Sök i Ratio Lex

Angående förstärkning av kammarkollegiets arbetskrafter

1917-04-14 · 33 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:207, Angående förstärkning av kammarkollegiets arbetskrafter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition Nr 207.

1

Nr 207.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående förstärkning

av kammarkollegiets arbetskrafter; given Stockholms

slott den 14 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

linansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att, för beredande under senare halvåret 1917 och hela året 1918 av arvode

för en ledamot såsom ordförande å division i kammarkollegiet samt för

anställande hos kollegiet ej mindre för senare hälften av år 1917 av,

förutom vad redan vid 1916 års riksdag är medgivet, ett lantmäteribiträde,

en extra notarie och ett extra skrivbiträde i första graden, än

även för år 1918 av tre adjungerade ledamöter, en extra advokatfiskal,

ett lantmäteribiträde, en extra arkivarie, fem extra notarier, två extra

fiskaler, ett extra skrivbiträde i andra graden och tre extra skrivbiträden

i första graden, ävensom för ersättande av övriga av bemälda befattningshavares

anställande föranledda kostnader på extra stat för år 1918

under sjunde huvudtiteln bevilja ett förslagsanslag, högst 82,975 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av anslaget disponera

8,275 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 173 höft. (Nr 207.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

april 1917.

Närvarande:

/

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Carleson anförde:

I skrivelse den 6 oktober 1916 har kammarkollogiet framlagt

alternativa förslag till en omfattande förstärkning av arbetskrafterna hos

kollegiet. Enligt det ena, av kollegiet förordade alternativet skulle,

jämte det vissa tillägg gjordes till den för innevarande år redan fastställda

extra staten, kollegiets behov av ökade arbetskrafter från och

med år 1918 tillgodoses dels genom en betydande utvidgning av den

ordinarie staten dels ock genom fortfarande upptagande å extra stat av

vissa tjänster, som avses att bliva mera tillfälliga. Det andra alternativet

går ut på att jämväl för år 1918 möta hela behovet av arbetsförstärkning

med anslag å extra stat.

Vid föredragning den 24 november 1916 av kollegiets berörda

framställning fann Eders Kungl. Maj:t gott, bland annat, dels medgiva

att hos kollegiet finge, utöver vad förut medgivits, från och med 1917

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj: tf Nåd. Proposition Nr 207.

ars början anställas för tiden intill den 1 april samma äj, en adjungerad

ledamot samt för tiden intill den 1 juli samma år eu extra notarie oeli

ett extra skrivbiträde i första graden, dels förklara, att den adjungerade

ledamoten — vilken både att till den, som uppehölle hans tjänst, avsta

därmed förenade tjänstgöringspenningar — skulle vara berättigad att.

under tiden för förordnandet uppbära mot kammarråds tjänstgöringspenningar

svarande ersiittning, dels tillerkänna den extra notarien och

extra skrivbiträdet rättighet att uppbära, efter år räknat, extra notarien

arvode av 3,900 kronor, därav 1,500 kronor skulle anses såsom tjänstgöringspenningar,

med skyldighet för honom att frånträda samtliga

avlöningsförmåner, som vore förenade med möjligen innehavande befattning

inom ämbetsverket, samt extra skrivbiträdet arvode av 1,150 kronor,

dels medgiva kollegiet att såsom tillägg till det i kollegiets stat uppförda

anslaget till vikariatsersättning, renskrivnings- och tryckningskostnad

m. m. under förra hälften av år 1917 använda ett belopp av

högst 2,500 kronor.

Tillika uppdrogs genom särskild skrivelse den 24 november 191G

åt löneregleringskommittén att i anledning av vad kollegiet i skrivelsen

den 6 oktober 1916 anfört, så skyndsamt som omständigheterna medgåve,

verkställa utredning ej mindre huruvida och i vad män förstärkning av

kollegiets arbetskrafter för år 1917 i vidsträcktare mån än vad redan

medgivits kunde anses behövlig, än även på vilket sätt kollegiets behov

av ökade arbetskrafter för år 1918 skulle medelst anvisande av anslag

på extra stat kunna skäligen tillgodoses, samt därefter avgiva det utlåtande,

vartill utredningen kunde föranleda; och förordnades i sammanhang

härmed kammarrådet friherre Casten von Otter att såsom ledamot

i kommittén deltaga i behandlingen av denna fråga.

Genom nådigt beslut den 30 december 1916 har löneregleringskommittén

anbefallts att yttra sig jämväl över den del av kollegiets

ifrågavarande framställning, som avser ändringar i den ordinarie staten.

Vid förnyad anmälan av förevarande ärende den 13 januari 1917

anförde min företrädare i ämbetet följande. Då det torde vara angeläget

att löneregleringskommitténs yttrande i frågan inhämtades, men det med

hänsyn till det myckna arbete av brådskande art, som nu åvilade nämnda

kommitté, icke funnes utsikt för att kommittén skulle kunna medhinna

den krävande granskningen av förslaget till ändringar i den ordinarie

staten i så god tid, att detta förslag kunde föreläggas innevarande års

riksdag, syntes den slutliga prövningen av sistnämnda förslag böra till

en senare riksdag undanskjutas. Däremot syntes förslaget till ökning

av arbetskrafterna å extra stat kunna av löneregleringskommittén be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kammar
kollegium.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

handlas så snart, att proposition i frågan hunne avlåtas till instundande

riksdag.

I överensstämmelse med departementschefens därom gjorda hemställan

har Eders Kungl. Maj:t under punkt 2 av sjunde huvudtiteln

i den till riksdagen den 13 januari 1917 avlåtna statsverkspropositionen

föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition om

anvisande av medel för ändamålet, som kunde bliva förelagd riksdagen,

tör förstärkning av arbetskrafterna hos kammarkollegiet bland de extra

anslagen under sjunde huvudtiteln för år 1918 beräkna ett belopp av

84,400 kronor, motsvarande vad kollegiet för ändamålet begärt för tiden

från och med den 1 juli 1917 till 1918 års utgång.

Efter det löneregleringskommittén — som fått till sig överlämnat

ett från lantmäteristyrelsen infordrat, den 27 februari 1917 dagtecknat

utlåtande över kollegiets ifrågavarande skrivelse, så vitt angår anställande

av lantmäteribiträde i kollegiet — den 23 nästlidne mars avgivit utlåtande

i ärendet, i vad angår ökning av arbetskrafterna å extra stat,

anhåller jag att få till förnyad handläggning anmäla detta ärende, och

torde jag därvid först få redogöra för innehållet, så vitt nu är i fråga,

i kollegiets omförmälda skrivelse av den G oktober 1916.

1 berörda skrivelse har kammarkollegiet till eu början erinrat

därom att i enlighet med den organisation för ämbetsverket, som genomfördes

år 1909, och vilken inneburit en väsentlig begränsning i de

arbetskrafter, som dittills varit anvisade kollegiet, kollegiets ordinarie

tjänstemannapersonal kommit att bestå av, förutom chef och fyra kammarråd,

två andra gradens tjänstemän, nämligen en advokatfiskal och eu

arkivarie, ävensom åtta första gradens tjänstemän, nämligen sex notarier,

en registrator och en aktuarie, samt att, vad beträffade den extra personalen,

det anslag som avsåges för, bland annat, beredande av arvoden

åt amanuenser, bestämdes sålunda att de fast anställda amanuensernas

antal skulle utgöra sex. Efter år 1909 hade å kollegiets stat upptagits

tre kvinnliga skrivbiträden, därav ett i andra och två i första graden.

Vidare har kollegiet erinrat därom, att kollegiet under de senast

förflutna åren sett sig föranlåtet att gång efter annan göra framställningar

om förstärkning av ämbetsverkets arbetskrafter, vilka framställningar

jämväl blivit i huvudsak bifallna.

Ur den redogörelse, kollegiet härutinnan meddelat, torde här allenast

behöva återgivas följande.

Sedan den 29 januari 1912 hade på grund av särskilda kungl.

brev varit hos ämbetsverket anställd en extra advokatfiskal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 207.

Från och med 1915 års början hade den förändring i kollegiets

ordinarie arbetskrafter ägt rum, att eu av befattningarna i första lönegraden,

aktuariobefattningen, förändrats till tjänst i andra lönegraden,

vars innehavare benämnes arkivarie, samt att ytterligare cn arkivariebefattning

inrättats.

Efter det ett ständigt växande antal extra befattningshavare av

olika grader ställts till kollegiets förfogande, hade Eders Kung!. Maj:t

efter riksdagens beslut, enligt nådiga brev den 9 och den 30 juni

1916, medgivit anställande under år 1917 hos kollegiet av tre adjungerade

ledamöter, en extra advokatfiskal, en extra arkivarie, fyra extra notarier,

två fiskaler, ett extra skrivbiträde i andra graden med anställning å

advokatfiskalskontoret samt två extra skrivbiträden i första graden. Därjämte

hade beviljats ett belopp av 4,075 kronor såsom tillägg till det i

ämbetsverkets stat uppförda anslaget till vikariatsersättning, renskrivnings-

och tryckningskostnad m. in., vilket belopp beräknats bland annat

med hänsyn därtill att amanuensbefattningen å advokatfiskalskontoret

skulle vara indragen så länge fiskaler funnes hos ämbetsverket anställda.

Sammanlagda beloppet av de för ovannämnda ändamål anvisade anslag

för år 1917 uppginge till högst 57,325 kronor.

Det har jämväl erinrats, att kollegiet den 6 oktober 1916 även

avlåtit underdånig framställning om förordnande för år 1917 av två

lantmäteribiträden, vilkas avlöning emellertid utginge från ett särskilt

anslag, nämligen för jordregistrets uppläggande.

Ävenledes har påpekats, att i den redogörelse kollegiet lämnat om

den ämbetsverket beviljade förstärkningen i arbetskrafter icke medtagits

den arbetsförstärkning, som varit nödig för utredningen och handläggningen

av de ärenden, som avsåges i kungl. brevet den 1 december

1911 angående vidtagande av åtgärder för bevakande av kronans tvistiga

rätt till strömfall m. ro., ej heller det biträde, som ställts till kollegiets

förfogande för ordnande av förutvarande aktuariekontorets, nuvarande

andra arkivkontorets handlingar. Ej heller hade i redogörelsen omförmälts

vare sig den arbetsförstärkning, som ägt rum med anledning därav

att vissa ledamöter och vid ett tillfälle advokatfiskalen, för att uteslutande

ägna sig åt vissa mera omfattande ärenden, befriats från handläggningen

av övriga dem tillhörande ärenden, eller den ökning i kollegiets arbete,

som uppstått till f Öljd därav att kollegiet fatt sig uppdraget att genom

tjänsteman, som därtill av kollegiet förordnades, fullfölja utredning

rörande de ecklesiastika boställena.

