Sök i Ratio Lex

Med förslag till lagar om ändrad lydelse av § 23 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, om ändrad lydelse av § 5 mom. 2 e), § 20 och § 62 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 samt om ändrad lydelse av § 6 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862

20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:181, Med förslag till lagar om ändrad lydelse av § 23 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, om ändrad lydelse av § 5 mom. 2 e), § 20 och § 62 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 samt om ändrad lydelse av § 6 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majits Nåd. Proposition Nr 181.

1

Nr 181.

Kungl. Majits nådiga proposition till riksdagen med förslag

till lagar om ändrad lydelse av § 23 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, om

ändrad lydelse av § 5 mom. 2 e), § 20 och § 62 i förordningen

om landsting den 21 mars 1862 samt om ändrad

lydelse av § 6 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862; given Stockholms slott

den 4 april 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

lag om ändrad lydelse av § 23 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862,

lag om ändrad lydelse av § 5 mom. 2 e), § 20 och § 62 i förordningen

om landsting den 21 mars 1862 samt

lag om ändrad lydelse av*§ 6 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 154 käft. (Nr 181.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 23 i förordningen om kommunalstyrelse på landet

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 23 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Ordföranden — — -— — —--— — — — — — —--

— — — — — — utsedda.

Sedan protokollet blivit justerat, skall eu förteckning över de vid

stämman fattade beslut nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles,

från predikstolen i kyrkan uppläsas. Hör till kommun jämväl annexeller

kapellförsamling, skall uppläsning ske allenast i kommunens huvudkyrka.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1917.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.

3

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 5 mom. 2 e), § 20 och § 62 i förordningen

om landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 5 mom. 2 e), § 20 och § 62 i förordningen

om landsting den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 5.

2. -------------------

e) Domhavanden skall vid offentlig, i en eller flera ortstidningar minst

sex dagar förut kungjord förrättning sammanräkna de avgivna rösterna.

Denna förrättning skall påbörjas, så snart omständigheterna det medgiva,

och senast inom fjorton dagar från valens förrättande.

Vid — — — — — — — avslutad.

§ 20.

Kungörelse om urtima landsting skall utfärdas av Konungens befallningshavande,

och böra de ärenden, som därvid skola handläggas, i

kungörelsen uppgivas. Kungörelsen skall av Konungens befallningshavande

i god tid avsändas för intagande minst fjorton dagar före

mötet i en eller flera tidningar inom länet.

Landstingets ordförande skall om mötet särskilt underrättas.

§ 62.

Besvär -—--besvär.

Konungens befallningshavande — —--—--— anslås.

Vinnes — — — upphäva.

över landstingets beslut, som i § 2 mom. 6—9 avses, må ej klagas.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1917.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 6 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stoekholm den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att § 6 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockfiolm den 23 maj 1862 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Mom. 1. Kallelse till valförrättningen utfärdas av magistraten samt

kungöres för varje valkrets minst åtta (lagar förut genom offentligt anslag

å rådhuset och kallelsens införande i den tidning, varuti överståthållarämbetets

kungörelser vanligen intagas.

I kallelsen skall tiden för valförrättningen noggrant angivas.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1917.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 181.

5

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4

april 1917.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet

anförde departementschefen, statsrådet von Sydow:

Uppläsning i kyrka av världsliga kungörelser är här i landet ett

publikationssätt av mycket åldrigt datum. Det omtalas redan i 1571

års kyrkoordning och i sådana ordalag, att man måste antaga, att detta

publikationssätt redan då varit vanligt. Den i kyrkoog-dningen givna

tillåtelsen till uppläsande i kyrka av världsliga kungörelser synes emellertid

hava blivit begagnad i en utsträckning, som ej från början varit

avsedd. Detta föranledde att, på prästerskapets besvär över det

överhandtagande bruket att från predikstolarna avkunna världsliga kungörelser,

genom nådig resolution den 6 november 1635 stadgades, att

»socknestembnor, sedlar och hvad annat, som icke så nödigt ähr åt aff

predikstolen affkunnas böör eller tiener, thet vill Kongl. Maj:t åt thet

häreffter icke skee må, uthan på Sockne eller Tingsstugor upläsas och

förkunnas».

Historik.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

1905 års

riksdags

skrivelse.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.

Åven sedermera hava tid efter annan åtgärder vidtagits i syfte att

minska kungörelseuppläsandet i kyrkorna, men, som det synes, utan

vidare framgång.

Sålunda utfärdades den ljum 1894 den ännu gällande lagen angående

kungörelsers uppläsande i kyrka. Där föreskrives att, förutom i de fall

då enligt lag eller författning eller enligt bestämmelse i kyrkohandboken

kungörelse skall uppläsas i kyrka, sådan uppläsning skall äga rum allenast

när Konungen eller dess befallningshavande därom särskilt förordnar;

dock att församling, genom beslut å kyrkostämma, äger medgiva, att jämväl

enskildes tillkännagivanden må, där sådant äskas, i kyrka kungöras,

vederbörande präst obetaget att vägra uppläsning av tillkännagivande, som

i anseende till innehåll eller avfattningen finnes därtill otjänligt. Genom

cirkulär till Kungl. Maj:ts befallningshavande i rikets samtliga län den

28 maj 1897 meddelades föreskrifter i syfte att åstadkomma ytterligare

inskränkningar i kungörelseuppläsandet. Sålunda anbefalldes Kungl.

Maj:ts befallningshavande, bland annat, att för varje tillkännagivande,

som intoges uti länskungörelserna vare sig på grund av föreskrift i lag

eller författning eller efter Kungl. Maj:ts befallningshavandes eget förordnande

eller på begäran av annan ämbetsmyndighet, tjänsteman eller

enskild, och om vilket ej funnes uti lag eller författning uttryckligen

föreskriven uppläsning i kyrka, noga pröva, om uppläsning av tillkännagivandet

vore av förhållandena påkallad, om kungörelsen behövde i sin

helhet eller endast delvis uppläsas samt om uppläsningen borde ske i

alla länets kyrkor eller endast någon eller några av dem. Detta cirkulär

upphävdes sedermera genom kungörelsen den 23 oktober 1915 angående

länskungörelser, i vilken kungörelse intogos föreskrifter av i huvudsak

enahanda syfte som bestämmelserna i omförmälda cirkulär.

