Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ G, 10, 20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt § 1 4:o tryckfrihetsförordningen

1917-03-20 · 29 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:248, Med förslag till ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ G, 10, 20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt § 1 4:o tryckfrihetsförordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 248.

1

Nr 248.

Kanyl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen,

§§ G, 10, 20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt § 1

4:o tryckfrihetsförordningen; given Stockholms slott den

20 mars 1917.

Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning

framlägga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ 6, 10,

20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt § 1

4:o tryckfrihetsförordningen.

llegeringsformen.

§ 4.

Konungen äger — — — — rena evangeliska läran. Ej må fader

och son eller bröder på en gång vara ledamöter av statsrådet.

§ 5.

För särskilda grenar av rikets styrelse skola finnas statsdepartement

till det antal, lägst åtta och högst tio, som bestämmes i särskild av

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 209 käft. (Nr 248). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag, vilken tillika angiver

varje departements benämning och huvudsakliga verksamhetsområde.

Den närmare fördelningen av ärendena, departementen emellan,

bestämmes av Konungen genom en särskilt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

För varje departement utser Konungen bland statsrådets ledamöter

en chef och föredragande. Chefen för det departement, till vilket utrikes

ärendena höra, är minister för utrikes ärendena.

§ 6.

Statsrådet skall bestå av cheferna för departementen samt tre statsråd

utan departement. Bland de tre statsråden utan departement böra

minst två hava förvaltat civil beställning.

Av statsrådets ledamöter utnämne Konungen en att vara statsminister

och statsrådets främste ledamot.

Statsrådets ledamöter äga att alla i statsrådet förekommande ärenden

övervara.

§ 15.

Kommandomål, varmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap

av högste befälhavare över krigsmakten till lands och sjöss, omedelbarligen

besörjer, må Konungen, då han själv förer riksstyrelsen, avgöra i

närvaro av chefen för det departement, dit ärendet hörer. Honom åligge

— — — — gott synes.

Riksdagsordningen.

§ 6.

1. Första kammarens — — — — valet skett.

2. Varje landstingsområde — — — — rikets folkmängd.

3. För valkrets — — — — en riksdagsman.

4. Därest det — —--en riksdagsman.

5. Det antal--— — utöva riksdagsmannakallet.

6. Upphör stad--— — tillkomma staden.

7. Äro icke — — — — genom lottning inför chefen för det

departement, till vilket justitieärendena höra, i närvaro av----

fullmäktige i riksgäldskontoret.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

3

För en var —

till vilket justitieärendena höra.

§ 10.

---det andra insändes till det departement,

§ 20.

För en var — — — — det andra insändes till det departement,

till vilket justitieärendena höra.

§ 32.

1. Innan riksdagen sammanträder, företages inför chefen för det

departement, till vilket justitieärendena höra, eller den — — — —

granskning av de till departementet inkomna — — — — genast

verkställas.

2. Vardera kammaren----obehörig förklarad.

§ 33.

1. Så snart riksdagen----granskning blivit av chefen

för det departement, till vilket justitieärendena höra, eller den----

vice talman.

2. Då i — — — — vice talman.

3. Innan sådant----levnadsåren äldst.

4. Vid samtidigt----förfallet upphört.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer — — — — omförmälda

stadga.

2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och avgiva förslag i

anledning av dit hänvisade frågor angående stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av lagar och författningar rörande statsrådets ansvarighet,

om statsdepartementen, om förvärvande och förlust av medborgarrätt,

om rikets vapen och flagga och om allmänt kyrkomöte så ock av kommunallagarna.

3. Utskottet åligger----regeringsformen stadgat.

4. Utskottet tillkommer----vägrar proposition.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maja» nåd. proposition nr 248.

§ 43.

1. Jordbruksutskottet, som —---i vad den angår jord
bruksärenden,

åligger att granska----hänvisade jordbruksärenden.

2. Utskottet åligger — — — — och skjutsväsende.

Tryckfrihetsförordningen.

§ I
-

4:o. Utgivare av dagblad eller periodiska skrifter anmäle sig, jämte

titeln och tryckningsorten, hos chefen för justitiedepartementet, med vilken

i denna lag förstås chefen för det departement, vartill justitieärendena

höra. Denne äger att, såvida----utgivande förekommer.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 248+

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

tisdagen den 20 mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

V ENNERSTEN,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med övriga departementschefer anförde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot:

»Genom en den 14 maj 1914 till nämnda års senare riksdag avlåten

proposition, nr 79, framlade Kungl. Maj:t till riksdagens prövning

förslag till vissa grundlagsändringar, avseende att möjliggöra en omläggning

av gällande departementsindelning. Av skäl, som jag i det följande

skall beröra, blev propositionen avstyrkt av konstitutionsutskottet samt

avslagen av riksdagen, som var den sista i treårsperioden för val till

andra kammaren. Då den innevarande perioden utlöper med detta år,

får jag, som ansett nämnda viktiga fråga böra tagas under förnyat övervägande,

nu ånyo underställa densamma Kungl. J\laj:ts prövning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

1914 års förslag

ang.

förändrad departementsindelning.

Konstitu
tions
utskottet.

« Kung!.. Majits nåd. proposition nr 248.

Enligt omförmälda förslag skulle i regeringsformen upptagas stadgande^

dels att för särskilda grenar av rikets styrelse skulle finnas lägst

åtta, högst tio statsdepartement ävensom att departementens antal skulle

inom dessa gränser bestämmas i särskild av Kungl. Magt och riksdagen

gemensamt stiftad lag, tillika angivande varje departements benämning

och huvudsakliga verksamhetsområde, dels och att statsrådet skulle bestå

av cheferna för departementen samt tre statsråd utan departement. Då

departementens antal kunde växla från åtta till tio, skulle således antalet

statsråd bliva lä<?st elva och högst tretton.

Motiveringen till sagda förslag innehålles i mitt yttrande till statsrådsprotokollet

den 14 maj 1914, vilket protokoll bifogats förutnämnda

proposition; och torde berörda yttrande få fogas såsom bilaga vid protokollet

för denna dag.»

Efter att hava uppläst omförmälda förslag och yttrande, anförde

föredragande departementschefen vidare:

»över nämnda förslag till grundlagsändringar avgav konstitutionsutskottet

utlåtande, nr 15, däri utskottet yttrade huvudsakligen följande: För

den uppfattningen, att bestämmelserna om statsdepartementens antal och benämningar

icke borde vara av grundlags natur, talade utan tvivel goda skål.

Ett avskiljande ur regeringsformen av dessa bestämmelser måste anses stå i

full överensstämmelse med den utveckling, som våra grundlagar sedan lång

tid tillbaka genomgått. För en dylik förändring hade även framhållits praktiska

skäl, nämligen behovet av enklare och smidigare former för vidtagande

av förändringar i statsrådets organisation än det långsamma och tunga förfarandet

vid grundlagsändringar. Utskottet hyste den mening, att ett sådant

behov förelåge. Men utskottet funne sig också böra framhålla, att med

det förslag, som av Kungl. Maj:t blivit framlagt, det sålunda uppställda

önskemålet endast så till vida blivit tillgodosett, som regleringen av departementens

antal — inom en i regeringsformen fastslagen gräns av lägst åtta

och högst tio — samt av departementens namn och verksamhetsområden

hänvisats till en särskild, av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt stiftad

lag, medan däremot i regeringsformen skulle kvarstå såväl bestämmelsen

om de konsultativa statsrådens antal, tre, som även föreskriften, att minst

två av dessa borde hava förvaltat civil beställning. Det vore tydligt, att

ökningen i smidighet och rörlighet beträffande ifrågavarande bestämmelser

alltså inskränkte sig till vad som kunde anses vara vunnet genom själva

departementsindelningens överförande från grundlag till lag, och fråga

torde vara, om denna vinst ur berörda synpunkt kunde anses tillräcklig.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

För utskottet hade emellertid den grundläggande frågan varit den,

huruvida en övergång från den nuvarande ordningen, med hela departementsindelningen

fastslagen i regeringsformen, till den av Kungl. Maj:t

föreslagna, med departementens antal, namn och verksamhetsområden reglerade

genom lag, kunde ske i sådan form och med sådana förutsättningar,

som innehölles i propositionen. Enligt utskottets mening måste en

första förutsättning för ifrågavarande bestämmelsers överförande till en

särskild lag vara, att, därest behövliga förslag till ändringar i grundlagarna

antoges såsom vilande, desamma icke förekomme till definitivt avgörande

förr, än den blivande lagen blivit framlagd och granskad, och denna lags

antagande sålunda direkt förbunden med grundlagsförändringarnas genomförande.

Emellertid ansåge utskottet, att för eu riktig handläggning av

denna fråga också krävdes en annan förutsättning, nämligen den, att redan

vid den första behandlingen av de föreslagna grundlagsändringarna riksdagen

sattes i tillfälle att bedöma och preliminärt ena sig om innehållet

i den nya lag, som skulle ersätta de grundlagslöreskrifter, vilka föresloges

till uteslutning ur regeringsformen.

Enär enligt utskottets mening, den omständigheten, att propositionen

icke gåve någon utgångspunkt för en preliminär överenskommelse om

den nya lagens innehåll, utgjorde ett bestämt hinder att då förorda Kungl.

Maj:ts förslag till grundlagsändringar, hemställde utskottet, att propositionen

icke måtte vinna riksdagens bifall.

Av ett antal reservanter inom utskottet gavs uttryck åt den meningen,

att ifrågavarande bestämmelser borde bibehållas i grundlag.

Vad konsåtutionsutskuttet i sitt berörda utlåtande hemställt blev av Riksdagen

riksdagen bifallet.

