Sök i Ratio Lex

Angående tillfällig avlöning sförbättring för vissa lantmätare

1917-04-16 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:275, Angående tillfällig avlöning sförbättring för vissa lantmätare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 275.

1

Nr 275.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillfällig

avlöning sförbättring för vissa lantmätare; given

Stockholms slott den 16 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels medgiva, att under år 1917 må såsom tillskott till krigstidstillägg

utgå av statsmedel till distriktslantmätare 300 kronor, till extra

lantmätare 360 kronor och till lantmäteriauskultant med arvode från medel

å staten för lantmäteristaten i orterna 360 kronor;

dels förklara, att för åtnjutande av sådant tillskott de angående

krigstidstillägg meddelade bestämmelser skola i tillämpliga delar lända

till efterrättelse, med rätt för Kungl. Maj:t att meddela de närmare

föreskrifter, som för tillämpning av dessa bestämmelser kunna vara

erforderliga;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må äga att, i överensstämmelse

med av departementschefen tillstyrkta grunder, för år 1917 medgiva

tillskott av statsmedel jämväl åt kommissionslantmätare och vice kommissionslantmätare,

som fortfarande utöva praktisk verksamhet;

dels medgiva, att för såväl tiden från den 1 juli 1917 till årets

slut som år 1918 arvoden å 600 kronor må av statsmedel utbetalas till

40 lantmäteriauskultanter, vilka icke åtnjuta arvoden från medel å staten

för lantmäteristaten i orterna;

dels ock för nu angivna ändamål under titel »tillfällig avlöningsförbättring

för vissa lantmätare» å extra stat för år 1918 under

nionde huvudtiteln anvisa såsom förslagsanslag, högst, 100,000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 236 höft. (Nr 275.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 275.

ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må härav låta under år 1917 av

tillgängliga medel utanordna intill 76,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. Dahlberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 275.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

t

_ Departementschefen, statsrådet Dahlberg anförde:

Såsom min företrädare i ämbetet anmälde för Eders Kungl. Maj:t

den 13 januari 1917 vid föredragning av förslag rörande regleringen

för år 1918 av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel, har lantmäteristyrelsen

den 12 december 1916 avgivit förnyat förslag till förordning

angående ägomätning och kartläggning m. m. samt den 14 i

samma månad förslag dels till ny taxa på arvode för lantmäteri förrättningar

dels till vissa åtgärder för förbättring av den ekonomiska ställningen

för lantmätare, som sysselsättas med verkställande av lantmäteriförrättningar.

Beträffande dessa förslag jämte två andra av styrelsen

under hösten år 1916 avgivna förslag angående dels ordnande av frågan

om biträden å lantmäterikontoren i länen m. m. dels vissa ändringar i

styrelsens egen stat uttalade departementschefen, att han icke hyste

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!,, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

någon förhoppning, att dessa ärenden, vilka vore av ganska invecklad

och svårbedömd natur och vilka därför krävde ytterligare utredning och

noggrant övervägande, skulle kunna bliva färdiga till föredragning redan

under loppet av nu pågående riksdag, i anslutning vartill han tillstyrkte,

att för beredande av provisorisk förbättring i vissa lantmätares avlöningett

belopp av 100,000 kronor måtte beräknas. I enlighet härmed har

Kungl. Magt uti punkten 89 under nämnda huvudtitel föreslagit riksdagen

att i avbidan på blivande proposition i ämnet å extra stat för år

1918 beräkna ovan angivna belopp.

Under hänvisning härtill anmodade departementschefen uti skrivelse

den 22 sistlidne januari lantmäteristyrelsen att så snart som möjligt

inkomma med förslag angående provisorisk avlöningsförbättring åt vissa

befattningshavare vid lantmäteristaten med användande av det för detta

ändamål beräknade anslag å 100,000 kronor, och borde, om så ansåges

lämpligt, förslaget åsyfta att tillgodose jämväl den extra personalen,

även sådan, som icke för närvarande åtnjöte avlöning av statsmedel.

I skrivelse den 2 mars 1917 har nu lantmäteristyrelsen med

anledning härav inkommit med förslag i ämnet och därvid med vissa

uteslutningar och jämkningar förnyat sitt förslag av den 14 december

1916 angående åtgärder för förbättring av den ekonomiska ställningen

för lantmätare, som sysselsättas med verkställande av lantmäteriförrättningar,

varjämte styrelsen framlagt nytt förslag till taxa,

avsedd att tillämpas intill dess mätningsförordningen komme att träda

i kraft.

För att underlätta bedömandet av dessa nu omförmälda, i varandra

rätt mycket ingripande frågor och de möjligheter, som för närvarande

stå till buds, anhåller jag att först få erinra om lantmäteriväsendets nuvarande

organisation.

Före de omregleringar, som ägde rum åren 1908 och 1909, bestod

lantmäteristaten i orterna av förste lantmätare, kommissionslantmätare,

vice kommissionslantmätare, lantmäteriauskultanter och lantmäterielever.

Endast förste lantmätarna, eu i varje län, åtnjöto avlöning av staten,

nämligen med 2,200 kronor jämte ett ålderstillägg å 400 kronor. Förste

lantmätarna voro för sin övriga erforderliga inkomst samt övriga lantmäteritjänstemän

helt och hållet hänvisade till den ersättning de erhöllo

för utfört arbete, vilken ersättning utgick efter taxa. Den då gällande

taxan var utfärdad den 10 juni 1881.

Vid 1908 års riksdag höjdes förste lantmätarnas avlöning till

6,000 kronor med ett ålderstillägg å 500 kronor, varjämte till sex dylika

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

%

tjänsteman skulle utgå ortstillägg. Däremot förbjöds dem att utföra

lantmäteriförrättuingar åt enskilda. För kronans räkning skulle de

däremot utföra förrättningar, men erfarenheten har visat, att de endast

i mycket ringa utsträckning haft tid härtill. Praktiskt taget har alltså

deras förrättningsverksamhet upphört och de erhålla icke några inkomster

enligt taxa.

Vid 1908 års riksdag uppfördes i staten även sex arvoden å 2,000

kronor till amanuenser vid vissa lantmäterikontor.

Vid 1909 års riksdag uppfördes i staten löner till 110 distriktslantmätare

å 2,000 kronor jämte tre ålderstillägg å 400 kronor samt

arvoden till 40 extra lantmätare å 1,600 kronor och till 30 auskultanter

å 600 kronor. Övriga auskultanter, utöver dessa 30, åtnjuta icke någon

avlöning av staten. Hela riket indelades samtidigt i distrikt. Såsom

vederlag för dessa avlöningar av statsmedel verkställdes en reduktion

av tarifferna i 1881 års lantmäteritaxa, vdlken reduktion åsyftade att

nedbringa jordägarnas utgifter med ungefär eu tredjedel. Den nya, nu

gällande taxan utfärdades den 23 december 1909.

