Sök i Ratio Lex

Angående tillfällig löneförbättring åt statens folkskolinspektörer

1917-04-14 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:217, Angående tillfällig löneförbättring åt statens folkskolinspektörer

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

Nr 217.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillfällig löneförbättring

åt statens folkskolinspektörer; given Stockholms

slott den 14 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen att

dels medgiva, att tillfällig löneförbättring till statens folkskolinspektörer

må under år 1918 utgå med 600 kronor till av Kungl. Maj:t konstituerad

eller förordnad inspektör eller till vikarie å inspektörstjänst,

vars ordinarie innehavare förordnats att med avstående från de med inspektör

änsten förenade löneförmånerna bestrida annan befattning i statens

tjänst, och med 300 kronor till annan vikarierande inspektör,

dels besluta,'' att den tillfälliga löneförbättringen skall utgå till ordinarie

inspektör i samma ordning som lönen och till vikarierande inspektör

i samma ordning som denne tilkommande arvode samt i övrigt enligt de

närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t kan finna gott meddela,

dels ock för bestridande av kostnaderna för omförmälda löneförbättring

anvisa på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag av 21,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alexis Hammarström.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

11

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Hammarström anförde:

I skrivelse den 3 mars 1917 har folkskolöverstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för beredande under år 1918 av tillfällig

löneförbättring åt statens folkskolinspektörer.

Innan jag närmare redogör för nämnda framställning, torde jag böra

erinra om de bestämmelser, som nu gälla i fråga om avlöning åt statens

folkskolinspektörer.

I anledning av Kungl. Maj:ts framställning till 1914 års senare riksdag

beslöt riksdagen, bland annat, att till folkskolinspektör skulle från och med

år 1915 utgå lön i tre lönegrader å 1) 2,700 kronor, 2) 3,050 kronor, 3)

3,400 kronor jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,300 kronor,

1,450 kronor och 1,600 kronor och därjämte till folkskolinspektör, vars

inspektionsområde innefattade Stockholms stad, därest han vore där bosatt,

samt till folkskolinspektör, vars inspektionsområde huvudsakligen vöre förlagt

till Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län och som vore där bo
-

Tillfällig

löneförbättring

åt statens

folkskolinspektörer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

satt, ortstil]ägg å 500 kronor; samt att till folkskolinspektör skulle utgå

ersättning för expenser med 300 kronor.

Vidare medgav riksdagen, att folkskolinspektörsbefattning finge av

Kungl. Maj:t tillsättas medelst konstitutorial eller genom förordnande för

viss tid, dock att i sistnämnda fall den del av avlöningen, som motsvarade

lönen, skulle minskas med 100 kronor.

Därjämte godkände riksdagen vissa villkor och bestämmelser för åtnjutande

av ifrågavarande avlöningsförmåner, däribland att i fråga om

tjänstårsberäkning för uppflyttning i högre lönegrad skulle gälla, dels

att i tjänst varande statens folkskolinspektör, vilken innehaft sin befattning

såsom huvudsyssla, skulle vid övergång till den nya lönestaten äga

tillgodoräkna sig den tid, under vilken han innehaft förordnande såsom

statens folkskolinspektör, dels ock att, därest ordinarie adjunkt vid folkskoleseminarium

eller allmänt läroverk, vilken befordrades till folkskolinspektör,

redan intjänat högre avlöning än folkskolinspektörs begynnelseavlöning,

honom skulle omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg

som folkskolinspektör, att hans avlöning i sistnämnda befattning bleve

lika hög som den avlöning, han senast åtnjutit som adjunkt, varjämte,

där adjunkt vid befordran till folkskolinspektör icke erhölle högre avlöning

än den, han som adjunkt uppburit, honom skulle tillgodoräknas för

uppflyttning i. närmast högre lönegrad såsom folkskolinspektör den tid,

varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning

senast uppflyttats i högre lönegrad.

