Angående uppförande av ett nytt hospital vid Hälsingborg
1917-04-14 · 63 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 62 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:266, Angående uppförande av ett nytt hospital vid Hälsingborg
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 266.
1
Nr 266.
Kungl. Ma.j:ts nådiga proposition till riksdagen angående uppförande
av ett nytt hospital vid Hälsingborg; given Stockholms
slott den 14 april 1917.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels besluta, att ett för 1,200 sinnessjuka och 200 svårskötta obildbara
sinnesslöa avsett hospital skall i huvudsaklig överensstämmelse med av
arkitekten C. Westman i februari 1917 uppgjorda ritningar uppföras på
ett av Hälsingborgs stad för ändamålet upplåtet, vid stadens norra gräns
inom staden och å Laröd beläget område för en beräknad kostnad av
9,700,000 kronor;
dels ock för påbörjande av berörda byggnadsföretag på extra stat
för år 1918 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 227 höft. (Nr 266.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
Inledning.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
april 1917.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden von Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
I en den 8 december 1902 avgiven berättelse angående undersökning
av antalet sinnessjuka och sinnesslöa i riket framlade medicinalstyrelsen
plan för ordnande av sinnessjukvården i riket, innefattande dels
utvidgning av vissa hospital och dels uppförande av nya sinnessjukvårdsanstalter
i Dalarne, i Småland, i Norrland samt i mellersta Sverige.
I skrivelse den 30 maj 1912 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens sjätte huvudtitel anförde riksdagen bland annat —
under framhållande, att av de föreslagna nyanläggningarna sådana.vore
utförda vid Säter och Västervik, under det att beslutade anläggningar
vid Östersund och Strängnäs då ännu ej nått sin fullbordan — att erfarenheten
givit vid handen, att de dittills utförda och beslutade an
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
3
läggningarna icke vore tillräckliga för att råda bot på de svåra missförhållanden
i fråga om möjlighet att förhjälpa sinnessjuka till erhållande
av erforderlig hospitalsvård, vilka vore rådande i landet. Det syntes
därför riksdagen nödvändigt, att ytterligare åtgärder vidtoges för desammas
avhjälpande. Riksdagen anhöll i anslutning därtill, att Kungl.
Maj:t täcktes snarast möjligt föranstalta om utredning i fråga om erforderliga
åtgärder för tillgodoseende av behovet av ökad sinnessjukvård
i riket.
Vidare hade Svenska fattigvårdsförbundet i underdånig skrivelse
den 8 november 1911 framhållit önskvärdheten av att Kungl. Maj:t
vidtoge åtgärder för planläggning av åtminstone eu eller, i den man
vid närmare utredning kunde befinnas skäligt, flera nya anstalter för
sinnessjuka.
Vid anmälan av berörda skrivelser den 29 juni 1912 beslöt Kungl.
Maj:t anbefalla medicinalstyrelsen, bland annat, att tillsätta en kommission
med åliggande att så fort ske kunde föreslå lämplig byggnadsplats
i sydvästra Sverige för ett hospital för 800 sjuka.
Med underdånig skrivelse den 8 juli 1914 överlämnade medicinalstyrelsen
ett av nämnda kommission den 16 maj samma år avgivet
utlåtande, däruti såsom plats för den ifrågavarande nya anstalten för
sinnessjuka föreslagits ett å och invid norra delen av Pålsjö ägor omedelbart
norr om Plälsingsborgs stad beläget område. För egen del förordade
medicinalstyrelsen den föreslagna platsen för anstalten samt anhöll
om bemyndigande att låta uppgöra ritningar och kostnadsberäkningar
för ett hospital om 800 sängar å berörda område.
I anslutning till ett av 1913 års riksdag giort uttalande uppdrog
Kungl. Maj:t emellertid genom nådigt brev den 26 februari 1915 åt
medicinalstyrelsen att verkställa utredning, huruvida, genom anordnande
av den ifrågasatta nya sinnessjukanstalten för ett större antal patienter
än 800, byggnads- och driftkostnader för vårdplats skulle kunna nedbringas
; i vilket avseende medicinalstyrelsen hade att taga under övervägande
lämpligheten av att vid den nya anstalten uppföra sjukvårdspaviljonger
i tre våningar ävensom undersöka, huru förhållandena gestaltade
sig vid utländska sinnessjukanstalter med betydligt större antal
patienter än nyss nämnts.
Vid 1916 års riksdag väcktes därefter inom första kammaren motion
om, att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes till 1917
års riksdag framlägga förslag till en för 800 sinnessjuka avsedd anstalt
vid Hälsingborg. I motionen framhölls, bland annat, att genom den
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
vändning, som föreliggande fråga tagit på grund av den av Kungl.
Magt den 26 februari 1915 anbefallda utredningen, kunde befaras att
hela saken skulle bliva väsentligt fördröjd, då den ifrågasatta undersökningen
rörande utländsk sinnessjukvård icke lämpligen torde kunna
verkställas under nuvarande internationella förhållanden, varför en avsevärd
tid komme att förflyta innan frågan om möjligheten att å det
ifrågasatta hospitalet öka platsantalet kunde bliva avgjord.
I sitt över berörda motion avgivna utlåtande uttalade statsutskottet,
att, därest mot förmodan avsevärda svårigheter skulle möta för verkställande
av berörda utredning, den av 1913 års riksdag uttalade mening
icke torde böra utgöra hinder för Kungl. Maj:t att snarast möjligt
framlägga förslag om uppförande av eu sinnessjukvårdsanstalt. vid Hälsingborg.
Statsutskottet hemställde därför, att motionen icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
I enlighet härmed fattade jämväl riksdagen sitt beslut.
Sedan medicinalstyrelsen med skrivelse den 16 augusti 1916 inkommit
med utredning och förslag i ämnet, har Kungl. Maj:t genom
nådigt brev den 20 oktober 1916 uppdragit åt medicinalstyrelsen att
dels, under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande och i huvudsaklig
enlighet med vissa av Kung!. Maj:t angivna förutsättningar, med
Hälsingborgs stad ingå avtal om upplåtelse för avsett ändamål av förberörda,
av nämnda kommission föreslagna område å och invid norra
delen av Pålsjö ägor, dels ock med biträde, där så erfordrades, av särskilt
sakkunniga, dem medicinalstyrelsen skulle äga tillkalla, låta uppgöra
och till Kungl. Maj:t ingiva ritningar till uppförande å nämnda
område av byggnader för ett hospital om 1,200 sängar jämte, därest
området befunnes därtill lämna utrymme och omständigheterna eljest
det medgåve, en specialavdelning för svårskötta, obildbara sinnesslöa
med 200 sängar.
Vid avbitande av innevarande års statsverksproposition hade berörda
uppdrag ännu icke hunnit av medicinalstyrelsen fullbordas, men
uttalade jag förhoppning om att under loppet av innevarande års riksdag
kunna underställa Kungl. Magt förslag till uppförande av det ifrågasatta
hospitalet vid Hälsingborg. Kungl. Maj:t föreslog också i enlighet
med min hemställan riksdagen att, i avvaktan på den proposition,
som kunde komma att avlåtas i ämnet, för ändamålet beräkna ett anslag
på extra stat för år 1918 av 100,000 kronor.
Med underdånig skrivelse den 7 mars 1917 har medicinalstyrelsen
sedermera i enlighet med Kungl. Maj:ts uppdrag framlagt plan till
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
ifrågavarande anläggning ävensom för godkännande underställt Kungl.
Maj:t ett mellan styrelsen och stadsfullmäktige i Hälsingborg upprättat
kontrakt angående upplåtelse av för anläggningen erforderlig
mark m. m.
Sedan överintendentsämbetet därefter den 20 mars 1917 avgivit
infordrat utlåtande i ärendet, ber jag att ånyo få upptaga detsamma
till behandling.
Innan jag ingår på en närmare redogörelse för det föreliggande förslaget,
tillåter jag mig att med stöd av vissa utav medicinalstyrelsen lämnade
uppgifter i korthet belysa den för närvarande i landet rådande
bristen på anstaltsplatser för sinnessjuka och obildbara sinnesslöa och
det trängande behovet av dess avhjälpande.
Antalet exspektanter vid hospitalen, d. v. s. sådana sinnessjuka, för
vilka ansökan om intagning å dylika anstalter gjorts och beviljats, men
vilka på grund av bristande utrymme ej kunnat där mottagas, utgör
eu direkt, om ock icke fullt tillförlitlig mätare på detta behov. Dess
tillförlitlighet rubbas i viss grad därav, att någon del. av exspektanterna
under kanske flerårig väntan på plats avlidit, tillfrisknat eller eljest
kommit i sådant tillstånd, att anstaltsvård icke vidare är för dem erforderlig,
varom anstaltsmyndigheterna till äventyrs icke erhållit kännedom.
Kan å ena sidan det uppgivna antalet exspektanter till följd härav antagas
vara något för högt, har å andra sidan erfarenheten visat, att
för många sinnessjuka ansökan till hospitalen överhuvud taget uteblir
av det skäl, att vederbörande målsmän anse utsikterna för de sjukas
intagande små eller inga och därför draga sig för de med ansökningen
förenade kostnader för läkarintyg m. m. Direkt bevisande i detta hänseende
är det förhållande, att vid nya anstalters förestående öppnande
antalet exspektanter hastigt stigit.
Jag ber i detta sammanhang få återgiva följande inom medicinalstyrelsen
upprättade översikt över antalet platser och exspektanter vid
statens hospital åren 1902—1916.
lleliovet av
ökat autal
anstaltsplatser
för
sinnessjuka
oelx obildbara
sinne»,
slöa.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
Exspektanter
Deri sl/i2 år
Anstalts-
platser.
antal.
i % av
antalet
anstaltsplatser.
Anmärkningar.
1902 ..................
5,022
1,267
25.2
1903 ..................
5,063
1,698
33.5
41 nya platser vid Nyköpings hospital
1904 ..................
5,118
1,968
38.4
55 » » » Göteborgs »
1905 ..................
6,224
2,126
34.0 |
1,000 » » » Vänersborgs »
64 » » » Piteå »
42 » » » Visby »
1906 ..................
6,356
1,848
29.o
128 » » » Växjö »
12 » » » Kristinehamns »
8 platser utgå » Lunds »
1907 ..................
6,774
2,178
32.1 |
430 nya platser » Kristinehamns » .
12 platser utgå » Visby »
1908 ..................
6,794
2,404
35.4
20 nya platser » Härnösands »
1909 ..................
6,822
2,554
37.4
28 » » » Vänersborgs »
1910 .................
6,916
3,064
44.3 |
62 » » » Göteborgs »
5 » » » Nyköpings »
5 » » » Stockholms »
22 » » » Vänersborgs »
1911 ..................
8,522
2,807
32.9 |
5 » » » Lunds »
1 » » » Visby »
800 » » » Säters »
800 » » » Västerviks »
1912 .................
8,522
2,694
31.6
1913 ................
8,559
3,299
38.5 j
5 » )» » Lunds » .
32 » » » Kristinehamns »
1914 ..................
9,119
3,293
36.0
560 » » » Östersunds »
1915 .................
9,089
3,100
34.1 \
18 platser utgå » Uppsala »
12 » » » Göteborgs »
1916 ..............
9,089
3,524
38.7
Av denna tabell
framgår,
att antalet exspektanter ökats vic
Vänersborgs hospitals öppnande från 1,698 år 1903 till 2,126 år 1905,
vid Kristinehamns hospitals utvidgning från 1,848 år 1906 till 2,178
år 1907, vid Säters och Västerviks hospitals öppnande från 2,554 år 1909
till 2,807 år 1911 och vid Östersunds hospitals öppnande från 2,694
år 1912 till 3,299 år 1913. Den omständigheten, att i många fall ansökan
om hospitalsvård icke göres för därav i behov varande sinnessjuka,
torde mer än väl uppväga den genom exspektanters död m. m.
uppkommande felaktigheten i exspektantsiffran, varför denna med all
säkerhet torde uttrycka minimiantalet av dem, som, i händelse platser
å hospitalen funnes att tillgå, skulle taga desammma i anspråk.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
Av tabellen framgår vidare, att det absoluta antalet oxspektanter
den 31 december 1916 var högre än under något av de föregående
åren och nämnda dag var i det närmaste lika stort i förhållande till
antalet anstaltsplatser som den 31 december 1904, ehuru anstaltsplatserna
sedan sistnämnda dag ökats från 5,118 till 9,089.
Vidare må en annan siffra anföras, som belyser bristen på anstaltsplatser.
Genom nådigt brev den 18 april 1914 uppdrog Kungl. Maj:t
åt medicinalstyrelsen att verkställa utredning samt avgiva yttrande och
förslag med anledning av en utav Svenska fattigvårdsförbundet gjord
Iramställning om vidtagande av åtgärder för utredning av principerna
för en uppdelning av sinnessjuk vården mellan å ena sidan staten och å
andra sidan landstingen, eventuellt större kommuner, m. m. Med anledning
av detta uppdrag har medicinalstyrelsen från kyrkoherdar samt
hälsovårds- och fattigvårdsmyndigheter inom landets samtliga kommuner
infordrat uppgifter, bland annat, om antalet sinnessjuka och obildbara
sinnesslöa i riket den 1 juli 1914, som vore i behov av anstaltsvård,
och angående den utsträckning, vari detta vårdbehov vore tillgodosett.
Sammanräkningen av dessa uppgifter har, enligt vad styrelsen meddelar,
givit följande resultat:
Sinnessj lika
landsbygd
städer
vårdade å
statsanslag.
vårdade å
läns- eller
kommunal
anstalt.
utan
anstaltsvård.
summa
anstaltsvård-
behövande.
vårdade å
statsanslag
vårdade å
kommunal
anstalt.
utan
anstaltsvård.
summa
anstaltsvård-
behövande.
6,196
993
2,582
9,771
2,099
2,337
559
4,995
Obildbara sinnesslöa
landsbygd
städer
vårdade å
anstalt.
utan
anstaltsvård.
summa
anstaltsvård-
behövande.
vårdade å
anstalt.
utan
anstaltsvård.
summa
anstaltsvård-
behövande.
1,310
2,897
4,207
529
321
850
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
De här uppgivna, å läns- och kommunalanstalter vårdade sinnessjuka
torde vara att anse som berättigade till vård å statsanslag. Hela
summan av till vård å statsanstalt berättigade sinnessjuka, som den 1
juli 1914 icke åtnjöto sådan vård, skulle sålunda vid nämnda tid hava
utgjort å landsbygden (993 + 2,582) 3,575 och i städerna (2,337 +
559) 2,896 eller således inalles 6,471.
Antalet av de svårskötta obildbara sinnesslöa, som äro berättigade
till vård å statsanstalt, är, med hänsyn till sinnesslövårdens nuvarande
organisation, icke möjligt att på grund av de nämnda siffrorna uppskatta,
men torde förvdsso vara betydligt.
Beträffande de anförda uppgifternas tillförlitlighet framhåller medicinalstyrelsen,
att de i och för sig böra betraktas som mycket ungefärliga
och att antalet vårdberättigade tydligen icke direkt uttrycker antalet
erforderliga anstalt splatser, enär en del av de vårdberättigade av
olika anledningar icke taga anstaltsplats i anspråk, även då sådan är
tillgänglig. Dessutom vore sannolikt, att åtskilliga till anstaltsvård berättigade
icke upptagits i uppgifterna, enär de icke föranlett någon
prästerskapets eller kommunalmyndigheternas åtgärd.
Åven om de anförda siffrorna sålunda icke kunna anses vara fullt
korrekta, torde de dock vara väl ägnade att visa, huru kännbar bristen
på anstaltsplatser faktiskt är, och huru otillräckligt för dess avhjälpande
det platsantal, 800, är, som blir disponibelt vid det under byggnad
varande hospitalet i Strängnäs. Ej heller den av 1916 års riksdag beslutade
om- och tillbyggnaden av Lunds hospital och asyl, innebärande en
ökning av antalet platser med 50, samt det av Kungl. Maj:t till innevarande
års riksdag framlagda förslaget om utvidgning av Säters och
Västerviks hospital, vilket skulle medföra en ökning av platsantalet
med sammanlagt 280, torde kunna i någon väsentlig grad avhjälpa
berörda missförhållande.
Om vidden av de olägenheter och om det nödtillstånd, som till följd
av denna platsbrist mångenstädes är rådande, bära överinspektörens
för sinnessjukvården samt anstaltsöverläkarnas meddelanden om myndigheters
och målsmäns trångmål ävensom Svenska fattig vårdsförbundets
upprepade framställningar nogsamt vittne.
Plats för det Genom denna utredning torde behovet av ytterligare en anstalt för
nya hospi- v^rd av sinnessjuka till fullo vara ådagalagt. Frågan om den lämplitaiet.
gaste plat,gen för anstaltens förläggning synes därefter först böra upptagas
till behandling.
De i medicinalstyrelsens år 1902 framlagda plan för ordnande av
sinnessjukvården i riket föreslagna nya sinnessjukvårdsanstalterna hava
9
Kanyl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 266.
nu samtliga blivit uppförda och tagna bruk med undantag för hospitalet
vid Strängnäs, som ännu ej fullbordats. Redan vid framläggandet
av berörda plan framhöll emellertid medicinalstyrelsen, att, även sedan
den föreslagna planen blivit förverkligad, brist på anstå!tsplatser torde
komma att förefinnas i sydvästra Sverige och att behov av ytterligare
ett hospital i denna del av landet förelåge. Detta behov framhölls
ytterligare i ett av styrelsen den 10 april 1912 över Svenska fattigvårdsförbundets
förenämnda framställning den 8 november 1911 avgivet
utlåtande. Styrelsen anförde därvid, bland annat, att de sjuka från Hallands
län och från sydligaste delen av Ålvsborgs län måste hänvisas till
Lunds hospital och asyl, en i förhållande till de sjukas hemort väl avlägsen
anstalt, vilken för övrigt vore erforderlig för de provinser, varitrån
den för det dåvarande företrädesvis mottoge sjuka.
De av medicinalstyrelsen sålunda framförda synpunkterna vunno
jämväl Kungl. Majrts beaktande, i det Kungl. Maj:t, såsom jag förut
nämnt, den 29 juni 1912 anbefallde styrelsen att tillsätta en kommission
för utseende av lämplig byggnadsplats i sydvästra Sverige för ett nytt
hospital.
I nådigt brev till medicinalstyrelsen av sistnämnda dag bestämdes
kommissionens åliggande sålunda, att kommissionen skulle dels föreslå
med hänsyn såväl till belägenheten i förhållande till redan befintliga
anstalter för sinnessjuka som ock till områdets naturliga beskaffenhet,
terrängförhållanden, vattentillgång, närhet till något kommunikationscentrum
med mera lämplig byggnadsplats i sydvästra Sverige för ett
hospital för 800 sjuka, dels ock låta utföra karteskisser, utvisande det
föreslagna områdets belägenhet samt det ungefärliga läget av de för anstaltens
behov nödiga byggnaderna, verkställa utredning av förhållandena
beträffande vattentillgång och avlopp samt uppgöra beräkning av
kostnaderna för förvärvandet av för anstaltens behov lämpade jordområden,
ävensom för övrigt meddela möjligen erforderlig utredning av
andra i samband med nämnda frågor stående förhållanden.
Kommissionen, som utgjordes av dåvarande generaldirektören i
medicinalstyrelsen K. M. Linroth såsom ordförande och såsom ledamöter
dåvarande arkitekten hos styrelsen T. Stenberg, medicinalrådet G. R.
Stenbeck, t. f. överinspektören för sinnessjukvården i riket D. A. Petrén
samt numera överläkaren vid Vänersborgs hospital och asyl E. K. Lauritzen,
avgav, såsom nämnts, sitt utlåtande den 16 maj 1914. Häri har
kommissionen till en början lämnat en redogörelse för det av kommissionen
använda tillvägagångssättet för utrönande av den för hospitalsBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 227 käft. (Nr 266.) 2
Utlåtande av
1912 års
kommission.
10
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
anläggningen lämpligaste platsen, därvid kommissionen särskilt ansett
sig höra undersöka, huruvida inom ifrågavarande del av Sverige funnes
kronoegendomar, vilka kunde vara lämpliga att för ändamålet tagas i
anspråk.
Beträffande de allmänna synpunkter, vilka för kommissionen varit
ledande vid valet av plats, anföres följande:
»Den del av landet, varest kommissionen haft att utse lämplig plats för
ett hospital, är, enligt nådiga brevet den 29 juni 1912, begränsat till sydvästra
Sverige.
En närmare avgrän aning betingas av platserna för redan befintliga anstalter,
nämligen Vänersborg och Göteborg i norr, Växjö i öster och Lund i söder. Av
stor betydelse för platsvalet har det givetvis varit att söka avgöra, i vilken del av
det sålunda avgränsade området förläggningen bäst skulle motsvara det nuvarande
och framtida behovet av sjukplatser. Följande synpunkter hava därvid
varit för kommissionen ledande.
Den lättnad i den rådande bristen på sjukplatser, som öppnandet av
Östersunds och Strängnäs hospital kommer att medföra, berör givetvis i första
hand de norra och nordöstra delarna av området, mer eller mindre direkt, genom
de närmast liggande anstalternas (Vänersborg, Vadstena, Västervik) frigörande
från områden i riktning mot de nyöppnade anstalternas förläggningsorter. En
utvidgning av Växjö hospital, vilken är under utredning sedan den principiellt
tillstyrkts av medicinalstyrelsen, kommer de östra delarna till godo. På platstillgången
i södra delarna av området kunna de nämnda förestående ökningarna
i antalet sjukplatser endast genom transporter av de sjuka till långt avlägsna
anstalter komma att inverka. Härtill kommer, att en indragning av Malmö asyl
står på dagordningen. Den västra delen av området, Halland, kommer självfallet
in under den nya anstaltens rayon.
Kommissionen har på grund av det anförda tänkt sig, att det nya hospitalet
borde i främsta rummet tillgodose Halland men därutöver hava sitt upptagningsfält
riktat huvudsakligen åt söder och sydost (norra Skåne, västra Småland).
Ur denna synpunkt vore någon plats vid västkustbanan, å dennas mellersta
eller södra del, lämpligast.
Vid valet av plats har kommissionen vidare ansett sig böra uppställa närbelägenhet
till stad, icke allenast till större kommunikationscentrum, som ett
synnerligen viktigt, numera nära nog ofrånkomligt krav, detta med hänsyn icke
blott till anstaltens ekonomiska drift utan även, och i synnerhet, till rekryteringen
av tjänstemän och betjäning.»
