Sök i Ratio Lex

Angående krigstidshjälp under år 1917 åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst

1917-04-16 · 22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:264, Angående krigstidshjälp under år 1917 åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

1

■ Nr 264.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående krigstidshjälp

under år 1917 åt vissa f. d. befattningshavare

i statens tjänst; given Stockholms slott den 16 april

1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

a) för beredande under år 1917 av krigstidshjälp åt f. d. befattningshavare

i statens tjänst — avskedade båtsmän och marinsoldater

samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder

icke inbegripna — vilka vid ingången av år 1917 äro berättigade till

pension eller därmed jämförligt årligt understöd, som av Konung och

riksdag till siffran bestämts eller eljest utgår efter av riksdagen prövade

grunder, å extra stat för år 1918 under tionde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag å 500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga

medel under år 1917 låta utbetala vad som för ändamålet

erfordras;

b) förklara, att krigstidshjälpen skall till varje dylik f. d. befattningshavare

utgå med ett belopp av 100 kronor, under iakttagande

dels att hans nu ifrågavarande krigstidshjälp samt pensions- och understödsförmåner

icke må tillhopa överstiga 1,300 kronor för år räknat

och dels att från åtnjutande av dylik hjälp undantages ej mindre f. d.

befattningshavare, som under år 1917 har att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt

för högre belopp än 1,200 kronor, hustrus taxering däri

inberäknad, än även gift kvinnlig f. d. befattningshavare, vars man

lever; samt

c) medgiva, att krigstidshjälpen må till vederbörande f. d. befattnings
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 225 käft. (Nr 264.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 264.

havare eller, om lian under året avlidit, till hans stärbhus på en gångutbetalas

i den ordning, som av Kungl. Magt bestämmes.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Magt förbliver riksdagen

med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 april

1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson, anförde efter

gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement

följande:

Vid 1916 års riksdag hemställde enskilda motionärer, »att riksdagen Motion vid

måtte besluta, att ett krigstidstillägg må utgå för år 1916 (eventuellt tisdag3

först för 1917) jämväl till de f. d. statstjänare, som åtnjuta pension eller

understöd, vars sammanlagda belopp icke överstiger 800 kronor per år,

att utgå enligt följande grunder:

åt pensionär eller understödstagare, vilkas pension eller understöd

icke överstiger 400 kronor per år, utbetalas en krigstidshjälp av 120

kronor; — •bauv ••»%*»*

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

åt den, vars pension eller understöd överstiger 400 men ej 500

kronor, 100 kronor;

åt den, vars pension eller understöd överstiger 500 men ej 600

kronor, 80 kronor;

åt den, vars pension eller understöd överstiger 600 men ej 700

kronor, 60 kronor;

samt åt den, vars pension eller understöd överstiger 700 men ej

800 kronor, 50 kronor.»

Riksdagens Riksdagen ansåg det icke kunna förnekas, att de pensioner, som

hesiuf. utginge till här avsedda pensionärer, under då rådande förhållanden i

de flesta fall icke kunde anses tillräckliga för bestridande av deras

levnadskostnader, vadan enligt riksdagens mening motionärernas framställning

vore synnerligen behjärtansvärd.

Ett beslut i motionens syfte syntes emellertid böra föregås av eu

allsidig utredning, huruvida och i vad mån någon pensionsförhöjning

kunde anses böra beredas pensionstagare, vilka uppbure låga pensioner,

i varje fall dock icke andra än dem, som visades vara i behövande

omständigheter. Som motionärerna emellertid icke framlagt några

kostnadsberäkningar och det icke varit möjligt för riksdagen att då

verkställa någon utredning härutinnan, ansåg riksdagen denna utredning

lämpligen böra ske genom Eders Kungl. Maj:ts försorg.

Under sådana förhållanden ansåg sig riksdagen icke kunna tillmötesgå

motionärernas framställning i vidare mån, än att riksdagen i

skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 8 juni 1916 anhöll, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida och i vad mån någon höjningav

pensionsbeloppen för sådana pensionstagare, som uppbure låga

pensioner och styrkte sig vara i behövande omständigheter, kunde anses

av rådande förhållanden betingad, samt därefter till riksdagen, om möjligt

redan år 1917, framlägga det förslag, vartill utredningen kunde

giva anledning.

Remiss m Vid föredragning den 21 juni 1916 av riksdagens berörda skrivelse

^kommittén*'' ^ann Eders Kungl. Maj:t gott anbefalla löneregleringskommittén att

verkställa ifrågavarande utredning samt till Eders Kungl. Maj:t inkomma

med det förslag, vartill densamma kunde giva anledning.

Till kommittén För att tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande har kom
Ö/roma/aM-e

mittén därefter fått till sig överlämnade åtskilliga framställningar, för

ftåyar. vilka jag till en början tillåter mig redogöra.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264. 5

Förre kronolänsmannen W. Luthander har i eu till statsministern

ingiven och till finansdepartementet överlämnad framställning anhållit, att

dyrtidstillägg genom regeringens försorg måtte beredas jämväl statens

pensionstagare;

J. O. Björklund m. fl., enligt uppgift kominitterade för efter äldre

bestämmelser pensionerade befattningshavare vid postverket, hemställa

om bekommande under nu rådande dyrtid av en pension, till belopp

lika med den lägsta pension, som enligt nu gällande bestämmelser utgår

till postvaktmästare m. fl. med sökandena jämnställda postmän;

f. d. vaktkonstapeln vid fångvården Sven Sehytt anhåller om dyrtidstillägg

till honom tillkommande pension;

föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar

hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderlig åtgärd

för beredande av skälig pensionsfyllnad åt förut statsanställda pensionstagare

med obligatoriskt delägarskap i statsunderstödda pensionsinrättningar;
Sveriges

tullmannaförenings styrelse hemställer, att Eders Kungl.

Maj:t måtte till 1917 års riksdag framlägga förslag om dyrtidstillägg

åt de på tullverkets pensionsstat uppförda pensionärer, som innehaft

tjänster av lägre grad;

Håkan Andersson m. fl. pensionerade daglönare vid marinen anhålla,

att någon krigstidshjälp måtte varda dessa beviljad;

sjöunderofficerssällskapet i Karlskrona begär — för den händelse

väckt fråga om förbättrade pensionsvillkor för sjöunderofficerare icke

kan föreläggas 1917 års riksdag — »ett tillfälligt pensionstillägg så

stort, att det tillsammans med nu utgående pensionsbelopp komme att

för flaggunderofficer utgöra 1,500 kronor och för underofficer av 2. gr.