I avseende å de förhållanden, som påkallat nu ifrågavarande arbetsförstärkning,

har erinrats därom, att under de senare åren inträtt en

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

alltjämt fortgående ökning i kollegiets arbetsbörda och en därav förorsakad

ökning i antalet balanserade ärenden. Bland annat hade förekommit

stark tillströmning av ärenden, föranledda av vissa under senare

åren utfärdade författningar. Härvid vore särskilt att märka dels de

inånga ärenden angående nya löneregleringar för prästerskapet och andra

frågor, som stode i samband med 1910 års lagstiftning i avseende å

prästerskapets avlöningsförhållanden, dels ock de ärenden, som tillkomme

kollegiet till följd av de förändringar i förordningen den 13 juni 1908

angående jordregister, som ägt rum genom kungörelsen den 24 juli

1914. Förstärkningen av arbetskrafterna å advokatfiskal skontoret grundade

sig på den fortskridande ökningen i sagda kontors arbetsuppgifter.

Beträffande det nu tillkomna behovet av ytterligare arbetsförstärkning

under år 1917 har kollegiet anfört huvudsakligen följande.

Den erfarenhet kollegiet vunnit under tiden efter det kollegiet i

skrivelse den 30 september 1915 hos Kungl. Maj:t gjorde framställning''

om förstärkning av arbetskrafterna för år 1917 hade ådagalagt att den

för sagda år medgivna arbetsförstärkningen i vissa hänseenden icke

vore fullt tillräcklig för fullgörande av kollegiets åligganden.

Det hade nämligen visat sig dels att de ärenden kollegiet hade

att handlägga pa grund av bestämmelsen i 3 § i lagen om indragning

till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning

därför, och vilka ärenden för korthetens skull benämndes tiondetastställelser,

tagit väsentligt mera arbete i anspråk än som av kollegiet

på sin tid beräknades, dels att för handläggningen av ärenden av den

beskaffenhet, som avsåges i 19 § 4 mom. lagen om reglering av prästerskapets

avlöning, tillfällig arbetsförstärkning under en kortare tid vore

nödig för att de till gruppen hörande ärendena måtte kunna inom behörig

tid avgöras, dels ock att för fortskyndande av ärenden, som uppkomme

i anledning av jord registrets uppläggande, ökade arbetskrafter

vore önskvärda.

Under framhållande att kollegiet städse undvikit att annat än i

minsta tänkbara utsträckning framställa krav på anvisande av medel,

som erfordrades för anställande hos ämbetsverket av extra arbetskrafter,

påpekade kollegiet, att nu berörda nya behov icke varit oförväntat, i

vilket avseende hänvisades till den redogörelse för innehållet i skrivelsen

den 30 september 1915, som återfunnes i det vid propositionen nr 205

till 1916 års riksdag fogade statsrådsprotokollet, sid. 18.

Efter en redogörelse för innehållet i ovannämnda lag om indragning

av prästerskapets tionde, i vad angår kollegiets befattning med

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

ärenden om tiondefastställelser, ävensom för den av kollegiet i skri velsen

den 30 september 1915 verkställda beräkning av den tid, som skulle

tagas i anspråk för utredning av dylika ärenden, erinrades därom att

för ifrågavarande arbete medgivits anställande under år 1917 av eu

extra notarie och ett biträde i första graden, varjämte beviljats ett mot

det beräknade skrivarbetet svarande tillägg till renskrivningsanslaget.

På sätt kollegiet närmare angivit hade det arbete i avseende å

tiondelästställelserna, som anvisats den extra notarien, varit noga begränsat

till sådana uppgifter, för vilkas behöriga fullgörande krävdes

arbetskraft av minst notaries kvalifikationer. 1 övrigt hade arbetet varit

överlämnat åt kvinnliga biträden att utföras under extra notariens tillsyn.

För fortskyndande av det med ärendenas handläggning erforderliga

räknearbetet hade inköpts eller förhyrts räknemaskiner.

Sedan kollegiet lämnat upplysning om den tid, som i verkligheten

tagits i anspråk för utredningen av de ärenden angående tiondefastställelser,

vilka föranleddes av upphörandet den SO april 1916 av äldre

prästerliga löneregleringar till ett antal av 110, har kollegiet meddelat,

att under år 1917 borde behandlas närmare 200 sådana ärenden eller

således nära dubbelt mot antalet under år 1916 handlagda.

Kollegiet har förty anmält sig för år 1917 vara för ifrågavarande

ändamål i oundgängligt behov av — förutom vad redan blivit kollegiet

för samma år beviljat — en extra notarie och ett kvinnligt extra skrivbiträde

i första graden, varförutom för bestridande av det ökade skrivarbetet

vore nödigt höja det belopp, som anvisats kollegiet såsom tilllägg

till det å ämbetsverkets stat upptagna anslaget till vikariatsersättuing

m. in. Enligt en av kollegiet framlagd utförlig beräkning har

berörda höjning av kollegiet uppskattats till 3,200 kronor, däri inberäknat

200 kronor vikariatsersättning under semester för extra notarien och

extra skrivbiträdet.

För handläggning av ärenden, som avses i 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen,

har kollegiet begärt anställande av eu adjungerad

ledamot under de tre månaderna januari—mars 1917.

Vad angår ärenden, som uppstå i anledning av jordregistrets uppläggande

— och vilka ärenden betecknats med benämningen jordregisterärenden

— har kollegiet i sin nu förevarande skrivelse meddelat, att

vederbörande föredragande hade till sitt biträde dels en extra arkivarie

i och för den kamerala utredningen och dels ett lantmäteribiträde för

den lantmäteritekniska utredningen samt att för expeditionsarbetet m. m.

anlitades notarien å andra roteln, varjämte för ändamålet biträdde ett

kvinnligt biträde.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Vidare har erinrats, att kollegiet, för att under år 1917 påskynda

dessa ärendens handläggning, i särskild underdånig skrivelse den 6

oktober 1916 gjort framställning om anställande hos kollegiet av två

lantmäteribiträden, vilka båda syntes böra, såsom förhållandet vore med

det dittills anställda, avlönas från anslaget till jordregistrets uppläggande.

Tillika har meddelats, att kollegiet hade för avsikt att även genom

vidtagande av särskilda åtgärder i avseende å föredragningen av jordregisterärenden

ytterligare påskynda deras handläggning.

Genom den sålunda motsedda ökningen i antalet avgjorda jordregisterärenden

lcomme antalet expeditioner i sådana ärenden att betydligt

ökas. Då notarien å andra roteln vore fullt upptagen redan genom

det ordinarie arbete, som tillhörde honom att utföra, måste det till följd

av den nu föreslagna anordningen göra sig gällande behov av ytterligare

arbetskrafter för kansliarbetets utförande.

Detta behov ansåge kollegiet lämpligast kunna fullgöras genom

anställande för ändamålet av en amanuens. Dennes arvode syntes böra

begränsas till 1,500 kronor för år räknat.

Det påskyndade arbetet med jordregisterärendena medförde givetvis

eu ökning även i renskrivningskostnaden. Till mötande av denna kostnad

påkallades eu höjning i renskrivningsanslaget. Genom den ökade tillströmningen

av ärenden hade jämväl registratorns arbete så vuxit, att

han ej förmådde utan hjälp fullgöra sina åligganden. Tillfällig hjälp

av kvinnligt biträde borde därför beredas honom; och även av denna

anledning påkallades någon höjning av renskrivningsanslaget. Den av

sistnämnda anledningar erforderliga ökningen syntes kunna uppskattas

till omkring 500 kronor för år räknat.

Utöver ovan angivna mer eller mindre övergående behov av förstärkning

av ämbetsverkets arbetskrafter har kollegiet ansett sig i detta

sammanhang böra på grund av den stora ökningen av kollegiets och

dess underlydande kontors arbetsmängd påkalla en arbetsförstärkning

av speciellt slag, vilken enligt kollegiets mening i särskilt hög grad

skulle underlätta arbetet i kollegiet och medverka till ärendenas skyndsamma

avgörande. Kollegiet åsyftade härmed det alltmer framträdande

behovet av ett stadigvarande lantmäterisakkunnigt biträde.

I sådant avseende har kollegiet till en början anfört följande. 1

eu betydande mängd av de ärenden, som handlades av kollegiet och

dess underlydande kontor, särskilt advokatfiskalskontoret, erfordrades

utredning i lantmäterihänseende. Äldre kamerala förhållanden i fråga

om fastighetsväsendet kunde ofta fullt klarläggas allenast med ledning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 207. ''■>

av tillgängliga lantmäterihandlingar och kartor, varjämto kollegiets befattning

med frågor rörande dels betydande grupper av kronans eller

till allmän inrättning hörande last egendom dels ock den allmänna

indelningen i riket otta nödgade kollegiet påkalla lantmäteriutiedning

av större eller mindre omfattning.

Efter att hava hänvisat på det nära sambandet mellan kollegiets

förvaltningsområde och lantmäteriet, vilket Iramginge därav, att generallantmäterikontoret

tidigare varit ett av kollegiets underlydande kontor

och såsom sådant upptaget på kollegiets stat intill dess detsamma

genom 1827 års lantmäteriinstruktion ställts under Kungl. Maj:ts omedelbara

styrelse, har kollegiet vidare framhållit, hurusom med den helt

förändrade ställning lantmäteristyrelsen såsom ett självständigt ämbetsverk

numera intoge gent emot kollegiet, i motsats till vad förhållandet

vant med det äldre generallantmäterikontoret, den tidigare synnerligen

värdefulla mera direkta och muntliga förbindelsen mellan kollegiet och

det lantmäteritekniska förvaltningsorganet gått förlorad. Den tidsutdräkt

med ärendenas handläggning, som blivit en följd därav, hade nödgat

kollegiet att för vissa större utredningsuppdrag eller grupper av ärenden

hos Kungl. Maj:t påkalla särskilda anstalter i nu nämnda hänseende.

Sålunda hade i sammanhang med den sedan år 1911 i kollegiet

pågående utredningen angående kronans rätt till strömfall varit anställda,

vissa år icke mindre än tre, särskilda lantmäteribiträden hos kollegiet.

Likaledes hade under den pågående utredningen angående fiskerättsförhållandena

vid kusterna av de forna danska och norska provinserna

vederbörande föredragande tidvis haft särskilt lantmäteribiträde till sitt

förfogande, varjämte, såsom framginge av den i det föregående lämnade

redogörelsen för de nuvarande arbetskrafterna inom ämbetsveiket, föredraganden

av de s. k. jordregisterärendena haft att tillgå lantmäterisak
kunnig

hjälp. .

