Sök i Ratio Lex

Angående förordning om avlöning åt värnpliktiga, som fullgöra krig stjänstgöring vid vissa industriella eller andra anläggningar eller fartyg

1917-04-14 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:235, Angående förordning om avlöning åt värnpliktiga, som fullgöra krig stjänstgöring vid vissa industriella eller andra anläggningar eller fartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 235.

1

Nr 235.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

förordning om avlöning åt värnpliktiga, som fullgöra

krig stjänstgöring vid vissa industriella eller andra anläggningar

eller fartyg; given Stockholms slott den 14

april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med det såsom bilaga vid statsrådsprotokollet fogade förslag, utfärda

förordning om avlöning åt värnpliktiga, som fullgöra krigstjänstgöring

vid vissa industriella eller andra anläggningar eller fartyg.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

o

J. Åkerman.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 196 höft. (Nr 235.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

Utdrag av protokollet över lantförsv ar särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 14 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Efter gemensam beredning inom lantförsvars- och Bjöförsvarsdepartementen

anförde chefen för förstnämnda departement, statsrådet

Åkerman, följande:

»Uti § 11 av nådiga kungörelsen den 21 januari 1916 angående

uppskov med och frikallelse från inställelse till tjänstgöring vid mobilisering

för vissa värnpliktiga stadgas bland annat, att vid artilleri-,

fortifikations- och intendentur verkstäderna (-faktorierna, -förråden m. m.)

anställda civila arbetare, förmän, verkmästare och tjänstemän, ävensom

— till särskilt bestämt antal — motsvarande personal vid av arméoch

marinförvaltningarna för tillverkning (reparation) av artillerimateriel

och ammunition, torpeder och torpedmateriel, minmateriel samt

gnist-, flyg-, fartygs-, maskin-, ingenjör-, intendentur-, sjukvårds- och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

veterinärmateriel samt för framställande av redskap eller halvfabrikat

för tillverkning av sådan materiel under krig enligt plan i anspråk

tagna vissa enskilda verk och fabriker må -— oberoende av vad i kungörelsen

bestämts rörande uppskov — inkallas till tjänstgöring på sätt

i kommandoväg stadgas.

Genom nyssnämnda dag i kommandoväg fastställda ändringar i

inkallelseinstruktionerna för beväringen och landstormen bar bestämts,

att förenämnda personal skall inkallas genom vederbörande departement

(styrelse) inom armé- och marinförvaltningarna till visst antal enligt

särskilda bestämmelser.

Ifrågavarande personal är avsedd att vid krigstillfälle fullgöra sin

krigstjänstgöring genom tjänstgöring vid vederbörande verkstäder och

industriella anläggningar.

Uti underdånig skrivelse den 6 oktober 1916 gjorde den av Kungl.

Maj:t den 26 juli 1915 tillsatta krigsmaterielkommissionen framställning

om utfärdande av särskilda föreskrifter angående avlöning åt personal,

som jämlikt förenämnda bestämmelser inkallats till tjänstgöring vid

verkstäder eller industriella anläggningar, samt anförde därvid följande.

Under det att förut gällande inkallelseinstruktioner medgivit frikallelse

eller uppskov för ifrågavarande personal, i den mån man över

huvud taget insett nödvändigheten av dennas kvarstannande vid arbetet,

innebure de nya bestämmelserna antagandet av ett helt och hållet nytt

system för tillförsäkrande av arbetskraft åt den industriella verksamhet,

som ansåges nödvändig för krigföringen. Detta nya system medförde

emellertid vissa konsekvenser i fråga om disciplinära och avlöningsförhållanden.

Vad först de disciplinära förhållandena anginge, så komme de till

fabriker m. m. inkallade värnpliktiga i egenskap av krigsmän att vara

underkastade bestämmelserna i strafflagen för krigsmakten. Därigenom

bleve de i viss mån annorlunda ställda i disciplinärt hänseende än sina

civila arbetskamrater, något som dock icke torde inverka vid det civila

arbetet, där befäl endast utövades av den civila arbetsledningen. Chefen

för generalstaben hade i underdånig skrivelse den 4 september 1916 framlagt

närmare förslag rörande de inkallade värnpliktigas ställning såväl

i förhållande till de militära myndigheterna som till de civila arbetsgivarna.