1,300 kronor; samt slutligen att, då pensionsfrågan bliver löst, alla då

pensionerade måtte få komma i åtnjutande av de förmåner, som i de

nya pensionsbestämmelserna komma att stipuleras»;

f. d. flaggunderofficeren J. A. Lundgren m. fl., för pensionerade

underofficerare och vederlikar vid marinen, anhålla, att till 1917 års

riksdag måtte avlåtas proposition om ett tillfälligt understöd såsom dyrtidstillägg

åt petitionärerna;

f. d. kronojägarna Carl Anderholm, Erik Niklas Nilsson och E.

W. Mörk begära förhöjning av dem tillkommande pensionsbelopp;

f. d. trafikinspektören P. O. G. Hjelm m. fl. förutvarande befattningshavare

vid statens järnvägar hemställa, att dyrtidstillägg må tilldelas

»statsbanepensionärerna».

s. 6 Kontrollera mot PDF

Yttrande av

statskontoret.

6 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 264.

Statskontoret har den 6 maj 1916 avgivit infordrat underdånigt

utlåtande över ovanberörda framställning från föreningen för tjänstemän

av högre grad vid statens järnvägar och därvid anfört, att, på

sätt statskontoret framhållit vid derå föregående tillfällen, då fråga

väckts om förhöjning av redan utgående pensioner, den statstjänare,

som vid avgången från sin tjänst kommit i åtnjutande av pension till

belopp, som författningsenligt skall utgå, måste anses icke hava något

som helst befogat anspråk på ytterligare underhåll från staten, och vid

denna princip syntes det statskontoret vara av stor vikt att fasthålla.

Bortsett från några få fall, där på grund av personliga omständigheter

eller andra särskilda förhållanden pensionsförhöjning beviljats, hade avvikelse

från nämnda princip icke heller förekommit under annan form

än såsom tillfälligt understöd att efter prövning av behovet i varje

särskilt fall utgå till pensionärer, vilkas pensionsbelopp avpassats efter

äldre stater eller äldre pensioneringsgrunder, som sedermera ändrats

såsom ledande till för låga pensionsbelopp.

Även om det givetvis icke kunde förnekas, att utgående pensioner

i allmänhet under nuvarande dyrtid icke försloge till täckande av levnadskostnaderna

i samma omfattning som under normala förhållanden och

att säkerligen mången pensionär även bland dem, vilkas pensionsbelopp

vore jämförelsevis ganska stora, under nuvarande förhållanden hade det

mycket bekymmersamt, så förefölle det likväl statskontoret icke tillrådligt

att, såsom med ifrågavarande framställning syntes vara avsett,

bereda statens alla pensionärer det ytterligare understöd, som skulle

motsvara nuvarande förhållanden. En sådan åtgärd skulle icke blott

innebära ett avsteg från en riktig princip, utan även helt säkert medföra

högst betydliga kostnader, vartill medel icke kunde antagas nu stå

till förfogande. Enligt statskontorets mening funnes icke anledning att

frångå den principiella ståndpunkt, som hittills intagits, och ansåg sig

statskontoret därför böra hemställa, att framställningen icke måtte till

någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Emellertid ville statskontoret erinra, att statskontoret i sammanhang

med avstyrkande av gjorda framställningar om tillfällig pensionsförbättring

för f. d. underofficerare vid marinen m. fl. i underdåniga

utlåtanden den 11 mars 1916 framhållit, att, om billigheten skulle anses

bjuda att på ett eller annat sätt tillgodose då ifrågavarande pensionärer,

frågan måste bedömas i sammanhang med liknande framställningar från

andra håll, och att en allsidig utredning borde verkställas till utrönande

om och i vilken mån tillfällig pensionsförhöjning kunde anses böra tillkomma

pensionär.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 264.

Domänstyrelsen, som yttrat sig över förenämnda i'', d. krono]iigares

framställningar, bär iörklarat sig anse, att under nu rådande förhållanden

en någorlunda sorgfri existens ej kan ernås under en årlig inkomst av

750 kronor, och har styrelsen hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

föreslå riksdagen bevilja ett förslagsanslag av 10,000 kronor att utgå

under år 1917 för utdelande .av tillfälligt understöd åt sådana pensionerade

kronojägare, som erhållit avsked med pension till belopp understigande

750 kronor, under villkor, att understöd ej må tilldelas annan än den,

som styrker sig vara i behövande omständigheter, samt att i avseende

å understödets storlek iakttages, att detsamma jämte den utgående

pensionen icke må tillsammans överstiga 750 kronor.

Innan jag går vidare, anhåller jag att få, med ledning av löneregleringskommitténs

utlåtande i ärendet, lämna en uppgift å de institutioner,

genom vilkas försorg pensioner och understöd åt f. d. statstjänare

för närvarande utbetalas, samt en kortfattad redogörelse för de

bestämmelser, som för utbetalningen lända till efterrättelse.

Civila tjänstiimeliavare i allmänhet.

Genom kungl. kungörelsen den 17 december 1914 med föreskrifter angående

de medel, av vilka pensioner, som jämlikt lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, beviljats eller komma att beviljas, skola utgå m. m., har förordnats,

dels att de. pensioner, som med tillämpning av lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension beviljats eller komma att beviljas, skola utgå:

till tjänstinnehavare vid lotsstyrelsen och lotsverket av det för sådant ändamål

i pensionsstaten för lotsstyrelsen och lotsverket upptagna förslagsanslag;

till tjänstinnehavare vid poststaten av postmedlen;

till tjänstinnehavare vid försäkringsinspektionen av reservationsanslaget till

upprätthållande av sistnämnda ämbetsverks verksamhet;

till tjänstinnehavare vid statens vattenfallsverk av vederbörande verks medel;

till tjänstinnehavare vid tullverket av det i tullverkets utgiftsstater upptagna

förslagsanslaget till pensionsstaten för avskedade tjänstinnehavare;

till tjänstinnehavare vid patent- och registreringsverket av reservationsanslaget

till upprätthållande av sistnämnda ämbetsverks verksamhet;

till de. tjänstinnehavare vid domänförvaltningen, vilkas pensioner beviljats efter

1912 års början, av statens domäners fond; samt

till övriga tjänstinnehavare av särskilt anvisat anslag till pensionering av

civila tjänstinnehavare;

dels ock att de medel, den fond eller det anslag, från vilka pensionerna sålunda

utbetalts, skall beredas gottgörelse från den i 11 § av förenämnda lag omförmälda

fond för pensionering av civila tjänstinnehavare med belopp, svarande mot

pensionsfondens efter den fördelningsgrund, som av Kungl. Maj:t blivit eller kan

varda fastställd, uträknade andel i pensionsutgifterna.

Yttrande av

domänstyrelsen.

Redogörelse

för vissa nu

gällande

pension* ring shcstämmelser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lotsverket.

Postverket.

• Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

Beträffande pensioneringen av lotsstyrelsens samt lotsverkets personal hänvisar

jag till de bestämmelser härom, för vilka finnes redogjort i det vid Kungl. Maj:ts

proposition nr 228 till 1914 års senare riksdag fogade statsrådsprotokoll (sid. 201 —

225) ävensom till samma riksdags skrivelse nr 5 B (sid. 28—31 och 46—48).

