Sök i Ratio Lex

Angående avlöning sstat för statens uppfostringsanstalt å Bona m. m

1917-04-16 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:253, Angående avlöning sstat för statens uppfostringsanstalt å Bona m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition Nr. 253.

1

Nr 253.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående avlöning

sstat för statens uppfostringsanstalt å Bona m. m.;

given Stockholms slott den 16 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Magt — med

återkallande av den uti nådiga propositionen till innevarande års riksdag

angående statsverkets tillstånd och behov gjorda framställning om

anvisande, å extra stat för år 1918 till avlöning åt tjänstemän vid

statens uppfostringsanstalt å Bona av ett förslagsanslag högst 29,145

kronor — föreslå riksdagen att

dels godkänna de i samma protokoll intagna, av departementschefen

förordade förslag till avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt

å Bona ävensom till allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande

av avlöningsförmåner å samma stat;

dels medgiva att i särskilda undantagsfall Kungl. Maj:t må, efter

framställning av anstaltens styrelse, tilldela maskinist eller förman vid

anstalten gratifikation;

dels ock från och med år 1918 i riksstaten under andra huvudtiteln

uppföra ett ordinarie anslag till nämnda uppfostringsanstalt å

39,700 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Steno Stenberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 214 käft. (Nr 253.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 253.

Inledning.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 16 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

ÅKERMAN,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Stenberg, anförde:

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1917 av styrelsens

för statens uppfostringsanstalt å Bona underdåniga skrivelse den 6 november

1916 angående, förutom annat, uppförande av avlöningsstaten för

anstalten å ordinarie stat samt lönereglering för befattningshavare därstädes

uttalade min företrädare i ämbetet, att, då löneregleringskommittén,

vilken ansetts böra höras över berörda förslag, för det dåvarande hade

till behandling en mängd frågor av synnerligen omfattande och brådskande

art, kommitténs yttrande uti ämnet icke vore att vänta förr än

så sent, att någon utsikt att få frågan förelagd 1917 års riksdag icke

syntes förefinnas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

Av detta och i övrigt anfört skäl ansåg departementschefen, att

samtliga kostnader för anstalten jämväl för år 1918 borde, såsom dittills

varit fallet, bestridaB från å extra stat beviljade anslag.

I överensstämmelse härmed har ock i statsverkspropositionen till

1917 års riksdag upptagits, bland annat, ett förslagsanslag å extra stat

för år 1918 till avlöning åt tjänstemän vid statens uppfostringsanstalt

å Bona, högst 29,145 kronor. Vid beräkningen av ifrågavarande anslags

belopp har icke vidtagits annan ändring i nu gällande avlöningsbestämmelser

för tjänstemän vid anstalten än att läkarens arvode höjts

från 500 till 800 kronor.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningskavande i Östergötlands län den 7

februari 1917 avgivit underdånigt yttrande över vissa delar av styrelsens

förenämnda skrivelse samt jämväl löneregleringskommittén nu inkommit

med underdånigt utlåtande i ämnet av den 13 april 1917, har jag

emellertid ansett frågorna om uppförande av avlöningsstaten för anstalten å

ordinarie stat samt om lönereglering för befattningshavare vid anstalten

ånyo böra anmälas inför Kungl. Maj:t.

Innan jag till mera ingående behandling upptager berörda frågor, tilllåter

jag mig i största korthet erinra om vad i ämnet tidigare förekommit.

Genom lagar den 27 juni 1902 hava bestämmelser meddelats i avseende

å minderåriga förbrytares omhändertagande, och hava dessa lagar

trätt i kraft den 1 januari 1905.

Det huvudstadgande i ämnet, som då blev gällande, återfinnes i

5 kap. 3 § strafflagen och innehåller, att, om brott blivit begånget av

någon, som fyllt femton, men ej aderton år och han härför dömes till

böter eller till fängelse i högst sex månader, domstolen må, där den

brottsliges sinnesbeskaffenhet och omgivning samt graden av hans förståndsutveckling

prövas sådant föranleda, förordna, att han skall, i

stället för att undergå det ådömda straffet, yisättas i allmän uppfostringsanstalt.

Med föranledande av en utav riksdagen den 16 mars 1909 avlåten

skrivelse till Kungl. Maj:t erhöll den så kallade fattigvårdslagstiftningskommittén

uppdrag att verkställa utredning och framlägga förslag rörande

frågan om utvidgad tillämpning av tvångsuppfostringsinstitutet.

Nämnda kommitté avgav den 2 december 1915 betänkande i ämnet,

innefattande, bland annat, förslag om utvidgning av tvångsuppfostringsförfarandets

användning i så måtto, att förordnande om minderårig förbrytares

insättande i allmän uppfostringsanstalt skulle kunna ske, då

Historik.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

domen lyder å böter eller fängelse i högst ett år eller straffarbete i

högst sex månader, och icke endast, såsom nu, i det fall att straffet

stannat vid böter eller fängelse i högst sex månader.

För genomförande av detta förslag hava nämnda kommitterade

hemställt om viss utvidgning av statens uppfostringsanstalt å Bona.

Med anseende å de nya kategorier av manliga minderåriga förbrytare,

som enligt kommitterades förslag skulle tillkomma, hava kommitterade

icke tänkt sig, att uppfostringsarbetet skulle bedrivas på annat sätt än

nu äger rum vid anstalten å Bona.

Sedan en del myndigheter avgivit utlåtanden över kommitterades

förslag, har Kungl. Maj:t uti eu den 30 december 1916 dagtecknad

proposition (nr 35) till 1917 års riksdag framlagt förslag till lag om

ändrad lydelse av 5 kap. 3 § strafflagen m. m.

Enligt detta lagförslag, som är av huvudsakligen det innehåll,

kommitterade ifrågasatt, skulle icke stadgas någon viss dag för den

nya lagens ikraftträdande, utan har, med hänsyn därtill att lagen ej

kan börja tillämpas förr än anstaltsplatser i erforderligt antal finnas

tillgängliga, föreslagits, att Kungl. Maj:t skulle äga förordna om tiden

för ikraftträdandet.

Uppfostringsanstalten å Bona, vilken är ställd under ledning av

en särskild styrelse, började sin verksamhet år 1905. Avlöningarna

till befattningshavarna vid anstalten, utgående av anslag å extra stat,

voro i allmänhet bestämda i anslutning till då gällande avlöningar vid

fång vårdsstaten.

Med anledning av, bland annat, den för vissa befattningshavare

vid fångvårdsstaten år 1907 beslutade löneregleringen framlade styrelsen

för anstalten vid Bona i underdånig skrivelse den 19 oktober 1907

förslag beträffande förhöjda avlöningar för befattningshavare vid anstalten.

Då emellertid frågan om ny lönereglering för fångvårdens befattningshavare

gjorts till föremål för behandling av löneregleringskommittén

och då överensstämmelse ansågs böra råda mellan fångvårdens lönestater

och lönestaten å Bona, erhöll löneregleringskommittén den 30 oktober 1908

Kungl. Maj:ts uppdrag att, i sammanhang med frågorna om reglering

av löneförhållandena m. m. vid fångvårdsstaten, även till behandling

upptaga motsvarande frågor beträffande anstalten å Bona.

Löneregleringskommittén avgav den 22 juni 1909 utlåtande och

förslag rörande statens uppfostringsanstalt å Bona (delen XVIII av kommitténs

tryckta betänkanden).

I sitt nämnda betänkande hemställde kommittén, bland annat, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 253,

anstalten å Bona måtte uppföras å ordinarie stat. Kommittén ansåg

nämligen tillräcklig erfarenhet då hava vunnits beträffande anstaltens

organisation och anledning sålunda ej vidare förefinnas att bibehålla det

dåvarande provisoriska förhållandet med anvisande å extra stat av medel

till avlöningar åt befattningshavare vid anstalten samt övriga årliga

utgifter för densamma.

Beträffande avlöningsförmånerna å stat vid anstalten å Bona ansåg

kommittén dessa böra, i möjligaste mån, bestämmas i nära överensstämmelse

med vad kommittén ifrågasatt för motsvarande befattningshavare

vid fångvårdsstaten*

I statsverkspropositionen vid 1910 års riksdag föreslogs, att avlöningarna

till befattningshavarna vid Bonaanstalten skulle utgå med de

av kommittén föreslagna belopp, dock med viss förhöjning beträffande

en tjänsteman. Med anstaltens uppförande å ordinarie stat ansågs däremot

tillsvidare kunna anstå. Dåvarande chefen för justitiedepartementet

uttalade till statsrådsprotokollet, att den ifrågasatta utsträckta användningen

av tvångsuppfostran för minderåriga förbrytare kunde medföra

förändring i anstaltens verksamhet och att även i övrigt förhållandena

på detta område ej ännu kunde sägas hava vunnit sådan stadga att icke

anstalten lämpligen ännu några år borde kvarstå å extra stat.

Den föreslagna löneregleringen avslogs emellertid av riksdagen.

Redan i statsverkspropositionen vid 1911 års riksdag framlades

ett nytt förslag till lönereglering för befattningshavare vid anstalten å

Bona med bibehållande av anstalten å extra stat. Detta förslag överensstämde

i huvudsak med 1910 års förslag, dock med vissa mindre jämkningar

avseende minskning i antalet befattningshavare.

Mot det sålunda vid 1911 års riksdag framlagda statförslaget

hade riksdagen icke annat att erinra än att befattningshavarna borde å

de ifrågasatta förhöjda avlöningsbeloppen vidkännas avdrag med belopp,

som i avrundade tal svarade mot de pensionsavgifter vederbörande

tjänstinnehavare skulle haft att erlägga, därest befattningarna uppförts å

ordinarie stat.

Avlöningsstaten upptog avlöningar till följande befattningshavare:

1 direktör, 1 pastor och förste lärare, 1 lantbruksinspektor tillika avdelningsföreståndare,

1 andre lärare tillika avdelningsföreståndare, 1 bokhållare,

1 maskinist, 8 förmän och 1 husmoder, varjämte å staten uppförts

arvode till läkare.

För avlöningarnas åtnjutande hava genom nådigt brev den 15

december 1911 fastställts vissa villkor och bestämmelser, i tillämpliga delar

motsvarande dem, som fastställts för befattningshavare vid fångvårdsstaten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

I avseende å antalet befattningshavare och de för dem bestämda

avlöningsförmånerna å stat hava sedermera icke vidtagits andra ändringar,

än att vid 1916 års riksdag beviljats medel till avlönande av en tredje

lärare, med avlöning lika med andre läraren, ävensom att på grund av

beslut vid 1913 och 1916 års riksdagar medgivits, att, därest andre

läraren eller tredje läraren är delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning,

han ej skall vidkännas mot pensionsavgift svarande avdrag å lönen.

Den för år 1917 gällande avlöningsstaten har följande utseende.

