Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av anslag till statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande av lärlingar samt till lärling spremier

1917-04-14 · 25 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:206, Angående anvisande av anslag till statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande av lärlingar samt till lärling spremier

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

1

Nr 206.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anvisande

av anslag till statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande

av lärlingar samt till lärling spremier; given

Stockholms slott den 14 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärendeu för denna dag vill Kung!. Maj it härmed föreslå riksdagen

att till statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande av lärlingar

samt till lärlingspremier att användas i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen förordade grunder å extra stat för år

1918 under riksstatens sjunde huvudtitel bevilja ett förslagsanslag,

högst................................................................................................. kronor 8,000.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 172 höft. (Nr 206.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Styrelsen för

Sveriges lian tverksorgmisution

den IS

oktober 19 It.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 april

1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk.

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson, anförde härefter

:

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 18 oktober 1911 hade

styrelsen för Sveriges hantverksorganisatinn hemställt, det täcktes Kungl.

Maj:t taga i övervägande, huruvida icke till främjande av lärlingsutbildningen

inom hantverkerierna kunde efter mönster från Baden m. fl.

länder införas systemet med dels statsunderstöd åt väl kvalificerade

mästare såsom ersättning i någon mån för deras bestyr med utbildning

av lärlingar i sina verkstäder, dels ock statspremier för väl utförda

lärlingsarbeten och avslutningsprov såsom uppmuntran åt framstående

lärlingar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206. :l

Styrelsen anförde i sm framställning'' bland annat, att liiilingsväsendets

ordnande sedan många år varit den fråga, som inom hantverkskretsar

trätt i förgrunden bland de åtgärder, som ansetts böra

vidtagas till det allmänna främjandet av hantverksnäringen, samt att det

synts styrelsen lämpligt att taga under omprövning, huruvida ovannämnda

ursprungligen badensiska system med statsunderstöd till mästare samt

statspremieriDg av lärlingsarbeten kunde vara förmånligt för svenska

förhållanden.

Till frågornas närmare belysning lämnades eu redogörelse för vissa

utländska åtgärder till främjande av lärlingsutbildningen inom hantverkerierna,

ur vilken redogörelse här ma i korthet återgivas följande.

L Baden är sedan år 1888 infört systemet med s. k. lärlingsverkstäder, i det

att staten tilldelar vissa hantverksmästare, som åtaga sig utbildande av lärlingar

och dessutom lämna dem kost och logis, understöd till belopp, växlande mellan 15

och 200 mark per lärling för tre års lärotid. Bland villkoren för statsunderstöd märkas,

att mästaren tillser, att lärlingen besöker yrkesskola, där lämplig sådan linnes. Vidare

är lärling skyldig att för varje år tävla om statspremiema samt att efter lärotidens

slut undergå prövning. Vid fördelningen av statsunderstöden lägges särskild vikt

därpå, att mästaren ordnar sig för en kontinuerlig lärlingsutbildning, fortgående år

från år, samt att han själv deltager i arbetet och ej tager emot för många lärlingar

på en gång, varjämte förutsättes, att lärlingarnas arbete regleras etter en

ändamålsenlig plan. Övervakandet av stadgade bestämmelser tillkommer platsens

hantverksförening efter av vederbörande myndighet utfärdad instruktion. Beträffande

valet av yrken äga sådana företräde, där det ligger vikt uppå, att handafärdigheten

uppövas, på samma gång yrkesskickligheten och konstnärligheten utbildas, varjämte

även yrken för tillverkning av vanliga förbrukningsartiklar sättas i ett framstående

rum. Däremot äro yrken, där ordnad massfabrikation förekommer, alldeles uteslutna.

Statsunderstöd utgingo under år 1910 till 116 mästare för 136 lärlingar.

Systemet med statsunderstöd kompletteras med föreskrifter om årliga utställningar

av lärlingsarbeten, vid vilka premiering förekommer. .

Exemplet från Baden har vunnit efterföljd i Wurttemberg och Belgien, samt,

ehuru i mindre utsträckning, i Hessen, Schweiz samt Böhmen. I Wurttemberg, där

understöden utgå med belopp mellan 150 och 300 mark per lärling, i undantagsfall till

och med upp till 400 mark, för tre års lärotid, övervakas ifrågavarande lärlingsverkstäder

bland annat av en av statsmyndigheten anställd tjänsteman (Wanderlehrer).

I Böhmen tillkommer övervakandet dels handels- och industrikamrarna, dels yrkesföreningarna.

I Belgien låter statsmyndigheten dels direkt, dels genom yrkesföre
ningarna

övervaka lärlingsverkstäderna.

Såsom belysande för verkan av ovannämnda statsunderstöd i Baden återgavs

i styrelsens skrift utdrag av ett utlåtande från Landesgewerbeamt i Karlsruhe år

1907, vari uttalades, att det måste om lärlingsverkstadsinstitutionen erkämias, att

densamma, såväl beträffande den fackliga utbildningen som i fråga om lärlingarnas

uppfostran i allmänhet, infriat de på densamma ställda förväntningarna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Styrelsen för

Sveriges kantverJisorganisation

den 10

augusti 1912.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Sedan Kungl. Maj:t genom remiss anbefallt kommerskollegium att

avgiva utlåtande i ärendet, anmodade kollegium i skrivelse den 22 maj

1912 styrelsen för Sveriges hantverksorganisation att inkomma med

yttrande, huru styrelsen tänkt sig, att det ifrågasatta systemet, anpassat

efter svenska förhållanden, lämpligen skulle ordnas.

I anledning härav inkom från styrelsen för Sveriges hantverks''

organisation till kollegium en skrivelse av den 10 augusti 1912.

Uti nämnda skrift uttalade styrelsen som sin mening, att den bästa uppfattningen

om det praktiska gagnet för liantverksnäringen av ett statens direkta understödjande

av lärlingsutbildningen skulle kunna vinnas genom någon tids försök.

Genom dylika försök, vilka helst borde anställas under en tid av tre läroår och för

vilka sålunda borde väljas yrken, där en treårig lärotid passade, kunde man vimla

en god uppfattning om systemets gagn för våra förhållanden. Givetvis borde vid

dessa försök vederbörande myndighet äga att i avseende å det vid lärlingsutbildningen

gällande arbetsprogrammet företaga de ändringar eller tillägg, som erfarenheten

visade vara behövliga.

Ifrågavarande försök skulle ovillkorligen hava den praktiska nytta med sig,

att man vid den tidpunkt, då en lärlingslagstiftmng och ett ordnande av den lägre

tekniska undervisningen bland annat å yrkesskoleområdet kunde genomföras, hade

systemet fullt klart i avseende å bästa sättet för statens direkta understödjande av

lärlingsutbildningen vid mästarnas verkstäder.

Enligt styrelsens förmenande kunde systemet ifråga praktiseras lika bra med

som utan en lärlingslagstiftmng. Sedan en lärlingslagstiftmng kommit till stånd

och vissa administrationsformer ordnats, skulle givetvis systemet för statens direkta

understödjande av lärlingsutbildningen anpassas efter hithörande förhållanden.

Beträffande storleken av statsunderstödet utgick styrelsen från att beloppet

icke kunde sättas så högt, att det täckte mästarens alla kostnader, men med hänsyn

till att kostnaderna under första året vore större samt lärlingen ej genom sitt arbete

detta år kunde ersätta mästaren för dennes kostnad, borde ersättningen utgå efter

fallande skala. Under åberopande av ett i Finland av den av senaten tillsatta

yrkesutbildningskommittén framlagt förslag till inrättande av liknande statsunderstöd

föreslog styrelsen en ersättning med för första året 150 kronor, för andra året 100

kronor samt för tredje året 50 kronor. Enligt styrelsens åsikt borde man räkna

med 50 lärjungar under första året, 100 under andra året, 150 under tredje året.

Ifråga om lärlingars premiering förklarade styrelsen, att den i saknad av erfarenhet

icke kunde framlägga något närmare förslag. Till bedömande av frågan

lämnade styrelsen en redogörelse angående utställning av gesällstycken och lärlingsarbeten

i Baden samt prisbedömande av dessa.

Beträffande de närmare detaljerna angående anordningen med statsunderstöd

framhöll styrelsen vissa bestämmelser i det nyssnämnda finska förslaget, som i tilllämpliga

delar kunde vinna efterföljd. Sålunda skulle enligt finska förslaget industristyrelsen,

vilken enligt styrelsens för Sveriges hantverksorganisation förmenande

motsvarades av kommerskollegium, årligen i september kungöra anslagen lediga att

sökas inom årets utgång. Den, som erhölle anslag, vore skyldig att under veder
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 206. 5

börande förenings tillsyn giva elev eu sådan undervisning, som kunde erfordras för

avläggande av yrkesprov. Yrkesföreningarna, vilka enligt styrelsens förmenande skulle

motsvaras av Sveriges hantverksorganisation, skulle hava att emottaga ansökningar om

anslag och till industristyrelsen översända desamma jämte eget utlåtande, ej mindre

därom att behov av lärlingsutbildningens understödjande förefunnes i orten beträffande

det yrke, som bedreves av sökanden, un även om dennes lämplighet att ombetros

med sådan utbildning, varom nu vore fråga. Yrkesföreningarna skulle samtidigt

handlägga alla framställningar av nu angiven beskaffenhet. Industristyrelsen skulle,

efter att i saken hava inhämtat utlåtande av yrkesutbildningsrådet, fördela anslagen,

varvid industristyrelsen ägde föreskriva, att undervisningen bordo, såvitt sådan; i

privat verkstad lämpade sig, försiggå systematiskt och under tillsyn av vederbör ande

yrkesförening, som av industristyrelsen borde om sin skyldighet härutinnan underrättas,

med förständigande att efter lärotidens utgång om undervisningens resultat

avgiva berättelse till industristyrelsen.

Till slut framhöll hantverksorganisationens styrelse, att, därest statsunderstöd

för lärlingsutbildningen kunde ernås, torde man kunna hoppas, att inom de flesta

hantverksyrken, i vilka rekryteringen vore ringa, tillgången på yrkeskunnig arbetskraft

skulle komma att tillväxa. Faktum vore, att stor klagan över brist på sådan

arbetskraft rådde inom många vrken, där man knappt hade möjlighet att, utbilda

lärlingar, enär arbetet därmed vore förenat med stora kostnader för mästaren, som

han i regel icke hade utsikt att få ersatta, samt lärlingarna saknade den sporre,

som läge i en ordnad premiering.

