Sök i Ratio Lex

Angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens fondmedel

1917-04-14 · 31 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:227, Angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens fondmedel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

1

Nr 227.

Kungl. Maj:ts nädiga proposition till riksdagen angående

förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens fondmedel; given

'' Stockholms slott den 14 april 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels godkänna bilagda förslag till grunder för förvaltningen av den

i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete

omförmälda fond;

dels godkänna följande arvodes- och omkostnadsstat för förvaltningen

av fonden att gälla tills vidare från och med år 1918:

arvode till två särskilda ledamöter i riksförsäkrings
anstalten

å 1,500 kr................................................... kronor 3,000: —

arvode till två rådgivande personer å 1,000 kr.......... » 2,000: —

ersättning till suppleanter, särskilt anlitade sakkunniga

personer och annat biträde, värdering i anledning

av fastighetsbelåning, förvaring av fondens värdehandlingar,

tryckningskostnader, resekostnader

och andra expenser, förslagsvis................................. » 6,500: —

Summa kronor 11,500: —

dels ock medgiva, att berörda belopp må utgå av förslagsanslag,

som å extra stat anvisas för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens

verksamhet.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF,

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt 188 haft. (Nr 227.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

Förslag

till

Grunder

för förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete omförmälda fond.

I. Den del av fondens medel, som ej erfordras för bestridande av

dess utgifter, skall redovisas i

1) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade

av svenska staten;

2) Sveriges allmänna bjpoteksbanks eller Konungariket Sveriges

stadshypotekskassas obligationer;

3) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade

av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande

erhållit Konungens tillstånd;

4) skuldförbindelser, för vilka fonden äger säkerhet genom inteckning

i fast egendom inom femtio procent av senast fastställt taxeringsvärde

eller inom sextio procent av sådant värde, som efter särskild

värdering fastställes av riksförsäkringsanstalten, dock att med Konungens

medgivande såsom sådan säkerhet må godkännas dylik inteckning inom

två tredjedelar av senast fastställt taxeringsvärde eller på sätt nyss

nämnts särskilt fastställt värde;

5) skuldförbindelser, utfärdade av centralk^ssa för jordbrukskredit,

vilken i enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, vunnit

godkännande från det allmännas sida;

6) sådana andra värdehandlingar, vilka Konungen i särskilda fall

efter framställning av riksförsäkringsanstalten prövar erbjuda fullgod

säkerhet;

7) fordringar hos bank i enlighet med de närmare bestämmelser,

som av Konungen meddelas;

8) lån till företag, som äro ägnade att i olycksfallsförsäkringens

intresse förebygga förlust eller nedsättning av arbetsförmågan eller att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227. 3

höja arbetsförmågan hos de försäkrade och som anses erbjuda nöjaktig

säkerhet;

9) fastigheter, vilka med Konungens medgivande förvärvas för användning

till förebyggande av förlust eller nedsättning av arbetsförmåga

eller till höjande av arbetsförmågan hos de i riksförsäkringsanstalten

försäkrade arbetare.

Av förenämnda medel skall minst en tiondel redovisas på sätt under

1) omförmäles, och må högst en fjärdedel redovisas på sätt under

8) angives samt högst en tjugondei såsom under 9) sägs.

Skulle något år avvikelse från ovan angivna gränser för medlens

placering hava ägt rum, skall rättelse vidtagas, så snart lämpligen

kan ske.

Utan hinder av vad ovan stadgats må, till skyddande av fordran,

å offentlig auktion eller fondbörs inköpas egendom, som är för fordringen

utmätt eller pantsatt. Egendom, vilken sålunda till skyddande av

fordran inköpes, skall åter avyttras, så snart lämpligen kan ske.

II. Förvaltningen av fonden handhaves av riksförsäkringsanstalten.

I behandlingen inom riksförsäkringsanstalten av frågor om placering

av fondens medel enligt vad ovan sagts samt om förändring av

sådan placering skola deltaga

generaldirektören och chefen för riksförsäkringsanstalten;

två byråchefer i riksförsäkringsanstalten, som av Konungen därtill

förordnas, samt #

två av Konungen för tre år i sänder förordnade, på det finansiella

området erfarna personer.

I överläggningarna men ej i besluten angående nyssnämnda frågor

skola dessutom deltaga två av Konungen för tre år i sänder förordnade

personer, av vilka den ene utses bland de arbetsgivare, vilkas arbetare

äro försäkrade i riksförsäkringsanstalten, samt den andre bland nämnda

arbetare.

Konungen utser en suppleant för var och en av de särskilt förordnade

ledamöterna i anstalten ävensom för var och en av de rådgivande

personerna; och äger anstalten utse erforderligt antal suppleanter

för dess egna ledamöter.

För besluts fattande om placering av fondens medel på sätt under

I 8) omförmäles erfordras, att minst fyra av de i beslutet deltagande

äro därom ense.

III. Konungen äger bestämma, att, därest fondens tillgångar vid

verkställd försäkringsteknisk utredning befinnas sådant medgiva med

hänsyn till de förpliktelfeer, som åligga fonden, viss mindre del av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

densamma må användas för bestridande av kostnader för åtgärder,

ägnade att i olycksfallsförsäkringens intresse förebygga förlust eller

nedsättning av arbetsförmågan eller böja arbetsförmågan hos de försäkrade,

och skola dessa medel ställas till riksförsäkringsanstaltens förfogande

att av anstalten för angivna ändamål disponeras i enlighet med

de närmare bestämmelser, som av Konungen meddelas.

IV. De närmare bestämmelser, som härutöver erfordras för fondens

förvaltning, meddelas av Konungen.

Dessa grunder skola lända till efterrättelse från och med den 1

januari 1918.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

5

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i

arbete stadgas, att de avgifter, som erläggas för försäkring i riksförsäkringsanstalten,

skola ingå till en fond, som förvaltas enligt grunder,

som bestämmas av Konung och riksdag.

Sedan Kungl. Magt anbefallt riksförsäkringsanstalten att avgiva

förslag till ifrågavarande grunder, har anstalten i skrivelse den 20 mars

1917 inkommit med dylikt förslag, och hava sedermera statskontoret,

styrelsen för postsparbanken samt fullmäktige i riksgäld skontoret avgivit

utlåtanden över förslaget.

Innan jag redogör för anstaltens förslag och de däröver avgivna

yttrandena, torde jag böra lämna en redogörelse för de regler, som för

närvarande tillämpas rörande förvaltningen av de fondmedel, som in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Historik.

% Lagen 6/i

1901.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

«

flyta vid försäkring i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901.

Nämnda lag innehåller icke några bestämmelser om förvaltningen

av riksförsäkringsanstaltens fondmedel. I lagens 26 § stadgas emellertid,

att de närmare föreskrifter, som, utöver vad lagen innehåller,

må erfordras med avseende å riksförsäkringsanstaltens verksamhet,

meddelas av Konungen. I överensstämmelse härmed är i instruktionen

för riksförsäkringsanstalten föreskrivet, att det tillkommer postsparbanken

att verkställa uppbörd av försäkringsavgifter och belopp, som

för förvärvande av livränta erläggas, ävensom utbetalning av de utav

anstalten beslutade livräntor och andra skadeersättningar samt styrelsen

för postsparbanken att förvalta inflytande försäkringsmedel.

Med försäkringsmedel avses enligt instruktionen icke blott sådana,

som härflyta från försäkring i anstalten jämlikt 1901 års lag, utan även

de medel, som inflyta på grund av den särskilda, för fiskare avsedda

försäkringen mot skada till följd av olycksfall.

Enligt beslut den 31 oktober 1902 har Kungl. Maj:t förordnat,

att riksförsäkringsanstaltens till postsparbanken inflytande medel skola

förvaltas särskilt för sig, varvid skall iakttagas, att medlen i den mån

de icke behöva vara tillgängliga för bestridande av utbetalningar för

riksförsäkringsanstaltens räkning skola göras räntebärande i enlighet

med de föreskrifter, som äro eller varda meddelade för förvaltningen

av postsparbankens egna medel, samt att i avseende å försäkringsärendenas

handläggning inom styrelsen för postsparbanken skola tills

vidare i tillämpliga delar lända till efterrättelse de bestämmelser rörande

postsparbanksärenden, som finnas meddelade i nådiga brevet till

nämnda styrelse den 4 juli 1902 med föreskrifter i fråga om sättet

och ordningen för handläggning och avgörande av de hos styrelsen

förekommande ärenden, dock att, då till behandling inom styrelsen förekomma

frågor om meddelande av eller ändring i reglementariska bestämmelser

rörande försäkringsgöromålens handläggning å postsparbankskontor,

dylika frågor avgöras av styrelsen för postsparbanken och

riksförsäkringsanstalten gemensamt.

Riksförsäkringsanstalten är sålunda för närvarande icke tillförsäkrad

något inflytande i fråga om förvaltningen av dess fondmedel.

Jämlikt kungl. förordningen den 11 juni 1915 om ändrad lydelse

av § 18 mom. 2 i förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank

för riket gälla i fråga om placering av postsparbankens och

följaktligen även riksförsäkringsanstaltens medel följande bestämmelser:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

»För så stor del av dessa medel, som postsparbankens styrelse

anser icke behöva på sådant sätt hållas omedelbart tillgänglig för att

möta uppsägning av medel, vilka i postsparbanken innestå, skola för

postsparbankens räkning av styrelsen inköpas räntebärande obligationer,

utfärdade antingen av svenska staten eller av Sveriges allmänna

bypoteksbank eller av konungariket Sveriges stadshypotekskassa eller

av kommun inom riket för lån, till vars upptagande Konungens

tillstånd blivit meddelat, eller ock av bolag eller inrättning, så vida i

sistnämnda fall kommun med Konungens tillstånd iklätt sig betalningsansvar

såsom för egen skuld för såväl kapital som ränta,

dock med rätt för postsparbankens styrelse att göra de postsparbankens

medel, om vilka här är fråga, fruktbärande,

dels intill högst en fjärdedel genom utlåning mot skuldebrev till

kommun inom riket, därest tillåtelse till lånets upptagande blivit kommunen

av Konungen meddelad, eller till centralkassa för jordbrukskredit,

som i enlighet med bestämmelser, vilka Konungen meddelar, vunnit

godkännande från det allmännas sida,

dels ock, jämväl intill högst en fjärdedel, genom utlåning på högst

sex månaders uppsägning mot skuldebrev med säkerhet av sådan inteckning

i fast egendom inom riket, som med hänsyn till läge, ytinnehåll,

brandförsäkring och avkastning prövas innebära fullgod säkerhet,

eller genom insättning på depositions- eller annan räkning hos enskild

bankinrättning, vars bolagsordning blivit av Konungen fastställd samt

vars grund- och reservfonder uppgå till ett sammanlagt belopp av

minst fem miljoner kronor.»