Genom detta förslag, av vilket kommissionen haft tillfälle att

taga del, syntes de disciplinära frågorna vara lösta på ett för det civila

arbetets ostörda fortgång tillfredsställande sätt.

Beträffande avlöningsfrågan skulle enligt värnpliktslagen §§ 35 och

39 de värnpliktiga under tjänstgöring erhålla såväl penningbidrag som

Framställning

av krigamaterielkommissionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

underhåll, sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig

utrustning enligt särskilda bestämmelser. Således skulle de till

tjänstgöring vid industriella etablissemang inkallade värnpliktiga i avlöningshänseende

intaga annan ställning än sina arbetskamrater, ett

förhållande som av flera skäl måste anses olämpligt. Det syntes nämligen

vara alldeles uppenbart, att man icke kunde förvänta full arbetsprestation

av en arbetare, vilken allenast åtnjöte krigsavlöning och

arbetade sida vid sida med de arbetare, vilka på grund av att de stode

utom värnpliktsåldern eller beviljats uppskov med inställelse till krigstjänstgöring

komme i åtnjutande av den avsevärt högre civila avlöningen.

I fält kunde soldaten under de svåraste förhållanden fullgöra

allehanda tekniska uppgifter utan hänsyn till avlöningsförhållanden

m. fl. civila synpunkter. Men i hemorten läte det sig icke göra att

driva modern industri efter dylika principer, till på köpet med en personal,

som kvarstannade i sina vanliga befattningar under fred och i

sin vanliga miljö. Det skäl till att giva de till yrkesarbete inkallade

vanlig soldatavlöning, som kunde anses ligga däri, att övriga värnpliktiga

ute vid fronten riskerade liv och lem, medan krigstjänstgöringen

vid en fabrik icke medförde samma vådor, kunde ej heller tillmätas

vitsord. Medborgarens pliktuppfyllelse i fält kunde ej mätas

med materiella mått eller betalas på samma sätt som ett vanligt arbete.

Konsekvensen skulle då fordra, att hemmavarande krigsodugliga

finge vidkännas en motsvarande nedsättning av sina inkomster liksom

ock de, som efter erhållet uppskov kvarstannade i sitt civila arbete.

För åvägabringande av likställighet i avlöningshänseende mellan

de inkallade värnpliktiga samt de civila arbetarna vid ett industriellt

företag syntes på grund av nu anförda skäl vara nödvändigt föreskriva,

att de till tjänstgöring vid fabriker inkallade värnpliktiga undantoges

från förut berörda avlöningsbestämmelser. Deras avlönande borde helt

och hållet övertagas av arbetsgivaren och ske efter samma grunder

som för de civila arbetarna.

Med anledning härav hemställde kommissionen, att Kungl. Maj:t

måtte uppdraga åt arméförvaltningens civila departement att skyndsammast

framlägga förslag till sådana ändringar i gällande bestämmelser

rörande värnpliktiga under tjänstgöring tillkommande avlöning

och naturaförmåner, att värnpliktig, vilken fullgjorde sin tjänstgöringsskyldighet

vid verkstad eller industriell anläggning, som tillhörde kronan

eller jämlikt lag eller träffat avtal toges i anspråk för allmänt behov,

måtte, såvida ej för visst fall annorlunda förordnades, avlönas av

anläggningens innehavare i likhet med vid anläggningen anställda

arbetare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

5

Sedan med anledning härav arméförvaltningens civila departement

anbefallts att i ärendet avgiva utlåtande, har departementet med underdånig

skrivelse den 16 december 1916 överlämnat förslag till förordning

i ämnet samt därvid anfört följande:

Departementet ville till en början framhålla, att då departementet

icke kunnat bedöma, vilken inverkan de av krigsmaterielkommissionen

åberopade föreskrifterna kunde hava på de för marinen gällande avlöningsföreskrifterna,

departementet begränsat sitt utlåtande till att omfatta

allenast de armén berörande förhållanden.