Jämväl under tiden efter 1914 har frågan om nya departements Senaste framinrättande

varit föremål för upprepade framställningar såväl i särskilda 1

till Kungl. Maj:t ingivna skrivelser — från åttonde och nionde svenska

handelskammarmötena, föreningen representanter för handel och industri,

svenska handelsagenters förening samt svenska teknologföreningen — som

ock interpellationsvis i riksdagen.

För att icke undanskjutas på ytterligare tre år måste frågan om för- Departeändrad

departementsindelning föreläggas innevarande års riksdag. Jag mentshar

alltså nu att redogöra för huru jag tänkt mig, att den önskade refor- chefen.

men skall kunna genomföras.

Då jag inför Kungl. Maj:t anmälde 1914 års förslag till grundlagsändringar,

anförde jag, att ett dylikt förslag borde så avfattas, att det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

såvitt möjligt lämnade statsmakterna fria händer att vidtaga de reformer

med avseende å departementsindelningen, som efter prövning av alla därpå

inverkande omständigheter kunde befinnas vara de lämpligaste. Tillika

uttalade jag såsom min mening, att i förslaget icke borde ingå andra

ändringar än sådana, som med nödvändighet betingades av de reformer i

departementsindelningen, vilka kunde ifrågakomma att genomföras. — Jag

är allt fortfarande av den uppfattningen, att ett förslag rörande förändrad

departementsindelning bör, i vad detsamma avser ändringar i grundlag,

upprättas i enlighet med de av mig sålunda angivna allmänna grunder;

och då jag icke funnit anledning att vidtaga någon ändring i de särskilda

bestämmelserna i 1914 års förslag, anser jag alltså detsamma böra, i oförändrad

form, ånjm framläggas för riksdagen.

För den vidare motiveringen till förslaget får jag åberopa mitt omförmälda

yttrande till statsrådsprotokollet den 14 maj 1914.

Genom de föreslagna grundlagsbestämmelserna är emellertid endast

själva den ram given, i vilken de särskilda stadgandena om departementens

antal, deras benämningar och verksamhetsområden skola infogas.

I fråga om sistnämnda stadganden måste, enligt sakens natur, förslag föreläggas

riksdagen inom sådan tid, att detsamma kan antagas i sammanhang

med det slutliga godkännandet av motsvarande grundlagsändringar.

Emellertid hava de trängande och vanskliga frågor på lagstiftningens

och andra områden, vilka sammanhänga med de senare årens av världskriget

förorsakade särskilda förhållanden, hindrat statsrådets ledamöter att ärna förevarande

synnerligen svårlösta spörsmål erforderligt övervägande. Jag är således

icke för närvarande beredd att inför Kungl Maj:t framlägga slutgiltigt

och detaljerat förslag i denna del av ämnet. Huruvida ett sådant förslag

kan tänkas föreligga utarbetat så tidigt under år 1918, att det kan hänskjutas

till nämnda års riksdag, därom vågar jag icke nu med bestämdhet uttala

mig. För det fall, att detta icke skulle låta sig göra, anvisar riksdagsordningen

den utväg, att grundlagsförslagets slutliga antagande uppskjutes

till någon av de senare riksdagarna i treårsperioden. Men då frågan om

det sätt, varpå en förändring i departementsindelningen lämpligast bör

genomföras, torde komma att bliva föremål för mycken meningsskiljaktighet,

lärer det icke kunna med någon grad av säkerhet påräknas, att ett

förslag i ämnet, framlagt exempelvis vid 1919 års riksdag, skulle komma

att av riksdagen antagas. Därest förslaget då lämnades utan bifall, skulle

detta innebära, att frågan icke kunde avgöras förrän under den därefter

följande treårsperioden.

Vid nu angivna förhållanden synes mig den bästa lösningen stå att

vinna medelst en provisorisk anordning, varigenom, i sammanhang med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 24S.

9

ilet slutliga antagandet av ifrågavarande grundlagsändringar, de nu gällande,

i regeringsformen upptagna bestämmelserna om departementsindelningen

överflyttas till en särskild av Kungl. Maj:t oeh riksdagen gemensamt

stiftad lag.

På sådant sätt gick man till våga år 1876, då det gällde att från

tryckfrihetsförordningen till civil lag överföra stadgandena om äganderätt

till skrift. Enligt en nämnda år slutligen antagen''grundlagsändring insattes

i 1 § tryckfrihetsförordningen, i stället för sistnämnda stadgande!),

en bestämmelse av innehåll, att angående äganderätt till skrift skulle gälla

vad som stadgades i särskild lag, stiftad i den ordning, 87 § regeringsformen

föreskreve. Något förslag till lag angående den litterära äganderätten

kunde dock ej, såsom avsett varit, föreläggas sagda års riksdag.

Då sålunda genom antagande av det riksdagen förelagda förslag till grundlagsändring

en lucka i lagstiftningen skulle hava uppstått, såvida icke

genom en civillag de ur tryckfrihetsförordningen uteslutna stadgandena

om äganderätt till skrift bibehållits vid gällande kraft till dess en fullständigare

lag hunne komma till stånd, utfärdades samma år, i enlighet

med ett av Kungl. Maj:t framställt och av riksdagen bifallet förslag, en

förordning angående äganderätt till skrift, genom vilken berörda stadganden

blevo såsom civillag tills vidare bibehållna. I enlighet med sin interimistiska

natur fick 1876 års förordning en helt kort giltighetstid; den

efterträddes redan år 1877 av en ny lag i ämnet.

Genom ett sådant förfaringssätt i förevarande fall skulle nu gällande

ordning i fråga om departementsindelningen bliva tills vidare bestående,

dock så, att bestämmelserna därom finge sin plats, icke som nu i regeringsformen,

utan i en särskild författning av lags natur. Därigenom

vunnes de fördelar, att å ena sidan stadgandena angående departementsindelningen

kornme att — med den begränsning, som angives av de av

mig föreslagna bestämmelser i regeringsformen — lösgöras från den omständliga

procedur, som är föreskriven beträffande ändringar i grundlag,

och å andra sidan det för nämnda indelning nu gällande systemet bibehölles,

till dess ett mera ändamålsenligt kunde hinna genomföras.

I anslutning till vad jag nu anfört, har jag låtit upprätta förslag

till lag om statsdepartementen. Detta förslag, vid vars avfattande hänsyn

tagits jämväl till motsvarande bestämmelser i det av departementalkommitterade

framlagda förslaget till lag om statsdepartementens antal och

organisation, återgiver de i § 6 regeringsformen upptagna bestämmelser

angående den nu gällande departementsindelningen; ‘dock har vad i nämnda

paragraf sägs om försvarsdepartementens chefer såsom konungens rådgivare

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 209 käft. (Nr 248.) 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Knugl. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

i kommandomål uteslutits såsom överflödigt med hänsyn till de fullständigare

bestämmelserna i § 15 regeringsformen. Vidare angiver förslaget

departementens huvudsakliga verksamhetsområden, sådana de för närvarande

äro bestämda.

Ifrågavarande lagförslag, som i enlighet med vad jag förut yttrat

skulle föreläggas 1918 års riksdag till antagande i sammanhang med

förutnämnda förslag till grundlagsändringar, torde få såsom bilaga fogas

vid detta protokoll.»

Föredragande departementschefen hemställde därefter, att omförmälda

förslag till ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ 6,

10, 20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen samt § 1 4:o tryckfrihetsförordningen

måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig

ordning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Berlin.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

11

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om statsdepartement^!.

Härigenom förordnas, att statsdepartementen skola vara åtta och hava

följande huvudsakliga verksamhetsområden, nämligen:

utrikesdepartementet: utrikes ärendena;

justitiedepartementet: lagärenden och justitieförvaltningen;

lantförsvarsdepartementet: försvarsväsendet till lands;

sjöförsvarsdepartementet: försvarsväsendet till sjöss;

civildepartementet: inre civil förvaltning, ärenden angående allmänna

hälso- och sjukvården samt ärenden av social natur, så ock ärenden rörande

samfärdselanstalter och allmänna arbeten;

finansdepartementet: finansförvaltningen och skatteväsendet samt ärenden

rörande handel, industri och sjöfart;

ecklesiastikdepartementet: kyrkoärenden samt ärenden rörande undervisning,

vetenskap och konst; samt

jordbruksdepartementet: ärenden rörande jordbruk, domäner och

skogar.

Denna lag träder i kraft den dag, då riksdagens beslut, varigenom

riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6

och 15 regeringsformen, §§ 6, 10, 20, 32, 33, 38 och 43 riksdagsordningen

samt § 1 4:o tryckfrihetsförordningen, varder i grundlagsenlig

ordning hos Kungl. Maj:t anmält.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

Historik.

Bilaga.

Utdrag av protokollet^ över justitiedepartemensärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den

14 maj 1914.

N ärvarande:

Efter gemensam beredning med övriga departementschefer anmälde chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot, dels ett av kommitterade för statsdepartementens

organisation m. m. — departemental kommitterade — den 31 december

1912 avgivet betänkande med förslag till den svenska centralförvaltningens

omorganisation och dels departementalkommitterades gemensamt med kommittén

för kommerskollegiets organisation — kommerskollegiikommittén — den

5 juli 1913 avgivna betänkande med detaljerat förslag i fråga om organisationen

av ett departement för handel, industri och sjöfart (handelsdepartementet).