De pensioner, som från och med år 1915 beviljats eller komma att beviljas

lotsstatens personal, utbetalas genom lotsstyrelsen, men pensioner, beviljade före

denna tid, genom flottans pensionskassa.

I sammanhang härmed bör erinras om följande.

Enär statens kostnader, även vad pensioneringen anginge, för lots- och fyrinrättningen

— för vars uppehållande särskilda avgifter lagts å sjöfarten — borde

framträda utan sammanblandning med dylika kostnader för andra statens verk och

inrättningar, beslöt 1914 års senare riksdag, att från femte huvudtitelns förslagsanslag

till lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstaltema m. m. skulle dels

under rubrik övergångs- och indragningsstat och dels under rubrik pensionsstat få

gäldas samtliga kostnader för nu ifrågavarande personals pensionering.

I det för år 1915 beviljade anslaget till lots- och fyr in rättningen med livräddningsanstaltema

m. in. upptogos övergångs- och indragningsstaten samt pensionsstaten

såsom specialanslag, den förra staten i form av bestämt anslag av 31,430

kronor samt pensionsstaten med 265,000 kronor, därav 50,000 kronor såsom förslagsanslag

till pensionering av lotsstyrelsens och lotsverkets personal i enlighet med

bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension, samt 199,000 kronor såsom förslagsanslag till pensionering genom flottans

pensionskassa av lotsstyrelsens och lotsverkets personal.

Intill 1899 års slut utgingo pensionerna till postverkets tjänstemän och betjänte

på det sätt, att från civilstatens pensionsinrättning utbetalades så stor del av det

årliga pensionsbeloppet, som den pensionerade ägde att från samma pensionsinrättning

åtnjuta, samt att från postverkets pensionsstat utgick återstående del av det

pensionsbelopp, motsvarande lönen, som enligt Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt

fall skulle tillkomma den pensionerade. Tjänstemännen, även de av lägre grad —

förutvarande betjänte — voro nämligen enligt förutvarande bestämmelser ovillkorligen

pliktiga att deltaga i pensionsinrättningen och till densamma erlägga stadgade

avgifter. Dessa avgifter, som utgingo så länge tjänsten innehades, tillgodofördes

pensionsinrättningens s. k. tjänstemannafond, från vilken ock skulle bestridas ut- »

gifterna för tjänstemännens pensionering.

Det pensionsbelopp, som utbetalades från civilstatens pensionsinrättning till

en var av de pensionerade, utgick givetvis med betydligt lägre belopp än den pensionerade

ansågs böra åtnjuta på grund av sin förut innehavda tjänst; och därför

erhöll den pensionsberättigade fyllnadspension från postverket.

Genom nådigt brev till generalpoststyrelsen den 9 juni 1899 meddelade Kungl.

Maj:t, att riksdagen på grund av Kungl. Majrts framställning medgivit, att till poststaten

hörande tjänstinnehavare, vilken efter ingången av år 1900 avginge ur tjänsten,

Ange, därest de för rätt till pension av staten stadgade villkor blivit behörigen uppfyllda,

av postmedlen utbekomma jämväl den del av pensionsbeloppet, vilken enligt

förut gällande bestämmelser eljes bort erhållas från civilstatens pensionsinrättning.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 21 december 1907 bar civilstatens pensionsinrättning

ombildats till en änke- och pupillkassa, vars ändamål enligt det samma

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 264. 9

(lag utfärdade reglementet är att bereda pension ät änkor och barn efter tjänstinnehavare,

vilka enligt reglementet äro skyldiga att vara delägare i kassan. Civilstatens

pensionsinrättnings tjänstemannafond står på grund härav nu under förvaltning

av nämnda kassas direktion. F. d. tjänstinnehavare vid postverket, som avgått

ur tjänsten före år 1900, erhålla alltså sina pensioner dels frän civilstatens änkeoch

pupillkassa, dels från postverket, men övriga pensionerade funktionärer vid postverket

uppbära sina pensioner uteslutande från nämnda verk.

Försäkringsinspektionen har så nyligen (år 1904) trätt i verksamhet, att någon

befattningshavare därstädes ännu icke hunnit bliva pensionerad.

Likartat lär, enligt vad jag inhämtat, förhållandet vara i fråga om statens

vattenfallsverk.

I 1916 års utgiftsstat för statens vattenfallsverk finnas visserligen upptagna

belopp till pensioner, men dessa belopp avse pensioner till förut i enskild tjänst

varande befattningshavare, vilkas pensionering staten vid övertagande av Trollhätte

kanal och Södertälje kanal iklätt sig. Vattenfallsstyrelsen har visserligen i annat

sammanhang förordat, att jämväl dessa pensionärer måtte komma i åtnjutande av

någon pensionsförhöjning; men då de icke äro f. d. statstjänare, hava de ansetts i

detta sammanhang icke kunna komma i beaktande.

Tullverkets förslagsanslag till pensionsstaten för avskedade tjänstinnehavare

är ställt till generaltullstyrelsens disposition, och pensionerna i fråga utbetalas genom

generaltullstyrelsens försorg.

1 Kungl. Maj:ts proposition nr 45 till 1914 års förra riksdag (nr 54 till 1914

års senare riksdag) angående driftkostnader under år 1915 för statens domäner framhölls,

att statens kostnader för pensionering av tjänstinnehavare vid statens järnvägar

ävensom vid postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk utginge av vederbörande

affärsfonder såsom tillhörande deras driftkostnader och att samma förhållande

borde äga rum beträffande statens domäners fond, som inrättats och från och med

den 1 januari 1912 förvaltades av domänstyrelsen.

I anledning av denna proposition beslöt riksdagen, att de pensioner, som med

tillämpning av gällande lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension efter

1912 års början beviljats eller komma att beviljas domänförvaltningens personal,

skola från och med år 1915 utgå från statens domäners fond.

Pensioner till f. d. tjänstinnehavare vid domänförvaltningen utbetalas alltså

till de funktionärer, som pensionerats efter 1912 års början, från statens domäners

fond genom domänstyrelsens försorg, men till övriga f. d. tjänstinnehavare vid

domänförvaltningen från tionde huvudtitelns anslag till pensionering av civila tjänstinnehavare

genom statskontoret eller länsstyrelserna.

Befattningshavare som icke falla under den civila pensionslagen.

Enligt 2 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension, sådan denna paragraf lyder enligt lagen den 15 augusti 1913, äger

denna lag icke tillämpning i fråga om statsråds-, justitieråds- och regeringsrådsBihang

till riksdagens protokoll 1917. I samt. 225 höft. (Nr 264.) 2

Försäkrings
inspektionen.

Statens

vattenfalls
verk.

Tullverket.

