Om beredande av ökat sovplatsutrymme vid statens uppfostringsanstalt å Bona
1917-04-14 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:293, Om beredande av ökat sovplatsutrymme vid statens uppfostringsanstalt å Bona
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.
1
Nr 293.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen om beredande
av ökat sovplatsutrymme vid statens uppfostringsanstalt
å Bona; given Stockholms slott den 14 april 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed
föreslå riksdagen
att, för beredande av ökat sovplatsutrymme vid statens uppfostringsanstalt
å Bona, till uppförande vid anstalten av en särskild sjukstuga
i huvudsaklig överensstämmelse med av anstaltens styrelse framlagt förslag
å extra stat för år 1918 bevilja ett reservationsanslag av 55,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis av tillgängliga medel
utanordna detta belopp under innevarande år.
De till ärendet hörande handlingar och ritningar skola tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott.
Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Steno Stenberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 250 höft. (Nr 293.)
I
2
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 293.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott lördagen den 14 april 1917.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Swartz,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden: von Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Hans Ericson,
Dahlberg.
Departementschefen, statsrådet Stenberg, anförde:
l:o).
Angående be- På framställning av Kungl. Maj:t beviljade 1916 års riksdag till
ökatTov6 lats iförande av vissa ändrings- och ny byggnadsarbeten vid statens upputrymme
vid fostringsanstalt å Bona ävensom f,ör anskaffande av de till följd av
statens upp- dessa arbeten erforderliga inventarier å extra stat för år 1917 ett belopp
anstalt* å av 134,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis av tillBona.
gängliga medel utanordna vad av detta belopp kunde finnas erforderligt
för arbetenas påbörjande under år 1916.
Närmasfe anledningen till berörda byggnadsfrågas framförande
var nödvändigheten av att Bonaanstalten sattes i stånd att möta den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 293. ;i
starka stegring av elevantalet, som de närmast dårtörut gångna åren
haft att uppvisa. Utvidgningen gick ut därpå, att vid anstalten, som från
början varit beräknad för 96 elever, skulle beredas utrymme för ytterligare
40 elever, så att anstalten därefter skulle stå rustad att mottaga
sammanlagt 136 elever. Detta skulle åstadkommas på det sätt, att i de
delar av de båda elevbyggnaderna — betecknade den ena med A och
den andra mod B —, som inrymde bostäder för två avdelningsföreståndare
och två förmän, skulle anordnas två sovsalar, rymmande vardera
20 elever, samt att åt de befattningshavare, vilkas bostadslägenheter
sålunda toges i anspråk för detta ändamål, i stället skulle inredas bostäder
dels i särskilt för sådant ändamål uppförda byggnader — en avdelningsföreståndarbostad
och två förmansbostäder — dels ock i den skolhusbyggnad,
som jämväl skulle uppföras för de beviljade medlen.
Den alltjämt ökade tillströmningen av elever till Bonaanstalten
gör, att jag ser mig nödsakad att redan nu framställa förslag om vidtagande
av ytterligare åtgärder för åstadkommande av ökat sovplatsutrymme
vid anstalten. Dessa åtgärder skulle bestå i uppförande av en
sjukstuga för anstalten, varigenom de rum i anstaltens ekonomibyggnad,
som nu äro avsedda till sjukvårdslokaler, skulle bliva lediga att tagas i
anspråk för provisorisk förläggning av ett antal av intill 12 elever.
Förslag härom har framställts av Bonastyrelsen i en den 13 mars
1917 dagtecknad underdånig skrivelse. I denna ifrågasätter styrelsen
vidtagande — jämsides med sjukstugans byggande — av jämväl en
annan, mera vittgående åtgärd, nämligen uppförande redan nu av huvudbyggnaden
— avsedd för 40 elever — i den nya avdelning vid Bonaanstalten,
vars uppförande fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagit i
sitt den 2 december 1915 avgivna betänkande med förslag till lag om
ändring av 5 kap. 3 § strafflagen in. in. Innan jag går att närmare
redogöra för dessa förslag, torde det tillåtas mig att beträffande det
föreliggande starka behovet av ökat antal sovplatser åberopa vad styrelsen
därom anför i sin nyssnämnda skrivelse:
Under slutet av år 1916 hade de nya bostadshus — en avdelningsföreståndarbostad
och två förmansbostäder —, för vilkas uppförande 1916 års riksdag beviljat
medel, blivit färdiga att tagas i bruk, och till följd därav hade arbetet med
inredandet av en ny sovsal i elevbyggnaden B kunnat vid nämnda tid taga sin början;
arbetet därmed väntades kunna vara avslutat till omkring den 1 april 1917, så att
då 20 platser utöver förut disponibla 96 skulle finnas att tillgå.
Däremot bleve bostäderna i det under uppförande varande skolhuset, avsedda
för bland annat den lärare, tillika avdelningsföreståndare, som nu hade sin bostad
i de delar av elevbyggnaden A, varest sovplatsutrymme för ytterligare 20 elever
Anstaltens
styrelse i skrivelse
den 13
mars 1917.
