Sök i Ratio Lex

Angående tillfällig löneförbättring åt tjänstemän vid de ecklesiastika konsistorierna

1917-04-14 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:225, Angående tillfällig löneförbättring åt tjänstemän vid de ecklesiastika konsistorierna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 225.

1

Nr 225.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillfällig

löneförbättring åt tjänstemän vid de ecklesiastika konsistorierna;

given Stockholms slott den 14 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels medgiva, att tillfällig löneförbättring under år 1918 må enligt

nedan angivna grunder utgå till notarier och amanuenser vid de ecklesiastika

konsistorierna, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare

föreskrifter, som för tillämpning av dessa grunder må befinnas erforderliga:
1)

Den tillfälliga löneförbättringen utgår med följande belopp för hela

året räknat:

a) till notarie, som i begynnelseavlöning enligt stat åtnjuter 4,500

kronor, med 500 kronor; till notarie, som i begynnelseavlöning enligt stat

åtnjuter 3,800 kronor, med 600 kronor; samt till notarie, som i begynnelseavlöning

enligt stat åtnjuter 3,000 kronor eller 2,000 kronor, med

700 kronor; dock att den tillfälliga löneförbättringen icke må utgå med

högre belopp än att densamma jämte den inkomst, vederbörande på grund

av gällande lönereglering åtnjuter av sportler, uppgår till sammanlagt

högst 1,000 kronor;

b) till amanuens, med undantag för den vid domkapitlet i Lund anställde,

med 300 kronor.

2) Den tillfälliga löneförbättringen utgår till befattningshavare i samma

ordning som lönen vid tjänsten eller, där avlöningen vid tjänsten utgår i

form av arvode, i samma ordning som detta;

dels ock för bestridande av kostnaderna för omförmälda tillfälliga löneBihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 186 höft. (Nr 225.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 225.

förbättring på extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag av 9,000

kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver: riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alexis Hammarström.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 225.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Hammarström anförde:

När min företrädare i statsrådsämbetet inför Kungl. Maj:t anmälde de

frågor, som tillhörde regleringen av riksstatens åttonde huvudtitel för år

1918, uttalade han sig, enligt vad av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 13 januari 1917, punkt 41, framgår, för att en tillfällig

löneförbättring för år 1918 måtte beredas notarierna och amanuenserna

vid de ecklesiastika konsistorierna. Som ärendet emellertid då icke var

färdigberett, fann sig Kungl. Maj:t på departementschefens hemställan böra

föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående tillfällig löneförbättring

åt tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna, beräkna för

ändamålet på extra stat för år 1918 ett belopp av 12,000 kronor. Ifrågavarande

ärende har numera undergått vidare behandling, och jag anhåller

därför att få anmäla detsamma för framställning till riksdagen.

Tillfällig

löneförbättring

åt tjänstemän

vid de

ecklesiastika

konsistorierna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 225.

Jag ber då till en början få erinra, att nu gällande lönereglering för

tjänstemännen vid domkapitlen och Stockholms stads konsistorium är grundad

på beslut vid 1902 års riksdag. Enligt denna lönereglering utgår den

fasta avlöningen till ifrågavarande tjänstemän med olika belopp vid olika

konsistorier. Till en första grupp hänfördes i detta avseende domkapitlen

i Uppsala, Lund, Göteborg och Härnösand; till en andra grupp domkapitlen

i Linköping, Skara, Västerås, Växjö, Karlstad och Strängnäs; en tredje

grupp utgjordes av domkapitlen i Kalmar och Visby och en fjärde grupp

av Stockholms stads konsistorium.

Avlöningen för konsistorienotarierna utgör enligt stat inom den första

gruppen 4,500 kronor, varav 3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,

inom den andra gruppen 3,800 kronor, varav 2,500 kronor

lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar, inom den tredje gruppen

3,000 kronor, varav 2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,

och inom den fjärde gruppen 2,000 kronor, varav 1,200 kronor

lön och 800 kronor tjänstgöringspenningar. Notarierna äga därjämte

rätt att efter fem års väl vitsordad tjänstgöring åtnjuta ett ålderstillägg

å lönen av 500 kronor och efter ytterligare fem års sådan tjänstgöring

ett andra ålderstillägg likaledes av 500 kronor.

Vid löneregleringens genomförande föreskrevs, att rätten till dittills utgående,

i staten icke upptagna avlöningsbidrag och sportler skulle upphöra,

dock med det undantag, att till konsistorienotarierna fortfarande finge utgå:

lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran

erhölle och som han icke författningsenligt vore pliktig lösa,

arvode för förvaltning och redovisning av prästerskapet enskilt tillhöriga

fonder och kassor samt av sådana fonder, som på grund av enskildas

förordnanden blivit ställda under konsistoriernas förvaltning, för så vitt arvode

av prästerskapet eller i de enskildas förordnanden blivit medgivet, samt,

tills vidare och till dess annorlunda bleve förordnat, arvode för utdelning

av från allmänna barnhuset i Stockholm utgående fosterlöner till

underhåll av barn utom barnhuset.

Konsistorieamanuenser äro å stat uppförda endast för domkapitlen inom

de två första grupperna. Avlöningen till dessa befattningshavare utgår

i form av arvode med 1,800 kronor inom den första gruppen och med

1,600 kronor inom den andra gruppen.

Enligt 1902 års stat voro i avlöningen för konsistorienotarierna i Uppsala

och Strängnäs samt för konsistorieamanuensen i Uppsala inräknade

vissa belopp, som utgingo från vederbörande domkyrka, men enligt beslut

vid 1912 års riksdag gäldas även dessa belopp numera av statsmedel.

Genom nådig kungörelse den 27 oktober 1903 förordnades, i enlighet

med beslut vid 1903 års riksdag, att från och med den 1 januari 1904

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 225.

Västerbottens och Norrbottens län skulle frånskiljas Härnösands stift för

att bilda ett särskilt stift med benämningen Luleå stift och med biskopssäte

i Luleå samt att, då någon av de dåvarande innehavarna av biskopsämbetena

i Växjö och Kalmar stift avginge från sin befattning, det stiftsområde,

den avgångne innehaft, skulle tilläggas det andra stiftet, som därefter

skulle bära benämningen Växjö stift och hava biskopssäte i Växjö.

