Angående åtgärder för befordrande av potatisodlingen m. m
1917-04-16 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:243, Angående åtgärder för befordrande av potatisodlingen m. m
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 243.
I
Nr 243.
Kung!. Majits nådiga proposition till riksdagen angående åtgärder
för befordrande av potatisodlingen m. m.: given Stockholms
slott den 16 april 1917.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen
att
dels medgiva, att utfästelse meddelas att för statens räkning från
vederbörande tillverkare inköpa de partier torkade potatisprodukter, potatisstärkelse
och glykos, som till staten hembjudas före den 1 juni 1918,
till pris, som fastställes av en nämnd, utsedd på sätt Kungl. Maj:t
må äga föreskriva, och vilket pris avpassas så, att odlare av potatis
kan påräkna ett pris av 7 kronor för hektoliter potatis av fullgod
beskaffenhet och med 18 procents stärkelsehalt, levererad vid den järnvägsstation
eller hamn, som är närmast potatisens odlingsort;
dels medgiva, att utfästelse meddelas, att vid inköp före den 1 juni
1918 av potatis för statens räkning priset för hektoliter potatis av fullgod
beskaffenhet, levererad vid den järnvägsstation eller hamn, som är
närmast potatisens odlingsort, icke må understiga 7 kronor per hektoliter;
dels till understöd för anläggande av potatistorkerier å extra stat
för år 1918 anvisa såsom förslagsanslag, högst, 750,000 kronor, att
under de närmare villkor Kungl. Majrt bestämmer för ändamålet användas
med iakttagande, att understöd ej må utgå med belopp överstigande
halva anläggningskostnaden, ävensom medgiva att Kungl. Maj:t
må under innevarande år låta förskottsvis av tillgängliga medel utanordna
detta belopp;
dels ock medgiva, att, beträffande de vid sådant med understöd av
statsmedel anlagt torkeri framställda produkter, utfästelse om inköp
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 204 käft. (Nr 243.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.
som i första punkten härovan förmäles, må meddelas att gälla under
två år från den dag, då understödet av Kungl. Maj:t beviljats, skolande
i detta fall inköpspriset årligen fastställas.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
K. Dahlberg.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 243.
3
1
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
april 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: VON Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Departementschefen, statsrådet Dahlberg, anförde:
Då min företrädare i ämbetet den 20 mars 1917 anmälde frågan
om räntefrihet å lån för anskaffande av utsädespotatis, meddelade han,
att han i skrivelse den 13 i samma månad anmodat statens livsmedelskommission
att skyndsammast föranstalta om utredning, huruvida icke
förhållandena gjorde åtgärder från statens sida genom garanti av minimipris
eller på annat sätt nödvändiga för befordrande av potatisodlingen.
Nämnda kommission har nu med skrivelse den 29 mars 1917
överlämnat utredning i sagda ämne, på kommissionens uppdrag verkställd
av särskilt tillkallade sakkunniga personer, nämligen fil. doktorn
Carl von Schéele, godsägaren Ernst Lundell, Torestorp, godsägaren Nils
Kleen, Valinge, sekreteraren hos Kristianstads läns hushållningssällskap
Viktor Ekerot och sekreteraren i kommerskollegiet Berndt Forsgrén, var
-
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.
jämte professorn Herman Juliiin-Dannfelt och fil. doktorn Otto Smith
deltagit vid utredningens utarbetande.
Denna utredning är av följande lydelse:
»Då det till följd av nuvarande förhållanden blivit en tvingande nödvändighet
att söka framkalla en ökad inhemsk produktion av i främsta rummet livsmedel för
landets befolkning men därjämte av foder för dess kreatursstock, bör synnerlig uppmärksamhet
ägnas åt odling av potatis. Denna växt kan nämligen lämna en större
mängd direkt användbar mänsklig näring i förhållande till den använda jordvidden
än någon annan av våra odlade växter och är därjämte synnerligen användbar till
kreatursfoder och som råmaterial för viktiga industrier.
En ökning av landets produktion av potatis borde ock jämförelsevis lätt
kunna åstadkommas, emedan den odlas av varje jordbrukare över hela vårt land,
sä långt odling når, men i större delen av landet på jämförelsevis liten del av jorden,
samt den med fördel kan odlas på så gott som alla jordslag, och den skördemängd,
som i allmänhet erhålles på arealenhet, är så pass låg, att den utan svårighet bör
kunna ökas. De förbättringar i odlingen, som härför fordras, -- val av lämplig
sort, förbättrad brukning av jorden och bättre vård av grödan under växandet samt
rikligare gödsling och åtgärder mot potatissjuka — äro ock på det hela taget så
säkra till sin verkan, att det ej borde möta större svårigheter att få dem allmänt
genomförda.