Uti skrivelse den 31 mars 1905 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte vidtaga åtgärder för ytterligare inskränkning i det föreskrivna

kungörelseuppläsandet från predikstolen. I skrivelsen, som var föranledd

av en vid riksdagen väckt motion, erinras till en början, hurusom

genom nyssnämnda lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka ett

steg tagits till inskränkning av kungörelsers uppläsande från predikstolarna

och att i cirkuläret den 28 maj 1897 föreskrifter meddelats i syfte

att åstadkomma ytterligare minskning i detta uppläsande. Vidare erinras,

att 1898 års kyrkomöte, med erkännande att genom nyssnämnda författningar

banats väg till ett mera rationellt tillvägagående i det ifrågavarande

avseendet, likväl ansett sig böra ingå med underdånig anhållan,

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för inskränkning i väsentlig mån

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.

av kungörelsers uppläsande från predikstolen, men att det av kyrkomötet

uttalade önskemål då ännu icke blivit i vidare mån uppfyllt än

att genom nådigt cirkulär den 1 mars 1901 Kungl. Maj:ts befallningshavandes

uppmärksamhet blivit fäst å angelägenheten att noggrannt iakttaga

föreskrifterna i 1897 års cirkulär. I riksdagens skrivelse anföres

vidare, att det enligt riksdagens mening funnes goda skäl för att ytterligare

inskränka det föga tidsenliga uppläsandet i kyrkorna av en mängd

olikartade kungörelser. Från allmänt medborgerlig och kommunal synpunkt

måste detta sätt att bringa kungörelser till allmänhetens kännedom

numera anses blott ofullständigt fylla sitt ändamål. Till statskyrkan

icke hörande medborgare och ett stort antal av hennes egna medlemmar

betjänades icke därav. På många håll stode kyrkan merendels tom,

under det att offentliggörandet skedde av vad staten hade att tillkännagiva

och påbjuda. På grund av svårigheten att rätt fatta och minnas

åtminstone ett något utförligare muntligt meddelande vore jämväl de

kyrkobesökande redan nu i många fall hänvisade till att på annat sätt

erhålla närmare kännedom om mera viktiga ärenden. Vidare syntes det

brukliga kungörelseläsandet ur kyrklig synpunkt vara synnerligen olämpligt,

då det vore icke allenast främmande för gudstjänstens idé utan tilllika

störande för det religiösa livet. Slutligen vore det med hänsyn till

den prästerliga ämbetsverksamheten värt beaktande, att prästen genom

ifrågavarande åliggande kunde finna sig nödsakad att på ett brådskande

sätt utföra sin egentliga ämbetsgärning eller bliva ställd i det ytterst

plågsamma läget att nödgas lämna intyg om en uppläsning från predikstolen,

som på grund av andra oundgängliga åligganden ej kunnat på

ett fullt lagenligt sätt äga rum. Stundom kunde nämligen kungörelseuppläsandet

bliva ganska tidskrävande, ej minst på landsbygden, där

man av sparsamhets- och bekvämlighetsskäl ofta nog för sina enskilda

tillkännagivanden föredroge predikstolen framför tidningarna, som dock

numera knappast torde saknas i någon by eller gård.

Över denna riksdagens skrivelse hava yttranden avgivits av överståthållarämbetet

och Kungl. Maj:ts befallningshavande i samtliga län.

Uti underdånig skrivelse den 24 november 1909 anhöll kyrkomötet,

att Kungl. Maj:t täcktes, så snart ske kunde, vidtaga åtgärder för fullständigt

upphävande av eller väsentlig inskränkning uti gällande föreskrifter

om världsliga kungörelsers uppläsande i kyrkan. Skrivelsen var

föranledd av två motioner i ämnet. I den ena av dessa framställas

vissa förslag åsyftande inskränkning i kungörelseuppläsandet. Enligt

dessa förslag skulle dock bibehållas uppläsandet av kommunala myn
-

1909 års

kyrkomötes

skrivelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Stockholms

stads

konsistorii

skrivelse.

1914 års

riksdags

skrivelse.

8 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 181.

digheters kungörelser och protokoll, dessa senare för beräknande av besvärstiden.

Kyrkomötet yttrar i sin skrivelse, att kyrkomötet, utan att

vilja ingå på prövning av enskildheterna i det uti nyssnämnda motion

framställda förslag, vore ense med motionären därom, att frågan icke

kunde bliva ändamålsenligt och slutgiltigt löst, med mindre former utfunnes,

som i fråga om de världsliga kungörelserna kunde helt ersätta

det nuvarande kungörelsesättet. En så genomgripande förändring vore

dock förenad med ej obetydliga svårigheter och krävde en omfattande

utredning rörande alla de olika slag av meddelanden, som borde bringas

till allmänhetens kännedom, och ändamålet därmed. En uppgift för

denna utredning bleve det då också att undersöka, i vad mån tidningarna,

anslag vid sockenstugor eller kommunalrum eller andra publikationsmedel

kunde träda i den gamla kungörelseläsningens ställe. I varje

fall syntes någon avsevärd ytterligare inskränkning i den sistnämnda

icke kunna åvägabringas utan ändring i vidkommande lagar och författningar.

