Sök i Ratio Lex

Angående förvärvande för svenska statens räkning av den Falun —Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen Mora Noret—Orsa in. in

1917-04-14 · 27 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:229, Angående förvärvande för svenska statens räkning av den Falun —Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen Mora Noret—Orsa in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 229.

1

Nr 229.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

förvärvande för svenska statens räkning av den Falun

—Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen

Mora Noret—Orsa in. in.; given Stockholms slott den 14

april 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels, med godkännande av de i statsrådsprotokollet angivna

huvudgrunder för förvärvande för svenska statens räkning av Falun—

Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen Mora Noret—

Orsa, bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontor att efter ingången av

ar 1918 på rekvisition utanordna köpeskillingen för ifrågavarande järnväg,

1,290,000 kronor;

dels besluta, att, i samband med förvärv av järnvägen Mora Noret—

Orsa för statsverkets räkning, en ny broförbindelse i den sträckning,

Kungl. Maj:t kan komma att bestämma, skall anordnas från Mora station

till lämplig punkt å nyssnämnda järnväg norr om Mora Norets station,

vilken förbindelse beräknats kosta 750,000 kronor;

dels för år 1918 anvisa, att utgå av lånemedel, till gäldande av

köpeskillingen för nyssberörda järnväg ett reservationsanslag av 1,290,000

kronor samt för påbörjande av förenämnda broförbindelselinje ett reservationsanslag

av 500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis

under år 1917 av sistnämnda belopp utanordna 200,000 kronor;

dels ock, under förutsättning av bifall till vad sålunda föreslagits,

besluta, att i 1918 års riksstat de bland inkomsterna upptagna lånemedel

för produktiva ändamål skola höjas med 1,790,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 190 käft. (Nr 229.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

Inledning1.

Utdrag av ''protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

april 1917.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

I skrivelse den 24 mars 1917 har järnvägsstyrelsen gjort framställning

att för statens räkning måtte förvärvas den Falun—Rättvik—Mora

järnvägsaktiebolag tillhöriga linjen Mora Noret—Orsa och

i samband härmed anordnas en ny förbindelse mellan Mora Strand och

nämnda linje.

De i styrelsens skrivelse omförmälda spörsmål voro redan nästlidne

år föremål för dryftande i sammanhang med då ifrågasatt och

av statsmakterna även beslutat inköp av de Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag

tillhörande bandelarna Mora—Persberg med bilinjen Brintbodarne—Malung

samt Persberg—Kristinehamn och Malung—Limedsforsen,

gemensamt i allmänhet benämnda Mora—Vänerns järnväg.

Till grund för den föregående år till riksdagen avlåtna propositionen

i sistnämnda fråga låg en järnvägsstyrelsens skrivelse den 31 mars 1916.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

ii

I denna skrivelse hemställde styrelsen — med överlämnande av i nådigt

brev den 21 september 1915 anbefalld utredning angående möjligheterna

att på skäliga villkor för statens räkning förvärva, förutom Mora—

Vänerns järnväg, bandelarna Mora Noret—Orsa och Mora Noret—Mora

Strand av Falun—Rättvik—Mora järnväg — att de i Mora—Vänerns

järnväg ingående bandelarna måtte inköpas för statens räkning. Beträffande

åter frågan om förvärvet av linjerna Mora Noret—Mora Strand

och Mora Noret—Orsa ansåg styrelsen densamma icke — i olikhet

med förhållandet beträffande Mora—Vänerns järnväg — vara av beskaffenhet

att behöva föreläggas 1916 års riksdag. Någon inlösen av

linjen Mora Noret—Mora Strand syntes enligt styrelsens uppfattning

överhuvud icke böra ifrågakomma, utan förklarade sig styrelsen ämna

framdeles till Kungl. Maj:t inkomma med förslag om anläggning av

en ny förbindelse mellan nämnda båda stationer. I fråga om bandelen

Mora Noret—Orsa ansåg styrelsen Falun—Rättvik—Mora järnvägsaktiebolags

för säljningsanbud icke böra antagas, utan höll före, att

bestämmandet av inlösningssumman i enlighet med koncessionens bestämmelser

borde hänskjutas till gode män. Härmed åsyftade styrelsen

tilllämpning av en bestämmelse i nådig resolution den 12 juni 1891 rörande

koncession å järnväg Mora Noret—Orsa, att svenska statsverket

vore berättigat att inlösa järnvägen med tillhörigheter och trafikmateriel

mot ett penningebelopp, som, om inlösen skedde efter tio år från det

banan blivit i sin helhet eller till någon del upplåten för allmän trafik,

skulle, allt efter det sätt, som funnes vara för koncessionshavarna förmånligast,

antingen beräknas enligt viss närmare angiven grund eller

ock bestämmas av fem gode män, utav vilka Kungl. Maj:t utsåge två

och koncessionshavarna två, varefter de fyra sålunda valda ägde tillkalla

den femte.

För den ståndpunkt, styrelsen sålunda intog beträffande frågan om

inlösen av nyssberörda två Falun—Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag

tillhörande bandelar, anförde styrelsen i förenämnda skrivelse den 31

mars 1916 följande skäl.

Linjen Mora Noret—Mora Strand, d. v. s. förbindelsen över Dalälven mellan

Gävle—Dala och Mora—Vänerns järnvägar, är särskilt koncessionerad, men genom

ett senare beslut av den 30 december 1898 har Kungl. Maj:t medgivit, att berörda

förbindelselinje må förenas med linjen Falun—Rättvik—Mora till en enhet.

Vid förhandlingarna mellan ombud för järnvägsstyrelsen och för ägaren till ifrågavarande

linje, Falun—Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag, hava bolagets underhandlare

gjort gällande, att bolaget icke kan tvingas till att avstå denna förbindelseled

utan att samtidigt linjen Falun—Rättvik—Mora inlöses av staten. Bolaget begär

visserligen icke, att staten skall inlösa sträckan Falun—Rättvik—Mora, men vill

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

begagna sig av berörda enhetsförklaring i så måtto, att bolaget förklarar sig icke

vilja avstå från sträckan Mora Noret—Mora Strand med mindre staten löser

sträckan Mora—Älvdalen. Staten skulle således vara skyldig att inlösa såväl

sträckan Mora Noret—Mora Strand som linjen Mora—Älvdalen. För att undvika

den icke önskvärda inlösningen av linjen Mora—Älvdalen finnes den utvägen,

att staten helt avstår från inlösen av linjen Mora Noret—Mora Strand och i

stället bygger en särskild förbindelselinje mellan linjerna Mora—Orsa och Mora

—Kristinehamn. För en sådan lösning av frågan talar icke blott den nu nämnda

fördelen, att staten därigenom slipper ingå på frågan om inlösen av linjen Mora

—Älvdalen, utan även andra skäl. Ä den bro, som nu förmedlar järnvägstrafiken

mellan Mora Noret och Mora Strand, besörjes å samma brobana både järnvägsoch

landsvägstrafik. Denna sammankoppling av landsvägs- och järnvägstrafik

blir givetvis med ökad järnvägstrafik omöjlig att uppehålla — i synnerhet som

bron är jämförelsevis lång eller 170 meter — och man står således inom kort

inför nödvändigheten att bereda ökat utrymme för trafiken över Dalälven å denna

punkt medelst en ny bro över älven. Den lyckligaste lösningen av denna fråga

synes styrelsen vara, att denna nya bro avses för statsbanans tåg mellan Mora

Strand och Orsa, samt att den enskilda banans förbindelse över Dalälven fortfarande

får framgå över den nuvarande bron, som i så fall ännu länge torde

vara tillräcklig för såväl landsvägstrafiken som den enskilda banans tågtrafik.

Den ökade kostnaden för en ny bro är icke heller så avsevärd, då den nuvarande

bron för att kunna upptaga statens järnvägars trafik i alla fall skulle

behöva förstärkas för en kostnad av omkring 300,000 kronor, medan kostnaden

för en ny bro för statens järnvägars räkning skulle uppgå till omkring 415,000

kronor. Härtill kommer, att ägaren av den nuvarande bron är skyldig att, då

landsvägstrafiken behöver skiljas från järnvägstrafiken, till staten återbetala ett

av staten såsom bidrag för brobyggnaden lämnat belopp av 85,300 kronor, vilken

fordran staten således skulle förlora, därest staten bleve ägare av bron ifråga.

För den nya förbindelsen över älven finnas uppgjorda olika alternativa förslag,

varvid företräde ansetts böra lämnas åt ettdera av två förslag, slutande det

ena å ett belopp av 578,000 kronor och det andra å ett belopp av 589,000 kronor.

Skillnaden mellan dessa båda förslag är endast den, att i det förra fallet den

nuvarande utgångslinjen från Mora Noret och norrut slopas — i vilket fall tåg

från nyssnämnda station till Orsa icke längre skulle kunna framföras direkt utan

behöva införas till Mora Strand -— under det att i senare fallet denna utgångslinje

bibehålies, medgivande direkta tåg mellan Mora Noret och Orsa, vilket då

medför behov av en växel med blockstation strax norr om Mora Noret, där linjen

över den nya bron mot Mora Strand avviker från nuvarande linjen Orsa—Mora

Strand.

Styrelsen har på grund av vad nu anförts ställt sig på den ståndpunkten,

att någon inlösen av ifrågavarande sträcka Mora Noret—Mora Strand icke bör

ifrågakomma.