Härefter anförde departementschefen, statsrådet Hasselrot:

Genom införandet år 1840 av departementalstyrelsen, vilken framgick såsom

resultat av de olika förslag till reformer med avseende å statsrådets sammansättning

och verksamhet, som tid efter annan framträtt alltsedan tillkomsten

av 1809 års regeringsform, lades en fast och varaktig grund till den svenska

centrala förvaltningens organisation i högsta instans. Att emellertid denna organisation

därmed icke var eller kunde vara slutgiltigt fastställd, ligger i sakens

natur. Ty samhällslivets fortgående utveckling i såväl allmänt kulturellt som

ekonomiskt och tekniskt hänseende har med nödvändighet fört med sig, att den

utformning beträffande statsförvaltningens organ, som en gång givits, måste, för

att förvaltningen skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sina uppgifter,

tid efter annan undergå förändringar och omdaningar. Det är sålunda att betrakta

allenast såsom en naturlig företeelse, att jämväl efter departementalreformens

genomförande en mångfald reformförslag uti här ifrågavarande hänseende

sett dagen, vilka alla, ehuru på olika vägar, sökt ernå det gemensamma målet:

den högsta statsförvaltningens bästa möjliga anpassning efter förhandenvarande

tids- och samhällsförhållanden. En av de vägar, på vilka man sökt vinna nämnda

mål, bär varit inrättande av nya statsdepartement, varmed ock understundom förbundits

frågan om sammanslagning av redan befintliga departement, en annan har

åsyftat avskiljande från departementens handläggning av sådana grupper av ärenden,

som ansetts lämpligen kunna och böra av annan myndighet handläggas. I

förstnämnda hänseende avläts från Kungl. Maj:ts sida vid 1856—58, 1868 och

1885 års riksdagar propositioner om inrättande av nya departement. Vid 1856—

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:in nåd. proposition nr 248.

58 års riksdag avsåg framställningen ett departement för allmänna arbeten och

koinmunikationsanstalter, vid 18(58 års riksdag ett departement för näringar, kommunikationer

och allmänna arbeten samt vid 1885 års riksdag ett departement för

lantbruk, industri och handel. Ingen av dessa framställningar ledde till åsyftat

resultat. Däremot inrättades, på förslag av Kung!. Maj:t, är 1900 jordbruksdepartementet,

genom vars tillkomst antalet statsdepartement ökades frän det förutvarande

sju till åtta. Men därmed hade ingalunda departementsfrågan ens för den

närmaste tiden fått sin lösning. Från målsmännen för de näringsgrenar — handel,

industri och sjöfart •— vilkas intressen icke kunnat särskilt tillgodoses vid det

nya departementets bildande och vilka under senare tider företett ett synnerligen

livligt uppsving, framställdes krav på representation genom ett särskilt departement;

de sociala ärendenas växande betydelse påvisade behovet av särskilda anordningar

för dessa ärendens behöriga handläggning inom administrationen; och

slutligen gjorde sig den allt sedan det första byggandet av statsjärnvägar i Sverige

uppställda fordran på ett bättre tillvaratagande av kommunikationsväsendets

angelägenheter alltjämt gällande. Dessa olika strävanden fingo sitt uttryck i tre

särskilda riksdagsskrivelser, nämligen skrivelsen den 19 maj 1905, däri anhölls,

att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till inrättande

av ett nytt statsdepartement, omfattande handel, industri och sjöfart,

den 20 mars 1907, vari riksdagen hemställde, att Kungl. Maj:t, vid prövningen

av spörsmålet om inrättande av ett nionde statsdepartement, eller ett departement

för handel, industri och sjöfart, även ville taga under omprövning frågan om

sociala regeringsåren dens sammanförande under ifrågavarande eller annat departement,

med angivande i benämningen å departementet av detta dess verksamhetsområde,

och till riksdagen avgiva de förslag till grundlagsändringar, vartill

denna prövning kunde föranleda, samt den 22 maj 1908, däri riksdagen anhöll,

att Kungl. Maj:t ville vid behandlingen av frågan om omreglering av statsrådet

och inrättande av nya statsdepartement särskilt taga i övervägande, vilka åtgärder

kunde anses lämpliga för tillgodoseendet av kravet på en mera enhetlig och

sakkunnig behandling av de ärenden, som anginge kommunikationer och allmänna

arbeten.

Jämsides med nu nämnda krav på omläggningar inom departementsorganisationen

hade reformarbetet inriktats på de förut omförmälda åtgärderna beträffande

sammanslagning av befintliga departement samt avskiljande från departementen

av vissa grupper av ärenden. Frågan om sammanslagning har avsett

iantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen. Tanken på en dylik förening av de

båda försvarsdepartementen uttalades första gången av konstitutionsutskottet vid

1868 års riksdag och frågan har därefter vid upprepade tillfällen genom inom riksdagen

väckta motioner dragits under riksdagens prövning. År 1894 uppdrog KuDgl.

Maj:t åt en kommitté att verkställa utredning, huruvida de båda försvarsdepartementen

kunde och borde förenas till ett departement. Denna kommitté avgav

påföljande år betänkande i ämnet och uttalade sig därvid för en förening av

departementen under vissa av kommittén angivna villkor och förutsättningar.

Tre av kommitténs sju medlemmar hyste emellertid en motsatt uppfattning och

avstyrkte på angivna grunder en sådan sammanslagning; och vid framläggande

av proposition om inrättande av jordbruksdepartementet fann Kungl. Makt ej

skäligt föreslå riksdagen någon ändring i den nuvarande anordningen med tvä

forsvarsdepartem ent.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departemen
talkommitte
rades
uppdrag.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

Frågan om försvarsdepartementens sammanslagning har senast varit föremål

för behandling vid 1911 års riksdag

Bekräftande slutligen spörsmålet om utsöndring från departementen av en

del grupper av ärenden hade förslag i sådant avseende vid flera föregående tillfällen

blivit framställda, till dess år 1909, på framställning av Kungl. Maj:t,

följde upprättandet av en särskild regeringsrätt, till vars prövning och avgörande

överlämnats det stora flertalet av de förut utav Kungl. Maj:t i statsrådet

handlagda administrativa besvärsmåien.

Medan det förslag till grundlagsändringar, som avsåg inrättandet av regeringsrätten,

ännu var vilande, uppdrog Kungl. Maj:t den 11 december 1908 åt

särskilda sakkunniga — departementalkommitterade — att verkställa en allsidig

undersökning angående de förändringar, vilka, under förutsättning att en regeringsrätt

komme till stånd, kunde finnas erforderliga eller lämpliga i statsdepartementens

genom grundlag fastställda indelning såväl som i personalen och arbetssättet

inom departementen samt den närmare fördelningen av ärendena departementen

emellan, därvid jämväl borde komma under övervägande, huruvida

för vissa ärenden annan ordning för deras beredning och avgörande än den nu

gällande kunde vara av förhållandena påkallad. Därjämte uppdrogs åt kommitterade

att avgiva förslag till lönestater för departementen, i vilket avseende

det uppdrag, som lämnats den s. k. löneregleringskommittén, avskilts från nämnda

kommitté och överlämnats till ifrågavarande kommitterade.

Vid departementalkommitterades tillsättande erinrade dåvarande chefen för

justitiedepartementet om de tre i det föregående omförmälda riksdagsskrivelserna

av år 1905 rörande inrättande av ett nytt departement för handel, industri och

sjöfart^ år 1907 om de sociala ärendenas sammanförande inom ett departement

samt ar 1908 angående en mera enhetlig och sakkunnig behandling av ärenden

rörande kommunikationer och allmänna arbeten. Likaså berörde departementschefen

frågan om de båda försvarsdepartementens sammanslagning, därvid departementschefen

brätte i erinring, att denna fråga behandlats av den av mig

förut omnämnda, år 1894 tillsatta kommittén, vars utlåtande, såsom nyss sagts,

icke föranledde någon framställning till riksdagen. Det läge, vari frågan om

överflyttande av en betydande del av de administrativa besvärsmåien till regeringsrätten

vid tiden för kommitterades tillsättande befann sig, ansågs utgöra

ännu ett skäl för verkställande av den åt kommitterade anförtrodda utredningen,

då regeringsrättens tillkomst förutsattes komma att göra en ändrad fördelning av

ärendena mellan departementen önsvärd och sålunda ägde samband med de

spörsmål, vilka genom berörda riksdagsskrivelser underställts Kungl. Majfts

prövning.

Det uppdrag, som lämnats departementalkommitterade, innefattar, såsom av

det förut sagda framgår, förutom en lönereglering för departementen, två huvudsakliga

uppgifter, nämligen att verkställa undersökning rörande erforderliga eller

lämpliga förändringar i departementsindelningen — den högsta statsförvaltningens

uppdelning pa särskilda departement och den därav beroende fördelningen av

ärendena departementen emellan — samt att utföra sådan undersökning beträffande

departementens inre organisation och arbetssätt samt ordningen för regeringsärendenas

beredning och avgörande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majds nåd. proposition nr 248.

rades

betänkande.

Det förslag, som kommitterade på grundvalen av nyssnämnda uppdrag nu- Departemenmera

avgivit, innebär en djupgående och i detalj utarbetad omläggning av nu talkommittebestående

förhållanden i omförmälda hänseenden. Förslaget innehåller även, förutom

övriga författningsförslag, sådana ändringar i rikets grundlagar, som av

kommitterade ansetts nödiga för genomförande av de utav kommitterade härutinnan

åsyftade reformerna. Slutligen ingår ock i förslaget en lönereglering för

departementen.

Jag torde till en början få i korthet angiva själva de huvudgrunder, på

vilka kommitterades synnerligen omfattande betänkande är byggt, därvid jag

dock utelämnar frågan om departementens lönereglering.

Beträffande departementsindelningen hava kommitterade, efter angivande av Departevissa

allmänna synpunkter för densamma, hemställt: mentsindel
att

ett nytt departement inrättas för handel, industri och sjöfart (handels- ningen.

departementet):

att likaledes ett nytt departement bildas för samfärdsélsanstalter och allmänna

arheten (kommunikationsdepartementet);

att lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen förenas till ett departement

(försvarsd epartementet);

att ärenden av social natur i så stor omfattning, som lämpligen kan ske,

sammanföras i civildepartementet;

att för ärenden rörande allmän undervisning, vetenskap och konst bildas ett

särskilt undervisning sdepartement] samt

att ecklesiastikdepartementet, efter utsöndring av sistnämnda samt vissa

andra ärenden, sammanslås med justitiedepartementet till ett justitie- och kyrkodepartement.

