Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändrade bestämmelser rörande den inrikes postutväxlingen

1917-04-04 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:180, Angående vissa ändrade bestämmelser rörande den inrikes postutväxlingen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma<j;ts Nåd. Proposition Nr ISO
-

1

Nr 180.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

vissa ändrade bestämmelser rörande den inrikes postutväxlingen;

given Stockholms slott den 4 april 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

besluta,

dels att förordningen den 5 november 1875 angående förändrade

bestämmelser i avseende å taxeringen av försändelser av myntat guld

eller silver, som genom postverket befordras mellan inrikes orter, skall

träda ur kraft;

dels att med postförskott ej belagda brevpost- och paketförsändelser

samt postanvisningar från eller till krigsfångar eller här i riket upptaget

och internerat krigsfolk ävensom sådana försändelser av nu angivna

slag, som beträffande krigsfångar eller internerat krigsfolk avsändas

eller mottagas av någon till dessas tjänst upprättad svensk

upplysningsbyrå, skola i den inrikes posttjänsten vara befriade från

ostavgifter av vad slag de vara må;

dels att, därest till brevposten hörande lokalförsändelse, som är

fullt frankerad för den ursprungliga befordringsvägen, på framställning

•befordras till postanstalt å annan inrikes ort för att genom denna tillställas

den ursprungliga adressaten eller, efter adressförändring, annan

person, försändelsen skall beläggas med lösen till belopp, motsvarande

skillnaden mellan den redan erlagda befordringsavgiften och den avgift,

som skolat erläggas, om försändelsen från början avsänts till den nya

adressorten;

dels att befordringsavgiften för inrikes korsband, vars innehåll

uteslutande utgöres av skrifter med punkter eller bokstäver i upphöjt

arbete till bruk för blinda och i vilken försändelse icke förekommer

verklig och personlig skriftväxling, skall för var vikt av 500 gram

eller del därav utgå med 2 öre, om försändelsen utgöres av lokalförBihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 satnl. 153 käft. (''Nr 180.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 180.

sän delse, men eljest med 4 öre, samt att maximi vikten för dylik försändelse

skall utgöra 3 kilogram;

dels att de särskilda avgifter, som stadgats eller kunna komma att

stadgas för lokalbefordran av vissa slags postförsändelser, skola gälla

beträffande försändelse, som inlämnas ä fast postanstalt eller som dit

inkommer utan att hava vare sig behandlats av lantbrevbärare eller

genom postverkets försorg befordrats å järnvägs-, ångbåts- eller landsvägslinje

och vilken från nämnda postanstalt eller annan fast postanstalt

å samma ort tillställes adressaten direkt eller genom lokalbrevbärare,

ävensom beträffande försändelse, som postbehandlas allenast

inom särskilt lokalportoområde, som Kungl. Maj:t må kunna för viss

ort fastställa;

dels att avsändare av inrikes paket må kunna tillförsäkra sig, att

paketet blir befordrat med snabbast möjliga postlägenhet (såsom ilpaket),

genom att, utöver vanlig postbefordringsavgift, erlägga särskild tilläggsavgift,

utgörande — förutom stadgad expressavgift, när jämväl expressutdelning

å adressorten begäres — 80 öre för var vikt, av 5 kilogram eller

del därav, dock att tjänstepaket om högst 10 kilogram må, utan särskild

tilläggsavgift, befordras med snabbaste postlägenhet, samt att generalpoststyrelsen

må, när förhållandena sådant påkalla, ifråga om visst

slag av paket medgiva befordran med snabbast möjliga postlägenhet,

utan att den för sådan befordran bestämda tilläggsavgiften erlägges;

dels ock att de beslut, som i ovan angivna hänseenden kunna bliva

meddelade, må träda i tillämpning vid tidpunkt, som av generalpoststyrelsen

bestämmes, dock ej senare än med ingången av år 1918.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 180.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, liället inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4

april 1917.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Genom nådigt brev den 25 juni 1881 har generalpoststyrelsen bemyndigats

att i en kungörelse sammanfatta gällande föreskrifter rörande

postutväxlingen så väl mellan inrikes orter som mellan orter inom

Sverige och andra till världspostföreningen hörande länder, med rätt

för styrelsen att i sammanhang därmed meddela sådana reglementariska

bestämmelser, som för behörig tillämpning av de utav Kungl. Maj:t

rörande postutväxlingen givna stadgandena kunde finnas erforderliga.

På grund av detta bemyndigande utfärdade styrelsen den 31 december

1881 en allmän poststadga, varav tid efter annan nya upplagor

utgivits, senast den 9 september 1907 (Sv. förf.-saml. nr 89).

Uti underdånig skrivelse den 13 februari 1917 framhåller styrelsen,

att den nu gällande poststadgan varit i tillämpning under längre tid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 180.

Taxering av

försändelse,

innehållande

myntat guld

eller silver.

än någon föregående upplaga av denna publikation. På grund av de

ändringar och tillägg i de postala bestämmelserna, som det med anledning

av poströrelsens utveckling varit nödvändigt att tid efter annan

vidtaga, hade ny upplaga av berörda stadga länge varit behövlig. Därmed

hade emellertid fått anstå i avvaktan på resultatet av den internationella

postkongress, som varit avsedd att hållas år 1913, men som

av olika anledningar blivit uppskjuten. Då emellertid beslut, som fattades

vid de internationella postkongresserna, ofta endast i ringa mån

inverkade på bestämmelserna för den inrikes posttjänsten och då det,

på grund av kända politiska förhållanden, icke syntes vara att förvänta,

att dylik kongress ännu på länge komme att avhållas samt dessutom

kvarvarande förråd av nu gällande upplaga utav allmänna poststadgan

näppeligen räckte ens till utgången av år 1917, hade hos styrelsen påbörjats

utarbetandet av en ny upplaga, vilket arbete beräknats kunna

slutföras under samma år.