Lön

Pen-

Tjänst-

Oredu-

sionsav-

Eedu-

görings-

Summa

cerat

gift mot-

cerat

pen-

belopp

svarande

belopp

ningar

belopp

f Efter 5 år kan lönen höjas

3,000

150

2,850

1,500

4,350

| med 500 kronor och efter

1 10 år med ytterligare

[ 500 kronor.

1 pastor och förste lärare

1 lantbruksinspektor, till-

2,000

100

1,900

1,000

2,900

/Efter 5 år kan lönen höjas

\ med 500 kronor.

lika avdelningsförestån- dare ........................

1,200

50

1,150

900

2,050

1 andre lärare, tillika av- delningsföreståndare ...

Efter 5 år kan lönen höjas

med 200 kronor och efter

10 år med ytterligare

200 kronor.

900

900

50

50

850

850

700

700

1,550

1,550

900

850

700

1,550

1,270

700

30

670

600

| Efter 5 år kan lönen höjas

/ med 100 kronor och efter

600

25

575

500

1,075

j 10 år med ytterligare

7 förmän ..................

4,200

175

4,025

3,500

7,525

) 100 kronor.

1 Efter 5 år kan lönen höjas

1 husmoder, jämte fri kost

500

25

475

100

575

) med 75 kronor och efter

| 10 år med ytterligare

75 kronor.

Läkararvode ...............

500

Summa

—

-

24,895

Anm. 1. Därest direktören åtnjuter båda de för befattningen uppförda ålderstilläggen,

skall det pensionsavgift motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 200 kronor, och.

sålunda avlöning till honom utgå med 6,300 kronor.

Anm. 2. Därest andre läraren eller tredje läraren är delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning,

skall han ej vidkännas mot pensionsavgift svarande avdrag å lönen; i sådant fall

utgör alltså hans begynnelseavlöning 1,600 kronor.

Jämlikt särskilda nådiga bemyndiganden må av förslagsanslaget

till kost och beklädnad åt eleverna vid anstalten å Bona m. m. utgå

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

avlöning till 6 extra förmän ävensom beklädnadsersättning till 14 förmän

och 1 maskinist med 100 kronor till en var.

Jag tillåter mig nn närmare ingå på de föreliggande spörsmålen. Frågan om

Vad då först beträffar frågan om uppförande å ordinarie stat av npjriffininit8 s

avlöningsstaten för anstalten har styrelsen i sin omförmälda underdåniga ordinarie stat

skrivelse den 6 november 1916 erinrat, hurusom löneregleringskommittén,

på sätt jag förut omförmält, redan år 1909 hemställt om anstaltens

uppförande å ordinarie stat. Med hänsyn till pågående utredning angående

ändring av 5 kap. 3 § strafflagen, i syfte att där omförmälda

unga förbrytare måtte i större utsträckning än dittills varit medgivet

kunna insättas i allmän uppfostringsanstalt, hade emellertid med genomförandet

av kommitténs nyssnämnda förslag fått anstå.

Numera förelåge däremot fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag

i ämnet och detta förslag hade i fråga om utvidgning av Bonaanstalten

för mottagande därstädes av ett större antal elever lämnats i huvudsak

utan erinran av de i ärendet hörda myndigheterna.

Sistnämnda kommitterade hade i sitt förslag till organisation av

anstalten efter dess ifrågasatta utvidgning allenast avsett en vidare utveckling

av förut tillämpat system beträffande elevernas ledning, utbildning,

övervakning och allmänna fostran. Någon genomgripande förändring

av anstaltens organisation och verksamhetssätt hade alltså icke

ifrågasatts.

Med hänvisning härtill samt under erinran därjämte att utbyggandet

av anstalten i varje fall skulle ske successivt för att kunna anpassas

efter verkningarna av utsträckningen utav tvångsuppfostringsförfarandets

tillämplighetsområde och att till följd därav antalet befattningshavare

icke kunde på förhand definitivt fastställas, har styrelsen funnit de skäl,

som åberopats för anstaltens kvarstående å extra stat, icke längre

föreligga.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län har i sitt

förutnämnda utlåtande den 7 februari 1917 anfört i huvudsak följande.

För anstaltens utveckling i rätt riktning vore det av synnerligen stor vikt,

att fullt lämplig personal måtte kunna för densamma förvärvas och även bibehållas.

Men uppfyllandet av detta önskemål nödvändiggjorde också, att åt befattningshavarna

bereddes en i ekonomiskt hänseende tryggad ställning. De nu rådande förhållandena

därutinnan ansåge befallningshavanden mindre tillfredsställande. Ty så länge personalens

löneförmåner icke vore upptagna på ordinarie stat, måste den känna ett visst

osäkerhetstillstånd, vars borttagande icke heller syntes böra i onödan fördröjas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

8 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 253. \

Även om upptagande på extra stat av till anstalten utgående anslag varit

motiverat i början av anstaltens tillvaro, syntes dock enligt befallningshavandens

uppfattning icke numera några vägande skäl tala för bibehållandet därav, utan borde

anslagen utan någon verklig olägenhet kunna överföras till ordinarie stat.

För egen del har löneregleringskommittén uti sitt omlormälda utlåtande

den 13 april 1917, med vidhållande av sitt i ämnet tidigare

gjorda uttalande samt under åberopande därjämte av vad anstaltens styrelse

och Kungl. Maj:ts bemälde befallningshavande anfört uti förberörda

hänseenden, tillstyrkt, att statens uppfostringsanstalt å Bona

måtte från och med år 1918 uppföras å ordinarie stat.

Såsom jag förut erinrat, åberopade min företrädare i ämbetet vid

ärendets tidigare föredragning den 13 januari 1917 såsom huvudsakligt

hinder mot framläggande för innevarande års riksdag av frågan om

Bonaanstaltens uppförande å ordinarie stat samt lönereglering för befattningshavare

därstädes, att löneregleringskommitténs yttrande i ämnet

icke syntes vara att vänta inom sådan tid att en dylik åtgärd skulle

bliva möjlig. Därjämte anmärktes, att genomförandet av en lönereglering

i enlighet med Bonastyrelsens förslag skulle för staten innebära

en ingalunda obetydlig utgiftsökning samt att av denna anledning ett framförande

av förslaget i dessa kristider måste väcka vissa betänkligheter.

Det förstnämnda hindret har emellertid numera bortfallit, och då

jag funnit, att antagandet av ny avlöningsstat för anstalten, även med

förhöjning av så gott som alla nu utgående avlöningar, torde kunna ske

utan att medföra någon mera avsevärd utgiftsökning, har det synts mig,

som om prövningen av ifrågavarande spörsmål icke för kostnadens skull

borde längre undanskjutas, därest, såsom jag anser vara fallet, mycket

vägande skäl kunna anföras för åtgärdernas vidtagande.

Vad särskilt angår frågan om anstaltens uppförande å ordinarie stat

tillåter jag mig vidare erinra, att anstalten nu varit i verksamhet mer

än tolv år och att sålunda tillräcklig erfarenhet beträffande lämpligheten

av anstaltens organisation bör hava vunnits. Visserligen skulle för

genomförandet av den nu ifrågasatta utsträckta tillämpningen av tvångsuppfostringsinstitutet

erfordras en utvidgning av Bonaanstalten, men då

av sådan anledning icke föreslagits någon förändring av anstaltens nuvarande

organisation utan allenast en vidare utveckling av nu tillämpade

grunder och då därjämte anstaltens utvidgning torde komma att ske

endast successivt, synes icke heller den tilltänkta utvidgningen av anstalten

böra föranleda någon betänklighet mot anstaltens uppförande å

ordinarie stat.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

Fördelarna av en dylik åtgärd icke blott för befattningshavarna

vid anstalten utan även för anstalten själv hava ock med styrka framhållits

av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län. Det

torde i själva verket vara nödvändigt att så snart som möjligt bereda

befattningshavarna vid anstalten den trygga ställning, som ordinarie

anställning innebär, och att därigenom försäkra staten om goda krafter

för det betydelsefulla uppfostringsarbete, som med erkänt gott resultat

bedrives vid Bona.

Även löneregleringskommittén, som redan tidigare uttalat sig för

åtgärden ifråga, vidhåller fortfarande denna sin mening.

Vid nu angivna förhållanden tvekar jag ej att föreslå anstaltens

uppförande å ordinarie stat redan med 1918 års ingång.

Såsom jag förut antytt föreligger nu även spörsmålet om löne- Fi-åyan om

reglering för befattningshavare vid anstalten samt därmed samman- lönereglering,

hängande frågor.

1 fråga om avlöningarna å stat till befattningshavare vid anstalten

har styrelsen föreslagit genomgående förhöjningar i jämförelse med

nu utfående avlöningar, och hava dessa höjningar, vad den lägre

personalen beträffar, ansetts motiverade av de vid 1914 års förra riksdag

beslutade avlöningsförbättringarna för bevakningspersonalen vid

fångvårdsstaten. Därjämte har styrelsen ansett det erforderligt, att antalet

förmän något ökas för att kunna tillgodose de krav, som blivit

en följd av det ökade elevantalet.

Vad först avlöningen till direktören beträffar, torde få erinras, att Direkwrm

densamma vid tiden för avgivandet av löneregleringskommitténs betänkande

rörande anstalten å Bona eller år 1909 i avseende å såväl

begynnelse- som slutbelopp överensstämde med de avlöningar, som då

voro bestämda för direktörerna vid centralfängelserna å Härianda och i

Härnösand. De avsedda avlöningarna uppgingo nämligen till 4,000

kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter respektive

fem och tio år.

Den dåvarande överensstämmelsen mellan ifrågavarande befattningar

i avseende å begjmnelse- och slutavlöningarnas belopp ansåg löneregleringskommittén

lämpligen böra fortfarande bibehållas, och fann kommittén

sålunda direktören vid anstalten å Bona böra komma i åtnjutande

av enahanda avlöning, som då av kommittén föreslagits för direktörerna

vid nämnda centralfängelser eller 4,500 kronor jämte två ålderstillägg,

vartdera å 500 kronor, efter respektive fem och tio år.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 214 höft. (Nr 253.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

Styrelsen för anstalten hade då för direktören å Bona föreslagit

ett särskilt arvode med avseende å hans arbete såsom föredragande och

sekreterare hos styrelsen. Kommittén ansåg sig emellertid sakna anledning

att tillstyrka särskilt arvode för direktörens nämnda åliggande.

Vid löneregleringen år 1911 för anstalten å Bona godkändes ock

den av löneregleringskommittén hävdade uppfattningen i fråga om

direktörens avlöningsförmåner, vilka sålunda — frånsett pensionsavgift

motsvarande avdrag — bestämdes till lön 3,000 kronor och tjänstgöringspenningar

1,500 kronor eller tillhopa 4,500 kronor jämte två ålderstillägg

till lönen, vartdera å 500 kronor, efter respektive fem och tio år.