På grund av den erhållna remissen avgav kommerskollegium den

20 november 1912 underdånigt utlåtande i ärendet och anförde därvid i

huvudsak följande:

Ifrågavarande av styrelsen för Sveriges hantverksorganisation framlagda förslag

till understödjande av lärlingsväsendet syntes kollegium beaktansvärt. En omsorgsfull

utbildning av lärlingar utgjorde otvivelaktigt en av de viktigaste betingelserna

för en sund och fortgående utveckling av hantverket. Såsom kollegium redan

i sitt den 30 december 1909 avgivna underdåniga utlåtande angående 1907 års

lärlingskommittés betänkande framhållit, torde emellertid fa anses såsom ostridigt,

att arbetarnas yrkesutbildning i vårt land dittills icke varit vederbörligen tillgodosedd.

Sedan kommittén för utredning av frågan om den lägre tekniska undervisningens

ordnande den 11 juni 1912 avgivit utlåtande och förslag samt 1910 års

lärlingskommitté den 2 september 1911 framlagt första delen av betänkande med

förslag till lag om vissa lärlingsavtal, torde man emellertid kunna hysa förhoppning

om att dessa frågor skulle bliva lösta inom en icke avlägsen framtid. Aven när

så skett, skulle emellertid enligt styrelsens för Sveriges hantverksorganisation förmenande

inom åtskilliga yrken kostnaderna för utbildning av lärlingar fortfarande

komma att ställa sig så dryga, att det vore att befara, att om ej särskilda åtgärder

vidtoges, lärlingsutbildningen inom dessa yrken alltjämt komme att försummas.

Erfarenheten från den dåvarande lärlingsutbildningen syntes kollegium också

giva vid handen, att de uttalade farhågorna måste anses berättigade. Det förhållandet,

att man inom flertalet yrken knappast kunde tala om någon lärlingsutbildning,

utan att utbildningen inom respektive yrken nästan helt och hållet

Kommerskollegium

den

20 november

1912.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

vore beroende på de inom yrket använda icke vrkeskunniga arbetarnas intresse

och förmåga att på egen hand skaffa sig kunskaper och erfarenhet, syntes kollegium

icke kunna förklaras endast med saknaden av bindande lärlingsavtai. Orsaken till

den bristande lärlingsutbildningen torde icke sällan vara att finna däri, att lärlingsutbildningen

ofta vore förenad med dryga omkostnader. Särskilt bleve naturligen

detta fallet inom de yrken, där behovet av yrkesskicklighet vore särskilt framträdande

_ och förty _ icke yrkeskunniga arbetare endast sällan komme till användning.

En blivande lärlingslag skulle härvidlag icke kunna råda bot. då en sådan lag

näppeligen torde komma att innehålla något åläggande för mästare att antaga och

utbilda ett visst antal lärlingar, och lagen förty endast skulle hava betydelse i de

fall. där redan icke yrkeskunniga arbetare vore anställda, samt utbildningen av lärlingar

icke heller efter utfärdandet av en sådan lag torde komma att ställa sig

mindre kostsam. Utöver en lärlingslag erfordrades alltså vissa åtgärder för att

vinna rättelse i de rådande missförhållandena, och syntes kollegium det av liantverksorganisationens

styrelse föreslagna systemet med statsunderstöd åt mästare

vara värt särskilt beaktande.

En omständighet syntes kollegium särskilt tala för ett sådant statens direkta

understödjande av lärlingsutbildningen. Bland de villkor, som skulle uppställas för

åtnjutande av statsunderstöd, skulle nämligen bland annat upptagas förpliktelse för

mästaren att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som kunde

komma att givas rörande undervisningen, ävensom att underkasta sig nödig kontroll.

Härigenom bleve staten i tillfälle att mera direkt, än eljest skulle vara möjligt,

ingripa för skapande av eu duglig lärlingsundervisning. Därest detta statens ingripande

ställdes under sakkunnig ledning, torde man kunna hysa berättigad förhoppning

om, att de verkstäder, där mästarna åtnjöte statsunderstöd, komme att tjäna

som mönster i avseende å lärlingsutbildningen. Vikten ar'' att åstadkomma sådana

mönsterverkstäder syntes kollegium så mycket större, som det gällde att bringa

lärlingsväsendet ur den lägervall, vari det under de senaste årtiondena råkat.

Enligt kollega mening skulle statsunderstöden erhålla karaktär huvudsakligen

av kompensationer för särskilda kostnader, uppkomna antingen därigenom, att lärlingsutbildningen

inom yrket i allmänhet vore synnerligen betungande, eller ock

därigenom att statens krav på allsidighet och noggrannhet vid utbildningen medfört

särskilda utgifter.

Kollegium ansåg anordningen med statsunderstöd kunna komma till stånd

utan samband med den ifrågasatta lärlingslagen, men framhöll som en förutsättning

för statsunderstöd, att mästaren med stöd av § 15 i näringsfrihetsförordningen ingått

avtal med lärlingens målsman. Staten borde ock äga inflytande på den närmare

avfattningen av sådant avtal. Vid utarbetandet av föreskrifterna för statsunderstöd

borde det även tagas i betraktande, att en lärlingslag kunde komma att träda i

tillämpning inom den närmaste framtiden.

Kollegium framhöll vikten av, att det hela komme under ledning av en statsmyndighet,

samt erinrade om det ifrågasatta anställandet hos kollegium av en teknisk

konsulent, åt vilken beredningen av dylika ärenden med fördel kunde anförtros.

Då kollega tillstyrkan av ifrågavarande statsunderstöd vore till väsentlig del baserad

på anställandet hos kollegium av en teknisk konsulent, ansåg sig kollegium

emellertid för det dåvarande icke böra avgiva ett utarbetat förslag till bestämmelser

angående utbetalande av de föreslagna statsunderstöden, utan inskränkte sig kol
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

legitim till angivande av allmänna grunder för statsunderstödets utgående för att

sedermera fä till Kungl. Maj:t inkomma med fullständigt förslag till föreskrifter i

nämnda hänseende.

Enligt kollegii mening borde understödet för eu treårig lärokurs utgå med

.‘100 kronor, varav 100 kronor borde utgå första året, 75 andra och 50 tredje året,

allt halvårsvis i efterskott. Återstoden, 75 kronor, skulle utbetalas, sedan mästaren

styrkt, att lärlingen genom avlagt prov eller eljest visat sig vara fullt utbildad i

yrket. Antalet lärlingar i varje lärokurs borde ej uppgå till mer än 50. Fördelningen

av understöden borde ankomma på Kungl. Maj:t efter kollegii förslag eller

ock på kollegium, varjämte yttrande borde inhämtas från Sveriges hantverksorganisation.

Bland de villkor, som borde uppställas för statsunderstödets tillgodonjutande,

framhöll kollegium särskilt, att mästaren måste ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter om lärlingsutbildningen, som kunde komma att utfärdas; att han

underkastade sig kontroll i avseende å lärlingarnas utbildning samt att han satte

lärlingen i tillfälle besöka teknisk yrkesskola, där sådan funnes. Beträffande

kontrollen förutsatte kollegium att medverkan skulle erhållas från hantverksföreningarna.

Beträffande förslaget om lärlingspremier, som av kollegium tillstyrktes, ansåg

kollegium, att detta system med fördel kunde omfatta ej blott lärlingar anställda

hos statsunderstödda mästare utan jämväl lärlingar, som erhållit anställning hos

andra mästare. Redan utdelades inom hantverksföreningarna belöningar till framstående

lärlingar, och ansåg kollegium det önskvärt, att hantverksföreningarna genom

statsunderstöd sattes i tillfälle att giva premieutdelningen en något större omfattning.

Tekniske konsulenten skulle biträda med kontrollen över det sätt, varpå

hantverksföreningarna handhade premiefördeiningen. Premierna skulle utgå med 20

kronor till varje hos statsunderstödd mästare anställd lärling, som avlagt godkänt

slutprov, samt med växlande belopp, dock högst 100 kronor, till särskilt förtjänta

lärlingar i allmänhet, vare sig de vore anställda hos statsunderstödda mästare

eller icke.

Därest understöden till mästarna fastställdes till av kollegium föreslagna belopp

samt fördelades efter angivna grunder, skulle enligt kollegii beräkning sammanlagda

beloppen av dessa understöd för en lärokurs om femtio lärlingar uppgå till

15,000 kronor, därav för första året 5,000 kronor, andra året o,750 kronor och tredje

året 6,250 kronor. (För det tredje året finge nämligen beräknas dels 50 kronor

för detta år. dels 75 kronor, som skulle utgå, då lärlingen visats vara utlärd.)

Då emellertid andra året skulle komma att utgå understöd jämväl för första året.

av nästa lärokurs, 5,000 kronor, samt tredje och följande åren skulle utgå ej mindre

för andra året av sistnämnda lärokurs, 3,750 kronor, utan även för första året av

tredje lärokursen, 5,000 kronor, skulle kostnaden för mästareunderstöden uppgå till:

första året 5,000 kronor, andra året 8,750 kronor, tredje och följande åren 15,000

kronor. Under förutsättning av lärokurser av endast 50 lärlingar skulle således

den årliga omkostnaden för mästareunderstöden uppgå till högst 15,000 kronor. För

premier till lärlingar hos statsunderstödda mästare, som skulle komma att utdelas

från och med tredje året, beräknade kollegium ett belopp av högst 1,500 kronor

ärligen samt för premier att utdelas av hantverksföreningarna till lärlingar i allmänhet

ett årligt anslag av 3,000 kronor att utgå från och med första året.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departeynentschefen

1914.

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1914

i samband med övriga frågor angående anslag under riksstatens sjunde

huvudtitel för år 1915 anförde dåvarande chefen för finansdepartementet

bland annat följande:

»Styrelsens för Sveriges hantverksorganisation förevarande framställning grundar

sig på en strävan att söka bidraga till lösningen av en av hantverkets mest

vitala frågor, nämligen frågan om lärlingsväsendets ordnande. Såsom redan blivit

av så väl nämnda styrelse som kommerskollegium framhållet, har denna viktiga

fråga genom åtgärder, vidtagna från statens sida, förts ett stort steg framåt. Förutom

de av kollegium omförmälda utredningarna angående dels allmänna grunder

för ordnande av lärlingsväsendet och dels ordnande av den lägre tekniska undervisningen

ber jag i sådant avseende få nämna det förslag till lag om lärlingsväsendet

i vissa .yrken, som den 29 juli 1913 avgivits av därtill utsedda kommitterade.