I sammanhang därmed medgavs, att notarien och amanuensen vid domkapitlet

i det nya Härnösands stift finge åtnjuta enahanda löneförmåner,

som bestämts för samma tjänstemän vid domkapitlet i det förutvarande

Härnösands stift. För domkapitlet i Luleå stift skulle därjämte få utgå

avlöning till notarie med 4,500 kronor, därav 3,000 kronor lön och 1,500

kronor tjänstgöringspenningar, samt arvode till amanuens med 1,800 kronor,

under de förbehåll och bestämmelser, som i den för tjänstemännen

vid de ecklesiastika konsistorierna fastställda avlöningsstat vore intagna,

samt med där stadgad rätt för notarien till ålderstillägg. För domkapitlet

i det nya Växjö stift skulle förhöjning få äga rum av notariens avlöning

till 4,500 kronor, därav 3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,

samt av amanuensens arvode till 1,800 kronor. Domkapitlen

i Luleå stift och i det nya Växjö stift hänfördes sålunda, beträffande

tjänstemännens avlöning, till första gruppen enligt den förut angivna

indelningen.

Sedan biskopen i Kalmar stift H. W. Tottie den 11 juni 1913 avlidit,

förordnade Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 30 juni 1915,

att sammanslagningen av Växjö och Kalmar stift skulle äga rum den 1

augusti 1915 samt att i följd därav domkapitlet i Växjö skulle från och

med sistnämnda dag övertaga de funktioner, som dittills tillkommit domkapitlet

i Kalmar.

Den avlöning, som enligt 1902 års reglering tillkommer de ecklesiastika

konsistoriernas tjänstemän, torde numera näppeligen kunna anses

tillfredsställande. Härom erinrade redan dåvarande departementschefen i

anförande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1913, då han för Kungl.

Maj:t anmälde frågor, som tillhörde regleringen av riksstatens åttonde huvudtitel

för år 1914. T anledning av en från domkapitlet i Lund gjord

framställning därom, att vid domkapitlet måtte, utöver där tjänstgörande en

notarie och en amanuens, anställas en andre notarie, anförde departementschefen

:

Sedan under de senare åren löneregleringar genomförts för det stora flertalet ar

statens verk och inrättningar, löneregleringar varigenom tjänstemännens ställning ansenligt

förbättrats, framstode den år 1902 antagna, ännu gällande avlöningsstaten för

de ecklesiastika konsistorierna såsom förhållandevis synnerligen knappt tillmätt. Frå
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 225.

gan om utverkande av förbättrade avlöningsförmåner för sistberörda tjänstemän kunde

därför sägas vara ganska trängande — den föreliggande framställningen från Lund

bure jämväl vittne härom — och skulle säkerligen redan hava upptagits, därest den

ej fått vila i avbidan på lösningen av ett större spörsmål, det om domkapitlens omorganisation.

Så som förhållandena gestaltat sig, torde man dock kunna säga, att för

närvarande tyvärr ingen bestämd tidpunkt kunde skönjas, da detta senare spörsmål

kunde antagas vara löst. Vid sådant förhållande torde det icke få anses med rättvisa

och billighet förenligt att alltjämt undanskjuta frågan om lönereglering för tjänstemännen

vid de ecklesiastika konsistorierna. Departementschefen vore också betänkt

på att i en närmare framtid för Kungl. Maj:t framlägga förslag om åtgärder i sådan

riktning.

Den gjorda framställningen om förstärkning av arbetskrafterna vid

domkapitlet i Lund har på det sätt vunnit beaktande, att domkapitlets

amanuens från och med år 1913 erhållit en arvodestillökning av 1,200

kronor för år. Därjämte äger amanuensen, jämlikt nådigt brev den 18

juni 1910, uppbära ett årligt avlöningsbidrag å 300 kronor av ränteinkomsten

å den under domkapitlets förvaltning stående »äldre pastoraliefonden».

I en av samtliga notarier och amanuenser vid de ifrågavarande ecklesiastika

konsistorierna gjord, till ecklesiastikdepartementet i oktober 1913

inkommen framställning har frågan om dessa tjänstemäns lönereglering

ånyo förts på tal. Sökandena hava därvid till en början angående 1902

års lönereglering anfört huvudsakligen följande:

Den år 1902 fastställda staten för tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna

ansågs redan då otillfredsställande i förhållande till de kvalifikationer, som samtidigt

uppställdes för vinnande av befordran till notariebefattning, och till de krav,

som i övrigt ställdes på respektive tjänstinnehavare, och den medförde, vad notarierna

beträffade, icke högre avlöningsförmåner än de förut åtnjutit utan snarare motsatsen.

Före löneregleringen utgjordes största audelen av de medelstillgangar, med vilka de

ecklesiastika kousistoriernas verksamhet uppehållits, av expeditionslösen, provisioner och

sammanskott genom kollekter eller annorledes, anslag från domkyrkorna och diverse

fonder. Genom löneregleringen fingo notarierna lön och tjänstgöringspenningar samt

amanuenserna arvoden.

Enligt den utredning, som föregick 1902 års riksdagsbeslut om den nya staten,

utgjorde konsistorienotariernas inkomster under femårsperioden 1896 1900 i medeltal

årligen: i Uppsala kronor 6,726:81, i Linköping kronor 4.985:92, i Skara kronor

4,404:41, i Strängnäs kronor 5,202:49, i Västerås kronor 2,874:43, i Växjö kronor

4,523:76, i Lund kronor 7,193:30, i Göteborg kronor 4,654:54, i Kalmar kronor

3,251:28, i Karlstad kronor 3,520:35, i Härnösand kronor 6,267:71, i Visby kronor

2,329:97 och i Stockholm kronor 2,874:09.

Härav framginge, att för de flesta konsistorienotarierna den nya staten medförde

i stället för ökning eu avsevärd minskning i förut atnjutna inkomster.