I fortsättningen av kollegiets yttrande har meddelats, att kollegiet

på grund av olägenheter vid användandet av den kollegiet i gällande

instruktion anvisade utvägen att hos lantmäteristyrelsen påkalla de för

ärendenas handläggning nödiga lantmäteriutredningarna nödgats att i

största möjliga utsträckning inskränka antalet remisser till lantmäteristvrelsen

jämväl i ärenden, beträffande vilka kollegiet icke uttryckligen

fått sig lantmäteribiträde anvisat. Eu dylik inskränkning av remissernas

antal hade endast kunnat möjliggöras därigenom att kollegiet ansett sig

oförhindrat att, särskilt vad anginge de vid ström fallsutredningen anställda

lantmäteribiträdena — vilka, såsom orden lyade, varit förordnade

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 173 höft. (Nr 207 ) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

att »biträda med förefallande lant-mäterigöromål» inom kollegiet — i denmån

sådant låtit sig göra påkalla deras biträde jämväl vid handläggningen

av andra ärenden än strömfallsärenden.

Pa grund av vad anfört blivit ansåge kollegiet deri angivna anordningen,

varigenom kollegiet erhållit hjälp av ett lantmäterisakkunnigt

biträde, böra bibehållas under år 1917.

Med hänsyn till betydelsen av det lantmäterisakkunniga biträdet.-*

verksamhet syntes detta biträde icke böra tilläggas lägre ersättning än

den, som tillgodonjötes av tjänstemän i andra lönegraden, med frånräknande

av pensionsbidrag, eller alltså ett årligt arvode av 5,600 kronor,

därav 1,800 kronor syntes böra anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Då det emellertid måste för den jämna fortgången av kollegietsarMfete

anses högeligen önskvärt att för befattningen i fråga kunde förvärvas

distriktslantmätaren Olof Nilsson, vilken under långvarig tjänstgöring

inom kollegiet förvärvat sig stor erfarenhet inom kollegiets

arbetsområden, men det i sådan händelse icke kunde ifrågasättas annat

än att samma ersättning, 6,000 kronor, som för närvarande av Nilsson

uppbures, fortfarande måtte honom tillerkännas, ansåge sig kollegiet —

som emellertid icke nu kunde lämna upplysning, huruvida Nilsson kunde

stå till förfogande under år 1917, — böra ifrågasätta att, för möjliggörande

av Nilssons fortsatta anställande därstädes, anslaget i fråga

måtte bestämmas till högst 6,000 kronor.

Beträffande lantmäteribiträdets kompetens syntes böra föreskrivas,

att han skulle innehava sådan kompetens, som erfordrades för befattning

såsom byråingenjör i lantmäteristyrelsen.

Lantmäteribiträdet syntes skäligen böra berättigas till eu och enhalv

månads semester under vanliga villkor.

Förutom nu angivna behov av förstärkning av kollegiets arbetskrafter

hade — fortsätter kammarkollegiet — yppat sig vtterligare ett

behov i följande hänseende.

Till följd av den mycket starka ökningen i mängden föredragna

ärenden hade chefens arbete i betydande mån vuxit. Under det antalet

ordinarie ledamöter vore fyra, utgjorde vid tiden för skrivelsens avlåtande

föredragandenas antal åtta eller, om föredragandena i de s. k. ström fallsärendena

medräknades, tio. Detta störa antal föredragande hade medfört,

att tidvis varje dag i veckan varit upptagen med föredragningar, därvid

föredragningstiden vissa dagar uppgått till 5 — 7 timmar. Den tid, som

bleve för chefen övrig till justering av expeditionerna i det stora antalet

stundom vidlyftiga ärenden, måste därför bliva allt för knapp; tidtals

kunde det för chefen vara fullständigt omöjligt att åt handlingarnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 207.

It

genomläsande ägna så stor noggrannhet, som arendenas beskaffenhet

krävde. Sagda missförhållande framträdde sin starkare, om i betraktande

toges att till kollegiets utlåtande ej sällan remitterades allmänna ärenden

av stor omfattning (kommittébetänkanden, lagförslag o. d.), som ensamt

för sig loge mycken tid i anspråk.

Då det måste anses allt annat än lämpligt, att chefen skulle vara

försatt i eu ställning, som kunde betaga honom möjligheten att med

tillbörlig omsorg fullgöra den maktpåliggande justenngsskyldigheten,

hade kollegiet funnit nödigt föreslå eu utväg, varigenom chefens arbete

kunde i någon man lättas. . „ ,

Detta mål hade kollegiet ansett kunna lämpligast vinnas pa det

sätt, att äldste tjänstgörande ledamoten (inge, utan att chefen för övrigt

trädde ur funktion, för särskilda tillfällen eller möjligen — eftersom

behovet för den närmaste tiden förhölle sig mera konstant — tor någon

viss föredragningsdag i veckan, efter tv omständigheterna kunde påkalla

och chefen ägde bestämma, i chefens ställe tjanstgora vid handläggning

av sådana ärenden, som enligt instruktionen skulle avgöras

av generaldirektören och två ledamöter. Eu sådan anordning vore med

kollegiets nuvarande instruktion icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medlande

möjlig. De kollegiet tillhörande ärenden skulle nämligen nu

av o-öras dels av generaldirektören och ledamöterna gemensamt i plenum,

dels av generaldirektören och 2 ledamöter, dels ock av genera direktoren

på föredragning av vederbörande ledamot. l)å generaldirektören begagnade

semester eller eljest under kortare tid, som ej överstege 14

dagar, vore förhindrad att sitt ämbete uppehålla, inträdde aldsta tjänstgörande

ledamoten i generaldirektörens åligganden, därest icke Kungl.

Maj:t annorlunda förordnade. o ,

Ifrågavarande anordning, innebärande, om man sa vule, ett sla^s

tillämpning av det så kallade divisionssystemet, ehuru endast mera tillfälligt.

och i inskränktare omfattning, vore emellertid icke av kollegiet

avsedd att medföra minskning i vederbörande ledamots egen foredragningsskyldighet.

Härav bleve åter eu följd, att ledamotens arbete i det

hela komme att ökas, och vid sådant förhållande syntes det billigt att

honom tillerkändes skäligt arvode. Kollegiet föresloge for sadant

ändamål ett belopp av 900 kronor för år. .. ,

Den sålunda ifrågasatta anordningen syntes, efter särskilda med,

rivanden år från år, böra få tillämpas så länge den nuvarande abnormt

starka tillströmningen av ärenden fortsatte. Av vad kollegiet i ovng

anfört framginge, att anordningen oundgängligen skulle behova vinna

tillämpning redan från och med år 1917.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Utöver de anslag, som anvisats för uppehållande av kollegiets

ämbetsverksamhet under år 1917, skulle i enlighet med det ovan sagda

för berörda ändamål erfordras ytterligare högst 17,800 kronor eller alltså

sammanlagt hö%st 75,125 kronor.

Av sagda belopp, 17,800 kronor, belöpte sig på senare, halvåret

tillhopa högst S,900 kronor, nämligen

till arvode för en ledamot såsom ordförande å division 450

kronor,

till ett lantmäteribiträde högst 3,000 kronor,

till en extra notarie 1,950 kronor,

till ett extra skrivbiträde 575 kronor samt

såsom tillägg till renskrivningsanslaget 2,925 kronor, därav beräknades

lör anställande av en amanuens 750 kronor, för räknings-och

renskrivni reskostnad respektive 1,500 kronor och 250 kronor samt till

vikariatsersättning 425 kronor.

1 avseende å den förstärkning i kammarkollegiets arbetskrafter under

dr 1918, som bleve erforderlig för den händelse Eders Kungl. Makt

icke funne skäl att för riksdagen framlägga förslag till ny stat för

ämbetsverket, har kollegiet i sin förevarande skrivelse anmält, att kollegiet

för år 1918 hade behov av samma förstärkning av arbetskrafterna

som den för år 1917 beviljade med det tillägg för samma år,

varom, koHegiet förut i samma skrivelse gjort framställning, och att

följaktligen för hållande i löpande gång av kollegiets arbete skulle under

nyssnämnda förutsättning erfordras följande extra befattningshavare år

1918, nämligen

dels för hela året

tre adjungerade ledamöter, därav två avsedda för handläggning

av prästerliga löneregleringsärenden och en för avarbetande av den

mom kollegiet uppkomna balansen,

en extra advokatfiskal,

ett lantmäteribiträde,

en extra arkivarie,

fem extra notarier,

två extra tjänstemän i första graden, fiskaler, avsedda till tjänstgöring

å advokatfiskalskontoret,

ett extra skrivbiträde i andra graden, samt

tre extra skrivbiträden i första graden,

dels ock, efter vad som syntes antagligt, för viss del av året en

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

adjungerad ledamot för handläggning'' av sådana ärenden, som avsåges

i 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen.

Med hänsyn till den jämförelsevis korta tid, varunder biträde av

adjungerad ledamot kunde erfordras för handläggningen av sistnämnda

slag av ärenden, anhölle emellertid kollegiet att, i händelse av behov,

få i siirskild ordning mot slutet av år 1917 göra framställning

därom.

För övriga ifrågavarande befattningshavare, vilka under ovan angivna

förutsättning ansåges behövliga för år 1918, har kollegiet föreslagit

ersättning efter förut för kollegiets extra befattningshavare tilllämpade

grunder, därvid dock kollegiet ifrågasatt viss förbättring i avlöningsförmånerna

för dels ordinarie tjänsteman, som för fyllande av

ett mera stadigvarande behov förordnades såsom adjungerad ledamot,

och dels extra tjänsteman, som insattes såsom vikarie för sådan ordinarie

befattningshavare. I detta avseende har kollegiet anfört följande.

Där — såsom i förevarande fall vore förhållandet — inom ett

ämbetsverk yppade sig ett mera stadigvarande behov av förstärkning av

arbetskrafterna inom en viss lönegrad, borde — om frågan såges uteslutande

ur organisatorisk synpunkt — ersättningen till eu nödig befunnen

extra befattningshavare bestämmas sålunda att han, mot skyldighet

att avstå möjligen innehavande egna löneförmåner, erhölle ett arvode,

svarande mot arbetets beskaffenhet och det därmed förenade ansvar.

Under förutsättning att, såsom väl undantagslöst torde vara händelsen,

den extra befattningshavarens arbetsuppgifter vore väsentligen lika med

de ordinarie tjänstinnehavarnas i samma grad, borde alltså arvodet

strängt taget motsvara de för ordinarie tjänstinnehavare i graden anvisade

löneförmåner, eventuellt med frånräknande av pensionsavgifter.

Så hade även skett i en del fall, exempelvis beträffande en extra advokatfiskal

hos kammarkollegiet och åtskilliga extra befattningshavare hos

kommerskollegiet. Emellertid kunde det ju möjligen anses skäligt att i

någon mån jämka på denna grundsats så vitt anginge arvode som vore

förenat med förordnande å extra befattning i tredje lönegraden. Nedsättningen

syntes dock rättvisligen icke böra göras större än att arvodet

till sin storlek folie mellan tredje gradens löneförmåner och ^löneförmånerna

i närmast lägre tjänstegrad.