Ännu äro emellertid frågorna om lärlingsväsendets ordnande i lagstiftningsväg

och om den lägre tekniska undervisningens reformerande icke i ett sådant skick,

att slutligt förslag kan för riksdagen framläggas.

Det av styrelsen för Sveriges hantverksorganisation nu framlagda förslaget

äger betydelse för lärlingsväsendets främjande dels såsom en mera fristående åtgärd

i detta syfte i avbidan på sakens definitiva ordnande dels ock såsom i viss mån

vägbanande för de antydda, mera genomgripande anordningarna. I det förra avseendet

torde det vara tillfyllest att — med hänvisning till det av kommerskollegium

påpekade gagnande inflytande, den föreslagna understödsverksamheten

skulle öva på lärlingsväsendet — framhålla, att den omständigheten, att frågan om

lärlingslagstiftuingen ännu väntar på sin lösning, icke synes böra utgöra hinder för

anställandet av försök på den nu anvisade vägen. Genom åtgärder, som allenast

hava karaktären av försök, skulle ej heller något fastslående av formerna för ett

framtida ordnande av hithörande förhållanden äga rum.

Vad åter beträffar förslagets betydelse för underlättandet av mera omfattande

åtgärders genomförande består den i skapandet av förhållanden, som erbjuda goda

anknytningspunkter för en kommande lagstiftning å området. Vid ordnandet av

den lägre tekniska undervisningen synes man nämligen behöva i viss mån bygga på

förutsättningen, att iärlingsväsendet blivit åtminstone i stora drag genom erforderlig

lagstiftning ordnat. De förslag till lagstiftningsåtgärder i sistnämnda avseende,

som framkommit, beröra emellertid endast rättsförhållandet mellan mästare och

lärlingar samt erforderliga kontrollföreskrifter. Någon skyldighet för mästare att

emottaga lärlingar torde icke kunna genom lagbestämmelser föreskrivas, och den

ifrågasatta lagstiftningen skulle därför endast träffa de mästare, som faktiskt och

frivilligt i sin rörelse hava lärlingar anställda. Då det åtminstone i vissa yrken

visat sig svårt att hos mästarna finna intresse för antagande av lärlingar, detta

huvudsakligen på grund av de kostnader, lärlingarna under den första anställningstiden

vanligen förorsaka mästarna, torde det vara angeläget att söka i möjligaste

mån undanröja anledningarna till detta bristande intresse. Just i detta avseende

synes det förevarande förslaget äga sin betydelse. Enligt detsamma skulle statens

ingripande ske på sådant sätt, att staten genom meddelande av statsunderstöd

skulle söka minska de ekonomiska betänkligheter mot lärlingars anställande, som

tilläventyrs kunna förefinnas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Statens bidrag skulle huvudsakligen endast komma att utdelas till mästare

i sådana yrken, där kostnaden för lärlingarnas utbildning är relativt stor eller

utbildningen eljest är betungande och där ett ordnat lärlingsväsen utan statens

understöd icke eller blott med svårighet skulle komma till stånd. En fördel hos

förslaget torde därjämte få anses ligga däri, att, därest statsunderstöd i någon form

skulle framdeles höra ifrågakomma i förevarande avseende, de ifrågasatta försöken

skulle komma att medföra praktiska lärdomar för bedömandet vid det slutliga

ordnandet av samma understödsverksamhet.

Statens ifrågavarande understödjande verksamhet bör givetvis ordnas på ett

sådant sätt, att densamma med största möjliga lätthet kan bringas i överensstämmelse

med en blivande lärlingslagstiftning. Såsom förutsättning för åtnjutande av statsunderstöd

torde sålunda redan nu böra uppställas den fordran, att ett avtal i av

staten godkänd form träffats mellan mästaren, å ena sidan, och lärlingen eller dennes

målsman, å den andra, om lärlingens anställande hos mästaren såsom lärling.

Själva överinseendet över hithörande förhållanden torde böra uppdragas åt

kommerskollegium. För fullgörande av en dylik uppgift har kollegium förklarat

sig behöva äga tillgång till en teknisk konsulent.»

Efter att hava erinrat, att å kommerskollegii industribyrå dåmera vore anställd

en teknisk konsulent, anförde departementschefen vidare:

»I fråga om det lokala övervakande, som givetvis bör ifrågakomma för att

bereda staten garanti för ett rätt användande av meddelade understöd, är det att

antaga, att hantverksföreningarna lämna kollegium det biträde, som må erfordras.

Beträffande statsunderstödets storlek, lärotidens längd, understödets fördelning

å de olika läroåren samt antalet lärlingar, för vilka anställning hos mästare skulle

genom statsunderstöd beredas, ansluter jag mig till vad kommerskollegium i sådant

avseende förordat.

Fördelningen av statsunderstöden torde, på sätt styrelsen för Sveriges hantverksorganisation

ifrågasatt, böra verkställas av kommerskollegium.

Angående villkoren för understödens åtnjutande och närmare bestämmelser

för deras utbetalande torde jag vid bifall till det förslag, jag här ifrågasätter, framdeles

efter kommerskollegii hörande få för Kungl. Maj:t framlägga förslag. Bland

villkoren torde emellertid under alla omständigheter höra inrymmas de, som kommerskollegium

i sitt utlåtande berört. Särskilt vill jag i detta avseende framhålla, att

mästarna böra åläggas skyldighet att sätta lärlingarna i tillfälle att besöka teknisk

yrkesskola, därest lämplig sådan finnes att tillgå. Lärlingarna torde nämligen höra

beredas tillfälle att erhålla även den teoretiska yrkesutbildning, som kan erbjudas,

så att de i möjligaste mån bibringas en verklig yrkesutbildning.

I fråga om anslag för premier åt lärlingar — vilket även i sin mån kan

bidraga till ett mera allmänt anställande av lärlingar — anslutar jag mig till

kommerskollegii mening, att statens bidrag icke bör inskränkas att avse premier

allenast till sådana lärlingar, som äro anställda hos statsunderstödda mästare, utan

att statsbidrag även hör beredas för premier åt lärlingar hos andra mästare.

Lika med kommerskollegium anser jag ock, att särskilda belopp böra beräknas för

premier åt lärlingar hos statsunderstödda mästare och för premier åt lärlingar,

anställda hos andra mästare.

Granskningen av de slutprov, vilka lärling skulle efter avslutad lärlingsutbildning

avlägga, ävensom utdelandet av premierna torde såsom kommerskollegium

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sarnl. 172 höft. (Nr 206.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t fi

fr artist äUnh;- i914.

1914 års förra

riksdag.

Styrelsen för

Sveriges kant

verksorganisa■

tion den 1

Salt 1916.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

föreslagit böra tills vidare ske genom hantverksföreningarna under överinseende,

utövat av kommerskollegium med biträde av den tekniska konsulenten. Mot kollega

förslag angående premiernas belopp har jag intet att erinra.

Den beräkning, kommerskollegium verkställt angående de för här ifrågavarande

ändamål erforderliga årliga anslagen, finner jag mig kunna godtaga. Enligt

nämnda beräkning skulle för år 1915 erfordras 8,000 kronor, därav 5,000 kronor

för understöd åt mästare och 3,000 kronor för premier, att utdelas av hantverksföreningarna

till lärlingar i allmänhet. Anslaget torde böra uppföras å extra stat.»

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kung!.

Maj:t i den till 1914 års förra riksdag avlåtna statsverkspropositionen

riksdagen att till statsunderstöd i huvudsaklig överensstämmelse med av

departementschefen förordade grunder åt liantverksidkare för utbildning

av lärlingar samt till lärlingspremier på extra stat för år 1915 anvisa

ett anslag å 8,000 kronor.

1 skrivelse den 3 mars 1914 angående vissa, av Kungl. Maj:t i

statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda framställningar

anmälde riksdagen, att riksdagen icke funnit sig kunna bifalla Kungl.

Maj:ts berörda framställa injr. Riksdagen anförde därvid följande:

»Enligt riksdagens mening måste föreliggande förslag att efter utländskt

mönster införa ett system med statsunderstöd åt mästare såsom ersättning för utbildning

av lärlingar samt statspremier för lärlingsarbeten och avslutningsprov i

och för sig anses mycket beaktansvärt. Emellertid linner riksdagen förslaget icke för

närvarande föreligga i det skick, att riksdagen kunnat bifalla detsamma. Även om

man på grund av de i propositionen därför anförda skälen ej synes nödvändigtvis

behöva avvakta den samtidiga lösningen av de ännu oavgjorda frågorna om lärlingsväsendets

ordnande i allmänhet och om den lägre tekniska undervisningens

reformerande, finner riksdagen likväl nödigt, att ytterligare utredning i vissa

hänseenden förebringas, innan beslut fattas om påbörjandet av en hittills inom

landet _ så okänd verksamhet, som den ifrågasatta. Särskilt anser riksdagen, med

anledning av rådande, mycket olikartade förhållanden inom olika yrken, en mera

ingående utredning erforderlig beträffande frågan inom vilka yrken statsunderstöd åt

mästare lämpligen höra ifrågakomma. Även frågan om lärlingars premiering torde

böra underkastas en förnyad grundligare prövning.»

I eu till Kungl. Maj:t ställd till kommerskollegium ingiven skrift

av den 11 juli 1916 har styrelsen för Sveriges hantverksorganisation

framhållit, att de nu rådande förhållandena, varunder man borde göra

det möjligaste för att medverka till stödjande av hantverksidkarnes näringsutveckling,

skulle mana till åtgärder av ifrågavarande art samt till

att genom återupptagande av frågan om statens direkta understödjande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

av lärlingsutbildningen och genom den av riksdagen antydda utredningen

föra frågan vidare fram till sin lösning. I samband härmed har

styrelsen angivit åtskilliga yrken, som enligt dess åsikt kunde ifrågakomma

för statens understödjande i förevarande avseende, och i övrigt

framfört ett antal synpunkter, som av styrelsen ansetts böra tagas i betraktande

vid den ifrågavarande utredningen, varjämte styrelsen har

uttalat sin anslutning till det av kommerskollegium i utlåtandet den 20

november 1912 gjorda förslaget om lärlingspremiering.

