Sök i Ratio Lex

Angående främjande av manskapsrekry tering en vid armén

1917-04-16 · 43 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:299, Angående främjande av manskapsrekry tering en vid armén

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

1

Nr 299.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen angående

främjande av manskapsrekry tering en vid armén; given

Stockholms slott den 16 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

dels att från anslaget till anställnings- och avskedspremier xnå till

värnpliktig, som under utbildningsåret 1915—1916 genomgått fullständig

soldatutbildning och under innevarande år vinner annan fäst anställning

än som musikvolontär vid samma truppslag, där soldatutbildningen ägt

rum, utbetalas anställningspremie efter samma grunder, som gälla beträffande

dylik premies utbetalande till värnpliktig, vilken under pågående

värnpliktstjänstgöring tager sådan anställning,

dels ock att från anslaget till avlöning och rekrytering m. m. må

under åren 1917 och 1918 enligt i statsrådsprotokollet angivna grunder utbetalas

rekapitulationspremier till fast anställt manskap vid armén, som tagit

eller tager förnyad anställning, ävensom anställningspremier till f. d. fäst

anställt manskap vid armén, som tager annan fast anställning än som

musikvolontär vid samma truppslag, vid vilket vederbörande förut genomgått

fullständig soldatutbildning.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

o

J. Åkerman.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 256 höft. (Nr 299.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Uppgift och

organisation.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Åkerman, anmälde härefter av särskilda

inom lantförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga avgivna

förslag angående åtgärder till främjande av manskapsrekry tenn gen

vid armén samt anförde därvid följande:

Arméns nuvarande fast anställda manskapspersonal.

Den fast anställda manskapspersonalen vid armén har till huvudsakligt

ändamål att tillgodose det uti staterna upptagna behovet av underbefäl,

beställningsmän (sjukvårds-, gevärshantverkar-, hovslagar-, hant
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

verksbeställningsmän) och musikmanskap ävensom att rekrytera underofficerskåren.

Vid Svea och Göta livgarden samt Gottlands infanteriregemente

ävensom vid kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna

tillkommer därjämte ett annat ändamål, nämligen att tillgodose dessa

truppförbands och truppslags ständiga behov av större antal utbildad

personal, vid livgardena i och för vakthållning^ i huvudstaden, vid

Gottlands infanteriregemente för att öka säkerhetsbesättningen å Gottland

samt vid de angivna specialtruppslagen i och för hästvård, hästdressyr

eller annan särskild tjänst.

Man skiljer uti vår armé på två olika slag av underbefäl, det

fast anställda och det värnpliktiga, det senare i det följande benämnt

reservunderbefäl. Båda kategorierna skola i fält fylla samma uppgift,

men i fred är deras användning i viss mån olikartad. Instruktörstjän

sten vid den militära utbildningen åligger sålunda företrädesvis

det fast anställda underbefälet, medan reservunderbefälet huvudsakligen

har att leda redan utbildad trupp vid de tillfällen, då dylik i större

omfattning är i tjänstgöring, vilket i regel endast förekommer under

repetitionsövning, reservtruppövning eller landstormsövning.

Denna olika användning ställer olika krav uti utbildningshänseende.

Soldatutbildningen omfattar huvuddelen av värnpliktstjänstgöringen och

är grundläggande för soldatens hela militära användbarhet. Uti densamma

ingår en mångfald av olika utbildningsgrenar, vilka kräva en

omsorgsfull och planmässig undervisning. Instruktörstjänsten nödvändiggör

därför icke blott personliga färdigheter och kunskaper utan

även förmåga att undervisa, rutin och befälsvana, varför det härför

avsedda underbefälet måste underkastas en omsorgsfull och omfattande

utbildning. En fullständig dylik utbildning kräver hos oss

med nuvarande utbildningsbestämmelser en tid av 3 år. Den nära

beröring med de värnpliktiga, varuti detta underbefäl från början

kommer, och dess på grund härav ömtåliga och ansvarsfulla uppgift

gör det dessutom synnerligen betydelsefullt, att detsamma på bästa

möjliga sätt rekryteras. Den långvariga utbildningstiden för ifrågavarande

underbefäl har gjort, att man hos oss med vår jämförelsevis

korta värnpliktstjänstgöring hittills anskaffat detta underbefäl uteslutande

på frivillighetens väg genom den s. k. volontärinstitutionen.

På reservunderbefälet, som endast skall föra befäl över redan utbildad

trupp, kunna uti utbildningshänseende ställas i viss mån andra

fordringar. Detta kan, särskilt om endast därtill lämpliga uttagas,

bliva användbart för sin uppgift även med en jämförelsevis kort

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

utbildningstid, och i anledning härav rekryteras detsamma genom uttagning

bland de värnpliktiga, dels av dem, som på grund av högre

allmänbildning eller eljest anses vara särskilt ägnade för befälsställning

— studenter och med dem likställda — dels till erforderligt antal av

sådana, som under värnpliktstjänstgöringen visa sig härför lämpliga.

Utbildningen och tjänstgöringen som befäl äga rum under den ordinarie

värnpliktstjänstgöringen, som i anledning härav i allmänhet är något

längre än för övriga värnpliktiga.

Allt fast anställt manskap benämnes med ett gemensamt namn

volontärer. Volontärinstitutionen är av gammalt datum, men erhöll genom

1901 års härordning sin nuvarande uppgift och huvudsakliga organisation.

Den grundar sig uteslutande på frivilligt åtagen krigstjänst, och

anställning sker medelst kontrakt på viss tid, vid första anställningen

vanligen 3 år. För att kunna antagas till volontär erfordras att under

det kalenderår, tjänstgöringen skall taga sin början, uppnå 18, men ej

hava överskridit 25 år samt att i övrigt uppfylla vissa fordringar. De

med anställningen förenade förmånerna äro huvudsakligen av ekonomisk

art och utgå dels i form av kontant ersättning, dels in natura.

Den förra utgöres dels av med själva anställningen förenad ersättning,

s. k. lega, som utgår, med växlande belopp vid olika truppförband, dels

av under tjänstgöringen utgående lön och dagavlöning olika för olika

tjänstegrader. Dessutom förekomma under vissa förhållanden s. k. anställnings-

och avskedspremier. Anskaffningen av volontärer ombesörjes av

truppförbanden själva, och för härmed förenade kostnader äro anvisade

särskilda rekryteringsmedel.

Antalet volontärer av olika kategorier, med undantag av musikvolontärer,

framgår av följande tabell.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell, angivande antalet volontärer enligt 1914 års härordning.

Truppslag.

V

O

i

O

n

t

ä

r

e

r.

Underbefäl.

Meniga.

Summa underbefäl och meniga.

B e

S

tall

n

i n g

s m

n.

Summa volontärer.

Sjukvårds-

manskap.

Hovslagar-

manskap.

Gevärshantv.-

manskap.

Hantverks-

manskap.

Summa

beställ-

nings-

män.

Furi-

rer.

Korpraler.

(Konstaplar).

Vice korpraler.

Summa.

Furi-

rer.

Korpraler.

Vice korpraler. |

Meniga.

Summa.

| Furirer 2. kl.

Korpraler.

| Vice korpraler. |

g

O

g

crq''

p

Summa.

h*

s=

2.

►T

o

to

E

Korpraler.

1 Vice korpraler.

Meniga.

CO

f=

3

g

p

Furi-

rer.

Korpraler.

| Vice korpraler.

g

CD

Ö

c3

p

Summa.

Underbefäl.

Meniga.

Summa.

to

E

K—*■

£

ro

t-

E

JO

E

Infanteri ...

392

812

1,232

1,256

3,692

2,390

6,082

—

56

56

56

56

224

_

_

28

_

28

28

28

28

28

112

_

280

84

364

6,446

Kavalleri ...

49

192

288

—

529

2,288

2,817

2

9

19

—

19

49

19

37

—

46

102

—

1

—

—

1

—

~

8

—

—

8

95

65

160

2,977

Artilleri......

150

307

370

—

827

1,492

2,319

—

16

25

—

28

69

10

35

—

38

83

—

-

—

—

—

—

10

17

—

28

55

113

94

207

2,526

Ingenjör-

trupper ...

29

53

85

85

252

440

692

—

4

7

9

7

27

—

2

5

5

12

—

5

5

6

16

6

10

32

41

—

89

126

18

144

836

Trängtrup-

per .........

24

48

84

78

234

126

360

6

6

—

12

—

—

—

—

—

-

—

-

—

—

—

12

—

12

372

Intendentur-

trupper ...

6

9

15

—

30

—

30

SO

Summa

650

1,421

2,074

1,419

5,564

6,736

12,300

2

85

107

65

110;389

29

SO

39

89

237

28

34

33

34129

6

20

57

41

28

152

626

261

887

-j

13,187|

o*

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 299.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Brister i organisationen.

Volontärinstitutionen har emellertid visat sig vara behäftad med

vissa brister, vilka gjort, att den icke kunnat på avsett sätt fylla sin

uppgift. Rekrytering ssvårigheter hava nämligen framträtt såväl beträffande

anskaffandet av det erforderliga antalet volontärer som i fråga om

erhållandet av för sin uppgift lämpliga sådana.

Enligt 1901 års härordning utgjorde sammanlagda antalet volontärer

14,749. Med en medeltjänstetid av 3 år behövde alltså årligen anställas

omkring 5,000 volontärer. Enligt förenämnda tablå utgör sammanlagda

antalet enligt 1914 års härordning 13,187 och årsbehovet sålunda med

samma beräkningsgrund omkring 4,500. Av det årliga behovet har

emellertid under tidsperioden 1909—1916 endast nedanstående antal

blivit antagna:

år

1909............................

.......................... 4,514 volontärer

»

1910............................

............................ 3,578

y>

1911............................

............................ 3,477

»

»

1912.............................

............................ 3,700

»

3>

1913.............................

............................ 3,341

y>

)>

1914............................

.......................... 4,041

»

)>

1915..........................

............................ 3,295

»

1916.............................

............................ 1,366

I samma mån som rekryteringssvårigheterna ökats, hava truppförbandscheferna

sett sig nödsakade att sänka sina fordringar på volontärmaterialets

kvalitativa beskaffenhet för att icke behöva stå inför utsikten

av så stora vakanser, att tjänstens behöriga upprätthållande därigenom

skulle äventyras. Detta allmänt kända förhållande framgår bland annat

därav, att ett mycket stort antal av de antagna volontärerna icke

kunnat befordras eller anväudas som beställningsmän.

Orsakerna till rekryteringssvårigheterna voro till en början huvudsakligast

att söka uti organisationens egna brister, nämligen rekryteringens

beroende av konjunkturerna och volontäranställningens ringa framtidsutsikter.

Sedermera hava även andra förhållanden tillkommit.

Villkoret för att ett rekryteringssätt, söm uteslutande är fotat på

frivilligt åtagande, skall bliva möjligast effektivt är, att anställningen

medför förmåner, som äro lika goda som de, vilka på den civila

arbetsmarknaden kunna erbjudas. Dessa sistnämnda fluktuera emellertid

i mycket hög grad beroende på konjunkturernas växlingar, medan

däremot volontärernas ordinarie avlöningsförmåner av vissa skäl måste

vara något så när konstanta. Man har visserligen, då så visat sig

nödvändigt, genom extra rekryteringsmedel ökat de med själva an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 299.

ställningen förenade förmånerna och därigenom till en viss grad anpassat

förhållandena efter konjunkturerna samt även förbättrat löneförmånerna,

men dylik ökning kan icke ske över en viss gräns, ty härigenom skulle

kostnaderna för statsverket bliva alltför stora, utan att det åsyftade

målet därför på tillfredsställande sätt ernås. Uti volontärernas avlöning

måste även ingå naturaförmåner, och, då dessa vanligen icke uppskattas

till sitt lulla värde, bliver jämförelsen med de civila arbetsförtjänsterna

missvisande. Då härtill kommer, att militärtjänsten av mången betraktas

såsom mindre tilltalande, bliver följden den, att uti tider med goda arbetskonjunkturer

armén kommer efter i konkurrensen.

Om nästan varje yrke torde gälla, att benägenheten för att välja

detsamma är beroende icke blott av de förmåner, som till en början erbjudas,

utan även på de möjligheter, som för framtiden ställas i

utsikt. Ett yrke med ringa dylika möjligheter kan knappast åt sig

förvärva några dugligare element eller åtminstone icke för någon längre

tid behålla desamma. Anställningen får huvudsakligast karaktären av

någonting tillfälligt, som kanske tages i brist på annat och behålles endast,

tills något bättre yppar sig.

Före införandet av 1901 års härordning fanns uti armén ett slagav

volontärer, som voro synnerligen dugliga, nämligen de s. k. underofficersvolontärerna.

Dessa volontärer togo anställning antingen i tanke

att vinna underofficersbefordran, som på den tiden innebar en relativt

god social ställning med därav följande möjligheter jämväl till ekonomiskt

fördelaktiga bisysslor i det civila livet vid sidan av militärtjänsten,

eller också för att tillgodogöra sig den jämväl för civil

verksamhet högt skattade undervisning, som ingick i den tidens underbefälsskolor.

Det var sålunda framtidsperspektivet, som utgjorde sporren,

och som även medförde, att dessa volontärer kundo rekryteras från goda

samhällselement.