Av de platser, vilka kommissionen med hänsyn till nu angivna
grunder ansett för ifrågavarande ändamål kunna komma i åtanke, har
särskilt vissa områden i närheten av städerna Falkenberg, Halmstad,
Ängelholm och Hälsingborg varit föremål för kommissionens uppmärksamhet.
Av dessa områden har dock det av kommissionen såsom plats
för hospitalet förordade området, beläget å och invid norra delen av
Pålsjö ägor omedelbart norr om Hälsingborg, av kommissionen befunnits
äga väsentliga företräden framför de övriga.
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
Beträffande valet av Hälsingborg till plats för hospitalet har kommissionen
anfört följande:
»Med den ökning i antalet sjukplatser å hospitalen, som under de närmaste
åren kan förutses komma till stånd genom nybyggnader och utvidgningar, bringas
hela platsantalet tämligen nära den siffra, 2 platser å statsanstalt pr 1,000 invånare,
som, enligt vad erfarenheten alltmera synes giva vid handen, är för vårt
land att anse som den minsta, som med en tillfredsställande sinnessjukvård i
landet är förenlig. Efter denna beräkningsgrund skulle platsbehovet (i allmänna
klassen) för de sydligaste länen te sig sålunda:
Malmöhus län .................................................. 930 platser
Kristianstads » 460 »
Blekinge » 300 »
Hallands » .................................................. 295 »
Kronobergs » 315 »
Summa 2,300 platser.
Härför torde bliva tillgängliga följande antal platser å de särskilda an
-
stalterna:
Lunds hospital och asyl ..................... omkring 1,220 platser
Yäxjö hospital ....................................... » 300 »
Det nya hospitalet i sydvästra Sverige » 800 »
Summa 2,320 platser.
Malmö asyl, vars indragning kan antagas komma att ske i samband med
det nya hospitalets inrättande, är här icke medtagen. Det framgår härav, att de
nämnda länens platsbehov komme att ganska jämnt motsvaras av det tillgängliga
platsantalet å de anstalter, som bleve för dess tillgodoseende bäst belägna. En
uppdelning av länen i fullt lämpliga upptagningsområden för dessa anstalter torde
däremot svårligen kunna ske, i det att Yäxjö hospital med nämnda numerär bleve
för litet för dess naturliga upptagningsområde. Och en förläggning österut av
det nya hospitalet kan icke ske, titan att västkustens intressen alltför mycket
åsidosättas. Yarhelst åter på västkusten denna anstalt bleve förlagd, torde dess
upptagningsområde icke komma att te sig väsentligen annorlunda än i följande
uppdelningsförslag, som synes vara det under föreliggande förhållanden mest
ändamålsenliga, nämligen:
Lunds hospitals område skulle omfatta Malmöhus län förutom dess nordvästligaste
del, ungefär motsvarande Luggude härad jämte Hälsingborgs stad,
östra och södra delarna av Kristianstads län samt västra delen av Blekinge län.
Yäxjö hospitals område skulle omfatta östra delen av Blekinge län och
östra delen av Kronobergs län.
Det nya hospitalets område skulle omfatta nordvästligaste delen av Malmöhus
län, västra delen av Kristianstads län, västra delen av Kronobergs län och
Hallands län.
Det nya hospitalet skulle således, om det förlädes till Hälsingborg, komma
att ligga i en utkant av sitt område. Men olägenheterna härav uppvägas i väsentlig
mån av stadens utmärkta järnvägsförbindelser; och kommissionen har, i be
-
Beskrivning
över det av
kommissionen
föreslagna
området invid
Hälsingborg.
12 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
traktande Lärav och av de företräden i övrigt, som platsen där erbjuder i jämförelse
med de av kommissionen undersökta, nordligare belägna, ansett sig höra
förorda densamma i trots av dess något ogynnsammare geografiska läge.»
I kommissionens utlåtande återfinnes en beskrivning på de platser,
vilka av kommissionen undersökts. Det torde vara överflödigt att
ingå på denna beskrivning för såvitt den avser platser, som kommissionen
icke ansett sig kunna för ifrågavarande ändamål förorda. I
denna del tillåter jag mig hänvisa till handlingarna i ärendet.
Beträffande det föreslagna området, som närmare angivits å en
vid kommissionens utlåtande fogad karta över trakten och vars belägenhet
jämväl framgår av en situationsplan, vilken torde som bilaga
få fogas vid protokollet, har kommissionen lämnat följande beskrivning:
»Ifrågavarande område har av stadsfullmäktige i Hälsingborg erbjudits till
staten kostnadsfritt för att användas till plats för det nya hospitalet. Det utgöres
av en del av den omedelbart norr om stadens planlagda område belägna
egendomen Pålsjös ägor, på kartan betecknad med A, samt i norr till denna
angränsande arealer, B och C. Arealen A omfattar omkring 40 har, arealerna
B och C vardera omkring 20 har. Arealerna A och C ligga i sin helhet under
plog, arealen B är bevuxen med planterad, halvstor, tät granskog. Denna skog
är visserligen föga vacker, men icke desto mindre av väsentlig betydelse för ett
blivande hospital. Den bereder ett relativt skydd mot nordliga och nordvästliga
vindar, bildar en lämplig bakgrund för byggnadskomplexet och är även som
promenadpark icke utan värde. I övrigt saknar området naturliga gränser mot
omgivande trakt. Utsikten inåt landet är tämligen enformig över åkerfält och
spridda gårdar, omgivna av sina trädgårdar och parker. Mot kustsidan ser man
de vackra lövskogarna omkring Pålsjö och Sofiero, men från marken icke Öresund,
ehuru stranden ligger på endast en kilometers avstånd. Från övervåningshöjd
torde man däremot få en härlig utsikt över det livligt trafikerade Sundet
och danska kusten. I stadens erbjudande ingår även kostnadsfri överlåtelse av
mark för en gångväg till stranden och plats där för badhus, en förmån, som särskilt
med hänsyn till personalen är värd beaktande.
Ehuru området, som nämnt, icke är naturligt avgränsat, ligger det väl avskilt
från trafikleder. Avståndet från stadens torg är omkring 3,5 kilometer fågelvägen
och från dess planlagda område omkring 1 kilometer. I detta hänseende är läget
synnerligen lämpligt. Avståndet från staden är också tillräckligt för att betrygga
mot risken att med dess tillväxt få bebyggda stadskvarter inpå anstaltsområdet. För
kommunikationen med staden är avståndet måttligt, och persontrafiken kommer
att i mycket hög grad underlättas därigenom, att staden utfäst sig att framdraga
och trafikera spårvägslinje till områdets gräns. Fördelarna av den omedelbara
närheten till en stad av Hälsingborgs storlek ligga i öppen dag.
Det samlade området har en lämplig rhombisk form med rakliniga gränser
utom vid sydvästra hörnet, där Kulla Gunnarstorps ägor skjuta något in i ägofiguren.
Terrängen är i stort sett plan och grunden överallt lämplig för bebyggande.
Mittigenom området, mellan arealen A, å ena, samt B och C, å andra
sidan, går sockengränsen mellan Hälsingborgs landsförsamling och Allerums socken.
Med föranledande härav uppställde staden till en början vid sitt erbjudande av
13
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 2GG.
,de* y^^oret- att hospitalsetablissemanget, inklusive bostadslägenheter
skulle torlaggas uteslutande inom arealen A. Visserligen förhåller det sig så att
den lämpligaste byggnadsplatsen för sjukvår dskomplexen på grund av nivåförliällanden,
laget inom agofiguren och intill skogen m. in., just ligger inom arealen
A han mot dess norra gräns; och även bostadshusen, sannolikt också ekonomiavdelningen,
torde i alla händelser lämpligast böra förläggas hit. Kommissionen
bär dock icke kunnat undgå att taga mycken hänsyn därtill, att dels, vid det
siuthga utstakandet av anstaltens olika byggnader, det måhända kan visa sig
önskvärt att vidtaga placeringar, som överskrida ramen för villkoret — såsom
till exempel att förlägga ett eller annat bostadshus i skogsbrynet å arealen B
eller att uppföra byggnader för trädgård och jordbruk å arealen C — och dels
att arealen A ensam icke räcker till för framtida utvidgningar av anstalten, därest
sådana skulle behova ifrågakomma. Och i alla händelser skulle det för anstaltens
tram tida funktion kunnat bliva till väsentligt men, om hälften av dess i och för
sig icke synnerligen störa . areal icke fått bebyggas. Kommissionen gav därför
staden _ tillkänna, att nyssnämnda villkor syntes kommissionen från statens sida
oan tågligt. Med anledning härav förklarade sig stadsfullmäktige i Hälsingborg
avsta tran det uppställda villkoret angående etablissemangets förläggning uteslutande
& den del av det erbjudna området, som tillhör Pålsjö gård, varvid
stadsfullmäktige emellertid framhöllo sin förväntan, att hospitalets byggnader i
allt tall torde komma att förläggas på av staden önskat sätt samt att'' medicinalstyrelsen
framdeles komme att i sin mån stödja en stadens plan att med dess
område ta inkorporerat en del av Allerums socken; och häremot synes kommissionen
intet vara att erinra.
®?.traflfnde vatten °ch avlopp föreligger från staden erbjudande att bekosta
och utföra framdragandet till hospitalsområdets gräns av härför erforderliga ledmngar.
Kommissionen har uppdragit åt kaptenen i väg- och vattenbyggnadskaren
bart J. Insulander att närmare utreda hithörande frågor, och har han i
anledning härav avgivit utlåtande av den 14 januari 1914. Av detsamma framgår,
att med beräkning av en vattenåtgång av 300 kubikmeter pr dygn, årskostnaden för
vatten tran stadens verk, med ett av stadsfullmäktiges kommitterade under hand
uppgivet forslagspns av 9 öre pr kubikmeter, skulle uppgå till 9,900 kronor Av
verkställda undersökningar framgår emellertid, att från området, eller i alla händelser
tran en å stadens mark omkring 1,500 meter norr om den tilltänkta byggnadsplatsen
_ befintlig källa, kan i tillräcklig mängd erhållas ett vatten, som, om det
också ej är av allra bästa slag, dock mycket väl kan användas. Samma vatten
anvandes tor närvarande utan olägenhet, vid stadens lungsotssanatorium, beläget
omeuelbart norr om kospitalsområdet. Årskostnaden för vatten från eget område
beraknas av kapten Insulander till högst 7,500 kronor och för vatten från nämnda
kalla till högst 8,950 kronor. Av framtida närmare undersökningar och underhandlingar
med staden finge avgörandet bero, vilken av de tre möjligheterna borde
anlitas. 1 alla händelser är konstaterat, att gott vatten i tillräcklig mängd för
anstaltens behov kan erhållas till rimligt, i bästa fall till billigt pris. Rörande
alternativet »vatten från stadens verk» påpekar kapten Insulander, att trycket
tor närvarande i stadens ledningar icke vore tillräckligt effektivt för anstaltens
behov, ett förhållande som vid eventuella underhandlingar i denna fråga är att
Rörande avloppet yttrar kapten Insulander, att enligt honom meddelade
UPP jsnmgar den av staden erbjudna ledningen tänkts följa den gångväg längs
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 266.
Pålsjö-ägornas norra gräns ned till liavet, vilken komme att upplåtas för hospitalets
räkning, och att från statens sida vid eventuella underhandlingar endast
det villkor borde fästas, att åt ledningarna gåves tillräckliga dimensioner och lutningar
för avloppsvattnets mottagande. . .
I fråga om elektrisk energi för anstaltens behov har ingen.] oren häri A.
Hossander på uppdrag av kommissionen verkställt utredning. Staden har erbjudit
sig att framdraga ledningar från stadens elektricitetsverk till hospitalsområdets
gräns samt att leverera erforderlig ström till pris efter gällande taxor.
Ingenjör Hossander har med ledning av gällande priser beräknat, att med anlitande
av ström från stadens verk anläggningskostnaderna (transformatorstation)
skulle betinga 6,000 kronor och årliga driftkostnaderna 17,500 kronor, under det
att egen kraftstation skulle kosta i anläggning 62,000 kronor och i årlig drift
12,600 kronor (inklusive rånte- och amorteringskostnader). Härav framgår, att,
därest icke en väsentlig nedsättning av stadens strömpris kan erhållas, anläggandet
av eget elektricitetsverk komme att ställa sig ekonomiskt fördelaktigast.
Staden Hälsingborgs kommunikationer med andra delar av riket äro, som
bekant, såväl till sjöss som till lands ypperliga. I alla de huvudriktningar norr,
nordost och öster, där anstalten antagligen finge sitt upptagningsområde finnas
direkta och snabba järnvägsförbindelser. Direkt järnvägsspåranslutning för anstalten
torde dock svårligen kunna etableras. Men ett décauvillespår eller dylik
enklare förbindelse torde dock kunna anordnas till den omkring 1,500 meter avlägsna
hållplatsen Gyhult vid västkustbanan och härigenom både under byggnadstiden
och sedermera frakt av tyngre gods underlättas. Vad kommunikationerna
mellan anstaltsområdet och staden beträffar, har redan nämnts, att staden
erbjudit sig att uppehålla spårvagnstrafik till områdets gräns. Att denna spårvägsförbindelse
kunde bliva till stor nytta för anstalten även beträffande godstransporter
är ju icke osannolikt.»
Erbjudande av I kommissionens nu återgivna utlåtande hava å skilda ställen berörts
Hälsingborgs av stadsfullmäktige i Hälsingborg gjorda utfästelser rörande mark6tad''
upplåtelse för ifrågavarande ändamål m. m. Dessa erbjudanden äro
närmare angivna i särskilda skrivelser till kommissionen av den 24
februari 1913 och den 7 maj 1914 och innebära, att staden är villig:
att för förläggandet av ett rikshospital utan ersättning med full
äganderätt till staten överlåta hela det å den utav kommissionen överlämnade
kartan angivna området, innehållande i areal cirka 80 hektar
jämte mark till utfartsväg, därvid uttalats det önskemål, att åt Allerums
socken för all framtid upplåtes en frisäng a hospitalet;
att bekosta och utföra framdragandet till hospitalsområdets gräns av
vatten-, elektricitets- och avloppsledningar ävensom tillhandahålla mursand
och grus vid staden tillhörig grustäkt, allt mot villkor, att. för
förbrukning erlägges betalning enligt gällande taxor och gängse priser,
att utan ersättning upplåta en markremsa å Pålsjöområdets nordliga
gräns till gångväg samt en plats till badhus vid havsstranden; samt
att vid tiden för hospitalets ibruktagande leda och trafikera stadens
spårvägar till hospitalets gräns.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 266. 15
Såsom jag redan förut nämnt har medicinalstyrelsen i sitt den 8
juli 1914 över kommissionens ifrågavarande utlåtande avgivna yttrande
för sin del förordat den av kommissionen föreslagna platsen för hospitalet.
I sin skrivelse den 7 mars 1917 har medicinalstyrelsen lämnat
en redogörelse för de förhandlingar, styrelsen i anledning av Kungl.
Maj:ts den 20 oktober 1916 givna uppdrag fört med stadsmyndigheterna
i Hälsingborg angående markförvärv för hospitalet jämte dithörande
frågor.^ Uppdraget avsåg, närmare angivet, att styrelsen skulle under
förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande och i huvudsaklig enlighet med
de förutsättningar, som angivas i stadsfullmäktiges i Hälsingborg förenärnnda
. skrivelser den 24 februari 1913 och den 7 maj 1914 samt
kommissionens den 16 maj samma år avgivna utlåtande, med staden
inga avtal om upplåtelse för avsett ändamål av det av kommissionen
föreslagna området.
För fullgörande av sitt ifrågavarande uppdrag har medicinalstyrelsen
begärt närmare upplysningar från den s. k. rikshospitalskommittén,
vilken av stadsfullmäktige tillsatts för att med styrelsen underhandla
om markupplåtelsen till hospitalet, angående de villkor, på vilka staden
vore villig utgöra de av staden i nämnda skrivelser utfästa prestationer.
Styrelsen framställde därvid tillika förfrågan, dels huruvida och på
vilka villkor staden ville åtaga sig att framdraga jämväl ledningar för
gas till hospitalets gräns och leverera den kvantitet gas, som kunde
bliva^ erforderlig, då styrelsen hade för avsikt att föreslå användandet
av sådan för matlagningsändamål för hospitalets behov, dels ock huruvida
staden vore villig anordna en del nödiga vägar till och invid
hospitalsomradets gräns. Samtidigt med dessa förhandlingar hava även
förts dylika angående själva markupplåtelsen.
De sålunda förda underhandlingarna hava resulterat i det nu för
godkännande. Kungl. Maj:t underställda kontraktet mellan styrelsen och
stadsfullmäktige, varav avtryck torde få såsom bilaga A fogas vid detta
protokoll.
.De överenskommelser, som innefattas i kontraktet, äro i huvudsaklig
överensstämmelse med de av Kungl. Maj:t angivna förutsättningarna.
Dock hava, frånsett de på grund av styrelsens berörda framställningar
träffade överenskommelserna angående leverans av gas samt
anläggningar av vissa vägar, vissa avvikelser från nämnda förutsättningar
ansetts erforderliga. Sålunda har i det upprättade kontraktet
och på en vid densamma fogad karta, varå områdets gränser noggrant
angivits, området erhållit en annan benämning än enligt stadsfullmäktiges
ursprungliga erbjudande. Det har nämligen nu benämnts Dett vid
stadens norra gräns inom staden och å Laröd beläget områdeD, under
Medicinal
styrelsen.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
det att detsamma i stadens första utfästelse och vid de förhandlingar,
som förut förts i frågan, kallats »ett å och invid norra delen av Pålsjö
ägor omedelbart norr om staden beläget område». Denna olikhet i
benämningen är beroende på en av stadsfullmäktige uttryckt önskan,
och har medicinalstyrelsen icke ansett sig hava något att erinra mot
denna förändring.
Även områdets gränser äro något ändrade. Den äldre skifteskartan, på
vilken området ursprungligen inlagts, har under de nu förda förhandlingarna
befunnits vara i viss grad felaktig, till följd varav någon jämkning i
gränserna måst ske. Detta inverkar dock icke enligt styrelsens åsikt
på områdets lämplighet för hospitalsanläggning utan har endast medfört
en oväsentlig ändring av områdets form.
Anstaltens nu föreslagna område består enligt den vid kontraktet
fogade kartan av tre huvuddelar — jämväl utmärkta å den vid statsrådsprotokollet
fogade situationsplanen — nämligen
ett inom Hälsingborgs landsförsamling liggande, å Pålsjö nya gård
beläget område, i sin helhet under plog (på kartan betecknat med A);
ett inom Allerums församling liggande område — Laröd n:r 1 —
beläget norr om det förra, bevuxet med halvvuxen granskog (på kartan
betecknat med B); samt
ett likaledes inom Allerums församling liggande område — Laröd n:r
2 — även detta beläget norr om det förstnämnda, öster om området B, i
likhet med området A i sin helhet under plog (på kartan betecknat
med C). Den å kartan med B betecknade arealen, som förut hört till
Kulla-Gunnarstorp, har genom gåvobrev den 10 februari 1917 skänkts
till Hälsingborgs stad att användas till anläggande av ett hospital, under
förutsättning att till disposition av Allerums kommun å det blivande
hospitalet för all framtid upplåtes en frisäng, varom bestämmelse jämväl
intagits i det föreliggande kontraktet.
Anstaltsområdet, som utgör sammanlagt omkring 84 har, synes
medicinalstyrelsen, såsom styrelsen även i frågans tidigare läge uttalat,
väl lämpat för hospitalsanläggningen. Dock har styrelsen ansett sig
böra omnämna, att det för den betydande platsnumerär, anstalten
enligt styrelsens förslag är ämnad att omfatta, är väl knappt, särskilt
den del av detsamma, området C, som av styrelsen avsetts för hospitalets
jordbruks- och trädgårasområde. Ett ytterligare skäl för detta omnämnande
har styrelsen funnit däri, att mellan C-områdets norra gräns
och Hälsingborgs stads tuberkulosanstalts områdes södra gräns ett smalt
markbälte är inskjutet, tillhörande den i enskild ägo varande Pilshults
gård. Denna mark innehåller inemot 10 har och skulle, enligt styrel
-
Kung]. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 266. 17
sena mening, särdeles väl lämpa sig för en utökning av hospitalsområdet,
på samma gång som det vore en påtaglig fördel för hospitalet,
att dess område ginge fram till tuberkulosanstaltens och därigenom på
detta håll fredades lör ett eljest i framtiden möjligt grannskap av bebyggda
tomter i enskild ägo. Medicinalstyrelsen har dock ansett sig
för närvarande icke böra göra framställning om statsinköp av denna
mark.
Som byggnadsplats har styrelsen avsett området A med en areal
av omkring 42 har. Denna areal lämpar sig nämligen enligt styrelsens
mening bäst härför på grund av sin storlek och form och framför allt
genom sitt läge närmast staden, som till detta områdes gräns kommer
att framdraga spårvägslinje. Markytan i denna del företer relativt
små höjdskillnader. Grundförhållandena äro förmånliga, i det
att fast botten över hela området påträffas på ett djup av 1—2, undantagsvis
2,5 meter. Endast vissa i styrelsens förslag upptagna avdelningar
för sinnesslöa har styrelsen tänkt sig förlagda delvis utom området
A. Området B har styrelsen avsett att tillsvidare bibehålla såsom
skogspark. En del av detta område har dock föreslagits såsom plats
för anstaltens kyrkogård samt för obduktionshus med gravkapell.
Sedan den av medicinalstyrelsen år 1902 framlagda planen för ordnande
av sinnessjuk vården i riket numera blivit i det närmaste förverkligad,
bör givetvis i främsta rummet sydvästra Sverige komma i
åtanke, då det gäller att vidtaga ytterligare åtgärder för avhjälpande av
bristen pa anstaltsplatser. De anstalter, som på grund av sitt läge för
närvarande i någon större utsträckning upptaga patienter från denna del
av landet, äro i norr Vänersborgs hospital och asyl samt Göteborgs
hospital, i öster Växjö hospital och i söder Lunds hospital och asyl.
Dessa anstalter äro emellertid för ändamålet långt ifrån tillfyllest, vilket
redan år 1902 av medicinalstyrelsen framhållits.