Vid sådant förhållande skulle man kunna föranledas att tro, det kompetensfordringarna

på dessa tjänsters innehavare sänktes, men så förhölle det sig ingalunda.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 225.

Medan förut, under de högre inkomsternas tid, inga som helst kompetensvillkor

voro stadgade, sattes nu dessa villkor lika högt som fordringarna för erhållande av

domarämbeten och högre poster inom administrationen. För kompetens till konsistorienotarietjänst

fordrades nämligen numera icke blott avlagd examen, berättigande till

inträde i rikets rättegångsverk, utan även ådagalagd förfarenhet i domarvärv. Samtidigt

ändrades ordmngeu för tjänsternas tillsättning så, att utnämningsrätten, som

förut tillkommit domkapitlen, lades i Kungl. Maj:ts hand.

För amanuenserna medförde visserligen löneregleringen förbättring i deras avlöningsförhållanden,

men dessa hade också förut varit så bedrövliga som möjligt.

Emellertid innebar Kungl. Maj:ts proposition till 1902 års riksdag avsevärt bättre

avlöningsvillkor för konsistorienotarierna än riksdagen medgav. I denna proposition

föreslogs nämligen, i enlighet med statskontorets hemställan, notariernas löner till

följande belopp:

för notarierna i Uppsala, Lund, Göteborg och Härnösand: lön 4,000 kronor, tjänstgöringspenningar

1,500 kronor;

för notarierna i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö och Karlstad: lön

3,500 kronor, tjänstgöringspenningar 1,300 kronor;

för notarierna i Kalmar och Visby: lön 2,500 kronor, tjänstgöringspenningar 1,000

kronor; och

för notarien vid Stockholms stads konsistorium: lön 1,500 kronor, tjänstgöringspenningar

1,000 kronor; allt med 500 kronors lönetillägg efter 10 års tjänstgöring.

För amanuenserna föreslogos samma belopp, som riksdagen beviljade.

Angående de sålunda för konsistoriernas tjänstemän föreslagna avlöningsbelopp

hade statskontoret anfört, att dessa belopp till alla delar överensstämde med dem, som

av Kungl. Maj:t föreslagits 1895 års riksdag, men att, då sedan dess en betydande

prisstegring ägt rum å alla livsförnödenheter samt Kungl. Maj:t och riksdagen jämväl

genom beviljande av dyrtidstillägg erkänt det berättigade i statstjänstemannens å den

fördyrade tiden grundade krav på förhöjda avlöningsförmåner, statskontoret ansäge,

att, därest dyrtidstillägg, vare sig tillfälligt eller i en eller annan form mera konstant,

komme att tilläggas andra statstjänstemän, sådant även borde tillkomma konsistorietjänstemäunen,

utan hinder därav att deras löner dåmera bleve reglerade.

I olikhet med de flesta statstjänstemän hade emellertid domkapitlens tjänstemän

icke kommit i åtnjutande av dyrtidstillägg.

Statskontorets nyssberörda yttrande innebar oförtydbart ett erkännande av den

föreslagna lönens otillräcklighet.

Detta hade än starkare framhållits av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,

i det han vid frågans föredragning uttalade, att de föreslagna avlöningarna

väl icke dåmera med den betydande prisstegring å livsförnödenheter, som under de

senare åren ägt rum, kunde betraktas såsom fullt tillräckliga; men av angivet skäl

syntes det departementschefen ej vara lämpligt att för det dåvarande bestämma konsistorietjänstemännens

löneförmåner annorlunda än i förhållande till vad andra statens

tjänstemän då åtnjöte.

Det skäl, som föranledde departementschefen att ej ifrågasätta högre avlöningsbelopp,

angavs vara, att Kungl. Maj:t genom cirkulär den 25 oktober 1901 anbefallt

vederbörande ämbetsverk och myndigheter att var för sin förvaltningsgren inkomma

med utredning, huruvida, under förutsättning att de förhållanden, som framkallat

behov av dyrtidstillägg, komme att fortfara någon längre tid framåt, för tiden efter

år 1902 ändringar i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 225.

Genom den av riksdagen gjorda nedprutning i Kungl. Maj:ts förslag blevo begynnelselönerna

för alla konsistorienotarierna, utom de i Kalmar och Visby samt

vid Stockholms stads konsistorium anställda, bestämda till 1,000 kronor och slutlönerna

till 500 kronor mindre än Kungl. Maj:t föreslagit; för notarierna i Kalmar och Visby

blevo begynnelselönerna 500 kronor mindre än Kungl. Maj:ts förslag innebar, och för

notarien vid Stockholms stads konsistorium nedsattes av Kungl. Maj:t föreslagen lön

med 300 kronor och tjänstgöringspenningar med 200 kronor, varemot för dessa tre

sistnämnda tjänstemän slutavlöningeu ställde sig lika enligt Kungl. Maj:ts förslag och

riksdagens beslut.

Då nu den av Kungl. Maj:t föreslagna avlöning var otillräcklig år 1902, måste

den av riksdagen beviljade, ännu mera avknappade avlöning vara ännu otillräckligare

för närvarande med den ytterligare högst betydande prisstegring å livsförnödenheter,

som efter nämnda år ägt rum och fortfarande syntes fortgå.

Här ville sökandena ock nämna, att de av Kungl. Maj:t utsedda kommitterade för avgivande

av yttrande och förslag angående omorganisation av stiftsstyrelse m. m. på

sin tid funnit den för konsistorienotarierna »ganska måttligt tillmätta avlöning» utgöra

ett hinder för att dessa tjänstemän skulle få säte och stämma i domkapitlen.