Den nuvarande volontärinstitutionen har emellertid, vad framtidsutsikterna

beträffar, icke så goda möjligheter att bjuda på som förut. Blott

ett fåtal av dem, som taga volontäranställning, kunna räkna med att vinna

underofficersbefordran, och dessutom är underofficerens ekonomiska ställning

icke längre lika god som förr, beroende på ändrade tjänstgöringsförhållanden

och stegrade levnadskostnader. Den undervisning uti allmänbildande,

icke militära ämnen, som ingår i den nuvarande utbildningen

till underbefäl, uppskattas icke såsom någon betydelsefullare förberedelse

för civil verksamhet. Och möjlighet att genom statens garanti

och försorg efter slutad militärtjänst vinna civil anställning, i likhet med

s. 8 Kontrollera mot PDF

Förslag till

förbättringar.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

vad som sker uti en del andra länder, finnes endast i en relativt liten och

tämligen betydelselös omfattning.

De nu angivna förhållandena medföra, att flertalet av dem, som

taga volontäranställning, göra det icke i tanke att därvid välja ett

yrke, som tillförsäkrar dem en tryggad framtida existens, utan huvudsakligast

för att i brist på annat skaffa sig ett tillfälligt levebröd,

sålunda i regel en nödfallsutväg, som tillgripes, då inga andra

arbetsmöjligheter stå till buds. Det säger sig självt, att materialets

beskaffenhet härav måste röna ett mindre gynnsamt inflytande, liksom

även att de på detta sätt anvärvda volontärernas intresse för sin uppgift

härav mången gång ofördelaktigt påverkas.

Av samma orsaker är det ock mycket svårt att förmå dem, som

en gång tagit volontäranställning, att någon längre tid kvarstå i tjänst,

och detta förhållande är icke minst betydelsefullt. Ty endast genom

långvarig tjänstgöring kan förvärvas den erfarenhet, rutin och befälsvana,

som utgör förutsättningen för en duglig underbefälskår.

I ändamål att råda bot för rekryteringssvårigheterna hava under de

gångna åren åtskilliga förslag blivit framställda och vissa partiella förändringar

också i anledning härav vidtagna. Dylika förslag hava i samband

med andra omorganisationsförslag avgivits av cheferna för generalstaben

och flottans stab år 1906, av 1907 års generalskommission, av

1907 års försvarskommitté och av 1911 års försvarsberedningar (fjärde

beredningen). Att ingå på någon närmare redogörelse för alla dessa

förslag synes icke erforderligt, då de samtliga gått ut på att inom ramen

av en i huvudsak oförändrad organisation åstadkomma ökad benägenhet

för volontäranställning genom förbättrade förmåner, och dessutom de

flesta av de synpunkter, som härvid framkommit, vunnit beaktande i förslaget

till 1914 års härordning. Fjärde försvarsberedningan, som ägnade

underbefälsfrågan en mycket omfattande utredning, föreslog emellertid

även vissa åtgärder i ändamål att säkerställa truppförbandens behov

av instruktörer, för den händelse volontärrekryteringen något år skulle

slå fel. Sålunda föreslogs, att därest vid ett truppförband så stor brist

på instruktörer något år skulle uppstå, att antalet understege 80 procent

av det å stat upptagna antalet underbefäl av manskapet, skulle av

den i tjänst varande värnpliktskontingenten uttagas erforderligt antal värnpliktiga

instruktörer för tjänstgöring vid nästa rekrytskola.

Uti 1914 års härordningsproposition framhölls den särskilt vid infanteriet

rådande underbefälsbristen och de rekryteringssvårigheter, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 299. 9

under de föregående åren varit rådande, men, då dessa huvudsakligast

ansågos bero på vissa ännu förefintliga brister uti organisationen, förutsattes

arméns behov av underbefäl och beställningsman fortfarande

kunna tillgodoses genom volontärinstitutionen, därest dessa brister bleve

avhjälpta. I anledning härav föreslogos följande åtgärder: omläggning

av grunderna för instruktörs- och befälstjänstgöringen, upprättande av

högre underofficersskolor, införande av avskeds- och anställningspremier,

införande av tjänsteavtal på kortare tid än ett år, beredande av

bättre befordringsutsikter samt beredande av förbättrade utsikter att efter

avslutad militärtjänst vinna civil anställning. Genom vidtagandet av

dessa förbättringar i avseende på det fast anställda underbefälets avlöning,

utbildning och befordringsutsikter svntes det ej osannolikt, att

den särskilt vid infanteriet förefintliga instruktörsbristen skulle på frivillighetens

väg kunna fyllas. Intill dess det visat sig, att så ej bleve

förhållandet, syntes några tvångsåtgärder till bristens täckande ej böra

tillgripas.

Av de föreslagna åtgärderna, vilka med några mindre ändringar

blevo. av riksdagen godkända, hava de flesta blivit tillämpade, om också

icke i full utsträckning.

Genom ändrade utbildningsförhållanden göras sålunda volontärerna

numera tidigare användbara för instruktörs- och befälstjänstgöring med

därav följande tidigare åtnjutande av med befälsställningen förenade

förmåner.

Anställnings- och av skedspremier utgå enligt bestämmelserna i kungl.

breven den 22 januari 1915 och 20 januari 1917. Anställningspremie

— vid flertalet truppförband 100 kronor för ett års anställning och 300

kronor för minst två års anställning samt vid vissa truppförband, där

rekryteringsförhållandena visat sig svårare, 120 kronor för ett års anställning

och 400 kronor för minst 2 års anställning — tilldelas värnpliktig,

som, under det han tjänstgör som värnpliktig, tager annan fast

anställning än som musikvolontär, och utbetalas premien oberoende av

den lega, som kan tillkomma den värnpliktige från de till rekryteringskostnader

anvisade medel. Avskedspremie tilldelas befordrad volontär

(ej musikvolontär), som efter ingången av år 1916 efter minst 9 års väl

vitsordad tjänstgöring avgår från beställning på stat utan att samtidigt

beredas civilanställning i statens tjänst. Avskedspremie är av två slag,

den lägre, som utgår efter minst 6 års tjänst och utgör vid olika

truppförband 700, 600 och 400 kronor, samt den högre, som utgår efter

minst 9 års tjänst och utgör vid motsvarande förband respektive 1,100,

1,000 och 700 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 256 käft. (Nr 299.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tillkallande

av sakkunniga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Förnyat tjänsteavtal får ingås även på kortare tid än ett år jämlikt

därom senast utfärdade bestämmelser i kungl. brevet den 24 mars 1916,

detta särskilt i ändamål att härigenom bättre tillgodose behovet av

underbefäl vid soldatutbildningen.

Förbättrade befordringsutsikter hava åstadkommits genom ändrade

proportioner mellan antalet beställningar i de olika underbefälsgraderna

samt genom inrättandet av två löneklasser i furirsgraden med väsentligt

ökad lön för furir av första klassen.

Vad åter angår inrättandet av högre under officer sskolor ^ hava dylika

på grund av de genom kriget skapade särskilda förhallandena och därav

påkallat ökat behov av underbefäl vid truppförbanden blivit anbefallda

först innevarande år.

Civilanställningen har däremot endast i en mycket blygsam form

hittills vunnit tillämpning.

Med anledning av de alltmera ökade svårigheterna att rekrytera

det fast anställda manskapet vid armén och det stora antalet vakanser

vid de särskilda truppförbanden bemyndigade Kungl. Maj:t den. 4

augusti 1916 statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet att tillkalla

sakkunniga personer för att inom departementet verkställa utredning

och avgiva förslag till åtgärder för främjande av manskapsrekryteringen

vid armén.

Med skrivelse den 28 februari 1917 hava de pa grund härav tillkallade

sakkunniga, översten friherre C. A. Fock samt kaptenerna P.

V. S. Mannerstedt och P. W. Genberg, överlämnat utredning och förslag

i ämnet. Då detta förslag avser en omorganisation av underbefälsinstitutionen,

som i händelse av statsmakternas godkännande kan vinna

tillämpning först med utbildningsåret 1918—1919, hava de sakkunniga

därjämte med skrivelse den 24 mars 1917 överlämnat särskilt förslag

till åtgärder för avhjälpande av bristen på fast anställd manskapspersonal

under utbildningsåret 1917—1918.

Över bägge förslagen hava yttranden avgivits av chefen för generalstaben,

samtliga arméfördelmngschefer, kommendanten i Boden, militärbefälhavaren

på Gottland, inspektören för infanteriet, inspektören för

kavalleriet, generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, cheferna

för fortifikationen och intendenturkåren samt inspektören för trängen

ävensom av arméförvaltningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 200.

11

Do sakkunnigas förslag.

1. Förslag till omorganisation av underbefälsinstitutionen och åtgärder till

förbättrande av manskapsrekryteringen.

Den tidsperiod, som förflutit sedan antagandet av 1914 års härordning,

vore, yttra de sakkunniga, visserligen icke lång, och flera av de

föreslagna åtgärderna för rekryteringens upphjälpande hade ännu icke

uti sin fulla utsträckning blivit tillämpade. Åtskilliga förhållanden, som

därunder trätt i dagen, gåve dock tydliga hållpunkter för bedömandet,

i vad mån det för närvarande vore och för framtiden syntes möjligt, att

— även under förutsättning av ytterligare förbättringar uti volontärinstitutionen

— enbart på frivillighetens väg tillgodose arméns behov av

erforderligt antal för sin uppgift kvalificerade underbefäl och beställningsmän.

Av verkställd undersökning framginge, att under åren 1915 och

1916 vakansernas antal vid de flesta truppslag ökats samt antalet använda

volontärer i påfallande hög grad nedgått. Som en konsekvens

härav kunde förutsättas, att jämväl materialets beskaffenhet ytterligare

försämrats. Särskilt anmärkningsvärt vore, att även vid specialtruppslagen

rekryteringssvårigheter av betydande omfattning inträtt. Sammanlagda

antalet vakanser i volontärbeställningarna hade sålunda den

1 november 1916 utgjort:

vid 4 truppförband................................ 0— 9 procent

» 6 » ................................ 10—19 »

» 9 » ................................ 20—29 »

» 17 » 30—39 )>

» 13 » ................................. 40—49 »

»4 » ................................. 50—59 »

>'' 3 » .................................. 60—69 »

» 1 » ............................... över 80 »

Samtidigt hade antalet vakanser i enbart underbefälsgraderna utgjort:

vid 14 truppförband.

» 9 »

» 10 »

»7 »

» 11 »

»4 »

»1 D

)) 1 3)

0— 9 procent

.. 10—19

.. 20—29

. 30—39

.. 40—49

.. 50—59

.. 60—69

.. 70—79

»

»

»

»

»

»

»

Den nuvarande

ställningen.

))

D

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

En av orsakerna till det stora antalet vakanser vore den rådande högkonjunkturen

med därav följande avsevärt stegrade arbetsförtjänster.

Men härtill komme en annan mycket betydelsefull faktor, som under

de senare åren gjort sig i hög grad gällande, nämligen den försvarsfientliga

agitationen. Under klar insikt om underbefälsinstitutionens

betydelse för arméns bestånd arbetade denna agitation målmedvetet och

tyvärr med mycken framgång på dess undergrävande. Den toge sig

uttryck uti ständiga trakasserier mot underbefälet och dem, som toge

volontärauställning, vanligen i form av hån, förolämpningar eller personlig

misshandel. Särskilt riktade sig agitationen mot de i tjänst

varande värnpliktiga i syfte att förhindra dylika att taga volontäranställning,

detta i medvetande om, att bland dessa i regel de bästa

underbefälsämnena vore tillfinnandes. Det vore därför också ytterst

svårt att under värnpliktstjänstgöringen förmå värnpliktiga till dylik

anställning, oaktat de avsevärda extra förmåner, som vore därmed

förenade.

Den nuvarande situationens innebörd vore sådan, att den allra största

fara förelåge för arméns utbildning och för disciplinen inom densamma.

Det sade sig självt, att det icke kunde vara möjligt åstadkomma någon

värdefullare utbildning med den nuvarande befälstillgången, och det

vore även tydligt, att disciplinen samt ordning och god ton i förläggning

m. m. bleve omöjlig att under dylika förhållanden tillfredsställande

upprätthålla. Vid de beridna truppslagen uppkomme därjämte allvarliga

svårigheter att tillgodose vården av det förefintliga hästmaterialet, och

de i första tjänstgöring varande värnpliktigas utbildning lede väsentligt

avbräck därigenom, att desamma på grund av personalbristen måste

i större utsträckning än eljest tagas i anspråk för inre tjänst av allehanda

slag.

Då därtill komme, att en del av det underbefäl, som funnes, utgjordes

av för sin uppgift undermåliga individer, ofta rekryterade från

mindre goda samhällselement, så bleve saken ännu mera betänklig. Det

kunde icke vara lämpligt, att dylika skulle sättas som lärare och förgångsmän

för den värnpliktiga ungdomen. Ur denna synpunkt innebure

saken en verklig nationalfara, och däri läge även en av de

förnämsta orsakerna till de utslag av omdömeslös behandling av värnpliktiga,

som tid efter annan förekommit, och den härav alstrade

oviljan mot värnpliktstjänstgöringen, som mer och mer komme till

synes.

Vore berörda förhållanden endast av tillfällig art och rekryteringssvårigheterna

endast föranledda av en uppskruvad högkonjunktur,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299. 13

kunde man möjligen genom tillfälliga åtgärder råda bot för det onda.