Riksförsäkringsanstaltens av postsparbanken förvaltade medel uppgingo

den 31 december 1916 till 7,937,218 kronor 14 öre, och voro

dessa medel placerade på följande sätt:

Kontant behållning:

vid postanstalterna ...........

å bankräkningar.............

Fordringar:

hos postverket.................................................................... » 12,082:48

» postsparbanken........................................................ » 11,647:43

Transport kronor 55,731: 80

kronor 5,493: 99

» 26,507:^0

Riksförsäkringsanstaltens

tillgångar

81/ia 1916-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

obligationer (bokfört värde):

svenska statens ..................

allmänna hypoteksbankens

landstings..............................

städers ..................................

järnvägsaktiebolags med

kommunal garanti ...

kraftaktiebolags med kommunal

garanti ............

kommunlån ....................................

inteckningslån ...............................

upplupna, ej förfallna räntor...

Transport kronor 55,731: 80

kronor 1,437,108: 33

» 727,649: 28

» 688,010: 10

» 2,631,266:40

» 275,866: —

» 155,200: — kronor 5,915,100: 11

.................................... » 1,550,451: 91

....................................... » 305,000: —

............................... » 110,934: 32

Summa kronor 7,937,218: 14

Om från sistnämnda belopp avdragas 11,937 kronor 96 öre, utgörande

riksförsäkringsanstaltens skuld vid 1916 års slut, utvisar återstoden,

7,925,280 kronor 18 öre, beloppet vid samma års slut av den

på grund av lagen den 5 juli 1901 bildade fond.

Räntefoten å obligationer samt kommun- och inteckningslåu angivas

i nedanstående tabell.

Obligationer

Kommunlån

In t ec kn

i n g s 1 å n

Kapital

(nominellt)

Räntefot

Kapital

Räntefot

Kapital

Räntefot

Kronor.

%

Kronor

%

Kronor

%

2,282,500

__

5

175,069

5Vs

305,000

5Vs

2,188,116

—

4Vs

171,477

99

51/*

—

—

—

1,257,933

33

4

379,351

69

5

—

—

—

130,000

—

3S/4

27,280

09

43/i

—

—

—

0 10,000

—

3,6

722,241

01

4 Vs

•-

—

-—-

160.333

33

3Vs

75,032

13

4

—

—

—

6,028,882

66

—

1,550,451

91

—

305,000

—

—

Den effektiva medelräntan utgjorde å obligationer ......... 4,73 %

» kommunlån ........... 4,82 %

» inteckningslån 5,5 %

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

I sålunda angivna tillgångar ingå icke fiskarförsäkringens medel,

som uppgå till ett jämförelsevis ringa belopp.

Det torde böra erinras, att det enligt reglementet för barnmorskornas

pensionsanstalt av den 30 december 1910 åligger riksförsäkringsanstalten

att förvalta denna pensionsanstalt, men att det tillkommer

postsparbanken att mottaga insättningar och utbetala pensioner samt

styrelsen för postsparbanken att förvalta pensionsanstaltens medel.

Jämlikt särskilt nådigt beslut skola medlen, med iakttagande därav att

desamma böra, i den mån de icke behöva vara tillgängliga för bestridande

av utbetalningar för pensionsanstaltens räkning, göras räntebärande

i enlighet med de föreskrifter, som äro eller varda stadgade

för förvaltningen av postsparbankens egna medel.

Vidkommande härefter lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete föreskrives såsom förut nämnts i 19 §, att de avgifter,

som erläggas för försäkring i riksförsäkringsanstalten, skola ingå till

en fond, som förvaltas enligt grunder, som bestämmas av Konung och

riksdag.

Beträffande motiveringen till bestämmelsen angående fondförvaltningen

och vad därmed sammanhänger torde få erinras om följande.

Ålderdomsförsäkringskommittén (del. V sid. 112 och följande) uppskattade

antalet arbetare, som skulle komma att omfattas av olycksfallsförsäkringslagen,

till omkring 1,350,000, därav omkring 900,000 män

och 450,000 kvinnor.

Summan av nettoavgifterna skulle, för år räknat, komma att uppgå

till 8,260,000 eller i runt tal 8V4 miljoner kronor för manliga och till

950,000 eller i runt tal 1 miljon kronor för kvinnliga arbetare, eller till

sammanlagt mer än 9 miljoner kronor. Tilläggsavgifterna (jämte de

ömsesidiga arbetsgivarbolagens bidrag) för bestridande av en del av

förvaltningskostnaderna hade av kommittén föreslagits till 5 % av försäkringsavgifterna

och beräknades uppgå till minst 450,000 kronor om

året. Jämlikt 16 § av lagen i dess slutligen antagna form är emellertid

försäkringsbolag, som i 4 § avses (ömsesidigt arbetsgivarbolag),

skyldigt att betala allenast ett belopp, motsvarande 3 % av summan

av dess försäkringsavgifter.

Kommittén uppskattade den årliga belastningsn (efter ökning med

tilläggsavgiften) inom de olika verksamhetsområden, som lagen omfattar,

till följande ungefärliga belopp (sid. 113):

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 188 höft. (Nr 227.)

Earn morskornas

pensionaanstalt.

La q eu 17/q

1916.

Ålderdomsför
säkringskom
mittén.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riks
försäkrings
anstalten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

jordbruket...........................

industrien ........................

hantverket..........................

handeln .............................

sjöfarten............................

allmän tjänst.....................

tjänare utom jordbruket

1.250.000 kronor

6.500.000 »

280,000 »

280,000 »

480.000 »

150.000 »

360.000 »

9.300.000 kronor.

I fråga om den slutliga fondens storlek yttrade kommittén, att

fondbildningen komme att bliva väsentligt mindre än vid den allmänna

pensionsförsäkringen. Enligt gjord uppskattning kunde den genom

olycksfallsförsäkringen i dess helhet bildade, slutliga fonden, vid konstant

folkmängd, antagas komma att uppgå till 200 å 250 och i verkligheten

till omkring 300 miljoner kronor.

Beträffande själva fondförvaltningen, såvitt angår riksförsäkringsanstalten,

anförde kommittén (sid. 139), att förvaltningen lämpligen

skulle kunna ske i samband med förvaltningen av den allmänna pensionsförsäkringsfonden,

och skulle för sådant fall av fondens medel de

belopp ställas till riksförsäkringsanstaltens förfogande, som erfordrades

för fullföljande av anstaltens ändamål i fråga om anordnande av lämplig

vård åt skadade arbetare samt övriga med olycksfallsförsäkringen

sammanhängande sociala uppgifter. Det torde emellertid, fortsätter

kommittén, härvid böra framhållas, att de belopp, som skulle erfordras

för tillgodoseende av ifrågavarande behov, knappast skulle bliva mindre

betydande än de, som behövas för vinnande av motsvarande ändamål i

fråga om den allmänna pensionsförsäkringen eller en blivande obligatorisk

sjukförsäkring.

Riksförsäkringsaustalten anförde i sitt den 15 januari 1916 avgivna

utlåtande över ålderdomsförsäkringskommitténs förslag följande:

»Då, såsom riksförsäkringsanstalten har sig bekant, en särskild kommitté

för närvarande är sysselsatt med utredning av frågan om förvaltningen av den

allmänna pensionsfonden, och det sätt, varpå denna fråga blir löst, torde kunna

vara av viss betydelse även för frågan om förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens

försäkringsfond, synes resultatet av nämnda kommittés arbete böra avvaktas,

innan bestämmelse träffas rörande sistberörda fonds förvaltning. Riksförsäkringsanstalten

vill dock redan nu framhålla vikten av att försäkringsfonden

förvaltas så, att den i möjligaste mån kommer att tjäna den sociala olycksfallsförsäkringens

ändamål samt vara till stöd för landets näringar. Liksom i Norge

böra medel från fonden mot betryggande säkerhet till viss del utlånas åt näringsidkare,

som hava försäkring i riksförsäkringsanstalten, så att de medel, som hop
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227. 1 1

bragts i främsta rummet av näringsidkare, åter kunna få tjäna till att främja

näringarnas utveckling. Vidare böra medel till någon viss del kunna utlånas till

kommuner och möjligen även till välgörenhetsinrättningar för uppförande av

sjukvårds- och andra dylika anstalter, varjämte riksförsäkringsanstalten med vederbörligt

tillstånd skulle kunna få disponera någon mindre del av fonderna för

uppförande, därest sådant erfordras, av egna anstalter till behandling av olycksfallsskadade

(t. ex. ortopediska anstalter m. m.)

För att ovannämnda ändamål skola vederbörligen tillgodoses, synes riksförsäkringsanstalten

böra äga ett avgörande inflytande på frågor om placering av

försäkringsfondens medel. Riksförsäkringsanstalten skulle därför för sin del anse

lämpligast, att därest postsparbanken fortfarande skall omliänderliava inkasseringen

av riksförsäkringsanstaltens medel, utbetalningar m. m., fondförvaltningen

ordnas på det sätt, att frågor om placering av medel avgöras av riksförsäkringsanstalten,

förstärkt med 1 eller 2 medlemmar av postsparbankens styrelse samt

3 av Kungl. Maj:t utsedda medlemmar, av vilka en skall vara finanssakkunnig

samt en arbetsgivare och en arbetare. Den omedelbara förvaltningen av

medlen, d. v. s. inköpandet av värdepapper, utlämnande av lån, inkasseringar av

räntor o. d. synes emellertid böra handhavas av postsparbanken. Det torde få

erinras, att i Norge beslutar riksforsikringsanstaltens styrelse i fråga om fondförvaltningen.

»

Av de övriga myndigheter m. fl., som lämnades tillfälle att avgiva

yttrande över ålderdomsförsäkringskommitténs förslag, synas allenast

Uddeholms aktiebolag och handelskammaren i Karlstad hava upptagit

fondfrågan till behandling.

Av dessa an föres, att den för olycksfallsförsäkringen erforderliga

kapitalbildningen bör inskränkas så mycket som möjligt, så att försäkringstagarna

icke betungas i högre grad än nödvändigt är. Eventuellt

överskott bör enligt handelskammaren särskilt fonderas för att så småningom

bereda arbetsgivarna någon lindring i premieavgiften, i stället

för att, såsom ålderdomsförsäkringskommittén i sina motiv föreslagit,

användas till sociala uppgifter, som stå i samband med olycksfallsförsäkringen

(sid. 200 i bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 111 för

år 1916).

