Sök i Ratio Lex

Angående anslag till täckande av brist i åkerbrukskolonien Halls räkenskaper för år 1916

1917-04-23 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:269, Angående anslag till täckande av brist i åkerbrukskolonien Halls räkenskaper för år 1916

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 269.

1

Nr 269.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag

till täckande av brist i åkerbrukskolonien Halls räkenskaper

för år 1916; given Stockholms slott den 23 april

1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen

att till täckande av under år 1916 uppkommen brist i räkenskaperna

för åkerbrukskolonien Hall anvisa på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag

högst 15,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet tillhandahållas nämnda

anstalts styrelse, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 låta

förskottsvis av tillgängliga medel utanordna sagda belopp.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alexis Hammarström.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 230 höft. (Nr 269.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 269.

Anslag till

täckande av

brist i räkenskaperna

för

åkerbrukskolonien

Hall.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Majd.

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von SyDOW,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Hammarström anförde:

I underdånig skrivelse den 15 september 1916 har styrelsen för föreningen

till minne av konung Oscar I och drottning Josephina hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes i det enligt nådiga kungörelsen den 13 juni 1902

till åkerbrukskolonien Hall utgående statsbidrag av 100 kronor om året

för varje vid kolonien intagen elev bereda en ökning av 100 kronor, eller

till 200 kronor, från och med år 1917.

Innan jag närmare ingår på detta ärende, torde jag höra i korthet

redogöra för den ifrågavarande uppfostringsanstaltens uppgift ävensom för

de understöd av allmänna medel, som tidigare tilldelats anstalten, samt de

bestämmelser, enligt vilka bidrag för närvarande utgår till densamma.

Föreningen till minne av konung Oscar I och drottning Josephina

stiftades år 1873. Såsom främsta uppgift för sin verksamhet hade föreningen

satt inrättandet av en för vanartiga barn avsedd uppfostringsanstalt.

För ändamålet inköptes egendomen Hall i närheten av Södertälje.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2f!9. 3

o

År 1876 öppnades åkerbrukskolonien Hall; den 24 oktober 1879 fastställde

Kungl. Maj:t reglemente för anstalten. Enligt detta reglemente hade kolonien,

som förvaltades av nämnda förenings styrelse, till ändamål »att

från alla delar av riket till vård mottaga gossar mellan 10 och 15 års

ålder, vilka för begångna brottsliga handlingar eller grövre vanart antingen

enligt domstols förordnande jämlikt 5 kap. 1 § i strafflagen skulle i

allmän uppfostringsanstalt insättas eller på grund av intyg av polis- eller

kommunalmyndighet ansåges böra i sådan anstalt intagas, samt att dem

till gudsfruktan, arbetsamhet och goda seder återföra och uppfostra».

Reglementet innehöll i övrigt bestämmelser rörande den undervisning,

som skulle meddelas vid kolonien m. in., vilka bestämmelser i huvudsak

återfinnas i det nu gällande av Kungl. Maj:t stadfästa reglemente, som jag i

det följande kommer att omförmäla.

Staten har på olika sätt lämnat understöd till ifrågavarande anstalt.

Redan vid dess igångsättande anvisade Kungl. Maj:t år 1875 till densamma

medel för särskilda ändamål. Sedan kolonien öppnats och någon tid varit

i gång,, yppade sig behov av särskilt statsunderstöd för dess drivande.

För varje barn uppbar kolonien visserligen från kommun, till vilken barnet

hörde, eller från enskild, som för detsamma drog försorg, 150 kronor

årligen under minst 3 år, vilket belopp för Stockholms stad var höjt till

200 kronor. Men koloniens inkomster visade sig dock otillräckliga. Kungl.

Maj:t vidtog då en åtgärd, för vilken riksdagens år 1879 församlade revisorer

av statsverket uttalat sig. Genom beslut den 31 december 1879

medgav nämligen Kungl. Maj:t, att från fångvårdsanstalternas besparingskassa

till ifrågavarande anstalt finge för år 1880 utgå ett bidrag, beräknat

efter 50 öre för dag för varje barn till ett antal av högst 150, som på

grund av domstols beslut eller på polis- eller kommunalmyndighets anmälan

vore därstädes intaget till vård och uppfostran. Sådant bidrag har

sedermera enligt upprepade medgivanden av Kungl. Maj:t utgått även för

åren 1881—1910, under åren från och med 1903 dock endast för barn,

som före sistnämnda år intagits å anstalten.