Styrelsen har nu i sin förevarande framställning uttalat såsom sin

mening, att omfattningen av direktörens å Bona åligganden både hade

varit och fortfarande vore större än vid de befattningar vid fångvården,

med vilka jämförelse skett.

I sådant hänseende har styrelsen framhållit, att direktören å Bona

jämväl vore redogörare och att han såsom föredragande och protokollsförare

i anstaltens styrelse hade att utföra ett omfattande arbete, som

ej begärdes av de fångvårdstjänstemän, med vilka han likställts.

Styrelsen har ock funnit det vara till fullo ådagalagt genom den

utveckling, verksamheten vid Bonaanstalten tagit, sedan löneregleringskommittén

avgav sitt förenämnda betänkande, att av direktören vid

anstalten utförts ett nydanings- och organisationsarbete, som icke ingått

i de ifrågavarande fängelsedirektörernas åligganden; och nya uppgifter

för direktören vid Bonaanstalten komme alltid att föreligga, såvida man

ville, att tvångsuppfostringsinstitutet skulle utvecklas i olika hänseenden.

Under åberopande av det anförda har styrelsen hemställt, att avlöningen

till direktören vid anstalten icke måtte sättas lägre än den

högsta, som av tjänstemän vid fångvårdsstaten kunde uppnås eller 5,000

kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter respektive

fem och tio år.

Löneregleringskommittén har i sitt nu avgivna utlåtande beträffande

förevarande fråga uttalat sig för bibehållandet av nu till direktören utgående

avlöning, dock med den jämkning av densamma, som skulle föranledas

av befattningens uppförande å ordinarie stat.

Kommittén har i berörda hänseende anfört följande.

Då löneregleringskommittén år 1909 avgav sitt förslag beträffande anstalten

å Bona, hade kommittén ansett direktören därstädes böra i avlöningshänseende likställas

med direktörerna vid centralfångelsema vid Härianda och i Härnösand.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kun<jl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 253.

Denna sin uppfattning ansåge sig kommittén fortfarande böra vidhålla, då

vissa av de utav styrelsen till stöd för dess förslag åberopade omständigheterna

redan uppmärksammats av kommittén vid frågans föregående behandling och vad

styrelsen i övrigt anfört icke synts kommittén vara av beskaffenhet att inverka på

bedömandet av föreliggande spörsmål.

Kommittén ansåge sig för övrigt så mycket mindre hava anledning att frångå

sin berörda uppfattning, som jämlikt beslut vid nu pågående riksdag direktören vid

det blivande jordbruksfängelset vid Mariestad i avlöningshänseende satts i samma

kategori som direktörerna vid förenämnda centralfängelser. De uppgifter, som komme

att föreligga för direktören vid nämnda jordbruksfängelse, syntes kommittén knappast

bliva mindre krävande än det arbete, som Bonaanstaltens direktör torde åtminstone

inom den närmare framtiden hava att utföra.

Vid bestämmandet av avlöningarna till befattningshavare vid uppfostringsanstalten

å Bona har hittills iakttagits, att, där så lämpligen

kunnat ske, dessa avlöningar bragts i överensstämmelse med avlöningarna

till motsvarande tjänstinnehavare vid fångvårdsanstalterna. Då

nu fråga uppstått om ny reglering av avlöningarna till Bonaanstaltens

personal, hava såväl styrelsen för anstalten som löneregleringskommittén

utgått från att berörda överensstämmelse borde fortfarande i princip

uppehållas. Någon anledning att nu frångå denna uppfattning synes

icke heller mig föreligga.

Vid nämnda förhållande torde det vara lämpligt att, då det nu

gäller att avväga avlöningen till direktören vid Bonaanstalten, erinra om

de avlöningar som äro bestämda för närmast motsvarande tjänstemän

vid centralfängelserna, inklusive det nya jordbruksfängelset i Mariestad,

och tvångsarbetsanstalterna. För ifrågavarande till fångvården hörande

befattningshavare utgör begynnelseavlöningen: för l:a gruppen, omfattande

direktörerna vid centralfängelset å Långholmen och tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö, 5,000 kronor; för 2:a gruppen, omfattande

direktörerna vid centralfängelserna i Malmö, å Härlanda, i Härnösand

och enligt beslut vid 1917 års riksdag vid jordbruksfängelset i Mariestad,

4,500 kronor; samt för 3:dje gruppen, omfattande direktörerna vid centralfängelset

i Växjö och tvångsarbetsanstal terna i Karlskrona, Norrköping

och Landskrona, 4,000 kronor; vartill för direktörerna inom samtliga

grupper kunna komma två ålderstillägg å 500 kronor. Direktören å

Bonaanstalten har jämförts med den 2:a gruppen av fångvårdsdirektörerna

eller dem som i avlöning åtnjuta lägst 4,500 kronor och högst 5,500 kronor.

Anmärkas må, att såväl fångvårdsdirektörerna som direktören å

Bona utöver den kontanta avlöningen hava förmånen av fri bostad och

vedbrand samt i regeln trädgårdsland ävensom i vissa fall andra natura
-

Departe
mentechefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

förmåner, såsom, exempelvis vad direktören å Bona beträffar, fri elektrisk

belysning och fria skjutsar.

Styrelsen för Bonaanstalten har nu, såsom redan är nämnt, velat

i avlöningshänseende likställa direktören vid denna anstalt med direktörerna

vid centralfängelset å Långholmen och tvångsarbetsanstalten å

Svartsjö, vadan alltså, enligt styrelsens förslag, den kontanta avlöningen

skulle utgöra lägst 5,000 kronor och högst 6,000 kronor.

Då omfattningen av vederbörande anstalt är belysande vid bedömandet

av förevarande fråga, tillåter jag mig att här meddela uppgifter

rörande antalet fångar, tvångsarbetare eller elever vid följande anstalter

under år 1915 eller det sista år, för vilket fullständig statistik föreligger:

vid vederbörande anstalt

förvarade personer:

medeltal högsta antal

l:a gruppen: centralfångelset å Långholmen ............................ 460 497

tvångsarbetsanstalten å Svartjö 0........................ 274 309

2:a gruppen: centralfångelset i Malmö........................................ 138 157

» å Härianda ............................... 150 195

» i Härnösand................................ 147 157

uppfostringsanstalten å Bona2) ............................ 130 142

3:e gruppen: centralfängelset i Växjö........................................ 99 114

tvångsarbetsanstalten i KarlskronaJ).................... 104 129

» i Norrköping .................... 107 119

» i Landskrona .................... 64 75

Tager man hänsyn enbart till anstaltens omfattning, uttryckt i

antalet där intagna personer, synes det alltså vara klart, att direktören

å Bona fortfarande bör jämnställas med direktörerna vid centralfängelserna

i Malmö, å Härianda och i Härnösand.

Jag kan emellertid ej undgå att finna ett visst berättigande i*den

av anstaltens styrelse framhållna synpunkten, att Bonadirektören har

och säkerligen även för framtiden får att utföra ett nydanings- och

organisationsarbete av synnerlig betydelse. Såsom föreståndare för statens

enda tvångsuppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare och närmast

ansvarig för denna anstalts lyckosamma utveckling kan han sägas intaga

en särställning, som icke utan skäl lärer kunna jämföras med den, som

direktörerna för våra två största fångvårdsanstalter — å Långholmen

och å Svartsjö — intaga på grund av dessa anstalters omfattning och

betydelse i övrigt.

*) Antalet manliga tvångsarbetare har under världskriget varit osedvanligt lågt.

!) Under år 1916 uppgingo de å anstalten intagna eleverna till i medeltal 127 och högst

142. I början av april månad 1917 voro å anstalten intagna 156 elever.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 253.

Likställigheten mellan direktören å Bona och de båda fångvårdsdiiektörerna

synes mig dock ej vara så oomtvistlig att jag finner mig

kunna förorda samma avlöning för den förre som för de senare, innan

ännu Bonaanstaltens verksamhet till följd av den ifrågasatta utvidgningen

avsevärt stegrats i omfattning utöver den nuvarande.

I likhet med löneregleringskommittén anser jag sålunda avlöningen

för direktören vid anstalten å Bona icke för närvarande kunna bestämmas

till högre belopp än 4,500 kronor, därav 3,000 lön och 1,500

tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500

kronor, efter fem och tio år.

Pastorn och förste läraren vid anstalten å Bona åtnjuter för närvarande

eu avlöning av — frånsett avdrag motsvarande pensionsavgift —

3,000 kronor jämte ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem år.

Styrelsen för anstalten har ansett denne befattningshavare böra

i avlöningshänseende jämnställas med pastorn vid tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö och andre pastorn vid centralfängelset å Långholmen. I

överensstämmelse med denna sin uppfattning har styrelsen för pastorn

vid Bonaanstalten föreslagit en avlöning å 3,500 kronor, vilken efter

fem år skulle kunna höjas med 500 kronor; och skulle avlöningen i

likhet med vad förhållandet är beträffande pastorer vid fångvården utgå

i form av arvode.

Löneregleringskommittén erinrar nu vidkommande denne befattningshavares

avlöningsförmåner, hurusom i den framställning från styrelsen

för Bonaanstalten, som låg till grund för kommitténs tidigare förslag,

ifrågasatts en begynnelseavlöning av 2,500 kronor. Kommittén hade då

icke något att anmärka mot berörda belopp, vartill enligt kommitténs förslag

skulle komma ett ålderstillägg å 500 kronor. I enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag vid 1911 års riksdag bestämdes emellertid avlöningen till

sitt nu utgående belopp.

En förhöjning av den nuvarande avlöningen förklarar sig kommittén

icke vilja motsätta sig, men då direktören vid Bonaanstalten enligt kommitténs

uppfattning borde i avlöningshänseende likställas med direktörerna vid

centralfängelserna å Härianda och i Härnösand, anser sig kommittén

sakna fog att för pastorn vid Bonaanstalten tillstyrka högre avlöning

än som åtnjutes av pastorerna vid nämnda centralfängelser eller ett

arvode av 3,250 kronor med ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem år.

Med nu utgående avlöning till pastorn och förste läraren vid

anstalten å Bona måste det givetvis vara förenat med svårigheter att

Fästom och

förste läraren.

Departe
mentschefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Lantbruk«- inspektören.

14 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 253.

förmå verkligt dugande krafter att ägna sig åt ifrågavarande befattning.

Att detta emellertid hittills lyckats, får måhända till stor del tillskrivas

det varma intresse för själva saken, som förefunnits hos dem, som varit

innehavare av tjänsten. Men det har i allt fall icke kunnat undvikas,

att vederbörande efter några få års tjänstgöring nödgats se sig om efter

annan, mera inkomstbringande befattning. Och om det visserligen icke

är önskvärt att innehavaren av pastorsbefattningen vid anstalten under

någon längre följd av år kvarstår i denna sin tjänst, måste det dock inverka

menligt, därest alltför täta ombyten inträffa å tjänsten.