Men trots allt detta torde benägenheten att öka potatisarealen eller vidtaga
särskilda åtgärder för skördens ökning icke vara synnerligt stor bland massan av
odlare. Erfarenheten har lärt, att till följd av höga transportkostnader och svårighet
att avsätta potatis på avlägsnare orter en ökning av skörden lätt medför lokal överproduktion
och starkt prisfall, varjämte den av kristidens förhållanden föranledda
inskränkningen i potatisens användning till industriell bearbetning och till utfodring
ytterligare ökat folkets misstro till säkerheten för en lönande realisation av ökade
skördemängder, under det å andra sidan de starkt stegrade odlingskostnaderna avskräcka
från vidtagande av åtgärder för skördarnas höjande. Då slutligen det för
närvarande oerhört högt uppdrivna priset på potatis lockar till att hellre begagna
denna konjunktur till försäljning av inneliggande förråd än att använda en större
mängd potatis än vanligt till sättning, så kan det till och med vara att befara, att
en inskränkning av odlingen under det vanliga skall inträda.
På grund av nu anförda förhållanden torde kraftiga åtgärder behöva vidtagas,
om odlingens bibehållande i oförminskad omfattning eller helst en ökning av den för
potatisodling använda jordvidden och av skördarna på arealenhet skall kunna påräknas.
Dessa åtgärder böra avse en uppmuntran till ökad och förbättrad odling,
undanrödjande av de hinder och svårigheter, som kunna stå i vägen härför, samt
spridande av upplysning om potatisens värde och användbarhet, om sättet att höja
odlingens avkastning och om de åtgärder, som vidtagits för att främja odlingen och
potatisens avsättning.
Beträifande åtgärder för att liva hågen att öka och förbättra odlingen av
potatis, så torde en premiering av framstående odlingar eller pristävlan med sådana,
vilka ju i vissa trakter med stor framgång använts för rotfruktsodlingens främjande,
icke lämpligen böra bliva föremål för någon statens åtgärd. Den skulle nämligen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 243. .">
lätt antaga alltför .störa proportionel'', då den berör eu odling, soin redan bodrives
av alla jordbrukare, och dessutom icke vara ägnad att framkalla den omedelbara
ökning i skördarna, som frågan nu gäller. Bär förhållandena synas giva anledning
till att använda detta medel för potatisodlingens främjande, synes det böra helt och
hållet bero på vederbörande hushållningssällskap, vilka redan äga medel och organ
för anordnande av denna inom dess verksamhetsområde fallande åtgärd. Staten
synes däremot bäst kunna uppmuntra till en ökad och förbättrad odling genom att
giva odlarna trygghet för att odlingen skall bliva lönande. Att härvid, i likhet med
vad beträffande spannmål föreslagits, utfästa ett visst minimipris, till vilket staten
skulle förbinda sig att övertaga skörden eller viss del därav, synes svårligen
kunna komma i fråga. Ett övertagande av potatisen på hösten synes vara
omöjligt, emedan tiden för uppgörelse, innan frost hindrar förrådens omhändertagande,
är för kort och oviss samt potatisförråds förvaring under vintern, utan
risk att en oproportionerlig del kunde komma att förfaras, synes överkomlig endast
för odlarna själva.
En utfästelse åter att till ett tillfredsställande minimipris övertaga potatis
på våren, såsom i en kungl. proposition till det norska stortinget ifrågasatts, skulle
visserligen befria staten från svårigheten och risken av vinterförvaringen, men skulle
kunna gorå odlarna obenägna att på hösten och vintern bringa potatisen i marknaden
till lägre pris än det för våren fastställda minimipriset. Det över den antagliga
direkta konsumtionens behov möjligen förefintliga överskottet skulle härigenom
till en större del komma att förvaras över vintern i stället för att ju förr
dess hellre komma till användning till teknisk förarbetning och till utfodring för att
därigenom förlust genom minskning av stärkelsehalten och genom förruttnelse under
vinterförvaringen så mycket som möjligt skulle undvikas.
Däremot torde ett fastställande av ett minimipris för vissa industriella produkter,
som framställas av potatis, nämligen för stärkelse och torkad potatis (flingor
och möjligen snitsel) icke böra föranleda några tekniska svårigheter, då dessa varor
äro obegränsat hållbara och lätt transportabla. Ej heller torde en dylik utfästelse
om varans övertagande till tillfredsställande minimipris innebära stor ekonomisk risk.
Sa. länge brist råder på brödsäd, vilket tyvärr är att förvänta under flera år efter
krigets slut, skall helt visst torkad potatis villigt betalas med pris, som icke avsevärt
understiger priset å mjöl av spannmål, vilket den nämnda varan i stor utsträckning
kan ersätta, och detta pris bör fullt täcka det nedan närmare angivna,
för jordbrukaren tillfredsställande priset å potatis och kostnaden för torkningen.