Statens

domäner.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Statsråd sam t

justitie- och

regeringsråd.

Telegraf
verket.

Statens järnvägar.

Armén

10 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 264.

ämbete, civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller ilottans pensionskassa, tjänst

vid telegrafverket eller statens järnvägstrafik, ej heller i fråga om befattning, som

är uteslutande prästerlig, utan gälla i avseende å dem vad i fråga om pension är

eller framdeles varder stadgat.

Statsråden samt justitie- och regeringsråden komma, med hänsyn till pensionernas

belopp, i detta sammanhang icke i beaktande.

För befattningshavare vid telegrafverket finnes inrättad en särskild pensionsinrättning,

telegrafverkets pensionsinrättning, som förvaltas av direktionen över telegrafverkets

pensionsanstalter. Enligt § 8 i nådiga reglementet för telegrafverkets

pensionsinrättning den 17 juni 1908 äger pensionstagare att lyfta sin pension

hos direktionen eller vid den telegrafverkets station, han vid anmälan om pensionsbrevets

utbekommande uppgivit.

Pensionerna till f. d. tjänstinnehavare vid statens järnvägar utbetalas enligt

15 § i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens

järnvägar genom järnvägsstyrelsens försorg.

Beträffande det militära pensionsväsendet gäller, att f. d. officerare och underofficerare

samt deras vederlikar vid armén erhålla sina pensioner från arméns

pensionskassa, men avskedat manskap sina pensioner, benämnda gratial eller underhåll,

från Vadstena krigsmanshuskassa (bildad av de inkomster, som varit anslagna

till det av Konung Gustaf II Adolf inrättade krigsmanshuset i Vadstena).

Underhållet till avskedat manskap utbetalas genom vederbörande regementes

kassaförvaltning. Bestämmelserna härom återfinnas huvudsakligen i kungl. kungörelse

den 6 oktober 1905, angående utbetalandet av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

och arméförvaltningens civila departements därav föranledda skrivelse

den 26 april 1910.

Berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa är en var av det

indelta manskapet, som vid avskedstagandet uppnått 25 tjänstår eller som under

krig eller tjänstgöring i fredstid ådragit sig sådan kroppsskada eller sjuklighet, att

han blir oförmögen till krigstjänst. Vid de förra värvade trupperna gällde i allmänhet

samma bestämmelse, dock att pensionsrätten inträdde vid 40 levnads- och

20 tjänstår men vid Värmlands fältjägarkår och för manskapsunderbefälet vid

Skånska husar-, Skånska dragon- och Norrlands dragonregementen efter 45 levnadsoch

25 tjänstår. Framdeles kommer allt arméns fast anställda manskap att utgöras

av volontärer, i huvudsak avsedda att bereda tillgång till besättande av underbefälsbeställningarna.

Volontärema anställas medelst kontrakt, gällande för viss tid, i

regel mellan 2 och 4 år, och en volontär får i allmänhet icke kvarstå längre tid

än till den 1 november det år, under vilket han uppnår 6 tjänstår eller fyller 28 år.

De till 1914 års utgång gällande bestämmelserna om underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa finnas relaterade i Kungl. Maj:ts proposition nr 188 till 1914 års

senare riksdag angående förhöjning i gratialen åt avskedat manskap vid armén. I

denna proposition hade vid föreslående av pensionsbeloppen jämväl redogjorts för de

fördelar, som genom lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring beretts

åldringar och invalider. På grund av riksdagens beslut i anledning av propositionen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kutujl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264. 11

liar Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 6 november 1914 angående förhöjning

i gratial frän Vadstena krigsmanshuskassa, som trätt i kraft den 1 januari 1915,

förordnat

att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för dåvarande och blivande

underhållstagare, vilka uppnått en ålder av 60 år, skall utgå med 100 kronor;

att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare, som är

född tidigare än den 1 januari 1847, skall utgå med 200 kronor;

att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare, som är

född 1847, skall utgå med 125 kronor;

att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare, som är

född 1848, skall utgå med 110 kronor;

dock att underhållstagare, som redan enligt gällande bestämmelser äger åtnjuta

gratial till högre belopp än det, som enligt ovanstående skulle tillkomma

honom, skall äga tillgodonjuta det högre beloppet;

att korpraler och vice korpraler ävensom vaktmästare vid intendenturkåren

fortfarande skulle åtnjuta de till dem enligt vid tiden för kungörelsens utfärdande

gällande bestämmelser efter erhållet avsked utgående tillägg till de för avskedade

soldater bestämda gratialen från Vadstena krigsmanshuskassa; samt

att såsom begravningshjälp efter avliden underhållstagare skall från Vadstena

krigsmanshuskassa utgå ett belopp av 30 kronor.

Från den s. k. invalidhusfonden utdelas årliga gratifikationer till avskedade

militärer. Ansökan om gratifikation, vilken gives blott för ett år i sänder, ingives

till Kungl. Maj:t, och vid ansökningen fogas bland annat intyg, som kunna styrka

den sökandes behov av understöd. Gratifikationernas belopp har i allmänhet växlat

mellan 15 och 30 kronor men i enstaka undantagsfall uppgått till 35—250 kronor.

Marinens personal — både officerare, underofficerare och manskap — uppbär

sina pensioner från flottans pensionskassa. De till 1914 års utgång gällande bestämmelserna

om pensioner till avskedade båtsmän och marinsoldater (d. v. s. soldater,

som tillhört det på 1870-talet upplösta marinregementet) finnas relaterade i

Kungl. Maj:ts proposition nr 240 till 1914 års senare riksdag angående förhöjning

i pensioner, som från flottans pensionskassa utgå till avskedat manskap m. m. (sid. 4.)

Kungl. Maj:ts i berörda proposition framställda förslag var grundat på betänkande

och förslag av sakkunniga, vilka jämlikt nådiga beslut den 3 september

1912 och den 12 december 1913 tillkallats för att inom lånt- och sjöförsvardepartementen

biträda med utredning och avgivande av förslag till ifrågasatt höjning av

de till avskedat manskap vid armén och marinen från Vadstena krigsmanshuskassa

och flottans pensionskassa utgående underhåll och pensioner. I anledning av den

kungl. propositionen medgav riksdagen samma förhöjning i pension från flottans pensionskassa

för avskedad båtsman eller marinsoldat som för avskedat manskap vid armén,

varefter Kungl. Maj:t den 30 oktober 1914 utfärdade kungörelse angående förhöjning

i pensioner, som från flottans pensionskassa utgå till avskedade båtsmän

och marinsoldater m. m., i överensstämmelse med berörda riksdagsbeslut.

I 5 § av lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring är stadgat, att vid bestämmandet

av årsinkomst enligt 7 § i lagen om allmän pensionsförsäkring hänsyn icke

skall tagas till understöd från Vadstena krigsmanshuskassa, genom flottans pen
-

Marinen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Hospitalen.