Genom föreskrifterna i förenämnda kungörelse den 21 januari 1916

och de därpå grundade ändringarna i vederbörliga inkalleiseinstruktioner

hade beträffande sättet för fyllandet av det personalbehov, som vid

mobilisering borde tillgodoses, för att ifrågavarande anläggningar skulle

kunna hållas i gång, införts ett i så måtto förändrat system, att, medan

detta syfte enligt de förut gällande kungörelserna av den 28 september

1913 avsetts att vinnas allenast genom frikallelse från eller uppskov

med inställelse till tjänstgöring vid mobilisering, detsamma numera

komme att vinnas — utom genom de tidigare åtgärderna — även därigenom,

att vissa värnpliktiga särskilt inkallades att fullgöra sin krigstjänstgöring

genom arbete vid anläggning av förenämnda slag.

För tillämpning av det äldre systemet med de värnpliktigas frikallelse

från (uppskov med) krigstjänstgöring — i den mån detsamma

fortfarande skulle tillämpas — uppstode icke något behov av särskilda

avlöningsföreskrifter för sådana värnpliktiga, som för arbete vid enskild

anläggning erhölle dylik frikallelse från eller uppskov med krigstjänstgöring.

Å sådana värnpliktiga skulle nämligen värnpliktslagens bestämmelser

icke träda i tillämpning, enär dessa värnpliktiga i allo behölle

sin ställning såsom civila arbetare. Allenast för sådana vid arméns

särskilt mobiliserade anstalter, verk och inrättningar, såsom t. ex.

ammunitionsfabriken, gevärsfaktoriet, de centrala intendenturf*örråden,

mot kontrakt eller dylikt anställda yrkesarbetare, som, ehuru värnpliktiga,

avsåges att efter frikallelse eller uppskov få kvarstå i sina i fred

innehavda anställningar, bleve det fortfarande såsom hittills erforderligt

att lämna viss föreskrift. Av de sakkunniga, vilka utarbetat det förslag,

som legat till grund för det nu gällande krigsavlöningsreglementet,

hade framhållits, att något skäl ej kunde anses föreligga, varför

den personal vid mobiliserat förband av armén, som vid mobilisering

på grund av befrielse från krigstjänstgöring bibehölle sina rent

civila arbetsuppgifter, skulle tilldelas krigslön och andra kontanta förmåner

enligt krigsavlöningsreglementet, utan hade i stället föreslagits

Arméförvaltningens

civila

departements

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 235.

den bestämmelse, som återfnnnes i nämnda reglementes § 2 mom. 2,

att för sådan personal skulle tillämpas de för personalen i fred gällande

föreskrifter.

Sedan genom kungörelsen den 21 januari 1916 bestämmelserna

angående värnpliktigas inkallande till kronan eller enskild tillhörig anläggning

för tillverkning av krigsmateriel tillkommit, hade emellertid

krigsavlöningsreglementets nyssnämnda bestämmelse kommit att stå i

strid med föreskriften i § 2 mom. 1, att reglementets bestämmelser

skulle tillämpas å värnpliktiga, då de tillhörde mobiliserad anstalt, verk

eller inrättning, ett förhållande som kommit att kvarstå även beträffande

motsvarande föreskrifter i det den 24 november 1916 utfärdade, för år

1917 gällande reglementet. Av samma anledning hade också framträtt

behovet av bestämmelser rörande avlönings- m. fl. förmåner till sådana

värnpliktiga, som inkallades att fullgöra sin krigstjänstgöring genom

arbete vid enskild tillhörig anläggning, som toges i anspråk för krigsmaterieltillverkning.