Med skrivelse den 21 december 1916 har kommerskollegium överlämnat

berörda skrift; och har kollegium därvid anfört följande:

»Ett livsvillkor för en näring är, att densamma rekryteras med personer,

tillräckligt utbildade för det inom densamma förekommande arbetets utförande.

Utan detta villkors uppfyllande är den ifrågavarande näringen dömd att förfalla.

Problemställningen blir då den, huruvida det innebär något av statsintresse att

genom särskilda åtgärder hålla densamma uppe på tillbörlig nivå eller om det från

statssynpunkt kan synas likgiltigt, att dess uppgift icke vidare fylles.

För hantverkets vidkommande framkallar det angivna problemet den frågan,

om hantverket har någon speciell uppgift, som i en tid av hantverkets förfall kan

helt åsidosättas eller möjligen i modifierad form övertagas av andra näringar.

Enligt kollegii förmenande innebär begreppet hantverk sådan framställning

av arbetsprodukter, där arbetsmetoden giver framställaren möjlighet att i detalj

åsätta arbetsprodukten sitt personliga särmärke. Krav på arbetsprodukter, som

tillfredsställa den personliga smaken, komma utan tvivel alltid att finnas, om ock i

vissa fall dessa krav kunna vara mycket högt ställda, i andra fäll avsevärt lägre.

För ett kultiverat samhälle är det redan från denna synpunkt av vikt, att den

näring uppehälles, i vars arbetsmetod ligger just möjligheten att tillgodose de

nämnda kraven. Den ofrånkomliga förutsättningen för användandet av den arbetsmetod,

som hör hemma i hantverket, är full yrkesskicklighet hos den, som framställer

arbetsprodukten. Utan denna yrkesskicklighet blir arbetsprodukten, om den

hantverksmässiga arbetsmetoden användes, i allmänhet mindervärdig, eller ock, i

det fall nämligen att den inom den egentliga industrien förekommande arbetsmetoden

med detaljerad arbetsfördelning användes, förlorar den i väsentlig grad det personlighetsdrag,

som skulle hava givit den ett högre värde.

Den yrkesskicklighet, som sålunda synes kollegium nödvändig inom hantverket

för tillgodoseende av de krav av nyssnämnd art, som böra kunna ställas på

dess arbetsprodukter, har jämväl i ett annat avseende en enligt kollegii uppfattning

mycket stor betydelse. En förvärvad yrkesskicklighet av här ifrågavarande slagutgör

liksom industriarbetarens specialiserade yrkesskicklighet ett kapital, som genom

innehavarens arbete kan göras räntebärande. Men medan industriarbetarens yrkesskicklighet

på grund av specialiseringen i regel icke medgiver honom annan möjlighet

att utnyttja det i skickligheten liggande kapitalet än genom att i annans

tjänst utföra visst förelagt arbete, så är den inom hantverket förvärvade yrkesskickligheten

av sådan art, att den i flesta fall möjliggör för innehavaren att åt
-

Kommerskollegium.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kun (fl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

minstone i mindre skala börja bedrivandet av självständig yrkesverksamhet utan

att han därvid behöver disponera penningekapital till större belopp. Genom att sålunda

bygga den självständiga företagareverksamheten på företagarens yrkesskicklighet

i motsats till den massproducerande industrien, som för ett självständigt företagande

i första hand kräver tillgång till större kapital, har hantverket möjlighet

att framskapa ett större antal självständiga företagare än den egentliga industrien.

Det torde emellertid få anses som ganska allmänt erkänt, att möjligheterna att

känna sig tillfreds med sin ställning och i sitt arbete äro avsevärt högre för den

självständige företagaren än för den mer eller mindre osjälvständige löntagaren,

även om den förre, såsom inom det mindre hantverket mången gång torde vara

fallet, har ett mindre ekonomiskt utbyte av sin verksamhet än den senare. Denna

de självständiga företagames större möjlighet att känna tillfredsställelse med sin

tillvaro gör, att det ej kan vara för samhället likgiltigt, om deras antal alltför

starkt beskäres.

Härtill kommer, att å inånga orter, där det på grund av mindre goda kommunikationer

eller andra omständigheter icke kan för ortsbefolkningen vara ekonomiskt

att från andra orter med industriellt ordnad produktion tillgodose sitt behov

av vissa produkter, hantverket tack vare sina möjligheter till bedrivandet av verksamhet

i mindre skala är den enda tänkbara produktionsformen beträffande dessa

produkter.

Av det sagda framgår, att enligt kollegii förmenande hantverket såsom näring

har åtminstone tre ingalunda oviktiga uppgifter att fylla, vilka skulle i mycket hög

grad åsidosättas, om hantverkets produktion ersattes med allenast industriell produktion.

Dessa uppgifter äro dels tillgodoseendet av samhällets behov av arbetsprodukter,

framställda på ett sådant sätt, att personlig smak i desamma kan göra sig

gällande, dels möjliggörandet för ett större antal personer att, låt vara i mindre

skala, bedriva självständig verksamhet, dels ock tillgodoseendet av ortsbehovet av

vissa produkter i sådana fall, där ortsförhållandena försvåra eller omöjliggöra utnyttjandet

av å andra orter förekommande industriell produktion. Av dessa uppgifter

kan visserligen den förstnämnda i någon mån övertagas av på visst sätt

ordnad industri, men ingalunda de båda senare.

Då sålunda hantverket måste anses hava viktiga samhällsuppgifter att fylla,

måste det också anses som ett samhällsintresse, att dess fortbestånd tryggas.

Att härvidlag lärlingsutbildningen är en fråga av allra största vikt, har

länge varit erkänt, och den bär därför också gjorts till föremål för upprepade utredningar

i syfte att åstadkomma lagförslag beträffande dess slutliga ordnande.

Men även om frågan om mästares och lärlingars ömsesidiga skyldigheter och rättigheter

i huvudsak genom lag blir ordnad och sålunda i de fall, där med lagligt

bindande kraft en överenskommelse träffats mellan mästare och minderåriga arbetare

angående de senares utbildande i yrket, garantier vunnits för att denna utbildning

leder fram till därmed avsett resultat, så är därmed icke rekryteringsfrågan löst.

För mästaren innebär anställandet av en lärling dels åtagandet att under

vissa år meddela denne undervisning i yrket, dels ock åtagandet att under samma

tid kontant eller in natura giva lärlingen en viss ekonomisk valuta. I ersättning

för dessa åtaganden har mästaren att räkna på, att lärlingen under lärotiden utför

ett för mästaren nyttigt arbete. Rent ekonomiskt motsvaras det första av de från

mästarens sida gjorda åtagandena dels av värdet av den tid, som förbrukas vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 206.

lärlingens handledning, vare sig lärlingen handledes av mästaren själv eller hans

-esäller. dels av värdet av de råvaror och verktyg, som genom lärlingens bristande

färdighet onödigtvis förbrukas. Skall mästaren utan ekonomisk förlust kunna hålla

en lärling, måste tydligen värdet av det för mästaren nyttiga arbete, som utföres

av lärlingen under lärotiden, uppgå till minst samma belopp som värdet av mästarens

åtaganden. .... . .... ,

För lärlingen åter torde anställningstagandet i flesta fall åtminstone i forsta

hand icke vara baserat på åstundan att lära sig det ifrågavarande yrket utan i

stället huvudsakligen avse att även under minderårighets tiden beredas tillfälle att

genom egen inkomst bidraga till eller helt bekosta sitt uppehälle. Hans ekonomiska

ställning är ju också mången gång sådan, att det för honom kan synas vara en

tvingande nödvändighet att låta deri sistnämnda synpunkten bliva huvudsynpunkt.

Härav blir emellertid följden, att jämförelsevis höga krav komma att ställas på

storleken av den avlöning, som mästaren skall utbetala till lärlingen, och att på

grund därav mästaren i ersättning måste fordra att lärlingen utför ett för mästaren

nyttigt arbete av motsvarande omfattning. Då emellertid det för mästaren nyttiga

arbete, som av lärlingen verkligen kan utföras, i allmänhet ej är av den art, att

det främjar hans utbildning i yrket, utan huvudsakligen består i utförandet av

bisysslor, så komma allt för högt uppdrivna lönepretentioner att ovillkorligen medföra

en underhaltig yrkesutbildning. Går man så långt att mästaren nödgas betala

lärlingen en avlöning fullt motsvarande värdet av det av lärlingen utförda, för

mästaren nyttiga arbetet, då har också därmed lärlingen upphört att vara lärling i

egentlig mening; han kan då icke längre med fog fördra, att mästaren skall orna

tid och kostnader på hans utbildning, och har därför blivit allenast en icke yrkes
-

kunnig lönearbetare. , , ,, „.. ,

I de fall, där utbildningsintresset icke är tillräckligt stort att forma den

minderårige eller hans målsman till några uppoffringar, eller där den minderåriges

ekonomiska förhållanden synas omöjliggöra dylika, är det på grund av nyss omnämnda

förhållanden helt naturligt, att de minderåriga söka sig sådana anställningar,

där något högre mått av yrkesutbildning icke kräves och där de på grund därav

omedelbart kunna räkna på ett gott ekonomiskt utbyte av sitt arbete. Då inom

handel och industri finnes rik tillgång på dylika anställningar, blir följden den,f att

den minderåriga arbetskraften dragés till dessa näringsgrenar, medan en för hantverkets

rekrytering erforderlig minderårig och för utbildning inom de olika yrkena

intresserad arbetskraft av ekonomiska skäl icke kan anskaffas.