Vid detta förslag till departementsindelning hava kommitterade utgått från,

att övriga nu befintliga departement skola bestå, dock med de förändringar i avseende

å förvaltningsområden, vilka föranledas av nämnda förslag eller eljest i samband

därmed funnits nödiga eller lämpliga.

Då alltså enligt förslaget å ena sidan två nya departement skola skapas,

men å andra sidan lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen sammanslås till ett

försvarsdepartement, kommer departementens antal att ökas från åtta till nio och,

under förutsättning att någon rubbning beträffande statsrådets sammansättning i

övrigt icke sker, statsrådsledamöternas antal att höjas från elva till tolv.

Vad särskilt beträffar de till inrättande föreslagna två nya departementens

blivande förvaltningsområden, hava kommitterade hemställt, att följande ärendesgrupper

skulle överföras till

Handelsdepartementet:

från finansdepartementet: de ärenden angående handel, industri och sjöfart,

som nu handläggas i detta departement;

från justitiedepartementet: ärenden angående tillämpning av lagen om skydd

för varumärken;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

från utrikesdepartementet: den kommersiella informationen samt frågor om

ersättning till konsuler för utgifter för sjömän m. m.;

från sjöförsvarsdepartementet: ärenden angående lots- och fyrinrättningen

med livräddningsanstalterna vid rikets kuster, sjökarteverket och nautiskt-meteorologiska

byrån, skeppsmätning samt bildnings- och undervisningsanstalter för

sjöfartsnäringen;

från civildepartementet: ärenden rörande elektriska anläggningar, eldfarliga

oljor och explosiva varor samt koncessioner å bearbetning av stenkolsfyndigheter;

från ecklesiastikdepartementet: ärenden angående den lägre tekniska undervisningen

51

från jordbruksdepartementet: ärenden rörande torvindustrien, vissa ärenden

angående husslöjd, vissa gruvärenden (kronans jordägarandel i gruva, åtgärder

för inmutning för kronans räkning av malmfyndigheter m. m.) ävensom geologiska

ärenden.

Kommunikationsdepartementet:

från civildepartementet: ärenden rörande järnvägar, post, telegraf och telefon,

. väg-, kanal-, farleds- och hamnanläggningar ävensom kommunikationsväsendet

i övrigt, vattenfall, i den mån sådana ärenden ej tillhöra annat departement,

byggnadsväsendet och stadsplaneväsendet;

från finansdepartementet: ärenden rörande staten tillhöriga byggnader och

tomter, i den mån dessa ärenden icke tillhöra annat departement;

från jordbruksdepartementet: ärenden rörande väg-, färje- och brohållningsskyldighet,

skjutsväsendet och gästgiverier, allmän flottning, byggande i kungsådra,

vattenavlednings-, avdiknings-, odlings- och frostminskningsföretag samt

hydrografiska färskvattensundersökningar; samt

från ecklesiastikdepartementet: ärenden rörande ritningar till kyrkor och

kyrkliga föremål.

Förutom den omgruppering av ärenden, som är en omedelbar följd av kommitterades

förslag till departementsindelning, hava kommitterade ansett sig böra

göra särskilda framställningar om en del större ärendesöverflyttningar de olika

departementen emellan, varibland må omnämnas utsöndring till andra departement

av vissa lagstiftningsärenden, som nu tillkomma justitiedepartementet, och

sammanförande i jordbruksdepartementet av ärenden rörande den jordegendom,

som tillhör staten eller varöver staten eljest har vård och inseende och som i

allmänhet är avsedd för jordbruk.

Till de av kommitterade föreslagna grundlagsändringar, som betingas av

eller stå i samband med kommitterades hemställan beträffande departementsindelningen,

skall jag i det följande återkomma.

1 Kommerskollegiikommittén har i sitt gemensamt med departementalkommitterade avgivna betänkande

angående organisationen av handelsdepartementet såsom sin mening uttalat, att jämväl ärenden

rörande den tekniska hög skolundervisning en böra med övriga vrkesntbildningsfrågor läggas till

handelsdepartementet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

Med avseende a statsdepartementens inre organisation och arbetssätt samt

ordningen för regeringsärendenas beredning och angörande hava kommitterade såsom

grundprincip för den av kommitterade föreslagna departementsorganisationen

— vilken icke avser utrikesdepartementet — uppställt, att de centrala ämbetsverken

förenas med de statsdepartement, till vilka de höra. och organiseras såsom beståndsdelar

av dessa departement under benämning departementsavdelning eller dejiartementskontor.

Kommitterade göra emellertid härvid undantag dels för tre

mera betydande ämbetsverk, nämligen kammarkollegiet, statskontoret och kammarrätten,

vilka av särskilda skäl ställts utanför departementsorganisationen, och

dels för en del smärre ämbetsmyndigheter, som hava att fullfölja mera speciella

statsändamål och åt vilka givits den generella benämningen anstalter.

De i departementen såsom avdelningar eller kontor inorganiserade centrala

ämbetsverken skola, med bibehållande av sina nuvarande uppgifter och befogenheter

såsom centrala verk, för sina regeringsärendens vidkommande därjämte

övertaga den departementen nu åliggande beredningen, föredragningen och expedieringen

av dessa ärenden. För tillvägagångssättet härvid hava kommitterade i

särskilda författningsförslag lämnat detaljerade bestämmelser. På samma gång

skulle vid sidan av de inflyttade verken inom varje departement ställas ett departementskansli

under en generalsekreterare som chef för handläggning av ärenden,

som icke lämpligen borde omhänderhavas av verken, samt framför allt för

bevakande av konstitutionella och formella synpunkter samt för upprätthållande

av kontinuitet och tradition i departementsarbetet.

Åt cheferna för departementsavdelningarna har med hänsyn till deras föreslagna

befattning med regeringsärendena givits en generell benämning, departeme

nts direktör er; och då generalsekreterarens uppgifter ansetts betinga, att han

sättes i samma tjänsteställning som avdelningscheferna, bär även han upptagits

såsom departementsdirektör.

Enligt kommitterades uppfattning är vid genomförandet av den utav kommitterade

föreslagna departementsorganisationen av väsentlig betydelse, att de

olika departementsavdelningarna och departementskontoren, förutom i de fall, där

särskilda omständigheter påkalla undantag, få lokaler åt sig upplåtna under samma

tak som eller i omedelbar närhet av departementschefens och generalsekreterarens

ämbetsrum; och departementens lokalfråga bör följaktligen enligt kommitterades

mening lösas i samband med organisationsfrågan.

Jag har icke ansett mig behöva i detta sammanhang i vidare mån än som

nu skett redogöra för departementalkommitterades förslag till förändrad departementsindelning

och departementsorganisation, enär den framställning till nu instundande

riksdag, som på grundvalen av förliggande förslag bör avlåtas, synes

mig av skäl, vilka i det följande skola angivas, böra inskränkas till sådana ändringar

i grundlag, som utgöra den nödvändiga förutsättningen för erforderliga

reformer beträffande departementsindelningen. Innan jag närmare ingår på sistnämnda

fråga, anhåller jag emellertid att få något beröra departementalkommitterades

förslag till departementens inre organisation ävensom departementens lönereglering.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, innebär departementalkommitterades

förslag till departementens inre organisation en genomgripande

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 209 käft. (Nr 2481) 3

Departementens

inre organisation

in. m.

Departe
mentschefens
yttrande.

Departementens

inre organisation.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departe
mentens
löneregle
ring.

18 Kanal. Maj:ts natt. proposition nr 248.

omläggning av nuvarande förhållanden och har ansetts icke kunna genomföras

utan vidtagande av vissa grundlagsändringar. Det är självfallet, att ett förslag

av den stora betydelse och räckvidd som det förevarande fordrar eu sorgfällig

omprövning och en ingående granskning ur olika synpunkter. Uppgiften vid eu

reform av denna att måste gå ut på att söka råda bold för de mest kännbara

olägenheter, som äro förbundna med det nuvarande förvaltningssystemet, utan att

förspilla de väsentliga fördelar, som detta system onekligen innebär. Departementalkommitterades

förslag uti ifrågavarande avseende har av det vida övervägande

antalet centrala verk, som yttrat sig över detsamma, mötts av betänkligheter,

huvudsakligen utmynnande i farhågan, att den oberoende och självständiga

ställning, som de centrala verken nu intaga icke blott i den förvaltning, som

är åt dem anförtrodd, utan även med avseende å regeringsärendenas handläggning,

skulle genom verkens inflyttning i departementen åtminstone i sistnämnda

avseende gå förlorad eller väsentligen försvagas. Därjämte har framhållits, bland

annat, att föredragningen av regeringsärendena genom centralverkens tjänstemän

skulle verka förryckande på arbetet inom verken och i allt fall öka behovet av

dessas arbetskrafter. Utan att vilja ingå i bedömande av betydelsen av dessa

erinringar anhåller jag fä meddela, att jag, särskilt i betraktande av den korta

tidrymd, som stått mig till buds för att taga närmare kännedom om denna fråga,

för närvarande icke är beredd att i förevarande hänseende göra någon som helst

framställning till Kungl. Maj:t. Ett ytterligare skäl för mig att icke taga definitiv

ståndpunkt till kommitterades förslag beträffande departementens inre

organisation ligger däri, att kommitterade ansett departementens lokalfråga

böra lösas i samband med organisationsfrågan. Det sålunda uppkastade teknisktekonomiska

spörsmålet, som givetvis har en betydande räckvidd, är icke för närvarande

utrett. Av dessa anledningar kan jag icke nu inlåta mig på, i vilken

riktning och omfattning ändringar i statsdepartementens inre organisation böra

ifrågasättas.