Vid utseendet av plats för det nya hospitalet har man först att
taga hänsyn till den begränsning, som betingas av förenämnda redan
befintliga anstalter. I fråga om valet av förläggningsplats inom det
• sålunda begränsade området har 1912 års kommission framhållit, att
den lättnad i den rådande bristen på anstaltsplatser, som öppnandet
av Östersunds hospital medfört och som kommer att bliva en följd
av Strängnäs hospitals tagande i bruk, i första hand berör de norra
och nordöstra delarna av området, mer eller mindre direkt, genom
de närmast liggande anstalternas frigörande från områden i riktning
mot de nya anstalternas förläggningsorter. Vidare yttrade kommisBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 227 käft. (Nr 266.) 3
Departements
chefen.
18
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 266.
sionen, att eu eventuell utvidgning av Växjö hospital skulle komma
de östra delarna till godo. Däremot skulle nämnda ökningar av antalet
sjukplatser endast i ringa mån inverka på områdets södra delar,
varjämte kommissionen ansåg, att dess västra del självfallet skulle
komma inom den nya anstaltens rayon. Enligt kommissionens mening
borde det nya hospitalet därför i främsta rummet tillgodose Halland
och därutöver hava sitt upptagningsområde riktat huvudsakligen åt
söder och sydost. I detta sammanhang ber jag få erinra, att såväl
frågan om en utvidgning av Växjö hospital som ock det av kommissionen
omnämnda förslaget om indragning av Malmö asyl för närvarande
äro under utredning. Oberoende av huru dessa frågor än komma att
lösas, torde dock läget och storleken av de ifrågavarande område
begränsande äldre anstalterna obetingat tala för, att den nya anstaltens
upptagningsområde blir i huvudsaklig överensstämmelse med kommissionens
förslag och sålunda kommer att omfatta nordvästligaste delen
av Malmöhus län, västra delen av Kristianstads län, västra delen av
Kronobergs län och Hallands län.
Av kommissionens utredning framgår, att kommissionen i närheten
av de orter, vilka på grund av geografiskt läge och beskaffenhet i övrigt
kunnat tjäna som förläggningsplatser för det nya hospitalet, icke funnit
något område — förutom det föreslagna invid Hälsingborg — som väl
ägnat sig för eu hospitalsanläggning. Särskilt omgivningarna kring
Halmstad, vars läge, understött av dess goda kommunikationer, kommissionen
ansett vara det bästa möjliga för hospitalet, har för ändamålet
noggrant undersökts, utan att någon lämplig plats kunnat utfinnas. Med
hänsyn härtill och då den förebragta utredningen giver vid handen, att
det nu föreslagna området ur skilda synpunkter, som jag strax blir i
tillfälle att beröra, särdeles väl lämpar sig för den nya hospitalsanläggningen,
anser jag mig böra förorda densammas förläggning därstädes.
Förläggningen av hospitalet vid Hälsingborg medför visserligen, att detsamma
icke kommer att ligga centralt i sitt upptagningsområde, men
olägenheten härav torde till väsentlig del uppvägas av stadens göda
kommunikationer. Dessutom bör närheten av upptagningsområdets största
stad icke underskattas. Särskilt rekryteringen av tjänstemän och betjäning
samt möjligheterna att erhålla tillräckligt antal bostäder utom anstalten
torde därigenom underlättas.
Det föreslagna området, vilket av Hälsingborgs stad erbjudits
staten såsom gåva för anläggning av hospitalet, utgöres, såsom jag nyss
nämnde, av delar av Pålsjö nya gårds ägor, Laröd nr 1 och Laröd nr
2, å kartan betecknade med A, B och C och omfattande sammanlagt
omkring 84 har.
19
Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 266.
Områdets form och beskaffenhet hava visat sig lämpliga för
ifrågavarande anläggning, och dess läge är väl avskilt från trafikleder,
oaktat naturliga gränser saknas. Avståndet från staden tillåter
bekväma kommunikationer, vilka jämväl underlättas av stadens åtagande
att framdraga en spårvägslinje till områdets gräns. Å andra
Bidan är avståndet tillräckligt för att man ej på grund av stadens
tillväxt skall behöva befara någon störande byggnadsverksamhet i
hospitalets omedelbara närhet. Såsom en olägenhet har anförts, att
området möjligen är för litet för en anstalt av den storlek, som nu
i frågasättes. Detta skulle särskilt gälla det område, C, som är avsett
för anstaltens jordbruk och trädgårdsanläggningar. Denna olägenhet
kan dock, om så skulle visa sig nödvändigt, avhjälpas genom inköp av
ett mellan sistnämnda områdes gräns och Hälsingborgs stads tuberkulosanstalt
beläget område om omkring 10 har, tillhörigt egendomen Pilshult.
En dylik utvidgning är jämväl, såsom medicinalstyrelsen framhållit,
önskvärd ur den synpunkten, att bättre garantier därigenom erhållas
mot enskild byggnadsverksamhet invid hospitalets gräns. Denna fråga
torde emellertid höra anstå till dess erfarenhet i föreliggande avseende
vunnits. Genom den av medicinalstyrelsen förordade förläggningen av
hospitalets byggnader huvudsakligen till området A, vilket synes vara
för sådant ändamål lämpligast, kommer det av staden under förhandlingarnas
gång i denna riktning uttalade önskemålet att bliva tillgodosett.
Innehållet i det Kungl. Maj:t underställda kontraktet har icke givit
mig anledning till erinran.
Jag tillåter mig härefter något ingå på den utredning, som verk- Utredning
ställts för utrönande av den lämpligaste storleken å ifrågavarande anstalt. an?äende
tt t r ° i , ,, p ° <len lamp
Ursprungligen
var avsikten, att anstalten skulle uppiöras för samma plats- ligaste stor
antal
som det nu under byggnad varande hospitalet vid Strängnäs, eller 1nyanjfJgpie.t
således för 800 patienter. Vid anmälan om sitt beslut att bevilja medel talet/
till uppförande av sistnämnda hospital anförde emellertid 1913 års riksdag,
att fullständig utredning rörande möjligheten av att, på sätt
beträffande hospitalet vid Strängnäs ifrågasatts, genom en ökning av
patientantalet, särskilt genom uppförande av sjukvårdspaviljonger i tre
våningar, nedbringa byggnads- och driftkostnaderna per patient borde
föregå uppförandet av det för sydligaste delen av landet avsedda hospitalet,
varom beslut torde komma att fattas.
Riksdagens berörda uttalande gav jämväl anledning till det genom
nådigt brev den 26 februari 1915 åt medicinalstyrelsen lämpade uppdrag
att verkställa utredning i berörda hänseende.
20
Utlåtande av
överläkaren
E. Lauritzen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266,
Till fullgörande härav uppdrog medicinalstyrelsen den 8 september
1915, i enlighet med i sistnämnda nådiga brev erhållet bemyndigande,
åt överläkaren Lauritzen och arkitekten G. Wickman att såsom sakkunniga
och i samråd med t. f. överinspektören Petrén biträda styrelsen
vid den anbefallda utredningen. Sedan denna fråga varit föremål för
överläggningar mellan styrelsen och de tillkallade sakkunniga, uppdrog
styrelsen åt överläkaren Lauritzen att i nämnd egenskap upprätta en
jämförande översikt mellan svenska och utländska sinnessjukanstalter
ävensom verkställa den utredning i övrigt, vartill hans uppdrag kunde
föranleda.
Då en studieresa i föreliggande syfte till utlandet under pågående
krig ansågs komma att möta stora svårigheter och giva ett skäligen klent
resultat, avsågs med nämnda uppdrag närmast en sammanställning med
ledning av tillgänglig litteratur jämte en undersökning av de därur
framgående rönens betydelse för lösande av de hos oss aktuella problemen.
Med skrivelse den 20 juli 1916 överlämnade Lauritzen den infordrade
utredningen. Ur den i enlighet med uppdraget upprättade sammanställningen
angående utländska förhållanden i hithörande frågor har jag låtit
verkställa ett sammandrag, vilket emellertid lärer vara för vidlyftigt att här
återgivas, varför detsamma torde få såsom bilaga B fogas vid protokollet.
Jag ber allenast få nämna, att i utlandet sinnessjukvårdsanstalternas
storlek hittills i allmänhet visat tendens till ökning och att anstalter
med en beläggningssiffra av över 2,000 platser å vissa håll anlagts. Mot
denna anstalternas tillväxt, som har sin grund i orsaker av finansiell
natur, hava dock från läkarhåll höjts kraftigt varnande röster. Såsom
det tyngst vägande skälet mot de stora anstalterna har anförts, att en
enhetlig ledning och kontroll försvåras till skada för såväl sjukvård som
ekonomi. Vidare har även framhållits, att anstalternas upptagningsområden
bliva för stora samt att minskningen i antalet överordnade läkare
med därav följande försämrade befordringsmöjligheter bidrager till försvårandet
av läkarrekryteringen. A andra sidan har häremot invänts,
att nämnda olägenheter delvis överdrivits och att de i väsentlig mån
kunna undvikas genom ändamålsenlig organisation.
Den lämpligaste storleken har angivits något växlande. I ett flertal
fall har man dock principiellt uttalat sig för en beläggningssiffra av
högst 1,000 platser eller därunder.
De finansiella skälen för ökningen av anstalternas storlek gälla såväl
anläggnings- som driftkostnaderna. Då emellertid en mångfald faktorer
inverka på, dessa kostnader, har det visat sig svårt att exakt påvisa de
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266. 21
stora anstalternas företräden i dessa avseenden, särskilt i fråga om driftkostnaderna.
Efter en redogörelse för motsvarande svenska förhållanden, vartill
jag torde få tillfälle sedermera återkomma, har överläkaren Lauritzen
framlagt sin åsikt beträffande frågan, huruvida i Sverige vid kommande
nyanläggningar av anstalter för sinnessjuka platsantalet bör ökas utöver
vad som hittills varit normen, nämligen 800.
Lauritzen anför härom följande:
»För min del ansluter jag mig till den meningen, att de olägenheter, som
anses motivera ett fördömande av stora anstalter överhuvudtaget, knappast hava
en så allmängiltig karaktär. Jag tror att de genom lämplig organisation kunna
frånkommas eller väsentligen reduceras.
Beträffande huvudanmärkningen mot de stora anstalterna, riktande sig mot
bristen i enhetlighet inom särskilt sjukvårdsavdelningen och överläkarens utestängande
från verkligt inflytande på densamma, är det utan tvivel för sjukvården
förmånligast, att en läkare leder den, men för en sådan ledning, om den skall
vara effektiv, fordras dels tid, dels en noggrann kännedom om patienterna, och
i allmänhet torde det största platsantal som, under måttlig patientomsättning,
kan i detta hänseende bemästras av en läkare, ligga omkring 400. Denna anstaltsstorlek
torde därför med upprätthållande av ett så långtgående enhetlighetskrav
icke höra överskridas. Men om inom en större anstalt samma norm iakttages,
tror jag icke att förhandenvaron av flera avdelningar med var sin ledande läkare
medför alltför stora olägenheter. Den vidsträcktare enhetlighet, som kräves, berör
icke så mycket sjukvården i egentlig mening som fastmera de med anstaltsordningen
och ekonomien samhöriga sjukvårdsfrågorna och torde icke därigenom
behöva alltför mycket riskeras, om överläkarens och avdelningsläkarnas maktbefogenhet
inbördes lämpligen regleras. — Jag förutsätter, att varje ledande
läkare skall hava _ en egen huvudavdelning, utrustad med underavdelningar för
alla patientkategorier, så att patientförflyttningar av temporär (icke definitiv) art
mellan huvudavdelningarna endast undantagsvis behöva äga rum. Yissa specialavdelningar
(för kirurgiska åkommor, tuberkulos, epidemiska sjukdomar, svårskötta
kriminella fall etc.) torde dock kunna vara gemensamma för flera huvudavdelningar.
Överläkaren finge allt efter anstaltens storlek antingen uteslutande utöva
en inspicierande och kontrollerande verksamhet eller därjämte leda sjukvården å
en huvudavdelning; i senare fallet med en relativt erfaren kollega vid sin sida.
Om däremot ledningen uppdelas så, att vissa paviljonger, inrättade för bestämda
patientkategorier, där kanske anstaltens (eller en könssidas) samtliga patienter
tillfälligtvis kunna komma att någon tid vistas, läggas under en läkare
och andra under eu annan, därvid alltså samma patient behandlas än av en, än
av ..®n. anna11 läkare, anser jag tillbörlig enhetlighet i sjukvårdsledningen vara
omöjlig att vid en stor anstalt upprätthålla.
Med en ovan antydd organisation tror jag, att platsnumerären utan större
men för sjukvårdsledningen skulle kunna höjas.
Detta kan dock icke ske obegränsat. Jag tänker mig en reglering efter
ungefär följande grunder. Överläkaren bör å egen avdelning göra rond 3—4
gånger, i veckan, å annan läkares avdelning i regel en gång i veckan. En ä två
dagar i veckan böra reserveras för inspektion av administrationen o. d.
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 266.
Därav skulle följande schema framgå:
Antal platser
Antal
huvudavdelningar
Överläkarens tjänstgöring under veckan
Egen avdelning
Annan läkares
avdelning
Administration
800
2
4 dagar
1 dag
1 dag
intill 1,200
3
3 »
2 »
1 >•
» 1,600
4
ingen egen avdelning
4 »
2 »
Maximalgränsen skulle alltså ligga vid 1,600 platser.
Yad sjukvårdens kvalitet i övrigt beträffar, kan det icke förnekas, att icke en
mindre anstalt är i stånd att bättre än en större tillgodose patienternas trevnad
och individuella krav, och att detta har en viss betydelse för sjukdomarnas förlopp,
kanske också för tillfriskningsprocenten, är mycket möjligt. Dock tror jag,
att även i dessa hänseenden olägenheterna icke äro alltför betydande, om anstaltstorleken
icke överstiger ovannämnda siffra. .
Ifråga om den administrativa ledningen må i detta sammanhang blott sägas,
att dess enhetlighet även vid den nämnda maximal-platsnumerären otvivelaktigt
kan upprätthållas. Men den blir lika otvivelaktigt mera flack och ineffektiv.
Till och med sysslomannen får svårt att någorlunda detaljerat övervaka administrationen,
och mellanhänder få en oskälig betydelse.
Hänsynen till urtagning srayonen äro enligt min mening av mycket stor betydelse.
Införandet av rayonsystemet hos oss torde av alla psykiatriker hava
hälsats med den största tillfredsställelse, och en ökning i anstaltsstorleken, som
skulle oskäligt vidga rayonen eller kanske bryta systemet, vore synnerligen beklaglig.
En viss maximalvidd för rayonen är emellertid mycket svår att angiva,
anspråken i vårt glest befolkade land få naturligtvis icke ställas för högt.
Dock tror jag, att även om hospitalsvården hos oss skulle komma att omfatta
en långt större del av de sinnessjuka än nu, det endast pa få ställen i
landet skulle finnas lämplig rayon för mycket stora anstalter.
Läkarrekryteringssvårigheterna, som skapas av de stora anstalterna, äro påtagliga,
men en organisation med några i vidsträckt mån självständiga läkaretjänster
under överläkaren kan, om icke upphäva, så dock avsevärt minska den.»
Överläkaren Lauritzen håller sålunda före, att anstalter med intill
1,600 platser under förutsättning av lämplig organisation och lämplig
upptagningsrayon icke innebära alltför stora olägenheter för sjukvård
eller administration. Men å andra sidan framhålles, att mindre anstalter
i dessa avseenden äro att föredraga. Avgörande blir sålunda,
enligt Lauritzens mening, frågan, om de stora anstalterna kunna anses
äga påtagliga och väsentliga finansiella företräden framför de medelstora.
Av den utredning i detta hänseende, som kunnat förebringas,
finner Lauritzen framgå, att detta icke är bevisat, och att det över
-
23
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 266.
huvudtaget, särskilt beträffande driftkostnaden, förefaller mycket tvivelaktigt.
Ett mera bestämt svar på frågan anser Lauritzen sig icke kunna giva.
Av den föregående utredningen framgår, att det för bedömande av
föreliggande fråga är av synnerligen stor vikt att erhålla kännedom om,
huru det nya hospitalet vid Hälsingborg är avsett att organiseras. Jag
finner det därför lämpligt att redan i detta sammanhang redogöra för
det av medicinalstyrelsen i föreliggande skrivelse den 7 mars 1917 i
detta hänseende framlagda förslaget.
Jag ber därvid få nämna, att styrelsen på grund av i nådiga brevet
den 20 oktober 1916 erhållet bemyndigande utsett t. f. överinspektören
Petrén och överläkaren Lauritzen att såsom sakkunniga biträda styrelsen
vid utarbetande av förslag till hospitalet, därvid överläkaren Lauritzen
särskilt erhållit i uppdrag att uppgöra plan till anstalten m. m.
I sin skrivelse har medicinalstyrelsen framhållit, att styrelsen varit
tveksam om medtagandet av avdelningen för obildbara sinnesslöa såväl
på grund av den därigenom uppkommande, för svenska förhållanden
mycket höga totala platsnumeräi''en med därav följande svårigheter i
administrationen som ock på grund av områdets relativa knapphet.
Styrelsen har dock låtit sina betänkligheter i dessa hänseenden träda
tillbaka för hänsynen till det trängande behovet av vårdplatser för dessa
sjuka, vilket på detta sätt synts styrelsen hava bästa utsikten att bliva
i någon mån tillgodosett. I övrigt har styrelsen icke ingått på frågan
om den lämpligaste beläggningssiffran.
Beträffande anstaltens allmänna planläggning anför styrelser följande:
»Organisationen av en anstalt för 1,200 sinnessjuka, oavsett tillkomsten av
ytterligare 200 platser för sinnesslöa, medför enligt styrelsens mening med nödvändighet,
att den egentliga sjukvårdsledningen uppdelas på flera läkare. Vid
en sådan uppdelning har det vidare synts styrelsen vara av största vikt, att varje
ledande läkares avdelning (varje »huvudavdelning») bildar i sjukvårdshänseende
ett helt för sig och sålunda är försedd med underavdelningar för olika tillståndsgrupper
bland de sjuka, så att växlingar i en patients tillstånd med därav föranledda
flyttningar mellan olika härför avsedda vårdavdelningar icke må innebära
hinder för hans behandling under det växlande tillståndet av en och samme
läkare. En uppdelning i så beskaffade avdelningar måste självfallet, oberoende
av sjukvårdsledningen, ske efter patienternas kön. Än vidare har styrelsen
funnit angeläget vara, att »chefläkaren», anstaltens administrativt ledande överläkare,
jämväl utövar den direkta sjukvårdsledningen å en huvudavdelning, som
dock bör omfatta allra högst 400 platser. Om nu denna huvudavdelning kunde
tänkas omfatta endast patienter av samma kön, bleve det dock nödvändigt att
uppdela de återstående 800 platserna i olika könsavdelningar, enär eljest platsfördelningen
könen emellan bleve alldeles oproportionerlig. Under sådana omständigheter
har det synts styrelsen mest ändamålsenligt, även med hänsyn där
-
Medicinal
styrelsen.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
till, att chefläkaren lämpligen bör under sin behandling hava patienter av båda
könen, att uppdela denne läkares huvudavdelning i en könsavdelning för män och
en för kvinnor, vardera med 200 platser. Då styrelsen vidare i sitt förslag upptagit
jämväl inrättandet av de omförmälda specialavdelningarna för 200 (100 manliga
och 100 kvinnliga) svårskötta, obildbara sinnesslöa, ökas totalantalet till
1,400. Utom chefläkarens till 400 platser begränsade huvudavdelning återstå
sålunda 1,000 platser (800 för sinnessjuka + 200 för sinnesslöa), vilka styrelsen
anser böra fördelas efter kön på tvenne huvudavdelningar med var sin sjukvårdsledande
läkare, i förslaget benämnd »överläkare».
Anstaltens organisationsplan är sålunda följande:
Sinnes-
sjuka.
Sinnes-
slöa.
Män.
Kvinnor.
Summa.
Chefläkarens huvudavdelning ........................
400
_
200
200
400
En överläkares » ........................
400
100
500
—
500
» » » ........................
400
100
—
500
500
Summa
1,200
200
700
700
1,400
Yissa sjukvårdsavdelningar eller -lokaler äro dock gemensamma för samtliga
huvudavdelningar, såsom tuberkulos- och epidemiavdelningar, apoteks- och
operationslokaler, eller för en hel könssida, såsom arbetslokaler och badavdelningar.
Alla för administationen och ekonomien avsedda inrättningar äro i största
möjliga utsträckning gemensamma för hela anstalten.»
Beträffande personalens organisation har styrelsen anfört följande:
»Som ledare av var sin av de tre huvudavdelningarna skulle, såsom redan
nämnts, fungera en ''chefläkare’ och tvenne ''överläkare''. På chefläkarens avdelning
skulle dessutom tjänstgöra en mera erfaren läkare, hospitalsläkare, och en
biträdande läkare, på var och en av de båda överläkarnas avdelningar en biträdande
läkare. Härvid har styrelsen tänkt sig, att — medan chefläkaren är betungad
av det omfattande administrationsarbetet och kontrollen över anstalten i
sin helhet och sålunda i och för sjukvården å sin avdelning på 400 patienter
måste hava två läkare till sin hjälp — överläkarna, vilka endast hava sjukvårdsarbete
och sålunda få tillfälle att själva deltaga i dettas detaljer, skulle kunna åtnöjas
med endast en underordnad läkare vardera. Läkarnas antal skulle sålunda
bliva 7, detsamma som vid anstalterna i Uppsala och Lund, med mellan 1,200
ä 1,300 patienter vardera. Styrelsen vill dock hava anmärkt, att denna läkarsiffra
är att anse som ett minimum, som möjligen genom framdeles vunnen erfarenhet
kan visa sig vara för lågt beräknad.
Närmast under läkarna skulle vid varje huvudavdelning anställas en förestånderska
(enligt medicinalstyrelsens underdåniga yttrande angående förslag den
25 februari 1914 rörande hospitalspersonalens uppförande på ordinarie stat benämnd
''översköterska av lista graden’) och, för tillsynen av de manliga patienternas
arbeten, en uppsyningsman (''överskötare av lista graden’). Pörestånderskorna
skulle vid tillsynen över sjukvården biträdas av vardera två översköterskor (oversköterska
av 3:dje graden’), varjämte en översköterska skulle få uppsikt över
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
apoteksförråd, operationssal, vården av sjuk personal m. m. Yarje patientavdelning
skulle förestås av en ansvarig skötare eller sköterska (avdelningsskötare
respektive -sköterska’) med nödigt antal underordnad sjukvårdsbetjäning till sin
lijälp. Styrelsen har vidare tänkt sig, att kvinnlig betjäning skulle i stor utsträckning
anställas även å mansavdelningar och sökt lämpa betjäningsrummens anordning
härefter.