Om nämligen, såsom nu är föreslaget, ett minimipris sättes å vete och råg, som
med minst 2.5 öre per kilogram överstiger nuvarande maximipris och mjölpriset
undergår motsvarande stegring, så blir detta senare pris högre än potatisflingors
antagliga produktionskostnad vid nedan beräknade potatispris. Stärkelse skulle med
samma potatispris komma att i produktionskostnad stå avgjort högre i förhållande
till ett antagligt mjölpris än dess näringsvärde betingar, men då stärkelse i marknadspris
alltid står högre än mjöl i förhållande till bådas näringsvärde och icke har
karaktären av ett oumbärligt livsmedel, torde från förbrukarnas sida intet vara att
invända mot det minimipris å stärkelse, som kan anses skäligt, och dessutom är ju
önskvärt, att stärkelseberedningen inskränkes till förmån för potatistorkningen, då
den förra blott delvis men den senare fullständigt bevarar potatisens innehåll av
närande ämnen.
6
Kung!,. Maj:t.s Nåd. Proposition Nr 243.
I de trakter, där överskottet av potatis över ortens behov till direkt förbrukning
till föda skulle kunna få avsättning för beredning av torkad potatis och
stärkelse, skulle ett garanterat tillfredsställande minimipris å dessa varor innebära
en stor trygghet för en lönande avsättning av potatis, och möjlighet skulle också
finnas att med potatisindustriens tillhjälp fastställa ett minimipris ä, den potatis,
som där funne användning som råvara. Om nämligen, såsom här nedan närmare
skall anföras, fabriksmässig teknisk bearbetning av potatis blir föremål för kontingentering,
skulle licens för all fabriksmässig förarbetning av potatis kunna förbindas
med skyldighet att betala potatisen med visst lägsta pris i förhållande till
dess stärkelsehalt.
I avseende på de minimipris, som sålunda böra åsättas potatis och därav
beredda produkter böra följande omständigheter beaktas.
Om sättpotatisens mängd antages till vad den officiella statistiken för åren
1903—1915 angiver eller 16.5 deciton och skörden till 116 deciton per hektar, så
motsvarar den inträdda stegringen i potatispriset från omkring 8 till för närvarande
omkring 20 kronor per deciton en ökning i utsädeskostnad av 1 krona 72 öre per
deciton av skörden. Övriga produktionskostnader eller arbete och gödselkostnader
hava också stegrats, och då potatis under senaste åren före krigstiden vid brännerier
betalats med i medeltal 2 kronor 50 öre per hektoliter eller 3 kronor 50 öre
per deciton beräknat efter 18 procent stärkelsehalt, synes man vid nu ifrågavarande
prissättning böra utgå från ett pris av minst 5 kronor per hektoliter eller omkring
7 kronor per deciton potatis, motsvarande 38 öre per procent stärkelse i 1 deciton
potatis.
Motsvarande pris på industriella produkter beredda av potatis kunna ej beräknas
utan kännedom om bränslekostnaden, vilken utgör den ojämförligt största
delen av tillverkningskostnaden utöver materialkostnaden men för närvarande är
oberäknelig för även en kort tid framåt.
Vid fastställandet av minimipris på ifrågavarande produkter, vilket torde
böra uppdragas åt en nämnd, vari industriens intresse är på ett för densamma betryggande
sätt representerat, bör hänsyn tagas ej blott till produktionskostnaden
utan även till ifrågakommande licensavgifter, vilka under den senast gångna tiden
uppgått till avsevärda belopp.
I de landsdelar, där fabriksmässig förarbetning av potatis förekommer, plägar
priset på matpotatis, trots dennas i allmänhet lägre stärkelsehalt, icke vara lägre
än på fabrikspotatisen, och ett tillfredsställande minimipris å den senare kan därför
betraktas som betryggande för även den förras lönande avsättning.
I de delar av mellersta och norra Sverige, där ortens egen odling icke fyller
behovet, bör ett pris av lägst 5 kronor per hektoliter i överskottsorterna verka
betryggande för odlarna, synnerligen som den från annan ort tillförda potatisens
pris ökas med fraktkostnaderna, som från Skåne utgöra till Stockholm omkring 1
krona och till exempelvis Umeå ungefär 1 krona 50 öre per deciton, samt med
mellanhandskostnadema, som före kristiden i Stockholm beräknades till 60—70 öre
per deciton.
I vissa trakter av mellersta Sverige, som ligga något avlägsna från Stockholm
och andra goda avsättningsplatser och sakna fabriker för industriell förarbetning
av potatis, har en tillfällig överproduktion stundom medfört svårighet för en
lönande avsättning av överskottet. Denna svårighet borde numera vara minskad,
Kanyl. Maj tis Nåd. Proposition Nr 243. 7
sedan erfarenheten lärt, att potatis kan användas till utfodring åt hästar och andra
husdjur med sa god foderverkan, att 3 kilogram potatis med omkring 18 procent
stärkelse kunna ersätta 1 kilogram havre, ett förhållande som vid nuvarande pris
å kraftfoder motsvarar över 6 kronor per deciton potatis. Avsättningen av potatis
till lönande pris bör emellertid även inom dessa orter i någon mån kunna tryggas
genom anläggande av torkerier, vilka dock ej kunna betala den i dessa landsdelar
alstrade stärkelsefattigare potatisen med samma pris per hektoliter som ovan beräknats
för den stärkelserikare i södra Sverige. För att ytterligare utjämna den
skillnad i realisationspris, som kan förekomma mellan olika orter, är det önskvärt,
att en nedsättning i de i förhållande till varans värde höga fraktprisen för potatis
å statens järnvägar bleve genomförd åtminstone under kristiden.