Vidkommande konsistorielänstemännens tjänstgöring yttra sökandena:

Det kunde utan överdrift sägas, att tjänstgöringen vore i hög grad ansträngande,

krävande och ansvarsfull. På tjänstemännen måste ställas mycket höga krav. Av

dem fordrades icke ringa juridiska insikter, de måste ock hava insikt i det kyrkliga

livets växlande förhållanden, känna till folkskoleväsendet och dess behov och de frågor,

som rörde sig omkring detsamma, varförutom de hade en stor och omfattande penningförvaltning

sig anförtrodd. Härtill komme särskilt arbetet med uppbörden och redovisningen

av prästerskapets änke- och pupillkassas inkomster vid vakanta lägenheter

med dess mycket detaljerade bokföring, vilket arbete vore synnerligen betungande och

tidskrävande, synnerligast i de större stiften.

Av den redogörelse för konsistoriernas verksamhet, som justitierådet Sundberg

framställt i det av vederbörande kommitterade avgivna betänkande och förslag angående

omorganisation av stiftsstyrelse, framginge ovedersägligt, att den arbetsbörda, som

vilade på konsistoriernas tjänstemän, vore högst betydande. I sin berörda redogörelse

hade Sundberg uppdelat konsistoriernas verksamhet i fyra stora huvudavdelningar,

nämligen 1) den egentliga vården om svenska kyrkan och religionen; 2) utövaudet

av kyrkans domsrätt; 3) förhållandet till undervisningsväsendet i riket; 4) vården

om kyrkors och fromma stiftelsers tillhörigheter, samt utförligt under var huvudavdelning

angivit området för denna vittomfattande och mångskiftande verksamhet och

såsom ett tillägg omförmält biskoparnas och konsistoriernas verksamhet i fråga om

kyrkomöte och deras allmänna skyldighet att avgiva utlåtanden. Exempelvis ville

sökandena ur denna redogörelse anföra till upplysning om beloppen av de kassor, som

förvaltades av domkapitlen och således i första hand av konsistorienotarierna, följande

för år 1904 uppgjorda tablå:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 225.

9

Konsistoriet i

Kassör, vilka

granskas i kam- marrätten.

Övriga kassor.

Summa.

Uppsala.............................................

Kronor.

213,429

Ö.

87

Kronor.

165.847

Ö.

73

Kronor. 1 ö.

379,27760

Linköping ..................................

631.916

97

397,077

33

1,028.994 30

Skara..........................................

98.444

37

139,338

45

237.782 82

Strängnäs.............................................

33.468

72

250,173

48

283,642 20

Västerås .............................................

233.834

72

107,051

33

340.886 05

Växjö..........................................

125.822

13

157.258

02

283,08015

Lund ..............................................

224.097

12

102,372

15

326,46927

Göteborg.....................................

236.196

71

128.180

49

364.377 20

Kalmar.......................................

277.297

61

210.935

56

488,233 17

Karlstad ..................................

209.447

39

101.265

27

310,712 66

Härnösand ..............................

454.756

45

199.297

13

654 053 58

Luleå........................................

170.531

96

58.207

79

228,739 75

Visby......................................

73,419

83

8.201

46

81,621 29

Stockholm ..............................

112,837

60

—

—

112.837|60

Summa

3,095,50lj45

2,025,206

19

5,120,707(64

Numera uppginge konsistoriernas medelsförvaltning till vida högre belopp. Så

uppginge till exempel de kassor och fonder, som förvaltades av Uppsala domkapitel,

den 31 december 1912 till ett sammanlagt belopp av 890,339 kronor 94 öre.

Var och en, som ägde kännedom i ämnet, måste ock erkänna, att expeditionsgöromålen

vid domkapitlen vore högst betydande och maktpåliggande och att penningförvaltningen

med tillhörande räkenskapsföring vore synnerligen krävande, tidsödande

och ansvarsfull.

Jämväl borde framhållas, att tjänstemännen även hade sig anförtrodd vården av

domkapitlens på flera håll rikhaltiga och värdefulla arkiv och således ock tjänstgjorde

såsom domkapitlens arkivarie^ ett uppdrag, vars fullgörande eljest mestadels vore överlämnat

till en särskild för ändamålet avlönad tjänsteman. Detta uppdrag att vara

arkivarie, vilket med hänsyn till den dyrbara, av forskare titt och ofta begagnade

samling från äldsta till våra dagar sig härledande originaldokument, douationsurkunder,

konungabref sockenhandliugar, protokoll m. m., varöver åtskilliga domkapitelsarkiv

ännu förfogade, städse betraktats såsom ansvarsfullt, hade från och med år 1903, då nådiga

stadgan den 31 december 1900 angående vissa offentliga arkiv trätt i kraft, en

alldeles särskild betydelse genom de mångahanda nya, tid och omprövande omsorg

krävande förpliktelser, som berörda stadga för vederbörande arkivföreståndare

medförde.

För övrigt rådde samma förhålluaden med avseende på domkapitlen som i fråga

om de flesta andra ämbetsverk, att göromålen ständigt år från år ökades. Så medförde

till exempel lagen om reglering av prästerskapets avlöning och ecklesiastik boställsordning

den 9 december 1910 samt förordningen angående utarrendering av

prästerskapets lönebostäilen den 15 september 1911 en mängd nya åligganden för

domkapitlen och deras tjänstemän.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 186 käft. (Nr 225.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 225.

Klart vore, att arbetsbördan och ansvaret huvudsakligen vilade på konsistorienotarierna.

vilkas hela arbetstid och krafter, åtminstone i de större och medelstora

stiften, fullständigt med en arbetsdag av i genomsnitt 8 å 10 timmar toges i anspråk

av deras maktpåliggande, för domkapitlens verksamhet viktiga göromål. Men det arbete,

som härvid krävdes och måste krävas av amanuenserna för expeditionsgöromålens

vederbörliga bedrivande, vore icke ringa. De vore också, vid förfall för konsistorienotarie

och då denne åtnjöte semester eller åtföljde biskopen på visitationsresor, skyldiga

att uppehålla konsistorienotariens tjänst, vadan det vore i högsta grad önskligt

att till amanuenser erhålla personer med samma kvalifikationer, som erfordrades för

erhållande av konsistorienotariebefattning. Uppenbart vore. att det läge stor vikt

uppå, att dugliga amanuenser funnes vid domkapitlen anställda, vilka ägde vana vid

de olikartade göromålens handläggning och domkapitlens arbetssätt. En förtrogenhet

med göromålen i alla deras delar vunnes emellertid endast under någon längre tids

tjänstgöring, och därför vore nödigt, att amanuensernas ställning i ekonomiskt avseende

bleve så väl tillgodosedd, att de, oaktat utsikterna till befordran å banan vore

mycket ringa i anseende till både notarietjänsternas fåtalighet och till dessa tjänsters

eventuella besättande med andra än sådana, som ägnat sig åt domkapitlens tjänst,

funne med sin fördel förenligt att mera stadigvarande kvarstå vid sina beställningar.