I sammanhang med denna omarbetning av allmänna poststadgan

har styrelsen emellertid i sin berörda skrivelse funnit sig böra till

Kungl. Maj:ts prövning överlämna vissa frågor rörande den inrikes postutväxlingen,

i vilka styrelsen ansett ändring i förut givna bestämmelser

vara önskvärd.

De frågor, som sålunda underställts Kungl. Maj:t och äro av beskaffenhet

att höra till riksdagens avgörande hänskjutas, avse taxering

av försändelser, innehållande myntat guld eller silver, portofrihet för

krigsfångepost, lösen för eftersänd lokal brevförsändelse, nedsättning av

korsbandsportot för blindskrift, ändring i gällande bestämmelser i fråga

om begreppet lokalförsändelse samt slutligen vissa bestämmelser för

befordran av s. k. ilpaket.

Jag ber nu att få upptaga dessa frågor till behandling.

Genom förordningen den 5 november 1875 angående förändrade

bestämmelser i avseende å taxeringen av försändelser av myntat guld

eller silver, som genom postverket befordras mellan inrikes orter (Sv.

förf.-saml. nr 83), har stadgats, att för assurerad försändelse av myntat

guld eller silver skulle, för så vitt icke avsändaren föredroge att utgöra

avgifterna i enlighet med de för befordran av assurerade försändelser

i allmänhet gällande bestämmelser, portot, innefattande så väl befordrings-

som assuransavgift, utan avseende å avstånd utgå endast efter

försändelsens bruttovikt, varjämte meddelats vissa närmare villkor för

dylik försändning, särskilt rörande portobelopp och försändelses mäximivikt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 180.

Vad sålunda stadgats gäller i stort sett ännu. Genom nådig kungörelse

den 16 april 1880 (Sv. förf.-saml. nr 13) utbyttes emellertid

den i nämnda förordning förekommande viktsatsen 1 skålpund mot

500 gram och viktsatsen 50 skålpund — maximivikten för försändelse

av ifrågavarande slag — mot 25 kilogram.

I sin skrivelse den 13 februari 1917 har styrelsen gjort framställning

om upphävande av förordningen den 5 november 1875. Styrelsen

anför i denna del följande:

»Befordringsavgifter för andra inrikes paket än sådana, varom nu är fråga,

hava, sedan förordningen den 5 november 1875 tillkom, fastställts dels genom

särskilda nådiga brev den 29 september 1876 och den 26 september 1879 dels

ock genom nådig kungörelse den 10 mars 1905, varjämte genom nådigt brev den

22 juni 1892 högsta vikten för inrikes paket i allmänhet bestämts till 50 kg. På

grund av de sålunda meddelade bestämmelserna är den nuvarande beferdringsavgiften

för vanligt inrikes paket väsentligt lägre än den avgift, som för befordran

av dylikt paket utgick vid tiden för tillkomsten av förordningen den 5 november

1875, och genom nådig kungörelse den 26 maj 1882 har medgivits en, om ock

mindre betydande, nedsättning i den förut utgående assuransavgiften.

Då den särskilda tariffen för försändelser med myntat guld eller silver fastställdes,

utgingo befordringsavgifterna för andra paket i förhållande till befordringsvägens

längd, och den särskilda tariffen synes icke hava varit gynnsam för

avsändaren i annat fall än vid försändning på längre sträckor. Genom de nedsättningar

av befordrings- och assuransavgifterna, som, på sätt nämnts, tid efter

annan skett, ställa sig avgifterna vid taxering enligt den särskilda tariffen numera

avsevärt högre än vid taxering enligt de för assurerade paket i allmänhet

gällande bestämmelser. Såsom en given följd härav har den särskilda tariffen

på senare tider icke kommit till användning, och från riksbanken — för vilken

tariffen i fråga huvudsakligen torde varit avsedd — har på särskild förfrågan

meddelats, att riksbanken icke hade något att invända mot upphävande av bestämmelsen

om den särskilda taxeringen av försändelse, innehållande myntat guld

eller silver.

Då sålunda bestämmelserna i förordningen den 5 november 1875 icke vidare

tillämpas, synas desamma, såsom numera obehövliga, böra upphävas».*

Enligt artikel 11:4 i världspostkonventionen den 26 maj 1906

(Sv. förf.-saml. 1907 nr 81) gäller beträffande den internationella postutväxlingen,

att portofrihet åtnjutes för sådana brevpostförsändelser angående

krigsfångar, vilka avsändas eller mottagas, vare sig direkt eller

förmedlingsvis, av de upplysningsbyråer, som till krigsfångars tjänst

till äventyrs upprättas i krigförande länder eller i neutrala länder, vilka

på sitt område upptagit krigsfolk. Brevpostförsändelser till eller från

krigsfångar äro likaledes fritagna från alla slags postavgifter, såväl i

avgångs- och adressland som i förmedlande länder, varjämte krigsfolk,

som upptagits och internerats i neutralt land, likställts med krigsfångar

i egentlig mening, vad angår tillämpningen av dessa bestämmelser.

Portofrihei

för krigsfångepoit.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lösen för

eftersänd

lokal brevförsändelse.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 180.

Vidare äro, jämlikt artikel 6: 2 i det internationella avtalet angående

utväxling av brev och askar med angivet värde den 26 maj

1906, dylika försändelser, avsända eller mottagna av krigsfångar, vare

sig direkt eller genom förmedling av upplysningsbyråer utav omförmälda

slag, befriade från postavgifter, och enligt artikel 3: 1 i det internationella

avtalet angående postanvisningsrörelsen den 26 maj 1906

samt artikel 10 i den internationella konventionen angående utväxling

av postpaket av samma dag äro postanvisningar och med postförskott

ej belagda postpaket till eller från krigsfångar likaledes portofria.

