Angående efterskänkande av visst kyrkoherden i Lena församling ådömt skadestånd
1917-04-14 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:218, Angående efterskänkande av visst kyrkoherden i Lena församling ådömt skadestånd
Dokumentets text
Kungl. May.ts tidt/. Proposition Nr 218.
19
«
Nr 218.
Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående efterskänkande
av visst kyrkoherden i Lena församling ådömt
skadestånd; given Stockholms slott den 14 april 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att det kyrkoherden i Lena församlings pastorat av Uppsala stift
C. G. A. Löfdahl genom utslag av Uppsala läns norra domsagas häradsrätt
den 9 mars 1915 till utgivande ådömda skadestånd för olovlig kalkbrytning
å kyrkoherdebostället i nämnda församling må tillika med belöpande
ränta efterskänkas.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alexis Hammarström.
20
KungL Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 218.
Ang. efterskänkande
av
visst kyrkoherden
i Lena
församling
ådömt skadestånd.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
april 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Statsråden: von Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Föredragande departementschefen, statsrådet Hammarström yttrade:
Med skrivelse den 31 december 1910 överlämnade överjägmästaren i
bergslagsdistriktet till domänstyrelsen en från jägmästaren i örbyhus revir
inkommen anmälan, att kalkbrytning ägde rum å kyrkoherdebostället i Lena
församling utan behörigt tillstånd och i sådan omfattning, att brytningen
inkräktade på årshyggena. Enligt en vid jägmästarens anmälan fogad avskrift
av en från boställsbavaren, kyrkoherden C. G. A. Löfdabl, infordrad
förklaring hade kalkstensbrytning försiggått å bostället under en tid av
minst 60 år, utan att, Löfdahl veterligt, någon anmärkning däremot blivit
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj it s Nåd. Proposition Nr 218. -1
framställd, och hade under Löfdahls tjänstetid kalk brutits allenast inom
därförut upptagna brott. — Då skogsmarken vid bostället stod under boställshavarens
vård och skötsel, överlämnade domänstyrelsen med skrivelse
den 18 januari 1911 handlingarna i ärendet till kammarkollegium.
Efter det kollegium i ärendet inhämtat yttranden av församlingen, kyrkoherden
Löfdahl, vederbörande länsman, domkapitlet i Uppsala, Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Uppsala län och domänstyrelsen, överlämnade
kollegium samtliga handlingar till kammaradvokatfiskalsämbetet för vidtagande
av de åtgärder, som för bevakande av kronans rätt kunde befinnas
erforderliga.
Advokatfiskalsämbetet infordrade till en början yttrande av Löfdahl,
som därvid meddelade, att han till Kungl. Maj:t ingivit underdånig ansökning
om tillstånd till fortsatt kalkbrytning å bostället ävensom att han
vore villig att, intill dess berörda ansökning blivit prövad, till kyrkorådet
i församlingen överlämna inflytande avkomst av kalkbrotten under förbehåll
dock att få uppbära ränta å medlen.
Sedermera anhöll ämbetet hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, att
utredning måtte verkställas angående det skadestånd på grund av den
olovliga kalkbrytningen, varå kronan kunde äga anspråk, samt att Löfdahl
måtte avfordras det skadeståndsbelopp, som utredningen kunde giva
vid handen.
Med resolution den 26 september 1913 överlämnade Kung. Maj:ts befallningshavande
dels utredning angående den avkomst, Löfdahl haft av
kalkbrotten under de närmast föregående tio åren, dels ock bevis, att Löfdahl
avfordrats det skadeståndsbelopp, som vid utredningen befunnits skäligt.
Av berörda utredning framgick, att för åren 1903 och 1904 samt för
tiden den 1 januari — den 1 maj 1905 och den 1 maj—den 3 augusti
1908 någon avkomst av kalkbrotten icke influtit, samt att Löfdahl sedan
den 1 maj 1905 till den 2 november 1911 i arrendeavgifter uppburit sammanlagt
4,000 kronor.
