Angående ändringar i villkoren för lån från lånefonden för inköp av ädla avelsston m. m. /
1917-04-16 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:261, Angående ändringar i villkoren för lån från lånefonden för inköp av ädla avelsston m. m. /
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
1
Nr 261.
Kungl. Maj:ls nådiga proposition till riksdagen angående ändringar
i villkoren för lån från lånefonden för inköp av ädla
avelsston m. m. / given Stockholms slott den 16 april
1917.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag’ vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
dels godkänna nedan angivna ändringar i gällande allmänna
villkor och bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande av lån från
lånefonden för inköp av ädla avelsston, att från och med år 1918
tillämpas å lån, som därefter utlämnas, nämligen:
att det högsta belopp, vartill hästavelslån för varje särskilt sto
må beviljas, höjes till 2,000 kronor;
att det högsta belopp, för vilket låntagare på grund av särskilda
hästavelslån må samtidigt häfta i skuld, höjes till 5,000 kronor;
att, om med hästavelslån inköpt sto före lånets återgäldande dör
eller dödas eller avyttras, den oguldna delen av lånebeloppet genast
skall till hushållningssällskapet återbetalas;
att om med hästavelslån inköpt sto avyttras innan fem år förflutit
från lånets mottagande, låntagaren skall, därest hushållningssällskapet
eller stuteriöverstyrelsen finner avyttrandet hava ägt rum utan
tvingande skäl, erlägga ränta efter 6 procent om året från lånets
lyftningsdag såväl å redan återbetalat belopp för tiden till vederbörande
förfallodag som å återstående oguldet belopp, till dess betalning därav
sker; samt
att hushållningssällskap skall till statskontoret genast inleverera
sålunda influten ränta;
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 222 käft. (Nr 261.)
1
2
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 261.
dels, vid bifall till förslaget om höjning av maximibeloppet av
hästavelslån, besluta, att det belopp, som årligen må av fondens medel
utlämnas såsom statslån, skall från och med år 1918 höjas till 150,000
kronor;
dels ock, under samma förutsättning, medgiva, att av de hästförsäljningsmedel,
vilka till statskontoret influtit eller komma att inflyta
på grund av hästexporter, som ägt rum enligt av Kungl. Maj:t efter
den 11 april 1916 meddelade utförseltillstånd, ett belopp av 200,000
kronor må tillföras ifrågavarande lånefond.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
K. Dahlberg.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 261.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
april 1917.
N ärvar ande:
Hans excellens herr statsministern SWARTZ,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena LlNDMAN,
Statsråden: VON SYDOW,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Departementschefen, statsrådet Dahlberg anförde:
Lånefonden för inköp av ädla avelsston inrättades enligt beslut
av 1913 års riksdag. Från fonden må i mån av tillgång och intill ett
belopp av högst 100,000 kronor årligen statslån tilldelas hushållningssällskap,
som förklarat sig villigt att till jordbrukare inom sällskapets
område utlämna hästavelslån för inköp av dylika avelsston och inom
vars område ädel hästavel bedrives samt goda förutsättningar för densamma
finnas. För lånerörelsen godkände samma riksdag enligt skrivelsen
nr 291 vissa allmänna villkor och bestämmelser, vilka innehålla, bland
annat, att å statslån från fonden icke någon ränta erlägges; att sedan statslån
innehafts under ett år från lyftningsdagen, en femtedel av det ursprungliga
beloppet skall återbetalas vid utgången av vart och ett av de därpå
följande fem åren; att, om förfallet kapitalbelopp icke inbetalas inom
tre månader från förfallodagen, å beloppet skall erläggas 6 procent ränta
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
från nämnda dag; att den, som av hushållningssällskap erhåller hästavelslån,
skall åtnjuta samma räntefrihet och — med visst undantag,
varom nu ej är fråga — även samma återbetalningsvillkor; samt att
hästavelslån ej må beviljas till högre belopp för varje sto än 1,200
kronor och låntagare icke må på grund av särskilda hästavelslån samtidigt
häfta i skuld till högre belopp än 3,000 kronor.