Då det gällde att åstadkomma erforderliga föreskrifter till lösning

av föreliggande båda frågor, borde först iakttagas, att bestämmelserna

rörande de värnpliktiga, som vore avsedda att inkallas till de kronan

tillhöriga verk och inrättningar, vilka enligt fastställda planer vore avsedda

att vid arméns övergång till krigsfot utgöra särskilda mobiliserade

anläggningar, borde intagas i krigsavlöningsreglementet. Skulle

enskild tillhörig anläggning, som på grund av gällande rekvisitionslag

toges i anspråk för arméns behov, efter det kronan övertagit densamma,

anordnas såsom en under militär ledning mobiliserad institution,

vore det vidare givet, att nämnda reglementes stadganden borde

vara tillämpliga å dit inkallad eller där placerad personal.

Vad åter anginge avlöningsförhållandena för värnpliktiga, som inkallades

till enskild anläggning, vilken antingen på grund av rekvisitionslagSn

helt toges i anspråk för arméns behov utan att anordnas

såsom mobiliserad institution eller ock på grund av nämnda lag eller

avtal toges i anspråk för arméns behov allenast i den begränsade omfattningen,

att dess tillverkningar i större eller mindre del skulle levereras

till armén, syntes de för dessa förhållanden erforderliga föreskrifter,

såsom fallande utom krigsavlöningsreglementets tillämplighetsområde,

böra sammanfattas i en särskild författning.

På sätt krigsmaterielkommissionens framställning utvisade, hade

kommissionen funnit, att värnpliktiga vid inkallelse till nu ifrågavarande

slags krigstjänstgöring icke lämpligen borde avlönas på samma

sätt, som enligt krigsavlöningsreglementet vore bestämt för värnplik
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235. 7

tiga, vilka inkallades till mobiliserade förband. Såsom skäl härför hade

kommissionen framhållit, bland annat, att man icke torde kunna förvänta

samma arbetsprestation av en arbetare, vilken skulle åtnjuta avlöning

enligt nämnda reglemente, som av andra arbetare med samma

sysselsättning, vilka på grund därav, att de vore utom värnpliktsåldern

eller beviljats uppskov med krigstjänstgöring, komme i åtnjutande

av en avsevärt högre civil avlöning.

Åven om summan av de utgifter staten måste ikläda sig för tillhandahållande

åt mobiliserade värnpliktiga av samtliga naturaförmåner

(såsom för kvarter, underhåll, beklädnad m. m.) tillika med den fastställda

krigslönen i vissa fall skulle visa sig uppgå till föga mindre

belopp än den arbetsavlöning, som ifrågakomme på arbetsmarknaden,

måste dock nämnda av kommissionen uttalade uppfattning enligt departementets

mening få anses vara i huvudsak riktig. Härtill komme

emellertid, att stora svårigheter kunde uppstå, om staten skulle tillhandahålla

de värnpliktiga, vilka inkallades till anläggningar av förevarande

slag, samma krigslön ävensom enahanda naturaförmåner, som

enligt olika författningar tillkomme dem, som tjänstgjorde vid truppförband

eller formationer, där anordningar därför funnes träffade.

Av sistnämnda orsak hade också redan tillkommit förut åberopade

bestämmelse i § 2 mom. 2 i krigsavlöningsreglementet, enligt vilken,

bland annat, värnpliktig, som erhållit frikallelse från krigstjänstgöring

för att fortfarande arbeta vid någon arméns mobiliserade anläggning,

finge behålla de civila avlöningsförmåner, som enligt kontrakt eller

dylikt i fred tillkomme honom såsom yrkesarbetare vid anläggningen.

Departementet funne sig följaktligen böra, enligt kommissionens

hemställan, tillstyrka, att hos riksdagen utverkades medgivande om utfärdande

beträffande avlöning åt värnpliktiga, vilka inkallades till viss

tjänstgöring av den art, som omförmäldes i § 11 av kungörelsen den

21 januari 1916, av sådana föreskrifter, att avlöningen skulle utgå i

likhet med avlöningen åt andra vid vederbörlig anläggning anställda

civila arbetare.