I sin skrivelse den 13 februari 1917 yttrar styrelsen, att de nu anförda

internationella bestämmelserna förståtts så, att portofribet ej finge

åtnjutas beträffande postförskottsförsändelser, vare sig dessa utgjordes

av breypost- eller paketförsändelser. Styrelsen meddelar tillika, att

föreskrifter av liknande innehåll som ifrågavarande internationella saknades

i den inrikes posttjänsten. Under nu pågående världskrig, då

krigsfolk funnits internerat å svenskt område, hade emellertid framställts

anspråk därpå, att försändelser, som utväxlats mellan dylikt

krigsfolk samt personer å annan svensk ort och vilka försändelser varit

av beskaffenhet att, om de befordrats från ett till annat land, åtnjuta

portofrihet, även i den inrikes utväxlingen skulle vara portofria, och

enär styrelsen funnit detta vara en konsekvens av de föreskrifter, som

vore fastställda i Sveriges utväxling med andra länder, hade styrelsen i

varje särskilt fall ansett sig böra bifalla sålunda framställd begäran.

Då styrelsen emellertid ansett, att ett uttryckligt stadgande i ämnet

borde intagas i de inrikes postförfattningarna, har styrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte förordna, att i den inrikes posttjänsten följande

försändelser skulle vara fritagna från postavgifter av varje slag,

nämligen dels med postförskott ej belagda brevpost- eller paketförsändelser

och postanvisningar, som avsändes av eller till krigsfångar eller

— när Sverige under ett pågående krig vore neutralt — av eller till här

i landet till äventyrs upptaget och internerat krigsfolk, dels ock sådana

försändelser av nyss angivna slag, som, när Sverige deltoge i krig eller

som neutralt land hade krigsfolk på sitt område internerat, beträffande

krigsfångar eller internerat krigsfolk avsändes av eller till någon till

dessas tjänst upprättad svensk upplysningsbyrå.

Beträffande härefter styrelsens framställning i fråga om lösen för

eftersänd lokal brevförsändelse må erinras, att Kung!. Maj:t genom

nådigt brev den 30 juni 1899 förordnat, bland annat, att i brevlåda

nedlagt eller i lösväska till postanstalt inkommet inrikes brev eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 180.

enskilt brevkort skall, om försändelsen är ofrankerad och icke kan till

avsändaren återställas eller om försändelsen är ofullständigt frankerad,

tillhandahållas adressat, vilken är villig att för försändelsens utbekommande

erlägga dubbla beloppet av felande franko. I fråga om inrikes

korsband hava motsvarande bestämmelser meddelats genom nådigt brev

den 12 november 1872.

Såsom undantag från den sålunda givna regeln, att inrikes, till

brevposten hörande försändelse, som icke är fullt frankerad, skall lösas

med dubbla beloppet av felande befordringsavgift, gäller på grund av

särskilda bestämmelser, att i följande fall lösen utgår med allenast det

felande portobeoppet, nämligen

för ofullständigt frankerad tjänsteförsändelse till tjänstebrevsberättigad

mottagare,

för sådana försändelser, som jämlikt av Kungl. Maj:t tid efter

annan meddelade särskilda föreskrifter få ofrankerade avlämnas till

postbefordran med skyldighet för adressaterna att erlägga befordringsavgiften,

samt

för ofrankerade eller ofullständigt frankerade lokalbrev och lokalbrevkort

till personer, som i förväg förbundit sig att utlösa dylika försändelser.

Aven i den internationella utväxlingen av brevförsändelser gäller

såsom allmän regel, att adressat skall för utbekommande av ofrankerad

eller ofullständigt frankerad försändelse erlägga dubbla beloppet av den

felande befordringsavgiften. Som undantag från denna regel linnes

emellertid i artikel XXVII: 2 av expeditionsreglementet till gällande

världspostkonvention den 26 maj 1906 stadgat, att eftersända brevförsändelser,

som äro vederbörligen frankerade för den ursprungliga befordringsvägen,

men för vilka belöpande portofyllnad för den vidare

befordringen icke blivit före eftersändningen erlagd, av utdelningspostverket

skola beläggas med lösen till belopp, lika med skillnaden

mellan den redan erlagda frankeringsavgiften och den avgift,

som skulle hava uppburits, därest försändelserna blivit från början avsända

till den nya adressorten. Tilläggsavgift skall nämligen, vad

angår brevförsändelse, icke erläggas i annat fall än att avgiften för

befordran från inlämningsorten till den nya adressorten är högre än

avgiften för befordran från inlämningsorten till den första adressorten.

Sistnämnda regel gäller även i den inrikes utväxlingen. Vid brevförsändelses

eftersändning inom landet ifrågakommer således tilläggsavgift

endast när lokalförsändelse, som taxerats enligt den för dylik

försändelse gällande lägre tariff, befordras till postanstalt å annan inrikes

ort. I sådant fall betraktas försändelsen såsom om den ursprung
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Nedsättning

av korsbandsportot

för

blindskrift.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ISO.

ligen varit adresserad till den nya adressorten samt belägges med

lösen, och. på grund av föreskrifterna i förenämnda nådiga brev den

30 juni 1899 och den 12 november 1872 utgår denna lösen med

dubbla beloppet av felande befordringsavgift.

I sin föreliggande skrivelse framhåller emellertid styrelsen, att det

i nu angivet fall vore icke blott överensstämmande med motsvarande

internationella bestämmelser, utan även, enligt styrelsens mening, billigt,

att försändelsen, om den varit fullt frankerad såsom lokalförsändelse,

och avsändaren således fullgjort sin skyldighet i fråga om frankering

för den först avsedda befordringen, icke belädes med lösen till högre

belopp än som motsvarade den felande befordringsavgiften. Eu ändring

i nu angiven riktning av gällande inrikes bestämmelser komme icke

att medföra någon nämnvärd minskning av postverkets inkomster, men

skulle säkerligen hälsas med tillfredsställelse av den korresponderande

allmänheten; och har styrelsen på grund härav hemställt om stadgande

av innehåll, att till brevposten hörande lokalförsändelse, som är fullt

frankerad för den ursprungliga befordringen och som på framställning

befordras till postanstalt å annan inrikes ort för att genom denna tillställas

den ursprungliga adressaten eller, efter adress förändring, annan

person, skall beläggas med lösen till belopp, motsvarande skillnaden

mellan den redan erlagda befordringsavgiften och den avgift, som skolat

erläggas, om försändelsen från början avsänts till den nya adressorten.