Kungörelse om lånevillkoren är utfärdad den 4 juli 1913.
Då departementschefen år 1913 motiverade förslaget om fondens
inrättande, anförde han, att med hänsyn till de föreslagna åt erbetalningsvillkoren
för erhållna lån det kapital, som staten skulle inalles komma
att behöva småningom tillskjuta till fonden, skulle vid en årsutlåning av
100,000 kronor uppgå till föga mer än 400,000 kronor. Till kapitalökning
för fonden har riksdagen anvisat 100,000 kronor för vartdera av
åren 1914 och 1915, 80,000 kronor för år 1916 och C$,000 kronor för
år 1917. I årets statsverks proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att för år 1918 såsom kapitalökning till denna fond anvisa
ytterligare 30,000 kronor. Bifalles detta, blir alltså inalles till fonden
anvisat ett belopp av 360,000 kronor.
Den 27 oktober 1916 uppdrog Kungl. Maj:t åt stuteriöverstyrelsen
att verkställa utredning samt avgiva förslag rörande de åtgärder, som
borde vidtagas för befrämjande av den ädla hästaveln, samt bemyndigade
styrelsen att, om så erfordrades, tillkalla sakkunniga personer
att biträda vid uppdragets fullgörande. I anledning härav anmodade
styrelsen ordförandena i första och andra distriktens hästpremieringsnämnder
översten A. av Petersens och friherre F. J. von Essen, ledamoten
av riksdagens första kammare friherre O. Silfverschiöld, ledamoten av
riksdagens andra kammare J. P. Jespersson, godsägarna A. W. Francke
och J. Philipson samt sekreteraren hos Skånes stuteribokstyrelse C. G.
Nordström att biträda styrelsen. Med skrivelse den 28 december
1916, som den 23 januari 1917 inkom till Kungl. Maj:t, har stuteriöverstyrelsen
överlämnat ett av de sakkunniga avgivet betänkande i ämnet.
I detta betänkande uttala sig; de sakkunniga först angående den
ädla hästavelns betydelse för landet och anföra härom följande:
»Att aveln av ädla hästar inom vårt land i hög grad är beroende av understöd
från statens sida, är ett förhållande, som numera torde vara så väl känt, att
det knappast erfordras vidlyftigare bevisföring för dess konstaterande. Och detta
förhållande är ingalunda av nytt datum. Redan långt tillbaka i tiden måste statsmakterna
börja att vidtaga åtgärder för att understödja uppfödningen av ädla hästar
Det torde vara tillräckligt att här erinra allenast om stuterierna å Flyinge, Ströms
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261. 5
holm och Ottenby för att påvisa det stora intresse från statens sida denna avel
städse rönt samt de omfattande och dyrbara åtgärder den erfordrat. Anledningen
till detta intresse har varit å ena sidan, att militära skäl alltid påkallat den ädla
hästavelns upprätthållande för arméns förseende med remonter, och å andra sidan,
att det funnits allenast jämförelsevis obetydliga avsättningsmöjligheter för produkter
av ädel hästavel, om ej armén varit avnämare.
Förhållandena äro numera i detta avseende icke synnerligen olika dem i
äldre tider. Snarare hava de förändrats till den ädla hästavelns nackdel. Efterfrågan
på ädla hästar för andra ändamål än armébruk är numera mindre än någonsin.
Den förut ej sällan förekommande användningen av ädla hästar till bättre vagnshästar
har mycket inskränkts genom det över hela landet allt mer sig utbredande
bruket av automobiler. Därtill kommer, att den ädla hästaveln indirekt motverkas
genom det uppsving, som aveln av hästar av kall blodigt slag numera tagit. Dä
det visat sig vara både ett mera lönande och ett mindre riskabelt företag att uppföda
ardennerhästar eller hästar av nordsvensk ras än ädla hästar, kan det ingalunda
väcka förundran, att hästavelsintresset alltmera vänt sig åt den kallblodiga aveln.