Den kommitté, som både att avgiva förslag till grunder för förvaltningen

av den i 11 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda

fond, bar i sitt den 4 mars 1916 avgivna betänkande berört frågan

om förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens fondmedel och yttrar

härom följande (sid. 111):

»Enär förevarande kommitté icke fått något uppdrag att yttra sig rörande

lämpligheten av en sammanslagning av förvaltningen angående ifrågavarande fonder,

har kommittén lämnat frågan om en dylik sammanslagning helt och hållet

åsido, men vill dock framhålla, att en gemensam förvaltning av fonderna skulle

komma att stå i strid mot den princip, kommittén ansett böra läggas till grund

Pensions
fonds
koramittén.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Förslag till

grunder.

Riks för säkrings

anstaltens

skrivelse

2% 1917.

12 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

i fråga om förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden, nämligen att fondförvaltningen

bör ansluta sig så nära som möjligt till själva pensionsförsäkringsverksamheten

och anordnas uteslutande med hänsyn till dennas fördel. Det synes

vara riktigare att låta var och en av de myndigheter, som komma att handhava

olika grenar av socialförsäkringen, själva förvalta sina fonder i så stor utsträckning,

som lämpligen låter sig göra. Att sammanslå pensionsförsäkringsfonden

och den fond, som bildas genom avgifter till olycksfallsförsäkringen, synes icke

heller vara lämpligt med hänsyn till de olika ändamål, som dessa äro avsedda

att tillgodose. Den fond, som bildas genom avgifter till den sociala olycksfallsförsäkringen,

synes böra i främsta hand främja anordningar på arbetarskyddets

område, specialanstalter för omhändertagande av genom olycksfall skadade personer

m. m. Slutligen synes vid utlåning av sistnämnda fonds medel böra i

särskild mån tillgodoses industriella och andra företag, som med sina avgifter

åstadkomma fondbildningen.»

Vid föredragning av ålderdomsförsäkringskommitténs förslag till

lag om försäkring för olycksfall i arbete yttrade jag (sid. 172 i Kung!.

Maj:ts proposition nr 111), att vad förvaltningen av den genom försäkringsavgifterna

uppkommande fonden anginge, torde frågan härom

böra utredas i annat sammanhang. Såsom även av kommittén och av

riksförsäkringsanstalten framhållits, borde vid utfärdandet av bestämmelser

härom möjligaste hänsyn tagas till de sociala uppgifter, som

olycksfallsförsäkringen avser, ävensom till de näringsidkares lånebehov,

genom vilkas avgifter fonden huvudsakligen bildats.

I sin förutnämnda skrivelse av den 20 mars 1917 anför riksförsäkringsanstalten,

efter att hava omnämnt de av ålderdomsförsäkringskommittén

gjorda beräkningarna angående de på grund av olycksfallsförsäkringslagens

bestämmelser inflytande årliga premiebeloppen och

hela olycksfallsförsäkringsfondens slutliga storlek, följande beträffande

den del av berörda fondmedel, som beräknas belöpa på riksförsäkringsanstalten.

»På grund av de ändringar, som vidtagits i kommitténs förslag, särskilt angående

karenstiden, torde den årliga premieintäkten böra beräknas till lägre belopp

än det, som kommittén antagit såsom sannolikt, men torde dessa ändringar

icke komma att inverka på fondens slutliga storlek. Vad angår premierna för

försäkring under karenstiden skola dessa huvudsakligen täcka kostnaden för

sjukhjälp, läkarvård och läkemedel.

Beträffande premieintäkten för försäkring i riksförsäkringsanstalten beräknade

anstalten i sin underdåniga skrivelse den 17 april 1916 angående stat för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

anstalten under åren 1917 och 1918, att omkring 700,000 arbetare skulle komma

att försäkras i riksförsäkringsanstalten, varav omkring 250,000 industriarbetare

och omkring 450,000 arbetare inom jordbruk, hantverk, handel ävensom i husliga

sysslor (tjänare m. in.). Nettopremierna för de i anstalten försäkrade antogos

på grundval av kommitténs beräkningar komma att uppgå till omkring 5 Vj miljoner

kronor. Dessa beräkningar voro emellertid utförda under förutsättning att

karenstiden, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, sattes till 4 dagar. Med en karenstid

av 35 dagar torde man då kunna antaga den årliga premieintäkten (netto)

— frånsett eventuella avgifter för frivillig försäkring under karenstiden —

till omkring 4 miljoner kronor. Riksförsäkringsanstaltens slutliga fond torde

under denna förutsättning kunna antagas icke komma att överstiga 100 miljoner

kronor. Första försäkringsårets fondavsättning torde kunna antagas uppgå till omkring

3V2 miljoner kronor. Den årliga placering, som därefter skulle komma att

äga rum, torde möjligen kunna antagas uppgå till omkring 3 miljoner kronor,

inklusive omplaceringar.

Dock. synes det sannolikt, att på grund av arbetslönernas fortgående stegling

premiebeloppen komma att bliva högre än ålderdomsförsäkringskommittén

beräknat och därmed även fondbildningen något större än ovan angivits.

De. inkomster, fonden eller rättare riksförsäkringsanstalten har att räkna med,

äro så vitt nu kan bedömas:

försäkringsavgifter enligt 15, 29 och 35 §§ i 1916 års lag,

skadeersättning enligt 12 §,

ersättning av statsmedel jämlikt 19 § för avgifter, som ej på föreskrivet

sätt blivit erlagda,

återbetalning för förskjuten ersättning enligt 37 § eller gottgörelse av statsmedel

härför,

bötesmedel enligt 34 § samt

räntor och annan avkastning.

I 14 § av lagen stadgas, att ersättningsbelopp, som ej lyftats före utgången

av året näst efter det, under vilket detsamma förfallit till betalning, är förverkat.

Såsom av ålderdomsförsäkringskommitténs motivering (sid. 134 i kommitténs betänkande)

framgår, är avsett, att sådant belopp skall, då fråga är om från riksförsäkringsanstalten

utgående ersättning, tillfalla anstaltens fond, och torde det

förverkade beloppet från bokföringssynpunkt böra upptagas såsom inkomst.

Yad angår de bidrag, som jämlikt 16 § skola erläggas till bestridande av

omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet,

torde det komma att bero av blivande bestämmelser angående försäkringsavgifternas

inbetalande, huruvida ifrågavarande förvaltningsbidrag skola inlevereras

till anstalten och upptagas bland dess inkomster samt sedermera av anstalten

inbetalas till annan vederbörande statsmyndighet, eller om de skola inlevereras

direkt till sistberörda myndighet.

De utgifter riksförsäkringsanstalten har att bestrida äro huvudsakligast utgående

ersättningar (läkar- och andra sjukvårdskostnader, sjukpenning, livräntor,

begravningshjälp och i vissa fall kapitalutbetalningar). Härtill komma återbetalningar

jämlikt 11 § till arbetsgivare för utgifvet understöd och eventuellt kostnader

för åtgärder, ägnade att i olycksfallsförsäkringens intresse förebygga

förlust eller nedsättning av arbetsförmågan eller höja arbetsförmågan hos de

försäkrade.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

Yid beräkning av den årliga avsättningens storlek har nu hänsyn tagits, till

de inkomster, som härflyta av försäkringsavgifter för obligatorisk försäkring,

ävensom till de inkomster, som bestå av räntor eller annan avkastning av fondens

medel, allt efter avdrag av de utgifter, som åligga fonden. . Däremot hava ej

medräknats övriga inkomstkällor, såsom eventuell skadeersättning jämlikt 12 § i

olycksfallsförsäkringslagen, bötesmedel enligt 34 § samt avgifter för frivillig försäkring

av annan arbetare än som i lagen avses, men äro dessa inkomster av den beskaffenhet,

att de icke öva större inflytande i fråga om fondavsättningen och

fondens slutliga storlek.»

Placeringen Riksförsäkringsanstalten övergår härefter till frågan om förvaltningen

''"ineden"8 av anstaltens fondmedel och anför härvid i fråga om själva placeringen

Riksforsäk- följande.

anVit »Enligt 29 § i lagen den 17 juni 1916 gäller angående beräkningsgrunderna

ans a en. ^ försäkrmesbolag, som i 4 § av lagen avses, ävensom angående sådant bolags

verksamhet, i den mån härom ej särskilt föreskrives i berörda lag, vad i lagen

om försäkringsrörelse stadgas angående ömsesidigt försäkringsbolag.

I 123 § av 1903 års lag om försäkringsrörelse föreskrives i fråga om placeringen

av medel tillhörande försäkringsfond, att denna skall redovisas i bland

andra följande slag av värdehandlingar:

1) obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;

2) allmänna liypoteksbankens eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer;

3) fordringsbevis, utfärdade av riksbanken eller av annan bank, vars reglemente

blivit av Konungen fastställt;

4) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av

svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit Konungens

tillstånd;

5) skuldförbindelser, för vilka försäkringsbolaget äger säkerhet genom inteckning

i fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde,

så ock med försäkringsinspektionens medgivande skuldförbindelser med säkerhet

av inteckning intill fulla taxeringsvärdet i bolaget tillhörig fastighet, som är avsedd

för inrymmande av lokal för bolagets rörelse, eller, där bolaget äger flera

sådana fastigheter, i en av dem; dock att i varje fall åbyggnad å egendom skall,

för att inteckning i egendomen må godkännas, vara brandförsäkrad i något med

vederbörligen fastställd bolagsordning försett brandförsäkringsbolag inom riket;

6) sådana av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade

obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar, som till sin

art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några av de

under 1) — 5) nämnda.

I det förslag till lag om försäkringsrörelse som förelagts innevarande års

riksdag (proposition nr 39), upptagas lika lydande bestämmelser (215 §).

Yad placeringen av riksförsäkringsanstaltens fondmedel angår, måste naturligen

denna anordnas så att den erbjuder säkerhet mot förluster och att som

regel så hög avkastning vinnes, som med behörigt aktgivande på säkerhetssynpunkten

befinnes möjlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227. 1 5

Placeringen bör verkställas med hänsyn till sfi väl försäkringstagarnes som

de försäkrades intressen, och ingå för försäkringens ändamål främmande synpunkter

höra få göra sig gällande. Detta utesluter naturligen icke, att med fondens

medel tillgodoses vissa sociala uppgifter, som hava nära sammanhang med

olycksfallsförsäkringen eller som äro ägnade att gagna denna försäkrings syfte.