Kraftigast reglerande på potatispriset skulle dock antagligen verka, om staten
fastställde ett visst lägsta pris, ej understigande 5 kronor för hektoliter, som
staten skulle betala vid inköp av potatis för allmänt behov.
Framför allt synes dock önskvärt, att för utjämnande av prisförhållandena
samt för åstadkommande av en planmässig fördelning av skörden en central myndighet
bleve inrättad, vilken det skulle åligga dels att omedelbart vid skörden införskaffa
möjligast noggranna uppgifter om potatistillgången i rikets alla delar,
dels att vidtaga åtgärder för en ändamålsenlig fördelning av denna, så att såväl
jordbrukare som industriens och handelns män finge visshet om vilka mängder
potatis de kunde påräkna under konsumtionsåret, och säkerhet mot oberäknade°påbud
om inskränkningar i användningen av potatis.
1 Denna central borde hava att på grund av tillgången på potatis bestämma,
nur mycket därav finge användas för olika tekniska ändamål och genom licenser
fördela detta på de olika fabrikerna på grund av dessas avverkningskapacitet och
deras ortliga fördelning, så att avsättning av råvaran kunde ske med minsta möjliga
frakter. Samma myndighet borde också hava uppmärksamheten riktad på
underlättandet av matpotatisens jämna fördelning genom reglering av fraktpriser
och handelns ordnande, varvid hänsyn borde tagas särskilt till de orter, där avsättningen
av överskott möter svårigheter. För det senare ändamålet borde den
stå i samverkan med de lokala livsmedelsnämnderna samt anordna förbindelse mellan
dessa och föreningar av odlare.
För att potatisskörden till så stor del som möjligt måtte komma att fylla
bristen på människonäring är det synnerligen önskvärt, att en omfattande potatistorkmngsmdustri
kunde komma till stånd i alla de delar av landet, där lokal överproduktion
plägar förekomma. Denna industri har särskilt för nuvarande tid det
företräde framför bränneri- och stärkelsefabriksindustri, att den fullständigt tillvaratager
hela potatisens näringsinnehåll och därav bereder människoföda. Den är
ock särskilt beaktansvärd därför, att den skulle bereda odlarna i bränneridistrikten
trygghet för fortfarande löpande avsättning av potatisen, även om bränneriindustrien
komme att starkt inskränkas.
Då en sådan industris ekonomiska bärighet under normala förhållanden är
mycket osäker, har den hittills icke nått någon avsevärd utveckling, i det att endast
ett. torkeri varit i gång under senast förflutna år.
Aven om man ej kan våga hoppas _ på en sådan utveckling av potatistorkningsmdustrien
i Sverige som den nått i Tyskland, där potatisen har i medeltal
högre stärkelsehalt och bränsleprisen äro lägre än i Sverige, är det dock antagligt.
8 Kung!,. Maj:ts Nåd. l’r oposition Nr 243.
att denna industri skulle kunna bära sig hos oss, om sådant stöd lämnades densamma,
att anläggningskostnaderna bleve amorterade under kristiden, då avsättning
till högt. pris finnes för dess produkter.
Dylika anläggningar borde sedan så mycket lättare kunna bära sig, som
deras produkter hunne bliva inarbetade i marknaden och komma i allmän användning
under den tid bristen på människoföda är rådande. Det behövliga stödet
synes lämpligast böra givas därigenom, att staten dels lämnar anslag uppgående
till viss del av anläggningskostnaden, dels garanterar avsättning av produkten till
sådant pris och under så lång tid, att anläggningskostnaden under denna tid hinner
att bliva amorterad. Ett anslag till anläggningskostnaden vore desto mer befogat,
som anläggningen för att motverka den rådande bristen på livsmedel skulle ske på
en tid, då såväl byggnadskostnader som maskinpris äro högt uppdrivna över den
normala prisnivån. Om staten lämnade ett anslag utan återbetalningsskyldighet,
uppgående till halva anläggningskostnaden, synes garantien för den beredda produktens
avsättning till visst skäligt pris kunna inskränkas till två är, vilket i betraktande
av de små utsikterna till ökad tillgång av människonäring under de närmast
följande åren, såsom redan framhållits, icke synes innebära stor ekonomisk
risk. I samma mån garantitiden inskränkes eller ökas, bör understödet bliva högre
eller minskas.
