Sök i Ratio Lex

Angående tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkhögskolor

1917-04-14 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:241, Angående tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkhögskolor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kmgl. Maj.ifi Nåd. Proposition Nr 241.

1

Nr 241.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillfällig

löneförbättring åt lärare vid folkhögskolor; given

Stockholms slott den 14 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kung!. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen

att anvisa på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag av 45,000 kronor

för beredande under läsåret 1917—1918 av tillfällig löneförbättring

åt lärare vid statsunderstödda folkhögskolor att, efter Kungl. Maj:ts beprövande

i varje särskilt fall, utgå enligt följande grunder, med rätt för

Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som för tillämpning av

dessa grunder äro erforderliga:

,o O

1) Den tillfälliga löneförbättringen utgår

a) med högst 250 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för

sommarkurs samt därutöver med högst 200 kronor i familjetillägg till

den, som vid läsårets början är anställd i egenskap av ordinarie lärare,

under förutsättning att befattningshavaren vid denna tidpunkt har eget

äkta barn, som icke uppnått 18 års ålder; dock att löneförbättring med

dessa belopp icke tillkommer gift kvinnlig befattningshavare, vars man

lever;

b) med högst 250 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för

sommarkurs till varje ordinarie lärare, som icke äger erhålla tillfällig

löneförbättring enligt de i punkt a) angivna grunder;

c) med högst 200 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för

sommarkurs till varje icke ordinarie, manlig och kvinnlig ämneslärare,

som har en tjänstgöringsskyldighet av minst 15 timmar i veckan;

d) med högst 150 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för

sommarkurs till varje annan manlig och kvinnlig lärare, som har en

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 202 höft. (Nr 241.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.

tjänstgöringsskyldighet av minst 15 timmar i veckan och vilken icke

äger erhålla tillfällig löneförbättring enligt de i punkterna a), b) och c)

angivna grunder.

2) Såsom bidrag till ifrågavarande tillfälliga löneförbättring utgå av

det belopp, som för varje särskilt fall må komma att bestämmas, två

tredjedelar av statsmedel, under villkor att den återstående tredjedelen

tillskjutes av landsting, kommuner eller enskilda.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alexis Hammarström.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 241.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 april

1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Hammarström anförde:

Under åttonde huvudtiteln, punkten 198, i årets statsverksproposition

har Kungl. Maj:t på hemställan av min företrädare i statsrådsämbetet föreslagit

riksdagen att, i avbidan på proposition angående anslag för beredande

av tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkhögskolor, beräkna

för ändamålet på extra stat för år 1918 ett belopp av 50,000 kronor. I

det vid statsverkspropositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden den 13 januari 1917 omförmälde departementschefen,

att ifrågavarande ärende, som då nyligen inkommit till ecklesiastikdepartementet,

tarvade ytterligare utredning, innan förslag i detsamma förelädes

riksdagen. Sedan denna utredning därefter blivit verkställd, anhåller jag

att nu få anmäla ärendet.

Innan jag närmare ingår på den föreliggande frågan, torde jag böra

Tillfällig

löneförbättring

åt lärare

vid folkhögskolor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.

erinra om de bestämmelser, som för närvarande gälla angående statsunderstöd

till folkhögskolor.

I anledning av Kungl. Maj:ts framställning och en i ämnet väckt

motion höjde 1912 års riksdag det under åttonde huvudtiteln till understöd

åt folkhögskolor uppförda förslagsanslaget från dess dåvarande belopp,

220,000 kronor, med 119,200 kronor till 339,200 kronor samt medgav,

att såsom understöd åt sådana i verksamhet varande folkhögskolor i

riket, som visat sig gagneliga och av Kungl. Maj:t prövades vara i behov

av dylikt understöd, finge utgå

a) till folkhögskola, som påginge minst 20 veckor, högst 4,500

kronor;

bj till kvinnlig folkhögskola, som påginge minst 12 veckor, högst

2,400 kronor;

c) till kvinnlig kurs, som påginge samtidigt med manlig folkhögskola

under minst 20 veckor och med särskild undervisning i de ämnen, där

sådant erfordrades, högst 2,400 kronor;

d) till en andra årskurs vid folkhögskola, som åtnjöte statsunderstöd

till sin första årskurs, högst 2,500 kronor vid folkhögskola, som påginge

minst 20 veckor, och 1,500 kronor vid kvinnlig folkhögskola, som påginge

minst 12 veckor, dock under förutsättning att antalet elever i andra

årskursen uppginge till minst fjärdedelen av medeltalet elever i motsvarande

första årskursen under närmast föregående femårsperiod eller vid

nyinrättad skola för den tid, skolan varit i verksamhet; samt därjämte

e) till anordnande av parallellavdelning vid folkhögskola, då sådant

prövades vara vid undervisningen i övningsämnena oundgängligen erforderligt,

extra anslag av högst 1,500 kronor till folkhögskola, som påginge

minst 20 veckor, och 1,000 kronor till kvinnlig folkhögskola, som påginge

minst 12 veckor,

allt under villkor

att styrelsen erhållit delaktighet i för lärarna avsedd pensionsanstalt

för såväl föreståndaren som ytterligare en lärare vid varje folkhögskola,

att landsting, kommuner eller enskilda var för sig eller gemensamt

till vederbörande skola eller kurs lämnade bidrag, vilka, inberåknat skolavgifter,

sammanlagt uppginge till minst lika belopp som det, varmed statsbidraget

översköte 2,000 kronor för manlig kurs och 1,000 kronor för

kvinnlig kurs,

att, innan anslag första gången beviljades åt folkhögskola, dennas behövlighet

skulle vara vitsordad av vederbörande landsting eller ock att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Ndd. Proposition 1Sr 241.

Kungl. Maj:t, efter hörande av folk högskolinspektören, funnit skolan vara

till allmänt, gagn;

att vederbörande skolor skulle vara underkastade de närmare bestämmelser

angående skolornas inspektion samt lärarnas pensionering,

antagande och entledigande, som Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva,

samt

att berättelse över skolans eller kursens verksamhet årligen av

skolstyrelsen ingåves såväl till Kungl. Maj:t som till vederbörande

landsting.