Dessutom visade det sig allt mer och mer nödvändigt, att amanuenserna ägnade sin

huvudsakliga arbetstid och arbetskraft åt sin tjänstgöring vid domkapitlen. Under

sådana förhållanden och då tillfällen till biinkomster för amanuenserna vore tämligen

sällsynta, torde med fog kunna sägas, att en avsevärd förbättring i deras för närvarande

svaga avlöningsförhållanden vore av behovet synnerligen påkallad.

Pa grund av vad sålunda och i övrigt anförts anhöllo sökandena, att

Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för åstadkommande snarast

möjligt av eu väsentligt förbättrad avlöningsstat för de ecklesiastika

konsistorierna. Härvid framställdes bland annat följande önskemål:

att de nuvarande begynnelselönerna för konsistorienotarierna i de större stiften,

nämligen Uppsala, Lunds, Göteborgs, Härnösands, Luleå och, efter sammanslagningen

med Kalmar stift, även Växjö stift, ökas med 1,500 kronor samt i de övriga stiften

och vid Stockholms stads konsistorium med 1,000 kronor och att de nu utgående tjänstoöringspenningarna

för alla notarierna ökas med 500 kronor jämte rätt för dem till

sex veckors semester årligen, .....

att amanuenstjänsterna uppföras på ordinarie stat med lön och tjänstgöringspenniugar,

nämligen 2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenniugar i de större

stiften, d. v. s. Uppsala, Lunds, Göteborgs, Härnösands, Luleå och, efter sammanslagningen

med Kalmar stift, även Växjö stift, samt 1,500 kronor lön och 1,000 kronor

tjänstgöringspenningar i de övriga stiften, med tva alderstillägg för alla amanuenserna

å 500^kronor, vartdera efter 5 och 10 års tjänstgöring, samt rätt för dem till en månads

semester årligen, samt

att särskilt anslag till arvoden åt notariernas och amanuensernas vikarier under

semester beredes med belopp motsvarande tjänstgöringspenningarna under tiden för

semester.

Vidare gjorde sökandena framställning om en tillfällig löneförbättring

för år 1914 och anförde därom:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Km tgl. Ma j ds Nåd. iVojiosition Nr 225.

Då den för sökandena år 1902 genomförda löneregleringen medfört för dem vida

sämre avlöningsförhållanden än andra med dem likställda statstjäuares samt flertalet

av dessa efter nyssberörda tid genom löneregleringen fått sin ställning väsentligt förbättrad,

under det att sökandena nu i många år fått åtnöjas med en synnerligen

knappt tillmätt avlöning, som, vad de flesta av konsistorienotarierna beträffade, ännu

mer kringskurits genom de enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension den 11 oktober 1907 utgående rätt kännbara pensionsavgifterna, vartill hänsyn

varken tagits eller kunnat tagas, då konsistorienotariernas löner bestämdes, funne

sökandena det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att, intill dess eu ny

lönereglering för de ecklesiastika konsistorierna bleve genomförd, sökandena bereddes

en tillfällig löneförhöjning från och med år 1914.

Sökandena anhölle därför, att Kungl. Maj:t täcktes till riksdagen avlåta proposition

om anvisande på extra stat av erforderliga medel från och med år 1914 till beredande

av löneförbättring åt sökandena i huvudsaklig överensstämmelse med de önskemål i

fråga om avlöningens förhöjning, som ovan framhållits.

Genom remiss den 21 oktober 1913 anbefalldes samtliga domkapitel

och Stockholms stads konsistorium att skyndsamt avgiva utlåtanden över

ifrågavarande framställning.

I de med anledning härav från konsistorierna inkomna utlåtandena

har den av konsistoriet]änstemännen gjorda framställningen tillstyrkts, dock

i en del fall med vissa ändringar och tillägg.

Ur de avgivna utlåtandena må följande uttalande av domkapitlet i

Lund återgivas:

Efter år 1902 hade förekommit vad man kunde kalla två löneregleringsperioder.

Den ena hade sin utgångspunkt i 1904 års lönereglering för lärarna vid de allmänna

läroverken. Under de närmast därpå följande åren blev denna reglering i större eller

mindre mån normgivande för nya löneregleriugsförslag. Den andra perioden fick

sin utgångspunkt i löneregleringen för statskontoret år 1907, och denna hade sedan

varit på liknande sätt normerande. Hade löneregleringen för konsistoriernas tjänstemän

genomförts efter år 1904, skulle dessas avlöningar helt visst hava fastställts till

högre belopp än som skedde år 1902, och detta gällde ännu mera, om den verkställts

efter år 1907. De av sökandena önskade löneförmåner för notarier och amanuenser

funne domkapitlet vara till beloppen rimliga i förhållande till det omfattande, mycket

krävande och ansvarsfulla arbete, nämnda tjänstemän hade att utföra.

Domkapitlet ansåge det rättvist och billigt, att, intill dess eu ny lönereglering

för konsistoriernas tjänstemän bleve genomförd, dem måtte beredas en tillfällig löneförbättring

från och med år 1914.