Behovet avökat
antal
sovplatser.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.
skulle på samma sätt som i elevbyggnaden B anordnas, icke färdiga att tagas i bruk
förrän i slutet av innevarande år. Enligt kontrakt skulle skolhuset vara färdigt
till avsyning den 1 december 1917. Till följd härav kunde det påräknade ökade
sovplatsutrymmet i elevbyggnaden A icke tagas i anspråk förrän på våren 1918.
Under vinterhalvåret 1917 — 1918 komme alltså icke att finnas mer än 116 sovboxar.
I motiveringen till den underdåniga skrivelse den 5 november 1915, vari
styrelsen bland annat framställt förslag om de byggnadsarbeten, vartill 1916 års
riksdag sedermera beviljat medel, hade styrelsen anfört, att antalet elever å anstalten
under år 1917 kunde väntas komma att uppgå till minst 136. Tidvis, särskilt
under kortare perioder före de för tjänstetillträden på landet vanliga data, kunde,
enligt styrelsens då uttalade åsikt, elevantalet antagas bliva åtskilligt högre än
årsmedeltalet.
Vid tiden för dessa beräkningar ifråga om medeltalet elever hade man haft
att utgå från de erfarenheter, som dittills gjorts. För den senaste sjuårsperioden
hade tillkomst och avgång av elever ställt sig på följande sätt (därvid såsom + till
de under året tillkomna angivits de villkorligt utskrivna elever, som måst under
året återtagas till anstalten):
År
Kvarvarande vid
Tillkomna
Avgångna
Kvarvarande
årets början
under året
under året
vid årets slut
1910..........
74
38 + 1 =
39
41
72
1911..........
72
43 + 3 =
46
41
77
1912.........
77
46 + 6 =
52
31
98
1913........
98
67 -f 8 ==
75
52
121
1914..........
...... 121
48 + 7 =
55
50
126
1915.........
...... 126
59 + 8 =
67
72
121
1916..........
...... 121
79 -f- 6 =
85
64
142
Under ovan angivna år hade medeltalet elever per dag och högsta antalet
under någon dag intagna elever varit:
Medeltalet elever Högsta antalet under
per dag någon dag intagna elever
1910 ..............
76
82
1911 ..............
76
82
1912 ..............
88
98
1913 ..............
109.4
122
1914 ...............
122.2
131
1915 ...............
129.77
142
1916 ..............
127
142
Av denna sammanställning torde framgå, att det hittills varit möjligt att
genom villkorlig utskrivning av elever i enlighet med bestämmelserna i § 4 av lagen
angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran bereda plats
för nykomna elever. Men i mån som antalet av dessa senare under ett år ökats,
hade. det icke kunnat undvikas, att medeltalet elever per dag under årens lopp så
småningom vuxit, vartill ock bidragit att en del villkorligt utskrivna elever måst
5
Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr :J9ii.
till anstalten återtagas, då de icke visat sig iinnu tillräckligt stadgade för att vistas
i tjänster utanför anstalten. Det vore givet, att det icke vore till gagn för anstaltens
uppfostringsverksamhet i dess helhet, att bristen på utrymme å anstalten kunde
föranleda ett lör tidigt tillämpande av den villkorliga utskrivningen. Om man
vidare jämförde de siffror här ovan, som angåve antalet nykomna, funne man, att
efter det stora tilloppet nya elever år 1913 eller 67 kommit ett mindre antal år
1914 eller 48. Efter ungefär tvåårig vistelse å anstalten hade det stora flertalet
av de under år 1913 nyanlända eleverna kunnat under år 1915 villkorligt utskrivas,
varigenom trots en i jämförelse med år 1914 ökad tillströmning av nya elever under
år 1915 (59 stycken) medeltalet elever per dag under sistnämnda år icke stigit
mer än med 8. Under år 1916 hade antalet nykomna stegrats mer än någonsin
förr. Det hade utgjort icke mindre än 79. Under sist ifrågavarande år hade visserligen
så många som 64 fått lämna anstalten och vid uträkning av medeltalet elever
per dag bleve antalet något mindre än motsvarande tal för år 1915. Men däremot
hade numerären av de vid årets slut kvarvarande vuxit till 142. Under de tre
föregående åren 1913, 1914 och 1915 hade motsvarande sifM>r varit 121, 126 och
121. Då de under år 1916 anlända enligt den erfarenhet, som förut vunnits beträffande
den för fostran inom anstalten i allmänhet erforderliga tiden, måste beräknas
höra kvarstanna där under minst ett par år och följaktligen först under
loppet av år 1918 lämna anstalten, vore det tydligt, att ett under innevarande år
fortsatt större tillopp av elever komme att, även under förutsättning att villkorlig
utskrivning, där så prövades möjligt och lämpligt, tillgrepes tidigare än efter elevs
vistelse å anstalten i två år, föranleda en väsentlig höjning av medeltalet elever
per dag och således en betydligt höjd siffra för de vid 1918 års slut å anstalten
kvarvarande.