En förhöjning av den nuvarande avlöningen synes mig fördenskull

oundgängligen påkallad, även om jag, särskilt med hänsyn till den

ställning jag intagit i fråga om direktörens avlöning, icke anser mig

kunna tillstyrka så stor ökning, som anstaltens styrelse ifrågasatt. I anslutning

till vad löneregleringskommittén hemställt i detta hänseende torde,

åtminstone tills vidare, arvodet till pastorn och förste läraren lämpligen

kunna bestämmas till 3,250 kronor jämte ett ålderstillägg å 500 kronor

efter fem år; av arvodet torde 1,150 kronor böra anses såsom tjänstgöringspenningar.

Lantbruksinspektoren, tillika avdelning sföreståndare, åligger, bland

annat, att handhava skötseln av anstaltens jordbruk och att därjämte närmast

direktören vara föreståndare för och utöva tillsyn över den avdelning

av eleverna, som är anförtrodd åt honom, samt ansvara för ordningen inom

avdelningen. Avlöningen till denne befattningshavare är — frånsett

pensionsavgift motsvarande avdrag — bestämd till 2,100 kronor jämte

två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter respektive fem och tio år.

Styrelsen har nu — under erinran att den med ifrågavarande befattningshavare

närmast jämförlige jordbruksassistenten vid Svartsjö tvångsarbetsanstalt

allenast hade att svara för jordbruket — ansett, att lantbruksinspektoren-avdelningsföreståndaren

vid Bona borde åtnjuta en avlöning,

som med 500 kronor överstege vad som bestodes omförmälde

jordbruksassistent vid Svartsjö, eller sålunda i begyunelseavlöning 2,600

kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 400 kronor.

Löneregleringskommittén har uttalat, att för en befattniug sådan som

den ifrågavarande det numera näppeligen torde vara möjligt att erhålla en

fullt kompetent person mot lägre ersättning än den av styrelsen sålunda

föreslagna begynnelseavlöningen; och har kommittén fördenskull ansett

sig böra förorda styrelsens förslag i nämnda hänseende. Däremot har

kommittén icke funnit anledning föreligga att föreslå förhöjning av nu

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts Nåd. proposition Nr 253.

utgående ålderstilliigg, utan ansett dessa fortfarande böra bibehållas vid

200 kronor vartdera.

Mot den av styrelsen föreslagna och av löneregleringskommittén Uepartetillstyrkta

begynnelseavlöningen 2,600 kronor för lantbruksinspektoren mont8chefen—

avdelningsföreståndaren har jag icke något att erinra. I fråga om

de bägge ålderstilläggens belopp äro emellertid styrelsen och kommittén

av olika meningar, i det att styrelsen föreslagit tilläggen skola utgå

med vartdera 400 kronor men kommittén ansett nu utgående belopp,

200 kronor, böra bibehållas. Då en kontant slutavlöning av 3,000

kronor synes mig vara tillfyllest för denne befattningshavare och då

därjämte den andra avdelningsföreståndaren (andre läraren) skulle fortfarande

åtnjuta ålderstillägg till belopp av endast 200 kronor för varje,

har jag icke ansett mig kunna förorda styrelsens förslag i detta hänseende.

Enligt min mening bör sålunda lantbruksinspektoren, tillika avdelningsföreståndare,

åtnjuta en avlöning av 2,600 kronor, därav 1,600 i

lön och 1,000 i tjänstgöringspenningar, vartill kunna komma två ålderstillägg

till lönen, vartdera å 200 kronor, efter fem och tio år.

Jag tillåter mig erinra, att den av mig nu föreslagna avlöningen

överensstämmer med den som är bestämd för föreståndarna vid de

större kronohäktena.

För en andre lärare hade styrelsen för anstalten i sin förenämnda Andre läraren

framställning av år 1907 föreslagit en begynnelseavlöning av 1,600 °uZlT

kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter fem och tio

år. Mot det sålunda föreslagna avlöningsbeloppet gjorde löneregleringskommitten

i sitt betänkande icke någon erinran. Kommittén ansåg

emellertid, att för orgelspelning vid gudstjänsterna samt sångundervisning

åt eleverna icke borde, såsom dittills varit fallet, utgå särskild ersättning

till andre läraren.

Vid 1911 års reglering vidtogs i avseende å ifrågavarande befattningshavares

åligganden den förändring, att åt honom uppdrogs att

tillika vara avdelningsföreståndare. Avlöningen bestämdes i allt fall i

anslutning till vad löneregleringskommittén tillstyrkt, dock med iakttagande

av ett pensionsavgift motsvarande avdrag. Efter anmälan till

riksdagen har Kungl. Maj:t sedermera medgivit, att andre läraren må från

och med år 1914 uppbära särskilt arvode å 400 kronor för orgelspelning

och sångundervisning, därest sagda tjänstgöring av honom bestrides.

Tredje läraren åtnjuter samma avlöning som år 1911 bestämdes

för andre läraren, alltså 1,600 kronor jämte två ålderstillägg å 200 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

Styrelsen har nu hemställt, att andre och tredje lärarna måtte

beredas lika avlöningsförmåner med lärarna vid fångvårdsanstalterna,

dock att andre läraren såsom tillika avdelningsföreståndare borde tillerkännas

500 kronor därutöver.

Enligt styrelsens förslag skulle alltså avlöningen utgöra för andre

läraren 2,600 kronor och för tredje läraren 2,100 kronor jämte, för

bägge, två ålderstillägg å 200 kronor.

Under erinran att för behörighet till ifrågavarande befattningar

fordrades avlagd folkskollärarexamen har styrelsen påpekat, att de

erfarenheter, som gjorts vid besättande av tredje lärarbelattniDgen,

visat, att man med den nuvarande begynnelseavlöningen i regel icke

syntes kunna påräkna såsom sökande andra än nyexaminerade folkskollärare

med ingen eller mycket ringa praktik. De inkomster, som redan

nu kunde i folkskolans tjänst uppnås av så kvalificerade personer, som

anstalten behövde, vore, enligt vad styrelsen framhållit, sådana, att

tjänsten såsom tredje lärare vid anstalten icke med nu för densamma

bestämd avlöning vore så begärlig som den i anstaltens eget intresse

borde vara.

I detta sammanhang tillåter jag mig omförmäla, hurusom i en

vid nu pågående riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr 60)

rörande anstalten å Bona uttalats den bestämda meningen, att frestelsen

för anstaltens förenämnda lärare måste bliva stor att lämna den mycket

krävande verksamheten vid anstalten, då de jämförde sitt nuvarande

ekonomiska läge med vad de skulle kunna erhålla i folkskolans tjänst;

och hava vederbörande motionärer därvid jämväl fäst uppmärksamheten

därå, att tjänstgöringsskyldigheten för anstaltens ifrågavarande lärare

vore utsträckt över hela året, under det att folkskollärare uppbure sin

avlöning för i regel 34 Vs läsveckor årligen.

Löneregleringskommittén har, efter att hava erinrat om styrelsens

och motionärernas berörda uttalanden, för egen del yttrat följande.

Även för löneregleringskommittén framstode behovet av förhöjda avlöningar

till andre och tredje lärarna vid anstalten såsom numera oavvisligt. Då nämligen

vid en anstalt av den art som Bona det uppfostrande momentet uppenbarligen måste

komma i det främsta rummet, vore det givetvis av största vikt att kunna för

anstalten förvärva och där under någon mera avsevärd tid få bibehålla fullt kompetenta

lärarkrafter. Att detta med nu utgående avlöningar knappast torde låta sig

göra, framginge av vad styrelsen och motionärerna påpekat.

Vid nu angivna förhållanden hade kommittén ansett sig kunna för tredje

läraren tillstyrka den utav styrelsen föreslagna avlöningen 2,100 kronor jämte två

ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, eller samma avlöning, som åtnjötes av skol
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253. 17

lärarna vid centralfängelserna och vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. Med hänsyn

till andre lärarens vid Bonaanstalten ställning såsom tillika avdelningsföreståndare

syntes avlöningen för honom böra sättas något högre än för tredje läraren, och

hade kommittén därvid stannat vid en avlöning av 2,400 kronor jämte två ålderstillägg,

vartdera å 200 kronor.

Då det icke syntes vara önskvärt, att en lärare vid Bonaanstalten allt för

länge bibehölles i sin prövande befattning, borde avlöningen tydligtvis utgå i form

av arvode, såsom ock av enahanda anledning vore förhållandet beträffande skollärarna

vid fångvården.

Med de nu av kommittén föreslagna avlöningarna till andre och tredje läraren

vid anstalten ansåge kommittén det böra kunna åläggas dessa lärare, eller den av

dem, som vore därtill bäst skickad, att utan särskild ersättning bestrida orgelspelning

och sångundervisning.

Behovet av förhöjda avlöningar till andre och tredje lärarna har,

såsom av det föregående framgår, med styrka framhållits från skilda

håll. Av enahanda skäl som av mig förut anförts i fråga om avlöningsförhöjning

till pastorn och förste läraren synes även mig nödvändigt

att genom beredande av bättre ekonomiska villkor åt andre och tredje

lärarna tillförsäkra anstalten tillgång till goda lärarkrafter ur folkskollärarkåren.

Beträffande tredje lärarens avlöning råder icke någon skiljaktighet

mellan styrelsen och löneregleringskommittén. Då den sålunda föreslagna

avlöningen överensstämmer med den avlöning, motsvarande befattningshavare

vid fångvården åtnjuta, föranleder detta förslag icke

heller från min sida någon anmärkning.

I fråga om andre läraren föreligga däremot olika förslag från

styrelsen och kommittén. Begynnelseavlöningen skulle enligt styrelsens

mening bestämmas till 2,600 kronor men enligt kommitténs åsikt till

2,400 kronor. Då redan kommitténs förslag innebär en icke oväsentlig

ekonomisk förbättring i förhållande till nu utgående avlöningsförmåner

samt skillnaden mellan andre och tredje lärarens avlöning icke torde

böra bliva alltför stor, har jag ansett mig böra tillstyrka vad kommittén

i denna del hemställt.

Att, såsom kommittén föreslagit, vederbörande lärare skall kunna

åläggas att utan särskild ersättning bestrida orgelspelning och sångundervisning,

finner jag jämväl vara befogat.

Jag föreslår, att avlöningen må utgöra för andre läraren, tillika

avdelningsföreståndare, arvode av 2,400 kronor, och för tredje läraren

arvode av 2,100 kronor, vartill må kunna komma för såväl andre som

tredje läraren två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter fem och

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 214 käft. (Nr 253.) 3

Departe
mentschefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bokhållaren.