Jämlikt art. XIX: 1 i expeditionsreglementet till världspostkonventionen

den 26 mai 1906 samt nådigt brev den 6 september 1907 skola

i såväl den internationella som den inrikes posttjänsten skrifter med

punkter eller bokstäver i upphöjt arbete till bruk för blinda vid försändning

såsom korsband taxeras såsom korsband, innehållande trycksaker

(trycksaksförsändelser). I sin föreliggande skrivelse hemställer

styrelsen, såsom jag förut antytt, om en nedsättning i den inrikes posttjänsten

av korsbandsportot för blindskrift.

Styrelsen anför till stöd härför följande:

»I en del främmande länders inrikes postutväxling har portot för s. k.

blindskrift satts avsevärt lägre än det allmänna trycksaksportot, och till den

världspostkongress, som på sin tid tillämnats, men på grund av det nu pågående

kriget blivit på obestämd tid uppskjuten, hade jämväl framställts förslag

om det internationella trycksaksportots nedsättning, vad anginge blindskrift.

Dylik nedsättning har motiverats därmed, att en publikation med blindskriftstryck

har en väsentligt högre vikt än samma publikation med vanligt tryck och

att sålunda, om portot för trycksaker med blindskrift är detsamma som portot

för trycksaker i allmänhet, avsändare av blindskriftstryck befinna sig i en mycket

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kun g!. May.ts Nåd. Proposition Nr 180. 9

ogynnsammare ställning beträffande utgifter för postbefordran än avsändare av

andra trycksaker.

Också bär till styrelsen från stiftelsen De blindas bokfond inkommit eu

framställning, vari — under uppgift att en blindskriftsbok i regel väger tretton

gånger mer än samma bok i vanligt tryck —• framhållits behovet av ett särskilt

inrikes blindskriftsporto, lägre än det vanliga trycksaksportot. Detta önskemål

synes styrelsen så belijärtans värt, att -— oavsett hur saken kan komma att ordnas

i den internationella utväxlingen och oberoende av den inom styrelsen pågående

utredningen rörande eventuell förändring av det inrikes korsbandsportot

i allmänhet — frågan om ett särskilt blindskriftsporto i den inrikes utväxlingen

bör, enligt styrelsens mening, redan nu upptagas till behandling.

Portot för inrikes korsband, innehållande andra trycksaker än tidningar och

tidskrifter — för vilka ett särskilt, lägre porto är fastställt — utgör, jämlikt nådigt

brev den 2 maj 1879, 4 öre för var vikt av 50 gram eller del därav, vilket

porto, jämlikt nådigt brev den 22 maj 1891, blivit i fråga om lokalförsändelse

nedsatt till 2 öre för var vikt av 50 gram eller del därav. För likformighetens

skull har det synts styrelsen lämpligt, att även för ett särskilt blindskriftsporto,

om dylikt fastställes, bibehålla portosatsen 4 respektive 2 öre, men med hänsyn

till vad förut sagts beträffande skillnaden i vikt mellan publikationer med blindskrift

och andra trycksaker har styrelsen tänkt sig, att publikationerna med

blindskrift borde till en 10 gånger så hög vikt som vanliga trycksaker befordras

för en och samma portosats, d. v. s. att det särskilda blindskriftsportot skulle

sättas till 4 respektive 2 öre för var vikt av 500 gram eller del därav.

Maximivikten för vanlig inrikes trycksaksförsändelse är 2 kilogram, men

med nu gällande taxor för korsband och för paket blir portot för en icke-lokal

försändelse, vilkens vikt ^överstiger 350 gram, lägre vid försändelsens taxering

såsom paket än vid taxering såsom korsband, vadan således, praktiskt sett, trycksaksportot

för försändelse av mer än 350 grams vikt icke är av någon egentlig

betydelse för allmänheten. Med hänsyn härtill och jämväl av praktiska skäl

synes maximivikten för korsbandsförsändelse, innehållande blindskrift, icke böra

sättas högre än tio gånger 350 gram, och i likhet med vad som skett i åtskilliga

andra länders inrikes posttjänst bör, enligt styrelsens mening, maximivikten bestämmas

till 3 kilogram.

I vilken mån en portonedsättning sådan som den nu ifrågasatta skulle

medföra någon minskning av postverkets inkomster, har icke kunnat beräknas,

men i betraktande av den ringa mängd, vari försändelser av nu förevarande slag

förekomma, bleve inkomstminskningen säkerligen icke nämnvärd.»

På grund av vad sålunda anförts och under erinran, hurusom, för att

en försändelse skall kunna befordras mot korsbandsporto, det allmänna

villkor gäller, att försändelsen ej får innehålla verklig och personlig

skriftväxling, har styrelsen hemställt, att befordringsavgiften för korsband,

vars innehåll uteslutande utgöres av skrifter med punkter eller

bokstäver i upphöjt arbete till bruk för blinda och i vilken försändelse

icke förekommer verklig och personlig skriftväxling, måtte bestämmas

att, för var vikt av 500 gram eller del därav, utgå med 2 öre, om försändelsen

utgöres av lokalförsändelse, men eljest med 4 öre, samt att

maximivikten för dylik försändelse måtte fastställas till 3 kilogram.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 153 käft. (Nr 180.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 180.

Ändrad

betydelse av

begreppet

»lokal försändelse».

Jämlikt kungörelsen den 5 juli 1884 angående förändringar i portoavgifterna

för inrikes brev och brevkort m. m. (Sv. förf.-saml. nr 31)

— vilken kungörelse blivit, vad angår lägsta viktsatsen för inrikes

brev, ändrad genom nådig kungörelse den 3 maj 1907 (Sv. förf.- saml. nr 23) — samt nådigt brev den 22 maj 1891 angående nedsättning

av portoavgifterna för korsbandsförsändelser vid lokalbefordran,

utgår vid s. k. lokalbefordran av brev och annat korsband än sådant,

vars innehåll utgöres av tidningar, ett visst lägre porto, motsvarande i

allmänhet hälften av det allmänna riksportot. Mot sålunda bestämt

lokalporto befordras, enligt förenämnda stadganden, brev eller korsband,

»som å postanstalt behandlas utan att med post eller lantbrevbärare

fortskaffas». Därjämte bär i § 11 mom. 4 av förordningen den

17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran av tidningar och

andra periodiska skrifter (Sv. förf.-saml. nr 216) beträffande vanligt

tidningskorsband stadgats viss minimiavgift för »lokalförsändelse».