I överensstämmelse med detta riksdagens beslut utfärdades kungörelse

i ämnet den 23 september 1912. Sedan därefter riksdagen år 1913

anvisat medel för upprättande från och med år 1914 av en folkskolöverstyrelse

och föreskrift meddelats därom, att nämnda överstyrelse skulle

hava inseende över folkhögskolorna, utfärdades den 21 november 1913

ny kungörelse angående understöd åt folkhögskolor m. m.

Vissa folkhögskolor äro förenade med läroanstalter av annan typ,

nämligen lantmannaskolor och lanthushållsskolor. I sådant avseende innehåller

reglementet för de med understöd av statsmedel inrättade lantmannaskolor

den 10 juni 1912, §§ 18 och 25, att där lantmannaskola och

folkhögskola äro förlagda på samma plats under gemensam styrelse och

hava gemensamma lokaler och lärare, det ankommer på den gemensamma

styrelsen att utse endera skolans föreståndare till rektor för båda skolorna.

Till lantmannaskolor utgår statsunderstöd enligt kungörelse i ämnet den

18 juni 1915. Vidare är i reglementet för de med understöd av statsmedel

inrättade lanthushållsskolor den 29 juni 1912. § 13, stadgat, att

där lanthushållsskola är förlagd till samma plats som folkhögskola eller

lantmannaskola samt har med dylik skola gemensamma lokaler samt lärarinnor

eller lärare, må efter överenskommelse mellan skolornas styrelser

folkhögskolans eller lantmannaskolans föreståndare utses till rektor jämväl

för lanthushållsskolan. Anslag till lanthushållsskolor utgår enligt kungörelser

i ämnet den 29 juni 1912 och den 18 juni 1915.

Beträffande avlöningen till folkhögskolornas personal äro några allmänna

bestämmelser icke meddelade. För vissa grupper av folkhögskolornas

lärare har emellertid medgivits delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt

och folkskollärarnas änke- och pupillkassa. I reglementet för

dövstumlärarnas pensionsanstalt den 8 oktober 1915, §§ 1 och 5, är i sådant

hänseende stadgat, att pensionsanstalten avser beredande av pension

åt, bland andra, manliga föreståndare och lärare vid de av staten understödda

folkhögskolorna — kvinnliga avdelningar däri inberäknade — och

därmed förenade lantmannaskolor, dock icke särskilda lärare i övnings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 211.

ämnen eller slöjd, samt att delaktighetsbeloppet skall utgöra för manlig

föreståndare lägst 3,200 och högst 4,000 kronor och för manlig lärare

lägst 1,600 och högst 2,700 kronor. Enligt särskild kungörelse, likaledes

av den 8 oktober 1915, är delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa

medgiven för den ordinarie lärarpersonal — med visst undantag —

för vilken beträffande dess egen pensionering delaktighet medgivits i dövstumlärarnas

pensionsanstalt.

I skrivelse den 8 december 1916 har nu svenska folkhögskolans lärarförenings

styrelse anhållit, att Kungl. Maj:t ville till riksdagen avlåta proposition

om förhöjning av förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor

för åren 1917 och 1918 enligt sådana grunder, att, efter Kungl. Maj:ts

beprövande, i allmänhet manliga och kvinnliga lärare under läsåren 1916

—1917 och 1917—1918 erhölle i dyrtidshjälp för vinterkurs 250 kronor

och för sommarkurs 100 kronor samt att familjeförsörjare erhölle ett särskilt

familjetillägg å 200 kronor; att för utbekommande av sådant tilläggsanslag

särskild underdånig ansökan av vederbörande skolstyrelse skulle

erfordras; samt att tilläggsanslaget till folkhögskola finge utgå med högst

20 procent av det statsanslag, som enligt nu gällande grunder tilldelades

skolan.

Till stöd för denna anhållan har styrelsen anfört:

Det under de senast förflutna åren ständigt sjunkande penningvärdet såväl för

de institutioner, som hade att röra sig med fasta anslag, som för löntagarna hade

även i hög grad rubbat folkhögskolornas ekonomi och försatt dessa skolors lärare i

allt svårare läge. Nästan på varje punkt hade folkhögskolornas driftkostnader ökats

i så väsentlig grad, att ett högre statsanslag vore erforderligt för täckande av den

brist, som härigenom oundgängligen uppkomme i skolornas budget och som i de flesta

fall icke torde ersättas med de av landstingen år 1916 eventuellt beviljade tilläggsanslagen.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening, som tillsammans med statens

folkhögskolinspektör överlagt om möjligheten att åstadkomma en tillfällig dyrtidshjälp

av staten åt skolorna och deras lärare, hade emellertid ansett sig icke böra begära

ökat statsbidrag för driftkostnaderna, alldenstund en löneförbättring åt lärarna

vore ännu mera av behovet påkallad. Redan före dvrtiden hade lönerna varit otillräckliga

för flertalet lärare, varför också folkskolöverstyrelsen tillkallat särskilda kommitterade

bland folkhögskolans lärarkår för uppgörande av förslag till lönereglering,

och det torde då vara självklart, att även för denna lärarkår en tillfällig dyrtidshjälp

i synnerlig grad vore av behovet påkallad. De den 1 december 1916 till folkskolöverstyrelsen

inkomna underdåniga ansökningarna från folkhögskolornas styrelser om statsanslag

till då pågående vinterkurser, med vilka ansökningar följde specificerade uppgifter

om lärarnas löner, visade också, enligt vad statens folkhögskolinspektör meddelade,

att endast i något eller några enstaka fall höjningar utöver de förutvarande

lönebeloppen år 1916 förekomme. Med säkerhet torde kunna sägas, att detta ogynnsamma

förhållande icke berodde på ett underskattande från styrelsernas sida av lärår
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 241.

karens svårigheter utan uteslutande vore att tillskriva de ekonomiska vanskligheter,

skolorna iråkat genom den ovan påpekade ökningen i driftkostnaderna.

