vore praktiskt taget outtömliga

och att statens eget intresse fordrade, att även framtida kraftbehov tillgodoses.

Dessa fördelar kunna icke för framtiden påräknas i samma mått.

Med anläggandet. av ångkraftstationen i Västerås har ett i flera hänseenden

nytt moment införts i statens verksamhet inom kraftindustrien. Visserligen har

denna ångkraftstation tillkommit i och för ett bättre utnyttjande av vattenkraften

vid Älvkarleby; den ändrar alltså icke karaktären i vattenfallsstyrelsens uppgift.

Det är emellertid av intresse att konstatera, att statsmakterna i och med beslutet

om ångkraftstationen i Västerås principiellt intagit den ståndpunkten, att den

affärsmässiga driften av kraftverken måste vara den ledande synpunkten, även

om riskmomentet, i detta fallet kostnaden för bränslet till ångkraftstationen, ökas.

Den ständigt stegrade kraftavsättningen kommer snart att nödvändiggöra

byggandet av nya kraftstationer. Vattenfallsstyrelsen bär därför i denna utredning

velat i ett sammanhang angiva de större utbyggnader, som under den närmaste

framtiden lämpligen böra komma till utförande.

Det är vidare uppenbart, att nya former krävas och nya initiativ måste tagas,

i den mån utnyttjandet av vattenkraften vid statens kraftverk närmar sig det

stadium, då icke endast prima vattenkraft, som är tillgänglig året om, tillgodogöres,

utan även sekunda kraft, d. v. s. kraft, som blott är tillgänglig vid rikligare

vattenföringar, måste i större utsträckning utnyttjas. Vattenfallsstyrelsen har

därför upptagit till behandling jämväl en del dylika spörsmål.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

Dessförinnan synes det emellertid vara lämpligt att i korta drag angiva,

huru utvecklingen av statens kraftverk fortskridit intill nuvarande tidpunkt. I

anslutning därtill anföras jämväl motsvarande data för innevarande och nästföljande

år, sådana de enligt föreliggande planer torde komma att gestalta sig.

1) Uppgift om den installerade maskineffekten i statens kraftverk incl. reservmaskineri.

De enskilda maskinaggregatens kilowattal är räknat efter den effekt,

för vilken maskinerna användas eller komma att tillsvidare användas i praktisk

drift (incl. överbelastning). Effekten är angiven i och avrundad till tusental

kilowatt:

Å r.

1910.

1911.

1912.

1913.

1914.

1915.

1916.

1917.

1918.

Trollhättan .................................

34

34

51

60

68

68

68

86

114

Porjus .......................................

—

—

—

—

36

36

36

36

46

Älvkarleby ..................................

—

—

—

—

—

30

50

50

50

Västerås....................................

—

—

—

—

—

—

—

14

28

Summa

34

34

51

60

104

134

154

186

238

2) Uppgift om längden av vattenfallsstyrelsens i drif använda kraftledningar

med spänning av minst 10,000 volt, sålunda excl. ledningar för elektrisk järnvägsdrift,

vilka tillhöra järnvägsstyrelsen.

Längden angiven i nymil:

År.

1910.

1911.

1912.

1913.

1914.

1915.

1916.

1917.

1918.

Trollhättan ................................

31

40

43

49

55

62

66

90

100

Porjus ........................................

—

—

—

—

17

17

17

17

17

Älvkarleby ..................................

—

—

—

—

—

37

69

130

175

Snmma

31

40

43

49

72

116

162

237

292

3) Uppgift om den maximalt levererade effekten i tuseltal kilowatt:

Å r.

1910.

1911.

1912.

1913.

1914.

1915.

1916.

1917.

1918.

Trollhättan ................................

16

21

29

34

40

49

66

71

86

Porjus........................................

—

—

—

—

16

16

16

20

28

Älvkarleby ..................................

—

—

—

—

—

14

32

37

43

Summa

16

21

29

34

56

79

114

128

157

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

4) Uppgift om den per år levererade energimängden i miljoner kilowattimmar:

Å r.

1910.

1911.

1912.

1913.

1914.

1915.

1916.

1917.

1918.

Trollhättan ...........

31

97

120

199

220

279

366

475

530

Porjus................

—

—

—

—

—

24

30

50

80

Älvkarleby ..................................

—

—

—

—

—

23

120

160

190

Summa

31

97

120

199

220

326

516

685

800

5) Uppgift om det kapital i miljoner kronor, som i medeltal under resp. årvarit

bundet i driftfärdiga anläggningar incl. värdet av i anspråk tagen naturkraft

excl. ränteförluster under byggnad och igångsättning:

A r.

1911.

1912.

1913.

1914.

1915.

1916.

1917.

1918.

Trollhättan ...............

18,4

21,o

23,6

26,4

28,6

32,2

38,5

45,o

Porjus................

—

—

—

—

12,8

13,4

14,5

15,5

Älvkarleby + Västerås ...............

—

—

—

—

—

16,3

21,0

26,o

Summa

18,4

21,o

23,6

26,4

41,4

61,9

74,o

86,5

6) Uppgift om avkastningen i miljoner kronor samt i procent av under 5) angivna

kapital efter avsättning till förnyelsefond och avdrag av alla driftskostnader:

Å r.

1911.

1912.

1913.

1914.

1915.

1916.

1917.

1918.

Trollhättan ............

0,66

0,71

1,13

1,40

1,70

2,41

2,70

3,io

Porjus.............

—

—

—

—

0,55

0,67

0,70

0,80

Älvkarleby ...........................................

—

—

—

—

—

1,13

1,45

1,70

Summa

0,6 6

0,71

1,13

1,40

2,25

4,21

4,85

5,60

Procentuellt

3,58

3,38

4,79

5,30

5,43

6,80

6.55

6,48

I anslutning till dessa uppgifter må nämnas, att under innevarande år vid

statens kraftverk torde produceras ungefär en tredjedel av all den elektriska

energi, som alstras i Sverige, och att statens av vattenfallsstyrelsen förvaltade

ledningsnät för spänningar från och med 10,000 volt och uppåt vid slutet av

innevarande år torde utgöra c:a 30 ä 35 % av samtliga i drift varande ledningar

inom Sverige för motsvarande spänningar. De områden inom Sverige, som för

närvarande synas vara hänvisade till statens kraftverk, omfatta vidare omkring

30 % av landets invånare. Det är antagligt, att sistnämnda siffra kommer att

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 152 höft. (Nr 179.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 179.

förskjutas uppåt. Dessa siffror torde kanske tydligast visa den betydelse, som

numera bör tillskrivas statens kraftdistribution.

7) De kraftbelopp, som enligt nu avslutade kontrakt skola levereras från statens

kraftverk, utgöra excl. överskottskraft för år 1918:

Prima kraft.

Belysning och motordrift..........................

Elektrotermisk industri..............................

Sekunda kraft.

Motordrift ..................................................

Elektrotermisk industri.............................

Trollhättan.

25.000 kw.

43.000 »

Porjus.

25,000 kw.

3,000 »

Älvkarleby.

26,000 kw,

— ■—• 7,000 »

18,000 »_—_4,000 »

Summa 86,000 kw. 28,000 kw. 37,000 kw.

Med överskottskraft avses sådan kraft, som endast behöver tillhandahållas,

då maskineri och naturkraft icke behöva disponeras för de reguljära leveranserna,

8) Odisponerat maskineri (excl. reserv), sedan reguljär kraft levererats enligt nu

avslutade kontrakt, efter vidtagande av de utvidgningar, beträffande vilka nådiga

propositioner till riksdagen avlämnats.

Vid beräkningen av den disponibla maskineffekten har räknats med den

relativt stora överbelastning,

År.

som tills vidare kan anses

Trollhättan.

lämplig.

Porjus.

Älvkarleby.

1918 .........................................

—

8,000 kw.

13,000 kw.

1919 .........................................

..................... 18,000 kw.

8,000 »

11,000 »

1920 .........................................

..................... 15,000 »

8,000 »

9,000 »

Det maskineri, som icke disponeras för reguljära leveranser, användes delvis

för leverans av överskottskraft till Stockholms stad, Sandvikens Järnverks A. B.

m fl. förbrukare av kraft.

Det framgår av siffrorna ovan, att maskineri finnes disponibelt för en måttlig

ökning av de reguljära leveranserna några år framåt, om föreslagna utvidgningsåtgärder

utföras.

Beträffande åter tillgången på prima kraft må anföras följande kortfattade

uppgifter.

Vid Trollhätte kraftverk har prima kraft avsatts i så star utsträckning, att,

såvitt icke särskilda åtgärder vidtagas, endast så stort belopp finnes disponibelt,

som erfordras för väntad ökning inom till Trollhätte-nätet anslutna kommuner,

mekaniska industrier och jordbruk under de närmaste åren.

Vid Älvkarleby kraftverk har den prima kraft, som kan erhållas enbart med

hjälp av vattenkraftstationen, redan försålts, och sedan avsevärd tid tillbaka äro

kontrakten med Älvkarleby-abonnenterna därför baserade på ångkraft under

lågvattentid. Den nyanslutning, som är att vänta, bör förses med kraft enligt

samma metod.

Vid Porjus kraftverk nyskapas en del prima kraft genom nu pågående

regleringsarbeten, genom vilka tillsvidare ett mindre överskott av prima kraft

kommer att erhållas.

Här må erinras om, att kontrakten med den elektrokemiska industrien i

Trollhättan äro uppgjorda på relativt kort tid och utlöpa successivt, så att prima

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 170.

kraft kan, därest det blir erforderligt, i större utsträckning göras disponibel för

borgerliga behov samt elektromekanisk industi, vilken på grund av sitt vida

större produktionsvärde pr kilowattimme använd energi och sin vida större förmåga

att ge arbete åt yrkesskicklig personal givetvis bör hava ett visst företräde

framför den elektrokemiska industrien. Sålunda uppgår det belopp prima kraft,

som, under förutsättning av att Vänern regleras, skall kontraktsenligt tillhandahållas

den elektrokemiska industrien, till högst följande belopp:

År

1920

1925

1930

1935

1940

Kilowatt (tusental)

50

46

40

40

16

Kilowattimmar (milj.)