Enär Löfdahl icke godvilligt erlade av advokatfiskalsämbetet fordrat
skadeståndsbelopp, 4,000 kronor, uttog ämbetet stämning '' å Löfdahl
till Uppsala läns norra domsagas häradsrätt med yrkande, att Löfdahl
måtte åläggas att till kronan utgiva berörda belopp jämte ränta å de särskilda
i sagda belopp ingående arrendeavgifter från respektiva betalningsdagar.
Genom utslag den 9 mars 1915, som sedermera vann laga kraft, förpliktades
Löfdahl att till kronan utgiva skadestånd med 4,000 kronor jämte
5 procent ränta därå från stämningsdagen den 17 september 1914, tills
betalning skedde.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.
I förberörda av Löfdahl åsyftade ansökning, dagtecknad den 20 januari
1912, anhöll Löfdahl, att då tillgången på kalksten å bostället vore
riklig och brytningen icke medförde någon nämnvärd skada för bostället,
men ett förbud mot vidare kalkbrytning å bostället skulle vålla stora olägenheter
för ortens lantbrukare och för den industri, som därav berodde,
Kungl. Maj:t täcktes tillåta Löfdahl att jämväl därefter under sin tjänstetid,
eller intill dess ny lönereglering trädde i kraft, mot avgift upplåta
rätt till kalkbrytning å bostället i samma omfattning, som dittills ägt rum,
med rätt för Löfdahl att uppbära och behålla inflytande arrendeavgälder.
Ansökningen remitterades till kammarkollegium, som i ärendet lät
höra församlingen och vederbörande kronofogde samt inhämtade underdåniga
utlåtanden av domkapitlet, Kungl. Maj:ts befallningshavande och domänstyrelsen,
varjämte kammaradvokatfiskalsämbetet avgav infordrat yttrande
i frågan.
Sedermera ingav Löfdahl ytterligare en ansökning, däri han anhöll,
att därest någon skadeersättning för olovlig kalkbrytning skulle honom
åläggas, denna skadeersättning måtte efterskänkas ävensom att det måtte
medgivas Löfdahl att bryta kalk å bostället mot årlig billig avgäld, räknat
från den 14 december 1911, då Löfdahl först erhållit underrättelse
om att han icke ägde laglig rätt till kalkbrytning å bostället. Till stöd
för denna anhållan anförde Löfdahl, att han, som sedan år 1884 i god
tro i likhet med sina företrädare å kyrkoherdetjänsten tillgodogjort sig inkomsten
från kalkstensbrotten, vore född år 1832 och efter 62 års träget
arbete i kyrkans och skolans tjänst numera i behov av ämbetsbiträde, att
han haft tju^u barn att fostra, samt att han, som under de 32 första
tjänståren haft ringa avlöning, nödgats skuldsätta sig och därtill lidit
kännbara förluster på arrendatorer.
Aven sistberörda ansökning remitterades till kammarkollegium, som
lät höra Lena församling och dess kyrkoråd samt vederbörande kronofogde
och inhämtade underdåniga utlåtanden av domkapitlet och Kungl. Maj:ts
befallningshavande, varjämte kammaradvokatfiskalsämbetet inkom med infordat
yttrande över ansökningen.
Kyrkorådet vitsordade, att Löfdahl till följd av nedsatta krafter vore
nödsakad hålla ämbetsbiträde, och anförde vidare, att inkomsterna från
pastoratet under Löfdahls tjänstetid minskats betydligt samt att Löfdahl
vore i behov av alla de ekonomiska förmåner, som kunde beredas honom,
och icke torde, även med stora umbäranden, vara i stånd att utbetala den
honom ådömda skadeersättningen.
Kammarkollegium avgav utlåtande i ärendet den 11 juli 1916 och erinrade
därvid, att gällande lönereglering för Lena pastorat upphörde att
23
Kungl. Maj.ia Nåd. Proposition Nr 218.
äga tillämpning den 30 april 1919. Vad beträffade Löfdahls anhållan
att varda befriad från skyldigheten att till kronan erlägga det honom genom
häradsrättens ovanberörda utslag för olovlig kalkbrytning å bostället
ådömda skadestånd, funne kollegium sådana omständigheter hava i ärendet
förebragts, att kollegium ansåge sig böra förorda bifall till denna anhållan.
Sedan därefter genom nådig remiss den 29 november 1916 Kung].