I ett av de över ålderdomsförsäkringskommitténs lagförslag avgivna yttrandena

har gjorts gällande, att överskott i försäkringsfonden lämpligen borde särskilt

fonderas för att så småningom bereda någon lindring i avgifterna i stiillet för att

användas till sociala uppgifter.

I anledning härav torde till eu början böra erinras därom, att enligt 15 §

i lagen den 17 juni 1916 försäkringsavgifterna skola bestämmas till belopp, som

med hänsyn till arbetets farlighet och de särskilda förhållanden, under vilka det

bedrives, efter försäkringstekniska grunder prövas vara erforderligt för täckande

av den risk, som försäkringen avser. Något överskott i egentlig mening borde

därför icke uppkomma, då försäkringsavgifterna givetvis skola så vitt möjligt så

beräknas, att _ varken vinst eller förlust uppstår. Grunderna för beräkning av

försäkringsavgifter, huvudsakligen dödlighetstabeller och räntefot, torde väl komma

att väljas så, att de så nära som med nödig försiktighet är förenligt ansluta sig

till det sannolika förloppet. Skulle förutberäkningen av olycksfallsrisken inom

eu viss yrkesgrupp enligt den statistik för hela olycksfallsförsäkringen, som riksförsäkringsanstalten

måste föra, komma att visa sig icke riktig, är det uppenbart,

att de för ifrågavande yrkesgrupp fastställda försäkringsavgifterna måste sänkas

eller höjas till överensstämmelse med den vunna erfarenheten. Emellertid torde

härvid en utjämning böra äga rum, så att om försäkringskostnaderna ett år på

grund av särskilda omständigheter visat ett icke normalt förlopp, eventuell förlust

under ett år får täckas av följande års avgifter och tvärtom.

Det torde kunna med skäl ifrågasättas, om en förvaltningspolitik sådan som

den, vilken kommit till synes i ovan berörda yttrande, är riktig, och om den

kommer att i längden bliva till försäkringstagarnas fördel. Socialförsäkringens

ändamål bör icke uteslutande vara att vid ett till följd av sjukdom, olycksfall

eller dylikt uppkommet nödläge lämna ekonomiskt understöd. Eu viktig uppgift

för densamma bör vara att söka förekomma dylika nödlägen och att söka vidtaga

eller befrämja åtgärder, som äro till gagn för folkhälsans stärkande och arbetskraftens

bevarande. Därest olycksfallsförsäkringen vid placeringen av sina fondmedel

har sin uppmärksamhet inriktad på befrämjandet av lämpliga skyddsanordningar,

upprättande eller understödjande av sjukvårdsinrättningar, konvalescenthem

m. m., där de olycksfallskadade kunna erhålla erforderlig behandling

och vård, ägnad att förebygga invaliditet eller nedbringa verkningarna av en

olycksfallsskada, torde detta i längden bliva till stor fördel även för försäkringstagarna.

Kostnaden för utgående ersättningar kommer därigenom att minskas,

och därav följer i sin ordning en nedsättning i försäkringsavgifterna.

Bestämmelserna angående placeringen torde särskilt med hänsyn till vad nu

anförts böra avfattas så, att de lämna förvaltningsmyndigheten eu viss frihet.

Lämpligen bör föreskrivas, att viss del av fonden skall placeras i objekt, som

erbjuda mera kvalificerad säkerhet, under det att förvaltningsmyndigheten erhåller

något större frihet vid placeringen av återstoden. En sådan uppdelning förekommer

i reglementet angående förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden. Där

är den del, i avseende å vilken större frihet är lämnad förvaltningsmyndigheten,

bestämd till högst en fjärdedel, och synes eu likartad bestämmelse böra meddelas

s. 16 Kontrollera mot PDF

Lån till

staten.

Hypoteksbanksobligationer

och

kommunl ån.

Lån mot

säkerhet av

inteckning.

16 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 227.

beträffande riksförsäkringsanstaltens fondmedel. Skulle det anses mindre lämpligt

att lämna förvaltningsmyndigheten ensam friare prövningsrätt beträffande en

så stor del av fonden som en fjärdedel, skulle kunna föreskrivas, att Kungl.

Maj ds medgivande erfordras vid placering i enlighet med ifrågavarande bestämmelse

av högre belopp än till exempel eu sjättedel av fonden.

Enligt nyssnämnda reglemente må högst en trettiondel av pensionsfonden

redovisas i fastigheter, som med Konungens medgivande förvärvas för användning

till förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga hos befolkningen. Det är i

hög grad önskligt, att en liknande bestämmelse införes jämväl beträffande riksförsäkringsanstaltens

fondmedel. Anstalten har skyldighet att bereda i anstalten

försäkrade olycksfallsskadade arbetare lämplig och erforderlig vård, och för densamma

kan finnas behövligt att för nämnda ändamål anordna till exempel ett

sjukhus, en vanföreanstalt, ett konvalescenthem eller dylikt. De penningar, som

nedläggas i en sådan inrättning, bliva icke räntelösa, utan avkastning erhålles

genom de medel, anstalten eljest skulle nödgas erlägga genom anlitande av en

främmande sjukvårdsinrättning; och försäkringskostnaderna böra även kunna nedbringas

därigenom att de skadade sålunda tillförsäkras en fullt rationell behandling.

Med hänsyn till olycksfallsförsäkringsfondens jämförelsevis ringa storlek i

förhållande till pensionsförsäkringsfonden, synes den del av fonden, som skirlie

kunna placeras på ifrågavarande sätt, böra bestämmas till en tjugondei.

Vidkommande härefter de särskilda slag av mera kvalificerade säkerheter,

i vilka fondens medel böra redovisas, torde i huvudsak böra gälla samma bestämmelser,

som äro meddelade i 123 § av lagen om försäkringsrörelse och som

äga tillämpning å de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som kunna komma

att bildas av arbetsgivare.

I första hand böra sålunda ifrågakomma obligationer eller andra skuldförbindelser,

utfärdade eller garanterade av svenska staten.

I fråga om pensionsförsäkringsfonden är föreskrivet, att minst en sjättedel

skall redovisas i lån till staten. Någon anledning att föreskriva ett minimum för

placering i lån till staten beträffande olycksfallsförsäkringsfonden synes icke föreligga.

Den del av fonden, som alltid skall vara placerad i värdehandlingar med

fullgod säkerhet, bör få placeras i det slag av dylika värdehandlingar, som med

hänsyn till avkastning och ändamålsenligheten i övrigt finnes vid tiden för placeringen

lämpligast.

Placering bör vidare få äga rum i Sveriges allmänna hypoteksbanks eller

Konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer samt i obligationer eller

andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av svensk kommun, som till

lånets upptagande eller garanterande erhållit Konungens tillstånd.

Lagen om försäkringsrörelse upptager såsom tillåten placering utlåning mot

säkerhet av inteckning i fast egendom, och böra även anstaltens fondmedel få

placeras mot dylik säkerhet.

Enligt reglementet för pensionsförsäkringsfonden måste inteckning, för att

den skall få godtagas såsom säkerhet, ligga inom femtio procent av senast fastställt

taxeringsvärde eller inom sextio procent av sådant värde, som efter särskild

värdering fastställes av fullmäktige för fonden. Då emellertid lagen om försäkringsrörelse

och jämväl det innevarande år för riksdagen framlagda förslaget

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

till dylik lag fastslar såsom gräns två tredjedelar av senast fastställt taxeringsvärde

och alltså de i 4 § av olycksfallslagen omförmälda arbetsgivarbolagen äro

berättigade att utlåna intill nämnda gräns, synes i fråga om riksförsäkringsanstaltens

fond samma gräns höra fastställas. ''Det tillkommer ju för övrigt förvaltningsmyndigheten

att pröva varje erbjuden säkerhet och att förkasta den, om

densamma ej befinnes fullgod.

Givet torde ock vara, att man i fråga om placering mot inteckning i till

exempel fabriksfastighet kommer att iakttaga all nödig försiktighet, och regeln

torde väl bliva, att man särskilt beträffande dylik fastighet kommer att hålla sig

avsevärt under ovannämnda gräns.

I reglementet angående förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden äro såsom

placenngsobjekt angivna skuldförbindelser, utfärdade av centralkassa för jord
skredit,

vilken i enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, vunnit

godkännande från det allmännas sida. Att dylik placering medtogs berodde väl

närmast därpå, att såväl Kungl. Maj:t som riksdagen givit anvisning på pensionsförsäkringsfonden

(jämte postsparbanken) såsom eu möjlighet att tillföra

centralkassorna medel för utlåning till underlydande jordbrukskassor. Det synes

emellertid vara av ett visst intresse för riksförsäkringsanstalten att kunna utlåna

till centralkassorna. Därigenom kan anstalten tillgodose jordbrukarnas anspråk

på erhållande av lån ur fonden. I allmänhet lär nämligen anstalten icke komma

att lämna lån till enskilda försäkringstagare, utan torde lånen komma att lämnas

till sammanslutningar av försäkringstagare. Centralkassorna för jordbrukskredit

och de med dem sammanhörande jordbrukskassorna äro visserligen avsedda att

tillgodose ° det mindre jordbrukets behov av driftkredit och ingen äger rätt att

inträda såsom delägare i jordbrukskassa för mera än 50 hektar jord, men något

hinder finnes å andra sidan icke för större jordbrukare att ingå såsom delägare

i sådan kassa.

Då det är nödvändigt, att fondförvaltningen har möjlighet att, för undvikande

av ränteförlust, i avbidan på annan lämplig placering tills vidare göra

medlem räntebärande genom insättning i bank, bör jämväl sådan placering tillåtas,

i likhet med vad som medgivits postsparbanken samt förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden

och för övrigt försäkringsbolag enligt lagen om försäkringsrörelse.

Jämlikt sistberörda lag äger försäkringsbolag redovisa fondmedel jämväl i

sådana av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade obligationer

ävensom i andra värdehandlingar, som till sin art och till den säkerhet de erbjuda

kunna anses jämförliga med någon av de under 1)—5) i 123 § av samma lag

nämnda.. Särskilt för att möjliggöra utlåning till företag, vilkas arbetare äro försäkrade

i riksförsäkringsanstalten, är erforderligt att det beträffande placeringen

av anstaltens fondmedel finnes en bestämmelse, överensstämmande med den nyss

angivna.