370

340

300

300

120.

Då emellertid behovet av prima kraft är i ständigt stigande, måste tillgängen

på prima kraft i allt fall ökas. Vid Trollhätte kraftverk kunna därvid

följande åtgärder tänkas komma till användning:

l:ol Införande av dygns- och veckoreglering vid Trollhättan;

2:o) Utbyggnad av vattenkraften vid Lilla Edet;

3:o) Utvidgning av kraftstationen vid Trollhättan för alstring av dagkraft och

sekunda kraft;

4:o) Utbyggnad av vattenkraften vid Vargön.

Innan någon av dessa åtgärder genomföres, bör man givetvis söka att genom

rationellt samarbete med såväl Göteborgs stads ångkraftstation som de kraftstationer,

vilka tillhöra de med Trollhätte kraftverk genom vissa kraftleveransuppgörelser

förbundna Gullspång-Munkfors kraftaktiebolag och Yngeredsfors kraftaktiebolag,

utjämna belastningen för Trollhätte kraftverk, så att största möjliga

kraftbelopp kan tillgodogöras. I samma syfte bör även utnyttjas den rättighet,

vattenfallsstyrelsen betingat sig gentemot vissa elektrokemiska abonnenter, att

minska dessas kraftbelopp vid tillfällen, då kraftverksbelastningen på grund av

stor konsumtion av ström för belysning eller ogynnsam sammanlagring av förbrukningen

tillfälligt ökas över det normalt förekommande värdet.

Slutligen torde belastningsförmågan vid Trollhätte kraftverk kunna ökas

med hjälp av ångcentralen i Västerås, om nedan föreslagna samarbete med Älvkarleby

kraftverk kommer till stånd.

Enklaste medlet att öka tillgången å prima kraft torde vara att reglera

vattenframrinningen under varje särskild vecka på sådant sätt, att vattenmängden

utan att i medeltal ändras dock anpassas efter kraftbehovet. Dylik reglering kan

verkställas utan. större variation i Vänerns vattenyta än c:a 1 cm. och kan alltså

ordnas så, att intet men tillfogas strandägarna. Denna reglering kan vidare utföras

oberoende av den årsreglering som senare bör anordnas för kontinuerlig

höjning av lågvattenmängden.

De ^ anläggningsarbeten, vilka erfordras för nämnda veckoreglering, kunna

ordnas så, att de ingå som ett led i den framtida större regleringen. Kostnaderna

för desamma bliva måttliga, och kan reglering utföras utan praktisk inverkan å

strandägarnas intressen. Vattenfallsstyrelsen har redan gemensamt med väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig skrivelse den 22 september 1916 framlagt

Elan om V änerns reglering och hemställt, att ansökan ofördröjligen må göras hos

äradsrätten om rätt till den större regleringens genomförande, samt har för

avsikt, att, därest denna plan av Eders Kungl. Maj:t bifalles, redan instundande

höst inkomma med förslag till regleringsåtgärder. Dessa åtgärder skulle då

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

närmast avse åstadkommande av nyss nämnda veckoreglering. Vinsten av denna

reglering blir väsentlig. Den kraft, som användes för motordrift och belysning,

utnyttjas nämligen under den tid av året, då man har att befara en för nuvarande

kraftkonsumtion farlig vattenminskning, endast ungefär 60 % av veckans timmar.

Genomföres veckoreglering, kan alltså med samma vattenmängd alstras ungefär

66 % större effekt än förut för belysning och motordrift.

Då nu pågående tredje utbyggnad avslutats, kommer vattenfallsstyrelsen att

vid Trollhätte kraftverk disponera en maskineffekt av 105,000 kw. excl. reservaggregatet.

Då belastningen på grund av nu avslutade kontrakt samt normal

ökning av motordrift och belysning i runt tal uppgår till

71.000 kw. år 1917,

86.000 » » 1918,

90.000 » » 1919,

95.000 » » 1920,

100.000 » » 1921,

105.000 » > 1922,

skulle detta maskineri vara tillräckligt till år 1922, ifall ingen ny större kraftkonsument

tillkomme.

Då emellertid tillgången på prima kraft vid likformig avrinning dygnet om

är begränsad till c:a 72,000 kw. och behovet av prima kraft redan år 1919 uppnår

denna storlek samt därefter endast genom tillämpning av särskilda avkopplingsbestämmelser

kan begränsas till detta belopp, bör förenämnda veckoreglering

snarast påbörjas. Skulle det av rättsliga skäl visa sig omöjligt att inom få år genomföra

veckoregleringen, böra andra åtgärder vidtagas för ökning av prima kraften,

eventuellt komplettering med ångkraft från Yästerås. Sedan till elektrokemisk

industri avsatts erforderligt belopp av prima kraft, omkring 50,000 kw., skulle

medelst veckoreglering utan svårighet erhållas intill (72,000—50,000) X 1,66 = c:a

35,000 kw. prima kraft för motordrift och belysning, vilket belopp möjligen torde

vara tillräckligt ännu år 1922 under förutsättning av en måttlig ökning i kraftavsättningen.

Man kan emellertid med säkerhet påräkna, att nu avslutade och under

arbete varande utbyggnader i Trollhättan senast år 1922 tagits fullt i anspråk.

Det bör då i god tid dessförinnan övervägas, vilket steg därnäst bör tagas. Avgörandet

torde något underlättas, om man undersöker, mot vilket slutligt mål

vattenfallsstyrelsen bör inrikta sina strävanden.

Det är ganska sannolikt, att det en gång framdeles blir lämpligt att använda

nära nog all prima kraft i Göta älv för motordrift och belysning, i den mån den

elektrokemiska industrien bortflyttat till kraftkällor, där energien på grund av

mindre konkurrens av betalningskraftiga avnämare har lägre försäljningsvärde

eller övergått till användning av sekunda kraft. En del av prima kraften i Göta

älv torde eventuellt komma att behövas för elektrisk järnvägsdrift, men i övrigt

torde den snabbt växande motorkraftförbrukande industrien taga densamma så

gott som helt i anspråk. Därvid blir storleken av de kraftstationer, som erfordras

för vattenkraftens utnyttjande, betydligt större än de nu byggda.

Före Vänerns reglering kunna icke mer än c:a 320 sm3 påräknas året om

för kraftändamål. Det skulle emellertid kunna löna sig att ytterligare tillgodogöra

sig c:a 175 sm3 för sekunda kraft och sålunda utbygga kraftstationer för

omkring 495 sm3.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

Efter Vänerns reglering torde man kunna erhålla ungefär 405 sm3 året om,

varav för kraftändamål kunna användas omkring 400 sm3, sedan erforderlig vattenmängd

reserverats för slussning. Efter regleringen kunna vidare med fördel c:a

100 sm3 tillgodogöras som sekunda kraft.

Utbyggnadsstorleken blir, sedan avtappningen från Vänern avpassats eftervariationerna

i kraftåtgången dag och natt, vardag och helgdag o. s. v., beroende

på utnyttjningstiden. Antages som ett sannolikt slutmål, att utnyttjningstiden

för prima kraften blir c:a 4,000 ä 4,500 timmar och för sekunda kraften 8,760

timmar för helt år räknat, bör maskineri, sedan regleringen av vattenavrinningen

genomförts så fullständigt, att lågvattenmängden helt tillgodogöres, anskaffas dels

för ungefär dubbla den vattenmängd, som kan kontinuerligt påräknas, alltså 2

gånger 400 sm3, dels för en gång den vattenmängd, som utnyttjas för sekunda

kraft, alltså 100 sm3, inalles sålunda för c:a 900 sm3.

Det torde icke vara motiverat att här gå djupare in i denna fråga. Man

kan emellertid konstatera, att det är en viss sannolikhet för, att Trollhättefallen

framdeles komma att utbyggas för c:a 200,000 kw. och fallet vid Lilla Edet för

c:a 45,000 kw samt fallet vid Vargön för c:a 25,000 kw.

Kostnaden för utbyggandet av vattenkraften vid Trollhättefallen har för svenska

förhållanden varit exceptionellt låg. Även för tillkommande utbyggnader kan

man påräkna synnerligen gynnsamma anläggningskostnader. Det ar därför att

vänta, att en fjärde utbyggnad i Trollhättan kommer att visa sig mycket lönande,

så snart vattenförhållandena ordnats så, att uttagningen av ytterligare några tiotusental

kilowatt är möjlig, vare sig nu detta sker efter full avreglering av Vänern

eller efter genomförandet av en större variation i vattenframsläppningen

mellan dag och natt resp. mellan vardag och helgdag, sedan en del av bottenbelastningen

vid Trollhättan överförts å andra kraftstationer.

I enlighet med vad ovan anförts måste ny vattenkraft hava utbyggts senast

till slutet av år 1922 och måhända tidigare, om kraftbehovet ökas hastigare än

ovan antytts. Då det knappast är tänkbart, att någon fullständig årsreglering av

Vänern så snart kommer till stånd och att alltså någon ny prima kraft står att

få vid Trollhättan utöver det belopp, som förefinnes, sedan veckoreglering genomförts,

måste något av fallen vid Lilla Edet eller Vargön utbyggas. Liera skäl

tala då för, att man börjar med Lilla Edet. Avtalet med nuvarande innehavaren

av Lilla Edets pappersbruk angående arrendet av detta utgår nämligen under

år 1918, och pappersbruket torde icke därefter kunna med fördel utarrenderas

av kronan, emedan detsamma är ganska omodernt. Med hänsyn till pappersbruket

möter alltså intet hinder att utbygga Lilla Edet utan tvärt om. Anläggningskostnaderna

bliva vidare pr enhet räknat lägre och kraftbeloppet större

vid Lilla Edet än vid Vargön. Emellertid äro c:a 60 sm3 av vattenföringen

vid Ström—Lilla Edet till den 1 januari 1927 utarrenderade till Inlands Nya

Pappfabriks Aktiebolag, så att intill denna tid endast c:a 260 sm3 kunna kontinuerligt.