Belysande för situationen är en utredning angående antalet lärlingar i de

olika hantverksyrkena inom huvudstaden, som år 1912 företogs av btockholms städs

hantverksförenings lärlingsnämnd. Utredningen gav vid handen, att antalet hos

nedanstående grupper liantverksidkare anställda lärlingar utgjorde:

Bagare

250 lärlingar

Bildhuggare

7

»

Bleckslagare

10

»

Bokbindare

127

»

Boktryckare

220

»

Frisörer

130

»

Förgyllare

22

»

Glasmästare

32

»

Guldsmeder

80 lärlingar

Hattmakare

0

»

Kakelugnsmakare

2

Kopparslagare

10

»

Körsnärer

4

:>

Målare

180

Pianomakare

6

»

Plåtslagare

179

»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Repslagare

o

Sadelmakare

32

Skomakare

0

Skräddare

35

Smeder

59

Snickare

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

lärlingar Svarvare

Tapetserare

» Tunnbindare

; Urmakare

Vagnmakare

2 lärlingar

15

1

40

8

iv ä?on?a kunna. synas vara ganska ojämna och i ett eller annat yrke ej sa

laga. Ett närmare aktgifvande pa, inom vilka yrken det större lärlingsantalet är

tiUfinnandes eder osökt till det resultatet, att det huvudsakligen är den inom yrket

Set ''få kalla de Ti ^ miadf ärig.a Passande okvalificerat arbete, som bestämmer

antakt sa kallade bil lingar. I de yrken, där en mängd lättare bisysslor finnas att

skota och dar för den minderårige sålunda finnes tillgång till förvärvsarbete kan

minderåriga synas mästaren fördelaktigt även mot en avlöning’ tillrackhgt

stor för att på dessa verka tilldragande, och här kommer därför skenbart

?£u 10gt flarhngsan*al, att förefinnas. I verkligheten är i allmänhet för hithörande

larkngar förvärvsarbetet huvudsak och utbildningen bisak, vilket gör att utbildningen,

för att ej medföra alltför underhaltigt resultat, måste beräknas kräva mycket

längre tid an som med ordnad utbildning skulle vara nödvändigt, och följden härav

,T''- att ,:l rhngarna oftast avbryta sin lärlingsanställning, innan de vunnit erforderlig

yrkesskicklighet, och därefter, tack vare bristen på fullt utbildade arbetare

vinna anställning som »försigkomna» samt sedan betrakta sig som yrkesarbetare i

vanlig mening. De yrken åter, som visa det minsta antalet lärlingar äro sådana

andrTb18 ! -V tdlrackll§ mä? gyttja lärlingarne såsom hantlangare eller till

andra bisysslor icke finnes, utan dkr dem redan frän början måste beredas sysselsättning

med egentligt yrkesarbete. Här torde det sålunda bliva mera aTvmrklig u - bddmng, men de kostnader och den tidsförlust, som härvid förorsakas mästaren

aro tillräckligt störa for att hålla lärlingsantalet nere på en ytterst låg nivå.

som ett verklTT r pT™ ,måste stälhlingen from de flesta yrken betraktas

bäSre ta*w **“ ,61'' *«**«-»»*> “ »‘t

bättraÄT % an^.da.. hedningens företagande har ställningen ingalunda förbättrats

utan alltmer forsamrats, tack vare det inom handel och industri på "rund

av de nuvarande förhållandena stegrade behovet av minderåriga för uträttande av

330JutbSin ° Tf ?Ör0naä1’ -°? Pä gmnd av sin art el ^äva någon

till TliT lm 0 T11- °ck,glva de mmderåriga eu inkomst, som i förhållande

till deras ålder i regel ar ganska avsevärd och i flesta fall tillräcklig att draga de

inomTantveiEet ^ ’ bÖ1’Jan ekonomiskt mindre givande anställningen som lärling

,• ..T må iU,a,nses förklariigt, att en person på 14 å lö år i regel huvudsak
li0en

sei pa, vad han eller hon just för ögonblicket förtjänar, och mindre på vad

som mest gagnar för framtiden. Och i de fall, där ekonomiska förhållanden göra

d6t “V"? minderårige nödvändigt att själv förskaffa sig sitt uppehälle, är det

likmnn!l/°lk ar iSi att ^ifrågavarande minderåriges målsman ser saken från

lånande sj npunkter Men att detta åskådningssätt bland de minderårige och deras

malsman ar så vanligt, som för närvarande verkligen är fallet, även där det icke

betingas av de nyssnämnda förutsättningarna, måste hava någon särskild orsak.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

Det är exempelvis ingalunda ovanligt, att en målsman med oj alltför god ekonomisk

ställning under erkännansvärda uppoffringar söker att giva sina barn tillfälle att

bedriva studier, avsedda att utgöra förberedelse till högre fackliga eller vetenskapliga

studier; i ett mycket stort antal av dessa fall avbrytas emellertid studierna just

vid den punkt, där förberedelsen avslutas för att efterföljas av de högre studierna,

d. v. s. innan studiernas egentliga mål nåtts. Man försvarar sig med att kunskap

alltid är av värde, även om man icke mäktat med mera än det allmänbildande förberedande

stadiet. Sällan finner man däremot en målsman, som är villig att i

samma grad underkasta sig uppoffringar för att åt de minderåriga, som stå under

hans vård, bereda en grundlig praktisk utbildning. Under även det förberedande

stadiet av de s. k. lärda studierna har man i regel ej något att invända mot skolans

krav på en arbetsintensitet, som ofta tangerar gränsen till den minderåriges prestationsförmåga,

finner sig i, att skolarbetet för den normalt begåvade lärjungen icke

medgiver, att häri i nämnvärd grad utför något förvärvsarbete för att såmedelst

bidraga till sitt livsuppehälle, samt underkastar sig direkta kostnader dels i form

av vissa avgifter, dels i form av utgifter för läroböcker och personlig förbrukningsmateriel.

Men i fråga om inhämtandet av praktisk yrkesutbildning anser man sig

böra anlägga helt andra synpunkter. Enär här utbildningen anses leda till bättre

resultat, om den meddelas på en välordnad yrkesverkstad, än om den försiggår under

form av skolundervisning, bär det legat nära till hands att ställa den minderåriges

utbildning i samband med hans förvärvsarbete, och på grund härav har alltmera

bland de vidkommande minderåriga och deras målsmän den uppfattningen vunnit

fotfäste, att det under lärotiden i första hand är fråga om ett förvärvsarbete.

Villigheten att vid förut omnämnda skolstudier helt uppgiva förvärvsarbetet har

här utbytts mot krav på att lärlingen under lärotiden i och genom sitt utbildningsarbete

helt och hållet eller åtminstone i det allra närmaste skall försörja sig själv.

Likaså bortfaller här all beredvillighet att ikläda sig kostnader, motsvarande de

vid vanlig skolundervisning nödvändiga direkta utgifterna.

Det måste synas egendomligt, att de två arterna av utbildning, den s. k.

lärda utbildningen och den praktiska, av vilka den senare, om förhållandena medgåve,

att den meddelades och tillägnades med samma intensitet som den förra, i

regel säkerligen skulle vid mogen ålder giva minst lika gott om icke större ekonomiskt

utbyte än den förra, betraktas från så olika synpunkter. Orsaken torde

böra sökas i en säregen värdesättning av de kunskaper och färdigheter, som i

de två fallen meddelas. Man skulle till och med nästan kunna säga, att en verklig

värdesättning från kunskapssynpunkt äger rum i regel endast beträffande den s. k.

lärda utbildningen, varemot vid den praktiska utbildningen lärlingens verksamhet,

såsom redan framhållits, i huvudsak betraktas som förvärvsarbete. Den praktiska

utbildningens värdesättning kommer därför att ske under samma synpunkt som

värdesättningen av sådant av minderåriga utfört arbete, som icke står i samband

med någon som helst utbildning, d. v. s under synpunkten av den omedelbart utgående

avlöningen, och en dylik jämförelse måste alltid utfalla till nackdel för lärlingsanst

ällnin gen.

Den här vidrörda värdesättningen av olika slags utbildning torde i icke

oväsentlig mån påverkas av de åtgärder samhället vidtagit i hithörande frågor.

Aven om, såsom redan nämnts, lärjungar och målsmän få vidkännas ganska stora

uppoffringar, om de vilja utnyttja den högre skolundervisningen, så är det dock av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

allmänna medel, som själva undervisningen i regel bekostas. Om nu denna omständighet

beror därpå, att samhället för de offentliga tjänsternas rekrytering har

behov av ett mycket stort antal personer med därför lämplig utbildning, eller på

andra orsaker, så innebära dock de samhälleliga åtgärderna i detta avseende samhällets

erkännande av det stora värdet av den utbildning, som gives vid skolornas

undervisning, och detta erkännande kan icke undgå att inverka på den allmänna

uppfattningen och såmedelst bidraga till dessa skolors rekrytering. Den rent

praktiska yrkesutbildningen har i motsats härtill hänvisats till att vara ett mellanhavande

mellan läromästaren och lärlingen. Samhällets åtgärder beträffande denna

art av utbildning hava inriktats på allenast ett ordnande av densamma för att i

möjligaste mån trygga, att en utbildning verkligen kommer till stånd i de fall, där

ett åtagande beträffande densamma föreligger.

En dylik samhällets ordnande verksamhet, som i huvudsak måste gå ut på

vissa kontrollerande åtgärder, innebär visserligen även den eu viss grad av värdesättning,

dock kanske mera av ordnade arbetsförhållanden under lärotiden än av

de under samma tid meddelade kunskaperna och färdigheterna. Ett verkligt värdesättande

av fullgod yrkesskicklighet såsom grund för framtida verksamhet torde

med nuvarande uppfattning av lärlingsförhållandet såsom huvudsakligen en arbetsanställning

icke i allmänhet vara möjligt, utan att den nämnda uppfattningen balanseras

av sådana samhälleliga åtgärder, som otvetydbart ådagalägga, att utlärandet

av den konst, som ligger i mästarens yrkesskicklighet, icke är att betrakta såsom

något, det där kan påräknas utan kompensation, samt att värdet av den utlärda

konsten tillhopa med de direkta kostnader, som utlärandet förorsakat mästaren, i

regel ej kunna kompenseras genom återstående värdet av lärligens produktiva arbete,

sedan värdet av hans avlöningsförmåner fråndragits. Att även för närvarande

lärlingar anställas inom olika hantverksyrken, kan icke anses bevisa den sistnämnda

kompensationens tillräcklighet, enär dels framsynta mästare av förhållandena känna

sig manade att, under erkännansvärda uppoffringar från deras egen sida, för

tryggandet av yrkets fortbestånd bereda anställningar, som i och för sig måste

anses oekonomiska, dels den otillräckliga kompensationen haft till följd, att utbildningen

fått träda tillbaka för förvärvsarbetet, varvid sålunda anställningon blott till

namnet varit en lärlingsanställning. Såsom förut framhållits, har emellertid anställandet

av lärlingar nedgått långt under det minimum, som måste anses nödvändigt

för yrkenas tillfredsställande rekrytering.