Ytterligare statsunderstöd visade sig emellertid vara behövligt. Förutnämnda

förening hade på inköp och bebyggande av egendomen Hall

nedlagt hela sitt kapital. För ytterligare komplettering av byggnader och

inventarier ävensom till täckande av brist, uppkommen därigenom att koloniens

utgifter årligen överstigit inkomsterna, hade föreningen åsamkat

sig en skuld, som vid 1882 års slut uppgick till omkring 130,000 kronor.

Med anledning härav beviljade riksdagen på särskilda framställningar av

Kungl. Maj:t för vart och ett av åren 1884—1891 till understödjande av

åkerbrukskolonien Hall ett belopp av 15,000 kronor. Dessutom erhöll

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 269.

föreningen enligt Kungl. Maj:ts beslut den 25 juli 1884 från fångvårdsanstalternas

besparingskassor ett särskilt bidrag av 40,000 kronor till uppförande

av då behövliga byggnader för kolonien.

Sedan år 1903 har ifrågavarande anstalt fått en bestämdare ställning

och inordnats bland de inrättningar, som under namn av skyddshem avses

i den av 1902 års riksdag antagna, av Kungl. Maj:t den 13 juni 1902

utfärdade lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende

försummade barn, vilken trädde i kraft den 1 januari 1903. Till upplysning

om anstaltens ställning såsom skyddshem torde följande bestämmelser

i sagda lag böra här anföras:

Lagen avser beredande av ändamålsenlig uppfostran åt barn under femton är

— i visst fall även barn, som fyllt femton, men ej sexton år — vilka på grund av

föräldrars eller målsmäns lastbarhet, vårdslöshet eller oförmåga att ägna barnen nödig

tillsyn äro i sedligt avseende så försummade, att särskilda åtgärder anses vara erforderliga

för att förekomma deras vanartande, eller äro så vanartade, att hemmets och

skolans uppfostringsmedel befinnas otillräckliga för deras tillrättaförande (1 § 1 mom.;

12 § 1 mom.). Skall vanartat barn skiljas från hemmet, har en barnavårdsnämnd

— en sådan skall finnas i varje skoldistrikt (2 §) — att ombesörja, att barnet, så snart

utväg därtill finnes, varder intaget i ett för vanartade barn avsett skyddshem, vartill

även är att räkna annan av Konungen erkänd uppfostringsanstalt för vanartade minderåriga

(12 § 1 mom.).

Landsting och stad, som ej deltager i landsting, skola, var för sitt område, ansvara

för kostnaden för uppfostran i skyddshem av barn, som på föranstaltande av

barnavårdsnämnd inom området varder till skyddshem överlämnat. Till betäckande

av den kostnad, landsting eller stadsfullmäktige i sådant hänseende fått vidkännas, är

barnavårdsnämnden skyldig att för en tid av högst fem år till landstinget eller stadsfullmäktige

erlägga bidrag med ett belopp av 150 kronor för år räknat eller det lägre

belopp, som må vara tillräckligt för hela den årliga kostnadens betäckande; skolande,

med viss inskränkning vederbörande fattigvårdssamhälle ersätta barnavårdsnämnden

med ett årligt belopp av 100 kronor eller det mindre belopp, nämnden måst utgiva

(23 § 2 mom.).

1902 års riksdag medgav, att till styrelse för skyddshem till

bestridande av kostnaderna för varje på grund av lag angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn i skyddshemmet intaget

barns vård finge utgå ett årligt statsbidrag av 100 kronor för den

tid, skyddslingen vårdades i skyddshemmet, varjämte riksdagen för angivna

ändamål på ordinarie stat under riksstatens åttonde huvudtitel beviljade

ett förslagsanslag med titel: »Uppfostringsanstalter för vanartade och

i sedligt avseende försummade barn», å 70,000 kronor.

I överensstämmelse med riksdagens ovannämnda beslut utfärdade Kungl.

Maj:t den 13 juni 1902 kungörelse angående statsbidrag till uppfostringsanstalter

för vanartade och i sedligt avseende försummade barn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

b

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 26!).

Från och med år 1903 bär kolonien i egenskap av skyddshem uppburit

statsbidrag enligt sistnämnda nådiga kungörelse.