Men så vore icke fallet. Ty dels vore det sannolikt, att högkonjunkturen

komrne att bliva långvarig, och ännu sannolikare, att den försvarsfientliga

agitationen kommo att fortsätta sitt underminerande arbete

även, fast möjligen under andra former, i händelse av skärpta lagbestämmelser

häremot. En fullt effektiv reform, som för alla eventualiteter

säkerställde arméns behov av icke blott erforderligt antal utan

jämväl för sin uppgift fullt kvalificerade underbefäl och beställningsmän,

vore därför oavvisligen nödvändig. Ty i annat fall komme arméns utbildning

och krigsduglighet att äventyras och icke motsvara det arbete

och de kostnader, som för närvarande härför offrades.

Då de sakkunniga ansåge, att rekrytering enbart på frivillighetens

väg icke vore ägnad att säkerställa arméns behov vare sig i kvantitativt

eller kvalitativt hänseende, borde med detta rekryteringssätt förenas

rätten till uttagning bland de värnpliktiga. Reformens grundprinciper

borde därför bliva:

frivilligt åtagande som egentligt rekryteringssätt och tillämpat i sä stor

utsträckning, som rådande förhållanden möjliggjorde; samt

lagstadgad rätt till uttagning bland i första tjänstgöring varande värnpliktiga

av det antal, som icke på frivillighetens väg kunnat erhållas.

i sammanhang härmed borde den nuvarande volontärinstitutionen upphävas

och därmed benämningen volontärer försvinna.

Rekryteringen av furirsgraden borde enligt de sakkunnigas förslag

ske uteslutande genom frivilligt åtagande, och på den grund

furirerna fortfarande liksom nu redovisas såsom »fast anställda». Detsamma

skulle även gälla beträffande musikpersonalen av manskaps

grad. Rekryteringen av övriga manskapsbeställningar skulle emellertid

kunna ske såväl genom frivilligt åtagande som genom uttagning med

stöd av värnpliktslagen, och på grund härav borde ifrågavarande personal

under tiden för åtagen eller lagstadgad tjänstgöring redovisas

såsom »värnpliktiga», varjämte fnr densamma föresloges benämningen

»underbefälselever». För menig musikpersonal borde införas benämningen

»musikelever».

Antalet underbefälselever och furirer skulle motsvara antalet volontärbeställningar

enligt nuvarande stater. Uttagning borde emellertid icke

förekomma till större omfattning, än som för fyllandet av uppkomna

Grundprinciper

för

omorganisationen.

Rekryterings

sätt, redovis

ning och

benämning.

Underbefäls
elever.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Fast

anställda.

Förmåner.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

vakanser bleve oundgängligen nödvändigt. Det erforderliga antalet

borde därför enligt föreslagna beräkningsgrunder årligen beräknas och

bestämmas inom av värnpliktslagen angivna gränser.

Tjänstgöringstiden för frivilliga underbefälselever skulle utgöra 3 ar.

Tjänstgöringstiden för uttagna underbefälselever borde bestämmas

i första hand till två år, räknat från första tjänstgöringens början, men

därefter kunna förlängas med ytterligare ett år för det antal, som härtill

behövde ytterligare uttagas.

Underbefälseleverna skulle vara inskrivna som värnpliktiga. Beträffande

inskrivning och uttagning föresloges:

att frivilliga med vissa villkor skulle kunna inskrivas redan det år,

varunder de fyllde 17 år;

att inskrivning av frivilliga (ändring av värnplikts förhållandet för

inskrivna) skulle göras av inskrivningsbefälhavare;

att uttagning till såväl underbefälsutbildning som till förlängd dylik

skulle göras av inskrivningsrevision; samt

att inskrivningen och uttagningen skulle tillgå på särskilt närmare

angivet sätt.

Beträffande de fast anställda föresloge de sakkunniga:

att anställning av furirer skulle ske genom förordnande på obestämd

tid;

att vissa restriktiva bestämmelser skulle införas beträffande avskeds

beviljande till furir; samt

att anställning av musikpersonal utav manskaps grad skulle ske

medels kontrakt på viss tid i enlighet med nu gällande bestämmelser.

I ändamål att öka benägenheten för frivilligt åtagande föresloge

de sakkunniga ökade förmåner för underbefälet, dels i form av förbättrade

lönevillkor, dels i form av anställnings-, tjänste-, examens- och avskedspremier,

civilanställning m. m. enligt nedanstående grunder:

för underbefälselever:

anställning spremier — 200 kronor — till frivilliga i samband med

åtagandet;

tjänstepremier — 50 kronor — till uttagna vid början av andra eller

tredje tjänsteåret;

''penningbidrag och penningtillskott — 50 resp. 25 öre för dag under

tjänstgöringen;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

arvoden — 100 kronor till obefordrad underbefälselev under andra

och tredje tjänsteåren, 150 kronor till vicekorpral och 250 kronor till

korpral — under tjänstgöringstiden;

examensprermer — 10, 20 eller 40 kronor — för avlagd korpralseller

furirsexamen;

av skedspremier — 100 kronor efter två års tjänst och 200 kronor

efter tre års tjänst — eller civilanställning vid avgång efter 2 eller 3

års väl vitsordad tjänst.

för furirer:

anställning spremier — 300 kronor — vid första anställningen;

lön — 360 kronor till furir av 2. klassen och 600 kronor till furir

av 1. klassen;

dagavlöning — 1 krona;

inkvartering sbidrag för gifta furirer — enligt förslag i årets statsverksproposition;
avskedspremier

— 500 eller 1,000 kronor — vid avgång efter 4

resp. 6 års fast anställning eller

civilanställning jämte ekiperingshjälp — 100 eller 200 kronor — vid

avgång efter 4 resp. 6 års last anställning eller

pension — 200 kronor per år, utgående från och med 50. levnadsåret

— vid avgång efter 6 års fast anställning;

ekiperingshjälp — 300 kronor vid befordran till underofficer.

för musikpersonal av manskaps grad:

lön och dagavlöning — enligt nu gällande bestämmelser.

> Efter att hava kritiserat de nuvarande anskaffningsmetoderna och

påvisat det otillfredsställande resultatet vid tillämpningen av desamma

särskilt beträffande deras inverkan på volontärmaterialets kvalitativa beskaffenhet,

hava de sakkunniga föreslagit en förändrad organisation av

anskaffningsväsendet gående ut på en mera centralt ordnad anskaffningsverksamhet.

Den föreslagna organisationen skulle därjämte handlägga

förmedlingen av civilanställning till uttjänt manskap. I överensstämmelse

härmed föresloge de sakkunniga följande:

Ledningen av ifrågavarande verksamhet skulle utövas under Kungl.

Maj:t av »arméns rekryterings- och civil anställning skomini&sion». Kommissionen

skulle förslagsvis bestå av en chef, regementsofficer, samt därutöver

två officerare och två underofficerare, samtliga tillhörande arméns

Anskaffning

av frivilliga.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

reserv, jämte erforderligt antal skrivbiträden samt arbeta pa tva byråer,

rekryteringsbyrån och civilanställningsbyrån. Kommissionen borde ingå

såsom en avdelning av lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition

och erhålla en mot denna expeditions olika »detaljer» svarande ställning.

För att i erforderlig grad säkerställa arméfördelningschefernas inflytande

på denna verksamhet inom underlydande arméfördelning samt

för att under arméfördelningschefen inom respektive arméfördelningsområde

utöva ledningen och tillsynen av nyssnämnda verksamhet borde

vid varje arméfördelningsstab organiseras en avdelning för rekrytering

och civilanställning under ledning av en officer, tillhörande armens reserv,

med biträde av en underofficer, tillhörande arméns reserv.

Omedelbart under arméfördelningscheferna sorterade i avseende på

denna verksamhet lokalbyråerna för rekrytering och civilanställning. Dessa

byråer borde lämpligen organiseras i anslutning till inskrivningsområdenas

rullföringsexpeditioner, eventuellt landstormsområdesexpeditioner,

och dess verksamhet handhavas av rullföringsbefälhavaren (landstormsområdesbefälhavaren)

med biträde av därtill lämplig underofficer eller å

större rekryteringscentra två sådana underofficerare, tillhörande armens

reserv.

Vid regementsstab borde på motsvarande sätt som vid arméfördelningsstab

organiseras eu avdelning för rekrytering och civilanställning

under ledning av den officer, som regementschefen därtill förordnade.

Inom ovannämnda organisationer skulle verksamheten, vad rekryteringen

anginge, i huvudsak ordnas sålunda:

Arméns rekryterings- och civilanställning skommission skulle i fråga om

rekryteringen i huvudsak hava följande åligganden:

att leda och övervaka rekryteringsverksamheten samt uppgöra förslag

till fördelning av rekryteringsmedlen;

att utöva den allmänna upplysningsverksamhet, som kunde erfordras

för att vid lämpliga tidpunkter fästa arbetssökandes uppmärksamhet

på vid armén genom frivilligt tjänsteåtagande förefintliga anställningsmöjligheter;
att

vid överskott eller brist på frivillig anmälan vid ena eller andra

truppförbandet utjämna dessa förhållanden, i den mån som de frivilliga

ej fordrade anställning vid visst angivet truppförband;

att vid annonsering vare sig för allmän upplysningsverksamhet

eller särskilt rekryteringsbehov ombesörja denna och sålunda genom

dess bedrivande i större skala kunna ordna den med billigare kostnad,

än vad som nu vore fallet; samt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung], Maj:Is Nåd. Proposition Nr 29!).

att stå i omedelbar förbindelse med den offentliga arbetsförmedlingens

centralmyndighet och till densamma regelbundet lämna meddelanden

rörande behovet vid olika truppförband, på det att arbetsförmedp5.

matte föifo^a över erforderliga upplysningar till

ledning för denna sin förmedlingsverksamhet.

Avdelningen för rekrytering och civilanställning vid arméfördelning sstab

skulle i fråga om rekryteringen i huvudsak hava följande åligganden:

att i överensstämmelse med från den centrala kommissionen erhållna

anvisningar eller arméfördelningschefens befallningar utöva ledningen

och kontrollen av rekryteringsverksamheten inom arméfördelningen;
att,

i den mån verksamheten vid lokalbyråerna behövde underlättas

och utvidgas, föreslå åtgärder i sådant syfte; samt

att inom arméfördelningen fullgöra motsvarande åligganden som

den centrala kommissionen för armén i dess helhet.

De lokala byråerna för rekrytering och civilanställning skulle i avseende

på rekryteringen hava i huvudsak följande åligganden, nämligen:

att inom. rullföringsområdet (annat område) verka bland härför

lämpliga ynglingar för frivilligt tjänsteåtagande;

att mottaga de frivilligas anmälan och till truppförbandscheferna

översända sådana anmälningar:

att träda i nära förbindelse och samverkan med på platsen varande

avdelning av den offentliga arbetsförmedlingen;

att tillhandagå såväl med upplysningar och råd i allt, vad med

frivilligt tjänsteåtagande sammanhängde, som med biträde vid upprättande

av ansökningshandlingar m. m. d.; samt

att genom rapporter hålla vederbörande underkunniga om resultatet

av verksamheten.

Avdelningen för rekrytering och civilanställning vid regementsstab skulle

i avseende på rekryteringen huvudsakligen hava följande åligganden:

att under regementschefen handhava rekryteringsärendena vid regementet;

°

att inom regementet verka för frivilligt tjänsteåtagande bland redan

i tjänstgöring varande värnpliktiga;

att inom legementet verka för fast anställning av till furirer lämpliga

underbefälselever; samt r

att handhava rekryteringsmedlen.

. Jad.8jälva antagningen anginge, borde den givetvis framdeles såsom

hittills . tillkomma truppförbandschefen. Den tjänstesökande skulle sålunda,

i den mån truppförbandschefen så påfordrade, personligen in
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 satnl. 256 käft. (Nr 299) 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Civilan

ställning.

Ig Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

ställa sig i vederbörande expedition, och fria resor för sådant fall tillerkännas

honom. nl . ,

Ovan föreslagen organisation av rekrytermgsverksamheten skulle icke

utesluta direkt frivillig anmälan utan mellanhänder vid truppförbanden.

De sakkunniga hava på det kraftigaste framhållit, att en ändamålsenligt

ordnad och lämpligt avvägd civilanställning utgjorde ett av

de betydelsefullaste medlen för förbättrande av manskapsrekrytenngen

vid armén, och därvid särskilt betonat, att staten måste äga rättigheten

att begagna sig av det medel till nedbringande av kostnaderna

för rekryteringen, som civilanställningen medförde..

På samma gång som de sakkunniga till fullo insåge önskvärdheten

av att civilanställningsfrågan samtidigt med ordnandet av armens underbefälsrekrytering

vunne sin fullständiga lösning, ansåge de dock frågan

vara av en sådan omfattning och dess allsidiga och grundliga utredning

av sådan betydelse för dess lyckliga genomförande, att de med

till buds stående tid och arbetskrafter ej funnit sig nu kunna eller hora

avgiva något detaljerat förslag i detta avseende. Vid sådant förhållande

ansåge de sig för närvarande böra inskränka sig till att allenast

föreslå, „ . . , ,

dels att principen om fullt effektiv civilanställmng betryggades

samtidigt med underbefälsfrågans lösning, .

dels att följande grundlinjer vid ordnandet av denna civilanstail
ning

måtte beaktas.