Under 1917 års första månad hade ankommit icke mindre än 10 nya elever.
Sedermera hade till skrivelsens datum — den 13 mars — ytterligare 14 elever överlämnats
till anstalten. Detta syntes bekräfta den uppfattning, som under senare
tiden gjort sig gällande, nämligen att det ökade användandet av tvångsuppfostran
icke blott berodde på växande benägenhet hos domstolarna att för ungdomsbrottslighetens
bekämpande föreskriva pedagogiska i stället för repressiva åtgärder, utan
ock i någon mån kunde hava sin grund i en till följd av krigstidens abnorma samhällsförhållanden
tilltagande kriminalitet bland det uppväxande släktet.
Vid sådant förhållande torde det vara att befara, att under vinterhalvåret
1917 — 1918 elevantalet vid anstalten bleve större än att det bleve möjligt att såsom
hittills reda sig med provisoriskt anordnade sovplatser i förstugor och korridorer
till de nuvarande sovsalarna. Det vore naturligtvis nu ogörligt att med någon
visshet beräkna, i vad mån platsbehovet komme att överstiga tillgången. Med ledning
av den här ovan lämnade sammanställningen av tillkomst och avgång av elever
torde man dock kunna beräkna, att mot slutet av år 1918, om icke förr, sovplatser
borde finnas för minst 25 å 30 elever utöver det antal av 136, som erhölle sovplatsutrymme
efter det den av 1916 års riksdag beslutade anordningen av nya sovsalar
i nuvarande elevbyggnader hunnit helt fullbordas, vilket kunde väntas ske på
våren 1918.
Styrelsen övergår därefter i sin skrivelse till att undersöka, på
vilka olika salt ökat antal sovplatser lämpligen skulle kunna erhållas,
Olika sätt för
vinnande av
ökat utrymme
vid
anstalten.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.
och angiver därvid tre vägar, varpå detta syftemål möjligen skulle kunna
vinnas: uppförande av en sjukstuga för anstalten samt apterande till
sovsalar av de rum i anstaltens ekonomibyggnad, som nu äro avsedda
till sjukvårdslokaler; uppförande i nära anslutning till de mivarande
anstaltsbyggnaderna av en elevbyggnad för 20 elever; samt uppförande
av den av fattigvärdslagstiftuingskommittén föreslagna huvudbyggnaden
i den s. k. nya avdelningen vid Bona, vilken byggnad skulle bland
annat innehålla sovplatser för 40 elever.
Det första alternativet sammanhänger tydligtvis med frågan, om
från sjukvårdssynpunkt föreligger verkligt behov av eu särskild sjukstuga
vid anstalten. Till denna fråga torde jag få återkomma längre
fram. Här må endast erinras därom, att den plan för anstaltens utvidgning,
som fj^tigvårdslagstiftningskommittén framlagt i sitt förut
omnämnda betänkande rörande utsträckning av tvångsuppfostringsförfarandets
tillämplighetsområde, omfattar även uppförandet av en särskild
sjukstuga samt omändring av de nuvarande sjukvårdslokalerna till en
isoleringsavdelning för mera svårhanterliga elever. Beträffande det första
alternativet anför styrelsen följande:
Det vore givet, att, då genom fattigvård.slagstiftningskouimittén.s försorg ett
fullständigt utarbetat förslag till anstaltens utveckling och till dess organisation
efter utvidgningen förelåge, styrelsen icke kunnat underlåta att undersöka, på vad
sätt den platsbrist, som uppkommit på ovan angivet sätt, skulle kunna avhjälpas
förmedelst uppförande av någon eller några av de av kommittén föreslagna byggnaderna.
Därvid hade uppmärksammats, att genom uppförande av en sjukstuga
de nu befintliga för sjukvård avsedda lokalerna skulle tillsvidare kunna användas
till provisorisk förläggning av ett antal elever. I det större sjukrummet skulle
kunna beredas plats för 10 elever och i det mindre (avsett till isoleringsrum för
smittsamt sjuka) 2 elever. För dessa elevers övervakande nattetid erfordrades en
i det s. k. sjukvårdarrummet placerad nattvakt. Den nya sjukstugan vore avsedd
att uppföras av trä och torde kunna, därest anslag härtill beviljades av innevarande
års riksdag, hinna fullbordas så tidigt, att den kunde tagas i bruk redan mot slutet
av året, vilket med hänsyn till den nuvarande överbeläggningen av anstalten vore
särdeles önskvärt. En dylik anordning skulle såsom endast provisorisk icke ställa
något hinder i vägen för ett framtida användande av de nuvarande sjukrummen
såsom isoleringsavdelning enligt kommitténs ovanberörda förslag.