Beträffande ekonomipersonalen tänkes samma organisation genomförd, som
är rådande vid andra landets större hospital.»
Frågan om den lämpligaste beläggningssiffran å anstalter av ifrågavarande
slag torde höra till de mest svårlösta problemen inom den
praktiska sinnessjukvården. Från ekonomisk synpunkt hava i allmänhet de
högre beläggningssiffrorna lämnats företrädet, då dessa ansetts nedbringa
såväl anläggningskostnaderna för varje sjukplats som utgifterna föranstaltens
administration och ekonomiska drift, beräknade efter varje å
anstalten vårdad sjuk. Å andra sidan har framhållits, att om beläggningssiffran
är allt för hög, anstaltens ändamål löper fara att i väsentlig
mån förfelas.
Jag har i det föregående något berört utländska förhållanden i hithörande
frågor. Jag ber nu att få nämna något om våra svenska
sinnessjukvårdsanstalter. Av dessa hava sex, nämligen anstalterna vid
Vadstena, Kristinehamn, Säter, Västervik, Östersund och Strängnäs, den
sistnämnda under byggnad, ett platsantal av mellan 560 och 830.
Endast tre äro större, nämligen Uppsala med 1,264, Lunds med 1,232
och Vänersborgs med 1,080 platser.
De förstnämnda sex anstalternas beläggningssiffra ligger inom
den maximalgräns av cirka 800 platser, som av medicinalstyrelsen
år 1902 förordats och som därefter icke överskridits. Enligt vad
överläkaren Lauritzen i sitt utlåtande omnämner, har det vid dessa anstalter
om inemot 800 platser visat sig synnerligen svårt eller omöjligt
att ernå enhetlig ledning i den mening, att överläkaren må äga någorlunda
fullständig kännedom om varje patient och i detalj förordna om
behandlingen. Vidare påpekas även, att dylika anstalters nuvarande
upptagningsrayoner faktiskt äro mera vidsträckta än lämpligt är. Emellertid
äro dessa olägenheter vid anstalter av samma storlek väsentligt olika
på grund av olika befolkningstäthet, kommunikationsförhållanden m. m.
Om sålunda redan anstalter om 800 platser i vissa avseenden visat
sig medföra olägenheter, borde ju dessa än mera göra sig gällande vid
våra tre anstalter med över 1,000 platser. Så är dock icke fallet med
dem alla.
Anstalterna vid Uppsala och Lund äro i själva verket dubbelanstalter.
Vardera anstalten omfattar en hospitalsanstalt. och en asylanstalt, in
JBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 227 höft. (Nr 266.) 4
Departements
chefen.
26
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 266.
rättade för av varandra oberoende sjukvård. Möjligheten för en organisation
med uppdelning av sjukvården på flera relativt självständiga
läkare är därmed given och har också, åtminstone delvis, realiserats.
Denna uppdelning kan utsträckas ända till fyra huvudavdelningar (hospitalets
mansavdelning, asylens mansavdelning, hospitalets kvinnoavdelning
och asylens kvinnoavdelning), med var sin sjukvårdsledare, därvid
en överläkare, eventuellt på samma gång sjukvårdsledare å en av avdelningarna,
kan utöva överledning. Åven rayonfrågan har ett relativt
gynnsamt läge vid de båda nämnda anstalterna, i det att Uppsalaanstaltens
rayon inskränkes genom den stora kontingenten Stockholmspatienter
och Lundaanstaltens genom dess läge i landets tätast befolkade
provins.
Vänersborgsanstalten är däremot organiserad som de mindre anstalterna
om inemot 800 platser med endast två huvudavdelningar på
cirka 540 platser, och här hava i viss mån även de förutnämnda olägenheterna
kunnat påvisas.
Besvarandet av frågan, i vad mån beläggningssiffran inverkar på
kostnaden för våra svenska anstalter, möter samma svårigheter som vid
liknande undersökningar i utlandet varit fallet. Förhållandena vid de
olika anstalterna äro mycket olikartade och av mångskiftande inflytande
på ekonomien, så att en klar bild av det hela icke kan framställas. .
Anläggningskostnaderna för de nyaste anstalterna ställa sig enligt
en av överläkaren Lauritzen uppgjord tablå sålunda:
Vänersborgs......... med 1,000 platser, öppnat 1905, cirka 2,500 kronor per plats
Säters .................. » 800 » * 1911, » 3,200 »
■Västerviks............ » 800 » » 1912, inemot 3,500 » » »
Östersunds ......... » 560 » » 1915, cirka 4,200 > » »
För det under byggnad varande Strängnäs hospital, avsett för 800
platser, beräknades ursprungligen en kostnad av omkring 4,125 kronor
per plats. På grund av den sedermera inträffade prisstegringen har
det emellertid visat sig omöjligt att fullborda hospitalet för den beräknade
kostnaden.
Vid en jämförelse mellan kostnaderna för de olika anstalterna är
den med byggnadsåret fortgående stegringen i pris mest märkbar. Penna
prisstegring får sin ytterligare belysning därigenom, att anstalterna i Säter
och Västervik äro nästan alldeles lika varandra. Beträffande övriga anstalter
påpekar överläkaren Lauritzen, att för Vänersborgsanstalten fanns
att tillgå Restadgårdens corps-de-logis med flygelbyggnad samt i gott
stånd varande byggnader för jordbruket, att den icke försågs med någon
bostad för gift sjukvårdsbetjäning (mot Säteranstaltens tio) och med
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 266.
27
endast en familjebostad för biträdande läkare (mot två vid sistnämnda
anstalt) samt att dess paviljonger delvis äro vida större än Säters —
allt omständigheter, som giva vid handen, att det finnes många andra
faktorer än antalet patienter, som kunna anses hava bidragit till prisskillnaden.
Att östersundsanstalten ställt sig särskilt dyr kan enligt
överläkaren Lauritzens förmenande icke med säkerhet sägas bero på
dess mindre platsantal, åtminstone icke endast härpå. Den väsentligaste
orsaken till det höga priset anser han i detta fall snarare vara att söka
i ortsförhållandena. Slutligen må nämnas, att vid jämförelser mellan
anläggningskostnader hänsyn måste tagas till huru pass färdiga anstalterna
äro vid öppnandet. Vanligen tillkomma under det första
decenniet åtskilliga annexbyggen och kompletteringar i byggnadsutrustningen,
vilka närmast äro att hänföra till anläggningskostnader.
Beträffande underhållskostnaderna tillåter jag mig återgiva en i
överläkaren Lauritzens utlåtande åberopad jämförelse mellan anstalterna
å omkring 800 platser och de tre större anstalterna. Kostnaden är
uttryckt i procent av medelkostnaden vid samtliga anstalter. Där så
varit möjligt, hava medeltal tagits för flera år; anstalterna äro upptagna
endast från och med det år de uppnått full beläggning.
Anstalt.
Belägg-
nings-
Underhållskostnad
kostnad för alla
procent av medel- statens anstalter.
(ungefär).
1904-07.
1908.
1909—12.
1913—14.
Uppsala.....................................................
1,260
94
95
98
96
Lunds .........................
1,230
84
93
90
87
Vänersborgs..............................
1,080
—
81
85
80
Vadstena ............................
j
78 *
88
85
90
Kristinehamns.....................
| 800 <
—
—
97
93
Säters .......................
—
—
—
105
Västerviks..................................................
I
—
—
—
108
Dessa siffror giva emellertid
intet
stöd för bedömande av plats-
antalets inflytande på kostnaden,
Så har, för
att taga ett exempel,
•/ X / CD L /
anstalten vid Uppsala om 1,260 platser genomgående högre kostnadssiffror
än anstalten vid Vadstena om 800 platser, under det däremot
underhållskostnaderna vid Vänersborgs hospital och asyl om 1,080 platser
äro lägre än vid Vadstena.
Av intresse för den föreliggande frågan torde jämväl följande
sammanställning vara:
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
Sammanställning rörande statens anstalters utgifter m. m. under
Anstalt.
Medeltal patienter per dag.
Totalkostnad
I klass.
Allmän klass.
Summa.
för sjukvård.
Uppsala hospital och asyl..........................
31
1,229
1,260
595
Lunds » » » ..........................
32
1,180
1,212
542
Vänersborgs » » » ..........................
—
1,080
1,080
498
Västerviks » ....................................
—
836
836
673
Säters » ....................................
—
829
829
653
Kristinehamns » ....................................
—
797
797
588
Vadstena » och asyl..........................
22
749
771
588
Växjö hospital jämte kriminalavdelning ...............
6
396
402
795
Piteå hospital och asyl ..............................
—
374
374
711
Göteborgs » ................................. ........
50
301
351
796
Härnösands » ..........................................
—
276
276
661
Stockholms » .........................................
22
210
232
1,062
Nyköpings » ..........................................
—
197
197
733
Malmö asyl......................................................
—
124
124
567
Visby hospital.................................................
—
66
66
773
Ej heller av denna tablå kan emellertid platsantalets inverkan
på anstalternas underhållskostnader utrönas. Visserligen synes en del
kostnader visa någon tendens till minskning i och med platsantalets
ökning, men någon regelbundenhet finnes icke häri. Härvidlag spela
ock en mängd olika faktorer in, såsom exempelvis olika dyrhetsförhållanden
på de skilda orterna, olika klassfördelning på respektive anstalter
m. m.
Åven om det sålunda icke fullt säkert kan påvisas, att de stora
sinnessjukvårdsanstalterna inom landet ställa sig ekonomiskt fördelaktigare
än de medelstora, har jag likväl funnit det sannolika vara, att
en större anstalt skulle åtminstone i avseende å anläggningskostnad
vara relativt billigare än en mindre. Därjämte talar den påvisade bristen
på anstaltsplatser kraftigt för, att den nu planerade anstalten uppföres
för ett väsentligt större antal patienter än de under senare åren beslutade
anstalterna. I enlighet med denna min uppfattning tillstyrkte
jag också vid ärendets föredragning den 20 oktober 1916, att förslag
skulle uppgöras för ett hospital om 1,200 sängar jämte eventuellt en
specialavdelning för svårskötta, obildbara sinnesslöa om 200 sängar.
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
1914. Kostnadsbeloppen för år, i kronor, por belagd patientplats.
Utspisningskostnad.
Portions- pris i
allmän
klass en- ligt stat.
Kostnad
för av- löning.
Kostnad
för eld-
Antal
betjä-
I procent av
betjäningen.
Anmärkningar.
Patient
kost.
Personal
kost.
Summa.
ning och
Iyshåll.
ning på
100 pati- enter.
Manliga.
Kvinn-
liga.
178
77
255
158
180
83
14.6
45
55
172
60
232
159
162
77
14.0
38
62
148
78
226
159
162
63
16.3
51
49
169
95
264
173
210
92
20.8
48
52
(30 platser för särskilt
192
73
265
171
209
112
21.9
53
47
D:o.
166
62
228
167
183
97
17.7
46
54
167
72
239
155
176
87
13.1
49
51
162
114
276
157
295
119
21.9
68
32
f 106 platser för kriminal-
162
92
254
163
233
136
18.2
52
48
\ patienter.
185
112
297
167
256
133
19.1
40
60
199
80
279
194
212
80
15.2
43
57
198
163
361
157
379
158
22.9
38
62
/mycket stor patientom-
170
100
270
172
266
109
20.3
53
47
\ sättning.
130
58
188
132
210
86
11.3
43
57
175
105
280
196
281
90
18.2
42
58
Medicinalstyrelsen hade då ställt sig tveksam till en anstalt av så stor
omfattning. Sedan förslaget nu närmare utformats, har även medicinalstyrelsen
ansett sig kunna förorda eu anstalt för 1,400 patienter, därav
200 obildbara sinnesslöa. Denna beläggningssiffra ligger, såsom framgår
av det föregående, under den av överläkaren Lauritzen förordade
maximigränsen. Ett genomförande av den av medicinalstyrelsen föreslagna
. planen för anstaltens organisation synes mig för övrigt till
väsentlig del undanröja de olägenheter, som påvisats vara förenade med
vissa större anstalter.
Enligt nämnda plan skulle den egentliga sjukvårdsledningen
delas mellan anstaltens administrative ledare, chefläkaren, och två överläkare.
Var och en av dessa läkare skulle leda en huvudavdelning,
som i sjukvårdshänseende skulle bilda ett helt för sig och sålunda vara
försedd med olika underavdelningar för olika tillståndsgrupper bland
de sjuka, så att växlingar i en patients tillstånd med därav föranledda
förflyttningar mellan olika härför avsedda säravdelningar icke behövde
medföra hans behandling av olika läkare under det växlande tillståndet.
Vissa sjukyårdsavdelningar eller lokaler skulle dock bliva gemensamma
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
antingen för samtliga huvudavdelningar, såsom tuberkulos- och epidemiavdelningar,
apoteks- och operationslokaler, eller ock för en hel könssida,
såsom arbetslokaler och badavdelningar.
Chefläkarens huvudavdelning skulle enligt förslaget omfatta 400
sinnessjuka, såväl män som kvinnor. De båda överläkarna skulle leda
var sin huvudavdelning om 400 sinnessjuka och 100 sinnesslöa, vardera
avdelningen omfattande allenast patienter av samma kön. Då chefläkaren
givetvis kommer att bliva mycket betungad av det omfattande
administrationsarbetet och kontrollen över anstalten i dess helhet, avser
förslaget, att han för sjukvården å sin avdelning skulle biträdas av två
läkare, därav en mera erfaren hospitalsläkare. Å vardera av de båda
övriga huvudavdelningarna skulle däremot endast erfordras eu biträdande
läkare.
Såväl i Sverige som i utlandet har framhållits nödvändigheten av
att ledningen av offentliga anstalter för sinnessjuka både med avseende
på sjukvården och den ekonomiska administrationen förblir samlad i
chefläkarens hand. Kravet på denna enhetlighet torde dock icke avse så
mycket sjukvården i egentlig mening som fastmer de med anstaltsordningen
och ekonomien samhöriga sjukvårdsfrågorna. Genom den
nu föreslagna uppdelningen av sjukvårdsledningen vid anstalten synes
därför den erforderliga enhetligheten icke behöva äventyras. A andra
sidan torde det kunna antagas, att chefläkaren därigenom bättre än
vid mången mindre anstalt blir i tillfälle att utöva den administrativa
ledningen, varjämte en sådan uppdelning även synes ägnad att gagna
den egentliga sjukvården.
•
Byggna- Jag övergår härefter till en redogörelse för medicinalstyrelsens
docha8lau^e förlag beträffande hospitalsbyggnaderna samt för hospitalet erforderliga
läggning anläggningar. Därvid må till en början nämnas, att följande personer
nadsberäk- l)å styrelsens anmodan upprättat erforderliga ritningar och kostnadsnaningar.
'' förslag, nämligen arkitekten C. Westman skissritningar och kostnadsMedidnai-
förslag till hospitalets byggnader, ingenjören H. Theorell kostnadsförslag
styrelsen. ^ värmeledningar samt köks-, tvätt-, bakugns- och desinfektionsanläggningar,
ingenjören C. A. Rossander kostnadsförslag till elektriska kraftocli
belysningsanläggningar ävensom hissar samt ingenjören J. Bergström
kostnadsförslag till ledningar för vatten och avlopp samt gas.
Sedan medicinalrådet Stenbeck och överläkaren Lauritzen jämte övriga
särskilda sakkunniga besökt platsen för den blivande anläggningen,
har vid förhandlingar inom styrelsen byggnadsprogrammet i sina huvuddrag
fastställts och sedermera i detalj utarbetats.
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
*J,yögnadernas läge och planläggning framgå av vid föreliggande
skrivelse fogade, av arkitekten Westman i februari 1917 uppgjorda ritningar
samt av honom upprättade kostnadsberäkningar. Byggnaderna
äro jämväl utmärkta å den vid protokollet fogade situationsplanen.
Vad dä först vidkommer byggnadernas läge, framgår av nämnda
situationsplan, att sjukhusets lokaler i vidsträckt mån sammanförts i
varandra närbelägna stora byggnadskomplex.
Denna anordning är, enligt vad medicinalstyrelsen framhåller, icke
att beteckna som en omkastning i de riktlinjer, som följts vid de senaste
hospitalsanläggningarna — i Östersund och Strängnäs — utan fastmera
som en av de lokala förhållandena gynnad utveckling av desamma. Till
och med vid hospitalen i Säter och Västervik, som äro de hos oss
längst gående i fråga om genomförandet av det s. k. spridda paviljongsystemet,
äro paviljongerna, i jämförelse med vad fallet är vid många
utländska anstalter, relativt stora och varandra närbelägna.
Det spridda paviljongsystemets fördelar ligga, yttrar styrelsen vidare,
huvudsakligen i mildrandet av sjukhusets »anstaltsmässiga» utseende,
i lättheten att erhålla ljusa, luftiga, till varandra väl belägna
sjukvårdslokaler och möjligheten att så gott som helt undgå de dyrbara
korridorerna, i den för sjukvården gynnsamma, effektiva isoleringen de
olika vårdavdelningarna emellan och i underlättandet av slutna^ hemtrevna
miljöers tillskapande under möjligast fritt vårdsätt. Dess nackdelar
bestå i försvårandet av läkarnas tillsyn och kontroll över sjukvården
och av patienters förflyttning mellan olika vårdavdelningar, i
olägenheter, särskilt vintertid, vid ronder och annan trafik i ärenden
mellan anstaltens olika delar, i svårigheten att tillfredsställande ordna
särskilt mattransporten och slutligen — »med de alltmera utvecklade
centralsystemen för uppvärmning, vatten och avlopp, elektrisk energi
m- m- — i en högst avsevärd fördyring av dessa centralsystems såväl
anläggning som drift. För de arkitektoniska företrädena av att mera
sammanföra sjukhusets olika lokaler har arkitekten Westman bestämt
uttalat sig.
\''id avvägandet av de olika anförda faktorernas betydelse vid
nu ifrågavarande hospitalsanläggning har medicinalstyrelsen föreslagit
ett system, som innebär ett sammanförande i ett fåtal stora invid
varandra liggande byggnader till ett stort huvudkomplex av administrations-
och ekonomicentralerna jämte huvudmassan av sjukvårdslokalerna,
medan sjukvårdsavdelningarna dels för de oroligaste sinnessjuka, dels
för de under den friaste vårdformen (öppendörrbehandlingen) varande
sinnessjuka, dels för de obildbara sinnesslöa och dels slutligen för
tuberkulosfall och epidemiskt sjuka skulle förläggas till särskilda på
32
Betjäninga
rum.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
något avstånd från huvudkomplexet belägna paviljonger. Detta system
medför nära nog med nödvändighet en symmetrisk planläggning av
huvudkomplexet, och en sådan symmetri har dessutom ytterligare eftersträvats
i förslaget på grund av den reda och ekonomi i anläggning
och drift, som därmed vinnes.
I fråga om allmänna hygieniska och för den speciella sinnessjukvården
utförda anordningar, rummens beskaffenhet, patienternas fördelning
å olika vårdavdelningar, enkelrummens antal, betjäningslokaler
o. s. v. hava, enligt vad styrelsen meddelar, i stort sett samma riktlinjer
tillämpats som vid de nyare svenska anstalterna, särskilt den senaste,
under byggnad varande anstalten vid Strängnäs.
Ekonomiska hänsyn hava i möjligaste mån tillgodosetts. I sådant
syfte har sålunda i ett hänseende en inskränkning gjorts, som innebär
någon, om också enligt styrelsens mening icke oförsvarlig hygienisk
försämring, i det att luftkuben i sjukvårdsbyggnaderna något minskats
genom sänkning av rumshöjden med 10 cm. till 3,5 meter, i en del
patientrum ännu något mera; golvytan per plats har däremot bibehållits
vid den förut iakttagna normen.
Med avseende å det antal betjäningsrum, som lämpligen bör vid
anstalten inrättas, har styrelsen särskilt anfört följande:
»Beräkningen av den blivande betjäningsnumerären har stött på svårigheter
i flera avseenden. Dels är det vanskligt att på förhand exakt beräkna, i vilken
utsträckning kvinnlig betjäning in praxi kan komma att användas för sjukvården
å manssidan och i vad mån detta kommer att kräva en ölming i betjäningsnumerären
i sin helhet. Dels är det i fråga om det sålunda 1 och för sig svårberäkneliga
antalet manlig sjukvårdsbetjaning än svårare att bedöma, hur stor procent
av densamma kan antagas''*vara gift och sålunda bo utom anstalten eller i
varje fall utom sjukvårdspaviljongerna. Detsamma gäller i viss mån om den
manliga ekonomibetjäningen. Dels slutligen visar betjäningsnumerären på grund
av sinnessjukvårdens utveckling och betjäningens krav på minskad arbetstid en
ständig tendens att ökas, varjämte behovet av enmansrum stiger, i mån som
bättre kvalificerad betjäning ägnar sig åt sinnessjukvården, vilket alltmera är
fallet. _ _ _ o
Nu har medicinalstyrelsen vid sin beräkning utgått från, att manliga, vårdare
skulle användas endast å de båda oroligaste vårdavdelningarna, samt såsom
nattvakter och ledare av utearbeten även å övriga mansavdelningar, vidare att
antalet kvinnliga vårdare å den övriga delen av manssidan icke skulle innebära
någon väsentlig ökning av manliga betjäningen och slutligen att av den manliga
sjukvårdsbetj aningen omkring 50 % och av ekonomibetjäningen endast viss
överordnad yrkespersonal kunde antagas vara gift. Därjämte har man i viss mån
tagit hänsyn till den ovan nämnda tendensen till stegring i behovet av utrymme
för betjäningen överhuvud taget.
Bostäderna för den ogifta betjäningen hava förlagts gruppvis för att den
lokala anordningen skall vara i möjligaste mån anpassad efter eventuella förskjut
-
33
Kungl May.ts Mild. Proposition Nr 266.
ningar mellan antalet manlig och kvinnlig sjukvårdsbetjäning, å ena sidan samt
gift och ogift manlig sjukvårds- och ekonomibetjäning, å den andra.
Bostäderna för ogift betjäning äro vidare så förlagda, att de, om det skulle
visa sig, att deras antal, t. ex. genom större procent gift betjäning, bleve för
stort, lämpligen kunna komma till användning för patientbeläggning.