Lärarföreningens styrelse hade på grundval av de fullständiga uppgifter om antalet

manliga och kvinnliga folkhögskollärare samt deras löneförmåner, som inkommit

till folkskolöverstyrelsen för läsåret 1915—1916, samt med övervägande av förhållandena

vid varje särskild skola sökt utreda, efter vilka grunder dyrtidshjälpen borde

utgå och vilka kostnader denna skulle medföra för statsverket. Därvid hade styrelsen

och statens folkhögskolinspektör enat sig om följande allmänna principer: 1) skillnad

borde ej göras mellan ordinarie och extra lärare, då dessa senare vore så svagt avlönade,

att de måste anses behöva samma dyrtidshjälp som de ordinarie; 2) dyrtidshjälp

en borde bliva lika för manlig och för kvinnlig lärare och beräknas särskilt för

vinterkurs och särskilt för sommarkurs; dock ansåges gift lärarinna, vilkens man levde,

ej böra komma i åtnjutande av dyrtidshjälp; 3) för familjeförsörjare, varmed förstodes

sådan befattningsinnehavare, som hade eget äkta barn, lämnades ett familjetillägg utöver

det, som eljest tillkomme lärare och lärarinna.

Då lönerna vid de olika skolorna rätt mycket varierade och behoven sålunda

kunde ställa sig olika, torde eu prövning av förhållandena vid varje särskild skola

vara nödvändig, och det syntes därför böra bestämmas, att för erhållande av dyrtidshjälp

skulle krävas särskild ansökan av vederbörande skolstyrelse. Lärarföreningens

styrelse ansåge emellertid, att dyrtidshjälp i allmänhet borde utgå med följande

belopp:

för manlig och kvinnlig lärare vid vinterkurs ............................................ 250 kronor

» » » » » » sommarkurs ......................................... 100 »

dessutom för familjeförsörjare oberoende av om tjänstgöringen vore enbart

vid vinterkurs eller vid vinter- och sommarkurs ..................... 200 »

Då antalet lärare och lärarinnor vid skolorna väsentligen vore beroende av i vad

man skolorna vore mer eller mindre utvecklade med parallellavdelningar, andra årskurs

o. s. v., torde den ökning i anslagen, skolorna måste påräkna för genomförande

av denna dyrtidshjälp, böra bestämmas till en viss procent av den totalsumma, skolan

eljest enligt nu gällande bestämmelser skulle erhålla i statsanslag under läsåret* för

manliga och kvinnliga kurser, och hade styrelsen funnit, att en höjning av anslagen

med högst 20 procent skulle vara tillräcklig för behovet.

Tillämpandet av ovan angivna normer för dyrtidshjälpen på den lärarkår, som

tjänstgjorde läsåret 1915—1916, skulle medföra en ökning i statsanslaget av 75,150

kronor. I stort sett bleve förhållandena naturligtvis desamma för läsåret 1916—1917

och även för läsaret 1917—1918, för vilket senare läsår styrelsen ansåge dyrtidshjälp

även höra utgå, men mindre växlingar kunde, beroende på elevantalen, äga rum genom

upprättandet eller indragandet av parallellavdelningar och andra årskurser, eventuellt

tillkomsten av någon ny folkhögskola, eller också genom ökning eller minskning av

familjeförsörjarnas antal. Statsanslaget för dyrtidshjälp till folkhögskolans lärarkår

torde därför böra upptagas som förslagsanslag.

Med anledning av vad sökandena anfört angående inom folkskolöverstyrelsen

pågående utredning rörande folkhögskollärarnas löneförhållanden

torde jag här böra erinra, att Kungl. Maj:t den 10 november 1916 på

gjord framställning bemyndigat folkskolöverstyrelsen att tillkalla tre representanter

för folkhögskolornas lärarkår för att under viss kortare tid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.

inom överstyrelsen biträda vid utredning av fråga om nämnda kårs löneoch

pensionsförhållanden.

Vid omförmälda ansökning hade fogats följande utdrag ur en i nu

berörda sammanhang verkställd utredning rörande

Folkhögskollärarpersonalens löneförhållanden läsåret 1915—1916.

1) Föreståndare och ordinarie lärare.

Avlöning.

Kronor.

Antal föreståndare.

Antal ordinarie lärare.

Vid skola

med vinter- och sommar- kurs.

Vid skola

med endast

vinterkurs.

Med tjänstgör.

vid vinter- och sommar- kurs.

Med tjänstgör.

endast vid

vinterkurs.

1,700—1,999 ............

2

5

2,000-2,499 ............

—

—

9

8

2,500—2,999 ............

—

2

22

_

3,000-3,499 ............

—

2

4

—

3,500—3,999 ............

2

2

1

_

4,000- 4,499 ............

12

1

1

_

4,500-4,999 ............

14

2

—

_

5,000-5,499 ............

7

—

—

_

5,500-5,999 ............

1

—

—

_

6,000 ........................

1

—

—

—

7,000 ........................

1

—

—

—

Summa

1

38

9

39

13

i

47

52

2) Manliga extralårare i läsämnen.

Av dessa, tillhopa 28, tjänstgjorde It vid både vinter- och sommarkurs, 17 vid

endast vinterkurs.

Vinter- och Endast

sommarkurs. vinterkurs.

Medellön.............................. kronor 1,875:— kronor 1,407: —

Högsta lön........................... » 2,500: — » 2,400: —

Lägsta » ........................... * 1,300: — » 1,000: —

Av dem, som tjänstgjorde vid både vinter- och sommarkurs, hade 5 under 2,000

kronor, av de endast vid vinterkurs tjänstgörande hade 11 under 1,500 kronor i lön.

3) Kvinnliga lärare i läsämnen.