Då torkerierna synas böra i främsta rummet förläggas till de trakter, där
potatisodlingen nått största utsträckning utöver ortens behov av människoföda och
kreatursfoder, eller de båda skånska länen och Blekinge, kunna dessa läns skördetnängder
och behov av potatis lämpligen läggas till grund för en beräkning av behövligt
antal torkerier utan att härvid förbises, att liknande anläggningar kunna
vara önskvärda även i andra landsdelar. Skörden av potatis i dessa tre län har i
medeltal för de 4 senaste åren uppgått till 719,000 ton. Om en ökning av 5 procent
skulle uppnås, skulle skörden under innevarande eller närmast följande år kunna
beräknas till 755,000 ton. Under antagande av en förbrukning till direkt människoföda
av 200 kilogram per person och år, skulle för en befolkning av 860,000 personer
erfordras ungefär 172,000 ton. Till utsäde för den med 5 procent ökade
odlingen skulle erfordras 83,000 ton. För tillverkning av 11,000 ton stärkelse
64,700 ton och till bränning av 12 miljoner liter brännvin av normal styrka
50,000 ton. motsvarande hälften ä en tredjedel av den för detta ändamål under
åren närmast före kristiden använda potatismängden. Slutligen kan för utfodring
beräknas lika mycket som till människoföda eller 172,000 ton.
Sammanställas dessa siffror för förbrukningen
till människoföda ................................................... 172,000 ton
» utsäde ................................................................. 8;fi000 »
» stärkelse.......................... 64,700 »
» brännvin ............................................................ 50,000 »
» utfodring ....................................................... 172,000 »
eller tillsammans 541,700 ton,
.skulle av skörden, 755,000 ton, återstå 213,300 ton. Härav skulle efter det låga
utbytet av 26 kilogram flingor per deciton potatis kunna beredas omkring 55,000
ton flingor. För denna fabrikation skulle erfordras ett antal av 46 torkerier med
en årlig avverkningsförmåga av 1,200 ton, de största som hittills ifrågasatts i Sverige.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 243. it
L avseende på arten av dessa anläggningar (förtorkning av flingor eller
snitslar), torkningsrnaskineriets konstruktion samt anläggningskostnaderna kan för
närvarande föga sägas i brist på tillförlitliga underrättelser om denna industris
senaste utveckling.
Ifrågakommande nyanläggningar torde böra förenas med redan förefintligt
bränneri eller stärkelsefabrik, emedan därigenom kostnaden för särskild ångpanneanläggning
kan inbesparas och emedan dessa fabriker redan hava skapat en krets
av potatisleverantörer i sin omgivning.
Den enda nu i brukbart skick varande anläggningen, å Löberöd i Skåne,
vilken är förenad med därvarande bränneri och använder dettas ångpanna, är beräknad
för en årlig tillverkning av 600 ton flingor och uppgives hava kostat 35,000
kronor, varav 19,500 kronor för det vid Hässleholms mekaniska verkstad tillverkade
maskineriet.
För en anläggning, vari även ångp änne anläggning ingår, under år 1915 planerad
av Sveriges bränneriidkareförening för en tillverkning av 1,200 ton flingor,
beräknades kostnaden till 75,000 kronor.
Då potatistorkningsindustrien är högst utvecklad i Tyskland och antagligen
åtskilliga förbättringar i dess teknik och driftsanordningar i övrigt där kommit till
stånd under kriget, vore det för sakens främjande synnerligen önskvärt, att någon
eller några sakkunniga personer ofördröjligen bleve utsända för att studera den
därvarande potatistorkningsindustrien och inhämta underrättelser om och till vilket pris
erforderligt maskineri därifrån skulle kunna erhållas, vilket pris troligen skulle kunna
bliva lägre än de svenska fabriker, som tillverka dylika maskiner, äro villiga att erbjuda.
För potatisodlingens befordran under innevarande år är tillgången av konstgödsel
och utsäde till skäligt pris en förutsättning. Dock synes ej vara lämpligt
att ifrågasätta, att det allmänna härvidlag skulle träda emellan som direkt understödjande
utan blott genom sådana regleringsåtgärder, som kunna åstadkommas.
Beträffande konstgödsel har detta redan skett så till vida, som priset å chilesalpeter
och superfosfat reglerats genom statens åtgärder, men då tillgången på chilesalpeter
är så knapp, att detta gödselmedel blott i mycket ringa mängd torde bliva tillgängligt
för potatisodlare, synes det vara så mycket mer önskvärt, att åtgärder kunde
vidtagas för att andra kvävegödselmedel, Norges salpeter, svavelsyrad ammoniak
och kalkkväve, bleve tillgängliga till pris, som motsvara det å chilesalpeter fastställda.