Under det att det tydligen är av vikt, att bostäder för ogift betjäning, som
icke utan avsevärda olägenheter kan bo utom anstalten, inrättas i tillräckligt anlaf.
Seller detta icke i samma mån beträffande bostäder för gift betjäning, enär
möjligheter torde komma att finnas för denna att hyra bostäder i staden på icke
alltför stort avstånd från anstalten.
Medicinalstyrelsen har vid uppgörandet av den ursprungliga planen för anstalten
beräknat familjebostäder för all gift ekonomibetjäning och omkring hälften
av den gifta sjukvårdsbetjaningen. Men med stöd av det nyss sagda och då
byggnadskostnaderna visat sig stiga till högst betydande belopp, har styrelsen
tänkt sig, att med uppförandet av ett av de för 12 lägenheter avsedda bostadshusen
kunde tillsvidare anstå, varför styrelsen låtit detta arbete ur sitt förslag
utgå och avräknat kostnaden för detsamma från slutsumman å den i enlighet
med den ursprungliga planen beräknade totalkostnaden för anstaltsanläggningen.»
Det föreliggande förslaget omfattar 16 byggnader för sjukvårdsändamål,
kyrka och gravkapell därvid medräknade, 6 ekonomi- och
administrationsbyggnader samt 7 bostäder för personalen, eller således
tillhopa 29 byggnader. Under hänvisning till den vid protokollet fogade
situationsplan ber jag få lämna en beskrivning över dessa byggnaders
inbördes läge.
. Anstaltens huvudingång ligger ungefär på mitten av områdets södra gränslinje,
utefter vilken en gata kommer att av staden framdragas.
Mittför huvudingången ligger administrationsbyggnaden (betecknad å situationsplanen
med I), flankerad av och sammanbyggd med tvenne sjukvårdsbyggnader
(II och Vill), inrymmande de lugnare vårdavdelningarna för manliga (i den
östra) respektive kvinnliga (i den västra) patienter, tillhörande chefläkarens huvudavdelning.
Dessa byggnader äro uppdelade i tvenne, i rät vinkel mot varandra
liggande partier och omsluta jämte administrationsbyggnaden södra ändan av en
stor rektangulär centralplats, vid vars långsidor tvenne stora sjukvårdsbyggnader
(III och IX) äro belägna, inrymmande de lugna vårdavdelningarna för manliga
respektive kvinnliga patienter, tillhörande de bada överläkarnas huvudavdelningar,
jämte de gemensamma arbetslokalerna. I centralplatsens mitt ligger kyrkan
(XVIII) och något längre upp epidemipaviljongen (XV). Centralplatsens norra
sida bildas av ekonomibyggnaden (XVI) med lokaler för centralkök och tvättinrättning,
matsalar för betjäning, förrådsmagasin m. m. Genom åt norr utgående
sidoflyglar omfattar ekonomibyggnaden jämte den norr om densamma liggande
byggnaden för ångpannehus, elektricitetsverk, bageri m. m. (XVII) en särskild ekonomigård.
Öster och väster om den stora byggnadsrektangeln, på inemot 100 meters
avstand från denna, äro förlagda de båda paviljongerna för oroliga patienter (IV
och X), inrymmande vårdavdelningar för såväl chefläkarens som överläkarnas
huvudavdelningar. Längre mot norr, alltjämt på ömse sidor om stora rektangeln,
ligga fyra öppendörrpaviljonger (V, VI, XI och XII), av vilka en på mans- och en
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 227 höft. (Nr 266.) 5
Närmare
beskrivning
å byggnader.
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
på kvinnosidan tillhöra chefläkarens, de båda övriga respektive överläkares huvudavdelningar.
Längst i norr ligga de båda paviljongerna för sinnesslöa (VII
och XIII). Tuberkulospaviljongen (XIV), avsedd för sjuka av båda könen, är be
lägen i nordvästra hörnet av området, i skogsbrynet. Nordost om stora komplexet,
vid infartsvägen för godstrafiken, ligger en verkstadsbyggnad (XX) för
snickeri, måleri och madrasstillverkning och, sammanbyggd med denna, ett automobilgarage.
I områdets sydvästra hörn är chefläkarens bostad (XXI) belägen,
å ömse sidor om huvudingången tvenne bostadshus (XXII och XXIII), det ena
för de båda överläkarna, det andra för hospitalsläkaren och sysslomannen. I
sydöstra hörnet finnes en andra ingång till anstalten, närmast avsedd för godstransporten;
i närheten härav ligga fyra bostadshus för gift sjukvårds- och ekonomibetjäning
(XXIV, XXV, XXVI, XXVII), de bada första med vardera 12, det
tredje med 16 och det fjärde med 4 lägenheter. Slutligen finnas två portvaktsstugor
(XXVIII och XXIX), en vid vardera ingången. Det har nämligen befunnits
nödvändigt att anordna tvenne infartsvägar. Huvudingångens läge är
betingat dels av byggnadsplanen, dels därav att just här en säkerligen framdeles
mycket anlitad väg från staden upp igenom den vackra Pålsjöskogen leder fram
till anstaltsgränsen. Genom den så belägna huvudingången kan icke lämpligen
godstrafiken ledas, enär denna bör hållas på något avstånd från sjukvårdsbyggnaderna
och deras promenadgårdar; dessutom kommer stadens spårväg att ledas
fram till det hörn av området, där godstrafiksinfarten är förlagd, och man har
för avsikt att söka anlita spårvägen även för godstransporter till anstalten medelst
spårens ledande från nämnda punkt in på området och fram till anstaltens
ekonomiavdelning.
Ladugårdsbyggnader, vars givna plats är vid A-områdets nordöstra del, hava
icke upptagits i förslaget, enär åbyggnaderna vid ett där i närheten å området
C beläget litet hemman, som ingår "i överlåtelsen, torde under den första tiden
efter anstaltens öppnande kunna vara tillfyllest för detta ändamål.
Till sist må nämnas gravkapellet med obduktionslokal (XIX), beläget å
kyrkogårdsområdet i skogen.
Beträffande planläggningen av de särskilda byggnaderna må ur
det föreliggande förslaget återgivas följande.
Till en början må nämnas, att mellan de i störa rektangeln liggande byggnaderna
sinsemellan, med utlöpare till de båda paviljongerna för oroliga, anordnats
en genomgående passage, som går genom byggnadernas källarvåningar och
mellan dem i underjordiska förbindelsegångar. Då en dylik gångbar kulvertförbindelse,
om än av mindre dimensioner, är erforderlig för rörledningarna, har
medicinalstyrelsen, enär avstånden mellan byggnaderna äro korta och kostnaderna
sålunda ställa sig relativt små,. beslutit föreslå en vidgning av kulvertarna
så mycket att de, utom för rörledningarna, lämna utrymme för mat- och tvätttransporter
samt även, då så erfordras, kunna tjäna till passage för patienter
och personal. Fördelarna vid en sådan anordning äro nämligen, enligt vad
styrelsen framhåller, mycket väsentliga. I främsta rummet gäller detta mattransporten,
därvid man på detta sätt kan få maten tillräcklig varm fram till
avdelningarna, vilket vid utomhustransport å de stora avstånd, som här ifrågakomma,
är synnerligen vanskligt. Även andra transporter underlättas i hög grad,
och man har räknat med att på detta sätt kunna inbespara det décauvillespårsystem
mellan dessa anstaltsbyggnader, som eljest varit erforderligt. Vid patient
-
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
förflyttningar, särskilt i svårt väder eller nattetid, komma dessa gångar att göra
god nytta, ävensom vid patienternas förande till och från arbetssalarna, centralbaden
o. s. v. — I samband härmed hava hissar för maten anordnats från källargångarna
upp till serveringsköken, varigenom den så viktiga mattransporten ytterligare
underlättas.
Sjukvårdshgggnaderna äro uppdelade i olika vårdavdelningar med platsantal,
luftkub per patient och en del andra detaljanordningar lämpade efter de där
vårdade patienternas tillstånd. I stort sett innehålla samtliga slutna avdelningar
följande lokaler: vaksalar, avsedda för sänglägesbehandling under tillsyn dygnet
om, nattvaksalar, d. v. s. sovsalar med övervakning, sovsalar utan sådan övervakning,
enkelrum i olika antal å olika avdelningar alltefter behovet av isolation,
avsedda dels för sänglägesbehandling och då stående i förbindelse med vaksal
eller vaksalskorridor, dels för användning som sovrum, dag- och matsalar för de
uppevarande patienterna, mottagningsrum för nyinkomna patienter, tillika besöksoch
undersökningsrum, snyggningsrum för patienternas toalett, å vissa avdelningar
försett med badkar för orenliga patienter, badrum å de oroligare avdelningarna för
alla patienterna, eljest för endast de sängliggande eller nyintagna (för det stora
flertalet lugna är centralbadet avsett), å vissa avdelningar »långbads»-rum för behandling
av oroliga medelst protraherade bad, slaskrum, förrådsrum, serveringsoch
diskkök, nödiga klosetter (samtliga klosetter för de å promenadgårdarna sig
uppehållande patienterna äro förlagda inomhus) och slutligen betjäningsrum, i
regel ett för den ansvarige skötaren (avdelningsskötaren) och ett för två skötare.
Övriga betjäningsrum ligga utom avdelningarna. Därjämte har varje avdelning i
källaren ett rum för orena kläder, dit från någon lämplig lokal inom avdelningen
leder en nedsläppningstrumma av glaserade lerrör. För vissa avdelningar har
bredvid detta rum ett rum för torkning av kläder inrättats.
Av de särskilda sjukvårdsbyggnaderna märkas först de båda mindre paviljongerna
för lugna patienter (II och Vill), belägna intill administrationsbyggnaden
och inrymmande huvudmassan av chefläkarens huvudavdelning (I). Dessa äro
varandra alldeles lika, och, såsom förut nämnts, uppdelade vardera i ett mot söder
vettande parti och ett från detta vinkelrätt mot norr gående parti.''
I vardera paviljongens källarvåning har förlagts ett centralbadrum med 7
kar jämte avklädnadsrum, dessutom å kvinnosidan tre, å manssidan två badrum
för funktionärer och betjäning samt dessas familjer och å manssidan ett rum för
badstubad; i övrigt förrådslokaler.
I bottenvåningen upptages södra partiet av en avdelning för 45 halvlugna
patienter. Det norra partiet hyser en avdelning för 34 halvoroliga och orenliga
patienter.
I övre våningen ligger i södra partiet en avdelning för lugna med 35 platser.
Närmast administrationsbyggnaden finnes härjämte en liten avdelning för sjuk
betjäning, bestående av en gemensam sal och ett enkelrum, å kvinnosidan ytterligare
ett rum med hänsyn till den kvinnliga betjäningens störa numerär. Denna
anordning har, enligt vad medicinalstyrelsen upplyser, börjat tillämpas vid ett
och annat hospital och är av icke ringa betydelse både för den sjuka betjäningen
och dem, som omhänderhava deras skötsel; att sjuk personal kvarligger, en här
och en där, å sina ofta avlägset belägna rum är uppenbarligen i många avseenden
olämpligt. — I norra partiet ligger en avdelning för 35 halvoroliga, ej orenliga
patienter.
Paviljongens norra tvärflygel är uppbyggd till en tredje och en fjärde våning
för betjäningsrum.
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
De båda större paviljongerna för lugna patienter (III och IX) inrymma samma
antal och slag av vårdavdelningar som de nyssnämnda, men tillhörande de båda
överläkarnas huvudavdelningar (M. II och Kv. II). Avdelningarna för halvoroliga
patienter ligga i paviljongernas södra del, närmast motsvarande avdelningar i de
mindre paviljongerna, avdelningarna för de lugnare i norra närmast öppendörrpaviljongerna
och ekonomibyggnaden. Paviljongerna äro i huvudsak lika.
Var och en av de fyra avdelningarna i vardera paviljongen upptager inom
en våning nära hälften av huvudbyggnaden jämte närmast liggande tvärbygel och
har sålunda en vinkelformig planfigur. Enär antalet patienter i varje avdelning
är mycket stort, är avdelningsplanen vidare så uppgjord, att de gemensamma
daglokalerna ligga vid vinkelspetsen och sovrumsgrupper med tillhörande annexlokaler
åt vinkelbenen, varigenom en möjlighet vunnits att uppdela patienterna i
tvenne rätt väl skilda grupper.
De båda avdelningarna i södra delen äro alldeles lika varandra, avsedda för
halvoroliga, delvis orenliga patienter, till ett antal av 68 i vardera avdelningen.
I norra delens bottenvåning ligger en avdelning för 68 lugna patienter.
I övre våningen är förlagd en avdelning för halvlugna patienter. Avdelningen
omfattar å manssidan 81 platser och å kvinnosidan 94 platser; differensen
utjämnas genom det större antalet mansplatser i öppendörrpaviljong.
I vardera paviljongens mittparti finnas i bottenvåningen bostadsrum för förestånderska
och en översköterska, 1 trappa upp å manssidan patientlokaler och å
kvinnosidan bostadsrum för arbetsförestånderska, sömmerskor och väverskor. I
tredje ,våningen ligga rymliga arbetslokaler med tillhörande förrådsrum.
Aven byggnadens södra och norra ändpartier äro uppbyggda till en tredje,
det södra ytterligare till en fjärde våning, med bostadsrum för betjäning, å manssidan
även ogift ekonomibetjäning.
De båda paviljongerna för oroliga patienter (IV och X) äro lika för män och
kvinnor.
Södra flygeln av vardera paviljongen tillhör chefläkarens huvudavdelning (I)
och innehåller en avdelning med 42 patienter. I denna flygel finnes jämväl ett
rum för en översköterska.
Övriga delen av paviljongen har två avdelningar för vardera 42 patienter
tillhörande en överläkares huvudavdelning. Avdelningarna, som äro lika, intaga
var sin våning och äro uppdelade i 2 underavdelningar. Paviljongens hörnpartier
hava en tredje våning för betjäningsrum.
Oppendörrpäviljongerna (V, VI, XI och XII) äro, som nämnt, fyra till antalet.
Till chefläkarens huvudavdelning höra en för män med 17 platser och en för
kvinnor med 11 platser. Till överläkarnas huvudavdelningar höra respektive en
för män med 34 platser och en för kvinnor med 21 platser. Den lilla paviljongen
för 11 platser har endast en våning, de övriga två.
De båda paviljongerna för sinnesslöa (VII och XIII) äro lika för båda könen.
De äro med hänsyn till det djupt förslöade, oroliga och orenliga patientmaterialet
inrättade för utsträckt övervakning, med många badkar och klosetter, men
med endast korridorutrymmen till daglokaler.
Vardera paviljongen är uppdelad i 4 avdelningar. Avdelningarna A och B,
för de relativt lugna, ligga i övre våningen, kommunicera direkt med varandra
och kunna därför, om så befinnes lämpligt, skötas som en avdelning. Här finnas
47 platser. Avdelningarna C och D ligga i bottenvåningen, den förra, för mycket
slöa, med 32 platser och den senare, för de mest svårskötta, med 21 platser.
Över ena ändflygeln finnes en tredje våning med betjäningsrum.
37
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 266.
Promenadgården för avdelningarna C och D, vilken på två sidor begränsas
av byggnaden, är på grund av patienternas art och gårdens läge mot centralanstalten
på de två övriga sidorna innesluten av en mur.
Samtliga övriga promenadgårdar inom anstalten hava beräknats inhägnade
med trådstängsel av olika höjd alltefter patienternas art och kön. Gårdarna äro
försedda med soltält av vanlig typ.
Tuberkulospaviljongen (XIV) är avsedd för båda könen, med 18 platser för
vartdera. Vardera avdelningen har därjämte en liggveranda, ett dag- och matrum
samt badrum, W. C. och förrådsrum. Gemensamt för båda är köket. Byggnaden
har ett mittparti i två våningar, med betjäningsrum i övre våningen, och tvenne
flyglar i en våning.
För vården av de tuberkulösa har vid den senaste hospitalsanläggningen
vid Strängnäs å vardera könssidan en liten avdelning anordnats i samband med
en vanlig sjukvårdsavdelning. Dels på grund av Hälsingborgsanstaltens storlek,
dels för att åstadkomma bättre isolering av dessa sjuka från de övriga, har här
föreslagits en särskild paviljong för ändamålet.
Den lilla epidemipaviljongen (XV) kan ävenledes hysa sjuka av båda könen.
Den har två sjukrum med 3 sängar och två enkelrum, ett rum för 2 sköterskor
och nödiga annexlokaler.
-bySSnaderna äro avsedda att uppföras av tegel. Yttermurarna fogstrykas
utvändigt och taken täckas med tegel. Bjälklagen göras brandsäkra förutom i
bostadshusen, där träbjälklag inläggas. Innerväggar utföras dels av tegel, dels
av lättare material. Golven utgöras, allt efter de olika rummens beskaffenhet,
av trägolv, cementgolv med eller utan linoleummatta, plattgolv, kalkstensgolv och
golv av massa. Arbetena äro beträffande materiel och konstruktion beräknade
att utföras i ungefärlig överensstämmelse med motsvarande arbeten vid Strängnäs
hospital.
Sjukvårdsbyggnaderna äro i allmänhet uppförda i två våningar. Endast å
kvinnosidan har en patientgrupp (26 platser) förlagts till tredje våningen. I en
tredje våning hava däremot förlagts stora arbetslokaler för patienterna samt
betjäningsbostäder, för vilka på några håll även upptagits en fjärde våning.
Administrationsbyggnaden (I) är avsedd att uppföras i tre våningar.
I bottenvåningen inkommer man från huvudentrén i en förhall, invid vilken
finnes lokal för inre portvakt, som jämväl sköter anstaltens telefoncentral och
har sitt bostadsrum därintill. Åt höger ligga expeditionsrum för läkarna samt
ett direktions- och konferensrum, åt vänster stora kontoret med förrum, sysslomannens
expeditionsrum och rum för arkiv, vidare på andra sidan av korridoren
fyra expeditionsrum för förestånderskor och uppsyningsman.
I våningen 1 trappa upp ligga bostadsrum för manliga funktionärer, nämligen
tre läkare och tre bokhållare, matsalar för dessa och serveringskök (avsett
även för den stora matsalen i överliggande våning), ett gästrum för inspektörer
samt slutligen arbets- och laboratorielokaler för läkarna.
I våningen 2 trappor upp ligga bostadsrum för kvinnliga funktionärer, nämligen
förestånderskan och de båda översköterskorna vid huvudavdelningen I,
apoteksöversköterskan, en maskinskriverska samt städerskor och servererskor,
vidare en matsal och ett sällskapsrum för samtliga förestånderskor och översköterskor.
De övriga rummen i våningen äro avsedda för kvinnlig nattvaktsbetjäning.
I källarvåningen ligga förrådslokaler.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
Sammanbyggd med administrationsbyggnaden är festsalsbyggnaden i en
souterrain- och en övre våning. Enligt det av arkitekten Westman uppgjorda huvudförslaget
äro i den förra förlagda apoteks- och operationslokaler samt, med ingång
från motsatta ändan av huset, samlings- och kasinolokaler för betjäningen, samt
kök och diskrum, avsedda såväl för nämnda lokaler som för serveringen i festsalen.
Övre våningen upptages av festsalen med kapprum. Denna sal är avsedd
för de samkväm med kaffebjudning, dans, konserter och förevisningar m. m., som
bruka anordnas till patienternas förströelse. Vid några föregående hospitalsanläggningar
hade avsikten varit att för detta ändamål skulle användas vissa störa
arbetssalar, vilket dock, på grund av nödvändigheten av att vid dessa tillfällen
från arbetssalen avlägsna alla vävstolar, spinnrockar och annan arbetsmateriel,
visat sig mindre ändamålsenligt. Vid Strängnäs hospital kommer att inrättas en
mötessal (kasinosal) för betjäningen, stor nog att kunna användas som danssal vid
patientfesterna. Eu motsvarande sal vid Hälsingsborgsanstalten skulle emellertid
kräva för stora dimensioner. Medicinalstyrelsen har därför icke kunnat förorda
någon av nämnda kombinationer vid denna anstalt utan föreslagit en särskild
festsal, i likhet med vad fallet är vid de övriga stora hospitalen, i Uppsala,
Lund och Vänersborg.
Enär nivåförhållandena visat sig medgiva anordnandet av relativt höga källarlokaler
i administrationshuset, har ett alternativt förslag upprättats med källarvåningens
utnyttjande för de i huvudförslaget i festsalsbyggnadens souterrainvåning
förlagda lokalerna. Visserligen är denna anordning enligt medicinalstyrelsens
mening i några avsenden icke fullt tillfredsställande (apoteks- och operationslokalernas
mera avsides läge och förläggning till källare, sämre belysning
m. m.), men då dess olägenheter icke synas vara alltför betydande och den innebär
en väsentlig besparing, har styrelsen framlagt båda förslagen jämsides, och
anser sig kunna förorda det nu nämnda alternativa förslaget.
Igenom ekonomibyggnadens (XVI) mitt går en vagnhall för mattransporten,
avdelad i tvenne delar, den åt centralgården vettande, liggande i källarplan och
upptagande den underjordiska gången från de stora sjukvårdsbyggnaderna, den
andra, åt köksgården vettande, liggande i markplan och avsedd för transporten
till de sjukvårdspaviljonger (öppendörr-, sinnesslö- och tuberkulospaviljongerna),
som sakna underjordisk gångförbindelse.
Östra delen av byggnadens mittparti upptages av stora kokköket med
angränsande stekkök. Här intill ligga i östra flygeln huvudingången till köket,
diskrum, rensrum och diverse mottagnings- och förvaringsrum för ankommande
matvaror. Under dessa lokaler i flygeln finnas källare för kökets behov.
Mittpartiets västra del upptages av tvättstugan med ingång från en förstuga,
från vilka dörrar leda till i västra flygeln belägna inlämningsrum för orena
kläder samt förråds- och utlämningsrum för tvättade kläder. Eörstugan har dessutom
dels en utgång, dels en trappa ned till en underjordisk vagnhall, som står
i förbindelse med kulvertgångarna. I västra flygelns norra ända ligger en centralförrådslokal
med källare.
I våningen eu trappa upp ligga över kökslokalerna matsalar för betjäningen,
på tvättinrättningens sida mangel- och torkrum, strykrum samt några rum för
tvättbetjäning.