Angående de båda övriga ifrågasatta utvägarna för vinnande av
möjlighet att mottaga ökat antal elever yttrar styrelsen:
Genom de nuvarande sjukvårdslokalernas inredande till sovsalar bleve den förefintliga
platsbristen endast till en del avhjälpt. Det vore, såsom redan visats, att
befara, att behovet av elevplatser bleve än större under loppet av år 1918. Styrelsen
både därför tagit under övervägande, huruvida någon annan av de av kommittén föreslagna
byggnaderna skulle lämpa sig att uppföras för att möta de behov, som under
de närmast liggande åren komme att göra sig gällande. Därvid hade i första hand
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 7
skärskådats de genom kommitténs försorg uppgjorda ritningar till de såsom Hyglar vid
huvudbyggnaden i nya avdelningen tänkta elevhusen med plats för 20 elever vardera.
Ett dylikt hus, förlagt antingen på den av kommittén ifrågasatta platsen eller möjligen
i nära anslutning till det nuvarande byggnadskomplexet, kunde måhända
räcka för någon tid, särskilt om det genom sjukstugans uppförande ledigvordna utrymmet
toges i anspråk för elevera förläggning. Emellertid medförde uppförandet
av en dylik mindre elevbyggnad bland annat den olägenheten, att exempelvis särskild
värmeledning måste i densamma anordnas i stället för att enligt kommitténs plan
värmeledningscentral skulle anordnas i huvudbyggnaden, vilken utom matsal, dagrum
m. m. skulle innehålla sovplatser för 40 elever. Även vatten- och avloppsledningarna
till flygelbyggnaderna vore beräknade med tanke på att huvudbyggnaden skulle
uppföras först. Kostnaden för varje elevplats i en flygelbyggnad med plats för 20
elever, uppförd på angivet sätt före den planerade huvudbyggnaden, bleve därför med
säkerhet avsevärt högre än för varje elevplats i huvudbyggnaden med dess 40 dylika
platser och övriga för en särskild elevavdelning erforderliga lokaler. Dessa senare
vore visserligen avsedda att räcka till även efter flyglarnes uppförande. Här erbjöde
sig emellertid en med all sannolikhet behövlig reserv, som kunde komma väl
till pass under den tid, som torde komma att förflyta, innan sådan erfarenhet vunnits
om behovet av elevplatser efter den ändrade lagens ikraftträdande, att uppförandet
av flyglarna ansåges böra påbegynnas. Med hänsyn till de betydande byggnadskostnader,
vilka nödvändiggjordes av utsträckningen av tvångsuppfostringsförfarandets
tillämplighetsområde, syntes det styrelsen vara av särskild vikt att tillse, att den utvidgning
av anstalten, som, enligt vad redan visats, nu påfordrades till följd av ökat
användande av tvångsuppfostran i stället för straff med tillämpning av redan nu
gällande lag, så planerades och så utfördes, att, därest det skulle visa sig, att
stegringen i antalet förordnanden om insättande i allmän uppfostringsanstalt skulle
vara beroende på en till följd av tidsförhållandena växande kriminalitet hos det
uppväxande släktet, vilken man kunde hoppas avtaga i den mån kristidens verkningar
upphörde, det bleve möjligt att utnyttja det ökade utrymmet för elever för att fylla
det behov, som uppstode, sedan lagförslaget om utsträckt användning av tvångsuppfostran
i stället för straff antagits och trätt i kraft.
Sedan styrelsen därefter påmint om vad min företrädare i ämbetet
i statsrådet den 30 december IDIG, då beslut fattades om avlåtande till
riksdagen av proposition om ändring av 5 kap. 3 § strafflagen m. m.,
yttrat därom, att han, med hänsyn till de höga kostnader, som den av
fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna utvidgningen av Bonaanstalten
skulle medföra, samt angelägenheten av att under nuvarande förhållanden
inskränka statens utgifter till vad som kunde anses oavvisligen
nödvändigt, icke trott sig kunna till 1917 års riksdag framlägga proposition
i detta ämne, fortsätter styrelsen i sin skrivelse:
Styrelsen hade nogsamt beaktat de skal för uppskov med Bonaanstaltens utvidgning
i och för beredande av möjligheter för den ifrågavarande lagändringens
tillämpning, som av chefen för justitiedepartementet sålunda anförts. Styrelsen hade
ock för sin del med hänsyn till bådande förhållanden helt naturligt önskat, att omständigheterna
nu icke hade, på sätt ovan visats, nödvändiggjort åtgärder för beredande
Bönås tyrelsens
förslag.
