Sök i Ratio Lex

Angående anslag till fåravelns befrämjande

1917-04-10 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:205, Angående anslag till fåravelns befrämjande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

1

Nr 205.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag

till fåravelns befrämjande; given Stockholms slott den

10 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

till fåravelns befrämjande å extra stat för år 1918 under nionde

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 35,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. Dahlberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 171 Käft. (Nr 205.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet, inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

10 april 1917.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: VON SYDOW,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericsson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Dahlberg anförde:

Uti skrivelse den 10 maj 1915 nr 101 har riksdagen anhållit, att

Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning rörande möjligheterna

att verksamt befrämja fårskötseln inom landet, särskilt med hänsyn till

ökad och förbättrad produktion av ull och dennas användning i svensk

industri, samt vidtaga de åtgärder, som i anledning av eu sådan undersökning

kunde prövas lämpliga.

Sedan- Kungl. Maj:t den 3 juni 1915 anbefallt komrnerskollegiet

och lantbruksstyrelsen att gemensamt häröver avgiva underdånigt ^utlåtande,

anförde nämnda ämbetsverk i skrivelse den 31 oktober 1916

att^på grund av erforderlig ytterligare utredning det sålunda infordrade

utlåtandet kunde avgivas först under början av år 1917. Då det syntes

önskvärt, att statsanslag för ändamalet måtte finnas tillgängligt under

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

år 1018, anmälde ämbetsverken, att nämnda statsanslag icke torde komma

att behöva överstiga 35,000 kronor.

Med anledning härav har på min hemställan Kungl. Maj:t i arets

statsverksproposition föreslagit riksdagen att i avbidan på blivande proposition

angående statsanslag till åtgärder för befrämjande av lårskötseln

å extra stat för år 1018 beräkna ett belopp av 35,000 kronor.

Sedan kommerskollegiet och lantbruksstyrelsen numera inkommit

med det infordrade utlåtandet, dagtecknat den 14 mars 1017, anhåller

jag att få anmäla detta ärende.

Efter det riksdagens skrivelse remitterats till de bägge ämbetsverken

och det befunnits, att frågan tarvade eu närmare utredning rörande de

åtgärder, som borde vidtagas för främjande av fårskötseln, begärde och

erhöll lantbruksstyrelsen Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga

för ändamålet. Lantbruksstyrelsen kallade härtill förre lantbruksskolföreståndaren

J. Södergren, godsägaren friherre R. Hermelin, sekreteraren hos

Kronobergs läns hushållningssällskap Karl Meijer, undervisaren i fårskötsel

Tli. Hoffman-Bang och förre lantbruksskolföreståndaren John Nålborst,

vilka den 10 oktober 1016 avgivit betänkande, som blivit befordrat till

trycket i eu mindre upplaga. I detta betänkande hava de sakkunniga

yttrat sig angående orsakerna till ullproduktionens och fårstockens minskning

i landet samt om fårskötselns ställning till det nutida jordbruket.

De hava funnit, att fårskötseln i allmänhet mycket väl kan bedrivas även

i förening med ett intensivt jordbruk, samt framlagt skäl för att densamma

bör kunna lämna ett ekonomiskt fördelaktigt resultat. Härför

kräves emellertid understöd från statens sida samt organisation. I sådant

avseende hava de främst föreslagit anordnande av fårpremiering, inrättande

av fåravelsföreningar och stambokslöring av avelsdjur, nämligen

dels en riksstambok för cheviot-, shropshire- och oxfordshiredownras

och dels länsstamböcker förr lantras, vidare upprättande av avelsstationer

och anordnande av ullutställningar. De hava vidare förordat,

att den nuvarande befattningen såsom »undervisare i fårskötsel»

måtte ändras till statskonsulentbefattning, att eu lämplig broschyr i

fårskötseln måtte utgivas på statens bekostnad samt att det måtte tillses,

huruvida icke svensk ull kunde så mycket som möjligt användas vid

tillverkning av yllevaror för statens behov och, om det läte sig göra,

vid leveranser företräde lämnas tillverkare, som använde svensk ull.