En särskild anledning att på berörda sätt reglera avlöningen foldern,

som på grund av ett mera stadigvarande behov förordnades att

uppehålla extra befattning, läge däri, att det i regeln endast under förutsättning

att ordinarie tjänsteman, som förordnades å sådan befattning,

förpliktades att avstå, jämte tjänstgöringspenningarna, även övriga löne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

förmåner, skäligen kunde påfordras, att vikarien ägnade tjänsten sin

fulla arbetskraft. Åven detta vikariat vore ju av stadigvarande beskaffenhet,

och för dess avlöning borde därför också billigtvis gälla ovan angiva

normer.

Jämväl finge erinras därom, att enligt de för kammarkollegiet

gällande avlöningsvillkor tjänsteman av lägre grad skulle, vid sjukdomsfall

eller när det erfordrades för beredande av semester, vara skyldig

att, om han förordnades till högre befattning, bestrida densamma, mot

åtnjutande av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar eller

däremot svarande belopp i stället för egna. tjänstgöringspenningar,

dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma

kalenderår.

Denna bestämmelse, jämförd med föreskriften därom att den, som

av sjukdom vore förhindrad att sin befattning förrätta, ägde uppbära

hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfinge ledighet för

andra orsaker eller eljest vore förhindrad att sköta befattningen, kunde

förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå

så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande

erfordrades eller eljest prövades skäligt, torde få anses såsom ett uttryck

för den grundsatsen, att ersättningen för ett förordnande, som meddelades

för längre tid eller av annan anledning än nyss sagts, borde

beräknas högre än till tjänstgöringspenningarna; och borde bestämmelsen

skäligen föranleda till att innehavare av de av särskilda, mera stadigvarande

anledningar inrättade extra befattningar borde av statsmedel

erhålla, utöver tjänstgöringspenningar, ersättning motsvarande minst vad

ordinarie tjänstinnehavare i graden kunde antagas böra till vikarie avstå

under enahanda förhållanden.

Då det nu gällde att avgiva förslag till avlöningsbelopp för år

1918 för kollegiets adjungerade ledamöter, kunde emellertid kollegiet

icke bortse därifrån, att det med hänsyn till nu rådande förhållanden

vore nödigt att vid anslagsäskanden iakttaga all den sparsamhet, som

lämpligen läte sig göra; kollegiet hade nämligen härom fått mottaga

erinran genom skrivelse den 22 augusti 1916 från chefen för finansdepartementet.

Kollegiet hade därför nu liksom vid framställande av

enahanda begäran de båda senaste åren funnit sig icke böra för adjunkterna

begära arvoden enligt här förut angivna beräkningsgrunder utan

velat inskränka sig till en hemställan därom, att för adjungerad ledamot,

som vore extra tjänsteman i kollegiet, måtte beviljas samma arvodesbelopp,

som anvisats av 1916 års riksdag, eller 5,000 kronor om året,

samt att adjungerad ledamot, vilken vore ordinarie tjänsteman inom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj: Is Nåd. Proposition Nr 207.

eller utom kammarkollegium, måtte berättigas att, mot avstående av

egna tjänstgöringspenningar, uppbära ett årsarvode av 3,000 kronor

eller 500 kronor mer än kammarråds tjänstgöringspenningar.

Därest eu till adjunkt förordnad första gradens tjänsteman utan

något ålderstiilägg skulle i adjunktsarvode äga uppbära allenast det

belopp, som i sådant avseende anvisats av 1915 och 1916 årens riksdagar,

eller 2,500 kronor om året, skulle hans årsavlöning komma att

uppgå till samma belopp, 5,000 kronor, som en till adjunkt förordnad

extra tjänsteman skulle erhålla, men den ordinäre tjänstemannen skulle

då hava att vidkännas avdrag för egen pensionering med omkring 100

kronor. Det belopp, han skulle äga att kontant uppbära, skulle alltså

bliva något lägre än vad en extra ordinarie tjänsteman med likartat

förordnande skulle erhålla, under det med vedertagna avlöningsprinciper

torde överensstämma, att en ordinarie tjänsteman, även då han vore

förordnad å högre tjänst, borde i avlöningshänseende hava ett förstegframför

den, som, utan att innehava ordinarie tjänst, vore använd i

enahanda förordnande.

Kollegiet ansåg sig alltså böra hemställa, att arvodena för nu

ifrågavarande stadigvarande adjunktioner måtte, därest de adjungerade

ledamöterna vore ordinarie tjänstemän inom eller utom kammarkollegium,

utgå med 3,000 kronor för helt år räknat, med skyldighet för de .

adjungerade ledamöterna att till dem, som uppehölle deras tjänster, avstå

de med dessa förenade tjänstgöringspenningar.

Vidare syntes, i enlighet med vad som tidigare medgivits kammarrätten,

kollegiet böra bemyndigas att till de tjänstemän, som i egenskap

av vikarier för adjungerade ledamöter uppehölle dessas ordinarie tjänster

i kollegiet, låta utbetala, utöver med tjänsterna förenade tjänstgöringspenningar,

arvoden med 50 kronor i månaden till vardera vikarien.

För dessa arvoden syntes emellertid särskilt anslagsbelopp icke behöva

av riksdagen beräknas. I den mån de skulle tagas i anspråk, skulle

nämligen arvodena för de adjungerade ledamöterna själva utgå med

allenast 3,000 kronor och sålunda av det till adjunktionsarvoden anvisade

beloppet, motsvarande 5,000 kronor om året för varje adjunkt,

inbesparas 2,000 kronor för varje såsom adjungerad ledamot förordnad

ordinarie tjänsteman.

Det för bestridande av ersättning åt semestervikarier, arvoden åt

tillfälliga biträden samt renskrivning.''kostnad erforderliga beloppet har

kollegiet under nu angivna förutsättning beräknat sålunda:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Vikariatsersättning för tre adjungerade ledamöter

tillhopa 4 V2 månader å 208:3 3.......................... kronor

Vikariatsersättning för en extra advokatfiskal

in. m. (samma belopp som hittills)............................ »

Vikariatsersättning för ett lantmäteribiträde, 1 Va

månad å 150: — ............................................................... »

Vikariatsersättning för fem notarier och två

fiskaler under tillhopa sju månader å 125: — ........... »

Fyllnadsarvoden åt e. o. tjänstemän, som förordnades

att uppehålla amanuensbefattning under tillhopa

11 Va månader å 75: —........................................... »

Vikariatsarvode för ett kvinnligt biträde i andra

graden, 1 månad 100: —, och tre kvinnliga biträden

i första graden under tillhopa 3 månader å 75: —... »

Ersättning åt ett tillfälligt biträde å andra arkiv
-

937: 50

400: —

225: —

875: —

862: 50

325: —

kontoret .................................................

............................ »

1,200: —

Renskrivningskostnad................

.............................. »

5,875: —

Summa kronor

10,700: —

Kollegiet har fäst uppmärksamheten därpå att kollegiet här ej

upptagit arvode för den amanuensbefattning, som ansetts behövlig med

hänsyn till jordregisterärendenas befordrande till skyndsammare handläggning.

Detta arvode motsvarades nämligen av arvodet för den indragna

amanuensbefattningen å advokatfiskalskontoret, vilket eljest bort

avräknas från det nödigt ansedda tilläggsanslaget.

De belopp, som under nu angivna förutsättning skulle bliva erforderliga

för anställandet av det äskade antalet extra befattningshavare*

m. m. för år 1918, skulle vara följande:

arvode till ordförande på division.................................

ersättning till tre adjungerade ledamöter, högst.........

arvode till eu extra advokatfiskal.................................

arvode till ett lantmäteribiträde, högst...........................

arvode till en extra arkivarie...........................................

arvoden till fem extra notarier........................................

arvoden till två fiskal er ...................................................

arvode till ett extra skrivbiträde i andra graden ......

arvoden till tre extra skrivbiträden i första graden...

ersättning åt semestervikarier, arvoden åt tillfälliga

biträden samt renskrivningskostnad ...........................

kronor * 900: —

» 15,000: —

» 5,600: —

» 6,000: —

» 5,000: —''

» 19,500: —

» 7,800: —

» 1,550:—

» 3,450: —

» 10,700: —

Summa högst kronor 75,500: —

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

I sitt ovanberörda utlåtande liar lantmäteristyrelsen, efter anmärkande,

att det av kammarkollegiet angivna nära sambandet mellan

kollegiets förvaltningsområde och lantmäteriet icke förefunnits, vidare

meddelat dels att lantmäteristyrelsen understött kollegiets framställning

om anställande hos kollegiet av

ningens verkställande främst av den anledningen, att staten i avseende

å förandet av processer för återvinnande av strömfall kunde likställas

med enskild part samt att det i fall, varom här vore fråga, alltså

icke Unge anses nödvändigt att såväl skäl som motskäl framfördes av

staten, dels ock att anledningen till att kollegiet för j ordregisterärendenas

handläggning erhållit lantmäteribiträde varit att dessa ärenden ansetts

vara så enkla, att de endast borde bliva föremål för ett summariskt

förfarande.

Vidare har styrelsen anfört bland annat följande. Enligt styrelsens

mening kunde anställande av lantmätare hos kollegiet befaras medföra,

att icke alla synpunkter och upplysningar för framtiden komme till

synes i ärenden av det slag, varom här kunde vara fråga, likasom att

kollegiet i förlitande på den lantmäteritekniska sakkunskap, varöver

kollegiet skulle komma att råda, kunde tilltro sig att såsom auktoritet

yttra sig rörande ämnen, som hörde inom lantmäteristyrelsens förvaltning.

Det syntes styrelsen mindre lämpligt att styrelsen underlydande

tjänstemän med bibehållen befordringsrätt inom lantmäteristaten skulle

tjänstgöra \ kollegiet. Styrelsen kunde för övrigt icke tillmäta den

ensartade tjänstgöringen inom kollegiet lika betydelse i meritavseende

som vare sig tjänstgöring inom styrelsen eller praktisk lantmäteriverksamhet.

De arbetsmetoder, som komme till användning inom kollegiet,

vore enligt styrelsens mening icke heller ägnade att göra tjänstemännen

skickade för arbetet inom styrelsen eller i orterna.

Den erfarenhet, som vunnits om de möjligheter, vilka hittills beretts

• kollegiet att anställa lantmäteribiträden, vore enligt styrelsens mening

icke sådan, att den manade till fortsättning. Tvärtom syntes det angeläget

att förhållandena återfördes till normalt läge, vilket måste vara

att varje ämbetsverk skötte sitt förvaltningsområde och sina uppgifter

och ej '' sökte att vare sig såsom likställt eller över- eller underordnat

ingripa eller inkräkta på annat område.