Sedan yttranden inkommit från samtliga konsistorier, anbefalldes genom

nådig remiss statskontoret att avgiva utlåtande i ärendet, i vad detsamma

avsåge löneförbättring för år 1914. Statskontoret avgav den 17

januari 1914 det infordrade utlåtandet och uttalade därvid till en början

angående behovet av lönereglering för konsistorielänstemännen, att vad

sökandena och de i ärendet hörda konsistorierna anfört samt statskontoret

i övrigt hade sig bekant angående ifrågavarande tjänstemäns löneförhål
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 225.

landen enligt statskontorets förmenande med full tydlighet ådagalade behovet

av att en lönereglering för befattningshavarna vid de ecklesiastika

konsistorierna bleve snarast möjligt genomförd. I fråga om den tillfälliga

löneförbättringen, som föreslagits för år 1914, yttrade statskontoret

huvudsakligen följande:

Statskontoret ansåge sig böra tillstyrka, att åtgärd vidtoges för att redan under

år 1914 någon förbättring i avlöningsförmånerna bleve ifrågavarande befattningshavare

beredd. Statskontor kunde dock icke biträda sökandenas i sådant avseende

framställda förslag om anvisande av ett särskilt extra anslag för en provisorisk lönereglering

i enlighet med de av sökandena framlagda grunderna för den ordinarie

regleringen. Eu dylik anordning förutsatte nämligen, för att icke föregripa den blivande

löneregleringen, att dessa grunder samtidigt prövades och godkändes. En annan

utväg syntes däremot lämpligen kunna anlitas för beredande under år 1914 åt

ifrågavarande tjänstemän av åtminstone någon löneförbättring, nämligen beviljande åt

dem av extra lönetillägg i enlighet med de för denna löneförmån gällande allmänna

grunder. Statskontoret tillstyrkte alltså, att riksdagens medgivande utverkades därtill,

att notarier och amanuenser vid de ecklesiastika konsistorierna finge, utan hinder

därav att deras löneförmåner vid 1902 års riksdag nyreglerats, komma i åtnjutande

av extra lönetillägg för år 1914 i enlighet med de allmänna grunder för denna löneförmåns

utgående, som kunde varda fastställda.

Sedan berörda yttrande avgivits av statskontoret, beslöt Kungl. Maj:t

den 20 mars 1914 att inhämta löneregleringskommitténs utlåtande i

ärendet.

För ett rätt bedömande av de omfattande önskemål i fråga om ny

lönereglering för konsistorielänstemännen, som i ärendet blivit framställda,

har löneregleringskommittén genom cirkulärskrivelse den 9 juli 1914 från

konsistorierna införskaffat utredning rörande åtskilliga omständigheter,

som kunde anses inverka på frågans lösning eller åtminstone bidraga till

dess närmare belysning. För egen del har emellertid löneregleringskommittén

ännu icke avgivit utlåtande i ärendet.

Såsom redan i det föregående antytts sammanhänger nämligen frågan

om lönereglering för befattningshavarna vid de ecklesiastika konsistorierna

med spörsmålet om konsistoriernas omorganisation, och utredningen

av detta spörsmål är numera genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 november

1914 anförtrodd åt en särskild kommitté. På sätt anförts till

förut omförmälda statsrådsprotokoll den 13 januari 1917, punkten 41,

torde ärendet rörande konsistoriernas omorganisation ännu icke på någon

tid kunna föreläggas riksdagen, varför ock möjligheten att för närvarande

kunna genomföra en definitiv lönereglering för konsistoriernas tjänstemän

får anses utesluten.

Enligt vad föregående departementschefen likaledes erinrade i sitt nyss
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 225.

berörda anförande den 13 januari 1917, har emellertid framställning ånyo

gjorts om provisorisk löneförbättring för konsistorietjänstemännen att utgå

från och med år 1917. 1 denna framställning, som dagtecknats den 10

november 1916, åberopas innehållet i en bifogad promemoria, varur jag

torde få här återgiva följande:

Sedan den för konsistorietjänstemännen nu gällande lönestaten fastställts av

1902 års riksdag, både riksdagen antagit många nya löneregleringar för statens ämbets-

och tjänstemän, i vilka löneregleringar dem tillerkänts vida högre avlöningsbelopp

än vad som år 1902 i allmänhet ansågs böra ifrågakomma, och anledningen härtill

både naturligen til) stor del varit de allt mera stegrade levnadskostnaderna samt

penningvärdets sjunkande.

L)en av konsistorietjänstemännen år 1913 gjorda framställningen om löneförbättring

från och med ar 1914 hade tillstyrkts av domkapitlen, vilka vore de myndigheter,

som bäst ägde kännedom om dessa tjänstemäns mycket ansvarsfulla och maktpåliggande

arbete, ett arbete, vilket särskilt under de senaste åren ständigt ökats huvudsakligen

därigenom, att nya uppgifter i mycket stor utsträckning pålagts och alltjämt

palades domkapitlen.

Allt sedan tillkomsten år 1914 av den s. k. domkapitelskommittén hade det för

konsistorietjänstemännen varit uppenbart, att förslag från Kungl. Maj:t till riksdagen

angående en definitiv lönereglering för dessa tjänstemän icke vore att vänta förrän i

sammanhang med framläggandet av det förslag till omorganisation av stiftsstyrelserna,

vilket kunde grundas på det betänkande och förslag, som framdeles bleve av berörda

eygivet- Anledningen till att den av konsistorietjänstemännen redan år

1913 hos Kungl. Maj:t gjorda framställningen om en löneförbättring ännu icke lett

till ens en tillfällig sådan vore väl närmast den, att man velat avbida förslaget om

eu fullständig omorganisation av stiftsstyrelserna.

Ehuru konsistorienotariernas nuvarande avlöning vore avsevärt lärare än den avlöning,

som numera i allmänhet utginge till sådana statens tjänstemän, vilka kunde

anses med avseende å kompetensfordringar, ämbetsmannaansvar och arbetsbörda vara

likställda med konsistorienotarierna, och ehuru konsistorieamanuenserna i lönehänseende

hade det val så dåligt beställt som konsistorienotarierna, hade dessa båda slag

av tjänstemän likväl tåligt väntat på den lönereglering, som torde komma i samband

med en omorganisation av stiftsstyrelserna. Av allt att döma syntes emellertid o-enoinförandet

av en dylik reglering komma att dröja ännu derå år; och häri både

dessa tjänstemän undergivet fogat sig, om icke till följd av det sedan år 1914 pågående

världskriget uppkommit en dyrtid, som gjort, att konsistorietjänstemännens avlöning,

vilken redan i början av ar 1913 och således redan före deii av kriget uppkomna

allmänna prisstegringen av dåvarande ecklesiastikministern betecknades såsom

förhållandevis synnerligen knappt tillmätt, numera vore alldeles otillräcklig.