För anställande i 34 inspektionsområden av folkskolinspektörer med

nyssberörda avlöningsförmåner och ersättning för expenser samt för beredande

av ersättning till vikarie för sjuk sådan inspektör, beräknad efter

högst 3,000 kronor för år, uppförde riksdagen, med uteslutande ur riksstaten

av det däri å ordinarie stat uppförda anslaget till arvoden åt folkskolinspektörer

å 60,900 kronor, å samma stat ett förslagsanslag med

titel: Till avlöning m. m. åt folkskolinspektörer, å 157,000 kronor.

I överensstämmelse med riksdagens nu nämnda beslut utfärdades av

Kungl. Maj:t den 9 oktober 1914 kungörelse angående avlöningsförmåner

åt folkskolinspektörer m. m.

Jag övergår nu till folkskolöverstyrelsens ovannämnda framställning,

däri överstyrelsen inledningsvis yttrar:

Med anledning av de radande förhallaudena hade folkskolöverstyrelsen, vid avgivande

av sina framställningar om anslagsäskanden hos 1917 år riksdag till folkundervismngsän

damål, funnit sig föranlåten att till Kungl. Maj:t framkomma bland annat

med förslag om löneförbättringar för olika grupper av vid den allmänna fölkunder
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

visningen anställda befattningshavare. Redan vid detta tillfälle hade överstyrelsen

varit starkt betänkt på att hemställa om löneförbättring under år 1918 jämväl för

statens folkskolinspektörer. Överstyrelsen hade emellertid ansett sig först och främst

höra göra framställning om en annan förändring i folkskolinspektörernas ekonomiska

villkor, vilken visserligen icke skulle komma att för dem utgöra en direkt löneförhöjning

men dock innebära en förbättring i deras ekonomiska ställning. Överstyrelsen

syftade på sin i skrivelse den 30 september 1916 gjorda underdåniga hemställan, att

folkskolinspektörerna måtte tillerkännas rese- och traktamentsersättning enligt tredje

i stället för fjärde klassen i gällande resereglemente. I berörda skrivelse både överstyrelsen

haft anledning framhålla, att en sådan uppflyttning till högre klass i resereglementet

vore i hög grad av behovet påkallad på grund av de starkt ökade utgifter,

folkskolinspektörerna till följd av nu rådande ekonomiska förhållanden måste vidkännas

under sina resor. Den ifrågasatta förändringen hade beräknats av överstyrelsen

medföra en årlig ökning i rese- och traktamentsersättningen av i medeltal omkring

500 kronor för varje inspektör.

Nu hade överstyrelsen emellertid ansett sig böra ånyo överväga, om icke på

något annat sätt en välbehövlig förbättring i folkskolinspektörernas ekonomiska förhållanden

skulle kunna åvägabringas. Överstyrelsen hade därvid helt naturligt åter

upptagit tanken på att åt dem måtte, i likhet med vad för närvarande ifrågasattes

för hart när alla andra i folkundervisningens tjänst anställda befattningshavare, beredas

tillfällig löneförbättring.

Mot beviljande av eu dylik förbättring skulle visserligen kunna anses tala den

omständigheten, att folkskolinspektörerna fått sina löner bestämda så sent som år 1914.

Det vore emellertid att märka, att man vid fastställandet av dessa löner särskilt eftersträvat

att åstadkomma en likställighet i lönehänseende mellan folkskolinspektörerna

och åtskilliga andra tjänstemannagrupper, frän vilka man kuude förvänta, att folkskolinspektörskåren

skulle komma att rekryteras. Beträffande samtliga de i berörda avseende

angivna grupperna av befattningshavare, vilkas avlöning helt eller delvis bestredes

av statsmedel, hade av Kung]. Maj:t redan gjorts eller komrne, enligt vad

årets statsverksproposition hade att omförmäla, att göras framställning till innevarande

års riksdag om tillfällig löneförbättring under år 1918.