Stockholms stads konsistorium har vidare uti underdånig skrivelse

den 28 januari 1913 hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder

för införandet av en för Stockholms förhållanden lämpligare anordning av

kungörelsers delgivande åt allmänheten. Konsistoriet förklarar sig dela

den uppfattningen, att kungörelse!äsandet kunde hava vissa skäl för sig

när det gällde landsortsförsamlingarna. Men lika övertygat vore konsistoriet,

att kungörelseuppläsandet i huvudstadens kyrkor vore icke endast

fullständigt onödigt utan rent av förargelseväckande. Icke ens kungörelse

om kyrkostämmor eller uppläsning av protokoll, hållna vid

kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd, hade någon som helst praktisk be-,

tydelse, eftersom ingen brydde sig om att lyssna därpå. Annonsering i

tidning av kallelse till kyrkostämma vore fullt tillräcklig. Uppläsning

av protokoll kunde ersättas med anslag å kyrkodörren med hänvisning

att protokollet funnes tillgängligt å pastorsexpeditionen. Då i avseende å

kyrkostämma samt kyrko- och skolråd ävensom rörande andra kyrkliga och

civila angelägenheter andra bestämmelser vore meddelade för Stockholm

än för det övriga landet, ansåge konsistoriet den begärda reformen i

kungörelseläsandet icke innebära något märkligt undantag.

Slutligen har riksdagen i skrivelse den 2 mars 1914, med erinran

om den uti 1905 års riksdagsskrivelse gjorda framställning om åtgärders

vidtagande för ytterligare inskränkning i det föreskrivna kungörelseupp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.

läsandet från predikstolen, vidare anfört, att, enligt vad riksdagen inhämtat,

vid den av Kungl. Maj:t med anledning av samma skrivelse

föranstaltade utredning av hithörande spörsmål frågan om kommunala

protokolls uppläsande icke skulle komma under omprövning, men att

enligt riksdagens mening dock i stort sett samma skäl, som i allmänhet

talade emot ifrågavarande kungörelsesätt, jämväl i detta fall ägde giltighet.

Härmed ville riksdagen likväl icke förneka, att kommunala tillkännagivanden

i jämförelse med åtskilliga andra meddelanden från predikstolen

intoge en viss särställning genom det speciella ortsintresse de

ägde för kommunmedlemmarna. Skulle det därför förhålla sig så, att

i eu del trakter av landet kommunalprotokollens uppläsande alltjämt av

de kyrkobesökande med uppmärksamhet åhördes, borde naturligen, därest

en förändring skulle komma till stånd, stor varsamhet iakttagas. Måhända

vore det lämpligt, att samma utväg, som kommit till användning

vid enskilda tillkännagivandens offentliggörande, i förevarande fall

anlitades, och det sålunda överlämnades åt vederbörande stämma att

själv besluta, huruvida kungörande från predikstolen skulle ske eller ej.

I varje fall syntes det riksdagen önskvärt, att den redan igångsatta utredningen

utsträcktes också till detta område, därvid undersökningen

givetvis borde avse formen för offentliggörande ej blott av kommunalstämmas

utan ock av kyrkostämmas protokoll. Én särskild svårighet,

när det gällde att bestämma en annan form för kungörande av här

ifrågavarande handlingar, mötte i det förhållandet, att i sådant fall

jämväl en ny utgångspunkt för besvärstidens beräknande måste utfinnas.

Utan att närmare ingå på denna säkerligen ganska svårlösta fråga ville

riksdagen dock uttala, att på en nöjaktig lösning måste ställas de fordringar,

att, å ena sidan, sagda utgångspunkt bleve till tiden bestämt

fixerad och offentligen kungjord samt, å andra sidan, garanti vunnes

därför, att vid nämnda tidpunkt protokollet verkligen förelåge i vederbörligen

justerat skick. Dessutom borde givetvis tillses, att besvärstiden

måtte börja löpa ju för dess hellre, räknat från beslutets dag.

På grund av vad sålunda anförts anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte, i sammanhang med behandlingen av 1905 års riksdags skrivelse,

taga under omprövning, huruvida bestämmelsen i § 23 av förordningen

om kommunalstyrelse på landet angående kommunalstämmoprotokolls

uppläsande i kyrkan kunde inskränkas eller helt borttagas.

Över riksdagens skrivelse hava yttranden avgivits av överståthållarambetet,

Konungens befallningshavande i samtliga län, domkapitlen,

Stockholms stads konsistorium och hovkonsistoriet.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 154 höft. (Nr 181.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Yttranden

över 1914 års

riksdags

skrivelse.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.

Overstäthållarämbetet erinrar, att den ifrågasatta ändringen i § 23

i förordningen om kommunalstyrelse på landet saknar betydelse för

Stockholm, men att enligt gällandeförordning om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd i Stockholm den 20 november 1863, §§ 15 och 34, kyrkostämmas

samt i vissa delar kyrkoråds- och skolrådsprotokoll skola uppläsas

i församlingens kyrka. Överstathallarämbetet anser icke, att det kan påstås,

att denna uppläsning vållar någon egentlig olägenhet, men ej heller att

församlingsmedlemmarna däråt ägna någon särskild uppmärksamhet;

utan svårighet torde annat lämpligare sätt för beslutens kungörande

kunna utfinnas. Emellertid ansåge ämbetet, att ändring i denna riktning

icke borde vidtagas, innan vederbörande kyrkostämmor lämnats tillfälle

att uttala sig över önskvärdheten därav.

Länsstyrelserna hava i sina yttranden uttalat ganska skiftande meningar.

För bibehållandet av nu gällande tillvägagångssätt uttala sig Konungens

befallningshavande i Kalmar län samt i viss mån jämväl Konungens

befallningshavande i Gottlands och Malmöhus lön.

I sådant avseende yttrar Konungens befallningshavande i Kalmar

län, att på landsbygden rådde en tämligen allmän önskan om bibehållande

av bestämmelsen om kommunalstämmoprotokolls uppläsning.