Beträffande frågan om lönereglering för departementen har av departementalkommitterade,

såsom förut nämnts, framlagts ett förslag i sådant hänseende.

Detta förslag är i första hand uppgjort i anslutning till kommitterades allmänna

organisationssystem och avser allenast departmentskanslierna i deras av kommitterade

förordade gestaltning. Vid föredragning den 14 nästlidna januari inför

Kungl. Maj:t av fråga om fortsatt tillämpning under år 1915 av den provisoriska

lönereglering för befattningshavare i departementen, som varit gällande från och

med år 1911, förutsatte dåvarande chefen för justitiedepartementet, att de förändringar

i departementens organisation, som funnes böra genomföras, kunde komma

till stånd först under loppet av år 1915, därvid departementschefen vidare anförde,

att den slutliga omregleringen av löneförhållandena samtidigt därmed kunde

träda i verket, men att efter all sannolikhet härmed torde få anstå till början av

år 1916. Vid sådant förhållande borde jämväl för år 1915 under vederbörande

huvudtitlar begäras medel å extra stat till den provisoriska regleringen.

Framställningar om extra anslag för ifrågavarande ändamål hava ock till

den i mars månad innevarande år upplösta riksdagen gjorts å de särskilda hi>

vudtitlarna och, i den mån dessa huvudtitlar av nämnda riksdag slutbehandlats,

blivit bifallna. Vid sådant förhållande torde man icke nu böra ingå på det av

kommitterade uppgjorda förslaget i förevarande avseende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!)

Katigt. Alap.ts nåd. ''proposition nr 24b.

I fråga om departemental!!delningen är i det föregående omförmäla huru- Departesom

från riksdagens sida framställningar i särskilda riksdagsskrivelse]- gjorts år mentsindel1905

om inrättande av ett nytt departement för handel, industri och sjöfart, år

1907 om de sociala ärendenas sammanförande inom ett departement och år 1908entje grundom

en mera enhetlig och sakkunnig behandling av ärenden rörande kommunika- lagsändrintioner

och allmänna) arbeten. Departementalkommitterade hava för sin del an- gar.

sett, att dessa framställningar borde tillmötesgås på sådant sätt, att två nya departement

bleve inrättade, ett för handel, industri och sjöfart (handelsdepartementet)

och ett för samfärdselsanstalter och allmänna arbeten (kommunikationsdepartementet)

samt att ärenden av social natur i sä stor omfattning, som lämpligen

kunde ske, sammanfördes i civildepartementet.

Yad de sociala ärendena beträffar, tillåter jag mig erinra, att det av riksdagen

uttalade önskemålet i huvudsak redan blivit förverkligat genom antagandet

vid 1912 års riksdag av Kungl. Maj:ts förslag om inrättande från och med år

1913 av en socialstyrelse såsom ett centralt ämbetsverk under civildepartementet.

Detta förslag var grundat på ett av departementalkommitterade gemensamt med

kommerskollegiikommittén den 18 november 1911 avgivet betänkande i ämnet,

därvid dock socialstyrelsen avsågs att ingå såsom en avdelning av nämnda departement.

I berörda betänkande hade ock åt socialstyrelsens ämbetsbefattning

givits en större omfattning, i det att däri inrymts även ärenden rörande allmän

fattigvård in. m. Det lärer vara givit och har vid socialstyrelsens inrättande

jämväl förutsatts, att det av de båda kommittéerna sålunda avgivna förslaget

kommer att tagas i förnyat övervägande i samband med prövning av departementalkommitterades

organisationsplan i dess helhet.

Till prövning föreligga sålunda nu närmast departementalkommitterades

förslag till inrättande av ett handels- och ett kommunikationsdepartement och,

beträffande handelsdepartementet, departementalkommitterades och kommerskollegiikommitténs

i särskilt betänkande avgivna framställning i fråga om organisationen

av detta departement. Därjämte ingår i departementalkommitterades förslag

beträffande departementsindelningen, såsom förut nämts, en hemställan om

lantförsvars- och sjöförsdepartementens förening till ett departement, försvarsdepartementet.

Samtliga nu nämnda framställningar äro av beskaffenhet att förutsätta

ändringar i rikets grundlagar, vartill kommitterade jämväl avgivit förslag.

1 sådant hänseende hava kommitterade -- efter erinran att i § 6 rege- §§ 4, 5 och tf

ringsförmen föreskrives, att av statsrådets ledamöter åtta skola vara chefer och

föredragande, var för sitt av de i samma paragraf uppräknade, nu bestående de- Jormcnpartementen

— anfört följande.

»Statsdepartementens antal och benämningar äro sålunda enligt gällande

svensk statsrätt fastslagna i grundlag. Att emellertid bestämmelserna härom

icke äro av grundlags natur, synes kommitterade påtagligt. Deras betydelse är

närmast att angiva normerna för det sätt, varpå centralförvaltningen skall vara

för sin verksamhet i högsta instans uppdelad, och bestämmelserna i fråga äga

följaktligen icke konstitutionell, utan administrativ karaktär. Deras historiska

tillkomst synes ock giva vid handen, att de influtit i grundlagen huvudsakligen

av den anledning, att de utgöra ett led i det system, departementalstyrelsen, som

år 1840 genomfördes, och bildade eu motsvarighet till statssekreterarnas förut i

grundlag beskrivna särskilda verksamhetsområden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung}. Muj:ts nåd. proposition nr 248.

Men frånsett de nu anförda mera teoretiska invändningarna mot departementsindelningens

inrymmande i grundlag, har för kommitterade vid denna fra
fas

bedömande en annan omständighet av praktisk innebörd varit bestämmande.

tet synes nämligen kommitterade otvivelaktigt att, med hänsyn till vikten arstatsförvaltningens

anpassning efter samhällsutvecklingens krav, det ofta nog

måste framstå såsom en kännbar olägenhet, att ifrågavarande stadganden äro

bundna vid de tunga förmer, som äro gällande för ändring av grundlag. För sådan

ändrings genomförande erfordras nämligen, att sammanstämmande beslut fattas

av Konungen och två lagtima riksdagar samt att mellan de båda riksdagarna

nya val i hela riket förrättats till andra kammaren.

Det torde vara så mycket mera angeläget, att förevarande stadganden bliva

i samband med den nu ifrågasatta departementsreförmen uteslutna ur regeringsformen,

som behovet av rörligare och smidigare former uti ifrågavarande avseende

helt visst framgent kommer att starkare framträda i bredd med en livligare

växelverkan mellan statsförvaltningen och samhällslivet i det hela.

Denna fråga har redan vid ett tidigare tillfälle varit föremål för uppmärksamhet.

Med anledning av propositionen till 1868 års riksdag om inrättande av

ett nytt departement för näringar, kommunikationer och allmänna arbeten avgav

konstitutionsutskottet ett förslag till grundlagsändringar, innefattande, förutom

annat, att departementens antal och namn skulle ur grundlagarna försvinna och

göras till föremål för en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Utskottet

anförde därvid, bland annat, att man därigenom vunne den fördelen att,

efter den plan, som för förvaltningens ordnande kunde komma att utstakas, densamma

finge efter hand utveckla sig utan hinder av några bestämmelser i grundlagen;

och Kungl. Maj:t skulle på så sätt lämnas friare händer att, om Kungl.

Maj:t så funne för gott, företaga den jämnare fördelning av ärendena mellan de

särskilda departementen, som enligt utskottets förmenande vore av behovet påkallad,

men som nu kunde möta hinder redan av departementens i grundlag utsatta

namn. Konstitutionsutskottets förslag vann emellertid ej riksdagens bifall.

Går man till utlandet, finner man, att de europeiska ländernas statsförfattningar

i allmänhet ej innehålla några bestämmelser om departementsindelningen.

Endast Sachsen och Wiirttemberg torde härifrån utgöra undantag. Föreskrifter

om departementsindelningen äro i andra länder vanligen utfärdade i administrativ

väg genom beslut, meddelade av statsöverhuvudet, som därvid endast bindes av

representationens rätt till anslags beviljande (så i Korge, Danmark, Preussen,

Bayern, Österrike, Frankrike, Belgien, Nederländerna och Italien).

Vid övervägande, huru förevarande spörsmål, under den av kommitterade

antagna förutsättningen, att bestämmelserna om departementsindelningen ur grundlagarna

uteslutas, lämpligast bör lösas, kan ifrågasättas, om ej bestämmandet av

departementsindelningen, helt och hållet borde läggas i Kungl. Maj:ts hand. Härigenom

vunnes, icke blott att en omläggning kunde, när så vid regeringsbildande

eller eljest funnes ändamålsenligt, genom en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga

vidtagas med avseende å departementens antal och namn, utan ock att Kungl.

Maj:t ägde full frihet att i nämnda ordning genomföra de förändringar beträffande

ärendenas fördelning i övrigt mellan departementen, som föreliggande förhållanden

kunde betinga. Men om ock eu dylik anordning ur angivna synpunkter skulle

medföra beaktansvärda fördelar, hava kommitterade icke ansett tillrådligt, att ett

sådant steg nu tages, särskilt i betraktande därav, att en dylik utsträckt rätt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Aluj:/n nåd. proposition nr 24S. 21

för Kungl. Maj:t, ehuru tillämpad i de Hösta europeiska stater, icke överensstämmer

med våra förvaltningsförhållanden, sådana de historiskt utvecklat sig. Kommitterade

hava vid sådant förhållande trott, att förevarande spörsmål bör lösas på

följande sätt. 1 regeringsformens § ö utsäges allenast, att statsdepartement skola

finnas för de särskilda förvaltningsgrenarna. Härmed är departementalstyrelsens

princip i grundlag fastslagen. Vidkommande departementens antal hänvisas därefter

i regeringsformen till en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag.