Extra anslagför

tillfälliga

understöd

åt f. d.

stats tjänare.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

sionskassa utgående pensioner till avskedade båtsmän och marinsoldater eller gratifikationer

och pensioner från invalidhusfonden.

Båtsmännen, flottans indelta manskap, utgjorde förr huvudbeståndsdelen av

flottans manskap. Båtsmanshållet sattes emellertid enligt beslut av 1887 års riksdag

på vakans. Någon rekrytering av båtsmanskåren äger alltså ej längre rum, och

vakanssättningen beräknades vara avslutad till den 1 januari 1896, något som emellertid

ej gått i uppfyllelse. Den 1 januari 1916 funnos dock, enligt upplysning å

statskontorets riksbokslutsbyrå, blott 39 båtsmän i tjänst.

Slutligen bör erinras, hurusom å hospitalens stater för år 1917 finnas uppförda

årliga understöd åt 81 f. d. befattningshavare vid hospitalen.

Då beloppen av dessa understöd bestämmas av medicinalstyrelsen, som jämväl

lärer äga rätt att höja beloppen, finner jag mig i detta sammanhang icke hava

någon anledning att närmare ingå i bedömande av frågan om behovet av ytterligare

understöd åt dessa f. d. befattningshavare.

1 sammanhang härmed bör erinras, hurusom Eders Kungl. Maj:t

i statsverkspropositionen till 1917 års riksdag föreslagit riksdagen att,

i huvudsaklig överensstämmelse med vad under närmast föregående år

ägt rum, å extra stat för år 1918 under tionde huvudtiteln uppföra

dels ett förslagsanslag av 17,000 kronor för utdelande av tillfälliga

understöd åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén,

under villkor:

att understöd ej må tilldelas annan än den, som styrkt sig vara

i behövande omständigheter och före år 1902 erhållit avsked med pension

från arméns pensionskassa eller, på grund av punkt 8 i cirkuläret

den 22 juni 1877, från allmänna indragningsstaten, samt

att i avseende å understödets belopp iakttages, att för den, vilkens

pension och fyllnadspension icke uppgå till 200 kronor, understödet icke

må tillsammans med pensionen och fyllnadspensionen överstiga 300

kronor, och att till annan pensionär understöd icke må utgå med högre

belopp än 100 kronor eller tillsammans med pension och fyllnadspension

överstiga 600 kronor;

dels ett förslagsanslag av högst 911 kronor för utdelande av tillfälligt

understöd åt f. d. förrådsvaktmästare, under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i

behövande omständigheter, samt

att understödet för en var bestämmes till sådant belopp, att det

jämte honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa

uppgår till 300 kronor;

dels ett förslagsanslag av 18,480 kronor för utdelande av tillfälliga

understöd åt f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga dag
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

lönare vid marinen, vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än

dem, som meddelats genom nådiga kungörelsen den 25 november 1910,

under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i

behövande omständigheter, samt

att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla i n valid - underhåll, i pension från flottans pensionskassa uppbär mindre än 200

kronor årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet och

pensionen tillsamman skola uppgå till 300 kronor, för den, som i sådan

pension eller i dylik pension jämte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa

från och med 200 till och med 307 kronor årligen, till 100 kronor samt

för den, som i sådan pension bekommer 400 kronor eller 500 kronor

årligen, till 50 kronor;

dels ett förslagsanslag å 9,000 kronor för utdelande av tillfälliga

understöd åt sådana f. d. befattningshavare vid lotsverket, som pensionerats

enligt bestämmelser, äldre än dem, som med 1915 års ingång

blivit tillämpliga å personalen vid lotsverket, under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i

behövande omständigheter; samt

att understödet bestämmes till 100 kronor, dock att understödet

för den, som i pension jämte pensionsförhöjning uppbär mindre än 250

kronor årligen, skall utgå med det belopp, som erfordras för att understödet

och pensionen jämte pensionsförhöjningen tillsammans skola uppgå

till 350 kronor, samt att understödet tillsammans med pensionen jämte

pensionsförhöjningen icke i något fall må överstiga 550 kronor; och

dels ett förslagsanslag av 2,000 kronor för utdelande av tillfälliga

understöd åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd ej

må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter

och antingen erhållit avsked med pension från allmänna indragningsstaten

till belopp understigande 500 kronor eller ock under år

1908 erhållit avsked med avkortad pension från anslaget till pensionering

av civila tjänstinnehavare, samt att i avseende å understödets

storlek iakttages, att detsamma jämte den utgående pensionen icke må

tillsammans överstiga 500 kronor.

Löneregleringskommitténs i ärendet den 23 januari 1917 avgivna

utlåtande är av följande lydelse:

»En statstjänare, som vid avgången från sin tjänst kommit i åt
-

Löneregleringskommittens

utlåtande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

njutande av pension till författningsenligt belopp, har hittills icke ansetts

äga befogat anspråk på ytterligare underhåll från staten.

Vid denna grundsats synes det löneregleringskommittén vara av

vikt» att framdeles som hittills fasthålla.

Bortsett från några få fall, där på grund av personliga omständigheter

eller andra särskilda förhållanden förhöjning av pension beviljats,

har avvikelse från nämnda princip icke heller förekommit under

annan form än såsom tillfälligt understöd att, efter prövning av behovet

i varje särskilt fall, utgå till pensionärer, vilkas pensionsbelopp avpassats

efter äldre stater eller äldre pensioneringsgrunder, som sedermera

ändrats såsom ledande till för låga pensionsbelopp.

Emellertid hava i följd av världskriget förhållandena i vårt land

blivit sådana, att de åt f. d. statstjänare utgående, efter normala levnadskostnader

avpassade pensionerna i många fall måste anses otillräckliga

för de oundvikligaste utgifternas bestridande.

Då pensionärerna i det stora flertalet fall torde få antagas vara

oförmögna att genom arbete i någon större män bidraga till sitt uppehälle,

är det givet, att många av dem för närvarande befinna sig i nödläge,

ur vilket de endast genom det allmännas mellankomst kunna frigöra

sig.

Visserligen har staten redan på åtskilliga sätt, exempelvis genom

tillhandahållande av livsmedel till nedsatt pris samt genom skattelindringar,

sökt hjälpa de mindre bemedlade att komma över dyrtidens

hårdaste verkningar, men det är uppenbart, att dessa åtgärder endast i

ringa mån kunnat motväga den under de senaste åren inträffade oerhörda

stegringen i priset på allt vad till livets nödtorft hörer. Det

synes därför kommittén, som borde statsverket icke undandraga sig att,

i huvudsaklig anslutning till den av motionärerna i ämnet uttalade

mening, träda hjälpande emellan genom tillfälliga, direkta penningunderstöd

åt f. d. statstjänare med låga pensioner.