Den 8 oktober 1915 fastställde Kungl. Maj:t nytt nu gällande reglemente

för åkerbrukskolonien Hall. Enligt detta reglemente har kolonien

till ändamål att till vård emottaga gossar mellan 10 och 15 års ålder,

vilka begått brottsliga handlingar eller ådagalagt grövre vanart, samt att

uppfostra dem till gudsfruktan och arbetsduglighet (§ 1). Högsta ledningen

av kolonien tillkommer fortfarande föreningens till minne av

konung Oscar I och drottning Josephina styrelse (§ 2). Elevs vistande

vid kolonien kan, där sådant för hans uppfostran av styrelsen prövas nödiirt,

utsträckas, till dess han uppnått 18 års ålder (§ 4). Eleverna skola av den

vid kolonien anställde prästman undervisas i kristendom och i övrigt erhålla

erforderlig själavård samt, därest de före intagningen i anstalten icke

blivit beredda till sin första nattvardsgång, åtnjuta sådan beredelse (§ 5).

Åt samtliga elever skall meddelas skolundervisning, vilken till kunskapsämnen

och omfång bör motsvara vad för folkskolan är föreskrivet (§ 6).

För att bilda eleverna till dugliga arbetare, vilket utgör ett av huvudändamålen

med deras vistande vid kolonien, skola de, allt efter anlag och

förmåga, användas vid de med egendomens skötsel förenade göromål samt

tillika inövas uti enklare hantverk och slöjder (§ 7). Dessutom skola de

övas i gymnastik och militärexercis samt "i sång och instrumentalmusik

(§ 8). Vidare skola de ständigt övervakas samt hållas till ordning, flit och

goda seder (§ 9). Så vitt ske kan, bör elev, som avgår från kolonien,

genom föreståndarens försorg beredas fast arbetsanställning hos pålitlig husbonde

(§ 12). Inseende och kontroll över kolonien skall utövas av Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Stockholms län (§ 16).

Jag återgår nu till den ifrågavarande ansökningen. Till stöd för densamma

har föreningens styrelse anfört följande:

På grund av bestämmelserna i kungörelsen den 13 juni 1902 angående statsbidrag

till uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende försummade barn

hade den av föreningen till minne av konung Oscar I och drottning Josephina inrättade.

åkerbrukskolonien Hall för varje å kolonien intaget barn från och med år 1903

uppburit ett årligt statsbidrag av 100 kronor.

Till bestridande av kostnaderna för de å kolonien intagna barnens vard och

underhall hade kolonien under nämnda tid utom statsbidraget haft att tillgå bidrag

från vederbörande barnavårdsnämnder å 150 kronor samt bidrag från landsting och

städer, som icke deltaga i landsting, vilket sistnämnda bidrag, ursprungligen 100 kronor,

år 1905 höjts till 150 kronor och år 1914 till 200 kronor.

De kostnadsbidrag, kolonien åtnjutit, hade alltså under senaste åren uppgått sammanlagt

till 450 kronor för var och en av koloniens elever med undantag beträffande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 269.

dem, för vilka, sedan de vistats vid kolonien i fem år, det kommunala bidraget icke

vidare utginge.

Bidragen till kolonien hade emellertid alltjämt visat sig vara otillräckliga, vilket

tid efter annan nödgat föreningens styrelse att för täckande av årsutgifter anlita till

fonder avsatta donationsmedel, senast år 1915, då för sådant ändamål av donationsmedel

använts 15,000 kronor. Av till föreningen donerade medel, oberäknat donationsfonden

till uppmuntran åt eleverna vid Hall, återstode för närvarande odisponerade

endast 61,000 kronor, och räntan å dessa medel uppginge icke fullt till det belopp,

som åtginge till bestridande av från en donation utgående livränta och av föreningen

beviljade pensioner.

En styrelsens skrivelse bilagd promemoria utvisade, att, vid jämförelse med liknande

enskilda skyddshem samt statens uppfostringsanstalt vid Bona, kostnaderna för

år och elev varit avsevärt lägre vid kolonien Hall än vid de övriga anstalterna, oaktat

kraven på undervisning, tillsyn och vård måste vara särskilt stora vid Hall. Denna

anstalt mottoge nämligen de mest svårhanterliga gossarna, ofta sådana som gjort sig

skyldiga till grova brott, och måste ej sällan från andra anstalter övertaga sådana

elever, som dessa icke sett sig i stånd att vårda. Att årskostnaden kunnat hållas nere

så lågt, som skett, hade icke varit möjligt på annat sätt, än att anstaltens ledning i

alla avseenden städse iakttagit den allra största sparsamhet. Denna av de inskränkta