Härigenom bär man a ena sidan lättat bestämmelserna om departementsindelningen

frän de tyngande garantier, med vilka grundlagsbud äro omgärdade, och ä andra

sidan genom dessa bestämmelsers klädande i lagform berett den stadga åt departementsindelningen,

som kan anses erforderlig och lämplig. Ur synpunkten av

förvaltningens stabilitet har det ock synts kommitterade önskvärt, att i omförmälda

lag i allmänna ordalag angivas statsdepartementens huvudsakliga verksamhetsområden;

och ett omnämnande av denna omständighet har då jämväl ansetts böra

intagas i § (i regeringsformen.»

-Departementalkommitterade hava vidare föreslagit, att ett av kommitterades

nu nämnda hemställan betingat tillägg måtte göras till § 6 regeringsformen av

innehåll, att chefen för det departement, till vilket utrikes ärendena höra, kallas

minister för utrikes ärendena. Kommitterade hava härom anfört:

»Det i § ii regeringsformen nu förekommande stadgandet därom, att ett

visst antal av statsrådets ledamöter skall vara chefer och föredragande, var för

sitt av de i samma paragraf angivna departementen, innehåller ock den föreskrift,

att ministern för utrikes ärendena skall vara chef för utrikesdepartementet. Då

omförmälda stadgande i sin helhet av kommitterade ur paragrafen uteslutits och

ersatts med i det föregående angivna bestämmelser, bär härav blivit en följd, att

jämväl benämningen minister för utrikes ärendena å chefen för utrikesdepartementet

ur paragrafen bortfallit. Ifrågavarande benämning, vilken närmast torde

hava föranletts av behovet för chefen för nämnda departement att i den utrikes

brevväxlingen bära denna titel och även har sitt berättigande däri, att han i olikhet

med de övriga departementscheferna utövar verkliga ministerfunktioner, förekommer

även i andra paragrafer i regeringsformen (§§ 11 och 34) och kan sålunda

anses hava vunnit hävd i vår grundlagstiftning.»

Kommitterade hava med hänsyn härtill ansett, att till § 6 regeringsformen

bör fogas ett tillägg av nyss angivet innehåll.

I samband med departementsindelningen hava departemental kommitterade

till behandling upptagit frågan om statsrådets sammansättning i det hela. Därvid

hava kommitterade av angivna skäl förklarat sig, principiellt sett, hålla före, att

eu minskning i det nuvarande antalet konsultativa statsråd icke^ bör äga rum.

och kommitterade hava alltså utgått från, att statsrådet skall bestå av tolv medlemmar,

nämligen nio departementschefer och tre konsultativa statsråd.

»Om ock en sådan sammansättning av statsrådet — fortsätta kommitterade

— bör betraktas såsom det normala och i regel måste anses ur det allmännas

synpunkt vara mest tillfredsställande, synes det dock givet, att undantagsfall

kunna inträffa, då svårigheter möta att bilda en homogen regering av ett så stort

antal ledamöter. Det kan vid ett sådant tillfälle befinnas lämpligt, att chefskapet

för två av departementen, vare sig för längre eller kortare tid, lägges i händerna

på cn person eller att de konsultativa statsrådens antal inskränkes eller

ock möjligen, att båda dessa eventualiteter samtidigt inträffa. Nämnda svårig
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kanal. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

heter vid rederingsbi 1 riande ökas naturligen, i den män Konungens rådgivare med

den fortgående utvecklingen mera än hittills erhålla karaktären av en politisk

ministär. Man kan ock förutse, såsom väl under gångna tider vid enstaka tillfällen

förekommit, att vid en statsrådsledamots avgång ur regeringen vanskligheter

yppa sig att finna eu lämplig efterträdare åt honom och att vid sådant förhållande

den bästa utvägen befinnes vara att inom det kvarvarande statsrådet

verkställa eu genom avgången påkallad omreglering, utan att någon ny statsrådsledamot

utses. Redan nu bär hänt, att en departementschef vid vakans tillfälligt

förestått två departement, ehuru tvivelaktigt torde vara, huruvida detta varit

förenligt med den nuvarande lydelsen av § 6 regeringsformen. Vad särskilt en

eventuell minskning i de konsultativa statsrådens antal beträffar, låter det sig

exempelvis väl tänka, att en regering, i vilken ett avsevärt antal ämbetsmän inginge,

skulle kunna under kortare tid fungera på ett tillfredsställande sätt, utan

att den räknade fullt antal konsultativa statsråd.

På grund härav hysa kommitterade den uppfattningen, att antalet statsrådsledamöter

icke bör såsom nu i grundlagen fixeras, utan att åt Konungen bör

lämnas rätt att efter vid varje särskilt tillfälle sig företeende omständigheter

bestämma detsamma, dock med den begränsning, att antalet icke får överstiga

tolv eller understiga tio. Härigenom har möjlighet beretts att vid vissa undantagsfall

bilda en mindretalig regering — i allmänhet torde icke kunna förutsättas,

att antalet statsrådsledamöter kommer att understiga det nuvarande antalet

elva — på samma gång man genom bestämmandet av minimiantalet statsrådsledamöter

till tio givit uttryck däråt, att nämnda antal med hänsyn till

statsförvaltningens uppdelning på nio departement är det lägsta, som kan anses

bjuda erforderlig trygghet för förvaltningens behöriga handhavande. Stadgandet

om statsrådsledamöternas antal har av kommitterade flyttats från § 5 till § 4

regeringsformen av anledning, att genom dess införande i sistnämnda paragraf

med minsta redaktion sförändring tydligt blir utsagt, att bestämmandet av antalet

ligger i Konungens hand. Föreskriften därom, att fader och son eller bröder ej på

en gång må vara ledamöter av statsrådet, har i samband med bestämmelsen om

statsrådsledamöternas antal jämväl överförts från § 5 till § 4. I följd härav har

§ 5 regeringsformen undergått nödig jämkning i redaktionen. Slutligen har i

§ i! regeringsformen intagits den allmänna bestämmelsen, att Konungen bland

statsrådets ledamöter utnämner chefer och föredragande för de olika departementen.::

Kommitterade hava därjämte erinrat att, då kommitterades förslag förutsätter,

att de konsultativa statsråden kunna vara färre än tre, den i § 6 regeringsformen

intagna föreskriften därom, att bland dem minst två böra hava förvaltat

civil beställning, redan av denna anledning icke kunnat kvarstå i sin nuvarande

form. Kommitterade hava funnit denna bestämmelse mindre tillfredsställande

jämväl ur den synpunkten att, även då tre konsultativa statsråd ingå i regeringen,

det icke synes böra oundgängligen fordras, att två av dem uppfyllt berörda villkor.

Med hänsyn härtill och av i övrigt anförda skäl har ifrågavarande stadgande av

kommitterade knutits till regeringskollegiet i dess helhet. Nu omhandlade föreskrift

har fått sin plats i § 4 regeringsformen.

På grund av vad sålunda från kommitterades sida anförts, hava kommitterade

föreslagit, att §§ 4, 5 och 6 regeringsformen måtte erhålla följande

ändrade lydelse:

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:t» nåd. proposition nr 248.

8 4.

Konungen äger att allena styra riket på det sätt, denna regeringsform

föreskriver; inliämte dock, i de fall, här nedanföre stadgas, underrättelse och råd

av ett statsråd. Till ledamöter av statsrådet kallar och utnämner Konungen

minst tio, högst tolv kunnige, erfarne, redlige och alltinänt aktade, inföade

svenske män av den rena evangeliska läran. Ej må fader och son eller bröder

på en gång vara ledamöter av statsrådet. Av statsrådets ledamöter höra minst

två hava förvaltat civil beställning.

Statsrådets ledamöter äga att alla i statsrådet förekommande ärenden

övervara. Konungen utnäinne en av dem att vara statsminister och statsrådets

främste ledamot.

§ «•

För de särskilda förvaltningsgrenarna skola finnas statsdepartement till det

antal, som bestämmes genom en av Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad

lag, vilken tillika angiver varje departements huvudsakliga verksamhetsområde.

Den närmare fördelningen av ärendena, departementen emellan, bestämmes

av Konungen genom en särskilt utfärdad, offentligen kungjord stadga.

Bland statsrådets ledamöter utnämner Konungen chefer och föredragande

för de olika departementen. Chefen för det departement, till vilket utrikes

ärendena höra, kallas minister för utrikes ärendena.

Av de centrala verk och andra myndigheter, som avgivit utlåtanden över

departementalkommitterades betänkande, hava endast de, vilkas förvaltningsområden

beröras av de föreslagna nya handels- och kommunikationsdepartementen eller av

den ifrågasatta sammanslagningen av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen,

yttrat sig i fråga om kommitterades förslag till departementsindelning. Någon

''meningsskiljaktighet har därvid icke yppat sig bland ifrågavarande myndigheter

beträffande lämpligheten att inrätta särskilda handels- och kommunikationsdepartement.

Däremot har förslaget att förena de båda försvarsdepartementen till ett departement

avstyrkts av samtliga marina myndigheter ävensom av chefen för generalstaben.