8
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.
av utrymme vid anstalten för de elever, vilka med tillämpning av nu gällande lag
dit hänvisades. Inom styrelsen hade under den senare tiden, efter det tillströmningen
av nya elever visat sig alltjämt fortgå, upprepade överläggningar ägt rum
för finnande av utvägar att bereda sådan provisorisk förläggning av de övertaliga
eleverna, som kunde tänkas möjlig utan alltför stora risker för uppfostringsverksamhetens
behöriga gång. Därvid hade emellertid styrelsen kommit till det resultat
att, ehuru provisoriska förläggningsåtgärder i varje fall måste till följd av redan
relaterade förhållanden tillgripas, innan erforderliga nya byggnadsföretag kunde
hinna fullbordas, sådana svårigheter och risker vore förbundna med tillfälliga anordningar,
att dessa icke borde bestå längre än som vore oundvikligt. På grund av
bestämmelserna i gällande lag om verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran
och nådiga stadga för anstalten måste det anses åligga anstaltens styrelse
att vid behov föreslå sådana åtgärder, som erfordrades för att det med anstalten
avsedda ändamål kunde bliva i möjligaste mån uppfyllt. I anledning härav hade
styrelsen icke ansett sig kunna underlåta att hemställa om att Kungl. Maj:t täcktes
taga under övervägande, huruvida icke redan av innevarande års riksdag anslag
borde äskas för uppförande, så snart ske kunde, av den av fattigvårdslagstiftningskommittén
föreslagna huvudbyggnaden i den så kallade nya avdelningen vid Bonaanstalten,
vilken byggnad bland annat skulle innehålla sovplatser för 40 elever.
Detta vore enligt styrelsens förmenande den rationellaste lösningen av anstaltens
platsfråga, både sådan den nu föreläge och sådan den kunde komma att gestalta
sig, och vore man .därigenom tryggad för att anstalten icke behövde under alltför lång
tid arbeta under sådana förhållanden, att risk uppstode för att dess ändamål förfelades.
Det borde nämligen bemärkas, att, därest genom anslag av innevarande års riksdag
möjlighet vunnes att omedelbart efter det beslut fattats i ärendet igångsätta det
ifrågasatta byggnadsarbetet, behövliga elevplatser kunde bliva disponibla ett helt år
tidigare än om anslag beviljades av nästkommande års riksdag.
Därest det varit för styrelsen möjligt att, då den under sistlidne höst till
Kungl. Maj:t ingivit sina underdåniga förslag rörande anslag till anstalten för år
1918, förutse den stegring i elevantalet, som efter angivna tid uppkommit, skulle
den givetvis icke hava underlåtit att påvisa det nu föreliggande behovet av elevplatser,
så mycket mera som styrelsen fullväl insett olägenheterna av att så sent
under pågående riksdag till densamma inkomma med förslag om byggnadsanslag.
Någon annan utväg hade emellertid icke synts styrelsen stå öppen, såvida gällande
lag angående verkställighet av domstols förordnande om tvångsuppfostran
skulle kunna fortfarande i behörig ordning tillämpas.
Sedan styrelsen därefter uppgivit, att, enligt ep av styrelsen föranstaltad,
i skrivelsen närmare återgiven utredning, kostnaderna för uppförandet
av den ifrågavarande huvudbyggnaden för 40 elever med uthusbyggnad
och tillhörande vatten- och avloppsledningar m. in. skulle
belöpa sig till 230,000 kronor, under det att totalkostnaden för uppförande
av en sjukstuga i enlighet med av arkitekten D. Lundegårdh
utarbetade ritningar skulle uppgå till 55,000 kronor, slutar styrelsen
sin skrivelse med att förklara, att styrelsen, som under förhandenvarande
förhållanden ansett sig böra hänskjuta till Kungl. Maj:ts prövning,
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.
huruvida anslå" till den nya elevbyggnaden kunde äskas av innevarande
års riksdag, ville hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att för uppförande vid uppfostringsanstalten å Bona av en sjukstuga å
extra stat för år 1918 bevilja ett anslag av 55,000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att under innevarande år förskottsvis av tillgängliga
medel anvisa detta belopp.
I fråga om behovet av eu särskild sjukstuga vid anstalten tillåter
jag mig erinra om följande.
Nuvarande sjukavdelningen vid Bona består av en sjuksal med
plats för 9 patienter, varjämte finnes ett isoleringsrum för elever, behäftade
med smittsam sjukdom. Dessutom finnas badrum, apoteksrum
och rum för sjukvårdare.
Frågan om åstadkommande av bättre sjukvårdsförhållanden vid
Bona är icke ny. Redan i underdånig skrivelse den 22 augusti 1913
hemställde anstaltens styrelse, i anledning av ett inträffat fall av tuberkulos
hos en av anstaltens elever, bland annat därom, att åt medicinalstyrelsen
måtte lämnas i uppdrag att utreda, varest elever, som vore i behov
av sanatorievård på grund av tuberkulos, lämpligen borde för sådant
ändamål intagas. Sedan dylikt uppdrag givits medicinalstyrelsen samt
i anledning därav dess chef och en av dess ledamöter personligen besökt
Bonaanstalten och tagit kännedom om sjukvårdsanordningarna därstädes,
avgav medicinalstyrelsen den 6 april 1914 underdånigt utlåtande i ärendet.
I detta åberopade styrelsen såsom sitt eget yttrande den skriftliga berättelse,
som medicinalstyrelsens chef avgivit till styrelsen i anledning
av nyss omförmälda besök. I denna redogörelse hette det bland annat:
Anordningar
för
förbättrade
sj iller år dsförhållanden
vid Bona.