Frågan om inlösen av linjen Mora Noret—Orsa har jämväl varit föremål för

underhandling mellan järnvägsstyrelsens och Falun—Bättvik—Mora järnvägsaktiebolags

delegerade. Bolagets delegerade hava framlagt ett anbud, enligt vilket

staten skulle äga förvärva denna sträcka för ett pris av 1,284,902 kronor 53 öre.

Till detta belopp har bolaget kommit genom att, utgående från kostnaden för

hela sträckan Falun—Orsa, uträkna vad som belöper på sträckan Mora—Orsa

efter samma kostnad per km. Härtill har lagts kostnaden för nya anläggningar

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

å bana och stationer, utförda till och med år 1913, ävensom 10 ars ränta efter

5 procent å samtliga till och med år 1904 nedlagda kostnader samt å senare anläggningar

ränta för respektive antal år till och med år 1913. Från den sålunda

erhållna summan har dragits nettoinkomsten å ifrågavarande sträcka för åren

1905—1914. Bolaget liar således tillämpat samma beräkningssätt, som finnes

föreskrivet för statens inköp av enskilda järnvägar under de första tio åren efter

en järnvägs öppnande för trafik.

Järnvägsstyrelsens delegerade hava emellertid ansett berörda kostnadssumma

alltför hög. En inom järnvägsstyrelsen uppgjord approximativ beräkning över

vad ifrågavarande järnvägsanläggning skulle kosta att utföra enligt de priser, som

gällde år 1914, vilka priser givetvis äro betydligt högre än de, som gällde vid

tiden för banans byggande, utvisar en kostnad för järnvägslinjen av 601,800

kronor och för Orsa station med hotell av 569,000 kronor, eller tillhopa 1,170,800

kronor. Utgår man nu ifrån, att banan och stationen ju tillkommo under åren

1892—1894 och att således de äldsta bananläggningarna äro 24 år gamla, synes

värdet böra minskas med samma avskrivnings- eller förnyelsefonds-procent för

respektive antal år, som plägar tillämpas vid statens järnvägar. Denna procent

är vad beträffar överbyggnad iy2 % samt ifråga om husbyggnader, stängsel och

signaler 2 %. En dylik procentberäkning ger till resultat ett belopp av ungefär

200,000 kronor, vadan banans värde nu skulle utgöra c:a 970,000 kronor.

Härtill kommer, att bolaget ej självt haft alla utgifter för anläggandet av

Orsa station, utan att andra där anslutande järnvägar deltagit med ett belopp av

ungefär 250,000 kronor.

Yid nu angivna förhållanden har järnvägsstyrelsen i likhet med sina delegerade

ansett, att ifrågavarande anbud icke bör antagas, utan att bestämmandet

av iniösningssumman bör i enlighet med koncessionens bestämmelser hänskjutas

till gode män.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 25 april 1916 anslöt jag

mig till styrelsens uppfattning, att någon inlösen av sträckan Mora

Noret—Mora Strand icke borde ifrågakomma.

I likhet med järnvägsstyrelsen ansåg jag även, att nu berörda

frågor rörande sträckan Orsa—Mora Strand icke behövde föreläggas 1916

års riksdag. Ehuru styrelsens förslag till ordnande av dessa frågor

syntes mig väl motiverade, ansåg jag mig därför icke då behöva intaga

slutgiltig ståndpunkt till desamma. Jag hade emellertid velat framlägga

styrelsens förslag, enär de lämnade en överblick över de ungefärliga

kostnader, varmed statsverket hade att räkna vid avgörandet av

spörsmålet, om staten borde söka framföra inlandsbanan till hamn vid

Vänern eller om denna bana skulle stanna vid Orsa.

Däremot tillstyrkte jag vid samma tillfälle livligt ett omedelbart

inköp för statens räkning av Mora—Vänerns järnväg. Då de huvudsakliga

skäl, jag härvid androg rörande fördelarna av en statens egen

förbindelseled mellan Dalarna jämte trakterna norr därom samt Vänerharnn,

i stort sett torde äga tillämpning jämväl vid prövning av frågan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

om inlösen av den såsom en detalj i detta projekt ingående iinjen

Mora Noret—Orsa, ber jag att här få i största korthet erinra om desamma.

Genom inköpet av Mora—Vänerns järnväg jämte i enskild ägo

varande järnvägslinjer norr därom upp till Sveg, där anslutning vunnes

med inlandsbanan, skulle, framhöll jag, komma att förverkligas den

gamla tanken — låt vara på annat sätt än ursprungligen ifrågasatts —

att i statens hand erhålla fortsättning söderut av den under byggnad

varande inlandsbanan med därav följande uppenbara fördelar för det

allmänna. I samband härmed betonade jag särskilt betydelsen av att

inlandsbanan såsom statsbana sattes i förbindelse med lämplig hamn

vid Vänern, ej minst med hänsyn till den viktiga samfärdselleden Trollhätte

kanal, vilken numera, som bekant, blivit öppnad för trafik i sitt

nya skick.

Då det vore att antaga, att staten på grund av de ekonomiska förhållandena

inom Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag en gång bleve

ägare till detta bolags järnväg, komme staten, då så skedde och statsbanan

Sveg—Brunflo bleve färdigbyggd, vilket kunde beräknas inträffa

omkring år 1919, att äga eu sammanhängande trafikled från inlandsbanans

nordligaste punkt till Orsa. Det kunde då, framhöll jag, ej

anses lämpligt att en så lång och betydelsefull statsbanesträcka finge

sin avslutning vid ett enskilt järnvägsnät. Ån mer framträdande bleve

betydelsen av en stambana i dessa trakter, då inlandsbanan, vars

fortsättning norrut från Brunflo snart framkommit till Volgsjön vid

Ångermanälven, bleve fullbordad i hela sin sträckning norrut till banan

Luleå—Riksgränsen. I så fall skulle genom inköp av linjerna från

Orsa till Kristinehamn staten från inlandsbanans tänkta anknytning till

Riksgränsbanan, eller Gällivare, ned till Kristinehamn äga en sammanhängande

förbindelseled med en längd av ej mindre än omkring 1,260

kilometer.

Slutligen erinrade jag, att chefen för generalstaben meddelat, att

även strategiska skäl talade för statsinköp av Mora—Vänerns järnväg,

därvid betonats betydelsen av sträckningen Kristinehamn—Mora Noret—

Orsa—Sveg såsom en efter utökning av dess trafikförmåga för masstransporter

fullt användbar transportväg, särskilt sedan statsbanan

Sveg—Brunflo blivit färdigbyggd och än mer efter färdigbyggande

av inlandsbanan i dess helhet.

Kungl. Maj:t delade den av mig uttalade uppfattningen i samtliga

nu föreliggande inlösningsfrågor. Den till 1916 års riksdag avlåtna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 229.

propositionen i ämnet kom därför att endast omfatta förslag om statsinlösen

av Mora—Vänerns järnväg, ett förslag, vilket, såsom förut nämnts,

vann riksdagens bifall.

För att härefter övergå till närmare behandling av järnvägsstyrelsens

föreliggande förslag om statsinlösen av bansträckan Mora Noret

—Orsa, får jag först erinra, att styrelsen — i anslutning till sitt uttalande

i framställningen av den 31 mars 1916 — i skrivelse den 23

augusti 1916 hemställde, att Kungl. Maj:t måtte utse två gode män för

bestämmande av löseskilling vid ifrågasatt inlösen för statsverkets räkning

av förevarande bansträcka.

Med bifall härtill utsåg Kungl. Maj:t för statens del till gode män

distriktschefen i mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet, majoren i

väg- och vattenbyggnadskåren Fredrik Enblom samt vice häradshövdingen

Gustaf Huselius.

Från Falun—Rättvik—Mora järnvägsaktiebolags sida utsågos till gode

män verkställande direktören i Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag,

majoren i väg- och vattenbyggnadskåren John Nyström och bandirektören

vid trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds järnvägar Carl

Andersson, varefter de valde fyra gode männen tillkallade såsom femte

god man justitierådet Axel Borgström.

Den 14 mars 1917 hava skiljemännen fattat sitt beslut i ämnet och

därvid bestämt inlösningspriset för själva järnvägen till 1,290,000 kronor.

I nu förevarande skrivelse av den 24 mars 1917 har järnvägsstyrelsen

lämnat en närmare redogörelse för de förhandlingar mellan parterna,

som föregått detta skiljemännens beslut.

Innan jag ingår på denna redogörelse, ber jag emellertid att, med

ledning av utav järnvägsstyrelsen lämnade uppgifter, få meddela en del

upplysningar angående tillkomsten av linjen Mora Noret—Orsa samt

om linjens tekniska och ekonomiska förhållanden.

Bandelen Mora Noret—Orsa, vars närmare belägenhet framgår av

en karta, vilken torde få bifogas protokollet, utgör en särskilt koncessionerad

del av den Falun—Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag tillhöriga

linjen Falun—Orsa. Den sträcker sig, med en längd av 13,4 km., från

Falun—Rättvik—Mora järnvägs station vid Mora Noret norrut efter

Orsasjöns östra strand till Orsa kyrkoby i Kopparbergs län. Bandelen,

som öppnades för allmän trafik den 1 augusti 1892, har mellan ändstationerna

två hållplatser, Vattnäs och Holen, upplåtna för enbart

Inlösen ut

järnvägren

Mora

Noret—

Orsa.

Tillkomst.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tekniska

förhållanden.

Ekonomiska

förhållanden.