Av det förut sagda framgår, huruledes frågan om ändringar i departementsinledningen

sedan lång tid tillbaka stått på dagordningen, och det lärer ej lida

något tvivel, att denna fråga, sedan densamma blivit underkastad en ingående

behandling av departementalkommitterade och, såvitt angår det föreslagna handelsdepartementet,

jämväl av kommerskollegiikommittén, nu befinner sig i det läge,

att åtgärder böra vidtagas för att bringa den till lösning. Det måste anses vara

av så mycket större intresse, att åtgärder i sådant syfte snarast möjligt åvägabringas,

som denna angelägenhet givetvis är av genomgripande betydelse för

arbetet inom statsförvaltningen. Effektiviteten av detta arbete synes mig nämligen

i väsentlig mån vara beroende därav, att åt de olika större eller mindre

grenarna av förvaltningen beredas den plats och det utrymme inom organisationen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

som deras vikt kräver. Det lärer ock vara påtagligt, att genom den snabba utveckling,

som under de senare årtiondena gjort sig gäliandena inom nästan alla

samhällslivets områden, icke minst i ekonomiskt avseende, i förening med den

starka tendens till utvidgad statsverksamhet, vilken gått hand i hand med denna

utveckling, behovet av reformer i departementsindelningen numera blivit i särskilt

hög grad framträdande.

Med hänsyn därtill, att de konstitutiva bestämmelserna rörande departementsindelningen

och, i samband därmed, statsrådets sammansättning äro inrymda

i §§ 4, 5 och (1 regeringsformen, måste den närmaste åtgärden för förverkligandet

av det angivna syftemålet vara att genomföra nödiga ändringar i dessa lagrum

ävensom sådana ändringar i vissa andra paragrafer av grundlagarna, som därav bliva

en följd. Gången av detta ärendes behandling skulle då bliva att, under förutsättning

att Kungl. Maj:t ville till den nu sammanträdande riksdagen, vilken är

den sista i löpande treårsperiod för andra kammaren, avlåta framställning rörande

de grundlagsändringar, om vilka jag i det följande ärnar göra hemställan,

och förslag i ämnet av nämnda riksdag antages såsom vilande, detta förslag

kunde slutgiltigt bifallas av 1915 års riksdag. Sistnämpda riksdag skulle därefter

få till sig hänskjutna de lagstiftnings-, organisations- och anslagsfrågor,

vilka må betingas av en reformerad departementsindelning.

Såsom jag redan förut anfört, anser jag frågan om departementens inre

organisation icke ännu vara mogen för avgörande. Jämväl spörsmålet om förändrad

departementsindelning torde, såvitt angår det närmare bestämmandet av

sättet för dess ordnande, behöva underkastas förnyat övervägande. Det förslag

till grundlagsändringar, som jag har för avsikt att nu framlägga, bör därför

enligt min mening vara så avfattat, att det såvitt möjligt lämnar statsmakterna

fria händer att vidtaga de reformer med avseende å departementsindelningen, som

efter prövning av alla därpå inverkande omständigheter kunna betinnas vara de

lämpligaste.

Även en annan synpunkt synes mig vid uppgörandet av förevarande förslag

till grundlagsändringar böra vinna beaktande, den nämligen, att i förslaget

icke böra ingå andra ändringar än sådana, som med nödvändighet betingas av de

reformer i departementsindelningen, som kunna ifrågakomma att genomföras.

Grundlagarnas egen natur bjuder, att de icke böra rubbas i något hänseende, försåvitt

icke sådan rubbning är ovillkorligt påkallad av föreliggande behov.

Efter angivande av dessa allmänna synpunkter anhåller jag få övergå till

granskning av departementalkommitterades förslag till ändringar i §§ 4, 5 och (i

regeringsformen.

Kommitterade hava till en början föreslagit, att de nu i § (1 regeringsformen

intagna bestämmelserna om departementens antal och benämningar skola

flyttas från regeringsformen till en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad

lag. Vad kommitterade till stöd för detta sitt förslag anfört är givetvis förtjänt

av beaktande. Det kan sålunda ej förnekas, att nämnda bestämmelser i

väsentlig mån äro av administrativ art samt att ett frigörande av dessa bestämmelser

från deras karaktär av grundlagsstadganden skulle bereda en ökad och

understundom behövlig möjlighet att anordna departementsindelningen efter de

särskilda krav, som vid olika tidslägen föreligga. Det oaktat kan jag ej ansluta

mig till kommitterades förslag, såsom helhet betraktat. Jag håller nämligen före,

att departementsindelningen icke bör helt berövas den stadga, som sammanhänger

s. 25 Kontrollera mot PDF

Knnffl. Maj tf* nåd. proposition nr 24ti.

25

med de nuvarande bestämmelsernas egenskap av grundlagsstadganden. Ett antagande

av kommitterades förslag skulle enligt mitt förmenande innebära ett.

större avsteg från nu bestående förhållanden än som kan anses erforderligt och

lämpligt. Den föreliggande frågan synes mig i stället böra lösas på sådant sätt,

att i regeringsformen inrymmes stadgande, dels att för särskilda grenar av rikets

styrelse skola finnas lägst åtta, högst tio statsdepartementet och dels att departementens

antal bestämmes inom dessa gränser i särskild av Konungen och riksdagen

gemensamt stiftad lag, vilken tillika angiver varje departements benämning

och huvudsakliga verksamhetsområde. Det av kommitterade framhållna

behovet av rörligare och smidigare former i avseende å departementsindelningen

lärer i fullt tillräcklig mån bliva tillgodosett även med det av mig nu framställda

förslaget.

Genom bestämmandet av departementens antal till lägst åtta — det nuvarande

antalet — och högst tio, har givits en ram, inom vilken departementsindelningen

otvivelaktigt skall kunna på ett fullt tillfredsställande sätt ordnas. ^ Maximiantalet

medger sålunda inrättande av två nya departement med bibehållande

av samtliga de nu bestående departementen (exempelvis inrättande av ett handelsoch

ett kommunikationsdepartement med bibehållande, jämte övriga departement.

av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen såsom skilda departement).

Mot införande i regeringsformen av det utav kommitterade förordade tilllägget

beträffande ministern för utrikes ärendena har jag i sak icke något att

erinra^ Ordalydelsen av detta synes mig dock erhålla en lämpligare avfattning,

därest det formuleras sålunda: »Chefen för det departement, till vilket utrikes

ärendena höra, är minister för utrikes ärendena».

Kommitterade hava vidare hemställt, att antalet statsrådsledamöter icke

måtte såsom nu i grundlagen fixeras, utan att åt Konungen måtte lämnas rätt

att efter vid varje särskilt tillfälle föreliggande omständigheter bestämma detsamma,

dock med'' den begränsning, att antalet icke finge understiga tio eller

överstiga tolv. I utvecklingen av detta sitt förslag hava kommitterade omförmält,

hurusom vid regeringsbildande eller eljest kunde finnas lämpligt, att. chefskapet

för två av departementen vare sig för längre eller kortare tid lades i händerna

på en person eller att de konsultativa statsrådens nuvarande antal inskränktes

eller ock möjligen, att förändring i båda dessa avseenden samtidigt vidtoges;

och kommitterades grundlagsändringsförslag har ock formulerats i syfte att

möjliggöra sådana jämkningar i statsrådet sammansättning.

Med hänsyn till vad jag i det föregående yttrat därom, att andra grundlagsändringar

icke böra genomföras än sådana, som ovillkorligt betingas av den

nu ifrågasatta reformen, anser jag mig icke kunna biträda kommitterades uppfattning

vare sig i det avseendet, att en departementschef skulle kunna på ett mera

stadigvarande sätt förestå två departement eller att bland statsrådets ledamöter

skulle kunna ingå färre konsultativa statsråd än tre; och jag finner kommitterades

förslag i dessa delar jämväl ur andra synpunkter icke vara att förorda.

Beträffande förstnämnda spörsmål är, som bekant, i § 6 regeringsformen

i dess nuvarande lydelse fastslaget, att i spetsen för varje departement skall stå

en statsrådsledamot som chef och föredragande. Denna grundsats är enligt min

mening av den betydelse för statsförvaltningens behöriga. handhavande, att densamma

icke — låt vara endast i undantagsfall — bör eftergivas. ^ Med den betydande

omfattning, som regeringsärenden a under nuvarande förhållandena äga,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 209 Imf t. (Nr 246''). 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2(> KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 24S.

skulle säkerligen eu alltför stor och till sitt innehåll alltför olikartad ai’betsbörda

komma att vila på den statsrådsledamot, som samtidigt stode i spetsen för

två departement, för att erforderlig garanti skulle föreligga, att denne skulle kunna

utöva en planmässig och initiativkraftig ledning inom vederbörande förvaltningsgrenar.

Det synes mig ock, som skulle en dylik anordning kunna komma att

motverka syftet med inrättandet av nya departement, då ju betydelsen och gagnet

av ett nytt departement icke minst består däri att de samhällsintressen, som

departementet kommer att företräda, bliva tillförsäkrade att alltid erhålla en särskild

representant inom statsrådet. I allt fäll bör väl någon tids erfarenhet, efter

det ett eller liera nya departement inrättats, avvaktas i fråga om behovet av den utav

kommitterade sålunda ifrågasatta reformen, innan man skrider till vidtagandet

av en dylik för våra förvaltningsförhållanden främmande åtgärd.

Såsom nyss nämndes, finner jag mig icke heller kunna ansluta mig till

kommitterades tanke att bereda väg för en anordning, varigenom möjliggöres, att

de konsultativa statsrådens antal bleve mindre än tre. Det maktpåliggande och

ansvarsfulla arbete, som vilar på de konsultativa statsråden och som av kommitterade

själva starkt betonats, synes mig med nödvändighet kräva, att deras antal

icke förutsattes vid något tillfälle bliva lägre än det nuvarande. Och för visso

kommer detta arbete i betraktande av den snabbt fortgående samhällsutvecklingen

och vid eu eventuell tillkomst av ett eller flera nya departement att alltjämt

ökas. Kommitterade hava också för sin del i princip givit sitt erkännande åt

behövligheten av tre konsultativa statsrådsledamöter. Det torde även förtjäna

uppmärksammas, att varken vid jordbruksdepartementets tillkomst eller vid regeringsrättens

inrättande, vid vilka båda tillfällen frågan om nedsättning av de

konsultativa statsrådsledamöternas antal var före, någon åtgärd ansetts böra vidtagas

i nu nämnt syfte.

