Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av medel för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor

1917-04-23 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:283, Angående anvisande av medel för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 283.

1

Nr 283.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående anvisande

av medel för beredande av lindring i de mindre bemedlades

levnadsvillkor; given Stockholms slott den 23 april

1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor

i huvudsaklig överensstämmelse med de av chefen för jordbruksdepartementet

i statsrådsprotokollet tillstyrkta grunder å extra stat för år 1918

under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag, högst, å tolv miljoner

kronor ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må därav låta under år

1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna erforderligt belopp.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

K. Dahlberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 243 käft. (Nr 283.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 283.

2

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 april

1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen statsrådet Dahlberg anförde:

I eu vid 1916 års riksdag väckt motion hemställdes, att riksdagen

måtte anvisa ett förslagsanslag av 20 miljoner kronor att i mån av

behov utbetalas av tillgängliga medel redan under år 1916 för beredande

av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor genom reglering av

priset å för dem avsedda livsmedel på i motionen närmare angivet sätt.

Sedan vederbörande utskott avstyrkt motionen, men i en vid utskottets

utlåtande fogad reservation föreslagits, att riksdagen måtte för det i

motionen angivna ändamål anvisa högst 5 miljoner kronor, stannade

kamrarna i olika beslut, varefter gemensam votering ägde rum med det

resultat att, enligt vad riksdagen anmälde i skrivelse nr 254 den 14 juni

1916, riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med de i förut omförmälda reservation angivna grunder för

beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor genom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 283. 3

reglering av priset å för dem avsedda livsmedel, enligt beslut i varje

särskilt fall av Kungl. Maj:t, på förslag av statens livsmedelskommission

och på villkor av kommunal kontroll i fråga om syftets ernående, använda

och av tillgängliga medel, mot framtida anmälan till ersättande,

förskjuta ett belopp av högst 5 miljoner kronor.

Kungörelse angående statsbidrag för ifrågavarande ändamål är

utfärdad den 13 oktober 1916 och tillställdes samtliga kommuner

i riket genom cirkulärskrivelse från statens livsmedelskommission

den 30 oktober 1916. Enligt nämnda kungörelse må kommun, som

beviljat anslag för lindring i de mindre bemedlades inom kommunen

levnadsvillkor, åtnjuta statsbidrag därtill under vissa villkor. Statsbidraget

får sålunda i regel icke användas till annat ändamål än anskaffande av

livsmedel, beklädnadsartiklar och bränsle, samt ej heller till utbetalning

av understöd i penningar. Sådana livsförnödenheter, som genom kompensationssystem

eller annan anordning finnas att tillgå inom kommunen

i erforderlig mängd till avsevärt lägre pris än de därstädes betinga i

den allmänna marknaden, må i regel ej tillhandahållas medelst bidrag

från ifrågavarande statsmedel och överhuvud skola endast de mest nödvändiga

livsförnödenheterna tillhandahållas genom sådant statsbidrag.

Undantagsvis må statsbidrag utgå jämväl till hyreshjälp åt mindre bemedlade,

därest inom kommun råder särskilt stor brist på bostäder och

kommunen av sådan anledning beviljat anslag till dylik hyreshjälp.

Statsbidraget bör endast tillgodokomma sådana personer, som kännbart

lida av dyrtiden, varvid familjeförsörjare och barn främst böra tillgodoses

och samhällsställning i och för sig icke bör vara avgörande. Statsbidraget

må icke komma till användning i sådana fall, där understöd

enligt fattigvårdsförordningen utgår eller bör utgå, i följd varav ifrågavarande

understödsverksamhet skall hållas skild från fattigvården. Statsbidrag

utgår i regel med högst hälften av det belopp, kommunen använt.

Alltså kräves i regel, att kommunen själv bidrager med minst lika

mycket som staten. Undantagsvis må dock statsbidraget höjas intill

tre fjärdedelar av det använda beloppet, d. v. s. statsbidraget kan få

uppgå till tre gånger kommunens bidrag. Till hyreshjälp är dock en

fjärdedel av det använda beloppet maximum för statsbidrag, d. v. s.

kommunens eget bidrag skall i detta fall vara minst tre gånger statsbidraget.

Ansökningar om statsbidrag skulle ingivas före den 1 december

1916, men från denna bestämmelse har dispenserats, i det att även

senare inkomna ansökningar upptagits till prövning. Vid ansökningarna

skulle fogas redogörelse för de anordningar, som vore avsedda att vidtagas

under tiden intill utgången av juni månad år 1917. Utbetalningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 283.

och det närmare handhavandet av ifrågavarande understödsverksamhet

ske genom statens livsmedelskommission.

Rörande verksamhetens omfattning och resultat anhåller jag få

hänvisa till en ur svenska stadsförbundets tidskrift hämtad, av amanuensen

G. H. Nordström författad redogörelse, vilken torde få såsom

bilaga fogas vid detta protokoll. Jag kan därför här inskränka mig

till att meddela, att intill den 15 april 1917 hade Kungl. Maj:t på livsmedelskommissionens

förslag beviljat åt inalles 797 kommuner statsbidrag

å ett belopp av sammanlagt 3,275,499 kronor 72 öre. Därjämte hade framställningar

från 33 kommuner med ett ansökt belopp av 55,100 kronor

ännu icke avgjorts, varjämte delvis under dagarna strax före sagda

datum inkommit 35 ansökningar å ett belopp av sammanlagt 570,120

kronor. Därest samtliga dessa ännu icke avgjorda ansökningar bliva av

Kungl. Maj:t beviljade, skulle alltså på grund av intill den 15 april 1917 inkomna

ansökningar statsbidrag utlämnas till 865 kommuner med ett

sammanlagt anslagsbelopp av 3,900,719 kronor 72 öre.

Att statsanslaget icke blivit till fullo utnyttjat av rikets kommuner,

torde bero på flera omständigheter.

Åtskilliga kommuner hava förklarat, att de på grund av obekantskap

med anslagsvillkoren ej vågat inkomma med framställningar, under

det att andra åberopat okunnighet om riksdagsbeslutet och andra åter

ej ansett sig inom föreskriven tid hinna ingiva ansökningar och därför

låtit frågan förfalla. Därjämte har i ett stort antal fall försämring i

de mindre bemedlades villkor först under de egentliga vintermånaderna

framtvingat kommunala nödbjälpsåtgärder och därav föranlett behov av

statsbidrag.