De skäl, som i kollega utlåtande av den 20 november 1912 syntes kollegium

tala för, att det föreliggande förslaget att av allmänna medel bereda vissa mästare

inom hantverksyrken, vilka åtaga sig att systematiskt utbilda lärlingar, ersättning

för i samband med denna utbildning havda kostnader, genomfördes, och vilka skäl

i huvudsak gingo ut på att från ekonomisk synpunkt för mästaren möjliggöra

anställandet av lärlingar, äga enligt kollega förmenande allt fortfarande samma

giltighet, som då de först anfördes.

Därjämte får kollegium, i anslutning till vad ovan anförts, betona, att den

föreslagna åtgärden just synes vara av sådan natur, att den i avsevärt högre grad

än de flesta andra tilltänkta åtgärder för lärlingsutbildningens befrämjande innebär

ett samhällets erkännande av att hantverksskicklighet i och för sig har ett värde,

tillräckligt stort att offra något på, och att genom ifrågavarande åtgärds genomförande

jämväl skall kunna i allmänna medvetandet åstadkommas en sådan värde
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung I. Mcij:ts K ml. Proposition År 206.

sättning av hantverksskickligheten, att vid den minderåriges yrkesval det icke i

regel skall vara den omedelbart förvärvade inkomsten, som skall lalla utslaget vid

valet mellan lärlingsanställning och andra för minderåriga lämpliga förvärvsanstållningar.

utan att beträffande lärlingsanställningen jämväl sädana i det föregående

vidrörda synpunkter måtte tagas i betraktande, som vanligen äro de avgörande vid

valet av de studiebanor, där studierna icke bedrivas under formen av förvärvsarbete.

Enligt kol logii förmenande skulle vid yrkesvalet ett anläggande av sist omförmälda

synpunkter beträffande lärlingsanställning inom hantverket i ej oväsentlig mån bliva

till fördel för dettas rekrytering och detta icke blott vid jämförelse med okvalificerade

arbetsanställningar utan även vid jämförelse med de teoretiska studiebanorna.

Förslaget att tilldela väl kvalificerade lärlingar statspremier vid lärotidens

slut synes kollegium jämväl väsentligt bidraga till en mera riktig värdesättning av

hantverksskickligheten, i det att premieringen måste anses innebära ett erkännande

av att lärlingen, i och med att han grundligt lärt sig yrke, kommit till ett resultat,

vars uppnående det är ett samhällsintresse att befrämja. Om sålunda lärlingspremieringen

lika väl som en av allmänna medel utgående ersättning till vissa

mästare för utbildandet av lärlingar på grund av sin betydelse för ett rätt värdesättande

av hantverksskickligheten avsevärt böra kunna bidraga till främjandet av

hantverkets rekrytering, så har lärlingspremieringen dessutom helt naturligt den för

all tävlan om belöningar gemensamma betydelsen av att verka som en kraftig sporre

vid lärlingens tillgodogörande av den utbildning, som bjudes honom, vilken synpunkt

för övrigt redan berörts i kollega förut omnämnda utlåtande av den 20 november 1912.

Bland de allmänna förutsättningar för ett tillstyrkande av det ifrågavarande

förslaget, som av kollegium uttalades i nyssnämnda utlåtande och som kollegium

fortfarande anser sig böra vidhålla, finnes särskilt framhållet anställandet inom kollegium

av en teknisk konsulent med uppgift att bereda ärenden, som stode i samband

med hantverksnäringen. På grund härav finner sig kollegium böra erinra därom, att

denna förutsättning för närvarande är uppfylld, i det att från och med år 1914 eu

dylik tjänsteman finnes inom kollegium anställd.

Rörande valet av de yrken, som böra komma ifråga vid de första försöken

att. tillämpa de föreslagna åtgärderna, anser sig kollegium böra uttala som sin åsikt,

att, försåvitt man håller sig till de yrken, som bedrivas i nämnvärd omfattning och

med ett tillräckligt antal självständiga utövare för att möjliggöra ett lämpligt urval

bland dessa vid försökens anställande, det icke torde finnas någon som helst risk

för olämpligt val. Behovet av åtgärder med här angivet syfte är inom alla hantverksyrken

så stort, att någon fara för att försök k om me att anställas inom yrken,

där åtgärderna kunde anses överflödiga, icke kan anses föreligga. Vidare ligger det

i den hantverksmässigt ordnade driftens natur, att arbetsmetoden skall vara så

ordnad, att den möjliggör utbildandet av lärlingar. Det är sålunda icke så mycket

valet av försöksyrken det hänger på, om försöken skola bliva vägledande för frågans

vidare utveckling eller icke. utan så mycket mer på urvalet av de mästare, som

böra kunna ifrågakomma, och på bedömandet av de av lärlingarna utförda proven.

De av styrelsen för Sveriges hantverksorganisation i dess skrivelse föreslagna

yrkena, nämligen bildhuggare-, bleckslagare-, bokbindare-, frisör-, förgyllare-, glasmästare-,

guldsmeds-, kopparslagare-, körsnärs-, målare, plåtslagare-, sadelmakare-,

skomakare-, skräddare-, smeds-, snickare-, tapetserare-, urmakare- och vagnmakareyrkena,

synas kollegium vara synnerligen lämpliga för försöks anställande på grund

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt 172 höft. (Nr 206.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Xungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 200.

av, att inom dem det förefinnes ett mycket stort behov av ökad rekrytering, att de

bedrivas av tillräckligt antal utövare samt dessutom att inom dem kostnaderna för

lärlingarnas utbildning äro . så stora, att de för ett stort antal mästare äro nästan

oöverkomliga, varför också inom åtskilliga av dem den första delen av utbildningen

för närvarande överlämnas till av yrkesföreningarna anordnade skolor, ett förfaringssätt,

som enligt allmän uppfattning bland hantverkets målsmän och enligt en mängd

i samband med utredningen av den lägre tekniska undervisningens ordnande gjorda

uttalanden beträffande de ifrågasatta fullständiga och förberedande lärlingsskolorna

icke kan betraktas såsom annat än en nödfallsåtgärd, framtvingad av de för närvarande

exceptionellt svåra betingelserna för enskilda mästares utbildande av lärlingar.

I sitt utlåtande av den 20 november 1912 angav kollegium som sin uppfattning,

att antalet lärlingar i varje lärokurs ej borde uppgå till större antal än 50r

och finner sig kollegium böra vidhålla denna mening. Då antalet av hantverksorganisationens

styrelse föreslagna försöksyrken är 19 och detta antal enligt kollega

förmenande icke bör inskränkas, om de tilltänkta försöken skola kunna med hänsyn

till yrkenas olika art tjäna till ledning för frågans vidare utveckling, skulle sålunda

inom varje försöksyrke i medeltal icke komma att för varje lärokurs anordnas mera

än två eller tre försök, d. v. s. det minsta antal, som överhuvud kan tänkas, om

de inom yrket anställda försöken snola kunna anses i någon män utslagsgivande

beträffande de med försöken vunna erfarenheterna. På grund härav synes det kollegium

icke vara behövligt eller ens ändamålsenligt att på förhand angiva några rik tningslinjer

för försökens fördelande på de olika yrkena, utan bör detta bero huvudsakligen

på beskaffenheten av de ansökningar, som kunna i ärendet inkomma.

Beträffande storleken av de ifrågavarande statsbidragen till mästare samt av

lärlingspremierna finner kollegium ingen anledning att föreslå andra belopp än de i

kollega förutnämnda utlåtande föreslagna beloppen.

Emellertid synes det kollegium lämpligt, att förut angivna allmänna grunder

för det ifrågasatta anslagets användande nu kompletteras med avseende å huvudinnehållet

i de särskilda bestämmelser som beträffande anslaget kunna bliva behövliga.

Dessa bestämmelser, som det torde böra tillkomma Eders Kungl. Maj:t att

efter förslag av kommerskollegium fastställa, böra avse ansökning, utdelning och

kontroll. Så snart emellertid frågan om lärlingars anställande blivit genom särskild

lag ordnad, böra helt naturligt bestämmelserna angående den statsunderstödda lärlingsutbildningen

i vidkommande delar bringas i överensstämmelse med donna lag.

Av vad som yttrats vid ärendets tidigare handläggning torde framgå, att

kommerskollegium är den statsmyndighet, som bör anförtros att i enlighet med

fastställda bestämmelser ombestyra vad som hör till realiserandet av de ifrågasatta

åtgärderna. Det bör således tillkomma kollegium att mottaga ansökningar, att bestämma

över anslagets fördelning och att utöva tillsyn över det hela. Härvid synes

det dock vara naturligt, att kollegium anlitar Sveriges hantverksorganisations och

dess lokalföreningars intresserade medverkan.

Då redan nu inom hantverksorganisationen förefinnes ett enhetligt ordnat

system för lärlingars prövning och belöningsmedaljers utdelande, även om detta system

ännu ej tillfullo hunnit å alla orter genomföras, synes det kollegium naturligt, att

detta system utnyttjas i samband med den statsunderstödda lärlingsutbildningen.

De prov, som stå i samband med den statsunderstödda lärlingsutbildningen, torde

därför i tillämpliga fall böra göras identiska med de utlärlingsprov, som måste av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung/.. Nät/. Proposition Nr ''Mitt. I''■*

läggas för erhållande av hantverksorganisationens gemensamma utlärlingsbevis och

på vilka även tilldelandet av organisationens medaljer grundas.

Beträffande kontrollen över den statsunderstödda utbildningens bedrivande

under lärotiden torde medverkan jämväl böra påräknas, enär det icke kan vara

kollegium möjligt att genom sin tekniske konsulent utöva direkt kontroll i tillräcklig

omfattning. För att denna biträdande kontroll mä bliva så enhetligt ordnad

som möjligt, torde den emellertid icke böra överlämnas åt lokalföreningarna som

sådana, utan synes den lämpligare utövas genom av hantverksorganisationen med

hänsyn till vederbörande yrken tillsatta ombud å de orter, där statsunderstödd lärlingsutbildning

bleve anordnad, vilka ombud .skulle hava att årligen avgiva utlåtande

angående utbildningens bedrivande. Kollegium utgår härvid från den förutsättningen,

att gottgörelse till dessa ombud icke skulle drabba det allmänna. Medverkan bör

vidare tagas i anspråk så tillrida, att organisationens utlåtande över inkomna ansökningar

inhämtas.