Styrelsen anför i denna del följande:

»Den definition å lokalförsändelse, som meddelats genom nådiga kungörelsen

den 5 juli 1884 och nådiga brevet den 22 maj 1891, har länge visat sig otidsenlig.

En sträng tillämpning av definitionens ordalag skulle innebära, att försändelse,

som befordras mellan två postanstalter i samma stad, icke finge taxeras

såsom lokalförsändelse. På sådant sätt har man dock icke ansett sig kunna

tolka stadgandet i fråga, utan man har beträffande försändelse, som befordras

mellan två postanstalter i samma stad, tillämpat lokalportotaxan, när befordringen

verkställts genom s. k. lokal transport, d. v. s. icke medelst järnvägs-, ångbåtseller

landsvägspost. Genom denna tolkning hava emellertid svårigheterna vid

stadgandets tillämpning icke övervunnits. Den utsträckta byggnadsverksamheten

inom städers och därmed jämförliga samhällens icke planlagda områden, uppkomsten

av förstäder i omedelbar anslutning till vissa städer, men belägna utom

dessas områden, landskommuners inkorporering med städerna m. m. hava, särskilt

på senare åren, mångenstädes medfört sådana förhållanden, att nuvarande

bestämmelser om lokalportots tillämpning leda till rena oformligheter.

Vidare har inrättandet av brevlådor å spårvagnar, som framgå utanför städernas

områden, bidragit att, så att säga, bryta gränserna för lokalportots tillämpning.

Om en försändelse nedlägges i spårvagnsbrevlåda för att till adressaten

utdelas genom postanstalt å den ort, där brevlådan tömmes, och försändelsen

således icke behandlas av postanstalt å mer än en ort, anses försändelsen kunna

befordras mot lokalporto, även om den nedlagts i brevlådan å plats utom det

egentliga lokalportoområdet; skulle däremot försändelsen hava avlämnats v iå postanstalt

å den plats, där nedläggandet i spårvagnsbrevlåda verkställts, hade försändelsen

givetvis icke taxerats såsom lokalförsändelse.

Även kan det ifrågakomma, att en lokalbrevbärings och en lantbrevbärings

områden i det närmaste sammanfalla, och i sådant fall synes det oegentligt, att

befordringsavgiften för en försändelse skall utgå efter olika tariffer allt efter som

försändelsen befordras av lokalbrevbärare eller av lantbrevbärare.

Med hänsyn till vad som nu blivit anfört, är det ofta för allmänheten synnerligen

svårt att avgöra, huruvida en försändelse får befordras mot lokalporto

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 180.

eller icke, vadan försändelser ofta frankeras oriktigt, samt obehag därigenom

åsamkas såväl avsändare som adressater. Det synes således nödvändigt, att gällande

stadgande om vad som förstås med lokalförsändelse erhåller en annan avfattning,

genom vilken de nuvarande olägenheterna vid stadgandets tillämpning

så vitt möjligt undanrödjas. Till en början synes uppenbart, att, för vinnande

av större likformighet, begreppet lokalförsändelse bör erhålla en något vidsträcktare

betydelse. Det lärer emellertid, på grund av de säregna förhållanden, som råda

å vissa orter, knappast vara möjligt att finna en definition, som både inrymmer

alla fall, i vilka lokalporto bör komma till användning, och utesluter alla andra

fall. Särskilt beträffande Stockholm, Göteborg och Malmö samt ytterligare en

eller annan ort synes saken icke kunna ordnas på ett praktiskt, enhetligt och

för korrespondenterna rättvist sätt med mindre särskilda lokalportoområden fastställas.

Anordning med särskilda lokalportoområden finnes genomförd i vissa

främmande länder, bland annat Norge och Tyskland. Dylikt område fastställes

i Norge av »Konungen eller den han därtill bemyndigar» och i Tyskland av statssekreteraren

och chefen för postverket efter bemyndigande av rikskansleren.

Om systemet med särskilt fastställda lokalportoområden införes i Sverige,

vore det med hänsyn därtill, att frågor om fastställande av nya eller omreglering

av redan fastställda lokalportoområden torde komma att allt emellanåt uppstå,

önskvärt, att riksdagen icke behövde höras rörande varje särskilt fall, utan att

besluten i förevarande hänseende fattades av Kungl. Maj:t efter styrelsens

hörande.

Genom möjligheten att få dylika lokalportoområden fastställda skulle de

.mest framträdande oegentligheterna beträffande lokalportotariffens tillämpning

kunna avhjälpas. Styrelsen har emellertid dessutom haft under övervägande,

huruvida icke sådan allmängiltig betydelse borde givas begreppet lokalförsändelse,

att försändelse, som behandlas allenast av inlämningspostanstalten och, i förekommande

fall, eu eller flera andra postanstalter å samma ort, borde, oavsett

befordringssättet, taxeras såsom lokalförsändelse, dock med undantag av försändelse,

som inkommer ur brevlåda å järnväg eller ångbåt. I fråga om försändelse

av sistnämnda slag är det nämligen ofta icke möjligt att bestämma inlämningsorten.

Genom eu sådan föreskrift, som nu sagts, skulle biand annat den här ovan

anförda, för korrespondenterna obegripliga skillnaden mellan taxeringen av försändelse,

som befordras med lokalbrevbärare, och av försändelse, befordrad med

lantbrevbärare, bortfalla. Men å andra sidan skulle den ifrågasatta föreskriften

medföra, att lokalportotariffen komme att tillämpas jämväl i åtskilliga fall, då

något verkligt skäl därtill icke kunde anses föreligga.