Civilanställningen borde, utan att det allmännas eller enskildas berättigade

fordringar på tillräckligt kvalificerad arbetskraft inom vederbörliga

yrken eller befattningar, och utan att andra statstjänares. eller

arbetssökandes berättigade ställning inom den allmänna förvaltningen

eller vid enskilda företag m. in. träddes för . nära,, ordnas, i sådan omfattning,

att envar, som genom förlängd militärtjänstgöring gjort det

allmänna särskild tjänst, och som därav visat sig förtjänt, skulle vara

berättigad till fast anställning i allmän eller viss enskild tjänst etter

avslutande av den militära tjänstgöringen.

Med civilanställningen förenade förmåner borde, förutom etter

vederbörandes duglighet, lämpas efter, den längre eller kortare, tids

militärtjänstgöring, varunder den till civilanställning berättigade tjänat

det allmänna; i varje fall borde dock bestämt påräkneliga och till sm

storlek fixerade förmåner kunna erbjudas.

För att erhålla tillräckliga möjligheter för beredande av civuanställning,

och för att icke inom vissa statens arbetsområden otillbörligen

utestänga övriga arbetssökande, borde civilanställning beredas icke

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 209.

blott inom statens verk och inrättningar m. in. utan även vid enskilda

företag, över vilka staten genom koncessionsvillkor, monopol, understöd

eller på annat sätt kunde utöva inflytande, samt vid kommunala

eller andra enskilda företag, i den mån nu gällande eller kommande

lagstiftningsbestämmelser därtill skapade möjlighet, eller vederbörande

företag, verk och inrättningar frivilligt så medgåve.

Vid sådana offentliga eller enskilda företag, som för ändamålet

särskilt vore lämpade, borde viss tids underbefälstjänstgöring fastställas

såsom kompetensvillkor för vinnande av inträde.

Vid beredande av civilanställning måste beaktas, att sådana befattningar

inom civila yrken, som vid krigstillfälle medförde befrielse från

mobilisering, icke i sådan omfattning toges i anspråk för civilanställningen,

att arméns mobiliseringsbehov av underbefäl äventyrades.

I ändamål att tillgodose fordran från vederbörliga verks och inrättningars

sida på tillräckligt kvalificerad arbetskraft, borde, i den

mån den militära tjänstens krav det medgåve, förberedande utbildning,

inriktad på den verksamhet, som den blivande civilanställningen avsåge,

ävensom provtjänstgöring under tiden för militärtjänsten kunna anordnas.

Den, som på grund av fullgjord militärtjänst vore berättigad till

viss civilanställning men ej ansåge sig kunna begagna sig därav,

borde i händelse av ansökning till annan befattning vid verk celler inrättning

av förut angivet slag vid jämförelse med honom i övrigt lika

kvalificerade sökande före dem ifrågakomma vid befattningens tillsättande.

För handhavandet av civilanställningen borde, såsom förut angivits,

i samband med anskaffningsväsendet en särskild organisation träda i

verksamhet.

Kostnaderna för volontärinstitutionen (musikpersonalen, ej inräknad)

enligt den nuvarande organisationen uppgå — med bortseende

från naturaförmånerna -- till ett belopp av 5,704,290 kronor 17 öre

sålunda fördelat:

Lön och dagavlöning till fast anställt manskap......

Lönetillägg till gifta furirer enligt förslås; i årets

kronor 4,760,573: 50

statsverksproposition.........................

..................... »

40,000

—

Ordinarie rekryteringskostnader.............

...................... »

228,316

67

Ytterligare rekryteringskostnader.........

...................... »

200,000

—

Anställningspremier

till värnpliktiga ................ kronor

» f. d. fast anställda...... »

96,600: —

100,000: — »

196,600

Avskedspremier ..........................................

..................... »

278,800

—

Summa kronor 5,704,290

17

Kostnaderna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Vid uppgörandet av kostnadsberäkningarna för den föreslagna

organisationen hava de sakkunniga utgått från det antal beställningar,

som enligt nuvarande stater skola finnas vid armén. Enligt uppgjord

beräkning skulle kostnaderna för underbefälsinstitutionen (musikpersonalen

ej inräknad) enligt de sakkunnigas förslag uppgå — med bortseende

från naturaförmåner — till ett belopp av 6,564,546 kronor 25 öre sålunda

fördelat:

Lön och dagavlöning till underbefäl och meniga... kronor 4,968,186: 25

Arvoden till meniga underbefälselever under andra

och tredje tjänsteåren............................................ »

Anställningspremier ...................................................... »

Tjänste- och examenspremier...................................... »

Avskedspremier.................................................................. ®

Lönetillägg åt gifta furirer........................................... »

Ekiperingshjälp till underofficerare............................ »

liekryteringskostnader........................................ »

Summa kronor 6,564,546: 25

264,800

763,400

47,450

368,600

40.000

30.000

82,110

Avlöningsförmånerna enligt nuvarande bestämmelser och enligt de

sakkunnigas förslag framgå av nedanstående sammanställning.

Avlöning enligt nuvarande bestämmelser.

Avlöning enligt de sakkunnigas förslag.

Lön.

Dag-

av-

löning.

Summa.

Lön

(arvode.)

Dag-

av-

löning.

Sum ma.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

K ronor.

Furir 1. klassen..........

600

182

50

782

50

Furir 1. klassen.........

600

—

365

—

965

—

360

182

50

542

50

» 2. »

360

—

365

—

725

—

Korpral (konstapel)......

300

—

146

446

—

Korpral (konstapel)......

250

—

273

75

1)523

75

Vicekorpral ...............

240

—

109

50

349

50

Vicekorpral ...............

150

—

273

75

1)423

75

Beställningsman (menig)

180

—

109

50

289

50

Menig 2. året ............

100

—

182

50

D282

50

Menig.......................

180

—

73

—

253

—

» 1. » ............

—

—

182

50

2)182

50

1) Härtill komma för uttagna underbefälsclever 50 kronor i tjänstepremie.

2) Härtill komma för frivilliga underbcfålselcvcr 200 kronor i anställningspremie.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

21

Till ovanstående lönebelopp komme dessutom lega, anställningsoch

avskedspremier m. m.

Beträffande övergången till den nya organisationen hava de sak- övergnngs
kunniga

föreslagit, bestämmelse!

att bestämmelser i enlighet med förslaget utfärdades att gälla från

och med den 1 januari 1918;

att följaktligen anställning eller rekapitulation av volontärer efter

nämnda tidpunkt icke finge äga rum;

att efter den 1 januari 1918 i tjänst varande volontärer kunde,

efter därom på föreskrivet sätt gjord ansökan, inskrivas som underbefälselever

eller vinna anställning som furirer, gällande härvid att i

förra fallet tjänstgöringstiden skulle omfatta tre år, räknat från första

utbildningsårets början, och att i senare fallet avsked under de två

närmaste utbildningsåren endast undantagsvis och på föreskrivna skäl

finge beviljas;

att volontär, som enligt ovan läte sig inskrivas som underbefälselev

eller sökte förordnande som furir, måtte komma i åtnjutande av

samtliga enligt förslaget härmed förenade förmåner med undantag av

anställningspremien;

att volontär, som icke, på sätt ovan sades, läte sig inskrivas som

underbefälselev eller sökte förordnande som furir, till kontraktstidens

slut avlönades enligt de bestämmelser, som gällde vid kontraktets ingående;

samt

att vid specialtruppslagen rekrytering av frivilliga, icke i tjänst

varande finge pågå så länge under 1918, som på förslag av vederbörande

truppförbandschefer i kommandoväg bestämdes, ävensom att

under sagda år finge såsom underbefälselever vid dessa truppslag inskrivas,

förutom underåriga, även förut inskrivna värnpliktiga, vilka

icke vore i tjänstgöring under utbildningsåret 1917—18.

2. Förslag till åtgärder för avhjälpande av bristen på fast anställd manskapspersonal

under utbildningsåret 1917—1918.

Såsom av det föregående framgår, skulle de sakkunnigas ovan ställningen,

angivna förslag icke kunna verka för ställningens förbättrande förrän

med utbildningsåret 1918—1919. Då emellertid antalet för utbildningsåret

1916—1917 anvärvda volontärer vore synnerligen litet och icke

uppginge ens till hälften mot antalet närmast föregående år, komme,

ansåge de sakkunniga, därest icke verksamma åtgärder häremot vid
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Förslag till

åtgärder.

Allmänna

synpunkter.

toges, den redan nu synnerligen kännbara bristen på underbefäl och

utbildad manskapspersonal i övrigt att under nästkommande utbildningsår

bliva så stor, att fullständigt ohållbara förhållanden härav vore att

befara.

Antalet befintliga och vakanta volontärbeställningar — beställningsmän

och musikmanskap undantagna — den 1 februari 1917 framginge

av följande tabell.

Trupp-

förband.

Underbefäl.

Menige.

Trupp-

förband.

Underbefäl.

Menige.

Trapp-

förband.

Underbefäl.

Menige.

Be-

fint-

liga.

Va-

kanta.

Be-

fint-

liga.

Va-

kanta.

Be-

fint-

liga.

Va-

kanta.

Be-

fint-

liga.

Va-

kanta.

Be-

ting

liga.

Va-

kanta.

Be-

fint-

liga.

Va-

kanta.

I.

1 ...

143

215

145

I. 21 ...

93

21

19

43

A. 3 ...

126

_

177

47

I.

2 ...

141

2

168

192

I. 22 ...

83

40

4

56

A. 4 ...

85

14

72

104

I.

3 ...

90

21

17

43

I. 23 ...

64

65

35

25

A. 5 ...

81

18

60

116

I.

4 ...

120

—

29

31

I. 24 ...

105

20

36

24

A. 6 ..

98

1

82

94

I.

5 ...

105

19

23

37

I. 25 ...

108

13

40

20

A. 7 ...

44

—

77

11

I.

6 ...

69

52

15

45

I. 26 ...

67

64

16

44

A. 8 ...

73

31

93

115

I.

7 ...

77

51

14

46

I. 27 ...

124

7

30

140

A. 9 ...

44

10

70

26

I.

8 ...

101

18

24

36

1. 28 ...

67

64

11

49

I.

9 ...

83

40

23

37

Ing. 1...

64

13

114

16

I.

10 ...

70

53

12

48

K. 1 ..

64

—

185

34

Ing. 2...

66

8

80

45

I.

11 ...

101

21

20

40

K. 2 ...

62

1

157

62

Ing. 3...

51

22

95

30

I.

12 ...

86

38

15

45

K. 3 ...

61

1

174

45

Ing. 4...

25

3

36

24

I.

13 ...

55

71

o

0

57

K. 4 ...

60

1

140

79

I.

14 ...

97

28

12

48

K. 5 ...

117

1

309

131

T. 1 ...

23

16

28

—

I.

15 ...

84

37

22

38

K. 6 ...

114

4

270

170

T. 2 ...

22

17

35

—

I.

16 ...

93

25

41

19

K. 7 ...

64

—

193

26

T. 3 ...

24

15

18

3

I.

17 ...

88

31

20

40

K. 8 ...

60

4

116

102

T. 4 ...

21

18

38

—

I.

18 ...

100

21

8

52

T. 5 ...

25

14

19

2

I.

19 ...

65

59

23

37

A, 1 ...

86

13

100

76

T. 6

29

10

30

1

I.

20 ...

80

45

33

27

A. 2 ...

91

8

129

47

Anm. I antalet befintliga meniga ingå även sådana, som antagits nndor ett tidigare utbildningsår, men

som ej hunnit eller av olika anledningar kunnat befordras till underbefäl.

De åtgärder, som de sakkunniga till åstadkommande av ändring

uti ovan berörda förhållande föreslagit, hade grundats på motsvarande

principer, som legat till grund för de sakkunnigas förslag till underbefälsinstitutionens

omorganisation. I första hand avsåges att söka

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

åstadkomma ökad frivillig rekrytering och rekapitulation och därutöver

lagstadgad rätt till uttagning bland de i tjänstgöring varande

värnpliktiga till förlängd tjänstgöring av det antal, som för utbildningen

och tjänstens behöriga upprätthållande bleve oavvisligen nödvändigt.

Endast därigenom skulle dessa åtgärder bliva fullt effektiva

och i viss mån förmedla övergången till den nya organisationen.

I övrigt borde till minskande av underbefälsbristen inskränkning i

kommenderingar utom truppförbanden, så långt möjligt vore, vidtagas.

Vid specialtruppslagen borde därjämte icke vapenföra av äldre årsklasser

inkallas till tjänstgöring, enär därigenom inskränkningar kunde göras i

eljest för den fast anställda manskapspersonalen ifrågalcommande handräckningskommenderingar,

varigenom bristen på dylik personal bleve

mindre kännbar.

Ökad anställning på frivillighetens väg kunde åstadkommas genom:

1) rekapitulation av det manskap, vars kontrakt utlöpte instundande

höst;

2) anställning av f. d. fast anställt manskap;

3) anställning av i första tjänstgöring varande värnpliktiga, samt

4) anställning av . värnpliktiga, som ett föregående år genomgått

fullständig soldatutbildning.

För att påverka benägenheten för rekapitulation hava de sakkunniga

föreslagit rekapitulationspremier, utgörande:

för furirer —- 300 kronor vid rekapitulation på två år, 125 kronor

vid rekapitulation på ett år och 50 kronor vid rekapitulation på mindre

än ett år; samt

för övriga — 100 kronor vid rekapitulation på ett år och 40 kronor

vid rekapitulation på kortare tid än ett år.