Gällande instruktion för lantmäteristyrelseu och rikets lantmätare

är utfärdad den 22 oktober 1909. Den innehåller bland annat föreskrifter

rörande tillvägagångssätt vid lantmäteriåtgärders utförande, men

enligt särskilt övergångsstadgande skola, intill dess särskild författning

därom utfärdas, förut gällande föreskrifter i tillämpliga delar komma till

användning i vad angår närmare bestämmelser angående kartors upprättande,

verkställande av ägomätning, avvägningar och arealuträkning,

upprättande av beskrivningar samt utstakning av ägoskillnader in. m.

Någon dylik författning har ännu ej kommit till stånd.

Förslag om ändringar i hithörande förhållanden framkommo emellertid

inom kort.

I skrivelse den 30 december 1915 anförde lantmäteristyrelseu, att

till behandling inom styrelsen förelåge dels en av styrelsen för lantmäteriauskultanternas

förening den 26 november 1913 gjord framställning

om vidtagande av åtgärder för ernående av gynnsammare befordringsförhållanden

och bättre ekonomisk ställning för de obefordrade

lantmäteritjänstemännen, varvid framhållits såsom önskemål inrättande

av 30 nya distriktslantmätartjänster samt förändring av extra lantmätarbefattningarna

till distriktslantmätartjänster ävensom beredande av arvode

åt varje såsom tjänstemedbjälpare verksam auskultant, dels en av styrelsen

för Sveriges lantmätarförening gjord framställning om revision

av lantmäteritaxan, dels ock ett ärende angående ordnandet av frågan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

«

om personal å lantmäterikontoren i länen och av arbetena därstädes,

vilka tre ärenden, som enligt lantmäteristyrelsens åsikt givetvis ägde

inbördes samband, berörde organisationen av lantmäteristaten i länen

i dess helhet och därför borde upptagas till behandling i ett sammanhang.

På styrelsens hemställan bemyndigade Kungl. Maj:t den 21

januari 1916 styrelsen att bevilja styrelsens ledamot, byråchefen J. Hamrin

viss tids ledighet för handläggning av ifrågavarande ärenden samt anvisade

tillika medel för verkställande av utredningen, för vilket ändamål

styrelsen begärt att få tillkalla sakkunniga.

Av de ärenden, som sålunda skulle bli föremål för utredning, har

förslag av lantmäteristyrelsen numera avgivits angående revision av

lantmäteritaxan och ordnandet av personalförhållanden m. m. å länens

lantmäterikontor. Innan jag vidare yttrar mig härom, måste jag med

några ord beröra frågan om förberörda, i utsikt ställda författning angående

ägomätning m. m.

Behovet av närmare bestämmelser i sistnämnda hänseende gjorde

sig alltmera gällande allt efter som den numeriska eller trigonometriska

metoden vann större användning. Om denna metod saknades nämligen

fullständigt några normerande föreskrifter. Dessutom behövde naturligtvis

även i andra hänseenden de gamla bestämmelserna, som daterade

sig från år 1864, omarbetas och förbättras. Lantmäteristyrelsen överlämnade

därför med skrivelse den 30 april 1913 ett av styrelsen med

biträde av särskilda sakkunniga utarbetat förslag till författning i ämnet.

Då emellertid detta förslag befanns alltför vidlyftigt och detaljerat för

att lämpligen kunna ligga till grund för en av Kungl. Maj:t utfärdad

författning i ämnet samt dessutom åtskilliga anmärkningar riktades mot

detsamma, blev det återremitterat till st\''relsen, som verkställde en

genomgripande omarbetning av detsamma och den 12 december 1916

avgav det nya förslag i ämnet, som den 13 januari 1917 omförmäldes

av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet.

Detta förslag sammanhänger så till vida med styrelsens förslag

den 14 december 1916 angående ny taxa på arvode för lantmäteriförrättningar,

som i detta taxeförslag upptagas ersättningsbelopp för arbeten,

vilka skulle utföras i enlighet med det i mätningsförordningen föreslagna

förfarandet. Å andra sidan äro denna taxas tariffer avvägda med tagen

hänsyn till de inkomster, som skulle tillkomma lantmätarna genom

förrättningar, utförda enligt mätningsförordningens bestämmelser. Dessa

två förslag stå alltså i intimt beroende av varandra.

Mera fristående är frågan om ordnande av personalförhållandena

m. m. å länens lantmäterikontor, vari lantmäteristyrelsen avgivit förslag

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

deri 30 oktober IDIG. För närvarande finnas vid dessa kontor stadigt

anställda, utom förste lantmätarna, allenast de förut omförmälda sex

amanuenserna. För särskilda ändamål, såsom uppläggande av nya

registratur in. in., hava anslag å extra stat anvisats av riksdagen, varjämte

under tiden för jordregistrets uppläggande särskild personal varit

sysselsatt därmed. Därjämte hava extra anslag anvisats av riksdagen

till skrivhjälp å dessa lantmäterikontor. Styrelsens förslag den 30 oktober

IDIG innefattar nu att, med uteslutande ur staten av dels anslaget

till nämnda sex amanuenser, tillhopa 12,000 kronor, dels ett anslag å

4.000 kronor till vikariatsersättningar, skulle i stället där uppföras avlöningar

till 12 byråingenjörer och 24 biträden i andra lönegraden

ävensom anslagsposter till extra tjänstemän in. in. samt till underhåll

av arkivalier med ett sammanlagt belopp av 133,175 kronor, innebärande

en höjning av 117,175 kronor. En del anslag å extra stat skulle emellertid''

härigenom bliva obehövliga.

\ ad angår frågan om beredande av gynnsammare befordringsförkållanden

och bättre ekonomisk ställning för de obefordrade lantmäteritjänstemännen

hava åtskilliga framställningar gjorts från lantmätarhåll.

Sålunda har bland annat styrelsen för lantmäteriauskultanternas förening

i en den 20 april 1916 till Kungl. Maj:t inkommen skrift, under åberopande

av svårigheterna under rådande dyrtid och då resultatet av

den inom lantmäteristyrelsen pågående utredningen icke vore att genast

förvänta, anliallii, att åt alla såsom lantmätares medhjälpare verksamma

auskultanter matte beredas arvoden om 500 kronor för vartdera av

åren 1916 och 1917. I utlåtande häröver den 20 maj 1916 hemställde

lantmäteristyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för anvisande

från och med år 1916 av 90 arvoden å 600 kronor, tillhopa

54.000 kronor, att fördelas bland de äldsta i tjänst varande auskultanterna.

Redan^ den sena tidpunkt, då detta ärende blev i skick att kunna

anmälas för Kungl. Maj:t, omöjliggjorde framställning i ämnet till 1916

års riksdag.