•ii dragan om utverkande av förbättrade avlöningsförmåner för dessa tjänstemän,

vilken fråga ecklesiastikministern år 1913 ansåg vara ganska trängande och beträffande

vilken han yttrade, att det ej vore med rättvisa och billighet förenligt att alltjemt

undanskjuta densamma, vore på grund av sedermera uppkomna särskilda förhällan.

,nu ,‘lv beskaffenhet att ännu mera påkalla statsmakternas uppmärksamhet och

välvilja för åstadkommandet med det snaraste av en — i avbidan på en definitiv

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 225.

lönereglering för de ecklesiastika tjänstemännen — tillfällig löneförbättring åt ifrågavarande

tjänstemän.

Dep<hefén Genom vad i detta ärende nu förekommit har det länge kända bementsc

e en. av lönereglering vid de ecklesiastika konsistorierna med ytterligare

tydlighet ådagalagts. Beträffande särskilt konsistorienotarierna är det uppenbart,

att de höga fordringar, som ställas på innehavarna av dessa befattningar

såväl med avseende å föregående utbildning — juridisk examen jämte

förfarenhet i domarvärv — som i fråga om förmåga att prestera ett pålitligt

och uthålligt arbete, ej stå väl i överensstämmelse med de löneförmåner,

som nu i allmänhet erbjudas befattningarnas innehavare. Aven

för de tjänstemän, som hava att närmast biträda konsistorienotarierna

och vid förfall för dem träda i deras ställe, nämligen de vid konsistorierna

anställda amanuenserna, torde krävas väsentligen förbättrade avlöningsvillkor,

därest befattningarna skola kunna på ett tillfredsställande

sätt uppehållas.

I detta hänseende bör särskilt uppmärksammas, hurusom den för ifrågavarande

tjänstemän nu gällande avlöningsstaten fastställdes på en tid, då

den allmänna omreglering av statstjänarnas löneförmåner, vars resultat

föreligger i nu gällande lönestater, knappast hade tagit sin början. Kn

jämförelse med de lönesatser, som under den sedan dess gångna tiden fastställts

för befattningshavare i någorlunda likartad ställning med de ecklesiastika

konsistoriernas tjänstemän, pekar hän på en missproportion till konsistorietjänstemännens

nackdel, som torde böra snarast möjligt rättas. Då emellertid,

såsom förut framhållits, möjligheten att för närvarande genomföra

en definitiv lönereglering för konsistorietjänstemännen måste anses utesluten

på grund av frågans sammanhang med spörsmålet om konsistoriernas

omorganisation, synas starka skål tala för att åtgärder nu vidtagas

för åstadkommande, i avbidan på definitiv lönereglering, av en höjning

för år 1918 av ifrågavarande tjänstemäns avlöningsförmåner. Av skäl,

för vilka jag vill i det följande redogöra, skulle emellertid berörda avlöningshöjning

icke tillgodokomma samtliga de vid konsistorierna anställda

notarierna. Innan jag närmare ingår härpå, ber jag få upptaga frågan om

under vilken form avlöningshöjningen bör utgå.

I sin år 1913 gjorda framställning om tillfällig löneförbättring för år

1914 synas konsistorietjänstemännen hava tänkt sig, att denna skulle hava

karaktären av en provisorisk lönereglering, ungefär av det slag, som under

de senaste åren varit gällande för statsdepartementen och vissa andra myndigheter.

Med hänsyn dels till eu blivande omorganisation av konsistorierna,

dels ock bland annat till den frågan, huruvida den gruppindelning,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 225.

som för närvarande ligger till grund för de ifrågavarande tjänstemännens

avlöning, bör i oförändrad eller modifierad form bibehållas, kan det dock

ingalunda anses klart, efter vilka linjer en definitiv lönereglering för de

ecklesiastika konsistoriernas tjänstemän bör uppdragas. Vid sådant förhållande

måste jag i likhet med statskontoret ställa mig avböjande mot den

tanken, att den såsom önskvärd ansedda löneförbättringen för dessa tjänstemän

skulle åstadkommas genom en provisorisk lönereglering av ovan

angiven art.

Jag är ej heller böjd att biträda statskontorets förslag om utverkande

åt konsistorietjänstemännen av extra lönetillägg enligt allmänna därför

gällande grunder. Det extra lönetillägget, som från och med år 1908

trädde i stället för dessförinnan utgående dyrtidstillägg, är en avlöningsform,

som kan sägas vara ställd på avskrivning, och det kan näppeligen

vara lämpligt att, med ändring av hittills för det extra lönetillägget

gällande bestämmelser, låta detsamma åtnjutas jämväl av konsistoriernas

tjänstemän.

Under sadana förhallanden hemställer jag, att den avlöningshöjnin°’.

som må höra beredas dessa tjänstemän för år 1918, måtte få, i likhet med

vad som tidigare föreslagits beträffande vissa statsanställda lärare, utgå i

form av tillfällig löneförbättring med bestämda belopp för år. Vad konsistorienotarierna

angår torde löneförbättringen böra sättas något högre för

notarier tillhörande de lägre avlöningsgrupperna. Med iakttagande^ härav

vill jag föreslå en avlöningsökning för år 1918 med 500 kronor för notarie,

som i begynnelseavlöning enligt stat åtnjuter sammanlagt 4,500 kronor, med

600 kronor för notarie, som i begynnelseavlöning enligt stat åtnjuter sammanlagt

3,800 kronor, samt med 700 kronor för notarie, som i begynnelseavlöning

enligt stat åtnjuter sammanlagt 3,000 kronor eller 2,000 kronor.

Såsom jag redan antytt, anser jag emellertid, att notarierna icke under

alla förhållanden böra komma i åtnjutande av ifrågavarande löneförbättring

och detta av följande skäl.