Med hänsyn till förhållanden, som sammanhängde med en eventuell

övergång till den föreslagna nya organisationen, förutsattes, att

sistnämnda personalgrupp icke skulle få rekapitulera på längre tid

än ett år.

I ändamål att söka förmå f. d. fast anställt manskap att taga förnyad

anställning föresloges särskild ersättning i form av anställning

spremier, utgörande:

till furirer — 250 kronor för två års anställning, 100 kronor för

ett års anställning och 40 kronor för anställning på kortare tid än

ett år; samt

till övriga — 75 kronor för ett års anställning och 25 kronor för

anställning på kortare tid än ett år.

Rekapitulation

och

anställning

av f. d. fast

anställda.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Anställning

av värnpliktiga.

Inskränkning

i kommenderingar

utom

trupp förbanden

m. m.

De sålunda föreslagna rekapitulations- och anställningspremierna

skulle endast utgöra minimibelopp, avsedda för truppförband, vilkas

vakanser understege 20 procent. Vid truppförband, där vakanserna vore

större, borde premierna höjas, och föresloge de sakkunniga eu höjning

med 25 procent vid truppförband med vakanser mellan 20 och 40

procent samt med 75 procent vid truppförband med vakanser uppgående

till 40 procent och därutöver. Premierna i fråga skulle utgå i

stället för lega och bestridas av tillgängliga rekryteringsmedel eller,

i den mån dessa ej bleve för ändamålet tillräckliga, från fjärde huvudtitelns

allmänna besparingar.

De bestämmelser, som enligt kungl. breven den 22 januari 1915

och den 20 januari 1917 gälla rörande anställningspremier till i första

tjänstgöring varande värnpliktiga, hava de sakkunniga icke funnit vara

i behov av ändring, men däremot föreslagit, att premiebeloppen vid truppförband,

där personalbristen vore särskilt stor, måtte höjas i form av

extra anställningspremier. På den grund borde likartade bestämmelser

som de uti kung], brevet den 4 augusti 1916 angivna även i år utfärdas,

men då berörda bestämmelser endast avsåge infanteriet, borde de nya

utsträckas att gälla även för truppförband av andra truppslag, som

därav syntes vara i behov.

De sakkunniga hava ytterligare föreslagit, att bestämmelser, motsvarande

såväl de uti kungl. breven den 22 januari 1915 och den 20

januari 1917 meddelade som de, vilka eventuellt tillkomme angående

extra anställningspremier, måtte utfärdas att gälla beträffande värnpliktig,

vilken under utbildningsåret 1915—1916 genomgått fullständig soldatutbildning

och under innevarande utbildningsår — vad infanteriet anginge

före den 1 juli 1917 — vunne annan fast anställning än som musikvolontär

vid samma truppslag, där vederbörande undergått soldatutbildning.

I ändamål att minska den trängande underbefälsbristen under nästkommande

utbildningsår hava de sakkunniga ifrågasatt, huruvida icke,

oaktat därmed förenade olägenheter, under nästkommande år underofficersskolorna

vid samtliga eller vissa truppslag borde inställas, eller

inskränkning i antalet kommenderingar i desamma göras. En dylik

åtgärd borde dock icke hindrande få inverka på befordran till underofficer

av därtill i övrigt lämpliga furirer.

Därest inkallelse av s. k. A-klassare fortfarande skulle äga rum

enligt § 28 värnpliktslagen, borde tagas under omprövning, huruvida

icke en fördelning av desamma borde ske till tjänstgöring vid olika

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

truppförband, avpassad med hänsyn till den rådande tillgången på fast

anställd manskapspersonal vid desamma. Tillgången på dylika värnpliktiga

vore nämligen olika inom olika inskrivningsområden.

För att vid specialtruppslagen erhålla ökad tillgång på icke vapenföra

föresloge de sakkunniga, att dylika värnpliktiga, tillhörande årsklasserna

1909, 1910, 1911, 1912, 1913, 1914 och 1915, som tilldelats

rytteriet, artilleriet, ingen]örtrupperna och trängen, måtte, med undantag

av dem, som omförmäldes i § 27 mom. 2. B, C och D värnpliktslagen,

inkallas att under åren 1917 och 1918 tjänstgöra en var under högst

60 dagar.

Då de sakkunniga icke ansåge ovan omförmälda åtgärder tillräck- uttagning av

liga för att säkerställa behovet, hava de ytterligare föreslagit, att vapen- TärnPpiikUga

föra värnpliktiga, tillhörande årsklassen 1916, vilka vid fotfolket, rytteriet,

artilleriet och ingenjörtrupperna hösten 1916 och vid trängen våren

1917 påbörjat sin första tjänstgöring, måtte, med undantag av dem,

som omförmäldes i § 27 mom. 1. B, C och D värnpliktslagen, till det

antal, som erfordrades för täckande av nuvarande och under innevarande

år uppkommande vakanser bland de uti vederbörliga truppförbands stater

upptagna manskapsbeställningar, utom musikmanskap, kvarhållas i oavbruten

tjänstgöring:

vid fotfolket under tiden högst till och med den 4 maj 1918;

vid rytteriet, artilleriet och ingenjörtrupperna under tiden högst

till och med den 4 juni 1918; och

vid trängen under tiden högst till början av repetitionsövningarna

vid vederbörligt truppförband 1918.

Uttagningen av ifrågavarande värnpliktiga borde verkställas av inskrivningsrevisionen

och tillgå på närmare angivet sätt.

De enligt ovan till särskild tjänstgöring utöver den i värnplikts- Förmåner,

lagen § 27 föreskrivna uttagna värnpliktiga borde under densamma —

förutom naturaförmåner enligt § 35 värnpliktslagen — erhålla ersättning

i penningar i likhet med värnpliktiga, inkallade jämlikt § 28 samma

lag. Härav föranledda kostnader syntes kunna utgå från uppkomna besparingar

å anslaget till avlöning och rekrytering m. m.

3. Myndigheternas yttranden över de sakkunnigas förslag.

Mot förslaget till omorganisation av underbefälsinstitutionen och Förslaget till

åtgärder till förbättrande av manskapsrekryteringen hava de i ärendet ti°”^fjäderhörda

myndigheterna, med nedan angivna undantag, i huvudsak icke befäismstituBiliang

till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 256 höft. (Nr 299.) 4 tlonen m- m
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Käng!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

haft något att erinra, utan uttalat sin fulla anslutning till förslagets

grundprinciper. Mot vissa detaljer uti förslaget hava en del mindre

anmärkningar blivit gjorda, vilka jag dock icke finner anledning att

nu närmare beröra.

Chefen för generalstaben har ansett det icke vara säkert, att de

sakkunnigas förslag rörande volontärinstitutionens upphävande och ersättande

med uttagning av dels frivilliga, dels värnpliktiga underbefälselever

enbart bleve till fördel. En kvantitativ förbättring, som

icke på annat sätt kunde tryggas, skulle förslaget visserligen medföra,

men det kunde befaras, att vid livgardesregementena och Gottlands

infanteriregemente samt vid specialtruppslagen för underbefälsutbildning

lämpliga värnpliktiga komme att uttagas för tjänstgöring som vaktmanskap,

hästskötare m. m. Därigenom skulle visserligen specialtruppslagen

alltid få sina krav fyllda, men infanteriet skulle bliva

lidande och dess underbefälselever sjunka i kvalitet, oaktat just detta

vapenslags böjande vore det viktigaste. På grund härav kunde förslagets

tillämpning i nu berörda hänseende tillstyrkas endast beträffande

infanteriet, utom vad anginge ovan angivna regementen.

Inspektören för infanteriet bar ansett, att grundprinciperna för de

sakkunnigas förslag visserligen vid första påseendet kunde synas tilltalande,

men vid närmare prövning av desamma och därmed sammanhängande

förhållanden kunde man knappast undertrycka den farhågan,

att det kunde vara med vissa vanskligbeter förenat att på tvångets

väg skaffa sig yrkesunderbefäl, och att förfaringssättet kunde baVa

konsekvenser av icke odelat fördelaktig beskaffenhet. Utsträckningen

av tjänstgöringsskyldigheterna och gränserna härför måste noga avvägas

och bes*ämmas, så att man icke pålade vissa värnplikt sgrupper över

hövan stora personliga uppoffringar. Ginge man för hårt fram, kunde

bakslag följa, varmed åtskilliga avsevärda olägenheter kunde vara förenade.

Omsorgerna om antagandet av rekryter på frivillighetens väg kunde

befaras komma att i större eller mindre grad slappas, genom att behovet

kunde fyllas med* lagens hjälp, och olika landsändar (inskrivningsområden)

komme att på väsentligen olika sätt drabbas av den ökade

tjänstgöringsskyldigheten. De föreslagna grundprinciperna syntes följaktligen

vara i behov av en viss modifikation och begränsning. I betraktande

härav skulle kunna sättas i fråga, huruvida det icke kunde

vara ändamålsenligt och möjligt att för närvarande avse ett provisorium,

söm avhjälpte rekryteringssvårigheterna för tillfället, så att frågan i

sin helhet kunde ytterligare utredas och begrundas samt i hela sin

omfattning skärskådas ur samtliga de synpunkter, som borde beaktas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 290.

Arméförvaltningen bär förklarat, att tillämpningen av förelagets

grundprinciper uppenbarligen innebure den enda utvägen för vinnande

av full säkerhet för, att arméns underbefälsbehov i varje fall skulle

kunna fyllas. Ett genomförande av förslaget om vissa värnpliktigas

tvångsuttagning för tjänstgöring som underbefälselever skulle dock hava

till följd, att dessa värnpliktiga skulle få en så väsentlig förlängning av

tjänstgöringstiden utöver den vanliga vid respektive truppslag, att de

i förhållande till övriga värnpliktiga vid truppslaget skulle intaga en

alldeles särskild ställning. Den ökade värnpliktstjänstgöring, som vissa

värnpliktsgrupper nu vore underkastade, vore av väsentligt kortare

varaktighet och hade betingats av nödvändigheten att vid mobilisering

hava tillgång till erforderligt befäl ävensom att tillgodogöra försvaret

den yrkesduglighet, som innehades av värnpliktiga med kvalificerad

högre allmänbildning, men den nu föreslagna uttagningen avsåge icke

blott mobiliseringsbehovet, utan även behovet av instruktörer för fredsutbildningen.

I betraktande härav syntes önskvärt, om någon annan

utväg kunde finnas för ernåendet av det högst viktiga ändamål, varom

vore fråga. En fortsatt tillämpning av de nuvarande rekryteringsbestämmelserna

kunde visserligen i framtiden lika litet som nu förväntas

komma att säkerställa rekryteringen, men det kunde ifrågasättas, om

icke genom vissa förbättringar i dessa bestämmelser samt andra särskilda

åtgärder förbättring i det nuvarande tillståndet skulle kunna vinnas.

För detta ändamål föresloges: anställningspremier icke blott till värnpliktiga,

som under tjänstgöring som sådana toge fast anställning, utan

även till andra anställningsvilliga, rekapitulationspremier, nedsättning

i den tid, som för närvarande vore stadgad såsom villkor för volontärers

vinnande av civilanställning vid postverket och vid statens järnvägar,

utsträckande av möjligheten att erhålla civilanställning även till

andra statens verk och eventuellt till kommunala inrättningar eller särskilda

koncessionerade enskilda företag. Även syntes böra beaktas den

lockelse till inträde i armén, som skulle vinnas, om antalet underofficersbeställningar

kunde på lämpligt sätt ökas. Med dessa uttalanden

i fråga om möjligheterna att med bibehållande i huvudsak av det nuvarande

rekryteringssättet förbättra detsamma hade emellertid icke avsetts

annat än att angiva några av de riktlinjer, efter vilka en dylik

förbättring skulle kunna sökas, under förutsättning, att det av de sakkunniga

föreslagna sättet för frågans lösning icke funnes böra följas.

Allenast detta sätt kunde nämligen anses fullt betryggande för säkerställande

av arméns underbefälsbehov.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Förslaget till

tillfälliga åtgärder

för

avhjälpande

av bristen på

fast anställd

manskapspersonal

under

utbildningsåret

1917—

1918.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Vad de sakkunniga anfört rörande civilanställningen har vunnit

anslutning från de flesta i ärendet hörda myndigheter. Sålunda har framhållits,

att ett fullt genomfört civilanställningssystem vore den enda

kvalitativt och kvantitativt fullt betryggande grund, på vilken man kunde

bygga frivilligt åtagande i erforderlig utsträckning av den längre tjänstgöring,

som underbefälsutbildningen krävde, och att därför lösandet av

civilanställningsfrågan vore huvudsaken för ett slutgiltigt ordnande av

manskapsrekryteringen vid armén.

Beträffande förslaget till tillfälliga åtgärder för avhjälpande av

bristen på fast anställd manskapspersonal under utbildningsåret 1917

-—1918, hava samtliga i ärendet hörda myndigheter med undantag av

chefen för andra arméfördelningen och arméförvaltningen, för vilkas

yttrande i det följande närmare redogöres, uttalat sin anslutning till

förslaget, i vad det avser att genom kvarhållandet i förlängd tjänstgöring

av värnpliktiga utav 1916 års klass trygga behovet av utbildad

manskapspersonal under nästkommande utbildningsår, i den mån detta

behov icke på frivillighetens väg kunde fyllas. I övrigt hava följande

erinringar blivit gjorda.