tillgångarna nödvändiggjorda sparsamhet hade dock, i den mån tiderna allt mera fördyrats,

måst sträckas allt för långt. Under de senaste åren hade kostnaden för så gott

som alla varor, som måste inköpas för koloniens behov, högst betydligt stigit, och utsikterna

till lägre priser i framtiden syntes på det hela ganska ringa. I följd av den

ekonomiska ställningen hade i elevernas bespisning och beklädnad måst göras inskränkningar,

vilka knappast kunde försvaras och som icke utan skada för anstaltens

ändamål kunde längre "fortgå. Då förbättringar i dessa avseenden måste göras, för

att anstalten skulle kunna motsvara vår tids krav vid en uppfostringsanstalt, då oavvisligt

behov förelåge att höja befattningshavarnas avlöningar, vilka, enligt vad en bifogad

lönestat utvisade, vore synnerligen låga med hänsyn till deras ansträngande och

ansvarsfulla tjänstgöring, och då jämväl i fråga om personalens bostäder förbättringar

vore erforderliga, torde vara uppenbart, att ett stärkande av anstaltens ekonomiska

ställning måste åstadkommas.

Det vore styrelsens oavvisliga skyldighet att söka få ekonomien så ordnad, att

anstalten kunde bereda såväl eleverna som den vid anstalten anställda personalen fullt

lika goda förmåner som andra liknande uppfostringsanstalter i landet, För detta ändamåls

ernående funnes emellertid ingen annan utväg än att till kolonien, så länge den

vore enskild anstalt och till dess den eventuellt kunde komma att övertagas av staten,

lämnades tillfyllestgörande bidrag till dess verksamhet. Från barnavårdsnämnderna

syntes dock på grund av bestämmelserna i 1902 års lag ökat tillskott icke kunna

ifrågasättas; och då, såsom ovan nämnts, från landstingen och de städer, som icke deltoge

i landsting, det ursprungliga bidraget till Hall två gånger, senast år 1914, ökats,

syntes ej heller från det hållet ytterligare kostnadsbidrag kunna påräknas. Vid sådant

förhållande återstode endast att söka vinna förhöjt understöd till kolonien av allmänna

medel. Ett ytterligare anslag av statsmedel till denna anstalt syntes styrelsen under

förhandenvarande omständigheter särskilt berättigat på den grund, att kolonien Hall

mottoge elever från hela riket och att anslagen till denna anstalt från landsting och

stadsfullmäktige vore begränsade till vissa belopp; och hade föreningens styrelse där
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 2(>9.

för ansett sig böra påkalla Kungl. Maj:ts åtgärd för beredande av höjning i det till

kolonien utgående bidraget från statsverket.

Av närlagd berättelse angående kolonien Halls förvaltning under år 1915 framginge,

att årskostnaden för varje vid kolonien intagen elev utgjort 552 kronor 49 öre,

därav 15 kronor 53 öre för byggnaders underhåll. Till bestridande av denna kostnad

både kolonien erhållit bidrag å tillsammans 450 kronor, därav 100 kronor i statsbidrag,

varförutom varit att tillgå det bokförda värdet av elevernas arbeten, omkring

60 kronor per elev, samt lantegendomens avkastning, den senare synnerligen växlande.

Den förhöjning i statsbidraget för varje elev, vilken nu vore för anstaltens uppehållande

av behovet påkallad, syntes icke kunna sättas lägre än till 100 kronor, varigenom

statsbidraget komme att uppgå till 200 kronor, eller samma belopp, som numera

utginge till Hall frän landsting och vissa städer, och samtliga bidrag komme att

utgöra 550 kronor. I sammanhang härmed hade styrelsen velat erinra, att, enligt vad

i det vid propositionen i ämnet till 1902 års riksdag fogade statsrådsprotokoll över

ecklesiastikärenden den 29 november l901 meddelades, man utgått från förutsättningen,

att till omkostnaderna för barns vard i skyddshem, vilka av tvångsuppfostringskommitten

beräknats till 350 kronor om aret för varje barn, skulle från staten och vederbörande

landsting eller stadsfullmäktige utgå ungefärligen lika bidrag.