Enligt vad som inhämtas av den i det föregående omförmälda, genom

löneregleringskommitténs försorg från konsistorierna införskaffade''utredningen,

av vilken jag haft tillfälle att taga del, hava nämligen de sportler,

som tillkomma konsistorienotarierna, i vissa fall uppgått till rätt betydande

belopp. Under år 1913 — det sista år, för vilket uppgifter föreligga — utgjorde

sålunda konsistorienotariernas sportelinkomsteritvåfall 1,500—2,000 kronor,

i två fall 1,000—1,500 kronor och i ett fall 500 — 1,000 kronor, under det att

i övriga åtta fall sportelinkomsten understeg 500 kronor. I konsistoriernas

uttalanden framgår emellertid att sportelinkomsterna på flera håll redan

de närmaste åren efter år 1913 komme att av uppgivna anledningar i mer

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 225.

eller mindre avsevärd grad minskas. Av de vid konsistorierna anställda

amanuenserna har, enligt ovanberörda uppgifter, endast en åtnjutit sportelinkomster,

som år 1913 uppgingo till ett belopp av i runt tal 400 kronor.

Dessa inkomster hava, enligt vad jag inhämtat, numera bortfallit för ama
-

nuensen. . . .

På grund av vad sålunda blivit upplyst angående konsistoriel änste
männens

inkomst av sportler, vill det synas skäligt, att den tillfälliga löneförbättring,

frågan nu gäller, antingen icke alls eller ock endast med viss

begränsning bör tillkomma de tjänstemän, som åtnjuta dylika särskilda

inkomster. I sådant syftemål vill jag föreslå en bestämmelse därom, att

den tillfälliga löneförbättringen icke må utgå med högre belopp än att

densamma jämte den inkomst, vederbörande på grund av gällande lönereglering

åtnjuter av sportler, uppgår till sammanlagt högst 1,000 kronor.

Genom en dylik bestämmelse skulle med hänsyn till sportlerna antagligen

notarierna vid tre domkapitel icke bliva delaktiga av den tillfälliga löne
-

förbättringen.

Vad amanuenserna angår, åtnjuta de, såsom förut nämnts, arvode av

1 800 kronor eller 1,600 kronor, allt efter som de tillhöra första eller

andra gruppen av domkapitel. Amanuensen vid domkapitlet i Lund, som

tillhör ^första gruppen, uppbär dessutom i arvodestillökning 1,200 kronor

för år ävensom ett årligt bidrag å 300 kronor av ränteinkomsten å den under

domkapitlets förvaltning stående äldre pastoraliefonden. Någon löneförbättring

för denne tjänsteman anser jag mig under sådana förhållanden icke

nu° kunna föreslå. För övriga amanuenser däremot torde en arvodestillökning

för år 1918 av 300 kronor få anses befogad, och detta oberoende

av vilken avlöningsgrupp de tillhöra.

I fråo-a om ordningen för den tillfälliga löneförbättringens utgående

hemställer° jag, att den måtte få utgå i samma ordning som lönen vid

tjänsten eller, där avlöningen vid tjänsten utgår i form av arvode, i samma

ordning som detta.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare

föreskrifter, som kunna vara erforderliga för tillämpning av de nu ifrågasatta

orunderna för den tillfälliga löneförbättringen. Bland dessa tillämpningsföreskrifter

torde också böra ingå bestämmelser angående sättet för beräkning

av de sportelinkomster, till vilka hänsyn skall tagas, då det gäller

att avgöra, huruvida och med vilket belopp tillfällig löneförbättring skall

i särskilda fall utgå.

För bestridande av kostnaderna för ifrågavarande tillfälliga löneförbättring

har Kungl. Maj:t, såsom jag redan erinrat, föreslagit riksdagen att i avbidan

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 225.

på blivande proposition beräkna på extra stat för år 1918 ett belopp av

12.000 kronor. Utgår man från förhållandena år 1913, skulle för tillfällig

löneförbättring enligt ovan angivna grunder erfordras ett belopp av omkring

8,000 kronor. Med hänsyn till eventuell minskning av sportlerna,

vilket i vissa fall skulle medföra, att löneförbättringen komme att utgå

med högre belopp, anser jag emellertid, att för ifrågavarande ändamål

bör hos riksdagen på extra stat för år 1918 äskas ett förslagsanslag av

9.000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t behagade föreslå riksdagen att

dels medgiva, att tillfällig löneförbättring under år

1918 må enligt nedan angivna grunder utgå till notarier

och amanuenser vid de ecklesiastika konsistorierna,

med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter,

som för tillämpning av dessa grunder må befinnas

erforderliga:

1) Den tillfälliga löneförbättringen utgår med följande

belopp för hela året räknat:

a) till notarie, som i begynnelseavlöning enligt stat

åtnjuter 4,500 kronor, med 500 kronor; till notarie, som

i begynnelseavlöning enligt stat åtnjuter 3,800 kronor, med

600 kronor; samt till notarie, som i begynnelseavlöning

enligt stat åtnjuter 3,000 kronor eller 2,000 kronor,

med 700 kronor; dock att den tillfälliga löneförbättringen

icke må utgå med högre belopp än att densamma

jämte den inkomst, vederbörande på grund av gällande

lönereglering åtnjuter av sportler, uppgår till sammanlagt

högst 1,000 kronor;

b) till amanuens, med undantag för den vid domkapitlet

i Lund anställde, med 300 kronor.

2) Den tillfälliga löneförbättringen utgår till befattningshavare

i samma ordning som lönen vid tjänsten

eller, där avlöningen vid tjänsten utgår i form av arvode,

i samma ordning som detta;

dels ock för bestridande av kostnaderna för omförmälda

tillfälliga löneförbättring på extra stat för år 1918

anvisa ett förslagsanslag av 9,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 186 höft. (Nr 225.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 225.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Stockholm 1917, Irar Hseggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1917:104 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring åt tjänstemän vid de ecklesiastika konsistorierna. s. 1 i texten