året om disponeras av vattenfallsstyrelsen för dess kraftändamål. Som

fallet vid Lilla Edet är omkring 6,5 m., begränsas alltså prima kraften, om den

uttages likformigt dag och natt, till c:a 12,500 kw. intill år 1927 och därefter

före årsreglering av Vänern till 15,000 kw.

Om föreslagna veckoreglering kommer till stånd, uppstår det vid Lilla Edet

ungefär samma växlingar i vattenmängden som vid Trollhättan, och kraftstationen

kan då utbyggas för ett större belopp prima kraft. Fortfarande blir storleken

av det belopp prima kraft, som behöver reserveras för den elektrokemiska indu
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

strien, i hög grad bestämmande för den utsträckning, i vilken man kan företaga

veckoregleringen, och därmed för det belopp, som inalles kan alstras som prima

kraft. Under ett skede, då prima kraften vid Trollhättan och Lilla Edet vid jämn

avrinning uppgår till inalles 84,500 kw., varav 72,000 vid Trollhättan och 12,500

vid Lilla Edet, kan man tydligen, om till elektrokemisk industri tillhandahållas

50.000 kw. prima kraft, genom reglering leverera (84,500—50,000). 1,g6 = c:a

57.000 kw. prima kraft för belysning och motordrift, därest belastningsfaktorn

för denna senare belastning är 0,6. Inalles kan alltså produceras 107,000 kw.

prima kraft, varav c:a 88,000 kw. i Trollhättan och 19,000 kw. i Lilla Edet.

Efter ökning av prima kraften vid jämn avtappning vid Lilla Edet från

12,500 till 15,000 kw. kan man med samma 50,000 kw. prima kraft för elektrokemisk

industri komma till (87,000—50,000). 1,6 6 = c:a 61.500 kw. för motordrift

och belysning eller inalles 111,500 kw., därav c:a 20,000 kw. i Lilla Edet, allt

motsvarande i medeltal pr vecka c:a 320 sm3.

Tar man hänsyn till att Lilla Edet därjämte kan utbyggas för c:a 175 sm3

sekunda kraft, motsvarande runt 8,000 kw., synes man redan vid en första utbyggnad

böra planera kraftstationen för omkring 28,000 kw. excl. reserv, d. v. s.

ungefär 2/3 av en sannolik framtida utbyggnad, ehuru arbetet bör kunna ske

successivt, så att icke större del än nödigt utföres under den dyrtid, som ännu

är att vänta en tid framåt.

Vattenfallsstyrelsen kommer att under innevarande år ingå med fullständigt

förslag över utbyggande av fallet vid Lilla Edet. Med hänsyn till oförutsedda

kraftbehov anser vattenfallsstyrelsen, att första delen av Lilla Edets nya kraftverk

bör vara färdig senast till början av år 1921.

Efter avslutandet av arbetena å kraftverket vid Lilla Edet torde man lämpligen

böra vidtaga åtgärder för fortsatt utbyggnad vid Trollhättan i samband med

årsreglering av Vänern eller ock för bebyggande av fallen vid Vargön. Med

hänsyn till de speciellt låga kostnaderna för en fjärde utbyggnad vid Trollhättan,

är det dock tänkbart, att en fjärde utbyggnad av Trollhätte kraftverk, avsedd för

dagkraft och sekunda kraft, kan visa sig lönande, redan före genomförandet av

den fullständiga årsregleringen av Vänern. Givetvis böra dessa utbyggnader och

ordningsföljden dem emellan göras beroende av regleringsspörsmålen, konjunkturerna

och det pris, till vilket kraften kan avsättas, så att icke staten åsamkas

något dyrtidstillägg för kraftstationsbyggnaderna, som icke amorteras av i samma

mån höjda kraftpris.

Vid Älvkarleby kraftverk är som ovan angivits en väsentlig ökning av tillgången

å prima kraft redan möjlig med tillhjälp av ångkraftstationen i Västerås.

Vid denna kraftstation bör arbetet tillsvidare inriktas på erhållande av

billigt bränsle för ångkraften, ävensom på sådana överenskommelser med konsumenterna,

att allt slöseri med kraft under lågvattentid förebygges, en strävan,

som kraftigt understödjes av de avgifter, vilka på senare tid tillkomna abonnenter

få betala under lågvattentid. Därjämte har vattenfallsstyrelsen, då så befunnits

lämpligt, sökt träffa överenskommelse med andra kraftstationsägare om övertagande

av deras kraftöverskott vid tider, då vattenfallsstyrelsen eljest skulle behöva

alstra ångkraft. En sådan överenskommelse har redan träffats med Oxelösunds

Järnverksaktiebolag, och underhandlingar pågå med Stockholms Elektricitetsverk,

som efter igångssättningen av vattenkraftstationen vid Untra till en

början få ett visst överskott. Samarbete av detta slag kommer att etableras, varhelst

det kan med fördel ske. Givetvis är det ett viktigt önskemål, att Dalälvens

reglering snarast genomföres och att därigenom lågvattenmängden ökas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

I särskild underdånig skrivelse den 23 februari 1917 har vattenfallsstyrelsen

framlagt förslag, att staten skall utbygga fallen vid Motala, och att dessa

fall skola användas för Älvkarlebynätets matning söderifrån, dels för ökning

av krafttillförseln till detta nät, dels ock huvudsakligen för belastningens utjämnande.

Vattenfallsstyrelsen vill ytterligare i detta sammanhang framhålla, att en

sammanknytning av statens båda stora kraftsystem Trollhättan och Älvkarleby

snarast bör verkställas.

Som bekant, hava vattenvariationerna i Göta älv en annan karaktär än i

Dalälven, beroende dels därpå, att avbördningsområdena hava något olika karaktär,

dels och framför allt på Vänerns försenande och utjämnande inflytande på

avrinningen till Göta älv. Visserligen kan under vissa år samtidigt inträffa

vattenbrist i båda vattendragen. Under sådana år kunna båda kraftverken framdeles

bliva i behov av ångreserv, och någon nämnvärd leverans av vattenkraft

från det ena systemet till det andra kan då icke komma till stånd. Under vanliga

år kan emellertid genom detta samarbete ernås en betydlig bränslebesparing

genom minskning av kraftleveransen från ångkraftreserverna.

Tages vederbörlig hänsyn till det förhållandet, att vattenfallsstyrelsen redan

överenskommit om samarbete mellan Trollhätte kraftverk och Yngeredsfors kraftaktiebolags

kraftstation i Ätran, och att ett allmänt samarbete mellan Götaälvsstationerna

å ena sidan samt kraftstationerna i Lagan, Nissan, Ätran och Viskan,

ävensom en del andra mindre kraftstationer i södra Sverige å andra sidan förr

eller senare torde komma till stånd samt slutligen att dessa sydliga vattenkraftstationer

hava riklig vattentillgång under vintern, så framgår det desto mera

tydligt, att Götaälvsstationema, vilka redan i och för sig hava en riklig vattentillgång

på vintern, om ock något mindre än genom snittstillgången under hela

åreh skola kunna vara Älvkarleby kraftverk till god hjälp under vintern, då vattentillgången

väsentligt minskas i Dalälven. Götaälvsstationema torde sålunda

komma att lämna en energikvantitet till kraftcentralerna söderut, vilken är störst

under sommaren, och hösten, medan däremot reservkraft till Älvkarlebysystemet

lämnas under vintern. Till belysning av Yänerns stora magasineringsförmåga

må nämnas, att det energibelopp av 20 ä 30 miljoner kilowattimmar, som vid ett

normalt vattenår under vintern kan behöva produceras av ångcentralen i Yästerås,

skulle medföra en sänkning av Yänerns vattenyta av endast 4 ä 6 cm.

En förbindelseledning mellan Trollhätte och Älvkarleby kraftverk skulle

emellertid komma att medföra även andra väsentliga fördelar. Man har framdeles

att räkna med en normal årlig ökning av kraftkonsumtionen vid vardera av

nämnda kraftverk med 2,000 ä 5,000 kw. för motordrift och belysning. Det kan

därför vara ganska betungande att vid vartdera systemet hålla i beredskap en

effekt, .motsvarande den största väntade kraftökningen. Däremot blir det lättare

att möta dessa belastningsökningar, om båda kraftverken kunna samverka och

vartdera lämna sitt överskott. Till en tid kan det sålunda vara till avsevärd fördel,

att. ångkraftstationen i Yästerås kan understödja Trollhätteverket. Ser man

saken icke med belastningen utan med kraftstationerna .som utgångspunkt, kan

vidare sägas, att varje ny utbyggnad vid Trollhätte- och Älvkarlebysystemen hastigare

fullbelastas, därest det genom en utbyggnad vunna krafttillskottet kan tagas

i anspråk för konsumtionsökningen å hela det kombinerade Trollhätte- och Älvkarlebynätet.