Vid ansökningen voro fogade följande bilagor: 1) jämförande uppgifter

angående årskostnader per elev under åren 1913—1915 vid åkerbrukskolonien

Hall samt statens uppfostringsanstalt å Bona, Stockholms

stads uppfostringsanstalt vid Skrubba och 8 av Kungl. Maj:t jämlikt lagen

den 13 juni 1902 såsom skyddshem erkända uppfostringsanstalter, avsedda

för vanartade, 2) uppgift å de vid Hall anställda befattningshavarnas löneförmåner,

3) gällande reglemente för åkerbrukskolonien Hall och 4) styrelsens

för föreningen till minne av konung Oscar I och drottning Josephina

berättelse över föreningens verksamhet under år 1915, innehållande, bland

annat, revisionsberättelse rörande föreningens och åkerbrukskoloniens räkenskaper

för nämnda år.

Den under 1) omförmälda bilagan, vilken är utarbetad av dåvarande

förste läraren, numera föreståndaren vid Hall I). Lund, ger vid handen,

att årskostnaden för elev under år 1915 utgjort: vid Hall 536 kronor 96

öre (oberäknat 15 kronor 53 öre för byggnaders underhåll), vid Bona

805 kronor 45 öre, vid Skrubba 714 kronor 63 öre samt vid övriga åtta anstalter

belopp växlande mellan 604 kronor 44 öre och 1,122 kronor 33 öre,

På grund av nådiga remisser hava utlåtanden i ärendet avgivits den

9 november 1916 av folkskolöverstyrelsen, som tillika överlämnat infordrade

yttranden av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län och

vederbörande folkskolinspektör, samt den 20 januari 1917 av statskontoret.

Kungl. Maj ds befallningshavande har i sitt den 1 november 1916 avgivna

yttrande anfört:

0 . Kung! Maj ds befallningshavande, som enligt det för åkerbrukskolonien gällande

nadiga reglemente utövar inseende och kontroll över kolonien och därvid bland annat

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 269.

har atfc tid efter annan inspektera kolonien, har till följd av den erfarenhet, som vid

dessa inspektioner och eljest vunnits, meddelat, att av ledningen vid kolonien med

stor framgång gjordes allt, som med tillgängliga, numera allt för knapphändiga medel

kunde åstadkommas för att bereda eleverna den bästa möjliga fostran och värd, men

att det icke längre vore möjligt att utan ökat bidrag till kostnaderna hålla anstalten

i behörig gång.

Då alla andra hjälpkällor syntes hava blivit anlitade i all den mån, rimligen

kunde ske, och någon anledning icke syntes föreligga till det antagande, att nuvarande

dvrtid skulle snart vändas till det bättre, såge Kungl. Maj.-ts befallningshavande ingen

annan utväg ur den brydsamma ställningen än att statens bidrag till kolonien höjdes

i samma mån som landstingens.

Folkskolinspektören har såsom sin mening uttalat, att det av ansökningens

motivering ville synas vara ett rent livsvillkor för anstalten, att

ansökningen bifölles. Visserligen kunde det synas, som om en höjning

av statsbidraget till åkerbrukskolonien Hall skulle medföra en motsvarande

höjning av statsbidraget till alla enligt lagen den 13 juni 1902 statsunderstödda

anstalter, men en sådan eventualitet borde dock icke få hindra

en nödvändig befunnen höjning av statsbidraget till Hall.

Folkskolöverstyrelsen har hemställt om förslag till riksdagen att till

beredande av särskilt understöd för åren 1917 och 1918 åt åkerbrukskolonien

Hall, under de villkor och bestämmelser Kungl. Maj:t kunde finna

gott föreskriva, bevilja på extra stat för år 1918 ett anslag av 35,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 låta förskottsvis

utanordna hälften av anslaget. Såsom skäl för detta sitt förslag har

överstyrelsen anfört:

Såväl av de upplysningar, som lämnades i ansökningen, som av vad överstyrelsen

i övrigt härom hade sig bekant framginge, att den ekonomiska belägenhet, vari kolonien

befunne sig, i längden bleve ohållbar. Sedan början av nu rådande kristid hade

man ålagt sig så pass långt gående inskränkningar i fråga om kosthåll m. m., att de

knappast för någon längre tid kunde anses försvarliga och lätteligen kunde bliva till

allvarlig skada för det syfte, kolonien hade sig förelagt. Huru stor sparsamhet man

iakttagit, framginge av den jämförande översikt av årskostnaden för varje elev vid

