Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande av visst kyrkoherden i Lena församling ådömt skadestånd

1917-04-14 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:218, Angående efterskänkande av visst kyrkoherden i Lena församling ådömt skadestånd

Dokumentets text

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts tidt/. Proposition Nr 218.

19

«

Nr 218.

Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående efterskänkande

av visst kyrkoherden i Lena församling ådömt

skadestånd; given Stockholms slott den 14 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att det kyrkoherden i Lena församlings pastorat av Uppsala stift

C. G. A. Löfdahl genom utslag av Uppsala läns norra domsagas häradsrätt

den 9 mars 1915 till utgivande ådömda skadestånd för olovlig kalkbrytning

å kyrkoherdebostället i nämnda församling må tillika med belöpande

ränta efterskänkas.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alexis Hammarström.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

KungL Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 218.

Ang. efterskänkande

av

visst kyrkoherden

i Lena

församling

ådömt skadestånd.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Föredragande departementschefen, statsrådet Hammarström yttrade:

Med skrivelse den 31 december 1910 överlämnade överjägmästaren i

bergslagsdistriktet till domänstyrelsen en från jägmästaren i örbyhus revir

inkommen anmälan, att kalkbrytning ägde rum å kyrkoherdebostället i Lena

församling utan behörigt tillstånd och i sådan omfattning, att brytningen

inkräktade på årshyggena. Enligt en vid jägmästarens anmälan fogad avskrift

av en från boställsbavaren, kyrkoherden C. G. A. Löfdabl, infordrad

förklaring hade kalkstensbrytning försiggått å bostället under en tid av

minst 60 år, utan att, Löfdahl veterligt, någon anmärkning däremot blivit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj it s Nåd. Proposition Nr 218. -1

framställd, och hade under Löfdahls tjänstetid kalk brutits allenast inom

därförut upptagna brott. — Då skogsmarken vid bostället stod under boställshavarens

vård och skötsel, överlämnade domänstyrelsen med skrivelse

den 18 januari 1911 handlingarna i ärendet till kammarkollegium.

Efter det kollegium i ärendet inhämtat yttranden av församlingen, kyrkoherden

Löfdahl, vederbörande länsman, domkapitlet i Uppsala, Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Uppsala län och domänstyrelsen, överlämnade

kollegium samtliga handlingar till kammaradvokatfiskalsämbetet för vidtagande

av de åtgärder, som för bevakande av kronans rätt kunde befinnas

erforderliga.

Advokatfiskalsämbetet infordrade till en början yttrande av Löfdahl,

som därvid meddelade, att han till Kungl. Maj:t ingivit underdånig ansökning

om tillstånd till fortsatt kalkbrytning å bostället ävensom att han

vore villig att, intill dess berörda ansökning blivit prövad, till kyrkorådet

i församlingen överlämna inflytande avkomst av kalkbrotten under förbehåll

dock att få uppbära ränta å medlen.

Sedermera anhöll ämbetet hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, att

utredning måtte verkställas angående det skadestånd på grund av den

olovliga kalkbrytningen, varå kronan kunde äga anspråk, samt att Löfdahl

måtte avfordras det skadeståndsbelopp, som utredningen kunde giva

vid handen.

Med resolution den 26 september 1913 överlämnade Kung. Maj:ts befallningshavande

dels utredning angående den avkomst, Löfdahl haft av

kalkbrotten under de närmast föregående tio åren, dels ock bevis, att Löfdahl

avfordrats det skadeståndsbelopp, som vid utredningen befunnits skäligt.

Av berörda utredning framgick, att för åren 1903 och 1904 samt för

tiden den 1 januari — den 1 maj 1905 och den 1 maj—den 3 augusti

1908 någon avkomst av kalkbrotten icke influtit, samt att Löfdahl sedan

den 1 maj 1905 till den 2 november 1911 i arrendeavgifter uppburit sammanlagt

4,000 kronor.

Enär Löfdahl icke godvilligt erlade av advokatfiskalsämbetet fordrat

skadeståndsbelopp, 4,000 kronor, uttog ämbetet stämning '' å Löfdahl

till Uppsala läns norra domsagas häradsrätt med yrkande, att Löfdahl

måtte åläggas att till kronan utgiva berörda belopp jämte ränta å de särskilda

i sagda belopp ingående arrendeavgifter från respektiva betalningsdagar.