Det avtal mellan mästaren och lärlingens målsman angående lärlingens anställning,

som kollegium i sitt föregående utlåtande i ärendet ansett höra vara eu

förutsättning för statsunderstöd, synes böra underskrivas jämväl av lärlingen, visserligen

icke därför att en dylik underskrift skulle göra avtalet mera juridiskt bindande

för lärlingen, utan därför att denna underskrift icke kan undgå att moraliskt utöva

ett ej oväsentligt inflytande och sålunda i sin mån bidraga till att lärlingen i allmänhet

söker fylla sina åtagna förpliktelser och icke i förtid avbryter sin utbildning.

Den vid ärendets föregående behandling av kollegium uttalade uppfattningen,

att mästaren skall sätta lärlingen i tillfälle att besöka teknisk yrkesskola, därest

sådan finnes å orten inrättad, finner kollegium ingen anledning att nu frångå. 1

det ovan omnämnda avtalet torde böra angivas, vilken av kontrahenterna skulle

vidkännas dels eventuella skolavgifter, dels kostnaderna för sådan undervisningsmateriel,

som ej av skolan bekostas.

Beträffande lärlingarnas premiering synes det kollegium, som om systemet

lämpligast borde ordnas så, att benämningen »statspremium» komme till användning

allenast ifråga om belöningar, som utdelades till de högst kvalificerade lärlingarna.

Det torde nämligen icke vara gagneligt för allmänna uppfattningen av den utmärkelse,

som tilldelandet av ett statspremium bör innebära, om statspremier kunde

tilldelas lärlingar, som vid provets bedömande icke tillerkänts så högt vitsord, att

dem kunnat tilldelas någon av hantverksorganisationens särskilda belöningar. Det

belopp av 20 kronor, som vid ärendets tidigare handläggning föreslagits böra efter

avläggande av godkänt prov utgå till varje lärling, för vars utbildning statsunderstöd

utgått, och som fortfarande synes kollegium val motiverat såsom ett medel att

uppmuntra till provs avläggande, torde sålunda icke böra karakteriseras som statspremium,

utan synes lämpligast kunna betecknas med benämningen »utlärlingspenning».

Det torde säkerligen icke möta några svårigheter för sådan överenskommelse

med hantverksorganisationen och dess lokalföreningar, att denna utlärlingspenning,

vars utgående är beroende allenast av lärlingsprovets godkännande, kunde

utbetalas i samband med överlämnandet till lärlingen av organisationens utlärlingsbevis.

Benämningen »statspremium» torde däremot böra användas för de extra

belöningar, som skulle tilldelas de mest förtjänta av nyssnämnda grupp lärlingar.

Men, för att i möjligaste mån utesluta möjligheten, att dessa statspremier skola

kunna tilldelas lärlingar, som visserligen kunde betecknas såsom synnerligen väl

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ''Jod.

kvalificerade, men som dock kanske i åtskilliga fall överträffas av lärlingar, som ej

åtnjutit statsunderstödd utbildning och därför ej kunna komma ifråga vid fördelande!

av de ifrågavarande statspremiema, synes fördelningen böra grundas på eu jämförelse,

som ej inskränkes till att gälla allenast lärlingar med statsunderstödd utbildning

utan som utsträckes til! samtliga lärlingar, vilka tilldelats utlärlingsbevis, oberoende

av, om deras utbildning varit statsunderstödd eller icke. Eu dylik jämförelse synes

kollegium ligga i utdelandet av hantverksorganisationens medaljer. Dessa medaljer

utgöras av dels bronsmedalj, dels silvermedalj i tvenne storlekar. Årligen utdelas

inemot -JO bronsmedaljer och ungefär lika mänga av den mindre silvermedaljen,

varemot den större silvermedaljen ännu icke utdelats. Dä antalet statspremier under

försökstiden icke skulle uppgå till mycket mer än 5 per år synes det kollegium

lämpligt, att bestämmelse gives därom att allenast de lärlingar med statsunderstödd

utbildning må kunna ifrågakomma vid utdelning av statspremier, som på grund av

lärlingsprov tilldelats någon av Sveriges hantverksorganisations silvermedaljer.

På grund av statspremiernas starkt begränsade antal torde det icke vara

möjligt att ernå eu rättvis fördelning av dem, om varje fall särskilt upptages till

provning, utan torde det vara nödvändigt att samtidigt pröva kvalifikationerna hos

samtliga de lärlingar, som under en viss tidrymd, lämpligast ett år, gjort sig berättigade

till att vid prövningen tagas med i räkningen. Lämpligast torde handläggningen

av frågan böra ordnas så, att organisationen vid varje års slut till kollegium

inkommer med uppgift såväl å de lärlingar med statsunderstödd utbildning,

som tilldelats organisationens medaljer, som även angående arten av de av ifrågavarande

lärlingar utförda prov, och i samband därmed avgiver förslag till statspremiernas

fördelning.

Vad beträffar de anslag, som ifrågasatts böra tilldelas vissa hantverksföreningar

i och för lärlingars premiering, synes det kollegium, som om de av

dessa anslag utdelade premierna icke böra karaktäriseras som statspremier, utan

höra anslagen allenast avse att för vederbörande förening möjliggöra ett utvidgande

av inom densamma redan förekommande premiering av lärlingar. Helt naturligt

bör även denna premiering, som sålunda delvis komme att bekostas av allmänna

medel, ställas under kollega tillsyn, och på grund därav torde det böra åläggas

hantverksförening, som tilldelas statsunderstöd i här ifrågavarande syfte, att årligen

till kollegium inkomma med redogörelse för hela sin premieringsverksamhet. Såsom

av kollegium redan vid ärendets föregående behandling uttalats, bör, där så låter

sig gorå, den statsunderstödda premieringen försiggå i samband med utställning av

de ifrågavarande proven.

1 särskilda promemorior har inom kollegium enligt, ovan uttalade grunder

gjorts utkast dels till bestämmelser angående det ifrågasatta anslagets användande,

dels och till överenskommelse angående anställande av lärlingar med statsunderstödd

utbildning. Dessa utkast avse dock allenast att visa, huru kollegium tänkt sig, att

ifrågavarande bestämmelser och överenskommelser kunna avfattas, men icke att

vara för fastställande av Eders Kungl. Maj:t färdiga förslag. Vad särskilt den

ifrågavarande överenskommelsen vidkommer, synes något särskilt formulär för densamma

alls icke böra för närvarande fastställas, ehuruväl ett normerande formulär

till ledning vid avfattandet av dylika överenskommelser torde vara av stor betydelse.»

Under framhållande att kollegium fortfarande ansåge, att här ifrågasatta

allmänt gagneliga åtgärder kunde utan svårighet genomföras oberoende av att

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

lärlingsförhållandena ännu ej ordnats genom lag, har kollegium överlämnat förutom

den från styrelsen för Sveriges hantverksorganisation inkomna skriften jämväl de

av kollegium omnämnda tvenne promemoriorna, och har kollegium med stöd av

vad kollegium anfört, hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för anvisande till statsunderstöd

för år 1918 av ett belopp å 8,000 kronor att användas huvudsakligen i

enlighet med av kollegium angivna grunder till ersättning åt hantverksidkare för

utbildande av lärlingar samt till lärlingspremier.

Beträffande storleken av de belopp, som för de följande åren skulle erfordras,

har kollegium hänyisat till sitt tidigare avgivna utlåtande.

Av de utav kommerskollegium upprättade promemorierna torde

deri, som innehåller utkast till överenskommelse angående anställande av

lärling, för vars utbildande .statsunderstöd utgår, icke behöva här återgivas.

Däremot ber jag få redogöra för den promemoria, som innefattar

föreskrifter angående''det ifrågasatta anslagets användande. Denna promemoria

innehåller följande bestämmelser:

»l:o) Ansökning om statsunderstöd för utbildande av lärlingar ställes till

kommerskollegium och skall vara åtföljd av:

a) frejdbetyg, .... .

b) intyg att sökanden bedriver självständig verksamhet inom det hantverks
yrke

ansökningen avser, .

c) intyg att sökanden äger sådan yrkesskicklighet och i övrigt sadana egenskaper,

att han anses kunna bedriva lärlingars utbildning med sådan framgång, att

statsunderstöd för denna utbildning bör kunna ifrågakomma.

d) bestyrkt avskrift av överenskommelse mellan mästaren å ena sidan samt

lärlingen och hans målsman å andra sidan angående lärlingens anställning.

e) intyg angående lärlingens ålder.

2:o) Statsunderstöd för utbildande av lärlingar tilldelas av kommerskollegium.

som dessförinnan har att höra Sveriges hantverksorganisation.

3:o) Den statsunderstödda utbildningen av lärlingar står under tillsyn av

kommerskollegium med biträde av ombud för Sveriges hantverksorganisation.

4:o) Statsunderstöd för utbildande av lärlingar utgår med 300 kronor för

varje lärling, som den statsunderstödda utbildningen avser, därav 100 kronor utbetalas

vid första, 75 kronor vid andra och 50 kronor vid tredje årets slut, sedan

för varje gång av ombud för Sveriges hantverksorganisation avgivits utlåtande,

huruvida mästaren, för såvitt på honom ankommer, bedrivit lärlingens utbildning

på ett för utbildningens fullbordande vid tredje årets slut ändamålsenligt sätt, varjämte

återstoden 75 kronor utbetalas, sedan blivit styrkt, att lärlingen genom avlagt

prov eller på annat sätt visat sig vara utlärd i yrket.

5:o) Det åligger mästare, som tilldelats statsunderstöd för utbildande av

lärlingar: .

att bedriva ifrågavarande lärlingars utbildning på sådant sätt, att de, för

såvitt på mästaren beror, kunna efter tre års lärotid genom prov visa sig vara

kompetenta att erhålla Sveriges hantverksorganisations utlärlingsbevis,

att ställa sig till efterrättelse de anvisningar eller föreskrifter rörande lärlingsutbildningen,

som av kollegium eller eljest kunna komma att utfärdas,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Styrelsen för

Sveriges kant■

verksorganisation

den 6

februari 1917.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

att lämna av kollegium utsänt ombud tillfälle att taga del av verksamhetens

bedrivande i de avseenden, där lärlingsutbildningen därav beröres,

att lämna ombud för Sveriges hantverksorganisation tillfälle att taga del av

verksamheten i för ovannämnda utlåtandes avgivande erforderlig omfattning, samt

att så ordna lärlingens yrkesarbete, att hinder ej därav må uppstå för lärlingens

bevistande av för hans teoretiska yrkesutbildning lämplig skola, därest sådan

linnes å orten med understöd av allmänna medel anordnad.