De föreskrifter i nämnda avseenden, som departementet funnit erforderliga,

hade departementet ansett böra, i vad de avsåge värnpliktiga,

som inkallades till anläggningar, som skulle tillhöra arméns

mobiliserade verk och inrättningar, inflyta i krigsavlöningsreglementet.

Förslag till härav betingade ändringar i reglementets § 2 åtföljde

departementets samma dag avlåtna skrivelse i anledning av departementet

genom nådigt brev den 28 juli 1916 meddelat uppdrag att inkomma

med förslag till vissa andra ändringar i reglementet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

Vad åter anginge de föreskrifter, som erfordrades beträffande

värnpliktiga, vilka inkallades till enskilda anläggningar, både departementet

sammanfattat desamma i ett skrivelsen bifogat författningsförslag.

Såsom motivering till de särskilda bestämmelser, som funnits böra

upptagas i nämnda förslag, syntes allenast erfordras följande erinringar.

Krigsmaterielkommissionen hade i sin framställning endast tagit i

betraktande avlöningsförhållandena för vissa enligt kungörelsen den 21

januari 1916 till tjänstgöring vid kronan eller enskilda tillhöriga verkstäder

eller industriella anläggningar inkallade värnpliktiga. Enligt

bestämmelserna i § 11 av nämnda kungörelse skulle motsvarande inkallelseföreskrifter

gälla vissa värnpliktiga, som antingen tillhörde besättning

å fartyg, vilket med besättningen förhyrts för att vid mobilisering

användas för arméns ändamål, eller som hade anställning vid

kanal- och slussverk eller hamn, vilka vid mobilisering ställdes till arméns

förfogande. I anledning härav hade departementet funnit sig böra

giva bestämmelserna i författningsförslaget en sådan omfattning, att de

avsåge även värnpliktiga av sistnämnda båda kategorier.

Departementet hade redan förut antytt, att, i de fall då en industriell

anläggning med tillämpning av rekvisitionslagen helt toges i anspråk

för arméns behov, densamma kunde tänkas bliva av de militära

myndigheterna ordnad såsom en mobiliserad inrättning, vid vilken

krigsförvaltningsreglementena och då också krigsavlöningsreglementet

bleve gällande. Andra dylika i sin helhet rekvirerade anläggningar

kunde emellertid — liksom sådana, vilka endast så till vida toges i

anspråk för arméns behov, att deras tillverkningar i större eller mindre

del levererades till armén — även efter det de tagits i anspråk kvarstå

under sin vanliga civila ledning. Bestämmelserna i § 2 avsåge att reglera

avlöningsförhållandena för värnpliktiga, vilka inkallades till tjänstgöring

vid nu avsedda anläggningar, ävensom å sådant fartyg, som

enligt rekvisitionslagen toges i anspråk.

Föreskrifterna i § 3 hade betingats därav, att vissa av de värnpliktiga,

varom förslaget handlade, kunde inkallas från annan ort än

den, där den särskilt anordnade krigstjänstgöringen skulle fullgöras.