Befallningshavanden ansåge sig därför icke heller böra förorda någon

förändring härutinnan. Detsamma gällde i fråga om kyrkostämmas samt

kyrkoråds och skolråds protokoll. — Konungens befallningshavande i

Gottlands län anför, att inom länet, enligt vad befallningshavanden inhämtat,

de kyrkobesökande i allmänhet med stort intresse följde uppläsandet av

kommunalstämmoprotokollen och att det knappast vore överensstämmande

med befolkningens önskan, att uppläsandet borttoges eller inskränktes.

Härutinnan torde emellertid förhallandena vara olika i olika

trakter av landet; skulle därför en förändring anses erforderlig, borde

det lämnas åt församlingarna själva att bestämma, huruvida uppläsning

i kyrkan skulle ske eller icke. Beslötes borttagande av uppläsandet,

erfordrades givetvis föreskrift om annan utgångspunkt för besvärstidens

löpande och därvid syntes lämpligen kunna anlitas dfen utvägen att,

efter stämmoprotokollets justering, underrättelse därom och om stället,

varest protokollet hölles tillgängligt, meddelades dels genom anslag å.

den lokal, där kommunalstämma vanligen hålles, dels medelst tillkännagivande

nästa efter protokolls]usteringen infallande gudstjänstdag från

predikstolen i församlingens kyrka. Besvärstiden borde då löpa från

sistnämnda tillkännagivande. — Konungens befallningshavande i Malmöhus

län yttrar, att inom länet vore meningarna delade rörande lämplig
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.

11

heten av bestämmelsens borttagande eller inskränkande. Säkert vore

emellertid, att bestämmelsens borttagande icke skulle vinna allmänt

gillande. Det lede icke tvivel, att i åtskilliga orter befolkningen

vore van att genom kommunalstämmoprotokollens uppläsning i kyrkan

vinna kännedom om vad vid stämman förekommit, och å dylika orter

kunde uppläsandet icke sägas vara en formalitet, som kunde saklöst

slopas. Det borde därför överlåtas åt kommunerna själva att bestämma

om protokollet skulle uppläsas eller ej. Konungens befallningshavande

tänkte sig en sådan ändring av författningen att, därest kommunen så

beslutat, samtliga kommunalstämmoprotokoll eller vissa av dem skulle

uppläsas från predikstolen, men att i annat fall, sedan protokollet blivit

uppsatt och justerat, kungörelse därom skulle från predikstolen uppläsas

med angivande i båda fallen av platsen, varest protokollet funnes tillgängligt.

Tiden för besvärs anförande skulle räknas från dagen, då

protokollet eller kungörelsen blivit uppläst i kyrkan.

Samtliga övriga länsstyrelser hava uttalat sig för borttagandet av

bestämmelsen om kommunalstämmoprotokolls uppläsande i kyrka.

Konungens befallningshavande i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Gävleborgs, Västernorr lands, Västerbottens

och Norrbottens län hava föreslagit, att beträffande offentliggörandet

av kommunalstämmo- liksom kyrkostämmobeslut skulle gälla samma

bestämmelser, som finnas föreskrivna i fråga om vägstämmas beslut i 52

och 80 §§ väglagen. Sålunda skulle i vederbörande kyrka uppläsas tillkännagivande,

att stämma hållits och att protokollet funnes för den, som önskade

därav taga del, under besvärstiden tillgängligt på plats, som av stämman

därtill blivit bestämd. Besvärstiden skulle räknas från det sådant

tillkännagivande blivit i kyrkan uppläst. Konungens befallningshavande

i Stockholms län föreslår, att i stället för uppläsandet i kyrka av stämmoprotokoll

(kommunal-, kommunalfullmäktige-, kyrkostämmo-) endast en

förteckning å de vid stämman fattade besluten upplästes. Konungens

befallningshavande i Skaraborgs län anser att, i analogi med § 61 landstingsförordningen,

det vore tillfyllest, att endast ett kortare sammandrag

av protokollet, innefattande det huvudsakliga av besluten, upplästes från

predikstolen med hänvisning till den, som önskade erhålla närmare

kännedom om protokollets innehåll, att efteråt i kyrkan eller hos kommunalstämmans

ordförande taga del av detsamma. Konungens befallningshavande

i Södermanlands, Kristianstads och Örebro län hava förordat

ett förfarande i överensstämmelse med § 42 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad. Det justerade protokollet skulle sålunda å förut

bestämd dag offentligen uppläsas och besvärstiden räknas från detta

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.

uppläsande. Konungens befallningshavande i Blekinge län har föreslagit

att, i stället för det nu brukliga uppläsandet i kyrka av kommunalstämmoprotokoll,

det justerade protokollet hölles på sätt som funnes

lämpligt, exempelvis hos stämmans ordförande, tillgängligt för allmänheten

under viss tid och att kungörelse härom, angivande tiden för

protokollets tillhandahållande, vilken tid icke finge bestämmas kortare

än åtta dagar och två timmar varje dag, skulle anslås å sockenstugan

eller annan plats, som av kommunalstämman bestämdes, och möjligen

därjämte intagas i tidning i orten. Besvärstiden skulle räknas från

anslagsdagen, vilken skulle vara i kungörelsen utsatt. Konungens befallningshavande

i Västmanlands län förklarar sig instämma i riksdagens

skrivelse, och Konungens befallningshavande i Kopparbergs län förordar

nådigt bifall till vad riksdagen i sin skrivelse hemställt. Konungens befallningshavande

i Jönköpings, Alvsborgs och Jämtlands län hava framhållit

önskvärdheten av att kungörandet i kyrka avskaffades, men icke framställt

några särskilda förslag.