De föreslagna åtgärderna hava av chefen för generalstaben tillstyrkts

endast i vad desamma avse infanteriet utom livgardesregementena och

Gottlands infanteriregemente. Beträffande specialtruppslagen hade han,

då förslaget endast avsåge provisoriska åtgärder, intet att erinra, därest

vederbörande truppslagsinspektörer funne desamma erforderliga. Någon

indragning eller inskränkning av underofficersskolorna under nästkommande

år borde dock icke förekomma.

Chefen för första arméfördelningen har framhållit, att därest rekapitulations-

och anställningspremierna, på sätt som föreslagits, proportionsvis

höjdes allt efter vakansernas storlek, det kunde inträffa, att det

bleve ekonomiskt fördelaktigare för t. ex. en furir vid ett regemente

med fåtal vakanser (och sålunda låga rekapitulationspremier) att taga

avsked från detsamma för att söka ny anställning vid ett annat regemente

med stor vakanssiffra (och höga anställningspremier).

Korpral, som genomgått godkänd furirsutbildning, borde vid rekapitulation

jämnställes med furir i fråga om rekapitulationspremiens

storlek.

Att nästkommande år helt och hållet inställa vissa underofficersskolor

vore icke lämpligt. Däremot borde en efter befälstillgången vid

de olika truppförbanden lämpad begränsning av kommenderingar till

dylika skolor kunna med fördel ske.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Inkallelse av icke vapenföra, som ju icke i någon form varit berörda

av de sedan 1914 pågående krigsinkallelserna, syntes vara en

synnerligen lämplig åtgärd, då det gällde att råda bot mot den kännbara

bristen på stamanställda icke minst vid kavålleriet.

Chefen för andra armefördelningen har ifrågasatt, huruvida de av de

sakkunniga fixerade minimibeloppen för rekapitulations- och anställningspremier

skulle visa sig effektiva, och därför föreslagit en höjning

av rekapitulationspremien för furir till 500 kronor för två år och 250

kionor för ett år samt av anställningspremien för f. d. fast anställda

till 400, respektive 200 kronor. Förslaget att rekapitulations- och anställningspremierna

skulle göras beroende av vid vederbörande truppförband

befintliga vakanser skulle endast obetydligt komma att underlätta

rekryteringen vid de regementen, där högre premier erhölles, men

skulle medföra, att vid regementen, som finge de minsta premiebeloppen,

rekapitulationen skulle försvåras. Ifrågavarande premier liksom

även anställningspremierna för värnpliktiga borde därför utgå med samma

belopp inom hela armén.

I betraktande av underofficersskolornas stora betydelse såväl för

det äldre underbefälets duglighet som ock för rekryteringens förbättrande

syntes det tvivelaktigt, huruvida ett inställande av dessa skolor

nu — sedan de väl kommit i gång — skulle motväga den relativt

obetydliga ökningen av befälskrafterna vid truppförbanden.

Inkallande av A-klassare i större utsträckning än hittills skett

vore icke lämpligt, enär benägenheten för fast anställning därigenom

skulle minskas.

Inkallelse av icke vapenföra till den omfattning, de sakkunniga

föreslagit, kunde nog i och för sig synas lämpligt, men det kunde dock

ifrågasättas, huruvida fördelarna därav tillräckligt motiverade införandet

av en särskild undantagslag.

Det syntes vidare tvivelaktigt, om de värnpliktiga av 1916 års klass,

som enligt förslaget skulle kvarhållas i omkring 61/-’ månaders förlängd

tjänstgöring, _ under denna tid skulle kunna utbildas till och tjänstgöra

som dugliga instruktörer. Da dessutom eu slutgiltig lösning av underbefälsfrågan—

och därmed sammanhängande eventuell tvångsuttagning

av värnpliktiga till förlängd underbefälsutbildning — icke torde kunna

vinnas annat än i samband med en revision av härordningen, syntes de

sakkunnigas förslag om en för tillfället gällande förlängning av tjänstgöringstiden

för en kategori av värnpliktiga till att omfatta större dagantal,

än värnpliktslagen hittills föreskreve för någon annan kategori,

knappast rimligt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Jämväl chefen för tredje arméfördelningen har ansett ett inställande

av underofficersskolorna under nästkommande år olämpligt. Möjligen

kunde antalet elever begränsas i ungefär den utsträckning, som för

innevarande år vore gällande.

Vid kavalleriet vore det icke tillräckligt, att värnpliktiga av 1916

års klass kvarhölles allenast till de första dagarna i juni, utan borde

kvarhållandet utsträckas till reservtruppövningens början, d. v. s. till

mitten av juni, varjämte dels inkallelse ånyo borde få äga rum efter

reservtruppövningens slut, dels förnyat kvarhållande borde fa ske efter

regementsövningarnas slut.

De till instruktörstjänst kvarhållna värnpliktiga borde erhålla vice

korprals avlöning och icke krigsavlöning.

Chefen för fjärde arméfördelningen har avstyrkt det ifrågasatta inställandet

av underofficersskolorna, men ansett, att antalet till sådan

skola beordrade elever kunde och borde även för nästkommande, i likhet

med vad fallet vore för innevarande utbildningsår, bestämmas efter

tillgången på underbefäl vid truppförbandet. I sådant fall borde dock

även lättas på den fastställda fordran på genomgående av dylik skola för

befordran till underofficer.

Att fortfarande i större utsträckning inkalla s. k. A-klassare vore

icke tilltalande, enär detta för visso icke bidroge till att underlätta den

frivilliga rekryteringen. Däremot tillstyrktes på det livligaste inkallandet

av icke vapenföra av äldre årsklasser till specialtruppslagen. Kavalleriets

och artilleriets manskap vore för närvarande så betungat av hästvård

och ''handräckning, att den rent militära utbildningen bleve på ett

ur tjänstens synpunkt högst betänkligt sätt tillbakasätta Allt vad som

kunde göras för att råda bot härför måste därför ske.

Chefen för femte arméfördelningen har ansett, att lega borde utbetalas,

även om rekapitulationspremie erhölles, alldenstund rekapitulant

en gång tagit anställning under förutsättning av legas erhållande

vid ^kapitulering. Därjämte syntes rättvisan bjuda, att rekapitulationspremier

utginge retroaktivt från innevarande års början, således

jämväl för dem, som, redan innan bestämmelser om dylika piemier

bleve utfärdade, hade rekapitulerat från den 1 nästkommande november.

Om möjligt borde föreskrifter i sådan syfte komma till stånd

omedelbart, så att rekapitulationen från den 1 maj därav bleve påverkad,

vilket vore mycket behövligt. Detta gällde även om extra anställningspremier.

Samtliga under innevarande utbildningsår i första tjänstgöring

varande värnpliktiga, som tagit eller toge fast anställning vid armen

(med undantag av musikvolontärer), borde komma i åtnjutande därav.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 299. 31

Det vore nämligen angeläget att söka förebygga varje ojämnt verkande

bestämmelse, som i manskapets ögon kunde te sig som en orättvisa.

Att inställa underofficersskolorna vore icke att tillråda, men möjligen

borde tagas under omprövning att inskränka antalet dit kommenderade.

Ökad inkallelse av A-klassare kunde icke tillstyrkas med hänsyn

till en dylik åtgärds ofördelaktiga inverkan på den frivilliga rekryteringen.

Vad däremot anginge inbeordrandet av äldre årsklasser icke

vapenföra, kunde det ifrågasättas, huruvida icke även infanteriets icke

vapenföra av årsklasserna 1909—1915 borde tagas i anspråk, varvid en

stor del av dessa borde kunna beordras till tjänstgöring vid de beridna

truppförbanden, där ett stort antal icke vapenföra erfordrades.

De till förlängd tjänstgöring uttagna värnpliktigas förmåner borde

göras lika med motsvarande förmåner för de värnpliktiga av 1916 års

klass,^ som tagit eller toge fast anställning, d. v. s. menig volontär

avlöning till den 1 november och därefter vicekorprals jämte det belopp

av den . lägsta anställningspremien, som svarade mot den extra tjänstgöringstidens

längd. Enär ifrågavarande tjänstgöring berörde frédsutbildning,

syntes det vidare lämpligt att sammanställa den med inkallelse

enligt § 28 värnpliktslagen och på grund därav bestämma avlöningen i

likhet med under krigstjänstgöring. Slutligen borde tagas under övervägande,

huruvida icke dessa värnpliktiga borde befrias från åtminstone

den ena av dem åliggande repetitionsövningar.

Chefen för . sjätte arméfördelningen har framhållit, att tillfälliga åtgärder

för avhjälpande av bristen på såsom instruktörer användbar

manskapspersonal under nästkommande utbildningsår vore oavvisligen

nödvändiga, därest en tillfredsställande utbildning av de värnpliktiga

skulle kunna ^ ernås. Vidtoges icke kraftiga dylika åtgärder, bleve förhållandena

på vissa håll sådana, att ett ordnat bedrivande av tjänsten

äventyrades. Vid ett av fördelningens infanteriregementen funnes för

närvarande bland underbefäl och meniga (med undantag för musiken)

icke mindre än 119 vakanser, och vore antalet fast anställda rekryter

endast 13. J

Utdelandet av rekapitulations- och anställningspremier i enlighet

med de sakkunnigas förslag syntes lämpligt, men borde premierna för

rekapitulation och förnyad anställning av f. d. fast anställt underbefäl

på ett år och på ett hälft år sättas högre, än vad de sakkunniga föreslagit.

. Erfarenheten visade nämligen, att förnyad anställning på sagda

tidsperioder, isynnerhet på ett hälft år, för vederbörande varit mest tilltalande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Att inställa underofficersskolorna nästkommande ar syntes icke

lämpligt, men däremot borde från truppförband, som hade ringa tillgång

på instruktörer, till dylik skola beordras endast ett fåtal elever.

Ett ökat antal icke vapenföra vid specialtruppslagen, särskilt vid

kavalleriet, vore önskvärt med hänsyn till hästvården och det nuvarande

stora antalet vakanta meniga. Kunde icke de sakkunnigas, förslag i

detta avseende genomföras, måste icke vapenföra från infanteriregementena

beordras till kavalleriet, enär skötseln av hästarna med den under

nästa utbildningsår påräkneliga manskapsstyrkan eljest skulle inverka aUt

för hindrande på utbildningen. För infanteriet skulle dock en dylik åtgärd

vara förenad med olägenheter, enär vapenföra i så fall måste beordras

till handräckningsgöromål m. m. _

Det föreslagna kvarhållandet av vissa värnpliktiga i förlängd tjänstgöring

vore under nuvarande förhållanden oavvisligen nödvändigt. Vid

ett av°arméfördelningens infanteriregementen hade vakanserna bland stamanställda

icke kunnat nedbringas under 58 procent, oaktat anställningspremier

jämlikt kungl. brevet av den 1 december 1916 kunnat utbetalas

åt f. d. fast anställt underbefäl till belopp av icke mindre än 700 kronor

för minst 2 års anställning. Mera effektiva åtgärder än premier

vore sålunda oeftergivliga beträffande sjätte arméfördelningens truppförband,

såvida en ordnad utbildning skulle kunna bedrivas och truppförbanden

hållas fältdugliga. Genom de föreslagna, lagbestämmelserna

jämte övriga föreslagna åtgärder torde emellertid tillgången på instruktörer

för nästkommande utbildningsår bliva betryggande.

Militärbefälhavaren på Gottland har anfört, att därest vid en kommande

demobilisering ett allmänt avskedstagande av volontärunderbefälet

komme att äga rum vid Gottlands infanteriregemente och Gottlands

artillerikår, särskilda och kanske blott för dessa truppförband gällande

föreskrifter rörande rekapitulation bleve erforderliga.

Beträffande de föreslagna anställnings- och rekapitulationspremierna

har inspektör en för infanteriet framhållit nödvändigheten av, dels att

föreskrifterna så avvägdes och avfattades, att. de över allt ledde till

ändamålet (sålunda icke hjälpte på ett håll och stjälpte på ett annat), dels

att desamma i tid kungjordes, enär de eljest förlorade i effektivitet.

De sakkuDnigas framställning om inställandet av underofficersskolorna

under nästkommande år måste bestämt avstyrkas. Den omständigheten,

att infanteriets underofficersskola icke fått tråda i verksamhet

från och med år 1916, utan först år 1917 och då uti en mindre

omfattning, än vad som avsetts uti 1914 års härordningsproposition,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299. 33

kunde icke sägas Lava främjat volontärrekryteringen vid nämnda

truppslag.

Vad beträffade kvarhållandet av värnpliktiga utav 1916 års klass,

komme de sakkunnigas förslag härutinnan att verka ojämnt inom olika

inskrivningsområden och därför att kännas orättvist. Fastställdes, i

syfte att ernå en jämn uttagning, endast vissa procent värnpliktiga

inom varje inskrivningsområde, som skulle kvarhållas i tjänst, bleve

det alltid svårt att uttaga just dessa procent. Lämpligaste utvägen

syntes därför vara att i tjänst kvarhålla samtliga »underbefäl och

fackmän», då hela denna värnpliktsgrupp komme att erhålla förlängd

tjänstgöring. Därigenom skulle man kunna erhålla icke blott ökat antal

infanteriunderbefäl i vanlig mening (samtidigt med instruktörstjänsten

korpralsutbildning, så långt ske kunde), utan även ett väsentligt

ökat antal kulspruteunderbefäl ävensom signal- och belysningsunderbefäl,

vartill komme, att utbildningen av värnpliktiga kommissarier skulle avsevärt

förbättras. Det vore av synnerlig vikt, att systemet för kvarhållande

i tjänst komme att verka fullt jämnt och följaktigen i möjligaste

mån rättvist. Det borde också tagas under övervägande, huruvida icke

de kvarhållna borde tilldelas ersättning, motsvarande vicekorprals avlöningsförmåner.