Det synes ej vara uteslutet, att staten skulle kunna i år likasom under år
1916 inverka på fabrikanter och försäljare av kalkkväve, så''att detta för potatisodling
lämpliga gödselmedel bleve tillgängligt till pris, som stode i det förhållande
till priset å chilesalpeter, som betingas av kvävets värde i dessa båda gödselmedel,
och bleve detta pris sålunda reglerat, torde priset på svavelsyrad ammoniak utan
särskild åtgärd komma att inställa sig någorlunda i samma förhållande.
Anskaffning av utsäde torde i år kanske komma att möta svårigheterj särskilt
då det gäller att skaffa i avkastning framstående sorter och i större mängd än
vanligt för odlingens utsträckning. Denna ytterst viktiga angelägenhet har dock
redan beaktats, i det att lantbruksstyrelsen efter inhämtande från hushållningssällskapen
av underrättelse om tillgången på potatis hos Konungen gjort framställning
om räntefria lån åt hushållningssällskapen för anskaffande av sättpotatis åt odlare inom
sällskapets respektive distrikt, varför bär blott må ytterligare framhållas den grundläggande
betydelse den föreslagna åtgärden kan hava för åstadkommande av potatisBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 204 höft. (Nr 243.) 2
10 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 243.
odlingens utsträckning och önskvärdheten av att hushållningssällskapen måtte ägna
denna viktiga angelägenhets befordran sin kraftiga medverkan.
Slutligen må även erinras om behovet av spridande till lantmännens bredaste
lager av upplysning i den fråga, som nu behandlats. Skördeavkastning av potatis
har visserligen på senare år stigit, så att den för hela riket plägar växla mellan
10 och 12 ton per hektar, men denna skördesiffra är lägre än motsvarande tal för
alla våra grannland utom Finland. Således har enligt tillgängliga officiella statistiska
uppgifter medelskörden av potatis under åren 1906 — 1915 varit
i Norge...........
per
hektai
i Storbritannien......
......144 »
»
»
i Danmark.........
......141 »
»
»
i Tyskland.........
......137 »
»
»
i Sverige..........
......107 >
»
»
Aven mellan Sveriges olika län äro skillnaderna i medelskördarna så stora, att intet
tvivel kan råda därom, att en betydlig ökning av potatisfältens avkastning med
lätthet skulle kunna nås genom val av bättre sorter, genom förbättrad behandling
av jorden och den växande grödan samt genom rikligare och ändamålsenligare
gödsling.
Upplysning om dylika förbättringar och agitation för deras genomförande,
likasom ock upplysning rörande potatisodlingens stora betydelse för folkhushållningen
och den möjlighet den innebär att lindra de nu rådande näringsbekymren samt
slutligen om de åtgärder, som från det allmännas sida vidtagits, och det biträde,
som erbjudes för odlingens främjande, är helt visst av stor betydelse för sakens
framgång.
Detta upplysningsarbete har redan under den senast gångna tiden ökats och
tilltagit i intensitet genom tidskriftsartiklar och flygblad, men det ligger stor vikt
på att det föres vidare ut bland den stora massan av odlare, vilka man svårligen
når genom tryckta skrifter. Upplysning och agitation ute i bygderna bör därför
nu omedelbart komma till stånd i ökad utsträckning, och det synes vara skäl att
hushållningssällskapen anmodas att genom sina konsulenter påtaga sig detta arbete.
På grund av vad sålunda anförts må såsom önskvärda åtgärder för befordrande
av ökad och förbättrad potatisodling framhållas:
för producenten tillfredsställande minimipris garanteras för följande konsumtionsår
för stärkelse och torkad potatis, vilka pris böra fastställas av en nämnd,
vari producentintresset bör på ett betryggande sätt vara representerat, och vilket
bör avpassas så, att odlaren kan påräkna ett pris av 5 kronor per hektoliter av
potatis med 18 procentig stärkelsehalt;
för beredning av brännvin, stärkelse och torkad potatis meddelas i lämplig
utsträckning licenser, vid vilka som villkor fogas bestämmelse om skyldighet att betala
den potatis, som användes som råvara, med ett pris ej understigande det nyss
anförda;
utfästelse, att staten vid inköp av potatis för allmänt behov betalar minst 5
kronor per hektoliter;
järn vägsfrakterna för längre transporter höra om möjligt nedsättas;
11
Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 243.
un central myndighet inrättas för att leda fördelningen av potatisskördens
användning till människoföda, utfodring och industriellt bruk samt för att i samverkan
med lokala livsmedelsnämnder och jordbrukarföreningar organisera handeln,
så att prisen bliva så mycket som möjligt utjämnade och omsättningen må ske utan
onödiga omgångar och kostnader;
för nyanläggning av torkerier bevilja^. statsanslag för- halva anläggningskostnaden
samt garanteras avsättning av den torkade potatisen till fastställt minimipris
under två år, vilket minimipris årligen bör fastställas på sätt ovan angivits;
en eller flera sakkunniga utsändas omedelbart till Tyskland för att studera
potatistorkningsindustrien för att sålunda möjliggöra fullt moderna torkeriers
anläggning redan under innevarande är;
åtgärder vidtagas om möjligt för nedbringande snarast möjligt av priset
på kalkkväve; samt
hushållningssällskapen anmodas att vart och ett inom sitt område ofördröjligen
anordna en energisk upplysnings- och agitationsverksamhet för att befordra
en ökad och förbättrad potatisodling.»