Därefter yttrar sig överstyrelsen om tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna

rörande folkskolinspektörernas avlöning:

Det vore särskilt en grupp av vid skolväsendet anställda befattningshavare, med

vilken man i lönehänseende velat likställa folkskolinspektörerna, nämligen adjunkterna

vid våra folkskoleseminarier och allmänna läroverk. De avlöningsbelopp, som utginge

till folkskolinspektörerna och som ursprungligen förordats av folkundervisningskommittén,

nämligen 4,000 kronor i första, 4,500 kronor i andra och 5,000 kronor i tredje

lönegraden, motsvarade fullständigt adjunkternas tre högsta lönegrader. Överensstämmelsen

sträckte sig även till uppdelningen i lön och tjänstgöringspenningar. I de utlåtanden,

som avgivits över folkundervisningskommitténs betänkande om folkskolinspektionen,

hade från flera håll framhållits, att de föreslagna lönerna måste anses såsom

jämförelsevis låga.

De av kommittén föreslagna lönerna hade i proposition till 1913 års riksdag

förordats av dåvarande departementschefen, därvid han särskilt betonat överensstämmelsen

med seminarieadjunkternas löner. För att ytterligare garantera denna överensstämmelse

hade i nämnda proposition föreslagits, att ordinarie adjunkt vid folkskolesemi
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

narium eller allmänt läroverk, som befordrades till folkskolinspektör, skulle, därest

han såsom adjunkt redan intjänat högre avlöning än folkskolinspektörs begynnelseavlöning,

äga tillgodoräkna sig så många ålderstillägg såsom folkskolinspektör, att hans

avlöning i sistnämnda befattning bleve lika hög som den avlöning, han senast åtnjutit

som adjunkt, samt att, där adjunkt vid befordran till folkskolinspektör icke erbölle

högre avlöning än den, han som adjunkt uppburit, skulle för uppflyttning till närmast

högre lönegrad såsom folkskolinspektör tillgodoräknas honom den tid, varunder han

innehaft adjunktsbefattniitgen, efter det han i denna befattning senast uppflyttats i

högre lönegrad.

Även folkskolöverstyrelsen hade i sitt över kommitténs betänkande avgivna utlåtande

erinrat om det nära sambandet mellan de för folkskolinspektörerna föreslagna

avlöningsförmånerna, vilka också överstyrelsen ansett sig för sin del böra förorda, samt

seminarie- och läroverksadjunkternas avlöning. Överstyrelsen hade då vidare framhållit,

att de löner, som fått tjäna till mönster, måste betraktas som låga, vilket bland annat

framginge därav, att lönereglering för dessa löners innehavare stode på dagordningen.

Då ny proposition angående omreglering av folkskolinspektionen framlagts för

1914 års senare riksdag, hade föredragande departementschefen förklarat sig icke finna

skäl att ifrågasätta någon avvikelse från det förslag beträffande inspektörernas avlöningsförmåner,

som framlagts av kommittén, förordats av ett flertal myndigheter, bland

vilka folkskolöverstyrelsen, och i framställningen till 1913 års riksdag biträtts av dåvarande

departementschefen. I överensstämmelse härmed hade sålunda förordats likställighet

mellan folkskolinspektörernas avlöning och adjunkternas i de tre högsta lönegraderna

i fråga om såväl belopp som uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar ävensom rätten

för folkskoliuspektör att för lönetur räkna sig till godo de tjänstår, han förvärvat

som adjunkt.

Mot vad departementschefen i dessa avseenden föreslagit, hade av riksdagen ej

gjorts någon invändning.