Hall, vid statens uppfostringsanstalt å Bona samt vid ett antal skyddshem, som bilagts

ansökningen och som visade, att nämnda kostnad vid Hall varit väsentligt lägre än

vid övriga anstalter. Men därjämte hade man under de senaste åren varit ur stånd

att i tillbörlig omfattning förnya koloniens förråd av kläder, skodon och dylikt, vadan

brist i sådant hänseende nu börjat göra sig gällande. Det oaktat hade man för att

bestrida de oundgängliga utgifterna sedan flera år måst tillskjuta ansenliga belopp av

fonderade medel. Ifrågavarande tillskott utgjorde, enligt vad överstyrelsen inhämtat

för år 1910.......................................... kronor 8,100: —

» » 1911.......................................... » 10.000: —

» > 1913.......................................... » 12.880: —

» » 1914.......................................... > 10,725: —

» » 1915.......................................... » 15,000: —

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 269. 9

Av den ansökningen bilaga redogörelsen för år 1915 framginge, att fondmedlen

Imförhåll^rTn ’ TT avk:''St,1''.?r kelt oc!l llållet disponerades för koloniens

erbal vid sagda urs slut uppgå t till allenast 09,602 kronor 23 öre samt att kolonn

n vid samma tidpunkt både skulder till leverantörer på över 19,000 kronor 1

det a jiimmanbang borde ock framhållas, att vissa befattningshavares avlöning utgin<re

med allt lur små belopp och darfor snarast möjligt syntes böra avsevärt höjas.

, . ,Za 7t UU a“f0rtSo t1or7„/ara uPPerlbart> att ökade inkomster oundgängligen

och med det snaraste maste tillföras kolonien. Och då inga andra utvägar i Sådant

lonien^hlydes.11168 )uds’ SynteS det ofrål1 komligt, att statens bidrag till ko
vikticraVnnS1S7l

V-le j med aU ^tkå Omhålla den utomordentligt

kolonien hade att fylla, en uppgift av den betydelse för det allmänna,

?.. dare k ,den?amma icke pa satt som skett blivit genom enskilt initiativ och med

IndeHå föTtt "föf desfUHier/Ör Sta,tsVe-7t ,jmhändcrtagen, staten icke torde kunnat

De hl H d tlllfKl0Seende vldtaSa ingripande och kostsamma åtgärder.

®X-k w ^ sa!nmanhang erinras, att statens omkostnader för uppehållande av

med >ai7^et-Gn Vld aPPfostrlng''anstalten å Bona, vars uppgift ju vore i mycket jämföra

aSs en mtni917 7i Tf -u aVSevärt. mjPdre ailtal skyddslingar kunde mot?

tagas, enligt 1917 ars riksstat beraknats uppgå till 91,645 kronor.

Såsom av vederbörande folkskolinspektör erinrats, torde emellertid, dä det gällde

h,<:V.nl"g av statfs bldraS tdl kolonien å Hall, näppeligen kunna lämnas ur^ikte

att höjning av statens bidrag aven till övriga skyddshem kunde vara erforderlig [''

och tor sig vore det ju icke ägnat att förvåna, om ifrågavarande bidrag som til? beloppen

bestämdes år 1902, skulle med den på senare åren inträdda^rka minskmngen

i penningens värde numera befinnas otillräckliga. Någon framställning om

ökning av bidragen forelage emellertid, såvitt överstyrelsen hade sig bekant, icke, och

rim folium) 71 7 h°J°lng av desamma icke utan en omfattande utred
niug

kunde bringas under riksdagens omprövning.

knlnni?nVpenIle e1mellert[d ö*erstyrelseu, som skulle en höjning av statens bidrag till

kolonien a Hall nu kunna beredas, utan att i sammanhang därmed motsvarande höjning

YttTJL bldrTn hU Övnga ^bem. Det vore nämligen att märka, att kuling

a Hall skilde sig från Övriga skyddshem darutmnan, att den vore avsedd för och motto^e

mfnTl adagalagt grövre vanart, samt att den i detta hänseende tjänade icke ett

mindre område, utan hela landet ävensom att densamma icke, såsom exempelvis ett av

landsting upprattat och underhållet skyddshem, hade eu principal medF tillräckliga

ekonomiska resurser att kunna fylla de ökade behov, den rådande dyrtiden medförde

^iu anförda omständigheter syntes vara av den art, att de ålade staten särskilda förpliktelser

gent emot anstalten i fråga.