Emellertid är det alltjämt en angelägenhet av yttersta vikt för armén, att
tillgång finnes ej blott å ett tillräckligt antal ädla remonter för fyllande av den
årliga avgången bland arméns stamhästar och bland officershästarna utan även å
hästar av dylikt slag för tillgodoseende av behovet vid mobilisering och under krig.
Visserligen är det sant, att man numera kommit till insikt om, att även nordsvenska
hästar äro av betydelse för armén, särskilt i fråga om dess förseende med dragare
i anspann för artilleri- och trängfordon, men det är dock allenast en jämförelsevis
ringa del av arméns behov av hästar, som kan fyllas på detta sätt. Det övervägande
flertalet och framför allt alla hästar, som äro avsedda för ridning, måste
äga sådana egenskaper, som endast det ädla blodet förlänar. Erfarenheterna från
det nu pågående kriget hava bestyrkt detta förhållande. Särskilt har det visat sig,
att tyngre ardennerhästar äro olämpliga för krigsbruk, även då de blott behöva
användas såsom dragare.
Det är under dessa omständigheter givet, att det är ett rent och ofrånkomligt
statsintresse av stor betydelse, att den ädla hästaveln upprätthålles och föres
framåt.»
I fråga om de åtgärder, som för detta ändamåls uppnående borde
vidtagas, hava de sakkunniga först erinrat om 1916 års riksdags beslut
om upprättandet av ett statsstuteri för halvblodshästar samt framhållit,
att en dylik institution, vars betydelse de ingalunda förbisåge, icke vore
tillräcklig. Åtgärderna för den ädla hästavelns främjande borde inriktas
på två huvudändamål, det första och viktigaste att öka hästuppfödarnas
ekonomiska intresse av denna avel och det andra att medelst premieringsväsendet,
stamboksföring och understödjande av föreningsväsendet in. m.
leda aveln in på rätta banor.
Vad angår åtgärder av förstnämnda slag hava de sakkunniga förordat
höjning av priset dels på remonter, vilken fråga ankommer på
föredragning av chefen för lantförsvarsdepartementet, samt dels på de
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
hingstar och hingstföl, som inköpas för statens hingstdepåers räkning.
Därefter hava de yttrat följande:
»Innan de sakkunniga lämna denna del av sitt betänkande, anse de sig böra
giva uttryck åt sin uppfattning av ändamålsenligheten med den av staten bildade
lånefonden för inköp av ädla avelsston, samt uttala sin förhoppning, att den härigenom
påbörjade verksamheten vidare fullföljes under aktgivande på de anledningar
till smärre förändringar i gällande bestämmelser rörande dessa låns åtnjutande och
återbetalning, vilka efter hand kunna yppa sig. I detta avseende vilja de sakkunniga
särskilt ifrågasätta, huruvida icke lämpligen bör meddelas föreskrift om skyldighet
för den, som före lånetidens utgång försäljer sitt avelssto och förty återbetalar
lånet, att därvid jämväl gälda ränta å detsamma från dagen för lånets erhållande.
I synnerhet under tider med hastigt stigande hästpris ligger det eljest nära till hands,
att lånefonden får tjäna ett ej avsett ändamål att underlätta spekulationer.»
Vad de sakkunniga därefter anfört i fråga om premieringsväsendet
m. m. torde jag i detta sammanhang få lämna å sido.
Stuteriöverstyrelsen har i sin omförmälda skrivelse, i likhet med
de sakkunniga, framhållit den ädla hästavelns betydelse och det bekymmersamma
läge, vari denna avel nu befunne sig. Styrelsen meddelar
bland annat, att missmodet hos idkarna av ädel hästavel gripit så vida
omkring sig, att under ett fåtal år den varmblodiga aveln gatt tillbaka
med över 40 procent. Antalet ston, som betäckts av ädla hingstar,
hade nämligen minskats från 9,998 år 1907 till 5,724 år 1915 eller
med 43 procent. Samtidigt hade totalantalet betäckta ston ökats högst
väsentligt, nämligen med 50—70 procent.