Tvivelsutan har den dyra tiden försatt många enskilda, till produktiv

verksamhet oförmögna personer i en ställning ännu svårare än

den f. d. statstjänare med låga pensioner i allmänhet intaga. Staten

lärer emellertid icke vara i stånd att effektivt bispringa alla, som behöva

hjälp, men en särskild förpliktelse synes dock åligga staten att

lämna hjälp åt de mest behövande bland dem, som direkt ägnat sina

krafter åt dess tjänst.

Vid bedömandet av den omfattning, i vilken dylik tillfällig hjälp

må lämnas, bör beträffande arméns och flottans pensionerade manskap

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264. 15

enligt kommitténs förmenande hänsyn tagas till följande omständigheter.

Underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa är mera att anse

såsom ett tillskott till livsuppehället än såsom eu pension i vanlig mening.

Anledningen härtill är klar. Den tjänstgöring de indelta soldaterna

fullgjort har, såsom i Kungl. Maj:ts proposition nr 188 till 1914

års senare riksdag framhållits, i allmänhet ej upptagit dem större del

av året än att de kunnat ägna sig åt annan verksamhet, och de kunna

därlör näppeligen på grund av sin tjänstgöring anses berättigade till

en verklig pension, tillräcklig för deras uppehälle vid avgången ur

tjänsten.

Båtsmännen hava i avseende på anställning och avlöningsförmåner

varit väsentligen likställda med arméns indelta soldater. De hava i medeltal

tjänstgjort endast fyra månader om året. Att bereda dem vid uppnådd

föreskriven levnads- och tjänstålder pension i egentlig meningtorde

därför, enligt vad förutnämnda sakkunniga jämväl framhållit, icke

hava varit av statsmakterna avsett.

Härtill kommer, att flertalet av ifrågavarande underhållstagare uppburit

den huvudsakliga ersättningen för sin tjänstgöring vid armén och

flottan icke av staten utan av vederbörande rust- och rotehållare och

att deras anställning i huvudsak vilat på avtal mellan dem samt rustoch

rotehållarna.

Vid nu anförda förhållanden och på grund därav att riksdagen

så nyss som år 1914 beviljat underhållstagare av dessa kategorier ävensom

f. d. marinsoldater en väsentlig höjning i understöden, anser sig

kommittén i detta sammanhang icke hava anledning att räkna med

nämnda avskedade manskap vid armén och marinen.

För att kunna bedöma frågan ur ekonomisk synpunkt har kommittén,

med ledning av tillgängliga uppgifter i länsstater, räkenskaper,

liggare och dylika handlingar — under iakttagande av vad som nyss

anförts beträffande manskapet vid armén och marinen — låtit uppgöra

följande översikt1) av antalet f. d. statstjänare, som för närvarande

uppbära pension eller därmed jämförligt årligt understöd till belopp av

högst 1,500 kronor för år räknat och som fördenskull, under förutsättning

att begreppet »låga pensioner» finge anses sträcka sig till nämnda

belopp, möjligen kunna ifrågakomma till erhållande av krigstidshjälp.

Olika uppfattningar kunna givetvis göra sig gällande i fråga om

l) Införd säsom bilaga till detta protokoll.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 264.

det belopp en pension icke må överstiga, för att den skall kunna sägas

vara låg.

De motionärer, som föranlett riksdagens skrivelse i ärendet, hava

föreslagit, att understöd skulle tilldelas dem, vilkas pensioner icke överstiga

800 kronor, och riksdagen har häremot icke framställt någon

erinran.

Domänstyrelsen, som yttrat sig över vissa f. d. kronojägares framställningar

om höjning av deras pensioner, har ansett, att pensionsbeloppet

och den hjälp, som kan varda beviljad, tillsammans icke må

överstiga 750 kronor.

Kommittén har för sin del efter sakens övervägande stannat vid

den uppfattningen, att, med hänsyn till levnadsstandarden för vårt folk

i allmänhet, den pension torde böra kunna under nuvarande dyrtid

kallas låg, som icke överstiger 1,200 kronor om året.

Visserligen har undersökningen i ärendet, efter därom inom kommittén

framställt yrkande, utsträckts till alla, som åtnjuta pension eller

understöd av högst 1,500 kronor om året, men kommittén har av nyss

angivna skäl och med beaktande särskilt av den relativt trygga ställning,

som följer av rätten till pension utav staten, icke ansett sig hava

fog att föreslå gränsen så betydligt mycket högre än vad riksdagen

med sin skrivelse kan antagas hava åsyftat. I

I fråga om det belopp, varmed staten borde bispringa f. d. statstjänare

med låga pensioner, hava inom kommittén yppats två olika

meningar, nämligen dels att beloppet skulle föreslås till 150 kronor för

varje pensionär, dock att pensionen och tillägget icke i något fall finge

tillsammans överstiga 1,300 kronor, och dels att varje pensionär skulle

erhålla 100 kronor.

Vid övervägande av de på detta spörsmål inverkande omständigheterna

har kommittén ansett sig böra stanna vid det senare alternativet,

som i en del fall skulle medföra ända till 100 procents förhöjning i nu

utgående pensioner.

Riksdagen har i sin skrivelse förutsatt, att krigstidshjälp borde

tillgodokomma endast dem, som visade sig vara i behövande omständigheter.

Lämpligheten av ett sådant förbehåll belyses bland annat därav,

att, på sätt av handlingarna i ärendet framgår, ett antal av 36 pensionerade

underofficerare vid marinen under år 1916 varit mobiliserade och

därför uppburit, utöver pension till belopp av kronor 666: 67 eller

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

kronor 729: 60, ersättning av statsmedel till belopp mellan kronor 2,213: 80

och kronor 2,908: 80 för år räknat.

Behovet bör emellertid enligt kommitténs mening styrkas icke

medelst ett på subjektiv uppfattning grundat s. k. fattigdomsbevis,

utan genom det medelst debetsedel eller på annat sätt ådagalagda förhållandet,

att vederbörande under år 1917 icke har (eventuellt, i syfte att

möjliggöra tidigare utbetalning av krigstidshjälpen, år 1916 icke haft)

att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än förslagsvis

1,200 kronor.»

I enlighet med vad sålunda blivit anfört har löneregleringskommittén

hemställt, att en var f. d. statstjänare — avskedade båtsmän och

marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder

icke inbegripna — vilken under år 1917 uppbär pension eller

därmed jämförligt årligt understöd, som blivit av Konung och riksdag

till siffran bestämt eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder,

till belopp av högst 1,200 kronor för år räknat och som under år

1917 icke har att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre

belopp än 1,200 kronor, må få uppbära en krigstidshjälp av 100 kronor,

att till honom eller, om han under året avlidit, till hans rättsinnehavare

på en gång utbetalas.