Domkapitlen i Uppsala, Skara, Växjö, Lund, Karlstad, Härnösand,

Visby och Luleå samt Stockholms stads konsistorium och hovkonsistoriet

hava i sina utlåtanden instämt i riksdagens skrivelse. Domkapitlet

i Linköping anser det av praktiska skäl ej vara tillrådligt att helt

och hållet borttaga den möjlighet till kommunalstämmoprotokollens

snabba. bekantgörande, som nu förefunnes genom protokollens uppläsande

i kyrkan, men domkapitlet håller före, att ett ej oväsentligt

steg till ernående av det i riksdagens skrivelse omförmälda syftet skulle

vinnas genom ett stadgande i den riktningen, att kommunalstämmornas

beslut i korta rubriker kungjordes i vederbörande kyrkor. Domkapitlet

i Strängnäs yttrar, att då delgivning av kommunalstämmoprotokoll syntes

kunna ske i analogi med de bestämmelser, som vore givna i §§ 20 och

42 förordningen om kommunalstyrelse i stad, tillstyrkte domkapitlet bifall

till förslaget om borttagande av bestämmelsen om dessa protokolls

uppläsande i kyrkan. Domkapitlet i Västerås förklarar sig anse, att kommunalstämmoprotokoll

icke längre behövde uppläsas i kyrkorna. Vad anginge

utgångspunkten för besvärstidens beräknande ansåge domkapitlet att, om

protokollsjustering, som icke kunde ske å den stämma, för vilken protokollet

gällde, alltid jämlikt § 23 förordningen om kommunal styrelse på

landet skedde på utsatt särskild justeringsstämma och protokollet då

offentligen upplästes, besvärstiden skulle kunna räknas från denna

stämma. I de fall då protokollsjustering kunde företagas genast, torde

besvärstiden kunna räknas från den beslutande stämman. Domkapitlet i

Göteborg yttrar, att då bestämmelsen om kommunalstämmoprotokolls

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.

uppläsande i kyrka ej visat sig medföra någon nämnvärd olägenhet för

vare sig prästerna eller församlingarna, men däremot särskilt den fördel

genom denna anordning vunnes, att utgångspunkten för besvärstidens

beräknande bleve fixerad, och då fiågot lämpligare sätt för dessa protokolls

bringande till församlingarnas kännedom med bibehållande av

nämnda fördel ej torde kunna finnas, ansåge domkapitlet sig sakna skäl

att tillstyrka ändring i förevarande bestämmelse. Domkapitlet i Kalmar

anför, att det vore i högsta grad önskvärt att kungörelseuppläsandet

i kyrkorna i möjligaste mån ytterligare inskränktes. Vad beträffade de

kommunala kungörelserna, måste dock försiktighet iakttagas vid deras

borttagande. Åtminstone inom landsförsamlingarna i Kalmar stift vore

törhållandet, att kyrkofolket ännu alltjämt satte värde på att få höra

dessa kungörelser uppläsas i kyrkan. Såsom ett lämpligt övergångsstadgande

föresloge därför domkapitlet, att åt kommunalstämman skulle

lämnas befogenhet att bestämma om sättet för kommunalstämmoprotokolls

offentliggörande.

I skrivelsen den 31 mars 1905 har riksdagen anhållit om åtgärders Departementsvidtagande

för ytterligare inskränkning i det föreskrivna kungörelseupp- chefenläsandet

från predikstolen. Någon tvekan synes icke böra råda om

önskvärdheten av att inskränkningar i detta avseende komma till stånd,

men för frågans bedömande i hela dess vidd erfordras utredningar, vilka

ännu icke äro slutförda. Med hänsyn till den mångfald av ännu gällande

författningar, i vilka föreskrifter meddelas om uppläsning i kyrka

av kungörelser, måste dessa utredningar bliva synnerligen vidlyftiga.

Undersökning måste nämligen verkställas, huruvida i varje särskilt fäll

där ett dylikt publikationssätt är föreskrivet, detta bör bibehållas eller

ock borttagas och ersättas med något annat, som med hänsyn till ändamålet

med kungörandet må finnas lämpligt. Jag anser mig därför böra

för närvarande inskränka mig till de specialfall, som avses i 1914 års

riksdags skrivelse och därmed sammanhängande frågor.

Den i denna skrivelse begärda undersökning hänför sig visserligen

endast till frågan, huruvida bestämmelsen i § 23 av förordningen om

kommunalstyrelse på landet angående kommunalstämmoprotokolls uppläsande

i kyrkan kunde inskränkas eller helt borttagas. I skrivelsen

framhålles emellertid, att även frågan om kyrkostämmoprotokolls uppläsande

i kyrka bör i detta sammanhang komma under omprövning.

Likaledes torde, då av § 36 mom. 4 sista stycket, jämfört med § 75 i

sistnämnda förordning, framgår, att jämväl kommunalfullmäktiges proto
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.

koll skola uppläsas i kyrkan, nu förevarande undersökning böra omfatta

även dessa senare protokoll.

Förutom de fall, då, på sätt nu är nämnt, föreskrifter äro meddelade

om uppläsande i kyrka av vissa stämmoprotokoll, finnas i kommunalförfattningarna

även föreskrifter om uppläsande i kyrka av vissa kommunala

meddelanden. Det torde vid sådant förhållande vara lämpligt att i detta

sammanhang ägna uppmärksamhet jämväl åt dessa föreskrifter, helst

som i skrivelsen hänvisas till 1905 års riksdagsskrivelse, som handlar

om inskränkning i allmänhet av kungörelseuppläsandet från predikstolen.

De på civildepartementets föredragning ankommande kommunala

författningar, vilka innehålla föreskrifter om uppläsning i kyrka av

protokoll eller kungörelser, äro följande, nämligen förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862, förordningen om landsting

den 21 mars 1862 samt förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 maj 1862.

Innan jag övergår till granskning av de i dessa författningar förekommande

speciella föreskrifterna om uppläsandet i kyrka av protokoll

eller kungörelser, torde vara lämpligt att helt allmänt skärskåda betydelsen

av detta kungörelsesätt.