Av dessa, tillhopa 15, vore 11 gifta med föreståndare, 5 hade haft tjänstgöring

helt läsår, 4 vid endast vinterkurs och 6 vid endast sommarkurs.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.

9

Medellön...

Högsta lön

Lägsta »

Vinter- ocli

sommarkurs,

kronor 1,262:

» 2,050:

» 1,000:

Endast

vinterkurs.

kronor 1,000

» 1,500

» 800

Endast

sommarkurs.

kronor 616:

» 920:

» 400:

4) Lärare och lärarinnor i slöjd.

a) Manliga slöjdlärare (med slöjdundervisning till huvudsysselsättning, minst 12

veckotimmars undervisning.)

Avlöningen för dessa, tillhopa 8, växlade mellan 300 kronor och 1,100 kronor,

4 hade från 850 till 1,100 kronor.

b) Slöjdlärarinnor.

Av dessa, tillhopa 100, vore 23 gifta med föreståndare eller lärare, 45 tjänstgjorde

vid kvinnliga 3-månaders kurser, 29 vid kvinnliga 4-månaders kurser, 20 vid vinterkurs

och 6 vid både vinter- och sommarkurs.

3 man. kurs.

4 mån. kurs.

Vinterkurs.

Medellön......... kronor 439

Högsta lön ... » 700

Lägsta » ...... » 250

kronor 535: — kronor 638

> 750: — » 900

» 400: — » 300

Vinter- och

sommarkurs.

kronor 1,117

» 1,468

» 1,000

5) Skolkökslärarinnor.

Av dessa, tillhopa 34, tjänstgjorde 9 vid 3-månaderskurs, 9 vid 4-måna ders k urs,

9 vid vinterkurs, 7 vid både vinter- och sommarkurs.

3 män. kurs.

4 mån. kurs.

Vinterkurs.

Medellön...... kronor 525: —

Högsta lön... » 800: —

Lägsta » ... » 450: —

kronor 605: —

» 825: —

» 450: —

kronor 961: —

» 1,180: —

» 680: —

Vinter- och

sommarkurs.

kronor 1,252: —

» 1,460: —

» 1,040: —

Förutom ovannämnda kontanta löneförmåner hade de flesta av folkhögskolornas

befattningsinnehavare fri bostad eller hyresersättning.

Ansökningen var dessutom åtföljd av en tablå över kostnaderna för

den begärda dyrtidshjälpen. Enligt denna tablå skulle för dyrtidshjälpen,

räknat efter förhållandena under läsåret 1915—1916, erfordras ett årliot

anslag av 75,150 kronor.

På grund av remiss har folkskolöverstyrelsen, med överlämnande av

en utav folkhögskolinspektören ingiven promemoria rörande ovan nämnda

ansökning, den 22 december 1916 avgivit utlåtande i ärendet.

Folkhögskolinspektören bär bestyrkt de i den underdåniga framställningen meddelade

uppgifterna angående löneförhållandena för lärarpersonalen vid folkhögskolorna.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 202 höft. (Nr 241.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.

Dessa uppgifter grundade sig på eu av inspektören företagen utredning, vilken avsåge

löneförhållandena under läsåret 1915—1916. Av de i bilagorna till ansökningarna

om statsbidrag för vinterkursen 1916—1917 lämnade uppgifterna angående lärarlönerna

under läsåret 1916—1917 framginge, att några löneförbättringar icke annat

än i sällsynta undantagsfall förekommit, sedan ovannämnda utredning ägde rum. Behovet

av en dyrtidshjälp till folkhögskolornas lärarpersonal vore därför, enligt inspektörens

mening, i hög grad trängande, och då driftkostnaderna för skolorna under de

senare åren högst betydligt stegrats, vore det icke tänkbart, att skolstyrelserna kuude

lämna den erforderliga löneförhöjningen annat än under förutsättning, att särskilt

statsbidrag erbölles för ändamålet. Med anledning härav förordade inspektören bifall

till den gjorda framställningen.

Folkskolöverstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga

erforderliga åtgärder för beredande under arbetsåren 1916—1917 och

1917—1918 av tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid statsunderstödda

folkhögskolor i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,

som angivits i förevarande underdåniga framställning, dock så att begrep-''

pet familjeförsörjare fastställdes på av överstyrelsen angivet sätt och att

löneförbättringen bestämdes till högst de belopp för varje lärare, som i

den underdåniga ansökningen begärts.

I fråga om behovet av sådan löneförbättring har överstyrelsen anfört:

Överstyrelsen ville till eu början erinra, att, med hänsyn till den rådande dyrtiden,

genom riksdagens medverkan tillfällig löneförbättring för åren 1916 och 1917

beretts vissa av de lärare, som vore anställda vid överstyrelsen underlydande läroanstalter.

Överstyrelsen erinrade vidare, att överstyrelsen på grund av de svårigheter,

som levnadskostnadernas alltjämt fortgående stegring medförde framför allt för löntagare,

funnit sig böra i tidigare ingivna underdåniga framställningar angående anslagsbehov

för folkundervisningen under budgetåret 1918 hemställa om vidtagande av

åtgärder för beredande av löneförbättring under sistnämnda år åt det stora flertalet av

berörda lärare.

Vid sådant förhållande syntes det överstyrelsen vara med billighet överensstämmande,

att även åt folkhögskolans lärare bereddes någon ekonomisk hjälp till lättande

av dyrtidens tryck. Tydligt vore nämligen, att detta för ifrågavarande lärare med

deras i de allra flesta fall jämförelsevis små löner ingalunda bleve mindre kännbart

än för andra grupper av lärare. I vissa fall torde de säregna förhållanden, under

vilka folkhögskolläraren hade att utföra sin gärning, för honom göra det särskilt svårt

att kunna åstadkomma den inskränkning i hans levnadsförhållanden, som dyrtiden nödvändiggjorde.

Överstyrelsen ville alltså, i likhet med folkhögskolinspektören, med

styrka ”framhålla behovet av ekonomiskt understöd åt den lärarkår, varom här vore

fråga, och önskvärdheten av att åtgärder för detta behovs tillgodoseende vidtoges.

Beträffande de belopp, varmed den tillfälliga löneförbättringen borde

utgå, yttrar överstyrelsen:

Överstyrelsen funne de föreslagna beloppen vara synnerligen måttligt tilltagna och

icke, vare sig i förhållande till de löneförmåner, folkhögskolans lärare i allmänhet åtnjöte,

eller i jämförelse med de löneförbättringar, som begärts för andra lärarkårer, gå

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.

utöver vad som kunde anses vara med rättvisa och billighet förenligt. Icke heller

funne överstyrelsen anledning till invändning däremot, att, med tillämpning av den så

kallade behovsprincipen, högre belopp föreslagits för familjeförsörjare än för andra befattningshavare.

En dylik anordning torde stå i god överensstämmelse såväl med de

särskilda förhållanden, som vore rådande vid folkhögskolorna, som ock med den föreslagna

löneförbättringens karaktär av dyrtidshjälp. Då det i detta liksom i liknande

fall torde vara nödvändigt att noggrant angiva vilka lärare, som skulle anses vara

familjeförsörjare, ville överstyrelsen, i anslutning till vad riksdagen i sådant hänseende

beslutat i fråga om lärare vid folkskola, föreslå, att såsom sådana skulle räknas de

folkhögskolans lärare, som vid den tidpunkt, från vilken lönetillägget under vartdera

året skulle utgå, hade eget äkta barn under 18 års ålder.

Slutligen yttrar sig överstyrelsen om det sätt, varpå den ifrågasatta

löneförbättringen skulle beredas lärarpersonalen, och anför därom:

Den föreliggande framställningen från styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening

ginge därpå ut, att den erforderliga löneförbättringen skulle beredas ifrågavarande

lärare av statsmedel och, enligt vad styrelsen tänkt sig, närmast under den

form, att de för löneförbättringen erforderliga beloppen skulle erhållas genom ökning

med eu viss procent av de statsbidrag, folkhögskolorna enligt gällande bestämmelser

ägde att erhålla.

Nu förhölle det sig ju så, att sagda statsbidrag icke direkt utginge till lärarpersonalens

avlöning; närmast ansvarig för dess utgörande vore vanligen skolans styrelse,

som bestrede den av de medel, bidrag från det allmänna eller av enskilda m. m.,

som stode till dess förfogande för uppehållande av skolans verksamhet. Det skulle vid

sådant förhållande tydligen kunna mot den föreliggande petitionen invändas, att det

tillkomma skolstyrelserna att sörja lör att lärarpersonalen erhölle behövlig löneförbättring.

Tydligt vore emellertid, att i de allra flesta fall de tillgångar, över vilka skolstyrelserna

förfogade, vore alldeles otillräckliga för bestridande av någon löneförbättring.

Den allmänna prisstegringen, som i allmänhet icke åtföljts av någon ökning av

skolornas inkomster, hade medfört, att det, enligt vad känt vore, mångenstädes

varit förenat med stora svårigheter att kunna över huvud uppehålla skolornas verksamhet.

Skulle skolornas styrelser på annat sätt än genom anslag av staten skaffa medel

till beredande av den behövliga dyrtidshjälpen åt skolornas lärare, torde man egentligen

blott kunna tänka på antingen höjning — utöver eventuellt under år 1916 redan

beviljade höjningar — av bidragen frän de landsting, inom vilkas områden de olika

skolorna vore förlagda, eller ökning av elevernas avgifter. Beträffande vad sålunda

först antytts såsom tänkbart ansåge sig överstyrelsen emellertid böra påpeka, dels att det

vore ganska ovisst, huruvida de särskilda landstingen skulle befinnas villiga eller äga

möjlighet att sålunda öka förut beviljade anslag, dels att på detta sätt åstadkomna

eventuella anslagsökningar skulle, i likhet med av statsmedel utgående, tagas från

skattemedel och sålunda ävenledes betunga de skattdragande, ehuru mera ojämnt än

fallet skulle vara, om medlen finge utgå från statsverket. Och vad den såsom tänkbar antydda

ökningen av elevavgifterna anginge, ansåge överstyrelsen en sådan åtgärds vidtagande

mindre lämplig i betraktande av det för de flesta enskilda mycket kännbara

dyrtidstrvcket, och hölle dessutom före, att folkhögskolorna, om elevavgifterna höjdes,

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

12 Kunf/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.

skulle få sitt elevantal minskat och att det avsedda ändamålet härigenom sålunda

skulle snarare motverkas än befordras.

Skulle en löneförbättring för lärarpersoualen komma till stånd, torde det alltså

kunna ske blott genom ökat tillskott av statsmedel. Och för att full trygghet skulle

vinnas för att ett ökat statsbidrag verkligen komme till användning för det avsedda

ändamålet, syntes lämpligast, att sagda medel finge direkt utgå såsom tillfällig löneförbättring

åt lärarpersonalen. Visserligen avlönades sagda personal som nämnts icke

direkt av statsmedel, och] statsmakterna både icke omedelbart fastställt några normer för

dess avlöning. Men genom de minimi- och maximibelopp, som av riksdagen fastställts

för delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt, vilken ordinarie folkhögskollärare vore

skyldiga tillhöra, vore allmänna grunder för avlöningsbeloppens bestämmande givna.

Folkhögskolans lärare syntes ock i förevarande avseende intaga en ställning, som i

mycket vore jämförlig med den, lärarna vid högre folkskolan hade, särskilt på grund

därav, att vid båda dessa arter av skolor staten lämnade anslag, som icke med nödvändighet

skulle användas till lärares avlönande utan utgå till uppehållande av skolans

verksamhet i allmänhet. Och då riksdagen ansett sig kunna bevilja högre folkskolans

lärare tillfällig löneförbättring, torde några principiella betänkligheter för ett statens

ingripande på sätt nu ifrågasatts icke behöva förefinnas, och detta så mycket mindre

som det ju gällde att i det närvarande nödläget bereda den hjälp, som icke syntes

kunna på annat sätt erhållas.

Huru folkhögskolornas ekonomi för framtiden skulle ordnas måste tydligen bliva

föremål för närmare prövning, sedan lugnare och mera normala förhållanden än de nu

rådande inträtt.

Då i allmänhet statsutgifter, som föranleddes av dyrtiden, plägat bestridas genom

anslag å extra stat, torde det måhända vara riktigast, att de medel, som erfordrades

för ifrågavarande löneförbättring, utgiuge, icke enligt lärarföreningens förslag såsom

förhöjning av de ordinarie statsbidragen till skolorna, utan från särskilt anslag å

extra stat.

Tydligt vore, att den ifrågasatta löneförbättringen vore erforderlig redan under

arbetsåret 1916 — 1917 vid skolorna och att densamma borde beräknas komma att utgå

jämväl under nästkommande arbetsår. Anslag skulle alltså behöva uppföras i 1918 års

riksstat för tvä år.

Att folkhögskolans lärarförenings styrelse i sin ansökan anhölle, att den begärda

dyrtidshjälpen till lärarna måtte beräknas efter läs- eller arbetsår och icke efter

kalenderår, vore enligt överstyrelsens mening motiverat med hänsyn till vid folkhögskolorna

rådande förhållanden. Arbetsåret vid dessa omfattade en vinterkurs, som i

allmänhet påginge under tiden den 1 november—den 1 maj, samt en sommarkurs, som plägade

omfatta tiden från början av maj till slutet av juli. Då i många fall olika lärare

undervisade vid vinterkursen, som sträckte sig över delar av två kalenderår, och vid

sommarkursen, som i sin helhet inginge i ett kalenderår, torde styrelsen hava ansett,

att den i dylika fall vanliga beräkningen efter kalenderår skulle möta svårigheter.

Det hade visserligen icke undgått överstyrelsen, att här föreslagits en beräkningsgrund,

som avveke från den eljest tillämpade och därför kunde väcka betänkligheter,

men överstyrelsen hade dock icke ansett sig för sin del böra motsätta sig densamma.

Att folkhögskolornas lärare likaväl som lärare vid andra läroanstalter

nu äro i behov av någon dyrtidshjälp tarvar ingen särskild motivering; och då

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.

folkhögskolornas verksamhet i väsentlig mån uppehälles genom statsunderstöd,

torde visserligen anledning för staten förefinnas att även på detta

område bidraga till åstadkommande av dyrtidshjälp.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har föreslagit, att

dyrtidshjälp måtte beredas lärarna på det sätt, att ett tilläggsanslag finge

utgå till varje folkhögskola med högst 20 procent av det statsanslag, som

enligt nu gällande grunder tilldelas skolan, och att för utbekommande av

sådant tilläggsanslag särskild ansökan skulle göras av vederbörande skolstyrelse.

I likhet med folkskolöverstyrelsen anser jag vissa erinringar

kunna göras mot detta förfaringssätt. Lämpligare och för lärarpersonalen

tryggare torde vara, att den ifrågasatta dyrtidshjälpen får utgå direkt i

form av tillfällig löneförbättring för lärarna.

Lärarföreningens styrelse har vidare ansett, att dyrtidshjälpen, efter

Kungl. Maj:ts beprövande, i allmänhet borde utgå till lärare, manlig eller

kvinnlig, med 250 kronor för vinterkurs och 100 kronor för sommarkurs,

samt att därutöver ett belopp av 200 kronor skulle tilldelas familjeförsörjare;

dock skulle gift lärarinna, vilkens man levde, icke komma i åtnjutande

av dyrtidshjälp. Enligt den av styrelsen bifogade kostnadsberäkningen

skulle sådan dyrtidshjälp, för den händelse den utgått under läsåret

1915—1916, hava tillgodokommit 99 ordinarie lärare, 36 extralärare,

4 kvinnliga ämneslärare, 77 slöjdlärarinnor och 34 skolkökslärarinnor.

Jag har intet att erinra mot att dyrtidshjälpen för folkhögskolornas

lärare utgår med särskilda belopp för vinterkurs och sommarkurs, och jag

finner mig även, såvitt angår den ordinarie lärarpersonalen, kunna biträda

förslaget därom, att ett särskilt familjetillägg tilldelas dem, som äro familjeförsörjare.

Liknande familj etillägg hava tidigare av riksdagen tillerkänts

ordinarie lärare vid högre folkskolor, vilka skolor med hänsyn till

det sätt, varpå staten understöder desamma, äro i viss mån jämförliga

med folkhögskolorna.

Beträffande storleken av de belopp, vilka borde såsom tillfällig löneförbättring

tilldelas folkhögskolornas lärarpersonal, har lärarföreningens

styrelse, såsom dess framställning giver vid handen, velat lägga en viss

prövningsrätt i Kungl. Maj:ts hand. Styrelsen har emellertid för olika fall

angivit vissa belopp, med vilka löneförbättringen »i allmänhet» borde utgå.

I själva verket möter det stora svårigheter att fastställa dessa belopp

efter några en gång för alla givna regler. Förhållandena vid de särskilda

folkhögskolorna äro nämligen allt för olika för att rätt kunna inpassas i

ett givet system. Sålunda äro, efter vad jag redan erinrat, ett antal folkhögskolor

förenade med lantmannaskolor eller lanthushållsskolor, till följd

varav ett betydande antal folkhögskollärare åtnjuta avlöning även såsom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.

lärare vid vederbörande lantmannaskola eller lanthushållsskola. De uppgifter,

som av sökandena lämnats rörande folkhögskollärarnas avlöning —

i vilka uppgifter även medräknats den ersättning, som tillkommer en del

folkhögskollärare i deras egenskap av lärare vid lantmannaskolor eller

lanthushållsskolor — äro ock ägnade att belysa, vilka starka växlingar här

förekomma. Vad slutligen folkhögskollärarnas tjänstgöringsskyldighet beträffar,

giva föreliggande uppgifter vid handen, att — oavsett det förhållandet,

att vissa lärare tjänstgöra endast vid vinterkurs, andra endast vid

sommarkurs och ännu andra vid både vinter- och sommarkurs — tjänstgöringen

är av synnerligen skiftande omfattning, stundom uppgående till

endast några få timmar i veckan.

Under dessa förhållanden synes den lämpligaste utvägen vara, att åt

Kungl. Maj:t överlämnas att pröva, med vilket belopp löneförbättringen bör

utgå i varje särskilt fall. En dylik mera individuell prövning torde näppeligen

kunna undvikas, för den händelse, såsom begärts, även lantmannaskolornas

lärare komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring; efter vad

förut är nämnt, hava ju folkhögskolorna och lantmannaskolorna delvis gemensam

personal.

Man torde fördenskull nu böra inskränka sig till att i fråga om den

löneförbättring, som bör tillkomma folkhögskolornas lärai’e, angiva vissa

maximibelopp, och torde därvid hänsyn böra tagas dels till de belopp för

tillfällig löneförbättring, som av Kungl. Maj:t enligt nådig proposition den

16 mars 1917 (nr 148) föreslagits för jämförliga lärargrupper vid vissa

andra läroanstalter, dels ock till det förhållandet, att undervisningen vid

folkhögskolorna pågår kortare tid av åi''et än vid flertalet andra skolor

samt att följaktligen folkhögskolornas lärarpersonal i större omfattning

än andra lärare torde kunna räkna med inkomster utom tjänsten.

Till jämförelse torde få erinras, att tillfällig löneförbättring för rektor

vid realskola, vilken åtnjuter, förutom fri bostad eller hyresersättning,

kontant avlöning i två lönegrader med respektive 5,000 och 5,500 kronor,

enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle utgå med 600 kronor. Vidare har för

ordinarie adjunkt i l:a lönegraden vid allmänt läroverk, med en avlöning

av 3,000 kronor, föreslagits en tillfällig löneförbättring av 700 kronor och

för ordinarie adjunkt i 2:a—5:e lönegraderna, med en avlöning av 3,500

—5,000 kronor, en tillfällig löneförbättring av 600 kronor. Enligt förut

anförda tablå över lönerna vid folkhögskolorna läsåret 1915-—1916 utgjorde

den kontanta avlöningen för 44 folkhögskolföreståndare lägst 2,500

och mindre än 5,500 kronor; för 3 föreståndare uppgick den kontanta avlöningen

till lägst 5,500 och högst 7,000 kronor. Övriga ordinarie lärare

vid folkhögskolor åtnjöto en kontant avlöning av lägst 1,700 och mindre

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kunt/l. Maj:ts Nåd. Proposition AV 241.

än 4,500 kronor. Det bör framhållas, att flertalet av folkhögskolornas

lärare äga, utöver den kontanta avlöningen, åtnjuta fri bostad eller hyresersättning.

Med avseende å de belopp, som sålunda ifrågasatts för vissa lärare

vid de allmänna läroverken, synes mig intet vara att invända mot förslaget,

att den tillfälliga löneförbättringen åt folkhögskolornas ordinarie

lärare skulle utgå med högst 250 kronor för vinterkurs och högst 100

kronor för sommarkurs samt därutöver med högst 200 kronor i familjetillägg.

Sådant familjetillägg torde emellertid, såsom fallet är beträffande

lärare vid högre folkskolor samt folk- och småskolor, böra tillkomma endast

ordinarie lärare, som har eget äkta barn under 18 års ålder, och synes

— likaledes med förebild från nämnda läroanstalter — gift kvinnlig befattmngshavare,

vars man lever, icke böra erhålla dylikt tillägg.

Vad därefter angår de s. k. extralärarna måste först anmärkas, att

begreppet extralärare vid folkhögskolorna är synnerligen svävande. Då

det hittills ålegat skolornas styrelser att helt svara för lärarpersonalens

avlöning, äro, såsom förut är nämnt, några författningsbestämmelser rörande

denna avlöning icke meddelade, och någon bestämd terminologi beträffande

folkhögskolornas lärare har icke heller blivit fastslagen. För den

o o

grupp, som av lärarföreningens styrelse benämnes extralärare, förekomma

i de handlingar, som fogats vid ansökningarna om statsunderstöd åt folkhögskolorna,

olika beteckningar. Vid en folkhögskola benämnes en sådan

lärare »extralärare», vid en annan »biträdande lärare», vid en tredje

endast »lärare» o. s. v. Vidare finnes ej heller någon bestämd gräns

mellan dessa lärare och timlärare. I vissa fall kan tjänstgöringsskyldigheten

för en sådan lärare utgöra endast några få timmar i veckan, i

andra fall kan den stiga till 23 å 24 timmar eller ännu mera, och jämväl

arvodena för dylika lärare äro därför i hög grad växlande.

I fråga om tjänstgöringsskyldigheten för lärare i övningsämnen —

manlig slöjd, kvinnligt handarbete och huslig ekonomi — förhåller det sig

på samma sätt. Under sommarkursen 1916 växlade sådana lärares tjänstgöring

mellan 5 och 42 timmar i veckan, och under nu pågående vinterkurs

växlar den mellan 1 och 37 timmar i veckan. Givetvis utgå arvodena

även här med högst olika belopp. Härtill kommer, att en och samma

person icke sällan tjänstgör såsom både ämneslärare och övningslärare, en

anordning, som säkerligen ofta kan ur undervisningens synpunkt vara

fördelaktig.