Kung!. May.ts Nåd■ Proposition Nr 229.

persontrafik. Hela linjen Falun—Mora Noret—Orsa trafikeras av Gävle

—Dala järnvägsaktiebolag. Enligt vad jag inhämtat, kunna väl trafiksiffrorna

redovisas för hela nämnda linje, men däremot ej särskilt för

bandelen Mora Noret—Orsa.

Järnvägslinjen Falun—Mora Noret—Orsa byggdes under en tid, då

arbets- och materialpriser voro jämförelsevis billiga. Falun—Rättvik—Mora

järnvägsaktiebolags bokförda skulder den 31 december 1894, uppgående

till sammanlagt 3,181,636 kronor, torde kunna anses utgöra byggnadskostnaden

för hela linjen Falun—Orsa efter dess färdigbyggande. Då hela

banlängden Falun—Orsa utgör 102 kilometer, kostade banan sålunda endast

31,200 kronor per kilometer. Av tillgängliga räkenskapsuppgifter har

däremot icke kunnat inhämtas, vartill kostnaden för Mora Noret—Orsa

järnväg ensamt för sig uppgått.

Maximilutningen å linjen Mora Noret—Orsa är 16,67 °/oa och minsta

krökningsradien 300 meter. Endast en bro av nämnvärd längd förekommer,

nämligen vid Enån om 1 spann å 8 meter. Överbyggnaden

består av räler med vikt för meter av 27,3 kg. på 2,7 m:s långa sliprar.

Bandelen är försedd med telegrafledning, bestående av en tråd. Rullande

materiel tillhandahålles av Gävle—Dala järnvägsaktiebolag.

Såsom nämnts, kunna några årliga trafikuppgifter icke lämnas enbart

för bandelen Mora Noret—Orsa.

Rörande Falun—Rättvik—Mora järnvägsaktiebolags ekonomiska förhållanden

må, förutom vad nyss nämnts, framhållas följande.

Bolagets inbetalta aktiekapital utgör 1,282,100 kronor å aktier å 100

kronor, vilka aktier samtliga innehavas av Gävle—Dala järnvägsaktiebolag.

Utdelningen har under åren 1906—1915 utgjort resp. 6, 6, 6,

5, 5, 8, 8, 0, 0, 0 procent.

Av bolagets 4 % obligationslån av den 1 september 1888 å 1,650,000

kronor (slutlikvid 1931) återstod vid 1915 års slut 962,000 kronor. Som

säkerhet för obligationslånet gäller första inteckning i järnvägen Falun

—Mora Noret samt garanti för ränta och amortering av Gävle—Dala

järnvägeaktiebolag. I Mora—Orsa järnväg finnes endast en ännu gällande

inteckning enligt förbindelse till Orsa sockens skogsmedelsfond å

300,000 kronor med ränta. Förbindelsen är emellertid numera inlöst

och kan, såsom befintlig i bolagets förvar, vid eventuell inlösen överlämnas.

Falun—Rättvik—Mora järnvägsaktiebolags ställning den 31 december

1916 framgår av följande balanskonto:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

9

Tillgångar:

Järnvägsanläggningen:

bandelen Falun—Oroa ................................................

» Mora—Älvdalen .........................................

Aktier i främmande järnvägar:

600 st. aktier i Gävle—Dala järnvägsaktiebolag............

5,256 aktier i Stockholm—Västerås—Bergslagens nya

järnvägsa^tiebolag...................................................

100 st. aktier i Södra Dalarnes järnvägsaktiebolag ......

Södra Dalarnes järnvägsaktiebolag .................................

Stockholm enskilda bank, oblig. räkning........................

3,795,083: 54

953,618: 81

30,000: —

595,565: 46

10,000: —

4,748,702: 35

635,565

40,000

350

Summa tillgångar kr.

Skulder:

Aktiekapitalet.........................................................................................

Reservfonden ..........................................................................................

Dispositionsfonden .................................................................................

1888 års 4 % obligationslån ..................................................................

Gävle—Dala järnvägsaktiebolag..............................................................

Stockholm—Västerås—Bergslagens nya järnvägsaktiebolag.................

Obetalda räntor........f...............................................................................

Vinst- och förlustkonto..........................................................................

5,424,617

1,282,100

450.000

600.000

918,000

1,970,382

350

203,785

46

81

Kronor 5,424,617

40

41

81

I följande översiktstablå lämnas uppgifter om Falun—Rättvik—

Mora järnvägsaktiebolags bokförda byggnadskostnad, nettoinkomst och

avkomstprocent under åren 1906—1915.

•

0

År.

Bokförd byggnadskostnad vid

årets slut för

Summa bok- förd bygg- nadskostnad.

Nettoinkomst.

Avkomst>

procent.

Falun—Orsa.

Hora Noret—

Älvdalen.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

%

1 1906 ...........................

3,588,268

21

_

3,588,268

21

266,705

60

7.4

1907 ..........................

3,653,500

31

864,161

83

4,517,662

14

215,869

30

4.8

1908 .........................-

3,681,866

79

991,275

75

4,673,142

54

176,450

73

3.8

1909.........................

3,696,557

14

1,002,895

66

4,699,452

80

118,894

67

2.5

1910...........................

3,707,300

70

963,562

23

4,670,862

93

141,616

31

3.o

1911 ...........................

3,723,415

60

950,433

60

4,673,849

20

178,794

22

3.8

1912..........................

3,626,202

84

951,318

45

4,577,521

29

183,857

45

4.o

1913...........................

*

3,694,424

21

951,318

45

4,645,742

66

182,593

84

3.9

1914...........................

3,732,095

71

951,318

45

4,683,414

16

297,617

75

6.4

1915..........................

3,762,895

80

952,855

75

4,715,751

55

258,423

57

5.5

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 190 höft. (Nr 229.) 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förhandlingarna

inför

gode männen.

to

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 229.

Bolagets disponibla inkomst och dess användning framgår av följande

redogörelse.

Å r.

Disponibel inkomst

Av disponibla inkomsten har använts

eller jvsatts till

för året.

från före- gående år

överförd.

Summa.

Reserv-

fonden.

Disposi

tions-

fonden.

-

Utdelning

å aktier.

nästa års

vinst- och

förlust- konto.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

%

Kr.

1906 ..................

195,675

60

195,675

60

_

_

118,749

60

76,926

_

6.0

_

_

1907 ..................

146,539

30

—

—

146,539

30

—

—

69,613

30

76,926

—

6.o

—

—

1908 ..................

105,140

81

—

—

105,140

81

—

—

—

—

76,926

—

6.o

28,214

81

1909 ..................

53,084

67

28,214

81

81,299

48

—

—

—

-

64,105

—

5.o

17,194

48

1910 .................

77,646

31

17,194

48

94,840

79

—

—

—

—

64,105

—

5.o

30,735

79

1911 ..................

116,724

22

30,735

79

147,460

01

—

—

—

—

102,568

—

8.o

44,892

01

1912 .................

124,639

75

44,892

01

169,531

76

—

—

—

—

102,568

—

8.o

66,963

76

1913 ..................

140,299

24

66,963

76

207,263

—

—

—

150,000

—

—

—

—

57,263

—

1914 ..................

246,529

16

57,263

—

303,792

16

180,000

—

61,637

10

—

—

—

62,155

06

1915 ..................

218,066

47

62,155

06

280,221

53

—

—

200,000

—

—

—

—

80,221

53

Jag ber härefter få meddela vad järnvägsstyrelsen i sin skrivelse

den 24 mars 1917 anfört rörande förhandlingarna inför gode männen

och dessas beslut.

Med erinran, att det av bolaget under förberedande förhandlingar lämnade

erbjudande att avstå järnvägen för 1,264,902 kronor 53 öre vore ett förlikningsanbud,

som, då det icke antagits, numera förfallit, bär bolaget inför skiljemännen

förklarat sig anse det billigt, att löseskillingen bestämdes till icke blott

hittillsvarande kostnaden för järnvägen jämte ränta därå före avträdandet med avdrag

av driftöverskottet under tiden, utan även ett skäligt belopp med hänsyn

till att järnvägen under de 25 år den trafikerats erhållit en för varje år stigande

trafikinkomst och således ett allt högre affärsvärde. Ifrågasättas kunde för övrigt,

om icke, då staten mot ägarens vilja begagnade sig av sin rätt att förvärva

järnvägen, till grund för löseskillingens bestämmande borde .läggas icke de verkliga

kostnaderna för järnvägsanläggningen, utan det belopp, som skulle erfordras

för att nu bygga järnvägen. Denna kostnad hade av sakkunnig person beräknats

till 1,405,000 kronor. Förbises finge ej heller, att bolaget, som i följd av statens

förvärvande av järnvägen berövades den nuvarande slutstationen vid Orsa för

bolagets järnväg Falun—Mora Noret—Orsa, vore nödsakat att nedlägga avsevärda

belopp för åstadkommande vid Mora Noret av anordningar, motsvarande

de nu vid Orsa befintliga. Dessa anordningar, som måste vara färdiga före den

1 januari 1918, då järnvägen eventuellt komme att övertagas av staten, hade av

bolagets bandirektör beräknats medföra en utgift av 524,000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

De hittills varande kostnaderna för järnvägen, inberäknat ränta å byggnadskapitalet

till 1915 års sint jämte värdet av inventarier, men med frånräknande

av driftsöverskottet under åren 1892—1915, utgjorde 1,370,794 kronor 81 öre; och

fordrade bolaget nu i lösen för järnvägen detta belopp samt såsom ersättning

för järnvägens affärsvärde hälften därutöver eller således i runt tal 2,057,000

kronor. *

Sedermera har bolaget uppgivit, att anläggningskostnaden för järnvägen enligt

ovan angivna grunder borde beräknas till allenast 1,283,403 kronor 13 öre

och följaktligen nedsatt sitt anspråk till utbekommande av nämnda belopp jämte

hälften därutöver eller således till i runt tal 1,925,105 kronor.