Medicinalstyrelsen
i
utlåtande den
6 april 1914.
Vid besiktning av anstaltens sjukhusavdelning hade denna befunnits vara försedd
med fönster endast åt väster och i övrigt olämplig för vård av lungsiktiga,
varjämte det för smittsamt sjuka avsedda isoleringsrummet vore förlagt med
yttervägg åt norr samt försett med endast ett fönster åt öster. Det kunde därför
endast med svårighet hållas varmt vid kall väderlek. Det till avdelningen hörande
större rummet vore beläget vägg om vägg med anstaltens stora matsal, där eleverna
inmarscherade 5 gånger om dagen och i vilken gymnastik, i saknad av särskild
lokal, jämväl övades. Att detta måste verka synnerligen störande för de sjuka,
vore tydligt. I ett som allt tycktes den i övrigt synnerligen väl inrättade anstalten
lida brist på tidsenliga anordningar för god sjukvård samt helt och hållet sakna
möjligheter att bereda sanatorievård.
Det lämpligaste syntes därför vara att genom uppförande av en särskild
sjukhusbyggnad sörja för vården såväl av tuberkulösa som av övriga sjuka.
En synnerligen lämplig plats för en sjukpaviljong funnes i anstaltens omedelbara
närhet, belägen i en skogspark på en sluttning mot söder och med för nordBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 250 höft. (Nr 293.) 2
Bonastyreljjen
i utlåtande
den
13 januari
1915.
Kattigvårdslagstiftningskommittén
i
betänkande
den 2 december
1915.
10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.
liga vindar skyddat läge. Vid paviljongen borde en ligghall uppföras för vården av
de lungsjuka samt en mindre avdelning för smittsamma sjukdomsfall anordnas.
Medicinalstyrelsen tillstyrkte uppförande vid anstalten, på sätt
ovan antytts, av en mindre sjukpaviljong, avsedd för vård av elever,
som lede av tuberkulos eller annan sjukdom.
Hörd över detta medicinalstyrelsens förslag, anförde Bonastyrelsen
i underdånigt utlåtande den 13 januari 1915, att det varit dess avsikt
att upptaga frågan om en särskild sjukpaviljoug i samband med frågan
om anslag för anstaltens verksamhet under år 1916, men att styrelsen
avstått därifrån på grund av rådande statsfinansiella förhållanden samt
att styrelsen ansåge sig icke heller vid tiden för dess yttrandes avgivande
böra ifrågasätta uppförande av den av medicinalstyrelsen föreslagna
sjukpaviljongen, men anhölle att vid en lämpligare tidpunkt få
återupptaga ärendet. Med hänsyn därtill, att i en av anstaltens direktör
under ärendets handläggning avlämnad promemoria ifrågasatts, att i
paviljongen skulle beredas sanatorievård även för de å skyddshem för
vanartade barn intagna elever, som lede av tuberkulos, syntes det styrelsen
önskligt, att frågan härom utreddes av fattigvårdslagstiftningskommittén,
vilken erhållit i uppdrag att taga i övervägande, huruvida
och i vilken omfattning lagen angående uppfostran åt vanartade och i
sedligt avseende försummade barn tarvade omarbetning.
I detta utlåtande instämde Kungl. Maj:ts befallningshavande i
Östergötlands län.
Sedan ärendet av Kungl. Maj:t remitterats till nämnda kommitté
för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag, yttrade
kommittén i sitt ovan omnämnda betänkande av den 2 december 1915
i nu föreliggande fråga följande: jy
Yad först anginge den ifrågasatta åtgärden att vid en å Bona inrättad avdelning
för tuberkulösa bereda plats även för sådana elever från skyddshemmen, som lede av
dylik sjukdom, stötte en dylik anordning på särskilda svårigheter redan därutinnan, att
kostnaden för den vård, som lämnades i skyddshemmen, utginge efter andra grunder
än kostnaden för vården av eleverna å Bona, och det syntes knappast föreligga skäl
att häri vidtaga någon huvudsaklig ändring. Enligt kommitténs mening kunde det
dessutom vara ägnat att förrycka Bonaanstaltens uppgift och försvåra arbetet å
anstalten, om där skulle från hela riket sammanföras vanartade barn, behäftade
med tuberkulos. Kommittén ansåge sig därför icke kunna förorda förslaget härom.
Frågan om lämpliga åtgärder beträffande vanartade barn, som på grund av tuberkulos
eller annan smittsam sjukdom vore i behov av särskild vård, hade kommittén icke
ännu varit i tillfälle att behandla, utan komme att framdeles ägna detta ämne en
ingående undersökning.
11
Kung!,. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 293.