. Riksförsäkringsanstalten har haft under övervägande, huruvida bland placermgsobjekten

borde särskilt upptagas förlagsinteckning, men har funnit det

mindre ändamålsenligt att särskilt upptaga dylik inteckning såsom lämplig säkerhet.

Det bör prövas i varje särskilt fall, huruvida förlagsinteckning kan anses

erbjuda lika betryggande säkerhet som förut här ovan angivna placeringsobjekt.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 188 höft. (Nr 227.) 3

Lan till

contralkassa

för jordbrukskredit.

Placering i

bank.

Andra värdehandlingar.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tillfälligt

över- eller

underskridande

av placeringsgränsen.

Tvångsinköp

av egendom.

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

Riksförsäkringsanstalten har i det föregående föreslagit, att en fjärdedel av

fondens för placering avsedda medel skulle få placeras efter en något friare prövning,

än som skulle gälla övriga tre fjärdedelar, ävensom att viss del av fonden skulle

få redovisas i fastigheter, avsedda för de sociala och sjukvårdande uppgifter, som

åligga olycksfallsförsäkringen. Givetvis kan det inträffa, att utan den förvaltande

myndighetens vållande de fastställda gränserna kunna tillfälligt över-eller underskridas.

Skulle förvaltningsmyndigheten hava skyldighet att i anledning härav

vidtaga omedelbar rättelse, kunde därigenom fonden tillskyndas förlust, och bör

därför meddelas föreskrift, att rättelse skall vidtagas, så snart lämpligen kan ske.

Utan hinder av de angående placeringen meddelade bestämmelser bör fondförvaltningen

vara berättigad att till skyddande av fordran å offentlig auktion

eller fondbörs inköpa egendom, som är för fordringen utmätt eller pantsatt.

Sålunda inköpt egendom bör givetvis åter avyttras så snart lämpligen kan ske.»

Med åberopande av vad sålunda anförts har riksförsäkringsanstalten

i sitt förslag till grunder för förvaltningen av ifrågavarande fond upptagit

följande bestämmelser angående placeringen av fondmedlen.

»I. Den del av fondens medel, som ej erfordras lör bestridande av

dess utgifter, skall redovisas i

1) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade

av svenska staten;

2) Sveriges allmänna hypoteksbanks eller Konungariket Sveriges

stadshypotekskassas obligationer;

3) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade

av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande

erhållit Konungens tillstånd;

4) skuldförbindelser, för vilka fonden äger säkerhet genom inteckning

i fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställt taxeringsvärde;
5)

skuldförbindelser, utfärdade av centralkassa för jordbrukskredit,

vilken i enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, vunnit

godkännande från det allmännas sida;

6) fordringar hos bank i enlighet med de närmare bestämmelser,

som av Konungen meddelas;

7) sådana av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade

obligationer ävensom sådana andra värdehandlingar, som till

sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med

någon av de under 1)—6) här ovan nämnda;

8) lån till företag, som äro ägnade att i olycksfallsförsäkringens

intresse förebygga förlust eller nedsättning av arbetsförmågan eller att

höja arbetsförmågan hos de försäkrade och som anses erbjuda nöjaktig

säkerhet;

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

9) fastigheter, vilka med Konungens medgivande förvärvas för användning

till förebyggande av förlust eller nedsättning av arbetsförmågan

eller till böjande av arbetsförmågan bos de i riksförsäkringsanstalten

försäkrade arbetare.

Av förenämnda medel må högst en fjärdedel redovisas på sätt

under 8) omförmäles samt högst en tjugondei, såsom under 9) sägs.

Skulle något år avvikelse från ovan angivna gränser för medlens

placering hava ägt rum, skall rättelse vidtagas, så snart lämpligen

kan ske.

Utan hinder av vad ovan stadgats må, till skyddande av fordran,

å offentlig auktion eller fondbörs inköpas egendom, som är för fordringen

utmätt eller pantsatt.

Egendom, vilken sålunda till skyddande av fordran inköpes, skall

åter avyttras, så snart lämpligen kan ske.»

I de utlåtanden, som avgivits över riksförsäkringsanstaltens förslag,

har beträffande de nu återgivna bestämmelserna följande erinrats.

Statskontoret anför till en början i fråga om den föreslagna bestämmelsen

under punkt 4), att enligt reglementet för pensionsförsäkringsfondens förvaltning

belåningsgränsen för inteckningar i fastighet är satt till 50 % av senast fastställt

taxeringsvärde eller 60 % av sådant värde, som efter särskild värdering fastställes

av fullmäktige för fonden, samt att enligt statskontorets mening riksförsäkringsanstalten

ej anfört giltigt skäl för en högre belåningsgräns i fråga om olycksfallsförsäkringsfondens

medel. Yad särskilt angår sådana fabriks- och dylika fastigheter,

som kunna ifrågakomma såsom pantsäkerhet för lån åt näringsidkare,

torde en ännu lägre belåningsgräns böra fastställas, såsom skett i Norge, där lån

mot säkerhet i fabriker och andra industriella anläggningar från motsvarande

fond icke må beviljas till högre belopp än 3/io aY anläggningens och fastighetens

sammanlagda värde, beräknat med hänsyn huvudsakligen till sådana reela värden,

som icke äro beroende på därstädes driven industriell verksamhet. Aven mot

den under punkt 7) upptagna bestämmelsen anser statskontoret anmärkning kunna

riktas, helst som av motiveringen framginge, att enligt riksförsäkringsanstaltens

mening jämväl förlagsinteckningar skulle ingå bland sådana värdehandlingar, som

i vissa fall skulle kunna anses jämförliga med de förut uppräknade placeringsobjekten.

Utan tvivel, yttrar statskontoret, kunna visserligen låntagarna, däribland även

näringsidkare, hava att erbjuda fullgod säkerhet även av andra slag än de i

punkterna 1)—6) omförmälda. Så till exempel anser statskontoret för sin del,

att även borgenssäkerhet kan i vissa fall vara fullt betryggande. Men den av riksförsäkringsanstalten

föreslagna, från lagen om försäkringsrörelse hämtade formulering

av ifrågavarande stadgande torde dock knappast lämna den trygghet i fråga

om säkerhetens beskaffenhet, som ju är syftemålet med fastställandet av bestämmelser

i förevarande hänseende. Statskontoret anser därför att, där säkerhet av

andra slag än de i punkterna 1)—6) uppräknade ifrågakommer, det härvid bör,

liksom i fråga om placeringen av pensionsförsäkringsfondens medel, ankomma på

Kungl. Maj:t att i de särskilda fallen pröva, huruvida sådan säkerhet kan anses

Utlåtanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departementschef

tn.

20 '' Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 227.

fullgod; och statskontoret förordar därför i stället för punkt 7) ett stadgande av

samma innehåll som § 4 punkt 6) i reglementet angående förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden.

Fullmäktige i riksgäldskontor et framhålla, att enligt fullmäktiges mening i

fråga om redovisning av riksförsäkringsanstaltens fondmedel bör meddelas enahanda

föreskrift som beträffande pensionsförsäkringsfonden eller att minst en

sjättedel skall utlånas till svenska staten. Även om, anföra fullmäktige, den fond,

varom nu är fråga, icke kommer att stiga till samma belopp som pensionsförsäkringsfonden

och frågan om dess placering sålunda icke kan hava samma betydelse,

kommer den likväl att uppgå till ett för våra förhållanden högst ansenligt

belopp. Då staten allt sedan världskrigets utbrott varit och med all säkerhet

för en lång följd av år framåt kommer att för sin mycket betydande upplåning

vara hänvisad till den inhemska penningmarknaden, bör, enligt fullmäktiges mening,

intet tillfälle lämnas obeaktat för att i möjligaste mån underlätta och säkerställa

denna upplåning. I detta avseende är av vikt, att den inom landet

skeende fondbildningen — särskilt då det gäller fonder, som ägas eller kontrolleras

av staten — i så stor utsträckning, som med hänsyn till resp. fonds speciella

ändamål lämpligen låter sig göra, direkt kommer statens upplåning till godo.

— I övrigt hava fullmäktige icke något att erinra mot de föreslagna placeringsbestämmelserna.

Styrelsen för postsparbanken har icke något att erinra mot förslaget till placeringsbestämmelser.

Såsom av det föregående framgår, beräknade ålderdomsförsäkringskommittén

den fond, som kommer att samlas genom den obligatoriska

olycksfallsförsäkringen, till emellan 200 och 300 miljoner kronor. Huru

stor del av detta belopp, som kommer att belöpa på riksförsäkringsanstalten,

är naturligen omöjligt att på förhand beräkna. Det beror på,

i vilken utsträckning ömsesidiga arbetsgivarbolag komma att bildas och

försäkring där äga rum. Riksförsäkringsanstalten har för sin del beräknat

den på anstalten belöpande andel av fonden till omkring 100

miljoner kronor och det årliga belopp, som skulle bliva föremål för placering,

inklusive omplacering, till omkring 3 miljoner kronor. Här är

således fråga om väsentligen lägre belopp än beträffande pensionsförsäkringsfonden.

Självfallet böra riksförsäkringsanstaltens fondmedel, i likhet med

vad som fastslagits beträffande pensionsförsäkringsfonden, förvaltas uteslutande

med hänsyn till de ändamål, för vilka de hopbragts. Man

måste härvid naturligen tillse, att placeringen erbjuder sådan säkerhet,

att de ersättningsberättigade komma i åtnjutande av de förmåner, lagen

tillförsäkrat dem. Men samtidigt därmed måste noga beaktas, att placeringen

verkställes med hänsyn till ernående av högsta möjliga avkastning,

så att försäkringstagarne, arbetsgivarne, icke betuugas mer än

nödigt är.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

Givet är emellertid, att man, då det gäller avkastningen, icke enbart

får taga hänsyn till den direkta, omedelbara avkastningen. Den

sociala olycksfallsförsäkringen måste, såsom även av riksförsäkringsanstalten

framhållits, jämväl anse såsom ett av sina huvudmål att söka

förebygga förlust eller nedsättning av arbetsförmågan hos de försäkrade.

Detta kan ske genom befrämjandet av anordningar, ägnade att

nedbringa faran för olycksfall eller att, sedan olycksfall en gång skett,

upphäva eller minska följderna därav. En sådan verksamhet leder ock

till minskning av försäkringskostnaderna.