Denna sista synpunkt är av synnerlig betydelse. Ett exempel

torde tydligast klargöra denna fråga. Det må antagas, att det befinnes lämplig,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

att utbygga en ny större kraftstation. Det är naturligtvis önskligt, att ett sådant

kraftverk från början kan erhålla stor belastning, så att ränteförlusterna under

igångsättningstiden begränsas. Därest de förut omnämnda båda kraftsystemen

sammankopplas, torde man före utbyggandet av ett dylikt nytt kraftverk med

hjälp av kraft från ångreservstationen kunna uppammat en betydande förbrukning

å det sammankopplade systemet, vilken omedelbart efter det nya kraftverkets

tillkomst kan överföras å detta, med ty åtföljande minskning av kostnaden för

den förut använda ångkraften. Man kan vidare påräkna, att man med den

genomsnittsökning, som uppstår å hela det kombinerade nätet, inom något fåtal

år konsumerar så stor del av den återstående kraften vid det nya kraftverket,

att detta inom ett fåtal år blir räntabelt, utan att kraft bortslumpas till mindre

givande ändamål.

Slutligen må icke förbises den betydelse, det i krigstid äger, att de olika

kraftverken kunna understödja varandra, detta icke minst med hänsyn till Älvkarleby

kraftstations ur försvarssynpunkt ogynnsamma läge.

Vattenfallsstyrelsen har för avsikt att mot slutet av innevarande år inkomma

med fullständigt projekt i detta ärende med hemställan att medel för dess förverkligande

delvis lämnas redan av 1918 års riksdag.

Vattenfallsstyrelsen anser det vidare erforderligt vid samma tidpunkt hemställa

om medel * till den sista ångturbinen i Västerås ångkraftstation med tillhörande

ångpannor, så att denna enligt nu föreliggande plan blir försedd med

fulltaligt maskineri till början av år 1920. Dock böra givetvis dessa beställningar

om möjligt icke utgå förrän efter krigets slut och efter inträdandet av

mera normala pris.

Vad Porjus Icraftverlc beträffar, har avsättningen av trefaskraft för industriella

ändamål hittills varit begränsad till ett relativt mindre belopp av c:a 12,000

kw., räknat vid kraftstationen. Därav hava 8,700 kw. tagits i anspråk av Luossavaara—Kirunavaara

A. B. för gruvdriften vid Gellivare och Kiruna m. m., under

det att resten kommer att användas till ett smältverk vid Porjus, vars verksamhet

inom den närmaste tiden kommer att påbörjas.

Medel äro beviljade för trefasmaskineri om c:a 18,000 kw. normal effekt excl.

reserv. Även vid Porjus torde emellertid vattenfallsstyrelsen kunna liksom vid

Trollhättan något överbelasta maskineriet, om ock med sämre vattenekonomi,

intill dess stationen hinner utvidgas. Därigenom torde möjligen en effekt av omkring

20,000 kw. kunna alstras av detta maskineri. Därest det ytterligare skulle

befinnas lämpligt, att det nu begärda sjätte maskinaggregatet användes för trefasström

för industribehov, skulle med överbelastning jämväl av denna enhet c:a

30,000 kw. kunna ernås, sålunda 18,000 kw. utöver nuvarande kontrakt.

Då genom redan beslutad reglering av vattenavrinningen från Lulevatten

ej ernås större lågvattenmängd än 60 sm3, och då sannolikt 20 sm3 därav torde

erfordras för järnvägsbehov även före elektrifiering av sträckan Gellivare—Svartön,

återstå för trefasanläggningen 40 sm3. Av dessa 40 sm3 åtgå omkring 10 sm3

till gruvdriften vid Gellivare och Kiruna och c:a 7 sm3 till det nu byggda smältverket.

Den effekt av 18,000 kw., som, enligt vad ovan angivits, ytterligare skulle

kunna erhållas från Porjus, kan, med hänsyn till dessa återstående 23 sm3, endast

delvis avsättas såsom prima kraft och måste sålunda tillsvidare delvis avsättas

som sekunda kraft.

Trefasledningarna till Gellivare och Kiruna äro så dimensionerade, att de

utan ändring kunna användas för dubbla det kraftbelopp, som enligt nu avslutade

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

kontrakt behöver överföras till dessa platser. Den trefasenergi, som erhålles vid

Porjus, torde därför utan andra kostnader för distributionsanläggningar än för

eventuell transformering kunna tillhandahållas icke endast i Porjus utan även i

Gellivare och Kiruna.

Man bör dock icke begränsa sig till att enbart tillgodose kraftkonsumtionen

å dessa platser. De allmänna förhållandena, klimat, transportmöjligheter och

bostäder tala för att storindustrien i övre Norrland bör, vare sig den baseras på

Norrbottens järnmalm och träkol, fosfattillgången eller på det för cellulosaindustrien

användbara virket, i stort sett förläggas till kustlandet. Porjus kraftverk,

som i väsentlig grad tillkommit för utvecklingen av övre Norrlands industri’

fordrar för att helt kunna fylla sin uppgift kraftöverföring till Luleå. Denna

kraftledning bör dels komma till stånd snarast möjligt, dock icke förrän kontrakt

om energileverans avslutats med avnämare vid kusten, dels från början planeras

så, att den kan framdeles anpassas för överföring av minst 50,000 kw.

Vattenfallsstyrelsen har på sistone med hänsyn till rådande järnpris och

svårigheten att över huvud taget erhålla järn utfört alla kraftledningar med trästolpar,

även de för 70,000 volt. Om samma praxis följes beträffande linjen

Porjus—Luleå, bör byggandet av densamma icke behöva uppskjutas med hänsyn

till dyrtiden, därest man nämligen väntar med inköp och uppsättning av isolatorer

och kopparlina till efter krigets slut. Det må nämnas, att trästolpar numera

äro i högre grad användbara än förut, därför att man nu lyckats erhålla bättre

isolatorer, vadan faran för stolpantändning numera är minimal. Genom lämpliga

impregneringsmedel kan trästolparnas livslängd förlängas till c:a 15 år. Otvivelaktigt

kommer man att, sedan järnpriset återgått till normalt läge, ånyo börja

bygga med järnstolpar för viktigare linjer med hänsyn därtill, att det oundgängliga

utbytet av trästolparna bereder vissa svårigheter å en i drift varande linje,

vadan järn i längden är bättre. Såsom ersättningsmedel äro emellertid trästolparna

mycket användbara. Den anläggningskostuad, som en linje med trästolpar

betingar, blir icke oväsentligt lägre än anläggningskostnaden vid användande* av

]ärnstolpar även vid normalt pris å järn, och årskostnaden blir, därest utbyte av

trästolparna kan ske utan nämnvärda avbrott för abonnenterna, ungefär densamma

som för en järnstolpslinje, byggd under normala konjunkturer.

För närvarande förses ''Luleå med omnejd med kraft från Sikfors. Sikfors

kraftstation är emellertid icke i stånd att tillgodose hela det kraftbehov, som

förefinnes. De. uppgående prisen å träkol torde med sannolikhet verka därhän,

att järnindustri, baserad å elektrisk järnsmältning, snart uppstår i stor skala i

kustområdet av Norrland. Vidare torde genomförandet av elektrifieringen av bansträckan

Gellivare—Svartön endast vara en tidsfråga.

För att alla dessa utvecklingsmöjligheter må kunna tillgodoses, borde de

åtgärder vidtagas, som äro erforderliga, för att Porjus kraftverk utan större tidsutdräkt

må kunna förses med ett sjunde och ett åttonde maskinaggregat, vilken

fråga emellertid^ redan upptagits till behandling i Eders Kungl. Maj:ts nådiga

proposition nr 51 till innevarande års riksdag. Därjämte böra arbeten på ytterligare

reglering av Lule älvs lågvattenföring företagas. Staten äger, utom fallen

vid Porjus, betydande vattenfall i Lule älv vid Harsprånget, Liggafallet, Porsiforsen

och Edeforsen, vilka längre fram med fördel kunna utbyggas.

Enligt den redogörelse för de nuvarande statliga kraftverkens utveckling,

som ovan framlagts, har dels redan avsatts vissa belopp sekunda kraft, dels räknats

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 152 käft. (Nr 179.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

med ytterligare sådan kraftavsättning från Trollhätte ock Porjus kraftverk. Por

rationellt bedrivande av denna art av kraftavsättningen fordras taxor av speciell

art. Som dylika taxor torde kunna finna tillämpning i större utsträckning, synas

de lämpligen böra underställas statsmakternas godkännande.

Sekunda kraft har vid statens kraftverk förnämligast funnit avsättning för

elektrokemiska ändamål ock träslipning. Givet är, att sekunda kraft icke kan

med fördel användas annat än vid sådana industrier, där eu inskränkning av

driften kan verkställas utan större ränteförluster å de anläggningar, som sålunda

sättas ur drift, samt utan arbetsinställelse för någon större personal.

Vid begränsning av tillgängligketstiden för kraften faller värdet a kraften

snabbare än tillgängligketstiden. Om exempelvis värdet av 1,000 kw. prima kraft

kan sättas till 60,000 kronor py år, ock om vidare vid inskränkning av leveranstiden

till exempelvis 8 månader en förlust för kraftkonsumpnten av 10,000 kronor

uppstår genom räntor och onyttiga omkostnader på grund av det 4 månader varande

avbrottet, så blir tydligen värdet av 8 månaders kraften icke ^ • 60,000 = 40,000

kronor utan denna summa, minskad med 10,000 kronor, alltså 30,000 kronor.

Det är givetvis vanskligt att säga, huru kraftvärdet påverkas av tillgängligketstiden.