Det syntes emellertid överstyrelsen under förhanden varande förhållanden lämpligast,

att den erforderliga ökningen i statens bidrag till kolonien finge uto-å, icke

såsom av föreningens styrelse föreslagits, såsom en ökning av årsbidragen för eleverna utan i

form av ett särskilt understöd till anstalten, vartill anslag torde böra hos riksdagen

begaras att utgå a extra stat. Med hänsyn till det antal elever, som vid kolonien

mottoges torde anslaget skäligen böra utgå med 17,500 kronor för år. Och då ökat

understöd till kolonien uppenbarligen erfordrades redan för år 1917, borde i 1918 års

riksstat för andamålet upptagas ett anslag av 35,0u0 kronor.

Rörande de närmare villkor och bestämmelser, som, därest anslag för nu berörda

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 230 höft. (Nr 269.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition AV 269.

ändamål bleve beviljat, borde bestämmas för åtnjutande därav, torde Kung!. Maj:t

sedermera efter vederbörande myndigheters börande hora tätta beslut.

Statskontoret har i ämnet anfört följande:

Av den i ärendet företedda 1915 års revisionsberättelse för åkerbrukskolonien

Hall fram ginge, bland annat, att statsbidraget jämte avgifter från barnavardsnamnder

samt landsting och städer, som ej deltaga i landsting, under aret uppgått till sammanla„t

78 620 kronor 23 öre, under det att kostnaderna för eleverna utgjort 92,959 krono^

14 öre. Statsbidraget hade utgått med 100 kronor för elev enligt bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 13 juni 1902 angående statsbidrag till uppfostringsanstalter

för vanartade eller i sedligt avseende försummade barn. Avgifterna från vederbörande

kommuner samt landsting, respektive 150 och 200 kronor tor elev, grundade sig pa

avtal, träffat mellan stvrelsen för kolonien och nämnda kommuner och landsting. Kosf

naderna för eleverna hade således överstigit de för dem erlagda avgifter med 14,338

kronor 91 öre För uppehållande av driften vid anstalten hade också styrelseriföl

förening''!! till minne av konung Oscar I och drottning Josephina nödgats att av föreningen”

fonder tillskjuta ett belopp av 15,000 kronor Å andra sidan både medelkostnaden

för elev under året icke utgjort mer än 552 kronor 49 ore, ett belopp som

enligt eu ansökningen vidfogad tabell betydligt under,stege motsvarande kostnad vid

såväl statens uppfostringsanstalt å Bona som ock åtskilliga ambra skyddshem för va

artade barn I avseende härå framhölles emellertid i den underdåniga framställningen,

att detta resultat endast kunnat nås genom att i elevernas bespisning och beklädnad

mast göras inskränkningar, vilka knappast kunde försvaras och som icke utan skada

för anstaltens ändamål kunde längre fortgå; och i folkskoloverstyrelsens i ärendet

avo-ivna yttrande omtörmäldes, hurusom man under de senare aren varit ur stånd att

i tillbörlig omfattning förnya koloniens _ förråd av kläder, skodon och dylikt, vadan

brist i sådant hänseende nu börjat göra sig gällande. ......

Samtliga nu anförda omständigheter jämte vad i övrigt i ärendet forekomme

torde få anses ådagalägga ett oavvisligt behov för anstalten av ökade bidrag till elevernas

underhåll, och da åtminstone för närvarande icke syntes skäligen kunna lfraga,

,ättas att de från kommuner och landsting utgående avgifter skulle förhöjas, ansage

''sig statskontoret böra tillstyrka, att en förhöjning av statsbidraget agde> rum. Häremot

skulle visserligen kunna resas den betänkligheten, att en dylik åtgärd kunde

antagas komma att föranleda anspråk från Övriga skyddshem pa motsvarande forman,

men "dä åkerbrukskolonien Hall, med hänsyn till att vid denna anstalt från aliadelai

av landet mottoges elever, vilka ofta vore av sa svårhanterlig beskaffenhet, att de icke

kunnat å andra''skyddshem med framgång vårdas, maste anses intaga en viss sarstallnim*

på ifrågavarande uppfostringsomräde, torde nämnda betänklighet icke behova utgöra

hinder för eu åtgärd, som i övrigt ansåges välgrundad. .

8 Beträffande beloppet av förhöjningen hade statskontoret intet att erinra mot det

av styrelsen begärda eller 100 kronor för elev. För andamalet torde hora a nksstaten

uppföras ett extra förslagsanslag, beräknat efter ett elevantal av 175 eller sålunda

17 500 kronor; och syntes göda skäl tala för att anstalten pa saf blivit begärig redan

för år 1917 konime i åtnjutande av det ökade understödet, i vilket fall anslaget a 191

års stat skulle upptagas med 35,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ii

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 269.