I våningen två trappor upp finnas i mittpartiet stora centralförrådslokaler,
till vilka särskild trappuppgång leder, och i flyglarna rum för köks- respektive
tvättförestånderskor och betjäning.
39
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 266.
Mellan våningarna såväl i köks- som tvättflygeln finnas elektriska hissar.
Av ångpanna- och bageribyggnaden (XVII) upptager bageriet östra delen med
bagerilokalen jämte jäsningsrum, brödförråd och förestånderskans bostad i bottenvåningen,
mjölförråd och betjäningsrum 1 trappa upp.
I byggnadens mitt ligger pannrummet med ångskorstenen (gemensam för
pannor och bakugnar), desinfektionsugn och smedja. Västra delen har i bottenvåningen
ångfördelningsrum och verkstad, rum för elektriska maskiner och ackumulatorrum,
vidare rum för smörjoljor och ett maskinistkontor samt ytterst i
flygeln rum för eldare. Över de sistnämnda rummen ligga andra av samma slag
i våningen 1 trappa upp, som i övrigt upptages av verkstadsutrymme med förråd.
I källaren ligger nära pannrummet ett rum för pumpar och i eldarflygeln
badrum.
Verkstadshuset (XX) har lokaler för snickeri, måleri och madrasstoppning med
dithörande förråd, samt automobilgarage.
Kyrkan (XVIII) har sittplatser för cirka 300 personer. Ett litet rum är
avsett för anstaltens lånbibliotek, som brukar omhänderliavas av predikanten.
Begravningskapellet (XIX) har ett rum för jordfästning, ett för obduktion
samt i källaren en likbod.
Chejläkarens bostad (XXI) överensstämmer till rummens antal och storlek
med Strängnäsanstaltens överläkarbostad, med 7 rum, jimgfrukammare och kök.
Bostaderna för överläkare (XXII) hava förlagts i en tvåvåningsbyggnad, delad
vertikalt mellan de båda varandra lika bostäderna, med vardera 6 rum, jungfrukammare
och kök.
Bostäderna för hospitalsläkare och syssloman (XXIII) äro på samma sätt sammanbyggda
och innehålla i likhet med motsvarande bostäder vid Strängnäs hospital
vardera 5 rum, jungfrukammare och kök.
Bostäderna för gift betjäning (XXIV, XXV, XXVI och XXVII) äro sammanförda
i endast 4 hus. Sammanbyggandet i långa längor har föranletts av områdets
knapphet, i det att all mark, som kan å den tilltänkta platsen för dessa
bostäder inbesparas, har ansetts synnerligen väl behövlig för trädgårdsbruk (fruktträdgårdsanläggning).
Tre av dessa äro av samma typ, långa längor i två våningar
med respektive 12, 12 och 16 lägenheter om 2 rum och kök med samma utrymme,
som för dylika lägenheter, uppförda vid hospitalen under de senare åren, fastställts.
Som förut nämnts, har dock medicinalstyrelsen låtit ur sitt definitiva
förslag utgå ett av de för 12 lägenheter avsedda husen. I det fjärde huset,
likaledes i två våningar, finnas två lägenheter om 3 rum och kök, avsedda för
maskinmästaren och uppsyningsmannen, en lägenhet om 2 rum och kök för trädgårdsmästaren
och slutligen 3 rum, närmast avsedda för ogift betjäning (trädgårdsdrängar)
men användbara för en lägenhet om 2 rum och kök, om så framdeles
skulle befinnas mera av nöden.
Portvaktsstugorna (XXVIII och XXIX) innehålla vardera 2 rum och kök.
Samtliga bostäder äro försedda med W. C. och källarutrymmen, varigenom
uthusbyggnader undgås.
Vad härefter angår förslaget, i vad det avser anstaltens förseende
med värmeledningar, köks-, tvätt-, bakugns- och desinfektion sanläggningar,
elektriska kraft- och belysningsanläggningar och hissar samt
ledningar för vatten, avlopp och gas ber jag få nämna följande.
Ledningar
m. m.
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
Till ångpanneanläggning och värmeledning har ingenjören Theorell uppgjort
förslag och skall, enligt detta, uppvärmning av det stora byggnadskomplexet med
närliggande byggnader ske genom centraluppvärmning enligt »pumpvarmvattensystemet»
från i ångpanneliuset förlagd värmecentral med inalles 7 stycken pannor
med sammanlagt cirka 700 kvadratmeters eldyta. Enligt vad ingenjören Theorell
under hand meddelat medicinalstyrelsen, konstrueras pannorna även för eldning
med torv eller mindervärdiga stenkol. Anordnandet av värmekammare har inskränkts
till uppvärmning av vissa enkelrum för oroliga patienter och till åstadkommande
av nödig ventilation i vissa vaksals- och daglokaler. I övrigt komma
lokala värmekroppar att installeras.
I tjänstemännens bostadshus har, i enlighet med vad hittills vid hospitalen
ägt rum, centralvarmvattenuppvärmning beräknats med särskild panna för
varje hus.
Även för betjäningsbostadslängorna är centraluppvärmning medelst varmvatten
föreslagen med en för alla husen gemensam central, detta dels på grund
av husens storlek, dels med hänsyn till den föreslagna inledningen av kokgas i
köken, varigenom sålunda vedeldning alls icke i dessa hus skulle anlitas.
På grund av nuvarande höga kostnader såväl för centralvärmeledningens
anläggning som för kolbränsle har medicinalstyrelsen ifrågasatt, om icke bostädernas
uppvärmning i stället borde ske genom kakelugnseldning. Enär det emellertid
icke är för närvarande möjligt att med någon tillförlitlighet kalkylera, huru
kostnaderna för det ena eller andra systemet kunna komma att ställa sig vid
tiden för anstaltens eventuella uppförande, har medicinalstyrelsen i här framlagda
förslag räknat med centraluppvärmningsanläggning av bostäderna, för att framdeles
vid denna tid låta närmare utreda frågan.
Köfcs-, tvätt-, bakugns- och desinfektionsanläggningar äro beräknade med vid
hospitalen gängse apparater, i enlighet med av ingenjören Theorell uppgjort
förslag.
I fråga om elektrisk belysnings- och kraftanläggning (inklusive hissar) har
ingenjören Rossander inkommit med utredning till ledning för valet mellan två
alternativ, nämligen erhållandet av elektrisk energi för anstalten antingen från
Hälsingborgs stad eller från eget elektricitetsverk.
Av denna utredning framgår, att enär priset å de båda huvudförnödenheter,
som bestämma utgifterna för eu egen kraftstation, nämligen elektriska maskiner
och övrig materiel beträffande anläggningskostnaden och stenkol beträffande driftkostnaden,
icke låter sig nu med någon säkerhet beräkna för tiden, då verket
kan komma att anläggas och tagas i bruk, det icke heller nu kan avgöras, vilketdera
alternativet blir det för anstalten ekonomiskt förmånligare. Det resultat
de anställda beräkningarna givit vid handen som rättesnöre för valet av alternativ,
är i korthet följande. Skulle vid tiden för hospitalets byggande priset på
elektriska maskiner icke understiga det nu gällande, bleve anläggandet av egen
kraftstation ej lönande, även om kolprisen nedginge till 15—20 kronor per ton.
Om åter vid denna tid priset för elektriska maskiner nedgått till ungefär samma
prisnivå som före kriget, skulle anläggandet av eget kraftverk vara fördelaktigt
med kolpris ej överstigande 35 kronor per ton.
Medicinalstyrelsen har, i enlighet med ingenjören Rossanders förslag, ansett
sig böra i förslaget upptaga alternativet med egen kraftstation för hospitalet
såsom det i fråga om anläggningskostnaden högre, men har å andra sidan uttalat
sig för att frågan om vilketdera alternativet skall väljas må framdeles, efter förnyad
utredning, underställas vidare prövning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266. 41
Anläggningen är beräknad att utföras i likhet med dylika vid de nyare
hospitalen i landet.
För hospitalets förseende med vatten har enligt avtalet mellan Hälsingborgs
stad och medicinalstyrelsen staden förbundit sig att från sitt vattenverk förse
anstalten med dess behov av vatten.
Styrelsen har emellertid uppdragit åt ingenjören Bergström att verkställa
utredning angående möjligheten att erhålla användbart vatten från anstaltens
område eller närliggande trakt i tillräcklig mängd och till billigare pris. Undersökningar
i detta syfte hava dock på grund av årstiden ännu icke kunnat
företagas.
Ett anstaltens eget vattenverk kommer enligt medicinalstyrelsens mening
under alla förhållanden att medföra högre anläggningskostnader i jämförelse med
anlitandet av stadens verk.
Vid föreliggande skrivelse är fogad en av ingenjören Bergström utförd
kostnadsberäkning över vattenledningsanläggning i förbindelse med stadens verk.
Styrelsen har emellertid ansett sig böra utesluta denna anläggning ur sitt nu
framlagda förslag, för att framdeles, därest hospitalets uppförande av Kungl.
Maj:t och riksdagen beslutes, inkomma med särskilt förslag till vattenledning för
anstalten, grundat på resultatet av förenämnda utredning.
Avloppssystemet är avsett att upptaga spillvatten jämte nederbördsvattnet
närmast byggnaderna och leda detsamma till en punkt vid områdets gräns, där
staden, enligt berörda avtal, åtagit sig att omhändertaga dess vidare avledande.
I förslaget ingår anläggning av ledningar för kolgas, som staden förbundit
sig att tillhandahålla vid anstaltens gräns.
Kokgas skulle enligt förslaget komma till användning för en del matlagning,
särskilt stekning i centralköket, vidare, i stället för vedspislar, i samtliga kök
inom sjukvårdsavdelningarna och bostäderna. För varmvattenberedning inom
mera avlägset belägna byggnader (t. ex. tuberkulospaviljongen, överläkarbostaden,
obduktionslokalen m. fl.) skulle jämväl kokgas användas i stället för framdragandet
av varmvattenledningar. Medicinalstyrelsen har antagit, att härigenom en avsevärd
besparing i anstaltens driftkostnader skall kunna vinnas. Därjämte skulle,
enligt styrelsens mening, genom denna anordning på enklaste sätt lösas det inom
anstaltsväsendet alltmera i förgrunden trädande problemet om åstadkommande
av större omväxling i matens tillredning (särskilt stekning i större utsträckning).
Beträffande v äg anläggning ar och planteringar har medicinalstyrelsen på grund
av områdets till allra största delen icke naturligt avgränsade och oskyddade
läge ansett synnerligen angeläget vara, att på ett så tidigt skede som möjligt planteringar
av häckar, skyddsbälten, allé- och solitärträd kunde äga rum. I detta
syfte har styrelsen uppdragit åt stadsträdgårdsmästaren i Hälsingborg, O. H.
Landsberg att uppgöra en kostnadsberäkning över anläggandet av planteringar
och vägar inom området jämte ett enkelt stängsel omkring byggnadsområdet,
allt i huvudsaklig överensstämmelse med den av arkitekten Westman uppgjorda
situationsplanen.
Den av Landsberg på grund av nämnda uppdrag uppgjorda kostnadsberäkningen
omfattar anläggning av samtliga vägar inom byggnadsområdet, stensättning
av vissa gårdsplatser, allt planteringsarbete, utom av fruktträd och blomsterrabatter,
anläggning av gräsplaner och uppsättandet av nämnda stängsel och
slutar på ett belopp av 227,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 227 höft. (Nr 266.)
6
42
Kostnads
beräkningar.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
Då medicinalstyrelsen emellertid ansett, att en stor de! av dessa arbeten
kunna och böra anstå till längre fram, då de efter anstaltens öppnande kunna
utföras med dess arbetskraft, har styrelsen föranstaltat om en reduktion av det
utav Landsberg uppgjorda förslagets omfång. Det sålunda reducerade förslaget
omfattar anläggning av nödvändiga körvägar och endast ett fåtal gångvägar invid
byggnaderna, stensättning endast av ekonomigård och kolgård, plantering av
skyddsbälte och häckar samt allé- och en del parkträd, iordningsställande av
promenadgårdarna och slutligen stängslets uppsättande; därjämte hava körvägarna
i mindre omfattning än som i Landsbergs förslag upptagits inrättats
för tyngre körtrafik. Härigenom hava kostnaderna nedbragts till 160,000 kronor
i runt tal.
De dryga kostnaderna för väganläggningar bero väsentligen därpå, att varken
sten eller grus kunna erhållas inom eller i närheten av området.
Inledandet av spårvägsspår från områdets gräns fram till kolgården beräknas
draga en kostnad av 45,000 kronor.
Slutligen är i detta sammanhang att omnämna, att ett dike, som avleder
vatten från den norr om anstaltsområdet liggande terrängen, går tvärs igenom
anstaltens byggnadsområde. Det för mera vatten, än som kan upptagas av
anstaltens avloppsledning, och måste därför bibehållas men ledas i en annan
riktning, genom anstaltens parkområde. Kostnaderna härför beräknas till 12,500
kronor.
Enligt medicinalstyrelsens förslag är hospitalet avsett för följande
antal sängplatser, nämligen
Beräknad
beläggnings-
siffra.
Beserv-
platser.
Summa.
För män.............................................
......... 700
29
729
För kvinnor......................................
......... 700
23
723
Summa 1,400 52 1,452
Häri äro inräknade tuberkulosavdelningens 36, men icke epidemiavdelningens
8 platser, vilka tydligen kunna beläggas endast för sitt
speciella tillfälliga ändamål. Antalet reservplatser utgör 3,7 % av beläggningssiffran
och motsvarar i det närmaste proportionen vid den
senaste hospitalsanläggningen vid Strängnäs.
Kostnaderna för ifrågavarande anläggning i dess helhet belöpa
sig enligt en av medicinalstyrelsen gjord sammanställning till följande
belopp:
I. Sjukvårdsbyggnader:
Paviljonger för män.
Större paviljong för lugna patienter.................. kronor 761,800: —
Mindre » » » » .................. » 404,000: —
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
43
Paviljong för oroliga patienter.
» » sinnesslöa »
Öppendörrpaviljong I.
kronor
550,000:
305,600:
54,000:
> II.......................................
... »
64,200: —
Paviljonger för kvinnor.
Större paviljong för lugna patienter...............
Mindre » » » » ...............
Paviljong » oroliga » ...............
» » sinnesslöa » ...............
Öppendörrpaviljong I..........................................
» II .......................................
... kronor
»
»
»
... »
»
761,800: —
404,000: —
548,000: —
305,600: —
46,600: —
57,200: —
/ Paviljonger gemensamma för
män och kvinnor.
Tuberkulospavilj ong.............................................
Epidemipaviljong ................................................
... kronor
»
116,700: —
33,000: —
Promenadgårdar och soltält...........................
»
131,000: —
4,543,500: —
II. Förvaltningsbyggnader:
............................ kronor
Administrationsbyggnad ....................................
Ekonomibyggnad med skjul ..............................
Angpanne- och bageribyggnad...........................
Kolgård ...............................................................
Verkstadsbyggnad med garage...........................
Kyrka.....................................................................
Begravningskapell med obduktionsrum............
Bostadshus för chefläkare .................................
» » två överläkare..........................
» » hospitalsläkare och syssloman
» » betjäning om 16 lägenheter ...
» » » »12 »
» » » »12 »
» » » » 4 »
Portvakthus .........................................................
» ........................................................
Grindpartier och stängsel vid entréerna .........
339,000:
409,000:
215,900:
5,000:
51,400:
68,400:
20,000:
60,500:
91,500:
86,000
181,700
136,400
136,400
56,500
15,700
15,700
11,000
1,900,100:
III. Sammanbindningsgångar: (kult er tar) kronor 143,000:
IV. Diverse.
Spårvägsanläggning ...................................................................... » 45,000: —
Ledningar för vatten, avlopp samt gas enligt ingenjör
Bergströms förslag................................. kronor 990,000: —
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
avgår beräknad kostnad för erforderliga anordningar
och rörledningar för begagnande av
stadens vatten enligt förslag av densamme ... kronor 90,500: — 899 500
Omläggning av ett å området befintligt dike enligt förslag
av densamma ........................................................................ kronor 12,500: —
Ångpanneanläggning med värmeledningar enligt ingenjör
Theorells förslag .............................................................. » 1,440,000: —
Anläggning av maskintvätt, ångkök, sterilisation och desinfektion
enligt förslag av densamme.................................... » 240,000: —
Bakugnar enligt förslag av densamme....................................... » 28,500: —
Elektrisk belysnings- och kraftanläggning enligt ingenjör
Bossanders förslag ............................................................... » 485,000: —
Anläggning av vägar, planteringar och stängsel enligt städs
trädgårdsmästaren
Landsbergs förenklade förslag............ »_159,725: —
Summa kronor 9,896,825: —
Avgår genom uteslutande ur anläggningen av ett bostadshus
för betjäning med 12 st. lägenheter för:
byggnaden .................................................................. kronor 136,400: —
gas-, vatten- och avloppsledningar........................... » 10,000: —
ångpanneanläggning med värmeledningar............... » 15,000: —
belysnings- och kraftanläggning .............................. » 3,500: —
avgår genom uppförande av administrationsbyggnaden
efter altemativförslaget ........................ » 42,000: — g06 900:_
Summa kronor 9,689,925: —
Medicinalstyrelsen framhåller, att dessa siffror på grund av den
allbekanta, under innevarande kristid rådande höggradiga osäkerheten
i leveransmöjligheter och prislägen beträffande så gott som all byggnadsmateriel
äro av mycket osäkert värde för bedömande av, huru
de verkliga kostnaderna för anstaltsanläggningen kunna komma att
ställa sig. Då styrelsen sålunda finner jämförelser med de för föregående
anstaltsanläggningar uppgjorda kostnadsberäkningar vara av
ringa värde, har styrelsen i stället velat framlägga några siffror, som
på annat sätt kunna tjäna till jämförelse.
Strängnäsanstalten (med 800 platser) och den nu föreslagna anstalten
(med 1,400 platser) äro, såsom förut nämnts, beträffande såväl
sjukvårdens som den ekonomiska administrationens allmänna krav i stort
sett lika utrustade. Till jämförelse av byggnadernas ytinnehåll (med
rum och väggar) — i med varandra likartade lokaler — har styrelsen
låtit upprätta följande tabell:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
45
Strängnäs
Hälsingborg
byggnadsytan.
per säng.
byggnadsytan.
per sång.
Byggnader för sjukvård (inkl. där befintliga
betjäningsrum).......................................
22,600 ma
28.25 ma
37,500 m>
26.7 8 ma
Övriga byggnader (för administration, eko- nomi, samlingsrum, bostäder m.m.) .........
9.450 ma
11.81 ma
14,570 ma
10.41 ma
32,050 m2
40.06 ma
52,070 ma
37.19 ma
Med utgångspunkt från det vid Strängnäsanstalten använda utrymmet
har sålunda för Hälsingborgsanstalten vunnits en besparing i utrymme,
utgörande:
för sjukvårdsbyggnader......................... cirka 5.2 %,
d övriga byggnader............................... » 11.85
)) samtliga byggnader............................. » 7.16 %.
Dessa siffror finner styrelsen vara ett någorlunda tillförlitligt uttryck
för vad som i detta fall vunnits dels genom anstaltens höga
platsantal, dels genom byggnadernas samlande i stora komplex; dock
erinras därom, att åtskilliga andra faktorer av mindre lätt påvisbar art
kunna hava medverkat till denna relativa utrymmesbesparing.
Under åberopande av vad styrelsen sålunda i ärendet anfört, har
styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels medgiva,
att ett för 1,200 sinnessjuka och 200 svårskötta obildbara sinnesslöa
avsett hospital må i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten
Westman i februari 1917 uppgjorda ritningar uppföras på det för
ändamålet av styrelsen förordade området för en beräknad kostnad av
9,700,000 kronor, dels ock för påbörjande av berörda byggnadsföretag
på extra stat för år 1918 anvisa ett anslag av 100,000 kronor. I
I sitt den 20 mars 1917 i ärendet avgivna utlåtande har överintendentsämbetet
— som varit i tillfälle att under tiden för föreliggande
ritningsförslags utarbetande under hand taga del av detsamma —
funnit detta utmärka sig för särdeles stor reda och klarhet såväl i avseende
på totalanläggningen som vad angår de olika byggnadernas
konstruktion, och komme enligt ämbetets förmenande hospitalsinrättningen,
utförd efter det underställda förslaget, att bliva både praktisk
Övcrintendents
ämbetet.
Departementschefen.
46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
och tilltalande, varjämte ämbetet särskilt framhåller den enkelhet, som
utmärker förslaget i dess helhet.
Mot de ingivna förslagen till värme-, gas-, vatten- och avloppssamt
elektriska ledningar har ämbetet icke heller vid omprövning funnit
något att erinra.
På grund av ärendets brådskande beskaffenhet har ämbetet nödgats
inskränka prövningen av till förslaget hörande kostnadsberäkningar
till granskning av å-pris, och hava dessa av ämbetet i allmänhet befunnits
hålla sig i jämnhöjd med dagens särskilt höga pris. För några
få arbeten skulle de dock enligt ämbetets mening höjas, om de skola
följa dagsnoteringarne. Då ämbetet emellertid håller för troligt, att
just dessa materialier — huvudsakligast järnvaror av skilda slag och
linoleummattor — inom kort komma att vara ur marknaden och icke
kunna uppbringas förrän efter pågående krigs slut, anser ämbetet, att
å-priserna helt och hållet kunna lämnas utan anmärkning.
De sammanlagda posterna för administration, arkitekt- och kontrollantarvoden
samt oförutsedda utgifter uppgå till 478,519 kronor 20
öre eller till 7.83 % av den angivna byggnadssumman. Nämnda procent
finner ämbetet visserligen väl låg, men då det torde kunna antagas, att
väsentliga delar av byggnaderna under alla omständigheter icke komma
till utförande förrän förbättrade tidsförhållanden på arbetsmarknaden
inträtt, synes det ämbetet att något skäl näppeligen föreligger att nu
höja den beräknade procenten.
På grund av vad sålunda anförts har ämbetet för sin del tillstyrkt
bifall till medicinalstyrelsens framställning.
Det föreliggande förslaget omfattar uppförande av tillhopa 14 sjukpaviljonger.
Därtill skulle komma nödiga ekonomi- och administrationsbyggnader,
bostadsbyggnader för personalen samt kyrka och gravkapell.
Fördelningen av patienterna å de olika paviljongerna framgår av
följande sammanställning:
Paviljonger för män.