Av inkomna ansökningar belöpa sig 93 på rikets städer och återstoden

eller omkring 770 ansökningar på landskommuner, därvid statsbidraget

till städerna utgör 1,767,925 kronor och anslaget till landskommunerna

belöper sig till i runt tal 2,133,000 kronor. Under det att

alltså de flesta av rikets städer begagnat sig av de förmåner, som dyrtidsanslaget

erbjuder, hava däremot landskommunerna endast i mindre

mån dragit nytta däran. Omkring */3 av rikets landskommuner hava

icke ingivit ansökan om statsanslag. Därtill kommer, att enligt

verkställd beräkning endast 68 av rikets landskommuner med ett kommunalt

skattetryck utöver 10 kronor, d. v. s. blott 22 procent av hela

antalet kommuner med sådant skattetryck, sökt och erhållit statsanslag.

Det vill sålunda synas, som om icke mindre än 78 procent av rikets

mest skattetyngda kommuner icke sett sig i stånd att uppfylla de för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 283.

utsättningar — främst utgivandet av det egna bidraget — som kungörelsen

uppställt såsom villkor för erhållande av statsbidrag.

Såsom förhållandena numera utvecklat sig finnes ingen anledning

antaga, att icke även under en ganska lång tid efter den 1 juli 1917

statens mellankomst på nu ifrågavarande sätt skall bliva behövligt för

att lindra dyrtidens tryck för de mindre bemedlade. Erfarenheterna

från verksamheten under den hittills gångna anslagsperioden giva emellertid

vid handen, att vissa ändringar i de nu gällande bestämmelserna

äro av behovet påkallade.

Enligt dessa bestämmelser har såsom första och oeftergivliga förutsättningen

för erhållande av statsbidrag uppställts, att kommunen

själv beviljat anslag för lindrande av de mindre bemedlades inom

kommunen levnadsvillkor. Genom uppställandet av denna fordran på

kommunernas ekonomiska stöd åt verksamheten har man sökt skapa

garantier mot ett eventuellt missbrukande av den statliga dyrtidshjälpen,

och torde så tillvida ifrågavarande bestämmelse vara synnerligen starkt

motiverad. Men å andra sidan är det lika obestridligt, att denna bestämmelse

medverkar därtill, att ett icke obetydligt antal kommuner med

svag ekonomisk bärkraft sett sig ur stånd att begära statsbidrag, varigenom

de mindre bemedlades villkor inom dessa kommuner blivit avsevärt

försvårade. Det torde därför vara nödvändigt att söka en utväg,

varigenom i viss utsträckning möjlighet skulle beredas för rikets fattigare

kommuner, särskilt småkommuner och vissa förbudssamhällen att även

utan eget bidrag komma i åtnjutande av statlig dyrtidshjälp. Då det

sannolikt endast mera i undantagsfall kan bliva tal om att tillmötesgå

ansökningar i dylik riktning och det därjämte torde kunna anförtros åt

Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall pröva förutsättningarna för sådan

ansökans beviljande, synes någon större risk icke föreligga att införa

sådana bestämmelser angående ett nytt statsanslag, att fattiga kommuner

i vissa undantagsfall må berättigas att erhålla statlig dyrtidshjälp, ehuru

kommunen själv för ändamålet icke anvisat medel.

Vad beträffar de ändamål, till vilka statsbidrag må användas, torde

det med hänsyn till erfarenheten från de nu inkomna ansökningarna

böra för framtiden uttryckligen betonas, å ena sidan att icke några av de

för dyrtidsverksamheten tillgängliga medlen få användas till några som

helst lyxvaror eller eljest mindre nödvändiga förnödenheter såsom kaffe

och dylikt, samt, å andra sidan, att viss mindre del av anslagna medel

må få disponeras för sådana kommunala anordningar, som avse att genom

upplysningsverksamhet (undervisningskurser, broschyrer o. s. v.) underlätta

hushållningen för de mindre bemedlade klasserna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 283.

Kungörelsens anvisning om att anslagna medel skola anlitas för tillgodoseende,

bland annat, av barnens behov bär särskilt i städerna följts på

det sättet, att en mycket vittomfattande barnbespisning etablerats, och likartad

verksamhet har även anordnats på landsbygden, om också icke i

fullt samma utsträckning. Då det emellertid bör vara kommunens

egen sak att vidmakthålla en barnbespisning av samma omfattning

som före kriget, har livsmedelskommissionen i skrivelser till Kungl.

Maj:t uttalat, att anslag till barnbespisning i regel borde utgå allenast

under villkor, att detsamma komme att användas till ett vidgande av

verksamhetens omfattning utöver vad förut bekostats av kommunala eller

enskilda medel. Förutsättning för beviljande av dylika anslag synes

ock mig böra vara, att det visas, att därmed åstadkommes motsvarande

utökande av verksamheten, där sådan redan är i gång, eller påbörjande

av ny verksamhet.

Gentemot bestämmelsen att kontanta understöd ej få utdelas hava

vid utbetalningar av statsanslaget invändningar gjorts från ett mycket

stort antal kommuner, vilka påpekat svårigheten att hjälpa många av

de mindre bemedlade, när möjligheten att med kontanta medel understödja

dem förvägrats kommunen på grund av kungörelsens nuvarande

bestämmelser. Genom uppställandet av vissa garantibestämmelser för

de fall, där kontant utdelning påkallas, torde risken av missbruk på

ifrågavarande punkt kunna undanröjas, om för framtiden vissa mindre

anslagsbelopp finge reserveras för kontant utdelning.

Enligt hittills gällande bestämmelser skulle i första hand familjeförsörjare

och barn få komma i åtnjutande av dyrtidshjälpen. Helt visst

måste det anses lika önskvärt, att dyrtidsanslag i ömmande fall må kunna

tilldelas gamla och sjuka.

Det kan därjämte ifrågasättas, om icke hittills gällande stränga

bestämmelser beträffande personer, som åtnjuta fattigvårdsunderstöd, böra

i någon mån modifieras. Den statliga dyrtidshjälpen vilar på den principen,

att staten genom underlättande av de mindre bemedlades av kristiden

vållade existenssvårigheter bör söka kvarhålla dessa samhällsmedlemmar

på en levnadsstandard, som utesluter fattigvårdens mellankomst.