Beträffande anledningen till att folkskolöverstyrelsen nu gjorde framställning

om tillfällig löneförbättring åt folkskolinspektörerna anför överstyrelsen

:

Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att man hela tiden utgått därifrån,

att en nära överensstämmelse borde råda mellan folkskolinspektörernas samt seminarieoch

läroverksadjunkternas avlöningsförhållanden. Häremot syntes visserligen den omständigheten

tala, att för folkskolinspektör utgjorde avlöningen 4.000 kronor i grundlön

samt två ålderstillägg å 500 kronor, för adjunkt däremot 3,000 kronor i grundlön

och fyra ålderstillägg å 500 kronor. Den högre grundlönen och de färre ålderstilläggen

för folkskolinspektörerna hade av folkundervisningskommittén motiverats därmed,

att man kunde förvänta, att till folkskolinspektörer komme att antagas personer, som

redan åtskilliga år varit i praktisk verksamhet i någon annan tjänst. Denna uppfattning,

som icke mött någon gensägelse vare sig av myndigheterna eller av de båda

departementscheferna, hade också bestyrkts av erfarenheten, i det att till folkskolinspektörer

i regel utnämnts personer med ett jämförelsevis högt antal levnadsår. Om

man bland de inspektörer, som det år, då den nya ordningen för folkskolinspektionen

trädde i kraft eller år 1915, voro i tjänst, undantoge dem, som förut innehaft folkskolinspektörsbefattning

såsom huvudsyssla, funne man, att medelåldern för de övriga

utgjorde 43y2 år. Borträknades från dessa senare de, som förut varit folkskolinspek
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 217.

törer med tjänsten som bisyssla, komme man för de återstående fjorton till en medelålder

av 40,y år. De tre folkskolinspektörer, som förordnats å under år 1916 ledigblivna

inspektörstjänster, hade varit respektive 35, 50 och 37 år gamla.

Den merberörda överensstämmelsen mellan inspektörernas och adjunkternas löner

hade helt naturligt utgjort en stark anledning för överstyrelsen att nu, då löneförbättring

för adjunkterna ifrågasattes, taga i övervägande, om icke en motsvarande förmån

borde beredas folkskolinspektörerna. Med särskild styrka hade detta spörsmål

framträtt för överstyrelsen, sedan överstyrelsen erhållit uppdrag att med ledning av

vissa givna riktlinjer inkomma med utredning och förslag i fråga om tillfällig löneförbättring

under år 1918 för folkskoleseminariernas lärare. Ej minst under nu rådande

för hållanden torde skäl få anses föreligga för att folkskolinspektörerna allt fortfarande

finge intaga samma löneplan som adjunkterna. Skulle den nu förefintliga

överensstämmelsen i löneförmåner komma att till inspektörernas nackdel rubbas, måste

detta just nu, då levnadskostnaderna vore sä oerhört stegrade, komma att kännas särskilt

svårt för folkskolinspektörerna. Det tillskott till löneinkomsterna, inspektörerna

möjligen förut kunnat erhålla genom besparingar å den rese- och traktamentsersättning,

de ägde åtnjuta vid sina tjänsteresor, kunde uppenbarligen icke alls påräknas

med nu rådande höga pris för rum och mat å hotell och gästgivargårdar ävensom för

av enskilda personer tillhandahållna skjutsar, vilka måste av inspektörerna i stor utsträckning

anlitas. Så hade av inspektörer i samband med ansökningen om uppflyttning

till högre klass i resereglementet uppgifter lämnats, att kostnaderna för logis och

mat samt drickspenningar ej sä siillau uppgått till 11 kronor och däröver om dagen,

samt att det inträffat, att för enskild skjuts efter en häst måst betalas 5 kronor milen.

Därför hade ock följden kunnat bliva, att en del av de med inspektionsresorna förenade

kostnaderna, vilka uppenbarligen bort täckas av rese-och traktamentsersättniugen,

ofta måst bestridas från den egentliga avlöningen, vilken på detta sätt kunde komma

att i kännbar grad reduceras och i själva verket bliva ännu lägre än vad de fastställda

beloppen utvisade. Dessa belopp måste emellertid i och för sig, såsom i det

föregående antytts, anses som jämförelsevis låga. De lönesatser, soin fått tjäna som

föredöme, vore ju avvägda med hänsyn till förhållanden, vilka läge flera år tillbaka i

tiden. Så vore läroverks- och seminarieadjunkternas löner, vilka här närmast komme