Järnvägsstyrelsen har anfört: Koncessionen borde så förstås, att då vid

ifrågasatt inlösen av järnvägen löseskillingen skulle bestämmas av gode män, därvid

skulle läggas till grund järnvägens sakvärde, d. v. s. vad järnvägen kostat i

anläggning utan att därvid finge beräknas ränta å anläggningskostnaden. Från

detta sakvärde borde avdragas den värdeminskning järnvägen undergått, vilken

skäligen kunde beräknas efter den avskrivningsprocent, som vid statens järnvägar

tillämpades. Vidare borde avdragas det belopp om 255,333 kronor 20 öre,

som Dala—Hälsinglands och Orsa—Härjedalens järnvägar erlagt till bolaget för

rätten till gemensamt begagnande av Orsa station och såsom ersättning för därav

föranledda utvidgningar av densamma. Det kunde ifrågasättas om, på sätt

bolaget gjort gällande, bolaget utöver den sålunda beräknade gottgörelsen vore

berättigat till särskild ersättning för anordnandet vid Mora Norets station i

stället för vid Orsa av slutstation för bolagets järnväg Falun—Mora Noret, men

även om gode männen av billighetsskäl skulle tillerkänna bolaget dylik ersättning,

vore det av bolaget uppgivna beloppet alltför högt. Styrelsen hade låtit uppgöra

ett förslag till erforderliga bangårdsanläggningar vid Mora Noret, slutande

å 375,000 kronor. Med detta förslag skulle bolaget erhålla en bättre anordnad

station med större möjligheter till framtida utveckling av spårsystem m. m. än

bolaget för närvarande hade vid Orsa. Vid sistnämnda station funnes endast

omkring 12,000 kvm. mark, som lämpligen kunde användas till framtida utvidgningar,

under det att motsvarande areal vid Mora Noret utgjorde omkring 10,000

kvm mera. Från det av styrelsen beräknade kostnadsbeloppet borde följaktligen

avdrag ske för värdet av 10,000 kvm. mark, uppskattad till 10,000 kronor. Vidare

borde avdrag ske för den del av ersättningsbeloppet för Orsa station, som vore

att hänföra till nämnda stations egenskap att vara slutstation för bolagets linje

söder om Mora Noret. De anläggningar vid Orsa, som härvid borde tagas i beräkning,

kunde uppskattas till två lokomotivstallar och nio rum, värda sammanlagt

omkring 42,200 kronor. Slutligen borde avdragas det kapitaliserade värdet

av de inkomster, bolaget erhölle i uthyrda lägenheter i nyuppförda bostadshusen

i Mora Noret. Avtalet nya rum uppgåves till 28. Med frånräknande av ovannämnda

nio rum återstode 19, för vilka bolaget årligen ägde uppbära i hyra 75

kronor per rum eller sammanlagt 1,425 kronor. Kapitaliserat efter b% utgjorde

detta belopp 28,500 kronor.

Enligt styrelsens uppfattning borde för övrigt de nyanläggningar, som för

bolagets nya slutstation vore erforderliga, lämpligen förläggas till statens järnvägars

station vid Mora, och påyrkades, att gode männens undersökning för bestämmandet

av järnvägens värde måtte omfatta jämväl frågan om och i vad mån

utvidgning av Mora eller Mora Norets station kunde anses erforderlig för att

s. 12 Kontrollera mot PDF

Gode männens

beslut.

12 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 229.

ersätta de fördelar, bolaget haft genom att Orsa station hittills varit utgångsoch

slutstation för trafik å bolagets järnväg.

Häremot har bolaget genmält: Anspråket på gottgqrelse jämväl för järnvägens

affärsvärde vore fullt befogat. Då järnvägen med tillbehör alltjämt underhållits

förstklassigt, och materialpriser, särskilt beträffande järnvägsräls, nu

vore avsevärt högre än som betingats vid järnvägens anläggning, kunde järnvägen

icke sägas hava undergått någon som helst värdeminskning. Tillämpning av det

av styrelsen påyrkade avskrivningsförfarandet kunde därför icke ifrågakomma.

Styrelsens påstående att från järnvägens värde borde avdragas de belopp, anslutande

järnvägar fått erlägga för rätten att begagna Orsa station, vore fullkomligt

obefogat. Beträffande det av styrelsen uppgjorda förslaget till nya bangårdsanläggningar

vid Mora Koret, vore detta i visst fall till och med en försämring

av nu rådande förhållanden och motsvarade för övrigt icke behovet. Styrelsens

1''ämförelse med nuvarande stationsanläggningar i Orsa vore missvisande, då förlållandena

icke vore direkt jämförbara. Av de av styrelsen från uppgivna kostnadssumma

påyrkade avdrag kunde endast godkännas avdraget för den kapitaliserade

hyran för vissa bostadslägenheter. Hyresbeloppet borde emellertid

minskas med kostnaden för byggnadens underhåll och brandförsäkring, vilka

kunde skattas till lx/2 % av anläggningskostnaden eller således för ifrågakomna

19 rum till 763 kronor 40 öre. Behållna hyresinkomsten utgjorde således allenast

661 kronor 60 öre och kapitaliserade värdet därav 13,232 kronor. Att, såsom

styrelsen ifrågasatt, förlägga de för den nya slutstationen erforderliga anordningarna

till Mora station i stället för till Mora Koret ville bolaget icke underkasta

sig, då det för bolaget vore ur alla synpunkter fördelaktigast att i största

möjliga utsträckning ombesörja sin trafik vid egen station.

Såsom förut nämnts, fastställde gode männen den 14 mars 1917

värderingsbeloppet för själva järnvägen till 1,290,000 kronor. Vissa

i Orsa befintliga inventarier uppskattades till 22,300 kronor. Inlösningssumman

i dess helhet fixerades sålunda till sammanlagt 1,312,300

kronor. Gode männens beslut var av följande hädelse.

»Godemännen finna, att såsom utgångspunkt för bestämmandet av

järnvägens inlösningsvärde bör tagas den beräknade kostnaden för anläggning

i närvarande tid av motsvarande järnväg, med frånseende

dock från de av nu pågående krig betingade särskilt höga byggnadskostnader,

samt utan avdrag för vad vissa järnvägar erlagt för rätten

till anslutning vid Orsa station.

Från det sålunda erhållna beloppet bör avräknas skälig avskrivning

å husbyggnader, överbyggnader till bana och broar, bangårdsmaskinerier

samt telefon- och telegrafanläggningar.

Däremot bör tilläggas skälig ersättning åt bolaget för det bolaget

i följd av järnvägens avträdande blir nödsakat att under nuvarande

dyrtid förskaffa sig ny slutstation för bolagets järnvägslinje Falun—

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

Mora Noret, vilken slutstation bolaget måste vara berättigat anlägga

å egen bana och således vid Mora Norets station.

På grund av vad sålunda anförts fastställa godemännen inlösningsvärdet

för järnvägen Mora Noret—Orsa i ett för allt till 1,290,000

kronor.

Till detta belopp skall emellertid läggas ostridiga beloppet för de

i hotellet, lokomotivstallet och övriga byggnader i Orsa befintliga inventarier

22,300 kronor.

Vid bestämmande av järnvägens värde hava godemännen utgått

från att järnvägens gräns vid Mora Noret mot järnvägen Falun—Mora

Noret sättes vid kilometerpålen 89 från Falun räknat, uppsatt strax norr

om yttersta norra växeln å Mora Norets station.»

Gode männen Borgström och Huselius hava ansett principiellt

riktigare att vid ersättningens fastställande utgå från ursprungliga anläggningskostnaden

utan rätt för järnvägens ägare att därå beräkna

ränta, men då de även med denna utgångspunkt skulle kommit till

ungefär samma praktiska slutresultat som övriga godemän, hava de

förenat sig i det slut, vartill dessa kommit.

I sin förevarande skrivelse av den 24 mars 1917 har järnvägsstyrelsen

förordat statsinlösen av linjen Mora Noret—Orsa till av gode

männen åsatt värde. Såsom skäl härför anför styrelsen:

Den av skiljenämnden fastställda lösesumman ställer sig ungefär lika liög

som det av järnvägens ägare vid föregående underhandlingar begärda försäljningspriset.

Det är härvid att märka, att bolaget vid nämnda underhandlingar enligt

egen uppgift avglömt att begära ersättning för de ändringsarbeten vid Mora Norets

station, som bliva en följd av att bolagets slutstation genom frånskiljandet av

linjen Mora—Orsa flyttas från Orsa till Mora, och har bolaget nu inför skiljenämnden

framställt krav på dylik ersättning med ett belopp av 524,000 kronor.