Vid betänkandet hava fogats förslag till reglemente för den med statsmedel

understödda fårpremieringen inom riket samt till kungörelse angående

statsanslag till åtgärder för höjande av landets fåravel. Dessa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

författningsförslag äro i huvudsak byggda på motsvarande författningar

angående åtgärder för svinavelns höjande. Statsbidrag skulle enligt förslaget

utgå till fårpremiering med högst så stort belopp, som hushållningssällskap

eller landsting, vart för sig eller i förening, tillskjutit

därtill under året; till fåravelsstationer med högst hälften av det belopp

som hushållningssällskapet under året utbetalt till bildande och upprätthållande

av dylika stationer, dock högst 500 kronor; till bildande av

fåravelsföreningar med högst så stort belopp, som hushållningssällskapet

för ändamålet anvisat, dock ej utöver 50 kronor för varje förening; till

stamboksföring av lantras med högst så stort belopp, som hushållningssällskapet

eller landstinget, vart för sig eller i förening, för sådan stamboksförmg

under året tillskjutit; samt till ullutställningar med högst hälften

av det belopp, som hushållningssällskapet under året av tillskjutna

medel utbetalt för omkostnader för utställningar, pris och premier häruti

inbegripna. För statsbidrags erhållande hava vissa villkor i särskilda

fall föreslagits. Statens kostnader för dessa åtgärder hava de sakkunniga

förslagsvis beräknat sålunda:

Fårpremiering ........................

Fåravelsstationer.....................

Fåravelsföreningar..................

Stamboksföring .....................

Ullutställningar..................

kronor 15,000

6,000

6,000

3.000

5.000

»

»

»

»

kronor 35,000.

Kommerskollegiet och lantbruksstyrelsen hava nu i sitt utlåtande

den 14 mars 1917 anfört följande:

. »I)et har uti vårt land funnits en tid — och den ligger ej långt tillbaka —

dä nötkreatursskötseln på grund av bristande intresse för densamma stod på samma

laga ståndpunkt, som den fårskötseln nu intager. Orsaken härtill var dålig avsättning

av ladugårdens produkter. Landets egen konsumtion var ringa och någon

export förekom ej. Samtidigt stod fårullen i högt pris och fårstocken ökades år för år.

Under de sista åren på 1860-talet började emellertid en export av smör

komma till stånd, och med den bättre avsättningen och de högre pris, som härigenom

betingades för ladugårdens produkter, vaknade även intresset för nötkreatursskötseln.

Ungetår samtidigt började ullprisen att sjunka, på grund av att med de förbättrade

kommunikationerna ullen irån Australien och södra Amerika genom sin prisbillighet

kvahtet och kanske framförallt sortering blev en svår konkurrent till den inhemska

ullen. Planlösheten i avelsarbetet och det idkeliga famlandet mellan olika fårraser

orsakade därjämte, att förtroendet för fårskötselns räntabilitet och därmed intresset

för densamma slappades. Man minskade icke blott sina fårbesättningar och ökade

i stället nötkreaturens antal, man gjorde sig helt och hållet av med fåren. Härtill

bidrog nog även i viss mån, att den åsikten gjorde sig gällande, att med den allt

mera intensiva brukningen av jorden fåret borde vika för kon, då det förra hörde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kun f/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205. 5

hemma vid det extensiva jordbruket. Man glömde därvid, att vid Englands intensiva

jordbruk linnes god plats för fåret, som där hålles i större antal per hektar odlad

jord än måhända i något annat land i Europa.

Det är ock tydligt, att fåret har sin plats vid sidan av nötkreaturet, därest

dess hållande kan ske med ekonomisk fördel. Det är ock lämpat att såväl sommar

som vinter tillgodogöra vissa produkter från även den mest intensivt skötta jord,

vilka nötkreaturet eller andra husdjur icke alls eller långt sämre kunna utnyttja.