Då den av kommittén meddelade, här efteråt såsom bilaga intagna

översikten av pensions- och understödstagare gåve vid handen, att krigstidshjälp

enligt kommitténs förslag kunde antagas komma ungefär 5,000

f. d. statstjänare till del, samt bifall till kommitténs förslag alltså skulle

medföra en utgift för statsverket under år 1917 av ungefär 500,000

kronor, hemställde kommittén, att Eders Kungl. Maj:t täcktes hos 1917

års riksdag

dels för ifrågavarande ändamål begära nämnda belopps uppförande

såsom förslagsanslag å extra stat för år 1918 under tionde huvudtiteln,

med rätt för Eders Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel under år

1917 låta utbetala vad som för ändamålet erfordras,

dels ock föreslå riksdagen att åt Eders Kungl. Maj:t överlämna

att utfärda de närmare föreskrifter, som för beslutets bringande till

verkställighet må finnas erforderliga.

Efter det löneregleringskommitténs utlåtande avgivits, hava till Eders

Kungl. Maj:t inkommit ytterligare följande framställningar i ärendet,

nämligen från

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 225 häft. (Nr 264.)

Ttterligare

inkomna

framställ
ningar.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 264.

svenska provinsialläkarföreningen, som begär, att pensionerade

förste provinsial- och provinsialläkare må beviljas dyrtidstillägg med 20

procent av dem tillkommande pensionsbelopp samt att extra provinsialläkare,

vilka erhållit tilläggspension av 1,500 kronor, må beviljas dyrtidstillägg

med 40 procent av deras pensioner;

J. Wennerlöf m. fl. före år 1915 pensionerade länsmän, vilka begära

en pensionsförhöjning av 600 kronor; samt

f. d. stationsmästaren J. P. H. Berg, f. d. vagnsmörj aren Carl

Larsson m. fl. ävensom förra biträdet hos generalpoststyrelsen Jenny

Gfiertz, vilka begära höjning av dem tilldelade pensioner.

Departe- I anledning av vad Eders Kungl. Maj:t i en till 1916 års riksdag

mentschefen. av^åten proposition om krigstidshjälp åt vissa befattningshavare i statens

tjänst föreslagit, medgav riksdagen, att dylik hjälp finge under nämnda

år utbetalas med belopp, stående i visst förhållande till befattningshavarens

taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt och utgående för

vart och ett av honom på grund av försörjningsplikt underhållet minderårigt

barn, till ett antal av högst fem, med lägst 30 och högst 80

kronor.

I den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen (nr 129)

angående krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens

tjänst har Eders Kungl. Maj:t föreslagit dels ett i visst förhållande

till de fasta avlöningsförmånerna stående krigstidsf?7/äyy och dels en

efter den s. k. behovsprincipen utgående krigstids/yäZp åt jämförelsevis

lågt taxerade befattningshavare med försörjningsplikt mot minderåriga

barn.

Riksdagen har i sin nu förevarande skrivelse ifrågasatt, huruvida

och i vad män någon höjning av pensionsbeloppen för sådana pensionstagare,

som uppbure låga pensioner och styrkte sig vara i behövande

omständigheter, kunde anses av rådande förhållanden betingad.

På sätt närmare utvecklats i förenämnda proposition till innevarande

års riksdag, hava levnadskostnaderna i vårt land under den tid

världskriget pågått ökats i högst betydande grad och visa tendens att

ytterligare stiga. Vid sådant förhållande är det uppenbart, att de efter

normala omständigheter avpassade avlöningarna och pensionerna, åtminstone

för de i tjänst varande eller f. d. befattningshavare, vilka uppbära

låga avlöningar eller pensioner, i regel icke utan synnerligen stora

svårigheter räcka till de nödvändiga levnadskostnadernas bestridande.

Såsom statskontoret och löneregleringskommittén betonat, måste den

statstjänare, som vid avgången från sin tjänst kommit i åtnjutande av

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

pension till belopp, som författningsenligt skall utgå, anses icke hava

något som helst befogat anspråk på ytterligare underhåll från staten.

Vid denna princip synes det vara av vikt att framdeles som hittills

fasthålla, i all synnerhet som ett motsatt förfaringssätt skulle betänkligt

rubba den vid alla på senare tiden genomförda löneregleringar tilllämpade

regeln, att befattningshavarna själva skola till viss del betala

kostnaden för sin pensionering.

Sålunda uttalade betänkligheter mot en stadigvarande förhöjning

av utgående pensioner böra emellertid icke hindra, att staten träder

hjälpande emellan för att genom en tillfällig pensionsförhöjning i någon

mån stödja de mest behövande bland dem, som ägnat sina krafter åt

dess tjänst.

Visserligen har staten, såsom löneregleringskommittén erinrat,

redan på åtskilliga sätt, exempelvis genom tillhandahållande av livsmedel

till nedsatt pris samt genom skattelindringar, sökt hjälpa de

mindre bemedlade att komma över dyrtidens hårdaste verkningar, men

det är uppenbart, att dessa åtgärder endast i ringa mån kunnat motväga

den under senaste tiden inträffade oerhörda stegringen i priset på

allt vad till livets nödtorft hörer.

Då statsverket alltså torde böra i någon män söka lindra de av

dyrtiden förorsakade svårigheterna jämväl för statens i behövande omständigheter

vai’ande pensionstagare, gäller det att taga ståndpunkt i

fråga om understödets belopp och de begränsningar, som för dess utbetalande

böra uppdragas.

Rätten till ifrågavarande krigstidshjälp synes böra, på sätt föreslagits

i fråga om krigstidshjälp åt i tjänst varande befattningshavare,

hänföras till förhållandena vid 1917 års ingång. Härigenom förebygges,

att en befattningshavare, som under år 1917 avgår med pension, skulle

kunna komma i åtnjutande av krigstidshjälp i tvenne särskilda egenskaper,

nämligen dels såsom i tjänst varande befattningshavare och dels

såsom pensionär.

I fråga om beloppet har i den riksdagsmotion, som föranlett frågans

upptagande, föreslagits en graderad skala, lägst 50 kronor och

högst 120 kronor. Inom löneregleringskommittén har ifrågasatts att

beloppet skulle bestämmas till 150 kronor, men kommittén har stannat

vid att föreslå 100 kronoi-, vilket belopp i en del fall skulle medföra

ända till 100 procents förhöjning i nu utgående pensioner; och ansluter

jag mig härutinnan till vad kommittén sålunda föreslagit.

I fråga om det belopp en pension icke må överstiga för att den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 264.

skall kunna sägas vara låg, hava motionärerna i ämnet föreslagit, att

gränsen skulle dragas vid 800 kronor.

Kommittén har uttalat den uppfattningen, att, med hänsyn till

levnadsstandarden för vårt folk i allmänhet, den pension bör kunna

under nuvarande dyrtid kallas låg, som icke överstiger 1,200 kronor

om året.