i fråga, reglerade så långt tillbaka som år 1904, och dessa löner, som redan vid sin

tillkomst varit mycket knappt tilltagna, erkändes ju numera allmänt såsom alldeles

otillräckliga. Tydligen måste då samma omdöme gälla inspektörslönerna, för vilka de

fått stå som mönster, eftersom man från början utgått ifrån att adjunkter och inspektörer

borde intaga samma löneplan. Den riktiga anordningen i fråga om inspektörernas

ekonomiska förhållanden syntes överstyrelsen vara den, att å ena sidan deras reseoch

traktamentsersättning så avvägdes, att den kunde fullt täcka de behov, den skulle

tillgodose, och att å andra sidan själva avlöningen fortfarande ej borde få understiga

den, som tillkomme adjunkter vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier.

Överstyrelsen insåge till fullo, att överstyrelsen rätteligen bort göra sin framställning

om tillfällig löneförbättring åt folkskolinspektörerna i samband med de förslag

i samma riktning, som av överstyrelsen avgivits i dess underdåniga skrivelse den

30 september 1916. Att överstyrelsen icke dä ansett sig böra inkomma till Kungl.

Maj:t med en dylik framställning berodde, såsom redan antytts, närmast därpå, att

överstyrelsen i första hand ansett sig böra understödja den av inspektörerna själva

gjorda begäran om höjning av rese- och traktamentsersättningen och att överstyrelsen,

med hänsyn till den varsamhet, det ålegat överstyrelsen att iakttaga i fråga om äskande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

av nya anslag, icke funnit det lämpligt att på en gång göra hemställan om två olika

förbättringar i inspektörernas ekonomiska villkor.

Mot ep framställning i ämnet så sent som nu kunde ju synas tala, att något

belopp för tillfällig löneförbättring åt folkskolinspektörerna icke blivit reserverat i det

av Kungl. Maj:t för riksdagen framlagda förslaget till budget för år 1918. Nu förhölle

det sig emellertid så, att å den summa, som blivit reserverad för beredande av

löneförbättring åt folkskoleseminariernas lärare, enligt överstyrelsens beräkningar skulle

uppstå en besparing av 21,200 kronor, ett belopp, som enligt överstyrelsens mening

just i det närmaste skulle motsvara kostnaderna för en tillfällig löneförbättring jämväl

åt folkskolinspektörerna.

Angående de belopp, med vilka den ifrågasatta löneförbättringen borde

utgå, yttrar överstyrelsen följande:

Yad löneförbättringens storlek beträffade, syntes det överstyrelsen vara uppenbart,

att denna med hänsyn till den meranämnda överensstämmelsen i löneavseende

mellan seminarieadjunkter och folkskolinspektörer borde till av Kungl. Maj:t konstituerad

eller förordnad folkskolinspektör utgå med 600 kronor för år eller med samma

belopp, som skulle tillkomma seminarieadjunkt i de högre lönegraderna, samt till vikarierande

folkskolinspektör med 300 kronor för år, det vill säga samma belopp som

till extra ordinarie ämneslärare vid folkskoleseminarium. Överstyrelsen förutsatte härvid,

att löneförbättring med det högre beloppet skulle tillkomma jämväl sådan folkskolinspektör,

som uppehölle inspektörstjänst, vars ordinarie innehavare förordnats att

med avstående från de med inspektörstjänsten förenade löneförmånerna bestrida annan

befattning i rikets tjänst. Detta skulle enligt nuvarande förhållanden komma att

gälla de folkskolinspektörer, som uppehölle, den ene extra byråchefen J. Franzéns och

den andre nomadskolinspektören Y. Karnells inspektörsbefattningar.

Slutligen har överstyrelsen anfört följande rörande kostnaden för ifrågavarande

löneförbättring:

Beräknade man med utgångspunkt från de av överstyrelsen nu förordade beloppen,

att löneförbättring skulle komma att utgå till 34 folkskolinspektörer med 600

kronor åt vardera, alltså sammanlagt 20,400 kronor, samt till eu var av två vikarierande

folkskolinspektörer med 300 kronor, eller tillsamman 600 kronor, skulle således

det för hela löneförbättringens bestridande erforderliga beloppet bliva 21,000 kronor.