Då det icke torde kunna åläggas ägare eller innehavare av vederbörlig

anläggning m. m. att utgiva ersättning för färd eller resa, som värnpliktig

sålunda kunde hava att företaga, hade det ansetts riktigast

stadga, att densamma skulle utgå enligt tillämpliga bestämmelser i

krigsavlöningsreglementet och omedelbart bestridas av statsmedel samt

utbetalas genom den myndighet, som verkställt inkallelsen (t. ex. departement

i arméförvaltningen).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

9

Då departementet föreslagit, att avlöningen till värnpliktiga, inkallade

till enskilda anläggningar, skulle utgå efter samma grunder, efter

vilka ersättningen utginge till de vid anläggningen med motsvarande

arbetsuppgifter anställda civila personer, hade departementet visserligen

icke förbisett, att kostnaderna för sådan avlöning, vilka i form av höjda

pris på anläggningens tillverkningar i varje fall komme att drabba kronan,

skulle, därest avlöningarna på allmänna arbetsmarknaden under

inkallelsetiden höjdes, kunna ökas utöver vad som kunde anses skäligt,

särskilt i jämförelse med de förmåner, som utginge till värnpliktiga,

inkallade till mobiliserade truppförband, ävensom att ifrågavarande värnpliktiga

skulle kunna bliva berättigade till högre avlöningar, än som,

jämlikt departementets förslag till § 2 mom. 3 i krigsavlöningsreglementet,

enligt av Kungl. Maj:t eller vederbörliga arméns myndigheter

meddelade bestämmelser skulle utgå till värnpliktiga, inkallade till arméns

egna mobiliserade verk och inrättningar. För undvikande härav

hade i nu förevarande förslags § 1 mom. 1 tillkommit orden »där

Kungl. Maj:t icke annorlunda förordnar». Med stöd härav kunde nämligen,

därest så skulle visa sig behövligt, för till viss anläggning inkallade

värnpliktiga bestämmas särskilda maximilöner, oberoende av de

avlöningsbelopp, som tillkomme de civila arbetarna vid sådan anläggning.

Till följd av nådig remiss har marinförvaltningen den 5 mars 1917

avgivit underdånigt utlåtande i ärendet samt därvid anfört följande:

I det av marinförvaltningen med underdånig skrivelse den 19

februari 1917 överlämnade förslaget till förordning med särskilda föreskrifter

angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen på krigsfot

skulle § 2 mom. 3 av denna förordning givas sådan lydelse, att såväl

personal vid månads- och daglönarstaten vid flottan som annan i statens

tjänst anställd personal, vilken vid mobilisering placerades i samma

eller liknande befattning som i fred, skulle erhålla avlöningsförmåner

enligt för fred gällande föreskrifter. Några bestämmelser härutöver

syntes icke, vad marinen beträffade, erfordras med avseende å sådan

personal, som vid mobilisering kunde komma att tjänstgöra vid staten

tillhörande industriell anläggning. Inkallades däremot värnpliktig att

fullgöra sin krigstjänstgöring vid enskild tillhörig industriell anläggning,

som i större eller mindre utsträckning på grund av lag eller avtal

toges i anspråk för tillverkning av krigsmateriel, syntes sådan värnpliktig

på av krigsmaterielkommissionen anförda skäl höra komma i åtnjutande

av avlöning enligt de grunder, efter vilka ersättning utginge

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 196 höft. (Nr 235.) 2

Marinförvalt
ningena
yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

till de vid anläggningar med motsvarande arbetsuppgifter anställda civila

personer. Marinförvaltningen tillstyrkte därför, att riksdagens

medgivande inhämtades om utfärdande av bestämmelser i sådan riktning,

och hade ämbetsverket intet att erinra mot att dessa bestämmelser

gåves den lydelse arméförvaltningens civila departement föreslagit

under § 1 mom. 1 av nämnda departements förslag.

För marinens vidkommande funne marinförvaltningen något behov

icke föreligga, att sådana bestämmelser infördes, som avsåges i § 1

mom. 2 av förberörda förslag, utan borde marinen tillhörande värnpliktig,

som inkallades till tjänstgöring- å förhyrt eller rekvirerat fartyg,

fortfarande i avlöningshänseende likställas med värnpliktig i allmänhet,

som tjänstgjorde å annat fartyg.

Förslagets § 2 syntes böra givas den ändrade lydelse, som föranleddes

av vad ovan med avseende å § 1 mom. 2 anförts.