Kan jag sålunda icke understödja kommitterades uppfattning i nu nämnda

båda avseenden, följer därav, att kommitterades hemställan, att antalet statsrådsledamöter

måtte i regeringsformen bestämmas till minst tio och högst tolv, icke

heller kan av mig biträdas. Enligt min mening bör, liksom för närvarande är

fallet, i regeringsformen uttryckligen angiyas, att en statsrådsledamot skall vara

chef och föredragande för varje departement ävensom att i statsrådet skola ingå

tre konsultativa statsrådsmedlemmar. Statsrådsledamöternas antal, som med de

nuvarande åtta departementen är elva, kommer alltså enligt det av mig avgivna

förslaget att höjas i den mån nya departement tillskapas, därest ej samtidigt reduktion

av de nuvarande departementens antal genomföres. En begränsning i antalet

är dock i varje fall given genom bestämmelsen om, att departementens antal

icke får överstiga tio.

Vid det förhållandet att enligt det av mig sålunda framställda förslaget

någon minskning av de konsultativa statsrådets antal icke skulle inträda, synes

anledning icke föreligga att, på sätt kommitterades förslag innebär, vidtaga ändring

av det i §_ 6 regeringsformen intagna stadgandet, att bland de konsultativa

statsråden minst två böra hava förvaltat civil beställning.

Föreskrifterna om departementsindelningen, med deras av mig föreslagna

innehåll, torde böra Hyttas från § (i till § 5 av det skäl, att dessa föreskrifter

bliva grundläggande för bestämmelserna om statsrådets sammansättning och därför

böra i regeringsformen föregå stadgandena därom; varefter dessa sistnämnda

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition ur 248. 27

stadgande», med de ändringar, som föranledas av vad hör ovan anförts, höra inrymmas

i § (} regeringsformen.

På sätt kommitterade hemställt, bör därjämte bestämmelsen, att läder och

son eller bröder ej må på en gång vara ledamöter av statsrådet, fä sin plats i §

-1 i stället för, såsom nu är fallet, i § 5.

Därest min i det föregående i enlighet med departementalkommitterades

förslag gjorda framställning därom, att departementens benämningar skola ur regeringsformen

uteslutas, vinner lvungl. Maj:ts bifall, följa härav, på sätt jämväl

av kommitterade framhållits, såsom omedelbar konsekvens vissa mindre ändringar

i andra paragrafer såväl i regeringsformen som i riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen.

Sådana konsekvensändringar böra vidtagas i § 15 regeringsformen, §§ (i,

10, 20, 32, bo och 43 riksdagsordningen samt 1 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Den här åsyftade förändringen i tf 15 regeringsformen, vilket lagrum omhandlar

sättet för kommandoärendenas handläggning, avser, att orden »den bland»

krigsdepartementens chefer, till vars departement'' ärendet hörer skola utbytas

mot »chefen för det departement, dit ärendet hörer».

Denna formulering, som av kommitterade förordats under den antagna

förutsättningen, att lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen bleve sammanslagna

till ett departement, lämpar sig väl även för den händelse att de båda

försvarsdepartementen komma att bibehållas såsom skilda departement. Då formuleringen

sålunda ej föregriper organisationen av lånt- och sjöförsvarets högsta

förvaltning, har jag icke något att däremot erinra.

I §§ 6, 10, 20, 32 och 33 riksdagsordningen synes ordet justitiedeparte- §

mentet» böra ersättas med »det departement, till vilket justitieärendena höra», av

den nyss nämnda anledningen, att departementens benämningar äro avsedda att

flyttas ur grundlagarna till eu av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag.

I § 43 inom. 1 riksdagsordningen, vari jordbruksutskottets åligganden äro

angivna, böra enligt kommitterades förslag i stället för »de under jordbruksdepartementet

lydande ärenden» insättas »ärenden rörande jordbruk, domäner och

skogar» av det skäl, att dessa ärenden närmast motsvarade inbegreppet av jordbruksdepartementets

förvaltningsområde. Dä emellertid de särskilda departementens

huvudsakliga verksamhetsområden föreslås skola bestämmas genom en särskild

lag, synes den av kommitterade föreslagna avfättningen vara" mindre lycklig,

enär därigenom i grundlag varder, lat vara indirekt, fastslaget, vilka

ärendesgrupper skola utgöra det huvudsakliga området för jordbruksdepartementets

verksamhet. Det torde däremot vara lämpligt att utbyta ifrågavarande uttryck]

mot ordet »jordbruksärenden», vilket så mycket mindre synes kunna giva

anledning till misstolkning, som detsamma är använt redan i § 39 mom. 1 riksdagsordningen

såsom åsyftande alla till jordbruksdepartementet hörande ärenden

och i övrigt redan nu förekommer i § 43 mom. 1 riksdagsordningen. Härav

är en följd, att jag icke kan biträda ett av kommitterade på nyss angiven grund

framställt förslag, att i stället för ordet »jordbruksärenden» i § 39 mom. 1 riksdagsordningen

skulle insättas »ärenden rörande jordbruk, domäner och skogar».

tf 15 rege■ingsformen.

''§ tf, 10, 20,

32 och 33

riksdagsordningen.

■> 43 riksdagsordningen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

1 § i:o tryck

frihetsförordningen.

§ 38 riksdagsordnin

gen.

Kanal. Maj:ts nåd. proposition nr 248.

Vidtagandet av den utav mig föreslagna ändringen i §§ G, 10. 20, 02 och

do riksdagsordningen skulle konsekvent medföra, att ordet »justitiedepartementet;

på alla i tryckfrihetsförordningen förekommande ställen (1 § 4:o, 5:o och 8:o, 4 §

l:o, 2:o, o:o, 4:o, 5:o, 6:o, 10:o, ll:o och 12:o samt 5 § 8:o, ll:o, 12:o och 13:o) utbyttes

mot »det departement, till vilket justitieärendena höra». Då emellertid

tryckfrihetsförordningen, om ock av grundlags natur, icke kan anses äga den

fundamentala betydelse som övriga grundlagar samt densamma lärer inom en

nära framtid komma att undergå en behövlig revision, i vilket hänseende särskilda

kommitterade inom justitiedepartementet, den 20 december 1912 avgivit

betänkande, har det synts mig mindre lämpligt att nu genomföra en sådan ändring

i samtliga dessa lagrum. Därjämte är att märka, att fråga av nyssnämnda

kommitterade väckts därom, att den befattning med övervakandet a,v skrifters

allmängörande och. med de s. k. ordningsmalen, som nu enligt trycktrihetsf orördningen

är tillagd chefen för justitiedepartementet, borde överflyttas till andra

myndigheter. Det synes mig med hänsyn härtill vara tillfyllest att i detta sammanhang

vidtaga endast den ändring i tryckfrihetsförordningen, att omedelbart

efter orden »chefen för justitiedepartementet» i 1 8 4m — där justitiedepartemem

tet först omnämnes i tryckfrihetsförordningen — infogas följande tillägg: »med

vilken i denna lag förstås chefen för det departement, vartill justitieärendena

Departementalkommitterade hava vidare ansett, att den lag, till vilken i

regeringsformen hänvisas beträffande departementsindelningen, bör tillhöia konstitutionsutskottets

handläggning, samt hemställt, att en härav föranledd ändring

i § 38 mom. 2 riksdagsordningen måtte vidtagas. Kommitterade hava därvid erinrat,

att vid den reglering av de ständiga riksdagsutskottens verksamhet, som år 1909

o-enomfördes och som närmast avsåg att rada bot för arbetsmaterialets ojämna

fördelning mellan dessa utskott, från lagutskottet till konstitutionsutskottet överflyttats

komunallagstiftningen ävensom en del speciella lagstiftningsfrågor, vilka

hava konstitutionell innebörd. Det har synts kommitterade, att man borde fortgå

på den sålunda inslagna vägen samt att det även sakligt sett vore lämpligt, att

konstitutionsutskottet finge hand om ifrågavarande lag. ...

Enligt den av mig föreslagna nya lydelsen av § 5 regeringsformen skeda i

berörda lag bestämmas departementens antal inom de i sagda paragraf angivna

oränserna ävensom varje departements benämning och huvudsakliga verksamhetsområde.

Förslag till ''sådan lag kan icke för närvarande framläggas, da det av

mig avgivna förslaget till grundlagsändringar, såsom i det föregående är framhållet,

"endast avser att vid nästinstundande riksdag bereda väg för den förändrade

departementsindelning, som vid en därefter följande riksdag må komma att

beslutas. • .. ...

Beträffande förevarande lag, vilken lämpligen synes kunna erhålla rubriken

»lag om statsdepartementen», bör givetvis stadgande i riksdagsordningen intagas,

vilket av de ständiga utskotten har att behandla frågor om stiftande, ändring,

förklaring och upphävande av densamma. Denna lags natur samt hänsynen till

eu lämplig arbetsfördelning mellan de ständiga utskotten synas mig höra föranleda,

att nämnda frågors handläggning, på sätt av kommitterade föreslagits, övei - lämnas till konstitutionsutskottet. Ett härav betingat tillägg till § 38 mom.

riksdagsordningen har följaktligen upptagits bland de grundlagsändringar, varom

jag nu anhåller om att få göra framställning.

»

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:t8 nåd. proposition nr 248.

Övriga av departementalkommitterade föreslagna ändringar i grundlagarna

synas mig icke vara av beskaffenhet, att de böra i detta sammanhang upptagas

till prövning.

Ur protokollet:

Gunnar Fogelmarch.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1917:25 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av §§ 4, 5, 6 och 15 regeringsformen, §§ 6, 10, 20, 32, 33, 38 och 43 riksda s. 1 i texten