Större paviljong för lugna patienter............................................. antal platser 285
Mindre » » » » » » 149
Paviljong » oroliga » » » 126
» » sinnesslöa » » » 100
Öppendörrpaviljong I ..................................................................... » » 17
» II ..................................................................... » » 34
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 266.
47
Paviljong för levinnor.
Större paviljong för lugna patienter............................................ antal platser 298
Mindre » » » » » » ^49
Paviljong » oroliga » » » ^26
» » sinnesslöa » » » 100
Oppendörrpaviljong I .................................................................... „ s
» n..................................................................... » » 21
Paviljonger gemensamma för låda könen.
Tuberkulospaviljong........................................................................... antal platser 36
Epidemipaviljong................................................................................ » » g
Frånräkna! epidemipaviljongens 8 platser utgör sålunda sammanlagda
antalet platser 1,452, därav 52 äro beräknade såsom reservplatser.
Såsom jag förut nämnt, utgör antalet reservplatser 3,7 % av beläggningssiffran,
vilket i det närmaste motsvarar proportionen vid det under
byggnad varande hospitalet vid Strängnäs.
Mot byggnadernas av medicinalstyrelsen föreslagna läge och planläggning
har jag i huvudsak intet.att erinra. Beträffande planläggningen
hava i stort sett följts de riktlinjer, som tillämpats vid de nyare svenska
anstalterna, särskilt den vid Strängnäs. Detta gäller främst i fråga om
allmänna hygieniska och för den speciella sinnessjukvården utförda anordningar,
rummens beskaffenhet, patienternas fördelning å olika vårdavdelningar,
enkelrummens antal, betjäningslokaler o. s. v. Sammanförandet
av sjukhusets lokaler i stora nära varandra belägna byggnadskomplex
är ej heller något avsteg från den väg, som hittills följts.
För detta system synes även områdets storlek tala.
Den föreslagna anordningen med underjordiska förbindelsegångar
mellan de i den stora rektangeln liggande byggnaderna sinsemellan
med utlöpare till de båda paviljongerna för oroliga patienter synes vara
praktisk och ägnad att i hög grad underlätta olika slag av transporter
mellan de olika byggnaderna, särskilt transporten av mat.
I allmänhet har enligt det föreliggande förslaget en förläggning
av patienter i tredje våningen undvikits. Endast å kvinnosidan har
en patientgrupp om 26 platser förlagts till denna våning.
Av den utav överläkaren Lauritzen verkställda utredningen angående
förhållandena vid utländska anstalter framgår, att man i utlandet numera
endast undantagsvis uppför sjukhusbyggnaderna med mera än två
våningar. Sjukvården i trevåningsbyggnader bär även påvisats medföra
avsevärda olägenheter. Såsom de väsentligaste må framhållas den
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
vanskliga, ofta återkommande patientförflyttningen i många trappor,
saknaden av skilda välbelägna promenadgårdar för de olika avdelningarna,
försvårad transport av mat med mera samt svårigheter vid
tillsyn och kontroll. Åven har framhållits faran för en katastrof vid
eldsvåda eller panik. Vid de flesta svenska anstalter finnas i olikhet
mot i utlandet byggnader med helt eller delvis utbyggd och för patienterna
använd tredje våning, vid ett par till och med en fjärde våning.
De nämnda olägenheterna härav göra sig emellertid även i vårt
land gällande; dock gestalta sig förhållandena väsentligen olika, om varje
våning disponeras av en avdelning för sig (horisontalsystem) eller om
samma avdelning har lokaler i flera våningar (vertikalsystem).
I sitt utlåtande framhåller överläkaren Lauritzen, att erfarenheten
från Vänersborgs hospital visat, att upprepad patienttransport i. de
många trapporna kan sägas medföra mindre olägenheter endast ifråga
om patienter, som icke blott äro lugna, villiga, orienterade och ej benägna
för rymning, utan även kroppsligen friska och rörliga. Största
delen av dessa patienter lämpa sig emellertid för vård i öppendörrvillor.
Och det är till men för sjukvården, att patienternas uppdelning, som
i och för sig är en ganska invecklad sak, ytterligare kompliceras genom
nämnda hänsyn. _ .
Jag tillåter mig i detta sammanhang återgiva följande uttalande i
föreliggande fråga av överläkaren Lauritzen:
»Vid horisontalsystemet måste patienttransporten äga rum huvudsakligen till
och från promenadgårdarna i regel två gånger ned och två gånger upp dagligen.
Man hade på några ställen i Tyskland, för att till det minsta möjliga inskränka
denna transport, inrättat tredje våningen för endast sängliggande patienter Därvid
äro emellertid stora hissar samt rymlig täckt balkong oundgängliga, och den ekonomiska
fördelen blir därigenom illusorisk, varjämte faran för en katastrof vid
eldsvåda enligt min mening är oförsvarligt stor. Horisontalsystemet fordrar inrättandet
av såväl dagrum som matrum med avdelningskök i varje våning, och
detta medför kostnad och ökat arbete i jämförelse med vertikalsystemet, där lokaler
för matens utportionering och förtäring kunna inrättas på nedre botten,
ibland gemensamma för hela paviljongen. .
Slutligen är det oundvikligt, att avdelningar i tredje våningen, likaval som
avdelningar med på annat sätt avsides läge, bliva relativt försummade ifråga om
tillsyn och kontroll. . ,
Vertikalsystemet, vanligen så tillämpat, att patienterna hava dag- och matlokaler
i bottenvåningen och sovlokaler 1 och 2 trappor upp, inskränker trapptransporten
av patienterna till en gång upp och en gång ned dagligen, varjamte
en del av horisontalsystemets olägenheter i övrigt undvikas eller minskas. Men
i stället tillkomma andra. Anordnandet av tillfälligt sängläge försvåras. Avdelningen
splittras på ett olämpligt sätt, i det att betjäningen, som är sysselsatt
i sowåningarna och. därvid oftast har en del patienter till hjälp, blir alldeles
Kungl. Maj. ts Nåd. ''Proposition Nr 266. 49
avskild från dagavdelningens betjäning, till men för ömsesidig hjälp vid tillsynen
av patienterna.
Vidare synes detta system vara allt annat än ekonomiskt, på grund av sovvåningarnes
på dagen oanvända korridorutrymme (vid horisontalsystemet bruka
daglokalerna tjäna även till avklädningsrum).»
Följande ur överläkaren Lauritzens utlåtande inhämtade sammanställning
torde här kunna vara av intresse.
_ Vid Säters hospital finnes en paviljongtyp för 70 patienter i tre
våningar, delad vertikalt i två lika avdelningar med dag- och matlokaler
å nedre botten samt sovlokaler 1 och 2 trappor upp. Vid Strängnäs
hospital uppföres en paviljongtyp för 68 patienter i två våningar med
två lika avdelningar, en i vardera våningen. Båda paviljongerna hava
vardera två trapphus och äro i övrigt tämligen lika utrustade. En jämförelse
mellan kvadradutrymmet för lokalerna i de båda paviljongerna
ställer sig sålunda:
Lokalerna
Golvyta i en avdelning inom
Sätcr-
paviljongen.
Strängnäs-
paviljongen.
Trapphus ...................................
93.5 kvm.
49-S kvm.
Förstuga och korridorer .............................
145.4 »
48. s »
Snyggnings-, bad- och klosettrum ...............1
48.o »
badrum
67.4 »
därav 7.1 för
1
Slaskrum...................................................
saknas
prom.-gård
6.2 kvm.
Förråd..............................................
18.4 »
18.3 »
Betjäningsrum ........................
31.5 »
40.6 »
Kök .......................................
14.6 »
12.8 »
Dag- och matrum.............................
169.9 »
75.1 »
Enkelrum ................................ j
56.9 »
(5 st.)
44. s »
(4 st.)
4 sovsalar ................................................
195.0 »
216.0 »
Summa
773.2 kvm.
579.8 kvm.
Av nyttiga (för sjukvården använda) utrymmen har Säteravdelningen
ett enkelrum mera, men till gengäld har Strängnäsavdelningen ett
badrum. Den senare har dessutom ett slaskrum, en W. C. för promenadgården
samt något större utrymme för betjäning. Säteravdelningen,
som är avsedd endast för uppevarande patienter, har 94.8 kvm. större
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 227 Käft. (Nr 266.) 7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
dag- och matrumsutrymme. Strängnäsavdelningen har åter 21 kvm.
större sovsalsutrymme för delvis sängliggande patienter. — Inalles har
Säteravdelningen 53.1 kvm. större nyttigt utrymme än Strängnäsavdelningen.
Nu har trevåningshuset i Säter en byggyta av 663.9 kvm. och
tvåvåningshuset i Strängnäs en dylik yta av 723.4 kvm. För ernående
av samma nyttiga utrymme som det förra finge Strängnäshusets byggyta
ökas med 53.1 kvm., och, för att rymma samma antal patienter
som Säterpaviljongen (ytterligare 1 patient i vardera våningen) med
cirka 10 kvm., alltså till cirka 786 kvm.
Det visar sig sålunda, att det antal patienter, som nu vårdas i
nämnda trevåningsbyggnad om 663.9 kvm., skulle kunna vårdas i en
tvåvåningsbyggnad med endast omkring 122 kvm. större byggyta.
En kombination av horisontal- och vertikalsystemet har kommit
till användning vid Vänersborgs hospitals trevåningsbyggnader. Varje
våning inrymmer en avdelning, som dock är ofullständig, i det att eu
gemensam matsal för alla tre avdelningarna är förlagd till bottenvåningen
i en flygelbyggnad. Denna anordning medför emellertid, enligt
vad överläkaren Lauritzen meddelar, ett olidligt stort antal trapptransporter
dagligen. Tredje våningens patienter måste föras ned och upp
icke blott vid promenadgårdsbesöken utan vid samtliga måltider. Horisontalsystemets
brister beträffande tillsyn och kontroll kvarstå. Ekonomiskt
torde däremot denna kombination ställa sig förmånlig.
Överläkaren Lauritzen har i sitt utlåtande jämväl uttalat sig om,
huruvida vid nu ifrågavarande hospital sjukhusbyggnader i tre våningar
borde uppföras. Lauritzen har därvid framhållit, att det vore mycket
tvivelaktigt, om man vid hospitalet skulle kunna räkna med ett tillräckligt
antal för förläggning i en tredje våning lämpliga patienter för
att den med anordnandet av en dylik våning uppkommande besparingen
skulle kunna anses uppväga de olägenheter för sjukvården, som under
alla förhållanden enligt Lauritzens mening vidlåda ett sådant byggnadssätt.
Av det anförda torde framgå, att, oavsett vilket byggnadssystem
som än användes, patienternas förläggning i trevåningsbyggnader alltid
kommer att medföra avsevärda olägenheter i sjukvårdsliänseende. Då
det ej heller lärer kunna anses visat, att några avsevärda ekonomiska
fördelar skulle i förevarande fall vinnas genom en dylik förläggning,
anser jag mig icke kunna förorda, att sådan vid ifrågavarande hospital
kommer till stånd i större utsträckning, än som av medicinalstyrelsen
föreslagits.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 260. 51
Beträffande de särskilda anläggningarna ber jag bär endast få
erinra följande.
För administrationshuset föreligga två alternativa förslag. Enligt
huvudförslaget äro i den med sistnämnda hus sammanhängande festsalsbyggnadens
souterrainvåning förlagda apoteks- och operationslokaler,
samlings- och kasinolokaler för betjäning ävensom kök och diskrum.
Enligt ett annat förslag hava administrationshusets källarlokaler
utnyttjats för de i huvudförslaget till festsalsbyggnadens souterrainvåning
förlagda lokaler. Då en sådan anordning enligt medicinalstyrelsens
mening icke skulle medföra avsevärda olägenheter samt en besparing å
42,000 kronor därigenom skulle vinnas, anser jag det senare alternativet
böra givas företräde.
Vidare har medicinalstyrelsen ansett sig kunna ur förslaget utesluta
ett av de för betjäningen ursprungligen avsedda bostadshusen, vilket
medför en avsevärd besparing.
Föreliggande förslag upptager en egen kraftstation för hospitalets
behov av elektrisk energi. Det torde emellertid för närvarande vara
så gott som omöjligt att bedöma, huruvida en sådan anläggning kommer
att ställa sig ekonomiskt fördelaktigare än att för ändamålet anlita
Hälsingborgs stads elektricitetsverk. Enligt av ingenjören Rossander
verkställda beräkningar skulle anläggandet av en egen kraftstation icke
bliva lönande, därest vid tiden för hospitalets byggande priset för elektriska
maskiner icke understiga det nu gällande, även om kolprisen nedginge
till 15—20 kronor per ton. Om åter vid denna tid priset å
elektriska maskiner nedgått till ungefär samma prisnivå som före kriget,
skulle anläggning av eget kraftverk vara fördelaktigt med ett kolpris ej
överstigande 35 kronor per ton. Frågan om valet mellan de olika alternativen
synes därför efter förnyad utredning böra framdeles tagas under omprövning.
Emellertid torde kostnadsberäkningen böra grundas på alternativet
med egen kraftstation, då detta är det i fråga om anläggningskostnaden
dyrare. Aven frågan om, huruvida bostadshusens uppvärmning bör ske
medelst centralvärmeledningar eller genom kakelugnseldning, torde, såsom
beroende av huru bränsleprisen komma att ställa sig, kräva vidare utredning
innan definitivt beslut fattas. Samma förhållande gäller jämväl
beträffande valet mellan anstaltens förseende med vatten från Hälsingborgs
stads vattenverk eller från eget vattenverk. Anläggningskostnaderna
enligt det senare alternativet, som ännu icke tillräckligt undersökts,
komma givetvis att ställa sig högre än kostnaderna för de anordningar,
som krävas för en vattenledningsanläggning i förbindelse
med stadens verk och som beräknats till 90,500 kronor. Medicinal
-
52
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
styrelsen liar därför ansett sig böra ur det föreliggande förslaget utesluta
ifrågavarande utgiftspost. I följd härav ingå i förslaget kostnader
endast för den del av vattenledningen, som är oberoende av frågan
om vilketdera av förenämnda två alternativ väljes. Sistnämnda fråga
lärer senare böra underställas riksdagens prövning.
Med iakttagande av nu nämnda inskränkningar bär kostnaden för
anläggningen i sin helhet beräknats till 9,689,925 kronor eller i runt
tal 9,700,000 kronor.
Det torde, såsom medicinalstyrelsen jämväl framhållit, vara omöjligt
att bedöma, huruvida dessa beräkningar komma att visa sig hållbara.
Under förutsättning att så blir förhållandet, skulle kostnaden för varje sjukplats
komma att uppgå till omkring 6,900 kronor. Vid en jämförelse med de
av mig förut angivna anläggningskostnaderna för våra nyaste anstalter,
växlande mellan 2,500 och 4,200 kronor för varje plats, synes denna siffra
avskräckande nog. Fördyringen, motsvarande i förhållande till den senast
angivna siffran i det närmaste 65 procent, lärer dock icke kunna tillskrivas
annan orsak än den onormala prisstegringen på material och
arbete. Ekonomiska hänsyn synas vid upprättande av det föreliggande
förslaget i största möjliga utsträckning hava tillgodosetts, vilket icke
minst framgår av den besparing i utrymme, som i förhållande till
Strängnäsanstalten kunnat vinnas. Jämväl må framhållas, att de nuvarande
höga priserna, vilka i huvudsak legat till grund för de gjorda
kostnadsberäkningarna, under den tid, som åtgår för hospitalsanläggningen,
kunna undergå någon sänkning och att sålunda nämnda beräkningar
kunna visa sig för höga.
Med hänsyn till det trängande behovet av nya anstaltsplatser anser
jag mig icke, oaktat de fördyrade anläggningskostnaderna, kunna förorda
ett undanskjutande av den föreliggande frågan. Ett stöd häri
finner jag jämväl i riksdagens föregående uttalanden i ämnet.
För påbörjandet av arbetena med hospitalet torde för år 1918
erfordras ett anslag av 100,000 kronor.
Under åberopande av vad i ärendet anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels besluta, att ett för 1,200 sinnessjuka och
200 svårskötta obildbara sinnesslöa avsett hospital
skall i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten
C. Westman i februari 1917 uppgjorda ritningar uppföras
på ett av Hälsingborgs stad för ändamålet upp
-
53
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
låtet, vid stadens norra gräns inom staden och å Laröd
beläget område för en beräknad kostnad av 9,700,000
kronor;
dels ock för påbörjande av berörda byggnadsföretag
på extra stat för år 1918 anvisa ett reservationsanslag
av 100,000 kronor.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle proposition till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
o
Aloe Karlholm.
54
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
Bilaga A.
Förslag till kontrakt mellan medicinalstyrelsen och Hälsingborgs stad
angående upplåtelse av mark för anläggande av ett hospital m. m.
Med stöd av kungl. brev den 20 oktober 1916 angående förvärvande av
visst markområde i närheten av Hälsingborg för uppförande av ett hospital därstädes
träffas härmed, under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande, mellan
kungl. medicinalstyrelsen, å ena, och Hälsingborgs stad, å andra sidan, följande
avtal.
l:o) Till Kungl. medicinalstyrelsen, här nedan kallad styrelsen, å Kungl.
Maj:ts och kronans vägnar, upplåter Hälsingborgs stad, här nedan kallad staden,
med full äganderätt utan ersättning ett vid stadens norra gräns inom staden och
å Laröd beläget område, vilket å en vid detta kontrakt fogad »karta över område,
som Hälsingborgs stad upplåter till Kungl. Maj:t och kronan för anläggande
av ett hospital, utförd februari 1917 av stadsingenjören S. Ewald» är betecknat
med bokstäverna a-b-c-d-e-f-g-a.
2:o) Å området anlägges ett hospital för minst 800 patienter.
3:o) Staden, såsom ägare av den mellan hospitalets huvudingång och »Kullavägen»
belägna mark, medgiver Kungl. Maj:t och kronan, såsom ägare av ovan
under l:o) nämnda mark, rätt till väg från hospitalets huvudingång till Kullavägen.
Staden förbinder sig att före byggnadsarbetets påbörjande på egen bekostnad
framdraga och för framtiden underhålla ifrågavarande väg med 6 meter
bred körbana och 3 meter bred trottoar på ena sidan av körbanan till en sträckning,
som å vidfogade karta av Ewald betecknats med I-c-II.
4:o) Staden medgiver styrelsen rätt att vid havsstranden på lämpligt vattendjup
anlägga och för framtiden bibehålla ett för hospitalets behov avpassat badhus
på en plats, som är belägen ungefär vid stadens nuvarande norra gräns, och
rätt att förbinda detta badhus medelst en brygga med stranden.
Därest förhållandena så påkalla, skall staden hava rätt att på sin bekostnad
flytta ovannämnda badhus till annan plats vid stranden, vilken plats dock ej får
ligga på längre avstånd från hospitalet än att den gångväg, som förbinder hospitalets
huvudingång med badhuset, kommer att understiga 2,000 meter i längd.
5:o) Staden, såsom ägare av den mellan förstnämnda under l:o) här ovan
omförmälda markens södra gräns och havsstranden belägna mark, medgiver
Kungl. Maj:t och kronan, såsom ägare av nämnda under l:o) omförmälda mark,
rätt till gångväg från hospitalets huvudingång till platsen för badhuset, utan
skyldighet för staden att anlägga eller underhålla denna gångväg.
6:o) Till betryggande av de under 3:o) och 5:o) omförmälda servitutsrätter
medgiver staden Kungl. Maj:t och kronan rätt till inteckning uti av desamma
berörda fastigheter.
7:o) Staden förbinder sig att tillhandahålla styrelsen alla nödiga handlingar
för erhållande av såväl lagfart å det under l:o) omförmälda området som inteckning
till säkerhet för de uti 3:o) och 5:o) berörda servitutsrätter.
55
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
8:o) För den händelse styrelsen beslutar att tillgodose hospitalets behov av
vatten helt eller delvis från stadens vattenledningsverk, förbinder sig staden att
inom ett år efter därom lämnat meddelande till hospitalets gräns hava framdragit
och sedermera underhålla en 350 millimeters vattenledning, så anordnad att
trycket vid hospitalets gräns vid 35 sekundliters förbrukning icke kommer att
understiga 9 meter vid markhöjden, belägen på + 45 meter över havet, ävensom
att till hospitalet leverera vatten till ett pris, som för de första 10 åren, räknat
från den dag vattenleveransen börjar, skall utgöra 14 öre per kubikmeter och för
tiden därefter skall vara detsamma som enligt inom staden gällande taxa för
hushållsförbrukning, dock lägst 10 öre per kubikmeter.
9:o) För den händelse styrelsen beslutar att tillgodose hospitalets behov av
elektrisk kraft helt eller delvis från stadens elektricitetsverk, förbinder staden sig
att leverera för hospitalets behov erforderlig elektrisk energi samt att för sådant
ändamål framdraga och underhålla härför behövliga ledningar till hospitalets
gräns, mot det att betalning erlägges för förbrukad ström enligt gängse priser
for elektricitetsverkets avnämare.
i-n i ^:o) staden förbinder sig att framdraga och underhålla ledningar för gas
till hospitalsområdets gräns samt att för framtiden tillhandahålla gas mot de i
staden gängse priserna för kokgas.
„ J.1:o) .staden förbinder sig att anlägga och underhålla ledning för avlopp
från lämplig plats vid hospitalets södra gräns till Öresund, tillräckligt stor att
emottaga såväl spill- som dagvatten från byggnader och gårdsplaner.
12:o) Staden förbinder sig att vid tiden för hospitalets ibruktagande hava
framlett stadens spårvägar till hospitalets gräns till den å bifogade karta av
Ewald med c betecknade punkten och trafikera denna linje.
.. 13:o) Staden förbinder sig att tillhandahålla för hospitalets uppförande be
hövlig
mursand och grus vid staden tillhörig grustäkt mot betalning efter
gängse pris.
. 14.o) Allerums kommun berättigas att för en å hospitalet i författningsenlig
ordning intagen person med hemortsrätt i nämnda kommun åtnjuta frihet från
vårdavgift å hospitalet.
Bilaga B.
Sammandrag av en utav överläkaren E. Lauritzen i skrivelse den 20 juli 1916
gjord sammanställning angående storleken av utländska
sinnessjukvårdsanstalter in. m.
Inom Tyskland^ har, alltsedan det intensiva anstaltsbyggandet på 1880-talet
tog vid, sinnessjukvardsanstalternas storlek visat en ständig tendens att ökas.