Det vore föga utsikt för kollegiet att till den ifrågasatta befattningen

kunna påräkna annat än en medelmåttig förmåga. Någon utsikt

till befordran inom lantmäteristaten kunde vederbörande ej räkna med,

och kollegiet bleve alltså under förutsättning av befattningens upp,

tagande i stat hänvisat till en och samma person för en längre tid

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 173 höft. (Nr 207.) 3

LantmäterielyrcUen
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

Lönercgle
ringtkom
mitten.

18 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 207.

framåt. Efter en längre tids anställning i kollegiet komme säkerligen

den ensartade tjänstgöringen att utöva sitt mindre fördelaktiga inflytande

på intresset.

Lantmäteristyrelsen funne sig alltså böra avstyrka anställande i

kollegiet av lantmätare på stat, och hemställde styrelsen, att något

vidare tillfälle icke måtte beredas kollegiet att anställa lantmätare utom

för vattenfalls utredningarna och jordregisterärendena. Kollegiets behov

av lantmäteriutredningar och sakkunskap på lantmäteriets område vore

enligt styrelsens mening väl tillgodosett genom bestämmelser i gällande

instruktioner, enligt vilka kollegiet ägde att hos lantmäteristyrelsen påfordra

utredning och utlåtande i alla ämnen, som folie inom styrelsens

förvaltningsområde. Man behövde för övrigt icke nödvändigt vara lantmätare

för att ur en lantmäteriakt hämta varje upplysning. Med god

vilja och någon övning visade det sig, att personer, som icke alls hade

någon utbildning som lantmätare, förvärvade både färdighet och omdöme

vid behandlingen av en sådan akt, och gällde detta även personer,

som stode på lägre bildningsnivå än kollegiets ämbets- och tjänstemän.

Slutligen har lantmäteristyrelsen yttrat sig i fråga om fortsatt förordnande

för distriktslantmätaren Nilsson att biträda kollegiet.

Härefter torde jag få övergå till en redogörelse för innehållet i

det av löneregleringskommittén i ärendet avgivna yttrandet.

Det av kammarkollegiet i skrivelsen den 6 oktober 1916 åberopade

behovet av den ifrågasatta tillfälliga förstärkningen i ämbetsverkets

arbetskrafter hade — yttrar kommittén — angivits vara föranlett, så

vitt anginge advokatfiskalskontoret, av fortgående, avsevärd ökning i

det advokatfiskal erna åliggande arbetet och, beträffande ämbetsverket i

övrigt, dels av önskvärdheten att kunna avhjälpa en under de senare

åren uppkommen alltjämt stigande balans, dels ock huvudsakligen därav,

att sedan år 1914 gjort sig kännbar och under en tid framåt komme .

att inträffa en avsevärd ökning i tillströmningen inom vissa grupper av

de på kollegiets handläggning beroende ärenden, en ökning, som, beroende

på vissa under senare tid utfärdade författningar, vore av övergående

beskaffenhet och endast i någon mån tagits i beräkning vid bestämmandet

av ämbetsverkets ordinarie arbetskrafter.

Då redogörelser för omfattningen och beskaffenheten av den arbetsökning,

som under ovanberörda tider inträffat för kammarkollegiet, upprepade

gånger framlagts för såväl Kungl. Maj:t som riksdagen, syntes

icke nu vara erforderligt att förnya vare sig utredningen härutinnan

eller den av kommittén vid föregående tillfälle lämnade redogörelsen ,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

angående kollegiets organisation samt den i sammanhang därmed vidtagna

undersökningen, huruvida och i vilken, omfattning de ärenden,

som nu mera tillfälligtvis tillströmmade, tagits i beräkning vid lastställandet

av ämbetsverkets nuvarande organisation.

Det syntes vara tillräckligt att dels erinra, att de grupper av

ärenden, inom vilka den ökade tillströmningen av de i kollegiet diarieförda

ärendena gjort sig gällande, utgjordes av frågor rörande lastställande

av nya löneregleringar för rikets prästerskap och eu mångfald

därmed sammanhängande frågor — bland vilka särskilt märktes de av

kollegiet i dess förevarande framställning omförmälda ärendena av den

beskaffenhet, som avsåges i 3 § i lagen om indragning av prästerskapets

tionde och i 19 § 4 mom. i lagen om reglering av prästerskapets avlöning

— ävensom av7 frågor, uppkomna i sammanhang med jordregistrets

uppläggande, dels ock hänvisa till de redogörelser i .omförmäla

hänseenden, som återfunnes i de statsrådsprotokoll, vilka bifogats propositionen

nr 205 till 1916 års riksdag angående förstärkning av arbetskrafterna

hos kammarkollegiet, sid. 3—14, 19 25 och 29—39, samt,

så vitt anginge extra advokatfiskal, propositionen nr 153 till 191- ars

riksdag och statsverkspropositionen till 1916 års riksdag, sjunde huvudtiteln

sid. 13—17. _ _ .

Den föreliggande, av kammarkollegiet gjorda framställningen, sa

vitt kommittén för närvarande hade att yttra sig däröver, åsyftade, såsom

närmare framginge av den lämnade redogörelsen för. innehållet i

framställningen, erhållande av arbetsförstärkning dels under tiden 1 juli

31 december 1917 utöver den, som på grund av 1916 års riksdagsbeslut

beviljats enligt kungl. brev den 9 och den 30 juni 1916, dels

ock under år 1918. o

Vad därvid först anginge den för ifrågavarande del av ar 1917

erforderliga arbetsför stärkning en, innebure densamma dels anställande, av

en extra''notarie och ett kvinnligt extra biträde, dels anvisande av vissa

belopp för anställande av en amanuens och bekostande av renskrivningsoch

räknearbete m. m., dels anställande av ett stadigvarande lantmäteribiträde,

dels ock anvisande av arvode åt äldste tjänstgörande kammarrådet

för fullgörande av uppdrag såsom ordförande å division.

Den extra notarien och det extra skrivbiträdet hade ansetts. erforderliga

för det utredningsarbete, som tillkomme kammarkollegiet på

grund av bestämmelsen i 3 § i ovan åberopade lag om indragning av

prästerskapets tionde. För samma ändamål hade en ökning i renskrivningsanslaget

ansetts behövlig.

Kommittén har icke funnit något att erinra mot de av kollegiet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

till stöd för fram ställningen i denna del åberopade skäl. Redan i ett

tidigare utlåtande (propositionen nr 205 till 1916 års riksdag, sid. 30)

hade kommittén efter tagen del av ärendenas beskaffenhet intygat, att

desamma vore av synnerligen tidsödande art. Under år 1917 skulle

handläggas ett omkring dubbelt så stort antal dylika ärenden som under

år 1916. Kollegiets beräkning grundade sig på den erfarenhet, som

iindei ett år vunnits i avseende å ärendenas handläggning*. Efter vad

som meddelats kommittén, både kollegiet vid arbetets fördelande iakttagit,

att allt arbete, som ej fordrade kvalificerad arbetskraft, överlämnats

till kvinnliga biträden, och även i övrigt sökt vid arbetets utförande tilllämpa

praktiska arbetsmetoder. Kommittén tillstyrkte alltså beviljande av

vad kollegiet i deDna del av sin framställning begärt.

Kommittén ansåge, att kollegiet visat fog för vad kollegiet begärt

för. fortskyndande av de ärenden, som uppstode i anledning av jordregistrets

uppläggande. Rörande omfattningen av det tillskott i arbete,

ifrågavarande ärenden tillförde kollegiet, hade kommittén förut uttalat

(propositionen nr 205 till 1916 års riksdag, sid. 31).

Av kollegiets nu förevarande framställning framginge, att kollegiet

för att under år 1917 påskynda handläggningen av nämnda s. k. jordregisterärenden

anhållit om anställande hos ämbetsverket av ytterligare

ett lantmäteribiträde utöver det, som från slutet av år 1914 tiänsto-iort

därstädes.

Enligt vad kommittén inhämtat, hade Kung!. Maj:t enligt nådigt

brev den 30 december 1916 förordnat två lantmätare att under år 1917

biträda kollegiet med fullgörande av det av jordregisterärendena föranledda

utredningsarbetet.

bill följd härav och då kollegiet förmält sig hava för avsikt att

hven genom vidtagande av särskilda åtgärder i avseende å jordregisterärendenas

föredragning ytterligare påskynda deras handläggning, hade

kollegiet med skäl förväntat en ökning såväl i kansliarbetet som i renskrivnxngskostnaden.

Kollegiets begäran att sättas i tillfälle att under

ar 1917 anställa en amanuens för bestridande av det ökade kansliarbetet

och att för rcnskrivningsarbetets bekostande få sig beviljad en ökning

i renskrivningsanslaget syntes vara billig.

Denna senare ökning, som av kollegiet föreslagits till 500 kronor,

hade jämväl motiverats därmed, att registratorns arbete genom den

0ka.de

hjälp fullgöra sina åligganden. För belysande av det'' befogade i sistnämnda

skal syntes vara tillräckligt att hänvisa därtill, att antalet diarieförda

ärenden numera uppginge till mellan två och tre gånger det antal,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

som vid genomförandet av kollegiets nuvarande organisation beräknades

komma att tillhöra ämbetsverket.

Kommittén tillstyrkte alltså anvisande av de av kollegiet i nu

ifrågavarande hänseenden begärda beloppen, i vad de folie på senare

halvåret 1917, eller 750 kronor och 250 kronor.

Beträffande kollegiets framställning om anställande hos kollegiet

av ett stadigvarande lantmäterisakkunnigt biträde, läge det onekligen

så till vida ett visst fog i framställningen, som åtskilliga av de ärenden,

som kollegiet eller dess advokatfiskal hade att handlägga, för sitt

bedömande förutsatte utredning jämväl i lantmäteritekniskt hänseende.

För vinnande av berörda utredning hade kollegiet nu att antingen

genom en sin tjänsteman verkställa densamma eller ock därom anmoda

lantmäteristyrelsen.

Efter vad kollegiet angivit, fördröjdes ärendet genom anlitandet av

den senare utvägen, och att detta torde vara förhållandet syntes framgå

även av lantmäteristyrelsens framhållande av bristande arbetskrafter hos

styrelsen.

Vad anginge den förra vägen — som hade det företräde framför

den senare, att med anlitande av densamma utredningen lättare kunde

begränsas till sådana detaljer, som föredraganden eller advokatfiskalen,

där denne hade att handlägga ärendet, ansåge vara av beskaffenhet att

inverka på ärendets bedömande — måste man giva erkännande åt kollegiets

önskan att till arbetets befrämjande hava tillgång till sakkunnig

person, som kunde få sig utredningsarbetet anförtrott.