I forna dagar, då underlåtenhet att bevista gudstjänsten till och

med kunde medföra straffpåföljd, kunde nog med ett visst berättigande

antagas, att ett tillkännagivande från predikstolen skulle hava åsyftad

verkan, d. v. s. komma till deras kännedom, som vederborde. Så torde

emellertid under nuvarande förhållanden icke vara händelsen. Det torde

icke heller kunna bestridas, att det ligger något motbjudande i att

från predikstolen skola uppläsas en mängd olikartade, stundom synnerligen

vidlyftiga meddelanden, av vilka de flesta för åhöraren hava

föga eller intet intresse. Av de myndigheter, som yttrat sig i frågan,

hava också det stora flertalet uttalat sig för en ändring av nu ifrågavarande

bestämmelser.

Å andra sidan torde icke heller böra förbises, att detta av ålder

begagnade kungörelsesätt, som har flera århundradens hävd, så vuxit

sig in i det allmänna föreställningssättet, att man icke ens under nu

rådande tidsförhållanden kan helt frånkänna det betydelse. Detta

gäller framför allt tillkännagivanden, som hänföra sig till ortsförhållanden

på landet, sålunda i främsta rummet just kommunala meddelanden.

Om uppläsandet i kyrka inskränktes huvudsakligen till sådana fall och

om på samma gång det upplästa icke genom sin vidlyftighet avskräckte

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.

15

från att åhöra detsamma, skulle helt säkert ett långt större flertal taga

del av dessa tillkännagivanden, än vad nu är händelsen, och därigenom

också ändamålet med uppläsandet i vida högre grad vinnas. Kn reform

av uppläsandet i kyrka i allmänhet synes därför böra gå i den riktning,

att uppläsandet i huvudsak inskränkes till sådana fall, som hänföra sig

till rena ortsförhållanden på landet, och att själva tillkännagivandet

göres så kortfattat, som omständigheterna medgiva.

Från dessa synpunkter torde de i kommunalförfattningarna förekommande

föreskrifterna i nu ifrågavarande avseende böra skärskådas.

Förordningen om kommunalstyrelse pa landet innehåller föreskrifter

om uppläsande i kyrka av kommunala meddelanden i §§ 16 och 23,

§ 29 mom. 5 c, § 32 mom. 3, § 36 mom. 1 och § 65.

Kungörelse om kommunalstämma, varom förmäles i § 16, torde väl

få anses vara ett meddelande, som för kommunernas medlemmar är av

det allmänna intresse, att dess uppläsande från predikstolen är fullt

motiverat, även om kungörelsen anslås å viss plats eller intages i tidning.

Detsamma torde gälla beträffande tillkännagivande enligt § 65

om tid och ort för tillhandahållande av kommunens debiterings- och

uppbördslängd samt röstlängd.

Vad angår uppläsande i kyrka, enligt § 29 mom. 5 c och § 32

mom. 3, av kungörelse rörande tid och ställe för sammanräkning av

röster, avgivna vid kommunalfullmäktigeval, torde åtminstone den i §

29 mom. 5 c omförmälda förrättning vara av det allmänna intresse för

kommunens medlemmar, att anledning kan anses föreligga att bibehålla

föreskriften om uppläsande i kyrka av tillkännagivande om förrättningens

företagande. Om också icke detsamma kan, såsom erfarenheten torde

hava visat, sägas vara händelsen i fråga om ny röstsammanräkning enligt

§ 32 mom. 3, synes dock icke vara lämpligt att i fråga om dessa förrättningar

föreskriva ett olikartat kungörelsesätt. För bibehållandet av

uppläsande i kyrka av tillkännagivande rörande dessa förrättningar

talar även den omständighet, att röstsammanräkningen är att anse såsom

en avslutning av det å kommunalstämma eller, där kommunen är delad

i valdistrikt, å distriktsstämma förrättade valet.

Enligt § 36 mom. 1 skall kungörelse om sammanträde med kommunalfullmäktige

uppläsas i kyrkan och, om fullmäktige så besluta, anslås

å viss plats eller införas i tidning. Då därjämte varje fullmäktig

skall personligen kallas till sådant sammanträde och kommunens övriga

medlemmar icke hava någon talan vid sammanträdet, kunde möjligen

ifrågasättas, huruvida kungörelsens uppläsande i kyrkan skall anses be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 181.

hövligt. Tillräckliga skäl synes dock föreligga för bibehållande av detta

kungörelsesätt. Det torde nämligen icke kunna bestridas, att det för

kommunens medlemmar i gemen måste vara av intresse att erhålla

kännedom om tid, ställe och överläggningsämne för dylikt sammanträde,

vars förhandlingar, enligt bestämmelse i § 36 mom. 4, äro offentliga.

Enligt § 23 skall det justerade kommunalstämmoprotokollet nästa

sön- eller helgdag, då gudstjänst hålles, uppläsas från predikstolen i

kyrkan. Här förutsättes sålunda uppläsning av protokollet i dess helhet.

Att uppfatta och i minnet kvarhålla innehållet i ett från predikstolen

uppläst, ofta vidlyftigt protokoll tordfe möta ganska stora svårigheter.

Det torde också vara säkert att den, som särskilt intresserar sig för

de i protokollet intagna besluten eller något visst av dem, icke åtnöjer

sig med den kännedom han fått genom uppläsandet, utan förskaffar

sig sådan genom att taga del av protokollet hos den, som enligt § 25

har detsamma i förvar. Uppläsandet kan dock icke sägas hava varit

utan nytta. Den intresserade har fått veta, att kommunalstämman fattat

beslut i vissa frågor, och hans kännedom härom sätter honom i tillfälle

att å vederbörlig ort taga närmare del av beslutets innebörd och de

skäl, som legat till grund för detsamma. Om detta resonemang är

riktigt, blir frågans naturliga lösning den, att icke protokollet i dess

helhet uppläses, utan endast en förteckning å de beslut, som fattats å

kommunalstämman. Redan i kungörelsen om kommunalstämmans hållande

angives vilka ärenden därvid skola förekomma. Den, som är intresserad

av dessa frågor, har antagligen varit närvarande vid kommunalstämman

och vet följaktligen, redan innan de fattade besluten kungöras

i kyrkan, huru dessa utfallit. Har han icke varit närvarande,

får han genom uppläsandet från predikstolen av en förteckning å de

ärenden, som avgjorts, reda på vilka dessa äro. Detta torde också för

honom vara tillfyllest. För kommunalstämmans ordförande kan det icke

anses vara betungande att till vederbörande prästman insända eu förteckning

å de fattade besluten i stället för att till honom insända protokollet

eller en avskrift därav. För prästen, som skall verkställa uppläsningen,

blir naturligtvis arbetet betydligt förenklat.