1 förut omförmälda framställning den 14 december 1916 angående

åtgärder för förbättring av den ekonomiska ställningen för lantmätare, som

sysselsättas med verkställande av lånt mäteri förrättningar, har lantmäteristyrelsen

framhållit behovet av sådan förbättring icke blott för auskultanterna

utan även för övriga praktiserande lantmätare. Styrelsen har för

vinnande av dylik förbättring föreslagit vissa åtgärder, vilka skulle komma

även auskultanterna till godo. Några sådana arvoden, som ifrågasatts i

styrelsens utlåtande den 20 maj 1916, behövdes därför icke, ifall förslagen

i styrelsens ifrågavarande skrivelse den 14 december 1916 vunne bifall.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

I sistnämnda skrivelse har styrelsen förklarat sig anse att, kur

angeläget det än vore att få flera befattningar uppförda på stat, denna

fråga borde med hänsyn till förhandenvarande förhållanden anstå och

strävandena inrikta på att genom en revision av taxan bereda bättre

utkomst åt personalen. Att endast procentvis böja taxan syntes icke

böra ske, enär härigenom taxans ojämnheter och brister skulle få ökad

betydelse samt det då skulle bliva svårt att, såsom styrelsen ansåge

böra ske, å statsverket överföra en del av de ökade kostnaderna. Taxan

både därför fullständigt omarbetats och ansåges komma att medföra eu

kostnadsökning för jordägarna av 21.4 procent, motsvarande i runt tal

203.000 kronor, därav 14.8 procent på grund av mätnmgsförordningen

samt 6.6 procent i övrigt. Styrelsen ansåge emellertid, att vid bifall

till de framlagda förslagen angående taxa och mätningsförordning den

behållna inkomsten för lantmätarnas del icke skulle ökas med mer än

10 procent eller 95,000 kronor.

I samma skrivelse framställdes emellertid vissa särskilda förslag,

genom vilka lantmätarnas ställning skulle ytterligare förbättras. Sålunda

föreslogs, att lantmätarna skulle för framtiden beredas ersättning för de

publika renovationerna, vilket för dem skulle enligt nuvarande regler

medföra en förbättring av 15,000 kronor. T samband därmed borde

emellertid renovationsskyldigheten utsträckas. Statens kostnader lör renovationerna

beräknades för framtiden till inalles 40,000 kronor om året.

Vidare föreslogs, att lantmätarna matte tillerkännas rätt till dagtraktamente

såväl under resa som under vistelse å förrättningsstället samt att lantm

äter i auskultantern a måtte uppflyttas från femte till fjärde klassen i

resereglemente!. I stället borde den nuvarande obetydliga ersättningen

för kost och tidspillan bortgå. Såväl dessa föreslagna dagtraktamenten

som själva reseersättningarna borde övertagas av staten, vilket beräknades

skola medföra en kostnad av omkring 380,000 kronor samt för

lantmätarna en ökad ersättning med omkring 266,400 kronor. Desslikes

borde staten för mindre bemedlade och obemedlade övertaga själva förrättningskostnaden

enligt vissa regler. Kostnaden härför beräknades till

30.000 kronor. Däremot kunde det brukliga anslaget å extra stat till

lantmätares tjänsteresor indragas.

Inalles skulle, enligt styrelsens beräkningar, lantmätarna få ökade

inkomster med 376,400 kronor, motsvarande i genomsnitt för varje av

300 lantmätare omkring 1,255 kronor, därav på grund av ändringarna

i taxan omkring 317 kronor, på grund av gottgörelse för publik renovation

i dennas nuvarande utsträckning omkring 50 kronor samt på grund

av dagtraktamentena omkring 888 kronor. Statens ökade kostnader

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

beräknades till 450,000 kronor, varifrån dock borde dragas anslaget

till lantmätares tjänsteresor, hittills 30,000 kronor. Styrelsen föreslog,

att medel för bestridande av dessa ökade statsutgifter skulle beredas

genom höjning av det ordinarie anslaget till skiften och avvittringar

samt att för ändringarnas genomförande redan år 1917 ett extra anslag

å 300,000 kronor måtte begäras å 1918 års stat med förskottsrätt.

För jordägarnas del ansåges fördyringen genom taxeökningen efter avdrag

av dels den resekostnad, som skulle övertagas av staten, och dels den

ersättning för kost och tidspillan, som skulle bortfalla och ersättas med

dagtraktamenten av statsmedel, kunna beräknas till 91,000 kronor.

Såsom skäl för uppflyttandet av lantmäteriauskultanterna från femte

till fjärde klassen i resereglementet framhöll lantmäteristyrel sen dels den

omständigheten, att med auskultanterna likställda tjänstemän, framför allt

extra jägmästare och kartografer i rikets allmänna kartverk, vore upptagna

i denna klass, men jämväl det förhållandet, att auskultauternas

utgifter för resa ofta vore särskilt stora. I regel verkställde nämligen

auskultanterna större mätningar och fältarbeten, som krävde lång tid,

varför de i dylika fall i större utsträckning än på eget ansvar arbetande

lantmätare måste medföra omfattande utrustning i fråga om såväl instrument

som kläder och understundom även matvaror. De nödgades därför

ofta begagna tvenne hästar vid skjutsar.

Det bör vidare erinras, att lantmäteristyrelsen den 20 november

1916 framlagt ett med frågorna om mätningsförordningen samt renovationsskyldighetens

utsträckning sammanhängande förslag till ändringar

i styrelsens egen stat, för vilket förslag jag förut i dag redogjort vid

motiverande av proposition om anslag å extra stat till sagda styrelse

för år 1918.

I den skrivelse av den 2 mars 1917, som lantmäteristyrelsen avåtit

med anledning av min företrädades anmodan den 22 januari 1917,

har styrelsen emellertid i allt väsentligt vidhållit sina föregående förslag.

Efter en redogörelse för dessa förslag har styrelsen yttrat:

»På sätt synes av ovanstående redogörelse innefattar lantmäteristyrelsens den

14 december 1916 avgivna underdåniga förslag angående förbättring av den ekonomiska

ställningen för lantmätare, som sysselsättas med lantmäteriförrättningar, dels

en reglering av den samma lantmätare tillkommande ersättning dels ock en reglering

i fråga om fördelningen av kostnaderna härför mellan jordägarna och statsverket.

I fråga om regleringen av lantmätarnas ekonomiska ställning har styrelsen

först upptagit till behandling spörsmålet, huruvida denna reglering horde sökas

genom inrättandet av flera tjänster och eventuellt höjande av den av statsmedel ut
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 236 käft. (Nr 275.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

gående ersättningen eller genom höjandet av taxan eller bådadera. Styrelsen har

härvid på anförda skäl kommit till det resultat, att för framtiden ungefärligen

samma förhållande borde uppehållas mellan den efter tid utgående ersättningen och

den ersättning, som beräknas efter arbetsprodukt, samt att en ändamålsenlig reglering

borde sökas genom förbättring i båda dessa hänseenden. Denna mening vidhåller

styrelsen fortfarande, liksom även att det under förhandenvarande förhållanden

bör anstå med uppförande av flera befattningar i stat och strävandena gå ut på att

bereda bättre utkomst åt ifrågavarande personal genom en revision av gällande taxa

på arvode för lantmäteriförrättningar samt att alltså någon höjning med vissa

procent av taxan icke bör ifrågakomma.