Departe
mentschefen.

Maskinisten.

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

tio år; och torde såsom tjänstgöringspenningar böra anses av arvodet till

andre läraren 950 kronor och av arvodet till tredje läraren 900 kronor.

Bokhållaren åtnjuter för närvarande en avlöning av — frånsett

avdrag motsvarande pensionsavgift — 1,600 kronor jämte två ålderstillägg

å 200 kronor efter respektive fem och tio år.

Styrelsen har nu för denne föreslagit samma begynnelseavlöning

som för assistenter i lägsta grad vid fångvården eller 2,100 kronor,

vartill skulle komma två ålderstillägg till samma belopp som nu utgå

till bokhållaren.

Löneregleringskommittén har förklarat sig icke vilja motsätta sig

den föreslagna avlöningsförhöjningen.

Då den för bokhållaren föreslagna avlöningen synes mig vara lämpligt

avvägd, föreslår jag, att densamma må bestämmas till 2,100 kronor,

därav 1,200 i lön och 900 i tjänstgöringspenningar, vartill kunna

komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 200 kronor, efter fem

och tio år.

Maskinisten vid anstalten åtnjuter — därest hänsyn icke tages till

avdrag motsvarande pensionsavgift — enahanda avlöning, som år 1910

bestämdes för överkonstaplar vid fångvården, eller 1,300 kronor jämte

två ålderstillägg å 100 kronor efter respektive fem och tio år.

Styrelsens nu föreliggande förslag avser, att maskinistens avlöning

skulle höjas till samma belopp, som vid 1914 års förra riksdag fastställts

för nämnda överkonstaplar.

Löneregleringskommittén, som ansett maskinisten fortfarande böra

i avlöningshänseende likställas med överkonstaplar vid fångvården, har

tillstyrkt styrelsens förslag.

Då enligt min mening rättvisa och billighet kräva, att de befattningshavare

vid Bonaanstalten, vilka förut i avlöningshänseende jämnställts

med likartade befattningshavare bland fångvårdens bevakningspersonal,

jämväl må komma i åtnjutande av sådan avlöningsförbättring,

som år 1914 beslutats för fångvårdens ifrågavarande personal, ansluter

jag mig ock till föreliggande förslag beträffande avlöningen till maskinisten

vid anstalten å Bona.

Jag anser sålunda, att maskinistens avlöning bör utgöra 1,550

kronor, därav 1,000 kronor lön och 550 krouor tjänstgöringspenningar,

vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, å 100 kronor

vartdera, efter förn och tio år.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

Förmännen vid anstalten äro för närvarande 14 till antalet, därav

ö hava anställning såsom extra förmän. De å avlöningsstat uppförda

8 förmännen åtnjuta för närvarande — med frånseende av pensionsavgift

motsvarande avdrag — 1,100 kronor jämte två ålderstillägg, vartdera

ä 100 kronor, efter fem och tio år eller samma avlöning å stat, som

år 1910 bestämdes för vaktkonstaplar vid fångvården.

Till extra förmän utgår ersättning från förslagsanslaget till kost

och beklädnad åt elever m. m.

Utöver de nämnda förmännen hava tidvis anställts tillfälliga arbetsledare,

exempelvis vid skogsarbeten, dikning och dylikt; och hava dessa

tilldelats dagavlöning av egendomens avkastning.

I sin föreliggande framställning har styrelsen — under erinran

att i löneregleringskomrnitténs förslag av år 1909 beräknats 14 förmän

för 100 elever samt under åberopande av att elevantalet numera växlade

mellan lägst 125 och upp till över 140 — hemställt, att 14 förmansbefattniugar

måtte upptagas å ordinarie stat. Utöver ifrågavarande

förmän skulle enligt styrelsens förslag anställas 2 extra nattvakter ävensom

tillfälliga arbetsledare för enklare göromål eller säsongarbeten såsom

målning, murning och dylikt i samband med byggnaders underhåll,

vilka samtliga personer skulle erhålla avlöning från förslagsanslaget till

kost och beklädnad åt elever in. m.

Avlöningen till förmännen skulle enligt styrelsens förslag i allmänhet

utgå med samma belopp, som vid regleringen år 1914 bestämts

för vaktkonstaplar vid fångvården, eller 1,300 kronor jämte två ålderstillägg,

vartdera å 100 kronor.

Av förmännen skulle emellertid 4 tjänstgöra såsom gruppledare

lör eleverna under vederbörande avdelningsföreståndare och i sådan

egenskap vara ansvariga såväl för iakttagandet av vissa ordningsföreskrifter

rörande den inre tjänsten som ock för vissa delar av arbetsdriften.

Dylik gruppledare har styrelsen ansett böra tillerkännas ett

»arvode för särskilt förordnande» av 200 kronor att utgå å avlöningsstaten.

\idkommande

förmansbefattningar har löneregleringskommittén icke funnit något att

eidnra.

Kommittén säger sig nämligen hysa den uppfattningen att, även om elevantalet

icke skulle stiga över det nuvarande, för elevernas ordentliga tillsyn såväl

inom själva anstaltsbvggnaderna som å de ganska vidsträckta ägorna samt för

deras handledning i arbetet måste krävas ett icke alltför ringa antal förmän.

Då vidare ett bifall till det nu föreliggande förslaget om utsträckt användning

av tvångsuppfostringsinstitutet givetvis komme att medföra en ökning av antalet

Fölmän.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

elever, hade kommittén funnit sig kunna tillstyrka, att redan nu samtliga de nämnda

14 förmansbefattningarna å staten uppfördes såsom ordinarie.

Kommittén ansåge sig emellertid böra framhålla önskvärdheten därav, att i

regeln icke någon bleve antagen till ordinarie förman, innan han prövats i extra

tjänst såsom extra nattvakt eller möjligen såsom tillfällig arbetsledare, eller ock

under någon tid efter förordnande tjänstgjort å förmansbefattning.

Till belysande av styrelsens förslag beträffande särskilda gruppledare

bär i löneregleringskommitténs utlåtande återgivits en utav direktören

vid anstalten å Bona till kommittén på begäran i mars 1917 avgiven

promemoria. Nämnda promemoria är av följande lydelse:

''Eleverna vid Bona äro för närvarande till antalet 153. I § 3 av lag angående

verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran stadgas, att ''allmän

uppfostringsanstalt skall vara så anordnad, att en var av dess elever må komma

i åtnjutande av den särskilda handledning och vård, som erfordras för hans uppfostran

till gudsfruktan och arbetsduglighet’.

Det är givet, att detta i lagen med allt skäl framhävda krav på individualisering

i behandlingen måste i möjligaste mån tillgodoses, när det vid en lönestats

uppgörande gäller att även organisera en personal för dess uppgift.

Vid elevernas fostran till arbetsduglighet är varje förman lärare och handledare

på samma gång som han själv deltager i arbetet. De arbeten, som här skola

utföras, äro både omfattande och krävande. Det gäller för förmannen att både

själv ligga i och få eleverna till att arbeta och arbeta på sådant sätt, att det blir

något därav. För de rent praktiska arbetsuppgifterna fordras därför såsom förmän

personer, som icke blott kunna visa, huru ett tag skall tas, utan ock själva lägga

hand vid det som skall utföras.

Nu kan det ju icke alltid fordras, att dessa det praktiska arbetets män skola

vid sin tjänstgöring inom anstalten under den från arbete fria delen av dagen alla

äga den vana och fallenhet för den fostrande handledning eleverna behöva i fråga

om vården av sin person, sin klädsel och hela sitt yttre uppförande. Visserligen

äro samtliga förmän fördelade till tjänstgöring för tillsyn å gårdar, i dagrum och i

sovsalarna samt göra var och en i sin tur nattvakt. Härvid komma för närvarande

7 förmän på vardera av nu befintliga två elevbyggnader, i vilka för tillfället äro

förlagda 75 elever i den ena byggnaden (A) och 78 i den andra (B). Om några

veckor tages i elevbyggnaden B den nya sovsalsavdelning (för 20 elever) i bruk,

till vars inredande i de förutvarande tjänstemannabostäderna på nedra botten anslagbeviljades

av 1916 års riksdag. Från ifrågavarande elevbyggnads sovsalar på övre

botten, vilka innehålla 48 sovboxar, men måst hittills användas till förläggning av

78 elever, därvid överskjutande antalet placerats i sovsalarnas korridorer och tamburer,

kunna alltså snart nedflyttas till den nya sovsalsavdelningen ett antal av 20

elever. Meningen är, att denna avdelning skulle i vissa avseenden bilda en grupp

för sig och att dess ledning i fråga om »den inre tjänsten» skulle anförtros åt en

förman såsom gruppledare under avdelningsföreståndaren (i fråga om B-byggnaden

är lantbruksinspektoren avdelningsföreståndare). I de gamla sovsalarna och dagrummen

skulle tillsynen fördelas på hittills brukligt sätt mellan 6 förmän. Den

sjunde förmannen, vilken har sin bostad i en nyuppförd stuga på anstaltsgården

med utsikt över denna och närmast den nya sovsalsavdelningens ingång, skulle med

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kunc/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

tillhjälp av eu nattvakt sköta den nya 20-eleversgruppen, biträda lantbruksinspektoren-avdelningsföreståndaren

med skötseln och utlämning av beklädnad och annat,

som eleverna behöva, och i övrigt vara dennes hjälpreda vid fyllandet av hans

mångahanda uppgifter, hämta nyanlända elever vid järnvägsstationen (ofta nattetid)

och alltid vara till hands. Det bör nämligen bemärkas, att de övriga förmännen

under större delen av dagen äro utspridda med sina elevgrupper över hela den vidsträckta

lantegendomen. Gruppledaren skulle jämväl vid förfall för avdelningsföreståndaren

(exempelvis vid dennes resor för tillsyn å villkorligt utskrivna elever)

bestrida dennes tjänst. Härmed torde nu ifrågavarande gruppledares ställning och

åligganden vara angiven.

En annan av B-avdelningens förmän har hittills under lantbruksinspektoren

lett jordbruksarbetet å Bockfall, beläget 4 kilometer frän anstalten. Han har haft

en rättares ställning därstädes och efter anvisningar av lantbruksinspektoren och

i samråd med denne svarat för arbetenas bedrivande och elevernas handledning.

Till biträde har han haft en ä tvä förmän.

Sedan den nya sovsalsavdelningen på nedra botten av A-byggnaden, vilken

förestås av andre läraren såsom avdelningsföreståndare, i början av år 1918 blir

färdig, vore meningen, att på samma sätt som i B-byggnaden en till A-byggnaden

hörande förman skulle under andre läraren bliva gruppledare för de 20 elever, som

Hyttas ned i nämnda nya avdelning.