ö.o) Brister mästaren i fullgörandet av någon av ovan angivna skyldigheter

eller finner kommerskollegium eljest förhållandena vara sådana, att statsunderstödet

ej vidare bör utgå, äger kollegium innehålla ännu ej utbetald del av detsamma.

7:o) Lärling, för vars utbildande mästare tilldelats statsunderstöd och som

efter avlagt prov tilldelats Sveriges hantverksorganisations utlärlingsbevis, tilldelas

en utlärlmgspenning av 20 kronor.

?:0)- aY nyssnämnt slag, som i samband med tilldelandet av ut
lärlingsbevis

jämväl tillerkänts någon av Sveriges hantverksorganisations silvermedaljer,

kan av kommerskollegium tilldelas statspremium av högst 100 kronor.

9:o) Kommerskollegium äger att, efter hörande av Sveriges hantverksorgaiusation,

pa därom gjord ansökning tilldela till organisationen ansluten hantverksförening

statsunderstöd att i samband med tilldelandet av utlärlingsbevis och

under kollegii tillsyn utdelas såsom premier åt särskilt förtjänta lärlingar, oberoende

av, om dessas mästare tilldelats statsunderstöd för utbildningen eller icke.

ftho) Hantverksförening, som tilldelats statsunderstöd i ovan angivet syfte,

skall vid slutet av det år, under vilket understödet är avsett att användas, till

kommerskollegium inkomma med uppgift å samtliga lärlingar, som under året tilldelats

utlärlingsbevis, arten av deras avlagda prov, de över proven avgivna vitsord

samt de till dem utdelade premier, medaljer och andra belöningar.»

Styrelsen för Sveriges hantverksorganisation har därefter i en till

chefen för finansdepartementet ställd ski^ft av den 6 februari 1917 anslutit

sig till det av kommerskollegium senast avgivna förslaget i denna

fråga, vilket styrelsen ansett såsom ett synnerligen lyckligt lorsöksprogram,

förtjänt av att i praktiken fn prövas.

Styrelsen har i denna skrift vidare betecknat förslaget såsom ett mycket

beaktansvärt medel för det allmännas främjande av lärlingsutbildningen i yrkena

Enligt styrelsens uppfattning måste förevarande fråga betraktas såsom en undervisningsfråga

och jämväl såsom ett lämpligt, sätt för det allmännas utnyttjande av

framstående hantverksmästare såsom lärare för de unga i yrkena.

Om staten genom utgivandet av vissa ersättningsbelopp åt väl kvalificerade

läromästare inom olika yrken bleve i tillfälle att medelst sina övervakande och

konsulterande organ åstadkomma en likformighet vid lärlingarnas utbildning hos

mästareprincipalerna och härigenom ett i möjligaste mån systematiskt läroprogram

kunde ernås, vore detta enligt styrelsens mening uppenbart en synnerligt god vinst

för det allmänna i avseende på den lyckliga framgången av de ungas yrkesundervisnmg.

Staten understödde också redan nu på annat sätt den allmänna undervisningen

och vore det nu ifrågasatta nya systemet endast en på utlandets erfarenhet

grundad rationel! utveckling av hittillsvarande statsåtgärder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 206.

Styrelsen tiar också framhållit att mästaren givetvis gjorde väsentliga uppoffringar

för värjo av honom utbildad lärling, och att mästarens »vinst» på lärlingarna

ofta voré ganska minimal, om ens någon i mänga fall. Hans uppoffringar omfattade

dels den för honom ganska dyrbara egna tiden, dels hans arbetares försummelser

av tid vid deras biträde vid lärlingarnas undervisning och handledning, dels ock en

i många fall onödig förbrukning av materialier, verktyg in. in., vilket allt bleve eu

följd av lärlingsanställningen och den därvid åvägabragta undervisningen, uppoffringar,

som också bleve mera avsevärda ju grundligare mästaren toge sig an lärlingarnas

utbildning.

Enligt styrelsens förmenande kunde det således härvidlag alls icke bliva tal

om »understöd» i egentlig mening, utan gällde det endast i själva verket, att mästarna

i någon mån erliölle ersättning för sin lärareverksamhet.

Genom systemet med statens främjande av lärlingsutbildningen skulle för

övrigt den viktiga fördelen vinnas, att en del yrken, som för närvarande saknade

en ordnad lärlingsutbildning (om över huvud taget lärlingar i desamma utbildades)

kunde komma att utvecklas på ett eljest knappt tänkbart sätt och därigenom också

framkalla väl utbildade lärlingar till yrkenas goda rekrytering.

Slutligen har styrelsen framhållit, hurusom spörsmålet om lärlingarnas statspremiering

kunde anses höra nära tillsammans med mästarnas ersättningsfråga, ty

om staten fordrade mera krävande uppmärksamhet hos lärlingarna vid deras utbildning

och mera systematisk yrkesundervisning, kunde det vara på sin plats,

att staten uppmuntrade de flitiga lärlingarna för att sporra intresset för att gå

väl fram på yrkesbanan och utgåve särskilda premier av de båda olika slag, som

kommerskollegii förslag omfattade. Genom denna lärlingspremiering vunnes den

stora fördelen, att lärlingarna finge se, att det icke endast vore åt mästarna, som

staten lämnade bidrag såsom delvis ersättning %’ deras verksamhet vid lärlingsutbildningen.

Av de yttranden., som i ärendet avgivits av såväl styrelsen för

Sveriges hantverksorganisation som kommerskollegium, framgår med

tydlighet, att förevarande fråga är av synnerligen stor betydelse för

hantverksnäringen. För frågans lösning synes mig också staten böra

träda emellan genom anvisande av nödiga medel. Denna meningomfattades

även av riksdagen, då spörsmålet om statsanslag för nu

ifrågavarande ändamål förra gången förelåg till prövning. Såsom av

riksdagens uttalande framgår ställde sig nämligen icke riksdagen principiellt

avvisande emot tanken att staten skulle ekonomiskt stödja en

ordnad lärlingsutbildning, men riksdagen ansåg, att i vissa avseenden

ytterligare utredning erfordrades nämligen beträffande dels de yrken,

inom vilka statsunderstöd till mästare skulle ifrågakomma, och dels

formerna och grunderna för lärlingars premierande.

Denna mera ingående utredning föreligger numera i kommerskollegii

yttrande i skrivelsen den 21 december 1916.

Det förslag, vari kollegii framställning utmynnar, överensstämmer

Departements
chefen.

k

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

i själva huvudsaken med det förslag, som år 1914 förelåg till prövning.

Sålunda skulle till en början särskilda belopp utgå till de mästare,

som åtoge sig utbildning av lärlingar, och såsom belöningar till lärlingar

hos dylika mästare. Härutinnan har kollegium endast föreslagit

den ändringen, att de belöningar å 20 kronor, som skulle tillkomma envar

utlärd dylik lärling, skulle betecknas såsom utlärlingspenning och att de

belöningar å högst 100 kronor, som skulle tilldelas dem av dessa lärlingar,

som ådagalagt särskild skicklighet, skulle givas benämningen statspremier

och utdelas av kommerskollegium. Vidare skulle särskilda belopp

beräknas såsom understöd till hantverksföreningar för att bereda dem

större möjlighet att utdela premier efter redan nu följd norm.

Det närmare anordnandet av statens befrämjande verksamhet i

förevarande avseende framgår i sammanförd form av förutnämnda, vid

kollega sistberörda skrivelse fogade promemoria i ämnet.

Emot kommerskollegii förslag bär jag icke funnit anledning framställa

någon erinran, helst som den förnyade grundliga prövningen av

denna fråga utvisat, att förslaget, vilket, såsom jag redan framhållit, i

huvudsak överensstämmer med det år 1914 framlagda, synes vara synnerligen

ändamålsenligt. Ytterligare stöd härutinnan vinnes i den omständigheten,

att styrelsen för Sveriges hantverksorganisation förklarat

sig ansluta sig till detsamma.

Därest den framställning om anslag för ändamålet, som jag har

för avsikt att ifrågasätta, även blir av riksdagen bifallen, torde närmare

bestämmelser angående anslagets användning böra av Kungl. Maj:t utfärdas.

Dessa bestämmelser torde i sina huvuddrag böra överensstämma

med kollega förslag i detta avseende. Detta spörsmål lärer under

nämnda förutsättning i sinom tid komma att föreläggas Eders Kungl.

Maj:t till prövning.

I ^ detta sammanhang ber jag att från den tidigare behandlingen

av nu föreliggande fråga få erinra, att statens understödjande av lärlingsutbildningen

förutsatts kunna genomföras utan avvaktan på lösningen

av frågorna om lärlingsväsendets ordnande i allmänhet och om den lägre

tekniska undervisningens reformerande. Dessa sistnämnda båda frågor

föreligga ej heller nu i sådant skick, att de kunna framläggas till •

slutlig prövning. Då detta kommer att äga rum, torde emellertid, såsom

kommerskollegium också framhållit, bestämmelserna om den statsunderstödda

lärlingsutbildningen böra underkastas erforderliga jämkningar

för åstadkommande av enhetlighet.

Kollegium har beräknat, att för år 1918 skulle för nu förevarande

ändamål erfordras ett belopp av 8,000 kronor, därav 5,000 kronor för

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 206.

understöd åt mästare och 3,000 kronor till bidrag åt hantverksföreningar

för utdelning av premier. Beloppet, mot vilkets beräknande jag icke

har något att invända, torde böra uppföras på extra stat såsom förslagsanslag,

högst.

Utrymme å budgeten för detta anslag torde kunna beredas, ehuru

medel för detsamma icke beräknats i statverkspropositionen.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå

att riksdagen må till statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande

av lärlingar samt till lärlingspremier att användas i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig förordade grunder å extra stat för

år 1918 under riksstatens sjunde huvudtitel bevilja ett förslagsanslag,

högst............................................................................................... kronor 8,000.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla, och skulle proposition till

riksdagen avlåtas av den lydelse, bil. litt. — vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 172 käft. (Nr 206.)

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1917:80 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anvisande av anslag till statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande av lärlingar samt till lä a1 i texten