Styrelsen har väl ifrågasatt, huruvida inlösningsvärdet lagligen borde påverkas av

den av bolaget anförda omständigheten att, efter frånskiljande från bolagets övriga

egendom av linjen Mora—Orsa, lokomotivstallar och andra anläggningar skulle

bliva nödvändiga att utföra i Mora för trafikens behöriga upprätthållande. Styrelsen

har dock ansett sig icke böra förneka, att billighetsskäl tala för beviljandet

av viss ersättning för berörda arbeten, åtminstone i den mån kostnaden för dessa

arbeten icke täckes av den del av ersättningen för Orsa station, som motsvarar

de för trafiken å linjen Mora—Orsa allt för stora anläggningarna i Orsa. Inför

skiljenämnden har styrelsen yrkat på att, om över huvud taget ersättning för

behövliga ändringsarbeten ansågos böra beviljas, densamma icke måtte sättas

högre än 294,300 kronor. Styrelsen har nämligen upprättat ett förslag till behövliga

ändringsarbeten å Mora Norets station, enligt vilket förslag kostnaderna

med avdrag för överflödiga anläggningar i Orsa skulle uppgå till sistnämnda belopp.

Järnvägsstyrelsens

skal

för godkännande

av

värderingspriset.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departement3- chefen.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 229.

Ett av järnvägsstyrelsen yrkat avdrag av 255,000 kronor, motsvarande de

belopp, som Dala—Hälsinglands järnväg och Orsa—Härjedalens järnväg erlagt

till Ealun—Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag såsom ersättning för rätten för förstnämnda

järnvägar att ansluta till Orsa station, har icke av nämnden medgivits.

I beaktande av vad nu nämnts och med hänsyn till de föreliggande förhållandena

synes den av skiljenämnden bestämda lösesumman icke vara större

än att densamma bör av statsmakterna antagas och således inlösen nu böra äga

rum. Enligt styrelsens uppfattning lär det icke finnas någon utsikt att under

följande år kunna erhålla banan till billigare pris än nu bestämts.

I enlighet med det av gode männen bestämda inlösningsvärde å järnvägen

erfordras alltså anslag av riksdagen till belopp av 1,290,000 kronor. Det i beslutet

angivna värdet av inventarier synes böra gäldas av trafikmedel.

Efter framhållande av, att det genom statsmakternas beslut år

1916 om förvärvande för statens räkning av Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags

olika järnvägsdelar torde vara fastslaget, att staten för

åstadkommande av en västlig genomgående förbindelse mellan mellersta

och sydligare Sverige, å ena, samt Norrland, å andra sidan, bör förvärva

även norr om berörda järnvägsdelar liggande bandelar, och med hänvisning

till förberörda av mig år 1916 anförda huvudsakliga skäl för

dylik inlösen fortsätter styrelsen:

I detta samband må erinras om vad styrelsen anfört i sitt den 31 juli 1916

avgivna utlåtande över ifrågasatt inlösen för statsverkets räkning av den norr

om ifrågavarande handel varande järnvägslinjen Orsa—Sveg. Däri framhölls

bland annat, att ett övertagande av denna järnvägslinje och dess trafikerande av

statens järnvägar, innan den under byggnad ännu varande statsbanan Brunflo—

Sveg bleve färdig, måste på grund av banans från det övriga statsbanenätet isolerade

läge bliva förenat såväl med olägenheter i förvaltningshänseende som med

onödiga kostnader för driften.

Det vore uppenbarligen i samband med färdigblivandet av Inlandsbanan

norr om Sveg — vilket man först torde kunna tänka sig under år 1919 — som

ett besittningstagande av de mellanliggande bansträckorna för erhållande av en

i statens ägo varande obruten förbindelse mellan Kristinehamns och Östersunds

stationer å statsbanelinjen Laxå—Charlottenberg respektive Bräcke—Storlien

kunde bliva angeläget. Att därför i sakens dåvarande läge omedelbarligen vidtaga

några åtgärder i angivna syfte syntes icke vara från statens sida av något

behov påkallat.

Huru än förhållandena komme att utveckla sig i fråga om statens förvärv

av omförmälda bansträcka Orsa—Sveg, vore i föreliggande fråga att beakta den

uppenbara fördelen att snarast möjligt få i statens hand en sammanhängande

linje från den viktiga grenstationen Orsa till Yänerhamn.

Beträffande själva frågan, huruvida ett förvärv över huvud bör äga

rum av banan Mora Noret—Orsa, torde jag kunna fatta mig kort. Genom

statsmakternas år 1916 fattade beslut om inlösen av Mora—Vänerns

järnväg lärer det nämligen vara fastslaget, att för åstadkommande av en

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

västlig genomgående förbindelse mellan mellersta och sydligare Sverige,

å ena sidan, samt Norrland, å andra sidan, samtliga norr om Mora—

Vänerns järnväg liggande bandelar och således även linjen Mora Noret—

Orsa böra av staten förvärvas.

Jag vill därför inskränka mig till att framhålla, hurusom vikten av

denna nya genomgående statsbaneförbindelse allt tydligare framstår på

grund av de erfarenheter, som under de sista årens högtrafik gjorts.

Otillräckligheten av den statsbanelinje, linjen Bräcke—Krylbo, som för

närvarande ensam har att upptaga trafiken mellan Norrland och det

övriga Sverige, har därunder blivit alltmera uppenbar. Visserligen

torde man få antaga, att krigsårens egenartade trafikförhållanden,

varunder särskilt de norrländska linjerna hårt ansträngts, skola i större

eller mindre omfattning komma att återgå till vad som förut varit det

normala. Å andra sidan har man även vid en mera jämnt fortgående

utveckling kunnat spåra tendenser till en allt hastigare årlig trafikstegring

på Norrland, och den tidpunkt torde icke vara avlägsen, då den norrländska

trafikens storlek även efter en eventuell tillfällig nedgång

kommer att vara densamma som för närvarande eller till och med

större. Detta antagande framstår såsom desto mer sannolikt, som inom

stora delar av Norrland torde kunna påräknas en hastigt stigande utveckling,

påverkad särskilt av det livliga järn vägsbyggande, som där planerats

och delvis beslutats. Vid tillkomsten av nya trafikskapande och trafiksamlande

banor måste det tydligtvis vara en nödvändighet att i god

tid vidtaga åtgärder för att kunna på tillfredsställande sätt framföra

och fördela den ökade trafiken på längre ned belägna linjer. Bristande

trafikförmåga å dessa linjer kommer eljest att verka hämmande å utvecklingen,

så att syftet med statens uppoffringar för den nordliga

landsändans förseende med kommunikationer skulle kunna förfelas.

I den här föreliggande frågan synes det mig alltså endast gälla

att bedöma, huruvida eu inlösen av järnvägslinjen Mora Noret—Orsa

bör ske nu eller om därmed någon tid skulle kunna anstå.

Det är härvid att märka, dels att en sammanknytning av statsbanelinjen

Sveg--Brunflo med den enskilda järnvägen Orsa—Sveg icke

kan komma att ske förrän under år 1919, dels att frågan om statsförvärv

av nämnda enskilda järnväg ännu ligger i ett mera ovisst läge.

Den planerade nya statsbaneleden kan alltså ej omedelbarligen i sin

helhet komma till stånd. Oavsett detta måste det emellertid framstå

såsom ett intresse av största vikt, att staten snarast kommer i besittning

av en genomgående förbindelse åtminstone upp till den viktiga

grenstationen Orsa. Detta intresse knyter sig ej endast till trafikan
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

terna, som genom en sådan anordning få fördelar i taxehänseende,

utan även till statens järnvägar, som därigenom erhålla möjlighet att

fördela och avlasta trafiken från en del av de överbelastade norrländska

linjerna. I detta sammanhang vill jag också såsom varande av betydelse

för frågan meddela, att järnvägsstyrelsen efter nu slutförda förhandlingar

med ägarna till Dala—Hälsinglands järnväg inkommit med underdånig

framställning om rätt att för statens järnvägars räkning få arrendera

denna enskilda järnväg för en tid av 10 år och på villkor i övrigt,

som synas vara av beskaffenhet att kunna godkännas.

Det återstår sålunda att pröva, huruvida det av gode männen åsätta

värdet av banan Mora Noret—Orsa är rimligt och bör av staten godtagas

eller icke.

Såsom framgår av det föregående hava de förhandlande parterna,

järnvägsstyrelsen och Falun—Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag, hävdat

olika åsikter angående principerna för värderingen. Gode männens

flertal har därvid i stort sett följt de av bolaget ifrågasatta riktlinjerna

härför, medan minoriteten ansett de av järnvägsstyrelsen anförda sjmpunkterna

i huvudsak principiellt riktigare. Då emellertid nämnda minoritet

kommit till ungefär samma praktiska slutresultat och därför samtliga

gode män kunnat enas om själva slutet, anser jag det överflödigt

att här ingå på granskning av de olika principuttalandena rörande

värderingen, utan synes mig den föreliggande inlösningsfrågan helt

böra ses ur praktiska synpunkter. Man finner då, att den av gode

männen fastställda lösesumman, tillhopa 1.312,300 kronor, icke mycket

överstiger det av bolaget vid föregående underhandlingar förlikningsvis

begärda priset 1,264,902 kronor 53 öre. Vid detta belopps fixerande

hade bolaget dock avglömt att begära gottgörelse för de arbeten, som

erfordrades för förändring av Mora Norets station till slutstation i stället

för Orsa, en gottgörelse, som sedermera av bolaget beräknats till 524,000

kronor. Med hänsyn härtill och dä utsikter icke torde finnas att under

följande år kunna erhålla banan till billigare pris, tillstyrker jag, att

inlösen för statsverkets räkning av ifrågavarande bana med tillbehör

nu sker till det av gode männen fixerade beloppet om tillhopa 1,312,300

kronor.