För att utröna den ekonomiska innebörden för postverket av en, på sätt

här ovan angivits, ändrad betydelse av begreppet lokalförsändelse har styrelsen

låtit verkställa en statistisk utredning. Vid denna utredning, som givetvis endast

kunnat lämna approximativa siffror, förutsattes särskilda lokalportoområdens fastställande

för Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Falköping (FalköpingEanten)

och Örebro. Den inkomstminskning, som lokalportotariffens användning

inom dessa områden skulle medföra, har beräknats till omkring 50,000 kronor per

år. Av detta belopp skulle emellertid ej mindre än 33,000 kronor komma på Stockholmsområdet,

och härvid är att märka, att lokalporto torde under alla omständigheter

böra införas i förbindelsen mellan vissa med Stockholm inkorporerade

områden, å ena sidan, samt det övriga Stockholm, å andra sidan, i stället för

att i denna förbindelse för närvarande — på grund av befordringssättet — till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 180.

lämpas riksporto. Också har Liljeholmens fastighetsägareförening hos styrelsen

gjort framställning om sådan ändring, som nu sagts, samt därvid särskilt framhållit

de olägenheter, som drabba korrespondenterna därigenom, att allmänheten

inom det övriga Stockholm, i tro att det för staden gällande lokalportot numera,

efter Liljeholmens inkorporering, omfattar även denna stadsdel, frankerar sina

försändelser till Liljeholmen såsom lokalförsändelser.

Den statistiska utredningen har jämväl omfattat det ovan omnämnda förslaget

om sådan ändrad betydelse av begreppet lokalförsändelse, att bland annat

befordran med lantbrevbärare icke skulle i och för sig beröva en försändelse karaktären

av lokalförsändelse. En dylik ändring har i fråga om de orter, för vilka

särskilda lokalporto områden icke ifrågasatts, beräknats tillskynda postverket en

inkomstminskning av 75,000 ä 80,000 kronor för år, och med hänsyn till storleken

av detta belopp samt enär förhållandena jämväl i detta avseende kunna,

där så finnes nödigt, regleras genom fastställandet av särskilda lokalportoområden,

har styrelsen för närvarande ansett sig icke böra föreslå annan ändring i

salc beträffande vad som skall anses såsom lokalförsändelse än att dit skulle

hänföras jämväl försändelser, som endast behandlas inom ett särskilt fastställt

lokalportoområde. Enligt vad emellertid förut anförts, erfordras därjämte, att

den nuvarande definitionen av lokalförsändelse i viss mån omformuleras, för att

därav må tydligt framgå, att samtliga de försändelser, vilka för närvarande behandlas

såsom lokalförsändelser, skola taxeras efter lokalportotariff. Härvid har

man att — bland försändelser, som inkomma till en postanstalt för första behandling

och som äro adresserade till den ort, där denna postanstalt är belägen —

skilja mellan å ena sidan försändelser, som inkomma ur fast brevlåda inom samhället

eller ur spårvagnsbrevlåda och vilka försändelser fortfarande som hittills

lära böra befordras mot lokalporto, samt å andra sidan försändelser, som inkomma

ur fast brevlåda utom samhället eller ur järnvägs- eller ångbåtsbrevlåda

och vilka försändelser skulle, såsom för närvarande, draga riksporto.»

Under åberopande av vad sålunda anförts, har styrelsen hemställt,

att de särskilda avgifter, som stadgats eller kunna komma att stadgas

för lokalbefordran av vissa slags postförsändelser, måtte bestämmas att

avse dels försändelse, som inlämnas å fast postanstalt eller som dit inkommer

utan att hava behandlats av lantbrevbärarare eller att hava genom

postverkets försorg befordrats å järnvägs-, ångbåts- eller landsvägslinje

och vilken försändelse från sagda postanstalt eller annan fast

postanstalt å samma ort tillställes adressaten direkt eller genom lokalbrevbärare,

dels ock försändelse, som postbehandlas allenast inom särskilt

fastställt lokalportoområde.

Vidare har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

bemyndiga Kungl. Maj:t att, när sådant anses vara av behovet

påkallat, för viss ort fastställa sådant särskilt lokalportoområde, som

nyss sagts.

Vad slutligen angår styrelsens framställning i fråga om s. k. ilpaket,

ber jag till en början få erinra, att enligt nu gällande bestäm
-

Ilpaket.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr ISO. 13

melser avsändare av försändelse, som adresserats till inrikes ort med

lokalbrevbäring, kan tillförsäkra sig en särskilt snabb utdelning å

adressorten av försändelsen eller avi om densamma genom att erlägga

en avgift av 20 öre för dylik expressbefordran.

I sin föreliggande skrivelse anför styrelsen i denna del följande:

»Pa grund av den ständigt ökade trafiken å järnvägarna har från järnvägsmyndigheternas

sida framhållits nödvändigheten av att de mera snabbgående tågen

i största utsträckning befrias från tyngre postgods. Styrelsen har därför redan nu

funnit sig nödsakad att helt och hållet inställa eller i betydlig mån inskränka

befordringen av paketpost med vissa tåglägenheter, och det kan icke undvikas,

att befordringen av paketposten måste allt mer och mer förläggas till de mindre

snabbgående tågen.

Då det emellertid i vissa fall kan vara av synnerlig vikt för avsändaren av

ett paket att kunna få paketet befordrat med snabbaste lägenhet, har styrelsen

ansett, att paketavsändare borde i den inrikes svenska posttjänsten, såsom redan

skett i vissa främmande länder, beredas möjlighet att, om han erlägger en särskild

tilläggsavgift, få sitt paket befordrat med snabbast möjliga lägenhet, samt

att således så kallade ilpaket borde även här i landet införas. Med hänsyn till

sannolikheten därav, att en korrespondent, för vilken det är av vikt att få ett

paket befordrat med snabbaste lägenhet till adressorten, dessutom ofta önskar

expressutdelning å adressorten, d. v. s. utdelning genom extra bud av själva paketet

eller av en avi om paketets ankomst, har det ifrågasatts, huruvida icke ett

pakets behandling såsom ilpaket borde innebära jämväl expressutdelning. Postverket

kan emellertid icke bestämt åtaga sig att verkställa expressutdelning å

andra orter än sådana, där lokalbrevbärare finnas vid postanstalterna anställda,

men styrelsen har för avsikt att utfärda föreskrift därom att, i händelse avsändaren

av en försändelse till ort, där lokalbrevbärare icke finnes, önskar, att postverket

skall göra vad i dess förmåga står för att försändelsen må å adressorten så

skyndsamt som möjligt komma adressaten tillhanda, och avsändaren för sådan

eventuell expressutdelning erlägger stadgad expressavgift, adresspostanstalten skall

söka genom telefonering, tillfälligt bud eller dylikt efterkomma avsändarens önskan.