Exempelvis linnes det på de flesta egendomar i landet betesmarker, som endast

kunna utnyttjas av får, vilka ock, sedan nötkreaturen tillgodogjort sig en betesmark,

kunna väl föda sig på vad som lämnats, och ärthalmen, som är ett mindre gott

foder för mjölkkon, är ett synnerligen värdefullt sådant för fåret.

Med de höga pris, sonr fårkött numera betingar och efter allt att döma i

framtiden kommer att betinga, synes frågan om fårskötselns räntabilitet hava kommit

i ett helt annat läge än förr. Fåret kan liksom svinet med ekonomisk fördel uppfödas

direkt för slakt, under det att uppfödningskostnaderna för nötkreaturet icke

ersättas av slaktvärdet, utan den större eller mindre förlusten måste täckas av de

produkter kon eller oxen under livstiden lämnat. Komma fåren i åtnjutande av en

lämplig vård och ledes fåraveln med goda, prövade raser i rätt riktning samt ullhandeln

ordnas, varigenom avsättningen främjas, bör fårskötseln tvivelsutan bliva

en fullt lönande binäring till jordbruket, icke minst det intensiva.

Att det även är ett statsintresse av betydelse att främja fårskötseln, därest

denna samtidigt är lönande, framgår bäst av de svårigheter, som under krigstiden

vållats yllefabrikationen av den ringa tillgången på ull.

Det synes därför ämbetsverken, att åtgärder höra vidtagas i här ovan angiven

riktning för att därigenom såväl utöka som förbättra den inhemska ullproduktionen.

De sakkunniga hava med hänvisning till de goda resultat, som i fråga om

svinskötselns främjande uppnåtts genom de med statsmedel understödda åtgärderna,

ansett, att man för upphjälpande av fårskötseln borde gå i samma riktning. Så

hava de föreslagit anordnande av fårpremiering. fåravelsstationer och understöd åt

fåravelsföreningar, uppläggande av stamböcker för får samt därutöver anordnande

av ullutställningar m. ro. .......

Yad premieringen angår, så har sådan för olika slag av djur visat sig i hög

grad främja aveln, där denna stått lågt. Det är ock självfallet, att genom en dylik

åtgärd, som genom de pris och belöningar, som utdelas, väcker intresse för en bättre

avel, samma avel kan ledas i rätt riktning. Särskilt i fråga om fåraveln är detta

av den allra största betydelse, då på detta område rått stor förbistring i fråga om

rasvalet. Erfarenheten bär visat, att de ständigt återkommande korsningarna med

nya, importerade raser lett icke endast till en mångfald av olika ullkvaliteter, till

stor skada för ullhandeln, utan även ofta till att själva fårstammen ingalunda blivit

förbättrad, såsom avsikten varit. Oftast har en stam genom en dylik planlös korsning

blivit mindre lämpad för jordmånen och den omvårdnad, som på platsen i fråga

kunnat lämnas densamma.

Sakkunniga hava nu föreslagit, att endast den eller de raser jämte typer

därav, som lantbruksstyrelsen på förslag av vederbörande hushållningssällskap bestämmer

för varje distrikt eller del därav, må bliva föremål för premiering. Premieringen

är avsedd att äga rum endast inom fåravelsförening, vars stadgar blivit

av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott fastställda. Dylik förening

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

tillhörande bagge skall fylla föreskrivna villkor för intagande i stambok, varjämte

premiermgsnämnden, där flera raser premieras, har att med fästat avseende på

moderdjuren och dessas lämplighet för orten pröva, till vilken ras av de av lantbrubslyrelsffl

bestämda bagge må höra för att kunna premieras. Under sådana

ornalland.cn

stånd. I övrigt är dei föreslagna reglementet för fårpremiei ingen uppgjort i närmaste

överensstämmelse med det för premiering av svin gällande, och ämbetsverken anse

de ioreslagna ändringarna av behovet påkallade och väl avpassade.