Jag ansluter mig även till järnvägsstyrelsens uppfattning, att den

del av inlösningssumman, som skulle utgöra gottgörelse för inventarier,

eller 22,300 kronor, bör gäldas av trafikmedel. Däremot bör givetvis

anslag för gäldande av det belopp, som motsvarar ersättningen för

själva järnvägen, 1,290,000 kronor, begäras av riksdagen. Då det här

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23!).

är fråga om en kapitalplacering för produktivt ändamål, torde dylikt

anslag böra utgå av lånemedel.

Mellan järnvägsstyrelsen och styrelsen för Falun—Rättvik—Mora

järnvägsaktiebolag har förhandlats om de närmare huvudvillkoren för

statsinköpet, att intagas i det förslagskontrakt, som är avsett att

träffas mellan styrelserna, under förutsättning för järnvägsstyrelsens del

av statsmakternas och för bolagsstyrelsens del av bolagsstämmans godkännande.

Enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat mig, har enighet

preliminärt uppnåtts rörande dessa huvudvillkor.

I förslagskontraktet skulle, i anslutning till förut följda grunder vid

statens inköp av enskilda järnvägar, intagas bestämmelser rörande:

1) omfånget av de järnvägs- och fastighetsområden samt de lösa

inventarier avtalet avser;

2) upprättande av inventarieförteckning;

3) tillträdestid och formaliteterna vid järnvägens överlåtande den 1

januari 1918;

4) likviderandet av den av skiljenämnden angivna, statsmakternas

prövning underställda köpeskillingen;

5) järnvägens behöriga underhåll under löpande år;

6) de avtal och de bolagets rättigheter och skyldigheter i övrigt,

som övergå å staten; samt

7) den vid järnvägen anställda personalens avlöningsvillkor och

pensionsförhållanden.

Rörande omfånget av de järnvägs- och fastighetsområden samt de

lösa inventarier, avtalet skulle avse, skulle häri inbegripas järnvägslinjen

med tillhörande markområden, beräknat i södra gränsen såsom

av gode männen angivits.

Inventarier övertagas efter mellan parterna upprättat inventeringsinstrument.

Vanliga bestämmelser rörande järnvägens underhåll under löpande

året äro avsedda att intagas i förslagskontraktet.

Vidare skulle till detsamma fogas förteckning över de avtal och

i övrigt de bolagets rättigheter och skyldigheter, som överlåtas å staten.

Beträffande personalen har man utgått från att statens järnvägar

skola övertaga den linjen Mora—Orsa tillhörande personal, för vilken

bolaget anser sig icke vidare hava användning. Enligt preliminär

uppgift uppgår denna personal till ett antal av omkring 20. Givetvis

har man tänkt sig att bolaget skulle vara obetaget att i önsk
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 190 liäjt. (Nr 229.) 3

Huvudvillkor

för köpet.

Järnvägens

område m. m,

Personalen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Avlönings
förhållanden.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

värd omfattning överflytta personal å denna linje till sina andra trafiklinjer.

Aviöningsvillkoren för den personal, som övertages, skulle ordnas

i huvudsak enligt samma grunder som de, vilka kommit till tillämpning

vid inköpet av Mora—Vänerns järnväg.

Bestämmelserna rörande nämnda personals avlöningsvillkor skulle

alltså bliva följande.

De vid järnvägen nu anställda befattningshavare ävensom innehavare

av nya befattningar — med avseende å vilka dock, så vitt rörer

tjänsteman av högre grad enligt den vid statens järnvägar gällande

indelning, järnvägsstyrelsen skulle till befattnings inrättande hava lämnat

sitt tillstånd — skulle äga rätt att den 1 januari 1918 övergå i

statens järnvägars tjänst utan minskning av då innehavande, till dem

från järnvägen utgående löneförmåner och utan minskning av den rätt

till löneförhöjning efter eu viss tjänstetid, som enligt de vid bolagets

järnvägar tillämpade grunder skulle hava tillkommit dem, allt dock

med förbehåll:

l:o) att de åtnöja sig med sådana med deras innehavande platser

jämförliga befattningar, som järnvägsstyrelsen anser lämpligt att åt dem

anförtro;

2:o) att de varda underkastade alla för statens järnvägspersonal nu

eller framdeles gällande reglementen och instruktioner samt villkor för

antagande, bibehållande av anställning, befordran och entledigande,

därvid ock skall gälla, att vid beräknande av tjänstetid i och för befordran

vid statens järnvägar behörig hänsyn skall tagas till den tid,

befattningshavare varit anställd vid någon av bolagets järnvägar;

3:o) att, i händelse deras från den enskilda järnvägen utgående

avlöningsförmåner överstiga vad dem enligt avlöningsreglementet för

statens järnvägar skulle tillkomma, avlöningen för dem kommer att utgå

dels såsom ordinarie arvode med belopp, som gällande avlöningsreglemente

för varje särskild befattning bestämmer, och dels såsom extra

arvode med belopp, motsvarande skillnaden mellan deras i bolagets

tjänst innehavande löneförmåner och det ordinarie arvodet;

4:o) att, därest deras avlöningsförmåner i samma tjänst understiga

vad dem enligt avlöningsreglementet vid statens järnvägar skulle tillkomma,

de må vid dem av bolaget tilldelade löneförmåner bibehållas,

intill dess järnvägsstyrelsen eller Kungl. Maj:t på järnvägsstyrelsens

förslag kan finna lämpligt höja avlöningen till vad nämnda reglemente

föreskriver. Förhöjning av de förenämnda personal nu tillkommande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung/. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 229.

avlöningsförmåner skulle ej under innevarande år äga rum i annan

ordning eller i högre grad än enligt, de grunder, som hittills av bolagets

styrelse blivit följda.

Beträffande pensionsvillkoren har styrelsen i sin förevarande skri- Pensionsvelse

av den 24 mars 1917 meddelat, att utredning för ordnande av vlUkor''

denna fråga påginge.

Efter slutförda utredningar oeli underhandlingar förklarar sig

styrelsen komma att underställa Kungl. Maj:ts prövning förslag till avtal

mellan parterna rörande statens förvärvande av järnvägen i enlighet

med förenämnda huvudgrunder.

För min del har jag icke något att erinra mot de nu anförda Departementshuvudgrunderna

för statsinköpet, helst desamma i stort sett äro ens- chefenartade

med de vid inköpet av Mora—Vänerns järnväg tillämpade, och

kommer jag, i händelse av riksdagens bifall till nu ifrågasatta köp, att

hemställa, att kontrakt, upprättat i enlighet med dessa huvudgrunder,

må av Kungl. Maj:t godkännas.

Beträffande personalens pensionsförhållanden må nämnas, att samtliga

nu ifrågavarande befattningshavare äro delägare i särskilda för

Gävle—Dala järnvägs personal bildade pensionskassor. Vid sådant

förhållande torde vara lämpligast, om personalens pensionsförhållanden

kunde ordnas på samma sätt som skett vid statens övertagande av

Västkustbanan och Malmö—Kontinentens järnväg, d. v. s. att personalen

kvarstår i vederbörande pensionskassor och att staten gent emot

dessa ikläder sig den enskilda järnvägens förpliktelser beträffande den

övertagna personalen. Härför lärer emellertid erfordras eu ändring i

sådan riktning i de för berörda pensionskassor gällande reglementen,

varom det tillkommer fullmäktige för delägarna i kassorna att besluta.

Järnvägsstyrelsen har meddelat, att styrelsen satt sig i förbindelse med

järnvägsbolaget för erhållande av dess medverkan till åstadkommande

av en dylik ändring, och har från bolagets sida under hand förklarats,

att bolaget ställer sig villigt att i vad på detsamma ankommer söka

bidraga till eu lösning av pensionsfrågan i nu angiven riktning.

Såsom förut nämnts, behandlade järnvägsstyrelsen redan i sin skri- Ny förbinvelse

den 31 mars 1916 frågan om åstadkommande av förbindelse Mora Strand

norrut från Mora Strand till banlinjen Mora Noret—Orsa. Styrelsen och linjen

hävdade härvid den uppfattningen, att frågan om dylik förbindelse Mora0r^rct

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

kunde lösas på två sätt, nämligen antingen genom att inköpa bandelen

Mora Strand—Mora Noret eller genom att anlägga ny förbindelselinje

med ny bro över Östra Dalälven. Styrelsen ställde sig för egen

del av förut bär återgivna skäl på den ståndpunkten, att någon inlösen

av sträckan Mora Strand—Mora Noret icke borde ifrågakomma.

Med erinran härom ävensom att jag — såsom förut nämnts — vid

frågans behandling i statsrådet den 25 april 1916 anslöt mig till styrelsens

uppfattning i förevarande hänseende, framhåller nu styrelsen i sin

skrivelse den 24 mars 1917, att styrelsen vid bedömande av frågan utgår

från förslaget att bygga ny förbindelselinje från Mora Strand norrut.