Om den nu ifrågasatta anordningen vidtages och sålunda § 23 omarbetas

i antydd riktning, behöves icke någon ändring i avseende å

beräknande av besvärstiden. Denna kommer sålunda, i närmaste överensstämmelse

med vad som nu är händelsen, att löpa från dagen för

förteckningens uppläsande. Några nya bestämmelser i avseende å besvärsförfarandet

behöva sålunda icke införas, vilket, särskilt på detta område,

torde böra så vitt möjligt undvikas. '' Någon ändring av tredje stycket

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 181.

i § 75, där hänvisning göres till § 23, blir icke behövlig. Vad slutligen

angår kommunalfullmäktiges ''beslut, skola dessa, med stöd av §

36 mom. 4, sista stycket, underkastas samma förfarande som gäller i

fråga om kommunalstämmas beslut. Någon ytterligare lagändring behöves

följaktligen icke för att beträffande kungörandet av fullmäktiges

beslut införa det föreslagna enklare förfaringssättet.

Enligt § 5 mom. 2 c) i förordningen om landsting skall val av landstingsmän

förrättas å landet i regel Marie bebådelsedag, men eljest å

förut bestämd dag under senare hälften av mars månad. Röstsammanräkningen

skall enligt § 5 mom. 2 e) verkställas av domhavanden vid

offentlig förrättning, som skall påbörjas senast inom fjorton dagar efter

valens förrättande. Dagen för röstsammanräkningen kommer sålunda

alltid att falla inom en till sina gränser lagligen bestämd, ganska kort

tidsperiod. Kungöres dagen för förrättningen i en eller flera ortstidningar,

bör det sålunda icke vålla någon svårighet eller tidsförlust för

den, som är så intresserad av röstsammanräkningen, att han önskar

övervara densamma, att av tidningarna erhålla kännedom om förrättningsdagen.

Nu föreskrives sådant kungörelsesätt endast under förutsättning

att så lämpligen kan ske. Däremot skall alltid kungörelse om

förrättningen uppläsas i valkretsens kyrkor minst sex dagar förut. Då

sålunda dagen för förrättningen alltid skall vara bestämd så tidigt, att

kungörelse därom kan uppläsas sex dagar förut i kyrkorna, bör det icke

möta någon svårighet att i tillräckligt god tid få in motsvarande kungörelse

i en eller flera ortstidningar. Detta senare kungörelsesätt synes

därför alltid böra komma till användning. Kungörandet i kyrkorna,

vilket icke förekommer i fråga om dylik röstsammanräkning i’ stad,

torde däremot saklöst kunna borttagas även för landet. Den, som önskar

få reda på när röstsammanräkningen skall äga rum, går säkerligen

ej i kyrkan för att få höra kungörelsen därom uppläsas, utan han ser

efter i någon ortstidning eller skaffar sig underrättelse därom direkt hos

domhavanden. En dylik förrättning torde ej heller kunna anses äga ett

sådant speciellt kommunalt intresse, att detta kan motivera uppläsandet

i kyrkorna i valkretsens samtliga kommuner av kungörelsen om densamma.

Att valresultatet tidigt blir känt, därom kan man vara förvissad

att tidningspressen drager försorg.

Kungörelse om urtima landsting skall enligt § 20 utfärdas av

Kungl. Maj:ts befallningshavande och minst fjorton dagar före den för

mötet bestämda tid uppläsas i länets kyrkor samt i god tid avsändas för

intagande jämväl minst fjorton dagar före mötet i en eller flera tidBihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 154 käft. (Nr 181.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.

ningar inom länet. Genom kungörandet i tidningarna erhåller utan

tvivel varje landstingsman kännedom om tid och ställe för det urtima

landstingets sammanträdande och de ärenden, som därvid skola handläggas.

Man kan nämligen icke förutsätta, att ett i ortstidningar intaget

tillkännagivande om urtima möte med landstinget skulle undgå

deras uppmärksamhet, som äro ledamöter av samma landsting. Man

kan även vara viss på att icke blott de tidningar, till vilka kungörelsen

insändes, utan även samtliga tidningar inom landstingsområdet

komma att innehålla notiser om en så pass märklig tilldragelse som ett

förestående urtima landstingssammanträde. Den intresserade allmänheten

måste också anses genom tidningsmeddelanden erhålla nöjaktig upplysning

om det urtima mötet. Med avseende å dessa omständigheter och

då här icke kan anses föreligga något kommunalt intresse, synes kungörelsens

uppläsande i landstingsområdets kyrkor icke vara behövligt.

Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 innehåller

i § 6 (lag 13 o 1913) föreskrift om uppläsning i kyrka av kungörelse

om val av stadsfullmäktige. Kungörelsen skall även anslås å rådhuset

och införas i den tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen

intagas. Beträffande tillkomsten av detta stadgande ber jag få

erinra följande.

I förordningen om sockenstämmor i riket den 29 augusti 1843,

vilken författning avsåg både landet och städerna — dock ej Stockholm

— stadgades i § 4, att sockenstämma skulle pålysas å helgdag från predikstolen

i socknens kyrka.