Vad särskilt taxeförslaget angår är det givet, att särskilt bland fackmännen

olika meningar kunna göra sig gällande ej minst till följd av de olika förhållanden,

som råda inom skilda delar av vårt land. Vid förslagets utarbetande bär emellertid

hänsyn så vitt möjligt tagits även härtill, och styrelsen är övertygad, att även för

lantmätarnas del förslaget kan anses antagligt. Den huvudsakliga förbättring i

ekonomiskt avseende, som förslaget medför för lantmätarna, är givetvis införandet

av dagtraktamente vid resa samt under uppehåll å förrättningsställe. Den ökade

ersättning, som härigenom tillförsäkras lantmätare, kan visserligen synas avsevärd,

men det bör ihågkommas, att kostnaderna för resor för närvarande för lantmätarna

ofta medföra förlust samt att behovet av den föreslagna ändringen har blivit

trängande i samma mån som lantmätarna, såsom för närvarande är fallet, allt melodi

mer sysselsättas med förrättningar, som var för sig taga en eller ett fåtal dagar

i anspråk, varigenom de bliva tvungna att i ökad utsträckning under såväl resor

som utförandet av förrättningar anlita hotell och gästgivargårdar för erhållande arkost

och logi.

Den lättnad, som komme att beredas lantmätarna genom ersättning för publik

renovation, motväges genom den nedsättning av kartlösen, som föreslagits såsom

en följd av tillkomsten av härvarande reproduktionsanstalt, och vad taxeförslaget i

övrigt angår bör uppmärksammas, att den höjning av arvodet, som genom dess antagande

bleve följden, till största delen motsvaras av de nya åligganden, som den

föreslagna mätningsförordningen medför. Om man härjämte tar i betraktande den

skedda förändringen av lantmäteriverksamheten därhän, att, såsom redan nämnts,

densamma numera företrädesvis utgöres av mindre förrättningar, varigenom de efter

tariff utgående arvodena förlorat väsentligt av sin effektivitet, samt desslikes det

förhållandet, att rikets lantmätare allt sedan 1870-talet icke erhållit någon förhöjning

av sina inkomster, motsvarande de ökade levnadskostnaderna jämte de ökade

kostnaderna för biträden, kontorslokaler samt rit- och skrivmaterialier, och å andra

sidan penningvärdets fall, håller styrelsen före, att styrelsens förslag även för den

betalandes del, denne må nu vara statsverket eller jordägarna, bör anses acceptabelt.

Till ytterligare förtydligande av ämnet finner sig lantmäteristyrelsen böra framhålla,

att den skeende förändringen av verksamheten till att i allt större utsträckning utgöras

av mindre förrättningar medför, att även bruttoinkomsten efter tid i samma

mån blir mindre, ett förhållande som högst ansenligt inverkar på innebörden av ovan

lämnade sifferuppgifter.

Då grund av vad sålunda anförts håller styrelsen före, att de föreslagna förbättringarna

för lantmätarnas del böra anses medföra för den personal, varom här

är fråga, en behållen ökad inkomst av i genomsnitt 500 å 600 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

Departementschefens ovan omförmälda uttalande, att ifrågavarande av lantrnäteristyrelsen

väckta förslag vore av ganska invecklad och svårbedömd natur och

att desamma därför krävde ytterligare utredning och noggrant övervägande, antar

styrelsen företrädesvis avse förslaget till inätningsförordning och frågan om kostnadernas

fördelning mellan statsverket och jordägarna.

Lantmäteristyrelsen utgick vid avgivande av sitt förslag ifrån att såväl

mätningsförordningen som den nya taxan skulle kunna träda i kraft från den 1 juli

1917. Då lantmäteristyrelsen emellertid erfarit, att detta anses möta hinder vad

angår mätningsförordningen, som antages icke komma att kunna tillämpas förr än

med ingången av år 1918, samt taxeförslaget uppgjorts under förutsättning av mätningsförordningens

tillkomst, har lantmäteristyrelsen att tillämpas under innevarande år

utarbetat ett nytt förslag till taxa, som härmed överlämnas, och vari uteslutits de

bestämmelser, som avse sådana åtgärder, vilka mätningsförordningen föreskriver utöver

dem, som för närvarande förekomma.

Aven detta förslag till taxa förutsätter godkännande av lantmäteristyrelsens

förslag om utsträckning av renovationsskyldigheten och ersättning av statsmedel för

verkställda renovationer, och har denna fråga samband med den hos styrelsen inrättade

reproduktionsanstalten samt möjligheterna att för jordägarna nedbringa

kostnaden för kopia av karta, på sätt styrelsen anfört i samband med frågan om

reproduktionsanstaltens uppförande i stat.

Statens övertagande av kostnaderna för renovationema har under ovan angivna

förutsättningar beräknats förorsaka en årlig utgift av 40,000 kronor. För år

1917 har styrelsen förut beräknat samma kostnad till 15,000 kronor. Det förhåller

sig emellertid så, att enligt giillande nådiga instruktion förrättningar, varom här är

fråga, icke skola redovisas förr än senast 1 mars andra året sedan de fastställts.

På grund härav och då det icke torde böra ifrågakomma att bereda retroaktiv kraft

åt blivande bestämmelser i fråga om renovationsskyldighetens utsträckning, håller

styrelsen numera före, att ett helt obetydligt belopp kommer att för ifrågavarande

ändamål bliva erforderligt under innevarande år.

Riksdagen har uti sin skrivelse nr 9 den 2 mars 1914 i fråga om användningen

av det sedan åtskilliga år anvisade anslaget å 30,000 kronor till bestridande

av kostnader för vissa av distriktslantmätare företagna tjänsteresor m. in. framhållit,

att, enär huvudändamålet med detta statsbidrag vore att underlätta egnahemsbildandet

och uppkomsten av småbruk, det syntes kunna ifrågasättas, huruvida villkoren

lämpligen icke borde fixeras i överensstämmelse med vad som skett beträffande

åtskilliga andra liknande statsbidrag på andra områden av jordbruket eller bestämmas

sålunda, att bidrag skulle få utgå vid förrättningar, som avsåge en viss mindre

areal exempelvis högst 40 a 50 hektar, dock endast till sökande, som visades vara

i behov av dylikt bidrag. A andra sidan syntes det riksdagen skäligt, att bidraget,

för att detsamma skulle bliva av någon egentlig betydelse, utsträcktes till att omfatta

såväl resekostnaden som ock kostnaden för själva förrättningen antingen i

dess helhet eller till viss del. Detta önskemål har emellertid uti nådiga kungörelsen

den 23 december 1914, som innehåller föreskrifter i ämnet, icke förverkligats

utom vad angår ägolotter, som utbrutits genom avsöndring. Lantmäteristyrelsens

i ämnet framställda förslag innebär emellertid fullföljande av samma önskemål,

även om utbrytningen skett genom skifte, klyvning eller styckning. För ända
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

målet har lantmäteristyrelsen beräknat, att ett årligt anslag å 30,000 kronor vore

tillräckligt samt att för år 1917 ett belopp av 20,000 kronor vore erforderligt.