Med beaktande av dessa synpunkter har riksförsäkringsanstalten i

sitt förslag till grunder för förvaltningen av dess fondmedel upptagit

bestämmelser därom, att högst en fjärdedel av fonden skulle kunna få

placeras med något friare prövningsrätt för förvaltningsmyndigheten,

för så vitt angår lån till företag, ägnade att i olycksfallsförsäkringens

intresse förebygga förlust eller nedsättning av arbetsförmågan eller att

höja arbetsförmågan hos de försäkrade, samt att högst en tjugondei må

redovisas i fastigheter, vilka med Konungens medgivande förvärvas för

användning till förebyggande av förlust eller nedsättning av arbetsförmågan

eller till höjande av arbetsförmågan hos de i anstalten försäkrade

arbetare. Dessa bestämmelser, mot vilka de i ärendet hörda

myndigheterna icke haft något att erinra, synas mig väl ägnade att

tillgodose de sociala uppgifter, som olycksfallsförsäkringen har att beakta

och som även av ålderdomsförsäkringskommittén framhållits.

Vad placeringen i övrigt angår, har riksförsäkringsanstalten föreslagit

i huvudsak samma föreskrifter som skola gälla för förut omnämnda

enskilda försäkringsbolag (arbetsgivarbolag).

Mot dessa föreskrifter hava i särskilda avseenden erinringar framställts

av fullmäktige i riksgäldskontoret och statskontoret. Fullmäktige

hava sålunda yrkat, att bestämmelse måtte meddelas därom, att, i likhet

med vad som gäller beträffande pensionsförsäkringsfonden, minst en

sjättedel av riksförsäkringsanstaltens fondmedel skola placeras i lån till

staten.

Ehuru det kan ifrågasättas, om det är fullt riktigt att i förevarande

hänseende försätta riksförsäkringsanstalten i annan ställning än arbetsgivarbolagen,

synes det dock, som om man skulle utan olägenhet kunna

i viss mån tillmötesgå fullmäktiges framställning och sålunda föreskriva,

att en mindre del, t. ex. minst en tiondel, skall vara placerad i lån till

staten. Ur säkerhetssynpunkt kan en dylik föreskrift ej anses annat än

fördelaktig. Skulle det emellertid framdeles visa sig, att berörda bestämmelse

kommer att verka hinderlig för anstaltens verksamhet, finnes

ju möjlighet att få den ändrad.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Förvalt
nings
myndighet.

Riksförsäkrings

anstalten.

Kungl. Maj:t.s Nåd. Proposition Nr 227.

Statskontoret har i sitt utlåtande hemställt, att i fråga om utlåning

mot inteckningssäkerhet samma föreskrift måtte meddelas, som gäller för

pensionsförsäkringsfonden, eller att sålunda inteckning skulle få godtagas

såsom säkerhet endast för den händelse, att den ligger inom femtio procent

av senast fastställt taxeringsvärde eller inom sextio procent av särskilt uppskattat

värde. Det synes mig ock lämpligt att i allmänhet göra en dylik

begränsning. Dock bör möjlighet beredas riksförsäkringsanstalten att i

likhet med arbetsgivarbolagen utlämna lån mot säkerhet av inteckning,

liggande inom den av anstalten föreslagna gränsen. Medgivande härtill

bör kunna lämnas av Konungen. I många fall måste nämligen inteckning

liggande inom nämnda gräns anses erbjuda fullgod säkerhet,

såsom t. ex. då det gäller jordbruksfastighet. Det torde ock i detta

sammanhang böra erinras, att enligt för statskontorets utlåning gällande

bestämmelser en viss låg gräns är fastställd för utlåning mot inteckningssäkerhet,

men att statskontoret på grund av särskilda omständigheter

äger utlämna lån mot säkerhet av inteckning, liggande över

nämnda gräns. Såsom även av pensionsfondskommitténs betänkande

(sid. 48) framgår, har statskontoret ansett sig böra i ganska stor utsträckning

begagna sig av den statskontoret i förevarande avseende

lämnade friare prövningsrätten och sålunda i många fall utlämnat lån

mot säkerhet av inteckning, även om denna graverat fastigheten till

så högt belopp som omkring två tredjedelar av taxeringsvärdet eller,

beträffande stenhus i Stockholm, av brandförsäkringsvärdet.

Statskontoret har vidare gjort anmärkning beträffande den under

punkt 7) i riksförsäkringsanstaltens förslag upptagna bestämmelsen och

hemställt, att densamma måtte utbytas mot en föreskrift, liknande den,

som förekommer i § 4 punkt 6) i reglementet angående förvaltningen

av pensionsförsäkringsfonden. Då tillräcklig1 anledning ej synes finnas

att i förevarande avseende meddela annan bestämmelse än den beträffande

förvaltningen av sistnämnda fond gällande, ansluter jag mig till

denna statskontorets uppfattning; och har jag vidtagit med anledning

härav påkallad jämkning i de föreslagna stadgandena.

Beträffande den myndighet, som skall omhänderhava fonden, erinrar

riksförsäkringsanstalten till en början, hurusom ålderdomsförsäkringskommittén

i sitt betänkande anfört, att förvaltningen av fondmedlen

lämpligen skulle kunna ske i samband med förvaltningen av den allmänna

pensionsförsäkringsfonden. Därefter anför anstalten:

»Anses den ståndpunkten riktig, att olycksfallsförsäkringens fondmedel höra

förvaltas och användas uteslutande" med hänsyn till olycksfallsförsäkringens in
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

tressen, synes det olämpligt utt sammankoppla förvaltningen av ifrågavarande

båda fonder, som hava olika ändamål att fullfölja. Eu sammanblandning av förvaltningen

medför dessutom alltid den faran, att den ena fondens intressen bliva

tillbakasätta för den andras. En dylik gemensam förvaltning torde ej heller,

sedd ur kostnadssynpunkt, komma att medföra någon nämnvärd minskning i förvaltningskostnaderna.

Riksförsäkringsanstalten tillåter sig för övrigt i förevarande hänseende åberopa

vad av pensionsfondskommittén, på sätt här ovan framgår, anförts rörande

frågan om gemensam förvaltning av de båda fonderna. Klart är emellertid, att

därest, såsom riksförsäkringsanstalten anser för riktigast och mest ändamålsenligt,

de båda fondförvaltningarna hållas åtskilda, ett samarbete lämpligen bör i vissa

fall äga rum, såsom till exempel beträffande anordningar för sjukvård och dylikt.

Givet torde vara, att den ordning, som hittills tillämpats i fråga om förvaltningen

av riksförsäkringsanstaltens fondmedel, icke vidare kan fortsättas, särskilt

med hänsyn till de nya och vidgade uppgifter, som 1911! års lag tillagt olycksfallsförsäkringens

organ. Endast den myndighet, som handhar själva försäkringen,

har möjlighet och förmåga att bedöma lämpligaste sättet för placeringen och användningen

i övrigt av fondmedlen. Denna myndighet, som är ansvarig för att

fondmedlen användas och utnyttjas för därmed avsett ändamål, bör ock tillförsäkras

det hjälpmedel för försäkringens genomförande och handhavande, som en

ändamålsenligt skött placering innebär.

Riksförsäkringsanstalten måste alltså erhålla det avgörande inflytandet ifråga

om förvaltningen av ifrågavarande fondmedel.

Enligt reglementet angående pensionsförsäkringsfonden tillkommer det särskilda

fullmäktige att besluta om placeringen av denna fonds medel, under det

att verkställighets- och övriga åtgärder tillhöra pensionsstyrelsen. Fullmäktige

för pensionsförsäkringsfonden utgöras av 1) generaldirektören och chefen för

pensionsstyrelsen, 2) dennes ställföreträdare, 3) den byråchef inom pensionsstystyrelsen,

som har att handlägga ärenden angående fondens förvaltning, eller, om

denne är generaldirektörens ställföreträdare, den byråchef, som av Konungen

förordnas, 4)—7) fyra av Konungen för tre år i sänder utsedda personer, av vilka

tre skola äga erfarenhet på det finansiella området samt den fjärde insikt och

erfarenhet i sociala frågor.

Riksförsäkringsanstalten har även i sitt utlåtande över ålderdomsförsäkringskommitténs

förslag skisserat en liknande anordning för dess vidkommande, ehuru

med den skillnad, att någon särskild institution icke skulle bildas, utan att anstalten

själv, förstärkt med några personer, skulle handhava fondförvaltningen.

Det torde emellertid härvid böra erinras, att riksförsäkringsanstalten i sitt utlåtande

framställde förslag därom, att hela den sociala olycksfallsförsäkringen

skulle förläggas till riksförsäkringsanstalten. Så blev emellertid icke fallet, och

frågan om fondförvaltningen har därigenom kommit i annat läge.

Då de medel, riksförsäkringsanstalten årligen skulle hava att placera, icke

bliva av någon för vårt lands förhållanden större] omfattning, bör förvaltningen

kunna anordnas på ett betydligt enklare sätt än det som gäller beträffande pensionsförsäkringsfonden.

Åt riksförsäkringsanstalten bör kunna lämnas befogenhet

att ensam ombesörja sin fondförvaltning. Det finnes ingen anledning att i detta

avseende sätta riksförsäkringsanstalten i annan ställning än arbetsgivarbolagen,

låt vara att anstaltens fondbildning kan antagas bliva av större omfattning än

fondbildningen för vart och ett av dessa bolag. I förevarande hänseende torcle

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 227.

för övrigt böra erinras, att det dröjer många år innan anstaltens fond når upp

till de belopp, vartill fonderna i en del av våra enskilda livförsäkringsbolag för

närvarande uppgå.

Lämpligt synes emellertid vara, att riksförsäkringsanstalten, då det gäller

att besluta om placering av fondmedel, åtminstone tillsvidare förstärkes med en

på det finansiella området sakkunnig person.

Av stort värde skulle det ock vara, om riksförsäkringsanstalten vid behandlingen

av ärenden angående placeringen hade vid sin sida ett råd, bestående av

en arbetsgivare och en arbetare, som hade att framföra försäkringstagarnas och

de försäkrades synpunkter. Då dessa personer emellertid icke förutsättas besitta

särskild sakkunskap i placerings- eller finansfrågor, böra de icke erhålla rösträtt

utan vara allenast rådgivande.

I samband med utseende av finansiellt sakkunnig ledamot och rådgivande

personer torde böra för dem utses särskilda suppleanter.