Likväl framställde sig vissa betänkligheter i avseende å en sådan

anordning. Man kunde nämligen ur vissa synpunkter ifrågasätta lämpligheten

av att inom ett ämbetsverk anställa befattningshavare, vars

verksamhet vore till stor del grundad på behandling av material, varöver

annat ämbetsverk förfogade. Kollegiet hade visserligen under de

senare åren haft lantmäteribiträden hos sig anställda, men detta syntes

knappast kunna åberopas till stöd för att på stadigvarande sätt anställa

lantmäterisakkunnigt biträde hos ämbetsverket, alldenstund de hittillsvarande

lantmäteribiträdena varit anställda för särskilda ändamål, om

ock med rätt för kollegiet att i någon mån använda dem för andra

förefallande lantmäterigöromål.

I sin förevarande framställning, i vad densamma avsåge ämbetsverkets

omorganisation i viss angiven omfattning, hade kollegiet begärt

upptagande på stat av en särskild tjänsteman i andra lönegraden för

1 antmäteritekniska utredningar, vilken tjänsteman skulle benämnas arki
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 ‘ Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 207.

vane. I denna del av ärendet hade kommittén icke för närvarande att

yttra sig.

Då kommittén icke ville redan nu utan vidare närmare utredning

binda sig i avseende å frågan om anställande på stat av eu för lantmäteritekniska

utredningar avsedd arkivarie, funne sig kommittén förhindrad

att i princip uttala sig i vare sig till- eller avstyrkande riktning beträffande

det nu till yttrande föreliggande förslaget att på extra stat anvisa

medel för anställande av lantmäteritekniskt biträde.

Däremot ansåge sig kommittén i vad kollegiet anfört till stöd för

förslaget i fråga hava giltigt skäl att ej avstyrka anställande försöksvis

hos kollegiet av ett lantmäteritekniskt biträde under tiden från och med

den 1 juli 1917 till 1918 års utgång. Därvid förutsatte kommittén,

vad som från kollegiets sida även förklarats vara avsikten, att alla

ärenden, för vilkas bedömande fordrades lantmäterisakkunnigt utlåtande,

fortfarande remitterades till lantmäteristyrelsen.

Kommittén hade intet att erinra däremot, att ifrågavarande befattningshavare

tillerkändes ersättning, motsvarande avlöning för tjänsteman

i andra lönegraden med frånräknande av ett pensionsavgift motsvarande,

avrundat belopp, eller alltså, efter år räknat, ett arvode av 5,600 kronor,

därav 1,800 kronor borde anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Däremot funne sig kommittén — som icke syntes hava att yttra

sig huruvida förordnandet å befattningen i fråga lämpligen borde anförtros

åt distriktslantmätaren Nilsson — icke kunna biträda förslaget

därom, att Nilsson, därest han komme att erhålla förordnandet, skulle

varda berättigad till högre ersättning än nu sagts.

Mot vad kollegiet föreslagit beträffande lantmäteribiträdets kompetens

och rätt till semester funnes intet annat att erinra, än att, då

lantmäteribiträdet skulle tillsättas först från och med den 1 juli 1917,

rätt till semester under år 1917 ej borde ifrågakomma. Det i sådant

avseende beräknade beloppet 225 kronor borde alltså frånräknas det för

senare halvåret 1917 begärda anslaget.

Vad kammarkollegiet anfört i fråga om behovet att under den tid,

den nu pågående abnormt starka tillströmningen av ärenden fortsatte,

bereda ämbetsverkets chef någon lättnad i hans maktpåliggande arbete

syntes kommittén vara synnerligen befogat.

Ökningen i det på chefen vilande arbetet framginge av vad kollegiet

därutinnan anfört, vilket även ådagalade att chefen till följd av den

väsentligt ökade föredragningen inom ämbetsverket måste anses vara

urståndsatt att med tillbörlig noggrannhet fullgöra vad på honom ankomme.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Det måste erkännas såsom ett befogat krav från kollegiets sida

att få nämnda missförhållande avhjälpt. Härför talade icke blott rättmätigheten

i anspråket på att chefen icke skulle belastas med tyngre

arbete än han skäligen kunde anses förmå fullgöra utan eftersättande

av den noggrannhet i arbetets utförande, som måste av honom förväntas,

utan även hänsynen till det krav, som ur rättssäkerhetens intresse

måste framställas diirpå, att arbetets säkra gång inom ämbetsverket

icke vedervågades.

Vid bedömandet av den föreliggande frågan borde icke förbises,

att chefens åligganden icke vore fullgjorda genom hans presiderande

vid föredragningarna och justeringen av de härav härflytande expeditionerna.

Han hade även andra vittgående skyldigheter. Han ansvarade

nämligen för ärendenas jämna och ändamålsenliga gång inom kollegiet.

Den på kollegiet ankommande skyldigheten att med uppmärksamhet

följa alla de förhållanden, å vilka den inom området för kollegiets verksamhet

varande kamerala och ekonomiska lagstiftningen ägde inflytande,

vilade till stor del på chefen.

Såsom kollegiet framhållit, vore den av kollegiet ifrågasätta anordningen

att äldste tjänstgörande ledamoten kunde, utan att chefen för

övrigt trädde ur funktion, i viss omfattning i chefens ställe tjänstgöra

vid handläggning av sådana ärenden, som enligt instruktionen skulle

avgöras av gener aldirektören och två ledamöter, icke med kollegiets nuvarande

instruktion möjlig utan Eders Kungl. Maj:ts särskilda medgivande.

Kommittén hade för sin del icke någon erinran mot den sålunda

föreslagna anordningen.

Kollegiet, som förklarat, att anordningen i fråga icke vore avsedd

att medföra minskning i vederbörande ledamots egen föredragningsskyldighet,

hade framhållit, att ledamotens arbete såsom en följd härav

i det stora hela komme att ökas och att det vid sådant förhållande

syntes skäligt att honom tillerkändes ett arvode, vilket av kollegiet

föresloges till 900 kronor för år.

Inom den svenska statsförvaltningen funnes anordningar, som i

viss mån vore jämförliga med den nu föreslagna.

I hovrätterna handlades flertalet mål på divisioner, under ordförandeskap

av en därtill förordnad ledamot. Divisionsordföranden vore befriad

från föredragningsskyldighet, dock att å divisioner, där allenast vädjade

saker handlades, halv föredragningsskyldighet i regel ålåge honom. Såsom

ordförande å division åtnjöte han (frånsett vad som gäller beträffande

den, som tillika är ordförande å krigshovrättsavdelningen i Svea hovrätt)

ett arvode av 500 kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 207.

Enligt gällande instruktion för pensionsstyrelsen förordnades en av

byråcheferna därstädes att tjänstgöra såsom chefens (generaldirektörens)

ställföreträdare. Han inträdde i generaldirektörens frånvaro i utövningen

av dennes åligganden och hade jämväl att eljest, efter generaldirektörens

bestämmande, inträda i dennes ställe vid behandling av visst ärende

eller viss grupp av ärenden.

Jämväl enligt instruktionerna för telegrafstyrelsen, medicinalstyrelsen

och socialstyrelsen förordnades en av ledamöterna till chefens ställföreträdare

med skyldighet för honom att i generaldirektörens frånvaro

(medicinalstyrelsen: »vid hinder för generaldirektören att tjänstgöra»)

inträda i utövningen av generaldirektörens åligganden.

Inom telegrafstyrelsen och medicinalstyrelsen åtnjöte chefens ställföreträdare

arvode efter 1,000 kronor för år.

Kommittén funne det synnerligen önskvärt, att kammarkollegiets

chef måtte under nuvarande förhållanden kunna, utan att i övrigt träda

ur funktion, ordna med arbetet inom ämbetsverket på det sätt, att viss

ledamot inträde i generaldirektörens ställe vid behandling av visst ärende

eller viss grupp av ärenden.

Aven under normala förhållanden kunde det ofta inträtfa, att chefen

vore så strängt sysselsatt av visst tjänståliggande — exempelvis av den

på honom ankommande behandlingen av något större allmänt ärende

av brådskande beskaffenhet — att det skulle vara till avsevärd fördel

för arbetets jämna fortgång, att han kunde anmoda viss ledamot att i

sitt ställe deltaga i handläggningen av visst ärende eller vissa ärenden.

I ännu högre grad framträdde behovet vid de abnorma arbetsförhållanden,

som för närvarande vore rådande inom kollegiet.

Nu syntes sådan arbetsfördelning ej kunna ske utan att chefen

anmälde sig vara i behov av tjänstledighet, då äldste ledamoten, mot

åtnjutande av chefens tjänstgöringspenningar, inträdde i hans åligganden.

Frånsett besväret med vikariatsförordnauden för denne ledamot

och dennes vikarie o. s. v. vore det givetvis oegentligt, att chefen för

att kunna behörigen fullgöra ett ökat arbete skulle nödgas avstå från

någon del av sin avlöning.

Ifrågavarande anordning skulle innebära, att kollegiet kunde bedriva

sitt arbete på två samtidigt arbetande divisioner, vardera med

samma befogenhet som kollegiet enligt instruktionen ägde utöva.

Under nu rådande abnorma arbetsförhållanden inom kollegiet måste

det vara att förvänta, att dylik divisionsföredragning komme att äga

rum i jämförelsevis stor utsträckning. Efter kollega avsikt skulle anordningen

i fråga icke komma att medföra minskning i vederbörande

ledamots egen föredragnin gsskyld i gli et.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Med den kännedom kommittén hade om den arbetsmängd, som

ålåge varje särskild ledamot och som — på sätt även framginge av de

utredningar, vilka legat till grund lör kollegiets tid efter annan gjorda

framställningar om förstärkning av ämbetsverkets arbetskrafter — betydligt

överstege vad som vid organisationens genomförande beräknades,

vågade kommittén betvivla, att det i längden skulle bliva kollegiet

möjligt att undvika en mot den ifrågavarande ledamotens ökade arbete

svärande minskning i ledamotens föredragningsskyldighet.

Att, likasom skett i hovrätterna, begränsa ledamotens föredragningsskyldighet

till viss kvotdel av den honom eljest åliggande, syntes ej

vara möjligt med hänsyn till de olika sätt, varpå ärendenas fördelning

ledamöterna emellan ägde rum i hovrätterna och kollegiet. Det torde

få överlämnas till ledamotens egen ansvarskänsla att på det sätt begränsa

minskningen, att det allmänna ej bleve lidande.

Åven förutsatt således att äldste tjänstgörande ledamotens uppdrag

såsom ordförande å division komme att medföra någon minskning i

hans egen föredragningsskyldighet, ansåge kommittén det vara skäligt

att ledamoten i fråga bereddes särskild ersättning för uppdraget.