Genom utslag den 9 mars 1915, som sedermera vann laga kraft, förpliktades

Löfdahl att till kronan utgiva skadestånd med 4,000 kronor jämte

5 procent ränta därå från stämningsdagen den 17 september 1914, tills

betalning skedde.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.

I förberörda av Löfdahl åsyftade ansökning, dagtecknad den 20 januari

1912, anhöll Löfdahl, att då tillgången på kalksten å bostället vore

riklig och brytningen icke medförde någon nämnvärd skada för bostället,

men ett förbud mot vidare kalkbrytning å bostället skulle vålla stora olägenheter

för ortens lantbrukare och för den industri, som därav berodde,

Kungl. Maj:t täcktes tillåta Löfdahl att jämväl därefter under sin tjänstetid,

eller intill dess ny lönereglering trädde i kraft, mot avgift upplåta

rätt till kalkbrytning å bostället i samma omfattning, som dittills ägt rum,

med rätt för Löfdahl att uppbära och behålla inflytande arrendeavgälder.

Ansökningen remitterades till kammarkollegium, som i ärendet lät

höra församlingen och vederbörande kronofogde samt inhämtade underdåniga

utlåtanden av domkapitlet, Kungl. Maj:ts befallningshavande och domänstyrelsen,

varjämte kammaradvokatfiskalsämbetet avgav infordrat yttrande

i frågan.

Sedermera ingav Löfdahl ytterligare en ansökning, däri han anhöll,

att därest någon skadeersättning för olovlig kalkbrytning skulle honom

åläggas, denna skadeersättning måtte efterskänkas ävensom att det måtte

medgivas Löfdahl att bryta kalk å bostället mot årlig billig avgäld, räknat

från den 14 december 1911, då Löfdahl först erhållit underrättelse

om att han icke ägde laglig rätt till kalkbrytning å bostället. Till stöd

för denna anhållan anförde Löfdahl, att han, som sedan år 1884 i god

tro i likhet med sina företrädare å kyrkoherdetjänsten tillgodogjort sig inkomsten

från kalkstensbrotten, vore född år 1832 och efter 62 års träget

arbete i kyrkans och skolans tjänst numera i behov av ämbetsbiträde, att

han haft tju^u barn att fostra, samt att han, som under de 32 första

tjänståren haft ringa avlöning, nödgats skuldsätta sig och därtill lidit

kännbara förluster på arrendatorer.

Aven sistberörda ansökning remitterades till kammarkollegium, som

lät höra Lena församling och dess kyrkoråd samt vederbörande kronofogde

och inhämtade underdåniga utlåtanden av domkapitlet och Kungl. Maj:ts

befallningshavande, varjämte kammaradvokatfiskalsämbetet inkom med infordat

yttrande över ansökningen.

Kyrkorådet vitsordade, att Löfdahl till följd av nedsatta krafter vore

nödsakad hålla ämbetsbiträde, och anförde vidare, att inkomsterna från

pastoratet under Löfdahls tjänstetid minskats betydligt samt att Löfdahl

vore i behov av alla de ekonomiska förmåner, som kunde beredas honom,

och icke torde, även med stora umbäranden, vara i stånd att utbetala den

honom ådömda skadeersättningen.

Kammarkollegium avgav utlåtande i ärendet den 11 juli 1916 och erinrade

därvid, att gällande lönereglering för Lena pastorat upphörde att

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ia Nåd. Proposition Nr 218.

äga tillämpning den 30 april 1919. Vad beträffade Löfdahls anhållan

att varda befriad från skyldigheten att till kronan erlägga det honom genom

häradsrättens ovanberörda utslag för olovlig kalkbrytning å bostället

ådömda skadestånd, funne kollegium sådana omständigheter hava i ärendet

förebragts, att kollegium ansåge sig böra förorda bifall till denna anhållan.

Sedan därefter genom nådig remiss den 29 november 1916 Kung].