Såväl för anstaltens direktör som för avdelningsföreståndarna, vilka på grund av

sin övriga verksamhet vid anstalten icke alltid kunna hinna att följa alla dessa detaljer,

vilka höra till den inre tjänsten och som äro så viktiga vid unga personers fostran

till snygghet, ordning, aktsamhet om inventarier och dem anförtrodda ting, är det

ock nödvändigt att med det växande elevantalet på nu angivna sätt erhålla ett

verksammare biträde än som i nu förevarande avseende kan lämnas av de arbetsledare

förmännen. Givetvis komma även dessas verksamhet för elevernas fostran

i alla avseenden att alltfort befrämjas och utvecklas. Det nu föreliggande förslaget

avser emellertid att med minsta möjliga kostnad och utan tillskapande av nya

tjänster söka fylla ett behov, som alltmer gjort sig gällande och med de nya sovsalsavdelningarnas

tillkomst måste ytterligare växa.

I detta sammanhang må erinras om att inom fångvården man tagit vissa överkonstapels-

och även uppsyningsmansavlöningar i anspråk för att bereda möjlighet

att till vissa befattningar, vilka kräva särskild eller högre kompetens än som kan

begäras av konstapel, erhålla lämpliga personer. Så lärer vara förhållandet med

fångvårdens maskinister, vissa yrlceslärare, trädgårdsmästare vid Svartsjö o. d.

Anordningen medför ju den fördelen, att icke alltför många kategorier av

befattningshavare å lönestat uppkomma, varjämte även de s. k. pensionsunderlagen

bliva de samma för vissa befattningshavare, ehuru av dessa en del uppbära något

högre avlöningsförmåner i form av arvoden såsom ersättning för särskilda uppdrag,

vilka vålla att den dagliga tjänstgöringstiden icke kan för dessa så noggrant utmätas

som för tjänstemän, vilka arbeta efter s. k. dagrutin.

Den fjärde gruppledaren skulle vara skrädderiföreståndare. På anstaltens

hantverksavdelning hava de olika yrkena hittills varit representerade av endast eu

förman i varje. Behovet av arbetsledning å sk räddare verkstaden kan numera icke

fyllas av endast en person. För att handhava denna del av anstaltens yrkesutbildning,

som har betydelse icke blott för de i skrädderiyrket undervisade eleverna

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen
-

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

utan även för anstalten spelar en stor ekonomisk roll genom egen tillverkning av

elevbeklädnad (bland annat åt 50—75 från anstalten årligen utgående elever) behöves

en särskilt duglig person.

Av det anförda torde framgå, att de föreslagna gruppledarna icke skulle stå

i befälsställning till övriga förmän. De för dem ifrågasatta arvodena skulle utgöra

ersättning för särskilda uppdrag, vilka kräva ett i vissa avseenden större tjänstemannaansvar,

högre kompetens och ökad skyldighet att stå till tjänst för sådana

uppdrag, vilka icke kunna inordnas i den dagliga rutinen.’

Vad sålunda blivit anfört i fråga om behovet av särskilda gruppledare

har löneregleringskommittén för sin del funnit övertygande. -

Vidkommande avlöningen till förmännen i allmänhet vid anstalten

har det synts även kommittén billigt, att jämväl denna bringades i överensstämmelse

med den som numera vore bestämd för vaktkonstaplar vid

fångvården. Det för gruppledare föreslagna särskilda arvodet av 200

kronor har kommittén ock funnit skäligt.

Det av styrelsen framlagda förslaget i fråga om förmännen vid

anstalten, vilket förslag till alla delar tillstyrkts av löneregleringskommittén,

innebär, att å avlöningsstaten skulle uppföras 14 ordinarie

förmansbefattningar med enahanda lästa avlöning, som vid 1914 års

lönereglering fastställdes för vaktkonstaplar vid fångvården, samt att

bland innehavarna av dessa förmansbefattningar 4 skulle förordnas såsom

gruppledare mot särskilt arvode av 200 kronor för en var.

För bedömande av det erforderliga antalet förmän vid anstalten

tillåter jag mig erinra, att under åren 1915 och 1916 det årliga medeltalet

elever vid anstalten uppgått till omkring 129, med ett högsta

antal vartdera året av 142, samt att i början av april månad år 1917

vid anstalten vistades 156 elever. Därest den nu ifrågasatta vidgade

användningen av tvångsuppfostran skulle komma till stånd, torde enligt

uppgjord beräkning plats behöva beredas vid anstalten för ytterligare

ett 90-tal elever.

Vid nu angivna förhållanden synes det mig uppenbart, att samtliga

de 14 förmän, som med nuvarande elevantal prövats erforderliga,

böra bliva ordinarie. I den mån framdeles ytterligare förmansbefattningar

till följd av växande elevantal bliva behövliga, torde dessa befattningar

lämpligen kunna till en början inrättas såsom extra för att

sedermera, när behovet befunnits konstant, överföras till ordinarie. I

varje fall anser jag emellertid böra iakttagas vad löneregleringskommittén

ifrågasatt beträffande viss föregående provtjänstgöring för den,

som skall antagas till ordinarie förman.

Vad vidare beträffar den tilltänkta anordningen med särskilda

gruppledare, tillåter jag mig åberopa innehållet uti den utav löneregle
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253. 23

ringskomraittén meddelade promemorian i ämnet ävensom uttala min

anslutning till vad som i detta hänseende föreslagits.

I fråga om den föreslagna fasta avlöningen till förman i allmänhet

synes mig icke föreligga någon anledning till erinran. Avlöningen skulle

nämligen sättas till samma belopp som utgår till vaktkonstaplar vid

fångvården efter 1914 års lönereglering. Vidkommande det ifrågasatta

särskilda arvodet till gruppledare, vilket jag funnit lämpligt avvägt, må

erinras, att inom fångvården finnes motsvarighet härtill, nämligen det

särskilda arvode å 200 kronor, som utgår till överkonstapel vid förordnande

såsom uppsyningsman.

I enlighet med vad jag sålunda anfört torde till förman i allmänhet

böra utgå avlöning med 1,300 kronor, därav 800 lön och 500

tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till

lönen, vartdera å 100 kronor, efter fem och tio år. Förman, som förordnas

såsom gruppledare, bör därutöver tillerkännas särskilt arvode av

200 kronor för år räknat, att utgå i enahanda ordning som tjänstgöringspenningar.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att, enligt vad som

framgår av det vid statsverkspropositionen till innevarande års riksdag,

andra huvudtiteln, fogade utdrag av statsrådsprotokollet (sid. 149 och

152—153), anstaltens styrelse vid beräknandet av anslagsbehovet till

kost och beklädnad åt eleverna vid anstalten m. m. ansett ett belopp av

2,400 kronor erfordras till avlöning åt två extra nattvakter med 1,100

kronor såsom årsarvode och 100 kronor såsom beklädnadsersättning för

vardera, men att min företrädare i ämbetet med hänsyn till nuvarande

avlöningar till förmännen funnit avlöningen till dylik nattvakt böra utgå

med allenast 1,050 kronor jämte beklädnadsersättning å 100 kronor.

Därest vad jag nyss föreslagit i fråga om avlöningen å stat till

förmän vinner bifall, torde emellertid något hinder icke böra möta mot

bestämmande av avlöningen till de extra nattvakterna i enlighet med vad

styrelsen föreslagit.

Husmodern vid anstalten jämnställdes vid 1911 års reglering med Husmodem.

vaktfru vid fångvården. Med hänsyn därtill, att hon skulle åtnjuta fri

kost, bestämdes hennes kontanta avlöning, frånsett pensionsavgift motsvarande

avdrag, till 600 kronor jämte två ålderstillägg å 75 kronor

efter respektive fem och tio år.

Styrelsen har nu ansett, att husmoderns avlöningsförmåner borde

avvägas efter dem, som numera uppbures av första vaktfru vid fång
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Läkaren.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

vården, och har styrelsen i sådant hänseende åberopat, att husmodern

hade såväl att utöva förmansskap över en del tjänare som ock att svara

för de elever, vilka sysselsattes i kök och bageri, vadan hon enligt

styrelsens mening icke borde jämnställas med de fångvårdens kvinnliga

befattningshavare av lägre grad, som icke stode i överordnad ställning

till annan personal
Under

erinran att avlöningen till första vaktfru numera utgjorde

lön 700 kronor och tjänstgöringspenningar 350 kronor jämte två ålderstillägg

till lönen, vartdera å 50 kronor, har styrelsen föreslagit den

kontanta avlöningen för husmodern till 700 kronor i lön jämte två

ålderstillägg å 50 kronor, med iakttagande att den fria kosten, uppskattad

till 350 kronor, skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Löneregleringskommittén, som ansett det önskvärt att för husmodersbefattningen

städse kunna påräkna en väl kvalificerad person,

har icke funnit något att erinra mot styrelsens förslag.

I likhet med såväl styrelsen som löneregleringskommittén anser

jag husmodern vid anstalten å Bona böra likställas med första vaktfru

vid fångvårdsanstalt. Den av styrelsen föreslagna uppskattningen av

den husmodern tillkommande fria kosten har jag även funnit lämplig.

Jag får alltså föreslå, att husmodern tilldelas, förutom fri kost, eu

kontant avlöning av 700 kronor såsom lön, vartill kunna komma två

ålderstillägg till lönen, vartdera å 50 kronor, efter fem och tio år.

Då sålunda i staten icke skulle för husmodern upptagas tjänstgöringspenningar,

torde det med hänsyn till stadgandet i 3 § b) av

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension bliva erforderligt

att för beredande av pension till enahanda belopp åt husmodern som åt

första vaktfru bestämma särskilt pensionsunderlag till samma belopp

som lönen jämte, i förekommande fall, intjänade ålderstillägg.

Å avlöningsstaten för anstalten är för närvarande uppfört arvode

till läkare. Styrelsen har hemställt, att detta arvode, som närmast vore

att betrakta såsom ett avtalat läkarackord, måtte få utgå av förslagsanslaget

till elevernas kost och beklädnad m. m. och sålunda icke vidare

uppföras å avlöningsstaten. Mot detta förslag torde icke något vara

att erinra.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att vid beräknandet

av det uti statsverkspropositionen å extra stat för år 1918 äskade förslagsanslaget

till avlöning åt tjänstemän vid anstalten, arvodet till läkaren

antagits skola utgå med ett till 800 kronor förhöjt belopp.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

Beträffande den sålunda ifrågasatta förhöjningen hade min företrädare

i ämbetet anfört, bland annat, följande.

Arvodet till läkaren hade, alltsedan anstalten med år 1905 trädde i verksamhet,

utgått med 500 kronor. Under åberopande av den ökning av elevantalet,

som under senaste åren ägt rum, hade läkaren nu anhållit om arvodets höjande

till 800 kronor. Styrelsen hade hemställt om bifall till denna anhållan och till stöd

härför framhållit, att de vid fångvårdsanstalterna anställda läkarna uppbure avsevärt

högre arvoden.