Alldeles oavsett nu nämnda förhållande syntes det kommittén, att anledning
förefunnes att söka ordna sjukvårdsförhällandena å Bona pa ett mera tillfredsställande
sätt. Mot den nuvarande anordningen hade gjorts så allvarliga anmärkningar
av medicinalstyrelsen, att åtgärder syntes böra vidtagas i en eller annan
form. Då, såsom ovan framhållits, de nu använda lokalerna vore behövliga för
och lämpligen kunde utnyttjas till arbetsavdelning för mera svårbehandlade elever,
och några andra till sjukvårdsändamål lämpade lokaler ej funnes att tillgå, hade
kommittén ansett sig böra föreslå byggandet av en mindre sjukstuga för anstaltens
behov. Med den av kommittén föreslagna utvidgningen framträdde för övrigt även
på detta område ett starkare krav av att erhålla tillräckliga och lämpliga lokaler.
Den nya sjukstugan skulle förläggas till den plats i närheten av anstalten, vilken
omförmäldes i chefens för medicinalstyrelsen omnämnda berättelse och däri framhölles
såsom synnerligen lämplig. Den närmare anordningen av sjukstugan framginge
av de vid kommitténs skrivelse till Kungl. Maj:t fogade ritningar av arkitekten
D. Lundegårdh. Kostnaderna för sjukstugan skulle enligt gjorda beräkningar uppgå
till sammanlagt 25,100 kronor.
1 det utlåtande, som Bouastyrelsen den 26 januari 1916 avgav
över fattigvårdslagstiftningskommitteDS^betänkande och i vilket utlåtande
Kungl. Maj:ts belållningshavande i Östergötlands län förklarat sig i
huvudsak instämma, sade sig styrelsen med avseende å den av kommittén
föreslagna sjukstugan hålla före, att, då sjukstugan jämväl avsåges
för smittsamt sjuka, själva planen borde omarbetas, så att dylika
sjuka kunde nöjaktigt isoleras från andra sjuka.
En dylik omarbetning har nu också kommit till stånd, i det att
vid utarbetandet av de ritningar, som äro bilagda Bonastyrelsens nu förevarande
framställning, hänsyn tagits till nyss angivna önskemål.
Rörande kostnaderna för den av styrelsen föreslagna sjukstugan
heter det i styrelsens skrivelse:
Kostnaden för sjukstugan, uppförd enligt av arkitekten Lundegårdh utarbetade
ritningar, skulle enligt av byggnadsingenjören Hans Lindblad uppgjord kalkyl och
arbetsbeskrivning (såsom bilagor bifogade skrivelsen) uppgå till
för själva byggnaden .................................................... kronor 36,678: —
,, värmelednings- och ventilationsanläggning ........ „ 3,500: —
„ vatten- och avloppsledning...........*........................ „ 5,000: —
„ elektrisk belysningsanläggning ............................ „ 1,500: —
,, uthusbyggnad...........................................................:___2,500: —
Säger kronor 49,178: —
Till oförutsedda utgifter hade upptagits.................... „ 4,322: —
samt till arbets- och detaljritningar samt kontroll „ 1,500: —,
utgörande totalkostnaden alltså.................................... kronor 55,000: —
Vid jämförelse med fattigvårdslagstiftningskommitténs förslag till sjukstuga
framginge, att å nu överlämnad ritning vindsvåningen inretts för att bereda särskild
plats för vård av smittsamt sjuka elever.
Bönås tyrelsen
i utlåtande
den 26
januari 1916.
Bonaslyrelseits
nu förevarande
framställning.
12
Överintendents
ämbetet.
Medicinalstyrelsen
i
utlåtande den
28 mars
1917.
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.
Överintendentsämbetet, vars utlåtande infordrats över Bonastyrelsens
framställning, så vitt denna avser uppförande av en sjukstuga, har
förklarat sig ej hava något att i denna del erinra mot styrelsens förslag
med tillhörande kostnadsberäkningar.
I det yttrande, som medicinalstyrelsen den 28 mars 1917 avgivit
i ärendet, anför styrelsen:
Vid granskningen av ritningarna till sjukstugan hade styrelsen fäst sig vid, att
å de först, genom fattigvårdslagstiftningskommitténs försorg, uppgjorda ritningarna
funnits upptagen en liggveranda i samband med den uti nedre våningen belägna tuberkulosavdelningen,
men att denna veranda borttagits på de senaste, Bonastyrelsens framställning
bifogade ritningarna. Häremot ville styrelsen på det kraftigaste framhålla
nödvändigheten av en dylik liggveranda för att en tillfredsställande vård skulle
kunna beredas åt de tuberkulöst sjuka. Enligt vad medicinalstyrelsen under hand
inhämtat, hade Bonastyrelsen emellertid för avsikt att låta efter sjukstugans uppförande
anordna en liggveranda för sådana sjuka och hade medicinalstyrelsen intet
att häremot erinra liksom ej heller mot övriga delar av förslaget till sjukstuga för
anstalten.