Inspektören för kavalleriet har ansett, att rekapitulations- och anställningspremier

även borde utgå till remontryttare, som rekapitulerade

eller toge förnyad anställning.

Vad de sakkunniga anfört rörande inskränkning i kommenderingar

utom truppförbanden, tillstyrktes på det livligaste. Sålunda borde framför

allt underofficersskolan inställas. Även borde kommendering av

instruktörer i hästskötsel från kavalleriet till infanteriet upphöra och

ordonnansernas antal minskas till minsta möjliga.

Att inkalla erforderligt antal icke vapenföra värnpliktiga, tillhörande

äldre årsklasser, syntes vara ett mycket gott uppslag.

Åven g ener alfälttyg mästaren och inspektören för artilleriet har funnit

förslaget att vid specialtruppslagen för angivet ändamål inkalla visst antal

icke vapenföra värnpliktiga ändamålsenligt. Till dylik inkallelse borde

i första hand ifrågakomma sådana icke vapenföra värnpliktiga, vilka på

grund av 1912 års riksdags beslut endast varit underkastade 182 dagars

tjänstgöring. Inkallelse av s. k. A-klassare borde däremot hållas inom

gränsen för behovet av underbefäl vid de för neutralitetsskyddet organiserade

avdelningarna, enär dessa värnpliktiga redan varit relativt hårt

betungade enligt § 28 värnpliktslagen och ett ytterligare betungande

kunde ogynnsamt inverka på rekryteringsvilliglieten.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 256 höft. (Nr 299.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

Ett inställande av underofficersskolan utbildningsåret 1917—1918

vore, vad artilleriet anginge, en av de åtgärder, som i första hand

borde och utan avsevärda olägenheter kunde vidtagas för att minska

den under utbildningsåret motsedda underbefälsbristen. Detta skulle

emellertid förutsätta, att befordran_ till underofficer tillsvidare finge

ske jämväl av sådana furirer, som tillgodogjort sig underofficersutbildningen

enligt de före år 1916 gällande bestämmelserna, oaktat de

icke'' genomgått den nya underofficersskolan. Ett dylikt medgivande

skulle på ett fördelaktigt sätt inverka på rekapitulationsvilligheten hosäldre

för befordran fullt lämpliga furirer.

Det syntes vidare böra tagas under omprövning, huruvida icke befordran

till furir av 2. klassen borde medgivas sådant manskap, som

genomgått korprals- (konstapels-) utbildning och under utbildningsåret

1917_1918, i stället för genomgången furirsutbildning, med godkända

vitsord förrättat underbefäls- och instruktörstjänst och därjämte förbundit

sig till rekapitulation för ytterligare minst ett åt. Genom ett

dylikt, redan för de två sista åren lämnat medgivande skulle utbildningsarbetet

vid truppförbanden tillföras ett avsevärt antal lämpliga

instruktörer.

Inspektören för trängen har beträffande det föreslagna kvarhållandet

av värnpliktiga'' av 1916 års klass framhållit, att det syntes möjligt

att vid midsommaren år 1918, då de vapenföra studenterna av årsklassen

1917 från studentkompaniet återginge till tjänstgöring vid respektive

kårer, minska antalet till instruktörstjänst uttagna värnpliktiga, och att

följaktligen de föreslagna bestämmelserna möjligen borde ändras i anledning

härav.

Chefen för fortifikationen har ansett sig böra särskilt understryka

de fördelar, som i flera hänseenden skulle vinnas, genom att_ ingenjörtrupperna

tilldelades ett större antal icke vapenföra värnpliktiga.

Slutligen har armé förvaltning en anfört följande: Under förutsättning

att de av arméförvaltningen angivna synpunkterna i dess utlåtande rörande

de sakkunnigas förslag till omorganisation av underbefälsinstitutionen

m. m. skulle vinna beaktande och föranleda därtill, att föi - slag till författningsbestämmelser rörande den ifrågasatta tvangsuttagningen

av värnpliktiga för tjänstgöring såsom underbefälselever icke

skulle komma att underställas riksdagen, syntes . icke erforderligt avgiva

något särskilt yttrande rörande förslaget angående utsträckt tjänstgöringsskyldighet

för vissa hären tilldelade värnpliktiga. I anledning

härav hade yttrandet begränsats till de sakkunnigas förslag till åtgärder

för möjliggörande av ökad fast anställning på frivillighetens väg.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

35

Vud anginge förslaget att söka anställa värnpliktiga, som under *

utbildningsåret 1915—1916 fullgjort sin första värnpliktstjänstgöring,

så vore däremot, intet att erinra. Beträffande sålunda anställda torde

bestämmelserna i de av de sakkunniga åberopade kungl. breven den

22 januari 1915 och den 20 januari 1917 samt i kungl. brevet den 1

december 1916 angående utbetalande av anställningspremier vid Fälttelegrafkåren

böra givas motsvarande tillämpning. Med hänsyn till

riksdagens beslut angående ändamålet med anslaget till anställningsoch

avskedspremier, i vad det avsåge förstnämnda slags premier, torde

emellertid förslaget i denna del böra föranleda till en framställning till

riksdagen därom, att från nämnda anslag finge, oberoende av nämnda

beslut, utgå anställningspremier till ifrågavarande under 1915 —1916

utbildade värnpliktiga utan hinder därav, att de icke tagit fast anställning

under tiden då de tjänstgjort som värnpliktiga. Någon höjning

av nämnda anslag erfordrades icke på grund av ett dylikt medgivande,

ej heller för täckande av den ökade kostnad, som skulle uppstå,

därest extra anställningspremier på grund av de sakkunnigas därom

gjorda förslag medgåves utgå till värnpliktiga, som toge anställning

under pågående värnpliktstjänstgöring, ävensom till sådana värnpliktiga,

som väl icke vid anställningens början vore i tjänstgöring men

under utbildningsåret 1915—1916 fullgjort sin första värnpliktstjänstgöring.

Anslaget till anställnings- och avskedspremier, som för år

1916 beräknats till 367,200 kronor, hade på grund av de inskränkande

bestämmelser, som meddelats rörande avskedspremiernas utgående samt

till följd utav den obetydliga rekryteringen icke tagits i anspråk till

större belopp än 83,249 kronor 76 öre.

Vad de sakkunniga föreslagit om utbetalande av särskilda rekapitulationspremier

till för närvarande fast anställt manskap, som befunnes

villigt att från och med den 1 november 1917 taga förlängd anställning,

likasom även förslaget om tilldelandet av särskilda anställningspremier

åt f. d. fast anställt underbefäl, som innevarande år toge

fast anställning, funne arméförvaltningen sig böra tillstyrka. Dock kunde

icke förordas att, såsom förslaget avsåge, de ifrågasatta rekapitulations- och

anställningspremierna skulle utgå i stället för lega och bestridas av tillgängliga

rekryteringsmedel m. m. De sakkunnigas förslag i detta hänseende

vore nämligen grundat på den förutsättningen, att den personal,

som under innevarande höst rekapitulerade eller toge fast anställning,

skulle från och med år 1918 inskrivas såsom underbefälselever med de

särskilda förmåner, som upptagits i de sakkunnigas förslag till underbefälsinstitutionens

omorganisation m. m. Arméförvaltningen ansåge sig

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

* i stället böra föreslå, att rekapitulanter ävensom ånyo i tjänst antaget

f. d. fast anställt underbefäl, i likhet med övrig personal, som

vunne fast anställning under innevarande år, bibehållas vid rätten

att, utöver eventuellt ifrågakommande premier uppbära lega enligt de

bestämmelser, som beträffande användningen av truppförbanden tillkommande

medel för ordinarie rekryteringskostnader vore meddelade

i kungl. breven den 14 mars 1902'' och den 20 maj 1904 och beträffande

de medel, som under avlöningsanslaget för år 1917 och 1918

vore eller bleve beräknade för ytterligare rekryteringskostnader, efter

samma grunder, som fastställts i kungl. breven den 4 augusti och den 1 december

1916 och det däri åberopade kungl. brevet den 6 september 1907.

Ehuru en rekapitulant eller nyanställd enligt berörda bestämmelser

kunde påräkna att uppbära en lega för två års anställning av omkring

50 kronor, ansåge arméförvaltningen, att någon nedsättning i beloppen

av de utav de sakkunniga ifrågasatta rekapitulations- och anställningspremierna

icke borde förekomma. Dessa belopp torde nämligen vara

de lägsta, som kunde ifrågasättas för det fall, att de sakkunnigas förslag

om rekryteringssättets fullständiga omläggning från och med 1918

icke föranledde någon åtgärd. Då emellertid de sakkunnigas förslag

vore grundat på den förutsättningen, att deras hemställan rörande

örevarande organisationsfrågas definitiva ordnande från och med

1918 skulle kunna vinna tillämpning, syntes det arméförvaltningen,

som om för rekryteringens behöriga förbättrande två-årspremier borde

beräknas icke blott för furirer, som rekapitulerade innevarande år och

f. d. fast anställt underbefäl, som under året kunde vinna anställning

såsom furirer, utan jämväl för manskap, som rekapitulerade eller anställdes

i lägre underbefälsgrader. Med bibehållande av de utav de sakkunniga

föreslagna premiebeloppen för furirer av 300 kronor, respektive

250 kronor för två års och 125 kronor respektive 100 kronor för

ett års anställning föresloges, att för annat underbefäl än furirer rekapitulationspremien

bestämdes till 250 kronor för två års och till 100

kronor för ett års anställning samt anställningspremien för f. d. fast

anställt manskap till 200 kronor för två års och 75 kronor för ett års

anställning. Då bestämmelserna i kungl. brevet den 22 januari 1915

angående utbetalande av anställningspremier till i tjänstgöring varande

värnpliktiga, enligt vilket som villkor för premiens erhållande uppställts

kravet på respektive minst två års eller ett års anställning,

givit anledning till den tolkning, att den, som icke vid början, utan

först under loppet av ett utbildningsår ingått i den fasta anställningen,

skulle få premie, även om hans anställning allenast räckte till slutet

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 299.

av vederbörligt utbildningsår, men bestämmelsernas syfte givetvis varit,

att anställningen skolat räcka fulla två (eventuellt ett) år om 12 månader,

borde såsom villkor för de nu ifrågasatta premiernas utgående

fordras en anställningstid av minst 12 månader för ett-årspremien

och minst 24 månader för två-årspremien. I överensstämmelse härmed

hemställdes jämväl om sådan ändring i fråga om de premiebelopp,

som de sakkunniga föreslagit för rekapitulation eller för

förnyad anställning av f. d. fast anställt underbefäl på tid av mindre

än ett år, att dessa belopp skulle utgå för månad räknat sålunda: då

ettårspremien vore 125 kronor med 10 kronor för månad, då premien

vore 100 kronor med 8 kronor för månad, och då premien vore 75

kronor med 6 kronor för månad.

I likhet med de sakkunniga ansåge armé förvaltningen, att de föreslagna

beloppen av rekapitulationspremierna och de särskilda anställningspremiern^

för f. d. fast anställt underbefäl borde hos riksdagen

äskas endast såsom minimibelopp med rätt för Kungl. Maj:t att enligt

särskilda bestämmelser för de särskilda truppförbanden höja desamma

i proportion till vakansernas antal. Dessutom borde något belopp reserveras

att av Kungl. Maj:t disponeras för särskilda fall.

Rörande den kostnad, som skulle uppstå för beredande av rekapitulations-

och anställningspremier, kunde givetvis några noggranna beräkningar

icke uppgöras. Under förutsättning emellertid, att av hela

det antal underbefälsbeställningar, som enligt den av de sakkunniga

uppgjorda ovan intagna tabellen den 1 februari 1917 vore vakanta, eller

1,169 beställningar, 50 procent komme att under senare delen av innevarande

år besättas med rekapitulanter eller f. d. fast anställt underbefäl, och

under antagande tillika, att premiernas minimibelopp komme att uppgå

till i genomsnitt 200 kronor för man, men att detta genom höjning till

följd av större antal vakanser vid truppförbanden än 20 procent i

verkligheten komme att uppgå till omkring 300 kronor för man, skulle

kostnaden kunna upptagas till (1,169/2 =) 585 x 300 kronor = 175,500

kronor. Med tillägg av de ytterligare medel, som, enligt vad ovan

nämnts, borde beräknas stå till förfogande för särskilda fall, torde

dock den sammanlagda kostnaden kunna antagas stanna vid ett belopp

av 250,000 kronor.