Anstalter med mindre än 500 platser nybyggdes och nybyggas visserligen
än på många håll, men deras antal har dock, till följd av äldre anstalters nedläggning
eller utbyggnad till högre platsantal, varit i ständigt sjunkande, under
det att antalet anstalter med över 500 platser hastigt stigit.
Denna de större anstalternas ökning i antal belyses närmare av följande
tabell: J
Tyskland.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 266.
56
Å r
Antal anstalter med
Summa
500—
1,000 pl.
1,000—
1,500 pl.
1,500—
2,000 pl.
över
2,000 pl.
1881............
13
3
_
_
16
1890............
26
5
—
—
31
1898............
50
5
—
—
55
1906............
81
10
4
—
95
1912............
80
19
5
2
106
1916 *)........
69
38
7
4
118
* Pågående nybyggnader och utvidgningar inräknade.
Det framgår av denna tabell, att antalet anstalter med 500 1,000 platser
starkt ökats under 1880- och 1890-talen, under det att blott några få nådde över
denna siffra. Med det nja århundradets första quinquennium nå nämnda anstalter
sin högsta siffra för att därefter successivt minskas i antal och — liksom tidigare
de mindre anstalterna — undanträngas av större, i första hand anstalterna»
med 1,000—1,500 platser, vilka 1906 ökats till 10 och 1916 till icke mindre än 38,
därefter av de mycket stora, med 1,500— 2,000 platser, och slutligen »mammutanstalterna»
med över 2,000 platser.
Förhållandena inom storstäderna föranleda, ja framtvinga, anläggandet av
stora hospital. Med den ofta rapida befolkningsökningen följer en motsvarande
stegring i platsbehovet, som i och för sig omfattar en väsentligt högre procent
av de sinnessjuka än annorstädes är fallet. Anstalterna kunna icke ligga alltför
avlägset på grund av transportkostnader, svårighet för anhörigas besök hos patienterna
m. m. Därvid möter anskaffandet av lämplig och tillräcklig byggnadsterräng
hinder i de dyra tomtpriserna i stadens närhet, och följden måste bliva
en strävan att på ett litet område sammanföra största möjliga antal patienter.
Också var det i Berlin som den första anstalten i Tyskland med över 1,000 patienter
tillkom, år 1881. _ . .. .
Ökningen i anstalternas platsantal fortgick till en början utan namnvarda
meningsbrytningar. Den medförde förbättrade centralanordningar, påtagliga utvecklingsmöjligheter
för sjukvården genom ökning av. antalet avdelningar och
rikare arbetstillfällen för patienterna, och rubbningar i anstalternas »patriarkaliska»
ledning voro ej nödvändiga. Det nya byggnadssättet (paviljongsystemet)
bidrog i och för sig till utvidgningar. Med nybyggandet av en eller flera paviljonger
kunde man vid en paviljonganstalt på ett billigt och i regel sjukvårdsitjänligt
sätt vinna nya platser. Samma åtgärd låg även nära tillhands och anlitades
också i stor utsträckning vid moderniseringen av föråldrade blockanstalter.
Mot storstadsanstalternas tillväxt har överhuvudtaget ingen kraftigare opposition
framträtt; den har betraktats såsom ett så gott som oundgängligt ont.
Först då även annorstädes vid nya anstaltsprojekt, under 1890-talet, 6—800 platssiffran
började överskridas, uttalades från läkarhåll allvarliga betänkligheter, och
det har alltsedan tämligen enstämmigt av läkarna hävdats, att de mycket störa
anstalterna innebära väsentliga vådor för sinnessjukvårdens sunda utveckling
och att de medelstora principiellt äro att förorda. Därvid har den lämpligaste
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 206. 57
beläggningssiffran angivits något olika. Ingen av de psykiatrer, vilkas uttalande
1 denna fråga i föreliggande redogörelse återgivits, bär dock principiellt uttalat
sig for anstalter med ett större antal platser än 1,000.
Argumenteringen mot de stora anstalterna går huvudsakligen ut på
, , att en. eillietlig ledning och kontroll omöjliggöres till skada för såväl sjukvård
som ekonomi, 1
att över hela amstaltsverksamheten kommer något opersonligt, fabriksmässigt
ai det rent tekniskt administrativa dominerar på bekostnad av anstaltens främsta
ändamål, sjukvården, som urartar till »massvärd», »uppmagasinering», utan tillbörlig
hänsyn till patienternas individuella krav,
att anstaltens upptagningsområde blir för stort, vållande en fördyring av
transportkostnaderna for de avlägset boende, varigenom nyinsjuknade ofta kvariiallas
tor länge i hemmen, besök hos patienterna försvåras, försöksutskrivning i
nmnga därför lämpliga fall förhindras och den kontakt mellan sinnessjukvården
inom och utom anstalten, som alltmera står som ett av de allra viktigaste framtidsmål,
icke kan åvägabringas,
vi slutligen på grund av den stora minskningen i antalet överordnade
lakar befattningar befordnngsutsikterna försämras till stort men för läkarrekrvtenngen.
J
Dessa mot de stora anstalterna framförda argument hava icke direkt vederlagts,
och i allmänhet medgives från alla håll, att de medelstora anstalterna äro
tran sjukvardssynpunkt overlagsna de övriga. Man har dock sökt göra gällande,
att olagenheterna delvis överdrivits, i väsentlig mån kunna undvikas genom ändamålsenhg
organisation och att de, i flera avseenden, äro beroende icke av platsantalet
i och for sig, utan av patientomsättningens storlek eller förefintligheten
av liera vårdklasser. °
... Gliunden till att anstalternas storlek alltjämt ökats är emellertid, som redan
förut antytts, alldeles övervägande av finansiell natur. Och på denna grund hava
aven många läkare och bland dessa flera principiella motståndare till de störa
anstalterna^ medverkat till deras uppkomst. Sakens finansiella sida är nämligen
detta har icke minst av läkarna insetts och framhållits — av en alltmera
fundamental betydelse, i mån som utgifterna för sinnessjukvården stigit till mycket
betydande belopp, utan att dock behovet av anstaltsplatser än på länge är fyllt.
... ^ , finansiella slcälen för ökningen av anstalternas beläggningssiffra gälla
såväl anläggnings- som driftkostnaderna.
Beträffande anläggningskostnaderna har som huvudargument gällt, att medan
kostnaden för sjalva sjukavdelningarna stiger i samma proportion som platsantalet,
stiger den för en stor del av de centrala ekonomi- och administrationsanläggningarna
samt för markförvärv vida långsammare, och då dessa anläggningar
alltmera utvecklas och fördyras, blir besparingen alltmera avsevärd.
Detta argument bestrides dock från en del håll, under hänvisning till att
antalet centrahnrättningar (såsom bostäder och expeditionslokaler för överordnade
tjänstemän, magasin, verkstäder, spårvägar, telefoner etc.) ökas och att en större
procent av patienterna måste, till följd av ineffektiv individualbehandling, vårdas
i dyrbara slutna sjukavdelningar m. m.
i ÅT, erfarenheten från redan uppförda anstalter har man i själva verket icke
kunnat hämta avgörande bevis varken i ena eller andra riktningen. I ett anfört
exempel bär den verkliga kostnaden för en anstalt för 1,480 platser blivit omkring
oOO mk billigare per plats än en anstalt med 660 platser. Detta resultat
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 227 höft. (Nr 266.) 8
58
Kungl. Maj.is Nåd. "Proposition Nr 266.
kan dock icke, utan kännedom om samtliga övriga inverkande faktorer tillskrivas
det olika platsantalet allenast.
Även om det sålunda icke kar lämnats exakta bevis för att de störa anstalterna
äro billigare i anläggningskostnad än de små, ock sådana bevis på grund
av mångfalden av de på byggnadskostnaden inverkade faktorerna icke kunna
presteras, så lämnas dock de stora anstalternas företräde i detta fall av det störa
flertalet oantastat, ock mycket ofta ser man det betecknat som »obestridligt»,
»självklart» o. d.
Till belysande av anläggningskostnadens absoluta storlek i lyskland antores
en uppgift år 1911 i den stora kandboken »Das Deutsche Krankenhaus», att
en anstalt dåmera icke kunde uppföras under 3,500 Mk. per sjuksäng ock blott
undantagsvis under 5,000 Mk. .
Driftkostnaderna äro tydligen av långt större betydelse for sjukvårdsekonomien
än anläggningskostnaderna. Beläggningssiffrans inflytande på de förra är
i Tyskland alltjämt en öppen fråga, i varje fall långt mindre avgjord än vad
fallet är med anläggningskostnaderna.
Teoretiskt har man antagit, att storanstalten borde för driftsutgiiternas nodbringande
erbjuda liknande möjligheter som storfabriken och jättefartyget. Lönebesparingar
inom ekonomi- och förvaltningspersonalen, en gros-priser för förnödenheter,
omfattande användning av maskinkraft, billigare produktion inom
ekonomicentralerna (av värme, ljus, vatten etc.) syntes givna. Gentemot detta
kava såsom fördyrande faktorer framhållits tillkomsten av nya vid smärre anstalter
obehövliga befattningar, tungroddhet och tidsödande formalism i förvaltning
och kontroll med talrika instanser och mellanhänder, med splittring i ledningen
och ansvaret, till men för överskådlighet, enhetlighet och samarbete, tidsförluster
genom de stora avstånden inom anstalten m. m. _
Bevisningen in praxi har även här stött på stora svårigheter, så mycket större
som i denna fråga jämte en mångfald mer eller mindre sifferbestämbara faktorer
även en så svårtaxerad som personlig duglighet ingår i facit. Auktoriteterna å
området hava jämväl kommit till olika resultat i frågan. Här må allenast nämnas,
att Starlinger, en av Tysklands mera bemärkta psykiatrer, år 1912, efter
inhämtande av omfattande och detaljerade uppgifter om driftkostnaderna vid ett
70-tal hospital, gjort sammanställningar, enligt vilka anstalterna med 500—1,000
platser framstå som de billigast administrerade. Den positiva beviskraften av
hans statistik är, som han själv framhåller, icke så särdeles stor. För allmän
jämförelse är antalet siffror, särskilt i de stora anstalternas grupper, väl litet.
Men så mycket framgår dock, att siffrorna för de störa, anstalterna ingalunda
giva stöd för ett vindicerande av dessas företräden. Enligt sammanställning år
1907 av en annan bemärkt tysk läkare visa årsberättelserna, att anstalter m eu
5—800 och 8—1,200 platser äro billigare i drift än anstalter med mindre än 500
och mer än 1,200 platser. ..... .
I föreliggande sammanställning beröres jämväl frågan om byggnadssystem, och
våningsantal. . . ...
Vid nyanläggningar av7 sinnessjukanstalter i Tyskland ar alitjamt paviljongsystemet
så gott som allenahärskande. Emellertid har det efterhand icke så
oväsentligt modifierats. De vitt spridda en-avdelnings- och en-vånmgsvillorna
med plats för 20—30 patienter hava med slutet av 1890-talet alltmera fatt vika
för mera samlade två- eller fleravdelningspaviljonger med två, undantagsvis tre,
våningar, rymmande 60—80—100—120 patienter. På senaste åren hava hai och
var ännu långt flera (ända till 286) patienter hopförts under samma tak. Man
59
Kuntjl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 266.
bygger dock alltjämt smärre hus (ofta envånings-) för de mest störande eller
ständigt sängliggande sjuka samt för öppendörravdelningar.
Både sjukvårds- och teknisk-ekonomiska hänsyn hava bidragit till nämnda
förändring.
Småvillasystemets stora fördelar erkände man fortfarande, men dess nackdelar
gjorde sig alltmera.kännbara, beträffande läkartillsyn, patientförflyttningar
m. m. i och med övervaknings- och sänglägesbehandlingens utveckling samt beträffande
mat-, tvätt- och andra transporter i och med anstalternas tilltagande storlek
I ren byggnadskostnad ställde sig småvillorna knappast dyrare än de stora
husen, men kostnaderna såväl i anläggning som drift för de alltmera betydande
centralsystemen för. vatten, avlopp, varmvatten, ånga, elektrisk energi, telefonsystem
etc. ökades i hög grad genom småpaviljongsystemet.
Emellertid möttes sjukvård och byggnadsekonomi endast i kravet på byggnadernas
närmande till varandra (ev. sammanbyggande). För sjukvården var bibehållandet
av envåningssystemet idealet, under det att byggnadsekonomien fordrade
även byggytans största möjliga inskränkning, alltså ökning i våningsantalet.
I denna intressemotsats blev kompromissen tvåvåningsbygge mycket snart
normerande, och det är blott i ett fåtal fall, som man uppfört sjukpaviljonger
helt eller delvis i tre våningar. I tredje våningen har man förlagt än endast
sovsalar, än hela avdelningar, speciellt för ständigt sängliggande sjuka (för att
undgå den dagliga trapptrafiken); i senare fallet anses hissar och stor täckt
balkong erforderliga.
Som de väsentligaste olägenheter för sjukvården i trevåningsbygonader anföres
den vanskliga, flera gånger dagligen återkommande patientförflyttningen i
många trapporna, saknaden av skilda, välbelägna promenadgårdar för de olika
avdelningarna, svårigheter vid transport av mat m. m. samt vid tillsyn och kontroll
Därjämte framhålles risken för en katastrof vid eldsvåda eller panik. Med hissar
anser man dessa olägenheter blott delvis avhjälpta, varjämte hissarnas betydande
anläggmngs- och driftkostnader, deras inom en sjukavdelning relativt störa farlighet
och deras störande buller påpekas.
Sinnessjukvårdens utvekling i de olika kronländema i Österrike är mera
ojämn än i Tyskland. De under de sista decennierna nybyggda anstalterna äro
dock samtliga planerade efter samma principer som de samtida tyska. Tendensen
till ökning i platsantalet gör sig även bär gällande som av nedanstående tabell
framgår.
Å r
Antal anstalter
ned
Summa
1
500- 1,000 pl.
1,000- 1,500 pl.
1.500- 2,000 pl.
över
2,000 pl.
1882............
5
5
1891............
4
1
—
—
5
1899............
10
1
—
—
11 1
1907............
9
6
1
i
17
1912............
9
7
2
i
19
1916............
10
7
2
i
20 |
Österrike.
60
Frankrike.
England.
Italien.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
Den största anstalten, am Steinhof öppnades 1907 med 2,419 platser, utvidgades
sedermera och är numera belagd med över 3,500 patienter. Denna anstalt
står tillsvidare som Europas största. Det är de redan förut berörda storstadsförhållandena,
som härvid i främsta rummet gjort sig gällande. Såväl anläggnings-
som driftkostnaderna äro höga; jämförelser med andra anstalter äro dock
utan vidare värde, enär storstadsanstalter alltid ställa sig dyra. Anstalten synes
för övrigt inom fackkretsar vara allt annat än populär.
Trevånings-s] ukpaviljonger förekomma inom de nya österrikiska anstalterna
enligt föreliggande utredning blott vid am Steinhof, där några paviljonger för
lugna äro uppförda i tre våningar efter systemet: daglokaler i bottenvåningen, sovlokaler
en och två trappor upp. Hissar användas där icke.
I Frankrike äro 6 anstalter i eller i närheten av Paris belagda med 1,000
—1,500 patienter. De äro dock från början byggda för ett långt mindre platsantal,
den nyaste av dem öppnad 1900 för 800 platser. I provinserna hava flertalet
anstalter 4—600 platser, ett fåtal omkring 1,000 platser eller något däröver.
Utvecklingen går i riktning mot paviljongsystemet efter tyskt mönster. Professor
A. Marie i Paris uppdrog vid Wienerkongressen 1908 ett mönsterprogram efter
detta system. Han nämner därvid intet om det lämpligaste platsantalet. Däremot
berör han frågan om våningsantalet och anser, att för lugna kroniska en
tredje våning kan anlitas, förutsatt att den användes endast för nattlokaler. Den
.nyaste anstalten, påbörjad 1914, har endast 435 platser i icke mindre än 15 sjukpaviljonger,
till största delen envåningshus, några få i två våningar.
England har många hospital med mycket stor beläggningssiffra, och deras
antal har på senare åren ständigt ökats. Den l/x 1913 funnos i England och
Wales 35 offentliga anstalter med över 1,000 platser, därav mer än ett 10-tal med
över 2,000. I Skotland har däremot endast en anstalt något över 1,000 platser,
nog delvis en följd av den här så utvecklade familjevården.
Inom fackkretsar har dock denna tendens till anstalternas ökning i storlek mött
kraftigt motstånd, därvid hävdats, att de stora anstalterna icke äro i psykiatriskt
och humanitärt hänseende likvärdiga med de mindre.
Vidare har, bland annat, anförts, att medelkostnaden per patient å Englands
samtliga offentliga hospital är 4 sh. lägre än för de 35 anstalterna med över
1,000 patienter.
Emellertid fortgår i England anläggningen av jätteanstalter, och orsaken är
utan tvivel att söka i storstadsförhållandrena (9 av de största anstalterna tillhöra
London) och det enormt stegrade behovet av nya vårdplatser.
Vad byggnadssystemet angår, har man länge fasthållit vid blockbyggnaderna,
dock i en egenartad trappliknande plan, där de olika avdelningarna förbundits
med varandra genom tvärbyggnader eller övertäckta gångar. I Skottland har
man dock sedan ett tiotal år övergått till det spridda paviljongsystemet, och vid
de allra nyaste anstalterna har man gjort detsamma även i England.
Sjukvårdsbyggnaderna hava icke över två våningar.
Italien har några stora anstalter; i Palermo skall finnas en anstalt med icke
mindre än 3,000 patienter. Vidare må nämnas, att nyligen vid Cogoleto (prov.
Genua) uppförts en anstalt för 2,000 patienter i paviljongsystem (45 sjukvårdspaviljonger).
Man var principiellt emot att bygga för så stort platsantal, men
61
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 266.
de lokala förhållandena ansågos nödvändiggöra det. Man har sökt undgå de
svåraste olägenheterna därav genom att göra de båda könssidorna till i möjligaste
man självständiga anstalter med var sin överläkare. I närheten av den
nämnda 3,000-platsanstalten anlades 1911 en modärn småpaviljonganstalt med
endast 300 platser.
I Holland, där sinnessjukvården star på en mycket hög nivå, äro anstalterna
genomgående tämligen små, på 4—500 platser; blott den gamla anstalten Meerenberg
bär, genom anläggandet av en ny annexanstalt, erhållit ett platsantal över
1,000 (c:a 1,400). De äldre anstalterna äro korridor-blockbyggnader; av de nyare
äro några byggda efter paviljongsystemet. Husen hava icke över två våningar
Upptagningsområdena äro små (landet har ett 20-tal anstalter), och kontakten
mellan anstalt och hemmen följaktligen intim.
I Förenta staterna är sinnessjukvården mycket ojämn, men på många håll,
särskilt i de östra staterna, synnerligen högt utvecklad. Många anstalter äro
mycket störa. I staten New York finnas flera på 3—4,000 platser. Också byggde
man, åtminstone för en del år sedan, icke sällan flervåningshus även för sjukMan
m<iter kär återigen samma förhållanden, som förut skildrats.
Med den moderna sinnessjukvardens utveckling blev platsbehovet enormt och
stegrades våldsamt ar från ar. Immigrationen kom här till, särskilt i vissa östra
stater, som ett ytterligare moment i samma riktning. Man byggde jätteanstalter,
emedan detta var det närmast tillhands liggande, lättast utförbara och, som man
ansåg, billigaste ^sättet att möta detta platsbehov. Livliga protester hava rests
häremot både från läkare- och förvaltnmgshåll. Man har, liksom i Europa, angripit
de stora anstalterna både från räntabilitets- och sjukvårdssynpunkter, och
i det ^stora hela gar numera tendensen mot att bygga för lägre platsantal, i högst
två våningar och i paviljongsystem.
I Danmark har Köpenhamns sinnessjukanstalt omkring 1,600 patienter.
Den har utvecklats snarlikt anstalterna vid Lund och Uppsala hos oss. I tanke
att vården för alla slags kroniska patienter krävde mindre utrymme och enklare
anor&iingar byggde man »plejestiftelser» (asyler) för dessa, underhaltigt utrustade
i de flesta avseenden. Ifrågavarande anstalt består av tre avdelningar, nämligen
»kurhuset» och två plejestiftelser, vilka förestås av var sin överläkare. Kurhusets
överläkare är därjämte direktör för anstalten. »Inspektören» (sysslomannen) intager
en relativt självständig ställning.
o ämnet gJort uttalande har direktören för nämnda anstalt såsom sin
åsikt anfört, att av ekonomiska hänsyn och under vissa förutsättningar ett hospital
om 1,600—1,800 patienter syntes väl försvarligt. I
I samtliga nu nämnda länder, med undantag av en del departement i Frankrike,
är anstaltsledningen beträffande såväl sjukvård som administration lagd i en
hand, överläkarens.
Då anstalten nått upp till 1,000 platser och däröver har, nästan undantagslöst,
huru instruktionerna än varit avfattade, större delen av de egentliga sjukyårdsangelägenheterna
kommit att ombesörjas av underordnade läkare, då överläkarens
tid väsentligen upptagits av administrationen.
Manga överläkare hava klagat häröver, och dessa klagomål hava i viss
mån givit stöd för en mening, att anstaltsledningen borde uppdelas mellan
Holland.
Förenta
staterna.
Danmark.
62 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 266.
en eller flera överläkare för sjukvården och en förvaltningsfackman för administrationen.
Dessa frågor hava varit föremål för ingående utredning, som dock utmynnat
däri, att en läkar överledning ansetts nödvändig icke Mott för anstaltens sjukvårdsändamål
utan även för dess ekonomi och disciplin.
Belysande i detta avseende är, hurusom i den nya franska sinnessjuklagen
en sådan läkaröverledning är fastslagen som regel.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1917.
opaginerad Kontrollera mot PDF
KARTA,
weROMRÅDESOM
HÄLSINGBORGS STAD
CJPPl-ÅTTV-Tilt/
KLINGA. :Tocvi KRONAN
rÖR-ANLÄGSANDt AV ETT HOSPITAL.
iNVlD-LAROD.
y\ ller^um/S1 /So cÄz
* * * *>
GEN". STAB. L1T. ANST. STOCKK.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1917:318 Skrivelse till Konungen i anledning av motion om ändring i förordningen den 13 augusti 1914 om understöd i vissa fall åt sådan värnpliktigs familj, som fullgör s. 8 i texten
- SU 1917:135 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av ett nytt hospital vid Hälsingborg. s. 1 i texten