Då antalet vikarierande folkskolinspektörer givetvis icke kunde med någon visshet på

förhand beräknas, torde anslaget böra erhålla form av förslagsanslag.

menttdiefén Såsom folkskolöverstyrelsen i sin nu återgivna framställning erinrat,

men c e en. ^ överstyrelsen i underdånig skrivelse den 30 september 1916 hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes förklara statens folkskolinspektörer berättigade att

från och med ingången av år 1917 för sina tjänsteresor åtnjuta rese- och

traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente.

Detta spörsmål har ännu icke varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Utan tvivel tala åtskilliga skäl för bifall till det framställda äskandet, men

å andra sidan torde det icke kunna bestridas, att en del av dessa skäl

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

kunna med samma styrka åberopas för ett yrkande, att älven andra grupper

av befattningshavare måtte komma i åtnjutande av ökad gottgörelse

för tjänsteresor. På grund därav synes mig den förbättring i folkskolinspektörernas

ekonomiska förhållanden, som nu otvivelaktigt är av nöden,

hellre böra beredas dem på det av folkskolöverstyrelsen i dess skrivelse

den 3 mars 1917 föreslagna sättet, det vill säga genom utverkande åt

folkskolinspektörerna av en tillfällig löneförbättring i överensstämmelse

med vad som samtidigt föreslås för lärare vid de allmänna läroverken,

folkskoleseminarlerna m. fl. läroanstalter.

Jag ansluter mig även till överstyrelsens förslag beträffande beloppet

av den tillfälliga löneförbättringen. Mot den gjorda kostnadsberäkningen

har jag heller intet att erinra. Enligt denna beräkning skulle ifrågavarande

löneförbättring kräva ett anslag för år 1918 av 21,000 kronor.

Detta anslag bör tydligen få förslagsanslags natur och uppföras på extra

stat under åttonde huvudtiteln.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har något belopp

för tillfällig löneförbättring åt folkskolinspektörerna icke tagits i beräkning.

Vid bifall till de förslag angående nya inkomster av skattemedel

m. m., som Kungl. Maj:t den 9 mars 1917 på föredragning av

dåvarande chefen för finansdepartementet beslutat avlåta till riksdagen,

bliva emellertid medel tillgängliga för detta ändamål.

Den tillfälliga löneförbättringen bör utgå till ordinarie inspektör i

samma ordning som lönen och till vikarierande inspektör i samma ordning

som denne tillkommande arvode. De närmare bestämmelser, som i övrigt

kunna befinnas erforderliga med avseende å ifrågavarande löneförbättring,

torde böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att

dels medgiva, att tillfällig löneförbättring till statens

folkskolinspektörer må under år 1918 utgå med

600 kronor till av Kungl. Maj:t konstituerad eller förordnad

inspektör eller till vikarie å inspektörstjänst, vars

ordinarie innehavare förordnats att med avstående från

de med inspektörstjänsten förenade löneförmånerna bestrida

annan befattning i statens tjänst, och med 300

kronor till annan vikarierande inspektör,

dels besluta, att den tillfälliga löneförbättringen

skall utgå till ordinarie inspektör i samma ordning som

lönen och till vikarierande inspektör i samma ordning

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 180 höft. (Nr 216—218.) 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.

som denne tillkommande arvode samt i övrigt enligt de

närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t kan finna gott

meddela,

dels ock för bestridande av kostnaderna för omförmälda

löneförbättring anvisa på extra stat för år

1918 ett förslagsanslag av 21,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1917:134 Utlåtande, i anledning av Knngl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring åt statens folkskolinspektörer. s. 24 i texten
  2. Rskr. 1917:208 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring åt statens folkskolinspektörer. s. 11 i texten