Vid det förhållande att avsändare icke gärna kan åläggas att erlägga expressavgift

i det fall att osäkerhet råder, huruvida expressutdelning kan verkställas,

och enär det exempelvis i fråga om paket, vars avgångs- och adressorter

äro belägna på långt avstånd från varandra, emellanåt torde vara av underordnad

betydelse, huruvida utdelningen å adressorten sker med extra bud eller i vanlig

ordning, är det enligt styrelsens mening lämpligast, att tilläggsavgiften för den

snabbare befordran av paket, varom nu är fråga, sammansättes av en avgift för

ilbefordringen till adressorten och en avgift för expressutdelningen å sistnämnda

ort, samt att ilpakets expressutdelning göres beroende av avsändarens framställning.

Vad den särskilda tilläggsavgiften för ilpaket beträffar, synes den, med

hänsyn. till vad ovan sagts angående nödvändigheten av att begränsa paketbefordringen

till vissa tåg, böra sättas till ett jämförelsevis högt belopp. Styrelsen,

som tänkt sig, att ilbefordran icke så ofta skall komma att ifrågasättas beträffande

paket av högre vikt än 5 kg., samt att avsändaren av ett ilpaket i de

flesta fall skall önska jämväl expressutdelning å adressorten, har ansett en sam
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

14 Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 180.

manlagd avgift av en krona kunna betraktas såsom skälig ersättning till postverket

för den snabbare behandlingen i dess helhet av ett ilpaket om högst 5 kilograms

vikt, och enär expressavgiften i den inrikes posttjänsten utgör 20 öre,

skulle således av den sammanlagda tilläggsavgiften — en krona — 80 öre belöpa

sig på befordringen till adressorten. Jämväl beträffande tyngre paket kan det

emellertid stundom vara av vikt för avsändaren att få paketet befordrat så snabbt

som möjligt, och i sådant fall synes det skäligt, att tilläggsavgiften höjes. Vid

det förhållande att, enligt gällande bestämmelser, expressavgiften utgår med fast

belopp oavsett själva försändelsens vikt — beträffande tyngre paket expressutdelas

endast avi — har styrelsen tänkt sig, att den särskilda avgiften för ilbefordran

av paket om mer än 5 kilograms vikt lämpligen kunde utgå med 2x80

öre för viktgruppen 5—10 kilogram, 3x80 öre för viktgruppen 10—15 kilogram

o. s. v. med tillägg i varje fall av eventuell expressavgift 20 öre.

Jämlikt nådigt brev den 30 juni 1899 angående förändring i vissa fall av

gällande bestämmelser rörande den inrikes postutväxlingen, skola tjänstepaket

intill 10 kilograms vikt befordras med snabbaste lägenhet, och åtminstone för

närvarande anser styrelsen sig icke böra ifrågasätta upptagande av särskild tillläggsavgift,

för att dylikt paket skall få med brevposthastighet befordras till

adressorten. Det torde emellertid kunna ifrågakomma, att snabbare befordran

utan erläggande av särskild ilpaketsavgift anses böra medgivas även beträffande

paket av något visst annat slag än tjänstepaket, exempelvis paket, innehållande

medicin, och det vore därför önskvärt, att styrelsen erhölle bemyndigande att,

när förhållandena sådant påkalla, i fråga om visst slags paket medgiva befordran

med snabbaste lägenhet, utan att särskild tilläggsavgift erlägges.»

På grund av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt dels om

ett stadgande av innehåll, att avsändare av inrikes paket kan genom

att, utöver vanlig postbefordringsavgift, erlägga en särskild tilläggsavgift

försäkra sig om, att paketet blir befordrat med snabbast möjliga

postlägenhet, samt att den särskilda tilläggsavgiften för dylikt s. k. ilpaket

skall utgöra — förutom stadgad expressavgift, när paketavsändaren

begär jämväl expressutdelning å adressorten — 80 öre lör paket av

högst 5 kilograms vikt och, vad angår tyngre paket, 80 öre för de

första 5 kilogrammen av paketets vikt och dessutom 80 öre för varje

överskjutande viktsats av fem kilogram eller del därav, dock att tjänstepaket

av högst 10 kilograms vikt fortfarande må, utan att särskild

tilläggsavgift erlägges, vinna den snabba befordran, som genom nådigt

brev den 30 juni 1899 bestämts, dels ock om bemyndigande att, när

förhållandena sådant påkalla, i fråga om visst slags paket medgiva befordran

med snabbaste lägenhet, utan att den för ilpaket stadgade särskilda

tilläggsavgiften erlägges.

Mot de av generalpoststyrelsen sålunda ifrågasatta ändrade bestämmelserna

rörande den inrikes postutväxlingen har jag för min del intet

att erinra. De beslut, som i förevarande hänseenden kunna bliva med
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 180.

delade, torde, på sätt styrelsen föreslagit, av praktiska skäl böra träda

i kraft samtidigt därmed, att den tillämnade nya upplagan av allmänna

poststadgan börjar tillämpas, vilket beräknas kunna ske senast med

ingången av år 1918. Vid sådant förhållande synes lämpligen böra

uppdragas åt generalpoststyrelsen att bestämma tidpunkten för beslutens

ikraftträdande, dock att denna tidpunkt ej må sättas senare än till

ingången av år 1918.