De i §§ 3 och 4 av förslaget intagna bestämmelser funne marinförvaltningen

behövliga och ville därför tillstyrka, att sadana bestämmelser

bleve utfärdade i sammanhang med övriga föreslagna föreskrifter,

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser, även jag?

att värnpliktiga, vilka inkallas att fullgöra sin krigstjänstgöring genom

arbete vid fabriker, verkstäder eller andra industriella anläggningar

böra i avlöningshänseende likställas med den vid vederbörande anläggning

anställda civila arbetspersonalen. De skäl, som av myndigheterna

härför anförts, synas mig övertygande och till fullo motivera eu dylik

anordning.

I den mån inkallelsen äger rum till armén tillhöriga verkstäder

och anläggningar, kommer, såsom av den förut lämnade redogörelsen

närmare framgår, krigsavlöningsreglementet för armén att bliva å

den inkallade personalen tillämpligt. I enlighet härmed hava uti det

förslag till krigsavlöningsreglemente för armén, som Kungl. Maj:t

den 4 innevarande månad beslutat förelägga riksdagen, införts bestämmelser,

att beträffande sådana värnpliktiga tillkommande löneförmåner

skall tillämpas vad som gäller i fråga om avlöningen för

den vid vederbörligt verk eller inrättning såsom yrkesarbetare eller

dylikt medelst kontrakt eller genom annat avtal anställda personalen.

Denna personal skall nämligen åtnjuta avlöning enligt de för fred gällande

föreskrifter och de särskilda bestämmelser, som för mobilisering

äro eller varda meddelade.

Vad nu är sagt torde jämväl böra gälla beträffande avlöning åt

värnpliktiga, vilka inkallas till tjänstgöring vid enskild anläggning,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

vilken på grund av lag tages i anspråk för krigsmaktens behov och

anordnas såsom en under militär ledning mobiliserad institution. Vid

sådan anläggning bliva nämligen vederbörande krigsförvaltningsreglementen

och följaktligen även krigsavlöningsreglementet gällande.

Däremot hava dylika bestämmelser för marinens del icke ansetts

erforderliga, enär motsvarande förhållanden med avseende å marinen

icke föreligga.

Det nu föreliggande författningsförslaget avser att reglera avlöningsförhållandena

för sådana värnpliktiga, som inkallas för tjänstgöring

vid enskild anläggning, vilken antingen på grund av lag helt tages i

anspråk för krigsmaktens behov, utan att anordnas såsom mobiliserad

institution under militär ledning, eller ock på grund av lag eller avtal

tages i anspråk för krigsmaktens behov allenast i den begränsade omfattning,

att dess tillverkningar i större eller mindre del levereras till krigsmakten.

Vid granskningen av nämnda förslag har jag, i vad detsamma

avser förhållandena vid armén, icke funnit anledning till annan erinran än

att det synts mig lämpligt att vidtaga vissa formella jämkningar i förslaget.

Vad marinförvaltningen anfört därom, att marinen tillhörande värnpliktig,

som inkallas till tjänstgöring å förhyrt eller rekvirerat fartyg,

fortfarande bör i avlöningshänseende likställas med värnpliktig i allmänhet,

som tjänstgör å annat fartyg, torde böra tillerkännas giltighet,

då fartyg, som förhyras eller rekvireras för marinens räkning, med

hänsyn till de ändamål, för vilka sådana fartyg användas, lära komma

att föras av militär befälhavare. Bestämmelserna i § 1 mom. 2 av

författningsförslaget synas sålunda böra gälla endast armén. På grund

härav torde, på sätt marinförvaltningen föreslagit, avfattningen av § 2

i förslaget böra undergå en mindre jämkning.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med det vid detta protokoll såsom bilaga fogade förslag, utfärda förordning

om avlöning åt värnpliktiga, som fullgöra krigstjänstgöring vid

vissa industriella eller andra anläggningar eller fartyg.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harald Wiens.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

Bil.

Förslag

till

‘Förordning

om avlöning åt värnpliktiga, som fullgöra krigstjänstgöring vid vissa

industriella eller andra anläggningar eller fartyg.

§ I
1.