Denna inverkan är olika för olika industrier, beroende på kostnaden för

de kraftförbrukande anlägningarna, pr använd kilowatt räknat,, personalbehovet

in. m. För anläggningar, som relativt lätt kunna tillgodogöra sig sekunda kraft,

torde emellertid approximativt kunna sägas, att värdet av kraften faller 50 %

hastigare än tillgängligketstiden, så att man kan betala

11 mån. kraft med

10 » » »

9 » » »

B » » »

7 » » »

6 » » »

5 » » »

4 » » »

12-

-1,5

X

1 _

10,5

12

12

12-

- 1,6

X

2 _

9

12

12

12-

- 1,5

X

3 _

7,5

12

12

12-

-1,5

X

4 _

6

12

12

12-

- 1,6

X

5 _

4,5

12

12

12-

-1,5

X

6 _

3

12

12

12-

— 1,5

X

7 _

1,6

12

12

12-

— 1,5

X

_8_

0

12

av priset för 12 mån. kraft

» »

> » » »

» » » » » »

» »

» »

»

» »

» »

» » »

Kraft med mindre tillgängligketstid än 4 månader kar i allmänhet så litet

värde, att det icke lönar sig att bygga industriella anläggningar för dess tillgodogörande.

Därest en redan utförd anläggning på grund av ogynnsamma vattenförhållanden

tvingas att inskränka driften till kortare tid än 4 månader, kan det

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

sägas att denna anläggning erfordrar ett visst understöd för att icke gå med

förlust. Detta understöd kan för en anläggning, som på grund av små anläggningskostnader

och ringa personalbehov relativt litet influeras av avbrottet i kraftleveransen,

approximativt beräknas till följande belopp.

Vid 3 mån. tillgänglig tid

» 2 » » »

» 1 » » »

« 0 » » »

1,6 x 9 — 12 _ 1,6

12

1,6x10 — 12

12

1,5X11 — 12

12

1,5x12 — 12

12

--12 aT kraftpriset

3

To * » »

1 Åt

4,5

-jo » » » »

Lu

6

12 * * * *

Ovan angivna regel kan också uttryckas så, att värdet av sekunda kraften

är lika med den på tillgänglighetstiden belöpande delen av det årliga kraftpriset

med avdrag av den pa avbrottstiden belöpande delen av de oundgängliga omkostnaderna,

varvid dessa för helt år räknas lika med halva det årliga kraftpriset.

Av det sagda följer, att priset å sekunda kraften måste bliva en funktion av

tillgänglighetstiden.

Den enklaste utgångspunkten vid avsättning av sekunda kraft torde, ytligt

bedömt,, vara den, att man med stöd av föreliggande statistiska uppgifter bedömer,

vilken tid sekunda kraften kan i genomsnitt tillhandahållas, och därefter bestämmer

priset med visst fixt belopp pr tillhandahållen kilowatt och månad eller pr kilowatt

och annan mindre tidsenhet. Denna debiteringsmetod kallas nedan medeltalsmetoden.

-tydligen skjutes i detta fall en väsentlig del av svårigheterna över å

abonnenten.

Verkställd utredning beträffande tillgänglighetstiden för den sannolikt säljbara

sekunda kraften i Göta älv har givit till resultat, att nämnda kraft skulle

erhålla en tillgänglighetstid av c:a 9,6 5 månader pr år i genomsnitt.

Sekunda kraft av denna tillgänglighetstid i genomsnitt skulle enligt beräk
ningen

ovan debiteras per månad med ——^—-— = 0,0 73 gånger det årliga

-L x y ^ 6 5

kraftpriset.

Det kan vara av intresse att utröna, huru ett sådant avtal verkar för en

abonnent vid Trollhättan, och har nedan angivits, huru kraften sannolikt skulle tillhandahållits

en. sådan abonnent under en period av 20 år under tiden 1895—1914,

under vilken tid kraften varit tillgänglig under i medeltal 9,6 5 månader. Utom

tillgänglighetstiden har, under förutsättning att priset pr kilowatt och helt år är

60 kronor och att detsamma i medeltal debiteras med 0,0 73 därav alltså kronor

4,38 pr månad, angivits, dels vilken summa abonnenten skulle betalat varje särskilt

år, dels vilket värde kraften approximativt haft varje år samt slutligen huru

stor regleringsfond abonnenten bort förfoga över resp. bilda, för att skillnaden

mellan kraftavgiften och kraftvärdet skulle kunnat utjämnas. Denna regleringsfond

bör enligt verkställd uträkning före periodens början hava en storlek av

kronor 21:40 pr använd kilowatt, och har detta värde insatts nedan som begynnelsevärde

för regleringsfonden.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

År.

Tillgäng-

lighetstid.

Månader.

Kraftpris.

Kronor.

Kraftvärde.

Kronor.

Kraftvärdets

överskott över

kraftpriset.

Kronor.

Kraftprisets

överskott över

kraftvärdet.

Kronor.

Reglerings-

fond.

Kronor.

1894 ............

_

_

_

—

—

21

40

1895 ...........

12

52

70

60

—

7

30

—

—

28

70

1896 ............

12

52

70

60

—

7

30

—

—

36

—

1897 ............

11,75

51

50

58

20

6

70

—

—

42

70

1898 ............

12

52

70

60

—

7

30

—

—

50

—

1899 ............

12

52

70

60

—

7

30

—

—

57

30

1900 ............

11.24

49

30

54

50

5

20

—

—

62

50

1901 ............

7,12

31

20

23

30

—

—

7

90

54

60

1902 ............

2,64

11

60

— 10

—

—

—

21

60

33

—

1903 ............

10,03

44

—

*15

20

1

20

—

—

34

20

1904 ............

11,93

52

40

59

50

7

10

—

—

41

30

1905 ............

3,92

17

20

— —

50

—

—

17

70

23

60

1906 ............

4,65

20

40

5

—

—

—

15

40

8

20

1907 ............

7,03

SO

80

22

60

—

—

8

20

0

—

1908 ............

11,60

50

90

57

—

6

10

—

—

6

10

1909 ............

9,08

39

80

38

—

—

—

1

80

4

30

1910 ............

12

52

70

60

—

7

30

—

—

11

60

1911 ............

11,33

49

70

55

—

5

30

—

—

16

90

1912 ............

10,32

45

30

47

50

2

20

—

19

10

1913 ............

11,92

52

40

59

50

7

10

—

26

20

1914 ............

8,16

35

80

31

—

—

—

4

80

21

40

Man kan emellertid ifrågasätta, om det är lämpligt att använda medeltalsmetoden

vid debiteringen av kraften, då det visar sig, att kraftavgiften under

varje särskilt år så väsentligt avviker från kraftvärdet. Det är tvivelaktigt, om

den sekunda kraften med användande av denna metod kan avsättas. Om detta

åter visar sig möjligt, har man anledning att befara, att en del industrier skulle

ruineras, därest de, i början av sin verksamhet, råka ut för en utpräglad vattenbrist,

åtminstone om de icke förfoga över rikligt kapital. Denna risk är i själva

verket större än tabellen ovan ger vid handen, därför att det före år 1895 förekommit

värre vattenbristperioder än efter år 1895. Det är vidare tvivelaktigt,

om kraftkonsumenterna under goda år äro kloka nog att avsätta tillräckliga reservmedel

för dåliga år. Om detta icke sker, har emellertid en dylik industri icke

tillräcklig ekonomisk motståndskraft, då ett dåligt år eller en följd av dåliga år

kommer. Men om en kraftabonnent under sådana förhållanden nödgas nedlägga

sin verksamhet, torde det i regel bliva till skada även för kraftverket, vilket, då

rikligare krafttillgång inträder, kan hava mist en kraftkonsument, med ty åtföljande

inkomstmöjlighet.

Med hänsyn såväl till dessa skäl som därtill, att staten bör underlätta

driften av de företag, som "baseras på energi från dess kraftverk, har vattenfalls
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 17.9.

styrelsen kommit till det resultatet, att vattenfallsstyrelsen icke bör tillämpa medel - talsmetoden vid debiterandet av sekunda kraften, utan en metod, direkt baserad

pa kraftens värde, ungefärligen beräknad pa ovan angivna siitt. Därvid bör denna

metod konsekvent fullföljas så tillvida, att abonnenten, därest kraften tillhandaliålles

under kortare tid än 4 månader, erhåller det kontanta understöd, som

enligt ovan lämnade uppgifter är erforderligt, för att abonnentens förluster skola

nödtorftigt täckas.

Vattenfallsstyrelsen skulle alltså i viss mån tjänstgöra som försäkringsgivare

åt abonnenten. Denna debiteringsmetod kallas därför försäkringsmetoden. Försäkringsmetoden

medför väsentliga direkta fördelar för vattenfallsstyrelsen.

Vattenfallsstyrelsen torde som ovan antytts därigenom kunna åstadkomma

viss kraftavsättning, som eljest skulle varit tvivelaktig. Säkert är, att vissa av

vattenfallsstyrelsens kraftkontrakt icke kommit till stånd, om icke denna metod

använts, och vattenfallsstyrelsen har därför ansett sig böra redan i mindre utsträckning

tillämpa metoden i fråga.

Därest en leverans av sekunda kraft på grund av oförutsedda förhållanden

ändras, så att kraften levereras med längre tillgänglighetstid än från början

avsetts, vilket kan bliva möjligt på grund av regleringar, nybyggnader eller dyl., så

erhåller vidare vattenfallsstyrelsen automatiskt i motsvarande mån förhöjt kraftpris.