I sammanhang med premieringen hava de sakkunniga föreslagit uppläggandet

av riksstamböcker för cheviot-. shropshire- och oxfordshiredownraserna. Därjämte

skulle hushållningssällskap, inom vars område får av lantras med understöd av

statsmedel premieras, vara skyldigt att, efter av lantbruksstyrelsen fastställda grunder

upplägga och föra stamböcker för djur av dylik ras, vartill dock bidrag av statsmedel

skulle kunna erhållas. Rörande sättet för riksstamboksföringen hava de sakkunniga

föreslagit, att i stambok skulle kunna införas:

l\ avelsdjur vid av hushållningssällskap upprättade fåravelsstationer,

2) avelsdjur från sadana besättningar, vilka av lantbruksstyrelsen funnits vara

av den betydelse för landets fåravel, att lantbruksstyrelsen förklarat avelsdjur från

aessa besättningar kunna införas i riksstambok.

• j-ui j Ven (^e^a sakkunnigas förslag finna sig ämbetsverken för närvarande

intill dess större erfarenhet vunnits i fråga om uppfödningen och behovet av renrasiga

avelsdjur, böra tillstyrka.

i eu Beträffande lörslaget om inrättande av avelsstationer vilja ämbetsverken framhaUa

önskvärdheten av att sådana måtte komma till stånd, då eu dylik anordning

för närvarande är nödvändig för åstadkommande snarast möjligt av gott och tilli

äckligt avelsmaterial. Att dy lina stationer behöva kraftigt understöd, är uppenbart,

sa mycket mera som prisen på avelsfår ännu icke ställa sig så höga. att de kunna

tacka de ganska, oetydliga kostnader, som upprättandet av en avelsstation och uppfödandet

av avelsdjur alltid medföra.

/ fråga om understöd åt fåravelsföreningar hava ämbetsverken intet att

anmärka mot de sakkunnigas förslag. Tydligt är, att skall premiering av får inom

låravelsföremngar komma till stånd, föreningarna böra hava organisationsanslag

såsom bidrag till första anskaffningen av bagge. I övrigt vilja ämbetsverken hänvisa

rörande såväl denna som förut omnämnda åtgärder till de synnerligen goda

erfarenheter, som vunnits med dylika på svinavelns område. Visserligen hava till

svmskötselns höjande i första rummet bidragit de högre fläskprisen, som allt sedan

statsåigärdernas vidtagande varit gällande, men det torde icke lida något tvivel,

att eu del av det ökade intresset för denna avel. och så gott som hela den förbättring

den undergått, är att tillskriva do statliga åtgärderna för densamma.

För åstadkommande av en förbättrad ullproduktion hava de sakkunniga

vidare framhållit vikten av att åtgärder jämväl vidtagas för att befrämja ullens

tramiörande å den inhemska marknaden samt för dess användning uti svensk industri.

Särskilt hava, de sakkunniga härvid förordat en ingående undersökning för utrönande

i vad mån den inhemska ullen kan komma till användning vid tillverkning av för

statens behov erforderliga yllepersedlar och yllevävnader av alla slag, och har det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 205. 7

även ifrågasatts att lämna produkter av svensk ull ett ovillkorligt företräde vid

statsleveranser.

Ämbetsverken anse det av de sakkuimiga framförda önskemålet om ökad

användning av svensk ull inom industrien synnerligen beaktansvärt. Vissheten om

en säker avsättning för ullen skall naturligen mer än något annat vara ägnad att

stimulera till ökad ullproduktion. Därutöver innebär realiserandet av detta önskemål

ett steg i riktning mot frigörande av vår industri i möjligaste mån från utländska

råämnen, ett mål, som på allt sätt synes böra eftersträvas.