De siffror angående elevantalet vid uppfostringsanstalten å Bona,
som jag i det föregående meddelat, utvisa för år 1916 och den gångna
delen av innevarande år en stegring, som överträffar de beräkningar,
vilka åberopades vid förra årets framställning till riksdagen om anslag
till byggnadsarbeten för beredande av ökat antal sovplatser för elever
vid anstalten. Detta förhållande har först genom styrelsens skrivelse
av den 13 mars 1917 blivit hos Kungl. Maj:t anmält. Det synes emellertid
vara oundgängligt, att redan nu något göres för avhjälpande
eller minskande av platsbristen. Vidtagas ej skyndsamt åtgärder i detta
syfte, torde anstalten inom kort se sig nödsakad att ställa sig avvisande
mot anmälningar om nya elever, vilket skulle innebära, att i vissa fall
domstols förordnande om tvängsuppfostran icke skulle kunna omedelbart
verkställas.
Att, på sätt anstaltens styrelse ifrågasatt, nu hos riksdagen begära
anslag till en så omfattande utvidgning av anstalten, som uppförandet
av en ny större elevbyggnad skulle innebära, torde dock icke kunna
komma i fråga. Framläggandet av ett dylikt förslag kräver en vidlyftigare
förberedande utredning än den knappt tillmätta tiden tillåtit.
Den beräknade, ganska stora kostnaden — 230,000 kronor — är också
ägnad att väcka betänklighet ur budgetssynpunkt.
Däremot torde det av styrelsen i första hand framförda förslaget
om uppförande av en sjukstuga vid anstalten samt anordnande av de
nu för sjukvården avsedda lokalerna till sovsalar för elever icke möta
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 293.
betänkligheter av nämnda art. Genom realiserande av detta förslag
skulle vinnas ett dubbelt önskemål: elevplatsernas antal skulle ökas så^
att åtminstone den närmaste tidens behov i detta hänseende bleve tillgodosett,
och på samma gåug skulle sjukvårdsförhållandena vid anstalten,
vilka enligt vad den förebragta sakkunniga utredningen givit vid
handen, lämna mycket övrigt att önska, bliva ordnade på ett tillfredsställande
sätt.
Mot Bonastyrelsens beräkning av kostnaderna för sjukstugans uppförande
— utan liggveranda med vars anordnande torde kunna tillsvidare
anstå — har jag ej funnit något att erinra. Att dessa kostnader kommit
att så väsentligt överstiga kostnaden för den av fattigvårdslagstiftningskommittén
föreslagna sjukstugan, beror visserligen till en del därpå,
att den övre våningen, som enligt kommitténs förslag hade endast
vindsinredning, nu skulle inredas till särskild avdelning för smittsamt
sjuka och att i samband därmed byggnadens dimensioner något ökats,
men till största delen finner det högre beloppet sin naturliga förklaring
i de sedan år 1915 abnormt stegrade prisen på byggnadsmaterialier
m. m. Emellertid är att uppmärkamma, att, om sjukstugan skulle redan
från början i sin helhet anordnas för sitt egentliga ändamål, en komplettering
av anstaltens nuvarande sjukhusinventarier skulle i samband
därmed bliva erforderlig. Till kostnaden härför har styrelsen vid sin
beräkning ej tagit hänsyn. Att nu begära medel härtill lärer ej heller
vara nödvändigt. Enligt vad jag inhämtat, har nämligen styrelsen tänkt
sig, att till en början endast en del av den nya sjukstugans utrymme
skalle tagas i anspråk för sjukvårdsändamål, och för denna del lära de
redan nu befintliga sjukhusinventarierna vara tillfyllest. Övriga lokaler
i sjukstugan skulle tillsvidare bilda ett reservutrymme, avsett att användas
till sovplatser, i den mån den ökade tillströmningen av elever
gjorde detta nödvändigt. Att en dylik reserv finnes att tillgå, blir
naturligtvis desto mer angeläget, om, på sätt jag föreslagit, tillsvidare
får anstå med uppförandet av den av styrelsen ifrågasatta nya elevbyggnaden.
Till den statsutgift, som jag alltså är benägen att tillstyrka, finnas
medel ej beräknade i den statsverksproposition, som avlämnades vid
riksdagens början, men genom de nya eller ökade skatter och andra
inkomster, varom förslag under riksdagens lopp avlåtits eller komma
att avlåtas, kan tillgång till bestridande även av nämnda utgift beredas.
Under åberopande av vad sålunda i detta ärende förekommit får
jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, för beredande av ökat sovplatsutrymme vid statens uppfostBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 250 käft. (Nr 293.) 3
14
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 293.
ringsanstalt å Bona, till uppförande vid anstalten av en särskild sjukstuga
i huvudsaklig överensstämmelse med av anstaltens styrelse framlagt
förslag å extra stat för år 1918 bevilja ett reservationsanslag av 55,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis av tillgängliga medel
utanordna detta belopp under innevarande år.
Med bifall till denna av statsrådets övriga medlemmar
biträdda hemställan fann Hans Maj:t Konungen
gott förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils Berlin.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1917.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1917:130 Statsutskottets utlåtande Nr 130 s. 15 i texten