Maj:ts befallningshavande och domkapitlet anbefallts att från Löfdahl infordra

förklaring, huruvida han medgåve, att kalkbrotten å kyrkoherdebostället

i Lena församling redan nu bleve genom bemälda ämbetsmyndigheters

försorg utarrenderade, överlämnade Kungl. Maj:ts befallningshavande

med utlåtande den 12 januari 1917 jämte yttrande av domkapitlet en

av Löfdahl avgiven förklaring, däri han förmälde sig utan villkor medgiva,

att ifrågavarande kalkbrott redan nu utarrenderades i nyss angiven

ordning.

Genom nådigt beslut den 26 januari 1917 fann Kungl. Maj:t sedermera

gott, med förklarande att Kungl. Maj:t ville framdeles meddela beslut

i fråga om efterskänkande av den Löfdahl ålagda skadeersättningen

och med avslag å Löfdahls anhållan beträffande kalkbrottens utarrendering,

föreskriva, att desamma skulle, så snart ske kunde, genom Kungl.

Maj:ts befallningshavandes och domkapitlets försorg på särskilt arrende

upplåtas i enlighet med bestämmelserna i förordningen den 15 september

1911 angående utarrendering av prästerskapets löneboställen samt att framdeles

inflytande arrendeavgifter skulle till kyrkorådet i församlingen inbetalas

för att av kyrkorådet tillika med förut dit överlämnade arrendeavgifter

jämte å dessa sistnämnda upplupen ränta under församlingens ansvar

förvaltas och göras räntebärande. Tillika förklarade sig Kungl. Maj:t

vilja framdeles på förslag av Kungl. Maj:ts befallningshavande och domkapitlet

förordna om arrendemedlens framtida disposition.

Slutligen avgav justitiekanslersämbetet den 27 februari 1917 infordrat

underdånigt utlåtande i ämnet och anförde därvid följande:

Med hänsyn dels till att sökanden syntes hava handlat i god tro, då han på arrende

upplåtit rätten att å bostället bryta kalksten och tillgodogjort sig arrendeavgifterna,

dels ock till föreliggande ömmande omständigheter nade justitiekanslersämbetet för

sin del icke något att erinra mot att det sökanden ådömda skadeståndet med ränta

efterskänktes. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke härför erfordrades, förutom riksdagens

bifall, även samtycke av kyrkomötet. Skadeståndet utgjorde ju ersättning för

det att kalkstenen eller således en del av ett ecklesiastiskt boställe obehörigen frånhänts

detta.

De i ärendet föreliggande omständigheter synas göra det otvivelaktigt, Departementschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.

att kyrkoherden Löfdahl varit i god tro, då han tillgodogjort sig inkomsten

av de ifrågavarande kalkbrotten. Då härtill lägges, att Löfdahl är en

till hög ålder kommen man, som nedlagt ett långvarigt och träget arbete

i det allmännas tjänst, och att han, enligt vad som vitsordats, icke ens

med stora umbäranden skulle kunna gälda den honom ådömda skadeersättningen,

tvekar jag för min del icke att, i likhet med de i ärendet hörda

myndigheterna, förorda, att Löfdahl befrias från att utbetala nämnda skadeersättning.

Såsom av justitiekanslersämbetet ifrågasatts, torde emellertid

för ett beslut i denna riktning erfordras, förutom riksdagens bifall,

även samtycke av kyrkomötet.

Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

medgiva,

att det kyrkoherden i Lena församlings pastorat av

Uppsala stift C. G. A. Löfdahl genom utslag av Uppsala

läns norra domsagas häradsrätt den 9 mars 1915

till utgivande ådömda skadestånd för olovlig kalkbrytning

å kyrkoherdebostället i nämnda församling må

tillika med belöpande ränta efterskänkas.

Vad departementschefen sålunda hemställt täcktes

Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets övriga

ledamöter, i nåder bifalla; och skulle proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Stockholm 1917, Irar Hseggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående efterskänkande av visst kyrkoherden i Lena församling ddömt skadestånd. s. 13 i texten
  2. SU 1917:110 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av visst kyrkoherden i Lena församling ådömt skadestånd. s. 9 i texten