Den svenska ull, som hittills fått användning inom industrien, har i själva

verket utgjort allenast en bråkdel av hela ullkonsumtionen. Importen av ull har

nämligen utgjort:

1911 ........................................................... 5,057,970 kilogram ull

1912 .......................................................... 6,612,156 »

1913 ............................................................ 5,924,391 »

1914 ............................................................ 4,405,095 »

medan enligt den av kommerskollegium år 1914 avgivna utredningen om textil
och

beklädnadsindustrien textilfabrikernas inköp av svensk ull under år 1912 uppgått

till en kvantitet av allenast omkring 500,000 kilogram, vartill kommit den vid s. k.

löngodstillverkning använda ullen med en kvantitet av något över 200,000 kilogram.

Under krigsåren, då importen av utländsk ull mötts av stora svårigheter, har efterfrågan

på svensk ull naturligen väsentligt stegrats. Enligt en av kommerskollegium

hos textilfabrikerna gjord förfrågan om lager och inköp av svensk ull under år

1915 har konsumtionen av svensk ull under nämnda år sålunda utgjort i runt tal

1,000,000 kilogram. Denna siffra torde emellertid icke kunna läggas till grund för

ett riktigt bedömande av den inhemska ullproduktionens storlek under år 1915. I

icke ringa utsträckning torde nämligen därutöver hava förekommit löngodstillverkning,

om vars omfattning kommerskollegium dock icke varit i tillfälle att bilda sig något

omdöme.

Av de siffror, som sålunda företetts, synes framgå, att industriens konsumtion

av svensk ull fördubblats från år 1912 till år 1915, utan att härigenom behovet av

råvara dock ännu på långt när kan anses vara fyllt. Om också, såsom av de sakkunniga

anmärkts, Sverige liksom andra europeiska länder icke kan för sitt yllebehov

helt undvara den finulliga kolonialullen, en uppfattning, som icke torde kunna jävas,

synes det ämbetsverken dock, som om en väsentligt större användning inom industrien

av svensk ull med fördel skulle kunna åvägabringas.

Beträffande möjligheterna härför har kommerskollegium hört verkställande

direktören i aktiebolaget förenade yllefabrikerna, Ivar Swartling. Härvid har upplysts,

att svensk ull mycket väl kan användas vid textilfabrikerna. Den lämpar

sig visserligen icke till finare tygsorter, men till grövre tyger ävensom till filtar,

stickgarner etc. kan den under vissa förutsättningar användas med fika stor fördel

som utländsk ull. Orsakerna, varför textilfabrikerna icke i större utsträckning

använt svensk ull, berodde huvudsakligen på att inköp av utländsk ull ställde sig

betydligt enklare, att svensk ull i allmänhet såldes osorterad samt att den vanligtvis

ställde sig dyrare än utländsk ull.

Yad först inköpen beträffade, saknades ordnad försäljning av svensk ull.

Textilfabrikernas inköp av svensk ull tillginge vanligen så, att producenter av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

ull från den kringliggande trakten samlat sin ull, tills de erhållit en viss kvantitet

och sedermera själva utbjudit den direkt till textilfabriken. Den huvudsakliga delen

av den svenska ullen både emellertid fått sin användning som s. k. längods, d. v. s.

lantbrukarna hade inlämnat sin ull till agenter i landsorten och därvid i utbyte

erhållit färdiga varor, såsom tyger, strumpor, tröjor in. in. Yissa fabriker ägde en

mängd sådana agenter på landsbygden. Dessa agenter vore vanligen lanthandlare

och dylika. Sådan löngodstillverknmg bedreves därjämte i stor utsträckning av en

mängd mindre fabriker på landsbygden. Under det sista året med dess ullbrist

hade en stor del textilfabriker själva utsänt uppköpare på landsbygden, som uppsökt

säljarna och verkställt kontanta inköp.

Den svenska ullen såldes vanligen osorterad. Producenterna underläte i allmänhet

att skilja ullen från olika delar av fåret, så att fallen och ull från lmvud.

buk, ben m. m. sammanblandades. Därjämte innehölle ofta den ull, som kom industrien

tillhanda, ull från olika slag av får, liksom'' fårtvättad och fet ull ofta blandades

om vartannat. Detta försvårade i hög grad användningen. Fabrikerna bleve

nämligen nödsakade att själva sortera ullen. '' Flertalet fabriker hade emellertid icke

anordningar för sortering, och tillgången på kunnigt folk för detta arbete vore

ringa. Under sista året med dess stora användning av svensk ull hade sortering

emellertid fått i större utsträckning upptagas. Den utländska ullen erhölles i regeln

alltid sorterad, vilket givetvis erbjöde en stor fördel.