Inom kommittén har emellertid ifrågasatts en sådan form för begränsningen,

att pensionen och tillägget icke i något fall finge tillsammans

överstiga 1,300 kronor.

Vid bifall till kommitténs förslag skulle inträffa, att en pensionär

med 1,250 kronors pension ginge miste om tillägget, medan en

pensionär med 1,200 kronors pension kunde erhålla 100 kronors tilllägg,

så att han bleve bättre ställd än den, som under normala förhållanden

åtnjuter högre pension.

För att hindra dylika ojämnheter anser jag begränsningen böra

formuleras så, att pensionen och tillägget icke må tillhopa överstiga

1,300 kronor.

Detta medför visserligen omkring 7,500 kronors kostnadsförhöjning

utöver av kommittén beräknade 500,000 kronor, men denna relativt

ringa förhöjning torde icke behöva föranleda någon ökning av nyssberörda

förslagsvis beräknade kostnadsbelopp.

Enligt kommitténs förslag skola från åtnjutande av tillägget undantagas

de f. d. befattningshavare, som för år 1917 hava att erlägga

inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 1,200 kronor.

Häremot har jag intet att erinra. Jag anser mig dock böra omförmäla,

att enligt förordningen den 30 mars 1917 om särskilda avdrag vid 1917

års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt

kan skattskyldig, som eljest skolat erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt

under år 1917 för högre belopp än 1,200 kronor,

till följd av i nämnda förordning medgivna avdrag för minderåriga

barn, som han har att på grund av försörjningsplikt underhålla, få det

taxerade beloppet nedsatt till 1,200 kronor eller därunder. Detta förhållande

torde emellertid sakna större praktisk betydelse i nu förevarande

fall, då de understödsberättigade, varom här är fråga, nog

endast undantagsvis äga minderåriga barn.

Som det föreslagna understödet är avsett att utgå efter den s. k.

behovsprincipen, synes den av löneregleringsko mmitten föreslagna benämningen

krigstidshjälp vara lämplig.

I övrigt har jag icke funnit något att erinra mot löneregleringskommitténs

i ärendet framlagda förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2t

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2C>4.

Med erinran alt Eders Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition

föreslagit riksdagen att i avbidan på de framställningar i ämnet, som

kunde varda förelagda riksdagen, till krigstidshjälp m. m. åt befattningshavare

och pensionstagare å riksstaten för år 1918 beräkna ett belopp

av 16,000,000 kronor, därav 500,000 kronor avsetts till pensionerade

f. d. statstjänare, hemställer jag på grund av det anförda, att Eders

Kungl. Maj:t nu täcktes föreslå riksdagen att

a) för beredande under år 1917 av krigstidshjälp åt f. d. befattningshavare

i statens tjänst — avskedade båtsmän och marinsoldater

samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder icke inbegripna

— vilka vid ingången av år 1917 äro berättigade till pension

eller därmed jämförligt årligt understöd, som av Konung och riksdag till

siffran bestämts eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder, å

extra stat för år 1918 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag å

500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel

under år 1917 låta utbetala vad som för ändamålet erfordras;

b) förklara, att krigstidshjälpen skall till varje dylik f. d. befattningshavare

utgå med ett belopp av 100 kronor, under iakttagande dels

att hans nu ifrågavarande krigstidshjälp samt pensions- och understödsförmåner

icke må tillhopa överstiga 1,300 kronor för år räknat och

dels att från åtnjutande av dylik hjälp undantages ej mindre f. d. befattningshavare,

som under år 1917 har att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt

för högre belopp än 1,200 kronor, hustrus taxering däri

inberäknad, än även gift kvinnlig f. d. befattningshavare, vars man

lever; samt

c) medgiva, att krigstidshjälpen må till vederbörande f. d. befattningshavare

eller, om han under året avlidit, till hans stärbhus på en

gång utbetalas i den ordning som av Kungl. Maj:t bestämmes.

I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter.

Hans Maj:t Konungen biföll vad statsrådet sålunda

hemställt; och skulle proposition till riksdagen

avlåtas av den lydelse, bilagan litt. . . . till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Stig östergren.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 225 käft. (Nr 264.)

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.

Bil.

Översikt k>

av antalet f. (1. statstjänare, som från nedan angivna statsinstitutioner uppbära pension eller därmed jämförligt

årligt understöd till belopp av högst 1,500 kronor för är räknat.

(Upprättad i december 1916.)

Pensionens eller

understödets belopp.

Statens

järn-

vägar.

Arméns

pen-

sions-

kassa.

Flot-

tans

pen-

sions-

kassa.

Stats- konto- ret och

läns- styrel- serna.

Tull-

verket.

Telegraf- verket

och dess

pensions- inrätt- ning.

Post- verket

(civil- statens

änke- och

pupill- kassa).

Lots-

verket.

Domän- styrelsen

(länssty- relserna ;

statens

domäners

fond).

Post-

spar-

banken.

Patent- och re- gistre- rings- verket.

Summa.

0- 100 kr..........

1

i

53

13

1

18

1

4

92

101— 200 » .........

10

25

43

65

1

11

4

4

—

—

163

201— 300 » ......

18

3

76

206

4

11

3

5

—

—

—

326

301— 400 » .........

27

69

107

60

3

1

—

3

—

—

—

270

401— 500 » .........

29

4

119

69

43

22

>) 3

6

2

—

—

297

501— 600 » ......

104

122

122

65

15

5

!) 48

9

1

1

—

492

601— 700 » ........

334

3

15

39

28

3

5

—

3

1

—

431

701— 800 » .........

53

47

9

96

43

6

a) 66

1

6

—

—

327

801— 900 » ........

63

407

32

63

29

7

11

6

21

—

—

639

901—1,000 » .........

469

747

105

64

16

9

24

i

1

—

1

1,443

1,001—1,100 » .........

45

—

170

8

51

7

2

62

—

—

—

345

1,101—1,200 » ......

70

9

—

37

3

93

24

—

—

—

—

236

1,201—1,300 > .........

121

—

....

6

14

4

2

4

—

—

—

151

1,301—1,400 » ........

20

5

—

7

—

11

—

—

—

—

—

43

1,401—1,500 » .........

134

9

—

30

4

16

4) 7

-

__

—

200

Summa

1,498

1,451

851

828

255

224

200

in

34

2

1

5,455

1) Av

dessa åtnjuter en

200 kronor

från postverket och

300 kronor

från civilstatens pensionsinrättning.

a) >

» åtnjuta sju

300 »

* » »

300 »

■» »

*) »

» åtnjuter eu

500 »

» » X»

300 »

» >

>

4) »

» »en

1,125

» » »

300 »

» >

»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 264.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 1SärU 1917:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts nådiga proposition angående krigstidshjälp under är 1917 åt pensionerade lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskol s. 4 i texten
  2. 1SärU 1917:8 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående krigstidshjälp under år 1917 åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjäns s. 1 i texten