Varder vid mobilisering, enligt av Kungl. Maj:t meddelade

särskilda bestämmelser, värnpliktig inkallad att fullgöra honom åliggande

krigstjänstgöring såsom arbetare, förman, verkmästare, tjänsteman eller

dylikt vid enskild fabrik, verkstad eller annan industriell anläggning,

vars tillverkning på grund av lag eller avtal i större eller mindre omfattning

tages i anspråk för krigsmaktens behov, skall beträffande

avlönings- m. fl. förmåner till sådan värnpliktig under den tid, inkallelsen

varar, gälla, att desamma, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda

förordnar, utgå efter samma grunder, efter vilka ersättning utgår till

de vid anläggningen med motsvarande arbetsuppgifter anställda civila

personer.

2. Vad i mom. 1 stadgas skall i tillämpliga delar gälla jämväl i

de fall, då värnpliktig, som tillhör besättning å fartyg, vilket med besättningen

för kronans räkning förhyrts att vid mobilisering användas

för arméns ändamål, eller värnpliktig, som har anställning vid kanaloch

slussverk eller hamn, som enligt uppgjorda planer vid mobilisering

ställes till arméns förfogande, enligt av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser inkallas till krigstjänstgöring å sådant fartyg eller vid

sådan anläggning, som i detta moment avses.

§ 2.

Inkallas värnpliktig, enligt av Kungl. Maj:t givna särskilda bestämmelser,

vid mobilisering till fullgörande av krigstjänstgöring av den i

§ 1 nämnda beskaffenhet vid fabrik, verkstad eller annan i samma §

nämnd anläggning, som enligt lag genom rekvisition eller annat för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 235.

fogande tages i anspråk för krigsmaktens behov eller ock å fartyg,

som på enahanda sätt tages i anspråk för arméns behov, och skall anläggningen

eller fartyget icke hänföras till sådan mobiliserad anstalt,

verk eller inrättning, att krigsavlöningsreglementet för armén därå

skall gälla, skola beträffande nu nämnd värnpliktig bestämmelserna i §

1 i denna förordning äga motsvarande tillämpning.

§ 3.

1. Har värnpliktig, som inkallas till krigstjänstgöring vid anläggning.

eller å fartyg, som avses i denna förordning, att för inställelse

till tjänstgöringsort eller återfärd därifrån företaga färd i trupp eller

resa, skola i avseende å. sådan värnpliktigs rätt till ersättning för sådan

färd eller resa de i krigsavlöningsreglementet för armén eller förordningen

.med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m.

vid marinen pa krigsfot meddelade bestämmelser beträffande till mobiliserat

truppförband vid armén eller till mobiliserad del av marinen inkallad

värnpliktig äga motsvarande tillämpning.

2. Av bestämmelsen i mom. 1 föranledd kostnad utgår av statsmedel

och utbetalas genom den myndighet, som inkallat den värnpliktige.

§ 4.

1.. Tillhandahåller ej ägare eller innehavare av verkstad, fabrik,

industriell eller annan anläggning eller fartyg, varom i denna förordning

sägs, till krigstjänstgöring vid anläggningen eller å fartyget inkallad

värnpliktig avlönings- eller annan förmån, som enligt bestämmelserna

i §§ 1 och 2 tillkommer sådan värnpliktig, skola motsvarande

förmåner utgå på statsverkets bekostnad och tillhandahållas honom

genom den myndighet, som verkställt inkallelsen.

2. För kostnad, som genom tillämpning av bestämmelsen i mom.

1 ådrages statsverket, skall avdrag ske från den ersättning för användandet

av verkstad, fabrik, annan anläggning eller fartyg eller för i

anspråk.tagen tillverkning, som enligt lag eller avtal tillkommer dylik

anläggnings eller fartygs ägare eller innehavare.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 196 käft. (Nr 235.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:370 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majits proposition angående förordning om avlöning åt värnpliktiga, som fullgöra krigstjånstgöring vid vissa indus s. 4 i texten
  2. SU 1917:193 Statsutskottets utlåtande Nr 193 s. 6 i texten