Den svenska ullen ställde sig vanligen högre i pris än den utländska, framförallt

relativt, enär den ej vore sorterad utan innehölle en hel del s. k. undersorter

och lägre kvaliteter, men oftast även absolut. Löngodstillverkningen, som förarbetade

avsevärd del av den svenska ullproduktionen och som i allmänhet ansåges betala

de högsta prisen för svensk ull, torde emellertid endast skenbart betala högre pris.

enär den i utbyte lämnade färdiga varor, vilkas pris ju alltid innesluta en viss tillverkarvinst.

Under sista året med dess höga ullpris torde man emellertid i allmänhet

kommit underfund med, att det varit mer lönande att sälja ullen till fabrikerna mot

kontant betalning och sedermera köpa färdiga varor på vanligt sätt.

Det vore svårt att upprätta någon prisstatistik å svensk ull, då prisen till

följd av den bristande försäljningsorganisationen givetvis varierat mycket. Före

kriget betalades svensk ull med omkring kronor I.20 å I.50 per kilogram för otvättad

och kronor I.90 å 2.40 för fårtvättad. De priser, som under kriget betalats, hade

gått upp ända till kronor 5.00 å 5.50 för otvättad och kronor 6.50 å 7.50 för

tvättad.

De svårigheter för användande av svensk ull, som sålunda från industriellt

håll påpekats, kunna ämbetsverken vitsorda. De torde utan tvivel på ett verksamt

sätt hava bidragit till att efter hand minska efterfrågan på den inhemska råvaran.

Då det medgivits, att svensk ull med fördel lian få eu utsträckt användning inom

textilindustrien, anse ämbetsverken det vara ett oavvisligt behov, att åtgärder

snarast vidtagas i syfte att vinna bättring i de anmärkta missförhållandena, så att

icke genom bristande avsättningsmöjligheter den tillämnade ökningen av ullproduktionen

redan från början omintetgöres.

De utvägar och medel, som av de sakkunniga föreslagits för vinnande av

ökad avsättning av svensk ull, äro i huvudsak tre. I främsta rummet synes man

såsom ovan nämnts hava velat förorda tillskapandet av en förmånsrätt vid statsleveranser

för sådan tillverkare, som kunde styrka, att hans vävnader innehölle

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 205.

svensk ull till viss procent eller i sin helhet. Därutöver hava de sakkunniga även

föreslagit inrättande av försäljningsföroningar bland ullproducenterna samt anordnande

av ullförsäljningsutställningar.

De sakkunnigas förslag i dessa avseenden anse ämbetsverken vara värt all

uppmärksamhet. Beträffande till en början den ifrågasatta företrädesrätten för vara

av svensk ull vid statsleveranser vore en sådan anordning naturligen synnerligen

önskvärd ur synpunkten av en jämn och regelbunden avsättning för den svenska

ullen. Ämbetsverken anse likväl frågan om tillskapandet av sådant företräde vid

statsleveranser för visst inhemskt varuslag eller produkter därav böra behandlas

med försiktighet. Oavsett den förmånliga undantagsställning, som härigenom skulle

beredas ullproducenterna och ylleindustrien i förhållande till andra inhemska näringsgrenar,

torde den främsta synpunkten vid fastställandet av normer för statsleveranser

likväl böra vara att i möjligaste män lämna staten tillfälle att vid sina inköp

erhålla den för ändamålet lämpligaste samt bästa och billigaste varan. I många

fall skulle kanske på grund av den svenska ullens bristande lämplighet det ställa

sig synnerligen oförmånligt för staten att nödgas lämna företräde åtprodukter, tillverkade

helt eller delvis av svensk ull. Kommerskollegium, som anbefallts avgiva utlåtande

över centralupphandlingssakkunnigas förslag till leveransförordning, skall för sin

del vid prövningen av det remitterade förslaget till ny sådan förordning icke underlåta

att beakta den synpunkten, att, där icke påtagliga statsintressen åsidosättas,

svenska varor i möjligaste mån vid statsleveranser höra givas en gynnsammare

ställning än utländska varor.