Maj:ts befallningshavande och domkapitlet anbefallts att från Löfdahl infordra
förklaring, huruvida han medgåve, att kalkbrotten å kyrkoherdebostället
i Lena församling redan nu bleve genom bemälda ämbetsmyndigheters
försorg utarrenderade, överlämnade Kungl. Maj:ts befallningshavande
med utlåtande den 12 januari 1917 jämte yttrande av domkapitlet en
av Löfdahl avgiven förklaring, däri han förmälde sig utan villkor medgiva,
att ifrågavarande kalkbrott redan nu utarrenderades i nyss angiven
ordning.
Genom nådigt beslut den 26 januari 1917 fann Kungl. Maj:t sedermera
gott, med förklarande att Kungl. Maj:t ville framdeles meddela beslut
i fråga om efterskänkande av den Löfdahl ålagda skadeersättningen
och med avslag å Löfdahls anhållan beträffande kalkbrottens utarrendering,
föreskriva, att desamma skulle, så snart ske kunde, genom Kungl.
Maj:ts befallningshavandes och domkapitlets försorg på särskilt arrende
upplåtas i enlighet med bestämmelserna i förordningen den 15 september
1911 angående utarrendering av prästerskapets löneboställen samt att framdeles
inflytande arrendeavgifter skulle till kyrkorådet i församlingen inbetalas
för att av kyrkorådet tillika med förut dit överlämnade arrendeavgifter
jämte å dessa sistnämnda upplupen ränta under församlingens ansvar
förvaltas och göras räntebärande. Tillika förklarade sig Kungl. Maj:t
vilja framdeles på förslag av Kungl. Maj:ts befallningshavande och domkapitlet
förordna om arrendemedlens framtida disposition.
Slutligen avgav justitiekanslersämbetet den 27 februari 1917 infordrat
underdånigt utlåtande i ämnet och anförde därvid följande:
Med hänsyn dels till att sökanden syntes hava handlat i god tro, då han på arrende
upplåtit rätten att å bostället bryta kalksten och tillgodogjort sig arrendeavgifterna,
dels ock till föreliggande ömmande omständigheter nade justitiekanslersämbetet för
sin del icke något att erinra mot att det sökanden ådömda skadeståndet med ränta
efterskänktes. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke härför erfordrades, förutom riksdagens
bifall, även samtycke av kyrkomötet. Skadeståndet utgjorde ju ersättning för
det att kalkstenen eller således en del av ett ecklesiastiskt boställe obehörigen frånhänts
detta.
De i ärendet föreliggande omständigheter synas göra det otvivelaktigt, Departementschefen.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 218.
att kyrkoherden Löfdahl varit i god tro, då han tillgodogjort sig inkomsten
av de ifrågavarande kalkbrotten. Då härtill lägges, att Löfdahl är en
till hög ålder kommen man, som nedlagt ett långvarigt och träget arbete
i det allmännas tjänst, och att han, enligt vad som vitsordats, icke ens
med stora umbäranden skulle kunna gälda den honom ådömda skadeersättningen,
tvekar jag för min del icke att, i likhet med de i ärendet hörda
myndigheterna, förorda, att Löfdahl befrias från att utbetala nämnda skadeersättning.
Såsom av justitiekanslersämbetet ifrågasatts, torde emellertid
för ett beslut i denna riktning erfordras, förutom riksdagens bifall,
även samtycke av kyrkomötet.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att det kyrkoherden i Lena församlings pastorat av
Uppsala stift C. G. A. Löfdahl genom utslag av Uppsala
läns norra domsagas häradsrätt den 9 mars 1915
till utgivande ådömda skadestånd för olovlig kalkbrytning
å kyrkoherdebostället i nämnda församling må
tillika med belöpande ränta efterskänkas.
Vad departementschefen sålunda hemställt täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets övriga
ledamöter, i nåder bifalla; och skulle proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Em. G:son Bergman.
Stockholm 1917, Irar Hseggströms Boktryckeri A. B.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1917:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående efterskänkande av visst kyrkoherden i Lena församling ddömt skadestånd. s. 13 i texten
- SU 1917:110 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande av visst kyrkoherden i Lena församling ådömt skadestånd. s. 9 i texten