I förordningen om sockenstämmor i Stockholms stad den 16 mars

1847 föreskrevs i § 4, att sockenstämma skulle pålysas från predikstolen

i vederbörande församlings kyrka och att underrättelse om stämman

skulle införas i det tidningsblad, där stadens styrelse läte sina kungörelser

inflyta. I visst fall skulle även anslag ske om stämman.

I förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 (§ 18)

bibehölls icke föreskriften om uppläsning i kyrka av kallelse till allmän

rådstuga — där val av stadsfullmäktige förrättas utan infördes i stället

föreskrift om kallelsens offentliggörande genom anslag och dess införande

i tidning, om sådan utgåves i staden.

I förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862

(§ 7) bibehölls för kallelse till val av stadsfullmäktige i huvudsak det

i 1847 års förordning föreskrivna sätt för kallelse till sockenstämma;

och det finnes ännu efter den senaste lagändringen den 13 juni 1913

kvar i § 6.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.

19

Det är sålunda endast i Stockholm, som kallelse till val av stadsfullmäktige

sker genom pålysning i kyrka. Det torde dock vara uppenbart,

att detta kungörelsesätt, vad Stockholm beträffar, är alldeles onödigt.

Tillräcklig kännedom om tid och ställe för dessa val vinnes genom tidningspressen,

varför föreskriften om pålysning i kyrka saklöst kan upphävas.

Denna fråga vidröres varken i 1905 eller 1914 års riksdagsskrivelse,

och överståthållarämbetet berör den ej heller direkt i sina yttranden över

nämnda skrivelser. Ämbetet gör dock i sitt yttrande över den förutnämnda

skrivelsen det uttalande, att stadgandena om kungörelsers

uppläsande från predikstolen måste anses föråldrade vad angår huvudstaden,

där meddelanden bättre kunde bringas till allmänhetens kunskap

genom tidningarna. I Stockholms stads konsistorii skrivelse den

28 januari 1913 talas icke heller uttryckligen om uppläsningen av kallelse

till stadsfullmäktigeval, men att skrivelsen även avser avskaffandet

av sådana kallelsers uppläsande i kyrka framgår därav, att konsistoriet

vill, vad Stockholm angår, bibehålla uppläsandet i kyrka endast av kungörelser,

som uppläsas omedelbart efter predikan, såsom lysningar samt

tillkännagivanden om dödsfall, predikoturer, kollekter och annan församlingsverksamhet,

böndagsplakatet, kallelse till kyrkomöte samt de alldeles

extra ordinära kungörelser, t. ex. tillkännagivande om dödsfall inom

kungahuset, som Kungl. Maj:t kan finna skäligt påbjuda.

I detta sammanhang ber jag att få underställa Kungl. Maj:ts prövning

frågan om ytterligare en ändring i förordningen om landsting.

§ 2 mom. 6 i nämnda förordning erhöll sin nuvarande lydelse genom

lag den 25 augusti 1914, varigenom jämväl till samma § fogades tre

nya moment, 7, 8 och 9.

Före tillkomsten av nämnda lag stadgades i § 2 mom. 6, sådant

detta lagrum lydde enligt lag den 26 maj 1909, att landstinget ägde

efter i förordningen angivna grunder fastställa länets indelning i valkretsar

för val av landstingsmän med mera ävensom i vissa angivna

fall verkställa jämkning i den sålunda fastställda ordningen. Genom

lagen den 25 augusti 1914 blevo omförmälda bestämmelser om jämkning

i åtskilliga avseenden fullständigade samt i sammanhang härmed

överflyttade från § 2 mom. 6 till de tre nya momenten, 7, 8 och 9, i

samma paragraf.

I § 62 i förordningen om landsting, vilket lagrum den 13 juni 1913

erhöll sin nuvarande lydelse, stadgas i fjärde stycket, att över landstings

beslut, som i § 2 mom. 6 avses, må ej klagas. Då genom 1914 års

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 181.

ändring av § 2 bestämmelserna om jämkning överfördes till mom. 7, 8

och 9, blev lydelsen av § 62 bibehållen oförändrad. Påföljden härav

har emellertid blivit, att — medan före ikraftträdandet av 1914 års lag

landstings beslut angående jämkning ej kunde överklagas — besvär

över dylikt beslut efter samma lags ikraftträdande i saknad av uttrycklig

bestämmelse icke kunna avvisas. I detta avseende må hänvisas till Kungl.

Maj:ts i regeringsrätten den 15 februari 1916 givna utslag på besvär

över beslut av Kristianstads läns landsting i fråga om jämkning i länets

indelning i valkretsar för landstingsmannaval. Besvären lämnades visserligen

av Kungl. Maj:t utan avseende, men avfattningen av Kungl. Maj:ts

utslag torde visa, att Kungl. Maj:t ansett sig böra upptaga besvären till

prövning.

Då med 1914 års lag ej torde hava avsetts att göra ändring i då

gällande bestämmelser i fråga om besvärsrätten mot landstings beslut,

lärer sådan ändring böra ske av § 62, att av densamma framgår, att

klagan ej må föras över landstings beslut, som i § 2 mom. 7—9

avses.

I anslutning till vad jag här ovan anfört har jag inom civildepartementet

låtit utarbeta förslag till

lag om ändrad lydelse av § 23 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862,

lag om ändrad lydelse av § 5 mom. 2 e), § 20 och § 62 i förordningen

om landsting den 21 mars 1862 samt

lag om ändrad lydelse av § 6 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862.

Sedan departementschefen uppläst lagförslagen, hemställde departementschefen,

att desamma måtte genom proposition framläggas för riksdagen.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla samt

förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skulle till riksdagen

avlåtas.

Ur protokollet:

Carl Uggla.

Stockholm, K. L. Beckmane Boktr., 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:197 Riksdagens skrivelse Nr 197 s. 1 i texten
  2. KU 1917:14 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14 s. 1 i texten