Genom proposition den 9 mars 1917, nr 127, har Kung]. Maj:t

föreslagit en tillfällig höjning av postavgifterna för vissa slag av försändelser.

Denna höjning kommer givetvis att träffa även sådana i

det föregående omförinälda försändelser som korsband, innehållande

blindskrifter, samt ilpaket m. m.

Jag ber i detta sammanhang vidare få nämna, att generalpoststyrelsen

i sin föreliggande skrivelse även gjort framställning om bestämmelser

i fråga om avgift för vissa i posttjänsten utfärdade intyg. Beträffande

åtskilliga sådana intyg finnas redan nu meddelade särskilda föreskrifter

bland annat därom, att i vissa fall avgift för utfärdandet icke skall

utgå och i andra fall avgift utgå med väsentligt lägre belopp än det,

som skolat erläggas, om förordningarna angående stämpelavgiften och

expeditionslösen tillämpats. Styrelsen framhåller emellertid, att allmänheten

ofta hos postanstalterna anhåller om intyg av jämväl andra slag än

sådana, om vilkas utfärdande nu finnes stadgat. Då dylikt intyg avser

att för korrespondent tjäna som verifikation å ett erlagt belopp, blir

dock, enligt styrelsens mening, med tillämpning av sistnämnda förordningar

kostnaden ofta alltför stor i förhållande till det belopp, som

skall verificeras. Efter att ‘hava lämnat en redogörelse för de olika

intyg, som härvid ifrågakomma, har styrelsen hemställt om stadgande

av innehåll, att postfunktionär må ej mindre, i enlighet med de närmare

föreskrifter, som generalpoststyrelsen äger utfärda, utan avgift

meddela korrespondent, som därom gör framställning, intyg rörande

inköp av frankotecken eller stämplar, än även, på av korrespondent

därom framställd begäran, mot en avgift av 10 öre utfärda intyg rörande

av korrespondent erlagda tull-, lösen- eller postförskottsbelopp

eller av honom inköpta blanketter.

Ej heller mot vad styrelsen i denna del föreslagit synes vara

något att erinra. Med hänsyn till innehållet i gällande bestämmelser

om rätt för Kungl. Maj:t att besluta i fråga om vissa postavgifter lärer

dock hinder ej möta för Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 180.

dels att förordningen den 5 november 1875 angående

förändrade bestämmelser i avseende å taxeringen

av försändelser av myntat guld eller silver,

som genom postverket befordras mellan inrikes orter,

skall träda ur kraft;

dels att med postförskott ej belagda brevpostoch

paketförsändelser samt postanvisningar från eller

till krigsfångar eller här i riket upptaget och internerat

krigsfolk ävensom sådana försändelser av nu

angivna slag, som beträffande krigsfångar eller internerat

krigsfolk avsändas eller mottagas av någon

till dessas tjänst upprättad svensk upplysningsbyrå,

skola i den inrikes posttjänsten vara befriade från

postavgifter av vad slag de vara må;

dels att, därest till brevposten hörande lokalförsändelse,

som är fullt frankerad för den ursprungliga

befordringsvägen, på framställning befordras till postanstalt

å annan inrikes ort för att genom denna tillställas

den ursprungliga adressaten eller, efter adressförändring,

annan person, försändelsen skall beläggas

med lösen till belopp, motsvarande skillnaden mellan

den redan erlagda befordringsavgiften och den avgift,

som skolat erläggas, om försändelsen från början avsänts

till den nya adressorten;

dels att befordringsavgiften för inrikes korsband,

vars innehåll uteslutande utgöres av skrifter med

punkter eller bokstäver i upphöjt arbete till bruk för

blinda och i vilken försändelse icke förekommer verklig

och personlig skriftväxling, skall för var vikt av

500 gram eller del därav utgå med 2 öre, om försändelsen

utgöres av lokalförsändelse, men eljest med

4 öre, samt att maximivikten för dylik försändelse

skall utgöra 3 kilogram;

dels att de särskilda avgifter, som stadgats eller

kunna komma att stadgas för lokalbefordran av vissa

slags postförsändelser, skola gälla beträffande försändelse,

som inlämnas å fast postanstalt eller som dit

inkommer utan att hava vare sig behandlats av lantbrevbärare

eller genom postverkets försorg befordrats

å järnvägs-, ångbåts- eller landsvägslinje och vilken

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. ,Maj:ts Nåd. Proposition Nr 180.

från nämnda postanstalt eller annan fast postanstalt

å samma ort tillställes adressaten direkt eller genom

lokalbrevbärare, ävensom beträffande försändelse, som

postbehandlas allenast inom särskilt lokalportoområde,

som Kungl. Maj:t må kunna förviss ort fastställa;

dels att avsändare av inrikes paket må kunna

tillförsäkra sig, att paketet blir befordrat med snabbast

möjliga postlägenhet (såsom ilpaket), genom att,

utöver vanlig postbefordringsavgift, erlägga särskild

tilläggsavgift, utgörande — förutom stadgad

expressavgift, när jämväl expressutdelning å adressorten

begäres — 80 öre för var vikt av 5 kilogram

eller del därav, dock att tjänstepaket om högst 10

kilogram må, utan särskild tilläggsavgift, befordras

med snabbaste postlägenhet, samt att generalpoststyrelsen

må, när förhållandena sådant påkalla, ifråga

om visst slag av paket medgiva befordran med

snabbast möjliga postlägenhet utan att den för sådan

befordran bestämda tilläggsavgiften erlägges;

dels ock att de beslut, som i ovan angivna hänseenden

kunna bliva meddelade, må träda i tillämpning

vid tidpunkt, som av generalpoststyrelsen bestämmes,

dock ej senare än med ingången av år 1918.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition till

riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Uggla.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 153 liäjt. (Nr 180.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:247 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändrade bestämmelser rörande den inrikes postutväxlingen. s. 1 i texten
  2. BevU 1917:37 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändrade bestämmelser rörande den inrikes postutväxlingen. s. 1 i texten