Lämpligt torde vara att på förhand bestämma riksförsäkringsanstaltens

sammansättning vid behandlingen av placeringsärenden, och torde i sådant avseende

böra föreskrivas, att då det gäller att besluta om placering av fondmedel,

skola i ärendenas handläggning deltaga generaldirektören och chefen för anstalten,

den byråchef, som i generaldirektörens frånvaro har att företräda honom, den

byråchef, som inom riksförsäkringsanstalten har att handlägga ärenden angående

fondförvaltningen, den byråchef, som har att handlägga ärenden angående beräkning

av anstaltens fonder, eller, därest någon av sistnämnda två byråchefer är

generaldirektörens ställföreträdare, den byråchef, som av riksförsäkringsanstalten

bestämmes, samt en av Kungl. Maj:t förordnad person med erfarenhet på det

finansiella området.

Någon särskild byrå eller något större antal tjänstemän för handläggning

av fondärenden och i anledning av besluten föranledda verkställighetsåtgärder

torde icke erfordras, åtminstone icke under de första åren. Detta särskilt om,

såsom riksförsäkringsanstalten anser lämpligast, fondens värdehandlingar deponeras

hos riksbanken i öppet förvar. Vid dylik deposition åtager sig riksbanken

att ombesörja inteckningsförnyelser samt inkassering av räntor och annan avkastning

å de deponerade värdehandlingarna m. m. Pensionsfondens värdehandlingar

äro på detta sätt deponerade mot en årlig avgift av 500 kronor för varje

påbörjat tiotal miljoner kronor värdehandlingar upp till 100 miljoner kronor

samt därefter 500 kronor för varje påbörjat femtiotal miljoner kronor.»

I överensstämmelse härmed har riksförsäkringsanstalten i fråga om

förvaltningsmyndighet föreslagit följande bestämmelser.

»II. Förvaltningen av fonden handhaves av riksförsäkringsanstalten.

I behandlingen inom riksförsäkringsanstalten av frågor om placering

av fondens medel enligt vad ovan sagts samt om förändring av

sådan placering skola deltaga

generaldirektören och chefen för anstalten;

den byråchef, som har att i generaldirektörens frånvaro företräda

honom;

den byråchef, som har att handlägga ärenden angående förvaltningen

av fonden;

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

den byråchef, som har att handlägga ärenden angående beräkning

av anstaltens fonder;

eller, därest någon av sistnämnda två byråchefer har att inträda

såsom generaldirektörens ställföreträdare, den byråchef, som av riksförsäkringsanstalten

bestämmes, samt

en av Konungen för tre år i sänder förordnad, på det finansiella

området erfaren person.

I överläggningarna men ej i besluten angående nyssnämnda frågor

deltaga dessutom två av Konungen för tre år i sänder förordnade personer,

av vilka den ene utses bland de arbetsgivare, vilkas arbetare

äro försäkrade i riksförsäkringsanstalten, samt den andre bland nämnda

arbetare.

Konungen utser suppleant för den särskilt förordnade ledamoten i

anstalten ävensom för var och en av de rådgivande personerna.»

Beträffande förvaltningsmyndigheten har i de avgivna utlåtandena Utlåtanden.

anförts följande.

Statskontoret yttrar: Det torde icke kunna förnekas, att den myndighet

riksförsäkringsanstalten — som handhade själva olycksfallsförsäkringen och

alltså vore ansvarig för att fondmedlen användes och utnyttjades för därmed

avsett ändämal, varvid särskilt torde böra framhållas, att lån vore avsedda

att utlämnas även till industriella företag, borde erhålla ett avsevärt inflytande

på placeringen av fondens medel. Det hittills tillämpade tillvägagångssättet

för placeringen enbart genom postsparbanken torde därför, med hänsyn

till vad riksförsäkringsanstalten anfört, icke längre böra bibehållas. Men å andra

sidan bleve genom riksförsäkringsanstaltens förslag den finansiella sakkunskapen

icke tillräckligt starkt representerad vid ärendenas avgörande. Detta mål skulle

kunna ernås, om placeringsfrågorna avgjordes av riksförsäkringsanstaltens chef

såsom ordförande, två byråchefer i samma anstalt, av vilka den ene skulle vara

föredragande, två ledamöter i postsparbankens styrelse samt en av Kungl. Maj:t

utsedd finansiellt sakkunnig. Att sålunda låta postsparbankens styrelse bliva

representerad syntes så mycket mer lämpligt som dels riksförsäkringsanstaltens

Övriga fondmedel ju skulle fortfarande förvaltas av sistnämnda styrelse, dels ock

försäkringsavgifternas uppbörd och redovisning till fonden skulle väsentligen

verkställas genom postsparbanken. Dör besluts fattande torde böra erfordras, att

minst _ fyra ledamöter vore om beslutet ense, och minst fem, då fråga vore om

placering enligt I 8) eller 9). Skulle Kungl. Maj:t anse, att genom en sådan

anordning den beslutande myndigheten bleve onödigt talrik, kunde möjligen alternativt

ifrågasättas, att den ene av riksförsäkringsanstaltens byråchefer, nämligen

den, som icke skulle vara föredragande, ävensom den ene av ledamöterna

i postsparbankens styrelse uteslötes. I detta fall syntes för besluts fattande tre

ledamöter böra vara om beslutet ense, och alla fyra där fråga vore om placering

enligt I 8) eller 9). Den eller de ledamöter av postsparbankens styrelse,

som enligt detta statskontorets förslag komme att deltaga i förvaltningen, borde

naturligtvis för detta uppdrag åtnjuta visst tillägg till det arvode, som utginge

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 188 höft. (Nr 227.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

26

Kungl- Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

till ledamot i postsparbanksstyrelsen. — Mot riksförsäkrmgsanstaltens förslag

om särskilda, av Kungl. Maj:t förordnade rådgivare kade statskontoret icke något

att erinra Dock ville det synas, som om deras biträde ej vore erforderligt vid

placeringar enligt I 1)—7); ock i varje fall kunde det ifrågasättas huruvida ej,

med hänsyn till omfattningen av deras verksamket, de för dem föreslagna arvoden

vore onödigt stora. , j 0o

Fullmäktige i riksgäldskontor et åberopa, att fullmäktige i yttrande av den

mars 1916 angående förvaltningen av pensionsförsäkrmgsfonden av anförda skal

ansett nödigt, att med förkållandena på vår allmänna penningmarknad särskilt

förtrogna personer komme att tillköra fondstyrelsen, samt att enligt fullmäktiges

mening eu garanti kärför kunde vinnas därigenom, att fullmäktige i nksgaldskontoret

ock i riksbanken finge utse var sin medlem i samma styrelse I allt tall

ansåge fullmäktige att, då fråga vore om placering av en sa betydande fond som

den förevarande, det icke kunde vara tillräckligt, att endast en person^ inom förvaltningen

tillsattes med känsyn till finansiell sakkunskap. Därest, pa satt förslaget

innekölle, fondens förvaltning komme att kandkavas av nksforsakrmgsanstalten,

borde därför, enligt fullmäktiges mening, den finansiella sakkunskapen

inom förvaltningen ytterligare förstärkas.

Styrelsen för postsparbanken yttrar, att styrelsen, som granskat föreliggande

förslag endast från sådana synpunkter, som styrelsen särskilt hade att beakta, mot

förslaget icke kade någon annan erinran än den, att den ekonomiska sakkunskapen

syntes i förslaget vara väl litet tillgodosedd. Enligt styrelsens mening borde

vid avgörande av ärenden rörande medelsplacering riksförsäkringsanstalten förstärkas

med åtminstone två på det finansiella området erfarna personer samt,

på det att möjligast fullständiga garanti erliolles for medlens ändamålsenliga användning

och säkerställande, bestämmelse utfardas darom att vid fattande av

beslut i nu ifrågavarande ärenden åtminstone en av de sakkunniga skulle vara

tillstädes samt minst fyra av de närvarande, bland dem åtminstone den ena av

de sakkunniga, om beslutet ense.

Någon meningsskiljaktighet synes icke föreligga beträffande lämpligheten

av den föreslagna anordningen, att riksförsäkringsanstalten,

som har att tillvarataga försäkringstagarnes och de försäkrades intressen

själv omhänderhar förvaltningen av sina fondmedel. Det synes

ej heller föreligga skäl att tillskapa någon särskild myndighet för att

övertaga en del av ifrågavarande fondförvaltning. I likhet med riksförsäkringsanstalten

anser även jag lämpligt, att anstalten åtminstone

en tid framåt vid handläggning av frågor om placering erhaller biträde

av särskild finansiell sakkunskap. Riksförsäkringsanstalten har i sadant

avseende föreslagit, att den vid placeringen skulle biträdas av en pa

det finansiella området erfaren person. I de avgivna utlåtandena har

dock framhållits önskvärdheten av, . att ifrågavarande sakkunskap erhåller

en något starkare representation. Detta synes även mig erforderligt,

men torde det vara fullt tillräckligt, om två finanssakkunniga

personer förordnas. Det lärer emellertid, under sådana omständigheter

vara lämpligt, att antalet av riksförsäkrmgsanstaltens egna ledamöter,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

gom skola deltaga i placeringsbesluten, inskränkes till tre, så att den

beslutande myndigheten icke blir alltför talrik, och synes det därvid

lämpligen böra ankomma på Konungen att förordna de två byråchefer

i anstalten, som skola deltaga i förevarande ärendens behandling.

Suppleanter böra enligt min mening lämpligen utses för var och

en av de finanssakkunniga, varjämte riksförsäkringsanstalten synes böra

utse erforderligt antal suppleanter för sina egna ledamöter.

För vinnande av större trygghet vid avgörande av ärenden om

placering enligt I 8) i de föreslagna grunderna bör vidare föreskrivas,

att minst fyra av de i beslutet deltagande skola vara om beslutet ense.

Någon motsvarande föreskrift torde däremot icke vara behövlig beträffande

ärenden om placering enligt I 9), då prövningsrätten angående

dylik placering i sista hand skulle tillkomma Kungl. Maj:t.

Riksförsäkringsanstaltens förslag att i överläggningarna angående

placeringsfrågor böra deltaga även representanter för försäkringstagarne

•och de försäkrade anser jag synnerligen ändamålsenligt. Någon anledning

att begränsa deras medverkan vid ärendenas handläggning på

sätt statskontoret föreslagit torde däremot icke föreligga.