I fråga om de medel, från vilka premierna borde utgå, hade de

sakkunniga föreslagit, att för ändamålet borde anlitas redan beviljade

rekryteringsmedel eller, i den mån dessa ej bleve för ändamålet tillräckliga,

fjärde huvudtitelns allmänna besparingar. Då arméförvaltningen

emellertid icke funnit sig böra förorda några väsentligen ändrade

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

grunder för användningen av de medel, som vore beräknade för ordinarie

rekryteringskostnader och för ytterligare rekryteringskostnader,

kunde denna de sakkunnigas hemställan icke tillstyrkas.

Då vidare riksdagen redan skulle hava fattat beslut angående uppförandet

i riksstaten för år 1918 av anslaget till anställnings- och

avskedspremier, syntes det, oaktat sagda anslag icke torde komma att

annat än till mindre del tagas i anspråk för sitt ändamål, icke lämpligt

att numera göra någon framställng till innevarande års riksdag,

att anslaget skulle anlitas för bestridande av den del av kostnaderna för

nu ifrågasatta rekapitulations- och anställningspremier, som komme att

utbetalas först år 1918. Ån mindre syntes motsvarande framställning

böra avlåtas i fråga om de på år 1917 belöpande premiekostnadernas

utbetalande från detta års anslag till anställnings- och avskedspremier.

På grund av vakansernas storlek torde emellertid, utan någon förhöjning

i avlöningsanslaget, kostnaderna i fråga kunna anvisas från detta

anslag.

1 detta sammanhang ansåge sig arméförvaltningen böra framhålla,

att ehuru i 1916 års riksstat posterna till ordinarie rekryteringskostnader

och till ytterligare rekryteringskostnader varit beräknade till

respektive 229,433 kronor 34 öre och 200,000 kronor, utgifterna å desamma

uppgått till allenast respektive 122,123 kronor 67 öre och

147,580 kronor 77 öre.

Departementschefens yttrande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, förefinnes ett mycket

stort antal vakanser uti manskapsbeställningarna vid flertalet av arméns

truppförband. Med hänsyn till de betydande svårigheter för en tillfredsställande

rekrytering av dessa beställningar, som, enligt vad de

sakkunniga påvisat och de i ärendet hörda myndigheterna ytterligare

framhållit, för närvarande äro för handen, torde det vara oundgängligen

nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder för att i möjligaste mån

säkerställa rekryteringen. De förslag, som de sakkunniga i sådant

syfte avgivit, torde otvivelaktigt innebära en effektiv utväg att tillförsäkra

armén nödig tillgång på underbefäl och utbildad manskapspersonal

i övrigt. Då emellertid dessa förslag avse att, i den mån

vakanserna uti manskapsbeställningarna icke kunna fyllas^ på frivillighetens

väg, tillgripa uttagning av i tjänstgöring varande värnpliktiga

och ålägga de uttagna en värnpliktstjänstgöring, som i varje fall bleve

längre och i vissa fall avsevärt längre, än några andra värnpliktsgrupper

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kun f/l. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 29!). 39

för närvarande äro underkastade, synes en dylik åtgärd i betraktande

av dess konsekvenser icke böra tillgripas förr, än varje möjlighet att

på frivillighetens väg åstadkomma en förbättring i läget synes utesluten.

Jag finner mig därför icke böra för närvarande biträda de

sakkunnigas förslag i berörda hänseende och följaktligen ej heller den i

sammanhang därmed av de sakkunniga föreslagna omorganisationen av

underbefälsinstitutionen jämte härav beroende åtgärder. Av enahanda

skäl anser jag förslaget att till minskande av de olägenheter, som särskilt

vid specialtruppslagen göra sig gällande genom bristen på fast anställd

manskapspersonal, inkalla äldre årsklasser icke vapenföra värnpliktiga

till tjänstgöring för närvarande icke böra föranleda någon åtgärd.

De utvägar för åstadkommande av eu förbättrad manskapsrekrytering,

som under sådana förhållanden återstå att pröva, anser jag vara

i första hand åvägabringande av en ordnad och lämpligt avvägd civilanställning

för uttjänt manskap och vidare beredande av ökade ekonomiska

förmåner för det fast anställda manskapet.

Inom ett flertal utländska arméer är underbefälsrekryteringen

huvudsakligen grundad på utsikten till fördelaktig civilanställning efter

avslutad militärtjänst, och har detta visat sig utgöra ett effektivt medel

att påverka rekryteringen. De sakkunniga hava även kraftigt framhållit

civilanställningens synnerligen stora betydelse, och deras därvid

uttalade uppfattning har vunnit anslutning från de flesta av de i ärendet

hörda myndigheterna. Civilanställningsfrågan har också länge hos oss

varit uppmärksammad, och senast uti 1914 års härordningsproposition

ställdes i utsikt åtgärder för åstadkommandet av en ordnad civilanställning

för det uttjänta manskapet. Vad som hittills i detta hänseende

blivit åtgjort, har emellertid icke varit av den omfattning och effektivitet,

som ändamålet kräver.

För civilanställningsfrågans ändamålsenliga lösning erfordras i första

hand eu allsidig och grundlig utredning av alla därmed sammanhängande

omständigheter. Endast på grundvalen av en dylik utredning

kunna nämligen de möjligheter, som för ändamålet stå statsmakterna till

•buds, överskådas och tillförlitligen bedömas. Uti de sakkunnigas uppdrag

ingår jämväl att verkställa en sådan utredning, och det är min

avsikt att, så snart resultatet av densamma föreligger, underställa frågan

Kungl. Maj:ts prövning.

Med hänsyn till det läge, vari civilanställningsfrågan sålunda befinner

sig, torde för närvarande den enda utvägen att förbättra rekryteringen

vara att bereda det fast anställda manskapet ökade ekonomiska

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 299.

förmåner. Vad de sakkunniga i detta hänseende föreslagit, synes mig i

huvudsak ändamålsenligt, men då de föreslagna åtgärderna till viss

grad sammanhänga med den ifrågasatta omorganisationen av underbefälsinstitutionen

måste en del härav betingade ändringar i de sakkunnigas

förslag vidtagas.

En ökning av de ekonomiska förmånerna kan tänkas omfatta dels

de egentliga löneförmånerna (lön och dagavlöning), dels den med anställning,

rekapitulation och avsked förenade ersättningen.

Vad de egentliga löneförmånerna angår, skulle det enligt min uppfattning

vara synnerligen önskvärt, därest dagavlöningen kunde, i

anslutning till vad de sakkunniga föreslagit, höjas för furirer från 50

öre till 1 krona, för korpraler och vice korpraler från respektive 40

och 30 öre till 75 öre samt för meniga från 20 öre till 50 öre. Den

omständigheten, att den till det fast anställda manskapet utgående dagavlöningen

är lägre än motsvarande förmåner, penningbidrag och penningtillskott,

till de värnpliktiga, utgör nämligen otvivelaktigt en väsentlig

anledning till den rådande obenägenheten att taga fast anställning vid

armén. Ävenledes skulle det vara önskvärt, att obefordrade volontärer

vid kavalleriet och artilleriet, vid vilka truppslag vicekorprals- (vicekonstapels-)graden

genom 1914 års härordningsbeslut borttogs, erhölle

lämpligt avvägda arvoden under andra och tredje tjänsteåren. Då

emellertid en dylik lönereglering för det fast anställda manskapet skulle

medföra icke blott en fullständig omräkning av de för riksdagen redan

framlagda truppförbandsstaterna för år 1918 utan jämväl en avsevärd

höjning av anslaget till avlöning och rekrytering, för vars täckande

medel icke kunna utan särskilda åtgärder beredas, torde förenämnda

ändringar i det fast anställda manskapets löneförmåner icke nu kunna

genomföras.

För åstadkommande av en ökad tillgång på underbefäl torde man

vid sådant förhållande för närvarande böra begränsa sig till en höjning

av den med anställning och rekapitulation förenade ersättningen.

Från ordinarie anslaget till anställnings- och avskedspremier utgå

med förut å sid. 9 angivna belopp dels anställningspremier till värnpliktiga,

som under pågående utbildning taga fast anställning, dels avskedspremier

till fast anställt manskap, som vid avgång från tjänsten

har en tjänstetid av minst sex år. Någon höjning av ifrågavarande

båda slag av premier har icke blivit av de sakkunniga föreslagen och

torde icke heller nu böra vidtagas. Däremot anser jag mig böra, i

enlighet med vad de sakkunniga hemställt och arméförvaltningen för
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

ordat, tillstyrka, att riksdagens medgivande utverkas, att från förevarande

anslag må till värnpliktiga, som under utbildningsåret 1915—

1916 genomgått fullständig soldatutbildning och under innevarande år

vinna annan fast anställning än som musikvolontär vid samma truppslag,

där soldatutbildningen ägt rum, utbetalas anställningspremier

efter samma grunder, som gälla beträffande dylika premiers utbetalande

till värnpliktiga, vilka under pågående värnpliktstjänstgöring

taga sådan anställning. Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört

rörande utgifterna hittills under anslaget, torde detsamma lämna tillgång

till utbetalande av anställningspremier i de fall, varom här

är fråga.

Förslaget om utbetalande av särskilda rekapitulationspremier till

fast anställt manskap, som är villigt att taga förnyad anställning, likasom

ock förslaget om tilldelande av särskilda anställningspremier åt

f. d. fast anställt underbefäl, som tager förnyad anställning vid samma

truppslag, vid vilket vederbörande förut genomgått fullständig soldatutbildning,

finner jag mig böra tillstyrka. I fråga om premiebeloppens

storlek ansluter jag mig till arméförvaltningens förslag. Rekapitulationspremierna

torde alltså böra bestämmas för furir eller korpral, som

genomgått furirsutbildning, till 300 kronor för två års anställning, 125

kronor för ett års anställning och 10 kronor för månad vid anställning

på kortare tid än ett år samt för övriga till 250 kronor för två

års anställning, 100 kronor för ett års anställning och 8 kronor för

månad vid anställning på kortare tid än ett år. I enlighet med vad

arméförvaltningen föreslagit, torde dessa belopp dock endast böra utgöra

minimibelopp, vilka må av Kungl. Maj:t höjas i proportion till

antalet vakanser vid de särskilda truppförbanden. Vad anställningspremierna

angår, skulle dessa utgöra för den, som genomgått furirsutbildning,

250 kronor för två års anställning, 100 kronor för ett års

anställning och 8 kronor för månad vid anställning på kortare tid än

ett år samt för övriga 200 kronor för två års anställning, 75 kronor

för ett års anställning och 6 kronor för månad vid anställning på kortare

tid än ett år. För att icke rekapitulation vid ett truppförband

skall ställa sig ekonomiskt mindre fördelaktig än nyanställning vid ett

annat, torde, då frågan är om f. d. fast anställda, vilka endast en kortare

tid varit ur tjänst, anställningspremierna böra utgå med lika belopp

vid samtliga truppförband. För övriga fall torde däremot ifrågavarande

premier böra, liksom rekapitulationspremierna, kunna av Kungl.

Maj:t höjas i proportion till antalet vakanser vid de särskilda trupp
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 256 höft. (Nr 299.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

förbanden. I enlighet med vad arméförvaltningen föreslagit, torde vid

såväl rekapitulation som nyanställning lega böra i vanlig ordning utgå.

Kostnaderna för utbetalande av rekapitulations- och anställningspremier

enligt de angivna grunderna hava av arméförvaltningen beräknats

till 175,000 kronor för år. Härtill har armé förvaltningen ansett

böra läggas ett belopp av 75,000 kronor att för särskilda fall stå till

Kungl. Maj:ts förfogande. Mot den sålunda uppgjorda beräkningen har

jag icke något att erinra. Det för Kungl. Map.ts disposition avsedda

beloppet synes mig böra tagas i anspråk bland annat för anordnande

av sådana utbildningskurs er för det fast anställda manskapet, som kunna

bereda detta ökad möjlighet att efter avgång från tjänsten erhålla

lämplig civilanställning.

I enlighet med vad arméförvaltningen föreslagit, torde kostnaderna

för utbetalande av rekapitulationspremier och anställningspremier till

f. d. fast anställt manskap böra bestridas från ordinarie anslaget till

avlöning och rekrytering m. m. Ifrågavarande premier torde få utgå

under såväl innevarande som nästkommande år.

Vad slutligen beträffar de sakkunnigas förslag om inställandet av

underofficersskolorna under nästkommande år, anser jag mig icke kunna

biträda detta förslag. Endast därest alldeles särskilda omständigheter

skulle sådant påkalla, torde en dylik åtgärd böra tagas under övervägande.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det

täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,

dels att från anslaget till anställnings- och avskedspremier må

till värnpliktig, som under utbildningsåret 1915—1916 genomgått fullständig

soldatutbildning och under innevarande år vinner annan fast

anställning än som musikvolontär vid samma truppslag, där soldatutbildningen

ägt rum, utbetalas anställningspremie efter samma grunder,

som gälla beträffande dylik premies utbetalande till värnpliktig, vilken

under pågående värnpliktstjänstgöring tager sådan anställning,

dels ock att från anslaget till avlöning och rekrytering m. m. må

under åren 1917 och 1918 enligt ovan angivna grunder utbetalas

rekapitulationspremier till fäst anställt manskap vid armén, som tagit

eller tager förnyad anställning, ävensom anställningspremier till f. d.

fast anställt manskap vid armén, som tager annan fast anställning än

som musikvolontär vid samma truppslag, vid vilket vederbörande förut

genomgått fullständig soldatutbildning.»

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 299.

43

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisas.

Ur protokollet:

Gustaf B. von Schwerin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.