Sedan styrelsen därefter kraftigt förordat en tillräcklig höjning
av remontprisen samt meddelat, att styrelsen börjat vid inköp av hingstföl
för depåernas räkning tillämpa ett system, som tillförsäkrade säljaren
ett ganska högt tilläggspris, ifall fölet framdeles kunde inmönstras som
beskällare, har styrelsen yttrat sig på följande sätt angående den ovan
omförmälda lånefonden:
»Genom den år 1913 bildade lånefonden för inköp av ädla avelsston, som är
bestämd att framdeles uppgå till ett belopp av 400,000 kronor, har ett kraftigt
och mycket uppskattat understöd givits den ädla hästavehi. Fonden har också allt
sedan sin tillkomst varit så livligt anlitad, att ej på långt när alla ansökningar om
lån ur densamma kunnat beviljas av brist på medel. För utlåning stå årligen högst
100,000 kronor till förfogande, under det att inkomna låneansökningar åren 1914—
1916 avsett följande belopp:
år 1914................................................................... 157,000 kronor
» 1915 .................................................................. 149,200 »
» 1916 ................................................................... 158,500 »
För att samtliga dessa låneansökningar skulle kunna beviljas, behövde fonden
7
Kun f/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
ökas med omkring 50 procent. Då det emellertid torde kunna förutsättas, att en
del ansökningar i och för sig iiro av beskaffenhet att icke höra bifallas, skulle man
måhända ur denna synpunkt kunna anse lånefonden tillsvidare tillräcklig. En ökning
av densamma påfordras dock av annan anledning. När villkoren för åtnjutande av
lån ur ifrågavarande fond bestämdes av Eders Kung!. Maj:t och riksdagen, utgjorde
maximipriset för remonter 1,200 kronor, och med hänsyn därtill föreskrevs, att
samma belopp skulle utgöra maximilånet för varje med bidrag av lånefonden inköpt
avelssto. Med nu gällande hästpris är detta lånebelopp givetvis för lågt. Det måste
nämligen vara så ordnat, att remonteringsstyrelsen, genom vilkens försorg avelsstona
inköpas för att tillhandahållas låntagarna, skall vara i tillfälle att göra sitt urval
bland de allra bästa djuren och alltså kunna betala dem med maximipriset för
remonter. Då detta maximipris nu föreslås till 1,700 kronor, bör vid bifall härtill
jämväl lånens maximibelopp höjas till 1,700 kronor eller med 500 kronor utöver
nuvarande högsta belopp. För att bereda möjlighet härtill utan att behöva allt för
mycket minska det antal ston, som ursprungligen beräknats kunna för varje år
inköpas, torde lånefonden böra ökas med 150,000 kronor utöver det ursprungligen
bestämda beloppet, 400,000 kronor.
Medel till denna ökning torde kunna erhållas från de tillgångar, varöver
statsverket förfogar genom erhållna andelar av försäljningssummorna för exporterade
hästar, eller ock, om detta icke låter sig göra, genom att en del av statens hästavelsfond
avsättes för dylikt ändamål.
Därest den av stuteriöverstyrelsen nu föreslagna ändringen av villkoren för
åtnjutande av lån ur lånefonden för inköp av ädla avelsston varder av Eders Ivungl.
Maj:t godkänd och framställning därom till riksdagen avlåten, torde det samtidigt
böra tagas under övervägande, huruvida icke en sådan ändring i dessa villkor bör
äga rum, att låntagare, som avyttrar inköpt sto, innan fem år förflutit från mottagandet
av lånet, skall vara skyldig att betala ränta å detsamma efter sex procent
om året från lyftningsdagen. Stuteriöverstyrelsen anser en dylik bestämmelse vara
önskvärd, såsom bidragande att förhindra dessa låns användande i spekulationssyfte.»