Vid genomförandet av ifrågavarande förslag har styrelsen till en

början tänkt sig, att en ny bro, avsedd endast för statsbanans tåg,

skulle byggas över älven och förläggas strax norr om den nuvarande,

den enskilda järnvägen tillhöriga bron, vilken senare användes även

för landsvägstrafik. Från den nya bron skulle vidare nytt spår, på

sätt å en styrelsens skrivelse bifogad ritning närmare angives, framdragas

i en större kurva fram till konnektion med nuvarande linjen

Mora Noret—Orsa vid en punkt ungefär 0,8 km. norr om Mora Norets

stationshus’ mitt. Det gamla spåret från nyssnämnda punkt till Mora

Norets stations norra ända skulle borttagas.

Den nya bron över älven skulle förses med ett rörligt spann för

framsläppande av ångbåtstrafiken å älven, som visserligen är jämförelsevis

obetydlig, men som dock ej kan avstängas utan olägenhet. Bropelarne

skulle placeras så, att de åstadkomme minsta möjliga olägenhet

för flottningen, för vilken strax nedanför bron ett skiljeställe är

anordnat.

För att utröna, huruvida den av järnvägsstyrelsen sålunda ifrågasatta

nya bron över Östra Dalälven skulle kunna anses utgöra hinder för dels

den ångbåtstrafik dels den flottning, som framgår i älven, eller huruvida

andra invändningar mot densamma kunde göras från ortsbefolkningens

sida, har styrelsen i detta hänseende vänt sig med förfrågan

såväl till Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kopparbergs län som även

direkt till Dalälvarnas flottningsförening och Österdalarnas ångbåtsaktiebolag.

Svar å dessa förfrågningar hava sedermera inkommit.

I september 1916 meddelade sålunda Dalälvarnas flottningsförening,

att densamma för sin del icke hade något att erinra mot den ifrågasatta

nya bron, under förutsättning att det rörliga spännet något flyttades

emot vad som varit angivet i styrelsens förslag, ävensom att

mindre ändringar i läget för pelarna jämväl vidtoges på av flottningsföreningon

angivet sätt. Dessa ändringar äro, enligt vad styrelsen

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

upplyser, icke större än att de utan svårighet kunna vid byggnadens

utförande iakttagas.

Ostörd alarnas ångbätsaktiebolag har den 20 oktober 1916 meddelat,

att bolaget instämde i det yttrande, som avgivits av flottningsföreningen,

men har samtidigt påpekat, att bolagets ångare vore avsevärt större

än någon av flottningsföreningens båtar, varför bolaget påyrkat, att

hänsyn därtill skulle tagas vid brons byggande. Detta har, meddelar

järnvägsstyrelsen, jämväl beaktats i planen för byggnadens utförande.

Kungl. May.ts befallningshavande i Kopparbergs län, som i ärendet

hört ortsbefolkningen, har den 20 december 1916 meddelat sig icke

hava något att erinra mot broförslaget, därest nödig hänsyn tages till

de av flottningsföreningen gjorda erinringarna.

Kostnaderna för den beräknade nya förbindelsen mellan Mora station

och den gamla linjen mellan Mora Noret—Orsa har styrelsen, såsom

förut nämnts, i sin skrivelse den 31 mars 1916 angivit till 578,000

kronor, för det fall anläggningen utföres på nyss angivet sätt. Vid

upprättandet av detta kostnadsförslag hava använts de arbets- och

materialpriser, som voro gällande under år 1914 före kristidens inträdande.

På grund av de sedan denna tid ändrade konjunkturerna är

det, anför nu styrelsen, med säkerhet att förutse, att dessa kostnadsberäkningar

icke skola visa sig vara tillförlitliga, utan att vid tiden för

arbetets utförande priserna skola ställa sig högre än de beräknade.

Då särskilt priset på brojärn ökats i synnerligen avsevärd grad,

har styrelsen därför nu låtit omarbeta det tidigare upprättade förslaget

till bron i syfte att i möjligaste mån nedbringa järnvikten. Därvid har

en annan spannindelning tänkts komma till användning, som visserligen

medför ökad kostnad för brons underbyggnad men i ännu högre grad

minskar kostnaderna för överbyggnaden. Spannindelningen är dock

fortfarande sådan, att den tillfredsställer de krav, som uppställts med

hänsyn till flottningen och sjöfarten. Vid de nya beräkningar, som nu

verkställts över kostnaderna för förbindelselinjen, hava lagts till grund

de arbets- och materialpriser, som styrelsen i allmänhet ansett bliva

rådande under de närmaste åren, och skulle förbindelselinjen under

dessa förutsättningar komma att kosta 750,000 kronor. I samband

härmed anmärker styrelsen, att enligt samma beräkningsgrunder skulle

de i förberörda skrivelse den 31 mars 1916 angivna kostnader, för förstärkning

av nuvarande bron över älven 300,000 kronor och för en ny

bro 415,000 kronor, böra upptagas med förhöjda belopp av respektive

400,000 kronor och 510,000 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 229.

Emellertid framhåller styrelsen, att om de vid nuvarande tidpunkt

i högsta grad uppdrivna prisen å i synnerhet järn skulle komma att

hålla sig, icke heller den senast angivna kostnadssumman av 750,000

kronor torde visa sig tillräcklig. Någon kostnadsberäkning med användande

av dessa nu gällande priser bär styrelsen emellertid icke låtit

utföra. Konjunkturerna äro nämligen — anser styrelsen — nu så svävande,

att det icke ens med ringa grad av säkerhet kan avgöras, huru

de komma att ställa sig vid tiden för arbetenas utförande, vadan kostnadsberäkningar

med användande av nu gällande priser måste anses

vara av ringa värde.

Styrelsen anser, att förbindelselinjen bör komma till stånd snarast

möjligt, efter det linjen Mora Noret—Orsa förvärvats åt statsverket,

och att därför, om statsmakterna nu besluta inköp av denna bana,

arbetena å förbindelselinjen böra igångsättas redan innevarande år.

Emellertid håller styrelsen före, att i så fall dessa arbeten böra

inskränka sig till brons underbyggnad, terrasseringar och dylikt, å

vilka arbeten priserna icke mera avsevärt torde komma att skilja sig

från dem, som styrelsen använt i nyss nämnda nya kostnadsförslag.

Härigenom kom me dessa arbeten att vara färdiga, så snart brons överbyggnad

är klar för uppsättning. Att däremot med nu gällande uppdrivna

priser på järn beställa det erforderliga brojärnet anser styrelsen

sig icke kuuna tillstyrka.

Styrelsen erinrar i detta sammanhang, att den nuvarande bron

över älven användes gemensamt för den enskilda banans trafik och

för landsvägstrafiken. Då denna sistnämnda trafik är av ganska stor

omfattning och givetvis måste beräknas tillväxa och jämväl järnvägstrafiken

nu är jämförelsevis betydande och måste antagas komma att

ökas avsevärt framdeles, kan enligt styrelsens förmenande den tidpunkt

icke vara alltför avlägsen, då det blir nödvändigt att skilja på järnvägsoch

landsvägstrafiken. Det blir då nödvändigt att anlägga en särskild

bro för landsvägstrafiken. Enär emellertid tre broar, förlagda tätt

bredvid varandra, måste anses medföra stora olägenheter för trafiken å

älven, har styrelsen tänkt sig, att det skulle vara förmånligare, om järnvägstrafiken,

såväl statsbanans som den enskilda järnvägens, förlädes

till samma bro, till en början med användande av endast ett spår å

bron men med möjlighet att framdeles utbygga denna bro till dubbelspårig,

då landvägstrafiken finge framgå ensamt på en särskild bro.

Närmast skulle enligt styrelsens förmenande saken då ordnas så, att

den för statsbanans och bolagets trafik gemensamma bron förlädes

omedelbart nedanför den nu befintliga bron och att denna senare finge

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 22!).

användas uteslutande för landsvägstrafiken. Statens järnvägars nya

förbindelsespår skulle då sammanlöpa med den enskilda banans spår

från Mora Noret omedelbart öster om den nya bron, vilken eventuellt

framdeles skulle kunna utbyggas till dubbelspårig bro.

En fördel med den nya brons förläggande nedanför nuvarande

bron anser styrelsen vara, att någon korsning mellan järnvägs- och

landsvägstrafiken då icke skulle behöva förekomma mellan bron och

stationen vid Mora, en fördel som vore särskilt beaktansvärd på grund

av att korsning i olika plan där icke kan anordnas.

Förutsättning för eu sådan anordning, som nu senast nämnts,

måste emellertid _ enligt styrelsens uppfattning bland annat vara, att

anordningen ej för statsverket ställer sig ekonomiskt ofördelaktigare

än om en uteslutande tor statens järnvägars räkning avsedd bro förlägges

ovanför den nuvarande bron.

Såväl Dalälvarnas flottningsförening som Österdalarnas ångbåtsaktiebolag

hava, efter anmodan om yttrande från järnvägsstyrelsen,

förklarat sig givetvis anse det vara fördelaktigast, om frågan kunde

lösas på nyss angivet sätt med en gemensam järnvägsbro förlagd

nedanför den nuvarande bron och den nuvarande bron avsedd endast

för landsvägstrafiken.

Emellertid hava, enligt vad styrelsen upplyser, förhandlingar med

den enskilda banan, ledaude till överenskommelse angående sådan gemensam

ny bro, som nu senast avhandlats, ännu icke kunnat äga rum.

Enligt gjorda beräkningar över de blivande kostnaderna för statsverket

att ordna förbindelserna på nu senast angivet sätt med gemensam bro,

anser emellertid styrelsen frågans lösning på detta sätt icke komma att

medföra större utgifter för statsverket än om förbindelsen anordnas

med ny bro, avsedd uteslutande för statsbanan och förlagd ovanför

den nuvarande bron.