Det förslag till ullutställningar och försäljningsföreningar, som framförts av

de sakkunniga, anse sig ämbetsverken däremot böra på det livligaste förorda. Beträffande

försäljningsföreningarna torde likväl staten icke direkt böra träda emellan

för inrättande av sådana föreningar, utan torde denna angelägenhet helt kunna

lämnas åt det enskilda initiativet. På grundval av från andra områden hämtad

erfarenhet torde man med tillförsikt kunna emotse resultaten av den av eventuella

försäljningsföreningar utövade verksamheten. Såsom de sakkunniga antagit, synas

försäljningsföreningarna i huvudsak kunna bildas på grundval av fåravelsföreningarna,

för vilka föreslagits möjlighet till erhållande av statsbidrag.

Såsom särskilt väl ägnade att kunna råda bot på de från industriellt håll

anmärkta missförhållandena med avseende å tillgången på svensk ull anse ämbetsverken

de av de sakkunniga föreslagna försäljningsutställningarna för ull. Genom

sådana utställningar synes icke blott ullproducenten kunna vinna erforderlig upplysning

beträffande ullens tillgodogörande och behandling, utan därjämte lämnas tillfälle

för producenten och konsumenten att lättare komma i beröring med varandra

till fromma för ökad avsättning av svensk ull. En icke ringa betydelse torde dessutom

höra tillmätas den sporre till ytterligare omsorg om ullproduktionen, som

ligger i det vid utställningarna meddelade sakkunniga erkännandet åt de utställare,

som kunna framvisa den bästa varan. Förslaget om tillerkännande av statsunderstöd

för anordnande av sådana utställningar torde därför få anses som synnerligen

väl motiverat. Ämbetsverken anse skäl till erinran icke förefinnas beträffande den

omfattning, i vilken de lokala intressena skola lämna bidrag till ifrågavarande utställningar.

Beträffande sättet för utställningarnas anordnande anse sig ämbetsverken

kunna biträda de sakkunnigas förslag, enligt vilket det lämnats åt hushållningsBihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 171 höft. (Nr 205.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

sällskapen att taga initiativ till och handhava ledningen av utställningarna. Det

bör emellertid enligt ämbetsverkens mening icke vara uteslutet, att utställning

varder gemensam för två eller flera hushållningssällskaps områden.

Det torde vidare kunna ifrågasättas, om det icke vid statsunderstödens beviljande

borde i vissa punkter fastställas närmare bestämmelser för utställningarnas

anordnande i. syfte att åstadkomma direkta verksamma medel för vinnande av en

ökad avsättning av svensk ull.

De sakkunniga hava härutinnan förordat, att bland bedömarna vid sådana

utställningar alltid borde finnas experter på textil- och ullområdet, vilka jämväl

borde sättas i tillfälle att genom föredrag inför lantmännen redogöra för de fordringar

industrien har på ullen samt giva de råd och upplysningar, som i övrigt kunna vara

av behovet påkallade.

En sådan anordning anse ämbetsverken väl lämpad att göras som villkor för

statsunderstödets utgående. Därutöver torde emellertid för att verksamt befrämja

avsättningen av såväl den utställda ullen som den, varå densamma utgör prov, det

böra åläggas hushållningssällskapen att genom annonsering och direkta meddelanden

till textilfabrikerna underrätta om de tillfällen till inköp av svensk ull, som beredas

genom utställningen. I anmälningssedeln till deltagande i utställningen torde ullproducenten

dessutom böra åläggas uppgiva det ullparti, han har tillgängligt för

avsalu. Beträffande prisbedömningen synes jämväl böra meddelas bestämmelse att,

jämsides med den utställda ullens beskaffenhet i förhållande till annan utställd ull

ock till utställarens vanligen saluförda eller utställda ull, den synpunkten jämväl

må bliva avgörande, i vilken omfattning utställaren förstått att i förhållande till

storleken av sin fårbesättning saluföra svensk ull.