I detta sammanhang vill jag framhålla angelägenheten av att ett

intimt samarbete kommer till stånd mellan den nu ifrågavarande förvaltningsmyndigheten,

å ena, samt fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden,

å andra sidan. Delvis komme ju samma ändamål att tillgodoses

med de olika fondernas avkastning, nämligen då det gäller lån till

företag, som hava till ändamål att förebygga eller häva arbetsoförmåga

hos de försäkrade, eller placering i fastigheter, som förvärvas för sådana

ändamål. I dylika fall ligger det givetvis särskild vikt uppå, att tilltänkta

anordningar komma till utförande på det mest ekonomiska och

ändamålsenliga sätt. Det synes lämpligen böra ankomma på Kung].

Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som uti ifrågavarande hänseende

kunna finnas erforderliga.

Enligt reglementet för pensionsförsäkringsfonden kan överskott i

fonden få användas för bestridande av kostnader för åtgärder, ägnade

att i pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga

eller befordra folkhälsan.

Riksförsäkringsanstalten anser en liknande bestämmelse böra införas

rörande dess fondmedel och yttrar i sådant avseende:

Övriga bestämmelser.

Användning

av fondmedel

utan att någon

direkt avkastning

tillföres

fonden.

»Riksförsäkringsanstalten är redan på grund av olycksfallsförsäkringslagens

bestämmelser berättigad att använda medel ur fonden för sjukvårdande åtgärder

beträffande skadade, i anstalten försäkrade personer. Emellertid torde riksför
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Kostnader för

fondförvaltningen.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 227.

säkringsanstalten böra medgivas befogenhet att använda medel ur fonden jämväl

för anordningar, som icke avse någon särskild i anstalten försäkrad person, men som

äro ägnade att befordra försäkringens intresse och gagna de försäkrade. Anstalten

bör sålunda hava medel till sitt förfogande för åstadkommande av anordningar,

avsedda att minska olycksfallsrisken eller att bereda ökad möjlighet till

lämplig vård för dem, som skadats genom olycksfall i arbete. Huruvida och i

så fall huru stor del av fondmedlen, som kan få användas för ifrågavarande *

ändamål, torde böra av Kungl. Maj:t bestämmas med hänsyn till fondens ställning

sådan den framgått vid vederbörligen verkställd fondberäkning.»

Kostnaderna för förvaltningen av fondmedlen böra enligt riksförsäkringsanstaltens

mening gäldas på samma sätt som riksförsäkringsanstaltens

övriga förvaltningskostnader. Riksförsäkringsanstalten anför

härom vidare:

»Några större kostnader torde icke krävas, åtminstone icke under de första

åren. Den särskilt förordnade ledamoten torde böra tillerkännas ett arvode av

2,000 kronor samt var och en av de två rådgivande personerna 1,500 kronor för år.

Till var och eu av de fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden, som ej tillhöra

pensionsstyrelsen, utgår ett årligt arvode av 2,000 kronor. — Ett mindre belopp

bör även beräknas för ersättning till suppleanterna, särskilt anlitade sakkunniga

personer och annat biträde, värdering i anledning av fastighetsbelåning, förvaring

av fondens värdehandlingar, tryckningskostnader, resekostnader och andra expenser,

förslagsvis 6,500 kronor.»

Med hänsyn till vad i.nu berörda avseenden anförts föreslår riksförsäkringsanstalten

följande bestämmelser:

»III. Konungen äger bestämma, att, därest fondens tillgångar sådant

medgiva med hänsyn till de förpliktelser, som åligga fonden, viss del

av densamma må användas för bestridande av kostnader för åtgärder,

ägnade att i olycksfallsförsäkringens intresse förebygga förlust eller

nedsättning av arbetsförmågan eller höja arbetsförmågan hos de försäkrade,

och skola dessa medel ställas till riksförsäkringsanstaltens förfogande

att av anstalten för angivna ändamål disponeras i enlighet med

de närmare bestämmelser, som av Konungen meddelas.

IV. Kostnaderna för förvaltningen av fonden bestridas på samma

sätt som riksförsäkringsanstaltens övriga förvaltningskostnader.»

Tillika föreslår riksförsäkringsanstalten ett stadgande av innehåll,

att de närmare bestämmelser, som utöver de förut angivna erfordras

för fondens förvaltning, meddelas av Konungen. Härförutom hemställer

riksförsäkringsanstalten — som vid sin skrivelse fogat en kortfattad

översikt över gällande bestämmelser angående förvaltningen av den

sociala olycksfallsförsäkringens fondmedel i några främmande länder —

att från och med år 1918 ett belopp av förslagsvis 11,500 kronor måtte

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 227.

få med den fördelning, som av anstalten angivits, användas för bestridande

av de särskilda kostnader, som föranledas av fondförvaltningen,

samt att nämnda belopp måtte få utgå av det förslagsanslag, som å

extra stat anvisas för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet.

* Mot riksförsäkringsanstaltens förslag i förevarande hänseenden hava

de hörda myndigheterna icke haft någon erinran att framställa. I fråga

om kostnadsbeloppen ifrågasätter emellertid statskontoret, såsom även

av det föregående framgår, huruvida icke de föreslagna arvodena till

de rådgivande personerna vore, med hänsyn till omfattningen av dessa

personers verksamhet, onödigt höga.

Beträffande anstaltens förslag under punkt III, att någon del av Departementsfonden

under vissa förutsättningar med Konungens medgivande skulle chefenkunna

få användas för bestridande av kostnader för åtgärder, ägnade

att i olycksfallsförsäkringens intresse förebygga förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan eller höja arbetsförmågan hos de försäkrade, har

jag . funnit vissa jämkningar i avfattningen böra vidtagas i syfte att

tydligare framhäva, dels att en dylik användning av fondens medel

endast må förekomma, därest det vid verkställd försäkringsteknisk utredning

befinnes, att fondens tillgångar måste anses väl förslå till

täckande av dess förbindelser, dels att i varje fall endast en ringa del

av tillgångarna må på angivet sätt disponeras.

Vad angår de av anstalten förordade arvodena synas mig desamma,

vid jämförelse med den för fullmäktige i pensionsförsäkringsfonden fastställda

staten, vara väl högt upptagna. För egen del föreslår jag, att

arvodena bestämmas för en var av de två finanssakkunniga till 1,500

kronor samt för en var av representanterna för försäkringstagarna och

de försäkrade till 1,000 kronor.

I detta sammanhang ber jag att få nämna, att pensionsstyrelsen i

skrivelse den 6 december 1916 hemställt om föreskrift, att de av fullmäktige

för pensionsförsäkringsfonden, vilka icke tillhörde pensionsstyrelsen,

samt deras suppleanter måtte tillerkännas rätt att för resa i

tjänsten erhålla resekostnads- och traktamentsersättning enligt resereglemente!,

att gäldas av de medel ur pensionsförsäkringsfonden som

anvisats till bestridande av förvaltningskostnader. Ehuru vid framläggandet

av förslag för riksdagen angående förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden

det icke synes hava förutsatts, att dylik rätt skulle

tillkomma fullmäktige, finner jag giltiga skäl tala för bifall till den

gjorda framställningen; och ämnar jag, därest erinran från riksdagen ej

s. 30 Kontrollera mot PDF

Riksförsäkringsanstaltens

nuyarande

fondmedel.

30 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 227.

däremot göres, senare inför Kungl. Maj:t göra hemställan i nu ifrågavarande

avseende. Liknande rätt till reseersättning torde jämväl böra

tillkomma de till riksförsäkringsanstaltens biträde vid frågor om fondens

förvaltning förordnade personer.

Mot riksförsäkringsanstaltens förslag om beräknande av ett belopp

om förslagsvis 6,500 kronor för ersättning till suppleanter m. m. har

jag intet att erinra.

Med hänsyn till innehållet i 16 § olycksfallsförsäkringslagen torde

kostnaderna för fondförvaltningen ej — såsom ifråga om förvaltningen

av pensionsförsäkringsfonden — böra utgå av fondens medel, utan synas

dessa kostnader böra bestridas av anslag, som å extra stat anvisas för

upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet. Då riksdagens

särskilda bemyndigande härtill bör utverkas, lära bland reglerna angående

fondens förvaltning några särskilda bestämmelser angående kostnadernas

bestridande ej erfordras. Någon höjning i det av riksdagen

redan begärda extra anslaget för år 1918 för nämnda ändamål synes

emellertid icke erforderlig, då ifrågavarande anslag är avsett att utgå

såsom förslagsanslag.

Riksförsäkringsanstalten omförmäler slutligen, att anstalten haft

under övervägande, huru bör förfaras i fråga om förvaltningen av de

fondmedel, som härflyta från försäkringsavgifter eller andra inbetalningar

till anstalten i enlighet med bestämmelserna i lagen angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901. Härom

yttrar riksförsäkringsanstalten, att det måhända torde vara av mindre

betydelse, om förvaltningen av dessa medel bibehölles hos styrelsen

för postsparbanken eller överlämnades till riksförsäkringsanstalten. Dock

ville riksförsäkringsanstalten ifrågasätta, om det icke vore mest ändamålsenligt,

att det senare alternativet valdes, så snart detta lämpligen

kunde äga rum. Denna angelägenhet syntes emellertid icke behöva

ordnas i samband med det nu föreliggande ärendet, likasom ej heller

frågan om den framtida förvaltningen av fiskarförsäkringens och barnmorskornas

pensionsanstalts fondmedel.

Med föranledande härav har styrelsen för postsparbanken i sitt utlåtande

uttalat den åsikten, att den hittills av postsparbanken förvaltade

försäkringsfonden torde böra omhänderhavas av postsparbanken enligt

för närvarande gällande bestämmelser, enär denna fond, som tillkommit

på frivillighetens väg och vore avsedd att så småningom avvecklas, hade

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. MajXs Nåd. Proposition Nr 227.

en annan karaktär än den fond, som på grund av obligatorisk försäkring

komme att bildas till följd av lagen den 17 juni 1916.

För egen del finner jag, i likhet med riksförsäkringsanstalten, det

lämpligen böra tills vidare anstå med det slutliga avgörandet av frågan

om den framtida förvaltningen av omförmälta fondmedel.

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

dels godkänna det av mig förordade förslaget till

grunder för förvaltningen av den i 19 § av lagen den

17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda

fond;

dels godkänna av mig föreslagen arvodes- och omkostnadsstat

för förvaltningen av fonden att gälla tillsvidare

från och med år 1918;

dels ock medgiva, att de i staten ingående belopp

må utgå av förslagsanslag, som å extra stat anvisas

för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

o

Ake Karlholm.

Departe
ments
chefens
hemställan.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:229 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens fondmedel. s. 1 i texten
  2. SU 1917:159 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens fondmedel jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten