Angående tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkhögskolor
1917-04-14 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:241, Angående tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkhögskolor
Dokumentets text
Kmgl. Maj.ifi Nåd. Proposition Nr 241.
1
Nr 241.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillfällig
löneförbättring åt lärare vid folkhögskolor; given
Stockholms slott den 14 april 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kung!. Maj:t härigenom föreslå
riksdagen
att anvisa på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag av 45,000 kronor
för beredande under läsåret 1917—1918 av tillfällig löneförbättring
åt lärare vid statsunderstödda folkhögskolor att, efter Kungl. Maj:ts beprövande
i varje särskilt fall, utgå enligt följande grunder, med rätt för
Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som för tillämpning av
dessa grunder äro erforderliga:
,o O
1) Den tillfälliga löneförbättringen utgår
a) med högst 250 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för
sommarkurs samt därutöver med högst 200 kronor i familjetillägg till
den, som vid läsårets början är anställd i egenskap av ordinarie lärare,
under förutsättning att befattningshavaren vid denna tidpunkt har eget
äkta barn, som icke uppnått 18 års ålder; dock att löneförbättring med
dessa belopp icke tillkommer gift kvinnlig befattningshavare, vars man
lever;
b) med högst 250 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för
sommarkurs till varje ordinarie lärare, som icke äger erhålla tillfällig
löneförbättring enligt de i punkt a) angivna grunder;
c) med högst 200 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för
sommarkurs till varje icke ordinarie, manlig och kvinnlig ämneslärare,
som har en tjänstgöringsskyldighet av minst 15 timmar i veckan;
d) med högst 150 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för
sommarkurs till varje annan manlig och kvinnlig lärare, som har en
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 202 höft. (Nr 241.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.
tjänstgöringsskyldighet av minst 15 timmar i veckan och vilken icke
äger erhålla tillfällig löneförbättring enligt de i punkterna a), b) och c)
angivna grunder.
2) Såsom bidrag till ifrågavarande tillfälliga löneförbättring utgå av
det belopp, som för varje särskilt fall må komma att bestämmas, två
tredjedelar av statsmedel, under villkor att den återstående tredjedelen
tillskjutes av landsting, kommuner eller enskilda.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alexis Hammarström.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 241.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 april
1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Statsråden: von Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Departementschefen, statsrådet Hammarström anförde:
Under åttonde huvudtiteln, punkten 198, i årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t på hemställan av min företrädare i statsrådsämbetet föreslagit
riksdagen att, i avbidan på proposition angående anslag för beredande
av tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkhögskolor, beräkna
för ändamålet på extra stat för år 1918 ett belopp av 50,000 kronor. I
det vid statsverkspropositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden den 13 januari 1917 omförmälde departementschefen,
att ifrågavarande ärende, som då nyligen inkommit till ecklesiastikdepartementet,
tarvade ytterligare utredning, innan förslag i detsamma förelädes
riksdagen. Sedan denna utredning därefter blivit verkställd, anhåller jag
att nu få anmäla ärendet.
Innan jag närmare ingår på den föreliggande frågan, torde jag böra
Tillfällig
löneförbättring
åt lärare
vid folkhögskolor.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.
erinra om de bestämmelser, som för närvarande gälla angående statsunderstöd
till folkhögskolor.
I anledning av Kungl. Maj:ts framställning och en i ämnet väckt
motion höjde 1912 års riksdag det under åttonde huvudtiteln till understöd
åt folkhögskolor uppförda förslagsanslaget från dess dåvarande belopp,
220,000 kronor, med 119,200 kronor till 339,200 kronor samt medgav,
att såsom understöd åt sådana i verksamhet varande folkhögskolor i
riket, som visat sig gagneliga och av Kungl. Maj:t prövades vara i behov
av dylikt understöd, finge utgå
a) till folkhögskola, som påginge minst 20 veckor, högst 4,500
kronor;
bj till kvinnlig folkhögskola, som påginge minst 12 veckor, högst
2,400 kronor;
c) till kvinnlig kurs, som påginge samtidigt med manlig folkhögskola
under minst 20 veckor och med särskild undervisning i de ämnen, där
sådant erfordrades, högst 2,400 kronor;
d) till en andra årskurs vid folkhögskola, som åtnjöte statsunderstöd
till sin första årskurs, högst 2,500 kronor vid folkhögskola, som påginge
minst 20 veckor, och 1,500 kronor vid kvinnlig folkhögskola, som påginge
minst 12 veckor, dock under förutsättning att antalet elever i andra
årskursen uppginge till minst fjärdedelen av medeltalet elever i motsvarande
första årskursen under närmast föregående femårsperiod eller vid
nyinrättad skola för den tid, skolan varit i verksamhet; samt därjämte
e) till anordnande av parallellavdelning vid folkhögskola, då sådant
prövades vara vid undervisningen i övningsämnena oundgängligen erforderligt,
extra anslag av högst 1,500 kronor till folkhögskola, som påginge
minst 20 veckor, och 1,000 kronor till kvinnlig folkhögskola, som påginge
minst 12 veckor,
allt under villkor
att styrelsen erhållit delaktighet i för lärarna avsedd pensionsanstalt
för såväl föreståndaren som ytterligare en lärare vid varje folkhögskola,
att landsting, kommuner eller enskilda var för sig eller gemensamt
till vederbörande skola eller kurs lämnade bidrag, vilka, inberåknat skolavgifter,
sammanlagt uppginge till minst lika belopp som det, varmed statsbidraget
översköte 2,000 kronor för manlig kurs och 1,000 kronor för
kvinnlig kurs,
att, innan anslag första gången beviljades åt folkhögskola, dennas behövlighet
skulle vara vitsordad av vederbörande landsting eller ock att
5
Kungl. Maj:ts Ndd. Proposition 1Sr 241.
Kungl. Maj:t, efter hörande av folk högskolinspektören, funnit skolan vara
till allmänt, gagn;
att vederbörande skolor skulle vara underkastade de närmare bestämmelser
angående skolornas inspektion samt lärarnas pensionering,
antagande och entledigande, som Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva,
samt
att berättelse över skolans eller kursens verksamhet årligen av
skolstyrelsen ingåves såväl till Kungl. Maj:t som till vederbörande
landsting.
I överensstämmelse med detta riksdagens beslut utfärdades kungörelse
i ämnet den 23 september 1912. Sedan därefter riksdagen år 1913
anvisat medel för upprättande från och med år 1914 av en folkskolöverstyrelse
och föreskrift meddelats därom, att nämnda överstyrelse skulle
hava inseende över folkhögskolorna, utfärdades den 21 november 1913
ny kungörelse angående understöd åt folkhögskolor m. m.
Vissa folkhögskolor äro förenade med läroanstalter av annan typ,
nämligen lantmannaskolor och lanthushållsskolor. I sådant avseende innehåller
reglementet för de med understöd av statsmedel inrättade lantmannaskolor
den 10 juni 1912, §§ 18 och 25, att där lantmannaskola och
folkhögskola äro förlagda på samma plats under gemensam styrelse och
hava gemensamma lokaler och lärare, det ankommer på den gemensamma
styrelsen att utse endera skolans föreståndare till rektor för båda skolorna.
Till lantmannaskolor utgår statsunderstöd enligt kungörelse i ämnet den
18 juni 1915. Vidare är i reglementet för de med understöd av statsmedel
inrättade lanthushållsskolor den 29 juni 1912. § 13, stadgat, att
där lanthushållsskola är förlagd till samma plats som folkhögskola eller
lantmannaskola samt har med dylik skola gemensamma lokaler samt lärarinnor
eller lärare, må efter överenskommelse mellan skolornas styrelser
folkhögskolans eller lantmannaskolans föreståndare utses till rektor jämväl
för lanthushållsskolan. Anslag till lanthushållsskolor utgår enligt kungörelser
i ämnet den 29 juni 1912 och den 18 juni 1915.
Beträffande avlöningen till folkhögskolornas personal äro några allmänna
bestämmelser icke meddelade. För vissa grupper av folkhögskolornas
lärare har emellertid medgivits delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt
och folkskollärarnas änke- och pupillkassa. I reglementet för
dövstumlärarnas pensionsanstalt den 8 oktober 1915, §§ 1 och 5, är i sådant
hänseende stadgat, att pensionsanstalten avser beredande av pension
åt, bland andra, manliga föreståndare och lärare vid de av staten understödda
folkhögskolorna — kvinnliga avdelningar däri inberäknade — och
därmed förenade lantmannaskolor, dock icke särskilda lärare i övnings
-
6
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 211.
ämnen eller slöjd, samt att delaktighetsbeloppet skall utgöra för manlig
föreståndare lägst 3,200 och högst 4,000 kronor och för manlig lärare
lägst 1,600 och högst 2,700 kronor. Enligt särskild kungörelse, likaledes
av den 8 oktober 1915, är delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa
medgiven för den ordinarie lärarpersonal — med visst undantag —
för vilken beträffande dess egen pensionering delaktighet medgivits i dövstumlärarnas
pensionsanstalt.
I skrivelse den 8 december 1916 har nu svenska folkhögskolans lärarförenings
styrelse anhållit, att Kungl. Maj:t ville till riksdagen avlåta proposition
om förhöjning av förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor
för åren 1917 och 1918 enligt sådana grunder, att, efter Kungl. Maj:ts
beprövande, i allmänhet manliga och kvinnliga lärare under läsåren 1916
—1917 och 1917—1918 erhölle i dyrtidshjälp för vinterkurs 250 kronor
och för sommarkurs 100 kronor samt att familjeförsörjare erhölle ett särskilt
familjetillägg å 200 kronor; att för utbekommande av sådant tilläggsanslag
särskild underdånig ansökan av vederbörande skolstyrelse skulle
erfordras; samt att tilläggsanslaget till folkhögskola finge utgå med högst
20 procent av det statsanslag, som enligt nu gällande grunder tilldelades
skolan.
Till stöd för denna anhållan har styrelsen anfört:
Det under de senast förflutna åren ständigt sjunkande penningvärdet såväl för
de institutioner, som hade att röra sig med fasta anslag, som för löntagarna hade
även i hög grad rubbat folkhögskolornas ekonomi och försatt dessa skolors lärare i
allt svårare läge. Nästan på varje punkt hade folkhögskolornas driftkostnader ökats
i så väsentlig grad, att ett högre statsanslag vore erforderligt för täckande av den
brist, som härigenom oundgängligen uppkomme i skolornas budget och som i de flesta
fall icke torde ersättas med de av landstingen år 1916 eventuellt beviljade tilläggsanslagen.
Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening, som tillsammans med statens
folkhögskolinspektör överlagt om möjligheten att åstadkomma en tillfällig dyrtidshjälp
av staten åt skolorna och deras lärare, hade emellertid ansett sig icke böra begära
ökat statsbidrag för driftkostnaderna, alldenstund en löneförbättring åt lärarna
vore ännu mera av behovet påkallad. Redan före dvrtiden hade lönerna varit otillräckliga
för flertalet lärare, varför också folkskolöverstyrelsen tillkallat särskilda kommitterade
bland folkhögskolans lärarkår för uppgörande av förslag till lönereglering,
och det torde då vara självklart, att även för denna lärarkår en tillfällig dyrtidshjälp
i synnerlig grad vore av behovet påkallad. De den 1 december 1916 till folkskolöverstyrelsen
inkomna underdåniga ansökningarna från folkhögskolornas styrelser om statsanslag
till då pågående vinterkurser, med vilka ansökningar följde specificerade uppgifter
om lärarnas löner, visade också, enligt vad statens folkhögskolinspektör meddelade,
att endast i något eller några enstaka fall höjningar utöver de förutvarande
lönebeloppen år 1916 förekomme. Med säkerhet torde kunna sägas, att detta ogynnsamma
förhållande icke berodde på ett underskattande från styrelsernas sida av lärår
-
7
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 241.
karens svårigheter utan uteslutande vore att tillskriva de ekonomiska vanskligheter,
skolorna iråkat genom den ovan påpekade ökningen i driftkostnaderna.
Lärarföreningens styrelse hade på grundval av de fullständiga uppgifter om antalet
manliga och kvinnliga folkhögskollärare samt deras löneförmåner, som inkommit
till folkskolöverstyrelsen för läsåret 1915—1916, samt med övervägande av förhållandena
vid varje särskild skola sökt utreda, efter vilka grunder dyrtidshjälpen borde
utgå och vilka kostnader denna skulle medföra för statsverket. Därvid hade styrelsen
och statens folkhögskolinspektör enat sig om följande allmänna principer: 1) skillnad
borde ej göras mellan ordinarie och extra lärare, då dessa senare vore så svagt avlönade,
att de måste anses behöva samma dyrtidshjälp som de ordinarie; 2) dyrtidshjälp
en borde bliva lika för manlig och för kvinnlig lärare och beräknas särskilt för
vinterkurs och särskilt för sommarkurs; dock ansåges gift lärarinna, vilkens man levde,
ej böra komma i åtnjutande av dyrtidshjälp; 3) för familjeförsörjare, varmed förstodes
sådan befattningsinnehavare, som hade eget äkta barn, lämnades ett familjetillägg utöver
det, som eljest tillkomme lärare och lärarinna.
Då lönerna vid de olika skolorna rätt mycket varierade och behoven sålunda
kunde ställa sig olika, torde eu prövning av förhållandena vid varje särskild skola
vara nödvändig, och det syntes därför böra bestämmas, att för erhållande av dyrtidshjälp
skulle krävas särskild ansökan av vederbörande skolstyrelse. Lärarföreningens
styrelse ansåge emellertid, att dyrtidshjälp i allmänhet borde utgå med följande
belopp:
för manlig och kvinnlig lärare vid vinterkurs ............................................ 250 kronor
» » » » » » sommarkurs ......................................... 100 »
dessutom för familjeförsörjare oberoende av om tjänstgöringen vore enbart
vid vinterkurs eller vid vinter- och sommarkurs ..................... 200 »
Då antalet lärare och lärarinnor vid skolorna väsentligen vore beroende av i vad
man skolorna vore mer eller mindre utvecklade med parallellavdelningar, andra årskurs
o. s. v., torde den ökning i anslagen, skolorna måste påräkna för genomförande
av denna dyrtidshjälp, böra bestämmas till en viss procent av den totalsumma, skolan
eljest enligt nu gällande bestämmelser skulle erhålla i statsanslag under läsåret* för
manliga och kvinnliga kurser, och hade styrelsen funnit, att en höjning av anslagen
med högst 20 procent skulle vara tillräcklig för behovet.
Tillämpandet av ovan angivna normer för dyrtidshjälpen på den lärarkår, som
tjänstgjorde läsåret 1915—1916, skulle medföra en ökning i statsanslaget av 75,150
kronor. I stort sett bleve förhållandena naturligtvis desamma för läsåret 1916—1917
och även för läsaret 1917—1918, för vilket senare läsår styrelsen ansåge dyrtidshjälp
även höra utgå, men mindre växlingar kunde, beroende på elevantalen, äga rum genom
upprättandet eller indragandet av parallellavdelningar och andra årskurser, eventuellt
tillkomsten av någon ny folkhögskola, eller också genom ökning eller minskning av
familjeförsörjarnas antal. Statsanslaget för dyrtidshjälp till folkhögskolans lärarkår
torde därför böra upptagas som förslagsanslag.
Med anledning av vad sökandena anfört angående inom folkskolöverstyrelsen
pågående utredning rörande folkhögskollärarnas löneförhållanden
torde jag här böra erinra, att Kungl. Maj:t den 10 november 1916 på
gjord framställning bemyndigat folkskolöverstyrelsen att tillkalla tre representanter
för folkhögskolornas lärarkår för att under viss kortare tid
8
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.
inom överstyrelsen biträda vid utredning av fråga om nämnda kårs löneoch
pensionsförhållanden.
Vid omförmälda ansökning hade fogats följande utdrag ur en i nu
berörda sammanhang verkställd utredning rörande
Folkhögskollärarpersonalens löneförhållanden läsåret 1915—1916.
1) Föreståndare och ordinarie lärare.
Avlöning.
Kronor.
Antal föreståndare.
Antal ordinarie lärare.
Vid skola
med vinter- och sommar- kurs.
Vid skola
med endast
vinterkurs.
Med tjänstgör.
vid vinter- och sommar- kurs.
Med tjänstgör.
endast vid
vinterkurs.
1,700—1,999 ............
2
5
2,000-2,499 ............
—
—
9
8
2,500—2,999 ............
—
2
22
_
3,000-3,499 ............
—
2
4
—
3,500—3,999 ............
2
2
1
_
4,000- 4,499 ............
12
1
1
_
4,500-4,999 ............
14
2
—
_
5,000-5,499 ............
7
—
—
_
5,500-5,999 ............
1
—
—
_
6,000 ........................
1
—
—
—
7,000 ........................
1
—
—
—
Summa
1
38
9
39
13
i
47
52
2) Manliga extralårare i läsämnen.
Av dessa, tillhopa 28, tjänstgjorde It vid både vinter- och sommarkurs, 17 vid
endast vinterkurs.
Vinter- och Endast
sommarkurs. vinterkurs.
Medellön.............................. kronor 1,875:— kronor 1,407: —
Högsta lön........................... » 2,500: — » 2,400: —
Lägsta » ........................... * 1,300: — » 1,000: —
Av dem, som tjänstgjorde vid både vinter- och sommarkurs, hade 5 under 2,000
kronor, av de endast vid vinterkurs tjänstgörande hade 11 under 1,500 kronor i lön.
3) Kvinnliga lärare i läsämnen.
Av dessa, tillhopa 15, vore 11 gifta med föreståndare, 5 hade haft tjänstgöring
helt läsår, 4 vid endast vinterkurs och 6 vid endast sommarkurs.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.
9
Medellön...
Högsta lön
Lägsta »
Vinter- ocli
sommarkurs,
kronor 1,262:
» 2,050:
» 1,000:
Endast
vinterkurs.
kronor 1,000
» 1,500
» 800
Endast
sommarkurs.
kronor 616:
» 920:
» 400:
4) Lärare och lärarinnor i slöjd.
a) Manliga slöjdlärare (med slöjdundervisning till huvudsysselsättning, minst 12
veckotimmars undervisning.)
Avlöningen för dessa, tillhopa 8, växlade mellan 300 kronor och 1,100 kronor,
4 hade från 850 till 1,100 kronor.
b) Slöjdlärarinnor.
Av dessa, tillhopa 100, vore 23 gifta med föreståndare eller lärare, 45 tjänstgjorde
vid kvinnliga 3-månaders kurser, 29 vid kvinnliga 4-månaders kurser, 20 vid vinterkurs
och 6 vid både vinter- och sommarkurs.
3 man. kurs.
4 mån. kurs.
Vinterkurs.
Medellön......... kronor 439
Högsta lön ... » 700
Lägsta » ...... » 250
kronor 535: — kronor 638
> 750: — » 900
» 400: — » 300
Vinter- och
sommarkurs.
kronor 1,117
» 1,468
» 1,000
5) Skolkökslärarinnor.
Av dessa, tillhopa 34, tjänstgjorde 9 vid 3-månaderskurs, 9 vid 4-måna ders k urs,
9 vid vinterkurs, 7 vid både vinter- och sommarkurs.
3 män. kurs.
4 mån. kurs.
Vinterkurs.
Medellön...... kronor 525: —
Högsta lön... » 800: —
Lägsta » ... » 450: —
kronor 605: —
» 825: —
» 450: —
kronor 961: —
» 1,180: —
» 680: —
Vinter- och
sommarkurs.
kronor 1,252: —
» 1,460: —
» 1,040: —
Förutom ovannämnda kontanta löneförmåner hade de flesta av folkhögskolornas
befattningsinnehavare fri bostad eller hyresersättning.
Ansökningen var dessutom åtföljd av en tablå över kostnaderna för
den begärda dyrtidshjälpen. Enligt denna tablå skulle för dyrtidshjälpen,
räknat efter förhållandena under läsåret 1915—1916, erfordras ett årliot
anslag av 75,150 kronor.
På grund av remiss har folkskolöverstyrelsen, med överlämnande av
en utav folkhögskolinspektören ingiven promemoria rörande ovan nämnda
ansökning, den 22 december 1916 avgivit utlåtande i ärendet.
Folkhögskolinspektören bär bestyrkt de i den underdåniga framställningen meddelade
uppgifterna angående löneförhållandena för lärarpersonalen vid folkhögskolorna.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 202 höft. (Nr 241.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.
Dessa uppgifter grundade sig på eu av inspektören företagen utredning, vilken avsåge
löneförhållandena under läsåret 1915—1916. Av de i bilagorna till ansökningarna
om statsbidrag för vinterkursen 1916—1917 lämnade uppgifterna angående lärarlönerna
under läsåret 1916—1917 framginge, att några löneförbättringar icke annat
än i sällsynta undantagsfall förekommit, sedan ovannämnda utredning ägde rum. Behovet
av en dyrtidshjälp till folkhögskolornas lärarpersonal vore därför, enligt inspektörens
mening, i hög grad trängande, och då driftkostnaderna för skolorna under de
senare åren högst betydligt stegrats, vore det icke tänkbart, att skolstyrelserna kuude
lämna den erforderliga löneförhöjningen annat än under förutsättning, att särskilt
statsbidrag erbölles för ändamålet. Med anledning härav förordade inspektören bifall
till den gjorda framställningen.
Folkskolöverstyrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga
erforderliga åtgärder för beredande under arbetsåren 1916—1917 och
1917—1918 av tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid statsunderstödda
folkhögskolor i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,
som angivits i förevarande underdåniga framställning, dock så att begrep-''
pet familjeförsörjare fastställdes på av överstyrelsen angivet sätt och att
löneförbättringen bestämdes till högst de belopp för varje lärare, som i
den underdåniga ansökningen begärts.
I fråga om behovet av sådan löneförbättring har överstyrelsen anfört:
Överstyrelsen ville till eu början erinra, att, med hänsyn till den rådande dyrtiden,
genom riksdagens medverkan tillfällig löneförbättring för åren 1916 och 1917
beretts vissa av de lärare, som vore anställda vid överstyrelsen underlydande läroanstalter.
Överstyrelsen erinrade vidare, att överstyrelsen på grund av de svårigheter,
som levnadskostnadernas alltjämt fortgående stegring medförde framför allt för löntagare,
funnit sig böra i tidigare ingivna underdåniga framställningar angående anslagsbehov
för folkundervisningen under budgetåret 1918 hemställa om vidtagande av
åtgärder för beredande av löneförbättring under sistnämnda år åt det stora flertalet av
berörda lärare.
Vid sådant förhållande syntes det överstyrelsen vara med billighet överensstämmande,
att även åt folkhögskolans lärare bereddes någon ekonomisk hjälp till lättande
av dyrtidens tryck. Tydligt vore nämligen, att detta för ifrågavarande lärare med
deras i de allra flesta fall jämförelsevis små löner ingalunda bleve mindre kännbart
än för andra grupper av lärare. I vissa fall torde de säregna förhållanden, under
vilka folkhögskolläraren hade att utföra sin gärning, för honom göra det särskilt svårt
att kunna åstadkomma den inskränkning i hans levnadsförhållanden, som dyrtiden nödvändiggjorde.
Överstyrelsen ville alltså, i likhet med folkhögskolinspektören, med
styrka ”framhålla behovet av ekonomiskt understöd åt den lärarkår, varom här vore
fråga, och önskvärdheten av att åtgärder för detta behovs tillgodoseende vidtoges.
Beträffande de belopp, varmed den tillfälliga löneförbättringen borde
utgå, yttrar överstyrelsen:
Överstyrelsen funne de föreslagna beloppen vara synnerligen måttligt tilltagna och
icke, vare sig i förhållande till de löneförmåner, folkhögskolans lärare i allmänhet åtnjöte,
eller i jämförelse med de löneförbättringar, som begärts för andra lärarkårer, gå
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.
utöver vad som kunde anses vara med rättvisa och billighet förenligt. Icke heller
funne överstyrelsen anledning till invändning däremot, att, med tillämpning av den så
kallade behovsprincipen, högre belopp föreslagits för familjeförsörjare än för andra befattningshavare.
En dylik anordning torde stå i god överensstämmelse såväl med de
särskilda förhållanden, som vore rådande vid folkhögskolorna, som ock med den föreslagna
löneförbättringens karaktär av dyrtidshjälp. Då det i detta liksom i liknande
fall torde vara nödvändigt att noggrant angiva vilka lärare, som skulle anses vara
familjeförsörjare, ville överstyrelsen, i anslutning till vad riksdagen i sådant hänseende
beslutat i fråga om lärare vid folkskola, föreslå, att såsom sådana skulle räknas de
folkhögskolans lärare, som vid den tidpunkt, från vilken lönetillägget under vartdera
året skulle utgå, hade eget äkta barn under 18 års ålder.
Slutligen yttrar sig överstyrelsen om det sätt, varpå den ifrågasatta
löneförbättringen skulle beredas lärarpersonalen, och anför därom:
Den föreliggande framställningen från styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening
ginge därpå ut, att den erforderliga löneförbättringen skulle beredas ifrågavarande
lärare av statsmedel och, enligt vad styrelsen tänkt sig, närmast under den
form, att de för löneförbättringen erforderliga beloppen skulle erhållas genom ökning
med eu viss procent av de statsbidrag, folkhögskolorna enligt gällande bestämmelser
ägde att erhålla.
Nu förhölle det sig ju så, att sagda statsbidrag icke direkt utginge till lärarpersonalens
avlöning; närmast ansvarig för dess utgörande vore vanligen skolans styrelse,
som bestrede den av de medel, bidrag från det allmänna eller av enskilda m. m.,
som stode till dess förfogande för uppehållande av skolans verksamhet. Det skulle vid
sådant förhållande tydligen kunna mot den föreliggande petitionen invändas, att det
tillkomma skolstyrelserna att sörja lör att lärarpersonalen erhölle behövlig löneförbättring.
Tydligt vore emellertid, att i de allra flesta fall de tillgångar, över vilka skolstyrelserna
förfogade, vore alldeles otillräckliga för bestridande av någon löneförbättring.
Den allmänna prisstegringen, som i allmänhet icke åtföljts av någon ökning av
skolornas inkomster, hade medfört, att det, enligt vad känt vore, mångenstädes
varit förenat med stora svårigheter att kunna över huvud uppehålla skolornas verksamhet.
Skulle skolornas styrelser på annat sätt än genom anslag av staten skaffa medel
till beredande av den behövliga dyrtidshjälpen åt skolornas lärare, torde man egentligen
blott kunna tänka på antingen höjning — utöver eventuellt under år 1916 redan
beviljade höjningar — av bidragen frän de landsting, inom vilkas områden de olika
skolorna vore förlagda, eller ökning av elevernas avgifter. Beträffande vad sålunda
först antytts såsom tänkbart ansåge sig överstyrelsen emellertid böra påpeka, dels att det
vore ganska ovisst, huruvida de särskilda landstingen skulle befinnas villiga eller äga
möjlighet att sålunda öka förut beviljade anslag, dels att på detta sätt åstadkomna
eventuella anslagsökningar skulle, i likhet med av statsmedel utgående, tagas från
skattemedel och sålunda ävenledes betunga de skattdragande, ehuru mera ojämnt än
fallet skulle vara, om medlen finge utgå från statsverket. Och vad den såsom tänkbar antydda
ökningen av elevavgifterna anginge, ansåge överstyrelsen en sådan åtgärds vidtagande
mindre lämplig i betraktande av det för de flesta enskilda mycket kännbara
dyrtidstrvcket, och hölle dessutom före, att folkhögskolorna, om elevavgifterna höjdes,
Departe
mentschefen.
12 Kunf/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.
skulle få sitt elevantal minskat och att det avsedda ändamålet härigenom sålunda
skulle snarare motverkas än befordras.
Skulle en löneförbättring för lärarpersoualen komma till stånd, torde det alltså
kunna ske blott genom ökat tillskott av statsmedel. Och för att full trygghet skulle
vinnas för att ett ökat statsbidrag verkligen komme till användning för det avsedda
ändamålet, syntes lämpligast, att sagda medel finge direkt utgå såsom tillfällig löneförbättring
åt lärarpersonalen. Visserligen avlönades sagda personal som nämnts icke
direkt av statsmedel, och] statsmakterna både icke omedelbart fastställt några normer för
dess avlöning. Men genom de minimi- och maximibelopp, som av riksdagen fastställts
för delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt, vilken ordinarie folkhögskollärare vore
skyldiga tillhöra, vore allmänna grunder för avlöningsbeloppens bestämmande givna.
Folkhögskolans lärare syntes ock i förevarande avseende intaga en ställning, som i
mycket vore jämförlig med den, lärarna vid högre folkskolan hade, särskilt på grund
därav, att vid båda dessa arter av skolor staten lämnade anslag, som icke med nödvändighet
skulle användas till lärares avlönande utan utgå till uppehållande av skolans
verksamhet i allmänhet. Och då riksdagen ansett sig kunna bevilja högre folkskolans
lärare tillfällig löneförbättring, torde några principiella betänkligheter för ett statens
ingripande på sätt nu ifrågasatts icke behöva förefinnas, och detta så mycket mindre
som det ju gällde att i det närvarande nödläget bereda den hjälp, som icke syntes
kunna på annat sätt erhållas.
Huru folkhögskolornas ekonomi för framtiden skulle ordnas måste tydligen bliva
föremål för närmare prövning, sedan lugnare och mera normala förhållanden än de nu
rådande inträtt.
Då i allmänhet statsutgifter, som föranleddes av dyrtiden, plägat bestridas genom
anslag å extra stat, torde det måhända vara riktigast, att de medel, som erfordrades
för ifrågavarande löneförbättring, utgiuge, icke enligt lärarföreningens förslag såsom
förhöjning av de ordinarie statsbidragen till skolorna, utan från särskilt anslag å
extra stat.
Tydligt vore, att den ifrågasatta löneförbättringen vore erforderlig redan under
arbetsåret 1916 — 1917 vid skolorna och att densamma borde beräknas komma att utgå
jämväl under nästkommande arbetsår. Anslag skulle alltså behöva uppföras i 1918 års
riksstat för tvä år.
Att folkhögskolans lärarförenings styrelse i sin ansökan anhölle, att den begärda
dyrtidshjälpen till lärarna måtte beräknas efter läs- eller arbetsår och icke efter
kalenderår, vore enligt överstyrelsens mening motiverat med hänsyn till vid folkhögskolorna
rådande förhållanden. Arbetsåret vid dessa omfattade en vinterkurs, som i
allmänhet påginge under tiden den 1 november—den 1 maj, samt en sommarkurs, som plägade
omfatta tiden från början av maj till slutet av juli. Då i många fall olika lärare
undervisade vid vinterkursen, som sträckte sig över delar av två kalenderår, och vid
sommarkursen, som i sin helhet inginge i ett kalenderår, torde styrelsen hava ansett,
att den i dylika fall vanliga beräkningen efter kalenderår skulle möta svårigheter.
Det hade visserligen icke undgått överstyrelsen, att här föreslagits en beräkningsgrund,
som avveke från den eljest tillämpade och därför kunde väcka betänkligheter,
men överstyrelsen hade dock icke ansett sig för sin del böra motsätta sig densamma.
Att folkhögskolornas lärare likaväl som lärare vid andra läroanstalter
nu äro i behov av någon dyrtidshjälp tarvar ingen särskild motivering; och då
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.
folkhögskolornas verksamhet i väsentlig mån uppehälles genom statsunderstöd,
torde visserligen anledning för staten förefinnas att även på detta
område bidraga till åstadkommande av dyrtidshjälp.
Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har föreslagit, att
dyrtidshjälp måtte beredas lärarna på det sätt, att ett tilläggsanslag finge
utgå till varje folkhögskola med högst 20 procent av det statsanslag, som
enligt nu gällande grunder tilldelas skolan, och att för utbekommande av
sådant tilläggsanslag särskild ansökan skulle göras av vederbörande skolstyrelse.
I likhet med folkskolöverstyrelsen anser jag vissa erinringar
kunna göras mot detta förfaringssätt. Lämpligare och för lärarpersonalen
tryggare torde vara, att den ifrågasatta dyrtidshjälpen får utgå direkt i
form av tillfällig löneförbättring för lärarna.
Lärarföreningens styrelse har vidare ansett, att dyrtidshjälpen, efter
Kungl. Maj:ts beprövande, i allmänhet borde utgå till lärare, manlig eller
kvinnlig, med 250 kronor för vinterkurs och 100 kronor för sommarkurs,
samt att därutöver ett belopp av 200 kronor skulle tilldelas familjeförsörjare;
dock skulle gift lärarinna, vilkens man levde, icke komma i åtnjutande
av dyrtidshjälp. Enligt den av styrelsen bifogade kostnadsberäkningen
skulle sådan dyrtidshjälp, för den händelse den utgått under läsåret
1915—1916, hava tillgodokommit 99 ordinarie lärare, 36 extralärare,
4 kvinnliga ämneslärare, 77 slöjdlärarinnor och 34 skolkökslärarinnor.
Jag har intet att erinra mot att dyrtidshjälpen för folkhögskolornas
lärare utgår med särskilda belopp för vinterkurs och sommarkurs, och jag
finner mig även, såvitt angår den ordinarie lärarpersonalen, kunna biträda
förslaget därom, att ett särskilt familjetillägg tilldelas dem, som äro familjeförsörjare.
Liknande familj etillägg hava tidigare av riksdagen tillerkänts
ordinarie lärare vid högre folkskolor, vilka skolor med hänsyn till
det sätt, varpå staten understöder desamma, äro i viss mån jämförliga
med folkhögskolorna.
Beträffande storleken av de belopp, vilka borde såsom tillfällig löneförbättring
tilldelas folkhögskolornas lärarpersonal, har lärarföreningens
styrelse, såsom dess framställning giver vid handen, velat lägga en viss
prövningsrätt i Kungl. Maj:ts hand. Styrelsen har emellertid för olika fall
angivit vissa belopp, med vilka löneförbättringen »i allmänhet» borde utgå.
I själva verket möter det stora svårigheter att fastställa dessa belopp
efter några en gång för alla givna regler. Förhållandena vid de särskilda
folkhögskolorna äro nämligen allt för olika för att rätt kunna inpassas i
ett givet system. Sålunda äro, efter vad jag redan erinrat, ett antal folkhögskolor
förenade med lantmannaskolor eller lanthushållsskolor, till följd
varav ett betydande antal folkhögskollärare åtnjuta avlöning även såsom
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.
lärare vid vederbörande lantmannaskola eller lanthushållsskola. De uppgifter,
som av sökandena lämnats rörande folkhögskollärarnas avlöning —
i vilka uppgifter även medräknats den ersättning, som tillkommer en del
folkhögskollärare i deras egenskap av lärare vid lantmannaskolor eller
lanthushållsskolor — äro ock ägnade att belysa, vilka starka växlingar här
förekomma. Vad slutligen folkhögskollärarnas tjänstgöringsskyldighet beträffar,
giva föreliggande uppgifter vid handen, att — oavsett det förhållandet,
att vissa lärare tjänstgöra endast vid vinterkurs, andra endast vid
sommarkurs och ännu andra vid både vinter- och sommarkurs — tjänstgöringen
är av synnerligen skiftande omfattning, stundom uppgående till
endast några få timmar i veckan.
Under dessa förhållanden synes den lämpligaste utvägen vara, att åt
Kungl. Maj:t överlämnas att pröva, med vilket belopp löneförbättringen bör
utgå i varje särskilt fall. En dylik mera individuell prövning torde näppeligen
kunna undvikas, för den händelse, såsom begärts, även lantmannaskolornas
lärare komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring; efter vad
förut är nämnt, hava ju folkhögskolorna och lantmannaskolorna delvis gemensam
personal.
Man torde fördenskull nu böra inskränka sig till att i fråga om den
löneförbättring, som bör tillkomma folkhögskolornas lärai’e, angiva vissa
maximibelopp, och torde därvid hänsyn böra tagas dels till de belopp för
tillfällig löneförbättring, som av Kungl. Maj:t enligt nådig proposition den
16 mars 1917 (nr 148) föreslagits för jämförliga lärargrupper vid vissa
andra läroanstalter, dels ock till det förhållandet, att undervisningen vid
folkhögskolorna pågår kortare tid av åi''et än vid flertalet andra skolor
samt att följaktligen folkhögskolornas lärarpersonal i större omfattning
än andra lärare torde kunna räkna med inkomster utom tjänsten.
Till jämförelse torde få erinras, att tillfällig löneförbättring för rektor
vid realskola, vilken åtnjuter, förutom fri bostad eller hyresersättning,
kontant avlöning i två lönegrader med respektive 5,000 och 5,500 kronor,
enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle utgå med 600 kronor. Vidare har för
ordinarie adjunkt i l:a lönegraden vid allmänt läroverk, med en avlöning
av 3,000 kronor, föreslagits en tillfällig löneförbättring av 700 kronor och
för ordinarie adjunkt i 2:a—5:e lönegraderna, med en avlöning av 3,500
—5,000 kronor, en tillfällig löneförbättring av 600 kronor. Enligt förut
anförda tablå över lönerna vid folkhögskolorna läsåret 1915-—1916 utgjorde
den kontanta avlöningen för 44 folkhögskolföreståndare lägst 2,500
och mindre än 5,500 kronor; för 3 föreståndare uppgick den kontanta avlöningen
till lägst 5,500 och högst 7,000 kronor. Övriga ordinarie lärare
vid folkhögskolor åtnjöto en kontant avlöning av lägst 1,700 och mindre
15
Kunt/l. Maj:ts Nåd. Proposition AV 241.
än 4,500 kronor. Det bör framhållas, att flertalet av folkhögskolornas
lärare äga, utöver den kontanta avlöningen, åtnjuta fri bostad eller hyresersättning.
Med avseende å de belopp, som sålunda ifrågasatts för vissa lärare
vid de allmänna läroverken, synes mig intet vara att invända mot förslaget,
att den tillfälliga löneförbättringen åt folkhögskolornas ordinarie
lärare skulle utgå med högst 250 kronor för vinterkurs och högst 100
kronor för sommarkurs samt därutöver med högst 200 kronor i familjetillägg.
Sådant familjetillägg torde emellertid, såsom fallet är beträffande
lärare vid högre folkskolor samt folk- och småskolor, böra tillkomma endast
ordinarie lärare, som har eget äkta barn under 18 års ålder, och synes
— likaledes med förebild från nämnda läroanstalter — gift kvinnlig befattmngshavare,
vars man lever, icke böra erhålla dylikt tillägg.
Vad därefter angår de s. k. extralärarna måste först anmärkas, att
begreppet extralärare vid folkhögskolorna är synnerligen svävande. Då
det hittills ålegat skolornas styrelser att helt svara för lärarpersonalens
avlöning, äro, såsom förut är nämnt, några författningsbestämmelser rörande
denna avlöning icke meddelade, och någon bestämd terminologi beträffande
folkhögskolornas lärare har icke heller blivit fastslagen. För den
o o
grupp, som av lärarföreningens styrelse benämnes extralärare, förekomma
i de handlingar, som fogats vid ansökningarna om statsunderstöd åt folkhögskolorna,
olika beteckningar. Vid en folkhögskola benämnes en sådan
lärare »extralärare», vid en annan »biträdande lärare», vid en tredje
endast »lärare» o. s. v. Vidare finnes ej heller någon bestämd gräns
mellan dessa lärare och timlärare. I vissa fall kan tjänstgöringsskyldigheten
för en sådan lärare utgöra endast några få timmar i veckan, i
andra fall kan den stiga till 23 å 24 timmar eller ännu mera, och jämväl
arvodena för dylika lärare äro därför i hög grad växlande.
I fråga om tjänstgöringsskyldigheten för lärare i övningsämnen —
manlig slöjd, kvinnligt handarbete och huslig ekonomi — förhåller det sig
på samma sätt. Under sommarkursen 1916 växlade sådana lärares tjänstgöring
mellan 5 och 42 timmar i veckan, och under nu pågående vinterkurs
växlar den mellan 1 och 37 timmar i veckan. Givetvis utgå arvodena
även här med högst olika belopp. Härtill kommer, att en och samma
person icke sällan tjänstgör såsom både ämneslärare och övningslärare, en
anordning, som säkerligen ofta kan ur undervisningens synpunkt vara
fördelaktig.