Såsom förut omförmälts, utginge arvodet till divisionsordförandena

i hovrätterna i regel med 500 kronor samt till generaldirektörens ställföreträdare

i telegrafstyrelsen och medicinalstyrelsen med 1,000 kronor.

Kollegiet hade föreslagit 900 kronor. Kommittén ansåge sig för sin

del böra förorda förstnämnda belopp 500 kronor.

Kommittén, som icke nu hade att yttra sig över kollegiets förslag

rörande ämbetsverkets omorganisation, överginge härefter till behandling

av den till kommittén hänskjutna frågan, på vilket sätt kollegiets behov

av ökade arbetskrafter för år 1918 måtte medelst anvisande av anslag

på extra stat kunna skäligen tillgodoses.

Kollegiet hade även för det fall, att den ifrågasatta organisationen

bleve genomförd från 1918 års början, ansett nödigt att för samma år

på extra stat aijvisades medel för bekostande av viss arbetsförstärkning.

Då kommittén, på sätt nyss sagts, icke nu hade att yttra sig

över kollegiets förslag rörande ämbetsverkets omorganisation, syntes

kommittén även kunna förbigå den arbetsförstärkning, som skulle bliva

nödig för år 1918 under förutsättning att nämnda omorganisation bleve

genomförd från och med samma års början.

Kommittén hade sålunda att yttra sig allenast rörande kollegiets

alternativa förslag rörande arbetsförstärkningen under år 1918 under

förutsättning att nuvarande organisation bibehölles jämväl under samma år.

I denna del av ämnet syntes kommittén kunna fatta sig kort.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 173 höft. (Nr 207.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

Enligt vad kollegium meddelat, vore anledning antaga att samma

omständigheter, som. föranlett behov av ökade arbetskrafter under år

1917, fortfarande skulle med samma styrka göra sig gällande under

år 1918.

Vid granskning av kollegiets uppgifter härutinnan hade kommittén

icke funnit något att erinra.

Enligt sagda uppgifter jämte nu inhämtad upplysning rörande

kollegiets och dess advokatfiskalskontors arbete under år 1916 erhölles

följande siffror.

Antalet inkomna, hos kollegiet diarieförda ärenden — frånsett

sådana, som enligt gällande organisation numera icke tillhörde, kollegiets

handläggning — utgjorde år 1900 1,703, år 1905 1,918, år 1910 2,128,

år 1911 2,337, år 1912 2,758, år 1913 3,088 (eller efter frånräknande

av strömfallsärendena 2,894), år 1914 4,183 (med nyssnämnda undantag

3,843), år 1915 4,896 (med samma undantag 4,698) och år 1916 5,195

(med enahanda undantag 5,154).

Under det att antalet av de vid övergången från kollegiets förra

till dess nuvarande organisation diarieförda men icke avgjorda ärenden

utgjorde 581, hade vid slutet av nedan nämnda år balansen utgjort: år

1911 598, år 1912 882, år 1913 (efter frånräknande av strömfallsärendena)

1,223, år 1914 (med samma begränsning) 2,256, år 1915

(med enahanda undantag) 3,543 och år 1916 (med berörda undantag)

3,443.

Beträffande advokatfiskalskontoret utgjorde antalet inkomna mål

och ärenden, oberäknat vattenfallsärendena, under åren 1902—1911 i

medeltal 416, år 1912 492, år 1913 828, år 1914 1,022, år 1915 1,338

och år 1916 1,891. Antalet vid årets slut balanserade ärenden hade

år 1902 uppgått till 132, år 1911 till 288, år 1913 till 583, år 1914

till 745, år 1915 till 784 och år 1916 till 1,139.

På grund av vad i denna del av ärendet förekommit ansåge kommittén

att, i överensstämmelse med vad kollegiet begära kollegiet borde

för år 1918 beviljas samma arbetsförstärkning som medgivits för år

1917 och kunde komma att för sistnämnda år i enlighet med kommitténs

ovan gjorda tillstyrkan ytterligare medgivas, därvid kommittén jämväl

hölle före, att prövningen av behovet av den adjungerade ledamot,

kollegiet eventuellt ansett bliva för viss del av år 1918 behövlig för

handläggning av ärenden, som avsåges i 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen,

borde göras beroende av särskild framställning av

kollegiet.

Kollegiet hade nu i en något modifierad form återupptagit och något

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kuntjl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 207.

närmare utvecklat sin redan föregående år framställda begäran därom,

att ordinarie tjänsteman, som erhölle mera stadigvarande adjunktionsförordnande,

måtte tillerkännas högre arvode än som motsvarade kammarråds

tjänstgöringspenningar.

Beträffande vad därutinnan tillförene förekommit lian visades till

propositionen nr 205 till 1916 års riksdag, sid. 15 16, 40 samt 42—45,

varjämte erinrades därom, att kammarrätten i en nu föreliggande framställning

i fråga om förstärkning av arbetskrafterna i kammarrätten

gjort en med kollegiet lika lydande framställning.

Vad i denna del av ärendet förekommit tunne kommittén icke

vara av beskaffenhet att föranleda ändring i den av kommitén härutinnan

omfattade mening, som ock av riksdagen godkänts, utan ansåge kommittén,

att den ersättning, som skulle utgå till adjungerad ledamot, som

vore ordinarie tjänsteman, borde bestämmas till belopp, motsvarande

kammarråds tjänstgöringspenningar.

Kollegiets hemställan om rätt att till de tjänstemän, som x egenskap

av vikarier för adjungerade ledamöter uppehölle dessas ordinarie

tjänster i ämbetsverket, låta utbetala, utöver med tjänsterna förenade

tjänstgöringspenningar, arvoden med oO kronor i månaden till varje

vikarie, stode i överensstämmelse med vad för likartat fall medgivits

kammarrätten. Kommittén hade fördenskull intet att erinra mot ätt

samma förmån tillkomme kammarkollegiet.

Såsom kollegiet även erinrat behövde för dessa arvoden intet särskilt

anslagsbehov beräknas.

I ‘enlighet med det förestående skulle de belopp, som bleve erforderliga

i anledning av de nu ifrågavarande befattningshavarnas anställande

hos kollegiet med vad mera, som av kommittén biträtts, utgöias av

för år 1917, utöver vad förut anvisats:

arvode för en ledamot såsom ordförande å division...

)> till ett lantmäteribiträde .......................................

» » en extra notarie..............................................

» » ett extra skrivbiträde i första graden ......

ersättning för semestervikariat, arvoden åt tillfälliga

biträden samt renskrivningskostnad........................

Summa

kronor 250: —

» 2,800: —

» 1,950: —

x) 575: —

_»_2,700: —

kronor 8,275:—

för år 1918:

arvode för en ledamot såsom ordförande å division... kronor

ersättning till tre adjungerade ledamöter, högst......... » 15,000:

arvode till en extra advokatfiskal ................................... » 5,600:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

arvode till ett lantmäteribiträde

» » en extra arkivarie.............................................

» » fem extra notarier...........................................

» » två extra fiskaler ......................................

® ® ett extra skrivbiträde i andra graden

» )> tre extra skrivbiträden i första graden

ersättning för semestervikariat, arvoden åt tillfälliga

biträden samt renskrivningskostnad........................

Summa

eller tillhopa högst 82,975 kronor.

På grund ^ av det anförda finge kommittén hemställa, det Eders

Kung], Majrt måtte föreslå riksdagen

att för beredande under senare halvåret 1917 och hela året 1918

av arvode för en ledamot såsom ordförande å division i kammarkollegiet

samt föi anställande hos kollegiet ej mindre för senare hälften av år

1917 av, förutom vad redan vid 1916 års riksdag vore medgivet, ett

lantmäteribiträde, en extra notarie och ett extra skrivbiträde i första

graden, än även för år 1918 av tre adjungerade ledamöter, en extra

advokatfiskal, ett lantmäteribiträde, en extra arkivarie, fem extra notarier,

tya extra fiskaler, ett extra skrivbiträde i andra graden och tre extra

skrivbiträden i första graden, ävensom för ersättande av övriga av bemäld;*

befattningshavares anställande föranledda kostnader på extra stat

för år 1918 bevilja ett anslag av högst 82,975 kronor, med rätt för

Edeis Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av anslaget disponera

8,275 kronor. r

Kommittén hemställde vidare, att, i händelse av riksdagens bifall

till förenämnda förslag, Eders Kungl. Maj:t måtte

dels beträffande tiden från och med den 1 juli 1917 till 1918 års

slut medgiva att, i den omfattning kollegiets chef bestämde, äldsta tjänstgörande

ledamoten måtte, jämväl å tid, då generaldirektören vore i utövning

av sitt ämbete, i generaldirektörens ställe deltaga i handläggningen

av mål och ärenden, vilka skulle av generaldirektören och två

ledamötei handläggas, med rätt för ledamoten att härför uppbära ett

arvode av 500 kronor för år räknat,

•u ^rk^ara .vilja, efter förslag, som kollegiet skulle hava att

till Eders Kungl.^ Maj:t avgiva, förordna ej mindre tre särskilda personer

att under år 1918 i egenskap av adjungerade ledamöter biträda

kollegiet med handläggning av mål och ärenden efter anvisning av

kollegiets chef, än även särskild person att under år 1918 vara extra

kronor 5,600: —

» 5,000: —

» 19,500: —

» 7,800: —

» 1,550: —

» 3,450: —

10,700: —

kronor 74,700: —-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

advokatfiskal och särskild person — vilken skulle innekava sådan kompetens,

som erfordras för befattning såsom byråingenjör i lantmäteristyrelsen

— att från och med den 1 juli 1917 till 1918 års utgång vara

lantmäteribiträde i kollegiet,

dels föreskriva att adjungerad ledamot, extra advokatfiskal och

lantmäteribiträdet skulle vara berättigade att under tiden för förordnandet

uppbära,

adjungerad ledamot, om lian vore extra tjänsteman i kollegiet, en

ersättning för år räknat av 5,000 kronor och för andra fall en mot

kammarråds tjänstgöringspenningar svarande ersättning, med skyldighet

för den adjungerade ledamoten att avstå de med hans tjänst förenade

tjänstgöringspenningar eller, därest han innehade stadigvarande amanuensförordnande,