Det är tydligt, att vattenfallsstyrelsens driftöverskott från kraftverken, vilket,

i den .män det baseras på sekunda kraftavsättningen, redan vid användande av

medeltalsmetoden väsentligt växlar med vattentillgången, i än högre grad kommer

att fluktuera, ifall försäkringsmetoden tillämpas. I förra fallet skulle efter fullständig

utbyggnad av Göta älvs-fallen driftöverskottet för sekunda kraften ungefär

variera mellan gränserna 1,100,000 kronor vid ett vattenrikt år och 250,000 kronor

vid ett vattenfattigt år, i senare fallet skulle variationen ligga mellan ett överskott

av c:a 1,300,000 kronor och en brist av c:a 200,000 kronor. Om vi till en början

endast fästa oss vid den ökning av variationen, som föranledes av att staten

tillämpar ovan angivna försäkringsprincip, så framgår det, att denna blir högst

väsentlig. Visserligen kan det på grund av prima kraftavsättningens dominerande

inflytande aldrig inträffa, att det driftunderskott å sekunda kraften, som kan

uppstå på grund av tillämpning av försäkringsmetoden, och som under perioden

1896—1914 icke under något år skulle varit större än c:a 200,000 kronor, uppgår

till mer än en obetydlig del av driftöverskottet å prima kraften, som vid den

tidpunkt, då all sekunda kraft tagits i anspråk, kommer att utgöra minst 3 ä 4

miljoner kronor, men utgår man därifrån, att det är önskligt, att totala driftöverskottet

hålles någorlunda jämnt och att detsamma skall kunna i och för

statsregleringen på förhand uppgivas ganska exakt, vill det synas, som om vattenfallsstyrelsen

lämpligen borde upplägga en regleringsfond för genomförandet av

ovannämnda försäkringsprincip. Det framgår av det tidigare anförda exemplet

från Trollhättan, att denna regleringsfond bör för Trollhätte kraftverk hava en

storlek, ungefär lika med helårsavgiften för den avsatta sekunda kraften. Med

hänsyn till de förut omtalade svåra vattenbristperioderna före år 1895 vore det

emellertid önskvärt att öka regleringsfondens storlek till 1,5 gånger avgiften för

sekunda kraften för helt år, alltså till 90 kronor för varje avsatt kilowatt sekunda

kraft, därest helårspriset är 60 kronor.

Frågan blir då, huru denna fond skall bildas. Förutsatt att man vid sekunda

kraftleveransernas början kunde påräkna vattenrika år, skulle givetvis fondbildningen

icke erbjuda några väsentliga svårigheter, därest varje år avsattes den

merinkomst, som staten erhåller genom användande av försäkringsmetoden i

stället för medeltalsmetoden. Fondbildningen bör dock lämpligen påskyndas

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

därigenom, att man exempelvis överför till regleringsfonden icke endast den merinkomst,

som på sådant sätt uppkommer vid tillgängligketstid, överstigande det

normala genomsnittsvärdet, som t. ex. vid Trollhättan uppgår till 9,6 5 månader,

utan all merinkomst, som ernås genom tillgänglighetstidens ökning utöver t. ex.

8 månader. Därigenom skulle i det anförda exemplet fondbildningen kunnat

åstadkommas på 5 år. Skulle däremot lågvattenår inträda under början av denna,

verksamhet, synes ingen annan utväg föreligga än att man får finna sig i att den

utjämning, som åsyftas medels regleringsfonden, tillsvidare får anstå, eller att

den till en tid blir mera ofullkomlig.

Vid sekunda kraftavsättningen äro emellertid även andra speciella moment

att beakta.

En kraftkonsument önskar alltid, då sekunda kraft skall kontrakteras, erhålla

vissa garantier för att kraften i genomsnitt icke tillhandahålles mindre än viss

bestämd minimitid. Aven om ovan nämnda försäkringsprincip användes, hyser

konsumenten förklarligt nog en bestämd önskan, att kraften skall tillhandahållas

i möjligaste män året om. Minskning i kraftavgiften motsvarar nämligen i regeln

icke fullt den förlust, abonnenten får vidkännas på grund av avbrott. Man kan

ju tänka sig, att denna garanti avfattas så, att kraften skall tillhandahållas, så

snart vattenföringen i älven i fråga överstiger vissa värden, som då givetvis bestämmas

med hänsyn till de rådande avrinningsförhållandena. Eu dylik bestämmelse

lider dock av den svagheten, att vattenföringen kan ändras genom ingrepp

från kraftverksägarens sida vid regleringar, och det är då svårt att avgöra, när

skyldigheten att tillhandahålla kraften för varje fall inträder. Vattenfallsstyrelsen

har funnit, att den mest tillfredsställande lösningen ernås, därest vattenfallsstyrelsen

med risk av vissa på förhand bestämda skadestånd garanterar den tid,

under vilken kraften skall tillhandahållas, men i övrigt förbehåller sig rätt att

tillhandahålla den sekunda kraften endast, då den enligt vattenfallsstyrelsens bedömande

lämpligen kan levereras.

Därest vattenfallsstyrelsen sålunda garanterat, att kraften i medeltal skall

tillhandahållas under t. ex. 9,6 5 månader, har i de fall, då försäkringsprincipen

följts, tillämpats en bestämmelse, att om kraften vid slutet av något kontraktsår

i medeltal sedan kontraktets början tillhandahållits under kortare tid än 9,6 5

månader, skall för varje timme, varmed tillgänglighetstiden minskats, ett visst

mindre skadestånd lämnas. Detta skadestånd skall emellertid återbetalas av

abonnenten, i den mån kraften under något efterföljande år tillhandahålles mer än

9,6 5 månader, varvid återbetalningen sker med samma belopp, med vilket skadeståndet

utgått, för varje timme, varmed kraften tillhandahålles utöver 9,6 5 månader.

Tillämpas denna bestämmelse på meromnämnda specialexempel ovan, skall

man finna, att den endast föranleder obetydliga jämkningar i eljest tillämpliga

avgifter. Det torde vidare icke bereda några svårigheter att ordna sekunda kraftavsättningen

så, att denna bestämmelse stannar vid att bliva en sällan använd

trygghetsparagraf för abonnenterna. Den tillfälliga minskning resp. ökning i

inkomsterna av sekunda kraften, som kan föranledas av denna bestämmelse, bör

dock lämpligen även den utjämnas medelst den förenämnda regleringsfonden,

vilken fond med hänsyn därtill lämpligen borde vid Trollhätte kraftverk ökas till

2,o gånger helårsavgiften för den avsatta sekunda kraften.

Ovan har man utgått därifrån, att oaktat de affärsdrivande verken icke

få upplägga andra fonder än förnyelsefonder, likväl en regleringsfond skulle få

bildas. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida icke i stort sett samma reglering

av driftöverskottet ernås, därest avsättningen till förnyelsefond varieras, så

att de försäkringsavgifter, som skulle avsättas till, resp. tagas ifrån en reglerings
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

fond, i stället adderas till eller subtraheras ifrån avsättningen till förnyelsefonden.

Användes detta förfaringssätt, står tydligen icke större belopp till buds för försäkringsrörelsen

under något kr än som motsvarar den normala avsättningen till

förnyelsefond. Man bör nämligen icke ifrågasätta, att redan till förnyelsefonden

avsatta medel uttagas för utbetalning av försäkringar. I så fall förlorar förnyelse - fonden sin ursprungliga karaktär, vilket synes vara olämpligt. Avsättningen till förnyelsefond

är under de närmaste åren ännu icke så stor, att den alldeles motsvarar

det belopp, varmed avgiften under utpräglade torrår minskas under det belopp,

som skulle erhållits vid användande av medeltalsmetoden. Försäkringsrörelsen kali

alltså icke fullständigt genomföras medels variabel avsättning till förnyelsefond.

Dock skulle man under vanliga år, d. v. s. om man undantager exceptionellt

vattenfattiga år, redan nu kunna genom variabel avsättning till förnyelsefond göra

driftöverskottets storlek oberoende av såväl den försäkringsrörelse, som vattenfallsstyrelsen

förordat beträffande sekunda kraften, som de skadestånd, vilka i

föregående stycke föreslagits. Framdeles torde vidare detta kunna ske även under

exceptionella torrår.

Det kan, därest detta alternativ väljes, ifrågasättas, huruvida man bör tilllåta,

att förnyelsefonden, som efter en följd av vattenrika år kommer att svälla

ut väsentligt över det normala värdet, efter vattenfattiga år skall få minskas under

det normala värdet. Försiktigheten synes bjuda, att man endast i ringa grad

tillåter en dylik sänkning under det normala värdet, utan i stället genom rikligare

avsättningar under förmånliga vattenår ser till, att förnyelsefonden i medeltal

håller sig över det normala värdet.

Vattenfallsstyrelsen förordar, att, därest ovan framställda förslag rörande

prissättning av sekunda kraften bifalles, en därav betingad reglering av driftöverskotten

verkställes genom variabel avsättning till förnyelsefonden. I så fall genomföres

nämligen regleringen utan någon formell ändring av den nuvarande

bokföringsordningen.

Nu behandlade regleringsspörsmål avser tydligen endast att eliminera den

inverkan, som driftöverskottet kan röna av de av vattenfallsstyrelsen ovan förordade

försäkringarna och skadestånden, och kan delvis sägas hava tillkommit för

att undanrödja de formella hinder, som eventuellt skulle resas mot dessa. Sagda

reglering inverkar emellertid icke på den variation i driftöverskottet, som, därest

dessa försäkringar och skadestånd icke existerat, ändock skulle bliva en följd av

att vattentillgången varierar år från år, med ty åtföljande fluktuationer i den säljbara

vattenkraftenergien, resp. i kostnaden för det bränsle, som behöver användas

för ångreservkraft. Vid större leveranser har vattenfallsstyrelsen på senare tid

gjort avgiften för de uttagna kilowattimmarna beroende av, huruvida kraften

alstras med vatten eller bränsle; vid dessa blir alltså driftöverskottet mindre beroende

av sättet för kraftens alstrande. Vid de medelstora eller mindre leveranserna

har vattenfallsstyrelsen däremot i allmänhet utgått från en enhetlig taxa,

oberoende av sättet för kraftens alstrande, enär abonnenterna eljest skulle hava

ganska svårt att bedöma sin kraftkostnad. I dessa fall påverkas givetvis driftöverskottet

icke oväsentligt av, huruvida ångkraft behöver tagas till hjälp eller ej.