Styrelsen är fördenskull för sin del av den uppfattningen, att

det förslag i ämnet, som Kung]. Maj:t kan komma att förelägga riksdagen,

bör avse utverkande av anslag för utförande av ny förbindelse

för statsbanans tåg från Mora station till lämplig punkt å bandelen

Mora Noret—Osa norr om Mora Norets station samt att därvid kostnaderna

böra beräknas enligt förslaget med särskild bro för statsbanan

till 750,000 kronor. Skulle efter förhandlingar med den enskilda banan

det visa sig vara för statsverket och det allmänna fördelaktigt att få

annan förbindelseled än vad med förslaget om bro endast för statsbanans

tåg avsetts, bör, säger styrelsen, givetvis förbindelseleden så

ordnas, och torde fördenskull vid anslagets beviljande böra lämnas med
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departements
ehefen.

24 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 229.

givande åt Kungl. Maj:t att låta utföra förbindelseleden i den sträckning,

Kungl. Maj:t prövar vara lämplig.

Slutligen framhåller styrelsen vikten av att anslag för ändamålet

utverkas redan vid innevarande års riksdag, så att förbindelseleden ifråga

må hinna iordningställas under åren 1918 och 1919. Styrelsen framhåller

i sammanhang härmed, att under sistnämnda år den norr om

Sveg under utförande varande linjen Sveg—Brunflo i sin helhet väntas

bliva öppnad för allmän trafik.

Av det erforderliga anslagsbeloppet, 750,000 kronor, anser styrelsen

ett belopp av 200,000 kronor böra ställas till styrelsens förfogande

redan under år 1917.

För egen del ber jag till en början få meddela, att jag vidhåller

den av mig vid frågans behandling förra aret intagna standpunkten, att

vid val mellan inlösen av den Falun—Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag

tillhörig-a bansträckan Mora Noret—Mora Strand och anordnandet av en

särskild förbindelselinje mellan Mora Strand och linjen Mora Noret Orsa

det senare alternativet är att föredraga. Beträffande skälen härför hänvisar

jag till järnvägsstyrelsens förut av mig återgivna skrivelse den

31 mars 1916. Jag vill härvid emellertid ytterligare tillägga, att det

för skapandet av den nya genomgående statsbaneförbindelsen — som

i betraktande av den hastigt stigande norrländska trafiken bör anordnas

med avsevärd trafikkapacitet — icke kan vara tillfyllest med endast

förvärvandet av berörda enskilda järnvägar och deras bibehållande i det

skick, vari de nu befinna sig. En nödig förstärkning av de svagast

byggda bandelarna måste förutsättas komma till stånd, om förbindelseleden

överhuvudtaget skall kunna rätt tjäna sitt syfte och såsom statsbana

drivas på ett ekonomiskt och i övrigt rationellt sätt. För en

dylik förstärkning till högre trafikkapacitet lämpar sig, såsom järnvägsstyrelsen

anfört, den gamla kombinerade järnvägs- och landsvägsbron

icke.

Därest järnvägen Mora Noret—Orsa från ingången av år 1918

skulle övergå i statens ägo, måste det därför ock givetvis vara angeläget,

att den nu ifrågavarande nya broförbindelsen snarast möjligt

kommer till stånd. Kostnaderna för densamma synas ej heller alltför

avskräckande. Såsom förut nämnts, beräknade järnvägsstyrelsen år

1916 kostnaden för en dylik förbindelselinje till 578,000 kronor, därvid

utgående från de under år 1914 före kristiden rådande arbets- och

materialpris. Den nu gjorda kostnadsberäkningen, som grundar sig å

de arbets- och materialpriser, som styrelsen antager komma att bliva

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

rådande under den närmaste framtiden, slutar å 750,000 kronor med reservation

dock för ytterligare ökning med hänsyn särskilt till de enorma

prisstegringarna på järn. Anledningen till att kostnadsökningen ej är

än större är att tillskriva den omständigheten, att styrelsen i syfte att

i möjligaste mån nedbringa åtgången på järn vidtagit vissa förändringar

i det ursprungliga förslaget till brobyggnad. Den av styrelsen antydda

arbetsplanen för förbindelseledens utförande synes mig ock vara uppgjord

med förtänksamhet. Särskilt finner jag i likhet med styrelsen

lämpligt att med hänsyn till rådande järnpriser låta i det längsta anstå

med beställning och utförande av den i förbindelseleden ingående brons

överbyggnad.

För den ifrågavarande förbindelseledens sträckning har järnvägsstyrelsen,

såsom av det anförda framgår, framlagt två alternativ. Det

ena är uppgjort under förutsättning, att den nya bron skall utföras

uteslutande för statens järnvägars behov samt att den nuvarande bron

fortfarande skall användas för den enskilda järnvägens trafik och för

landsvägstrafiken. Enligt det andra alternalivet skall den nya bron

göras gemensam för staten järnvägars och den enskilda banans tåg,

medan den nu befintliga bron skulle tagas i anspråk uteslutande för

landsvägstrafiken. Såsom järnvägsstyrelsen framhållit, talar för det

senare alternativet den omständigheten, att det i framtiden torde bliva

nödvändigt att skilja på järnvägs- och landsvägstrafiken. En förutsättning

för detta alternativ är emellertid, att uppgörelse kan träffas

med det enskilda bolaget. Då underhandlingar med bolaget ej lämpligen

kunnat upptagas förr än beslut föreligger i själva huvudfrågan — rörande

inköpet av järnvägen Mora Noret—Orsa — delar jag styrelsens uppfattning,

att frågan om förbindelseledens definitiva sträckning bör uppskjutas

till en senare tidpunkt. Det blivande avgörandet härutinnan

torde emellertid — under förutsättning att det senare alternativet ej

från kostnadssynpunkt ställer sig ofördelaktigare än det tidigare —

lämpligen kunna uppdragas åt Kungl. Maj:t.

På grund av det anförda tillstyrker jag styrelsens förslag om anordnandet

av en ny förbiudelselinje från Mora Strand till järnvägen

Mora Noret—Orsa.

Järnvägsstyrelsen har hemställt, att hela det för brobyggnaden erforderliga

anslaget, 750,000 kronor, skulle anvisas å 1918 års stat. Då

emellertid byggnadsföretaget icke torde kunna slutföras förr än under

år 1919, synes ett anslag för år 1918 av 500,000 kronor vara tillfyllest.

Av sistnämnda belopp lära dock, på sätt järnvägsstyrelsen hemställt,

200,000 kronor böra göras tillgängliga redan under år 1917.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 190 höft. (Nr 229.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 229.

Doparte*

ments
chefens

Jaåo

hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört, hemställer

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels, med godkännande av förut angivna huvudgrunder

för förvärvande för svenska statens räkning

av Falun— Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag tillhöriga

järnvägen Mora Noret—Örsa, bemyndiga fullmäktige

i riksgäldskontoret att efter ingången av år 1918

på rekvisition utanordna köpeskillingen för ifrågavarande

järnväg, 1,290,000 kronor;

dels besluta, att, i samband med förvärv av järnvägen

Mora Noret—Orsa för statsverkets räkning,

en ny broförbindelse i den sträckning, Kungl. Maj:t

kan komma att bestämma, skall anordnas från Mora

station till lämplig punkt å nyssnämnda järnväg norr

om Mora Norets station, vilken förbindelse beräknats

kosta 750,000 kronor;

dels för år 1918 anvisa, att utgå av lånemedel,

till gäldande av köpeskillingen för nyssberörda järnväg

ett reservationsanslag av 1,290,000 kronor samt för

påbörjande av förenämnda broförbindelselinje ett

reservationsanslag av 500,000 kronor, med rätt för

Kungl. Maj:t att förskottsvis under år 1917 av sistnämnda

belopp utanordna 200,000 kronor;

dels och, under förutsättning av bifall till vad

sålunda föreslagits, besluta, att i 1918 års riksstat de

bland inkomsterna upptagna lånemedel för produktiva

ändamål skola höjas med 1,790,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1917.

Ur protokollet:

o

Ake Karlholm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Järnvägen MoraNoret—Orsa

Ifrågasatt förbindelsespår

För allmän trafik upplåten

statsbana

enskilda järnvägar

FbffdfisJ

PnästK$>

»KlUingh.

JardBahS

tsJkukh.

Krig&mnnRthobnrn/^s

. /“O. Yl

ithobnen

Ratthobnen

mm

WSM?

■i»;’-!

v

if- ■ . ,''S

mm

mm

2V.2S

•

mm

s v* ,J ■ J*''*''

i«W&- V®

Åtel #•

#''. <v V''4*>''. £

Ä

m

SttWffw/åi

''i! tum,

>. *•

zi-täSLut ?• - Sfi

Sfira&nPQW

Hl fillÉÉi*4: Pi

liåfiP

i*fS*

KV

«*ä

SBfÄ

4V»

lss»*?

mm.

• - *

.* #/ - »- : r:

sssin&iåfc

iLiteZ

yiJhi

aS&Ki

v*j»

SM

♦fe»*

1

s

ugg

*-crr»^

ffl

^ M

LJ&n

1

B

1:100000

Gen. Stab. Lit. Anst.

ioooo Meter

iooo

5000

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1917:114 Utlåtande i anledning av Kungl Maj:ts proposition angående förvärvande för svenska statens räkning av den Falun —Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag tillhöriga järn s. 1 i texten