hela amanuensarvodet, samt

advokatfiskal och lantmäteribiträde arvoden av 5,600 kronor, varav

1,800 kronor skulle anses såsom tjänstgöringspenningar, med skyldighet

för dem att frånträda möjligen innehavda avlöningsförmåner,

dels förklara, att den extra advokatfiskal skulle äga lika med

den ordinarie åtnjuta aktoratsarvode på sätt i § 29 av den för kollegiet

gällande instruktion stadgades,

dels bemyndiga kollegiet att ej mindre för tiden från och med den

1 juli 1917 till samma års slut förordna eu person att vara extra notarie

samt en person att vara extra skrivbiträde i första graden hos kollegiet,

än även för år 1918 förordna en person att vara extra arkivarie, fem

särskilda personer att vara extra notarier, två särskilda personer —

vilka skulle hava avlagt sådan examen, som erfordrades för befattning

såsom tjänsteman å styrelse- och förvaltningsverkens advokatfiskalskontor

— att under benämning fiskaler tjänstgöra å advokatfiskalskontoret,

en person att vara extra skrivbiträde i andra graden med anställning

å advokatfiskalskontoret samt tre särskilda personer att vara extra

skrivbiträden i första graden hos kollegiet,

dels tillerkänna nyssnämnda befattningshavare rättighet att uppbära,

efter år räknat, arvoden:

extra arkivarien av 5,000 kronor, därav 1,600 kronor skulle anses

såsom tjänstgöringspenningar, extra notarie och extra fiskal av 3,900

kronor, varav 1,500 kronor skulle anses såsom tjänstgöringspenningar,

med skyldighet för extra arkivarien och övriga omförmälda tjänstemän

att frånträda samtliga avlöningsförmåner, som vore förenade med möjligen

innehavande befattning inom kollegiet, ävensom

extra skrivbiträde i andra graden av 1,550 kronor och extra skrivbiträde

i första graden av 1,150 kronor,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

dels bemyndiga kollegiet att för år 1918 till en var av de tjänstemän,

som i egenskap av vikarier uppehälle de adjungerade ledamöternas

ordinarie tjänster hos kollegiet, låta utbetala, utöver med tjänsten förenade

tjänstgöringspenningar, arvode med 50 kronor i månaden;

dels medgiva kollegiet att, utöver vad förut härutinnan medgivits,

såsom tillägg till det i ämbetsverkets stat uppförda anslaget till vikariatsersättning,

renskrivnings- och tnmkningskostnad m. m. använda ett

belopp av 2,700 kronor under senare halvåret 1917 och 10,700 kronor

under år 1918,

dels förklara adjungerade ledamöterna, extra advokatfiskal, lantmäteribiträdet,

extra arkivarien, extra notarierna, extra fiskalerna samt

extra skrivbiträdena berättigade att, när sådant kunde ske utan hinder

för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester, adjungerad ledamot,

extra advokatfiskal och lantmäteri biträde under en och en halv månad

samt en var av övriga ifrågavarande befattningshavare under en månad,

dock att lantmäteribiträdets rätt till semester inträdde först år 1918,

dels ock föreskriva, att ovan omförmälda befattningshavare skulle

vara underkastade skyldighet att iakttaga vad som i fråga om daglig

arbetstid å tjänsterummet gällde för kollegiets ordinarie befattningshavare

ävensom att för dem skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse

de för åtnjutande av avlöningsförmånerna för motsvarande ordinarie

befattningshavare i kollegiet stadgade villkor och bestämmelser.

Vid sitt utlåtande har kommittén fogat en jämförande tablå, utvisande

beviljade och av löneregleringskommittén tillstyrkta anslag för

uppehållande av kammarkollegiets ämbetsverksamhet åren 1917 och

1918, vilken tablå var av följande innehåll:

1917.

Kammarkollegiets nu gällande stat....................................... kr. 127,200: —

Extra anslag, beviljade av 1916 års riksdag för

anställande av extra advokatfiskal

m. in............................................. kr. 6,000: —

För anställande av adjungerade

ledamöter m. fl................ högst » 51,325: — högst » 57,325: —

Extra anslag, anvisat av Kungl. Maj:t enligt

nådigt brev den 24 november 1916 (jan.—juni) » 5,650: —

Summa för 1917 (beviljat anslag) högst kr. 190,175: —

Tillstyrkt ytterligare extra anslag (juli—dec.).................. kr. 8,275: —

Summa för 1917 (dels beviljat, dels tillstyrkt anslag) högst kr. 198,450: —

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

31

1918.

Kammarkollegiets nu gällande stat....................................... kr. 127,200: —

Tillstyrkt extra anslag .............................................. högst » 74,700: —

Summa för 1918 högst kr. 201,900: —

Summa.

Av löneregleringskommittén tillstyrkta anslag

för juli—december 1917................................................ kr. 8,275: —

för 1918........................................................................ högst » 74,700: —

högst kr. 82,975: —

I förestående belopp hava ej inräknats de anslag, som beviljats

eller må komma att beviljas för dels strömfallsutredningen, dels ecklesiastika

boställsutredningen, dels ordnandet av vissa kollegiet tillhörande

handlingar och dels beredande av vikariatsersättning med anledning

därav att ledamot, för att uteslutande ägna sig åt särskilt ärende, må

erhålla befrielse från handläggningen av övriga honom tillkommande

ärenden.

Enligt vad ett kommittéutlåtandet bifogat protokollsutdrag utvisar

voro av kommitténs ledamöter greve Philip Klingspor och kammarrådet

friherre von Otter så till vida av skiljaktig mening, att de, i enlighet

med vad kammarkollegiet hemställt, tillstyrkte, att ersättningen åt ordinarie

tjänsteman, som förordnades såsom adjungerad ledamot, måtte

bestämmas till 3,000 kronor för år räknat.

I likhet med löneregleringskommittén anser jag kammarkollegiet

hava till fullo ådagalagt behovet att under senare hälften av år 1917 i

angiven omfattning erhålla arbetsförstärkning utöver vad som redan på

grund av 1916 års riksdags beslut beviljats.

Såsom kommittén uttalat, bör frågan om anställande inom kollegiet

av ett lantmäterisakkunnigt biträde icke nu bliva föremål för avgörande

i princip, utan lärer därmed böra anstå till dess kommitténs yttrande

föreligger rörande kollegiets förslag till ändringar i nu gällande ordinarie

stat, i vilket förslag jämväl upptagits anställande av en arkivarie

för lantmäteritekniska utredningar. Då den stora arbetsmängd, som för

närvarande åligger kollegiet och dess advokatfiskalskontor, påkallar särskilda

åtgärder till befrämjande av ärendenas utredning och avgörande,

anser jag så mycket större skäl föreligga för genomförande av det av

kommittén tillstyrkta förslaget att, i avbidan på frågans slutliga lösning,

Skiljaktiga

meningar inom

löneregleringtkommittén.

Departemenst
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 207.

provisoriskt anställa hos kollegiet ett lantmäterisakkunnigt biträde, som

en dylik anordning måste kraftigt bidraga till ärendenas fortskyndande.

Likaledes finner jag mig hava giltiga skäl att biträda den av

kollegiet föreslagna och av kommittén tillstyrkta anordningen för beredande

av lättnad för ämbetsverkets chef.

Åven frånsett det skäl, som ligger däri att kollegiets chef på

grund av nuvarande abnorma arbetsförhållanden inom ämbetsverket är

särskilt överhopad med göromål, lärer det vara önskvärt att öppna

möjlighet för chefen att, utan att för övrigt träda ur funktion, vid fullgörande

av sina åligganden erhålla biträde av äldste tjänstgörande ledamoten

under huvudsakligen enahanda förutsättningar som för motsvarande

fall äro föreskrivna beträffande vissa andra ämbetsverk.

Då härför erfordras ändring i den för kollegiet gällande instruktion,

torde jag framdeles få återkomma till denna fråga.

Ehuru jag känner mig tveksam, om icke det arvode för ifrågavarande

uppdrag, vartill den äldste tjänstgörande ledamoten under nuvarande

förhållanden med skäl lärer få anses berättigad, bör bestämmas

efter samma grunder, som tillämpats för de administrativa ämbetsverk,

telegraf- och medicinalstyrelserna, varest arvoden för enahanda uppdrag

finnas beviljade, anser jag mig icke hava tillräcklig anledning att

motsätta mig arvodets bestämmande till det belopp, som gäller beträffande

hovrätterna eller 500 kronor för år räknat.

Jämväl i övrigt ansluter jag mig till vad löneregleringskommittén

föreslagit i avseende å arbetsförstärkning för år 1917.

Då den förebragta utredningen måste anses giva vid handen, att

det behov av arbetsförstärkning, som gjort sig gällande för år 1917,

kvarstår oförminskat under år 1918, anser jag, att i enlighet med vad

även kommittén tillstyrkt, kollegiet bör för år 1918 beviljas samma

arbetsförstärkning som medgivits för år 1917 och kan komma att nu

ytterligare medgivas. Likaledes synes det mig lämpligt att prövningen

av behovet av den adjungerade ledamot, kollegiet eventuellt ansett bliva

för viss mindre del av år 1918 behövlig för handläggning av ärenden,

som avses i 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen, bör göras beroende

av särskild framställning av kollegiet.

Vad kollegiet anfört till stöd för sin hemställan om ökat arvode

för ordinarie tjänsteman, som erhölle mera stadigvarande adjunktionsförordnande,

är visserligen förtjänt av uppmärksamhet; men jag anser

dock att åtminstone under nuvarande förhållanden det bör förbi i va vid

vad riksdagen hittills plägat i sådant fall anvisa, nämligen ersättning

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 207.

till belopp, motsvarande kammarråds tjänstgöringspenningar, varför jag

även i denna del biträder kommitténs hemställan.

Jämväl ansluter jag rxiig till vad kommittén yttrat beträffande

arvode till de tjänstemän, som i egenskap av vikarier för adjungerade

ledamöterna uppehålla dessas ordinarie tjänster i kollegiet. .

Framdeles torde jag få återkomma till kollegiets ifrågavarande

skrivelse den 6 oktober 1916, i vad den angår förslag till ändring i

ordinarie staten. .

På grund av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att Fders

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, för beredande under senare

halvåret 1917 och hela året 1918 av arvode för eu ledamot såsom ordförande

å division i kammarkollegiet samt för anställande hos kollegiet

pj mindre för senare hälften av ar 1917 av, förutom vad redan vid

i 916 års riksdag är medgivet, ett lantmäteribiträde, en extra notarie

och ett extra skrivbiträde i första graden, än även för år 1918 av tre

adjungerade ledamöter, en extra advokatfiskal, ett lantmäteribiträde, en

extra arkivarie, fem extra notarier, två extra fiskaler, ett extra skrivbiträde

i andra graden och tre extra skrivbiträden i första graden, ävensom

för ersättande av övriga av bemälda befattningshavares anställande

föranledda kostnader på extra stat för år 1918 under sjunde huvudtiteln

bevilja ett förslagsanslag, högst 82,975 kronor, med rätt för Kungl.

Maj:t att redan under år 1917 av anslaget disponera 8,275 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bil. litt----vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

Bihang till riksdagens protokoll 1017. 1 samt. 173 höft. (Nr 207.)

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:7 Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens sjunde huvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. s. 2 i texten
  2. SU 1917:95 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående förstärkning av kammarkollegiets arbetskrafter. s. 1 i texten