Statens livsmedelskommission liar för egen del anfört:
»Statens livsmedelskommission, som till alla delar instämmer i vad de sakkunniga
i sin framställning anfört och föreslagit, vill för sin del särskilt framhålla
önskvärdheten av, att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt vidtaga åtgärder, i .syfte
att minimipris må bliva garanterade i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas
förslag å torkade potatisprodukter, potatisstärkelse och glykos samt de
kvantiteter potatis, som staten för allmänt behov kan komma att inköpa.
Vidare vill kommissionen anmäla, att — därest Kungl. Maj:t lämnar nådigt
bifall till de sakkunnigas förslag i ärendet och utser livsmedelskommissionen att
handlägga ärenden, som enligt förslaget äro avsedda att tillkomma viss central
myndighet eller särskilt tillsatt nämnd — kommissionen har för avsikt att inrätta
en speciell avdelning inom kommissionen, benämnd potatisbyrån, för handläggande
av ifrågakommande uppgifter. Åvenså anser kommissionen, att det vore lämpligt
uppdraga åt en dylik byrå att handhava jämväl den närmaste ledningen med igångsättande
av anläggning av potatistorkerier, pröva ansökningar om statsbidrag för
dessas anläggande, kontrollera deras verksamhet samt överhuvudtaget utföra det
arbete, som från det allmännas sida kan ifrågakomma beträffande potatisfrågan och
vad därmed sammanhänger.
Vad slutligen beträffar storleken av det statsbidrag, som torde kunna ifrågakomma
för nyanläggning av torkerier, torde det för närvarande icke vara möjligt
att fullt exakt angiva någon summa. I utredningen angives högsta möjliga antal
torkerier (med årlig avverkningsförmåga av 1,200 ton potatis) till 46, men enligt
vad kommissionen sedermera inhämtat av representanter för de sakkunniga torde
man med stor visshet kunna antaga, att antalet fabriker, som verkligen kan tänkas
bliva anlagda, näppeligen kommer att överstiga 30. Då enligt sakkunnigas förslag
statsanslag skulle utgå för endast hälften av anläggningskostnaderna, vilka i medeltal
per torkeri av den omfattning, som i framställningen föreslagits, kunna uppskattas
till cirka 50,000 kronor, torde totala kostnaden kunna beräknas till cirka
750,000 kronor.»
12
Departementschefen.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 243.
Särskilda framställningar kava därefter gjorts från vissa hushållningssällskap
med flera om minimipris å potatis.
Erfarenheten under innevarande konsumtionsår har tillfullo ådagalagt
vikten för folknäringens betryggande av att äga tillräckligt stor tillgång
till potatis och därav beredda produkter. Det är enligt min mening
oundgängligen nödvändigt, att man redan nu vidtager lämpliga åtgärder
för att i detta hänseende så vitt möjligt säkerställa sig för nästa konsumtionsårs
behov.
En viktig och, såsom är att hoppas, gagnerik åtgärd har redan
vidtagits genom Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut om räntefria lån
för anskaffande och tillhandahållande av utsädespotatis. 1 och för sig
är dock denna åtgärd icke tillräcklig. Beträffande potatisen gäller likaväl
som i fråga om sockerbetorna och brödsäden den av min företrädare
med full rätt framhållna grundsatsen, att det viktigaste och troligen det
enda verkligt effektiva sättet att stimulera till ökad odling är att
tillförsäkra odlarna en sådan betalning för skörden, att odlingen kan
beräknas komma att löna sig. Man kan nämligen icke påräkna, att en
odling skall utökas eller ens bibehållas i oförminskad omfattning, ifall
den icke går ihop i ekonomiskt hänseende för odlaren.
Den nu verkställda, härovan återgivna utredningen angående
potatisodlingens främjande har till fullo bestyrkt denna för övrigt
självklara sats. Vissa svårigheter hava emellertid visat sig förefinnas
för att i fråga om potatisen anordna prisgarantisystemet på alldeles
enahanda sätt som beträffande brödsäden, och de sakkunniga hava
därför tillstyrkt, att man måtte framgå på en annan väg, nämligen
genom garanterande av minimipris för vissa av potatis framställda produkter
och utfästelse av staten att inköpa dessa produkter till nämnda
pris. Härigenom skulle själva potatispriset påverkas indirekt och möjlighet
funnes för övrigt att vid beviljande av licenser för användandet
av potatis till industriellt bruk uppställa fordran på att potatisen inköptes
till visst minsta pris, sona naturligtvis skulle kunna växla efter
varans kvalitet. Minimipriset å förenämnda industriella produkter skulle
enligt förslaget icke redan nu i förväg fastslås utan skulle bestämmas
av en särskild nämnd, där de olika intressena vore företrädda. Därjämte
borde staten utfästa sig att vid inköp av potatis för allmänt
behov betala minst 5 kronor för hektoliter.