Vad de sakkunniga och. stuteriöverstyrelsen sålunda anfört angående Departementsifrågavarande
lånefond finner jag vara värt allt beaktande. Det är chefenglädjande,
att densamma hittills visat sig vara till verkligt gagn och blivit
flitigt anlitad, men med de hästpriser, som numera inträtt, torde det
icke vara möjligt att anskaffa ett avelssto av önskvärd kvalitet för det
högsta nu medgivna lånebeloppet eller 1,200 kronor. Åven det av
stuteriöverstyrelsen nu föreslagna maximibelopp av 1,700 kronor synes
mig väl lågt och torde böra höjas till 2,000 kronor för att möjliggöra
anskaffandet av framstående avelsdjur.
I samband härmed bör det högsta belopp, för vilket låntagare må
samtidigt kunna häfta i skuld för hästavelslån, höjas till 5,000 kronor.
Förslaget, att låntagare, som avyttrar ett med hästavelslån inköpt
sto innan fem år förflutit från det lånet mottagits, skall genast återbetala
ogulden del av lånet samt gälda sex procent ränta å lånet från
lyftningsdagen, avser att medföra ökad trygghet för att ändamålet med
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
lånerörelsen vinnes. Det vore uppenbarligen ett missförhållande, om
lånen skulle kunna användas såsom räntefritt rörelsekapital vid hästaffärer.
Jag anser därför eu bestämmelse i dylikt syfte böra införas.
Själva återbetalningsskyldigheten bör dock icke begränsas till det fall,
att avyttrandet sker inom de fem första åren. Då, å andra sidan,
förhållanden kunna inträffa, som göra ett sådant avyttrande oundvikligt
— exempelvis vid ägarens dödsfall eller konkurs eller vid egendomens
försäljning, då ägaren upphör med jordbruk inom sällskapets
område, eller vid andra liknande anledningar —, synes mig kravet på
räntas erläggande endast böra gälla det fall, att avyttrandet skett utan
tvingande skäl. Bedömandet härav bör i första hand tillkomma hushållningssällskapet.
Räntan bör av hushållningssällskapet genast inlevereras
till statskontoret. Stuteriöverstyrelsen får i den årliga redogörelse för
lånerörelsen, som styrelsen mottager från vederbörande sällskap, kännedom
om dylika förtidiga inbetalningar av hästavelslån och kan då kontrollera,
huruvida skälen för eventuell räntebefrielse kunna godkännas. Kan
detta ej ske, bör det åligga sällskapet att på stuteriöverstyrelsens anmodan
från låntagaren indriva felande räntebelopp. Vad själva lånekapitalet
beträffar, torde detsamma böra få, för att icke biyta planen
för amorteringen av statslånet från statskontoret, tillsvidare behållas
av hushållningssällskapet.
Ehuru det bör vara tydligt, att hästavelslån bör inbetalas, då stoet
dör eller dödas eller avyttras, torde bestämmelse även härom böra inflyta
i villkoren.
Om maximibeloppet av de enskilda lånen höjes på nu föreslaget
sätt, men den nuvarande maximiutlåningssumman av 100,000 kronor
bibehålies, måste följden bliva, att mindre antal lån kan lämnas om året.
Detta vore en påföljd av förändringen, som skulle i hög grad förminska
nyttan därav. Det synes därför mycket önskvärt, att höjning även sker
i den medgivna totala år sutlåningen. Fondens nuvarande tillgångar,
som äro beräknade för eu lånerörelse av nuvarande beskaffenhet, medge
dock ej detta. Nytt kapital måste för detta ändamål tillföras fonden. Då
emellertid det ej kan antagas, att maximibeloppet städse behöver betalas
vid stonas inköp, torde det vara tillräckligt, om årsutlåningen liöjes med
hälften eller till 150,000 kronor, ehuru maximibeloppet för de enskilda
hästavelslånen höjes med två tredjedelar eller från 1,200 till 2,000 kronor.