Man kan för närvarande icke exakt angiva, i vilken utsträckning dessa vattenvariationer

påverka driftöverskotten, även om de försäkringar och skadestånd,

som ovan förordats, på särskilt sätt utjämnas. Uppskattningsvis torde därigenom

kunna uppstå en variation i driftöverskottet i förhållande till medelvärdet för

ett större antal år, motsvarande inemot ± 1,5 % av sammanlagda anläggningskapitalet.

Det kan då ifrågasättas, huruvida man bör finna sig i denna högst

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

betydande växling eller söka genom fondbildning eller genom variabel avsättning

till förnyelsefonderna förminska densamma. För dylik regleringsåtgärd _ talar

naturligtvis, dels att pålitligare uppgifter kunna lämnas i och för statsregleringen,

dels att affärsresultatet blir lättare att bedöma. Mot samma åtgärd kan anföras,

att den möjligen kan sägas komplicera bokföringen. Fördelarna synas likväl

vattenfallsstyrelsen väsentligt överväga olägenheterna. Medelst variabel avsättning

till förnyelsefond kunna fluktuationer i driftöverskotten icke fullständigt utjämnas,

framför'' allt icke under mycket vattenfattiga år, men betydligt minskas. Aven

för denna regleringsåtgärd vill vattenfallsstyrelsen dock förorda, att variabel avsättning

till förnyelsefonderna tillämpas.

Därest detta förslag skulle vinna Eders Kungl. Majds bifall, synes det vara

lämpligt, att närmare bestämmelser för tillämpningen av detsamma utarbetas i

mån av kraftverkens och kraftavsättningens utveckling.

Hittills har vattenfallsstyrelsen, på basis av de anslag, som beviljats av

riksdagen, kunnat åt kommuner bevilja option å den ökning av dessas kraftbelopp,

som är erforderlig, för att desamma å sin sida skolat kunna utföra även

för framtida behov tillräckliga distributionsanordningar och tillförsäkra sina kunder

för deras närmaste utveckling erforderliga kvantiteter kraft. Vattenfallsstyrelsen

har ansett sig böra lämna dessa optioner för att trygga utvecklingen och

har ansett sig kunna göra detsamma, därför att kommunernas kraftbehov i allmänhet

växer regelbundet, så att dessa optioner inom relativt kort tid tagas fullt i anspråk.

Vid vattenfallsstyrelsens prissättning av kraften har givetvis vederbörlig

hänsyn tagits till den förmån, dessa optioner representera. Gent emot enskilda

industrier, vilkas utveckling icke kan med samma säkerhet förutsägas, hava däremot

i regeln icke lämnats optioner, och anser vattenfallsstyrelsen, att dylik option

i någon större utsträckning icke bör lämnas utan att särskild avgift erlägges

för det sålunda för framtiden reserverade kraftbeloppet. Som förut nämnts, hava

de enskilda industrierna före kriget i allmänhet icke ansett dylik option vara

behövlig. Det har tagits som en självklar sak, att vattenfallsstyrelsen vid behov

lämnar erforderlig kraft, och att i nödfall värmealstrad kraft kan genereras till

pris, som icke väsentligt överstiger priset å den hy dr o elektriska kraften. Sedan

kriget utbrutit, har emellertid en ändring av förhållandena inträtt. Vattenkraften

har blivit mera begärlig, och det förspörjes här och var en viss oro över, huruvida

staten i längden skall kunna leverera tillräcklig kvantitet kraft till gynnsamt

pris. Det är också rimligt, att industrien vill på förhand förvissa sig om den

kraft, som erfordras för dess utveckling. Om exempelvis en industri använder

ett visst kraftbelopp, men på grund av särskilda förhållanden kan med stor sannolikhet

förutsäga, att detta kraftbelopp inom ett eller några tiotal år kommer att

fördubblas eller mer, är det begripligt, att denna industri, om den är i väsentlig

grad beroende av kraftpriset, icke kan med full trygghet utvecklas utan att vara

säker om sin kraft. Från statens sida bör det icke möta något hinder att reservera

viss vattenkraft för abonnenten, om skälig avgift därför erlägges. Abonnenten

borde åter kunna till staten för en dylik option erlägga en avgift, motsvarande

exempelvis ränta på det kapitalutlägg, som skulle åsamkats honom,

därest han själv inköpt viss vattenkraft för framtida behov. Överenskommes med

abonnenten, att ökningen icke skall uttagas förrän viss tid efter varsel, är det

naturligtvis icke nödvändigt att hålla utbyggd vattenkraft i beredskap utan endast

den råa naturkraften, som i män av behov sedermera utbygges. I vissa fall har

förut omnämnda oro haft till följd, att abonnenter inköpt egna vattenfall och

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 179.

planerat egna anläggningar, vilka sannolikt icke påtänkts, därest kraftförbrukarna

i fråga varit vissa om, att deras ökade kraftbehov kunnat tillgodoses genom statens

kraftverk. Nu ligger det givetvis ingenting beklagligt uti, att även privata

kraftanläggningar komma till stånd vid sidan av statens. Men då det gäller distribution

av elektrisk energi över stora landsdelar och sådana, där statens fördelningsnät

redan framgå, eller dit dessa på naturligt sätt kunna utsträckas, synes

det ur många synpunkter och ej minst de nationalekonomiska riktigast, om kraftförsörjningen

skedde genom statens kraftverksförvaltning.

Men skall detta mål vinnas, måste statens kraftverksrörelse kunna bedrivas

fullt affärsmässigt. En av förutsättningarna härför är, att vattenfallsstyrelsen bemyndigas

att mot särskild avgift erbjuda optioner, även om detta skulle förutsätta

utbyggnader, till vilka riksdagen ännu icke beviljat medel. Givetvis böra

dylika optioner hållas inom rimliga gränser, och utgör ju redan den mångfaldiga

revision, som statsmakterna utöva över vattenfallsstyrelsens verksamhet, en effektiv

kontroll, att en dylik optionsrätt icke användes i olämplig utsträckning. Vattenfallsstyrelsens

förvaltning i detta hänseende skulle emellertid med lätthet

kunna ytterligare kontrolleras av statsmakterna, därigenom att överenskomna optioner

år för år anmäldes för Eders Kungl. Maj:t. Oavsett vilka kontrollåtgärder,

som i detta fall kunna befinnas lämpliga, är emellertid vattenfallsstyrelsen av den

bestämda meningen, att optioner böra kunna mot skälig avgift lämnas åt statens

kraftabonnenter. Optionsavgifterna böra i första hand användas för ernående av

skälig avkastning å sådana outnyttjade vattenfall och icke driftfärdiga anläggningar,

vilka tillhöra det kraftverkssystem, från vilket optionerna ifråga äro avsedda att

tillgodoses. I den mån överskott uppstår, bör detsamma användas för nedskrivning

av värdet å nämnda outnyttjade vattenfall och icke driftfärdiga anläggningar.

Det bör sålunda tillses, att optionsavgifterna icke bokföras som inkomst å de

driftfärdiga anläggningarna, enär i så fall en oriktig ökning av driftöverskottet å

dessa skulle redovisas. Optionsavgifterna böra vidare självfallet icke sammanföras

med de anslagsmedel, som beviljas av riksdagen.

Så länge man är hänvisad till nuvarande metoder att omsätta bränslets

energi till kraft, är statens kraftverksrörelse i sista hand beroende av vattenkrafttillgången.

Lågvattenperioder kunna oskadliggöras genom ångkraftenergi. Tillfälliga

belastningar kunna även lämpligen tillgodoses med ångkraft. I vissa fall

kon vidare värmekraft alstras till pris, fullt jämförligt med vattenkraftpriset, då

nämligen kraftgenerering rationellt kan kombineras med uppvärmning. Men i

stort sett är kraftdistribution i större skala tills vidare icke möjlig utan motsvarande

underlag av vattenkraft.

Statens vattenkraft utgör efter reglering av respektive vattendrag vid praktiskt

taget full utnyttjning av fallen i runt tal

i Göta älv.............. cirka 1,2 miljarder kilowattimmar

* i Dalälven.............. » 0,3 » »

i Motala ström ...... » 0,1 » »

i Järleån.................. » 0,0 2 » »

i Lagan .................. » 0, i »_»_

eller inalles............ cirka 1,72 miljarder kilowattimmar,

Bihang till riksdagens protokoll 1917■ 1 samt. 152 käft. (Nr 179.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

allt räknat för södra delen av Sverige till ock med Dalälven för normala vattenår.

I de angivna beloppen ingår även den vattenkraft, som förvärvats av staten för

elektrifiering av statens järnvägar. Under år 1918 kan åter påräknas en belastning

på statens kraftverk inom samma område av cirka 0,7 miljarder kilowatttimmar.

Man närmar sig alltså småningom den tidpunkt, då kraften tages fullt

i anspråk. Av nämnda 0,7 miljarder äro emellertid omkring 0,4 miljarder avsatta

för elektrokemiska ändamål, som i en framtid kunna tänkas i stor utsträckning

lämna rum för elektromekaniska kraftbehov. Man har nämligen anledning att

tro, att, om nu tillämpade undantagstariffer för den elektrokemiska industrien

upphöra, denna skall delvis överflyttas till andra fall med billigare kraftpris.

Någon direkt brist å kraft är sålunda icke för handen under några tiotal år

framåt, därest man starkt hushållar med kraften. Om staten åter strävar efter

att i möjligaste mån uppamma nya industrier och sprida kraften över landet

för alla de ändamål, till vilka elektrisk kraft kan med fördel användas, kan kraften

snart nog bliva tagen i anspråk.

Staten äger emellertid inga mera betydande fall norr om Dalälven förrän i

övre Norrland. Det låter visserligen väl tänka sig, att kraft från övre Norrland

överföres till mellersta Sverige, därest det med hänsyn till kraftbehovet visar

sig ekonomiskt lämpligt. I allmänhet torde det emellertid vara skäl att i möjligaste

mån använda de närmast belägna kraftkällorna för varje landsdels förseende

med kraft. Ur militär synpunkt torde detta åskådningssätt vara särskilt motiverat.