Enligt uppgift i förutnämnda berättelse över föreningens till minne

av konung Oscar I ocli drottning dosephina verksamhet under år 191.5 har

nämnda förening under en lång följd av år uteslutande ägnat sig åt förvaltningen

och utvecklingen av åkerbrukskolonien Hall. Då föreningen sålunda

vid kolonien från hela riket till uppfostran mottagit gossar, som ådagalagt

grövre vanart, och antalet sådana gossar varit jämförelsevis stort, kan det

icke bestridas, att föreningen därigenom utfört ett i hög grad samhällsgagnande

arbete. Om önskvärdheten av att detta arbete fortfarande må

kunna fortgå i samma utsträckning som hittills kan icke gärna råda mer

än en mening. Av vad föreningens styrelse i sin förberörda ansökning

anfört och de i ämnet hörda myndigheterna yttrat framgår emellertid

otvetydigt, att så icke kan ske, för så vitt icke åkerbrukskolonien i sitt

nuvarande brydsamma läge erhåller ekonomiskt understöd utöver vad som

hittills kommit densamma till del. Då andra tänkbara inkomstkällor för

kolonien redan synas hava blivit i så hög grad som möjligt anlitade, torde

någon annan utväg för bekommande av sådant understöd icke vara till

finnandes ån att staten träder hjälpande emellan.

Den form för statsunderstödets utgående, som föreningens styrelse

ifrågasatt, nämligen att till åkerbrukskolonien skulle för varje vid kolonien

intagen elev, i stället för hittills fastställda belopp av 100 kronor om året,

utgå ett belopp av 200 kronor om året från och med år 1917, kan jag

däremot icke förorda. Att för ett enda skyddshem, låt vara av den sär^

egna beskaffenhet som åkerbrukskolonien Hall, i berörda avseende göra

undantag från de bestämmelser, som meddelats för skyddshem i allmänhet,

torde icke vara lämpligt. Det bör ihågkommas, att det är framför allt

på grund av den inträffade dyrtiden, denna uppfostringsanstalt, liksom

andra, råkat i trångmål. Den hjälp, som nu skall beredas anstalten, bör

därför enligt min mening erhålla formen av ett tillfälligt understöd. Föreningens

styrelse har i ansökningen meddelat, att den tid efter annan, senast

år 1915, nödgats till täckande av årsutgifter anlita till fonder avsatta

donationsmedel, men att sagda fonder icke vidare lämnade tillgång till

förskjutande av medel för anstaltens drivande. Följden härav hår blivit,

att brist uppstått i koloniens räkenskaper. För år 1916 uppgår denna brist, enligt

från föreståndaren införskaffat utdrag ur årsräkenskapen för kolonien,

till 15,014. kronor 42 öre, och efter vad samme föreståndare meddelat,

lärer det icke kunna förväntas, att koloniens ekonomiska ställning skall

utan ökat understöd bliva bättre under år 1917. Under sådana omständigheter

och med hänsyn till koloniens behov av skyndsam ekonomisk

hjälp synes mig riktigast, att anslag nu äskas hos riksdagen till täckande

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 269.

av den under år 1916 uppkomna bristen. Detta anslag torde lämpligen

böra sättas till 15,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet utgå till

koloniens styrelse samt såsom förslagsanslag högst uppföras på extra stat

för år 1918, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 låta av

tillgängliga medel förskottsvis utanordna beloppet.

Något anslagsbelopp till dylikt understöd har icke tagits i beräkning

i den till 1917 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen. Medel

för ändamålet torde emellertid bliva tillgängliga, därest de framställningar

angående nya inkomster av skattemedel m. in., varom Kungl.

Maj:t den 9 mars 1917 på föredragning av dåvarande chefen för finansdepartementet

fattat beslut, vinna riksdagens bifall.

Jag hemställer således, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att

till täckande av under år 1916 uppkommen brist

i räkenskaperna för åkerbrukskolonien Hall anvisa på

extra stat för år 1918 ett förslagsanslag högst 15,000

kronor, att mot redovisningsskyldighet tillhandahållas

nämnda anstalts styrelse, med rätt för Kungl. Maj:t att,

redan under år 1917 låta förskottsvis av tillgängliga medel

utanordna sagda belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Florén.

Stockholm 1917, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1917:127 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till täckande av brist i åkerbrukskolonien Halls räkenskaper för år 1916. s. 6 i texten