Under nu nämnda förhållanden synes blotta anställningen som extralärare

eller som lärare i något av nämnda övningsämnen icke böra grunda

delaktighet i här avsedda löneförbättring. För sådan delaktighet synes en

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts K åd. Proposition Nr 241.

viss rninimitjänstgöring höra bestämmas såsom villkor. Jag vill förorda,

att denna rninimitjänstgöring sättes till 15 timmar i veckan.

I förhållande till de belopp, som i förutnämnda proposition den 16 mars

1917 blivit föreslagna såsom tillfällig löneförbättring för närmast jämförliga

kategorier av lärare vid andra läroanstalter, torde den tillfälliga löneförbättringen

för nu ifrågavarande lärargrupper vid folkhögskolorna böra

sättas något lägre än lärarföreningens styrelse föreslagit. För extra ordinarie

och vikarierande manlig ämneslärare vid allmänt läroverk, högre

lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt för extra ordinarie och

vikarierande kvinnlig ämneslärare vid folkskoleseminarium liksom för vikarierande

och biträdande ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet har

i nämnda proposition föreslagits en tillfällig löneförbättring av 300

kronor; för vikarierande gymnastiklärare vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet

och folkskoleseminarium har föreslagits ett belopp av 400

kronor och för annan övningslärare vid sistnämnda läroanstalter ett belopp

av 300 kronor. Tillfällig löneförbättring för de lärare vid folkhögskolor,

som nu äro i fråga, synes under dessa förhållanden lämpligen kunna bestämmas

till följande belopp: för icke ordinarie ämneslärare, manlig och

kvinnlig, högst 200 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för sommarkurs;

för lärare i övningsämne samt för lärare, manlig och kvinnlig, som

på samma gång är ämnes- och övningslärare, högst 150 kronor för vinterkurs

och högst 100 kronor för sommarkurs. Då familjetillägg för lärare

vid högre folkskolor icke av riksdagen beviljats för andra än ordinarie

lärare, bör sådant tillägg för lärare vid folkhögskolor icke heller ifrågasättas

för andra än dem, som äro att anse såsom ordinarie lärare.

Med hänsyn till vinterkursens fördelning på olika kalenderår synes

mig den tillfälliga löneförbättringen för folkhögskolornas lärarpersonal böra

utgå för läsår, till vilket bör räknas en vinterkurs med efterföljande sommarkurs.

I nu förevarande framställning synes böra äskas anslag för läsåret

1917—1918. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare

bestämmelser, som äro erforderliga för tillämpning av nu angivna

grunder för den tillfälliga löneförbättringen.

Med ledning av dels de uppgifter, som lämnats i förutnämnda tablå

över kostnaderna för den av lärarföreningens styrelse föreslagna dyrtidshjälpen,

dels ock de uppgifter rörande lärarnas antal och deras tjänstgöringstid,

som förekomma i ansökningshandlingarna angående statsunderstöd

åt folkhögskolorna för sommarkursen 1916 och för nu pågående

vinterkurs, har beräknats, att den av mig ifrågasatta tillfälliga löneförbättringen

för läsåret 1917—1918 skulle betinga en kostnad av sammanlagt

omkring 66,000 kronor. Hela detta belopp torde emellertid icke böra be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.

kostas av staten. I likhet med vad som föreslagits beträffande den tillfälliga

löneförbättringen för lärarpersonalen vid privatläroverken och de kommunala

mellanskolorna, synes även för folkhögskolornas vidkommande den

fordran böra uppställas, att landsting, kommuner eller enskilda skola bidraga

med en tredjedel av det för löneförbättringen erforderliga beloppet.

Under sådana förhållanden skulle ett anslag under åttonde huvudtiteln av

45,000 kronor vara för ändamålet tillräckligt. Detta anslag bör få karaktären

av förslagsanslag samt uppföras på extra stat.

På grund av vad nu anförts hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes föreslå riksdagen

att anvisa på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag

av 45,000 kronor för beredande under läsåret

1917—1918 av tillfällig löneförbättring åt lärare vid

statsunderstödda folkhögskolor att, efter Kung]. Maj:ts

beprövande i varje särskilt fall, utgå enligt följande

grunder, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare

föreskrifter, som för tillämpning av dessa grunder

äro erforderliga:

1) Den tillfälliga löneförbättringen utgår

a) med högst 250 kronor för vinterkurs och högst 100

kronor för sommarkurs samt därutöver med högst 200

kronor i familjetillägg till den, som vid läsårets början

är anställd i egenskap av ordinarie lärare, under förutsättning

att befattningshavaren vid denna tidpunkt har

eget äkta barn, som icke uppnått 18 års ålder; dock att

löneförbättring med dessa belopp icke tillkommer gift

kvinnlig befattningshavare, vars man lever;

b) med högst 250 kronor för vinterkurs och högst

100 kronor för sommarkurs till varje ordinarie lärare,

som icke äger erhålla tillfällig löneförbättring enligt de

i punkt a) angivna grunder;

c) med högst 200 kronor för vinterkurs och högst

100 kronor för sommarkurs till varje icke ordinarie,

manlig och kvinnlig ämneslärare, som har en tjänstgöringsskyldighet

av minst 15 timmar i veckan;

d) med högst 150 kronor för vinterkurs och högst

100 kronor för sommarkurs till varje annan manlig och

kvinnlig lärare, som har en tjänstgöringsskyldighet av

minst 15 timmar i veckan och vilken icke äger erhålla

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 202 höft. (Nr 241.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.

tillfällig löneförbättring enligt de i punkterna a), b) och

c) angivna grunder.

2) Såsom bidrag till ifrågavarande tillfälliga löneförbättring

utgå av det belopp, som för varje särskilt

fall må komma att bestämmas, två tredjedelar av statsmedel,

under villkor att den återstående tredjedelen tillskjutes

av landsting, kommuner eller enskilda.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

9

Stockholm 1917, Ivar Hagaströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:205 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkhögskolor jämte i ärendet väckta motione s. 13 i texten
  2. SU 1917:132 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkhögskolor, jämte i ärendet väckta mott t ner. s. 15 i texten