Under sådana förhållanden tala många skäl för att staten, där så med fördel

kan ske, inköper väl belägna och för utbyggnad lämpliga vattenfall. Vattenfallsstyrelsens

förslag om statens övertagande av Motalafallen utgöra ett led i

denna strävan.

Emellertid torde det vara lämpligt att gå vidare på denna väg. Endast på

sådant sätt kan staten på ett planmässigt sätt sprida sitt fördelningsnät över de

landsdelar, som lämpligen böra komma i fråga att förses med elektrisk energi

direkt genom statens försorg, på samma gång statens järnvägars behov av vattenkraft

tillgodoses. Ju kraftigare staten nu tager sig an denna sak, desto bättre

har staten sörjt för framtiden.

Vattenfallstyrelsens initiativ å detta område försvåras emellertid i oerhörd

grad därav, att vattenfallstyrelsen icke kan utan särskilt tillstånd av statsmakterna

avsluta köp av vattenfall eller över huvud taget fastigheter av någon betydenhet.

Det är utan vidare uppenbart, att en enskild säljare under nuvarande förhållanden

icke vill offentligen lämna på hand ett vattenfall eller en fastighet under eu tidrymd,

som, beroende på den tidpunkt, då frågan väckes, i förhållande till den,

då riksdagsbeslut kan förväntas, stundom behöver uttänjas till 1 ä 1 V2 år. På

sådant sätt är det icke möjligt att driva dylika frågor affärsmässigt. Detta har

ock förut insetts av statsmakterna. Sålunda medgav 1907 års riksdag, att inköp

av fastigheter, som kunna erfordras för statens anläggningar vid Trollhättan, finge

av Eders Kungl. Maj:t beslutas till ett sammanlagt belopp av intill 300,000 kronor.

Vidare har 1909 års riksdag medgivit, att inköp av fastigheter, som kunna erfordras

för nyssnämnda ändamål ävensom i övrigt för ändamålsenligt genomförande av

de uppdrag, som lämnats eller komma att lämnas vattenfallsstyrelsen, må av Eders

Kungl. Maj:t beslutas till ett sammanlagt belopp av högst 500,000 kronor. Slutligen

har 1911 års riksdag medgivit, att det belopp å 430,000 kronor, som Stockholms

stad enligt ett av riksdagen samtidigt godkänt avtal skulle erlägga till

kronan, må användas till inköp efter Eders Kungl. Maj :ts beprövande av vattenfall

med utmål eller sådana delar av vattenfall eller för vattenfalls tillgodogörande

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

nödig mark, som kan erfordras för kompletterande av kronan redan tillkommande

rätt till vatten och utmål. Dessa medgivanden hava varit av synnerligen stort

värde under de gångna åren och för statsverket medfört högst betydande besparingar.

För närvarande återstå emellertid av ifrågavarande medel icke mer än

327,004 kronor 17 öre.

En ökning av de för ifrågavarande ändamål tillgängliga anslagsmedlen är därför

i hög grad påkallad, och en sådan ökning bör med hänsyn till, att det nu

kan bliva fråga om förvärv av betydande vattenkraftkällor, ej tilltagas för knapp.

Härtill kommer, att enligt vattenfallsstyrelsens mening ett dylikt anslags

användning icke borde kringskäras med alltför snäva bestämmelser. De nyssnämnda

förut beviljade beloppen voro endast avsedda för förvärv av fastigheter,

men i en affärsrörelse sådan som statens kraftverksförvaltning kan det stundom

vara till mycket stort gagn att beslut om vissa anläggningar kan fattas utan avvaktan

på riksdagsbeslut. Det har hänt och kommer säkerligen fortfarande att

hända, att spekulanter på kraft uppträda, vilka önska snart besked, om de kunna

erhålla kraft inom viss bestämd tid. I annat fall vända de sig åt annat håll.

Vattenfallsstyrelsen kan under nuvarande förhållanden, om ifrågavarande kraftbelopp

icke finnes tillgängligt inom ramen av de utbyggnader, som av riksdagen

redan beslutats, icke avgiva någon bindande offert. Detta ur affärssynpunkt

synnerligen olägliga förhållande har visserligen hittills icke berett några större

svårigheter, men med den belastning, statens kraftverk numera hava, ökas givetvis

svårigheterna. Och en diskontering på förhand av villighet att bevilja anslag

är ju i varje fall föga lämplig, i synnerhet om ett dylikt förfaringssätt måste tillgripas

i större utsträckning.

Det synes vattenfallsstyrelsen under sådana omständigheter, som skulle ett

nytt anslag böra få begagnas även för vissa andra utgifter, exempelvis för insättning

av ett nytt maskinaggregat eller en jämförelsevis mindre utvidgning av en

kraftstation eller för anläggning av distributionsledningar med tillbehör, transformatorstationer

och dylikt i sådana fall, då av riksdagen på förhand beviljade

medel icke äro för ändamålet disponibla samt då ändamålet är av oförutsedd

natur och av så stor betydelse för statens kraftverksrörelse, att det bör tillgodoses

utan den tidsutdräkt, som ett särskilt riksdagsbeslut om anslag måste medföra.

Vattenfallsstyrelsen förutsätter givetvis, att ifrågavarande anslag dock icke får

användas utan efter Eders Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall meddelat beslut i likhet

med vad som gäller beträffande de ovannämnda förut beviljade anslagen för

inköp av fastigheter och vattenfall.

Ifråga om storleken av ett nytt anslag anser vattenfallsstyrelsen, att det

icke borde sättas mindre än 2 miljoner kronor för år 1918 och 1 ]/2 miljon kronor

under vart och ett av de därpå följande fyra åren 1919, 1920, 1921 och 1922,

med rätt för vattenfallsstyrelsen att redan under 1917 få disponera åtminstone

1/2 miljon kronor av 1918 års anslag. Orsaken varför styrelsen begär större anslag

för år 1918 än för de följande åren är den, att förberedande underhandlingar

redan nu pågå om inköp av vattenfall, vilka torde slutföras under den närmaste

tiden men dock ej så tidigt, att resultat kan hinna framläggas för nu samlad

riksdag.

Behov av i dylik form anvisade anslag har även gjort sig gällande i andra

affärsdrivande verk, särskilt statens järnvägar, och av statsmakterna behjärtats.

Sålunda har redan 1906 års riksdag beviljat ett anslag å 5,000,000 kronor för inköp

av vattenfall, erforderliga för elektrisk drift av statens järnvägar. Under

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 179.

senare tid hava av 1914, 1915 och 1916 års riksdagar beviljats 300,000 respektive

400,000 respektive 500,000 kronor för inköp av mark, som erfordras för utvidgning

av vissa järnvägsstationer och för blivande dubbelbananordningar. Av innevarande

års riksdag har slutligen begärts ett anslag av 800,000 kronor för

samma ändamål.

I anslutning till vad ovan anförts får vattenfallsstyrelsen härmed i underdånighet

hemställa, att det täcktes Eders Kung! Maj:t föreslå innevarande års

riksdag

att bemyndiga vattenfallsstyrelsen att avsluta kontrakt om leverans av sekunda

kraft på sådana villkor, att kraftpriset i möjligaste mån anpassas efter det värde,

kraften varje år med hänsyn till tillgänglighetstiden äger, med rätt för vattenfallsstyrelsen

att tillförsäkra abonnent å sekunda kraft skadestånd av lämplig

storlek under särskilt vattenfattiga år eller då abonnenten icke kommer i åtnjutande

av garanterad tillgänglighetstid för den sekunda kraften;

att bemyndiga vattenfallsstyrelsen att mot skälig -avgift och i begränsad omfattning

bevilja option å kraft, även om därvid måste förutsättas utbyggnader av

vattenkraft, till vilka riksdagen ännu icke beviljat anslag, dock med skyldighet

för vattenfallsstyrelsen att årligen till Eders Kungl. Maj:t göra anmälan om sålunda

beviljade optioner;

att besluta, att optionsavgifter, vilka sålunda inflyta, må användas dels i

första hand för ernående av skälig avkastning å sådana outnyttjade vattenfall och

icke driftfärdiga anläggningar, som tillhöra det kraftverkssystem, från vilket ifrågavarande

optioner äro avsedda att tillgodoses, dels, i den män överskott uppstår,

för nedskrivning av värdet å nämnda outnyttjade vattenfall och icke driftfärdiga

anläggningar;

att medgiva, att inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar,

i den mån motsvarande åtgärder kunna erfordras för ändamålsenlig

utveckling av statens kraftverksrörelse och icke utan avsevärd olägenhet kunna

uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, må av Eders Kungl.Maj:t beslutas till

ett sammanlagt belopp av högst 8,000,000 kronor, avsedda att fördelas med

2,000,000 kronor på år 1918 och 1,500,000 kronor på vart och ett av åren

1919-1922;

att för ändamålet anvisa ett anslag för år 1918 av 2,000,000 kronor med

rätt för Eders Kungl. Maj:t att därav redan under år 1917 av tillgängliga medel

förskottsvis utanordna 500,000 kronor; samt

att medgiva, att de fastigheter med vatten- och fiskerätt, som vid bifall till

vad sålunda föreslagits av Eders Kungl. Maj:t och kronan förvärvas, må ställas

under vattenfallsstyrelsens förvaltning.

I handläggningen av detta ärende hava vattenfallsstyrelsens samtliga ledamöter

deltagit.

Stockholm den 21 mars 1917.

Underdånigst

F. Vilh. Fansen.

TF. Borgquist.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1917-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1917:147 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa, utvecklingen av statens vattenfallsverk berörande frågor. s. 14 i texten