Då, såsom ovan angivits, år 1913 beräknades, att en årsutlåning
av 100,000 kronor skulle, när lånerörelsen fått full omfattning, kräva med de
fastställda lånevillkoren ett sammanlagt kapital av ungefär 400,000 kronor,
skulle årsutlåningens höjning till 150,000 kronor påfordra fondens ökning
9
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 261.
med 200,000 kronor. Denna ökning behöver visserligen icke i sin helhet
nu genast vidtagas, men det lämpligaste förfaringssättet härvid beror
på, varifrån medlen skola erhållas. Ifall de, såsom fondens övriga medel,
skulle uppföras å budgeten och utgå av andra statsinkomster än lånemedel,
vore det naturligt, att tillskottet till fonden borde fördelas på
flera år.
Genom de hästexporter, som hittills ägt rum på grund av utav
Kungl. Maj:t efter den 11 april 1916 meddelade tillstånd, kan, såsom
jag förut i dag omnämnt vid frågan om beredande av medel till vissa
byggnader vid Ottenby, omkring 1 miljon kronor beräknas inflyta till
statskassan. Härav har Kungl. Maj:t beslutat föreslå riksdagen att
disponera 137,300 kronor till nyssnämnda byggnader, varjämte på hemställan
av chefen för lantförsvarsdepartementet Kungl. Maj:t genom
proposition den 14 innevarande april föreslagit riksdagen medgiva, att
av samma medel ett belopp av högst 330,400 kronor måtte få tagas i
anspråk för höjande av medelinköpspriset för remonter under innevarande
år. Aven om någon del av återstoden må finnas böra användas för tillökning-''av
något eller några hushållningssällskaps hästavelsfonder, synes
ett belopp av 200,000 kronor kunna utan olägenhet överflyttas till nu
ifrågavarande fond och där få eu användning, som bör bliva landets
varmblodiga hästavel till stort och stadigvarande gagn. Om medlen
beredas på detta sätt, synes ingen anledning föreligga att icke på en
gång överflytta hela beloppet.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna nedan angivna ändringar i gällande allmänna villkor
och bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande av lån från lånefonden
för inköp av ädla avelsston, att från och med år 1918 tillämpas
å lån, som därefter utlämnas, nämligen:
att det högsta belopp, vartill hästavelslån för varje särskilt sto
må beviljas, höjes till 2,000 kronor;
att det högsta belopp, för vilket låntagare på grund av särskilda
hästavelslån må samtidigt häfta i skuld, höjes till 5,000 kronor;
att, om med hästavelslån inköpt sto före lånets återgäldande dör
eller dödas eller avyttras, den oguldna delen av lånebeloppet genast
skall till hushållningssällskapet återbetalas;
att, om med hästavelslån inköpt sto avyttras innan fem år förflutit
från lånets mottagande, låntagaren skall, därest hushållningssällskapet
eller stuteriöverstyrelsen finner avyttrandet hava ägt rum utan tvingande
skäl, erlägga ränta efter 6 procent om året från lånets lyftningsdag
Bihang till riksdagons protokoll 1917. 1 saml. 222 höft. (Nr 261.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
såväl å redan återbetalat belopp för tiden till vederbörande förfallodag
som å återstående oguldet belopp, till dess betalning därav sker; samt
att hushållningssällskap skall till statskontoret genast inleverera
sålunda influten ränta;
<7e/s, vid bifall till förslaget om höjning av maximibeloppet av
hästavelslån, besluta, att det belopp, som årligen må av fondens medel
utlämnas såsom statslån, skall från och med år 1918 höjas till 150,000
kronor;
dels och, under samma förutsättning, medgiva, att av de hästförsälj
ningsmedel, vilka till statsverket influtit eller komma att inflyta
på grund av hästexporter, som ägt rum enligt av Kungl. Maj:t efter
den 11 april 1916 meddelade utförseltillstånd, ett belopp av 200,000
kronor må tillföras ifrågavarande lånefond.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Olle Åkerberg.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1917:335 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ändringar i villkoren för lån från lånefonden för inköp av ädla avelsston m. m. s. 14 i texten
- JoU 1917:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändringar i villkoren för lån från lånefonden för inköp av ädla avelsston m. m. s. 1 i texten