Följaktligen skulle åtnjutande av fattigvårdsunderstöd i regel utgöra

diskvalifikationsanledning vid ansökan om dyrtidshjälp av ifrågavarande

slag. Från olika håll inom landet hava emellertid klagomål anförts över

de nuvarande bestämmelserna i detta hänseende, vilkas stränga genomförande

medfört allvarliga försämringar i många mindre bemedlades

läge, då nämligen ett stort antal personer, som endast åtnjuta fattigunderstöd

av synnerligen ringa storlek, härigenom uteslutits från möjlig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 283

heten att erhålla dyrtidshjälp, oaktat deras ställning blivit försvårad i

lika hög grad som deras, vilka på grund av att de dittills icke erhållit

fattigunderstöd ansetts kvalificerade att erhålla del av dyrtidshjälpen.

Vid ordnandet av den framtida statliga dyrtidshjälpen av detta slag

synes därför, under fortsatt fasthållande vid att densamma skall hållas

helt skild från fattigvården och icke utgå till dem, som av fattigvården

åtnjuta full försörjning, samt i allmänhet ej heller till sådana,

som i större utsträckning äro permanent beroende av försörjning

från den allmänna fattigvården, böra tillstädjas, att övriga kategorier

fattigvårdsunderstödda personer må kunna bliva delaktiga därav. Emellertid

bör såsom självfallet förutsättas, att tilldelande av här ifrågavarande

statsbidrag icke skall avhålla kommunerna att vidtaga den

höjning av fattigvårdshjälpen, som tidsförhållandena nödvändiggjort.

Då staten anslår så betydande summor till den dyrtidsverksamhet,

varom här är fråga, måste det slutligen anses obetingat nödvändigt, att

en ordentlig organisation av och kontroll över hela den med statsmedel

understödda dyrtidsverksamheten åvägabringas, och torde statens kostnader

härför böra bestridas av samma medel. Bristerna härutinnan

äro för närvarande ganska besvärande och hava vållat betydande tidsutdräkt

och svårigheter.

Storleken av det statsanslag, som för här ifrågavarande syfte kan

för nu instundande konsumtionsår bliva av nöden, är omöjligt att exakt

angiva. Det är emellertid uppenbart, att det ekonomiska tryck, under

vilket de mindre bemedlade, befolkningens störa flertal, leva, nu är

avsevärt hårdare än vid den tidpunkt för ett år sedan, då det för år

1916/17 avsedda anslaget å 5 miljoner kronor beviljades. Det är icke

heller stora utsikter för att detta tryck under det närmaste året skall

lättas — tvärtom torde de farhågor för en omfattande arbetslöshet, vilka

nu måhända med gott fog hysas på många håll inom landet, antyda,

att svårigheterna för folkets breda lager kunna bliva ännu större än vad

nu är fallet. Därtill kommer, att den möjlighet, som tidigare förefunnits

för stora grupper av de mindre välsituerade klasserna att erhålla vissa

viktiga förnödenheter till väsentligt reducerade pris, numera i stor utsträckning

bortfallit och sannolikt icke vidare under krisens lopp kan

komma att i samma omfattning erbjudas. Därigenom förminskas också

räckvidden av de statsåtgärder av indirekt prisreglerande art, om vilka

hittills i regel varit fråga, och dessas gynnsamma inverkan på kostnaderna

för den enskildes hushållning. Kravet på direkta åtgärder blir av denna

anledning så mycket större och därmed torde också hos såväl stat som kommun

växa insikten om att den effektivaste vägen till avhjälpande av några

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 283.

av dyrtidens svåraste olägenheter är en väsentligt vidgad verksamhet

av den art, för vilken 1916 års dyrtidsanslag angav riktlinjerna. Om

dessutom, såsom jag i det föregående föreslagit, det nya dyrtidsanslaget

skulle av staten medgivas under väsentliga lättnader för dess användande,

är det synnerligen antagligt, att många kommuner, som tidigare alls ej

sökt bidrag av detta anslag, nu skola anmäla sig som nya sökande och

att övriga kommuner i stor utsträckning skola begära avsevärt högre

anslag än förut.

Alla dessa skäl synas mig tala för att det anslag, som nu skall

begäras, till beloppet bestämmes väsentligt högre än det senast beviljade.

Med hänsyn till de osäkra faktorer, med vilka vid beloppets fastställande

måste räknas, är det givetvis omöjligt att angiva den summa,

som under alla omständigheter kan anses tillräcklig, men anser jag mig

nu böra stanna vid ett belopp för här ifrågavarande ändamål av 12

miljoner kronor.

Detta belopp torde alltså nu böra begäras av riksdagen.

I avseende å sättet för beredande av medel härtill vill jag erinra,

att fjolårets riksdag bemyndigade Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel,

mot framtida anmälan till ersättande, förskjuta det då beviljade beloppet

av högst 5 miljoner kronor. Detta förfaringssätt torde icke böra

nu användas utan synes beloppet böra anvisas på extra stat under

nionde huvudtiteln. Chefen för finansdepartementet lärer med det snaraste

komma att framlägga förslag till motsvarande ökning å riksstatens

inkomstsida.

Jag får nu hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor

i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig nu tillstyrkta

grunder å extra stat för år 1918 under nionde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag, högst, å tolv miljoner kronor ävensom medgiva, att

Kungl. Maj:t må därav låta under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis

utanordna erforderligt belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämua bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga litt. . . . vid detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 283.

9

eu.

Åtgärder för lindrande av de mindre bemedlades levnadsvillkor i riket»

stadssamhällen.

Av amanuensen G. Hilding Nordström.

(Ur svenska stadsförbundets tidskrift.)

Under världskrigets första skede, då förhoppningarna på fred inom skönjbar

tid ännu voro allmänna och ett djupare statligt ingripande syntes opåkallat, fingo

det allmännas åtgärder mot verkningarna av den dock allmänt kännbara dyrtiden

en relativt snäv begränsning. Då prisnivån för snart sagt alla livsmedel icke visade

några tendenser att vika under 1915 och varuknappheten blev alltmer kännbar,

tvungos statsmakterna emellertid att steg för steg gripa in mot dyrtidens påfrestningar,

och kommunerna landet runt nödgades jämväl att ägna krisproblemen stegrad

uppmärksamhet.