Den ökning av elevantalet, som skett under de senare åren, i förening med

penningvärdets fall syntes departementschefen väl motivera den begärda höjningen

i läkararvodet.

Till vikariatsersättningar har styrelsen ansett erforderligt ett belopp till

av 1,500 kronor. I fråga om behovet av dylika ersättningar har styrelsen crlmvÅn^ar.

särskilt framhållit önskvärdheten av att personalen vid anstalten å Bona

bereddes förmånen av semester i likhet med vad som beviljats motsvarande

befattningshavare vid fångvårdsstaten.

I sitt år 1909 avgivna betänkande rörande anstalten å Bona uttalade

löneregleringskommittén såsom sin mening, att behov av semester icke

förefunnes för personalen å Bona.

Nu har emellertid kommittén, under hänvisning till att allt flera

grupper av befattningshavare såväl inom som utom statsförvaltningen

beretts semesterförmån, förklarat sig icke vidare vilja motsätta sig, att

dylik förmån tillerkändes jämväl befattningshavare vid anstalten. I anslutning

till vad som gäller för personalen vid fångvården har kommittén

ansett semestertiden böra bestämmas för anstaltens direktör, pastor, lantbruksinspektor,

andre och tredje lärare samt bokhållare till en månad

och för övriga befattningshavare till femton dagar.

Det har därjämte av kommittén påpekats, att utom under semesterledighet

vikarier jämväl erfordrades under de tjänsteresor, som av vederbörande

befattningshavare måste företagas särskilt för beredande av

anställning åt elever hos enskilda samt utövande av tillsvn över de

elever, som vistades utom anstalten.

Med hänsyn till det sålunda angivna behovet av vikarier såväl

under semester som under tjänsteresor har kommittén icke funnit något

att erinra mot det av styrelsen föreslagna beloppet 1,500 kronor till

vikariatsersättningar.

h örslaget att bereda personalen vid anstalten å Bona förmånen av Departe.

semester synes mig vara med billighet överensstämmande. Sådan för- n>entschefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 214 höft. (Nr 253.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Särskilda

förmåner.

Avlönings - villkor.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 253.

mån tillkommer ju redan befattningshavare vid fångvården och jämväl

dem, vilka, i likhet med tjänstinnehavare vid Bona, huvudsakligen äro

sysselsatta med arbete utomhus, exempelvis personal vid Svartsjö tvångsarbetsanstalt.

Någon anledning torde alltså icke föreligga att undantaga

personalen vid anstalten å Bona från dylik förmån.

I fråga om de föreslagna semestertiderna ävensom beträffande det

för vikariatsersättningar under semester och tjänsteresor beräknadebeloppet,

1,500 kronor, har jag icke någon anmärkning att framställa.

Utöver avlöningen å stat åtnjuta befattningshavare vid anstalten

å Bona vissa särskilda förmåner.

Förmånen av fri bostad och bränsle är sålunda tillförsäkrad samtliga

befattningshavare vid anstalten (med undantag av läkaren). Härutinnan

bör naturligtvis icke företagas någon ändring.

Beklädnadsersättning, beräknad till 100 kronor årligen, utgår till

den personal, som motsvarar fängelsernas manliga bevakningspersonalr

eller maskinisten och förmännen. Då numera även den kvinnliga bevakningspersonalen

vid fångvården tillerkänts beklädnadsersättning med

50 kronor, synes jämväl husmodern vid anstalten å Bona böra erhålla

enahanda ersättning. Därest detta förslag skulle vinna bifall, bör

givetvis stadgas skyldighet för husmodern att under tjänstutövning

vara iklädd tjänstedräkt, som av styrelsen föreskrives.

Beträffande nu gällande bestämmelser i fråga om kostnadsfri läkarvård

jämte medikamenter ävensom vård å allmänt sjukhus för maskinist,

förmän och husmoder, vilka bestämmelser överensstämma med motsvarande

vid fångvården, föreslås icke någon ändring.

Kungl. Maj:t har ock efter anmälan till riksdagen förordnat, att,

där anstaltens styrelse funne befattningshavare, som vid sidan av sina

egentliga tjänståligganden biträtt vid skolundervisningen, hava gjort sig

förtjänt av särskild gratifikation, frågan härom skulle genom framställning

från styrelsen underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Då möjlighet att i undantagsfall kunna medgiva gratifikation åt

maskinist eller förman vid anstalten torde böra stå öppen, synes det

lämpligt att hos riksdagen begära medgivande i sådant hänseende av

enahanda innehåll som beträffande fångvardsstaten lämnats.

Förslag till avlöningsvillkor för innehavare av befattningar å ordinarie

avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt å Bona har av löneregleringskommittén

utarbetats, och har kommittén därvid, med utgångspunkt

från de genom förenämnda nådiga brev den 15 december 1911

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

redan meddelade bestämmelser i motsvarande hänseenden för befattningshavare

vid anstalten, avfattat dessa villkor i nära överensstämmelse med

nu gällande avlöningsvillkor för personal vid fångvårdsstaten.

Kommitténs berörda förslag anser jag i allt väsentligt böra följas.

En mindre jämkning synes mig doek böra vidtagas av följande anledning.

Fråga har nämligen uppstått, att pensionsåldern för vissa befattningshavare

vid anstalten skulle bestämmas lägre än vad i civila pensionslagen

föreskrives såsom allmän regel. Då emellertid styrelsen för

anstalten och löneregleringskommittén i nämnda hänseende äro av i viss

mån olika mening samt då därjämte yttrande av statskontoret torde böra

i frågan inhämtas, lärer en eventuell framställning om ändring i pensionslagen

knappast kunna medhinnas förr än till nästa års riksdag. Vid

sådant förhållande torde en var, som med eller under år 1918 tillträder

ordinarie anställning vid anstalten, böra åläggas skyldighet att underkasta

sig de förändrade bestämmelser i fråga om skyldighet att från

tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt till pension, som under sagda

år kunna varda meddelade. Vidare torde vara lämpligt att tydligt utmärka,

att endast sådana befattningshavare, som innehava befattning å

nu gällande avlöningsstat, äga att vid övergången till ordinarie stat

för ålderstillägg tillgodoräkna sig sin föregående tjänstetid.

I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört torde för åtnjutande

av de med befattning å ordinarie avlöningsstat vid statens uppfostringsanstalt

å Bona förenade avlöningsförmåner böra stadgas följande villkor

och bestämmelser, nämligen:

att innehavare av befattning vid nämnda anstalt skall vara underkastad

den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,

som vid möjligen inträdande förändrad organisation av anstalten

eller eljest kan varda stadgad;

att innehavare av befattning vid anstalten jämväl skall vara skyldig

att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar,

låta sig förflyttas till annan dylik anstalt eller till fångvårdsanstalt;

ägande han emellertid, därest förflyttningen sker utan hans egen ansökning

eller uttryckta önskan, åtnjuta ersättning för flyttningskostnad;

att med befattning vid uppfostringsanstalten å Bona icke må förenas

annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med befattning vid nämnda uppfostringsanstalt ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit

såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst,

såframt ej anstaltens styrelse på därom gjord framställning och efter

prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses

inverka hinderligt för tjänstgöringen vid uppfostringsanstalten, finner

uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;
att

gift kvinna må till befattningen såsom husmoder vid ifrågavarande

anstalt befordras allenast efter av Kungl. Maj:t på framställning i varje

särskilt fall lämnat medgivande;

att, om husmodern ingår äktenskap, hon icke skall vara skyldig''

att av sådan anledning avgå från befattningen, därest icke styrelsen ior

anstalten med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner

det nödigt;

att tjänstgöringspenningar må uppbäras endast för den tid, befattnings

innehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester eller annan

kostnadsfri ledighet, men för tid, han eljest varit befriad från tjänstgöring,

skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen eller i de fall, där avlöningen utgöres av arvode,

den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar, men att

den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra

särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring

eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas

att under ledigheten, utöver sina tjänstgöringspenningar, avstå så mycket

av lönen eller arvodet, som erfordras för befattningens uppehållande

eller eljest prövas skäligt;

att, därest tjänstinnehavare i följd av kroppsskada, ådragen under

tjänsteutövning, blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, avlöningen

å stat må, såsom undantag från vad ovan är stadgat, kunna, efter styrelsens

beprövande, oavkortad utgå till honom under högst sex månader;

ankommande på prövning av Kungl. Majrt, till huru stor del avlöning

kan böra utgå till den skadade efter omförmälda tid av sex månader;

att avlöning ej må utgå till tjänstinnehavare för tid, varunder han

avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehavare varder avstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke av styrelsen

prövas böra användas till befattningens uppehållande, skall under tiden

innehållas, såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom uppbära något därav;

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av

semester eller annan kostnadsfri ledighet, innehavare av lägre tjänst

skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning vid anstalten,

densamma mot åtnjutande av de för befattningen anslagna

tjänstgöringspenningar eller däremot svarande belopp, i stället för egna

tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än sammanlagt tre

månader under ett och samma kalenderår;

att i avseende å arvode till förman vid förordnande såsom gruppledare

ävensom beträffande den husmodern tillkommande fria kosten

skall i alla hänseenden gälla vad som stadgats angående tjänstgöringspenningar;
att

beträffande förhöjning av avlöningen efter viss tids fortsatt

innehavande av tjänst i samma lönegrad tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år under

villkor, att tjänstinnehavaren under mer än fyra femtedelar av den

tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott

vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens

tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må

föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller annan kostnadsfri

ledighet eller ledighet för fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem

år, på samma villkor,

under iakttagande, vad var och eu av omförmälda förhöjningar

angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än vid början av

kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit

uppnådd;

att befattningshavare därvid bör tillgodoräknas tid, som före den

nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till

motsvarande, å avlöningsstat uppförd befattning;

att innehavare av befattning å ordinarie stat vid ifrågavarande

anstalt äger att i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo

tid, varunder han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning

vid fångvårdsstaten;

att direktören vid uppfostringsanstalten även må för tillgodonjutande

av ifrågavarande avlöningsförhöjning räkna sig till godo tid,

varunder han varit ordinarie tjänsteman i första lönegraden hos fångvårdsstyrelsen,

dock under de villkor i övrigt, som gälla för åtnjutande

av fastställda avlöningsförmåner för nämnda styrelse;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;

att semester må årligen, då sådant kan ske utan hinder för

göromålens behöriga gång, åtnjutas av direktören, pastorn, lantbruksinspektoren,

andre och tredje lärarne samt bokhållaren en var under en

månad ävensom av maskinisten, förmännen och husmodern en var under

femton dagar;

att därjämte maskinisten, förmännen och husmodern må vid tjänstledighet

för sjukdom under loppet av ett och samma kalenderår åtnjuta

full avlöning under högst trettio dagar;

att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll

å uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av styrelsen bestämmes,

begagna sig av semester;

att samtliga befattningshavare å ordinarie stat vid anstalten må

åtnjuta fri bostad jämte nödigt bränsle;

att beklädnadsersättning må i överensstämmelse med vad som

gäller beträffande tjänstgöringspenningar eller ersättning för sådana vid

vikariat utbetalas till maskinisten och en var av förmännen med 100

kronor samt till husmodern med 50 kronor, allt för år räknat;

att kostnadsfri vård av anstaltens läkare jämte av honom föreskrivna

medikamenter lämnas åt de sist omförmälda befattningshavarna,

men ej åt deras familjer;

att, därest för någon av de befattningshavare, vilka äga åtnjuta

fri läkarvård, uppstår av anstaltens läkare intygat behov av vård å

sjukhus eller tuberkulossanatorium, av anstaltens medel må efter styrelsens

beprövande bekostas sådan vård i allmänt rum jämte den förtäring, som

under vistelsen å sjukhuset eller sanatoriet av vederbörande läkare

föreskrives, dock att kostnaden ej må av anstaltens medel bestridas för

längre tid än sex månader årligen, ej heller under det kostnadsfri

ledighet åtnjutes eller då sjukdomen är av sådan art eller befattningshavaren

uppnått den ålder att ringa utsikt finnes för att han skall komma

att återinträda i tjänstgöring;

att, då kostnad av anstaltens medel utgår för befattningshavares

vård å sjukhus eller sanatorium, utgifterna för hans färd dit och därifrån

må på enahanda sätt bestridas;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall själva lönen eller, där avlöningen utgöres av

arvode, den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,

utgår till månadens slut;

att, då befattningshavare avlider, styrelsen må, efter prövning av

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

förekommande omständigheter, medgiva hans änka eller etterlevande

familj att bibehålla den befattningshavaren anvisade bostadslägenheten

intill den dag, styrelsen finner lämpligt bestämma för lägenhetens frånträdande

;

att, därest tjänstinnehavare avlider i följd av olyckshändelse, timad

under tjänstutövning, ett belopp, motsvarande den avlidnes avlöning

för en månad, må såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo;

att i fråga om befattningshavares skyldighet att avgå från tjänsten

ävensom i fråga om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är vid hans tillträde

till befattningen stadgat, dock att den, som med eller under år 1918

tillträder ordinarie befattning vid anstalten, skall vara underkastad de

förändrade bestämmelser uti berörda hänseenden, som under samma

år kunna varda meddelade; samt

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldigunderkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Därest mina uti det föregående framställda förslag godkännas,

skulle den ordinarie avlöningsstaten för uppfostringsanstalten å Bona

få följande lydelse:

Stat~

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

Tjänst-

Lön eller

görings-

Arvode

motsva-

rande

pennin- gar eller

för sär- skilt

Summa

motsva-

uppdrag

rande

[Efter 5 år kan lönen höjas med

1 direktör .....................

3,000

1,500

—

4,500

< 500 kronor och efter 10 år

i med ytterligare 500 kronor.

1 pastor och förste lärare,

[Efter 5 år kan den del av ar-!

arvode .....................

2,100

1,150

—

3,250

[ vodet, som motsvarar lön,;

[ höjas med 500 kronor.

1 lan tbruksinspektor. tillika

[Efter 5 år kan lönen höjas med!

i 200 kronor och efter 10 år

avdelningsföreståndare

1

1,600

1,000

—

2,600

f med ytterligare 200 kronor.

1 andre lärare, tillika avdel-

Efter 5 år kan den del av ar->

ningsföreståndare, ar-

1,450

vodet, som motsvarar lön,!

vode ........................

950

—

2,400

höjas med 200 kronor och!

1 tredje lärare, arvode......

1,200

900

2,100

efter 10 år med ytterligare

200 kronor.

[Efter 5 år kan lönen höjas med

| 200 kronor och efter 10 år

( med ytterligare 200 kronor.

1 bokhållare ..................

1,200

900

2,100

1 maskinist.....................

1 förman med förordnande

1,000

550

_

1,550

såsom gruppledare ...

800

500

200

1,500

Efter 5 år kan lönen höjas med

3 förmän med d:o............

2,400

1,500

600

4,500

100 kronor och efter 10 år

med ytterligare 100 kronor.

1 förman ........................

800

500

—

1,300

9 förmän ........................

7,200

4,500

11,700

[Efter 5 år kan lönen höjas medj

50 kronor och efter 10 år

i med ytterligare 50 kronor.

1 husmoder, jämte fri kost

Till ersättning åt vikarier

700

700

i

under semester och tjän- steresor........................

—

_

1,500

1

Summa

—

- |

—

39,700

Anm. För husmodern utgör pensionsunderlaget lönen jämte, i förekommande fall, intjänade

ålderstillägg.

Av hittills utgående, å extra stat beviljade förslagsanslag till avlöningar

åt tjänstemän vid anstalten hava även bestritts ålderstillägg till

befattningshavarna därstädes.

Sedan anstalten uppförts å ordinarie stat, torde ålderstilläggen, i

likhet med vad i allmänhet eljest är fallet, böra utgå av det å vederbörande

huvudtitel uppförda gemensamma förslagsanslaget till ålders
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

Såsom jag redan i det föregående antytt, skulle den kostnadsökning,

som föranleddes av ett bifall till mitt förslag, stanna vid ett jämförelsevis

måttligt belopp, och torde detta närmare framgå av följande beräkning.

I riksstaten för år 1917 är förslagsanslaget till avlöningar åt

tjänstemän vid anstalten å Bona uppfört med ett belopp av högst 28,645

kronor. Uti anslaget ingå begynnelseavlöningar med 24,995 kronor,

därav emellertid 500 kronor äro avsedda till arvode åt anstaltens läkare,

vadan alltså kostnaden för egentliga begynnelseavlöningar uppgår till

24,495 kronor. Återstoden av anslaget, 3,650 kronor, är avsett till bestridande

av intjänade ålderstillägg.

Uti det i statsverkspropositionen vid innevarande års riksdag för

år 1918 äskade förslagsanslaget till dessa tjänstemäns avlöningar, högst

29,145 kronor, ingingo de egentliga begynnelseavlöningarna med samma

belopp, 24,495 kronor, som för år 1917. Anslagssummans höjning var

föränledd av dels den föreslagna ökningen av läkararvodet och dels tillkomsten

av nya ålderstillägg.

Det av mig tillstyrkta förslaget till avlöningsstat slutar å ett belopp

av 39,700 kronor, utgörande summan av de egentliga begynnelseavlöningarna

jämte arvoden till gruppledarna samt vikariatsersättningar.

Nämnda belopp, 39,700 kronor, överstiger alltså med 15,205 kronor det

till egentliga begynnelseavlöningar i staten för år 1917 avsedda beloppet.

Det torde dock böra anmärkas, att avlöningar till 6 extra förmän

å tillhopa 6,000 kronor, vilka nu bestridas från förslagsanslaget till kost

och beklädnad åt eleverna m. m., vid bifall till mitt förslag icke vidare

skulle förekomma, samt att det för orgelspelning och sångundervisning

å samma anslag beräknade arvodet å 400 kronor i allmänhet skulle inbesparas.

Å andra sidan skulle mitt förslag föranleda, att från sistnämnda

förslagsanslag skulle utgå beklädnadsersättning till husmodern

med 50 kronor. Tages jämväl hänsyn till den ifrågasatta höjningen

av läkararvodet med 300 kronor samt den ökning med 100 kronor,

som skulle föranledas av bestämmandet av de extra nattvakternas

avlöningar till högre belopp än som förutsatts vid äskandet av förslagsanslaget

till kost och beklädnad åt eleverna m. m., skulle den verkliga

kostnadsökningen alltså kunna uppskattas till allenast 9,255 kronor.

Härtill torde dock, med anledning av ökningen av de å stat uppförda

förmännens antal, komma någon höjning av det för ålderstillägg erforderliga

beloppet, vilket framdeles skulle utgå av andra huvudtitelns

förslagsanslag till ålderstillägg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 214 käft. (Nr 253.)

Koatnadabe
rakning.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Departe
mentschefens
hemställan.

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition Nr 253.

Yad angår löneregleringens inverkan på riksstatsanslagen bör det

i årets statsverksproposition å extra stat föreslagna avlöningsanslaget å

29,145 kronor utbytas mot ett ordinarie anslag till uppfostringsanstalten

å Bona å den nya" avlöningsstatens slutsumma 39,700 kronor.

Det andra nu utgående anslaget till anstalten — förslagsanslaget till

kost och beklädnad åt eleverna in. m. — vilket anslag i statsverkspropositionen

föreslogs för ar 1918 till 85,000 kronor, borde kunna

minskas med 5,050 kronor, motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan

avlöningarna till 6 extra förmän 6,000 kronor och, å andra sidan, dels

läkararvodet 800 kronor, beklädnadsersättningen till husmodern 50. kronor

och höjningen i extra nattvakternas avlöning 100 kronor. Därjämte

borde anslaget rätteligen överföras till den ordinarie staten. Då emellertid

riksdagen redan bifallit Kungl. Maj:ts förslag om ett extra anslag

för år 1918 å 85,000 kronor, torde med nu omnämnda förändringar

kunna anstå till nästkommande år.

Avlöningsanslagets höjning innebär en ökning å rikstatens utgiftssida

med 10,555 kronor. Till bestridande av detta belopp blevo medel

ej beräknade vid statsverkspropositionens utarbetande, men det torde

kunna täckas av inkomster, som enligt senare framställningar till riksdagen

skulle komma att beredas.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört,, får jag

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte — med återkallande av den uti nådiga

propositionen till innevarande års riksdag angående statsverkets tillstånd

och behov gjorda framställning om anvisande a extra stat för år 1918

till avlöning åt tjänstemän vid statens uppfostringsanstalt å Bona av

ett förslagsanslag, ‘högst 29,145 kronor — föreslå riksdagen, att

dels godkänna det av mig förordade förslag till avlönmgsstat för

statens uppfostringsanstalt å Bona ävensom till allmänna villkor och

bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner å samma stat;

dels medgiva att i särskilda undantagsfall Kungl. Maj:t må, efter

framställning av anstaltens styrelse, tilldela maskinist eller förman vid

anstalten gratifikation;

dels ock från och med år 1918 i riksstaten under andra huvudtiteln

uppföra ett ordinarie anslag till nämnda uppfostringsanstalt å

39,700 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 253.

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas nådig

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrlerg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1917:129 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlöning sstat för statens uppfostring sanstalt å Bona m. m. jämte i ärendet väckta motioner. s. 1 i texten