Det närmare utformandet av ifrågavarande bestämmelser torde kunna överlämnas

åt lantbruksstyrelsen, som enligt de sakkunnigas bestämmelser skall äga

mottaga de till Eders Kungl. Maj:t ställda ansökningarna om statsunderstöd för

utställningarnas anordnande. Styrelsen skall icke underlåta att lämna kommerskollegium

tillfälle bevaka de industriella intressen, som härvidlag spela in.

På grund av vad sålunda blivit anfört få kommerskollegium och lantbruksstyrelsen,

som icke hava något att erinra mot den av de sakkunniga i ärendet

uPPg)orda kostnadsberäkning, i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes till riksdagen avlåta nådig proposition, att riksdagen må till åtgärder för

åstadkommande av en förbättrad och ökad ullproduktion; i landet i huvudsaklig

överensstämmelse med de sakkunnigas förslag å extra stat för år 1918 anvisa ett

anslag av 35,000 kronor.»

Framställning om åtgärder för fåravelns främjande har även gjorts

av Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Den i riksdagens skrivelse avsedda frågan är, såsom den erhållna

utredningen tydligt visar, ur många synpunkter synnerligen behjärtansvärd.

Utredningen utvisar enligt min mening även behovet av statens

stödjande medverkan. Jag anser det vara alldeles riktigt, att åtgärderna

huvudsakligen inriktas på upphjälpande av själva fårskötseln. De förslag,

vilka framställts i sådant syfte och som nära ansluta sig till de åtgärder,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 205.

vilka i avseende å svinskötseln visat sig framgångsrika, synas mig välbetänkta.

Jag vill därför härutinnan ansluta mig till de sakkunnigas

av ämbetsverken förordade förslag, men vill framhålla, att ändringar

och jämkningar i förslaget kunna finnas behövliga såväl nu som isynnerhet

framdeles, allteftersom fårskötseln utvecklas och erfarenhet om åtgärdernas

verkan erhålles. I den mån sådana ändringar icke röra huvudgrunderna

för statsbidragens beräknande, böra de kunna vidtagas av Kungl. Maj:t

utan riksdagens hörande.

Då kommerskollegiet förmält sig hava för avsikt att vid granskning

av uppgjort förslag till ny leveransförordning beakta den mycket viktiga

synpunkten, att svenska varor må, där icke påtagliga statsintressen åsidosättas,

i möjligaste mån givas en gynnsammare ställning vid statsleveranser

än utländska varor, torde för närvarande någon särskild åtgärd i detta

hänseende icke böra ifrågasättas.

Förslaget om statsunderstöd till ullutställningar bör, om det realiseras,

bliva till stort gagn. Det är nämligen tydligt, att okunnighet om

industriens fordringar på ullen samt bristande organisation bland försäljarna

i hög grad minskat möjligheterna för fårskötseln att lämna ett

ekonomiskt tillfredsställande resultat. Vad ämbetsverken anfört angående

utställningarnas anordnande m. m. torde böra vinna beaktande vid

anslagsvillkorens bestämmande.

Mot den beräknade storleken av det behövliga statsbidraget har

jag icke något att erinra. För korthetens skull och i analogi med

övriga anslag till befordrande av aveln av särskilda slag av husdjur,

där endast husdjurets namn men icke de produkter det lämnar omförmäles

i anslagets titel, anser jag anslaget lämpligen böra gälla ))fårav

elns befrämjande».

Jag får därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå riksdagen

att till fåravelns befrämjande å extra stat för år 1918 under nionde

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 35,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga ... vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.