Detta prisregleringssystem, vilket blivit utförligare beskrivet av
de sakkunniga, synes mig vara väl funnet. Med hänsyn till senaste
tidens starka prisstegring å potatis torde det emellertid vara nöd
-
13
Kungl Maj.ts Nåd. Proposition Nr 243.
vändigt, att det pris, vara garantien skall grundas, höjes utöver
5 kronor, för att det må innebära någon uppmuntran till ökad
odling. Jag vill tillstyrka ett pris av 7 kronor för hektoliter, motsvarande
ungefär 10 kronor för deciton. Då någon viss tidrymd för
giltigheten av statens nu ifrågavarande utfästelser bör fastställas, men
den föreslagna tiden ända till utgången av nästa konsumtionsår synes
mig för det nu avsedda ändamålets uppnående vara dels onödigt lång
dels ock möjligen kunna försena varans bringande i marknaden, anser
jag densamma böra begränsas intill den 1 juni 1918. I likhet med
vad som bestämts angående brödsäden bör prisberäkningen avse potatis
av fullgod beskaffenhet, levererad vid den järnvägsstation eller hamn,
som är närmast dess odlingsort.
För att underlätta potatisens industriella förarbetning till för folknäringen
användbara produkter, som äro lätta att lagra och transportera,
hava de sakkunniga tillstyrkt understöd för anläggande av potatistorkerier.
Åven detta förslag finner jag vara särdeles välbetänkt. Då,
såsom livsmedelskommissionen framhållit, större antal nya torkerier än
30 icke torde komma att anläggas, kan statsbidragsbeloppet inalles beräknas
till högst 750,000 kronor. Medel härtill torde böra begäras av
riksdagen och beräknas utgå från de medel till belopp av 24 miljoner
krön or till åtgärder i prisregi eringssyfte, som Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
föreslagit riksdagen att tillsvidare beräkna utom
huvudtitlarna.
För att dessa nyanlagda torkerier skola kunna påräkna att inom
avsedd tid amortera sin anläggningskostnad, torde för deras del tiden
för statens prisgaranti å den framställda produkten böra, såsom de sakkunniga
ock föreslagit, utsträckas till två år, vilken tid bör räknas från
den dag, då Kungl. Majrts beslut om understödet fattats.
Vad övriga av de sakkunniga och livsmedelskommissionen framställda
förslag angår, behöva desamma icke, åtminstone för närvarande,
föranleda någon framställning till riksdagen.
På grund av vad jag nu anfört får jag hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att utfästelse meddelas att för statens räkning från
vederbörande tillverkare inköpa de partier torkade potatisprodukter,
potatisstärkelse och glykos, som till staten hembjudas före den 1 juni
1918, till pris, som fastställes av en nämnd, utsedd på sätt Kungl. Maj:t
må äga föreskriva, och vilket pris avpassas så, att odlare av potatis
kan påräkna ett pris av 7 kronor för hektoliter potatis av fullgod
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 204 höft. (Nr 243.) 3
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 243.
beskaffenhet och med 18 procents stärkelsehalt, levererad vid den järnvägsstation
eller hamn, som är närmast potatisens odlingsort;
dels medgiva, att utfästelse meddelas, att vid inköp före den 1 juni
1918 av potatis för statens räkning priset för hektoliter potatis av fullgod
beskaffenhet, levererad vid den järnvägsstation eller hamn, som är närmast
potatisens odlingsort, icke må understiga 7 kronor per hektoliter;
dels till understöd för anläggande av potatistorkerier å extra stat
för år 1918 anvisa såsom förslagsanslag, högst, 750,000 kronor, att
under de närmare villkor Kungl. Maj:t bestämmer för ändamålet användas
med iakttagande, att understöd ej må utgå med belopp, överstigande
halva anläggningskostnaden, ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må
under innevarande år låta förskottsvis av tillgängliga medel utanordna
detta belopp;
dels ock medgiva, att, beträffande de vid sådant med understöd av
statsmedel anlagt torkeri framställda produkter, utfästelse om inköp,
som i första punkten härovan förmäles, må meddelas att gälla under
två år från den dag, då understödet av Kungl. Maj:t beviljats, skolande
i detta fall inköpspriset årligen fastställas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
STOCKHOLM, ISAAC MÅRCUS’ BOKTKYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1917:105 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för befordrande av potatisodlingen m. m. s. 1 i texten
- JoU 1917:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för befordrande av potatisodlingen m. m. s. 1 i texten