Under nu nämnda förhållanden synes blotta anställningen som extralärare
eller som lärare i något av nämnda övningsämnen icke böra grunda
delaktighet i här avsedda löneförbättring. För sådan delaktighet synes en
16
Kungl. Maj:ts K åd. Proposition Nr 241.
viss rninimitjänstgöring höra bestämmas såsom villkor. Jag vill förorda,
att denna rninimitjänstgöring sättes till 15 timmar i veckan.
I förhållande till de belopp, som i förutnämnda proposition den 16 mars
1917 blivit föreslagna såsom tillfällig löneförbättring för närmast jämförliga
kategorier av lärare vid andra läroanstalter, torde den tillfälliga löneförbättringen
för nu ifrågavarande lärargrupper vid folkhögskolorna böra
sättas något lägre än lärarföreningens styrelse föreslagit. För extra ordinarie
och vikarierande manlig ämneslärare vid allmänt läroverk, högre
lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt för extra ordinarie och
vikarierande kvinnlig ämneslärare vid folkskoleseminarium liksom för vikarierande
och biträdande ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet har
i nämnda proposition föreslagits en tillfällig löneförbättring av 300
kronor; för vikarierande gymnastiklärare vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarium har föreslagits ett belopp av 400
kronor och för annan övningslärare vid sistnämnda läroanstalter ett belopp
av 300 kronor. Tillfällig löneförbättring för de lärare vid folkhögskolor,
som nu äro i fråga, synes under dessa förhållanden lämpligen kunna bestämmas
till följande belopp: för icke ordinarie ämneslärare, manlig och
kvinnlig, högst 200 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för sommarkurs;
för lärare i övningsämne samt för lärare, manlig och kvinnlig, som
på samma gång är ämnes- och övningslärare, högst 150 kronor för vinterkurs
och högst 100 kronor för sommarkurs. Då familjetillägg för lärare
vid högre folkskolor icke av riksdagen beviljats för andra än ordinarie
lärare, bör sådant tillägg för lärare vid folkhögskolor icke heller ifrågasättas
för andra än dem, som äro att anse såsom ordinarie lärare.
Med hänsyn till vinterkursens fördelning på olika kalenderår synes
mig den tillfälliga löneförbättringen för folkhögskolornas lärarpersonal böra
utgå för läsår, till vilket bör räknas en vinterkurs med efterföljande sommarkurs.
I nu förevarande framställning synes böra äskas anslag för läsåret
1917—1918. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare
bestämmelser, som äro erforderliga för tillämpning av nu angivna
grunder för den tillfälliga löneförbättringen.
Med ledning av dels de uppgifter, som lämnats i förutnämnda tablå
över kostnaderna för den av lärarföreningens styrelse föreslagna dyrtidshjälpen,
dels ock de uppgifter rörande lärarnas antal och deras tjänstgöringstid,
som förekomma i ansökningshandlingarna angående statsunderstöd
åt folkhögskolorna för sommarkursen 1916 och för nu pågående
vinterkurs, har beräknats, att den av mig ifrågasatta tillfälliga löneförbättringen
för läsåret 1917—1918 skulle betinga en kostnad av sammanlagt
omkring 66,000 kronor. Hela detta belopp torde emellertid icke böra be
-
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.
kostas av staten. I likhet med vad som föreslagits beträffande den tillfälliga
löneförbättringen för lärarpersonalen vid privatläroverken och de kommunala
mellanskolorna, synes även för folkhögskolornas vidkommande den
fordran böra uppställas, att landsting, kommuner eller enskilda skola bidraga
med en tredjedel av det för löneförbättringen erforderliga beloppet.
Under sådana förhållanden skulle ett anslag under åttonde huvudtiteln av
45,000 kronor vara för ändamålet tillräckligt. Detta anslag bör få karaktären
av förslagsanslag samt uppföras på extra stat.
På grund av vad nu anförts hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
att anvisa på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag
av 45,000 kronor för beredande under läsåret
1917—1918 av tillfällig löneförbättring åt lärare vid
statsunderstödda folkhögskolor att, efter Kung]. Maj:ts
beprövande i varje särskilt fall, utgå enligt följande
grunder, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare
föreskrifter, som för tillämpning av dessa grunder
äro erforderliga:
1) Den tillfälliga löneförbättringen utgår
a) med högst 250 kronor för vinterkurs och högst 100
kronor för sommarkurs samt därutöver med högst 200
kronor i familjetillägg till den, som vid läsårets början
är anställd i egenskap av ordinarie lärare, under förutsättning
att befattningshavaren vid denna tidpunkt har
eget äkta barn, som icke uppnått 18 års ålder; dock att
löneförbättring med dessa belopp icke tillkommer gift
kvinnlig befattningshavare, vars man lever;
b) med högst 250 kronor för vinterkurs och högst
100 kronor för sommarkurs till varje ordinarie lärare,
som icke äger erhålla tillfällig löneförbättring enligt de
i punkt a) angivna grunder;
c) med högst 200 kronor för vinterkurs och högst
100 kronor för sommarkurs till varje icke ordinarie,
manlig och kvinnlig ämneslärare, som har en tjänstgöringsskyldighet
av minst 15 timmar i veckan;
d) med högst 150 kronor för vinterkurs och högst
100 kronor för sommarkurs till varje annan manlig och
kvinnlig lärare, som har en tjänstgöringsskyldighet av
minst 15 timmar i veckan och vilken icke äger erhålla
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 202 höft. (Nr 241.) 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 241.
tillfällig löneförbättring enligt de i punkterna a), b) och
c) angivna grunder.
2) Såsom bidrag till ifrågavarande tillfälliga löneförbättring
utgå av det belopp, som för varje särskilt
fall må komma att bestämmas, två tredjedelar av statsmedel,
under villkor att den återstående tredjedelen tillskjutes
av landsting, kommuner eller enskilda.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Em. G:son Bergman.
9
Stockholm 1917, Ivar Hagaströms Boktryckeri A. B.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1917:205 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkhögskolor jämte i ärendet väckta motione s. 13 i texten
- SU 1917:132 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkhögskolor, jämte i ärendet väckta mott t ner. s. 15 i texten