Nu berörda kostnader för renovationer samt till förrättningskostnader för

obemedlade eller mindre bemedlade äro givetvis av stadigvarande natur. Enligt

styrelsens mening tala därför övervägande skäl för uppförande på ordinarie stat av

erforderligt anslag liksom ock för att detta sker genom höjning av det redan under

nionde huvudtiteln befintliga anslaget till skiften och avvittringar, varifrån understöd

förut beslutats utgå till laga skiften i Jukkasjärvi och Enontekis socknar samt

i Killinge i Gällivare socken, allt i Norrbottens län, samt till laga skifte å Ljungdalens

by i Storsjö socken i Jämtlands län. Yad kostnaderna för ifrågavarande

ändamål under år 1917 angår håller styrelsen före, att riksdagens medgivande bör

kunna erhållas att bestrida dem, kostnaderna för renovationer från sistberörda anslag,

och utgifterna för statsbidrag till obemedlade och mindre bemedlade från det på

extra stat för innevarande år uppförda anslaget till bestridande av kostnader för

vissa av distriktslantmätare företagna tjänsteresor m. m., vilket innevarande år

liksom förut säkerligen icke kommer att i annat än obetydlig utsträckning tagas i

anspråk utan en sådan utsträckning av dess ändamål.

Några ytterligare statsbidrag än ovan ifrågasatts synas lantmäteristyrelsen

icke behöva ifrågakomma under år 1917, för så vitt icke genom utfärdandet av

den nya mätningsförordningen sådant med anledning av vad nedan anföres kan

finnas påkallat. Från ingången av år 1918 beräknar styrelsen, att berörda förordning

skall börja att tillämpas. Härigenom kommer arvodet till lantmätarna att

såsom ovan meddelats ökas med 14.8 procent, motsvarande en ökad utgift av omkring

140,000 kronor. Till spörsmålet huruvida i anledning härav en ändring i

fråga om statens bidrag till kostnaderna för lantmäteriförrättningar bör ske eller

ej anser lantmäteristyrelsen sig icke böra intaga någon ståndpunkt. Skulle emellertid

så anses böra ske, håller styrelsen före, att frågan lämpligast löses genom att staten

övertager alla lantmätarna tillkommande ersättningar för resor och traktamenten.

Det är emellertid tänkbart, att staten endast övertoge kostnaderna för resor och

under desamma utgående traktamenten. Kostnaderna härför''höra enligt av styrelsen

gjord undersökning beräknas till 160,000 kronor. Det bleve emellertid synnerligen

svårt att reglera och övervaka en sådan uppdelning, då ofta samma dag användes

såväl till resa som till arbete å förrättningsstället. Därest statsverket skall bidraga

med kostnaden för rese- och traktamentsersättningar till lantmätarna, vill lantmäteristyrelsen

emellertid med ändring av sitt tidigare förslag ifrågasätta, att utgifterna

härför finge bestridas från det under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till rese- och traktamentspenningar.

Det förslag, lantmäteristyrelsen sålunda framställt, förutsätter i likhet med

1916 års förslag, att några ytterligare arvoden till lantmäteriauskultanter för närvarande

ej böra ifrågakomma, men att hela ifrågavarande personal däremot å av

statsmedel utgående löner och arvoden bör komma i åtnjutande av det krigstidstillägg,

som kan komma att tilldelas andra statens tjänstemän. Förutsättningar för

erhållande av krigstidshjälp torde däremot icke förekomma beträffande någon av

den personal, varom här är fråga.

Det framställda förslaget förutsätter slutligen, att anslaget till distriktslantmätamas

tjänsteresor m. m. icke vidare bör utgå.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kunr/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

Det bör anmärkas, att lantmäteristyrelsen i denna skrivelse på

grund av däri anförda skäl angivit lantmätarnas behållna inkomst av

de förut föreslagna förbättringarna till i genomsnitt allenast 500 å 600

kronor, under det att beloppet av den ökade inkomsten förut beräknats

till i medeltal omkring 1,255 kronor.

Vid styrelsens nu ifrågavarande framställning tiar, som sagt, fogats

förslag till provisorisk taxa, vari hänsyn icke tagits till mätnings förordningen.

Såsom jag förut om förmält fann min företrädare i ämbetet lantmäteristyrelens

ovanberörda, delvis först i slutet av nästföregående år till

jordbruksdepartementet inkomna framställningar, som vore av ganska

invecklad och svårbedömd natur, tarva ytterligare utredning och noggrant

övervägande. Denna uppfattnings riktighet har sedermera blivit ytterligare

bekräftad. Statskontoret, som avgivit utlåtande i vissa av dem,

har framställt en del erinringar, varjämte föreningen Sveriges förste

lantmätare och lantmäteriauslcultanternas förening i särskilda skrifter

framfört vissa anmärkningar.

Vad statskontoret anfört ifråga om lantmäteristyrelsens egen stat

har jag förut i dag meddelat. Såsom jag nyss nämnde, har denna

fråga nära samband med vissa av de nu förevarande.

Ifråga om personalen å lantmäterikontoren i länen har statskontoret,

i saknad av närmare kännedom huruvida behovet av en så betydande

ökning som föreslagits vore mera tillfälligt eller i vad mån det

kunde vara konstant, ifrågasatt, huruvida icke, innan erfarenhet vunnits

om arbetets omfattning å dessa kontor, sedan jordregistrets första uppläggande

avslutats, de föreslagna byråingenjörerna borde tillsvidare uppföras

å extra stat.

Aven föreningen Sveriges förste lantmätare har riktat vissa erinringar

mot förslaget angående lantmäterikontorens personal. Därjämte

har denna förening förklarat, att den av lantmäteristyrelsen föreslagna

utsträckta renovationsskyldigheten vore onödig och att i varje fall fördelarna

av densamma icke motsvarade kostnaderna.

Lantmäteriauskultanternas förening har i en till jordbruksdepartementet

den 31 mars 1917 inkommen skrift framhållit, att lantmäteristyrelsen

i sitt sista yttrande syntes hava planerat dispositionen av ovanberörda

bebådade belopp av 100,000 kronor med hänsyn till ett omedelbart

stadfästande av den föreslagna taxan samt att styrelsen ansett, att

några arvoden åt auskultanterna icke borde komma ifråga att utgå av

anslaget. Föreningen yttrar vidare:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

»För närvarande finnes mer än ett hundratal auskultanter, som icke hava

någon som helst ersättning av statsmedel, under det att trettio stycken erhålla ett

arvode av 600 kronor. Angående förstberörda tjänstemän har, såsom i 1913 års

underdåniga skrivelse anförts, en föranstaltad undersökning givit vid handen, att

deras medelinkomst torde kunna beräknas till 2,200 a 2,400 kronor, vilken summa

för dem, som i vidsträcktare mån handlägga förrättningar på vikariat, måhända kan

höjas med något hundratal kronor. Genom den föreslagna taxan beräknas denna

inkomst bliva höjd. Enligt lantmäteristyrelsens utsago kommer lantmätarnas behållna

inkomst att ökas med 10 procent. Då i regel tjänstemedhjälparna uppbära

75 procent av arvodet, ökas således deras inkomst med 7.5 procent och skulle således

efter taxeförslagets genomförande kunna beräknas i runt tal till 2,400 a 2,600

kronor. Den gottgörelse, som kommer att erhållas i form av dagtraktamente, torde

i stora delar av landet i icke oväsentlig grad undandragas medhjälparna på grund

av den inskränkning, som bestämmes i § 2 mom. 4 i taxan; enligt denna bestämmelse

må resekostnads- eller traktamentsersättning icke utgå till medhjälpare vid

förrättning av så inskränkt omfattning, att den av en person på till och med fyra

dagar å förrättningsstället kan verkställas.

Ovannämnda inkomst torde för de yngsta inom kåren under normala förhållanden

få anses tillfredsställande. Detta lärer däremot i betraktande av vidkommande

omständigheter, såsom den fleråriga utbildningstiden, de dåliga befordrmgsförhållandena,

den långa arbetstiden och saknaden av kostnadsfri ledighet, icke

kunna sägas beträffande dem, som uppnått en tjänstetid av 5 å 9 år. Dessutom

kan icke nog framhållas vikten av ett alltid påräkneligt arvode vid sidan av den

osäkra inkomst, som är beroende av arbetstillgång och privata avtal med principalerna.

De auskultanter, som erhålla förordnande till byråtjänst inom lantmäteristaten

eller uppdrag inom andra verk. hava genomsnittligt högre inkomst, samt

dessutom en tryggare ställning och en kortare arbetstid. De äga även andra förmåner

framför tjänsteni edhjälpare, såsom semester in. in., varjämte särskilt bör

framhållas, att de vid utkallelse till krigstjänstgöring tillerkänts avsevärd del av

sitt arvode.

På grund härav kunna vi icke bortse från nödvändigheten av att arvoden.av

statsmedel beredas flera tjänstemedhjälpare. Denna uppfattning torde icke heller strida

mot vad lantmäteristyrelsen hittills i ämnet uttalat. Det är emellertid tidpunkten

för ett slutligt ordnande av lantmäteriauskultanternas ekonomiska ställning, som vi

under rådande kristid anse oss icke kunna avvakta. Att den ökade inkomst, som

kan påräknas av den förhöjda taxan, icke under närvarande exceptionella förhållanden

kan bliva tillräcklig, torde framgå av lantmäteristyrelsens uttalande uti förberörda

framställning den 12 december 1916. I densamma framhålles, att förbättringen ej

är större än att ’den med säkerhet kan anses fullt motiverad även efter den nedgång

i levnadskostnaderna, som bör kunna förväntas, sedan normala förhållanden

inträtt’.

Såsom tjänstemedhjälpare verksamma auskultanter utan arvode av statsmedel

synas icke hava utsikter att komma i åtnjutande av vare sig det allmänna krigstidstillägg

eller den krigstidshjälp. som förväntas komma att utgå till statens tjänstemän.

Då auskultantema icke heller hava möjlighet att efter förhållandena höja

ersättningen för sitt arbete, synes det vara ett berättigat krav lika väl som ett

trängande behov, att dem tillerkännas tillfälliga arvoden. Vi hålla därför före, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275. lf,

lantmäteristyrelsen icke helt bort frångå sitt uttalande den 20 maj 1916, däri styIioi7n’

?ä Sätt 0Va" framhållits> föreslagit arvoden att utgå under åren 1916 och

! ilAAftni™ V1’ a^’ v*ss de^ av * statsverkspropositionen uppförda anslaget

A 100,000 kronor bort ifrågakomma att användas till direkt understöd åt auskultanterna.

v «!''und„av vad sålunda anförts få vi i underdånighet hemställa, att Eders

K-Ungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för beredande av tillfälliga arvoden från och

med innevarande år åt de auskultanter, som sysselsättas med lantmäteri förrättningar.»

Av deri lämnade redogörelsen framgår, att lantmäteristyrelsens

mi ifrågavarande förslag, även det den 2 mars 1917 avgivna, avser

ett definitivt ordnande av hithörande förhållanden i de i varje särskilt

fall behandlade delarna av ämnet. Andra delar av ämnet, bland annat

den viktiga frågan om ökning av lantmäteridistrikten, äro emellertid ännu

föremål för utredning inom lantmäteristyrelsen. Såväl på grund av det

sammanhang, vai i alla dessa frågor sta till varandra — vilket lantmäteristyrelsen

uttryckligen framhöll i den skrivelse den 30 december 1915, vari

begärdes bemyndigande att tillkalla sakkunniga för utrednings verkställande

— som med hänsyn till den jämförelsevis sena tidpunkt under

nu pågående riksdag, då dessa ärenden kunnat, sådana de nu föreligga,

anmälas för Kungl. Maj:t, finner jag det omöjligt att tillstyrka, att i

desamma beslut fattas av genomgripande och för framtiden bindande

innebörd. Jag har desto mer skäl härtill, som, bland annat med hänsyn

till vissa på senare tid inom riksdagen väckta motioner, vilka vunnit

andra kammarens understöd, särskilt frågan om det förhållande, vari

staten och jordägarna böra deltaga i kostnaderna för lantmäteriförrättningar,

torde behöva noggrant skärskådas. Jag anser alltså i likhet

med min närmaste företrädare dessa frågor tarva ytterligare utredning

samt hoppas bliva i tillfälle att inom kort föreslå Eders Kungl. Maj:t

vidtagande av åtgärder i dylikt syfte.

Jag finner sålunda förslagen om ändring av lantmäteri taxan, om

tillerkännande åt lantmätarna av dagtraktamenten av statsmedel samt

ersättning för publik renovation m. fl. förslag, vilkas genomförande

skulle för dem medföra förbättrad ekonomisk ställning, icke nu böra

upptagas till slutlig prövning. Jag vill emellertid framhålla, att, vad

mätningsförordningen angår, jag anser det vara särdeles viktigt, att

en sådan förordning så snart som möjligt utfärdas. I den mån det

visar sig oundgängligt att samtidigt med utfärdandet av en sådan förordning

vidtaga ändringar av taxan, lärer det böra ske, dock utan att

de huvudprinciper, på vilka taxan är byggd, rubbas, innan riksdagen

fått tillfälle att taga ställning till frågan i dess helhet.

11‘pcntcmenlH
ohefm.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

Emellertid finner jag starka skäl tala för att under nuvarande tider

bereda den lantmäteripersonal, som huvudsakligen eller helt och hållet

är hänvisad till att hämta sina inkomster från arbete enligt taxa, någon

förbättring i ekonomiskt hänseende. Det bör nämligen framhållas, att

sådana inkomster icke enligt föreliggande förslag angående kngstidstillägo-

skulle grundlägga rätt till dylik löneförbättring, och att den fastställda

taxan hindrar lantmätarna att själva kräva höjd betalning för sitt

arbete. Därjämte synes det mig önskvärt att bereda säiskild förbättring

åt åtminstone en del av det stora antalet lantmäteriauskultanter, som icke

åtnjuter något arvode av statsmedel. Förste lantmätare och amanuenser,

vilka åtnjuta full statsavlöniug, varå krigstidstillägg beräknas, avses

däremot icke med min följande framställning.

Enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 12.9 till innevarande års riksdag

må krigstidstillägg under år 1917 utbetalas till befattningshavare i

statens tjänst med 15 procent å de i avlöningen ingående kontanta förmånerna’

av i propositionen uppräknade slag, dock högst med 600 kronor.

Sådant tillägg skulle alltså utgå för distriktslantmätare utan ålderstillägg

med 300 kronor, för extra lantmätare med 240 kronor och för sådan

lantmäteriauskultant, som åtnjuter arvode, med 90 kronor. .

Vid den år 1909 beslutade omregleringen av lantmätenstaten i

orterna minskades, som ovan angivits, taxans tariffer med en tredjedel

såsom ett slags vederlag för att avlöningar på stat bereddes personalen.

Då denna omreglering icke avsåg att innebära någon löneförbättring,

torde det alltså kunna anses, att man för distriktslantmätarna och extra

lantmätarna beräknade, att de skulle framdeles från arbete mot ersättning

enligt taxa hämta ungefär dubbelt så stor inkomst som sin avlöning

av staten. För auskultanter med arvode, vilka befattningshavare

erhö Ilo vida lägre avlöningar än nyssnämnda lantmätare, måste uppenbarligen

inkomsten enligt taxa anslås till större andel av totalinkomsten,

för att denna skulle kunna bereda dem möjlighet att existera på densamma.

Åt auskultanter utan arvode gavs icke något slags ersättning

för taxeminskningen. De hämta hela sin tjänsteinkomst från arbete

enligt taxa. Av dessa skäl måste, när hela den praktiskt verksamma

lantmäteripersonalen tages såsom en helhet, inkomsterna av arbete enligt

taxa motsvara mer än dubbla beloppet av de avlöningar, som utgå til

samma personal. Dessa avlöningar utgöra tillhopa 302,000 kronor. Av

låntmäteristyrelsen har nu meddelats, att arvodena för förrättningar,

som utförts efter myndighets förordnande, nedgått från 1,237, <80 kronor

i medeltal för åren 1903—1909 till 950,386 kronor i medeltal för åren

1910 — 1914 och till 816,240 kronor för år 1915. Medeltalet för åren

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Majds Nåd. Proposition AV 27ö. 17

1010 1914 är emellertid, såsom Jantmäteristyrelsen framhållit, så till

vida missvisande, som i detsamma ingå arvoden för en del förrättningar,

som påbörjats före år 1910 och som därför skolat betajas efter den äldre,

högre taxan. Arvodessnmman lör år 1915 torde däremot vara tillfälligtvis

låg. Ltom dessa förrättningar på grund av myndighets förordnande

verkställas även andra förrättningar. För tiden före år 1910

saknas statistik därom, men därefter kan årsinkomsten därav anslås till

100,OöO å 110,000 kronor. Inalles synas således lantmätarnas inkomster

pa grund av arbete enligt taxa numera kunna beräknas till omkring

950,000 kronor, vilket även lantmäteristyrelsen uppgivit. Statsavlöningen

utgör alltså för kåren, tagen som en helhet, knappt en tredjedel av dess

inkomster enligt taxa.

Dessa beräkningar synas mig ägnade att ytterligare ådagalägga

befogenheten av att under närvarande tidsförhållanden inkomstökning

beredes ifrågavarande lantmätare även på annat sätt än genom krigstidstillägg

till de jämförelsevis små avlöningarna åt den del av personalen,

som överhuvud åtnjuter avlöning av staten.

i avseende å sättet för beredandet av sådan inkomstökning skulle

det möjligen förefalla mest konsekvent och bäst överensstämmande med

det nuvarande systemet, om man medgåve en procentisk förhöjning av

taxan efter samma proportion, vari krigstidstillägget står till statsavlöningen,

nämligen femton procent. Vid närmare undersökning av denna

utväg har jag emellertid funnit mig icke kunna tillstyrka densamma.

Redan på grund av att för distriktslantmätare och extra lantmätare en

sådan ökning får antagas skola med tillägg av krigstidstillägget till

deras statsavlöning betydligt överstiga 600 kronor, samt att för ausk altan

tema deras inkomstökning skulle — för dem, som åtnjuta arvode,

nästan helt och hållet och för de övriga uteslutande — bekostas av

jordägarna, har gjort, att denna väg ej synes böra beträdas. Även om

taxehöjningen gjordes mindre och fyllnad gåves av statsmedel, hava

verkställda undersökningar visat, att särdeles invecklade bestämmelser

tarvades, särskilt med hänsyn till att en taxehöjning ej skulle kunna

träda i kraft förrän tidigast den 1 instundande juli och alltså för innevarande

år gorå blott halv verkan men för följande år verka med sitt

hela belopp. För övrigt synes det mig, med ''hänsyn till föreliggande

särskilda omständigheter och då eventuella ändringar i fråga om lantmätarnas

tjänsteinkomster icke lära kunna undgå att för staten medföra

rätt betydligt höjda utgifter, kunna väl försvaras, att staten i detta fall

nu åtager sig att utgiva det vederlag i stället för krigstidstillägg, som

må finnas böra utgå. Det bör ej heller lämnas obeaktat, att genom

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 236 käft. (Nr 27a.) " 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Majd* Nåd. Proposition Nr #75.

en taxehöjning, om än av jämförelsevis mindre storlek, de brister och

ojämnheter den nuvarande taxan, såsom lantmäteristyrelsen framhållit,

företer, skulle ytterligare skärpas.

Jag vill * alltså tillstyrka, att de behövliga tillskotten nu lämnas

av statsmedel.

Om man, såsom förut framhållits, kan antaga, att distriktslantmätare

och extra lantmätare erhålla fråu arbeten enligt taxa dubbelt så

stor inkomst som statsavlöningen, skulle denna inkomst i genomsnitt

uppgå till respektive 4,000 och 3,200 kronor samt deras totalinkomst

till respektive 6,000 och 4,800 kronor. För bägge kategorierna skulle

alltså det för krigstidstillägg bestämda maximum av 600 kronor komma

i tillämpning och deras totalinkomst därefter uppgå till respektive 6,600

och 5,400 kronor. Det särskilda tillskott av statsmedel, som krävdes

för att uppnå nämnda maximum, skulle utgöra för de förra 300 kronor

och för de senare 360 kronor. Efter ett antal av 110 distriktslantmätare

och 40 extra lantmätare uppgår det härtill behövliga beloppet

inalles till 47,400 kronor.

För de avlönade auskultanternas del måste beräkningen göras

annorlunda, enär, såsom förut framhållits, annan proportion mellan

arvode och taxeinkomster måste användas. I auskultantföreningens förut

omförmälda, den 31 mars 1917 inkomna skrift har medelinkomsten för

dem, som icke åtnjuta arvode, uppgivits till 2,200 å 2,400 kronor. Då

de auskultant^*, som hava arvode, icke torde i fråga om arbetsinkomster

vara sämre ställda, lärer, med tillägg av deras arvode, deras totalinkomst

kunna beräknas till 3,000 kronor. Femton procent härå utgör 450

kronor, varigenom deras totalinkomst skulle uppbringas till 3,450 kronor.

Då de skulle erhålla 90 kronor såsom krigstidstillägg till sitt arvode,

bör av statsmedel ett ytterligare tillskott av 360 kronor ges, vilket för

30 dylika befattningshavare gör ett belopp av 10,800 kronor.

Vad därefter de oavlönade auskultanterna beträffar skulle enligt

samma princip femton procent å deras arbetsinkomster, beräknade till

2,400 kronor, göra 360 kronor för varje. I detta fall finner jag det

dock mindre lämpligt att utdraga principen i sina konsekvenser. Dessa

auskultanter hava mycket växlande tjänstålder, deras arbete är av olika

omfattning och till följd härav växla även deras inkomster. Att utan

vidare likställa dem allesammans, skulle enligt min mening innebära

ett obehörigt gynnande av de yngre. Jag finner däremot goda skäl

tala för att tillfälliga arvoden beredas åt ett lämpligt antal av de äldsta

och mest förtjänta, med praktiskt lantmäteri sysselsatta auskultanter,

som ännu ej åtnjuta dylikt. Jag vill erinra, att lantmäteristyrelsens

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl, Maj:ts Näcl. Proposition Nr 275.

förelag den 20 maj IDIG gick i denna riktning. Arvodesbeloppet för

dessa synes mig böra beräknas efter ett belopp av 600 kronor för helt''

år liksom för de nuvarande auskultanterna. Om de å detta arvode

erhålla krigstidstillägg, beräknat efter 90 kronor för helt år, skulle totala 1

årsinkomsten för dem kunna beräknas till 3,090 kronor. Att nu medge

ett sådant tillfälligt arvode synes mig icke innebära någon betänklighet

eller vara till hinder för framtida avlöningsregleringar. Ifall genom

revision av taxan eller annorledes ökade inkomster framdeles beredas

auskultanterna på annat sätt, kunna dessa arvoden, om så finnes lämpligt,

indragas.

Antalet dylika arvoden synes mig lämpligen kunna bestämmas till

40. hör helt år skulle detta för staten medföra en totalutgift av 24,000

kronor. Då dylika arvoden för år 1917 icke torde böra beviljas från

tidigare tidpunkt än den 1 juli, blir beloppet för samma år 12,000 kronor.

Vad jag hittills anfört har haft avseende å innevarande år. Ifall

krigstidstillägg och tillskott till dylikt behöva beredas även för näst-''

kommande år, torde frågan därom bliva föremål för prövning av 1918

års riksdag. Oberoende huru därmed må bliva och under framhållande

åt. fen genomgripande taxerevision icke lärer kunna träda i kraft förrän

med ingången av år 1919, anser jag emellertid det vara synnerligen’

önskligt, att sistnämnda nya 40 auskultantarvoden må utgå även under

år 1918. Härtill krävas ytterligare 24,000 kronor.

De fåtaliga mot taxa praktiserande lantmäteritjänstemän, som icke inbegripas

i de nu av mig omförmälda tjänstemannakategorierna — vissa

kommissionslantmätare och vice kommissionslantmätare, som icke sökt

eller vunnit anställning å den nya staten — uppbära icke någon statsavlöning

och erhålla således ej heller något krigstidstillägg såsom sådana.

I de fall, då med analogisk tillämpning av reglerna för krigstidstillägg

och de . nu av mig tillstyrkta grunderna något tillskott av statsmedel

må för innevarande år finnas böra utgå åt dem, torde det få tillkomma

Kungl. Maj:t att för varje särskilt fall därom besluta efter lantmäteristyrelsens

hörande. Det belopp, som kan komma att tagas i anspråk

härtill, blir i varje fall ganska obetydligt.

De av mig nu tillstyrkta bidragen — med bortseende från det

sistnämnda — utgöra 47,400+10,800+12,000+24,000=94,200 kronor.

Med hänsyn till eventuellt tillskott åt nyssnämnda lantmätare å gammal

stat torde anslagsbeloppet böra upptagas till jämnt 100,000 kronor.

Hela detta belopp, utom de 24,000 kronor som äro avsedda till auskultantarvoden

under år 1918, bör få utgå redan i år. Såsom förut erinrats

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kunyl. Mäj:ts Nåd. Proposition Nr .275.

har Kungl. Magt föreslagit riksdagen att för ändamålet beräkna ett

belopp av 100,000 kronor.

För åtnjutande av tillskotten till distriktslantmätare, extra lantmätare

och auskultanter med arvode böra ‘reglerna för krigstidstillägg i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse. 1 den mån särskilda tillämpningsföreskrifter

må visa sig behövliga, torde de böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Det föreslagna uppflyttandet av lantmäteriauskultanterna från femte

till fjärde klassen i resereglementet synes mig hava fog för sig. Bland

jämförliga befattningshavare, som redan nu upptagas i sistnämnda klass,

kunna, utom de av lantmäteristyrelsen omförmälda extra jägmästarna,

nämnas assistenter vid skogsförsöksanstalten och vid centralanstalten för

försöksväseudet på jordbruksområdet, fiskeriassistent, biträdande tjänstemän

vid Sveriges geologiska undersökning samt extra veterinärer. Jag

torde framdeles få tillfälle att återkomma till denna fråga.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att under år 1917 må såsom tillskott till krigstidstillägg

utgå av statsmedel till distrikt-lantmätare 300 kronor, till extra

lantmätare 360 kronor och till lantmäteriauskultant med arvode från

medel å staten för lantmäteristaten i orterna 360 kronor;

dels förklara, att för åtnjutande av sådant tillskott de angående

krigstidstillägg meddelade bestämmelser skola i tillämpliga delar lända

till efterrättelse, med rätt för Kungl. . Maj:t att meddela de närmare

föreskrifter, som för tillämpning av dessa bestämmelser kunna vara erforderliga

;

dels medgiva, att Kungl. Magt må äga att, i överensstämmelse

med av mig tillstyrkta grunder, för år 1917 medgiva tillskott av statsmedel

jämväl åt kommissionslantmätare och vice kommissionslantmätare,

som fortfarande utöva praktisk verksamhet;

dels medgiva, att för såväl tiden från den 1 juli 1917 till årets

slut som år 1918 arvoden å 600 kronor må av statsmedel utbetalas till

40 lantmäteri sknltanter, vilka icke åtnjuta arvoden från medel å staten

för lantmäteristaten i orterna;

dels oek för nu angivna ändamål under titel »tillfällig avlöningsförbättring

för vissa lantmätare» å extra stat för år 1918 under nionde

huvudtiteln anvisa såsom förslagsanslag, högst, 100,000 kronor, ävensom

medgiva, att Kungl. llaj:t må härav låta under år 1917 av tillgängliga

medel utanordna intill 76,000 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 275.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bil. . . . vid detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olle Åkerberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 236 käft. (Nr 275.)

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1917:107 Utlåtande i anledning av Kurigl. Maj:ts proposition angående tillfällig a v l s. 6 i texten