Livsmedelssvårigheterna måste självfallet tynga allvarligast på landets ekonomiskt

svagare samhällsgrupper, och närmast för att lindra dessa gruppers betryck

väcktes under 1916 års riksdag motion om ett förslagsanslag av 20 miljoner kronor

för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor. Motionen blev

endast så tillvida bifallen, att av det föreslagna beloppet 5 miljoner kronor anvisades

för ändamålet. Genom en kungl. kungörelse den 13 oktober 1916 fastställdes de

närmare bestämmelserna angående användandet av anslaget. Såsom huvudregel

uppställdes, att statsanslag endast skulle kunna tilldelas kommun, som själv beviljat

anslag för beredande av lindring i de mindre bemedlades villkor inom kommunen,

samt att statsbidraget icke finge användas till annat ändamål än anskaffande av

livsmedel, beklädnadsartiklar, bränsle och undantagsvis bostäder, alltså ej till utdelning

av understöd i penningar. Vidare ströks det under, att dyrtidsanslaget ej

skulle tilläggas karaktären av fattigvårdsunderstöd, på grund varav understödsverksamheten

måste hållas skarpt avgränsad från fattigvården. I kraft av denna

bestämmelse har det öppnats möjligheter för kommunerna att bereda dyrtidshjälp

även åt kategorier av medborgare, som eljest på grund av social ställning och

inkomstbeloppens storlek under normala förhållanden icke kunnat påräkna bistånd

från det allmännas sida. Enkannerligen avsågo de givna föreskrifterna att i främsta

rummet hjälpa familjeförsörjare och barn.

Förhållandet mellan statens anslag och det kommunala bidraget till dyrtidsverksamheten

sökte den kungl. kungörelsen avväga sålunda, att statsanslaget, med

utgångspunkt från de beräknade totalkostnaderna för dyrtidshjälpen inom kommun,

skulle sättas till i regel hälften av sagda kostnader, varigenom således kommunen

med egna medel (eller under vissa förutsättningar disponibla gåvomedel) komme att

svara med andra hälften av totalkostnaderna. Genom uppställande av fordringen

på kommunernas ekonomiska stöd åt dyrtidsverksamheten ävensom kravet på

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 213 käft. (Nr 283.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 283.

kommunernas övertagande av organisationsbördoma sökte man vinna garantier i

olika riktningar mot ett eventuellt missbrukande av den statliga dyrtidshjälpen. Vid

ansökningstidens utgång den 1 december 1916, hade till statens livmedelskommission

inkommit 653 ansökningar, därav från 77 städer och kommuner å ett belopp av

inalles 2,490,473 kronor. Nya ansökningar strömmade in under hela december,

och efter en tillfällig paus i början på januari månad 1917 började återigen ansökningar

att dugga, så att antalet av intill den 1 mars 1917 till Kungl. Maj:t

expedierade framställningar utgjorde innalles 769 å ett sammanlagt belopp av

3,027,299: 22 kronor, varav 92 städer å sammanlagt 1,766,425 kronor, d. v. s. 91

procent av rikets städer hade beviljats statsanslag. Därjämte hava efter den 1 mars

expedierats ytterligare ansökningar från 1 stad och 28 kommuner ävensom ett antal

ansökningar om tilläggsanslag, tillhopa representerande anslagskrav å ytterligare

248,200 kronor. Skulle kommissionens hemställan beträffande dessa anslag jämväl

vinna Kungl. Maj:ts bifall (varom meddelande ej föreligger i skrivande stund), skulle

alltså hela beloppet av utdelade statsanslag för bekämpande av dyrtiden bland de

mindre bemedlade sluta å summan 3,275,499: 72 kronor. Emellertid hava under

de senaste dagarna inkommit ännu 22 ansökningar, representerande anslagskrav å

538,850 kronor, och slutligen har Kungl. Maj:t bifallit en ansökan från länshjälpskommittén

i Blekinge, varigenom 20,000 kronor av dyrtidsanslaget ställts till kommitténs

förfogande för tillhandahållande av livsmedel åt familjeförsörjande stenarbetare

inom länets östra skärgård. Förutom anslag från städerna själva och staten

har även den frivilliga hjälpsamheten trätt emellan, och ide fall, då vissa uppställda

förutsättningar uppfyllts, som berättiga samhället att erhålla mot de frivilliga bidragen

svarande statsanslag, har staten lämnat anslag, vilka belopp ingå i de summor,

som ovan redovisats som statens dyrtidsanslag. På grund av bristande uppfyllelse

av kungl. kungörelsens bestämmelser har Kungl. Maj:t på kommissionens hemställan

avslagit ett femtontal ansökningar. o Förseningen beträffande ansökningarnas ingivande

beror på olika anledningar. Åtskilliga kommuner — detta gäller närmast

landskommuner — ha förklarat, att de på grund av obekantskap med anslagsvillkoren

ej vågat inkomma med framställningar. Andra åberopa fullkomlig okunnighet

om riksdagsbeslutet, andra åter ha ansett sig ej inom föreskriven tid hinna

ingiva ansökningar och ha därför låtit frågan förfalla, varjämte, i ett stort antal

fall, försämringen i de mindre bemedlades villkor först under de egentliga vintermånaderna

framtvungit kommunala nödhjälpsåtgärder.

Såsom nyss angavs hade statens livsmedelskommission den 1 mars d. å. på

sin hemställan hos Kungl. Maj:t om statsanslag åt vissa städer utverkat statsanslag

åt 92 städer, för vilka anslagsbeloppen fördela sig på sätt, som framgår av nedanstående

tabell. (Tab. 1.) . _ , . , .

Då städerna själva i flera fall begärt mindre anslag än Kungl. Maj:t pa

kommissionens förslag tilldelat dem, bär sålunda staten frikostigt understött den

kommunala hjälpverksamheten. Detta har kunnat ske tack vare den omständigheten,

att endast omkring en tredjedel av rikets samtliga kommuner anropat staten om

bidrag. Då höjningar av de ansökta beloppens storlek i samma utsträckning och

efter likartade principer även beretts landskommunerna, har följaktligen den statliga

generositeten flödat utan mannamån. Såsom av tabellen framgår, komma skånelänen

i täten med ansökningar från elva städer. Denna provins kommer också främst

i fråga om antalet ingivna ansökningar från landskommuner. Närmast följa Skaraborgs

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 283. 11

Tab. 1. Fördelningen av dyrtidsanslagen bland rikets städer.

1

■

Städ

e r

Städ

e r

1

An-

Städernas

Statens

An-

Städernas

Statens

[

tal

egna bidrag

anslag

tal

egna bidrag

anslag

!

i Stockholms stad

1

300,000.—

300,000.—

Göteb. o. Bohus län

4

329,300.—

329,000.—

i

| Stockholms

län

5

24,800.—

27,000.—

Älvsborgs

»

6

47,108.—

64,500.—

Uppsala

»

2

35,000.—

32,500.—

Skaraborgs

»

7

32,500.—

31,525.—

Södermanlands

»

4

29,000.—

32,000.-

Värmlands

»

4

39,000.—

39,000.—

J Östergötlands

5

96,000.—

136,000.—

Örebro

>

4

29,825.—

29,825.—

1 Jönköpings

»

5

44,000.—

44,000.-

Västmanlands

»

4

28,362.50

34,125.—

Kronobergs

»

1

6,000.—

6,000.-

Kopparbergs

>

3

25,150.—

25,150.—

Kalmar

»

5

27,700.—

27,700.—

Gävleborgs

»

3

53,340.—

64,295.—

Gottlands

»

1

5,000.—

7,010 —

Västernorrlands

»

4

46,950.—

40,700.—

Blekinge

»

4

36,750.—

36,750.—

Jämtlands

»

1

11,500.—

12,000.—

Kristianstads

4

13,500.—

13,500.—

Västerbottens

2

12,700.—

15,545.—

Malmöhus

»

7

197,100.—

370,300.—

Norrbottens

»

1

10,000.—

10,000.—

Hallands

»

5

38,000.—

38,000.—

Hela riket

92

1,518,585.5o|l,766,425.—

Tab. 2. Bidrag per innevånare i rikets län vid jämn fördelning av dyrtidsanslagen.

7-''-

—

Bidrag pr inv.

- -

Bidragpr inv.

Bidrag pr inv.

enl. statens

Bidrag pr inv.

enl. statens

enl. statens

o. kommunens

enl. statens

o. kommunens

anslag (på så-

anslag gemen-

anslag (på så-

anslag gemen-

väl städer och''samt (på såväl

väl städer och

samt (på såväl

köpingar som

städer och

köpingar som

städer och

kommuner)

köpingar som

kommuner)

köpingar som

kommuner)

kommuner)

Stockholms stad

0.78

1.66

Göteborgs o. Bohus län

0.93

2.27

Stockholms

län

0.7 2

1.36

Älvsborgs

0.93

1.70

Uppsala

»

0.64

l.u

Skaraborgs

»

0.58

1.19

Södermanlands

0.56

1.06

Värmlands

0.82

1.59

Östergötlands

»

0.88

1.58

Örebro

0.54

1.08

Jönköpings

»

0.69

1.36

Västmanlands

»

0.76

1.29

Kronobergs

0.59

1.15

Kopparbergs

»

0.87

1.91

Kalmar

0.6 0

1.14

Gävleborgs

»

0.71

1.82

Gottlands

0.72

1.40

Västernorrlands

r>

1.05

2.01

Blekinge

>

0.8S

1.54

Jämtlands

»

1.08

2.10

Kristianstads

0.69

1.34

Västerbottens

»

1.47

1.88

Malmöhus

1.—

2,03

Norrbottens

1.14

2.0 7

Hallands

»

0.83

1.57

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 283.

och Alvsborgs län, mellan vilka län rangordningen dock brytes med hänsyn till antalet

från landskommuner ingivna framställningar. Det är för övrigt påfallande, att

kraven på dyrtidshjälp framträtt långt allmännare i rikets sydligare delar än i de

nordliga landskapen (med undantag för Norrbottens landskommuner) och detta såväl

beträffande stad och land som också med avseende på de sökta beloppens storlek.

Om de städerna beviljade statsanslagen fördelas på antalet invånare i de städer,

som fått anslag, visar det sig, att medeltalet i enbart statsanslag per invånare i de

92 städerna utgjort 1.04 kronor. Till jämförelse kan anföras, att medeltalet i statsanslag

per invånare i alla de hitintills understödda landskommunerna utgör 0.61

kronor. Medeltalet per invånare vid jämn fördelning av statens bidrag till de städer,

köpingar och landskommuner, som erhållit statsanslag, alltså riksmedeltalet i statsanslag

per invånare, utgör 82 öre.

Tabellen sid. 11 avser att belysa, huru bidragen per invånare te sig i rikets

län vid jämn fördelning av dyrtidsanslagen. Här ha alltså land och stad inom varje

län räknats samman. (Tab. 2.)

Bortses åter från landskommunernas anslagsbelopp (i vilka även inräknats

anslagen till köpingar och municipalsamhällen), framgår ställningen för enbart rikets

städer av följande tabell. (Tab. 3.)

Tab. 3. Totalbidrag per invånare för rikets städer i länsgruppering vid jämn fördelning

av hela dyrtidsbeloppet, d. v. s. både statens och kommunernas anslag.

Stockholms stad ................................ 1.66

Stockholms län.................... 1.5 7

Uppsala » .................... 1.27

Södermanlands » .................... I.09

Östergötlands » .................... 2.21

Jönköpings » l.so

Kronobergs » .................... 1.36

Kalmar » .................... I.53

Gottlands » .................... I.20

Blekinge » .................... 2.02

Kristianstads » .................... 1.58

Malmöhus » ................... 2.51

Hallands » .................... 2.0 8

Göteborgs och Bohus län ................ 2.77

Alvsborgs » 2.01

Skaraborgs » I.53

Värmlands » ................ 1.81

Örebro » I.41

Västmanlands » 1.85

Kopparbergs » 2.81

Gävleborgs » ................ 1.81

Västemorrlands » 2.46

Jämtlands » 2.42

Västerbottens » ................ 3.13

Norrbottens » ................ 2.0 4

Medeltalet i anslag från både stat och stad per invånare för städerna skulle

alltså bliva 1 krona 92 öre. För rikets 32 största städer utgör medeltalet per invånare

vid jämn fördelning av totalbidragen (statens och stadens) 2.2 3 kronor och

för rikets övriga (mindre) städer, som anordnat dyrtidsverksamhet och för detta

ändamål erhållit bidrag av stat och stad, 1.84 kronor. Att medeltalet för de större

städerna ställt sig avsevärt högre än för småstäderna har sin naturliga förklaring

däri, att de större städerna nödgats tillskjuta proportionsvis större egna bidrag för

hjälpverksamheten och på grund härav kommit i åtnjutande av större statsanslag,

vilket senare därjämte understundom för storstäderna höjts till s/i av totalkostnaderna

på grund av rådande sociala förhållanden, skattetryck m. m., under det att

de smärre städerna i regel icke laborerat med sådana krisförhållanden, som kunnat

motivera högsta möjliga statsanslag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 283.

Av rikets köpingar hava 27 stycken erhållit statsanslag, d. v. s. 82 procent

av hela antalet. Det belopp, som i statsanslag kommit dem till godo, utgör 64,375

kronor.

Det svenska municipalsamhällets administrativa karaktär har föranlett, att

ansökningar från dessa samhällen stannat vid siffran 2, men då de allra flesta av

de kommuner, inom vilka municipalsamhällena äro belägna, tilldelats statsanslag,

torde dessa samhällen — ehuru därom vanligen ingenting utsäges i kommunernas ansökningar

till Kungl. Maj:t — hava blivit delaktiga av statens dyrtidshjälp. Efter

denna beräkningsgrund skulle 111 municipalsamhällen och köpingar, som icke bilda

egen kommun, kommit i åtnjutande av bidrag till lindrande av kristidens svårigheter

bland samhällenas mindre bemedlade invånare.

Efterföljande framställning avser att lämna en kortfattad redogörelse för de

åtgärder, som planerats för lindrande av de mindre bemedlades levnadsvillkor i

rikets städer.

Kostnaderna för tillgodoseendet av den mindre bemedlade stadsbefolkningens

livsmedelsbehov i städerna hava i de uppgjorda kostnadsplanema beräknats till ungefär

800,000 kronor. Huvudsakligen har verksamheten avsett att underlätta inköp åt

de mindre bemedlade av kött, fläsk, potatis, mjölk, gryn o. dyl., varemot det är

påfallande, huru sällan kostnadsplanema reservera medel för inköp av fisk, ehuru

sagda artikels näringsvärde borde föranleda de kommunala dyrtidsorganisationerna

att särskilt uppmärksamma denna viktiga förnödenlietsartikel. Däremot har det vid

ansökningar om utbetalning utav statsanslaget icke så sällan visat sig (dock mest

för landskommunerna), att avsevärda belopp begärts till täckande av kostnaderna

för kaffe, som dock måste anses såsom en lyxvara och för den skull icke alls bort

få komma i fråga vid inköp av de »mest nödvändiga livsförnödenheterna», vilkas

inköp statsanslaget enligt kungörelsens ordalydelse avser att underlätta.

I allmänhet har man inom städerna sökt mildra trycket av de höga livsmedelspriserna

genom att förbilliga varor på sådant sätt, att de mindre bemedlade

satts i tillfälle att mot uppvisande av viss av nämnderna eller dyrtidskommittéema

godkänd kupong inköpa förnödenheter till pris, ungefärligen svarande mot varans

prisläge före kriget, varvid dyrtidsanslagen använts till att täcka prisskillnaden

mellan säljarens pris och det av konsumenten betalta. Understundom, fastän huvudsakligen

i de större städerna, ha livsmedelsnämnderna egna affärer, varifrån försäljningen

sker. På landet är det mycket vanligt, att livsmedel utdelas gratis,

varemot gratissystem icke så ofta tillämpas i städerna, vilket även principiellt sett

måste anses som riktigast. En särskild form av livsmedelsdistribution har i de

större städerna uppstått på det sätt, att centralkök eller stora anstalter för tillredning

av matvaror inrättats, från vilka de mindre bemedlade fått avhämta mat,

framförallt middagsmat. Tanken på upprättande av stora folkrestauranger har icke

i Sverige vunnit livligare anklang, men på grund av de livsmedelssvårigheter, som

på sistone i ökad grad mött, har tanken ånyo förts fram, och det torde icke vara

uteslutet, att frågan längre fram på året kan bliva aktuell.

I somliga städer har det ansetts påkallat att koncentrera nästan hela verksamheten

för livsmedlens förbilligande på mjölkfrågan. Sålunda synes man hava

slagit in på den vägen t. ex. i Köping, Uddevalla, Ystad, Halmstad, Alingsås, Umeå,

Skellefteå och Luleå. Priset å mjölken har därvid i allmänhet reducerats med 5 öre.

Kungl. kungörelsens anvisning om att anslagna medel i främsta rummet böra

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 283.

anlitas för tillgodoseende av behov hos familjeförsörjare och barn har följts i ett

mycket stort antal städer. Sålunda torde barnbespisningsverksamheten kunna räknas

till den form utav dyrtidshjälp, som vunnit den relativt största spridningen i landet.

Kostnaderna enbart för barnbespisningen i rikets städer kunna i runt tal anslås till

250,000 kronor, ehuru det dock bör påpekas, att siffran skulle vara betydligt större,

därest man ur de ingivna kostnadsplanerna kunnat utläsa de belopp, som avsetts

att under posten »livsmedel» användas för barnbespisningsändamål. Sådan verksamhet

har emellertid anordnats i ungefär 50 städer. En med barnbespisningen likartad

hjälp avser bamkrubbeverksamheten att lämna. Den syftar till att bereda möjlighet

särskilt för kvinnor av arbetarklassen att under förmiddagens timmar få överlämna

sina små barn (mestadels under 1 år) till dessa krubbor, varigenom deras egen

arbetskraft frigöres för förvärvsarbete. Barnkrubbor hava upprättats i Stockholm

och Malmö.

Så kallade arbetsstugor hava också på sina håll omhuldats, utan att dessa

dock i fråga om vare sig ekonomiskt stöd eller allmän omfattning kunna mäta sig

med barnbespisningsverksamheten. Förutom åt barn hava även i några städer ansträngningarna

inriktat sig på att bereda någon liten hjälp åt gamla och sjuka,

vilka under nuvarande tider mångenstädes haft det synnerligen svårt att draga

sig fram.

Under rubriken beklädnadsartiklar hava i kostnadsplanerna uppförts de utgifter,

som planerats komma till användning för inköp av skodon och andra beklädnadsartiklar,

särskilt för barn. Ungefär 400,000 kronor hava beräknats åtgå i

rikets städer för sagda ändamål. Det kan tagas för givet, att större delen av anslaget

avsetts för inköp av skodon eller reparation av skodon, varvid i regel statsanslaget

beräknats täcka en viss mindre del av reparationskostnaden (1 å 2 kronor per

par). Men kostnadsplanerna poängtera även behovet av garn, läder och tyg, vilka såsom

råvaror utlämnas till de mindre bemedlade, som därigenom sättas i tillfälle att

på egen hand ordna beklädnadsfrågan. Särskilt behovet av underkläder åt barn torde

genom denna anordning hava tillgodosetts. Skodon utdelas vanligen kostnadsfritt,

övriga beklädnadsartiklar däremot bruka tillhandahållas till reducerade priser.

Så vitt av hittills gjorda undersökningar framgått, synes otvivelaktigt bränslefrågan

vara den för de mindre bemedlade i rikets städer för närvarande mest trängande.

Enligt kostnadsplanerna beräknas i runt tal minst 1,000,000 kronor komma att

åtgå för sagda ändamål. Självfallet hava bränslebekymren framträtt starkast i

södra Sverige, och särskilt i Skåne äro utgifter för kol och koks stående poster i

de företedda kostnadsplanerna, varemot anslag för ved mera sällan förekommer och

fotogen endast i undantagsfall. Man synes såsom regel hava utdelat bränsle gratis,

särskilt i Skåne, dock att understundom nedsättning skett i inköpspriset, därvid

man gått så tillväga, att konsumenten fått antingen betala stadens självkostnadspris,

eller också har en viss prisreducering åvägabragts, t. ex. för koks cirka 50 öre

per hektoliter, samt för hushållskol 20 å 25 öre per hektoliter. Då bränslefrågan

även gjort sig allvarligt påmind under vintrarna 1915—1916, torde man i någon

mån haft ledning av dessa års erfarenheter vid uppgörandet av kostnadsplanerna

för bränslebehovens tillfredsställande.

Alltsedan krigets början har städernas bostadsfråga varit föremål för stegrad

uppmärksamhet både från statsmakternas och de kommunala myndigheternas sida,

men vid den tidpunkt, då den kungl. kungörelsen utfärdades, voro svårigheterna

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 283.

på detta område icke tillnärmelsevis så allvarliga som de blivit under den allra

senaste tiden. På grund därav föreskrevs i kungörelsen, att statsbidrag endast

undantagsvis skulle utgå för sådant ändamål, och uppställdes vidare såsom förutsättning

för statsanslagets erhållande, att det skulle råda särskilt stor brist på

bostäder inom kommunen, samt att kommunen för ändamålet beviljat anslag till

hyreshjälp åt mindre bemedlade. Skärpan i dessa bestämmelser har föranlett, att

ansökningar om statsbidrag för hyreshjälp ytterst sällan förekommit. På sistone

hava dock ansökningar för tillgodoseendet av detta behov inströmmat, och lärer

det bliva nödvändigt att vid en eventuellt utsträckt dyrtidshjälp underkasta bestämmelserna

uti ifrågavarande hänseende en grundlig revision.

Den kanske mest påtagliga svagheten hos de av kristiden skapade offentliga

institutionerna, såväl de centrala som de lokala, har utgjort bristen på organisatorisk

stadga och frånvaron av ett fullt effektivt utbildat kontrollsystem. Beträffande

landskommunerna torde detta förhållande vara i eminent mening oefterrättligt,

under det att städernas kristidsorganisationer fått en något solidare byggnad,

som kunnat anknyta till i städerna redan existerande och mera utbildade

administrativa institutioner, varigenom möjliggjorts en mera ingående och betryggande

kontroll över de medel, som ställts till förfogande för avhjälpande av dyrtidens

svårigheter. Någon enhetlighet härutinnan kan emellertid icke påvisas i städernas

dyrtidsorganisation, i det att verksamheten ena gången sorterar under drätselkammaren,

andra gången under livsmedelsnämnderna, tredje gången under särskilda

av stadsfullmäktige utsedda kontrollanter, fjärde gången under en tillfälligt konstituerad

inspektör o. s. v.

I mycket stor utsträckning hava det privata initiativet och den enskilda

hjälpsamheten anlitats för dyrtidshjälparbetet, och helt visst hava därvid betydande

insatser gjorts såväl av olika välgörenhetsföreningar, av diakonissor, församlingssystrar

och socialt intresserade medborgare i olika samhällsskikt.

Vid strävandena att rättvist fördela dyrtidshjälpen har man vanligen gått

tillväga på så sätt, att stadens invånare med en viss angiven maximiinkomstsilfra

beretts tillfälle att till dyrtidsverksamhetens centrala ledning ingiva skriftliga ansökningar

om erhållande av anslag. De inkomna ansökningarna hava sedan grupperats

efter sökandenas olika inkomstförhållanden, varvid hänsyn särskilt tagits till

antalet barn, som sökanden haft att försörja, ävensom i övrigt till andra ekonomiska

faktorer. Sedan de olika sektionerna inom städernas församlingar eller andra med

sökandenas förhållanden förtrogna personer granskat ansökningarna, samt lämnat

utlåtande över desamma, har det slutliga avgörandet i frågan fattats utav den centrala

dyrtidsledningen, varefter de mindre bemedlade genom kuponger eller särskilt

anordnade kortsystem hänvisats till att själva göra de inköp, vartill dem beviljade

dyrtidsanslag berättiga.

Som i det föregående påpekats har ett avsevärt ringa antal ansökningar om

erhållande av statsbidrag inkommit, vad beträffar landskommunerna. Städerna återigen

liksom köpingarna hava däremot i mycket stor utsträckning begagnat sig av

de förmåner, som utsikten till erhållande av statsanslag erbjudit. Men även för

städerna skulle sannolikt frekvensen av ansökningar hava varit större, därest de

statliga förberedelserna lagts annorlunda. Den korta tiden mellan kungörelsens

promulgerande och tiden för ansökningars ingivande gav icke tillräckligt rådrum

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 283.

för de undersökningar, som varit nödvändiga att företaga för utrönande av dyrtidsbehovets

omfattning inom städerna. Särskilt måste det strykas under — och detta

gäller särskilt landskommunerna men även för städerna — att de villkor, som staten

uppställer för anslags erhållande, för framtiden böra angivas i så koncisa och otvetydiga

ordalag, att formuleringen icke ger utrymme för någon tveksamhet eller

vantolkning, vilket varit fallet beträffande oktoberkungörelsen, som till och med

föranlett feltolkningar även från juridiskt kvalificerade stadstjänstemäns sida.

Erfarenheterna från prövningen av de hittills behandlade ansökningshandlingarna

giva även vid handen, att för framtiden bättre kostnadsplaner måste uppställas

såsom obetingat krav för erhållande av statsanslag, varvid tryckta formulär

med nödiga anvisningar torde bliva särskilt av behovet påkallade, om det också

å andra sidan naturligtvis måste öppnas möjligheter för modifikationer i kostnadsplanema

inom ramen för de givna anslagsbeloppens storlek.

Enligt den hittills följda ordningen hava statsanslagen i regel utgått till samma

belopp, som det av staden, respektive kommunen, själv tillskjutna. Det kan ifrågasättas

om en sådan anordning bör vidmakthållas. Metoden har nämligen fört med

sig, att större städer och samhällen, som kunnat själva tillskjuta relativt stora

belopp, följaktligen även fått påräkna avsevärda summor i statsbidrag, under det att

smärre kommuner, som endast haft råd att träda emellan med småsummor, endast

erhållit minimal statshjälp, varvid den inom samhället erforderliga dyrtidshjälpen

icke blivit på långt när tillgodosedd ens i de fall, då högsta möjliga statsanslag

kunnat beviljas. Självfallet erbjuder det stora svårigheter att fixera gränser för

statsanslagen, men det synes nödvändigt att för framtiden införa bestämmelser angående

minimi- och maximibelopp med gradationer mellan dessa ytterligheter, baserade

på om möjligt särskilt uppgjorda skalor, varjämte även utöver dessa schematiska

bestämningsgrunder vissa hänsyn borde inrymmas åt de behov, som de lokala förhållandena

i varje särskilt fall betinga. Endast på den vägen synes det vara möjligt

att få den statliga dyrtidshjälpen anpassad efter de olika samhällenas krav under

tillbörligt tillgodoseende av rättvisa och billighet.

Såsom redan vidrördes på tal om ansökningarna om hyresbidrag hava förhållandena

på bostadsmarknaderna numera gestaltat sig så, att en omläggning av

bestämmelserna om hyreshjälp torde vara absolut nödvändig. Åtminstone synes de

mindre bemedlades behov av hyreshjälp i städerna vara mycket starkt, och lär det

väl bliva nödvändigt att härvid kombinera eventuell hyreshjälp med andra åtgärder,

som bostadsproblemets lösning påkalla från det allmännas sida.

Enligt hittills gällande bestämmelser skulle såsom ovan påpekats i första

hand familjeförsörjare och barn komma i åtnjutande av dyrtidslijälp. Helt visst

måste det anses lika önskvärt, att några ord i en blivande kungörelse inskärpa

behovet utav, att i ömmande fall hjälp ur dyrtidsanslaget även måtte beredas gamla

och sjuka. De stränga bestämmelserna beträffande personer, som åtnjuta fattigvårdsunderstöd,

torde jämväl i någon mån behöva modifieras. Så som bestämmelserna

för närvarande lyda, äro dessa kategorier av medborgare fullständigt uteslutna

från rätten att erhålla någon förbättrad ställning genom hjälp av dyrtidsanslaget,

ehuru deras existensmöjligheter blivit minst lika mycket förvärrade av

dyrtidens verkningar som trots några andras. Utsikterna till erhållande av ökat

kommunalt fattigunderstöd torde för närvarande vara ytterst minimala inom de flesta

samhällen. Även om man anser det i första hand vara en kommunal angelägenhet

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 283.

att taga hand om samhällenas fattiga, lär det dock med nu rådande ekonomiska förhållanden

inom kommunerna bliva nödvändigt medgiva kommunerna att få använda

åtminstone någon ringa del av dem tilldelade statsbidrag till underlättande av dyrtidens

tryck för senast berörda grupp av samhällsmedlemmar.

Yad slutligen angår frågan om dyrtidsverksamhetens kontrollanordningar, äro

åtgärder nödvändiga till förbättrande av kristidsinstitutionernas hela organisation.

Kanhända skall det visa sig ogörligt att åstadkomma en effektiv förbättring i den

lokala förvaltningsapparaten, förrän hela den centrala dyrtidsförvaltningens organisation

omdanats. Men redan innan en genomgripande reform kommit till stånd

inom den centrala dyrtidsadministrationen, böra dock vissa elementära kontrollspörsmål

finna sin lösning på den lokala dyrtidsförvaltningens område. Sålunda måste

frågan om ansvarighet för de institutioner, som handhava förvaltningen av dyrtidsanslagen,

ordentligt utstakas och i samband därmed betryggande revisionsanordningar

vidtagas. För klagomål över brister i organisatoriskt hänseende eller i fråga om

dyrtidsverksamhetens utövande eller beträffande andra med sagda verksamhet sammanhängande

frågor torde även vissa anstalter böra vidtågas. Tillskapandet av något

slags instans för dylika klagomål vore väl försvarat. Då staten släpper till så betydande

summor i dyrtidshjälp, måste jämväl kravet på vidgad statlig inspektion

anses såsom väl motiverat.

Till slut må endast framhållas, att dyrtidssvårighetema kräva icke blott reda

i planerandet av åtgärderna och målmedveten kraft i deras realiserande. Koncentrationen

av dyrtidshjalpens ledning hos ett fåtal, inför de kommunala myndigheterna

ansvariga ledamöter skulle förläna hela verksamheten större stadga och enhetlighet,

främja åtgärdernas effektivitet och öka rappheten i det expeditionella arbetet.

Då utbetalning av statsbidrag för närvarande pågår, kan ännu icke några

exakta siffror nämnas över dyrtidshj älpens fördelning på olika förnödenhetsgrupper,

utöver vad som i ovanstående approximativt beräknats, men kan givetvis en utförlig

tablå över ställningen företes strax efter halvårsskiftet, då även en sammanställning

av rapporterna över dyrtidsverksamhetens allmänna resultat bör kunna samarbetas

och erbjuda en överskådlig och tillfredsställande bild av såväl de svårigheter, som

kristiden berett de mindre bemedlade, som också verkan av de åtgärder, som hjälpverksamheten

från det allmännas sida medfört.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 243 käft. (Nr 283.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:268 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av medel för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor. s. 3 i texten
  2. JoU 1917:66 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maf.ts proposition till riksdagen angående anvisande av medel för beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor. s. 1 i texten